Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ersättning åt lappfogdar in. m

1921-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:295, Angående anslag till ersättning åt lappfogdar in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

ersättning åt lappfogdar in. m.; given Stockholms slott

den 14 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hullet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hava de fyra lappfogdarna i

riket av närmare angivna skäl anhålbt, att det nuvarande årliga arvodet

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 253 höft. (Nr 295.) 672 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

Historik.

till lappfogde, 5,000 kronor, måtte, räknat från och med år 1921, höjas

till 6,800 kronor, att för lappfogdes resor från och med sistnämnda år

rese- och traktamentsersättning finge utgå enligt tredje i stället för efter

fjärde klassen i gällande resereglemente samt att löneförhöjningsbeloppen

för år 1921 ävensom dyrtidstillägg å samma belopp eventuellt finge

utanordnas ur lappfonderna i respektive län.

Vid anmälan av ärendet till årets statsverksproposition — femte

huvudtiteln, punkten 118 — meddelade jag, att 1919 års lappkommitté

samt länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län avgivit

infordrade utlåtanden, ävensom att framställningen ifråga sedermera

remitterats till 1902 års löneregleringskommitté för yttrande, vilket

inom kort kunde vara att förvänta.. Redan i frågans dåvarande läge

syntes det mig klart, att eu höjning av lappfogdarnas arvoden snarast

borde ske. Utan att då kunna intaga någon bestämd ståndpunkt rörande

storleken av arvodesförhöjningen, ansåg jag emellertid en dylik höjning

för det dåvarande böra beräknas till 1,000 kronor. Då arvodena ifråga

utginge av det å extra stat uppförda reservationsanslaget till ersättning

åt lappfogdar m. m., ansåg jag, att detta anslag, som för år 1921 bestämts

att utgå med 41,550 kronor, i statsverkspropositionen borde för år 1922

endast till storleken beräknas.

I anslutning härtill hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas

i ämnet, till ersättning åt lappfogdar m. m. på extra stat för år

1922 beräkna ett reservationsanslag av 45,550 kronor.

För beredande av motsvarande avlöningstillägg för år 1921 åt lappfogdarna

hemställde jag vidare — femte huvudtiteln, 1921 års tilläggsstat,

punkten 32 — att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan

på proposition i ämnet, på nyssnämnda tilläggsstat för berörda

ändamål beräkna ett förslagsanslag, högst, 4,000 kronor.

Vad jag sålunda hemställt, vann Kungl. Maj:ts bifall.

Sedan det av 1902 års löneregleringskommitté begärda utlåtandet

den 1 mars 1921 avgivits av kommittén, torde jag ånyo få anmäla förevarande

ärende för Kungl. Maj:t.

Innan jag ingår på behandling av den utav lappfogdarna gjorda

framställningen, torde det emellertid vara lämpligt att lämna en kort historik

över lappfogdarnas avlöningsförhållanden.

Från tiden för lappfogdeinstitutionens tillkomst till och med år 1908 uppburo

lappfogdarna — som utgjorde tre, nämligen en i vartdera av Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, till den 1 juli 1916, från vilken tidpunkt ytter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

ligare en lappfogde anställdes, i Norrbottens län — ett årligt arvode av 3,000

kronor, frånsett ett under senare år tillkommet dyrtidstillägg å 300 kronor.

I den till 1908 års riksdag avlåtna proposition, nr 71, angående lönereglering

för landsstaterna i länen m. m., uti vilken proposition även uppkommen fråga

om förbättrade avlöningsförmåner åt lappfogdarna behandlades, yttrade föredragande

departementschefen till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet,

bland annat, att, änskönt lappfogdens tjänsteställning icke finge anses likvärdig

med kronofogdens men dock i flera avseenden mera krävande än länsmannens,

departementschefen ansåg, att då utgående arvode för lappfogde jämte dyrtidstillägg

och reseersättning icke utgjorde skälig ersättning för hans arbete, utan

höll departementschefen före, att arvodet med avseende på de avlöningsförmåner,

som dä föresloges för kronofogdar och länsmän, borde sättas till 4,000 kronor

förutom reseersättning som dittills.

