Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig pensionsreglering för vissa lärarinnor vid privatläroverk m. m

1921-03-11 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:288, Angående tillfällig pensionsreglering för vissa lärarinnor vid privatläroverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig

pensionsreglering för vissa lärarinnor vid privatläroverk

m. m.; given Stockholms slott den 11

mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1921.

♦

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:

Vid anmälan den 31 december 1920 av vissa på ecklesiastikde- Ang. tillfällig

partementets föredragning ankommande ärenden, som avsågo anslag Ptering8för8

Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 24(i käft. (Nr 288.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

vissa lärarinnor

vid privatläroverk

m. m.

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 288.

under riksstatens elfte huvudtitel och som eventuellt skulle föreläggas

1921 års riksdag, erinrade jag om att sedan några år tillbaka

på riksstatens tionde, från och med år 1921 på dess elfte huvudtitel

varit uppfört å extra stat ett förslagsanslag för beredande av tilläggspensioner

åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

att anslaget, som i avseende å storleken växlat från år till

år, för år 1921 utginge med 55,000 kronor samt att detsamma vore

avsett att bereda understöd åt sådana äldre, förutvarande lärarinnor

vid sagda läroanstalter, som av ett eller annat skäl ej fått sina pensionsförhållanden

ordnade eller som kunnat erhålla en endast mycket

otillräcklig pension. Kungörelse angående omförmälda tilläggspensioner

hade, anförde jag, utfärdats den 31 december 1917 (nr

965).

Jag erinrade vidare om att förslag tidigare framkommit, åsyftande

åtgärder för beredande dels av högre pensioner åt nämnda

förutvarande lärarinnor, dels ock av tilläggspensioner åt lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som från och med år

1920, intill dess nya pensionsbestämmelser kunde komma att träda

i kraft, med pension avginge från sina befattningar, men att Kungl.

Maj:t — efter att hava föreslagit 1920 års riksdag att, i avbidan på

proposition angående tilläggspensioner åt berörda lärarinnor, beräkna

för ändamålet på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 100,000

kronor — sedermera meddelat riksdagen, att proposition i nyssberörda

syfte icke lcomme att avlåtas till riksdagen.

I sammanhang härmed omnämnde jag, att fråga om tilläggspensionernas

höjning ånyo bragts på tal samt att de sålunda framkomna

förslagen, så vitt jag dittills kunnat bedöma, vore värda

att bliva uppmärksammade. Enär emellertid den i ärendet behövliga

utredningen då ännu icke kunnat fullbordas, inskränkte jag mig

till att — under erinran att ett belopp av 65,000 kronor vore för

år 1922 erforderligt för beredande under samma år av de tilläggspensioner,

som utginge jämlikt bestämmelserna i förut omförmälda

kungörelse den 31 december 1917 — hemställa om förslag till riksdagen

att, i avbidan på proposition angående tilläggspensioner åt

vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, för

ändamålet beräkna under riksstatens elfte huvudtitel på extra stat

för år 1922 ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

Kungl. Maj:t biföll min sålunda gjorda hemställan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

3

Sedan den erforderliga utredningen fullbordats, anhåller jag nu

att få återupptaga nämnda fråga, därvid jag, för att närmare belysa

de med ärendet sammanhörande omständigheterna, anser mig

böra först lämna en kortfattad översikt av de åtgärder, som vidtagits

för pensionering av lärarinnorna vid de enskilda läroanstalterna.

Länge fanns för nämnda lärarinnor ej någon anordning för beredande

åt dem av understöd eller pension vid uppnådd högre ålder.

För åtskilliga år sedan bildades emellertid på enskilt initiativ två

pensionsanstalter för beredande av pensioner åt lärarinnor vid privata

skolor, den ena benämnd »pensi o n sin rätt n i ngen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom», den andra bärande

namnet »svenska lärarinnornas pensionsförening». Båda de nu omförmälda

anstalterna erhöllo efter hand statsbidrag, den förstnämnda

genom beslut av 1896 års riksdag, den senare genom beslut av 1903

års riksdag.

Genom 1909 års riksdags beslut fingo ifrågavarande lärarinnor

sina avlöningsförhållanden ordnade, och frågan om lärarinnornas

pensionering bragtes genom beslut av 1910 års riksdag till lösning.

I enlighet med Kungl. Majrts förslag beslöt sistnämnda riksdag, bland

annat, att under riksstatens tionde huvudtitel uppföra ett förslagsanslag:

bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid

enskilda läroanstalter. Kungörelse i. ämnet utfärdades den 23 december

1910 (nr 145), innehållande dels av .riksdagen antagna bestämmelser

för tilldelande av bidrag ur sagda förslagsanslag, dels

ock av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för den nya anstalt, lärarinnornas

pensionsanstalt, som skulle övertaga uppgiften att bereda

pensioner åt den kvinnliga lärarpersonalen vid de läroanstalter, som

åtnjuta statsunderstöd från det under riksstatens åttonde huvudtitel

uppförda reservationsanslaget till enskilda läroanstalter, numera till

privatläroverk.

Enligt berörda »bestämmelser», § 1 mom. 2, föreligger skyldighet att vara

delägare i lärarinnornas pensionsanstalt för vid nyss angivna läroanstalter anställd

A) föreståndarinna ävensom ämneslärarinna med full tjänstgöring;

B) annan lärarinna med sammanlagt minst 10 veckotimmars undervisning i

klasserna över de förberedande i en eller flera av sagda läroanstalter.

Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trätt i kraft

fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.

Pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp A, skall, enligt »bestämmel
-

Tidigare åtgärder

för

pensionering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

serna» § 1 mom. 3, beräknas sålunda, att den motsvarar en pension av 1,200

kronor från 60 års ålder, dock att lägsta avgiften för år skall vara 180 kronor

och högsta 240 kronor. För delägare, tillhörande grupp B, bestämmes pensionsavgiften

efter det antal, högst 20, veckotimmar hennes undervisning omfattar i

klasserna över de förberedande. Avgiften för varje veckotimme skall beräknas

så, att den motsvarar en pension av 60 kronor för varje veckotimme att utgå

från 60 års ålder, dock att lägsta avgiften för år för en veckotimme skall vara

9 kronor och högsta 12 kronor.

Av nu nämnda lägsta pensionsavgifter utgår en tredjedel av statsmedel, en

tredjedel av kommun eller enskilda donatorer, därest delägaren är anställd vid

enskild mellanskola eller högre flickskola, samt en tredjedel av läroanstalten, därest

delägaren är anställd vid högre goss- eller samskola eller vid enskilt lärarinneseminarium.

För utgörande av i varje fall återstående del av den pensionsavgift,

som jämlikt inom. 3 skall inbetalas för delägaren, ansvarar vederbörande läroanstalt,

med rätt för läroanstalten att av delägarens lön avdraga ett belopp svarande

mot denna del av pensionsavgiften.

För delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, för vilken statsbidrag

utgår till endera av de båda äldre pensionsanstalterna, utgår

icke något statsbidrag till förstnämnda anstalt.

Avgifterna till lärarinnornas pensionsanstalt äro beräknade så,

att pensionen skall, från det lärarinna fyllt 60 år, utgå med 1,200

kronor samt för timlärarinna med 60 kronor för veckotimme, dock

för högst 20 veckotimmar. Härför fordras emellertid, att tillräckliga

avgifter inbetalas under tiden till pensionsålderns inträde. För

lärarinna, som vid inträdet i pensionsanstalten fyllt 30 år, utgår

pensionen med lägre belopp. Avgifter och pensioner beräknas med

tillhjälp av tabeller, som äro fogade till förberörda reglemente för

pensionsanstalten.

Lärarinnpmas pensionsanstalt förvaltas av statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl., vilken i sin ifrågavarande egenskap

benämnes direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.

Kungörelsen angående anstalten trädde i kraft den 1 januari 1911.

Aven om på nu nämnda sätt för åtskilliga lärarinnor pensionsfrågan

lösts på ett jämförelsevis tillfredsställande sätt, visade sig dock

den nya anordningen ej i allo till fyllest. Det fanns nämligen

många lärarinnor, för vilka pensionsregleringen blev helt eller delvis

ineffektiv; dessa utgjordes dels av de något äldre lärarinnor, som

endast med avseende å en kortare tid av sin tjänstgöring kunde få

draga fördel av de nya pensionsbestämmelserna, dels ock av de redan

pensionerade lärarinnor, som antingen icke alls eller blott i myc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288. 5

ket ringa grad kommit i åtnjutande av den nya pensionsanstaltens

förmåner.

I syfte att förbättra nu omförmälda lärarinnors pensionsvillkor

avlät Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag proposition (nr 137) i frågan.

Propositionen avsåg beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna och begärde

riksdagens godkännande av följande grunder härför:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad

att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension före den 1 januari

1911, äger rätt att, på sätt och under villkor, som nedan sägs, uppbära tillläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder den 1

juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den 1 juli

1918, med villkor dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår, beräknade

på sätt nedan under punkt c) sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild

läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna

sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad, dels så vitt angår lärarinna, som

före den 1 juli 1918 avgått från sin befattning, att hon styrker sig vara för sitt

uppehälle i behov av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar för

läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver det antal,

som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock sammanlagt högst 20 för

läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande föreståndarinna

eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar, anses

motsvara fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre antal veckotimmar

än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör

del av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av 5 kronor för

varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

jämte de bidrag, som staten och, beträffande tiden från och med år 1911,

kommun eller enskilda donatorer eller vederbörande läroanstalt för året haft

att vidkännas för lärarinnas pensionering, icke må överstiga sammanlagt 100

kronor.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen; dock att tilläggspensionen

tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande

vid 60 års ålder, endast för det fall må överstiga 800 kronor, att vid

sammanläggningen högre belopp uppkommer på grund därav, att vederbörande

lärarinna för sin pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats

för utbekommande av stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens belopp

kunna uppgå till högst 1,200 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

/

Revisorernas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt givna

bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner.

För beredande av sagda pensioner begärdes på extra stat för

år 1918 ett förslagsanslag å riksstatens tionde huvudtitel å 40,000

kronor.

Kungl. Maj:ts förslag blevo till alla delar av riksdagen bifallna.

Allt sedan dess har riksdagen som förut nämnts årligen för berörda

ändamål anvisat ett extra förslagsanslag, beräknat efter vissa

grunder och av årligen växlande storlek.

