Angående in, rättande av två statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa
1921-03-18 · 72 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 65 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:280, Angående in, rättande av två statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
1
Nr 280.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående in,
rättande av två statens uppfostringsanstalter för
sinnesslöa; given Stockholms slott den 18 mars
1921.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
■''/i, ■ i^.pp /; i .Mit:./: • k i :ir « < : >. : ;
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 238 Käft. (Nr 280.)
675 si 1
2
Inledning.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:
I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående
tilläggsstat för år 1921 har Kungl. Maj:t på min hemställan
under punkt 23 av femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för
anordnande av en statens uppfostringsanstalt för vanartade sinnesslöa
gossar å tilläggsstat för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av
55,000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag i punkterna 82—84 under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen
dels
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, för anordnande av en statens uppfostringsanstalt för
vanartade sinnesslöa flickor å extra stat för år 1922 beräkna ett reservationsanslag
av 50,000 kronor,
dels att, i avbidan på proposition i ämnet, för uppehållande under
senare halvåret 1922 av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa flickor å extra stat för år 1922 beräkna ett
förslagsanslag av 15,000 kronor,
dels ock att, likaledes i avbidan på proposition i ämnet, för uppehållande
under år 1922 av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa gossar å extra stat för år 1922 beräkna ett
förslagsanslag av 60,000 kronor.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor.
Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen
i skrivelse den 10 maj 1916, nr 119, anhållit, bland annat, att Kungl.
Maj:t måtte låta utreda, på vad sätt vård lämpligen borde anordnas för
sinnesslöa, som på grund av vanart icke lämpligen kunde intagas eller
behållas å de vanliga sinnesslöanstalterna, samt vilka åtgärder i övrigt
borde vidtagas för beredande av nödigt antal platser för andra till
vuxen ålder komna bildbara sinnesslöa.
Sedermera har riksdagen i skrivelse den 22 maj 1918, nr 230,
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till anordnande av särskild obligatorisk undervisning för
sinnesslöa barn.
Med anledning av berörda riksdagsskrivelser har chefen för civildepartementet
jämlikt bemyndigande den 28 maj 1920 tillkallat sak
-
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
kunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande
lagstiftning om obligatorisk undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa och fallandesjuka ävensom i fråga om det för sådan
lagstiftnings genomförande nödiga anstaltsväsendet.
Dessa sakkunniga, som först till behandling upptagit frågan angående
omhändertagande av vanartade sinnesslöa, hade till mig inkommit med
skrivelser i ämnet den 1 och den 11 november 1920 samt därvid —
med förmälan, att de sakkunniga avsåge att kunna avgiva betänkande
med förslag rörande inrättande genom statens försorg av två uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa barn så tidigt, att proposition
i ämnet skulle kunna avlåtas till riksdagen under år 1921 — hemställt,
att medel för ändamålet måtte beräknas ej mindre i riksstaten för år
1922 än även å tilläggsstat för år 1921. I anledning av denna hemställan
gjordes förut nämnda förberedande framställningar till 1921 års
riksdag.
De sakkunniga, vilka utgöras av ledamoten av riksdagens första
kammare, t. f. överinspektören för sinnessjukvården i riket, medicine
doktorn D. A. Petrén, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren Sven Bengtsson i Norup, landskamreraren i Jönköpings
län, ordföranden i styrelsen för föreningen \ ilhelmsro anstalt
för fallandesjuka K. A. Gisten, föreläsningskonsulenten hos skolöverstyrelsen,
pedagogiska inspektören över de med bidrag av statsmedel
understödda uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn m. in. N. Lundahl
och folkskolinspektören E. V. Moberger, hava nu den 12 februari 1921
avgivit betänkande med förslag rörande inrättande av uppfostringsanstalter
för vanartade sinnesslöa. Detta de sakkunnigas lörslag avser
även, såsom jag i det följande närmare skall angiva, en lösning av
frågan rörande omhändertagandet av de vanartade fallandesjuka.
Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits den 24 februari
1921 av statskontoret, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
den 28 februari 1921 av skolöverstyrelsen samt den 9 mars 1921 av
arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Vid medicinalstyrelsens
utlåtande har fogats en av förste revisorn hos styrelsen H. Burman upprättad
p. m. rörande vissa i de sakkunnigas förslag upptagna kostnadsberäkningar.
På dessa yttranden får jag tillfälle att ingå vid den följande redogörelsen
för de sakkunnigas förslag.
Innan jag närmare ingår på detta förslag, torde jag få i största
korthet lämna en översikt över sinnesslövårdens utveckling och nuvarande
organisation.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
SinnesslÖ
anstalternas
organisation.
Såsom bekant, uppdelas de sinnesslöa i två huvudgrupper: bildbara
och obildbara. Förstnämnda grupp — till vilken böra räknas alla, som
kunna förvärva sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de
för övrigt visa sig mottagliga för teoretisk undervisning eller icke —
har långt tidigare än de obildbara blivit föremål för omvårdnad från
det allmännas sida. De första sinnesslöanstalterna hava sålunda i vårt
land liksom i utlandet börjat såsom skolor. Med ett enda undantag hava
också dessa skolor i Sverige karaktären av skolhem, då de flesta bildbara
sinnesslöa barn förutom undervisning även behöva vård. I naturlig
anslutning till skolhemmen för sinnesslöa barn hava vidare så småningom
uppstått arbetsliem för sådana sinnesslöa, vilka efter avslutad undervisning
och utbildning i skolan icke lämpligen kunnat utskrivas från anstalten
utan vilka för bibehållandet av den arbetsförmåga och de färdigheter, de
därstädes förvärvat, behöva kvarstanna under den noggranna tillsyn och
ledning, som ensamt en anstalt förmår lämna. För vård av obildbara
sinnesslöa hava asyler först långt senare börjat att upprättas i någon
nämnvärd utsträckning.
Utom dessa tre huvudformer för vården av sinnesslöa har under
senare år, ehuru i ganska ringa utsträckning, av några arbetshem anordnats
s. k. kontrollerad familjevård för vissa arbetshemselever, vilka i
arbetshemmet förvärvat sådan arbetsförmåga, att de kunna helt eller
delvis försörja sig utanför anstalten, men vilka likväl äro i behov av
åtskillig personlig omvårdnad samt noggrann tillsyn och ledning i
arbetet.
Vården om de bildbara sinnesslöa har i vårt land huvudsakligen
blivit en landstingens angelägenhet. De första skolhemmen för sinnesslöa
barn tillkommo visserligen på enskilt initiativ, men inom kort
anordnades sådana av ett flertal landsting, utan att någon skyldighet
härutinnan blivit genom lagstiftning dem ålagd. Numera hava alla
landsting och de flesta städer, som ej deltaga i landsting, antingen
egen uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller del i sådan. Därjämte
finnas även några få av föreningar upprättade uppfostringsanstalter för
sinnesslöa, av vilka en är avsedd att mottaga endast sådana sinnesslöa,
som tillika äro blinda. Vad arbetshemmen beträffar, har ännu
blott en enda av våra sinnesslöanstalter särskilt arbetshem för män
och särskilt för kvinnor. En sinnesslöanstalt åter har avdelning för
manliga och avdelning för kvinnliga sinnesslöa inom samma arbetshem.
Särskilt arbetshem för enbart manliga sinnesslöa finnes däremot numera
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280. 5
vid derå av våra sinnesslöanstalter, och vid de anstalter, som ännu sakna
detta led, är sådant i allmänhet under planläggning. I övrigt linnes
ett fristående arbetshem för manliga och ett sådant för kvinnliga sinnesslöa,
vilka arbetshem båda innehavas av en och samma förening.
Sammanlagda antalet platser i skolhem för sinnesslöa uppgår för
närvarande till omkring 1,400, medan antalet belintliga arbetshemsplatser
utgör endast något över 300.
Vad beträffar vården av de obildbara sinnesslöa, är det ännu endast
ett mindre antal av länens och storstädernas sinnesslöanstalter, som
hava egen asyl avdelning. Flertalet anstalter l ör obildbara sinnesslöa i
vårt land äro helt fristående och upprättade av för ändamålet bildade
föreningar eller av enskilda personer. Sammanlagda antalet asylplatser
utgör för närvarande omkring 1,200.
Statsunderstöd till sinnesslöanstalterna utgår för närvarande i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 24 oktober 1919 angående
understöd åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter (Sv. förf.-saml. nr 659) till uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn, som icke äro fallandesjuka eller blinda,
för varje lästermin med 200 kronor för vart och ett av det antal
sinnesslöa barn, som i medeltal för dag under nästföregående lästermin
å anstalten eller på dess bekostnad åtnjutit underhåll, därest
anstalten anordnats och understödes av landsting eller stadsfullmäktige
i stad, som ej deltager i landsting, samt med högst nyss nämnda belopp,
därest anstalten är enskild. Understöd för barn, intaget i uppfostringsanstalt
för sinnesslöa, må åtnjutas under högst åtta år utan
avseende å huruvida barnet är intaget i försöksavdelning eller egentlig
skolavdelning.
Till arbetshem för äldre bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka
eller blinda, utgår statsbidrag, därest arbetshemmet anordnats och
understödes av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltager
i landsting, för varje halvår med 150 kronor för var och en av det
antal sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående halvår
varit intaget å arbetshemmet, och, därest detsamma är enskilt, med högst
nyssnämnda belopp.
Statsbidrag till kontrollerad familjevård har, efter beslut av 1914
års senare riksdag, utgått alltsedan år 1915. Enligt nu gällande bestämmelser
utgår understöd till arbetshem, som anordnar sådan vård,
för varje halvår med belopp, motsvarande arbetshemmets kostnad för
sålunda under nästföregående halvår utackorderade sinnesslöa, dock högst
Statsunderstöd
till
sinnesslöanstalterna.
6
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Anstalter för
fallandesjuka.
Statsunderstöd
till
epileptikeranstalterna.
Statsanslag
till sinnesslöoch
epileptikervården.
100 kronor för var ock en av det antal sinnesslöa, som i medeltal för
dag under nämnda kalvår utackorderats från arketskemmet.
Yad beträffar anstalter för obildbara sinnesslöa, utgår understöd i
enligket med kestämmelserna i kungörelsen den 24 oktoker 1919 angående
understöd av statsmedel åt anstalter för okildkara sinnesslöa (Sv.
förf.-saml. nr 658) kalvårsvis med kögst 200 kronor för en var av det
antal obildkara sinnesslöa, som i medeltal för dag under nästföregående
kalvår vårdats å anstalten.
I asyl för obildbara sinnesslöa få enligt gällande bestämmelser även
sådana, som äro behäftade med fallandesot, mottagas. Däremot få bildbara
sinnesslöa, som äro fallandesjuka, icke vårdas i för andra bildbara
sinnesslöa avsedda anstalter. Enligt gällande bestämmelser angående
understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke
äro fallandesjuka, ock åt epileptikeranstalter utgå till epileptikeranstalterna
statsbidrag för alla i sådan anstalt intagna vårdbekövande fallandesjuka,
oberoende av om de från barndomen varit sinnesslöa eller
icke. Antalet anstalter för bildbara fallandesjuka i vårt land är numera
4, därav 2 skolhem — av vilka det ena såsom annex har särskilt
arbetshem för manliga ock särskilt arbetshem för kvinnliga fallandesjuka
— samt 2 helt fristående arbetshem, båda för manliga fallandesjuka.
Särskilt arbetskemmen hysa åtskilliga fallandesjuka, som icke varit från
barndomen sinnesslöa, varemot de i här ifrågavarande skolhem intagna
eleverna i allmänhet äro att hänföra till de sinnesslöas kategori. Samtliga
epileptikeranstalter äro enskilda ock tillköra för ändamålet bildade
föreningar eller sammanslutningar, som ägna sig jämväl åt denna uppgift.
Statsunderstöd till uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn utgår
enligt nyssnämnda kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 659) för varje
lästermin med 250 kronor för vart ock ett av det antal dylika barn, som
i medeltal för dag under nästföregående lästermin varit intaget å anstalten.
Till arbetshem för fallandesjuka utgår statsunderstödet jämlikt
samma kungörelse för varje halvår med 250 kronor för var och en av
det antal sådana, som i medeltal för dag under nästföregående halvår
varit intaget å arbetshemmet.
De anslag, som av riksdagen beviljats för understödjande av sinnesslö-
och epileptikervården, utgöra för år 1921: 450,000 kronor till
anstalter för obildbara sinnesslöa, 700,000 kronor till anstalter för bild
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Katigt. Maj.ts Proposition Kr 280.
bala sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och 100,000 kronor till
epileptikeranstalter. Samtliga dessa anslag äro ordinarie förslagsanslag.
Vad angår de principer, som av de sakkunniga skisserats för anordningen
av sinnesslövården i allmänhet och för sinnesslöanstalternas
organisation, kommer jag att ingå på desamma endast i den mån, de
äga närmare samband med frågan om vården av de vanartade sinnesslöa,
och anhåller jag att i övrigt få hänvisa till framställningen i detta avseende
i de sakkunnigas betänkande (sid. 16—21).
Jag övergår nu till frågan om de vanartade sinnesslöa.
I kungörelse den 28 maj 1897 angående anslag av allmänna medel
åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt arbetshem för sinnesslöa
stadgades såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd, att i anstalten
ej Ange intagas sinnesslö, som av anstaltens läkare eller inspektor
förklarades vara olämplig för samlivet i anstalten och deltagandet i arbetet
därstädes. På grund av denna bestämmelse, som alltsedan in
gången av år 1898 ägt tillämpning, hava från sinnesslöanstalterna —
såväl uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn som arbetshem för sinnesslöa
— utskrivits sådana elever, vilka på grund av vanart, såsom sexuell
opålitlighet, utpräglat stöldbegär m. m., upprepade rymningar, häftigt lynne
eller våldsamhet befunnits olämpliga för samlivet i anstalten. I regeln torde,
åtminstone vad de sinnesslöa barnen beträffar, inträde i sinnesslöanstalt
dock icke hava vägrats, därför att det av ansökningshandlingarna framgått,
att den sinnesslöe i hemmet visat vanart eller häftigt lynne.
Icke sällan kunna nämligen, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
sinnesslöa barn, vilka i hemmet visat vanart, i en sinnesslöanstalt snart
låta disciplinera sig och bliva lydiga och välartade elever, varför det i
regel först efter längre eller kortare tids anstaltsvistelse torde kunna
avgöras, huruvida det sinnesslöa barnet tillhör de vanartades kategori
eller icke. Beträffande åter sådana äldre sinnesslöa, vilka icke från barndomen
varit intagna i sinnesslöanstalt, måste det givetvis vara förenat
med större svårigheter att genom anstaltsvården komma tillrätta med
de oarter, åt vilka dessa sinnesslöa ute i friheten hemfallit, och i regel
torde sinnesslöanstalterna därför vid intagning av äldre sinnesslöa, beträffande
vilka intagningshandlingarna givit anledning att förmoda vanart
av något slag, hava iakttagit större försiktighet än i fråga om intagning
av sinnesslöa barn. Beträffande såväl yngre som äldre sinnesslöa
Behovet av
åtgärder för
omhändertagande
av
de vanartade
sinnesslöa
och fallandesjuka.
Författningsbestämmelser
rörande de
vanartade
sinnesslöa.
8
Vådorna av
brist på anstalter
för
omhändertagande
av
de vanartade
sinnesslöa.
Frågans upptagande
vid
1916 års
riksdag.
Kungd. Maj:ts Proposition Nr 280.
har det emellertid icke sällan visat sig, att vanarten icke genom anstaltsvården
kunnat bortarbetas. I sådana fall har av hänsyn till omgivningen
å anstalten utskrivning från densamma måst ske.
Antalet av sådana sinnesslöa, vilka efter någon tids vistelse i sinnesslöanstalt
måst såsom olämpliga för samlivet avskiljas därifrån, synes
icke hava varit litet. En av inspektören över sinnesslöanstalterna år
1913 verkställd utredning gav vid handen, att antalet under åren 1905—
1912 såsom olämpliga för samlivet utskrivna arbetshemselever — härvid
medräknade såväl de efter någon tids vistelse i arbetshemmet utskrivna
som även sådana, vilka utskrivits omedelbart efter avslutad åttaårig
utbildningskurs i sinnesslöskola — utgjorde 33, motsvarande något
mer än 11 procent av hela antalet under omförmälda tid utskrivna
arbetshemselever (sammanlagt 290, avlidna häri ej inberäknade). Enligt
en av de sakkunniga verkställd utredning, för vilken jag i det följande
kommer att närmare redogöra, utgjorde antalet elever, som på grund
av ifrågavarande bestämmelse under tiden den 1 januari 1913—den
30 juni 1920 utskrivits från sinnesslöanstalterna 85, därav 39 skolelever
och 46 arbetshemselever. Fördelade på de olika könen te sig dessa siffror
sålunda: 29 manliga och 10 kvinnliga skolelever samt 29 manliga och
17 kvinnliga arbetshemselever.
Flertalet av de sålunda utskrivna eleverna har, i brist på anstalt
för omhändertagande av ifrågavarande kategori av sinnesslöa, måst återsändas
till sina hemorter. Av de under sistnämnda tidrymd utskrivna
hava sålunda 25 efter utskrivningen kommit till sina hem, 24 till fattigvårdsanstalt
och 11 till tjänst eller inackordering i enskilt hem.
Det torde vara uppenbart, att dessa sinnesslöa i allmänhet icke
kunna på tillfredsställande sätt omhändertagas i hemorterna och att ett
dylikt sakernas tillstånd måste vara ägnat att ingiva allvarliga farhågor
ur såväl samhällets som den enskilde individens synpunkt.
Frågan om avhjälpande av dessa missförhållanden på sinnesslövårdens
område upptogs i två vid 1916 års riksdag väckta likalydande
motioner, vilka ledde till nämnda riksdags ovan omförmälda skrivelse.
I motiveringen utgingo motionärerna från de rådande missförhållandena
på sedlighetens område och riktade särskilt uppmärksamheten på frågan om omhändertagande
av en hel del kvinnor, som bidroge att öka osedligheten samtidigt
som de i många fall medverkade till att försämra släktet genom att föda en mindervärdig
avkomma till världen. De kvinnor, som här åsyftades, vore sådana,
som, efter att hava måst omhändertagas av fattigvården och sålunda försörjas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
It
på det allmännas bekostnad, förde ett sedeslöst liv. Till stor del stode visserligen
de i detta sammanhang åsyftade kvinnorna icke så lågt i intellektuellt avseende,
att de kunde räknas till de i egentlig mening sinnesslöa, om de ock
mycket ofta vore mer eller mindre psykiskt undermåliga. I många fall åter vore
det fråga om kvinnor, som tillhörde de sinnesslöas kategori och som på grund
av den psykiska defekt, varmed de sålunda vore behäftade, saknade all motståndskraft.
Båda dessa slag av kvinnor utgjorde föremål för fattigvårdsmyndigheternas
stora bekymmer och förorsakade ofta kommunerna dryga kostnader,
enär de icke kunde på lämpligt sätt omhändertagas. Till belysande av detta
förhållande anförde motionärerna i eii vid motionerna fogad bilaga en rad exempel.
Efter att hava framhållit de vådor från rashvgienisk synpunkt, som vore förknippade
med dessa missförhållanden, betonade motionärerna samhällets intresse
av ett rationellt omhändertagande av dessa kvinnor.
Beträffande frågan, huru detta omhändertagande bäst borde äga rum, anfördes
i motionerna härefter: Vad de sinnesslöa kvinnorna beträffar, ligger ju
närmast att tänka på de sinnesslöanstalter, vi äga, till större delen upprättade
av landstingen. Enligt gällande bestämmelser skola bildbara sinnesslöa och
obildbara sinnesslöa vårdas å helt skilda avdelningar. Att sinnesslöa kvinnor,
som stå så lågt, att de tillhöra de obildbaras kategori, utnyttjas i o tuktigt syfte,
torde vara mera sällsynt, men exempel på att eu å anstalt för obildbara sinnesslöa
intagen kvinna dessförinnan fött barn har dock förekommit. I regel är det
emellertid härvid fråga om de något högre stående sinnesslöa. För äldre sådana
finnas som bekant s. k. arbetsliemsavdelningar i anslutning till uppfostringsanstalterna
för bildbara sinnesslöa barn. Medan anstaltsväsendet rörande dessa
sistnämnda numera är ganska högt utvecklat i vårt land, är däremot antalet
platser å dessa för äldre sinnesslöa, som äro mer eller mindre arbetsföra, avsedda
avdelningar ännu alltför otillräckligt, utgör överhuvudtaget ännu endast
en mindre bråkdel av det platsantal, som är behövligt. I detta sammanhang
må erinras om att Kungl. Maj:t, i syfte att mera intressera landstingen för att å
sina sinnesslöanstalter skaffa nödigt antal platser för dessa s. k. arbetskemselever,
vid 1914 års senare riksdag gjorde framställning om eu betydlig förhöjning i
dittills utgående statsbidrag för ifrågavarande kategori av sinnesslöa, vilken framställning
ock blivit av riksdagen bifallen.» På grund av de svårigheter, som visat
sig att få till stånd en ökning av platsantalet å arbetshemmen trots den sålunda
beslutade höjningen av statsbidraget till arbetshemseleverna, syntes det emellertid
motionärerna kunna ifrågasättas, om icke landstingen rent av borde åläggas att
anskaffa nödigt antal platser å sinnesslöanstalterna för s. k. arbetsliemselever.
Emellertid, framhöllo motionärerna vidare, bleve därmed frågan om omhändertagande
av sinnesslöa kvinnor, som förde ett sedeslöst liv, likväl icke till
fullo löst. Motionärerna erinrade härvid om ovanberörda bestämmelse, vilken
såsom villkor för statsbidrag till anstalt för bildbara sinnesslöa stadgade, att
elev, som vore olämplig för samlivet å anstalten, skulle därifrån utskrivas. I
detta avseende framhöllo motionärerna till en början, att många av ifrågavarande
kvinnor otvivelaktigt skulle, därest de i tid blivit intagna å uppfostringsanstalt
och kommit i åtnjutande av den utbildning och moraliska fostran, som där
bjödes, kommit att utveckla sig i så gynnsam riktning, att de, komna till vuxen
ålder, kunnat kvarstanna å anstaltens arbetshem. Fall funnes emellertid, där
uppfostran icke hjälpte, i det att den sinnesslöa flickan, sedan hon nått mogen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 238 höft. (Nr 280.) 67521 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
De sakkunniga.
ålder, visade sådana drifter ocli sådan vanart, att hon icke utan allvarlig skada
för arbetet inom anstalten kunde där tvärstanna. I dylika fall måste utskrivning
från sinnesslöanstalterna ske, och i brist på för ifrågavarande elever lämpad
anstalt måste de återsändas till sina hemorter. Efter att till belysande av det
elände, detta kunde innebära, hava anfört ett exempel, uppställde motionärerna
härefter frågan, vartill det tjänade att göra kostnader för en sinnesslö flickas
uppfostran, då hon som vuxen finge sin frihet med det bedrövliga resultat, som
av motionärerna skildrats. Det läge i sakens natur, att en dylik sinnesslö kvinna
aldrig bort utskrivas till friheten. Detta kunde emellertid förhindras endast
därigenom, att särskild anstalt anordnades för dem. vilka på grund av vanart av
något slag måste utskrivas från de nuvarande anstalterna för bildbara sinnesslöa.
Till sådan anstalt borde då också hänvisas de sedligt förfallna sinnesslöa kvinnor,
som icke varit intagna å uppfostringsanstalt, ty i allmänhet torde icke sinnesslöanstalterna
våga försöket att å sina arbetshemsavdelningar mottaga sådana sinnesslöa
med hänsyn till faran för ogynnsamt inflytande på omgivningen.
I fråga om de missförhållanden, som frånvaron av eu organiserad
vård av vanartade sinnesslöa medfört, samt beträffande nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas för ett tillfredsställande omhändertagande av
dessa sinnesslöa, hava de sakkunniga för egen del anfört, bland annat,
följande:
Bristen på anstalt för vanartade sinnesslöa har medfört det missförhållandet,
att dessa sinnesslöa i många, om icke flertalet fall kommit att ligga fattigvården
till last, medan de i en för dem avsedd anstalt, där de kunnat hållas till arbete,
i regel torde hava kunnat i någon mån bidraga till sitt uppehälle. Det säger
sig självt, att varken hemmen eller fattigvårdsanstalterna kunna vara ägnade att
omhändertaga dessa sinnesslöa. Följden härav har också, utom den nyss berörda,
blivit, att många av dem förfallit i sedligt avseende eller kommit in på
brottets bana. Vad särskilt de kvinnliga sinnesslöa beträffar, har deras sedliga
förfall ofta medfört den ur samhällets synpunkt betänkliga följden, att de fött
en mindervärdig avkomma till världen.
Till de farhågor i rashygieniskt eller kriminalpolitiskt hänseende, som, enligt
vad här ovan anförts, bristen på vård åt här ifrågavarande sinnesslöa iir ägnad
att ingiva, komma emellertid allvarliga betänkligheter även för sinnesslöanstalternas
vidkommande. 1 anstalterna för bildbara sinnesslöa, såväl skolhemmen
som arbetshemmen, finnas nämligen — och komma, så länge anstalter för vanartade
sinnesslöa saknas, säkerligen alltid att finnas — intagna åtskilliga elever,
vilka, om den ovan anförda bestämmelsen om utskrivning av de för samlivet i
anstalten olämpliga skulle tillämpas med den stränghet, som för anstalterna och
de därstädes vårdade icke vanartade eleverna skulle vara mest gagneligt, lämpligen
bort utskrivas därifrån men likväl icke blivit utskrivna. I somliga fall kan
detta bero på en förhoppning om att bättring i uppförandet genom ytterligare
utsträckt anstaltsvistelse skall kunna åstadkommas. I det ojämförligt största
antalet fall har orsaken emellertid varit svårigheten ’ att finna en lämplig tillflyktsort
för eleverna och det motbjudande i att, då sådan icke kunnat anskaffas,
verkställa utskrivning. Sålunda har från sinnesslöanstalterna såsom orsak till,
Kunr/l. Maj:ts Proposition Nr 280.