Den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen delades av Kungl.

Maj:t, i anslutning vartill Kungl. Maj:t hos riksdagen begärde härav påkallad

höjning av anslaget på extra stat för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i

Norge samt till lappfogdar och lappförmän ävensom ordningsmän inom lappbyarna.

Denna begäran bifölls av riksdagen.

Sedan samtliga lappfogdar gjort framställning om förbättring av sina avlöningsförmåner

och i sådant hänseende hemställt, att arvodet måtte ökas åtminstone

med 1,000 kronor till 5,000 kronor ävensom att dylik avlöningsförbättring

måtte få tillgodonjutas även under år 1918, gjorde Kungl. Maj:t framställning

i ämnet i statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag, sjätte huvudtiteln

(jfr sid. 17—21). vederbörande departementschef hade ansett det belopp av

1,000 kronor, varmed förhöjning av lappfogdes arvode ifrågasatts, icke vara för

högt tilltaget. Med ett arvode å 5,000 kronor skulle man även i stort sett bibehålla

den dåvarande relationen mellan lappfogdarnas och länsmännens, dåmera

landsfiskalernas, avlöningsförmåner — något som ansågs vara av viss betydelse,

då lappfogdarna ej sällan rekryterades ur sistnämnda tjänstemannakategori.

Enligt vad departementschefen erinrade, erhöllo tre av lappfogdarna sitt arvode

från ovanberörda anslag, medan den fjärde lappfogden, i enlighet med 1916 års

riksdags uttalande, tills vidare avlönades från Norrbottens lappfond. Då emellertid

behovet av denne sistnämnde, i Norrbottens län tjänstgörande extra lappfogde

dåmera visat sig vara av stadigvarande natur, både departementschefen

ansett, att jämväl hans arvode borde från och med år 1919 utgå av ifrågavarande

anslag å sjätte huvudtiteln. Att den ifrågasatta avlöningsförhöjningen finge utgå

redan från och med ingången av år 1918, hade departementschefen ock velat förorda

av skäl bland annat, att landsfiskalerna redan med år 1918 inträdde i sina

nya löneförhållanden.

För år 1919 hemställdes av angivna anledning och på i övrigt anfört skäl

om anvisande å extra stat, för enahanda ändamål som förut, av ett reservationsanslag

till närmare angivet belopp.

I sin skrivelse nr 6 A anmälde riksdagen, att den ansett sig böra medgiva,

att arvodet till den lappfogde, som dittills avlönats av medel från Norrbottens

lappfond, från och med år 1919 utginge av ifrågavarande anslag. Kungl. Maj:ts

framställning om förhöjning från och med år 1919 av arvodena till lappfogdarna

med 1,000 kronor till dem vardera hade riksdagen jämväl funnit sig böra bifalla.

Däremot hade riksdagen icke kunnat medgiva, att denna avlöningsförhöjning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lappfogdarnas

framställning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

skulle utgå redan från och med år 1918, enär därigenom löneregleringen för

ifrågavarande befattningshavare i viss mån komme att erhålla retroaktiv karaktär.

Det begärda anslaget för år 1919 beviljades av riksdagen.

I detta sammanhang torde även få erinras därom, att i de tre nordligaste

länen åtnjuta å ordinarie stat landsfogde en begynnelseavlöning

av 5,200 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor och landsfiskal

(inberäknat förvaltningsbidrag 500 kronor) en begynnelseavlöning av

3,700 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor. Därtill kommo för

år 1920 tillfällig löneförbättring med respektive 900 och 750 kronor

ävensom dyrtid stillägg.

Jag övergår härefter till lappfogdarnas förevarande framställning.

I denna framhålla lappfogdarna till en början, att, ehuru förhöjning

av deras arvoden för tämligen kort tid sedan företagits, den nu

utgående avlöningen icke kunde anses motsvara det arbete, som numera

vore förenat med deras tjänstgöring. Rörande den inträdda ökningen

i arbetsbördan yttra lappfogdarna bland annat följande:

Genom att, såsom en följd av den nyligen avslutade konventionen med

Norge i renbetesfrågan, på många håll förändringar måste företagas rörande

sättet för renskötselns bedrivande och större fordringar ställas på renskötselns

intensitet, hade lappfogdarnas inspektionsresor blivit i väsentlig mån mera betungande.