Grenom kungörelse den 31 december 1917 angående tilläggspensioner

åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

(nr 965) fastställde Kungl. Maj:t de av riksdagen antagna,

nyss återgivna »grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna», varjämte

utfärdades »föreskrifter beträffande utbetalning av tilläggspensioner

till vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna».

Enligt dessa föreskrifter skall tilläggspension sökas hos direktionen

över lärarinnornas pensionsanstalt. Kungörelsen trädde i kraft den

1 juli 1918.

Såsom jag vid min föregående anmälan av nu förevarande ärende

omnämnde, har fråga om förbättrade pensionsförmåner för de enskilda

läroanstalternas liirarinnor nu ånyo väckts. Så har skett i

samband med den granskning av lärarinnornas pensionsanstalts förvaltning

och räkenskaper, som jämlikt § 34 av det för pensionsanstalten

gällande reglemente ägde rum år 1920 och över vilken berättelse

den 17 juli 1920 avgavs av vederbörande revisorer.

I berörda berättelse anföra revisorerna, bland annat, att den i § 35 av

nämnda reglemente föreskrivna utredningen av anstaltens förbindelser till delägare

och pensionstagare vid utgången av år 1919 verkställts av aktuarien fil. dr R.

Palmqvist, som i sagda utredning framhållit, att de grunder, som tillämpats vid

uppgörandet av de anstaltens reglemente bifogade tabeller över pensionsavgifter

och pensionsbelopp, illa överensstämde med de faktiska förhållandena. Palmqvist

hade uppvisat, att medel-räntefoten å anstaltens placeringar överstege 4,5 procent

samt att dödligheten bland anstaltens delägare mycket nära återgåves av den dödlighetstabell

för folkskollärarinnor, som härletts ur folkskollärarnas pensionsinrättnings

erfarenhet åren 1876—1912. Om kapitalvärdet av kassans förbindelser beräknades

på grundval av sistnämnda antaganden om räntefot och dödlighet, skulle

detsamma vid utgången av år 1919 hava uppgått till 1,458,616 kronor, under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

det att kassans verkliga kapitalbehållning överstege nämnda summa med 432,921

kronor, d. v. s. med nära 30 procent.

Med begagnande av sin i § 36 av pension sanstaltens reglemente medgivna

rättighet att hos Kungl. Maj:t föreslå de ändringar i reglementet eller i avseende

å pensionsanstaltens förvaltning och räkenskaper, vilka de ansåge av behovet påkallade,

hava revisorerna under hänvisning till nyssberörda försäkringstekniska

utredning över kassans ställning hemställt, att förenämnda, till reglementet fogade

tabeller måtte utbytas mot vissa av revisorerna föranstaltade tabeller, vilka

funnes intagna i revisorernas berättelse och vilka beräknats på grundval av den

dödlighetstabell för folkskollärarinnor, som återfunnes i lärarlönenämndens betänkande

I band 2 sid. 781 ff., samt 4,5 procents räntefot.

Avgifterna, fortfara revisorerna, som för lärarinna med full tjänstgöring växlade

mellan 90 kronor och 120 kronor i terminen, vore för närvarande avpassade

så, att den från 60 års ålder utgående pensionen uppginge till 1,200 kronor, om

inträdesåldern icke överstege 30 år och om avgiften erlades till dess pensionsåldern

uppnåddes. För den, som vid inträdet vore yngre än 25 år, skulle pensionen,

om avgiften utginge till 60 år, komma att överstiga 1,200 kronor, om den

beräknades enligt reglementets tabeller, men i reglementet föreskreves, att pension

icke finge överstiga 1,200 kronor. Då vidare avgiftens maximum vore bestämd

till 120 kronor i terminen, kotnme den, som vid inträdet vore äldre än 30 år,

att erhålla en lägre pension än 1,200 kronor. Detta kunde ock bli fallet med

den, som under någon tid haft minskad tjänstgöring. Om tjänstgöringen understege

20 timmar i veckan, utginge nämligen avgiften för varje timmes tjänstgöring

med en tjugondei av den, som utginge vid full tjänstgöring, dock att lägre

tjänstgöring än 10 timmar i veckan icke medförde skyldighet att erlägga avgift.

Om de nu föreslagna tabellerna tillämpades, funne man, att eu terminsavgift

av 90 kronor, mot vilken svarade en nettoavgift av 86 kronor, berättigade

till en pension av minst 1,500 kronor från 60 års ålder, om inträdesåldern icke

överstege 25 år, samt att en terminsavgift av 120 kronor, mot vilken svarade en

nettoavgift av 116 kronor, likaledes berättigade till minst 1,500 kronors pension

från 60 år, om inträdesåldern icke överstege 30 år.

Revisorerna föresloge därför, att nu gällande bestämmelser beträffande avgifterna

bibehölles, men att på de ställen i kungörelsen den 23 december 1910

angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter,

där pensionsbeloppet 1,200 kronor förekomme, nämnda summa ändrades till 1,500

kronor.

Då det jämförelsevis betydande överskott, som enligt Palmqvists utredning

uppstått under de 9 år anstalten varit i verksamhet, hade sin grund i att pensionsbeloppen

beräknats för små i förhållande till de erlagda avgifterna, företolle det

vara rättvist, att de här föreslagna tabellerna tillämpades på redan gjorda inbetalningar,

även då det gällde redan utgående pensioner. Emellertid skulle de redan

pensionerade lärarinnorna i vissa fall bliva föga hulpna genom en dylik åtgärd,

enär en höjning i de från lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensionerna i

vissa fall skulle leda till att de tilläggspensioner, som enligt kungörelsen den 31

december 1917 kunde tilldelas vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

anstalter, komme att minskas. Tilläggspensionerna vore nämligen begränsade så,

att summan av tilläggspensionen och den pension, som reglementsenligt tillkomme

vederbörande från 60 års ålder, endast undantagsvis kunde överstiga 800

kronor.

De föreslagna ändringarna i kungörelsen den 23 december 1910 angående

pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen borde således föranleda en ändring

i kungörelsen den 31 december 1917 angående tilläggspensioner. Då i sistnämnda

kungörelse föreskreves, att tilläggspensionen skulle avpassas så, att det totala

pensionsbeloppet endast i visst fall finge överstiga 800 kronor, d. v. s. två tredjedelar

av den för närvarande högsta pensionen 1,200 kronor, syntes det vara

ändamålsenligt, att om maximipensionen enligt revisorernas förslag sattes till 1,500

kronor, beloppet 800 kronor i sist anförda kungörelsen ändrades till två tredjedelar

av 1,500 kronor, d. v. s. till 1,000 kronor.

Revisorerna föresloge alltså, att punkt 4 i första delen av anförda kungörelse

av den 31 december 1917 erhölle följande lydelse:

»Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt

gällande beräkningsgrunder motsvara de sålunda tillgodoräknade bidragen,

dock att tilläggspensionen tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt

tillkomma vederbörande vid 60 års ålder, endast för det fall må överstiga

1,000 kronor, att vid sammanläggningen högre belopp uppkommer på grund

därav, att vederbörande lärarinna för sin pensionering erlagt frivilliga avgifter

utöver vad som erfordrats för utbekommande av stadgat statsbidrag. I sådant

fall må totalpensionens belopp kunna uppgå till högst 1,500 kronor.»

Av det, som i det föregående anförts, framginge, yttra revisorerna slutligen,

att det vore revisorernas mening, att de föreslagna tabellerna skulle tillämpas

på redan erlagda avgifter, så att pensionerna inom en nära framtid kunde

utgå med förhöjt belopp. Om revisorernas framställning ledde till ändringar i

förstberörda kungörelse, borde följaktligen följande stadgande införas som avslutning

av den föreslagna bilagan till reglementet:

»I denna bilaga upptagna tabeller tillämpas från och med den .... 192 . .

och gäller detta beträffande alla pensioner, som förfalla till utbetalning efter

nämnda dag.»

Revisorerna hade icke varit i tillfälle att göra någon utredning, i vad mån

statens kostnader för tilläggspensionerna genom den föreslagna anordningen

komme att ökas. Så mycket vore dock visst, att det komme att röra sig om ett

jämförelsevis litet belopp.

Infordrat yttrande över revisorernas förslag avgavs den 4 september

1920 av direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.

Direktionen förklarar sig ej hava något i princip att erinra mot den av revisorerna

föreslagna höjningen av de från pensionsanstalten utgående pensionerna

men anser sig av praktiska skäl böra motsätta sig revisorernas förslag, att redan

intjänad pensionsrätt skulle omräknas efter de föreslagna nya grunderna. Detta

skulle nämligen föranleda tidsödande och besvärliga omräkningar. Direktionen

ansåge därför, att eventuell tillämpning av de föreslagna nya tabellerna borde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition Nr 288. 9

avse endast pensionsrätt, som grundades å efter fastställelsen av desamma påförda

avgifter.

Beträffande den föreslagna höjningen av de tilläggspensioner, som utginge

enligt kungörelsen den 31 december 1917, hade direktionen intet att erinra däremot

men ansåge principiellt riktigast, att om redan utgående grundpensioner

lämnades oförändrade, redan utgående tilläggspensioner icke heller underginge

någon ändring.

Ungefär samtidigt med nu omförmälda förslag upptogs fråga

om lrär berörda pensioners höjning av skolöverstyrelsen i dess skrivelse

den 31 augusti 1920 angående vissa framställningar, som borde

föreläggas riksdagen.

Överstyrelsen omnämner i sagda skrivelse det förslag till löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken, som år 1918

avgivits av den s. k. lärarlönenämnden, men erinrar om att hela denna fråga

senare överlämnats till skolkommissionen.

Vad själva lönefrågan beträffade, hade denna genom beslut av 1919 och

1920 årens riksdagar vunnit en provisorisk lösning genom de av dessa riksdagar

beviljade tillfälliga löneförbättringar och dyrtid stillägg. I viss mån hade detta

även skett med pensionsfrågan, så till vida som 1920 års riksdag beviljat dyrtidstillägg

jämväl åt pensionerade lärarinnor vid privatläroverk. Även om detta måste

anses innebära en avsevärd förbättring i dessa pensionstagares pensionsförmåner,

så kvarstode dock fortfarande den nu gällande synnerligen otillfredsställande regleringen

av själva pensionsbeloppen, vilka i sin tur läge till grund för dvrtidstilläggen,

och vilka ju ej finge överstiga 1,200 kronor, men för de under den närmaste

framtiden avgående lärarinnorna stannade vid belopp, som avsevärt understege

nämnda maximum.

