Sök i Ratio Lex

Angående ny stat för riksarkivet m. in

1921-03-11 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:287, Angående ny stat för riksarkivet m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 287.

1

Nr 287.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny stat

för riksarkivet m. in.; given Stockholms slott den

11 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde

härefter:

Under åttonde huvudtiteln, punkten 4, i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit riksdagen att, i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 Käft. (Nr 287.) 1

Ny stat för

riksarkivet

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts proposition Nr 287.

avbidan på proposition angående ny stat för riksarkivet m. m. —

med uteslutande av det under åttonde huvudtiteln avdelningen B.

Arkiv, bibliotek och museer för riks- och landsarkiven uppförda ordinarie

bestämda anslaget å 137,805 kronor — under samma avdelning

dels beräkna ett ordinarie förslagsanslag för riksarkivet å

187,000 kronor, dels ock uppföra ett ordinarie bestämt anslag för

landsarkiven å 39,405 kronor. Vidare föreslog Kungl. Maj:t under

åttonde huvudtiteln, punkten 5, riksdagen att, i avbidan på proposition

angående ny stat för riksarkivet, till förstärkande av tillgängliga

medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare m. m.

beräkna på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 4,000

kronor.

Under sjunde huvudtiteln har Kungl Maj:t slutligen på framställning

av chefen för finansdepartementet föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, under riksstatens sjunde huvudtitel, med uteslutande av

det under rubriken kammarkollegium uppförda ordinarie anslaget å

192,600 kronor, därav bestämt anslag 189,600 kronor samt förslagsanslag

3,000 kronor, under samma rubrik beräkna ett ordinarie förslagsanslag

å 293,700 kronor.

Sedan den gemensamma beredningen av de med nämnda förslag

avsedda frågorna numera slutförts, får jag, efter samråd med

chefen för finansdepartementet, ånyo göra framställning i ämnet hos

Kungl. Maj:t.

Såsom av chefen för finansdepartementet och mig i ovanberörda

punkter av sjunde och åttonde huvudtitlarna antytts, grundas förevarande

framställningar dels på det förslag till ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk,

som framlagts av dåvarande chefen för finansdepartementet i hans

uttalande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december

1920 under rubriken: för flera huvudtitlar gemensamma frågor, dels

ock på det betänkande, som den 10 juni 1919 överlämnats till Kungl.

Maj:t av de sakkunniga, som på grund av Kungl. Maj:ts den 5 december

1916 givna bemyndigande av chefen för ecklesiastikdepartementet

den 17 februari 1917 tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet

och finansdepartementet biträda med frågan om ordnande

av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts proposition Nr 287. 3

inom det offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande

förhållanden.

Kammarkollegiets arkivalier äro enligt kollegiets nuvarande

organisation fördelade på fyra kontor: första arkivkontoret eller

kammararkivet, andra arkivkontoret (f. d. aktuariekontoret), registratorskontoret

och advokatfiskalskontoret.

Av dessa är första arkivkontoret eller kammararkivet, såsom

det hette intill en instruktionsförändring år 1914 och under vilken

benämning det alltjämt torde vara mest bekant, det mest omfattande

(cirka 10,000 hyllmeter). Dess serier, som för sin huvudbeståndsdel,

den svenska lokalförvaltningens räkenskapsserier, sträcka

sig tillbaka ända till 1500-talets förra del, äro tillika de äldsta och

jämväl ur allmänt historisk synpunkt mest värdefulla.

Materialet i kammararkivet kan för 1500- och 1600-talet i stort

sätt sammanfattas i två huvudgrupper. Till den ena hör kammarens

och kammarkollegiets ämbetsarkiv i egentlig mening, d. v. s.

de serier, som uppstått vid den centrala finansförvaltningen under

nu berörda tid: kammarens protokoll, koncept, registratur över utgående

skrivelser, kopieböcker, ingående handlingar samt vid den

centrala förvaltningen uppkomna räkenskapsserier. Till den andra

gruppen höra de stora serierna av lokalräkenskaper, de lokala förvaltningsområdenas

räkenskaper, vilka årligen inlevererades till kammaren

för att där granskas och sedan fingo stanna kvar i kammarens

arkiv.

Med 1600-talets slut och 1700-talets början undergå kammararkivserierna

en avsevärd förändring till sitt innehåll. Ä ena sidan

organiseras statskontoret och kammarrätten såsom självständiga ämbetsverk,

och därjämte blir skilsmässan mellan kammaren och kommerskollegium

— vilka under tiden 1680—1710 varit sammanslagna

— definitiv. Dithörande ärendens centrala handläggning sker i följd

därav icke längre i kammaren utan i de nämnda ämbetsverken, och

arkivalier från demia handläggning tillhöra alltså från denna tid de

ifrågavarande verkens arkiv, vilka till sina äldre delar som bekant

numera äro förenade med riksarkivet. A andra sidan förvaras i

stort sett icke heller de handlingar, som tillkommit vid den kollegiala

handläggningen av de ärenden, som fortfarande bibehöllos hos

kammarkollegium, i kammararkivet utan hos kammarkollegiets öv
-

Kammarkollegii

arkiv.

Kammar
arkivet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

De övriga

arkivkontoren.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

liga kontor, och även denna beståndsdel av kammararkivets äldre

serier upphör därför i huvudsak vid nu nämnda tidsgräns. Huvudbeståndsdelen

i kammararkivet från denna tid och intill våra dagar

blir i följd därav i långt mer övervägande grad än tidigare de av

kammarrätten reviderade räkenskaperna, vilka efter fullbordad granskning

överlämnats till kammararkivet. Under 1800-talets senare årtionden

har det emellertid blivit vanligt, att vissa av dessa räkenskaper,

nämligen de från centrala verk, återställas till dessa verk,

och kammararkivets nuvarande accessioner hava därför sedan någon

tid tillbaka bestått företrädesvis av reviderade länsräkenskaper.

Vid sidan av ovan berörda huvudbeståndsdelar i kammararkivet

förekomma jämväl åtskilliga andra grupper. Så t. ex. hava reduktionsmyndigheternas

arkiv kommit att stanna i kammararkivet och

i anslutning därtill arkiven från de avräknings- och byteskontor i

kammarkollegium, vilka efter reduktions- och likvidationskommissionernas

upplösning övertogo deras funktioner. Vidare kunna nämnas

åtskilliga enskilda personers arkiv, vilka i samband med reduktions-

och hkvidationsåtgärder indragits till reduktionsmyndigheter.

Från den tid, då kammarkollegium ägde ett tull- och licentkontor

för dithörande ärenden, finnas arkivalier från detta kontor o. s. v.

Redan av vad ovan anförts framgår vad som utgör huvudinnehållet

i arkiven hos kammarkollegiets tre övriga kontor: det är de

arkivalier, som från och med de senare åren av 1600-talet tillkommit

och alltjämt tillkomma vid handläggningen hos kammarkollegium

av sådana ärenden, som, efter utbrytningarna av andra ämbetsverk,

fortfarande bibehållits hos kammarkollegium. Någon gemensam,

för alla serier giltig tidgräns mellan kammararkivets bestånd

av dylika handlingar (i allmänhet de äldre arkivaliema) och

de övriga kontorens (de yngre) finnes emellertid icke. Kammarkollegiets

protokoll finnas sålunda i kammararkivet till och med år 1699

men huvudserien av registratur endast till och med år 1679 och en

särskild serie av sådana till och med år 1683, kung! brev och diarier

likaledes till och med år 1679, inkomna skrivelser i s. k. brevböcker

till och med år 1703 o. s. v. Fortsättningen av dessa serier finnes i

kammarkollegiets övriga kontor, där deras begynnelseår alltså vidtaga

vid samma växlande tidpunkter, som deras förvaring i kammararkivet

upphör. Kammarkollegiets arkiv som central förvaltnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287. 5

myndighet förvaras sålunda allt ifrån slutet av 1600-talet i huvudsak

icke i kammarkivet utan i de tre nämnda kontoren. Men även

från tidigare år än 1680 förekomma här och var i samtliga dessa

kontor handlingar, liksom ock vissa av kollegiets arkivalier från

senare datum kunna förvaras i kammararkivet. Särskilt är detta

fallet med handlingar från vissa upplösta kontor, medan åter handlingarna

från andra sådana hava splittrats. Inom samtliga de tre kontoren

förekommer accession genom sådana handlingar, som årligen

tillkomma under utövningen av kammarkollegiets verksamhet. Sammanlagt

omfatta de tre kontorens arkiv omkring 1,500 hyllmeter.

I lokalt hänseende förefinnes en bestämd åtskillnad mellan ä

ena sidan kammararkivet, å andra sidan de tre övriga kontoren. De

sistnämnda hava sina lokaler i den byggnad, Birger Jarls torg 16.

där kammarkollegiet har sina huvudsakliga ämbetslokaler, och deras

arkivalier äro till största delen förvarade i själva ämbetsrummen.

Kammararkivet åter har sin huvudlokal i en annan byggnad, Birger

Jarls torg 13, skild från den förra genom nedfarten till Riddarholmshamnen.

Men därutöver har kollegiet på grund av bristande utrymme

låtit under de senare åren placera en betydande del arkivalier,

förnämligast länsräkenskaper från 1800-talet, i gamla riksbankshuset

vid Järntorget (Österlånggatan 53), och disponerar dessutom

sedan gammalt ett par källarrum, det s. k. »tornet», under

ett av tornen till Birger Jarls torg 16, detta dock utan någon

förbindelse inomhus med kollegiets i samma byggnad befintliga

ämbetslokaler.

För vården av arkivalierna disponerar kammarkollegiet för närvarande

på ordinarie stat åtskilliga tjänstemän. Till dem höra sålunda

arkivarien i första arkivkontoret, arkivarie!! i andra arkivkontoret,

i viss mån registrator!!, varförutom arkivvård torde ingå

även i andra tjänstemäns åligganden. A andra sidan äro emellertid

dessa för närvarande ej uteslutande upptagna av arkivvården, utan

hava att dela sin tid mellan sådan vård och utredningsarbeten - ett förhållande, som, i den män utredningsarbetena trätt i förgrunden,

medfört den egentliga arkivvårdens undanskjutande. Nu gällande

bestämmelser om arkivariernas och registratoms åligganden

återfinnas i §§ 23 och 26 av instruktionen för kammarkollegium

den 31 december 1919, vari bland annat stadgas:

Arkiv
lokalerna.

För arkivvården

tillgängliga

arbetskrafter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Arkivms behov

av förbättrad

vård.

Härför vidtagna

åtgärder.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 287.

Arkivarie åligger huvudsakligen:

att på grund av de handlingar och kartor, som finnas hos kollegiet, eller

vartill han eljest kan bereda sig tillgång, verkställa undersökningar och avgiva

yttranden i ärenden, som av kollegiet eller någon dess ledamot för sådant ändamål

till arkivarie remitteras.

Särskilt tillkommer det två av arkivarierna, vilka äro föreståndare en för

första arkivkontoret (kammararkivet) och en för andra arkivkontoret

att utöva vården av kontoret tillhörande jordeböcker och övriga handlingar; samt

att tillhandagå myndigheter och forskare med anvisningar rörande kontorets

handlingar ävensom, i den mån hans övriga tjänstegöromål av kollegium prövas

sådant medgiva, på enskilda personers begäran verkställa undersökningar ur

nämnda handlingar.

Registrator!! åligger

att mottaga och registrera de till kollegiet inkommande handlingar och på

begäran meddela parter och andra vederbörande upplysningar om ärendenas gång;

att ombesörja vården av registratorskontorets arkivalier ävensom de övriga

handlingar, vilka för sådant ändamål till kontoret överlämnas.

Frågan om ett bättre tillvaratagande av kammararkivet är

snart sekelgammal, och förslag om bristernas avhjälpande hava upprepade

gånger varit å bane. Betydande anslag av statsmedel hava ock

vid olika tillfällen beviljats, och från riksdagens sida har mer än en gång

kraftigt understrukits kravet på förbättrad vård åt detta oersättliga

och ur olika synpunkter ytterst betydelsefulla material. Sålunda

fann sig Kungl. Maj:t, redan år 1822, vid utnämningen av en arkivföreståndare

för kammararkivet, föranlåten att förordna, att den nyutnämnde

skulle sedan alla i arkivet varande jordeböcker och handlingar

blivit granskade och i ordning bragte, däröver författa ett

noggrant och fullständigt register». Det fullständiga ordnande och

förtecknande av arkivet, som sålunda föreskrivits, blev emellertid

aldrig verkställt. Från 1800-talets mitt härstamma de s. k. Sandbergska

samlingarna. Dessa utgöras av dels anteckningar och avskrifter

i kamerala och historiska frågor, dels bland dem inströdda

ur arkivet hämtade originalhandlingar, som under loppet av flera

decennier mot särskild ersättning av statsmedel — sammanlagt

18,625 kronor — hopbragtes av arkivinspektorn Sandberg för att

slutligen åren 1867 och 1891 inbindas i sammanlagt 147 band.