11
att dylika elever fått tvärstanna på anstalterna, meddelats t. ex. att de »både
måst utskrivas till ålderdomshem ock där vore ändå mindre passande» eller att
de »med glädje ock tacksamhet skulle ka utskrivits, om det funnits något hem
för vanartiga sinnesslöa, som kunnat mottaga dem» men att, då intet sådant
finnes, det för anstaltens ledning känts »ytterst motbjudande att sända ut dem
vind för våg». Talande vittnesbörd kava i uppgifter, som av de sakkunniga i
förevarande hänseende inhämtats från sinnesslöanstalterna, givits om de svårigheter,
som ett dylikt sakernas tillstånd medfört för dessa anstalter. Vid en av
desamma har sålunda den utvägen måst tillgripas att anordna särskild, sträng
bevakning för ifrågavarande grupp av elever, vilka »aldrig ett ögonblick lämnas
ur sikte». Det säger sig självt, att ifrågavarande elevers kvarstannande i sinnesslöanstalterna
måste i hög grad försvåra arbetet med uppfostran och utbildning
av de övriga i anstalterna intagna eleverna. Frånsett samhällets intresse av de
vanartade sinnesslöas omhändertagande måste därför denna frågas lösning anses
vara av synnerlig vikt för vården av den stora huvudgruppen av bildbara
sinnesslöa.
Vad de fallandesjuka beträffar, vill jag erinra, att även för anstalterna
för bildbara fallandesjuka gäller den förutnämnda, beträffande anstalter
för bildbara sinnesslöa stadgade bestämmelsen, att i anstalt ej
får intagas sådan, som av anstaltens läkare eller vederbörande inspektör
förklaras vara olämplig för samlivet i anstalten och deltagandet i arbetet
därstädes. Liksom motsvarande kategori bland de bildbara sinnesslöa
hava på grund av denna bestämmelse de vanartade även bland epileptikeranstalternas
elever måst utskrivas och, i brist på en för dem lämpad
anstalt, i regel måst hemsändas till sina respektive hemorter. På epileptikervårdens
område förefinnes sålunda samma betänkliga lucka i organisationen,
som förut påvisats i fråga om sinnesslövården.
Frågan om omhändertagandet av de vanartade fäll andesjuka har
därför av de sakkunniga ansetts böra upptagas till utredning i samband
med frågan om vården av motsvarande kategori bland de sinnesslöa.
Behovet av åtgärder för de vanartade sinnesslöas omhändertagande
har vitsordats av skolöverstyrelsen,- som i sitt ovan omförmälda utlåtande
i detta avseende anför:
Angelägenheten ur såväl samhällets som den enskilde individens synpunkt
av att åtgärder vidtagas för ett tillfredsställande omhändertagande av de vanartade
sinnesslöa har enligt överstyrelsens mening på ett otvetydigt sätt klargjorts
såväl av de sakkunniga, som i de motioner, vilka föranledde 1916 års riksdags
framställning i ämnet. Överstyrelsen vill i detta sammanhang särskilt framhålla
sådana åtgärders nödvändighet såsom en förutsättning för genomförandet av den
lagstiftning om obligatorisk undervisning och vård av bildbara sinnesslöa, om
vilken 1918 års lagtima riksdag begärt utredning och i fråga om vilken de sakkunniga
anbefallts att avgiva förslag.
Van artade fallandesjuka.
skolöver
styrelsen.
12
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Departe
mentschefen.
.
Vem bör omhändertaga
de vanartade?
-
1916 års
riksdag.
De missförhållanden i rasliygieniskt, kriminalp(Nitiskt och nationalekonomiskt
avseende, som frånvaron av en organiserad vård av de vanartade
sinnesslöa medfört, synas mig med det ovan anförda tydligt klarlagda.
Att längre uppskjuta vidtagandet av åtgärder i syfte att råda
bot på dessa missförhållanden kan enligt min mening icke vara välbetänkt
vare sig med hänsyn till de vanartade sinnesslöas berättigade
krav på undervisning och vård eller med hänsyn till samhällets intresse
av att skydda sig för ett antisocialt uppträdande från deras sida. Härtill
kommer ytterligare att, såsom av skolöverstyrelsen framhållits, åtgärder
för de vanartade sinnesslöas omhändertagande äro en nödvändig
förutsättning för lösande av frågan om lagstiftning rörande anstaltsplikt
för bildbara sinnesslöa, en fråga, som sedan snart trettio år tillbaka stått
på dagordningen och av vilken fråga senast 1918 års lagtima riksdag
begärt utredning. En dylik anstaltsplikt bör nämligen uppenbarligen
gälla även och icke minst de vanartade sinnesslöa.
Då frågan om dessa sinnesslöas omhändertagande nu upptages till - behandling, synes det mig lämpligt att i samband därmed upptaga jämväl
frågan om vården av de vanartade fallandes)lika.
Jag kommer nu till frågan, huru vården om de vanartade sinnesslöa
och de vanartade fallandesjuka bäst bör ordnas. Denna fråga är
naturligen först och främst beroende av spörsmålet, vem det bör tillkomma
att omhändertaga dessa sinnesslöa och fallandesjuka.
I de förutnämnda motionerna vid 1910 års riksdag berördes detta
spörsmål på följande sätt:
Att betunga landstingen, på vilkas lott det i övrigt kommit
att ordna sinnesslövården, med att omhändertaga även här avhandlade
kategori av sinnesslöa, synes ej rimligt, utan bör detta väl åligga
staten. I detta sammanhang bör också erinras om, att riksdagen beslutat,
att staten skall omhändertaga en annan kategori av sinnesslöa, som
icke kunna mottagas å de vanliga sinnesslöanstaltema, nämligen blinda
sinnesslöa. Att staten utvidgar sin verksamhet med avseende på sinnesslövården
därhän, att den upprättar även en anstalt för vanartiga sinnesslöa,
eller riktigare tvänne, nämligen en för vartdera könet, torde väl
kunna motiveras med det ovan sagda om de i såväl moraliskt som rashygieniskt
hänseende fördärvliga följder av deras vistande ute i kommunerna
utan nödig tillsyn.
I förevarande avseende anförde riksdagen i sin ovannämnda skrivelse
den 10 maj 1916 (nr 119) bland annat, att för de vanartade
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
sinnesslöa, icke minst med hänsyn till de krav, ifråga om läkarvård och
tillsyn m. m., som på en för dem avsedd anstalt måste ställas, knappast
andra möjligheter syntes kunna tänkas än särskilda av staten upprättade
anstalter.
I sitt den 10 oktober 1917 avgivna yttrande över riksdagens nyssberörda
skrivelse har medicinalstyrelsen upptagit här ifrågavarande spörsmål,
vad de sinnesslöa angår, och därvdd, utan att intaga någon bestämd
ståndpunkt, framfört vissa synpunkter till frågans lösning, bland annat
även den tanken, att anstalter för vanartade sinnesslöa möjligen kunde
uppföras såsom annex till redan befintliga anstalter för vård av sinnesslöa.
Medicinalstyrelsen bär härvid hänvisat till ett av styrelsen den 5
april 1916 avgivet yttrande över de motioner, som föranledde nyssnämnda
riksdagsskrivelse. Såsom skäl för en lösning av frågan på
detta sätt anfördes i sistnämnda yttrande, bland annat, att kostnaderna
för vården av de vanartade sinnesslöa enligt styrelsens förmenande härigenom
skulle bliva billigare än vid fristående anstalt för sinnesslöa av
ifrågavarande kategori.
Gentemot den av .medicinalstyrelsen ifrågasatta organisationen hava
de sakkunniga framhållit, att densamma svårligen skulle låta sig genomföras
redan av det skälet, att många av de utav landstingen upprättade
sinnesslöanstalterna icke disponera härför tillräckligt område. Härom
anföra de sakkunniga vidare:
Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle den ifrågasatta anordningen förorsaka
landstingen anläggningskostnader av synnerligen kännbar art, då det, för
att de vanartade sinnesslöa skulle kunna helt avskiljas från övriga vid anstalten
intagna sinnesslöa, för dem erfordrades icke endast särskilda sov- och dagrum
utan även särskilda skolsalar och arbetslokaler. Härtill kommer, att de vanartade
sinnesslöa även sinsemellan måste åtskiljas till olika byggnader efter
kön och ålder. Vad särskilt beträffar till vuxen ålder komna vanartade sinnesslöa
är det givetvis av ännu större vikt än beträffande övriga äldre bildbara
sinnesslöa, att manliga och kvinnliga elever bliva fullt effektivt åtskilda. Äldre
vanartade sinnesslöa av de olika könen måste därför med nödvändighet vårdas i
helt skilda anstalter, för så vitt de icke ständigt skola hållas instängda i de för
dem uppförda byggnaderna med vid dessa anordnade inhägnader, något som
föga skulle överensstämma med kraven på en i möjligaste mån fri och human
behandling av de sinnesslöa, för vilka just utearbetet i allmänhet är det gagneligaste.
Vid nu nämnda förhållanden synes det de sakkunniga näppeligen
kunna ifrågasättas att pålägga landstingen kostnaderna för de vanartade
sinnesslöas omhändertagande, i all synnerhet som landstingen ännu torde
Medicinal
styrelsen
De sakkunniga
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
komma att få vidkännas synnerligen avsevärda kostnader för anskaffande
av erforderligt antal anstaltsplatser för sådana sinnesslöa, vilka lämpligen
kunna vårdas å de vanliga sinnesslöanstalterna — i främsta rummet
platser å arbetshem för äldre bildbara sinnesslöa.
Hedan på nu anförda grunder hava de sakkunniga sålunda anslutit sig
till den av riksdagen uttalade uppfattningen, att för de vanartade sinnesslöa
med hänsyn till de krav, som på eu för dem avsedd anstalt måste
ställas, knappast andra möjligheter synas kunna tänkas än särskilda av
staten upprättade anstalter. För en sådan lösning av frågan talar efter
de sakkunnigas mening även den omständigheten, att de vanartade
sinnesslöas omhändertagande från såväl rashvgienisk som kriminalpolitisk
synpunkt måste anses vara ett betydande samhällsintresse.
Den rashygieniska synpunkten — yttra de sakkunniga — gör sig i främsta
rummet gällande i fråga om de vanartade sinnesslöa kvinnorna, vilka, därest de
ej bliva omhändertagna, merendels förfalla till ett sedeslöst liv och ofta skänka
samhället en avkomma, som i regel kan befaras bliva av synnerligen undermåligbeskaffenhet.
Vad de vanartade sinnesslöa männen beträffar har erfarenheten
visat, att de, om de icke omhändertagas, ofta göra sig skyldiga till kriminella
handlingar. Deras omhändertagande måste därför ur det allmännas synpunkt
anses vara av synnerlig vikt såsom ett led i brottslighetens bekämpande.
För övrigt är i avseende härå att märka, att omhändertagandet av sådana
vanartade sinnesslöa, vilkas antisociala tendenser redan fört till kriminella handlingar,
även nu påvilar staten, i det att dessa sinnesslöa, när de i anseende till
sitt psykiska tillstånd förklarats icke kunna till ansvar fällas, i regel omhändertagas
av den offentliga sinnessjukvården. Det skulle efter de sakkunnigas uppfattning
vara föga ändamålsenligt att låta skyldigheten att omhändertaga de vanartade
sinnesslöa påvila olika myndigheter, allteftersom de vid omhändertagandet
gjort sig skyldiga till brott eller icke, enär det ur behandlingssynpunkt i regel
icke kan anses föreligga skäl att för sinnesslöa, vilka sålunda i formell mening
kunna hänföras till de kriminella, anordna särskild vård, skild från den, som
anordnas för övriga sinnesslöa med antisociala tendenser.
I detta sammanhang må vidare framhållas, att statens övertagande av vården
om de vanartade sinnesslöa ingalunda skulle innebära införandet av någon
ny princip på abnorm vårdens område. Yad sinnesslövården beträffar, kan den
grundsatsen, att staten bör omhändertaga sådana, för vilkas vård kommunala
och enskilda anstalter sakna nödiga resurser, redan anses vara av statsmakterna
godkänd i fråga om tvenne grupper av sinnesslöa, nämligen sådana, som tillika
äro blinda — bildbara såväl som obildbara —- samt bland obildbara sinnesslöa
de allra mest svårskötta och de för omgivningen i mera utpräglad grad farliga.
De sakkunniga syfta härvid dels på 1914 års senare riksdags beslut om uppförande
av en statsanslag för blinda med komplicerat lyte — bland vilka det
stora flertalet tillhör de blinda sinnesslöas kategori — dels ock på 1917 års riksdags
beslut om uppförande vid Hälsingborgs hospital av tvenne paviljonger förmera
svårskötta obildbara sinnesslöa.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
15
Mot de sakkunnigas mening, att omhändertagandet av de vanartade Myndigsinnesslöa
bör åligga staten, har medicinalstyrelsen uti sitt i ärendet av- heterna''
givna utlåtande icke haft något att erinra.
Skolöverstyrelsen har likaledes anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning
och i detta avseende anfört:
Överstyrelsen vill erinra, hurusom på liera områden av abnormundervisningen
och abnormvården organisatoriska hänsyn såväl som pedagogiska krav
nödvändiggjort statens övertagande av de skyldigheter med avseende på denna
undervisning och vård, som tidigare påvilat kommunala organ. Så är exempelvis
fallet med blindundervisningen och vården av de blinda med komplicerat lyte.
Dövstumundervisningens omorganisation i liknande riktning är för närvarande
under utredning. Såsom de sakkunniga framhållit, kan även på sinnesslövårdens
område den grundsatsen, att staten bör omhändertaga sådana, för vilkas vård
förefintliga kommunala och enskilda anstalter sakna resurser, i viss mån redan
anses vara av statsmakterna godkänd. Enligt överstyrelsens mening har av de
sakkunniga anförts giltiga skäl för, att staten bör ombesörja undervisningen och
vården av de vanartade sinnesslöa och att för detta ändamål böra upprättas
särskilda anstalter.
Det synes mig vara på ett övertygande sätt ådagalagt, att vården Departementlav
de vanartade sinnesslöa kan på tillfredsställande sätt ordnas endast chefengenom
ett direkt ingripande från statens sida. Jag vill därför helt
ansluta mig till de sakkunnigas förslag, att vården av dessa sinnesslöa
bör övertagas av staten.
Om sålunda omhändertagandet av de vanartade sinnesslöa bör till- Hur bör omkomma
staten, uppstår frågan, huru detta omhändertagande lämpligast "“fseoom
bör ordnas. statens för
sorg
ske?
Härutinnan anförde medicinalstyrelsen i sitt meranämnda yttrande Medicinaiöver
riksdagens berörda skrivelse den 10 maj 1916, att detta syntes styrelscnkunna
ske på tre olika sätt, nämligen antingen genom att plats bereddes
åt dessa sinnesslöa vid statshospital, eventuellt i särskilt härför inrättade
avdelningar, eller genom anordnandet för ifrågavarande sinnesslöa av
självständiga centralanstalter, en för vartdera könet, eller slutligen genom
att förlägga anstalterna i samband med sådan allmän uppfostringsanstalt,
som avses i 5 kap. 3 § strafflagen.
Beträffande detta spörsmål yttra de sakkunniga följande:
Sistnämnda utväg för frågans lösning kan enligt de sakkunnigas förmenande De sakkunicke
förordas. Tvångsuppfostringsanstalterna äro nämligen avsedda för i intellek- niga.
tuellt hänseende normala minderåriga, vilka i åldern mellan 15 och 18 år begått
Anordnande
av särskilda
anstalter för
de vanartade.
16 Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 280.
brott, och de hava till uppgift att uppfostra dessa minderåriga till nyttiga och
ordentliga samhällsmedlemmar. Utskrivning från sådan anstalt skall enligt lagens
bestämmelse ske senast, då elev uppnått 21 års ålder. Anstalterna för vanartade
sinnesslöa åter böra omhändertaga dessa intellektuellt undermåliga individer redan
under skolåldern och behålla dem, så länge detta är behövligt vare sig med hänsyn
till deras egen bristande förmåga att genom arbete försörja sig eller på egen
hand reda sig ute i livet eller med hänsyn till samhällets intresse av att förebygga
ett antisocialt uppträdande från deras sida. I sakens natur ligger, att det
störa flertalet vanartade sinnesslöa behöva vistas å anstalt under hela sitt liv.
Med hänsyn till de väsentliga olikheterna i själva elevmaterialet å en allmän
uppfostringsanstalt och å en anstalt för vanartade sinnesslöa samt till därav följande
väsentliga olikheter i de uppgifter, som påvila anstalterna i fråga, torde det
icke vara lämpligt, att dessa båda olika slag av anstalter läggas under en och
samma organisation.
Vad härefter beträffar de två övriga av medicinalstyrelsen ifrågasatta utvägarna
för frågans lösning — anordnande av särskilda avdelningar för vanartade
sinnesslöa vid statshospital samt upprättande av självständiga centralanstalter för
sådana sinnesslöa — synes det de sakkunniga ändamålsenligt, att båda dessa utvägar
bliva anlitade.
Att inom sinnessjukvårdens ram omhändertaga alla de vanartade sinnesslöa
torde vara mindre lämpligt redan av den ■— i medicinalstyrelsens yttrande berörda
— anledningen, att arbetet med uppfostran av de vanartade sinnesslöa
barnen förutsätter särskild utbildning, som man icke torde kunna påräkna hos
chefen för en sinnessjukanstalt. Att vid ett eller flera hospital anordna särskild
avdelning för vanartade sinnesslöa barn under pedagogisk ledning torde
emellertid av organisatoriska hänsyn icke böra ifrågasättas. Men skäl synas
icke heller föreligga för omhändertagande ens av alla äldre vanartade sinnesslöa
inom den allmänna sinnessjukvårdens ram. Endast i fråga om sådana sinnesslöa,
vilka på grund av våldsamhet eller mera utpräglat antisociala tendenser med nödvändighet
kräva vård å sluten avdelning, synes detta vara det mest ändamålsenliga.
Sådana vanartade sinnesslöa, vilka äro i behov av vård å sluten avdelning-,
böra sålunda enligt de sakkunnigas mening omhändertagas inom
den allmänna sinnessjukvårdens ram. Övriga vanartade sinnesslöa böra
däremot, med här nedan angivna undantag, intagas å särskilda, för dem
upprättade anstalter.
Vid anordnandet av dessa särskilda anstalter torde man, framhålla
de sakkunniga, emellertid böra frångå den i fråga om de vanliga anstalterna
för bildbara sinnesslöa önskvärda anordningen med skolhem och
arbetshem på samma plats eller på närbelägna platser under gemensam
styrelse. Hänsynen till faran för att de i skolhemmet intagna barnen
röna en skadlig inverkan från en del av arbetshemmets äldre vanartade
sinnesslöa synes med nödvändighet fordra, att ett arbetshem för den
kategori av sinnesslöa, varom här är fråga, förlägges helt skilt från
skolhemmet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Även i ett annat hänseende än det nu berörda bör — som redan
ovan framhållits — avvikelse ske från den för de vanliga sinnesslöanstalterna
gällande organisationen. Då hos de sinnesslöa av här ifrågavarande
kategori vanarten i månget fall visar sig i sexuell opålitlighet,
kräves med nödvändighet, att för vanartade sinnesslöa av de olika könen
anordnas helt skilda anstalter. Denna princip bör i övrigt gälla icke
endast beträffande till vuxen ålder komna vanartade sinnesslöa, utan
även beträffande vanartade sinnesslöa 6arn, då vanart i sexuellt hänseende
understundom ger sig tillkänna redan under skolåldern.
Som av det här anförda framgår, kräves enligt de sakkunnigas uppfattning
för vården av sådana sinnesslöa, vilka på grund av vanart äro
olämpliga för samlivet i de vanliga sinnesslöanstalterna, upprättande av
fyra särskilda anstalter, nämligen två uppfostringsanstalten'' (skolhem), en
för gossar och en för flickor, samt två arbetshem för vuxna sinnesslöa,
ett för manliga och ett för kvinnliga.
Till de nu ifrågasatta statsanstalterna för vanartade sinnesslöa böra
emellertid — såsom redan i det föregående antytts — hänvisas även sådana
sinnesslöa, vilka av andra orsaker än vanart i egentlig mening
(sexuell opålitlighet, utpräglat stöldbegär o. s. v.) äro olämpliga för
samlivet i de vanliga sinnesslöanstalterna och därför måste utskrivas
därifrån. De sakkunniga avse härvid i främsta rummet sinnesslöa med
abnormt häftigt lynne och därav följande odisciplinerbart uppträdande (de
s. k. affektlabila) samt sinnesslöa med starkt framträdande rymnings- och
vagab ondering stendenser.
I detta sammanhang hava de sakkunniga upptagit frågan om de
vanartade fallandesjukas omhändertagande. I detta avseende anföra de
sakkunniga:
Den eljest gällande regeln, att fallandesjuka och icke fallandesjuka sinnesslöa,
när de äro bildbara, icke få mottagas å samma anstalt, kan enligt de sakkunnigas
mening icke lämpligen tillämpas i fråga om förevarande anstalter. Den
i det föregående omnämnda bestämmelsen, varigenom anstalterna för bildbara
fallandesjuka skola befrias från sådana, som äro olämpliga för samlivet i anstalten,
synes nämligen allt fortfarande böra äga tillämpning. Bland de fallandesjuka
finnas många, som redan vid tidig ålder lägga i dagen tydlig vanart, och
dessas kvarstannande å skolhemmen eller arbetshemmen för fallandesjuka skulle
givetvis kunna lända till stor skada för övriga därstädes vårdade. Upprättandet
av särskilda anstalter för vanartade fallandesjuka lärer å andra sidan av ekonomiska
skäl näppeligen kunna ifrågasättas.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 238 höft. (Nr 280.)
Vanartade
fallandesjuka.
G75 21 3
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Vad beträffar sådana vanartade fallandesjlika, som tillika äro sinnesslöa,
torde frågan om dessas omhändertagande lämpligast lösas på sådant
sätt, att de intagas i anstalterna för vanartade sinnesslöa. Så vitt möjligt
böra emellertid i så fall å dessa anstalter anordnas särskilda avdelningar
eller åtminstone särskilda sovrum för de fallandesjuka, då dessa
på grund av sin sjukdom kräva noggrannare nattlig tillsyn.
Annorlunda ställer sig frågan om omhändertagande av sådana vanartade
fallandesjuka, som icke äro sinnesslöa. Härom yttra de sakkunniga.
Vad då först angår de till denna kategori hörande vuxna, torde dessa i allmänhet
icke, kunna vårdas å de särskilda anstalter, som i det föregående föreslagits
för vuxna sinnesslöa av de vanartades kategori, utan synas i regel böra
omhändertagas å sluten avdelning. På denna fråga komma de sakkunniga att
närmare ingå i samband med frågan om epileptikervårdens ordnande.
Vad de epileptiska barnen beträffar torde visserligen även sådana, som icke
äro sinnesslöa, möjligen kunna mottagas i de ovan föreslagna skolhemmen för vanartade
sinnesslöa. Mest ändamålsenligt vore dock, att anstalterna för vanartade
sinnesslöa helt fritoges från uppgiften att vårda några fallandesjuka, som icke tillika
äro sinnesslöa. Vall fallandesjuka gossar beträffar, synes detta önskemål utan
svårighet kunna uppfyllas, därest den av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag (åttonde huvudtiteln, punkten 202) bebådade framställningen
om statens övertagande av den utav föreningen till minne av konung
Oscar I och drottning Josephina upprättade åkerbrukskolonien Hall blir av riksdagen
bifallen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har nämligen fattigvårdslagstiftningskommittén
uti sitt i statsverkspropositionen omförmälda utlåtande föreslagit,
att åkerbrukskolonien Hall, om den övertoges av staten, skulle anordnas
såsom skyddshem för sådana vanartade gossar — däribland även fallandesjuka
och affektlabila — för vilkas vård de vanliga, i enlighet med lagen den 13 juni
1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn
upprättade skyddshemmen, sakna nödiga resurser. Därest detta förslag'' skulle
komma att realiseras och Hall sålunda få till uppgift, bland annat, att mottaga
fallandesjuka elever från de övriga skyddshemmen för gossar, kunde enligt de
sakkunnigas uppfattning lämpligen där intagas även sådana icke sinnesslöa fallandesjuka
elever, vilka på grund av vanart äro olämpliga för samlivet i epileptikerskolorna
och fördenskull måste utskrivas från dessa.
Skulle även för sådana vanartade flickor, som icke lämpa sig för vistelse i
de vanliga skyddshemmen, något särskilt skyddshem framdeles kunna komma till
stånd, kunde i fråga om vanartade fallandesjuka flickor, som ickq äro sinnesslöa,
en motsvarande anordning lämpligen vidtagas. Så länge en sådan utväg ännu ej
står till buds, måste emellertid dessa omhändertagas å uppfostringsanstalten för
vanartade sinnesslöa flickor.
Övriga avvikelser
från
de vanliga
sinnesslöanstalternas
organisation.
I samband härmed hava de sakkunniga vidare behandlat vissa övriga
avvikelser, som vid anordnandet av anstalter för vanartade sinnesslöa
synas böra göras från den för de vanliga sinnesslöanstalterna gällande
organisationen. Dessa avvikelser avse de begränsningar, som beträffande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
11*
de vanliga sinnesslöanstalterna äro stadgade i fråga om intagning av
sinnesslöa, vilka tillika lida av annat lyte eller sjukdom. Sålunda böra
enligt de sakkunnigas förslag smittsamt sjuka sinnesslöa och fallandesjuka,
tillhörande de vanartades kategori, omhändertagas i anstalt för
vanartade sinnesslöa. Detsamma bör i regel gälla även sådana sinnesslöa
och fallandesjuka dövstumma, vilka i dövstumanstalt på grund av
vanart äro till väsentlig skada för sin omgivning. I fråga om de skäl,
vilka de sakkunniga till stöd för dessa förslag anfört, tillåter jag mig
att hänvisa till betänkandet (sid. 29—30).
Vad åter angår vanartade sinnesslöa, som tillika äro blinda, vill jag
erinra, att den statsanstalt för blinda med komplicerat lyte, som för
närvarande är under uppförande, är avsedd att mottaga alla blinda, som
tillika lida av något annat lyte. Även sådana blinda sinnesslöa och blinda
fallandesjuka, vilka tillhöra de vanartades kategori, komma sålunda att
erhålla rätt till inträde å denna anstalt.
