Angående rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda undervisningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln
1921-02-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:292, Angående rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda undervisningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition Nr 292.
1
Nr 292.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående rätt för
Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag
till kommunala och enskilda undervisningsanstalter,
till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln;
given Stockholms slott den 25 februari
1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och'' Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
B. J:son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Ma t,v, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, jordbruksoch
handelsdepartementen anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Bergqvist vidare:
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 250 käft. (Nr 292.) 1
2
Rätt för
Kungl. Maj:t
att i vissa fall
bevilja statsbidrag
till
kommunala
och enskilda
undervisningsanstalter
till vilka
statsbidrag
utgår under
åttonde huvudtiteln.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 292.
I sammanhang därmed, att 1900 års riksdag huvudsakligen antog
av Kungl. Maj:t föreslagna grunder föv avlönande i vissa fall
av vikarie för extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna
vid folkskola samt lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller
småskola, som av sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjänst, ävensom
godkände viss förändring av bestämmelserna i kungörelsen den
1 juni 1894 angående avlönande i vissa fall av vikarie för sådan
ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som av sjukdom urståndsattes
att fullgöra sin tjänst, medgav riksdagen i skrivelser nr
79, punkt 20:o, och 111 Kungl. Maj:t rätt att, när i särskilda fall
omständigheterna därtill föranledde, meddela understöd av statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder därav, att någon avvikelse
från nämnda grunder ägt rum. Med anledning härav har Kungl.
Maj:t i särskilda förekommande fall meddelat dispens från bestämmelserna
i den i förenämnda ämne utfärdade kungörelsen den 1
juni 1900.
Vidare fastställde 1906 års riksdag enligt skrivelse nr 144, punkterna
30:o och 31:o, vissa grunder för utdelande av statsbidrag dels till
främjande av undervisning i slöjd, dels ock till anordnande av undervisning
i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor
med enahanda rätt för Kungl. Maj:t, som ovan angivits.
Från bestämmelserna i de i dessa ämnen utfärdade kungörelserna
den 16 juni 1906 har Kungl. Maj:t jämväl i vissa fall dispensera!.
Den riksdagsskrivelse, som föranledde utfärdande av kungörelsen
den 1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare
vid folkskolor och småskolor, innehöll däremot icke någon uttrycklig
rätt för Kungl. Maj:t att meddela understöd av statsmedel för där
avsett ändamål utan hinder av avvikelse från i författningen angivna
grunder; men Kungl. Maj:t har ändock alltid ansett sig berättigad
till meddelande av dispens även i detta ämne, liksom Kungl.
Maj:t understundom dispensera! även från bestämmelserna i kungörelsen
den 11 september 1877 angående anslag till lärares avlöning
vid fortsättningsskolor med däri sedermera gjorda ändringar, för så
vitt angår bestämmelserna om statsbidrag.
I de riksdagens skrivelser, som föregingo utfärdandet av kungörelserna
den 16 september 1918 angående statsbidrag till avlönande
av lärare vid fortsättningsskolor samt den 30 juni 1920 angående
statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 292.
eller särskild slöjdskola och angående statsbidrag för undervisning i
lrushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt, har Knngl. Maj:t
tillerkänts rätt att, där i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda,
meddela understöd av statsmedel (resp. besluta om statsbidrag)
för ifrågavarande ändamål utan hinder därav, att någon avvikelse
från de av riksdagen fastställda grunderna och villkoren för
statsbidrags utgående ägt rum.
Däremot saknas sådant uttryckligt medgivande i fråga om statsbidrag
till avlönande av lärare vid folk- och småskolor, därom kungörelse
utfärdats den 16 september 1918. Riksdagens beslut i detta
hänseende innefattar allenast, att det skulle ankomma på Kungl.
Maj:t att i fråga om tillämpningen av de utav riksdagen godkända
grunderna för sådant statsbidrags utgående utfärda de närmare föreskrifter,
som i detta avseende kunde befinnas erforderliga.