Redan den ordning, som följts vid de skilda beståndsdelarnas sammanförande,

är i hög grad otillfredsställande, och bristen har än

mer förstorats genom sammanbindande, på sätt som skett, om varandra

av åldriga originaldokument och moderna på lösa lappar

gjorda anteckningar eller avskrifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287. 7

Nya åtgärder för åstadkommande av förbättrad vård av kammararkivet

vidtogos av statsmakterna mot århundradets slut. Sedan

Kungl. Maj:t på framställning av kammarkollegium enligt beslut

den 29 januari 1907 för påbörjande av arbetet med ordnande av de

i kammararkivet befintliga oordnade handlingar, av sjunde huvudtitelns

anslag till extra utgifter anvisat ett belopp av 1,500 kronor

såsom arvode för ett år till en biträdande arkivarie, beviljade riksdagen

för fortsatt ordnande av i kammararkivet befintliga oordnade

handlingar, efter framställning av enskild motionär, för år 1898

ett anslag till belopp av 5,000 kronor, varjämte riksdagen begärde

fullständig utredning och förslag i frågan till påföljande riksdag.

Vid denna framlades och bifölls ock ett förslag att för nu ifrågavarande

ordnandearbete skulle beviljas under de tre åren 1899—

1901 ytterligare 5,000 kronor om året eller sammanlagt 15,000

kronor. Behovet av bättre vård blev på hösten 1897 jämväl understruket

av statsrevisorerna, vilka i sin revisionsberättelse betecknade

arkivet såsom under en längre tid vanvårdat och starkt framhöllo

nödvändigheten av att det erhölle bättre lokaler och bringades ur

sitt oordnade skick.

Arbetet hade från" början beräknats kunna slutföras under de

fyra åren 1898—1901. Beräkningen slog emellertid fel. Därvid

inverkade, bland annat, även att antalet oordnade handlingar visade

sig vara större än man från början antagit. I följd härav

föreslog Kungl. Maj:t, på kammarkollegiets hemställan, i statsverkspropositionen

till 1901 års riksdag, att för arbetets fortsättande under

ytterligare fyra år, 1902—1905, under vilken tid det nu beräknades

kunna slutföras, skulle anslås 24,000 kronor att utgå med 6,000

kronor om året.

I skrivelse den 29 maj 1901 framhöll riksdagen i fråga om

kammararkivets ordnande önskvärdheten, att det måtte tillses, om

ej en närmare samverkan kunde åstadkommas mellan kammararkivet

och riksarkivet vid ordnande av likartade samlingar, men ansåg

sig ej böra uppställa detta önskemål såsom villkor för anslagets

utgående. För ordnandearbetet beviljades för åren 1902—1905 ytterligare

20,000 kronor, och arbetet fortsattes under dessa år på samma

sätt som förut.

Även de år 1901 för åren 1902—1905 givna anslagen visade sig

emellertid med tiden otillräckliga för arbetets fullbordande, och kammarkollegium

ingav år 1904 framställning om ytterligare anslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kling!. Mqj.is proposition Nr 287.

Såsom motiv anfördes huvudsakligen dels att det vid uppläggandet

av en ny serie befunnits oundgängligt att däruti intaga vissa delar

av arkivets sedan äldre tider förtecknade handlingar, vadan materialet

ånyo ökats, dels att även arkivets övriga under 1600- och 1700- talen ordnade och förtecknade handlingar ånyo borde genomgås och

förtecknas. Därjämte påpekades, att de vid arbetet anställda biträdena

icke varit för detsamma påräkneliga i den omfattning, som

förväntats, i det att de för bestridande av andra ekonomiskt fördelaktigare

befattningar upprepade gånger utverkat sig ledigheter, varvid

arbetet måst uppehållas av tillfälliga vikarier. Kollegium, som

nu beräknade, att arbetet borde kunna vara i huvudsak avslutat

med utgången av år 1907, därest samma anslag som hittills, 5,000 kronor,

finge utgå under åren 1906 och 1907, hemställde i följd därav

om beviljande för ändamålet av 10,000 kronor, vilket ock av riksdagen

bifölls. Även detta tillskott var ej

1907 års utgång alltjämt ofullbordat. Kammararkivarien beräknade

nu, att 250 buntar återstodo oordnade, och på kammarkollegiets

framställning beviljades då av Kungl. Maj:t för år 1908 såsom extra

anslag 1,000 kronor och för år 1909 ytterligare 1,200 kronor för

arbetets fortsättande. Det framgår av ovanstående, att för nu ifrågavarande

ordnandearbete under åren 1897—1909 av statsmedel såsom

extra anslag beviljats sammanlagt 53,700 kronor.

Alltsedan år 1901 hava vid upprepade tillfällen av riksarkivarien

förslag framställts angående kammararkivets anslutning i den ena eller

andra formen till en med riksarkivet förenad arkivdepå. Riksarkivariens

ståndpunkt har varit den, att kammararkivet på grund av å

ena sidan de där förvarade arkivaliernas enastående vikt, å andra

sidan det otillfredsställande tillstånd, vari de befunnit sig, vore i

trängande behov av oavbruten sakkunnig vård, att vidare det bästa

medlet för en sådan vård och tillika det. enda, som kunde garantera

dess oavlåtliga fortvara, vore arkivets anslutning till riksarkivet, och

att slutligen den förbättrade vård av kammararkivet, som en sådan

anslutning komme att medföra, skulle, på samma gång den vore

ett nödvändigt villkor för forskning i viktiga delar av vår inre historia,

långt ifrån att försvåra tvärtom främja och befordra kammarkollegiets

egna utredningsarbeten. Kammarkollegium har gjort gällande,

att dess utredningsverksamhet skulle kräva kammararkivets

fortfarande bibehållande under kollegiets egen vård.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj.is proposition Nr 287.

Av de olika förslag, som under denna långa meningsstrid varit

å bane,'' anser jag mig böra omnämna den överenskommelse, som år

1907 träffades mellan kammarkollegium och riksarkivet, med anledning

av att kammararkivets lokal visat sig vara överfylld och bristfällig.

De riktlinjer, som i nämnda överenskommelse mellan riksarkivet

och kammarkollegium uppdrogos för förhållandet mellan

riksarkivet och kammararkivet, gingo ut på kammararkivaliernas fördelning

mellan båda och den större delens överlämnande åt riksarkivet,

dettas utvidgning för nyssnämnda arkivaliers mottagande, helst genom

nybyggnad, i annat fall genom tillbyggnad, ävensom omedelbar

samverkan mellan kollegium och riksarkivarien för åvägabringande

av rationell arkivvård av de hos kollegium kvarblivande arkivalierna.

Sedan frågan om en förening mellan riksarkivet och kammararkivet

i samband med proposition om lönereglering för kammararkivet

av enskilda motionärer väckts vid 1908 års riksdag, uttalade

sig jämväl statsutskottet till förmån för en dylik förening. Utskottet

hade därvid på grund av kammararkivets otillfredsställande skick

enhälligt betonat, att arkivet till så stor del som möjligt snarligen

borde beredas förvar å riksarkivet, att med hänsyn därtill frågan

om dettas lokalutvidgning med det första borde vinna sin lösning,

och att de hos kollegium kvarblivande arkivaliernas skötsel för undvikande

av misstag borde i arkivtekniskt hänseende ske efter riksarkivariens

hörande. Med hänsyn till de pågående underhandlingarna

mellan ämbetsverken avstyrkte emellertid utskottet motionärernas

hemställan om avlåtande av en skrivelse i ämnet till Kungl.

Maj:t och riksdagen följde härutinnan utskottet. Trots de sålunda

gjorda uttalandena blevo emellertid de angivna riktlinjerna icke realiserade.

Sedan kammararkivets lokaler blivit nödtorftigt reparerade,

förklarade man sig nämligen år 1909 från kollegiets sida icke

längre vara intresserad för någon nybyggnad, och överenskommelsen

mellan ämbetsverken blev sålunda utan påföljd. Detta föranledde

då riksarkivarien att å sin sida den 17 november 1909 i skrivelse

till Kungl. Maj:t återupptaga hela frågan om kammararkivets ställning

i det offentliga arkivväsendet.

Riksarkivarien återupptog därvid programmet om kammararki- Riksarkiv»

vets överflyttning till den med riksarkivet förenade administrativa

arkivdepån och hemställde, att åtgärder snarast möjligt måtte vid
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 245 haft. (Nr 287.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kammarkollegium

den

Vin 1916.

Tillkallande

av särskilda

sakkunniga.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 28?.

tagas därför. Skrivelsen blev av Kungl. Maj:t den 17 december 1909

remitterad till kammarkollegium men föranledde från kollegium svar

först den 20 april 1917, varvid kollegiet, under hänvisning till sitt

nedannämnda förslag av den G oktober 1916, inskränkte sig till att

erinra om den utredning av frågan, som överlämnats åt de arkivsakkunniga

att verkställa. Detta kollegiets svar har överlämnats

till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av

deras uppdrag. Även andra framställningar från riksarkivariens sida

under de senare åren hava betonat nödvändigheten att bringa kammararkivfrågan

till lösning.

.lag anser mig slutligen böra omnämna kammarkollegiets förslag

den 6 oktober 1916 om förstärkning av arbetskrafterna i

kammarkollegium, i vad det angår handhavandet av dess arkivalier.

Beträffande andra arkivkontoret (f. d. aktuariekontoret)

föreslogs däri, att en eljest till indragning föreslagen notariebefattning,

vars innehavare tjänstgjort såsom utredningsnotarie med

skyldighet tillika att med upplysningar tillhandagå den allmänhet,

som besöker andra arkivkontoret, skulle bibehållas, för att härvarande

arkivarie måtte kunna ostört ägna sig åt besvarandet av remisser

och i så stor utsträckning som möjligt undslippa det tidsödande

arbetet att tillhandagå allmänheten med lämnande av upplysningar

och framtagande av handlingar m. m. Vad åter kammararkivet

angår, framhöll kollegium att härvarande arkivarie i hög grad finge

sin tid kringskuren av såväl de anspråk, som ställdes på honom

av forskare, som vården av kammararkivet. För den jämna fortgången

av kollegiets arbete skulle det däremot vara synnerligen önskvärt,

om nämnde arkivarie finge i väsentligt större omfattning ägna

sig åt utredningsarbete. Kollegiet föreslog därför inrättandet av

ännu en arkivariebefattning, »vars innehavare skulle hava till åliggande

dels att ombesörja den arkivtekniska vården om ej blott kammararkivet

utan även övriga till kollegium hörande arkivalier, dels

ock att inom kammararkivet tillhandagå allmänheten med upplysningar

och arkivaliers framtagande». Den nye arkivariens verksamhet

skulle i fråga om arkivvården således omfatta ej allenast kammararkivet

utan även de övriga kontorens samlingar.

Kollegiets förslag jämte tidigare framställningar av riksarkivarien

— därav främst ovan omförmälda skrivelse av den 17 no vem
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 287.

ber 1909 — och kollegiet synas hava utgjort grundvalen för beslutet

om tillkallande av sakkunniga för beredande av frågan om ordnande

av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning inom det

offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande förhållanden.

Kungl. Maj:t bemyndigade efter framställning av chefen för ecklesiastikdepartementet

genom beslut den 5 december 1916 denne att för

ifrågavarande ändamål tillkalla högst sex sakkunniga,

Såsom sakkunniga tillkallades genom skrivelse den 17 februari

1917 dåvarande justitierådet K. J". W. Sjögren, riksarkivarien S.

Clason, riksbibliotekarien I. Gr. A. Collijn, kammarrådet A. W. Dufwa

och dåvarande professorn N. Edén. Tillika uppdrogs åt justitierådet

Sjögren att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

På förekommen anledning tillkallade jämlikt berörda bemyndigande

chefen för ecklesiastikdepartementet den 16 juni 1917

såsom ytterligare sakkunnig för omförmälda ändamål kammarrådet

friherre C. F. von Otter. Sedan professorn N. Edén blivit utnämnd

till statsminister och av denna anledning avsagt sig berörda sakkunniguppdrag,

beslöt departementschefen den 30 oktober 1917 att

i hans ställe tillkalla professorn K. Gr. Westman.

Jämlikt Kung!. Maj:ts bemyndigande av den 23 april 1917 utsågs

till sekreterare lios de sakkunniga andre arkivarie^ i riksarkivet

Erik Naumann.