De allmänna principer, som av de sakkunniga skisserats för anord- Artetsnandet
av särskilda anstalter för vanartade sinnesslöa och för vilka jag ''ÄdreÄJi-''
här i korthet redogjort, gälla i huvudsak såväl skolhem som arbetshem. artade sinnesVad
särskilt beträffar arbetshemmen hava de sakkunniga såsom sin mening DeslÄkframhållit,
att dessa anstalter, liksom de vanliga arbetshemmen för bild- kunniga,
bara sinnesslöa, böra anordnas såsom öppna anstalter. Emellertid skulle
antalet av sådana sinnesslöa, vilka på grund av sina antisociala tendenser
måste vårdas å sluten avdelning och fördenskull böra omhändertagas
inom sinnessjukvårdens ram, väsentligen kunna nedbringas, om arbetsliemmen
för vanartade sinnesslöa kunde anordnas i form av öanstalter
efter mönster av den danska anstalten för vanartade manliga sinnesslöa
å Liv0 i Limfjorden. Till en dylik öanstalt skulle nämligen kunna hänvisas
även många av de sinnesslöa, som eljest på grund av rymningsbegär
kräva vård å sluten avdelning. Anordnandet av öanstalter för till
vuxen ålder komna sinnesslöa av ifrågavarande kategori har därför för
de sakkunniga framstått såsom ett önskemål, vars uppfyllande skulle
innebära den i alla avseenden mest ändamålsenliga lösningen av föreliggande
fråga.
På detta spörsmål komma de sakkunniga emellertid att i ett senare
betänkande närmare ingå. Med hänsyn till önskvärdheten av att arbetshemmen
anordnas såsom öanstalter och till följd av därmed förknippade
svårigheter vid valet av tillfredsställande förläggningsorter för desamma,
har nämligen de sakkunnigas utredning ännu icke kunnat framföras så
långt, att slutligt förslag i denna del kunnat avgivas. Då i fråga om upp
-
20
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
fostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa barn samma svårigheter
icke möta vid valet av förläggningsorter, hava de sakkunniga — med
hänsyn till angelägenheten av att snarast möjligt råda bot på missförhållandet,
att vanartade sinnesslöa barn från sinnesslöskolorna återsändas
till sina hemorter — ansett frågan om skolhemmens upprättande böra
företagas till avgörande utan avvaktan på det slutliga förslag, vartill
utredningen om arbetshemmen må föranleda, så mycket mer som denna
fråga synes utan olägenhet kunna avgöras oberoende av det sätt, varpå
frågan om statens omhändertagande av de äldre bland de vanartade
sinnesslö''a kan komma att få sin lösning.
Mot de sakkunnigas förslag rörande sättet för omhändertagande av
de vanartade sinnesslöa och fallandesjuka och i fråga om det anstaltsväsen,
som för detta omhändertagande erfordras, har medicinalstyrelsen
icke haft något att erinra.
Skolöverstyrelsen anför härom följande:
Överstyrelsen saknar anledning att för närvarande ingå på en prövning av
de riktlinjer, som av de sakkunniga uppdragits för vården av till vuxen ålder
komna sinnesslöa, tillhörande de vanartades kategori. Frågan om de i skolåldern
varande barnens omhändertagande synes emellertid även enligt överstyrelsens
uppfattning utan olägenhet kunna upptagas till avgörande oberoende av de resultat,
till vilka ytterligare utredning beträffande anstalter för de vuxna kan leda.
Den omständigheten, att två redan befintliga anstalter stå till buds för ifrågavarande
ändamål finner överstyrelsen vara ett skäl, som med styrka talar för att
frågan om de vanartade skolelevernas omhändertagande nu företages till avgörande
utan avvaktan på slutförandet av utredningen rörande arbetshem för vuxna
sinnesslöa av samma kategori.
I fråga om de allmänna riktlinjer, som av de sakkunniga uppdragits
för anordnandet av vården om de vanartade sinnesslöa, synes mig
icke vara något att erinra. Att uppfostringsanstalterna för vanartade
sinnesslöa icke lämpligen kunna anordnas i anslutning till statens tvångsuppfostringsanstalter
torde följa av de i vissa avseenden väsentliga olikheterna
i de uppgifter, som påvila dessa båda slag av anstalter. För
omhändertagande av sådana vanartade sinnesslöa, vilka icke äro i behov
av vård å sluten avdelning och på den grund böra intagas i sinnessjukanstalt,
torde sålunda erfordras särskilda anstalter.
Sexuella hänsyn kräva uppenbarligen, att dessa anstalter — även
uppfostringsanstalterna för de sinnesslöa barnen — anordnas helt skilda
för de olika könen.
Vad vården av de äldre vanartade sinnesslöa beträffar synes det
mig av hela den i det föregående lämnade utredningen framstå såsom
Ktingl. Maj:ts Proposition Nr 280.
21
ofrånkomligt, att även för sådana sinnesslöa upprättas särskilda anstalter.
Behovet härav har ock med styrka framhållits i de motioner, vilka föranledde
1916 års riksdags framställning i ämnet. Frågan, huru dessa
anstalter böra anordnas, kan emellertid icke nu upptagas till slutlig
prövning. Detta spörsmål torde därför tillsvidare höra lämnas åsido.
Några olägenheter av att oberoende härav till avgörande företaga frågan
om skolhem för sinnesslöa barn av här avhandlad kategori lära icke
förefinnas. Ett synnerligt skäl att utan uppskov upptaga denna fråga
är, såsom av såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen framhållits, den
omständigheten, att, såsom jag senare kommer att utveckla, möjlighet
nu förefinnes att för ändamålet disponera två redan befintliga anstalter.
Kostnaderna för skolhemmens upprättande kunna härigenom bliva väsentligt
mindre än eljest vore möjligt.
Vad de vanartade fallandesjuka angår, bör frågan om vården av
de äldre bland dessa tydligtvis i detta sammanhang icke upplagas till
behandling. Mot de sakkunnigas förslag att vanartade fallandesjuka
barn, vilka tillika äro sinnesslöa, skola intagas i skolhem för vanartade
sinnesslöa, synas några vägande invändningar icke kunna göras.
Däremot skulle det för dessa skolhem uppenbarligen innebära en
stor fördel, om de kunde helt befrias från uppgiften att mottaga några
icke sinnesslöa elever. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle detta
önskemål, vad fallandesjuka gossar beträffar, kunna uppfyllas, därest
staten komme att övertaga åkerbrukskolonien Hall och i sådant fall
därstädes komme att i enlighet med väckt förslag mottagas, bland andra,
sådana fallandesjuka vanartade, vilka icke lämpligen kunna vårdas i de
vanliga, i enlighet med lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn upprättade skyddshemmen.
Därest även för sådana vanartade flickor, som icke lämpa sig
för vistelse i dessa skyddshem, något särskilt skyddshem skulle komma
att upprättas, hava de sakkunniga föreslagit en motsvarande anordningbeträffande
sådana vanartade fallandesjuka flickor, vilka icke äro sinnesslöa.
För de förslag, som de sakkunniga sålunda framställt med avseende
på vården av sådana vanartade fallandesjuka barn, vilka icke tillika äro
sinnesslöa, finner jag goda skäl tala. På frågans nuvarande ståndpunkt
är det emellertid icke möjligt att bedöma, huruvida de förutsättningar,
på vilka dessa förslag äro grundade, verkligen komma att bliva för
handen. I avbidan härå böra enligt min mening skolhemmen för vanartade
sinnesslöa, i trots av de olägenheter, som i vissa avseenden kunna
vara förenade med en sådan anordning, mottaga även här ifrågavarande
grupp av fallandesjuka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
99
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Skolhemmens
organisation
och
därmed
sammanhängande
frågor.
Överinseendet
över skolhemmen.
De sakkunnigas förslag i fråga om övriga avvikelser från de vanliga
sinnesslöanstalternas organisation förordar jag.
Då jag nu övergår att i anslutning till de sakkunnigas framställning
behandla den närmare organisation, som anstalterna för vanartade
sinnesslöa synas böra erhålla, kommer jag, i enlighet med vad jag nyss
anfört, att uppehålla mig endast vid skolhemmen för vanartade sinnesslöa
barn.
Beträffande skolhemmens organisation möter först frågan om ledningen
av och inseendet över desamma. Härom anföra de sakkunniga:
De hittills befintliga, av statsmedel understödda anstalterna för bildbara
sinnesslöa (skolhem och arbetshem), med vilka asyl för obildbara ofta är förenad,
stå — med undantag av det vid dessa anstalter bedrivna undervisnings- och
uppfostringsarbetet, som är lagt under skolöverstyrelsens inseende — under
uppsikt av medicinalstyrelsen. Därjämte äro anstalterna underkastade den medicinsk-psykiatriska
samt pedagogiska inspektion, som chefen för socialdepartementet
bestämmer. Skolhemmen för vanartade sinnesslöa synas däremot såsom
inrättningar av övervägande pedagogisk karaktär böra — liksom fallet är med
statens hittillsvarande anstalter för abnormundervisningen — helt ställas under
inseende av skolöverstyrelsen, vilken myndighet lärer vara bäst skickad att öva
uppsikt över desamma.
I detta sammanhang uppställer sig frågan, under vilket statsdepartement
skolhemmen böra lyda. De av landstingen, större städer eller enskilda upprättade,
med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna lyda för närvarande under
socialdepartementet och härutinnan synes icke någon ändring böra ske, bland
annat, av det skälet, att ett stort antal av dessa sinnesslöanstalter äro uteslutande
eller delvis vårdanstalter för obildbara. Statens abnormundervisningsanstalter
lyda emellertid, liksom över huvud taget det stora flertalet av allmänna
och enskilda uppfostringsanstalter, under ecklesiastikdepartementet. Det synes
dock de sakkunniga mest ändamålsenligt, att de här föreslagna uppfostringsanstalterna
för vanartade sinnesslöa för befrämjande av en i möjligaste mån
enhetlig behandling av ärenden rörande sinnesslövården inordnas under socialdepartementet,
liksom det av praktiska skäl torde vara lämpligt, att de för anstalternas
verksamhet erforderliga anslagen i riksstaten uppföras under samma
huvudtitel som övriga anslag för sinnesslövården. Härför talar också det förhållandet,
att arbetshem men för äldre vanartade sinnesslöa, vilka givetvis böra
stå icke under skolöverstyrelsens utan under medicinalstyrelsens uppsikt, på,
grund härav böra komma att lyda under socialdepartementet. En anordning
sådan som den här ifrågasatta synes icke utgöra hinder för att skolöverstyrelsen
får överinseendet över skolhemmen.
De sakkunniga hava vidare föreslagit, att skolhemmen skola vara
underkastade samma inspektion som de hittillsvarande anstalterna för
bildbara sinnesslöa.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
23
För deu närmaste ledningen av skolhemmen och handhavandet av
dessas angelägenheter hava de sakkunniga föreslagit särskilda styrelser,
vardera bestående av 5 ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t, som
tillika utser en av ledamöterna att vara ordförande. Vad styrelsernas
sammansättning beträffar, har det synts de sakkunniga önskvärt, att av
vardera styrelsens ledamöter en äger pedagogisk erfarenhet och eu älskare
med psykiatrisk utbildning. Vidare torde lämpligen en av ledamöterna
i styrelsen för uppfostringsanstalten för gossar — vilken bör
vara förenad med jordbruk — böra vara erfaren i jordbruk samt i styrelsen
för anstalten för flickor minst en ledamot vara kvinna.
I fråga om styrelses befogenheter och allmänna åligganden, beslutmässighet
och omröstning in. m. hava de sakkunniga föreslagit bestämmelser,
i huvudsak liknande dem, som för närvarande äro gällande beträffande
styrelsen för statens tvångsuppfostringsanstalter. Jag hänvisar
i detta avseende till de sakkunnigas betänkande (sid. 32—33). Fn av
styrelsens ledamöter borde lämpligen utses att tillika tjänstgöra såsom
anstaltens kassakontrollant. För detta uppdrag syntes skäligen böra
efter styrelsens bestämmande utgå lämplig ersättning. I övrigt borde
styrelsemedlemmarna icke åtnjuta lön eller arvode men däremot för
resor till eller från styrelsesammanträden eller eljest i styrelsens ärenden
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.
Jag kommer nu till frågan om principerna för intagning av elever
i skolhemmen. Denna fråga har av de sakkunniga ägnats en ingående
behandling. De sakkunniga hava härvid föreslagit, att i skolhem för
vanartade sinnesslöa icke får intagas elev, som icke är eller förut varit
intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka eller i skyddshem för
vanartade barn.
Härom anföres följande:
Vad angår de sinnesslöa och fallandesjuka barnen har erfarenheten, såsom
förut berörts, till fullo ådagalagt, att man icke enbart på grundvalen av från
hemorten lämnade upplysningar om dessa barns karaktärsegenskaper och om
deras uppförande i hemmet kan bilda sig eu tillförlitlig uppfattning om, huruvida
de äro att hänföra till de vanartades kategori eller icke. Icke sällan händer,
att elever, vilka av intagningshandlingarna att döma äro vanartade, i en anstalt
snart nog låta disciplinera sig. Skulle intagning i skolhemmen kunna ifrågakomma
direkt från elevernas hemorter utan föregående vistelse i skola för sinnesslöa
eller fallandesjnka, så skulle skolhemmens omfattning bliva onödigt stor,
i det att där inkomme åtskilliga barn, för vilka detta vore varken behövligt eller,
med hänsyn till omgivningen å anstalterna, ens lämpligt. Någon olägenhet synes
icke behöva befaras av en anordning, varigenom alla de bildbara sinnesslöa och
fallandesjuka barnen, även om deras intagningshandlingar möjligen giva vid
Styrelse.
Intagning av
elever.
Intagning av
elever från
sinnesslöoch
epileptikerskola.
24
Kung1. Maj.is Proposition Nr 280.
Intagning av
från sinnes*
slö- eller epileptikerskola
tidigare
utskrivna
elever.
handen, att de i hemmet visat vanart, intagas i vanlig sinnesslöskola eller epileptikerskola
och först sedermera de, som befunnits vanartade, utskrivas därifrån
till vederbörande skolhem för vanartade sinnesslöa. Ett stöd för denna uppfattning
hava de sakkunniga i den erfarenhet, som i detta avseende vunnits vid
de hittills befintliga sinnesslöskolorna, vilka, enligt vad förut anförts, i allmänhet
icke vägrat inträde för barn, som i hemmet lagt i dagen vanart av
något slag.
En nödvändig förutsättning för den nu föreslagna anordningens
lämplighet är emellertid, att skolelever, så snart de av sinnesslöanstaltens
respektive epileptikeranstaltens läkare eller vederbörande inspektör förklarats
vara på grund av vanart eller liknande orsak olämpliga för samlivet
i anstalten, genom dennas försorg anmälas till inträde i vederbörande
skolhem för vanartade sinnesslöa. Det torde därför böra stadgas
skyldighet för nyssnämnda anstalters styrelser att hos kommun eller
målsman begära insändande av ansvarsförbindelse och därefter ingiva
ansökan om intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa. Bestämmelse
härom torde lämpligen böra i kungörelsen angående understöd av statsmedel
åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter införas såsom villkor för erhållande av statsunderstöd.
Förslag till ändring av nämnda kungörelse i sådant syfte
har av de sakkunniga uppgjorts och är fogat vid de sakkunnigas betänkande.
,
Utom de elever, som sålunda direkt från skolorna för sinnesslöa
och fallandesjuka intagas i skolhemmen för vanartade sinnesslöa, kunna
emellertid särskilt under de första åren av dessa anstalters verksamhet
till intagning därstädes ifrågakomma även åtskilliga av de elever, som
under de senast förflutna åren på grund av vanart utskrivits från sinnesslö-
och epileptikerskolorna. I den mån dessa ännu befinna sig i skolåldern
eller, trots att de överskridit densamma, det oaktat befinnas kunna
utan alltför stora olägenheter intagas i skolhem, torde de, även om de
efter utskrivningen från sinnesslö- eller epileptikeranstalt under avsevärd
tid vårdats i hemmet, å fattigvårdsinrättning eller annorstädes, likväl
böra få mottagas i vederbörande skolhem för vanartade. Under den
övergångstid, som kräves för att den nya organisationen för vård av
vanartade sinnesslöa i och med arbetshemmens upprättande skall bliva
fullt genomförd, böra nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning skolhemmen,
så långt det är möjligt, mottaga även sådana elever, vilka överskridit
den ålder, som är den vanliga för elever i sinnesslö- och epileptikerskolorna.
Sedan även arbetshemmen för vanartade sinnesslöa kommit
till stånd, blir detta ej längre i samma grad behövligt.
25
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Angående intagning av elever, som äro eller tidigare varit intagna
i skyddshem yttra de sakkunniga:
Sinnesslöa barn, tillhörande de vanartades grupp, intagas stundom även i
de skyddshem, som avses i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn. Detta har givetvis sin förklaring
däri, att antalet intellektuellt mer eller mindre undermåliga i allmänhet är
relativt stort bland vanartade. Enligt vad direktören vid åkerbrukskolonien Hall,
filosofie doktorn David Lund, meddelat de sakkunniga, gav en av honom år 1914
företagen intelligensundersökning vid handen, att av de vid nämnda skyddsuppfostringsanstalt
intagna eleverna 17,7 procent kunde betraktas såsom lätt imbecilla
och 16 procent såsom svårt imbecilla, medan motsvarande procentsiffror
vid samtliga skyddshem i riket under samma år voro respektive 24,4 och 7,9^.
Det vill synas, att av de här avsedda vanartade åtminstone de, som kunna betraktas
såsom i egentlig mening sinnesslöa, icke lämpligen böra, även om gällande
bestämmelser ej utgöra hinder för en sådan anordning, vårdas eller uppfostras
å de i 1902 års lag omförmälda skyddshemmen, vilka ju äro avsedda för
barn, som i intellektuellt avseende äro normala eller i varje fall icke utpräglat
undermåliga. Det har också, enligt uppgifter, som av de sakkunniga inhämtats
från vissa skyddshem, i åtskilliga fall förekommit, att elever på grund av intellektuell
undermålighet måst utskrivas från skyddshemmen och återlämnas till
vederbörande barnavårdsnämnder. Behovet av särskild anstalt för vård och uppfostran
åt dylika vanartade barn, vilkas vistelse i skyddshemmen givetvis måste
vålla betydande svårigheter vid arbetet med de övriga skyddslingarnas uppfostran,
har även från skyddshemmens sida med styrka framhållits. Sådana skyddshemselever,
vilka på grund av sin intellektuella undermålighet icke kunna behållas i
skyddshem, böra därför översändas till vederbörande skolhem för vanartade sinnesslöa.
Även elever, vilka redan blivit utskrivna från skyddshem, torde, därest
de ännu icke allt för mycket överskridit skolåldern, böra få intagas i nämnda
skolhem.
Överflyttning från skyddshem av fallandesjuka, som icke äro sinnesslöa,
bör enligt de sakkunnigas uppfattning icke förekomma. Givetvis bör
vid sådant förhållande icke heller en från skyddshem tidigare utskriven
fallandesjuk, som icke tillika är sinnesslö, kunna intagas å skolhem för
vanartade sinnesslöa.
Skulle till intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa vara anmälda
flera elever än där kunna mottagas, böra i första hand de elever
intagas, som på grund av vanartens beskaffenhet äro i mest trängande
behov av anstaltsvården. Så t. ex. är omedelbart intagande i fråga om
en elev, som visat sexuell opålitlighet, givetvis vida mer av behovet
påkallat än i fråga om en elev, som visat oärlighet eller stöldbegär.
I fråga om företrädesrätt till intagning yttra de sakkunniga vidare:
Intagning av
sinnesslöa,
som äro eller
varit intagna
i skyddshem.
Företrädesrätt
till intagning.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 238 käft. (Nr 280.)
675 21 4
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Viss ålder icke
villkor eller
hinder för
intagning.
Anstalts
vistelsens
längd.
Föreligga samtidigt till avgörande ansökningar om inträde för elev, som
är eller varit intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka, och för elev, som
är eller varit intagen i skyddshem, bör den förre eleven vid intagning äga företräde
framför den senare, såvitt ej alldeles särskilda förhållanden kunna föranleda
till annat. Vid samtidig ansökning om överflyttning av elev — vare sig.
från sinnesslöskola, epileptikerskola eller skyddshem — och om intagning av elev,
som tidigare varit intagen i någon av nyssnämnda anstalter, bör den förre eleven
äga företräde.
Vad beträffar åldern för intagning i uppfostringsanstalt för vanartade
sinnesslöa hava de sakkunniga erinrat, att i detta avseende i
fråga om hittills befintliga uppfostringsanstalter för sinnesslöa och för
fallandesjuka såsom villkor för erhållande av statsbidrag, för skolelev är
stadgat, att elevens ålder vid intagningen icke får understiga sex år och
ej heller, beträffande andra än fallandesjuka och blinda sinnesslöa barn,,
överstiga tolv år. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid för
intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa icke fastställas någon bestämd
åldersgräns vare sig uppåt eller nedåt.
Om således överskriden skolålder icke bör utgöra hinder för elevs
intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa, så är emellertid uppenbart,
att dessa skolhem i första hand och huvudsakligen äro avsedda
för elever i skolåldern. Att intagning av äldre elever är att betrakta
såsom en övergångsanordning, så länge arbetshem för vuxna vanartade
sinnesslöa ännu saknas, är redan tidigare framhållet.
I samband med intagningsbestämmelserna hava de sakkunniga upptagit
frågan om anstaltsvistelsens längd. Därvid hava de sakkunniga
erinrat, hurusom beträffande de statsunderstödda sinnesslöskolorna är
föreskrivet, att understöd för i sådan skola intaget barn må åtnjutas under
högst åtta år. Att beträffande skolhemmen för vanartade sinnesslöa föreskriva,
att anstaltsvistelsen icke får överskrida någon viss maximitid,
synes de sakkunniga icke lämpligt. De i dessa anstalter intagna eleverna
böra kvarstanna där, så länge de kunna hava gagn av anstalternas
verksamhet eller icke äro till men för övriga elever. 1 allmänhet torde
de emellertid komma att kvarstanna kortare tid än den, som utbildningen
i skolorna för sinnesslöa och fallandesjuka plägar omfatta.
För en mindre grupp av elever synes emellertid vistelsen vid skolhemmet
kunna komma att bliva längre än den vanliga. Fall torde nämligen
otvivelaktigt kunna förekomma, då sinnesslöa, som äro att hänföra
till de vanartades eller odisciplinerbaras kategori, t. ex. affektlabila eller
sexuellt opålitliga, likväl med hänsyn till vanartens eller den psykiska
27
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
abnormitetens beskaffenhet icke nödvändigt behöva vårdas å vare sig
-sluten anstalt eller öanstalt. Det bör därför icke vara uteslutet, att vissa
elever även såsom äldre kunna kvarstanna vid skolhemmet, möjligen i
■en såsom annex till detta anordnad arbetshemsavdelning, i all synnerhet
om denna kan förläggas på något avstånd från skolhemmet. De sakkunniga
yttra härom vidare:
Yad beträffar skolhemmet för vanartade sinnesslöa gossar, vilket såsom förut
framhållits bör vara förlagt till jordbruksfastighet, kan det med hänsyn till anstaltens
behov av arbetskrafter för jordbruket till och med vara önskligt, att
skolhemmet förenas med en sådan arbetshemsavdelning. Yad åter angår kvinnliga
sinnesslöa av här avhandlad kategori, i fråga om vilka vanarten ofta bestar
i opålitlighet i sexuellt avseende, torde bland dessa finnas åtskilliga, vilka även
såsom vuxna utan olägenhet kunna vistas tillsammans med i skolhemmet intagna
sinnesslöa flickor, fastän de icke lämpa sig för anstalter, som äro avsedda jämväl
för sinnesslöa av mankön. Dylika kvinnliga sinnesslöa synas därför icke behöva
omhändertagas i särskilt annex utan kunna kvarstanna i själva skolhemmet, blott
■detta kan tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden. För skolhemmet skulle
givetvis en sådan anordning innebära stora fördelar genom tillgången till de
äldre elevernas biträde vid varjehanda inom skolhemmet förekommande sysslor.
Av här anförda skäl torde styrelserna för skolhemmen böra erhålla
rättighet att, där så prövas lämpligt, medgiva, att elever även efter
avslutad utbildning i skolhemmet må kvarstanna antingen i detta eller
uti ett i anslutning till detsamma anordnat arbetshem.
Under anstaltsvistelsen torde emellertid i vissa undantagsfall även
kunna ifrågakomma försök med utackordering i enskilt hem eller, där
■elevens arbetsförmåga är så stor, att han icke är i behov av ekonomiskt
understöd, med anställning hos lämplig person. Vare sig en dylik anordning
— vilken endast bör förekomma i sådana fall, där eleven under
längre tid visat pålitlighet och gott uppförande — har karaktären av
utackordering i familj, till vilken skolhemmet betalar viss avgift för elevens
underhåll, eller av tjänst hos enskild person, kan densamma tydligtvis
i viss mån räknas såsom en del av anstaltsvistelsen, då i båda fallen
eleven fortfarande bör vara antecknad såsom tillhörande skolhemmet och
stå under övervakning från dess sida.
Vad härefter angår definitiv utskrivning från skolhemmet, har det
redan förut framhållits, att, då sådan begäres av vederbörande målsman,
densamma icke kan vägras, så länge lagstiftning om anstaltsplikt för
vårdbehövande sinnesslöa ännu icke blivit genomförd. I övriga fall bör
skolhemmets styrelse äga besluta om utskrivning .från detsamma. Sådan
Försöksvistelse
utom
skolhemmet.
Utskrivning.
28
Kungl. Maj.zs Proposition Nr 280.
Undervis
ningens
allmänna
anordning.
utskrivning kan, enligt vad de sakkunniga föreslagit, äga rum dels till
arbetshem för vanartade sinnesslöa, dels till sinnessjukanstalt (kriminalasyl
eller hospital), dels, vad beträffar icke sinnesslöa fallandesjuka, till
skyddshem, som mottager sådana, dels ock slutligen, ehuru detta säkerligen
kommer att äga rum allenast i enstaka undantagsfall, till frihet
ute i samhället.
Angående utskrivningen hava de sakkunniga vidare anfört:
Flertalet elever i skolhemmen torde, såsom i det föregående berörts, när
de uppnått vuxen ålder, komma att översändas till arbetshem för vanartade
sinnesslöa. Framställning om dylik överflyttning synes böra av skolhemmets
styrelse göras hos styrelsen för vederbörande arbetshem. Samma förfaringssätt
som det nu föreslagna torde böra iakttagas i fråga om överflyttning till skyddshem.
Finner skolhemmets styrelse, att eleven är i behov av vård å sinnessjukanstalt,
bör ansökan göras om intagning antingen å kriminalasyl eller, där detta
icke anses behövligt, å det hospital, inom vars upptagningsområde elevens hemort
är belägen.