Det synes näppeligen hava varit riksdagens avsikt att genom
denna inskränkning i Kungl. Maj:ts rätt upphäva den dispensrätt,
som Kungl. Maj:t tidigare utan anmärkning i detta hänseende
utövat vid tillämpningen av de fastställda grunderna och villkoren,
och detta desto mindre som i sistnämnda kungörelse även
inbegripas bestämmelser angående statsbidrag till sjukvikarier, i vilket
hänseende, såsom förut påvisats, Kungl. Maj:t tidigare uttryckligen
tillerkänts dispensrätt. Saknaden av sådan rätt torde ock, såsom
erfarenheten redan visat, komma att medföra svårigheter vid
författningens tillämpning till skada för ett förståndigt ordnande av
hithörande förhållanden. Jag vill i detta hänseende anföra ett par
exempel.
I. Skolrådet i Arvidsjaurs skoldistrikt rekvirerade hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Norrbottens län återstående statsbidrag till lärares avlönande för
år 1918. Därvid anmälde skolrådet till återbärande bland annat ett belopp,o vilket
i statsbidrag uppburits för lärarinnan vid flyttande mindre folkskolan i Anäset—Aspliden
Frida Lundborg för tiden den 1—den 18 oktober 1918, då hon varit
av sjukdom hindrad att sköta sin tjänst men vikarie för henne icke varit förordnad.
Folkskolinspektören anmärkte vid granskning av rekvisitionen, att enligt
vunnen upplysning undervisningen vid nämnda skola höstterminen 1918, utan
att lärarinnan därom underrättat skolrådet, ej pågått den för statsbidrags erhållande
föreskrivna tiden. På grund härav yrkade inspektören, att hela det för
bemälda lärarinna för år 1918 uppburna lönetillskottet, 450 kronor, måtte återbäras.
I avgiven förklaring över denna anmärkning anförde skolrådet bland annat:
Undervisningen vid ifrågavarande skola hade skolat höstterminen 1918 pågå un
-
4
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 292.
der tiden den 16 september — den 18 december men hade pågått den 16—den 30
september och den 29 oktober — den 16 november, då Frida Lundborg skött
undervisningen, samt den 21 november — den 21 december, då sjukvikarie för
henne varit förordnad. De mellanliggande tiderna hade Frida Lundborg av sjukdom
varit urståndsatt att tjänstgöra, men hade Frida Lundborg på grund av skolans
isolerade läge icke kunnat därom underrätta skolrådet, så att vikarie kunnat
för benne förordnas. Genom övertidsläsning under den tid undervisningen pågått
hade skolan varit i verksamhet hela den för höstterminen bestämda lästidenmed
undantag av 2 4A veckor.
Kungl. Maj:ts befallningshavande yttrade i beslut den 31 december 1919:
Med godkännande av vad sålunda anmärkt blivit och då undervisningen vid ifrågavarande
skola under år 1918 icke fortgått hela den för statsbidragets utfående
föreskrivna undervisningstiden samt sådana omständigheter i övrigt ej heller syntes
hava förelegat, som det oaktat kunnat berättiga skolrådet till utbekommande
av statsbidrag till nämnda skola, beslöte Kungl. Majits befallningshavande att vid
utanordnande av resterande lönetillskott för år 1918 till skolrådet innehålla bland
annat vad av skolrådet förut uppburits i lönetillskott för ovannämnda lärartjänst.
Skolrådet anförde besvär och anhöll tillika, att, därest besvären icke kunde
bifallas, Kungl. Maj:t ändock måtte medgiva, att till skolrådet finge utanordnas
ifrågavarande lönetillskott.
Regeringsrätten fann enligt beslut den 20 november 1920 ej skäl att göra
ändring i Kungl. Maj:ts befallningshavandes ovannämnda beslut.