Efter en erinran om de tilläggspensioner, som utginge enligt 1917 års förut

omnämnda kungörelse, anför överstyrelsen, att överstyrelsen ej ansett sig kunna

ifrågasätta höjning av redan utgående tilläggspensioner i annan män, än som

kunde medgivas av pensionsanstaltens egna tillgångar i enlighet med revisorernas

förslag.

Överstyrelsen framhåller vidare, att de berörda lärarinnor för närvarande

tillkommande pensionerna även i jämförelse med de före krigstiden rådande förhållandena

vore synnerligen knappt tillmätta samt att de numera vore så mycket

otillräckligare, som andra med privatläroverkens lärarinnor jämställda lärarinnegrupper

under de senare åren fått sina pensioner nyreglerade och därigenom kommit

i en betydligt gynnsammare ställning än dessa. Sådana grupper vore lärarinnorna

vid statens samskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor,

vilka vore berättigade till pensioner, som vore mer än dubbelt så stora som privatskolelärarinnornas

maximipensioner.

I fortsättningen påpekar överstyrelsen vådan av att hålla privatläroverkens

lärarinnekår i en i förhållande till andra lärargrupper allt för missgynnad ställning.

Angeläget vore också att, om en förbättring i förevarande pensionsförhållanden

skulle företagas, denna icke måtte längre uppskjutas, enär de lärarinnor,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 246 höft. (Nr 288.) 2

Skolöversty
relsens
förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

som nu år efter år inginge i pensionsåldern, eljes måste avgå med sina otillräckliga

pensioner och sedermera efter avgång från tjänsten hade ringa eller ingen

utsikt att få desamma höjda.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då det kunde anses ovisst,

när förslag i den här förevarande frågan kunde komma att framläggas i samband

med de övriga frågor, vilkas utredning uppdragits åt skolkommissionen, hade

överstyrelsen ansett sig icke kunna underlåta att ånyo upptaga frågan om privatskolelärarinnornas

pensionering till undersökning och att underställa den Kung!

Maj:t till förnyad omprövning. Den utredning i ärendet, som överstyrelsen ansett

erforderlig såsom grund för en dylik framställning, hade på uppdrag av

överstyrelsen utförts av dåvarande lektorn, numera byråchefen i skolöverstyrelsen

E. Göransson. Den sålunda verkställda utredningen funne överstyrelsen i det

hela tillfredsställande, varför överstyrelsen ansåge sig kunna ansluta sig till det

förslag, vari densamma utmynnade.

Under hänvisning till berörda utredning, vilken bifogats överstyrelsens

skrivelse, hemställde överstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att dels godkänna de grunder för tillfällig pensionsreglering

åt lärarinnor vid statsunderstödda privatläroverk, som vore framlagda

i förenämnda utredning, dels ock för beredande av tilläggspensioner

åt lärarinnor vid statsunderstödda privatläroverk anvisa på extra stat

för år 1922 ett förslagsanslag av 72,000 kronor.

I skrivelse av samma dag har överstyrelsen därjämte, under

hänvisning till sin nu återgivna framställning, hemställt om förslag

till riksdagen att för nyssberörda ändamål anvisa å tilläggsstat för

år 1921 ett förslagsanslag av 19,000 kronor.

Slutligen har jag att i detta sammanhang omnämna den av

skolöverstyrelsen gjorda framställning, varpå jag syftade i början av

mitt anförande under denna, punkt och som avser anvisande av medel

för beredande, enligt av riksdagen redan godkända grunder, av

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna. I avseende härå har överstyrelsen, såsom jag förut

angivit, tillstyrkt framställning hos riksdagen om anvisande under

riksstatens elfte huvudtitel av ett förslagsanslag på extra stat för

år 1922 av 65,000 kronor.

Skolöverstyrelsens först omförmälda framställning är, såsom framgår

av vad jag nyss anförde, grundad på en av byråchefen E. Gröransson

på överstyrelsens uppdrag verkställd utredning, som bifogats

överstyrelsens skrivelse.

I berörda utredning lämnar Göransson till eu början en kort översikt över

de nuvarande pensionsanordningama för privatläroverkens lärarinnor, varefter han

erinrar om det förslag beträffande höjning av sagda lärarinnors pensioner, som,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl.- Maj:ts proposition Nr 288.

på sätt jag i början av mitt yttrande omnämnt, ursprungligen var avsett att föreläggas

1920 års riksdag men som sedermera förföll med hänsyn därtill, att förslag

om beredande av dyrtidstillägg åt pensionerade lärarinnor vid privatläroverken

av Kungl. Maj:t avläts till riksdagen. Därefter fortsätter Göransson:

Det vill emellertid synas, som om det funnes fog för att lägga eu annan

synpunkt på pensionering av de lärarinnor, som för framtiden avgå, än på pensionering

av dem, som avgått tidigare. Redan den 31 maj 1918 hade lärarlönenämnden

i sitt betänkande IV avgivit förslag till löne- och pensionsreglering för

lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken. Under det att lärarpersonalen

vid övriga läroanstalter fått sina löner reglerade under de närmast föregående

åren, har privatskolornas lärarpersonal fått sin lönereglering uppskjuten i

avbidan på en utredning om vissa av ''dessa läroanstalters förstatligande. Statsmakterna

hava som ersättning beviljat ifrågavarande lärare en tillfällig löneförbättring.

Däremot hava inga åtgärder vidtagits för att bereda de lärarinnor, som

kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, en motsvarande förbättring i

pensionsförmåner.

Att privatskolornas lärarinnor beträffande sin pensionering befinna sig i en

avgjort ofördelaktigare ställning än lärarinnor med liknande eller till och med

lägre utbildning, framgår av följande uppgifter om pensionens storlek för kvinnliga

lärare, vilkas löner reglerades genom beslut av 1918 års riksdag:

Lärarinna vid småskola......................kronor 1,237:50

» » egentlig folkskola............... * 1,875: —

» » högre folkskola med allm. läggning. . » 2,475: —

» » yrkesbestämd högre folkskola....... » 2,662:50

» » kommunal mellanskola........... » 2,775: —

Amneslärarinna vid statens samskola............ » 2,700: —

Kvinnlig adjunkt vid allm. läroverk.......... . » 3,000: —

» lektor............................ » 4,000: —

Göransson hänvisar därefter till två i utredningen intagna tabeller, som angiva

dels de pensioner, som de under åren 1859—1866 födda lärarinnorna, vilka

vid slutet av år 1919 ännu voro i tjänst vid privatskolor, skulle erhålla, således

med bortseende från tilläggspensioner, dels nämnda lärarinnors tjänstetid. Den

förra av de båda tabellerna visar, att medelpensionsbeloppen för lärarinnorna

enligt nu gällande bestämmelser borg beräknas till följande belopp:

för lärarinnor, födda år 1859...........kronor 657:—-

» » » » 1860........... » 527: —

» » » » 1861........... » 479: —

» » » » 1862........... » 795: —

» » » » 1863........... » 633: —

» » » » 1864........... » 657: —

» » » » 1865........... » 672: —

» » » * 1866........... » 642: —

I lärarlönenämndens förslag, fortfar Göransson, äro pensionsavgifterna avvägda

så, att pensionen normalt skulle uppgå till 2,400 kronor. Men som nämndens

reglementsförslag i det stora hela är uppbyggt på nu gällande reglemen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

tes principer, skulle den nuvarande generationen av lärarinnor med undantag av

de yngsta icke komma upp till nämnda pension vid avgång efter fyllda 60 år.

Den förut anförda jämförelsen mellan olika lärarinnekategoriers pensioner ger

emellertid vid handen, att då centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen i

sin petition tänkt sig en maximipension av 2,400 kronor för dem, som avgå efter

en viss tidpunkt, så måste detta anspråk betecknas såsom ganska måttligt.

Efter erinran om de tidigare väckta förslagen om beräkning av tilläggspensionerna

efter andra bestämmelser än dem, som stadgats genom förut omförmalda

kungörelse den 31 december 1917, samt om sättet för beräkningen av de

nu utgående tilläggspensionerna, anför Göransson, att det syntes vara ofrånkomligt

att behålla själva metoden för beräkning av tilläggspensionerna, varemot det

kravet knappast torde kunna tillbakavisas, att beräkningsgrunderna i reglementet

ändras så, att de kornine att i möjligaste mån motsvaras av erfarenheten.

Efter omnämnande av den till 1920 års revision av lärarinnornas pensionsanstalt

föranstaltade, av fil. dr R. Palmqvist verkställda utredningen av pensionsanstaltens

ställning vid 1919 års slut, anför Göransson, att lian uträknat nya tabeller

i stället för de till reglementet fogade, baserade på de beräkningsgrunder,

som Palmqvist funnit ansluta sig till de verkliga förhållandena inom pensionsanstalten.

Enligt § 5 i reglementet för pensionsanstalten skola, fortsätter Göransson,

med vissa undantag avgifterna beräknas så, att för föreståndarinnor och ämneslärarinnor

med full tjänstgöring pensionen från 60 år blir 1,200 kronor, dock

att lägsta avgiften för lästermin skall vara 90 kronor och högsta avgiften 120

kronor. I nämnda avgifter ingår ett förvaltningsbidrag av 4 kronor. För timlärarinna

beräknas avgiften så, att den motsvarar en pension av 60 kronor för

varje veckotimme, dock högst 20, att utgå från 60 år, varvid iakttages, att lägsta

avgiften för lästermin och veckotimme skall utgöra 4 kronor 50 öre och högsta

avgiften 6 kronor. I nämnda avgifter ingår ett förvaltningsbidrag av 20 öre.

Tillämpades de av Göransson utarbetade nya tabellerna, vilka grundade sig

på inom pensionsanstalten vunnen erfarenhet, "funne man, säger Göransson, att

en nettoavgift av 86 kronor för lästermin försloge till en pension av 1,500 kronor

från 60 års ålder, om inträdesåldern icke överstege 25 år. Likaså skulle en

terminsavgift av 120 kronor, mot vilken svarade eu nettoavgift av 116 kronor,

berättiga till en pension av 1,500 kronor från 60 år, förutsatt att inträdesåldern

icke överstege 30 år. Utan ändring av avgifterna kunde alltså maximipensionsbeloppet

höjas från 1,200 kronor till 1,500. kronor för ämneslärarinna och föreståndarinna.