Vid utarbetande av sitt förslag hava de sakkunniga haft att taga

hänsyn till riksarkiva,riens omförmälda till dem överlämnade skrivelse

av den 17 november 1909 angående det offentliga arkivväsendet

och kammarkivet samt kammarkollegiets förberörda i skrivelse

av den 20 april 1917 i anledning därav avgivna yttrande.

Med skrivelse den 10 juni 1919 hava de sakkunniga till Kungl.

Maj:t överlämnat sitt betänkande i den dem förelagda frågan. De

meningsskiljaktigheter angående den rätta lösningen av frågan om

beredande av en bättre vård av kammarkollegiets arkivalier, som enligt

vad jag ovan antytt sedan länge förefunnits mellan de i saken

intresserade, återkomma jämväl i betänkandet. Ej ens inom de

sakkunniga har samling kunnat åvägabringas omkring en enhetlig

lösning, utan föreligga i betänkandet tre särskilda förslag, ett

som omfattas av majoriteten av de sakkunniga, vilken utgjorts av

riksarkivarien Clason, riksbibliotekarien Collijn och professorn West
-

Till de sakkunniga

överlämnade

framställ

ningar.

De sakkunnigas

utlåtande

och fSrslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Majoritetens

utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 287.

man, ett annat som framlagts av kammarråden Dufwa och friherre

von Offer samt slutligen ett förslag av de sakkunnigas ordförande f. d.

justitierådet Sjögren.

Majoritetens framställning innefattar förslag till ändringar i

instruktionerna för riksarkivet och kammarkollegium jämte motivering,

innehållande en redogörelse för dels de under kammarkollegiet

lydande arkivens omfattning och tillstånd, dels och för de

förslag till förbättrad arkivvård, som tidigare framkommit. För omfattningen

av kammarkollegiets arkivbestånd samt för hur detsamma

för närvarande vårdas har jag i det föregående lämnat eu kortfattad

redogörelse. Beträffande framställningen i övrigt tillåter jag mig

hänvisa till sid. 3—52 i betänkandet.

Innebörden av majoritetens förslag torde kunna sammanfattas

på följande sätt.

Vården av kammararkivet i dess nuvarande lokal bör övertagas

av riksarkivet.

Jämväl vården av till kammarkollegiets övriga kontor hörande

äldre arkivaller bör övertagas av riksarkivet, därvid deras överflvttande

till riksarkivets lokal icke ifrågasättes.

För tillgodoseende av denna arkivvård bör på riksarkivets stat

upptagas en tjänsteman i andra lönegraden benämnd förste arkivarie

och en tjänsteman i första lönegraden benämnd andre arkivarie, varjämte

från kammarkollegiets stat till riksarkivets överflyttas dels

anslagen till avlöning av ett skrivbiträde av högre grad och av en

ordinarie vaktmästare, dels av vikariatsanslaget så mycket som åtgår

till avlöning av en amanuens och en extra vaktmästare.

Gränsen mellan de i kammarkollegiets andra arkivkontor, registratorskontoret

och advokatfiskalskontoret befintliga arkivalier, vilkas

vård sålunda omhändertagas av riksarkivet, och den del av

sistnämnda arkivalier, som fortfarande skulle vårdas av kammarkollegium,

bör under vissa förutsättningar bestämmas av kammarkollegium.

Vid den av riksarkivet utövade vården av kammarkollegiets

arkiv böra ärenden, som röra nya eller förändrade lokaler

för dessa arkiv, fastställande av planer för arkivaliernas ordnande

efter nya grunder, överflyttning av arkivalier från kammarkollegiet

till andra arkiv eller utgallring av arkivalier, under vissa närmare

angivna former handläggas gemensamt av riksarkivet och kammarkollegium.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

Slutligen bör för kollegiets ämbets- och tjänstemän arbetet i

de förutnämnda, under riksarkivets vård stående arkiven på allt sätt

underlättas, i vilket syfte det förutsättes, att särskilt tjänsterum i

kammararkivet anordnas för en av kollegiets utredningsarkivarier, och

att de vid arkivvården anställda åläggas att i största möjliga utsträckning

bereda kollegiets ämbets- och tjänstemän erforderligt biträde.

I särskilt yttrande har de sakkunnigas ordförande f. d. justitierådet

Sjögren angivit i vilka avseenden han är skiljaktig från

majoriteten inom de sakkunniga.

Med de sakkunnigas flertal instämmer justitierådet Sjögren i

huvudsakliga delar, så vitt angår kammararkivet eller det s. k. första

arkiv kontoret. Hit räknar han de arkivalier, som förvaras dels

i huvudlokalen, Birger Jarls torg 13, dels i gamla riksbankshuset

vid Järntorget samt i några källarrum, tillhörande huset Birger

Jarls torg 16.

Däremot finner Sjögren allt för stora svårigheter möta att

för närvarande vidtaga en anordning, som förlägger även de i

kammarkollegiets egna ämbetslokaler förvarade arkivalierna under

riksarkivets omedelbara vård. Att låta ämbets- och tjänstemän,

som tillhöra skilda ämbetsverk och sålunda lyda under olika chefer,

dela ämbetsrum med varandra i den utsträckning, som av berörda

anordning skulle bliva eu följd, torde, yttrar Sjögren, vara

förenat med betydande praktiska olägenheter. Dessa av lokala förförhållanden

beroende olägenheter få enligt Sjögrens mening i detta

fall en avgörande vikt på grund av den säregna betydelse, som tillkommer

sistnämnda arkivalier med hänsyn till kammarkollegiets

ämbetsverksamhet.

Ett förläggande av ifrågavarande delar av kammarkollegiets

arkiv under riksarkivets omedelbara vård borde desto mindre ifrågakomma,

som dessa arkivalier utgjorde icke blott viktiga hjälpmedel

för kammarkollegiets ämbetsverksamhet utan i huvudsakliga delar

ämbetsverkets egentliga arbetsmaterial. Att helt och hållet fråntaga

ämbetsverket ledningen av detta arbetsmaterials arkivtekniska vård

synes Sjögren icke vara av omständigheterna påkallat.

Naturligtvis måste dock, yttrar Sjögren vidare, därest en viss

del av arkivet förbliver under kollegiets ledning, tillräckliga garantier

lämnas för en tillfredsställande vård av arkivalierna. För detta

Särskilt yttrande

av de

sakkunnigas

ordförande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

ändamål bör icke allenast i kammarkollegium eu särskild tjänsteman

anställas med uteslutande uppgift att handhava denna vård,

utan ock åt riksarkivarien beredas tillfälle att inom kammarkollegiet

deltaga i handläggningen av viktigare arkivfrågor. Tillika måste

i kammararkivet ett särskilt tjänsterum beredas åt en av kammarkollegiets

arkivarie!’, som där har att för kollegiets räkning verkställa

utredningar. Nödigt utrymme härför finnes i kammararkivets

nuvarande lokal.

1 de fall, där kollegiets övriga ämbets- och tjänstemän behöva

tillgång till kammararkivet, skall sådan tillgång stå dem öppen i

alldeles samma utsträckning som för närvarande.

Enligt nu ifrågasatta anordning skulle kammararkivet bliva ett

självständigt arkiv, skilt såväl från kammarkollegiets övriga arkiv

som från riksarkivet. Härav följer, anför Sjögren, att frågor om

arkivaliers överflyttning till annat arkiv eller om utgallring måste

i detta fall liksom eljest ankomma på Kungl. Maj:ts prövning.

Detsamma skulle naturligtvis gälla även om motsvarande ändringar

i beståndet av kammarkollegiets återstående arkiv. En förberedande

behandling av frågor om dylika ändringar, vare sig de avse överflyttning

från ett arkiv till ett annat eller utgallring, skulle tillkomma

vederbörande ämbetsverk. I sådana frågor kunde lämpligen

en samverkan mellan ämbetsverken anordnas. Då frågan gäller överflyttning

eller utgallring från kammararkivet, kan denna samverkan

äga rum vid gemensamma sammanträden mellan kammarkollegium

och riksarkivet i enlighet med därom i allmänhet gällande regler,

dock att. även om väckt förslag av flertalet ogillats, det borde stå

en var av dem, som deltagit i sammanträdet, öppet att bringa frågan

inför Kungl. Maj:ts prövning. Denna modifikation betingas av

(len formella övervikt, som vid dessa sammanträden tillfälle!- kammarkollegium.

Vid frågor om överflyttning eller utgallring från kammarkollegiets

arkiv kan samverkan ske genom riksarkivariens adjunktion

i kammarkollegiet. Den formella övervikt, som härvid tillfaller

kammarkollegiet, synes Sjögren vara berättigad med hänsyn

till den särskilda vikt, som kammarkollegiets arkiv, enligt vad ovan

angivits, äger för kollegiets ämbetsverksamhet.

Beträffande vad Sjögren i övrigt anfört såsom motivering för

sitt förslag tillåter jag mig hänvisa till sid. 53—55 i betänkandet.

Sjögren sammanfattar slutligen på följande sätt sitt förslag till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 287. 15

ordnande av de under kammarkollegium hörande arkivens ställning

inom det offentliga arkivväsendet.

Kammararkivet överflyttas på riksarkivets stat och dess förvaltning

övertages av riksarkivet. De i kammarkollegiets egentliga

ämbetslokaler förvarade arkivalierna bibehållas under kollegiets förvaltning.

För vården av kammararkivet upptages å riksarkivets

stat en tjänsteman i andra lönegraden under benämningen förste

arkivarie, varjämte från kammarkollegiets stat till riksarkivets överflyttas

dels anslagen till avlöning åt ett kvinnligt skrivbiträde av

högre grad och en ordinarie vaktmästare, dels av vikariatsanslaget

så mycket som åtgår till avlöning åt en amanuens och en extra

vaktmästare, varjämte för vården av kammarkollegiets arkiv å dess

stat upptages en tjänsteman i första lönegraden under benämningen

andre arkivarie för arkivvården. Föreskrifter höra lämnas om handläggning

av frågor rörande utgallring och överflyttning av arkivalier,

tillhörande ifrågavarande arkiv. Härjämte bör föreskrivas att riksarkivarien

skall adjungeras i kammarkollegium vid handläggningen

av viktigare arkivärenden, att i kammararkivet beredes ett särskilt

tjänsterum åt en av kammarkollegiets arkivarier, som har att för

kollegiet anställa utredningar i kammararkivet, samt att kammararkivets

tjänstemän förpliktas att tillhandagå kollegiets ämbets- och

tjänstemän, särskilt nyss omförmälda arkivarie, med anvisningar

rörande arkivets innehåll.

En från såväl majoriteten inom de sakkunniga som de sakkunnigas

ordförande helt avvikande mening uttalas av kammarråden

Dufwa och friherre von Otter, som i särskilt yttrande (sid. 62—99 i

betänkandet) utförligt utvecklat och motiverat sin ståndpunkt i frågan.

Jämväl i fråga om reservanternas framställning tillåter jag

mig hänvisa till betänkandet.

Yttrandet utmynnar i ett uttalande, att reservanterna finna statens

och andra befogade allmänna intressen varda bäst tillgodosedda, därest

den till de sakkunnigas beredning hänskjutna frågan om ordnande*

av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning inom det

offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande förhållanden

löses på i huvudsak följande sätt.

1. Såväl kammararkivet som kammarkollegiets övriga arkiv

bibehållas under kollegiets omedelbara vård.

Särskilt yttrande

av

kammarråden

Dufwa

och friherre

von Otter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

2. Kollegiet befrias definitivt från skyldighet att vidare till

förvar i kammararkivet från kammarrätten emottaga de där granskade

krbnoräkenskaperna för Stockholms stad och länen, de s. k.

länsräkenskaperna. Från kammararkivet avskiljas dylika räkenskaper

för senare år än 1830.

3. För verkställande av en utskiftning mellan, å ena sidan,

kammararkivet samt, å den andra, riksarkivet och eventuellt andra

statens arkiv av arkivalicr tillhörande mellan dessa arkiv splittrade

likartade serier ävensom för slutförande i samband därmed av ännu

återstående ordningsarbete i kammararkivet utverkas anslag tillsvidare

för en tid av fem år för anställande för sagda ändamål av

en extra andre arkivarie i riksarkivet.

4. För vården av kammarkollegiets arkiv upptagas på kollegiets

stat dels en tjänsteman i andra lönegraden med benämningen

arkivarie för arkivvården, dels ett kvinnligt biträde i andra biträdesgraden,

dels ock en förhöjning i »anslaget till vikariatsersättning,

arvoden åt amanuenser och flitpenningar med belopp motsvarande

vad som erfordras till bestridande av arvoden åt två amanuenser

samt vikariatsersättning m. fl. av personalökningen föranledda kostnader.