Genom att vidare, såsom ett led i strävandet att införa lagstadgad

ordning bland fjälltrakternas befolkning, en ordnad utarrendering av kronans rätt

till bete, slåtter, jakt och fiske ovan odlingsgränsen etc. jämlikt stadgandet i § 31

lapplagen under de senare åren påbörjats eller genomförts, hade expeditionsarbetet

blivit i synnerligen hög grad utökat. Eu ej ringa arbetsbörda hade desslikes

tillkommit genom den uppsikt över den så kallade olagliga bebyggelsen i

fjälltrakterna, som numera ålåge lappfogdarna i samtliga län. Jämväl genom tillkomsten

av bestämmelserna i § 45 normalskolreglementet rörande anmälan om

skolpliktiga lappbarn samt stadgandena i §§ 35 och 37 lapplagen rörande bofastas

renar samt rörande renräkning både lappfogdarnas göromål avsevärt vuxit.

Av vad sålunda anförts, anse lappfogdarna det framgå, att de

beträffande fjälltrakterna och dessas speciella förhållanden numera i

mångt och mycket fullgöra en liknande funktion som folkskolinspektörerna

för skolväsendet och fiskeriintendenterna för fiskerinäringen. Ehuru

formellt bunden till respektive länsstyrelser borde lappfogdens verksamhet

sålunda i realiteten icke jämföras med landsstatstjänstemännens

utan närmast med medlemmarnas av nyssnämnda två kårer.

Lappfogdarna erinra härefter, att folkskolinspektörerna i de nordliga

länen uppbure — ortstillägg inräknat — en avlöning av 5,800 kronor

jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 295. 5

10 års tjänstgöring, att fiskeriintendenterna — jämte särskild ersättning

för förrättning av enskild natur — erhölle en begynnelseavlöning av

5,400 kronor och en slutavlöning av 6,400 kronor samt att till nomadskolinspektören,

vilkens verksamhet enligt lappfogdarnas åsikt i än högre

grad än förutnämnda befattningshavares överensstämde med lappfogdarnas,

utginge ett arvode av 7,300 kronor för år.

Under framhållande av att lappfogdarnas löneförmåner sålunda högst

väsentligt understege dem, som tillkomme förenämnda tjänstemän, anse

lappfogdarna berättigat, att de i princip tillerkännas samma löneförmåner

som folkskolinspektörs- och fiskeriintendentskårerna. Med tanke på dels

att lappfogdetjänsten i det hela måste betraktas som väsentligt mer ansträngande

än det tjänstemännen inom nyssnämnda kårer åvilande arbete,

dels ock att förstnämnda tjänst blott vore tillsatt på förordnande, varigenom

några ålders- eller dyrortstillägg ej torde vara att påräkna, syntes

det jämväl skäligt, att arvodet till lappfogdarna sattes till det belopp,

som utginge till ovannämnda tjänstemän i dessas högsta lönegrad.

I fråga om rese- och traktamentsersättning påpekas, att, medan såväl

folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören som fiskeriintendenterna

uppbära dylik ersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente,

lappfogdarna — vilkas resor, såsom till största delen förlagda till fjälltrakterna,

vore dyrbarare och avsevärt strapatsrikare än de flesta tjänstemäns

— endast åtnjuta ersättning enligt fjärde klassen.

Såsom förut nämnts, utmynnar lappfogdarnas framställning huvudsakligen

i eu hemställan om ett årligt arvode av 6,800 kronor från och

med år 1921 och rätt att från samma tidpunkt uppbära rese- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i resereglemente!.

I utlåtande den 4 december 1920 har 1919 års lappkommitté

framhållit, att i anledning av den konvention angående flyttlapparnas

rätt till renbetning, som den 5 februari 1919 avslutats med Norge och

den 1 januari 1923 träder i kraft, högst betydande förändringar beträffande

de svenska lapparnas renskötsel konime att påkallas. Dessa

förändringar i renskötseln krävde åter av lappfogdarna ett väsentligt

större mått av arbete och omsorg än tidigare ålegat dem och detta icke

blott under övergångstiden utan även för framtiden till upprätthållande

av konventionens bestämmelser.