På samma sätt funne man, att de enligt nuvarande bestämmelser

utgående pensionsavgifterna av timlärarinna försloge att höja maximipensionen

från 60 kronor till 75 kronor för veckotimme.

Utan att öka avgifterna kunde således, enligt vad Göransson anför, pensionerna

ökas med cirka 25 procent. Göransson föresloge därför följande ändringar

i kungörelsen den 23 december 1910 angående pensionering av den kvinnliga

lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter:

I. I bestämmelserna för tilldelande av bidrag ur förslagsanslaget till pensionering

av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter:

§ 1. punkt 3, första stycket: 1,200 krooor ändras till 1,500 kronor; andra

stycket: 60 kronor ändras till 75 kronor;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Ma.j.is proposition Nr 288.

II. I reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt:

§ 5, första stycket: 1,200 kronor ändras till 1,500 kronor; andra stycket:

fiO kronor utbytes mot 75 kronor.

§ 18, första stycket: 1,200 kronor ersättes med 1,500 kronor; tabellerna

I—IV i tabellbilagan ersättas med de utredningen bifogade tabellerna I—IV.

Vidare framhåller Göransson, att alla skäl talade för att de nya grunderna

borde följas vid beräkning av de pensioner, som komme att utgå efter en viss

dag. Visserligen läge det i sakens natur, att för insättningar, som gjordes för

lärarinnor vid mera framskriden ålder, de föreslagna ändringarna i beräkningsgrunderna

icke kunde komma att medföra så särdeles stora förhöjningar i pensionerna,

men om man erinrade sig, att dyrtidstillägget också beräknades på den

nämnda pensionsförhöjningen, bleve förhöjningen i totalbeloppet, som komme

vederbörande till del, icke så oväsentlig.

Göransson övergår därefter till det väckta förslaget om beredande

av tilläggspensioner till lärarinnor, som avgå efter en

viss dag.

Göransson anför, att enligt hans mening borde till lärarinnor, som avginge

med utgången av juni 1921, utgå tilläggspensioner efter särskilda grunder. Med

hänvisning till förut omförmälda nya tabeller påpekar Göransson, att det, för att

pensionen åt en vid inträdet i pensionsanstalten 25-årig lärarinna skall kunna

ökas från 1,200 kronor till 2,400 kronor, erfordrades, att för nämnda inträdesålder

pensionsavgiften ökades med 50 kronor 16 öre eller i avrundat belopp 50

kronor. För att pensionen för timlärarinna skulle kunna höjas från 60 kronor

till 120 kronor för varje veckotimmes tjänstgöring att utgå från 60 års ålder,

behövde nettoavgiften för termin för en vid inträdet 25-årig lärarinna höjas med

2 kronor 50 öre för veckotimme.

För att de lärarinnor, fortsätter Göransson, som avgå med utgången av juni

1921, skola erhålla den här åsyftade pensionsförhöjningen, svarande mot en pension

av 2,400 kronor för en vid inträdet 25-årig lärarinna, erfordras först och

främst, att lärarinnan för varje lästermin, för vilken avgifter erlagts till pensionsanstalten,

får tillgodoräkna sig ytterligare ett bidrag av 2 kronor 50 öre för veckotimme,

dock icke mer än 50 kronor. För tjänstår, som infallit innan pensionsanstalten

inrättades och då lärarinnan icke tillhörde någon av de äldre pensionsinrättningarna,

behöver hon således få tillgodoräkna sig 6 kronor 83 öre per

veckotimme och lästermin, dock icke för mer än 20 timmar, d. v. s. högst 136

kronor 60 öre. Det förra beloppet torde böra avrundas nedåt till 6 kronor 75

öre och det senare till 20 gånger detta belopp, d. v. s. till 135 kronor.

Till lärarinna, som tillhörde någon av de äldre pensionsinrättningama, utgick

under åren 1904 och 1905 30 kronor om året, förutsatt att från annat håll

inbetalats för henne 60 kronor föregående år. För termin räknat har således för

sådan lärarinna influtit 45 kronor, vadan för sådan lärarinna under vart och ett

av nämnda år skulle erfordrats ytterligare 90 kronor eller 4 kronor 50 öre per

veckotimme, allt för termin räknat. För åren 1906—1910 har i obligatoriska

avgifter och statsbidrag utgått för vissa lärarinnor tillhörande de äldre pensions
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

inrättningarna 120 kronor om året, d. v. s. 60 kronor i terminen, vadan för erhållande

av åsyftad tilläggspension under nämnda år för dessa lärarinnor skulle

erfordras ett ytterligaie bidrag av 75 kronor i terminen eller 3 kronor 75 öre per

veckotimme.

Då här åsyftade tilläggspensioner äro avsedda för lärarinnor och föreståndarinnor,

som verkligen skulle hava blivit delaktiga av en lönereglering, därest

den icke av i det föregående angiven anledning blivit fördröjd, torde böra föreskrivas

icke blott att vederbörande skall hava minst 10 tjänstår utan ock att 10

tjänstår infallit efter det att statsbidrag börjat utgå till båda de äldre pensionsanstalterna

med 60 kronor om året, d. v. s. efter utgången av år 1906.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår Göransson följande grunder

för beredande av tilläggspension åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna, vilka avgå med pension från och med utgången av juni

månad 1921.

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som vid utgången av juni månad 1921

var delägare eller som därefter blir delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, äger

rätt att på sätt och under villkor, som nedan sägs, uppbära tilläggspension, och

skall kungörelsen den 31 december 1917 angående tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna icke tillämpas på de

lärarinnor, som enligt nedan angiven bestämmelse erhålla tilläggspension.

2 a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder det kalenderår,

då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den 1 juli 1921, med villkor

dels att hon under minst 10 tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c)

sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt eljest gällande

bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i

högre lönegrad, dels att hon efter utgången av år 1906 tjänstgjort minst 10 år.

b) = b) i kungörelsen den 31 december 1917.

c) == c) » » » » » »

3 a) För varje läsår, under vilket pensionstagaren varit delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt, tillgodoräknas henne ett bidrag av 5 kronor för varje

veckotimmes tjänstgöring, dock att bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

icke må överstiga 100 kronor samt att sådant bidrag icke tillgodoräknas

lärarinna efter den 1 juli det år, under vilket hon fyller 60 år.

b) För varje läsår före den 1 januari 1911 tillgodoräknas pensionstagaren

ett bidrag av 13 kronor 50 öre för varje veckotimmes tjänstgöring, dock att det

bidrag, som för visst år under tiden från och med år 1904 till och med år 1910

således må tillgodoräknas, jämte det bidrag, som staten haft att vidkännas för

lärarinnans pensionering, tillsammans med vad som inbetalats för henne för

statsbidragets utfående eller behövt inbetalas för detta ändamål, därest hon tillhört

någon av de äldre pensionsanstalterna, icke må överstiga 270 kronor.

4. Tilläggspensionen utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt från och med den...........192 . . gällande beräkningsgrunder

vid fyllda 60 år motsvara de sålunda tillgodoräknade bidragen, dock att tilläggs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj. ts proposition Nr 288. 15

pension tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma

vederbörande, icke må överstiga 2,400 kronor.

Punkt 5 = punkt 5 i kungörelsen den 31 december 1917.

Till sist ingår Gröransson på en beräkning av kostnaderna för

de nu ifrågasatta tilläggspensionerna och anför därom följande:

Vid sagda beräkning hade han begagnat vissa uppgifter, som av centralstyrelsen

för flick- och samskolföreningen på sin tid använts vid de beräkningar,

som anförts i 1917 års proposition om tilläggspensioner. Dessutom hade vissa

uppgifter hämtats från lärarinnornas pensionsanstalt. Göransson hade således

med användning av de utredningen bilagda nya tabellerna uträknat beträffande

de lärarinnor, som tillhörde de äldre pensionsanstaltema, det tillägg i pensionen,

som skulle föranledas av ett statsbidrag l:o) av 135 kronor för varje tjänstgöringstermin

före år 1904, 2:o) av 90 kronor för varje tjänstgöringstermin åren

1904 och 1905, 3:o) av 75 kronor för varje tjänstgöringstermin åren 1906—1910

samt 4:o) av 50 kronor för varje tjänstgöringstermin från och med år 1911, samt

med en tjugondei av nämnda belopp för varje veckotimmes tjänstgöring, som

utförts av timlärare. Hur räkningen modifierats beträffande tid, då lärarinna

icke åtnjutit statsbidrag för sin tjänstgöring före år 1911, ävensom för lärarinnor,

vilka före nämnda tid icke tillhört de här ifrågakommande pensionskassorna,

vore självklart.

Om man räknade med att samtliga under åren 1859—1861 födda lärarinnor,

som vore i tjänst vid utgången av år 1919, avginge i mitten av år 1921 samt

att de, som vore födda efter år 1861, avginge den 1 juli det år, under vilket de

uppnådde 60 års ålder, samt i övrigt icke räknade med någon annan avgång än

på grund av dödlighet, vilken antagits återgivas av den dödlighetstabell, som

härletts ur folkskollärarnas pensionsinrättnings erfarenhet från åren 1876—1912,

skulle statsverkets kostnader för beredande av här ifrågasatta tilläggspensioner

uppgå till följande belopp, varvid iakttagits, att för år 1921 ifrågasatta pensionerna

endast utginge för senare halvåret:

för år 1921

» » 1922

» » 1923

» » 1924

•» » 1925

» » 1926

kronor 30,000: —

» 86,000: —

> 116,000: —

> 143,000: —

» 179,000: —

» 207,000: —

Dessa belopp representerade totalutgiften för här ifrågasatta tilläggspensioner.

Merkostnaden utöver vad som erfordrades för beredande av de tilläggspensioner

till ifrågavarande pensionstagare, som utginge enligt nu gällande bestämmelser,

hade Göransson uppskattat till följande belopp:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Direktionen

över lärarinnornas

pensionsanstalt

den 6 oktober

1920.

Statskon
toret.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 288.

för år

1921...........

19,000

» »

1922 ...........

»

72,000

» »

1923 ...........

»

98,000

» »

1924 ...........

....... »

123,000

» »

1925 ...........

153,000

» »

1926 ...........

»

177,000

Utredningen åtföljes, som redan nämnts, av 4 tabeller med

samma innehåll som de förut omförmälda tabeller, på vilka förenämnda

revisorer grundat sitt uttalande om pensionernas förhöjning.