Beträffande ansökningen hemställde regeringsrätten, att Kungl. Maj:t måtte
med avseende å vad i målet förekommit medgiva, att den av Kungl. Maj:ts befallningshavande
åberopade omständigheten ej skulle utgöra hinder för skoldistriktet
att utbekomma ifrågavarande lönetillskott för den tid, undervisningen vid omförmälda
skola pågått, ävensom förordna, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i
följd härav skulle hava att företaga målet i denna del till ny behandling.
II. Stockholms folkskoledirektion anhöll hos statskontoret att för år 1919
utbekomma statsbidrag till avlönande av vikarier för vissa tjänstlediga lärare vid
folk- och småskolor.
I avgivet yttrande över denna rekvisition anmärkte folkskolinspektören, att
181 av de lärare och lärarinnor, till vilkas avlönande såsom vikarier för tjänstlediga
lärare statsbidrag begärts, samtidigt med ifrågavarande vikariat uppehållit
andra lärarbefattningar vid Stockholms folkskolor samt att statsbidrag utginge
till avlöning å sistnämnda befattningar. Då statsbidrag icke syntes böra utgå
till avlöning åt en lärare för två samtidigt uppehållna lärarbefattningar, avstyrktes
utbetalning av det för den s. k. dubbeltjänstgöringen begärda statsbidraget
5,011 kronor 2 öre.
Statskontoret avdrog nämnda belopp vid utanordnande av medel på grund
av rekvisitionen.
Direktionen besvärade sig hos Kungl. Maj:t under anförande bland annat:
På grund av den stora utbredning, som den under åren 1918 och 1919 rådande
influensaepidemien hade även i huvudstaden, hade under flera perioder av
nämnda år de största svårigheter mött att uppehålla undervisningen vid Stock
-
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 292. 5
holms folkskolor. Ur undervisningens synpunkt hade det varit angeläget att icke
behöva inställa densamma; och jämväl från medicinskt sakkunnigt håll hade angivits,
att det vore önskvärt att i det längsta söka hålla skolorna i gång. Med
undantag för tio dagar i början av höstterminen 1918 samt därjämte kortare tider
vid enstaka skolor hade det ock för folkskoledirektionen varit möjligt att
trots den rådande epidemien uppehålla undervisningen. Med hänsyn till den
vitt utbredda sjukligheten bland lärarna krävdes emellertid härför anställande av
ett avsevärt stort antal vikarier. Då det visade sig omöjligt och icke heller lämpligt
att för sådan vikariatstjänstgöring i alla fall anställa nya vikarier, hade icke
annan utväg återstått än att därjämte vidtala inom distriktet redan anställda ordinarie
eller extra ordinarie lärare att utom dem eljest åliggande undervisning
därjämte å annan tid såsom vikarier för sjuka lärare sköta undervisningen i deras
avdelningar. Det vore till stor del tack vare denna anordning, som det under
ifrågavarande sjukdomstider var möjligt att uppehålla undervisningen vid Stockholms
folkskolor.
Regeringsrätten fann ej skäl att göra ändring i statskontorets beslut, i vad
det överklagats, men dess flesta ledamöter hemställde, att Kungl. Maj:t med avseende
å vad i målet förekommit måtte förklara, att den anmärkta omständigheten
icke skulle utgöra hinder för utbetalande av ifrågavarande statsbidrag och
förty visa målet åter till statskontoret för ny behandling.
Dessa båda ärenden liava ännu icke föredragits inför Kungl.
Maj:t i statsrådet, enär det synes tvivelaktigt, huruvida Kungl. Maj:t
äger rätt att dispensera från de ifrågavarande bestämmelserna. Att
skoldistrikten skulle gå miste om statsbidrag i dessa fall synes dock
icke vara förenligt med billighet och rättvisa och torde också knappast
hava varit av riksdagen avsett.