Efter att mera detaljerat hava redogjort för det ökade arbete, som

konventionen kommit eller komrne att medföra för de särskilda lappfogdarna,

vitsordar kommittén lappfogdarnas uppgift om ökning av arbetsbördan

i vissa andra avseenden. Sålunda belyser kommittén närmare,

1919 års

lappkommitté.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 295.

Länsstyrelserna

i Jämtlands,

Västerbottens

och Norrbottens

län.

huru lappfogdarnas expeditionsarbete i hög grad utökats på grund av

vissa göromål, som sammanhänga med utarrendering av kronans rätt till

bete, slåtter, jakt och fiske ovan odlingsgränsen och å renbetesfjallen i

Jämtland, varjämte kommittén förklarar sig särskilt vilja framhålla den

ökning i göromålen, som uppstått genom lappfogdarnas befattning med

lappskolväsendet samt, såvitt anginge lappfogdarna i Norrbotten, genom

de år 1917 införda bestämmelserna angående den bofasta befolkningens

renägarskap.

Härjämte anför kommittén, bland annat, att nomadskolinspektörens

tjänst, om än densamma på grund av sitt mera omfattande tjänstgöringsområde

och arten av därmed förenade göromål måste anses ställa större

krav på innehavaren, dock närmast kunde jämföras med lappfogdarnas

tjänst. Åven med fiskeriintendenternas tjänst syntes kommittén lappfogdetjänsterna

kunna jämföras.

I fråga om lappfogdarnas tjänsteresor framhåller kommittén huvudsakligen,

att dessa, som toge en väsentlig del av året i anspråk, övervägande

läge inom de öde och kala fjällen, i motsats till vad som gällde

beträffande de flesta andra tjänstemän i Norrland, vilka hade sitt egentliga

tjänstgöringsområde förlagt till de mera bebyggda delarna av landet.

Kommittén förklarar sig på det livligaste tillstyrka bifall till lappfogdarnas

förevarande framställning. Lika med lappfogdarna ansåge

kommittén, att de höjda löneförmånerna borde till lappfogdarna utgå

från och med år 1921, men syntes kommittén medel för ändamålet för

sagda år böra begäras å tilläggsstat för år 1921, då det vore mindre

lämpligt att lappfonderna betungades med ifrågavarande utgift.

Medan länsstyrelsen i Jämtlands län i utlåtande den 4 december

1920 till alla delar tillstyrkt lappfogdarnas framställning, har länsstyrelsen

i Västerbottens län i sitt den 2 i samma månad avgivna utlåtande

uttalat den mening, att nu utgående avlöning till lappfogdarna visserligen

måste anses för knapp i förhållande till det med befattningarna

förenade arbete och ansvar, men att å andra sidan de av lappfogdarna

framställda anspråken beträffande löneförmånerna vore väl drygt tilltagna,

därvid länsstyrelsen särskilt hänvisat till jämförelse med landsfogdarnas

— dock enligt länsstyrelsens åsikt alltför låga — avlöning. Länsstyrelsen

anser skäligt, att ett med ytterligare 1,000 kronor förhöjt arvode

eller således 6,000 kronor för år från och med år 1921 tilldelas

lappfogdarna och att i samband härmed anslaget till lappfogdar m. m.

höjes med härför erforderligt belopp, dels i riksstaten för år 1922

och dels å 1921 års tilläggsstat. Mot den av lappfogdarna ifrågasatta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 295.

förhöjningen av rese- och traktamentsersättningen förklarar länsstyrelsen

sig ingen erinran hava att framställa, varjämte länsstyrelsen i fråga

om dyrtidstillägg uttalar den åsikten, att sådant, såsom hittills, borde

utgå å lappfogdarnas hela arvode.