5. Kiksarkivarien skall vara skyldig att i kammarkollegium

deltaga i handläggningen av viktigare frågor rörande vården av kollegiets

arkiv.

För genomförande av den föreliggande frågans lösning i enlighet

med dessa huvudgrunder anse reservanterna,

att kammarkollegium, kammarrätten och riksarkivet böra få sig

anbefallt att gemensamt till Kungl. Maj:t avgiva förslag till lämpligaste

sättet för ordnande av de i kammarrätten granskade senare

än år 1830 avgivna länsräkenskapernas framtida förvar och vård

under förutsättning att kammarkollegiets befattning med denna vård

upphör,

att kammarkollegium och riksarkivet böra få sig anbefallt att

gemensamt till Kungl. Maj:t avgiva förslag till de huvudgrunder,

efter vilka ovan omförmälda utskiftning av arkivalier emellan kammararkivet,

å ena samt riksarkivet och eventuellt även andra arkiv,

å andra sidan, skall verkställas, samt

att kammarkollegiets och riksarkivets instruktioner böra ändras

i överensstämmelse med av reservanterna uppgjort förslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

Som jag tidigare omförmält avgå vo de sakkunniga den 10 juni

1919 sitt betänkande. Genom särskilda remisser, båda av den 10

oktober 1919 anbefalldes dels kammarkollegium att yttra sig i ärendet,

dels ock kanslersämbetet för rikets universitet att lämna vederbörande

lärare i historiska ämnen inom statsuniversitetens teologiska och juridiska

fakulteter samt inom de humanistiska sektionerna av deras

filosofiska fakulteter tillfälle att yttra sig i ärendet samt med eget

utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna de yttranden, som kunde

komma att avgivas.

Kammarkollegiet har i utlåtande av den 25 maj 1920 besvarat

remissen. Kammarkollegium redogör först för de olika meningar,

som gjort sig gällande inom de sakkunniga, därvid kollegium mera

ingående uppehåller sig vid det särskilda yttrande, som avgivits av

de båda reservanterna från kollegiet. Kollegiet yttrar sig härefter

i själva saken och avstyrker härvid på det bestämdaste genomförandet

av sakkunnigmajoritetens förslag vare sig i dess helhet eller

till den del detsamma biträtts av de sakkunnigas ordförande. Kammarkollegium

anger på följande sätt de huvudsakliga skälen till

detta sitt avstyrkande.

De olika meningar, som sålunda kommit till uttryck bland de tillkallade

sakkunniga, visa tydligen att den föreliggande frågans ordnande på ett för det

allmänna tillfredsställande sätt kräver den största varsamhet, De sakkunnigas

majoritet bär uppenbarligen låtit hänsynen till det rena arkivvårdsintresset och

den historiska forskningen allt för mycket bestämma sin ståndpunkt men däremot

icke tillbörligen beaktat frågans stora betydelse ur praktisk administrativ

synpunkt. Detta bär också helt naturligt framkallat kraftiga gensagor från de

övriga sakkunniga, av vilka dock ordföranden — till synes huvudsakligen av

lokala skäl — funnit sig kunna acceptera majoritetens förslag för kammararkivets

vidkommande. Då kammarkollegii ämbetsverksamhet till skillnad från övriga

centrala ämbetsverks är till huvudsaklig del inriktad på verkställandet av

utredningar, vilka beröra en mångfald frågor fallande inom betydelsefulla och

vidsträckta områden av statsförvaltningen, samt det viktigaste materialet för detta

utredningsarbete finnes samlat i kollegii arkiv, som alltså utgör själva grundvalen

för kollegii verksamhet, måste givetvis kollegii ämbets- och tjänstemän äga

en ingående kännedom om detta materials beskaffenhet för att kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina uppgifter. Det torde ligga i sakens natur, att en

sådan kännedom icke kan av kollegii befattningshavare förvärvas utan att kollegium

har detta arbetsmaterial i sin egen vård och sålunda har omedelbar tillgång

till detsamma. Den omedelbara kontakten med arbetsmaterialet är också

en ovillkorlig förutsättning för att ett utredningsarbete skall kunna med skyndsamhet

bedrivas. Självfallet torde därför en anordning, på sätt de sakkunnigas

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 245 Käft. (Nr 287.) 3

över betankandet

avgivm

yttranden

Kammar

kollegium

den 25 maj

1920.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts ‘proposition Nr 287.

majoritet och till dels även deras ordförande föreslagit, varigenom vården om

kollegii eget arbetsmaterial skulle överflyttas på ett främmande ämbetsverk, till

vilkets tjänstemän kollegii befattningshavare skulle vara hänvisade för erhållande

av anvisningar rörande arkivets innehåll, verka förryckande på kollegii arbetsresultat,

en verkan som givetvis konnne att bliva allt kännbarare i den mån kollegii

nuvarande befattningshavare avgå och ersättas med nya, som måst alltifrån

början av sin verksamhet i kollegium arbeta under en sådan anordning av arkivförhållandena

som den av majoriteten bland de sakkunniga föreslagna.

Härförutom befunne sig, anför kollegium, kammarkollegiets lokalfråga

för närvarande på en sådan outredd ståndpunkt, att det

redan på grund härav vore synnerligen olämpligt att nu genomföra,

vare sig sakkunnigmajoritetens eller de sakkunnigas ordförandes förslag.

Med avseende å kammararkivet har redan av de båda övriga sakkunnigreservanterna

erinrats dels (sid. 72 i betänkandet), att kammararkivet ingalunda

kan och bör betraktas som ett avgränsat arkiv d. v. s. som något från kollegii

övriga arkiv skilt, från kollegium utsöndrat och särställt, utan att detsamma är

en integrerande del av kollegiets arkivaliebestånd, fastän det till följd av lokalförhållandena

kommit att få ett slags avgränsning, dels ock (sid. 69 i betänkandet)

att den omständigheten att kammararkivet är inrymt i annat hus än kollegii

övriga ämbetslokaler icke lärer kunna åberopas som skäl för detta arkivs eller

dess vårds överflyttning till riksarkivet, helst en sådan förändring ingalunda skulle

minska utan tvärtom i hög grad öka den olägenhet för kollegii arbete, som

alltid gjort sig kännbar till följd av det bristande lokala sambandet. Kollegii

strävan måste — framhålla dessa reservanter vidare — givetvis gå i motsatt riktning,

nämligen att en gång få sin lokalfråga så ordnad, att samtliga dess arkiv

kunna beredas utrymme i den byggnad, där kollegium har sin huvudsakliga verksamhet.

Därest eu sådan av kollegium livligt eftersträvad lösning av lokalfrågan vinnes,

förfaller också själva huvudskälet för den av de sakkunnigas ordförande intagna

ståndpunkten i fråga om kammararkivet.

Sedan flera år tillbaka pågår genom särskilda sakkunniga eu utredning för

uppgörande av förslag till ordnande av de centrala ämbetsverkens lokalförhållanden.

Vidare har nyligen byggnadsstyrelsen väckt fråga om dispositionen av vissa

kronan tillhöriga tomter i huvudstaden och därvid föreslagit uppförande av nya

byggnader för åtskilliga ämbetsverk, däribland eventuellt för kammarkollegium.

I anledning av en av kammarkollegium den, 29 oktober 1919 gjord framställning

om beredande av ökat utrymme åt kollegium inom det hus, det s. k.

gamla kungshuset, där kollegium har sin huvudlokal, vilken framställning Kungl.

Maj:t enligt beslut den 13 februari 1920 fann sig kunna allenast till ringa del

bifalla, har slutligen av byggnadsstyrelsen igångsatts en utredning om framtida

dispositionen av gamla kungshuset, vilken torde komma att resultera i ett förslag

att någotdera av de statsorgan, som äro inrymda i sagda hus, nämligen förutom

kammarkollegium, statskontoret och Svea hovrätt, skulle därifrån avflytta.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Kr 287,

På grund av nu omförmälda åtgärder torde det vara högst osäkert, huruvida

kollegium får behålla sin nuvarande ämbetslokal i gamla kungshuset erforderligen

utökad eller om kollegium inom en icke allt för avlägseu framtid kommer

att få flytta till annan byggnad inom huvudstaden; och torde det heller ingalunda

vara uteslutet att även riksarkivet, vars behov av ökat utrymme under

senare år alltjämt stegrats, framdeles får sig anvisade andra lokaler än dess nuvarande.

Vid sådana förhållanden måste det givetvis vara synnerligen olämpligt

att nu genomföra vare sig de sakkunnigas majoritets eller deras ordförandes förslag,

vilka uppenbarligen äro byggda på kollegiets och riksarkivets nuvarande

lokalförhållanden och med nödvändighet förutsätta att någon väsentlig ändring i

dessa förhållanden icke sker.

På de av kammarråden Dufwa och friherre von Offer uti deras

reservation till sakkunnigbetänkandet angivna skäl hemställer härefter

kammarkollegium, att nämnda reservanters förslag till den föreliggande

frågans ordnande måtte i allt huvudsakligt vinna Kungl.

Maj:ts godkännande.

Kammarkollegium upptager härefter till prövning frågan, i vilken

lönegrad den föreslagne arkivtekniske befattningshavaren hos

kollegium bör uppföras, och finner sig härvid icke hava tillräckliga

skäl att frångå reservanternas förslag i denna del.

Med hänsyn till de tjänsteåligganden, som avses skola tillkomma den förcslagne

arkivtekniske befattningshavaren hos kollegium, måste reservanterna anses

hava haft goda skäl för sitt förslag att uppföra honom i andra lönegraden eller

samma lönegrad som tillerkänts förste arkivarie!- och sektionschefer i riksarkivet.

Sedan de sakkunniga avgivit sitt betänkande kan frågan om denne arkivtjänstemans

tjänsteställning möjligen sägas hava kommit i förändrat läge därigenom

att 1920 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom avlåtna proposition

(u:r 253) medgivit inrättandet av två tredje gradens befattningar i riksarkivet,

vilkas innehavare skola benämnas arkivråd. Till följd härav skulle måhända

kunna ifrågasättas, huruvida icke även kollegii nya arkivtjänst borde

förläggas i samma grad. Eu granskning av propositionens redogörelse för de

åligganden, som skola tillhöra de nya arkivråden, ger emellertid vid handen,

att arkivrådens befogenheter i stort sett äro lagda på ett annat plan äu kollegii

arkivteknikers. För övrigt äro också nyssnämnda andra gradens tjänster i

riksarkivet fortfarande bibehållna, allenast med den inskränkning att en av

dessa till antalet fyra befattningar tillsvidare satts på extra stat. Efter kollegii

uppfattning måste den föreslagna arkivtekniska tjänsten hos kollegium auses närmast

jämförlig med förste arkivarie- och sektionscliefstjänsterna i riksarkivet.

Vid frågans bedömande bör givetvis icke förbises vikten av att kollegium måtte

till arkivtekniker erhålla den bästa möjliga kraft; och förnekas kan icke att utsikterna

härför i någon mån förringas, därest efter de nya arkivrådstjänsternas inrättande

kollegii arkivtekniker placeras i andra lönegraden. Kollegium har med

hänsyn härtill och till det med den ifrågasatta nya tjänsten förenade stora ansva
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Skiljaktiga

meningar

inom kammarkollegium.

20 Kung!. Maj.is proposition Nr 287.

ret tvekat om icke kollegium borde föreslå den nyo befattningshavarens placerande

i tredje graden, alltså med kammarråds tjänsteställning, eller åtminstone

i en lönegrad emellan tredje och andra graden. Ehuru kollegium icke har något

att erinra emot att kollegii arkivtekniker sålunda erhåller en högre tjänsteställning,

om detta skulle prövas ändamålsenligt — i detta fall lärer ock bliva nödigt

att den ena av de för kollegii arkivvård avsedda amanuensbefattningarna

ersättes med en första gradens tjänst — anser kollegium sig likväl icke hava tillräckliga

skäl att frångå reservanternas förslag i denna del.

Kollegium övergår slutligen till frågan om riksarkivariens deltagande

i kollegii handläggning av vissa ärenden rörande arkivvården

och yttrar härom:

Vad angår frågan om riksarkivariens deltagande i kollegii handläggning av

vissa ärenden rörande arkivvården synes visserligen denna frågas avgörande delvis

vara beroende på vilken tjänsteställning, som tillerkännes kollegii arkivtekniker.

Ehuru kollegium icke anser nödvändigt att riksarkivarien erhåller säte

och stämma i kollegium vid handläggning av vissa arkivfrågor — särskilt för

det fall att den nye arkivtjänstemannen placeras i högre grad än andra lönegraden

— motsätter kollegium sig icke en sådan anordning. Dock synes det olämpligt

att ålägga riksarkivarien deltagande i handläggningen av dessa ofta ganska

obetydliga ärenden såsom en skyldighet. Kollegium föreslår därför att den härutinnan

av reservanterna föreslagna bestämmelsen i instruktionen för riksarkivet

ändras därhän att riksarkivarien må, när han så för gott finner, i kammarkollegium

deltaga i handläggningen av vissa frågor rörande vården av kollegii arkiv,

på sätt stadgas i instruktionen för kollegium.