Över skolöverstyrelsens förslag med därtill hörande utredning

avgav direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt den 6 oktober

1920 infordrat utlåtande, däri direktionen, med vidhållande av sitt

förut omförmälda utlåtande den 4 september 1920 över avgiven revisionsberättelse

rörande pensionsanstalten, förklarat sig icke hava

något att erinra mot det framlagda förslaget.

I ärendet har sedermera yttrande infordrats jämväl från statskontoret,

som den 13 november 1920 avgav sitt utlåtande.

Yad först beträffar förslaget om höjning av pensionerna på grund av den

av filosofie doktor Palmqvist verkställda utredningen om lärarinnornas pensionsanstalts

ställning, anför statskontoret, att då, så vitt statskontoret kunde finna,

intet vore att erinra mot de föreslagna nya beräkningsgrunderna, ville det synas

statskontoret riktigt, att den pensionsförhöjning åvägabragtes, som utan höjning

av vare sig statens bidrag eller vederbörandes avgifter kunde ske blott genom

fastställande av de utav Göransson framlagda tabellerna och de i sammanhang

därmed föreslagna ändringarna i anstaltens reglemente. Då redan pensionerade

delägare i anstalten i sin mån bidragit till det befintliga överskottet, ansåge statskontoret

billigt, att även dessa finge sina efter utgången av juni 1921 förfallande

pensioner förhöjda. Väl hade anstaltens direktion framhållit, att därigenom

skulle vållas en vidlyftig omräkning av de erlagda avgifternas år efter år uträknade

pensionsvärde; men statskontoret föreställde sig, att sådan omräkning skulle

kunna undvikas därigenom- att pensionsvärdet av de under den förflutna tiden

erlagda avgifterna genom en mera summarisk åtgärd höjdes. Förslagsvis skulle

detta enligt statskontorets mening kunna ske genom en bestämmelse, att det vid

utgången av juni 1921 genom erlagda avgifter vunna pensionsvärdet förhöjdes

med visst procenttal. Om detta bestämdes till 20 procent, syntes i betraktande

av förenämnda utrednings resultat ingen risk förefinnas att hava gått utöver vad

det samlade överskottet medgiver.

Om förslaget i denna del bifölles, syntes det icke heller vara något att erinra

mot att de i 1917 års kungörelse om tilläggspensioner bestämda maximi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung7. Magi* proposition Nr 288.

beloppen av 800 respektive 1,200 kronor höjdes till 1,000 respektive 1,500 kronor

på sätt i förevarande framställning yrkats.

Beträffande vidare förslaget, att åt de lärarinnor, som avgå med pension efter

utgången av juni 1921, bereda förhöjda tilläggspensioner av statsmedel efter

andra grunder än dem, som fastställts genom 1917 års förenämnda kungörelse,

kunde det ifrågasättas, huruvida staten — sedan de i 1917 års kungörelse angivna

tilläggspensioner beviljats och nu senast genom 1920 års riksdags beslut

och kungörelsen den-30 juni 1920 medgivits, att dyrtidstillägg i enlighet med de

grunder, som fastställts att gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst, finge

av statsmedel utgå till f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

beräknat å såväl själva pensionen som tilläggspensionen — kunde hava anledning

att, innan ny definitiv lönereglering med statens medverkan genomförts för lärarinnorna

vid nämnda läroanstalter, vidtaga någon ytterligare förbättring av pensionerna

för dem, som avginge, innan sådan lönereglering kommit till stånd.

Visserligen åtnjöte nu dessa lärarinnor tillfällig löneförbättring i avvaktan på

den definitiva löneregleringen, utan att denna tillfälliga löneförbättring i någon

mån inverkade på pensionsbeloppet; men detsamma vore förhållandet med ett

stort antal befattningshavare i statens tjänst, vilka i avvaktan på definitiv lönereglering

uppbure lönetillskott, som icke medförde någon förhöjning av pensionerna.

Det syntes emellertid icke kunna bestridas, att lärarinnorna vid de statsunderstödda

privatläroverken för närvarande befunne sig i en synnerligen ogynnsam

ställning i pensionsavseende i jämförelse med lärarinnorna såväl vid statens

läroverk som vid skolorna, tillhörande folkundervisningen, och därför kunde utan

tvivel vissa skäl tala för att redan nu åtgärd vidtoges till beredande av ytterligare

förbättring i pensioneringen för nu ifrågavarande lärarinnor; men med hänsyn

till angelägenheten av att icke i någon mån föregripa en blivande definitiv

pensionsreglering måste statskontoret dock ifrågasätta, huruvida det kunde anses

lämpligt att, på sätt föreliggande förslag innebure, utan höjning av vederbörandes

avgifter uteslutande med statsmedel bereda pensionsförhöjning ända upp till

2,400 kronor.

Närmast; med hänsyn till de av statskontoret uttalade betänkligheterna

mot förhöjning av pensionerna genom ökat statsbidrag

på grund av vikten att ej föregripa en blivande definitiv pensionsreglering

infordrades yttrande i ärendet från skolkommissionen. som

i sitt den 21 december 1920 dagtecknade utlåtande anförde följande:

Det torde vara ovedersägligt, att genom det åt skolkommissionen lämnade

utredningsarbetet genomförandet av ifrågavarande lärarinnors, av lärarlönenämnden

förberedda löne- och pensionsreglering blivit avsevärt fördröjt. Vad löneregleringen

beträffar, hava de av dröjsmålet föranledda olägenheterna i väsentlig mån blivit

undanröjda genom beviljande av tillfällig löneförbättring, varigenom avlöningen

för lärarinna, som avlönas efter den skala, som har en begynnelselön av 1,200

kronor, kommer att allt efter antalet ålderstillägg växla mellan 2,400 kronor och

3,200 kronor, samt för lärarinna, som avlönas efter den löneskala, som har en

Bihang till riksdagens protohoU 1921. 1 sand. 246 höft. (Nr 288.) 3

Skolkommis
sionen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

begynnelselön av 1,400 kronor, kommer att variera mellan 2,900 kronor och 3,500

kronor.

Vad åter pensionsbeloppen beträffar, ställa sig förhållandena dock fortfarande

synnerligen ogynnsamma. Genom 1917 års kungörelse om tilläggspensioner kan,

om pensionen icke skulle uppgå till 800 kronor, nämnda belopp i vissa fall uppnås

genom tilläggspension. Däri inberäknas icke de pensionsförmåner, som lärarinnan

eventuellt förvärvat genom att i någondera av de båda äldre pensionsinrättningarna

hava gjort insättningar utöver dem, som fordrats för statsbidrags erhållande,

i annan mån än att pensionen icke får överstiga 1,200 kronor. Pensionen

står följaktligen icke i rimlig proportion till slutavlöningen, i det att den för närvarande

endast i relativt gynnsamma fall uppgår till 25 procent av lönen vid

tiden för pensioneringen.

Av bilagan B till revisorernas för lärarinnornas pension sanstalt berättelse

framgår, att endast i ett enda fall den från lärarinnornas pensionsanstalt utbetalta

pensionen överstigit 800 kronor, och den av skolöverstyrelsen åvägabragta utredningen

ådagalägger, att jämväl de lärarinnor, som avgå under de närmaste åren,

hava att räkna med mycket blygsamma pensioner. Det må ock påpekas, att pensionen

enligt nu gällande bestämmelser även med inberäkning av från någondera

av de äldre kassorna möjligen erhållen pension aldrig får överstiga 1,200 kronor,

d. v. s. icke ens kommer att uppgå till det pensionsbelopp, som tillkommer småskollärarinna,

enligt den löne- och pensionsreglering, varom beslut fattats av

1918 års lagtima riksdag.

Även om kommissionens förslag skulle hinna framläggas i så god tid, att

på grundval därav proposition om pensionsreglering för dessa lärarinnor skulle

kunna avlåtas till 1923 års riksdag, skulle, såsom framgår av den av skolöverstyrelsen

föranstaltade utredningen, innan densamma blivit genomförd, ytterligare

ett åttiotal lärarinnor ha uppnått pensionsåldern och således fått åtnöja sig med

otillräckliga pensioner. Kommer frågan före först vid 1924 års riksdag, skulle

antalet av dem, som på grund av uppnådd pensionsålder under åren 1921—1924

nödgas avgå med för små pensioner, hava överstigit ett hundra.

Ett medgivande av tilläggspensioner i av skolöverstyrelsen föreslagen utsträckning,

d. v. s. så att totala pensionen för en lärarinna, som avgår vid 60 år

och då har minst 30 tjänstår, uppgår till 2,400 kronor, torde icke komma att

föregripa en definitiv pensionsreglering. Till stöd för denna sin uppfattning får

kommissionen åberopa de uppgifter, som i skolöverstyrelsens utredning meddelats

om pensionernas belopp för de lärarinnor, vilkas löner reglerades genom beslut

av 1918 års lagtima riksdag.

Om kommissionen således icke har någon invändning att göra mot föranstaltandet

av en tillfällig pensionsreglering för ifrågavarande lärarinnor i överensstämmelse

med skolöverstyrelsens förslag, bör dock efter kommissionens mening,

på grund av vad statskontoret i ärendet anfört, tagas i övervägande, huruvida

icke minimum av den årliga pensionsavgift, som åligger föreståndarinna och ämneslärarinna

med full tjänstgöring, lämpligen kunde höjas till 80 kronor (för närvarande

60 kronor) samt till 4 kronor (för närvarande 3 kronor) per veckotimme för timlärarinna,

utgående för högst 20 timmar i veckan. Genom en sådan förhöjning

skulle pensionsavgiften bringas att överensstämma med den, som, enligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 288.

gällande reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

(svensk författningssamling för år 1919 nr 878) § 51, erlägges av befattningshavare

vid folkskola med en tjänstepension av 2,400 kronor.

På grund av det sålunda anförda får kommissionen tillstyrka, att förslag

förelägges 1921 års riksdag av den innebörd skolöverstyrelsen föreslagit med den

jämkning, som kommissionen ovan angivit.