I sitt den 2 december 1920 avgivna utlåtande anser länsstyrelsen

i Norrbottens län, att avlöningen till lappfogdarna, med hänsyn till

deras numera väsentligt ökade arbetsuppgift, bör höjas, dock icke i

begärd utsträckning, enär de, om så skedde, skulle i aviöningshänseende

komma framför exempelvis landsfogden i Norrbottens län, om ålderstillägg

för denne ej medräknades. Närmast syntes länsstyrelsen lappfogde

böra i aviöningshänseende likställas med folkskolinspektör och

det årliga arvodet således utgå med 5,800 kronor, varjämte lappfogde

borde komma i åtnjutande av förhöjt arvode, motsvarande folkskolinspektörs

ålderstillägg, när han uppnått härför föreskrivet antal tjänsteår.

I vad lappfogdarnas framställning avser ökat dagtraktamente, erforderliga

medels utgående ur respektive lappfonder och dyrtidstillägg

å blivande avlöningsförhöjning anser länsstyrelsen sig böra tillstyrka

densamma.

I sitt förberörda utlåtande den 1 mars 1921 håller 1902 års löneregleringskommitté

före, att vid prövning av nu förevarande framställning

från lappfogdarna man, åtminstone på frågans nuvarande stadium,

icke bör frångå relationen till vederbörande befattningshavare vid landsstaten.

Efter redogörelse för de avlöningsförmåner, som för närvarande —

förutom dyrtidstillägg — åtnjutas av landsfogdar och landsfiskaler, erinrar

kommittén, att landsstaten hör till de grenar av den civila statsförvaltningen,

beträffande vilkas befattningshavare Kungl. Maj:t den 3

december 1920 uppdragit åt kommittén att verkställa utredning angående

ny definitiv lönereglering samt, så snart ske kunde, inkomma med

det förslag, som av utredningen föranleddes.

I anledning härav meddelar kommittén, att, såvitt nu kunde bedömas,

kommittén under loppet av innevarande års första hälft torde

bliva i tillfälle att skrida till den åsyftade utredningen beträffande befattningshavare

vid landsstaten.

Härjämte anför kommittén, att det enligt kommitténs mening skulle

kunna verka föregripande på nämnda utredning, även om arvodena till

lappfogdarna bleve höjda allenast till vad i förevarande ärende lägst

föreslagits. Då emellertid jämväl kommittén funne skäligt, att arvodena

i någon mån höjdes, ville kommittén tillstyrka, att desamma bleve för

Löneregler

ringskom
mittén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

vartdera av åren 1921 och 1922 provisoriskt höjda, vart och ett arvode

med 500 kronor. Även å de sålunda förhöjda arvodena syntes kommittén

dyrtidstillägg böra utgå i enlighet med föreskrifter, som vore

eller kunde bliva meddelade.

I anledning av lappfogdarnas begäran att för deras resor rese- och

traktamentsersättning måtte utgå enligt tredje, i stället för fjärde klassen

i gällande resereglemente framhåller kommittén, att kommittén sökt hos

riksräkenskapsverket erhålla uppgift i fråga om de ersättningsbelopp,

som under år 1920 i nämnda hänseende utbetalats till lappfogdar. I

anledning härav hade från riksräkenskapsverket kommit löneregleringskommittén

till hända en skrivelse med bifogad uppgift i nyss antytt

hänseende.

Av denna uppgift, som jämte nyssnämnda skrivelse bilagts kommitténs

utlåtande, inhämtas, att under år 1920 —- frånsett, beträffande

Jämtlands och Norrbottens län, december, för vilken månad nämnda

läns räkenskaper ännu icke avlämnats till riksräkenskapsverket — reseoch

traktamentsersättning i skilda poster utbetalts till lappfogden i

Jämtlands län med 2,211 kronor 20 öre, till lappfogden i Västerbottens

län med 1,938 kronor samt till de bägge lappfogdarna i Norrbottens

län med respektive 6,148 kronor 61 öre och 6,035 kronor 36 öre.

Kommittén förklarar nu, att kommittén, efter tagen del av berörda

uppgift och med hänsyn jämväl till pågående utredning beträffande nytt

resereglemente, ansett sig icke kunna tillstyrka lappfogdarnas framställning

i denna del.

