Sök i Ratio Lex

Angående rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda undervisningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln

1921-02-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:292, Angående rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda undervisningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 292.

1

Nr 292.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående rätt för

Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja statsbidrag

till kommunala och enskilda undervisningsanstalter,

till vilka statsbidrag utgår under åttonde huvudtiteln;

given Stockholms slott den 25 februari

1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och'' Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

B. J:son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Ma t,v, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, jordbruksoch

handelsdepartementen anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Bergqvist vidare:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 250 käft. (Nr 292.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Rätt för

Kungl. Maj:t

att i vissa fall

bevilja statsbidrag

till

kommunala

och enskilda

undervisningsanstalter

till vilka

statsbidrag

utgår under

åttonde huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 292.

I sammanhang därmed, att 1900 års riksdag huvudsakligen antog

av Kungl. Maj:t föreslagna grunder föv avlönande i vissa fall

av vikarie för extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna

vid folkskola samt lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller

småskola, som av sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjänst, ävensom

godkände viss förändring av bestämmelserna i kungörelsen den

1 juni 1894 angående avlönande i vissa fall av vikarie för sådan

ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som av sjukdom urståndsattes

att fullgöra sin tjänst, medgav riksdagen i skrivelser nr

79, punkt 20:o, och 111 Kungl. Maj:t rätt att, när i särskilda fall

omständigheterna därtill föranledde, meddela understöd av statsmedel

för ifrågavarande ändamål utan hinder därav, att någon avvikelse

från nämnda grunder ägt rum. Med anledning härav har Kungl.

Maj:t i särskilda förekommande fall meddelat dispens från bestämmelserna

i den i förenämnda ämne utfärdade kungörelsen den 1

juni 1900.

Vidare fastställde 1906 års riksdag enligt skrivelse nr 144, punkterna

30:o och 31:o, vissa grunder för utdelande av statsbidrag dels till

främjande av undervisning i slöjd, dels ock till anordnande av undervisning

i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor

med enahanda rätt för Kungl. Maj:t, som ovan angivits.

Från bestämmelserna i de i dessa ämnen utfärdade kungörelserna

den 16 juni 1906 har Kungl. Maj:t jämväl i vissa fall dispensera!.

Den riksdagsskrivelse, som föranledde utfärdande av kungörelsen

den 1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare

vid folkskolor och småskolor, innehöll däremot icke någon uttrycklig

rätt för Kungl. Maj:t att meddela understöd av statsmedel för där

avsett ändamål utan hinder av avvikelse från i författningen angivna

grunder; men Kungl. Maj:t har ändock alltid ansett sig berättigad

till meddelande av dispens även i detta ämne, liksom Kungl.

Maj:t understundom dispensera! även från bestämmelserna i kungörelsen

den 11 september 1877 angående anslag till lärares avlöning

vid fortsättningsskolor med däri sedermera gjorda ändringar, för så

vitt angår bestämmelserna om statsbidrag.

I de riksdagens skrivelser, som föregingo utfärdandet av kungörelserna

den 16 september 1918 angående statsbidrag till avlönande

av lärare vid fortsättningsskolor samt den 30 juni 1920 angående

statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 292.

eller särskild slöjdskola och angående statsbidrag för undervisning i

lrushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt, har Knngl. Maj:t

tillerkänts rätt att, där i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda,

meddela understöd av statsmedel (resp. besluta om statsbidrag)

för ifrågavarande ändamål utan hinder därav, att någon avvikelse

från de av riksdagen fastställda grunderna och villkoren för

statsbidrags utgående ägt rum.

Däremot saknas sådant uttryckligt medgivande i fråga om statsbidrag

till avlönande av lärare vid folk- och småskolor, därom kungörelse

utfärdats den 16 september 1918. Riksdagens beslut i detta

hänseende innefattar allenast, att det skulle ankomma på Kungl.

Maj:t att i fråga om tillämpningen av de utav riksdagen godkända

grunderna för sådant statsbidrags utgående utfärda de närmare föreskrifter,

som i detta avseende kunde befinnas erforderliga.