Såsom cn given följd av vad kollegium anfört hemställer kollegium

slutligen, att den vid Kungi. Majds fastställelse den 29 april 1919

av ny ordinarie avlöningsstat för kollegium, att tillämpas från och

med år 1920, därifrån uteslutna och tills vidare på extra stat uppförda

första gradens tjänst, vars innehavare vore placerad såsom utredningsnotarie

i kollegii andra arkivkontor, måtte varda uppförd

på kollegii ordinarie stat.

Enligt kammarkollegii protokoll den 25 maj 1920 voro kammarråden

Klocklioff och Wohlin skiljaktiga från kollegii beslut.

Wohlin, i vilkens yttrande Klocklioff instämt, uttalar till en början

sin tveksamhet om lämpligheten av att de två kollegii ledamöter,

som tillhört de sakkunniga och vid betänkandet fogat ett eget från

majoritetens avvikande förslag, deltagit i den efterföljande granskning

av betänkandet, som ankommit å kollegium.

Efter en ingående motivering, beträffande vilken jag tillåter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

mig hänvisa till handlingarna i ärendet, förordar Wohlin för sin

del följande lösning av kammarkollegii arkivfråga.

Under hänsyntagande till de omständigheter, som ovan antytts, ansåge Wohlin

den föreliggande situationen självmant inbjuda därtill att, med undanskjutande

tillsvidare av den högsta arkivmyndighetens anspråk på att taga i arv efter

kollegium en ännu levande beståndsdel av ämbetsverket, söka — under bibehållande

av de under kollegium lydande arkivens samband med ämbetsverket —

utan vidare uppskov förverkliga vad alla torde kunna ena sig om, nämligen beredande

av erforderlig vård enligt vetenskapliga metoder åt nämnda arkiv. Sakkunnigmajoritetens

förslag i fråga om de befattningshavare, som härför skulle

vara behövliga, syntes Wohlin likväl icke tillfredsställande. Det torde vara alltför

sangviniskt att hoppas, att för det maktpåliggande uppdraget att förestå denna

vård skulle kunna förvärvas eu person av erforderlig hög kompetens, med mindre

befattningens innehavare bereddes en tjänsteställning fullt motsvarande ledamots

i ämbetsverket. Med hänsyn till numera gällande bestämmelser om skyldighet

att underkasta sig förflyttning inom förvaltningen till annan tjänst inom motsvarande

tjänstegrad syntes ingen befogad invändning kunna göras mot denna kollegii

nya ledamots omedelbara uppförande å ordinarie stat och detta desto mindre,

som utsikterna att för tjänsten ifråga förvärva den därför bäst utrustade därigenom

givetvis icke oväsentligt ökas.

Till dennes biträde synes böra anställas en ny tjänsteman i första graden,

varjämte den ännu tillsvidare å extra stat bibehåline så kallade utredningsnotarien

i kollegii andra arkivkontor borde uppföras å ordinarie stat. Båda sistnämnda

tjänstemän torde böra benämnas andra arkivarie!-. För arkivvården i

kollegium lära slutligen böra vara anställda dels ett skrivbiträde av högre grad

samt extra skrivbiträden till erforderligt antal, dels ock en vaktmästare.

Med eget utlåtande av den 23 augusti 1920 har universitetskanslersämbetet

till Kungl. Maj:t överlämnat genom rektorsämbetena

vid rikets universitet infordrade yttranden med anledning av arkivsakkunnigas

betänkande.

Docenten i Instörta vid universitetet i Uppsala N. Herlitz tillstyrker

från den historiska forskningens och arkivvårdens synpunkt,

att frågan om de under kammarkollegium lydande arkivens ställning

inom det offentliga arkivväsendet löses i huvudsaklig överensstämmelse

med det av de sakkunnigas majoritet avgivna förslaget.

Från universitetet i Lund har inkommit dels ett gemensamt

yttrande av professorn i kyrkohistoria och symbolik H. Holmquist

samt professorn i historia A. Stille, dels och ett likaledes

gemensamt yttrande av professorn i romersk rätt och rättshistoria

CL G. Bergman samt professorn i historia L. WeibulL

Fri n universitetsmyndigheterna

inkomna

yttranden.

Uppsala universitet

Docenten

N. Herlitz.

tunds

universitet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition Nr 287.

Professo Holmquist och Stille instämma i det yttrande, som avgivits av

Holmquist majoriteten inom de sakkunniga.

och Al Stille.

Professorer- Eu från de övriga universitetslärarnas yttranden avvikande ståndman

ocheK punkt intaga professorerna Bergman och Weibull, vilka i huvud
Weibuii.

sak anföra följande:

Med hänsyn till omfattningen och värdet av kammarkollegiets arkiv är det

oundgängligen nödigt, att vården om arkivet uppdrages åt och utövas av eu

särskild, fackmässigt utbildad och skolad arkivpersonal. Denna arkivpersonal,

vars huvuduppgift vid sidan av den rent arkivtekniska vården i övrigt av arkivalierna,

bör vara dessas ordnande med utgångspunkt från proveniensen i överensstämmelse

med ämbetsverkets praktiska krav, lärer, på grund av, bland

annat, att vården av kammarkollegiets egentliga arbetsmaterial i dess egna lokaler

självfallet icke kan tänkas överflyttad på ett främmande ämbetsverk, lämp%

ligen böra utgöra en inom kollegiet själv fallande särskild avdelning. För att

denna avdelning på tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin maktpåliggande

uppgift, synas de av do tre bland de sakkunniga såsom för vården av kammarkollegiets

arkiv nödiga ansedda arbetskrafterna, i allt två arkivarie!’, ett skrivbiträde

av högre grad, en amanuens, en ordinarie och en extra vaktmästare, höra

upptagas å avdelningens stat, dock med den förändring att i stället för den föreslagne

förste arkivarie!!, vars uppflyttning i högre lönegrad och förvandling till

arkivråd förr eller senare icke synes utesluten, i staten uppföres ett kammarråd

med uteslutande uppgift att vårda arkivet och med skyldighet att vid handläggningen

av alla arkivvårdande ärenden närvara vid kollegiets sammanträden och

deltaga i dess förhandlingar och beslut. Den inspektion över kammarkollegiets

arkiv, som jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 12 oktober 190G tillerkänts

riksarkivarien, bör av honom allt fortfarande utövas.

Universitets- Universitetskanslern anför för egen del, att kanslersämbetet anans

mi'' ser särskilt hör tagas under omprövning, huruvida icke det av de

sakkunnigas ordförande framlagda medlingsförslaget lämpligen kunde

läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Kammar- Slutligen hav kammarkollegium till finansdepartementet ingivit

den4gfebru en ^ Kungl. Maj:t ställd, den 4 februari 1921 dagtecknad skrivelse,

i92i! däri kollegium — med förmälan att kollegium vid avgivande av

sitt ovanberörda utlåtande av den 25 maj 1920 saknat anledning att

inlåta sig på detaljerna i det av de sakkunnigas ordförande framlagda

förslaget — anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t före avlåtande

till riksdagen av proposition i ämnet, taga under övervägande vissa

erinringar, som kollegium hade att gorå mot detaljerna i berörda

förslag. Skulle — yttrar kollegium —• förvaltningen av kammar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

kollegii arkiv på sätt i statsverkspropositionen angivits uppdelas mellan

riksarkivet och kollegium, torde en sådan anordning för att icke

bliva alltför otillfredsställande kräva en helt annan personalförändring

än den av Sjögren föreslagna.

Under förutsättning att nämnda klyvning av kollegii nuvarande arkivförvaltning

kommer till stånd hemställer därför kollegiet dels att vid ett sådant arrangemang

måtte på kollegii stat för dess arkivvård placeras i stället för den föreslagne

tjänstemannen i 13:de lönegraden en tjänsteman i 16:de lönegraden, dels att den

för närvarande å kollegii extra stat uppförda tjänstemannen i första lönegraden

måtte uppföras å ordinarie stat i 13:de lönegraden, dels att å kollegii ordinarie stat

måtte bibehållas ovannämnda kvinnliga skrivbiträde i högre lönegrad (kvinnlig

»tjänsteman» i lönegrad C 3), dels ock att det i årets statsverksproposition beräknade

anslaget till vikariatsersättning, amanuensarvoden m. m. måtte höjas med

5,370 kronor.

Vid bifall härtill torde — anför kollegium slutligen — kollegii extra stat

för år 1922 böra minskas med ett belopp motsvarande avlöningen för en extra

tjänsteman i första (13:de) lönegraden.

I motiveringen till sitt förevarande förslag redogör kollegium

först för omfattningen ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt av de

i det egentliga kammararkivet förvarade arkivalierna.

Kammararkivet utgör visserligen för närvarande den mest betydande delen

av kollegii arkiv, om hänsyn tages blott till kvantiteten av kollegii hela arkivaliebestånd.

Av detta, som för närvarande upptager cirka 11,500 meter hyllängd,

belöper nämligen på kammararkivet cirka 10,000 meter, inklusive vad som förvaras

i det gamla norra riksbankshuset vid Järntorget. Den stora massan av

detta kammararkivets arkivaliebestånd eller cirka 7,500 meter utgöres av länsräkenskaperna

för tiden till och med år 1914; några sådana räkenskaper för senare

tid hava icke levererats till kollegium. Vad beträffar län sräkenskaperna efter år

1830, vilka utgöra icke mindre än cirka 5,000 meter, är emellertid att märka, att

denna del av kammararkivet icke i samma mening som övriga kammararkivhandlingar

är en integrerande del av kammarkollegii arkiv; kollegii verksamhet beträffande

dessa handlingar från tiden efter år 1830 har varit inskränkt till att mottaga

dem i förvar, sedan kollegii förutvarande granskande funktion beträffande

länsräkenskaperna övertagits av kammarrätten. Dessa från ortsmyndigheterna

icke såsom de äldre räkenskaperna till kammarkollegium utan till kammarrätten

inkomna räkenskaper tillhöra egentligen kammarrättens arkiv, ehuru de till följd

av gammal vana och bristande utrymme hos kammarrätten kommit att hamna i

kollegii arkiv. Det måste därför anses fullt berättigat, att de båda reservanterna

mot arkivsakkunnigas betänkande (undertecknade von Offer och Dufva, sid. 73,

93) föreslagit utskiljande ur kammararkivet av dessa länsräkenskaper från tiden

efter 1830, helst desamma nästan helt förvaras icke i kammararkivets lokal utan

i gamla norra riksbankshuset. Oavsett nu huruvida detta jämväl av kollegium

i dess meranämnda utlåtande den 25 maj 1920 förordade utskiljande kommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 287.

till stånd eller ej, reducerar sig sålunda det egentliga kammararkivet till cirka

5,000 hyllmeter handlingar, av vilka, såsom framgår av det ovan anförda, hälften

utgöres av de äldre länsräkenskaperna (omkring åren 1630—1830). Då samtliga

7,500 meter länsräkenskaper äro inbundna, om än ett förhållandevis obetydligt antal

band till följd av ålder och skada genom eldsvådor behöver förnyas, kräver vården

av desamma givetvis ringa arbete av arkivpersonalen och intet som helst

högre mått av s. k. arkivteknisk skicklighet. Det samma gäller i huvudsak eu

stor del av kammararkivets övriga 2,500 meter handlingar, till exempel jordeböcker

(310 meter), räntekammarböcker med verifikationer (248 meter), kammarens

och kammarkollegii protokoll, registratur, kungl. brev och ankomna skrivelser

(110 meter), kammararkivets koncept (23 meter), kyrkoräkenskaper (132 meter),

universitetens räkenskaper (67 meter), Göteborgs stads räkenskaper (23 meter), rikshuvudböcker

(15 meter), kopieböcker, kontraktsböcker, skuldböcker o. s. v. För

övrigt bör bemärkas, att de i kammararkivet befintliga samlingar av lösa handlingar

och akter varit föremål för det orduingsarbete, som under 1890-talet och

början av 1900-talet bedrevs medelst anlitande av särskilda av riksdagen anvisade

anslag, och att såsom oordnade åsterstå blott jämförelsevis mindre betydande

partier om en hvllängd av cirka 340 meter (sid. 86 i betänkandet). Såsom framgår

av berörda uppgift härom i betänkandet hava av de 340 meterna de 100 redan

grovordnats och fördelats efter ämnen så att de i det föreliggande skicket redan

kunna för forskning utnyttjas. Den ännu icke slutordnade delen av kammararkivets

handlingar kan alltså varken i och för sig eller i förhållande till hela

det stora beståndet av de under kammarkollegii vård stående handlingarna anses

vara någon betydande mängd.