Av det anförda framgår med tydlighet, att arbetsbördan för lappfogdarna

i hög grad ökats. Särskilt är att märka de omfattande arbetsuppgifter,

som den med Norge avslutade konventionen i renbetesfrågan

medför för ifrågavarande befattningshavare. Med hänsyn härtill och i

anslutning till vad jag redan vid ärendets preliminära anmälan till statsverkspropositionen

antydde, torde eu höjning av lappfogdarnas arvoden

snarast böra ske. Därvid bör icke förbises, att väl näppeligen några

statens tjänstemän hava att fullgöra sin gärning under så uppslitande

förhållanden som lappfogdarna, vilket synes mig väl motivera, att man

icke för ängsligt fasthåller vid den ställning, de i och för sig anses

böra intaga på tjänstemannaskalan. Samtliga hörda myndigheter och

kommittéer äro också eniga därom, att en ar\*>desförhöjning för dem

redan nu bör vidtagas, medan åter olika meningar yppat sig rörande

själva det belopp, varmed höjning bör äga rum. Det förefaller mig,

som om på sina håll den mera formella syn på saken, jag nyss be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

rörde, kommit att spela en val så stor roll. Under det att 1919 års lappkommitté

och länsstyrelsen i Jämtlands län anse arvodet böra, med bifall

till lappfogdarnas begäran, ökas till 6,800 kronor, bava länsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län funnit arvodet kunna vid en ökning

begränsas till 6,000 kronor respektive 5,800 kronor. 1902 års löneregleringskommitté

bär, enär åtminstone på frågans nuvarande stadium hittills

iakttagen relation i avlöningsbänseende till vederbörande befattningshavare

vid landsstaten icke borde frångås och då även en förböjning

av arvodet till allenast sistnämnda belopp skulle kunna verka föregripande

å anbefalld utredning om ny definitiv lönereglering rörande,

bland andra, ifrågavarande befattningshavare, ansett sig blott kunna tillstyrka

en ökning av arvodet för vartdera av åren 1921 och 1922 med

500 kronor eller således till 5,500 kronor.

Såsom förut erinrats, yttrade jag vid ärendets förberedande anmälan

till statsverkspropositionen, att jag, utan att då kunna intaga någon

bestämd ståndpunkt i fråga om storleken av arvodesförhöj ningen, ansåge

en dylik förhöjning böra beräknas till 1,000 kronor för vartdera av åren

1921 och 1922. Då löneregleringskommittén från sin utgångspunkt

ansett en ökning av arvodet utöver vad kommittén föreslagit kunna

verka föregripande på kommitténs arbeten, nödgas jag tyvärr för närvarande

inskränka mig till att förorda en arvodesökning av allenast 500

kronor för år, å vilket belopp dock, såsom löneregleringskommittén även

förutsatt, vederbörligt dyrtidstillägg torde böra utgå. 1 anslutning härtill

torde reservationsanslaget till ersättning åt lappfogdar m. m. för år 1922

böra föreslås att utgå med 43,550 kronor mot i statsverkspropositionen

beräknade 45,550 kronor, varjämte det å tilläggsstat för år 1921 beräknade

förslagsanslaget, högst, 4,000 kronor för beredande av avlöningstillägg

åt lappfogdarna synes böra fixeras till balva sistnämnda belopp

eller 2,000 kronor. Att belasta lappfonderna med utgifterna för 1921

års arvodesökning torde, efter vad 1919 års lappkommitté och länsstyrelsen

i Västerbottens län anfört, icke vara lämpligt.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet finner jag mig,

med hänsyn till pågående utredning om nytt resereglemente, icke kunna

för närvarande tillstyrka bifall till lappfogdarnas begäran att få räkna

rese- och traktamentsersättning efter tredje i stället för efter fjärde

klassen i gällande resereglemente.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 253 höft. (Nr 295.)

672 21 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

dels att till ersättning åt lappfogdar m. m. på

extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 43,550 kronor,

dels ock att för beredande av avlöningstillägg åt

lappfogdarna på tilläggsstat för år 1921 bevilja ett

förslagsanslag, högst, 2,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ersättning åt lappfogdar m. m. s. 13 i texten
  2. SU 1921:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ersättning åt lappfogdar m. m. s. 14 i texten