Det synes näppeligen hava varit riksdagens avsikt att genom

denna inskränkning i Kungl. Maj:ts rätt upphäva den dispensrätt,

som Kungl. Maj:t tidigare utan anmärkning i detta hänseende

utövat vid tillämpningen av de fastställda grunderna och villkoren,

och detta desto mindre som i sistnämnda kungörelse även

inbegripas bestämmelser angående statsbidrag till sjukvikarier, i vilket

hänseende, såsom förut påvisats, Kungl. Maj:t tidigare uttryckligen

tillerkänts dispensrätt. Saknaden av sådan rätt torde ock, såsom

erfarenheten redan visat, komma att medföra svårigheter vid

författningens tillämpning till skada för ett förståndigt ordnande av

hithörande förhållanden. Jag vill i detta hänseende anföra ett par

exempel.

I. Skolrådet i Arvidsjaurs skoldistrikt rekvirerade hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län återstående statsbidrag till lärares avlönande för

år 1918. Därvid anmälde skolrådet till återbärande bland annat ett belopp,o vilket

i statsbidrag uppburits för lärarinnan vid flyttande mindre folkskolan i Anäset—Aspliden

Frida Lundborg för tiden den 1—den 18 oktober 1918, då hon varit

av sjukdom hindrad att sköta sin tjänst men vikarie för henne icke varit förordnad.

Folkskolinspektören anmärkte vid granskning av rekvisitionen, att enligt

vunnen upplysning undervisningen vid nämnda skola höstterminen 1918, utan

att lärarinnan därom underrättat skolrådet, ej pågått den för statsbidrags erhållande

föreskrivna tiden. På grund härav yrkade inspektören, att hela det för

bemälda lärarinna för år 1918 uppburna lönetillskottet, 450 kronor, måtte återbäras.

I avgiven förklaring över denna anmärkning anförde skolrådet bland annat:

Undervisningen vid ifrågavarande skola hade skolat höstterminen 1918 pågå un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 292.

der tiden den 16 september — den 18 december men hade pågått den 16—den 30

september och den 29 oktober — den 16 november, då Frida Lundborg skött

undervisningen, samt den 21 november — den 21 december, då sjukvikarie för

henne varit förordnad. De mellanliggande tiderna hade Frida Lundborg av sjukdom

varit urståndsatt att tjänstgöra, men hade Frida Lundborg på grund av skolans

isolerade läge icke kunnat därom underrätta skolrådet, så att vikarie kunnat

för benne förordnas. Genom övertidsläsning under den tid undervisningen pågått

hade skolan varit i verksamhet hela den för höstterminen bestämda lästidenmed

undantag av 2 4A veckor.

Kungl. Maj:ts befallningshavande yttrade i beslut den 31 december 1919:

Med godkännande av vad sålunda anmärkt blivit och då undervisningen vid ifrågavarande

skola under år 1918 icke fortgått hela den för statsbidragets utfående

föreskrivna undervisningstiden samt sådana omständigheter i övrigt ej heller syntes

hava förelegat, som det oaktat kunnat berättiga skolrådet till utbekommande

av statsbidrag till nämnda skola, beslöte Kungl. Majits befallningshavande att vid

utanordnande av resterande lönetillskott för år 1918 till skolrådet innehålla bland

annat vad av skolrådet förut uppburits i lönetillskott för ovannämnda lärartjänst.

Skolrådet anförde besvär och anhöll tillika, att, därest besvären icke kunde

bifallas, Kungl. Maj:t ändock måtte medgiva, att till skolrådet finge utanordnas

ifrågavarande lönetillskott.

Regeringsrätten fann enligt beslut den 20 november 1920 ej skäl att göra

ändring i Kungl. Maj:ts befallningshavandes ovannämnda beslut.