Även i ett annat hänseende har Kungl. Maj:ts bundenhet vid
av riksdagen godkända villkor för utanordnande av statsbidrag visat
sig leda till säkerligen icke förutsedda konsekvenser. Jag syftar därvid
på den fråga, som genom proposition nr 15 förelädes 1919 års
urtima riksdag, angående rätt för Göteborgs lyceum för flickor att
komma i åtnjutande av statsbidrag, oaktat visst villkor för erhållande
av dylikt bidrag ej uppfyllts. Vad Kungl. Maj:t där föreslagit vann
riksdagens bifall enligt dess skrivelse nr 7. Till undvikande av att
för varje gång hänvändelse till riksdagen måste ske, i andra dylika
fall, där tvekan om rättmätigheten av statsbidrags utgående icke
torde råda, oaktat någon brist förefinnes i uppfyllandet av villkoren,
torde dispensrätt böra tillkomma Kungl. Maj:t med avseende å de
av riksdagen meddelade villkoren för åtnjutande av statsbidrag från
anslaget till privatläroverk.
Men härförutom finnas under åttonde huvudtiteln åtskilliga an
-
Departe
mentschefen.
6
Kungl. May. Is proposition Nr 292.
slag till statsbidrag, vid vilka äro av riksdagen fastade grunder och
villkor av beskaffenhet, att deras bokstavliga och rigorösa tillämpande
måste i särskilda fall anses utesluten såsom medförande en faktisk
orättvisa. Sådana anslag äio anslagen till högre folkskolor och
kommunala mellanskolor jämte undervisning i slöjd vid dessa skolor
samt till den lägre yrkesundervisningen. Någon dispensrätt — utöver
meddelande av verkställighetsåtgärder — har Kungl. Maj:t icke
i dessa fall erhållit.
Av vad jag nu anfört framgår, att riksdagen i vissa fall rörande
statsbidrag till undervisningsanstalter, där riksdagen fastställt
grunder och villkor att vid statsbidrags utanordnande lända till efterrättelse,
medgivit Kungl. Maj:t rätt att utan hinder därav, att någon
avvikelse från de fastställda grunderna och villkoren ägt rum, besluta
om statsbidrags utgående, medan åter i andra fall ett dylikt
medgivande icke lämnats. Någon saklig anledning till den sålunda
gjorda skillnaden synes mig icke förefinnas, utan i det ena
fallet lika väl som i det andra torde det vara — såväl med hänsyn
till billighet och rättvisa som till förhindrande av att Kungl.
Maj it nödgas i förekommande specialfall vända sig till riksdagen —
lämpligast, att den Kungl. Maj:t sålunda i vissa fall medgivna
dispensrätten utsträckes att gälla alla likartade fall och således
kommer att omfatta samtliga kommunala och enskilda undervisningsanstalter.
Till det ojämförligt största antalet av de kommunala
och enskilda undervisningsanstalterna utgår statsbidrag från särskilda
anslag under åttonde huvudtiteln men även under femte, nionde
och tionde huvudtitlarna finnas anslag till statsbidrag åt dylika
läroanstalter. Den ifrågasatta dispensrätten, vilken synes böra omfatta
samtliga de kommunala och enskilda undervisningsanstalter,
som åtnjuta statsbidrag, torde desto hellre kunna av riksdagen meddelas,
som det icke synes vara lämpligt att för likartade fall gälla
olikartade bestämmelser samt ett dylikt medgivande delvis tidigare
lämnats i fall, där det nu icke förefinnes. Naturligtvis måste härvid
förutsättas, att Kungl. Maj:ts dispensrätt utövas endast i särskilda,
av speciella omständigheter föranledda fall, och att endast en mindre
avvikelse från de av riksdagen fastställda villkoren och grunderna
därigenom äger rum.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen medgiva,
7
Kungl. May.ts proposition Nr 292.
att det må ankomma på Kungl. Maj:t att, där
i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda,
besluta om utgående av statsbidrag till kommunala
och enskilda undervisningsanstalter, till vilka
statsbidrag utgår, utan hinder därav att någon
mindre avvikelse från de av riksdagen för statsbidragets
utgående fastställda grunderna och villkoren
ägt ram.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdageii.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt för Kungl. Majd att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda s. 3 i texten
- SU 1921:66 Statsutskottets utlåtande Nr 66 s. 22 i texten