Slutligen har på grund av remiss direktionen över lärarinnornas

pensionsanstalt den 22 januari 1921 ånyo avgivit utlåtande i denna

fråga. Direktionens utlåtande lyder:

I sitt utlåtande den 4 september 1920 över avgiven revisionsberättelse angående

pensionsanstaltens räkenskaper och förvaltning för åren 1917—1919 har

direktionen framhållit de praktiska svårigheter, som skulle vara förenade med ett

omräknande, enligt av revisorerna föreslagna nya tabeller, av pensionsvärdena å

redan erlagda pensionsavgifter. Statskontoret har emellertid anvisat den utväg

att, med undvikande av dylik omräkning och med användande av ett mera summariskt

förfaringssätt, höja pensionsvärdena å dessa avgifter till ungefärligen det

belopp, som skulle framgå enligt de nya tabellerna.. Skulle detta förslag anses

lämpligt, är från direktionens sida intet att erinra däremot; och får direktionen

under sådan förutsättning hemställa, att vid fastställande av nya tabeller för beräknande

av pensionsavgifter och pensionsrätt må föreskrivas, att dessa tabeller

skola komma till användning endast i fråga om avgifter, som erläggas efter de

nya bestämmelsernas trädande i kraft, men att den pensionsrätt, som förvärvats

genom förut erlagda avgifter, må, utan omräkning enligt sagda tabeller, höjas

med vissa procent. Statskontoret har föreslagit denna höjning till 20 procent,

och direktionen har ej anledning till erinran häremot.

Vad angår revisorernas av statskontoret biträdda förslag om sådan ändring

av 1917 års kungörelse om tilläggspensioner, att däri angivna maximibelopp för

totala pensionen, respektive 800 kronor och 1,200 kronor, höjas till respektive

1,000 kronor och 1,500 kronor, får direktionen, i konsekvens med det ovan anförda,

hemställa, att redan utgående tilläggspensioner skola, med iakttagande av

de nya maximibeloppen, höjas sålunda, att de beräknade pensionsvärdena ökas

med det procenttal, som kommer till användning vid höjningen av motsvarande

pensionsvärden i lärarinnornas pensionsanstalt.

Beträffande slutligen det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget, att för

lärarinnor, som efter den 1 juli 1921 avgå från tjänst med delaktighet i pensionsanstalten,

tilläggspensioner skulle utgå efter ändrade grunder och till sådant belopp,

att totala pensionen uppginge till 2,400 kronor, har direktionen fortfarande intet att

häremot erinra. Skolkommissionen har satt i fråga, att denna rätt borde förbindas

med skyldighet för vederbörande lärarinnor att erlägga en högre pensionsavgift, sålunda

att minimum för årlig pensionsavgift, nu 60 kronor för föreståndarinna och ämneslärarinna

med full tjänstgöring samt 3 kronor per veckotimme för timlärarinna

höjdes till respektive 80 kronor och 4 kronor. Härutinnan må erinras att för kvinnlig

ämneslärare vid högre folkskola med ett tjänstepensionsunderlag av 2,475 kronor,

således ungefärligen det belopp, som skulle tillkomma ifrågavarande lärarinnor i

Direktionen

över lärarinnornas

pensionsan

stalt den 22

januari 1921.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts proposition Nr 288.

total pension, hennes egen årliga pensionsavgift utgör 76 kronor 63 öre, oberoende

av inträdesåldern. För föreståndarinna och ämneslärarinna med full tjänstgöring

vid statsunderstött privatläroverk utgör 60 kronor den lägsta årliga pensionsavgiften,

nämligen vid en inträdesålder av 25 år och därunder, men stiger vid högre

inträdesålder och når maximum 120 kronor per år vid eu inträdesålder av 30 år.

Direktionen anser det därför kunna antagas, att pensionsavgiften, redan som den

nu är bestämd, i medeltal icke utgår med belopp, som i förhållande till den föreslagna

pensionen är lägre än för ämneslärarinna vid högre folkskola utan tvärtom

snarare högre.

Jag har i det föregående återgivit de »grunder», som gälla för

tilläggspensioner enligt kungörelsen den 31 december 1917. Bland

dessa »grunder» återfinnes en bestämmelse, att lärarinna, som före

den 1 juli 1918 avgått från sin befattning, skall för att kunna erhålla

tilläggspension styrka sig vara för sitt uppehälle i behov av

dylik pension. I de »föreskrifter beträffande utbetalning av tilläggspensioner»,

som äro givna i sagda kungörelse, är vidare stadgat,

att sådan pensionstagare skall varje år, innan tilläggspension lyftes

för årets första kvartal, förete av vederbörande pastorsämbete utfärdat

intyg om att hon för sitt uppehälle fortfarande är i behov av tillläggspension.

Framställning om ändring i berörda bestämmelse har nu gjorts

av centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen i en den 19

februari 1921 dagtecknad skrift.

Styrelsen anför, att det vore mycket önskvärt, att förenämnda stadgande

borttoges, enär en och annan, som bort utfå tilläggspension, icke ansett sig på

grund av berörda villkor kunna ansöka om sådan. Vidare hade det visat sig,

att begreppet »behov» kunde och kunnat erhålla mycket skiftande tolkningar, och

slutligen kändes bestämmelsen sårande för många. Styrelsen hemställer därför

om upphävande av eller lindring i nu ifrågavarande villkor.

Över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits,

den 3 mars 1921 av statskontoret och den 7 mars 1921 av skolöverstyrelsen.

Statskontoret, som erinrar, att ett liknande villkor vore föreskrivet beträffande

åtskilliga andra grupper av pensionstagare. vilka erhölle på årlig ansökning beroende

understöd till förbättrande av sina pensionsförmåner, anser, att berörda

villkor borde bibehållas även beträffande ifrågavarande lärarinnor. Men med hänsyn

till vad i omförmälda framställning anförts ansåge sig statskontoret böra

ifrågasätta, att berörda föreskrift ändrades därhän, att prövningen av behovet i

varje fall skulle ankomma på direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt, för

vilket ändamål sådan f. d. lärarinna, varom nu vore fråga, skulle i siu ansökning

lämna uppgift å sina sammanlagda inkomster under sistförflutna året, tilläggspension

och dyrtidstillägg oberäknade, samt bifoga intyg om riktigheten härav,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is proposition Nr 2S8.

utfärdat av myndighet i orten (pastorsämbete, häradsskrivare, landsfiskal, taxeringsnämnds

eller kommunalnämnds ordförande, roteman eller annan) eller ock

av två trovärdiga män.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Det vore obestridligt, att föreställningen om innebörden av en bestämmelse

om behovets styrkande vore till den grad växlande såväl hos de eventuella sökandena

själva som hos intygsgivande myndigheter, att fara förelåge för betydande

ojämnheter, ja. t. o. m. rena orättvisor vid bestämmelsens tillämpning.

A andra sidan hade överstyrelsen icke kunnat förbise, att eu dylik förändring

skulle giva dessa pensioner en i viss mån annan karaktär, än som avsetts, när

riksdagen beviljat anslag till desamma. Kungl. Maj:t och riksdagen hade tydligen

betraktat dessa pensioner såsom ett understöd, som staten av billighetsskäl

beviljade en viss grupp av behövande åldringar. Utginge man från denna syn

på dessa pensioners karaktär, kunde man icke annat än känna sig tveksam gentemot

den föreslagna ändringen. Dock ville överstyrelsen såsom sin mening framhålla,

att det, även om man utginge från sagda förutsättning, borde anses vara

en mindre olägenhet, om pension av detta slag skulle tillfalla eu eller aunau icke

behövande, än om en eller annan behövande skulle gå miste om sådan. Överstyrelsen^

skulle därför anse önskvärt, att nu ifrågavarande villkor kunde bortfalla.

Överstyrelsen tilläte sig erinra därom, att det likartade villkor, som tidigare

gällt i fråga om understöd åt vissa äldre behövande f. d. folkskollärare och

småskollärare med flera, blivit upphävt genom den lydelse, som givits åt mom.

4 av övergångsstadgandena till kap. IV av reglementet den 31 december 1919

(nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera.

På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, att tilläggspensioner

enligt kungörelsen den 31 december 1917 måtte kunna erhållas även av

lärarinnor, som avgått med pension från tjänsten före den 1 juli 1918, utan att

sökande styrkte sig för sitt uppehälle vara i behov av tilläggspension.

De åtgärder, varom här huvudsakligen är fråga, hava två syften,

nämligen dels att åstadkomma en förhöjning i de grundpensioner

och tilläggspensioner, som för närvarande utgå till förutvarande

lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, dels ock att

bereda ökade pensioner åt de lärarinnor vid sagda läroanstalter, som

komma att avgå med pension efter utgången av juni 1921.

Lämpligt torde vara att här särskilja de olika syftena, och jag

anhåller därför att få först något beröra frågan om höjning av grundpensionema,

respektive tilläggspensionerna för redan pensionerade

lärarinnor.

Jag vill då framhålla, att den åsyftade förhöjningen av berörda

grundpensioner kan åvägabringas utan någon ökad kostnad, för staten.

Såsom jag tidigare omnämnt, har nämligen den förut omför
-

Departe
mentechefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj. ts proposition Nr 288.

malda, i samband med 1920 års revision av lärarinnornas pensionsanstalts

räkenskaper och förvaltning framlagda undersökningen av

anstaltens ekonomiska ställning ådagalagt, att en ej oväsentlig förhöjning

av de utgående pensionerna kan äga rum med hänsyn till

det överskott, som på förut omnämnt sätt år efter år uppstått

hos anstalten. För att åvägabringa härav möjliggjord förböjning

behöver man därför allenast vidtaga vissa ändringar i pensionsanstaltens

reglemente. Det förslag, som i sådant hänseende framställts

såväl av pensionsanstaltens revisorer som i den av byråchefen

E. Göransson verkställda utredningen och vilket lämnats

utan anmärkning av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,

föranleder ej heller från min sida någon erinran, och jag tillstyrker

alltså framställning till riksdagen om godkännande av sagda

förslag.

Den förhöjning av de redan utgående grundpensionerna, som

sålunda skulle äga rum, bör emellertid, såsom förut påpekats, medföra

en förhöjning jämväl av de enligt förenämnda kungörelse den

31 december 1917 utgående tilläggspensionerna åt vissa lärarinnor vid

de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Dessutom måste givetvis

vidtagas en höjning av pensionernas sammanlagda maximibelopp,

enär ökningen av pensionerna eljest understundom bleve fiktiv.

Förhöjning av tilläggspensionerna till de i sådant hänseende föreslagna

beloppen skulle visserligen komma att medföra någon ökad

kostnad för statsverket, men sagda kostnad torde bliva så obetydlig,

att någon förhöjning av det för tilläggspensioner avsedda förslagsanslaget

ej torde, åtminstone för närvarande, av detta skäl erfordras.