Beträffande ansökningen hemställde regeringsrätten, att Kungl. Maj:t måtte

med avseende å vad i målet förekommit medgiva, att den av Kungl. Maj:ts befallningshavande

åberopade omständigheten ej skulle utgöra hinder för skoldistriktet

att utbekomma ifrågavarande lönetillskott för den tid, undervisningen vid omförmälda

skola pågått, ävensom förordna, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i

följd härav skulle hava att företaga målet i denna del till ny behandling.

II. Stockholms folkskoledirektion anhöll hos statskontoret att för år 1919

utbekomma statsbidrag till avlönande av vikarier för vissa tjänstlediga lärare vid

folk- och småskolor.

I avgivet yttrande över denna rekvisition anmärkte folkskolinspektören, att

181 av de lärare och lärarinnor, till vilkas avlönande såsom vikarier för tjänstlediga

lärare statsbidrag begärts, samtidigt med ifrågavarande vikariat uppehållit

andra lärarbefattningar vid Stockholms folkskolor samt att statsbidrag utginge

till avlöning å sistnämnda befattningar. Då statsbidrag icke syntes böra utgå

till avlöning åt en lärare för två samtidigt uppehållna lärarbefattningar, avstyrktes

utbetalning av det för den s. k. dubbeltjänstgöringen begärda statsbidraget

5,011 kronor 2 öre.

Statskontoret avdrog nämnda belopp vid utanordnande av medel på grund

av rekvisitionen.

Direktionen besvärade sig hos Kungl. Maj:t under anförande bland annat:

På grund av den stora utbredning, som den under åren 1918 och 1919 rådande

influensaepidemien hade även i huvudstaden, hade under flera perioder av

nämnda år de största svårigheter mött att uppehålla undervisningen vid Stock
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 292. 5

holms folkskolor. Ur undervisningens synpunkt hade det varit angeläget att icke

behöva inställa densamma; och jämväl från medicinskt sakkunnigt håll hade angivits,

att det vore önskvärt att i det längsta söka hålla skolorna i gång. Med

undantag för tio dagar i början av höstterminen 1918 samt därjämte kortare tider

vid enstaka skolor hade det ock för folkskoledirektionen varit möjligt att

trots den rådande epidemien uppehålla undervisningen. Med hänsyn till den

vitt utbredda sjukligheten bland lärarna krävdes emellertid härför anställande av

ett avsevärt stort antal vikarier. Då det visade sig omöjligt och icke heller lämpligt

att för sådan vikariatstjänstgöring i alla fall anställa nya vikarier, hade icke

annan utväg återstått än att därjämte vidtala inom distriktet redan anställda ordinarie

eller extra ordinarie lärare att utom dem eljest åliggande undervisning

därjämte å annan tid såsom vikarier för sjuka lärare sköta undervisningen i deras

avdelningar. Det vore till stor del tack vare denna anordning, som det under

ifrågavarande sjukdomstider var möjligt att uppehålla undervisningen vid Stockholms

folkskolor.

Regeringsrätten fann ej skäl att göra ändring i statskontorets beslut, i vad

det överklagats, men dess flesta ledamöter hemställde, att Kungl. Maj:t med avseende

å vad i målet förekommit måtte förklara, att den anmärkta omständigheten

icke skulle utgöra hinder för utbetalande av ifrågavarande statsbidrag och

förty visa målet åter till statskontoret för ny behandling.

Dessa båda ärenden liava ännu icke föredragits inför Kungl.

Maj:t i statsrådet, enär det synes tvivelaktigt, huruvida Kungl. Maj:t

äger rätt att dispensera från de ifrågavarande bestämmelserna. Att

skoldistrikten skulle gå miste om statsbidrag i dessa fall synes dock

icke vara förenligt med billighet och rättvisa och torde också knappast

hava varit av riksdagen avsett.