I fråga om kammararkivets betydelse för statsförvaltningen och

dess uppgift att vara material för kollegiets utredningsverksamhet

framhåller kollegiet härefter, att från kollega sida icke påståtts, att

de i kammararkivet befintliga äldre handlingar vore behövliga för

mer än vissa om än nog så viktiga grenar av kollega verksamhet.

Kollegium skärskådar härefter innehållet i de övriga arkiven.

Betraktar man åter huru i förut berörda avseenden — statsförvaltningens

och rättssäkerhetens intressen — förhåller sig med kollega övriga arkiv och särskilt

det av alla mest komplicerade eller andra arkivkontoret, omfattande jämväl

de gamla provinskontorens handlingar, så bestå dessa samlingar till övervägande

största delen av lösa akter till avgjorda mål, vilkas hållande i god ordning efter

befintliga diarier, register och förteckningar till följd av det ständiga anlitandet

kräver ett ganska betydande arbete, helst åtskilligt härutinnan till följd av bristen

på särskild arkivvårdande tjänsteman under tidernas lopp måst åsidosättas,

såsom ock framgår av den omständigheten, att numera sedan flera år utgår ett

extra anslag till avlöning av ett särskilt biträde för ordnande av vissa till andra

arkivkontoret hörande handlingar.

Sistnämnda huvudsakligen från tiden från och med 1700-talets

början härrörande handlingar vore — uttalar kammarkollegium —

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 287.

icke såsom kammararkivets samlingar behövliga allenast för vissa

utan oundgängligen nödvändiga för alla grenar av kollegii verksamhet.

Av den nu gjorda jämförelsen framginge — anser kollegium —

att om arkivvårdens organisation lädes så, att för kammararkivet

avsåges en andra (16:de) gradens tjänsteman, det måste tillses, att

den för statsförvaltningen och rättssäkerheten viktigaste delen, nämligen

den del, som skulle stanna under kollegii förvaltning, utrustades

med minst lika högt kvalificerad arbetskraft.

Kollegiet förordar härefter bibehållande å kollegii stat av omförmälda

amanuens samt kvinnliga skrivbiträde i högre lönegrad.

Det Sjögrenska förslaget åsyftar vidare, att den i kammararkivet anställde

amanuensen och dåvarande kvinnliga biträde i andra lönegraden skulle överflyttas

till riksarkivets stat. Härigenom skulle utredningsarbetet i kammararkivet

undanryckas huvudsakligen därför avsedda och oumbärliga arbetskrafter. Vad

särskilt angår det kvinnbga biträdet så har denna befattnings inrättande på sin

tid just motiverats med det oavvisliga behovet för kammararkivarien att hava

ständig hjälp av ett mera kvalificerat kvinnligt biträde för verkställande av de

för utredningarna behövliga avskrifter ur arkivets med gammal och oftast svårtydbar

stil skrivna handlingar. Skulle nu detta biträde fråntagas kollegium utan

att ersättas med ett nytt lika kvalificerat, d. v. s. i samma lönegrad, inses lätt

vilka olägenheter härigenom komma att tillskyndas det kanske mest besvärliga

av kollegii utredningsområden, helst kollegii stat, förutom detta, icke upptager

mer än ett annat biträde i andra lönegraden, vilket har mer än full sysselsättning

av sin anställning å kollegii advokatfiskalskontor.

Om överförande av avlöningsmedel åt en extra vaktmästare från

kammarkollegii till riksarkivets stat yttrar kollegium:

Förslaget att från kollegii till riksarkivets stat överföra vad som åtgår till

avlöning åt en extra vaktmästare i kammararkivet måste anses desto mer olämpligt

som, efter vad det visat sig, två vaktmästare hava full sysselsättning därstädes

blott vissa tider på året, då tillströmningen av forskare plägar avsevärt stegras,

och i följd härav den extra vaktmästarens tjänstgöringsskyldighet, såsom just för

närvarande är fallet, fördelats mellan kammararkivet och kollegii huvudlokal med

två timmar på det förra och fyra timmar på det senare stället.

Kollegiet övergår slutligen till frågan om uppförande å ordinarie

stat av den å extra stat för år 1921 uppförde tjänstemannen i första

lönegraden, den s. k. utredningsnotarien. Då detta spörsmål torde

komma att av chefen för finansdepartementet upptagas till behandling i

sammanhang med avgivande av förslag till stat för kammarkollegium,

skall jag ej vidare ingå härpå. Jag inskränker mig till att om
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 Imf t. (Nr 287). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj. ts jrroposition Nr 287.

Riksarkivarie»

den .1

mars 1923.

nämna, att kollegiet för genomförande av sina förslag beräknar, att

till det för kammarkollegium i statsverkspropositionen beräknade beloppet

293,700 kronor bör läggas ett belopp av ytterligare 16,524

kronor.

Sedan riksarkivarien lämnats tillfälle taga del av kollegiets

sistnämnda skrivelse har riksarkivarien i en den 1 mars 1921 dagtecknad

promemoria yttrat sig med anledning av däri berörda frågor

om arbetskrafter för arkivvården. I fråga om denna framhåller

riksarkivarien, att kammarkollegiets önskan att på kollegiets stat få

behålla ett skrivbiträde av andra graden för tjänstgöring i kammararkivet,

synes riksarkivarien kunna på så sätt vinna beaktande, att

nämnda befattning icke överflyttas till riksarkivets stat. För kammarkollegii

övriga yrkanden hava, anser riksarkivarien, ur arkivvårdssynpunkt

tillräckligt bärande skäl icke anförts.

Riksarkivarien bemöter först ingående vad kollegiet anfört för att

reducera kammararkivets betydelse och dess behov av ingripande vård,

samt erinrar härvid om de omfattande arbeten med att ordna och

konservera kammararkivets samlingar, som alltjämt erfordras. I

fråga om själva behovet av arbetskrafter inom kammararkivet yttrar

härefter riksarkivarien:

För bedömande av behovet av arbetskrafter för kammararkivets vård talman

att utgå från nu berörda arbetsuppgifter, omfattande ordnandearbeten, dito

förtecknandearbeten, dito konserveringsarbeten, oavlåtlig tillsyn och vård av det

hela (10,000 meter, fördelade på tre olika lokaler) samt slutligen arkivaliernas

ständiga tillhandahållande för forskare och dessas vägledande. Att härtill först

och främst kräves en ordinarie tjänsteman i andra gradens ställning (förste arkivarie)

är uppenbart. Det material han skall omhändertaga, är ej blott oersättligt

i den meningen, att vad som av brist på vård går under, ej kan ersättas, utan

också oskattbart därutinnan, att det bildar en grundstomme för Sveriges hela inre

historia, särskilt dess jordbruks, dess övriga näringars och dess ekonomis. Det

befinner sig på derå punktör därjämte i det skick, att ett ingripande ej får låta

vänta på sig, om ej stora värden skola riskeras. Det saknar slutligen den ordning,

som är den nödvändiga förutsättningen för att därpå byggda utredningar

skola kunna vara fullständiga. Att nu omhändertaga det blir en livsuppgift för

en dugande arkivman.

Men han kan självfallet icke sättas ensam till det. Redan det förhållande

att arkivet dagligen skall hållas öppet för allmänheten, gör att en väl kvalificerad

tjänsteman såsom vakthavande ständigt måste vara lokalt till hands vid forskarlokalen

för att mottaga forskares förfrågningar, vägleda dem o. s. v. Arkivföreståndaren

kan icke oavlåtligt bindas vid en sådan vakthållning, utan måste självfallet

hava tid ledig till undersökning eller arbeten i själva förvaringslokalerna, ord
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

nandearbeten och dylikt. För närvarande saknas också ej sällan i kammararkivet

en sådan vakthavande eller är han ersatt med någon av vaktmästarna. Eu välordnad

arkivförvaltning måste redan ur forskarnas synpunkt vidtaga ändring härutinnan.

Eu amanuens är alltså oavvisligen behövlig vid arkivföreståndarens

sida; och om riksarkivarien anser sig kunna för närvarande begränsa behovet till

en amanuens, beror det därpå, att genom kammararkivförvaltningens ställande

under riksarkivet ulan vinner möjlighet att för arbeten i kammararkivet tidvis

detachera även arbetskrafter från riksarkivet.

Att anslag till en amanuensbefattning utan olägenhet kan överflyttas från

kammarkollegiets stat till riksarkivets, torde vara uppenbart. Av kammarkollegiets

ataanuenser har alltid eu varit placerad i kammararkivet och har åtminstone

tidigare haft skyldighet att deltaga i arkivvården. Skulle åter numera detta

icke vara fallet, utan amanuensen i första rummet användas för kammarkollegiets

utredningar, bör bemärkas, att då genom arkivvårdens övertagande av riksarkivet

nuvarande kammararkivarien fullständigt frigöres från all befattning dels

därmed dels med forskares betjänande, han, jämväl enligt kammarkollegiets eget

yttrande dert 5 oktober 1916, lärer få så mycken tid frigjord, att han, med sin

långvariga erfarenhet på området, kan fullgöra även den utredningsverksamhet,

som förut fallit på amanuensen.

Det Sjögrenska förslaget föreslår överflyttande till riksarkivets stat även av

ett kvinnligt skrivbiträde av högre grad. Härifrån torde emellertid riksarkivet

för närvarande kunna avstå. Visserligen vore all förstärkning av de direkt arkivvårdände

krafterna önskvärd. Men dels torde befattningens nuvarande innehavarinna

för närvarande så gott som uteslutande användas för renskrivning

och dvlikt vid kamraararkivariens av kammarkollegium anbefallda utredningar,

och ehuru ett på riksarkivets stat för kammararkivvården uppfört skrivbiträde

givetvis icke skulle vara avstängt från att biträda därvid, skulle det ge eu oriktig

bild av det verkliga förhållandet, om eu för utredningarna så gott som uteslutande

använd arbetskraft finge sken av att vara anställd direkt för arkivvården,

dels äger nuvarande skrivbiträdet icke färdighet i maskinskrivning, något, som

riksarkivet svårligen kali undvara hos för arkivvården anställda skrivbiträden.

Befattningen syfaes alltså åtminstone tills vidare kunna kvarstå på kammararkivets

stat. Men givetvis vore det önskligt, om riksarkivets anslag till bland annat

renskrivning och dylikt bleve så reglerat, att därmed kunde ersättas vissa renskrivningar

även för kammararkivvården.

I fråga om vaktmästarna åter är eu inskränkning av det Sjögrenska förslaget

icke tänkbar. I kammararkivet har åtminstone under ett trettiotal är förutom

den ordinarie vaktmästaren Alltid tjänstgjort en extra vaktmästare, låt vara icke

alltid med full daglig tjänstgöring. Vid kammarkollegiets lönereglering år 1906

framhöll inom lönercgleringskommittéen kollegiets representant behovet av ätt

kammararkivet erhölle två i stället för en ordinarie vaktmästare, varvid arvodet

till den extra vaktmästaren skulle kunna indragas. (Löneregleringskommitténs

betänkande II. Kammarkollegium 1903, frid. 120). Kommittén fann ytkandfet

icke sakna fog, men ansåg ändringen höra anstå med anledning av kanihiai-arkivfrågans

svävande läge. Även vid löneregleringen för kähiinarkollégiuhi år 1919 för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 287.

utsattes av kollegium och av kommittén för kammararkivets behov eu ordinarie

och en extra vaktmästare. Kollegiets nuvarande anordning att låta den för arkivet

inkallade extra vaktmästaren tjänstgöra i arkivet endast två timmar och i kollegiet

fyra lärer hava tillkommit först under den sista tiden och redan hava

förorsakat olägenheter för arkivverksamheten. Redan det att arkivaliema äro

splittrade på tro olika lokaler — det egentliga kammararkivet i kammarrättens

hus, källarvalven i kammarkollegiets hus (det s. k. »tornet») och norra riksbankshuset

—- och de relativt täta hämtningarna av arkivalier från de utomliggande

lokalerna till den förra gör det uppenbart, att mer än en vaktmästare behöves.