De avsedda förhöjningarna böra, såsom i ärendet föreslagits, inträda

med ingången av juli 1921.

Behovet av ökade pensioner för ifrågakomna f. d. lärarinnor

synes mig, med tanke på de nu medgivna pensionsbeloppen, vara

alltför påtagligt, för att en anslutning till de nu väckta förslagen

om pensionsbeloppens höjande skulle kräva någon ytterligare motivering

från min sida. Så mycket mindre synes detta vara av nöden,

som den för pensionsförhöjningen erforderliga kostnaden ju till allra

största delen kan bestridas med tillgångar, som åstadkommits av

pensionärerna själva. Jag anser mig under sådana förhållanden

kunna inskränka mig till att livligt tillstyrka de i förevarande hänseende

framlagda förslagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

23

Vad åter beträffar förslaget om höjning av pensionerna till

lärarinnor, som komma att avgå efter utgången av juni 1921, syftar

berörda förslag något längre. Såsom jag förut omnämnt, utgår

lärarinnopension för närvarande med högst 1,200 kronor — ett belopp,

som emellertid hittills ännu ej i något fall lär hava uppnåtts

— och det nu framlagda förslaget avser att höja det högsta möjliga

pensionsbeloppet till 2,400 kronor.

Då denna höjning måhända kan förefalla betydande, anhåller

jag att få med några ord närmare belysa detta förhållande.

Först må då framhållas att, såsom jag nyss antydde, pensionerna

för närvarande betydligt understiga sistnämnda maximibelopp,

1,200 kronor, och således ej uppgå ens till det blygsamma beloppet

av 1,200 kronor. Och även för de lärarinnor, som komma att avgå

under de närmaste åren, torde pensionen, därest nu föreslagen förhöjning

sker, blott i undantagsfall komma att uppgå till 2,400

kronor.

Vidare — och detta synes mig vara det viktigaste skälet för en

omedelbar förhöjning — hava privatläroverkens lärarinnor onekligen

blivit i påfallande grad missgynnade i avseende å sin pensionsreglering.

Sedan flera år tillbaka har fråga om en ''definitiv lönereglering

för nämnda lärarinnor varit uppe, och ett fullt utarbetat förslag

i detta hänseende har, som förut nämnts, år 1918 framlagts

av den s. k. lärarlönenämnden. Emellertid uppstod kort därefter

fråga om en revision av det allmänna undervisningsväsendet. Detta

spörsmåls behandling överläts åt den s. k. skolkommissionen, och

även frågan om privatskollärarinnornas löne- och pensionsreglering

överlämnades åt sagda kommission. Med hänsyn till denna utveckling

av sistberörda fråga har riksdagen under de senaste åren

på Kungl. Maj:ts förslag beviljat medel till beredande av dels tillfällig

löneförbättring, dels dyrtidstillägg åt ifrågavarande lärarinnor.

För dessa befattningshavares avlöningsförmåner har därigenom blivit

på ett tillfredsställande sätt sörjt under den tid, som kan komma

att förflyta, tills frågan om undervisningsväsendets omorganisation

vunnit sin slutliga lösning.

Icke så med de till ifrågavarande lärarinnor utgående pensionerna.

Visserligen medgav 1920 års riksdag, att dyrtidstillägg finge

utgå även å de förutvarande lärarinnor vid privatläroverk tillkommande

pensioner, men då, såsom jag redan påpekat, nämnda pen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

sioner utgått och utgå med i de flesta fall ganska små belopp, kan

dyrtidstillägget ej medföra så stor förbättring, som är behövlig.

Slutligen bör jag erinra om att den ifrågasatta förhöjningen

blott till en del komme att bestridas med statsmedel, i det

att förut omförmälda överskott hos lärarinnornas pension sanstalt

medgiver, med oförändrade pensionsavgiftsbelopp, om vederbörande

tillhört pensionsanstalten tillräckligt lång tid, en ökning av maximi - pensionerna från 1,200 kronor till 1,500 kronor. Det är således för

att det högsta möjliga pensionsbeloppet skall kunna höjas från 1,500

kronor till 2,400 kronor, oavsett om en del av tjänstetiden inträffat

före pensionsanstaltens inrättande, som ett förökat statsbidrag är

erforderligt.

På grund av de förhållanden, som jag nu framhållit, måste jag

anse det vara i hög grad önskvärt, att den nu föreslagna förhöjningen

av pensionerna komme till stånd. Mot en dylik åtgärd har

anförts dels att åtskilliga andra grupper av befattningshavare befunne

sig i ''samma ställning som här ifrågavarande lärarinnor, nämligen

så till vida som även för dem disproportion rådde mellan

pensionsbelopp och avlöningsbelopp, dels ock att en pensionsförhöjning,

så stor som den nu ifrågasatta, skulle kunna föregripa en blivande

definitiv pensionsreglering.

Vad den första invändningen beträffar, ber jag få framhålla,

att densamma visserligen otvivelaktigt är riktig, men att den nyss

berörda disproportionen dock är ojämförligt mycket större beträffande

privatskollärarinnorna än i fråga om andra, med dem jämförliga lärarinnegrupper.

Jag torde i detta hänseende blott behöva erinra om

att full pension för t. ex. en lärarinna vid kommunal mel lan skol a

numera utgör 2,775 kronor och för ämneslärarinna vid statssamskola

2,700 kronor samt att även en småskollärarinna numera är

berättigad till en pension å 1,287 kronor 50 öre, således mer än en

privatskollärarinna kan erhålla och betydligt mer än dessa lärarinnor

för närvarande faktiskt uppbära, Ett dylikt förhållande synes mig

knappast kunna anses försvarligt, och jag har därför nu funnit mig

böra underställa denna fråga Kungl. Maj:ts förnyade prövning, detta

ehuru Kungl. Maj:t ännu år 1920 ej ansåg densamma böra upptagas

till lösning utan allenast föreslog dyrtidstillägg å de utgående

pensionerna.

En sådan ståndpunkt var då mycket förklarlig. Det var vid

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288''.

25

nämnda tid ännu svårt att förutse, när arbetet med undervisningsväsendets

revision kunde avslutas och nu förevarande fråga bringas

till sin lösning. Nu åter synes det sannolikt, att så lång tid kommer

att förflyta, innan berörda utredningsarbete blivit fullbordat

och den ändrade organisation, som därur må komma att framgå,

hunnit träda i tillämpning, att dessförinnan ett ganska stort antal

lärarinnor kommer att nödgas avgå med otillräckliga pensioner.

Den nu föreslagna åtgärden i syfte att höja pensionsbeloppen skulle

alltså väsentligen få karaktär av en provisorisk åtgärd, ägnad att

åt de lärarinnor, som år från år fått sin definitiva pensionsreglering

uppskjuten, så vitt möjligt bereda en kompensation för dröjsmålet.

Beträffande åter farhågan att den nu ifrågasatta pensionsförhöjningen

skulle kunna föregripa en kommande definitiv pensionsreglering,

ber jag få erinra om skolkommissionens förut återgivna mening

därom. Skolkommissionen har i sitt förberörda utlåtande i

detta ärende framhållit, att något dylikt föregripande ej torde vara

att befara, särskilt med hänsyn till den nyss påpekade stora skillnaden

mellan privatskollärarinnornas och andra lärarinnors pensioner.

Sedan jag sålunda uttalat mig om själva huvudfrågan, ber jag

få närmare beröra vissa detaljer av densamma.

Beträffande först kostnadsfrågan ber jag få erinra om vad jag

nyss påpekat, nämligen att en viss förhöjning av pensionerna till de

lärarinnor, som komma att avgå efter utgången av juni 1921, kan

ske med anlitande endast av de överskottsmedel, som pensionsanstalten

under årens lopp förvärvat. Det är således för att ernå

en ytterligare förhöjning av pensionerna, medförande bland annat,

att blivande maximipension kan uppgå till 2,400 kronor, som ökat

statsbidrag är erforderligt. Det härför behövliga beloppet har av

byråchefen Gröransson beräknats på sätt jag i det föregående angivit.

Uppenbart är, att ifrågavarande belopp måste bliva jämförelsevis

ganska stort och att detsamma kommer att stiga för varje år. Då

emellertid, såsom jag förut betonat, den nu föreslagna pensionsregleringen

är att betrakta som allenast ett provisorium, avsett att

inom ett mindre antal år avlösas av en definitiv pensionsreglering,

är det möjligt att med tämlig visshet överskåda konsekvenserna av

ett bifall till nu föreliggande förslag. Gröransson har beräknat

den största merkostnaden — för år 1926, eller det år, då en eventuell

omorganisation av det allmänna undervisningsväsendet med

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 246 käft. (Nr 288.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

viss sannolikhet kan tänkas senast hava börjat genomföras —- till

177,000 kronor. Tager man hänsyn till vad jag nu anfört och till

den tillbakasätta ställning, som de enskilda läroanstalternas lärarinnor

dock i pensionshänseende intagit och alltjämt intaga, torde

man knappast kunna finna de ekonomiska konsekvenserna avskräckande.

Vidare ber jag få erinra om att direktionen över lärarinnornas

pensionsanstalt till en början ställt sig avvisande mot förslaget att

låta redan förfallna pensioner få förhöjas med tillhjälp av de förut

omförmälda överskottsmedlen. Anledningen härtill är den, att direktionen

velat undvika den tidsödande omräkning av pensionsvärdena,

som tillämpandet av de nya beräkningsgrunderna skulle medföra.

Statskontoret har emellertid föreslagit, att sagda pensionsvärden

skulle höjas med exempelvis 20 procent, varigenom dylik omräkning

bleve överflödig. Detta statskontorets förslag, till vilket

nämnda direktion sedermera angivit sin anslutning, är eldigt min

mening lämpligt och torde avlägsna de nyss antydda svårigheterna.

Statskontoret har uttalat sill tveksamhet, huruvida man borde

söka ernå den föreslagna höjningen till 2,400 kronor av maximipensionerna

till lärarinnor, som framdeles komme att avgå, allenast

genom statsunderstöd. Med anledning härav har skolkommissionen

föreslagit höjning av den nu bestämda årliga minimipensionsavgiften

för lärarinnorna själva till 80 kronor från tidigare 60 kronor samt

för timlärarinna till 4 kronor för veckotimme från tidigare 3 kronor.