Även i ett annat hänseende har Kungl. Maj:ts bundenhet vid

av riksdagen godkända villkor för utanordnande av statsbidrag visat

sig leda till säkerligen icke förutsedda konsekvenser. Jag syftar därvid

på den fråga, som genom proposition nr 15 förelädes 1919 års

urtima riksdag, angående rätt för Göteborgs lyceum för flickor att

komma i åtnjutande av statsbidrag, oaktat visst villkor för erhållande

av dylikt bidrag ej uppfyllts. Vad Kungl. Maj:t där föreslagit vann

riksdagens bifall enligt dess skrivelse nr 7. Till undvikande av att

för varje gång hänvändelse till riksdagen måste ske, i andra dylika

fall, där tvekan om rättmätigheten av statsbidrags utgående icke

torde råda, oaktat någon brist förefinnes i uppfyllandet av villkoren,

torde dispensrätt böra tillkomma Kungl. Maj:t med avseende å de

av riksdagen meddelade villkoren för åtnjutande av statsbidrag från

anslaget till privatläroverk.

Men härförutom finnas under åttonde huvudtiteln åtskilliga an
-

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May. Is proposition Nr 292.

slag till statsbidrag, vid vilka äro av riksdagen fastade grunder och

villkor av beskaffenhet, att deras bokstavliga och rigorösa tillämpande

måste i särskilda fall anses utesluten såsom medförande en faktisk

orättvisa. Sådana anslag äio anslagen till högre folkskolor och

kommunala mellanskolor jämte undervisning i slöjd vid dessa skolor

samt till den lägre yrkesundervisningen. Någon dispensrätt — utöver

meddelande av verkställighetsåtgärder — har Kungl. Maj:t icke

i dessa fall erhållit.

Av vad jag nu anfört framgår, att riksdagen i vissa fall rörande

statsbidrag till undervisningsanstalter, där riksdagen fastställt

grunder och villkor att vid statsbidrags utanordnande lända till efterrättelse,

medgivit Kungl. Maj:t rätt att utan hinder därav, att någon

avvikelse från de fastställda grunderna och villkoren ägt rum, besluta

om statsbidrags utgående, medan åter i andra fall ett dylikt

medgivande icke lämnats. Någon saklig anledning till den sålunda

gjorda skillnaden synes mig icke förefinnas, utan i det ena

fallet lika väl som i det andra torde det vara — såväl med hänsyn

till billighet och rättvisa som till förhindrande av att Kungl.

Maj it nödgas i förekommande specialfall vända sig till riksdagen —

lämpligast, att den Kungl. Maj:t sålunda i vissa fall medgivna

dispensrätten utsträckes att gälla alla likartade fall och således

kommer att omfatta samtliga kommunala och enskilda undervisningsanstalter.

Till det ojämförligt största antalet av de kommunala

och enskilda undervisningsanstalterna utgår statsbidrag från särskilda

anslag under åttonde huvudtiteln men även under femte, nionde

och tionde huvudtitlarna finnas anslag till statsbidrag åt dylika

läroanstalter. Den ifrågasatta dispensrätten, vilken synes böra omfatta

samtliga de kommunala och enskilda undervisningsanstalter,

som åtnjuta statsbidrag, torde desto hellre kunna av riksdagen meddelas,

som det icke synes vara lämpligt att för likartade fall gälla

olikartade bestämmelser samt ett dylikt medgivande delvis tidigare

lämnats i fall, där det nu icke förefinnes. Naturligtvis måste härvid

förutsättas, att Kungl. Maj:ts dispensrätt utövas endast i särskilda,

av speciella omständigheter föranledda fall, och att endast en mindre

avvikelse från de av riksdagen fastställda villkoren och grunderna

därigenom äger rum.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen medgiva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 292.

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att, där

i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda,

besluta om utgående av statsbidrag till kommunala

och enskilda undervisningsanstalter, till vilka

statsbidrag utgår, utan hinder därav att någon

mindre avvikelse från de av riksdagen för statsbidragets

utgående fastställda grunderna och villkoren

ägt ram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdageii.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt för Kungl. Majd att i vissa fall bevilja statsbidrag till kommunala och enskilda s. 3 i texten
  2. SU 1921:66 Statsutskottets utlåtande Nr 66 s. 22 i texten