De sakkunniga hava härefter upptagit frågan om den allmänna
anordningen av den undervisning, som i de här avhandlade skolhemmen
bör meddelas. I detta avseende hava de sakkunniga till en början
erinrat om det uttalande, som av en år 1893 tillsatt kommitté för viss
utredning angående sinnesslövården uti dess i mars 1894 avgivna betänkande
gjordes i fråga om sinnesslöundervisningens mål och medel
samt om denna undervisnings omfattning och organisation. Kommittén
underströk i detta uttalande den praktiska undervisningens betydelse och
framhöll nödvändigheten av individualisering i undervisningen. Med
avseende på vad kommittén härom anfört tillåter jag mig att hänvisa
till de sakkunnigas betänkande (sid. 42—44).
För egen del hava de sakkunniga framhållit, att även vid här
ifrågavarande skolhem huvudvikten bör läggas på den praktiska undervisningen
och de praktiska arbetsövningarna. Till övervägande flertal
utgöras dessa anstalters elever av sådana, som under hela sitt liv böra
åtnjuta anstaltsvård, och deras utbildning bör därför helt naturligt ordnas
så, att de under senare delen av sin anstaltsvistelse kunna sysselsättas
med ett efter deras anlag och arbetsförmåga avpassat arbete, varvid
man även bör hava i sikte, att eleverna bibringas sådan arbetsduglighet
och praktisk färdighet, som kan bliva till största möjliga gagn för anstalterna.
Den praktiska undervisningen och det praktiska arbetet böra
därför på anstalternas arbetsordning erhålla större utrymme än den
teoretiska undervisningen.
Vad sistnämnda undervisning beträffar, bör densamma inskränkas till sådana
29
Kungl. May.ts Proposition Kr 280.
skolämnen, som särskilt kunna anses vara av betydelse för iitvecklingen av elevernas
intellektuella anlag och för deras moraliska fostran. Därjämte bör undervisning
meddelas i de övningsämnen, som förekomma i de vanliga sinnesslöskolorna.
Den praktiska undervisningen bör självfallet delvis omfatta olika
ämnen vid de båda anstalterna. I skolhemmet för gossar böra särskilt förekomma
träslöjd, skomakeri, borstbinderi samt möjligen andra hantverksarbeten, varjämte
eleverna här böra sysselsättas med vedhuggning samt framförallt kreatursskötsel
och jordbruksarbete. I skolhemmet för flickor böra företrädesvis förekomma
olika slag av vävnadsarbeten, sömnad, stickning, virkning m. fl. handarbeten. I
båda skolhemmen böra dessutom eleverna sysselsättas med trädgårdsarbete samt
i så stor utsträckning som möjligt utföra alla slags förekommande husliga sysslor
såsom städning, tvätt och bak m. m.
Vid anordnandet av såväl den teoretiska som den praktiska undervisningen
böra emellertid beaktas de synpunkter, som av 1893 års
kommitté anlagts i fråga om individualisering av undervisningen. Denna
blir tydligen, åtminstone vad den teoretiska undervisningen beträffar,
vid här ifrågavarande skolhem så mycket nödvändigare, som elevernas
förut genomgångna teoretiska kurser komma att växla efter längden av
deras tidigare vistelse vid annan uppfostringsanstalt. Att på förhand i
detalj meddela några allmängiltiga föreskrifter rörande undervisningskurser
synes därför varken lämpligt eller ens möjligt. I den pedagogiska
inspektion, som enligt de sakkunnigas förslag skall utövas över
anstalterna,^ hava de sakkunniga sett en garanti för, att undervisningen
vid skolhemmen blir anordnad på lämpligaste sätt.
Arbetsordning att till huvudsakliga delar ligga till grund för anordnandet
av undervisningen och det praktiska arbetet bör för varje
arbetsår fastställas av styrelsen. Skolundervisningen skall enligt de sakkunnigas
förslag fortgå 40 veckor årligen med fördelning på två terminer.
De sakkunniga hava i detta sammanhang i korthet berört de bestämmelser,
som synas böra meddelas angående formerna för tillrättavisning
av elever i skolhemmen för vanartade sinnesslöa. Jag tillåter
mig att i detta avseende hänvisa till de sakkunnigas betänkande (sid.
45—46).
De sakkunniga hava slutligen i samband med frågan om skolhemmens
organisation i korthet yttrat sig angående formerna för tillsättande
av den vid skolhemmen erforderliga personalen, om kompetensvillkor
för föreståndare och lärarpersonal ävensom därmed sammanhängande
spörsmål av organisatorisk natur.
Föreståndare bör enligt de sakkunnigas förslag tillsättas av skolöverstyrelsen,
lärare och övrig personal däremot av skolhemmens styrelse.
Personal: tillsättning
och
kompetensvillkor
m. m.
30
Medicinal
styrelsen.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Beträffande föreståndares ställning och åligganden anföra de sakkunniga:
Föreståndare
bör, i egenskap av anstaltens chef, i alla avseenden, där styrelsens
beslut ej erfordras, handhava den närmare förvaltningen av anstalten och
utöva förmanskap över den därstädes anställda personalen. Utom förvaltningsgöromålen
bör emellertid föreståndaren även bestrida teoretisk undervisning till
den omfattning, som av styrelsen bestämmes. Kravet på undervisningsskyldighet
för föreståndaren bör enligt de sakkunnigas mening fasthållas, även om förvaltningsgöromålen
i en framtid skulle komma att bliva så omfattande, att de helt
taga en persons arbetskraft i anspråk. Nödvändigheten av, att föreståndaren
uppehåller intim kontakt med det vid anstalten bedrivna undervisningsarbetet
och förskaffar sig personlig kännedom om varje i anstalten intagen elev, synes
de sakkunniga kräva, att i sådant fall lättnad i stället beredes föreståndaren i
förvaltnings- och expeditionsgöromålen.
Föreståndarbefattningen vid skolhemmet för flickor bör självfallet
icke innehavas av annan än kvinna, liksom föreståndarbefattningen vid
skolhemmet för gossar bör innehavas av man.
De bestämmelser, som i det föregående förordats, ävensom de
övriga stadganden beträffande skolhemmens organisation, som synts erforderliga
för dessas verksamhet, hava sammanförts i av de sakkunniga
upprättade förslag till reglementen för desamma, vilka förslag
äro fogade vid de sakkunnigas betänkande.
Medicinalstyrelsen har yttrat följande:
För behandlingen av vissa hithörande frågor bör hos skolöverstyrelsen
anställas en psykiatriskt utbildad läkare. Om så sker, behöva icke så
stränga fordringar på psykiatrisk utbildning ställas på läkarledamöterna
i hemmens styrelser, varigenom skulle undanröjas den svårighet att inom
rimligt avstånd från anstalterna finna lämpliga sådana ledamöter, som
givetvis skulle följa med ett strängare sådant krav. På så sätt skulle
även den ytterligare fördelen vinnas, att styrelsesammanträden kunde
lättare och oftare hållas, då ledamöterna bodde närmare anstalterna.
De sakkunnigas uppfattning, att skolhemmen för vanartade sinnesslöa
såsom anstalter av övervägande pedagogisk karaktär böra ställas
under skolöverstyrelsens inseende, delar jag, liksom jag i övrigt ansluter
mig till de sakkunnigas förslag rörande ledningen av anstalterna ävensom
i fråga om inspektionen över desamma.
Ett realiserande av medicinalstyrelsens förslag om anställande inom
skolöverstyrelsen av en psykiatriskt skolad läkare skulle otvivelaktigt
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 280.
31
för överstyrelsen underlätta behandlingen av vissa hithörande frågor.
Huruvida fordringarna på psykiatrisk utbildning hos läkarledamöterna i
skolhemmens styrelser härigenom skulle kunna inskränkas, synes mig
likväl ovisst. De ärenden, för vilkas behandling behov av psykiatrisk
sakkunskap i första hand gör sig gällande, lära nämligen avse intagning
och utskrivning av elever, dessas behandling under anstaltsvistelsen
med flera frågor, i vilka det närmast bör tillkomma anstalternas styrelser
att fatta beslut. I varje fall synes mig med vidtagande av den
utav medicinalstyrelsen föreslagna åtgärden böra anstå, intill dess erfarenhet
vunnits angående skolhemmens verksamhet och särskilt angående
skolöverstyrelsens behov av tillgång till psykiatrisk sakkunskap för behandlingen
av frågor rörande skolhemmen. Jag anser mig därför icke
nu böra göra framställning om anvisande av medel för ändamålet.
De sakkunnigas förslag i fråga om principer för intagning och utskrivning
av elever ävensom därmed sammanhängande spörsmål synas
mig i huvudsak kunna godtagas.
Det torde givetvis ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda
erforderliga närmare bestämmelser angående anstalternas organisation
och verksamhet.
Jag övergår nu att redogöra för de sakkunnigas beräkning av de
föreslagna skolhemmens omfång.
Inledningsvis hava de sakkunniga påpekat svårigheterna att beräkna
totalantalet vanartade sinnesslöa i riket. Härom anföra de sakkunniga
för egen del:
En fullständig utredning rörande antalet i riket befintliga sinnesslöa tillhörande
de vanartades kategori samt angående dessa sinnesslöas levnadsomständigheter,
sättet för deras hittillsvarande omhändertagande, brottslighetsprocenten
bland dem o. s. v. skulle givetvis i och för sig vara av största intresse. En sådan
utredning skulle enligt de sakkunnigas förmenande vara ägnad att giva en
skarp belysning åt de missförhållanden ur både den enskilde individens och
samhällets synpunkt, som frånvaron av en organiserad anstaltsvård av vanartade
sinnesslöa medfört. Med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en tillfredsställande
utredning av ifrågavarande slag skulle emellertid värdet av denna utredning
säkerligen icke komma att motsvara de dryga kostnader, som densamma
givetvis skulle komma att medföra. För bedömandet av det totala platsbehovet
i särskilda anstalter för vanartade sinnesslöa vore det i övrigt icke tillfyllest
med en beräkning av antalet sådana sinnesslöa, enär, såsom i det föregående
närmare utvecklats, åtskilliga av de till vuxen ålder komna vanartade sinnesslöa
— nämligen alla sådana, som icke lämpa sig för en öppen anstalt — behöva omhändertagas
inom den allmänna sinnessjukvårdens ram. Det skulle därför bliva
nödvändigt att vid en sådan utredning — åtminstone vad de äldre beträffar —
Skolhemmens
storlek och
förläggning.
32
Beräkning av
skolhemmens
omfång.
Skolhemmet
för gossar.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
göra en fullständig uppdelning av de vanartade sinnesslöa med hänsyn till beskaffenheten
och graden av deras antisociala tendenser o. s. v.
De sakkunniga framhålla emellertid, att de i detta sammanhang
icke hava anledning att ingå på frågan om platsbehovet å anstalter för
äldre vanartade sinnesslöa, då de för närvarande framlägga förslag endast
om upprättande av skolhem för vanartade sinnesslöa barn. För
beräkningen av dessa anstalters omfång finnes möjlighet att med hänsyn
till de intagningsbestämmelser, som i det föregående föreslagits, erhålla
fasta utgångspunkter.
För att utröna antalet av de platser, som med de sålunda förordade intagningsbestämmelserna
äro behövliga i uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa
barn hava de sakkunniga från samtliga sinnesslö- och epileptikerskolor infordrat
uppgifter dels rörande antalet elever, vilka såsom olämpliga för samlivet
på grund av vanart, häftigt lynne eller våldsamhet samt upprepade rymningar
lämpligen bort utskrivas från anstalterna men dock fått tvärstanna, dels ock rörande
antalet elever, som under tiden från och med den 1 januari 1913 till och
med den 30 juni 1920 av enahanda grunder utskrivits från nämnda anstalter.
Rörande de tidigare än år 1913 utskrivna eleverna hava de sakkunniga icke ansett
erforderligt att infordra några uppgifter, då dessa elever numera torde hava
nått den ålder, att intagning i skolhem i regel icke bör ifrågakomma.
Resultatet av de sålunda infordrade uppgifterna hava sammanställts i tablåer,
som äro fogade vid de sakkunnigas betänkande.
Vad först angår skolhemmet för vanartade sinnesslöa gossar, hava
de sakkunniga beräknat dess omfång på följande sätt:
Vad först beträffar manliga elever, hava de inkomna uppgifterna givit vid
handen, att i samtliga sinnesslöskolor den 30 juni 1920 vistades sammanlagt 23
gossar, vilka såsom olämpliga för samlivet i anstalterna egentligen bort utskrivas
därifrån. I eleptikerskolorna funnos vid nämnda tidpunkt inga sådana elever.
Under perioden den 1 januari 1913-den 30 juni 1920 hade vidare av samma
orsak från sinnesslöskolorna utskrivits 29 och från eleptikerskolorna 11 manliga
elever, av vilka senare de flesta även torde hava varit sinnesslöa. Medeltalet utskrivna
för år räknat har alltså under ifrågavarande period varit omkring 5. Av
de sammanlagt 40 elever, vilka under nämnda tidrymd på grund av olämplighet
för samlivet utskrivits, äro 12 födda före år 1900, 14 under åren 1900 1904 samt
14 efter ingången av år 1905. Av dessa torde flertalet av de före ar 1905 födda
eleverna böra intagas i arbetshem för vanartade sinnesslöa, då de på grund av
sin ålder i allmänhet icke torde lämpa sig för skolhem. Uteslutet är emellertid
icke, att en och annan av de under perioden 1900—1904 födda lämpligen kan
intagas. Av de efter ingången av år 1905 födda eleverna torde man böra räkna
med att ett flertal vid skolhemmets öppnande eller under den första tiden av dess
verksamhet kunna komma att bliva anmälda till inträde och även befinnas lämpade
för intagning.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280. 33
Det antal elever, som skolhemmet för gossar vid upprättandet bör
vara rustat att mottaga, synes sålunda icke böra sättas lägre än 30,
vilken siffra utgör hela antalet av de i sinnesslöskolorna den 30 juni
1920 intagna elever, vilka på grund av vanart betecknats som olämpliga
för samlivet, ökat med halva antalet av de från sinnesslö- och
epileptikeranstalterna under tiden den 1 januari 1913—den 30 juni 1920
såsom vanartade utskrivna skolelever, vilka äro födda efter ingången av
år 1905.
Vidkommande härefter det antal platser, som bör beräknas för tillförseln
av nya elever under de närmaste åren av anstaltens verksamhet, hava
de sakkunniga utgått därifrån, att platsantalet vid anstaltens öppnande
så vitt möjligt bör vara så högt, att någon väsentlig ökning av detsamma
icke behöver företagas före genomförandet av lagstiftning om
anstaltsplikt för bildbara sinnesslöa och fallandesjuka. Härom yttra de
sakkunniga vidare huvudsakligen följande:
Såsom nyss nämnts utgjorde medeltalet av från sinnesslö- och epileptikerskolorna
årligen utskrivna vanartade gossar under perioden 1913—30 juni 1920 omkring
5. Med hänsyn därtill, att åtskilliga elever, vilka på grund av sin vanart
vållat stora olägenheter, likväl under nuvarande förhållanden i brist på lämplig
tillflyktsort fått tvärstanna i sinnesslöanstalterna men att sådant kvarstannande
icke vidare torde komma i fråga, sedan uppfostringsanstalterna för vanartade
sinnesslöa blivit upprättade, torde antalet årligen utskrivna gossar av här avhandlad
kategori för framtiden komma att bliva något större än det hittills varit
och icke böra beräknas lägre än 7 ä 8. Å andra sidan komma emellertid, så
snart arbetshem för vanartade manliga sinnesslöa kommit till stånd, eu stor del
av skolhemmets äldre elever att efter hand bliva överflyttade dit. Utgår man
därifrån, att sådant arbetshem kan beräknas träda i verksamhet två år efter skolhemmets
öppnande samt att utskrivningen från skolhemmet därefter kan beräknas
komma att — i varje fall innan lagstiftning om obligatorisk anstaltsvård
blivit genomförd — ungefärligen motsvara tilloppet av nya skolelever, skulle sålunda
antalet platser för de två närmaste årens behov vid skolhemmet för gossar
kunna inskränkas till omkring 15. Hänsyn bör emellertid även tagas därtill, att
anmälningar från skyddshemmen äro att förvänta av åtskilliga därstädes intagna
elever, vilka befunnits sinnesslöa. Då emellertid en del av dessa elever, därest
förslaget om upprättandet av ett statens skyddshem för vissa vanartade gossar
blir genomfört, torde komma att bliva omhändertagna i detta skyddshem, synes
man icke behöva beräkna mer än omkring 10 platser för sinnesslöa skyddshemselever.
På grund av det här anförda torde sålunda skolhemmet för vanartade
sinnesslöa gossar vid upprättandet böra beräknas för minst 30
elever, varjämte möjlighet bör finnas att under de närmaste åren av
anstaltens verksamhet mottaga ytterligare omkring 25 elever.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 238 höft. (Nr 280.) tfa 21 5
Skolhemmet
för flickor.
34 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
Vad så beträffar skolhemmet för vanartade sinnesslöa flickor, ställa
sig de sakkunnigas beräkningar på följande sätt:
Enligt de inhämtade uppgifterna funnos den 30 juni 1920 i sinnesslöskolorna
sammanlagt endast 4 kvinnliga elever, om vilka gällde, att de på grund av vanart
voro olämpliga för samlivet i anstalterna och fördenskull borde utskrivas, och i
epileptikerskolorna allenast 1 kvinnlig elev, med vilken detta var förhållandet.
Antalet under tiden den ! januari 1913—den 30 juni 1920 av ifrågavarande orsak
utskrivna kvinnliga skolelever uppgick för sinnesslöanstalternas vidkommande till
sammanlagt 10, medan från epileptikerskolorna under samma period ingen sådan
utskrivning förekommit. Orsaken till, att dessa siffror i jämförelse med motsvarande
siffror beträffande de manliga eleverna äro så låga’ är sannolikt att söka
i det förhållandet, att de vanligaste orsakerna till olämplighet för samlivet i fråga
om kvinnliga elever äro dels sexuell opålitlighet, dels abnormt häftigt lynne
(affektlabilitet) och att opålitlighet i sexuellt avseende i de flesta fall visar sig
först efter pubertetsårens inträde, liksom affektlabiliteten, särskilt hos kvinnorna,
ofta torde framträda starkare omkring denna ålder.
Vad de utskrivna kvinnliga skolelevernas ålder angår, framgår det av de
inkomna uppgifterna, att av ovannämnda 10 elever, vilka under perioden 1913—
30 juni 1920 utskrivits, 3 äro födda före 1900, 0 under åren 1900—1904 och 1
år 1905, medan ingen under ifrågavarande tidrymd utskriven flicka är född efter
sistnämnda är. De under perioden utskrivna kvinnliga skoleleverna hade sålunda
i allmänhet vid utskrivningen uppnått högre ålder än de manliga, vilket även
torde låta förklara sig genom nyss anförda omständigheter med avseende på utskrivningsorsakerna.
Eu jämförelse med motsvarande siffror beträffande de
kvinnliga arbetshemseleverna visar också, att antalet sådana elever, vilka på grund
av vanart utskrivits, såväl som antalet kvinnliga arbetshemselever, vilka av samma
orsak lämpligen borde hava utskrivits, är betydligt större än antalet kvinnliga
skolelever av motsvarande grupper: under tiden 1913—30 juni 1920 hava utskrivits
17 kvinnliga arbetshemselever och den 30 juni sistnämnda år funnos i
anstalterna 8 sådana elever, vilkas utskrivning på grund av vanart vore önskvärd.
Aven om, såsom av det här ovan anförda framgår, flertalet av de vanartade
kvinnliga elever, som under de sistförflutna åtta åren utskrivits från sinnesslöanstalternas
skolhem, sålunda befunnit sig i senare delen av den egentliga skolåldern
eller redan överskridit densamma, torde likväl hos åtskilliga av dessa
elever vanartens beskaffenhet icke lägga hinder i vägen för intagning i skolhem
för sinnesslöa flickor av de vanartades kategori. I det föregående har framhållits,
att sådana kvinnliga sinnesslöa, vilkas vanart består i sexuell opålitlighet och
vilka på, den grund icke lämpligen kunna vistas i anstalter, som äro avsedda
jämväl för sinnesslöa av mankön, likväl i många fall utan olägenhet kunna vistas
tillsammans med i skolhemmet intagna flickor, under förutsättning att skolhemmet
kan tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden. I skolhemmet för vanartade
kvinnliga sinnesslöa höra därför vid dess öppnande kunna intagas — förutom
de i sinnesro- och epileptikerskolorna för närvarande intagna elever, vilka såsom
olämpliga för samlivet böra utskrivas därifrån — icke blott eu stor del av de
kvinnliga skolelever, som under de sista åtta åren utskrivits såsom vanartade,
utan även åtskilliga av de yngre bland sådana vanartade kvinnliga sinnesslöa,
vilka i egenskap av arbetshemselever vistas i sinnesslöanstalterna eller under de
senaste åren utskrivits därifrån. Slutligen bör även beräknas, att sinnesslöa
kvinnliga skyddshemselever kunna komma att överflyttas till skolhemmet för
vanartade sinnesslöa flickor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanal. Maj:ts Proposition Nr 280.
.•>;>
På grund av vad här anförts hava de sakkunniga ansett, att det
antal elever, som skolhemmet för flickor vid öppnandet bör vara berett
att mottaga, icke bör sättas lägre än 15. Vad angår det utrymme,
som bör beräknas för tilloppet av nya elever under de närmast följande
åren efter anstaltens upprättande, torde detta sannolikt kunna anslås
till ungefär samma antal platser.
Såsom av det anförda framgår, synas visserligen de egentliga skoleleverna
i uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa flickor vid denna
anstalts öppnande komma att utgöra ett mindre antal än de elever,
vilka redan överskridit skolåldern. Detta förhållande torde emellertid
komma att så småningom ändras. Härom yttra de sakkunniga:
i samma mån som anstalten hunnit komma i full verksamhet och möjlighet
för de vanliga sinnesslö- och epileptikeranstalterna finnes att vid behov verkställa
utskrivning av en vanartad elev, vars vistelse i anstalten är till skada för
dennas uppfostringsarbete, kommer säkerligen skolhemmet för vanartade sinnesslöa
flickor att alltmer tagas i anspråk för uppfostran och vård av egentliga skolelever.
Samtidigt kan, sedan arbetshem för vanartade kvinnliga sinnesslöa kommit
till stånd, utskrivning till sådant ske av äldre elever, vilka för erhållande av eu
i möjligaste mån fri vård böra överflyttas till öanstalt, där effektivt avskiljande
från samhället är möjligt utan några anstaltsinhägnader. Framför allt kommer
en väsentlig ökning av platsantalet i skolhem för vanartade sinnesslöa att bliva
erforderlig, sedan skolplikt för bildbara sinnesslöa och fallandesjuka blivit genomförd
och antalet elever i sinnesslö- och epiieptikerskolorna på grund härav blivit
väsentligt större än det för närvarande är. En given förutsättning för genomförande
av en sådan skolplikt är självfallet, att särskilda anstalter finnas för omhändertagande
av sådana sinnesslöa och fallandesjuka, vilka till följd av vanart
äro olämpliga för samlivet i de vanliga sinnesslö- och epileptikeranstalterna och
vilka på denna grund enligt gällande föreskrifter ej få intagas eller behållas där.
Av dessa skäl har det synts de sakkunniga motiverat att, ehuru
för vanartade kvinnliga sinnesslöa behovet av ett arbetshem för närvarande
tydligen är större än behovet av ett skolhem, redan från början
giva den ifrågavarande anstalten karaktären av uppfostringsanstalt, oaktat
den vid upprättandet kommer att få till stor del mottaga även arbetshemselever.
Givet är emellertid, att vid anstaltens organiserande, vid
anställande av personal o. s. v. hänsyn får tagas till att anstaltens verksamhet
under den första tiden av dess tillvaro kommer att bliva inriktad
väsentligen på praktiskt arbete och endast i mindre grad på teoretisk
undervisning.
Utom de här anförda skälen att redan nu föreslå upprättandet av
ett skolhem för vanartade sinnesslöa flickor må slutligen nämnas även
den särskilda omständigheten, att — såsom nedan skall närmare ut
-
36
Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Förläggningsorter
för
skolhemmen.
Stolhemmet
för gossar.
vecklas — möjlighet finnes att för ändamålet disponera en redan befintlig
uppfostringsanstalt, som inom kort blir ledig från den uppgift,
för vilken den hittills använts och som väl lämpar sig till ett skolhem
för sinnesslöa flickor av här ifrågavarande kategori men däremot icke
utan stora olägenheter skulle kunna användas som anstalt för omhändertagande
av vanartade kvinnliga arbetshemselever i någon större
utsträckning.
Jag övergår härefter till frågan om förläggningen av de båda skolhemmen.
I detta avseende hava de sakkunniga till en början framhållit,
att de krav, som, efter vad i det föregående anförts, böra ställas
på anstalter av ifrågavarande slag, givetvis bäst skulle kunna uppfyllas,
därest på lämpliga platser nybyggnader bleve uppförda för
anstalternas räkning. Med hänsyn till svårigheterna att under rådande
finansiella förhållanden kunna påräkna de stora anslag, som för sådant
ändamål skulle erfordras, hava de sakkunniga likväl från början haft
uppmärksamheten riktad därpå, att anstalterna inom kortaste tid skulle
kunna komma till stånd, därest möjlighet förefunnes att för dem
disponera över redan befintliga, staten tillhöriga byggnader, vilka kunde
antingen användas i befintligt skick eller också genom smärre ändringsarbeten
och reparationer göras för ändamålet lämpliga. De sakkunniga
hava även varit i tillfälle att föreslå skolhemmens förläggande till
två redan befintliga anstalter, vilka inom den närmaste framtiden torde
bliva lediga från sina nuvarande uppgifter och vilka efter vissa ändringsarbeten
synas kunna tillfredsställande uppfylla kraven på anstalter för
vanartade sinnesslöa barn.
Vad först beträffar skolhemmet för gossar — vilket, såsom redan
tidigare framhållits, bör vara förenat med jordbruk — har de sakkunnigas
uppmärksamhet riktats på den provisoriska alkoholistanstalten
vid Salbohed i Västmanlands län, sedan fråga uppstått om förflyttning
till annan ort av den nu därstädes förlagda alkoholistanstalten.
För att utröna möjligheten av att till Salbohed förlägga ett statens
skolhem för vanartade sinnesslöa gossar hava de sakkunniga avlagt besök
vid anstalten. I fråga om anstaltens belägenhet, de till densamma
hörande byggnaderna in. m. hava de sakkunniga åberopat följande redogörelse,
hämtad ur ett av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande angående
betänkande och förslag rörande anordnande av ny statsanstalt för vård
av manliga alkoholister:
37
Kmujl, Maj:ts Proposition Nr 280.
Salbohed, som förut använts såsom lägerplats av Västmanlands regemente,
är belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18 kilometer från Sala.
som är närmaste järnvägsstation. Enligt lämnade uppgifter består egendomen
förutom av skog av omkring 100 tunnland odlad jord och omkring 100 tunnland
odlingsbar jord, varav någon del på sista tiden uppodlats. Totalarealen av området
utgör omkring 350 tunnland. Platsen, som tillhör staten, uppläts år 1916
av arméförvaltningen till föreningen Flodakolonier, och genom riksdagens beslut
år 1918 har den statliga alkoholistvården blivit förlagd till Salbohed.
Anstalten utgöres för närvarande av följande byggnader:
1) den s. k. intendentsbostaden, en mycket gammal byggnad av timmer i
eu våning med inredd vind, enligt uppgift uppförd år 1818. Den användes för
närvarande såsom expeditionslokal och till bostad för koloniens föreståndare och
en del funktionärer samt innehåller 16 rum, därav två utan eldstäder. Rummen
uppvärmas huvudsakligen med kakelugnar. Byggnaden synes vara i gott stånd
med i huvudsak tillfredsställande inredning;
2) sjukhusbyggnaden, uppförd år 1893, av liggande timmer i två våningar
med inredd vind; för närvarande är den begagnad till logementsbostäder för
alkoholisterna och inrymmer dessutom kök med handkammare, matrum och rum
för betjäning. Byggnaden uppvärmes med kakelugnar. Köksavdelningen och
serveringsrummet äro rätt otillfredsställande, och byggnaden torde för övrigt tarva
åtskilliga reparationer;
3) en barackbyggnad, ett envåningshus av timmer med oinredd vind, 36 meter
långt och 16 meter brett. Byggnaden innehåller diverse sovrum, vaktrum, verkstadsrum
och en isoleringsavdelning samt uppvärmes huvudsakligen med kaminer;
dock att uti isoleringsavdelningen finnes en värmeledningsanordning. Virket i
byggnaden är gott men inredningen otillfredsställande. Vinden synes med hänsyn
till takkonstruktionen vara synnerligen svår att utnyttja.
Av övriga på platsen befintliga byggnader är ett bad- och tvätthus i mycket
dåligt skick, och torde detsamma därför ej kunna användas. En magasinsbyggnad
är däremot i synbarligen gott skick. En ladugård har nyligen blivit reparerad,
men har knappt något större värde. Undergrund har emellertid lagts för en ny
ladugårdsbyggnad med tillhörande stall och loge. Dessutom finnas några mindre,
i dåligt skick varande bostadshus för befattningshavare.
Ägofiguren utgöres av en rektangel i övre, östra delen begränsad av landsvägen
mellan Västerås och Krylbo. Denna landsväg skär området i dess sydöstra
hörn. På det avskurna hörnet ligga de här ovan under 1) och 2) beskrivna
bostadshusen. Avståndet mellan intendentsbostaden och sjukhusbyggnaden är
omkring 550 meter och mellan förstnämnda hus och barackbyggnaden 350. Jordbruksbyggnaderna
ligga omkring 1,200 meter från intendentsbostaden.
Anstalten är helt i saknad av ledningar för vatten och avlopp. Vatten
hämtas från i närheten liggande brunnar, som ansågos giva vatten i tillräcklig
mängd.
Anstalten upplyses medelst fotogen, men kraft från Älvkarleby finnes dock
i trakten, så att densamma utan större svårigheter kan elektrifieras. Någon
värmeledning finnes icke, ej heller badanordningar eller lokaler för tvätt och
dylikt.
Såsom av ovan intagna redogörelse framgår, äro visserligen de
vid Salbohed befintliga byggnaderna uti några avseenden i ett mindre
38 Kungl. Maj:ts Proposition -Nr 280.
tillfredsställande skick. Med vissa ändringsarbeten och reparationer
synas de likväl kunna göras fullt användbara för bär ifrågavarande ändamål.
Eu viss olägenhet ligger i det jämförelsevis stora avståndet mellan
själva anstaltsbyggnaden (förutvarande sjukhuset) och intendentsbostaden,
vilken fortfarande torde böra användas till administrationslokaler samt
bostäder lör föreståndare och viss övrig personal. Detta avstånd utgör
nämligen något över 500 meter. I jämförelse med de fördelar i åtskilliga
andra avseenden, framför allt ur ekonomisk synpunkt, som uppfostringsanstaltens
förläggande till Salbohed skulle innebära, har dock nämnda
olägenhet icke ansetts böra utgöra något hinder för val av denna förläggningsort.
Vad utrymmet vid anstalten beträlfar, kan i anstaltsbyggnaden
genom vissa ändringsarbeten beredas plats för 30 elever. I barackbyggnaden
kunna inläggas omkring 25 elever. I de nu befintliga byggnaderna
kan sålunda beredas det antal platser, som vid skolhemmets
öppnande och under de närmaste åren av dess verksamhet beräknats
vara behövligt. I övrigt finnes fullt tillräckligt område för uppförande
i de nuvarande byggnadernas närhet av de anstaltsbyggnader, som
framdeles kunna bliva behövliga för utökning av platsantalet.
Sådan utökning bör lämpligen ske genom uppförande av smärre
paviljonger, vilka böra förläggas mellan den nuvarande anstaltsbyggnaden
och intendentsbostaden. Härigenom kan den nyss berörda olägenheten i
administrationsbjrggnadens avstånd från själva anstaltsbyggnaden minskas
i samma mån som anstalten utvidgas. När sådan utvidgning på grund
av elevantalets ökning blir nödvändig, kan lämpligen barackbyggnaden
anordnas såsom bostad åt sådana äldre elever, som komma att i egenskap
av arbetshemselever behållas vid anstalten. Barackbyggnadens läge
omkring 250 meter sydväst om själva anstaltsbyggnaden och på motsatta
sidan om den förut omnämnda landsvägen är för en sådan anordning
synnerligen fördelaktig, då härigenom skolhem och arbetshem komma på
lämpligt avstånd från varandra.
Bostäder finnas såväl för den anstaltspersonal, vilken erfordras vid
skolhemmets öppnande, som för jordbrukets personal. I befintliga byggnader
kan dessutom beredas bostäder åt den anstaltspersonal, som under
de närmaste åren av skolhemmets verksamhet kan beräknas ytterligare
bliva erforderlig.
Egendomens jordområde, vilket enligt uppgift av alkoholistanstaltens
föreståndare för närvarande uppgår till omkring 60 hektar odlad jord och
cirka 40 hektar odlingsbar mark, är fullt tillräckligt för att bereda de i anstalten
intagna eleverna tillfälle till jordbruksarbete i lämplig omfattning.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280. 39
Då sålunda Salbohed synes kunna efter vissa ändringsarbeten med
fördel användas såsom förläggningsort för ett skolhem för vanartade
sinnesslöa gossar, hava de sakkunniga, med hänsyn till de dryga utgifter,
uppförandet av en helt ny anstalt skulle medföra, och i betraktande
av de kostnader, staten redan nedlagt på Salbohedsanstalten,
enat sig om att föreslå ifrågavarande skolhems förläggande dit.
Med avseende på val av plats för skolhemmet för vanartade
sinnesslöa flickor hava de sakkunniga erinrat, hurusom 1914 års senare
riksdag, i samband med beviljande av anslag för uppförande av eu
statsanstalt för vården av blinda med komplicerat lyte — vilken anstalt
skulle ersätta den hittills med Drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten
i Vänersborg för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa
m. fl. -— i enlighet med Kungl. Majrts därom gjorda förslag bemyndigade
Kungl. Maj:t att vid den tid, då den föreslagna statsanstalten
trädde i verksamhet, för statsverkets räkning övertaga Di''ottning
Sofias stiftelse och den till denna stiftelse knutna vårdanstaltens
dåvarande tillgångar.
Uppförandet av berörda statsanstalt för blinda med komplicerat lyte
har på grund av kristidens inträdande måst uppskjutas men har numera,
efter av statsmakterna år 1919 fattat beslut, påbörjats och byggnaderna
beräknas kunna vara färdiga att tagas i bruk under loppet av år 1922.
De byggnader i Vänersborg, som för närvarande tillhöra den med förutnämnda
stiftelse förenade vårdanstalten, nämligen anstaltens skolhem
med därtill hörande uthusbyggnader, komma då att bliva tillgängliga
för något statens ändamål.
Enligt vad de sakkunniga genom besök på platsen förvissat sig
om, torde de byggnader, vilka sålunda, sedan den förutnämnda blindanstalten
trätt i verksamhet, komma att övergå i statens ägo, väl lämpa
sig att efter vissa ändrings- och reparationsarbeten användas till ett
skolhem för vanartade sinnesslöa flickor, under förutsättning att hela
det till anstalten hörande området, vilket uppgår till omkring 15,000
kvadratmeter, blir på lämpligt sätt inhägnat.
Anstalten är belägen i utkanten av staden Vänersborg, skild från de bebyggda
stadsdelarna genom järnvägen och dövstumskolans tomt. Då härtill
kommer, att möjlighet torde förefinnas för ytterligare utvidgning av området,
som delvis begränsas av staten tillhörig mark, synes läget icke utgöra hinder för
skolhemmets förläggande hit. Skolhemmet kan mottaga omkring 40 elever, och
plats finnes för uppförande av de nybyggnader, som i en framtid eventuellt
kunna bliva behövliga. Erforderliga arbetslokaler för olika slag av kvinnlig slöjd
finnas, och tillfälle till trädgårdsarbete på skolhemmets område kan beredas.
Bostäder för anstaltens personal finnas eller kunna anordnas inom skolhemsbyggnaden.
Skolhemmet
för flickor.
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Inventarier.
Skolhemmets
personal.
Skolhemmet
för gossar.
Vid båda de anstalter, som enligt det ovan framställda förslaget
skulle användas såsom förläggningsplatser för skolhem för vanartade
sinnesslöa, finnas för närvarande åtskilliga inventarier, som med fördel
kunna användas för skolhemmens behov och vilkas bibehållande vid anstalterna
sålunda skulle komma att väsentligen nedbringa engångskostnaderna
för anstalternas upprättande. Härom yttra de sakkunniga* bland
annat:
Vad statens alkoholistanstalt beträffar, torde väl denna anstalt, om den
återflyttas till Venngarn, komma att övertaga de inventarier, som för närvarande
finnas därstädes. Skulle åter alkoholistanstaltens förflyttning från Salbohed ske
först sedan helt ny anstalt för den statliga alkoholistvården upprättats, torde det
vara mest ändamålsenligt, att denna anstalt förses med nya, för densamma avpassade
inventarier. Detta senare gäller givetvis även den blivande statsanstalten
för blinda med komplicerat lyte, vilken inflyttar i nyuppförda byggnader. Lämpligast
synes därför vara, att de inventarier, som för närvarande finnas såväl vid
Salbohedsanstalten som i skolhemmet för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa
m. fl. i Vänersborg, få, i den mån de äro behövliga, övertagas av de utav
de sakkunniga föreslagna skolhemmen.
Till frågan om inventarierna återkommer jag senare i samband med
frågan om kostnaderna för skolhemmens upprättande.
Jag torde nu i stället få redogöra för den personal, som erfordras
vid ifrågavarande uppfostringsanstalter med det omfång, som anstalterna
ovan föreslagits att erhålla vid öppnandet, d. v. s. med ett elevantal av
30 i skolhemmet för gossar och 15 i skolhemmet för flickor.
Vad skolhemmet för gossar beträffar, bör vid detsamma först och
främst vara anställd en manlig föreståndare. Med befattningen bör vara
förenad chefskapet ej blott över anstalten utan även över förvaltningen
av den till densamma hörande egendomen.
Angående beräknandet av lärarpersonalens antal hava de sakkunniga
anfört:
Det är att märka, att, när fråga är om sinnesslöa, det antal elever, som
kommer på varje undervisningsavdelning, måste sättas relativt lågt. Flera elever
än 15 böra sålunda icke beräknas i varje avdelning. Med hänsyn till vad i föregående
kapitel anförts rörande förhållandet mellan teoretisk och praktisk undervisning
vid skolhemmen för vanartade samt i betraktande av att föreståndaren,
såsom i det föregående nämnts, bör äga viss undervisningsskyldighet, torde det
likväl icke vara erforderligt att till en början vid skolhemmet anställa mer än
en lärare i teoretiska ämnen. Denne lärare bör då lämpligen vara manlig. När
behov av ytterligare lärarkraft för den teoretiska undervisningen kan komma att
göra sig gällande — något som torde böra beräknas redan från ingången av år
41
Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 280.
1923 — kan enligt de sakkunnigas mening anställas även eu lärarinna. I fråga
om lämpligheten av att vid en uppfostringsanstalt för vanartade gossar anlita
kvinnlig lärarkraft kunna de sakkunniga åberopa den goda erfarenhet, som i
detta hänseende vunnits vid åkerbrukskolonien Hall, där kvinnlig lärare länge
varit anställd.
Förutom lärare i teoretiska ämnen erfordras emellertid lärare eller
rättare arbetsledare i praktiska ämnen och. praktiskt arbete.
Angående dessa befattningshavares ställning och uppgift yttra de
sakkunniga:
För dessa befattningar torde icke böra fordras någon lärarutbildning utan
synes det i stället önskvärt att för desamma erhålla yrkesmän med så allsidig
praktisk erfarenhet och färdighet som möjligt. Med den föreslagna benämningen
arbetsledare hava de sakkunniga velat angiva dessa befattningshavares ställning
såsom icke i egentlig mening undervisare utan i främsta rummet ledare av elevernas
praktiska arbeten. Arbetsledarnas antal synes vid anstaltens öppnande
kunna inskränkas till två. Av dessa bör den ene vara kunnig i hantverk, framför
allt i snickeri- och skomakeriarbeten, medan den andre erfordras såsom ledare
av elevernas jordbruksarbete. Då den sistnämnde befattningshavaren anställes
icke för jordegendomens behov utan såsom handledare i det i anstaltens uppfostringsverksamhet
ingående jordbruksarbetet, bör han givetvis avlönas icke å
jordbrukets utan å anstaltens stat. Självfallet är emellertid, att även den a
jordbrukets stat avlönade personalen kommer att i stor utsträckning tagas i anspråk
vid ledningen och tillsynen av elevernas jordbruksarbeten, framför allt de
elevers, vilka såsom mera försigkomna kunna anförtros jämförelsevis krävande
uppgifter, såsom att biträda vid djurens skötsel o. s. v.
Utom den personal, som sålunda erfordras för anstaltens uppfostringsverksamhet,
kräves viss ekonomipersonal. Med hänsyn till att eleverna
i så stor utsträckning som möjligt böra biträda vid utförandet av
alla husliga göromål hava de sakkunniga ansett, att ekonomipersonalen
tills vidare kan inskränkas till en husmoder, ett biträde för köksgöromdlen
och ett biträde för tvätt och bak.
På grund av elevmaterialets beskaffenhet och särskilt med hänsyn
till eldfaran vid anstalten, vars byggnader äro uppförda av trä, torde
oundgängligen krävas en fast anställd nattvakt.
Den nu föreslagna anstaltspersonalen avses, såsom ovan är nämnt,
för ett elevantal av 30 eller det antal, som kan inrymmas i den egentliga
anstaltsbyggnaden. I den mån de i barackbyggnaden förefintliga
reservplatserna behöva tagas i anspråk, erfordras givetvis en ökning av
såväl lärarpersonalen som övrig anstaltspersonal.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 238 käft. (Nr 280.) 67521 6
I
Skolhemmet
för flickor.
Myndig
heterna.
42 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280,
För jordbruket torde komma att behövas, förutom eu befallningsman,
som bör hava den närmaste ledningen av jordbrukets skötsel, en
fördräng och två kördrängar, en ladugårdskarl samt en stalldräng. Denne
senare bör tillika tjänstgöra som anstaltens kusk eller, om bil framdeles
kommer att anskaffas, som dess chaufför.
Vid skolhemmet för flickor bör, såsom förut framhållits, föreståndarbefattningen
beklädas med kvinnlig innehavare. Vid denna anstalt böra
vidare icke anställas manliga lärare utan endast lärarinnor. Under anstaltens
första verksamhetsår torde den teoretiska undervisningen kunna
handhavas av föreståndarinnan ensam, varför någon särskild lärarinna i
teoretiska ämnen tills vidare icke torde behöva beräknas. För undervisningen
i praktiska ämnen erfordras däremot en lärarinna, som bör hava
utbildning i olika slag av kvinnligt handarbete.
Vad ekonomipersonalen angår, torde vid skolhemmet för flickor
någon husmoder icke vara behövlig, då föreståndarinnan där själv bör
omhänderhava anstaltens förråd och utöva tillsynen över det husliga
arbetet i sin helhet. För hushållsgöromålens skötande torde därför —
med hänsyn till att de i skolhemmet intagna elevernas arbetskraft givetvis
bör i så stor utsträckning som möjligt tagas i anspråk för dessa
göromål — endast behöva anställas eu kokerska samt ett biträde för
köksgöromål, tvätt och bak. Dessutom lärer emellertid erfordras en
sköterska, som särskilt har till uppgift att öva tillsyn över eleverna under
de fritider, som de tillbringa i dagrummet eller på anstaltens inhägnade
område, ävensom att leda eleverna vid utförandet av städnings- och rengöringsarbetet,
men vilken dessutom bör svara för lagningar av elevernas
kläder samt verkställa övriga sömnadsarbeten.
Utom den nu nämnda kvinnliga personalen torde emellertid vid
anstalten även böra i egenskap av vaktmästare anställas en manlig arbetskraft.
Utom för de egentliga vaktmästargöromålen behöves denne befattningshavare
för skötseln av värmeledningen, utförande av nödiga trädgårdsarbeten
m. m. Om möjligt bör det tillses, att den person, som
utses för ifrågavarande befattning, även är kunnig i skomakeri- och
snickeriarbete.
Den personal, som nu föreslagits för skolhemmet för flickor, är
beräknad såsom minimipersonal för ett elevantal av 15. Utökning av
såväl lärarpersonal som övrig personal vid anstalten måste naturligen
företagas i samma mån som elevantalet växer.
Vad skolhemmens förläggning beträffar, har arméförvaltningens fortijikationsdepartement
förklarat sig för sin del icke hava något att erinra
43
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
däremot, att Västmanlands regementes förutvarande mötesplats Salbohed
samt därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader överlåtas till en uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa gossar på samma villkor, som
äro gällande för nuvarande överlåtelse till statens vårdanstalt för alkoholister
enligt arrendekontrakt emellan departementet, å ena, samt föreningen
Flöda kolonier u. p. a., å andra sidan, den 9 februari 1916
med därå av departementet den 12 februari 1919 tecknat godkännande
av föreningens överlåtelse av arrenderätten till berörda vårdanstalt.
Från medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens sida hava vissa erinringar
gjorts mot beskaffenheten av byggnaderna vid Salbohed. Till
dessa erinringar, som närmast sammanhänga med frågan om kostnaderna
för skolhemmens inrättande, skall jag senare återkomma.
Mot de sakkunnigas förslag med avseende på förläggningsplats för
skolhemmet för flickor ävensom i fråga om de sakkunnigas beräkningar
rörande den vid skolhemmen erforderliga personalens antal har från de
i ärendet hörda myndigheternas sida ingen erinran gjorts.
Mot de sakkunnigas beräkningar av skolhemmens storlek har jag nepartementsintet
att anmärka. I likhet med de sakkunniga anser jag, att den före- c e eQ''
slagna anstalten för vanartade sinnesslöa flickor redan från början bör
erhålla karaktären av uppfostringsanstalt, oaktat den enligt de sakkunnigas
beräkningar under den första tiden av sin verksamhet kommer
att i stor utsträckning få mottaga elever, vilka redan överskridit den
egentliga skolåldern. Tillbörlig hänsyn till detta förhållande har enligt
min mening av de sakkunniga tagits vid uppgörande av förslag rörande
erforderlig personal vid anstalten.
Vad beträffar förläggningsplatser för de båda skolhemmen, har, såsom
i det föregående omnämnts, någon anmärkning icke framställts mot
de sakkunnigas förslag, i vad det avser skolhemmet för flickor. Den
anstalt i Vänersborg, till vilken enligt de sakkunnigas förslag skolhemmet
bör förläggas, synes mig kunna efter vissa ändrings- och reparationsarbeten
m. m. väl fylla uppgiften att tjäna såsom förläggningsplats
för ifrågavarande skolhem.
Vad beträffar de byggnader vid Salbohed, till vilka skolhemmet för
gossar efter de sakkunnigas förslag bör förläggas, äro visserligen
dessa i några avseenden i ett mindre tillfredsställande skick. Uppenbart
är, att man genom uppförande av nybyggnader för skolhemmet i
i fråga skulle kunna avsevärt bättre tillgodose de krav, som böra
ställas på en anstalt av förevarande slag. Staten har emellertid tidigare
nedlagt stora kostnader på Salbohedsanstalten, vilken under de senaste
44
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2S0.
Engångskostnader
för
ändrings- och
reparationsarbeten
m. m.
Salboheds
anstalten.
åren använts såsom alkoholistanstalt. Det synes mig vara möjligt, att
med vissa ändrings- och reparationsarbeten gorå byggnaderna tämligen
användbara för här ifrågavarande ändamål. Vilken omfattning nämnda,
arbeten böra erhålla, får jag tillfälle att närmare yttra mig om i det
följande.
På grund av vad jag här anfört och med hänsyn tagen till de
rådande finansiella förhållandena, anser jag mig sålunda böra förorda,
att skolhemmen för vanartade sinnesslöa barn förläggas, det för gossar
till den för närvarande åt en statens vårdanstalt för alkoholister upplåtna
förutvarande lägerplatsen Salbohed i Västmanlands län och det
för flickor till Drottning Sofias stiftelses nuvarande skolhem i Vänersborg
för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa m. fl.
Jag övergår nu till frågan om de kostnader, upprättandet av här
ifrågavarande skolhem skulle medföra för statsverket.
Dessa kostnader gruppera sig naturligen på tre huvudpunkter,
nämligen:
reparations- och ändringsarbeten in. m. vid de anstalter, dit skolhemmen
skola förläggas;
anskaffande av vissa behövliga inventarier; samt
anstalternas årliga underhåll och drift.
Jag behandlar då först de kostnader, som hava karaktären av engångskostnader,
d. v. s. de båda första av nämnda punkter.
Såväl vid Salbohedsanstalten som vid skolhemmet i Vänersborg äro,
såsom förut omnämnts, vissa ändrings- och reparationsarbeten m. m.
behövliga för dessa anstalters användande till av de sakkunniga föreslaget
ändamål. De sakkunniga hava i samband med redogörelsen för
de viktigaste bland de arbeten, som enligt deras mening äro erforderliga,
lämnat en kortfattad redogörelse dels för befintliga byggnaders nuvarande
användning, dels ock för det sätt, varpå de sakkunniga tänkt sig det
framtida utnyttjandet av de vid anstalterna förefintliga utrymmena.
Jag torde här få återge vad de sakkunniga i dessa avseenden yttrat:
Vad då först beträffar Salbohedsanstalten, innehåller den nuvarande egentliga
anstaltsbyggnaden (den förutvarande lägerplatsens sjukhus) i bottenvåningen,
förutom en större veranda samt tambur, kök med serveringsrum, förrådsrum, en
större matsal, ett matrum för personal samt ett expeditionsrum för husfadern
vid alkoholistanstalten. I våningen en trappa upp finnas två bostadsrum för
husfadern och två bostadsrum för husmodern vid alkoholistanstalten. Vidare
finnas här en sovsal med 7 platser samt ett bostadsrum för kvinnlig tjänstepersonal.
Genom våningens mitt löper en korridor, som genom en vägg är delad
i två avdelningar. Till den mindre av dessa, vilken är belägen mellan husmoderns
45
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
och tjänstepersonalens bostadsrum, leder en trappa från köksförstugan. I våningen
två trappor upp äro belägna tre sovsalar, ett rum för vårdare samt tre
förrådsrum.
Beträffande rummens användning för det föreslagna skolhemmets behov och
därav föranledda förändringar i byggnaden är följande att anföra.
För erhållande av större utrymme inbygges såväl verandan som den på
densamma vilande balkongen. I bottenvåningen vinnes genom sammanslagning
av den sålunda inbyggda verandan med tamburen ett större dag- och lekrum.
Till ersättning för tamburen inredes i stället det närmast intill verandan liggande
matrummet till kapprum med särskild ingång. Dörren mellan detta rum och
köksförstugan igensättes. Matsal för personalen anordnas i det hittillsvarande
förrådsrummet. Genom avbalkning av köksförstugan vinnes ett nytt förrådsrum
under trappan till andra våningen. Husfaderns expeditionsrum inredes till klassrum
med materialskåp.
Ett andra klassrum erhålles i andra våningen genom balkongens inbyggande.
Mellan detta rum och det ena av husmoderns rum upptages en dörr. Denna
dubblett avses fortfarande för husmoderns räkning. Till syrum användes utrymmet
mellan dessa rum och tjänstepersonalens rum, vilket senare fortfarande avses
för samma ändamål och i vilket inredas garderober. Väggen mellan husfaderns
två rum borttages, varigenom en sovsal för 5 elever erhålles. I våningen
kan sålunda beredas sovplatser för sammanlagt 12 elever.
I övrigt anordnas i denna våning en trappa, som från yttre ändan av korridoren
leder upp till tredje våningen. Denna trappa måste med hänsyn till eldfaran
anses erforderlig för att möjliggöra ett hastigt utrymmande av huset vid
eventuell eldsvåda.
I våningen två trappor upp vidtages, förutom anordnandet av den nyssnämnda
reservtrappan samt utbyggande av en balkong, ingen annan ändring" än
sammanslagning av ett sovrum med ett intill detsamma liggande förrådsrum,
varigenom utökning i antalet sovplatser vinnes. I denna våning erhållas härigenom
18 sovplatser.
Genom de här omnämnda ändringsarbetena beredes alltså möjlighet
att i anstalts byggnad en inlägga 30 elever.
En nödvändig anordning är vidare, att det område närmast omkring
anstaltsbyggnaden, som skall användas till lekplan för eleverna, inhägnas
med ett stängsel, för att icke eleverna under fritider från undervisningen
och det praktiska arbetet skola behöva underkastas särskild vakt, vilket
skulle föranleda ökning av anstaltens personal. Detta stängsel, som
bör uppföras av järntråd med täta maskor, torde till förekommande av
rymningar icke böra göras lägre än omkring 2 meter.
Vad beträffar barackbyggnaden innehåller denna i nordvästra ändan 5 isoleringsrum,
ett badrum samt 2 arbetsrum, avsedda för isolerade patienter. I
byggnadens mitt finnas dels en större vagnbod och en snickarverkstad, dels ock
2 större sovsalar. I sydöstra ändan ligga, förutom en stor tambur, en skräddarverkstad
samt 3 bostadsrum.
46
Kung/. Maj:ts Proposition Nr 280.
I isoleringsavdelningen bibehållas 4 rum oförändrade för att användas dels
såsom sjukrum, dels för inläggande av sådana elever, vilka om nätterna behöva
isoleras från övriga elever, dels ock för sänglägesbehandling i disciplinärt syfte.
Det femte isoleringsrummet apteras till badrum för eleverna, medan det för närvarande
befintliga badrummet avses för personalens räkning. Rymligt avklädningsrum
erhålles i ett utanför elevernas badrum beläget arbetsrum, där uppvärmningsapparat
är placerad. Arbetsrummet intill de tre isoleringsrummen i
norra hörnet av byggnaden bibehålies oförändrat såsom arbetslokal för sådana
elever, som eventuellt under vissa tider måste hållas isolerade även under dagen.
Till snickarverkstaden, vilken i övrigt bibeliålles oförändrad, upptages från byggnadens
sydvästra långsida en ny ingång för bekvämare in- och afforsling av
arbetsmaterial och arbetsprodukter. Den förutvarande ingången å motsatta sidan
bibeliålles, men den härifrån till vinden ledande trappan flyttas något längre åt
nordväst till det rum, som hittills använts som vagnbod. En mindre del av detta
rum avskiljes i samband härmed till förstuga, medan återstoden inredes till bakstuga
samt förrådsrum.
De två sovsalarna, av vilka vardera rymmer omkring 10 platser, bibehållas
oförändrade för att användas i den mån elevantalet vid anstalten kommer att
överstiga det trettiotal, för vilket plats finnes i själva anstaltsbyggnaden. Dessa
rum avses, såsom tidigare antytts, i första hand för de äldre skoleleverna och
för sådana, som eventuellt komma att kvarstanna i egenskap av arbetsliemselever.
I byggnadens sydöstra ända anordnas dels ett bostadsrum för en ogift arbetsledare,
dels en bostad om två rum och kök för eu gift sådan. Den hittillsvarande
tamburen uppdelas därvid i två, varjämte vindfång anordnas. Erforderligt
antal garderober samt skafferi inredas.
Yad den s. k. intendentsbostaden angår, innehåller denna byggnad för närvarande
på nedre botten bostad om 4 rum och kök för alkoholistanstaltens föreståndare.
Ett av dessa rum är beläget på södra sidan av en genom våningen
gående korridor. På sistnämnda sida av denna finnas vidare 3 expeditionsrum.
I vindsvåningen äro inredda eu lägenhet om 3 rum och kök, som disponeras
av alkoholistanstaltens assistent, samt ett gästrum och ett till föreståndarbostaden
hörande tjänarinnerum. Dessutom finnas här 4 förrådsrum.
I nedre våningen avses de på korridorens norra sida belägna rummen till
bostad åt anstaltens föreståndare, som även får disponera tjänarinnerummet i
vindsvåningen. Av expeditionsrummen äro två avsedda att fortfarande användas
för expeditionen, medan det tredje jämte det för närvarande till föreståndarens
bostad hörande rummet på korridorens södra sida inredes till dubblett för en
ogift lärare. Vissa härav föranledda tambur- och garderobsanordningar vidtagas,
varjämte vindfång inbygges.
I vindsvåningen upplåtes assistentlägenheten till bostad för en gift lärare.
Tjänarinnerum till denna bostad erhålles därigenom, att det intill köket liggande
förrådsrummet utvidgas genom flyttning av en vägg. Ett nytt rum inredes, avsett
för eu lärarinna. Gästrummet bibeliålles för sitt hittillsvarande ändamål. Kakelugnar
uppsättas i sistnämnda båda rum, varjämte en befintlig värmeledning
utökas med ett nytt värmeelement. Erforderliga garderober anordnas.
Genom de nu föreslagna förändringarna i intendentsbyggnaden
kunna bostäder beredas ej blott åt den lärare, som kräves vid anstaltens
öppnande, utan även åt den lärarpersonal, som bliver erforderlig, när de vid
anstalten befintliga reservutrymmena komma att tagas i anspråk.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
47
I anstaltsbyggnaden, baracken och intendentsbyggnaden erfordras åtskilliga
mindre reparationsarbeten, såsom omflyttningar, justeringar, puts- och lagningsarbeten
m. m., vilka arbeten äro upptagna i nedan omförmälda kostnadsförslag.
Den vid anstalten befintliga tvättslugubyggnaden är, såsom framgår av den
i föregående kapitel intagna redogörelsen, i ett mycket dåligt skick och har under
de senaste åren ej kunnat användas. Denna sättes i stånd och inom densamma
anordnas, förutom tvättstuga, även mangel- och strykrum jämte ett förrådsrum.
Bostad för befallningsmannen vid egendomen är för närvarande under inredning
i en byggnad, som hittills använts såsoom kyrksal, och kommer sålunda vid
skolhemmets öppnande att finnas färdig. Å de inom anstaltens område belägna
hus, vilka avses till bostäder åt fördräng, nattvakt och ladugårdskarl, samt å
trenne utom anstaltsområdet belägna, anstalten tillhöriga bostadshus, vilka erfordras
för jordbrukspersonal, äro vissa reparationsarbeten behövliga. Detsamma
gäller även en till egendomen hörande smedja samt mindre uthus.
Ritningar och förslag till de erforderliga ändrings- och reparationsarbetena
hava på uppdrag av och i samråd med de sakkunniga uppgjorts
av arkitekten David Lundegårdh. Kostnadsförslag för arbetenas utförande
har upprättats av ingenjören Hans Lindblad. Ritningarna och
kostnadsförslaget hava av de sakkunniga överlämnats till socialdepartementet.
Kostnadsförslaget visar följande slutsummor för:
Anstalten ................•.............................................................
Baracken ...............................''....:....................................
Föreståndarbostaden (intendentsbostaden) ........................
Tvättstugan .............................................................................
Fördrängens, nattvaktens och ladugårdskarlens bostäder
jämte smedja och mindre uthus.................................
Utom anstaltsområdet belägna 3 st. bostadshus, tillhöriga
anstalten .........................................
kronor 19,500: —
» 16,000: —
» 7,000: —
» 4,500: —
» 4,000: —
)) 3,000: —
Summa kronor 54,000: —
I det under »Anstalten» upptagna beloppet ingår den beräknade
kostnaden för stängslets uppförande med ett belopp av 5,000 kronor.
Till de kostnader, som ovan beräknats för ändrings- och reparationsarbeten
m. m., skulle emellertid efter de sakkunnigas förslag eventuellt
komma ytterligare en, nämligen för inledande av elektriskt ljus
vid anstalten. Härom anföra de sakkunniga:
Kostnadsför
slag.
Elektrifiering.
48
Skolhemmet
Vänersborg.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Såsom framgår av den i det föregående intagna redogörelsen beträffande
Salbolied, upplyses anstalten för närvarande med fotogen. Förslag om anstaltens
elektrifiering kar emellertid väckts ock, enligt vad de sakkunniga inkämtat, kar
styrelsen för alkokolistanstalten redan under år 1920 beslutat att ingiva framställning
om anslag för ändamålet. På grund kärav medtogs i den preliminära
beräkning av kostnaderna för upprättande av uppfostringsanstalter för
vanartade sinnesslöa, som av de sakkunniga med skrivelse den 11 november
1920 överlämnades till statsrådet ock ckefen för socialdepartementet, icke något
belopp för elektrifiering. Enligt vad de sakkunniga erfarit, kar emellertid den
beslutade framställningen från alkoholistanstaltens styrelse ännu ej ingivits. Anordnande
av elektriskt ljus vid anstalten synes, med hänsyn till elevmaterialets
beskaffenhet och i betraktande av att byggnaderna äro uppförda av trä, oundgängligen
nödvändigt. Därest icke elektrifiering kommer att företagas redan
innan alkokolistanstalten flyttas från Salboked, torde därför anslag för detta
ändamål böra beräknas i samband med uppfostringsanstaltens upprättande.
Kostnaderna för elektrifieringen hava av de sakkunniga på grundvalen
av vissa av alkoholistanstaltens föreståndare införskaffade anbud och
efter samråd med en representant för allmänna svenska elektriska aktiebolaget
beräknats uppgå till sammanlagt omkring 12,000 kronor.
Vad så beträffar skolhemmet i Vänersborg, hava de sakkunniga ifråga
om där befintliga byggnader samt å desamma erforderliga ändrings- och
reparationsarbeten anfört följande:
De byggnader, som tillköra Drottning Sofias stiftelse, utgöras av själva
skolhemsbyggnaden, en tvättstuga samt ett par mindre uthusbyggnader.
Skolhemsbyggnaden är uppförd i två våningar. Den nedre innehåller kök
med serverings- ock diskrum samt förrådsrum, matsalar för elever ock personal,
sovrum för eleverna, bostadsrum för husmoder och för tjänstepersonal samt expeditionsrum.
I övre våningen finnas 4 klassrum, en större ock en mindre slöjdsal,
dagrum ock samlingssal samt 3 lärarinnerum. I vindsvåningen finnas, förutom
en stor öppen vind, 4 lärarinnerum.
Av de omändringar, som föreslås i skolhemsbyggnaden, må kär nämnas
delning av ett av de fyra klassrummen, varigenom en dubblett erkålles till bostad
åt anstaltens föreståndarinna, samt därav föranledda arbeten, såsom upphuggande
av nytt fönster, anordnande av tambur ock garderob o. s. v. Föreståndarinnebostad
inom byggnaden har hittills saknats. Då endast två klassrum komma
att erfordras för den blivande anstaltens behov, anordnas ett av dessa såsom
slöjdrum, medan en av de hittillsvarande slöjdsalarna omändras till stryk- ock
mangelrum, som för närvarande saknas. I övrigt omfatta de behövliga reparationsarbetena,
förutom utvändiga lagnings- ock målningsarbeten, huvudsakligen
smärre reparationer i de flesta av byggnadens rum: justering av dörrar ock
fönster, målning ock nytapetsering m. m. I vissa rum insättes väggpanel, i klassrummen
utökas antalet ljuspunkter o. s. v. Vissa förbättringar av de sanitära
anordningarna företagas.
Hela anstaltsområdets inhägnande med ett stängsel är en nödvändig
förutsättning för skolhemmets användande som uppfostringsanstalt för
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
49
vanartade sinnesslöa flickor. Detta stängsel bör vara av samma beskaffenhet,
som det ovan föreslagna vid Salbohed.
Tvättstugan är för närvarande belägen tätt invid skolhemsbyggnadens huvudingång.
Att byggnaden fått detta för skolhemmet olämpliga läge beror på,
att områdets norra gränslinje vid byggnadens uppförande avsågs att genom en
föreslagen ändring i stadsplanen dragas avsevärt närmare skolhemsbyggnaden
än vad för närvarande är fallet. Berörda förslag till ändrad stadsplan bär emellertid
numera förfallit. Då tvättstugubyggnaden för erhållande av vissa nya lokaler
behöver ombyggas, torde den i samband därmed böra flyttas från inkörsvägen
längre mot norr. De sakkunniga förorda därför, att byggnaden nedrives
och att med användande av byggnadsmaterialet i densamma uppföres en ny
byggnad, inrymmande, förutom tvättstuga och badstu, som för närvarande finnas
i tvättstugubyggnaden, en bakstuga samt ett verkstadsrum för skomakeri- och
snickeriarbeten ävensom en torkvind.
A en av uthusbyggnaderna behöva smärre reparationer vidtagas.
Förslag med skisser samt tillhörande kostnadsberäkning för utförande
av de vid skolhemmet nödiga reparations- och ändringsarbetena
har på de sakkunnigas uppdrag upprättats av byggnadsfirman Bröderna
Lindgren, Vänersborg.
Kostnadsberäkningen upptager följande belopp:
Utvändiga reparationsarbeten på skolhemsbyggnaden kronor 2,200: —
Invändiga reparations- och ändringsarbeten i skolhemsbyggnaden
........................................................................ » 14,800: —
Reparationer å uthusbyggnad ............................................ » 300: —
Uppförande av en byggnad, inrymmande bak- och
tvättstuga, verkstadsrum, badstu med pannrum
samt torkvind .............................
.................................... »
18,200: —
Stängsel kring tomten......................
................................... »
10,000: —
Summa kronor
45,500: —
I fråga om de vid Salbohed befintliga byggnaderna och det av de
sakkunniga avgivna förslaget till ändrings- och reparationsarbeten å desamma
har byggnadsstyrelsen anfört följande:
Efter granskning av förslaget har byggnadsstyrelsen, i de avseenden det
kan ankomma på byggnadsstyrelsen att yttra sig, icke funnit annat vara att erinra,
än att beträffande ändringsarbetena vid Salbohed de nuvarande mindre tillfredsställande
förhållandena i själva anstaltsbyggnaden, som är uppförd av trä i två
våningar och inredd vindsvåning, nämligen i avseende på räddningsmöjligheter
särskilt från vindsvåningen i händelse av eldsvåda, icke kunnat fullt bortarbetas,
oaktat erkännas måste, att inläggandet av en reservtrappa innebär någon förbättring
av de nuvarande svåra förhållandena. I övrigt har plandispositionen inom
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 238 höft. (Nr 280.) 675 21 7
Kostnads
förslag.
Myndig
heterna.
50
Kung!. Maj.is Proposition Nr 280.
byggnaderna givetvis måst rätta sig efter de faktiska förhållandena och därför
icke kunnat bliva den allra bästa.
I avseende på kostnaderna vill byggnadsstyrelsen framhålla, att arbetena
till största delen utgöras av reparationer, vilkas omfattning endast genom besök
å platsen kunna närmare bedömas, varför granskningen av kostnadsberäkningarna
måst begränsas till eu mera ytlig behandling, varvid emellertid intet befunnits
vara att mot desamma erinra.
Vad beträffar barackbyggnaden vid Salbohed bär medicinalstyrelsen i
sitt utlåtande anfört betänkligheter i fråga om denna byggnads lämplighet
för det av de sakkunniga föreslagna ändamålet. Styrelsen anför
härom:
Bland engångskostnaderna för anordnande av anstalten på Salbohed har
upptagits bland annat, ett belopp av 16,000 kronor för ändringsarbeten inom
barackbyggnaden. Beträffande denna byggnad har styrelsen i ett utlåtande, som
styrelsen, efter det undertecknad Stenbeck med derå å styrelsens vägnar avlagt
besök å Salbohed, den 19 februari 1920 avgivit till Kungl. Maj:t, anfört, att densamma
antagligen icke kunde användas såsom logement för sinnessjuka. Styrelsen
hyser även stora betänkligheter, huruvida den skall kunna lämpa sig för
nu ifrågavarande ändamål. Det synes styrelsen därför att, innan den föreslagna
omändringen verkställes, en utredning lämpligen bör göras, huruvida icke utan
större skillnad i kostnader eu ny byggnad skulle kunna uppföras av barackens
virke, varigenom eu för ändamålet mera lämpad byggnad skulle vinnas.
Vad angår frågan om elektrifiering av Salbohedsanstalten, har på
denna punkt ingen av de i ärendet hörda myndigheterna framställt någon
anmärkning mot, vad de sakkunniga anfört och föreslagit.
Mot förslaget, i vad det avser skolhemmet i Vänersborg, har från
myndigheternas sida intet anförts.
Kostnader för Såsom jag redan tidigare omnämnt, hava de sakkunniga föreslagit,
inventarier. de inventarier, som för närvarande finnas vid Salbohed och i Sofiastiftelsens
skolhem i Vänersborg och vilka äro behövliga för de föreslagna
skolhemmen, måtte få tvärstanna där för dessa skolhems behov.
I denna fråga hava de sakkunniga ytterligare anfört följande:
Salbohed. Vad Salbohed beträffar, har i det föregående framhållits att, vare sig alko
holistanstaltens
förflyttning skedde till Venngarn eller till en nyupprättad anstalt,
det mest ändamålsenliga syntes vara, att inventarierna vid Salbohed finge, i den
mån de behövdes för den nya uppfostringsanstalten, tvärstanna där. De sakkunniga
hava därför utgått ifrån, att de flesta såväl yttre som inre inventarier
vid Salbohed komma att övertagas av det föreslagna skolhemmet. Enligt en av
alkoholistanstaltens föreståndare till de sakkunniga överlämnad inventarieförteckning
finnes vid anstalten, förutom jordbruks- och kontorsinventarier, fullt tillräcklig
uppsättning av såväl anstalts- som hushållsinventarier.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280. 51
Därest dessa inventarier få tvärstanna vid anstalten, skulle sålunda
nyinköpen kunna inskränkas till att omfatta inredning för två klassrum,
beräknade vart och ett för 15 elever. Utgifterna härför torde, enligt av
de sakkunniga inhämtade kostnadsförslag, böra beräknas till sammanlagt
1,420 kronor eller avrundat 1,500 kronor.
Det bokförda värdet av de vid Salbohed befintliga inventarierna
belöper sig, enligt en av de sakkunniga till socialdepartementet överlämnad
inventarieförteckning, för jordbruksinventarier (inklusive kreatur)
till 47,500 kronor och för övriga inventarier (med undantag av bil med
tillbehör) till sammanlagt 46,000 kronor.
Vad angår skolhemmet i Vänersborg har, enligt vad de sakkunniga inhämtat,
skolöverstyrelsen i sitt den 31 december 1920 dagtecknade förslag angående anslag
till anskaffande av inredning och möblering av de nya byggnaderna för vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte i Lund — vilket förslag huvudsakligen
är grundat på en av föreståndarinnan vid Drottning Sofias stiftelse, fru Elisabeth
Anrep-Nordin, till överstyrelsen ingiven framställning i ämnet — utgått ifrån, att
den vid skolhemmet befintliga möbelutrustningen i avsevärd utsträckning skulle
tagas i anspråk för Lundanstalten. Eör erforderlig reparation av dessa möbler
har ock beräknats ett belopp av 10,000 kronor. Överstyrelsen anför i sitt utlåtande,
att det icke varit överstyrelsen möjligt att förebringa närmare utredning
rörande den kostnadsökning för Lundanstaltens inredning, som skulle föranledas av
ett tillmötesgående av de sakkunnigas ovan omförmälda förslag, att de för skolhemmet
för vanartade sinnesslöa flickor behövliga inventarier, som för närvarande
finnas vid Vänersborgsanstalten, måtte där behållas för den föreslagna nya
uppfostringsanstaltens behov. Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna skäl föreligga,
att för denna anstalts behov reservera viss del av Sofiastiftelsens nuvarande
möbelutrustning, borde enligt överstyrelsens förslag ovannämnda för reparation
av äldre möbler avsedda medel få disponeras för nyinköp. Ytterligare för detta
ändamål behövliga medel syntes i så fall böra äskas å tilläggsstat för år 1922,
sedan utrönt blivit, vilken omfattning nyinköpen för Lundanstalten borde
erhålla.
Såsom i det föregående framhållits, synes det de sakkunniga ur alla synpunkter
lämpligast, att de möbler och övriga inventarier vid Vänersborgsanstalten,
som kunna användas för den av de sakkunniga föreslagna uppfostringsanstalten
och äro behövliga för densamma, få tvärstanna där. Vid ett besök i Vänersborg
i november månad 1920 hava vissa av de sakkunniga tillsammans med skolhemmets
föreståndarinna genomgått de i skolhemmet befintliga inventarier, som
lämpligen böra reserveras för det nya skolhemmets behov, och på begäran har
fru Anrep-Nordin sedermera upprättat eu förteckning över dessa inventarier,
vilken förteckning av de sakkunniga överlämnats till socialdepartementet. Denna
förteckning upptager möbler och huvudsaklig inredning till expeditionsrum, matsalar,
sovrum, slöjdrum, dagrum och korridorer samt samlingssal ävensom till
alla i byggnaden befintliga bostadsrum. Vidare äro där upptagna vissa köksgeråd,
en del redskap för tvätt, verktyg för trädgårdsarbete o. s. v.
Beträffande värdet av dessa inventarier är jag ej i tillfälle att angiva
något belopp.
Vänersborg.
52
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Å de inventarier, vilka sålunda enligt de sakkunnigas förslag böra
kvarstanna vid Vänersborgsanstalten, äro en del reparationer erforderliga.
De beräknade kostnaderna härför äro inräknade i den ovan under engångskostnader
för ändrings- och reparationsarbeten m. m. vid Vänersborgsanstalten
upptagna posten: »Invändiga reparations- och ändringsarbeten
i skolhemsbyggnaden».
De inventarier, som, utöver de i berörda förteckning upptagna, erfordras
för det blivande skolhemmet och vilka alltså behöva inköpas,
äro i första hand inredning för klassrum — de hittillsvarande skolrumsmöblerna,
vilka äro särskilt avsedda för blinda elever, kunna nämligen
icke användas — vidare sängutrustning, linnepersedlar, glas och porslin
samt övrig bordsservis, vissa köksgeråd och materiell för rengöring och
städning ävensom gardiner och rullgardiner. Dessutom böra anskaffas
nödiga skomakeri- och snickeriverktyg för det föreslagna verkstadsrummet
i tvättstugubyggnaden. En beräkning av kostnaderna för anskaffande
av erforderliga nya inventarier har av de sakkunniga verkställts på
grundvalen av ett av fru Anrep-Nordin uppgjort utrustningsförslag och
efter det att kostnadsförslag å klassrumsinredning infordrats från vissa
skolmöbelfabriker. Vid denna beräkning hava de sakkunniga utgått
från ett elevantal av 15 och en i anstalten boende personal av 5 personer.
De ytterligare anskaffningar, som bliva nödvändiga vid en
starkare beläggning av anstalten, böra verkställas i samma mån som
elevantalet växer. Sålunda inredes enligt de sakkunnigas förslag vid
anstaltens öppnande endast ett klassrum, vilket beräknas för 15 elever.
Kostnads- Den av de sakkunniga verkställda kostnadsberäkningen för anskaf
beraknmgar.
fan(je av inventarier vid Vänersborgsanstalten upptager följande poster:
Sängutrustning ......................................................
................... kronor 4,200
—
Linnepersedlar..........................................................
................... )>
2,700
—
Glas och porslin ....................................................
................... »
300
—
Kaffe- och tekannor, brickor, brödkorgar m.
m............. )>
100
—
Skedar, gafflar och knivar...................................
.................. »
300
—
Köksgeråd ................................................................
................... »
500
—
Materiell för städning och rengöring ..............
................. )■
50
—
Gardiner och rullgardiner ..................................
.................. ).!
1,000
—
Klassrumsinredning ...........................................
................ »
710
—
S ko in a ko r i ve rkty g .................................................
.................. )>
500
—
Snickeriverktyg ......................................................
................. »
300
—
Diverse och oförutsedda utgifter......................
.................. )>
840
—
Summa kronor 11,500
—
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
53
Vad angår frågan om övertagande av inventarier från Drottning
Sofias stiftelses skolhem i Vänersborg har skolöverstyrelsen vttrat:
Aven enligt överstyrelsens uppfattning synes det vara lämpligast,
att de inventarier vid Vänersborgsanstalten, som äro behövliga för det
föreslagna skolhemmet därstädes, få kvarstanna där. De ytterligare
anslag, som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag kunna erfordras för
inredning av den nya vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte, torde, såsom överstyrelsen i sin den 31 december 1920 avgivna
framställning om anslag för berörda ändamål föreslagit, sålunda böra
äskas å tilläggsstat för år 1922.
Från övriga i ärendet hörda myndigheters sida har i detta avseende
ingen anmärkning gjorts.
Redan tidigare har jag framhållit, att de byggnader vid Salbohed,
som enligt förslaget skola användas för uppfostringsanstalten för sinnesslöa
gossar, för närvarande i vissa avseenden måste anses vara i ett mindre
tillfredsställande skick. De ovan föreslagna ändrings- och reparationsarbetena
synas mig emellertid medföra avsevärda förbättringar och göra
byggnaderna tämligen användbara för det föreslagna syftet. Vad barackbyggnaden
beträffar, har medicinalstyrelsen anfört betänkligheter mot
dennas lämplighet för det avsedda ändamålet och ifrågasatt uppförande
av en nybyggnad. Det synes mig emellertid uppenbart, att eu sådan
nybyggnad — även med användande av virket i baracken — måste
medföra avsevärt större kostnader än de föreslagna reparationerna och nyinredningarna
i byggnaden. Vid sådant förhållande och då byggnaden under
den närmaste tiden av anstaltens verksamhet till stor del avses till verkstadslokaler
ävensom bostäder för viss anstaltspersonal, torde frågan om
nybyggnad böra tillsvidare anstå. Jag vill därför förorda, att ändringsoch
reparationsarbetena utföras i enlighet med de sakkunnigas förslag.
Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar för dessa arbeten har jag
intet att erinra.
Vad så beträffar frågan om Salbohedsanstaltens elektrifiering, hade,
såsom ovan nämnts, de sakkunniga vid ^lppgörande av sina preliminära
kostnadsberäkningar utgått ifrån, att anstaltens elektrifiering skulle komma
att äga rum före alkoholistanstaltens förflyttning. Då under nuvarande
förhållanden detta givetvis icke kommer att ske, synes anslag för ändamålet
böra begäras i detta sammanhang. Anordnande av elektrisk belysning
vid anstalten lärer nämligen med hänsyn till elevmaterialet i anstalten
och till byggnadernas beskaffenhet få anses oundgängligen nödvändigt.
Glenom en sådan åtgärd torde, vad byggnadsstyrelsen anmärkt
Myndig
heterna.
Departements
chefen.
54
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
beträffande räddningsmöjligheterna vid eldsvåda, i avsevärd mån förlora
sin betydelse. I fråga om de sakkunnigas beräkning av kostnaderna
härför har jag intet att erinra.
Mot de sakkunnigas förslag rörande ändrings- och reparationsarbeten
m. m. vid Vänersborgsanstalten har någon anmärkning från de i
ärendet hörda myndigheternas sida icke framställlts. För egen del förordar
jag detsamma.
Vidkommande härefter frågan om inventarier vid de båda skolhemmen
hava de sakkunniga framhållit lämpligheten av, att de inventarier,
som för närvarande finnas såväl vid Salbohedsanstalten som vid skolhemmet
i Vänersborg, få, i den mån de äro behövliga för de föreslagna
skolhemmen, övertagas av dessa. Jag delar de sakkunnigas uppfattning
härutinnan. Vad angår alkoholistanstalten, vilken vid bifall till den framställning,
som på min tidigare denna dag gjorda hemställan avlåtits till
riksdagen, kommer att återflyttas till Venngarn, torde denna anstalt få
övertaga de vid Venngarn befintliga inventarierna. Vad åter beträffar
Vänersborgsanstalten, vill jag erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet
till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 februari
1921 vid avlåtande av proposition till riksdagen angående inredning
och möblering av de nya byggnaderna för vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte — under erinran, att skolöverstyrelsen i sitt förslag
rörande anslag för detta ändamål utgått från, att den vid Vänersborgsanstalten
befintliga möbelutrustningen skulle i avsevärd utsträckning tagas
i anspråk för den nya anstalten i Lund — efter gemensam beredning
med mig förordat, att framställning borde göras till 1922 års riksdag
om beviljande av det tilläggsanslag, som vid bifall till de sakkunnigas
ovanberörda förslag befunnes erforderligt för ytterligare inköp av inventarier
till Lundanstalten.
Jag ansluter mig sålunda till de sakkunnigas förslag beträffande dispositionen
av inventarierna vid de båda anstalterna.
Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar för komplettering av dessa
inventarier genom nyinköp har jag intet att erinra.
I enlighet med de förslag, som jag här förordat, skulle engångskostnaderna
för utförande av ändrings- och reparationsarbeten m. m., för
komplettering av inventarier samt för inledande av elektrisk belysning
vid Salbohed uppgå till sammanlagt 67,500 kronor. För skolhemmet
för flickor skulle kostnaderna för utförande av ändrings- och reparationsarbeten
m. m. samt för komplettering av inventarier uppgå till
sammanlagt 57,000 kronor.
Dessa belopp torde böra anvisas såsom reservationsanslag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
55
Jag övergår nu slutligen att behandla kostnaderna för anstalternas
drift och börjar därvid med skolhemmet för gossar.
Vad först beträffar lönestat för befattningshavare vid skolhemmet
för gossar, anföra de sakkunniga, att de med hänsyn till ifrågavarande
anstalts säregna karaktär och uppgift icke kunnat utgå från gällande lönestater
för befattningshavare vid statens hittillsvarande abnormundervisningsanstalter,
blindinstitutet och blindskolorna. Naturligare jämförelsepunkter
hava synts de sakkunniga föreligga i lönestaterna för befattningshavare
vid statens tvångsuppfostringsanstalter vid Bona och Venngarn,
vilkas uppgifter i vissa avseenden förete likheter med här ifrågavarande
anstalts.
De avlöningsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits, återfinnas i
nedan intagna, av de sakkunniga uppgjorda förslag till utgiftsstat för
skolhemmet. Jag torde här få återge, vad de sakkunniga yttrat ifråga
om bestämmandet av dessa belopp:
Kostnader
för anstalternas
drift.
Skolhemmet
för gossar.
Lönestat.
Vad först beträffar föreståndaren, torde denne befattningshavare givetvis
icke kunna i avlöningshänseende likställas med direktörerna vid Bona eller Yenngarn,
vilkas avlöningar uppgå till respektive 5,000 och 4,350 kronor. Icke heller
torde föreståndarens avlöning böra sättas fullt så högt som förste lärarens vid
Bona, vilken tillika är pastor vid anstalten samt dessutom har sig ålagt att vid
direktörens sida på egen hand utföra åtskilliga av de till ledningen av denna
omfattande anstalt hörande arbetena och vilken åtnjuter ett arvode av 4,000
kronor. Å andra sidan torde föreståndaren med hänsyn till den maktpåliggande
uppgiften som den närmaste ledaren av ifrågavarande skolhem böra erhålla en
avlöning, som något överstiger de till förste läraren vid Venngarn utgående kontanta
avlöningsförmånerna, 2,900 kronor. Ett avlöningsbelopp av 3,500 kronor
har därför synts de sakkunniga skäligt. Av detta belopp torde 2,300 kronor
böra betraktas såsom lön och 1,200 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.
Läraren vid skolhemmet torde såväl med hänsyn till kompetensvillkor som
i avseende å arbetsuppgifter kunna fullt likställas med andre lärarna vid Bona
och Venngarn och därför böra erhålla samma avlöning som dessa eller 2,600
kronor. Av detta belopp böra 1,600 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Arbetsledarna torde kunna jämföras med de förmän vid tvångsuppfostringsanstalterna,
vilka tillika hava förordnande som gruppledare, och synas deras avlöningsförmåner
på grund härav böra bestämmas till 1,500 kronor, av vilka 500
kronor böra betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
Husmodern synes enligt de sakkunnigas uppfattning även böra likställas
med motsvarande befattningshavare vid Bona och Venngarn. Lönen torde därför
böra utgå med 700 kronor.
Till de ovan föreslagna kontanta löneförmånerna böra för samtliga befattningshavare
komma bostad med värme. Husmodern bör dessutom åtnjuta fri
kost och tvätt. Så snart anstalten blivit elektrifierad, böra enligt de sakkunnigas
mening befattningshavarna även komma i åtnjutande av fritt lyse.
Driftkostnader
i
övrigt.
56 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Beklädnadsersättning, som utgår till vissa befattningshavare vid Bona och
Yenngarn, synes vid ifrågavarande anstalt icke böra förekomma.
Till lönerna komma vidare ålder stillägg, vilka torde böra utgå till föreståndaren
med 400 kronor efter 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring, till läraren
med 300 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring, till arbetsledarna med 100
kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring och till husmodern med 50 kronor efter
5 och 10 års tjänstgöring.
Föreståndare och lärare böra äga rätt att, när det kan ske utan hinder för
göromålens behöriga gång, årligen åtnjuta semester under sex veckor. Husmoderns
semesterrätt bör skäligen omfatta en månad och arbetsledarnas 15 dagar.
I samband med frågan om lönestat hava de sakkunniga upptagit
spörsmålet om pensionsrätt för anstaltens befattningshavare. Härom yttra
de sakkunniga:
Så länge anstalten är uppförd å extra stat, kunna de icke komma in under
den civila pensionslagens bestämmelser. För beredande av pension åt anstaltens
befattningshavare torde visserligen den möjligheten erbjuda sig att, såsom i vissa
fall plägar ske i fråga om befattningshavare å extra stat, Kungl. Maj:t och riksdagen
i varje särskilt fall efter de föreliggande omständigheterna bestämma, när
och med vilket belopp pension skall utgå. Yad föreståndare och lärarpersonal
beträffar, kali även den utvägen tänkas, att dessa befattningshavare beredas delaktighet
i do vs tumlärarnas pensionsanstalt, i vilken jämlikt reglementet den 8
oktober 1915 föreståndare och lärare vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
för närvarande äga delaktighet. Med tanke härpå hava de sakkunniga
vid uppgörande av förslag till avlöningsstat för anstalten icke reducerat
de för sistnämnda befattningshavare föreslagna avlöningarna med pensionsavgift
motsvarande belopp. Yad övriga befattningshavare beträffar, torde dessa icke
kunna vinna delaktighet i den nämnda pensionsanstalten, utan lärer, så länge
anstalten är uppförd å extra stat, framställning om beredande av pension åt
sådan befattningshavare böra göras i varje särskilt fall. På grund härav hava
för dessa befattningshavare i nedan intagna statförslag reduceringar företagits
med pensionsavgift motsvarande belopp.
Vad övriga utgifter angår, äro dessa till stor del svåra att med
tillförlitlighet beräkna. De sakkunniga hava härvid mestadels utgått
från kostnaderna vid den nuvarande Salbohedsanstalten, i den mån uppgifter
härom varit för de sakkunniga tillgängliga. Utgifterna hava beräknats
på följande sätt:
Bland dessa utgifter må först nämnas avlöningar till tjänstepersonal. Nattvakten
vid Salbohed avlönas för närvarande med 900 kronor om året. Detta
belopp har dock synts de sakkunniga väl lågt. En höjning av lönen till 1,000
kronor årligen synes de sakkunniga skälig. De två biträdena för köksgöromål
samt för tvätt och bak torde, förutom fritt vivre, böra åtnjuta vardera 420 kronor
årligen.
Vid beräknandet av dessa avlöningsbelopp hava de sakkunniga förutsatt,
att å desamma, liksom å de i staten upptagna avlöningarna, dyr
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280. 57
tidstillägg efter de för statstjänstemän i allmänhet stadgade grunderna
skola utgå.
Den nu avhandlade personalen bör äga rätt att åtnjuta semester
under 15 dagar.
Till vikariatsersättningar och extra personal torde böra beräknas ett belopp
av 1,000 kronor.
Yad Tcosthållet beträffar, beräknades detta vid uppgörande av utgiftsstat för
år 1919 för Salbohedsanstalten till kronor 1: 20 per dag för de å anstalten intagna
samt till kronor 1: 30 per dag för personal. I verkligheten överstego kostnaderna
emellertid vida de beräknade beloppen och uppgingo enligt uppgift i
anstaltens årsredogörelse för nämnda år till kronor 3: 05 per dag. Sedan dess
hava emellertid avsevärda prissänkningar ägt rum. Härtill kommer, att den nya
anstalten är avsedd att hysa huvudsakligen gossar, medan de i alkoholistanstalten
intagna äro vuxna. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter torde kosthållet
kunna beräknas draga en kostnad av kronor 1: 50 per dag och elev. Personalens
kosthåll synes böra beräknas till kronor 2:50 för dag. Årskostnaden för elevernas
kosthåll skulle sålunda uppgå till (30 X 1,5 o X 365=) 16,425 kronor och
för personalens till (3 X 2,5 0 X 365 =) 2,737 kronor 50 öre.
Till den del av personalen, som äger åtnjuta fri kost vid anstalten, bör
under semesterledighet utgå kontant ersättning för kosten med det belopp för
dag, vartill kosthållet för personalen beräknats vid uppgörande av stat för året.
Under rubriken beklädnad och sängkläder böra beräknas kostnaderna ej blott
för nyanskaffning på grund av slitning utan även för den utrustning, varmed
elever, som kunna komma att villkorligt eller definitivt utskrivas, skola vara försedda,
då de lämna anstalten. Vid utskrivning från anstalten böra nämligen
eleverna förses med samma utrustning, varmed de skola vara försedda vid inträdet.
Under denna rubrik böra även inräknas kostnader för sängkläder åt den
personal, som erhåller fritt vivre vid anstalten. Med hänsyn härtill torde de
årliga kostnaderna böra beräknas till 225 kronor per elev eller sammanlagt 6,750
kronor.
För inköp och underhåll av undervisningsmateriell och böcker har ansetts
böra beräknas 500 kronor.
Utgiftsposten läkare och sjukvård måste vid detta skolhem tilltagas relativt
högt på grund av det stora avståndet från Salbolied till närmaste plats, där
läkare är bosatt. Läkaren bör varje månad avlägga besök vid anstalten för undersökning
av elevernas hälsotillstånd. Vid tillfälliga sjukdomsfall måste även
mellan de regelbundna besöken tillfälliga resor göras. Med hänsyn härtill torde
ifrågavarande post icke böra sättas lägre än 2,000 kronor. För den nuvarande
Salbohedsanstalten är i avlöningsstaten upptaget ett läkararvode till detta belopp,
varjämte ett särskilt anslag för sjukvård är upptaget bland övriga utgifter.
Yad beträffar värme och lyse var i 1919 års stat för Salbohedsanstalten för
detta ändamål beräknat ett belopp av 8,000 kronor. Detta anslag överskreds
under året med omkring 6,000 kronor. Med hänsyn till att barackbyggnaden
under det första verksamhetsåret ej beräknas bliva annat än undantagsvis tagen
i anspråk för inläggning av elever, hava de sakkunniga beräknat ifrågavarande
kostnader till 10,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 smil. 238 käft. (Nr 280.)
675 21 8
58
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
För tvätt och renhållning var i 1919 års stat för Salbohed upptaget ett belopp
av 1,400 kronor. De bokförda kostnaderna under året uppgingo emellertid
till över 5,000 kronor. Orsaken till de dryga utgifterna under denna rubrik är
i första band att söka i den befintliga tvättstugans oanvändbarhet, vilken föranledde,
att anstaltens tvätt måste verkställas i Sala. Då tvättstugubyggnaden
enligt de sakkunnigas förslag skall sättas i stånd, beräknas hädanefter all anstaltens
tvätt kunna utföras vid densamma. Kostnaden synes därför kunna beräknas
till endast 2,000 kronor.
Till fastighetens underhåll beräknades i 1919 års stat 2,000 kronor, vilken
summa under året väsentligt överskreds. Då anstaltsbyggnaderna enligt de sakkunnigas
förslag före skolhemmets upprättande komma att undergå erforderliga
reparationer, torde ifrågavarande belopp ej behöva beräknas högre än 1,000
kronor.
För arrende, hyra och brandförsäkring torde böra uppföras samma belopp
som det för närvarande bland Salbohedsanstaltens driftkostnader upptagna eller
2,800 kronor. Till underhåll av inventarier torde böra beräknas 1,000 kronor.
En ny post för inköp av arbetsmaterial för elevernas hantverksarbeten m. m. bör
enligt de sakkunnigas mening upptagas och torde lämpligen kunna sättas till
300 kronor.
För diverse utgifter har i de sakkunnigas förslag till utgiftsstat för jämnande
av dennas slutsumma beräknats 3,922 kronor 50 öre.
En sammanställning av de nu gjorda beräkningarna visar för skolhemmet
för gossar följande av de sakkunniga uppgjorda förslag till
Utgiftsstat.
1) Avlöningar:
Oredu-
cerat
belopp
Pensions-
avgift
motsva-
rande
belopp
Redu-
cerat
belopp
Tj änstgö- riugspen- ningar
eller mot- svarande
Summa
Anmärkningar
1 föreståndare, för- utom bostad med
värme..................
2,300
1,200
3,500
fEfter 5 år kan lönen höjas
1 med 400 kronor, efter 10
< år med ytterligare 400
kronor och efter 15 år med
l. än ytterligare 400 kronor.
1 lärare, d:o d:o ......
1,600
—
—
—
—
—
1,000
—
2,600
—
/Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
{ år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år med
1 än ytterligare 300 kronor.
1 arbetsledare d:o d:o
1 >. »
1,000
1,000
—
25
25
—
975
975
—
500
500
—
1,475
1,475
jEfter 5 år kan lönen höjas
| med 100 kronor och efter
^ 10 år med ytterligare 100
( kronor.
1 husmoder, förutom
bostad med värme
samt kost och tvätt
700
—
25
-
675
—
—
—
675
—
(Efter 5 år kan lönen höjas
1 med 50 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 50
[ kronor.
Säger avlöningar
j
j |
9,725-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280. 59
2) Övriga utgifter:
Vikariatsersättnmgar och extra personal samt avlöningar till tjänstepersonal............... 2,840: —
.Kosthåll:
Personalens (3 st. å 2.50 per dag)..................................................................... 2,737: 50
Elevernas (30 st. å 1.50 per dag) ......... 16,425: —
Beklädnad och sängkläder (å 225 kr. per elev) ......................................................... 6,750: —
Undervisningsmateriell och böcker.......................................................................... 500: —
Läkare och sjukvård................................................................................................ 2,000: —
Värme och lyse...................................................................................................... 10,000: —
Tvätt och renhållning ............................................................................................. 2,000: —
Fastighetens underhåll ........................................................................................... 1,000: —
Arrende, hyra och brandförsäkring........................................................................... 2,800: —
Underhåll av inventarier............................................... 1,000: —
Inköp av arbetsmaterial.. ''............................................................................... 300: —
Diverse utgifter..................................................................... ............................... 3,922: 50
Säger övriga utgifter 52,275: —
Summa kronor 62,000: —
Till statförslaget hava de sakkunniga fogat den anmärkningen, att, därest
föreståndare och lärare icke skulle komma att beredas delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, deras löner böra reduceras med respektive 100 och 50
kronor.
Vad jordbruket beträffar, torde dess stat böra fastställas av skolhemmets
styrelse. För jordbrukets personal bar av de sakkunniga beräknats
följande avlöningsstat:
1 befallningsman................................
1 fördräng...........................................
1 kördräng ........................................
1 d:o .........................................
1 ladugårdskarl...................................
1 stalldräng, tillika anstaltens kusk
............ kronor 2,000
............ » 1,300
............ » 1,200
............ » 1,200
............ » 1.300
............ » 1,300
Summa kronor 8,300
—.
Till dessa kontanta avlöningar komma för samtliga i jordbrukets tjänst anställda
ytterligare bostad med bränsle samt stat eller, för ogifta tjänstinnehavare,
fri kost. Dyrtidstillägg böra däremot icke beräknas å dessa löner.
De sakkunniga hava utgått ifrån, att inkomsterna av jordbruket
skola täcka omkostnaderna för detsammas skötsel. Jordbruket beräknas
dessutom kunna bestrida de skjutsar, som behövas för anstaltens räkning.
Kostnaderna för dessa skjutsar böra sålunda bokföras såsom en jordbrukets
vinst, vilken kommer anstalten till godo. Någon ytterligare
nettovinst av jordbruket hava de sakkunniga icke ansett sig för närvarande
kunna beräkna.
För uppehållande av verksamheten vid skolhemmet för gossar skulle
sålunda enligt de sakkunnigas beräkningar erfordras ett belopp av sam
-
Jordbrukets
stat.
60
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
manlagt 62,000 kronor. Detta belopp visar emellertid icke exakt de
kostnader, som komma att tillskyndas statsverket för upprätthållande av
anstaltens verksamhet. Slutsumman måste härvid minskas med det belopp,
vartill värdavgifterna för de intagna eleverna kunna komma att
uppgå.
Elevavgifter. Med avseende på dessa avgifters storlek hava de sakkunniga anfört
följande:
Vid bestämmandet av elevavgifternas storlek kunna olika utgångspunkter
tänkas. En möjlighet vore att bestämma avgiften till ett belopp, som ungefärligen
motsvarade de kostnader, landstingen och stadsfullmäktige i städer, som ej
deltaga i landsting, för närvarande få vidkännas för eleverna i de vanliga sinnesslöanstalterna.
Eu annan utväg vore att fastställa elevavgiften till samma belopp,
som enligt lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen skall erläggas
för en i blindanstalt intagen elev. Enligt denna lags § 5, sådan densamma
lyder enligt lag den 22 juni 1920, skall denna avgift utgå med 400 kronor
för år. Det kan vidare tänkas, att avgiften sattes till samma belopp, som jämlikt
23 § av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn — efter denna paragrafs lydelse enligt lag den
6 juni 1919 — skall av barnavårdsnämnd erläggas för år såsom bidrag till betäckande
av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige fått vidkännas för uppfostran
i skyddshem av barn, som på föranstaltande av barnavårdsnämnd varder
till skyddshem överlämnat. Detta belopp utgör 225 kronor. De sakkunniga
hava med hänsyn till de i vissa avseenden likartade uppgifter, som påvila skyddshemmen
och de här ifrågavarande uppfostringsanstalterna, enats om det sistnämnda
alternativet och hava vid förordnandet av denna lägre avgift tagit hänsyn
jämväl till det förhållandet, att vården av sinnesslöa i allmänhet drager
mindre kostnader än vården av blinda, samt till statens intresse av att de antisociala
sinnesslöa bliva på tillfredsställande sätt omhändertagna.
Med en elevavgift av 225 kronor skulle till skolhemmet för gossar i avgifter
inflyta sammanlagt 6,750 kronor, med vilket belopp statens tillskott till
bestridande av kostnaderna för upprätthållande av anstaltens verksamhet borde
minskas.
Myndig- Angående de sakkunnigas förslag till lönestat för skolhemmet för
hjerna, gossar ävensom därmed sammanhängande spörsmål har statskontoret i
Lönestatm.m. gj^ yttrande anfört följande:
Den i avlöningsstaten upptagna personalen vid hemmet — en föreståndare,
en lärare, två arbetsledare och eu husmoder — torde erfordras för hemmets behöriga
skötsel. Och mot de i staten upptagna avlöningsförmånerna för de särskilda
befattningshavarna synes icke vara något att erinra. Beträffande föreståndarens
och lärarens pensionsförhållanden, vill statskontoret ifrågasätta, huruvida
det kan anses lämpligt, att denna personal, av vilken enligt de sakkunnigas
förslag föreståndaren skulle förordnas tillsvidare och läraren, så länge hemmet
vore uppfört på extra stat, tillsättas med fyra månaders Ömsesidig uppsägning,
lämpligen bör erhålla delaktighet i någon pensionsanstalt. Frågan härom torde
i varje fall böra tillsvidare lämnas öppen. Därest så sker, lärer till staten böra
61
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280.
fogas en anmärkning, att för föreståndare och. lärare, vilka icke äga delaktighet
i statsunderstödd pensionsanstalt, lönen minskas med respektive 100 och 50
kronor.
Innebörden av uttrycket »bostad med värme» synes böra förtydligas. För
föreståndaren, läraren och arbetsledarna torde denna förmån böra innefatta fritt
bränsle, däri dock ej inbegripet sågning och huggning av ved, medan husmodern,
som åtnjuter full inackordering med uppassning m. in., ej bör vidkännas
någon kostnad för uppvärmning av sin bostad. Orden »med värme» synas därför
beträffande föreståndaren, läraren och arbetsledarna böra utbytas mot »medbränsle»,
som lärer avse såväl ved som kol. Bestämmelse om att dessa befattningshavare
själva böra bekosta huggning och sågning av för deras behov erforderlig
ved, synes — liksom i staten för alkoholistanstalten å Salbohed —
böra upptagas i en anmärkning till staten.
Husmodern bör äga rätt till möblerad bostad, vilket bör i staten angivas.
Hennes rätt till kontant ersättning för kost under semester med belopp, vartill
kosthållet för henne beräknats, torde även böra upptagas i eu anmärkning till
staten.
Därest befattningshavarna, om elektrisk belysning införes vid hemmet, skola
erhålla fritt lyse, bör jämväl bestämmelse härom intagas i en anmärkning till
staten.
Till vikariatsersättning och till extra personal hava beräknats 1,000 kronor,
för en nattvakt 1,000 kronor och för två biträden för köksgöromål m. in., förutom
fritt vivre, 840 kronor. Dessa kostnader hava upptagits under »övriga utgifter»
med en post om 2,840 kronor. Utgifterna synas emellertid vara av beskaffenhet
att böra hänföras till avlöningsstaten. På grund härav och då anslaget för »övriga
utgifter» tillhopa 52,275 kronor skulle hava förslagsanslags natur, men utgifter
för vikariatsersättning m. m. icke böra bestridas från ett förslagsanslag, synes
ifrågavarande post om 2,840 kronor böra överflyttas till avlöningsstaten och upptagas
såsom anslag till vikariatsersättning och extra personal samt tjänstepersonal.
Avlöningsanslaget, vilket, så länge kostnaderna för skolhemmet äro upptagna på
extra stat, bör hava karaktären av förslagsanslag, högst, skulle härigenom komma
att uppgå till 9,725 + 2,840 eller 12,565 kronor, medan motsvarande minskning
skulle ske i anslaget till övriga utgifter (52,275 — 2,840 = 49,435 kronor).
Vad angår de avlöningar, som i de sakkunnigas förslag upptagits
under rubriken »övriga utgifter» och vilka efter statskontorets mening
böra upptagas i avlöningsstaten, har i den tidigare omförmälda, vid
medicinalstyrelsens utlåtande fogade p. m. beträffande dessa anförts
huvudsakligen följande:
Den till de båda köksbiträdena föreslagna avlöningen av 420 kronor
om året, förutom fritt vivre, synes för hög. Med nuvarande prisindex
för beräkning av dyrtidstillägg skulle deras kontanta avlöning uppgå
till kronor 93: 10 i månaden. En avlöning av 275 kronor om året synes
skälig. Den kontanta månadslönen skulle då komma att uppgå till 61
kronor. Avlöningsbeloppet i förslagsstaten kan därför minskas med
290 kronor.
62
Driftkostnader
i övrigt.
Elevavgifter.
Departements
chefen.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 280.
Beträffande övriga utgifter, innefattande kostnaderna för skolhemmets
kosthåll, bränsle och lyse, tvätt m. m., har i berörda p. m. föreslagits
vissa sänkningar av de uti de sakkunnigas förslag upptag-na beloppen.
Härom anföres:
Kosthållet synes utan risk för överskridande kunna beräknas till kronor
1: 25 om dagen för elev och kronor 2: — om dagen för personal. Motsvarande
kostnader vid hospitalen utgjorde under 4:e kvartalet 1920 kronor 1:15 för patientkost
och kronor 1: 70 för personalkost av 2:a klass. Totalkostnaden för kosthållet
skulle i stället för beräknade belopp kronor 19,162: 50 kunna nedbringas
till kronor 15,877:50.
Beklädnad och sängkläder. Kostnaden härför synes ej behöva beräknas högre
än 120 kronor per elev och år. Till jämförelse kan meddelas, att motsvarande
kostnad vid hospitalen år 1919 utgjorde kronor 62: 77. Totalkostnaden under
denna titel skulle härigenom nedbringas till kronor 3,600:—.
Värme och lyse. Med nu gällande bränslepriser och med hänsyn till den
inskränkning, som av sakkunniga förutsättes, synes 8,000 kronor vara tillräckligt.
Tvätt och renhållning. Under förutsättning att tvättstugan blir användbar,
böra utgifterna under denna titel kunna begränsas till 900 kronor eller 30 kronor
per elevplats. Motsvarande kostnad vid hospitalen under år 1919, då tvättmaterialierna
voro abnormt dyra, uppgick till kronor 29: 73 per sängplats.
Arrende, hyra och brandförsäkring. Då brandförsäkring ej får tagas för
statens egendom, har kostnaderna under denna titel synts kunna minskas
till 2,500 kronor.
Diverse utgifter torde även tåla någon minskning i och för totalbeloppets
avrundning.
I fråga om elevavgifterna har statskontoret anfört, att den föreslagna
avgiften väl kunde förefalla låg med hänsyn till den verkliga kostnaden
för ett barns vård och underhåll å skolhemmen men icke ansett sig böra
göra någon erinran mot de sakkunnigas förslag.
Icke heller från övriga i ärendet hörda myndigheters sida har någon
anmärkning i detta avseende framställts.
I likhet med statskontoret anser jag, att någon pensionsrätt icke
nu bör tillerkännas föreståndare eller lärare. Vid sådant förhållande
böra lönerna även för dessa befattningshavare reduceras med pensionsavgift
motsvarande belopp. Dock torde, därest vid anstalten skulle
komma att anställas föreståndare eller lärare, som tidigare äger delaktighet
i statsunderstödd pensionsanstalt, någon reducering för denne icke
böra företagas. Det belopp, som i sådant fall erfordras för lönens utfyllande,
torde kunna bestridas från den i avlöningsstaten upptagna
anslagsposten till vikariatsersättningar m. m.
I fråga om de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen har
i en av medicinalstyrelsen åberopad p. m. avlöningarna till de båda
biträdena för köksgöromål samt för tvätt och bak ansetts kunna sänkas
från 420 kronor till 275 kronor årligen för vardera. Det sålunda föreslagna
beloppet finner jag skäligt.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
63
Mot de föreslagna avlöningsbeloppen i övrigt synes mig icke vara
något att erinra.
På sätt statskontoret föreslagit torde anslaget till vikariatsersättningar
och extra personal samt tjänstepersonal böra upptagas i avlöningsstaten.
I enlighet med vad jag här anfört samt med iakttagande av vad
statskontoret i övrigt yttrat angående statens uppställning bör sålunda
avlöningsstaten för anstaltens befattningshavare erhålla följande utseende:
Förslag1 till stat för avlöningar och vikariatsersåttningar åt befattningshavare.
Lön
1 föreståndare
Oredu
cerat
belopp
-
Pensions
avgift
mot
svarande
belopp
-
Reducerat
belopp
T.jänst
görings
pen
ningar
-
Summa
1 lärare
1 arbetsledare
1 »
1 husmoder.
2,300
1,600
1,000
1,000
700
Till vikariatsersättningar
och extra
personal samt tj änstepersonal.
........
100
50
25
25
25
Summa kronor
2,200
1.550
975
975
675
1,200 -
1,000
500
500
3,400 —
2,550 —
1.475- \
1.475- )
675
Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter 10
år med ytterligare 400
kronor och efter 15 åri
med än ytterligare 400 j
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300 j
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.
[Efter 5 år kan lönen höjas
I med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
l kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 50 kronor och efter
10 år med ytterligare 50
kronor. Därjämte fri kost
och tvätt samt möblerad
bostad.
2,550
12,1251 —
Anmärjcningar:
1. Samtliga befattningshavare erhålla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) samt, om elek
triskt
ljus införts, fri belysning. Huggning och sugning av bränsle ävensom armatur och
lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.
2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp för dag,
vartill kosthållet för henne beräknats.
3. Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt, höjes
avlöningen med det mot pensionsavgift svarande belopp.
64
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
\ idkommande anstaltens driftkostnader i övrigt skulle enligt förut
nämnda p. m. för vissa poster nedsättningar kunna göras i de av de
sakkunniga föreslagna beloppen. Beträffande kosthåll samt värme och
lyse finner jag mig med hänsyn till på senaste tiden inträdda prissänkningar
kunna tillstyrka de i nämnda p. m. föreslagna beloppen. Vad
åter angår posten beklädnad och sängkläder, lärer en jämförelse med
hospitalens kostnader här bliva missvisande. Eleverna vid ifrågavarande
anstalt skola huvudsakligen sysselsättas med praktiskt arbete, framför
allt jordbruksarbete, varför slitningen av kläder tydligtvis måste bliva
väsentligt större än vad vid hospitalen i genomsnitt är fallet. Med
hänsyn härtill synas mig kostnaderna under denna rubrik icke kunna
beräknas lägre än till ett belopp av 175 kronor för elev och år.
Ej heller beträffande posten tvätt och renhållning torde enligt min
uppfattning eu jämförelse lämpligen kunna göras med förhållandena vid
hospitalen, där tvätten i regel utföres i mycket stor skala. Med hänsyn
till den ringa ekonomipersonal, som enligt det av mig förordade förslaget
skall anställas vid skolhemmet, torde man svårligen kunna undgå
att i viss utsträckning anlita tillfällig arbetskraft till biträde vid utförande
av tvätt. Vid sådant förhållande anser jag mig icke kunna
förorda en så väsentlig nedsättning, som i omförmälda p. m. ifrågasatts.
Ett belopp av 1,500 kronor måste enligt min mening betraktas såsom
ett minimum.
Vad slutligen angår anmärkningen ifråga om kostnaderna för arrende,
hyra och brandförsäkring, tillåter jag mig framhålla att, enligt vad jag
av arméförvaltningen inhämtat, vid utarrendering av armén tillhöriga
fastigheter arrendatorerna pläga åläggas att hålla byggnaderna brandförsäkrade,
samt att enligt det arrendekontrakt, som är gällande mellan
arméförvaltningens fortifikationsdepartement och statens vårdanstalt för
alkoholister och vilket enligt nämnda myndighets förslag oförändrat bör
gälla även för den nu föreslagna anstalten, arrenaatorn är skyldig att
hålla byggnaderna brandförsäkrade till belopp, som synenämnd prövar
skäligt. Kostnaderna under ifrågavarande rubrik torde sålunda böra
upptagas med samma belopp, som i Salbohedsanstaltens stat för innevarande
år eller 2,800 kronor.
Beträffande övriga, av mig här icke berörda poster ansluter jag mig
till de sakkunnigas förslag.
Beloppet till diverse utgifter torde kunna sänkas och för anslagets
avrundning sättas till 2,522 kronor 50 öre.
I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle för bestridande av
här ifrågavarande driftkostnader erfordras ett belopp av 40,750 kronor.
KunijI. Majts Proposition Nr 280.
65
Härifrån bör emellertid dragas det belopp, vartill elevavgifterna uppgå.
Vad avgifternas storlek angår, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.
Med en elevavgift av 225 kronor skulle till skolhemmet för gossar,
vilket beräknats för 30 elever, i avgifter inflyta sammanlagt 6,750
kronor. Statens tillskott till bestridande av anstaltens driftkostnader,
med undantag av kostnaderna för avlöningar m. m., skulle sålunda
kunna inskränkas till 34,000 kronor.
Med iakttagande av vad jag här anfört, torde driftkostnadsstaten
för uppfostringsanstalten för sinnesslöa gossar böra erhålla följande utseende:
Förslag
till stat för driftkostnader i övrigt:
Utgifter:
Kosthåll:
Personalens (3 st. å 2: — per dag), förslagsvis... kronor
Elevernas (30 st. å 1:25 per dag), förslagsvis... »
Beklädnad och sängkläder (å 175 kr. per elev), förslagsvis
........................................................................... »
Undervisningsmateriel! och böcker, förslagsvis............... »
Läkare och sjukvård, förslagsvis .................................... »
Värme och lyse, förslagsvis ............................................... »
Tvätt och renhållning, förslagsvis..................................... »
Fastighetens underhåll, förslagsvis ................................. »
Onera, arrende, hyror och brandförsäkring, förslagsvis »
Underhåll av inventarier, förslagsvis................................ »
Inköp av arbetsmaterial, förslagsvis ................................ »
Diverse utgifter, förslagsvis ............................................... »
2,190: —
13,687: 50
5,250
500
2,000
8,000
1,500
1,000
2.800
1,000
300
2,522
50
Summa kronor 40.750
Inkomster:
Avgifter för 30 elever å 225 kronor för år, förslagsvis kronor 6,750: —
Statens tillskott, förslagsvis.................................................. » 34,000: —
Summa kronor 40,750: —
På sätt statskontoret föreslagit torde anslaget till avlöningar och
vikariatsersättningar åt befattningshavare, 12,125 kronor, böra upptagas
såsom förslagsanslag, högst, medan det för bestridande av driftkostnaderna
i övrigt erforderliga statsanslaget, 34,000 kronor, synes böra
under rubriken »Bidrag till driftkostnader i övrigt» upptagas såsom förslagsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 238 höft. (Nr 280.)
675 21 9
Skolhemmet
för flickor.
Lönestat.
Driftkostnader
i övrigt.
66 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Jag kommer nu till kostnaderna för uppehållande av verksamheten
vid skolhemmet för flickor.
Vad först avlöningsstaten beträffar, bör enligt de sakkunnigas förslag
i densamma upptagas föreståndarinnan, lärarinnan och vaktmästaren.
Kokerskan har däremot icke ansetts böra upptagas i staten.
I fråga om beräkningen av avlöningsbeloppen anföra de sakkunniga
följande:
Föreståndarinnan har av de sakkunniga ansetts kunna i avlöningshänseende
likställas med ämneslärarinnor vid blindinstitutet och blindskolorna och därför
böra erhålla en avlöning av 2,800 kronor, av vilka 1,800 kronor böra utgöra lön och
1.000 kronor tjänstgöringspenningar. Handarliet,siar ar innan har ansetts böra erhålla
eu avlöning, som med 1,000 kronor understiger föreståndarinnans eller
1,800 kronor. Härav torde 800 kronor böra utgöra tjänstgöiängspenningar.
Vaktmästarens avlöning torde, om det skall vara möjligt att för tjänsten
erhålla en person, som är kunnig i både skomakeri- och snickeriarbeten, icke
böra sättas lägre än arbetsledarnas vid Salbohedsanstalten eller 1,500 kronor.
Av detta belopp torde 1,000 kronor böra motsvara lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar.
Föreståndarinnan och lärarinnan böra utom de kontanta avlöningsförmånerna
även åtnjuta fri bostad med värme och lyse. Till vaktmästaren, vilken icke kan
beredas bostad vid skolhemmet, bör i stället utgå kontant ersättning för dessa
förmåner.
Alderstittägg synas böra utgå till föreståndarinnan med 300 kronor efter 5,
10 och 15 års tjänstgöring, till lärarinnan med 200 kronor efter 5, 10 och 15 års
tjänstgöring och till vaktmästaren med 100 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring.
Föreståndarinnan och lärarinnan höra äga rätt till sex veckors och vaktmästaren
till 15 dagars årlig semester.
I fråga om pensionsrätt för anstaltens befattningshavare hava de
sakkunniga hänvisat till vad i detta avseende anförts rörande befattningshavare
vid skolhemmet för gossar. Någon reducering av avlöningsbeloppen
för föreståndarinna och handarbetslärarinna har sålunda
i de sakkunnigas statförslag icke företagits.
Vad övriga utgifter beträffar, får jag hänvisa till de sakkunnigas
nedan intagna förslag till utgiftsstat för anstalten.
Endast i fråga om vissa poster hava de sakkunniga gjort några
anmärkningar:
Bostads- och bränsleersättningen åt vaktmästaren är beräknad under förutsättning,
att dyrtidstillägg å beloppet skall utgå.
Till vikariatsersättning ar och extra personal har beräknats ett belopp av 500
kronor. _Vad avlöningar åt tjänstepersonal beträffar, har för sådant ändamål beräknats
540 kronor åt en kokerska, 420 kronor åt eu sköterska samt 420 kronor
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2S0.
67
åt ett biträde för köksgöromål, tvätt och bak. Samtliga dessa belopp liro beräknade
under förutsättning, att dyrtidstillägg å desamma skola utgå.
Kostnaderna för kosthållet äro beräknade efter samma grunder som vid
skolhemmet för gossar.
Utgiftsposten beklädnad och sängkläder bär ansetts kunna beräknas väsentligt
lägre vid ifrågavarande anstalt an vid skolhemmet för gossar, då de kvinnliga
eleverna själva komma att tillverka en stor del beklädnadsartiklar.
Likaså har det för läkare och sjukvård erforderliga beloppet, då läkare finnes
på platsen, kunnat beräknas avsevärt lägre än vid Salbohed.
Yad kostnaderna för värme och lyse beträffar, måste dessa däremot vid skolhemmet
för flickor, så länge detta icke är fullbelagt, komma att bliva större per
elev än vad vid Salbohed är fallet, då ju även med en beläggning av 15 elever
större delen av skolhemsbyggnaden måste uppvärmas. Det har icke varit möjligt
att vid beräkningen av kostnaden utgå från de nuvarande utgifterna vid
Drottning Sofias stiftelse, enär bränslekostnaderna vid skolhemmet i anstaltens
räkenskaper äro sammanförda med motsvarande kostnader vid anstaltens arbetshems-
och asylavdelningar, vilka hava lokaler i förhyrda byggnader. Relativ
trygghet torde vinnas med ett beräknat belopp av 6,000 kronor.
För inköp av arbetsmaterial måste likaledes beräknas högre belopp än vid
Salbohed, då slöjden vid skolhemmet för flickor kommer att utgöra elevernas
huvudsakliga arbete.
De sakkunniga hava uppgjort följande förslag till
Utgiftsstat.
1) Avlöningar:
Pensions-
Tjänstgö-
Oredu-
avgift
Reduce-
ringspen-
cerat
motsva-
l-at be-
ningar
Summa
Anmärkningar
belopp
rande
lopp
eller mot-
belopp
svarande
Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300;
kronor och efter 15 år!
med än ytterligare 300
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 10''
år med ytterligare 2 001
kronor och efter 15 åri
med än ytterligare 200''
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas’
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
kronor.
Säger avlöningar | — j—j — j—: — |—| — !—j 6,075:—j
1 föreståndarinna,
förutom bostad med
värme och lvse.....
1,800
—
_
—
_
—
1.0001—
2,800 —
t hand arbe t slära- rinna, d:0 d:0.......
1.000
—
—
—
—
800 —
i
1.800:—K
1 vaktmästare.........
1.000 —
25
—
975
—
c»
Q
____O
i
1.475—|
1 1
Myndigheterna.
Lönestat.
Driftkostnader
i övrigt.
Departements
chefen.
68 Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 280.
2) Övriga utgifter:
Ersättning för bostad och bränsle åt vaktmästaren................................................... 400: —
Vikariatsersättningar och extra personal samt avlöningar till tjänstepersonal... 1.880- —
Kosthåll:
Personalens (3 st. å 2,50 per dag) .................................................................... 2,737:50
Elevernas (15 st. å 1,50 per dag)........................................................................ 8 212:50
Beklädnad och sängkläder (å 150 kr. per elev;.......................................................... 2,250:_
Undervisningsmateriel! och böcker.......................................................................... 300:._
Läkare och sjukvård.............................................................................................. 600:_
Värme och lyse................................................................................................. 6,000:_
Tvätt och renhållning........................................................................................... L200:_
Fastighetens underhåll......................................................................................• 500;_
Underhåll av inventarier.......................................................................................... 500:_
Inköp av arbetsmaterial.................................................................. 1,000:_
Diverse utgifter .............................................................................................. 1,695:__
Säger övriga utgifter 27.275: —
Summa kronor 33,350: —
Till statförsla«et hava de sakkunniga fogat den anmärkningen att, därest
föreståndarinnan och handarbetslärarinnan icke skulle komma att beredas delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, deras löner borde reduceras med
pensionsavgift motsvarande belopp.
Beträffande avlöningsstaten och därmed sammanhängande frågor
har statskontoret anfört:
Den i avlöningsstaten upptagna personalen — en föreståndarinna, en handarbetslärarinna
och eu vaktmästare —• torde erfordras för hemmets skötsel.
Mot de i staten upptagna löneförmånerna för de särskilda befattningshavarna
synes icke vara något att erinra.
Föreståndarinnan och handarbetslärarinnan torde — av skäl som ovan anförts
beträffande vissa befattningshavare vid gossliemmet — tills vidare icke böra beredas
delaktighet i pensionsanstalt I en anmärkning till staten synes därför böra föreskrivas,
att för föreståndarinna och handarbetslärarinna, vilka icke äro delaktiga i
statsunderstödd pensionsanstalt, minskas lönen med respektive 100 och 50 kronor.
Bland »övriga utgifter» hava upptagits dels ersättning för bostad och bränsle
åt vaktmästaren, vilken tillsvidare ej kan beredas bostad å skolhemmet med 400
kronor, dels ett belopp av 1,880 kronor för vikariatsersättning och extra personal
samt avlöning till tjänstepersonal. Båda dessa utgiftsposter torde emellertid
vara av beskaffenhet att böra uppföras å avlöningsstaten. Denna stat skulle härigenom
ökas med 2,280 kronor till (6,075 + 2,280) 8,355 kronor samt motsvarande
minskning äga rum i anslaget till »övriga utgifter» (27,275 — 2,280 = 24,995 kronor).
Avlöningen åt det i de sakkunnigas förslag under rubriken vikariatsersättningar
m. in. bland »övriga utgifter» upptagna biträdet för
köksgöromål, tvätt och bak har, liksom beträffande motsvarande befattningshavare
vid skolhemmet för gossar föreslagits, i den av medicinalstyrelsen
åberopade p. m. ansetts böra nedsättas till 275 kronor.
A ad angår driftkostnader i övrigt har i nämnda p. m. i detta avseende
huvudsakligen åberopats det förut rörande skolhemmet för gossar anförda.
Beträffande förslaget om pensionsrätt för vissa anstaltens befattningshavare
samt i fråga om avlöningsbeloppet till det föreslagna bi
-
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
69
trädet för köksgöromål, tvätt och bak åberopar jag vad jag i motsvarande
avseenden anfört rörande skolhemmet för gossar. I övrigt ansluter
jag mig till de sakkunnigas förslag.
I enlighet härmed samt med iakttagande av vad statskontoret anfört
rörande sättet för statens uppställande torde sålunda avlöningsstaten för
anstaltens befattningshavare böra erhålla följande utseende: .
Förslag till stat för avlöningar och vikariatsersättningar m. in.
åt befattningshavare.
OreduI
cerat
j belopp
1 föreståndarinna ...
lhandarbetslärarinna
1 vaktmästare .
Lön
Pensions
avgift
mot
svarande
belopp
-
Reducerat
belopp
Tjänst
görings
pen
ningar
-
Summa
1.800 —
1,000
1.000
100
50
Ersättning för bostad
och bränsle åt vaktmästaren
............j
Vikariatsersättningar i
och extra personal I
samt tjänsteperso■
nal ......................
Summa kronor !
1.700-
950-
1,000!— 2,700|-
800 -
975!— 500 —
1.750:-
1,475 —
400i—!
!
1,735:—i
Efter 5 år kan lönen llöjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300 (
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300!
kronor.
;
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 10 j
år med ytterligare 200!
I kronor och efter 15 år|
med Un ytterligare 200;
kronor.
[Efter 5 år kan lönen höjas
• med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
t kronor.
I
-l-l —j— —H| 8,060—1
Anmärkningar:
Föreståndarinnan och handarbetslärarinnan erhålla fri hostad, fri uppvärmning samt elektrisk
belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattningshavaren.
Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
höjes avlöningen med det mot pensionsavgift svarande belopp.
Vad så angår anstaltens driftkostnader i övrigt, förordar jag med
avseende å posten kosthåll vad i ovanberörda p. m. föreslagits. Kostnaderna
för beklädnad och sängkläder synas mig däremot, med hänsyn
70
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
till vad jag anfört beträffande motsvarande utgiftspost vid skolhemmet
för gossar, icke kunna beräknas lägre än 120 kronor för elev och år
eller sammanlagt 1,800 kronor. Åven beträffande utgifterna för tvätt
och renhållning gäller i huvudsak vad jag i detta avseende yttrat angående
motsvarande kostnader vid skolhemmet för gossar. Jag vill
därför för detta ändamål föreslå ett belopp av 800 kronor.
Med avseende å övriga poster utom den för diverse utgifter ansluter
jag mig till de sakkunnigas förslag, som därutinnan överensstämmer
med vad som föreslagits i den av medicinalstyrelsen åberopade
p. m.; posten för diverse utgifter har för anslagets aflindning upptagits
till 1,841 kronor 25 öre.
I fråga om elevavgifterna hänvisar jag till vad jag därom anfört
beträffande skolhemmet för gossar. Med ett elevantal av 15 skulle alltså
i avgifter inflyta sammanlagt 3,375 kronor för år.
Med iakttagande av vad jag sålunda anfört, torde driftkostnadsstaten
för ifrågavarande anstalt böra erhålla följande utseende:
Förslag till stat för driftkostnader i övrigt.
Kosthåll:
Ut gifter.
Personalens (3 st. å 2: — per dag), förslagsvis, kronor
Elevernas (15 st. å 1: 25 per dag-), » ... »
Beklädnad och sängkläder (å 120 kronor per elev),
förslagsvis.......................................................................... »
Undervisningsmateriell och böcker, förslagsvis............... »
Läkare och sjukvård, förslagsvis ................................... »
Värme och lyse, .» »
Tvätt och renhållning, » y>
Fastighetens underhåll, » ''»
Underhåll av inventarier, » j>
Inköp av arbetsmaterial, » j>
Diverse utgifter, » »
2,190: —
6,843: 75
1,800
300
600
6,000
800
500
500
1,000
1,841
Summa kronor 22,375
Inkomster.
Avgifter för 15 elever å 225 kronor för år, förslagsvis
....................................................... ................... kronor 3,375: —
Statens tillskott, förslagsvis .............................................. » 19,000: —
Summa kronor 22,375: —
Anslaget till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. torde, på
sätt ovan föreslagits beträffande skolhemmet för gossar, böra upptagas
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
71
såsom förslagsanslag, högst, och anslaget till bidrag till driftkostnader i
övrigt såsom förslagsanslag.
I enlighet med de beräkningar av kostnaderna för de båda anstalternas
inrättande samt drift, som i det föregående blivit gjorda, skulle
för skolhemmet för gossar erfordras dels till bestridande av engångskostnader
för skolhemmets upprättande ett reservationsanslag av 67,500
kronor, dels till avlöningar m. in. åt befattningshavare ett förslagsanslag,
högst, 12,125 kronor, dels ock såsom bidrag till bestridande av driftkostnaderna
i övrigt ett förslagsanslag av 34,000 kronor. För skolhemmet
för flickor uppgå de erforderliga beloppen till respektive 57,000
kronor, 8,060 kronor och 19,000 kronor.
Tidpunkten för skolhemmens öppnande och därmed även den
tid, då de erforderliga anslagen böra vara tillgängliga, är givetvis beroende
av, när de anstalter, vilka föreslagits såsom förläggningsplatser
för skolhemmen, komma att bliva lediga från de uppgifter, för vilka de
för närvarande användas.
Vad Salbohed beträffar, har jag tidigare denna dag hemställt om
den dit provisoriskt förlagda alkoholistanstaltens återflyttning till Venngarn.
Denna förflyttning anses kunna äga rum den 1 juli innevarande
år. Vid bifall till detta förslag bör Salbohedsanstalten snarast möjligt
-efter nyssnämnda tidpunkt tagas i anspråk för här föreslaget ändamål.
Då emellertid de vid anstalten erforderliga ändrings- och reparationsarbetena
m. m. sannolikt komma att i det närmaste taga återstoden av år 1921
i anspråk, synes skolhemmet kunna börja sin verksamhet först med ingången
av år 1922. Anslag till skolhemmets driftkostnader böra därför
äskas å 1922 års stat. Däremot bör anslag för bestridande av engångskostnaderna
för anstaltens inrättande vara tillgängligt redan under år 1921.
Detta anslag torde därför böra äskas å tilläggsstat för sistnämnda år.
Vad Vänersborgsanstalten beträffar, har skolöverstyrelsen i sitt ovan
omförmälda utlåtande den 31 december 1920 utgått ifrån att Sofiastiftelsens
skolhem under senare delen av första halvåret 1922 skulle kunna
inflytta i de nya byggnaderna i Lund. De reparationer in. m., som
äro behövliga vid Vänersborgsanstalten, torde kunna till största delen
verkställas under sommaren 1922, varför skolhemmet kan beräknas
börja sin verksamhet under första delen av senare halvåret sistnämnda år.
Den närmare tidpunkten för anstaltens öppnande torde det lämpligen böra
tillkomma Kungl. Maj: t att bestämma. Såväl engångsanslag som anslag
till skolhemmets driftkostnader torde böra äskas å 1922 års stat. Sistnämnda
anslag behöva emellertid under år 1922 utgå endast med hälften
av de belopp, till vilka årskostnaderna ovan beräknats.
Sammanfattning
av
kostnadsberäkningarna.
72
Hemställan.
Kung1. Maj.is Proposition Nr 280.
Det kan måhända visa sig erforderligt, att, innan anstalten träder
i verksamhet, föreståndaren resp. föreståndarinnan tillsättes för att närmare
planera verksamheten och vidtaga förberedande åtgärder. Skälig
ersättning för detta arbete lärer Kling!. Maj:t i så fall lämpligen kunna
bereda av tillgängliga medel.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kung!. Maj it måtte föreslå riksdagen att
medgiva inrättandet från och med år 1922 av en statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ävensom från tidpunkt, som Kung!. Maj:t
bestämmer, av en statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor, att förläggas,
förstnämnda anstalt till Salbohed i Västmanlands län och sistnämnda
anstalt till Drottning Sofias stiftelses nuvarande skolhem i Vänersborg;
samt vid bifall härtill bevilja
dels å tilläggsstat för år 1921 till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av mig förordat förslag, av vissa ändrings- och
reparationsarbeten m. m. vid Salbohed, till komplettering av inventarierna
vid denna anstalt samt till inledande av elektrisk belysning därstädes
ett reservationsanslag av 67,500 kronor;
dels och å extra stat för år 1922
till utförande, 1 huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig förordat
förslag, av vissa ändrings- och reparationsarbeten m. m. vid Drottning
Sofias stiftelses skolhem i Vänersborg samt till komplettering av
inventarierna därstädes ett reservationsanslag av 57,000 kronor;
till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid
statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett förslagsanslag, högst,
12,125 kronor;
till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt ett förslagsanslag
av 34,000 kronor;
till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare
vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor under senare halvåret
1922 ett förslagsanslag, högst, 4,030 kronor; samt
till bidrag till driftkostnader i övrigt vid samma anstalt under
senare halvåret 1922 ett förslagsanslag av 9,500 kronor.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kung!. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hulthrantz.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av två statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. s. 9 i texten
- SU 1921:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av två statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. s. 1 i texten