Jag anser mig böra tillstyrka detta förslag, som, om det genomföres,

ej torde komma att verka allt för betungande för lärarinnorna. Det

kunde förefalla, som om en dylik höjning av pensionsavgifterna skulle

något förminska det för pensionsregleringens genomförande erforderliga

statsanslaget. Emellertid äro avgifterna enligt de till reglementet

för pensionsanstalten nu hörande tabellerna så beräknade, att

avgiftsförhöjningen kommer att gälla endast de lärarinnor, som vid

inträdet i pensionsanstalten icke uppnått 27 års ålder, vadan nämnda

förhöjning kommer att i enlighet med de för anstalten gällande

grunderna till största delen fonderas.

Vad slutligen beträffar den gjorda framställningen om befrielse

för vissa pensionärer från skyldighet att årligen styrka behov av

tilläggspension, ber jag få anföra, att det enligt min mening knappast

kan anses nödvändigt att alltjämt uppehålla den i sådant hän
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition Nr 288.

seende givna bestämmelsen i dess nuvarande omfattning. Aven om

det ur ordningssynpunkt sett kan anses önskvärt, att man ej helt

släpper det krav på visshet om förefintligt behov, som ligger bakom

nu ifrågavarande bestämmelse, torde sagda krav dock kunna tillfredsställas

på något smidigare sätt än det nu föreskrivna. För min

del anser jag det tillräckligt, att riksdagen lämnar Kungl. Maj:t

rätt att bestämma, på vad sätt berörda behov skall styrkas.

Ett bifall till de förslag om förändrade eller nya grunder och

bestämmelser, som här framläggas, kommer givetvis att föranleda

åtskilliga ändringar särskilt i det för lärarinnornas pensionsanstalt

nu gällande reglemente. Likaså medför dylikt bifall att nya tabeller

för beräknande av pensionsavgifter och pensionsrätt böra fastställas.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare föreskrifter och vidtaga de åtgärder i övrigt, som må befinnas

erforderliga för tillämpningen av berörda ändrade eller nya

grund er och bestämmelser.

Jag har förut berört kostnadsfrågan. Såsom jag i början av

mitt anförande erinrat, har tidigare ett belopp av 150,000 kronor

beräknats för år 1922 för här ifrågavarande ändamål. I detta belopp

ingår då det anslag å 65,000 kronor, varom framställning under

alla förhållanden måst göras för tillgodoseende av det anslagsbehov,

som är föranlett av förut omförmälda kungörelse den 31 december

1917 angående tilläggspensioner. Det övriga beloppet erfordras

för åstadkommande av den nu föreslagna tillfälliga pensionsregleringen.

Jag tillstyrker alltså förslag om beviljande av ett förslagsanslag

för ändamålet för år 1922 å sammanlagt 150,000 kronor.

Vad beträffar år 1921, ber jag få påpeka, att några medel för

den tillfälliga pensionsregleringens delvisa genomförande redan under

sistnämnda år ej reserverats. Då emellertid det anslag, som för

närvarande lämnar tillgång till nu utgående tilläggspensioner och

som skulle från och med år 1922 förhöjas för nyssberörda pensionsreglerings

genomförande, har karaktären av förslagsanslag och den

merkostnad för år 1921, som förorsakas av sagda reglering, ej är

synnerligen stor, torde man blott böra begära riksdagens medgipande,

att ifrågavarande pensionsreglering må få taga sin början

redan under år 1921, eller närmare bestämt med den 1 juli 1921.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungil. Maj:ts proposition Nr 288.

dels medgiva,

ej mindre att de i kungörelse den 23 december

1910 (nr 145, sid. 1) angående pensionering

av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter

intagna, av riksdagen godkända bestämmelser

för tilldelande av bidrag ur förslagsanslaget:

bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter skola i nedan

angivna delar hava följande ändrade lydelse:

§ 1. Lärarinnornas pensionsanstalt.

3. Pensionsavgiften för delägare, tillhörande

grupp A, skall beräknas sålunda, att den motsvarar

en pension av 1,500 kronor från 60 års ålder,

dock att lägsta avgiften för år skall vara 200

kronor och högsta 240 kronor.

Pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp

B, skall bestämmas efter det antal, dock högst 20,

veckotimmar hennes undervisning omfattar i klasserna

över de förberedande. Avgiften för varje

veckotimme skall beräknas sålunda, att den motsvarar

en pension av 75 kronor för varje veckotimme

att utgå från 60 års ålder, dock att lägsta

avgiften för år för en veckotimme skall vara 10

kronor och högsta 12 kronor.

4. Till pensionsavgiften skola utgå följande

bidrag:

a) av staten: 30 procent av den i mom. 3

för den lärarinnegrupp, som delägaren tillhör, angivna

lägsta pensionsavgiften,

b) av kommun eller enskilda donatorer: 30

procent av samma lägsta pensionsavgift, f därest

delägaren är anställd vid enskild mellanskola eller

vid högre flickskola,

c) av läroanstalten: 30 procent av samma lägsta

pensionsavgift, därest delägaren är anställd vid

högre goss- eller samskola eller vid enskilt lärarinneseminarium.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts proposition Nr 288.

För utgörande av i varje fall återstående del

av den pensionsavgift, som jämlikt mom. 3 skall

inbetalas för delägaren, ansvarar vederbörande läroanstalt,

med rätt för läroanstalten att av delägarens

lön avdraga ett belopp svarande mot denna

del av pensionsavgiften.

6. Där ej för särskilt fall, varom stadgas i

pensionsanstaltens reglemente, pensionsrätt svarande

mot vissa pensionsavgifter gått förlorad, utgår

pension med det belopp, som beräknas motsvara

vid den tidpunkt, då pensionen tillträdes, alla de

pensionsavgifter, som blivit för delägaren erlagda,

dock med högst 1,500 kronor om året;

än även att de i kungörelse den 31 december

1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt

vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna intagna, av riksdagen godkända

grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse, att tillämpas från och med

den 1 juli 1921:

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning,

som i § 2 av reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder

den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller

60 år, dock icke före den 1 juli 1918, med

villkor att hon vid sin avgång under minst 10

tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c)

sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt,

att hon enligt eljest gällande bestämmelser

ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för

uppflyttning i högre lönegrad; skolande det ankomma

på Kungl. Maj:t att föreskriva det sätt,

på vilket lärarinna, som före den 1 juli 1918 avgått

från sin befattning, bör styrka sig vara för

sitt uppehälle i behov av tilläggspensionen.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt gällande

beräkningsgrunder motsvarar de sålunda tillgodoräknade

bidragen; dock att tilläggspensionen tillsammans

med den pension, som skulle reglementsenligt

tillkomma vederbörande vid 60 års ålder,

endast för det fall må överstiga 1,000 kronor, att

vid sammanläggningen högre belopp uppkommer

på grund därav, att vederbörande lärarinna för

sin pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver

vad som erfordrats för utbekommande av stadgat

statsbidrag, i vilket fall totalpensionens belopp må

kunna uppgå till högst 1,500 kronor;

dels fastställa följande grunder för beredande

av tilläggspension åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna, vilka avgå

med pension från och med utgången av juni 1921:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som vid

utgången av juni 1921 var delägare eller som därefter

blir delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,

äger rätt att på sätt och under villkor, som nedan

sägs, uppbära tilläggspension, och skall kungörelsen

den 31 december 1917 angående tilläggspensioner

åt vissa lärarinnor vid do statsunderstödda

enskilda läroanstalterna icke tillämpas på

de lärarinnor, som enligt nedan angivna bestämmelser

erhålla tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning,

som i § 2 av reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension

inträder det kalenderår, då pensionstagaren fyller

60 år, dock icke före den 1 juli 1921, med villkor

dels att hon under minst 10 tjänstår, beräknade

på sätt nedan under punkt c) sägs, bestritt

sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon

enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att

tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i

högre lönegrad, dels ock att hon efter utgången

av år 1906 tjänstgjort minst 10 år.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 288.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara

20 veckotimmar för läsår. Biträdande föreståndarinna

tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver

det antal, som hennes undervisningsskyldighet omfattar,

dock sammanlagt högst 20 för läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara

tjänstår; för biträdande föreståndarinna eller lärarinna

skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar,

anses motsvara fullt tjänstår samt läsår,

som omfattar ett mindre antal veckotimmar än

20, betraktas som så stor del av ett tjänstår, som

antalet veckotimmar utgör del av 20.

3. a) För varje läsår, under vilket pensionstagaren

varit delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,

tillgodoräknas henne ett bidrag av 5 kronor

för varje veckotimmes tjänstgöring, dock att bidrag,

som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

icke må överstiga 100 kronor samt att sådant bidrag

icke tillgodoräknas lärarinna efter den 1 juli

det år, under vilket hon fyller 60 år.

b) För varje läsår före den 1 januari 1911

tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av 13

kronor 50 öre för varje veckotimmes tjänstgöring,

dock att det bidrag, som för visst år under tiden

från och med år 1904 till och med år 1910 således

må tillgodoräknas, jämte det bidrag, som staten

haft att vidkännas för lärarinnans pensionering,

tillsammans med vad som inbetalats för henne

för statsbidragets utfående eller behövt inbetalas

för detta ändamål, därest hon tillhört någon av

de äldre pensionsanstalterna, icke må överstiga

270 kronor.

4. Tilläggspensionen utgår med det belopp,

som enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt

från och med den 1 juli 1921 gällande beräkningsgrunder

vid fyllda 60 år motsvara de sålunda

tillgodoräknade bidragen, dock att tilläggspension

tillsammans med den pension, som skulle regie
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Kr 288.

mentsenligt tillkomma vederbörande, icke må överstiga

2,400 kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt givna bestämmelser rörande

i reglementet avsedda pensioner i tillämpliga

delar lända till efterrättelse beträffande nu

ifrågavarande tilläggspensioner;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare föreskrifter, som för tillämpning av förenämnda

bestämmelser och grunder må befinnas

erforderliga;

dels och för beredande enligt här förut angivna

grunder av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor

vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

samt av tillfällig pensionsreglering för sådana

lärarinnor anvisa under riksstatens elfte huvudtitel

på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag

å 150,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1921, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

210704

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:11a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsst s. 2 i texten
  2. BU 1921:46 Utlåtande, i anledning av Kanyl. Majds proposition any åen de til t fåll iy pensionsreyleriny för visso, lärarinnor vid privatläroverk m. m. a1 i texten