Arkivvaktmästarna hava nämligen i regel sin huvudsakliga sysselsättning med att

ur förvaringsmagasinen till tjänstemännens rum och till forskarrummet hämta rekvirerade

arkivalier och att sedermera återställa dem. Man kan, med hänsyn till

både arkivpersonalens och de besökandes arheten, icke rimligen ställa sig så, att

oupphörliga avbrott måste inträffa i detta arbete med arkivaliernas framtagande,

emedan vaktmästaren befunne sig på budskickningar till arkivlokaler på andra

ställen i staden. Man behöver däremot icke befara, att ej full sysselsättning kan

beredas två vaktmästare mellan hämtningsgöromålen; i riksarkivet användas vaktmästarna

vid sådana tillfällen till enklare ordningsarbeten. Kammarkollegiets förslag

att nu fråntaga kammararkivet det anslag till en extra vaktmästare, som i

decennier tillkommit arkivet för att i stället placera honom i kollegiet, synes så

mycket olämpligare, som detta anslag senast år 1919 varken av kollegium, löneregleringskommittén,

Kungl. Maj:t eller riksdagen ansågs vara för arkivet obehövligt,

varemot ett av kollegium då framställt förslag att för tjänstgöring i kollegiet

anställa ännu en ordinarie vaktmästare av kommittén, Kungl. Maj:t och riksdagen

avvisades.

Riksarkivarien jämför slutligen den ståndpunkt i fråga om behovet

av arbetskrafter för arkivvården i kammararkivet, som kollegium

i ifrågavarande skrivelse intager med dess förut intagna och

hänvisar härvid till yttranden av reservanterna inom de sakkunniga

samt av kollegium i dess ovanberörda skrivelse av den 25 maj 1920.

Jämväl mot kollegiets beräkningar i fråga om behovet av arbetskrafter

för de övriga kontorens arkivvård har riksarkivarien åtskilliga

erinringar att göra. Ej heller dessa beräkningar linner riksarkivarien

överensstämma med tidigare uttalanden av kollegiet eller

kunna grundas på de arbetsuppgifter, som enligt gällande instruktion

för närvarande åligga kollegiets arkivvårdare. Såsom slutomdöme

yttrar riksarkivarien i denna fråga:

Det är icke lätt att följa kammarkollegiets beräkningar rörande de för arkivvården

i de tre kontoren erforderliga krafterna. År 1919, då de arkivsakkunnigas

majoritet jämte justitierådet Sjögren för arkivvården i dess helhet föreslagit

en förste arkivarie för vården av kammararkivet och en andre arkivarie för vården

av de tre övriga kontoren, förklarade kollegiets representanter — till vilka

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!-. Maj:ts proposition Nr 287.

kollegiet år 1920 anslöt sig—• att för advokatfiskalskontoret den uppgift, som kunde

förestå eu blivande arkivarie för arkivvården, vore av helt övergående beskaffenhet,

att för registratorskontoret intet som helst behov av särskilda arkivtekniskt

utbildade arbetskrafter vore för handen, och att för andra arkivkontoret det där

erforderliga stadigvarande arbetet för arkivvården ej vore av sådan omfattning

att det kunde anses kräva eu särskild ordinarie tjänsteman. Man skulle i stället

för både kammararkivet och de tre kontoren inrätta eu ny tjänsteman av andra

graden — visserligen med biträde av åtskilliga extra befattningshavare — en ny

tjänsteman, för vilken uppenbarligen den arkivtekniska vården av kammararkivet

skulle bliva huvudsysselsättningen (jfr. betänkandet sid. 97—98 om dennes ställning

till arkivvården inom de olika kontoren). År 1921 åter, då en kungl. proposition väntas

med förslag om att befria kammarkollegium från ansvaret för kammararkivets

vård (10,000 hyllmeter), d. v. s. från det huvudsakligaste fältet för nyssnämnde

befattningshavares verksamhet, befinnas däremot de övriga kontoren (1,500

hyllmeter), i all synnerhet andra arkivkontoret, behöva ensamma en ny ordinarie

arkivman av andra graden och detta vid sidan av sina ordinarie kontorsföreståndare,

som fortfarande skola ansvara för kontorens arkivvård och därvid, särskilt

i andra arkivkontoret, hava biträde även av andra befattningshavare. Från

arkivalisk ståndpunkt kunde man visserligen hava anledning att med erkänsla

notera denna höga uppskattning av arkivarbetets betydelse, men då man icke lärer

vara garanterad att samma uppskattning skulle bliva gällande i alla andra fall,

då det gäller arkivvård och arkivordnande, synes det vara på sin plats att framhålla,

att kammarkollegium i förevarande fall icke synes hava avvägt proportionerna

efter vad eljes plägar anslås till arkivvård.

Ännu ett skäl att icke biträda kollegiets förslag att nu placera den nya

arkivvårdareu i andra graden, förelåge i de mycket svävande konturer, under

vilka kollegiet synes hava föreställt sig hans tjänsteställning. Han skulle visserligen

hos kollegium bereda och föredraga arkivvårdsfrågor, varvid i viktigare

fall riksarkivarien skulle vara adjungerad, men kollegiets representanter hos de

arkivsakkunniga framhålla (betänkandet sid. 97), att i de tre arkivkontoren, till

vilkas arkiv han numera skulle vara begränsad, »skulle såsom hittills respektive

kontorsföreståndarc utöva den fiskaliska vården om arkivalierna och jämväl den

löpande arkivtekniska vården d. v. s. tillse, att de årliga accessionema bliva på

vederbörligt sätt behandlade vare sig genom bindning eller ihopbuntning». Den

nya arkivarie!! åter »skulle i avseende å dessa kontor hava eu allmän uppsikt

över dithörande arkivaliers skick i arkivtekniskt hänseende och förty vara skyldig

att, när ur arkivteknisk synpunkt förekomme skälig anledning att ingripa i

vården, därom hos kollegiet göra anmälan och framställa förslag till erforderliga

åtgärder». Omsorgen om och ansvaret för arkivvården inom varje kontor skulle

alltså tillhöra dess kontorsföreståndarc; den nya arkivarie!! åter närmast vara en

rådgivare åt de egentligen ansvariga, vilken rådgivare, efter vad det vill synas,

skulle hava att ingripa, först vid fall av misstag, och hans ingripande skulle

då vara hänvisat till att gå omvägen genom anmälan hos kollegiet. Det torde

vara uppenbart, att en befattning, vars både verkliga innebörd och avgränsning

gent emot andra befattningar är så pass svävande, icke bör begynna sin verksamhet

med att göras till en andra gradens tjänst.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefen.

Knngl. Maj. ts proposition Nr ‘787.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att det Sjögrenska förslaget

åt nu ifrågavarande befattningshavare ger en vida fastare ställning och till

honom överlämnat vissa av de arkivvårdande åligganden, som enligt kollegierepréseiltäntornas

förslag skulle tillhöra kontorsföreständarna å både registratorsoeh

andra arkivariekontoret. Dessa senares arkivvård skulle sålunda i huvudsak

begränsas till sådana handlingar, som kollegiet direkt lämnade i deras förvar; i

övrigt skulle arkivvården tillhöra arkivarie!!.

Av den här ovan lämnade redogörelsen för de under kammarkollegium

tydande arkiven framgår, av vilken utomordentligt, stor

betydelse de där förvarade arkivalierna äro såsom material för forskningar

i Sveriges inre historia. Detta gäller naturligen framför allt

de äldre delar av samlingarna, som förvaras i kammararkivet, och

vilka utgöra en avsevärd del av arkivkällorna till vår äldre historia.

Detta kammararkivets äldre material är också av ed synnerligen

mångsidig beskaffenhet, Pa grund av att den av Gustav Wasa inrättade

kammaren eller räkningekammaren i sig inneslöt en stor del

av den dåtida centrala förvaltningen och sålunda innefattade förvaltningsgrenar,

vilka sedermex*a överlämnades till andra nyinrättade

ämbetsverk — jag nämner bergskollegium, kömmerskoltegiufn,

statskontoret, kammarrätten, myntet, styrelsen för tullväsendet —

utgöra kammarens handlingar från 1500-talet och 1600-talet ett

synnerligen givande och belysande forskningsmaterial. Jag anser

mig på grund härav till fullo kunna instämma i det av de sakkunniga

gjorda uttalandet, att den som beträffande nämnda tidevarv

önskar studera Sveriges inre historia i fråga om skatte väsen, finanser,

folkmängd, ekonomi, hembygdskunskap, jordbrukets och andra

näringars samt de sociala förhållandenas utveckling måste till väsentlig

del söka sitt material i kammararkivet. I den man som

avsÖiidring från den ursprungliga kammaren av de övriga ämbetsverken

ägt rum, komma arkivalierna från senare tider att beröra

ett mera begränsat område av den svenska förvaltningen men äro

givetvis alltjämt av den största, betydelse ur forskningssynpunkt.

Detta gäller äveh arkivalierna i kammarkollegiets övriga kontor.

Jag finhet det på grund häfav Vara av deh allra största betydelse

att ifrågavarande arkivalier bliva väl ordnade och förvarade på ett

sådant sätt, att de bliva lättare att tillgodogöra för vetenskaplig

forskning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Ifimgl. Maj:ts proposition Nr 287.

Här ifrågavarande arkivalier äro jämväl ur administrativa synpunkter

synnerligen värdefulla för de ämbetsverk, vilkas verksamhetsområden

de beröra. Särskilt är detta förhållandet i avseende på

kaipmarkollegium, som på grund av sina utredningsgöromål är i

behov av ständig tillgång till åtminstone vissa delar av ifrågavarande

arkiv. Det är emellertid tydligt, att under det att de äldre arkivalierna

för den historiska forskningen rörande eu mängd områden

av vår inre historia hava en utomordentlig betydelse, kollegiets behov

åter göra sig starkast gällande i fråga om de yngre delarna av

arkiven och avse endast i mindre utsträckning de äldsta serierna.

Frågan om ett bättre tillvaratagande av kammarkollegii arkivalier

är, som av utredningen i ämnet framgår, snart sekelgammal,

och vid flerfaldiga tillfällen hava förslag framlagts om avhjälpande

av brister i arkivaliernas vård. Riksdagen har även härför beviljat

betydande anslag och såväl från riksdagens som från Kungi. Maj:ts

sida har vid upprepade tillfällen understrukits kravet på förbättrad

vård av de oersättliga och ur olika synpunkter ytterst värdefulla

arkivaliesamlingarna. Genom vad som åtgjorts bär säkerligen mycket

av värde i arkiven räddats från förstörelse. De samlings- och

restaureringsarbeten, som företagits i ai''kiven synas dock icke i

allo hava varit fullt ändamålsenliga. Att det tillstånd, i vilket

arkiven för närvarande befinna sig, icke är tillfredsställande och

att något med det snaraste måste åtgöras för deras försättande

i bättre skick, därom råder också enighet mellan de olika riktningar,

som inom de sakkunniga gjort sig gällande. I fråga om de

åtgärder som härför böra vidtagas äro däremot åsikterna inom de

sakkunniga vitt skilda.

De stridiga meningar, som så gott som alltid framträtt, när

frågan om beredande av bättre vård åt kammarkollegiets arkiv

varit på tal, återfinnas jämväl inom de sakkunniga. De åtgärder

som för ändamålet föreslagits hänföra sig dels till ledningen

av arkiven och dels till de arbetskrafter som böra ställas till förfogande

för arkivens vård. Samtliga de förslag som framkommit såväl

inom de sakkunniga som från dem, som sedermera givits tillfälle

yttra sig i ämnet, överensstämma därutinnan, att de konstatera

behovet av ökade arbetskrafter för arkiven. I avseende å kostnaderna

för beredande av ökade arbetskrafter ställa sig förslagen något

olika; jag anser dock den skillnad, som härutinnan förefinnes, knappast

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

vara så stor, att den bör inverka på det slutliga avgörandet av

denna fråga.

Vikommande åter arkivens ställning inom förvaltningen intaga

de olika meningsriktningar, som framkommit, skilda ståndpunkter.

Majoriteten inom de sakkunniga föreslår, att samtliga arkiven

ställas under riksarkivets förvaltning, därvid emellertid föreslås meddelande

av vissa bestämmelser för undvikande i möjligaste mån

av de olägenheter, som förslagets genomförande ur administrativ

synpunkt skulle åstadkomma. I detta hänseende må särskilt erinras

om att de sakkunnigas majoritet förordar, att kammarkollegiets tjänstemän

skola äga obehindrad tillgång till de under riksarkivets vård

ställda delarna av kollegiets arkiv.

I sakkunnigmajoritetens förslag instämma docenten Herlitz samt

professorerna Holmquist och Stille. Reservanterna från kammarkollegium

föreslå i huvudsak bibehållande av den nuvarande ordningen med

ledningen över de ifrågavarande arkiven i huvudsak förlagd hos kammarkollegium.

Härtill ansluta sig professorerna Bergman och Weibull,

vilka dock betona, att arkivpersonalen bör utgöra en inom kollegiet

självt fallande särskild avdelning. Kammarkollegium, i vars beslut i

ärendet reservanterna Dufwa och friherre von Otter deltagit, ansluter

sig helt till de sistnämndas reservation. Kammarråden Klockhoff och

Wohlin, som varit skiljaktiga i vissa avseenden från kollegii beslut,

instämma dock med kollegiet i fråga om den högsta ledningen över

arkiven.

Såsom jag ovan antytt hava chefen för finansdepartementet och

jag vid den gemensamma beredningen av ärendet ansett hänsyn

böra tagas till de olika intressen — den historiska forskningens och

det administrativa förvaltningsarbetets — som vid utredningen om

kammarkollegii arkivs ställning inom arkivväsendet gjort sig gällande.

Ur arkiwårdssynpunkt föreligger emellertid uppenbarligen

ingen strid mellan dessa båda intressen; från bådas synpunkt är det

av lika vikt, att arkivalierna bliva väl bevarade, vårdade, ordnade och

förtecknade. Det synes vidare vara självfallet, att man vid ett dylikt

arkivvårdande arbete har att påräkna de bästa resultaten genom att,

där detta utan olägenhet kan ske, låta detsamma utövas i samband

med rikets övriga arkivvård. Utan tvivel förefinnes emellertid härutinnan,

såsom nyss antytts, en skillnad mellan de äldre och de

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

yngre delarna av arkiven, i det att de senare äro av särskild betydelse

för kollegiets verksamhet och ur denna synpunkt böra bibehållas

under kollegiets egen förvaltning, medan åter de förra äro

av vida mera allsidig historisk betydelse. Detta hänvisar enligt välmening

till en uppdelning av arkivaliema, såsom den lösning av

föreliggande fråga som innebär det bästa tillgodoseendet av såväl

den vetenskapliga forskningen som kammarkollegiets förvaltningsgöromål.

De sakkunnigas ordförande f. d. justitierådet Sjögren, som intagit

en medlande ställning mellan de båda ytterlighetsriktningama

inom de sakkunniga, har, såsom jag ovan omförmält, framlagt förslag

till frågans lösning i av mig nyss antydd riktning. Sjögrens

förslag innebär en uppdelning av kollegii arkiv på det sätt, att det

egentliga kammararkivet överflyttas på riksarkivets stat och dess

förvaltning övertages av riksarkivet, under det att de i kammarkollegii

egentliga ämbetslokaler förvarade arkivaliema bibehållas

under kollegiets förvaltning. Den sålunda föreslagna gränsen, vid

vars bestämmande, enligt vad Sjögren i sitt yttrande framhållit, de

lokala förhållandena varit av avgörande betydelse, synes mig i

huvudsak sammanfalla med den avgränsning, som, enligt vad jag

redan anfört, torde böra vidtagas med hänsyn till arkivaliernas betydelse

för forskningen och för förvaltningen. Härvid bör ock beaktas,

att själva den lokala fördelningen av arkivserierna mellan å

ena sidan kammararkivets olika lokaler, å andra sidan kammarkollegiets

egentliga ämbetslokaler torde stå i samband med arkivseriernas

större eller mindre betydelse för kollegiets löpande göromål.

Att Sjögren genom sitt förslag träffat den rätta lösningen för

frågan om en uppdelning av arkiven bestyrkes i viss mån ytterligare

av kammarkollegiets sist ingivna skrivelse av den 4 februari 1921, till

vilken jag i detta sammanhang ber att få ytterligare hänvisa. Pa samma

gång de lokala förhållandena sålunda underlätta den av mig förordade

lösningen, äro de å andra sidan delvis sadana, att de starkt motivera

ett arkivvårdande omhändertagande snarast möjligt av arkivens

dyrbara innehåll.

Jämväl till Sjögrens förslag i vad detsamma avser beredande

av förstärkta arbetskrafter för arkivvården hava chefen för finansdepartementet

och jag med ett undantag, till vilket jag nedan återkommer,

ansett oss kunna uttala vår fulla anslutning. De avlönings
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 käft. (Nr 287.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 287,

förmåner för tjänst av nuvarande andra normalgraden, motsvarande

den nya femtonde lönegraden, vilka Sjögren ansett böra tillkomma

kammararkivets föreståndare, hava vi funnit vara väl avvägda såväi

med hänsyn till kammararkivets betydelse och omfattning som med

avseende fäst å de avlöningsförmåner, som komma att åtnjutas av riksarkivets

övriga jämförliga befattningshavare. Genom överflyttningen till

riksarkivets stat av anslagsmedel till avlöning av en vaktmästare, ävensom

av vikariatsanslaget så mycket som åtgår till avlöning åt en amanuens

och en extra vaktmästare synes oss kammararkivets behov

av arbetskrafter bliva i erforderlig mån utfyllt.

Frågan om överflyttningen av det kvinnliga skrivbiträdet synes

åter genom kammarkollegiets senaste skrivelse samt framförallt genom

vad i denna fråga uttalats av riksarkivarien i hans promemoria

av den 1 mars 1921 hava bragts i ett helt annat ljus. På grund härav

anser jag mig icke kunna tillstyrka detta skrivbiträdes överflyttande

till riksarkivets stat. Vid sådant förhållande och då riksarkivet otvivelaktigt

genom övertagandet avkammararkivets vård blir i hell o v av

ytterligare medel för utförande av renskrivningsarbeten, har jag

emellertid ansett, att riksarkivet bör beredas någon anslagsförstärkning

för ändamålet, varvid jag funnit en ökning med 1,000 kronor

vara skälig.

Sedan de i början av mitt anförande omförmälda framställningarna

under sjunde och åttonde huvudtitlarna i statsverkspropositionen

gjordes hos riksdagen, har riksdagen fattat beslut om ny de1

finitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och

centrala ämbetsverk. Beslutet, som föreligger i riksdagens skrivelse

nr 55, skiljer sig från chefens för finansdepartementet förutberörda

under rubriken »För flera huvudtitlar gemensamma frågor» framlagda

förslag till riksdagen bland annat därutinnan, att den nuvarande

s. k. andra normalgraden, som enligt departementschefens förslag

skulle till en början hänföras till den 16:e lönegraden, enligt

riksdagens beslut med vissa undantag — som dock icke beröra

kammarkollegiets och riksarkivets stater — skall placeras i 15:e

lönegraden. I enlighet härmed böra vissa jämkningar vidtagas uti

ifrågavarande i statverkspropositionen reservationvis gjorda beräkningar.

.

Jämväl till frågan om grunderna för beräknande av medel till

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition Nr 287.

avlöningar till icke ordinarie befattningshavare har riksdagen numera

fattat ståndpunkt. Riksdagen har nämligen i åtskilliga fall förklarat

sig icke hava något att erinra mot en höjning av alltjämt å extra

stat utgående avlöningsmedel med 33 1/s procent i enlighet med chefens

för finansdepartementet härom i statsverkspropositionen gjorda uttalande.

Den beräkning rörande det nu å extra stat upptagna

anslaget till förstärkande av tillgängliga medel till avlönande av

icke ordinarie befattningshavare m. m. vid riksarkivet, som jag framlagt

under åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen, torde följaktligen

befinnas väl grundad.

Jag anser mig slutligen böra återkomma till den ändring i riksstaten,

som påkallas av ett genomförande av den föreslagna löneregleringen.

Då denna icke är avsedd att omfatta landsarkiven erfordras till följd

härav — såsom även ägt rum i statsverkspropositionen — ett förändrat

upptagande i riksstaten av hithörande anslagsmedel på det sätt,

att anslagen till riksarkivet uppföras för sig, under det att anslagen

till landsarkiven, i vad de icke äro avsedda till inköp av arkivalier

och tryckta arbeten, sammanföras under särskild rubrik. För riksoch

landsarkiven är för närvarande i riksstaten uppfört ett bestämt

anslag till belopp av 137,805 kronor. Av denna summa belöpa

98,325 kronor på riksarkivet och 39,405 kronor å landsarkiven,

varförutom till Kungl. Maj:ts disposition äro ställda 75 kronor. Till

landsarkiven skulle sålunda, såsom även föreslagits i årets statsverksproposition,

utgå samma belopp som hittills eller sammanlagt 39,405

kronor.

I fråga om riksarkivets stat ställa sig mina slutliga beräkningar

på följande sätt. Enligt det beslut som riksdagen fattat i fråga

om lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk skulle, om någon förändring av antalet befattningshavare

icke vidtages, följande stat gälla för riksarkivet från och

med år 1922.’

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

................................. kronor 127,000: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............ ''■ 3,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag högst ............... >_22,000: -

Förslagsanslag kronor 152,000:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

Anslagsposten »avlöningar till ordinarie tjänstemän» skall enligt

det förslag jag nu framlägger ökas med avlöningarna till en

förste arkivarie, vilken avlöning bör beräknas till 8,580 kronor, samt

till en expeditions vakt, vilkens avlöning i staten bör beräknas till

2,988 kronor. Anslagsposten till vikariatsersättningar synes mig i

anslutning härtill böra höjas med i runt tal 500 kronor. Till avlöning

åt en extra vaktmästare har enligt hittills gällande bestämmelser

utgått i runt tal 1,500 kronor. Av den amanuens, som skall

tjänstgöra i kammararkivet, anser jag böra fordras en tjänstgöringstid

av fem timmar. Härför skulle han enligt de regler för utdelning

av amanuensersättningar som hittills tillämpats inom riksarkivet

uppbära ett ärligt arvode av 3,000 kronor. Summan av båda

sistnämnda^ belopp 4,500 kronor, bör enligt riksdagens ovanberörda

beslut angående beräknande av avlöning till icke ordinarie personal

ökas med 33x/3 procent till 6,000 kronor. Härtill kommer den ökning

av anslagsmedlen till bestridande av renskrivningskostnaderna med

1,000 kronor som jag i det föregående förordat. Enligt mitt förslag

skulle alltså anslagsposten »avlöningar till ordinarie tjänstemän» komma

att utgå med i runt tal 139,000 kronor, anslagsposten »vikariatsersättningar»

med 3,500 kronor och anslagsposten »avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m.» med 29,000 kronor. Förslagsanslaget

till riksarkivet skulle alltså sluta på ett belopp av 171.500

kronor,

Såsom av det föregående nogsamt framgår har frågan om kammarkollegii

arkivs ställning inom det offentliga arkivväsendet föremål

för delade meningar. Trots detta anser jag emellertid ärendet nu

hava undergått en så fullständig utredning, att jag icke tvekar att

på grundvalen av densamma framlägga förslag till riksdagen. Det

förslag, den Sjögrenska linjen, som jag i det föregående i huvudsakliga

delar förordat, synes mig i stort sett alltjämt innebära den

lyckligaste lösningen. Icke heller synas mig kostnaderna för förslagets

genomförande böra verka avskräckande. -lag erinrar härvidlag om

vilka avsevärda summor riksdagen förut anvisat på extra stat för arkivvårdens

förbättring, utan att något slutgiltigt resultat vunnits. Med

fäst avseende härpå synes den av mig föreslagna lösningen jämväl

utgöra den för statsmakterna billigaste utväg, som kan leda till det

åsyftade resultatet, en rationell vård av dessa ur såväl vetenskaplig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

som administrativ synpunkt synnerligen värdefulla och till en stor

del oersättliga arkivalier.

I anslutning till vad jag i det föregåendo anfört i fråga om

ändring i den ordinarie staten för riksarkivet, hemställer jag alltså,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å

ordinarie stat för riksarkivet på nedanstående sätt:

Befattningshavare

1 riksarkivarie............

2 arkivråd.............

5 förste arkivarier.......

4 andre arkivarier.......

1 registrator............

2 kanslibiträden, kvinnliga

1 förste expeditionsvakt . .

3 expeditionsvakter......

1 eldare................

Avlönings
grad
A

2

B 20

B 15

B 13

B 13

C 3

B 3

B 1

B 1

dels godkänna följande stat för riksarkivet att

tillämpas från och med år 1922:

Stat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ..... kronor 139,000:

Vikariatsersättningar, förslagsanslag

................... * 3,500:

Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. in.,

förslagsanslag, högst...... »_29,000:

Förslagsanslag kronor 171,500: —

dels under riksstatens åttonde huvudtitel, med

uteslutande av det under rubriken riks- och landsarkiven

uppförda ordinarie bestämda anslaget,

137,805 kronor, uppföra å ordinarie stat ej mindre

under rubriken riksarkivet ett förslagsanslag å

171,500 kronor än även under rubriken landsarkiven

ett bestämt anslag å 39,405 kronor;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.

dels ock till förstärkande av tillgängliga medel

till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare

vid riksarkivet m. m. anvisa på extra stat

för år 1922 ett förslagsanslag, högst 4,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter *

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

>10605

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1921:109 Utlåtande, i anledning av Kung1. Maj.ts proposition angående ny stat för riksarkivet m. m. jämte två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten