Angående anslag till ersättning åt lappfogdar in. m
1921-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:295, Angående anslag till ersättning åt lappfogdar in. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
1
Nr 295.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
ersättning åt lappfogdar in. m.; given Stockholms slott
den 14 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hullet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hava de fyra lappfogdarna i
riket av närmare angivna skäl anhålbt, att det nuvarande årliga arvodet
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 253 höft. (Nr 295.) 672 21 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
Historik.
till lappfogde, 5,000 kronor, måtte, räknat från och med år 1921, höjas
till 6,800 kronor, att för lappfogdes resor från och med sistnämnda år
rese- och traktamentsersättning finge utgå enligt tredje i stället för efter
fjärde klassen i gällande resereglemente samt att löneförhöjningsbeloppen
för år 1921 ävensom dyrtidstillägg å samma belopp eventuellt finge
utanordnas ur lappfonderna i respektive län.
Vid anmälan av ärendet till årets statsverksproposition — femte
huvudtiteln, punkten 118 — meddelade jag, att 1919 års lappkommitté
samt länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län avgivit
infordrade utlåtanden, ävensom att framställningen ifråga sedermera
remitterats till 1902 års löneregleringskommitté för yttrande, vilket
inom kort kunde vara att förvänta.. Redan i frågans dåvarande läge
syntes det mig klart, att eu höjning av lappfogdarnas arvoden snarast
borde ske. Utan att då kunna intaga någon bestämd ståndpunkt rörande
storleken av arvodesförhöjningen, ansåg jag emellertid en dylik höjning
för det dåvarande böra beräknas till 1,000 kronor. Då arvodena ifråga
utginge av det å extra stat uppförda reservationsanslaget till ersättning
åt lappfogdar m. m., ansåg jag, att detta anslag, som för år 1921 bestämts
att utgå med 41,550 kronor, i statsverkspropositionen borde för år 1922
endast till storleken beräknas.
I anslutning härtill hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
i ämnet, till ersättning åt lappfogdar m. m. på extra stat för år
1922 beräkna ett reservationsanslag av 45,550 kronor.
För beredande av motsvarande avlöningstillägg för år 1921 åt lappfogdarna
hemställde jag vidare — femte huvudtiteln, 1921 års tilläggsstat,
punkten 32 — att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition i ämnet, på nyssnämnda tilläggsstat för berörda
ändamål beräkna ett förslagsanslag, högst, 4,000 kronor.
Vad jag sålunda hemställt, vann Kungl. Maj:ts bifall.
Sedan det av 1902 års löneregleringskommitté begärda utlåtandet
den 1 mars 1921 avgivits av kommittén, torde jag ånyo få anmäla förevarande
ärende för Kungl. Maj:t.
Innan jag ingår på behandling av den utav lappfogdarna gjorda
framställningen, torde det emellertid vara lämpligt att lämna en kort historik
över lappfogdarnas avlöningsförhållanden.
Från tiden för lappfogdeinstitutionens tillkomst till och med år 1908 uppburo
lappfogdarna — som utgjorde tre, nämligen en i vartdera av Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, till den 1 juli 1916, från vilken tidpunkt ytter
-
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
ligare en lappfogde anställdes, i Norrbottens län — ett årligt arvode av 3,000
kronor, frånsett ett under senare år tillkommet dyrtidstillägg å 300 kronor.
I den till 1908 års riksdag avlåtna proposition, nr 71, angående lönereglering
för landsstaterna i länen m. m., uti vilken proposition även uppkommen fråga
om förbättrade avlöningsförmåner åt lappfogdarna behandlades, yttrade föredragande
departementschefen till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet,
bland annat, att, änskönt lappfogdens tjänsteställning icke finge anses likvärdig
med kronofogdens men dock i flera avseenden mera krävande än länsmannens,
departementschefen ansåg, att då utgående arvode för lappfogde jämte dyrtidstillägg
och reseersättning icke utgjorde skälig ersättning för hans arbete, utan
höll departementschefen före, att arvodet med avseende på de avlöningsförmåner,
som dä föresloges för kronofogdar och länsmän, borde sättas till 4,000 kronor
förutom reseersättning som dittills.
Den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen delades av Kungl.
Maj:t, i anslutning vartill Kungl. Maj:t hos riksdagen begärde härav påkallad
höjning av anslaget på extra stat för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i
Norge samt till lappfogdar och lappförmän ävensom ordningsmän inom lappbyarna.
Denna begäran bifölls av riksdagen.
Sedan samtliga lappfogdar gjort framställning om förbättring av sina avlöningsförmåner
och i sådant hänseende hemställt, att arvodet måtte ökas åtminstone
med 1,000 kronor till 5,000 kronor ävensom att dylik avlöningsförbättring
måtte få tillgodonjutas även under år 1918, gjorde Kungl. Maj:t framställning
i ämnet i statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag, sjätte huvudtiteln
(jfr sid. 17—21). vederbörande departementschef hade ansett det belopp av
1,000 kronor, varmed förhöjning av lappfogdes arvode ifrågasatts, icke vara för
högt tilltaget. Med ett arvode å 5,000 kronor skulle man även i stort sett bibehålla
den dåvarande relationen mellan lappfogdarnas och länsmännens, dåmera
landsfiskalernas, avlöningsförmåner — något som ansågs vara av viss betydelse,
då lappfogdarna ej sällan rekryterades ur sistnämnda tjänstemannakategori.
Enligt vad departementschefen erinrade, erhöllo tre av lappfogdarna sitt arvode
från ovanberörda anslag, medan den fjärde lappfogden, i enlighet med 1916 års
riksdags uttalande, tills vidare avlönades från Norrbottens lappfond. Då emellertid
behovet av denne sistnämnde, i Norrbottens län tjänstgörande extra lappfogde
dåmera visat sig vara av stadigvarande natur, både departementschefen
ansett, att jämväl hans arvode borde från och med år 1919 utgå av ifrågavarande
anslag å sjätte huvudtiteln. Att den ifrågasatta avlöningsförhöjningen finge utgå
redan från och med ingången av år 1918, hade departementschefen ock velat förorda
av skäl bland annat, att landsfiskalerna redan med år 1918 inträdde i sina
nya löneförhållanden.
För år 1919 hemställdes av angivna anledning och på i övrigt anfört skäl
om anvisande å extra stat, för enahanda ändamål som förut, av ett reservationsanslag
till närmare angivet belopp.
I sin skrivelse nr 6 A anmälde riksdagen, att den ansett sig böra medgiva,
att arvodet till den lappfogde, som dittills avlönats av medel från Norrbottens
lappfond, från och med år 1919 utginge av ifrågavarande anslag. Kungl. Maj:ts
framställning om förhöjning från och med år 1919 av arvodena till lappfogdarna
med 1,000 kronor till dem vardera hade riksdagen jämväl funnit sig böra bifalla.
Däremot hade riksdagen icke kunnat medgiva, att denna avlöningsförhöjning
4
Lappfogdarnas
framställning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
skulle utgå redan från och med år 1918, enär därigenom löneregleringen för
ifrågavarande befattningshavare i viss mån komme att erhålla retroaktiv karaktär.
Det begärda anslaget för år 1919 beviljades av riksdagen.
I detta sammanhang torde även få erinras därom, att i de tre nordligaste
länen åtnjuta å ordinarie stat landsfogde en begynnelseavlöning
av 5,200 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor och landsfiskal
(inberäknat förvaltningsbidrag 500 kronor) en begynnelseavlöning av
3,700 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor. Därtill kommo för
år 1920 tillfällig löneförbättring med respektive 900 och 750 kronor
ävensom dyrtid stillägg.
Jag övergår härefter till lappfogdarnas förevarande framställning.
I denna framhålla lappfogdarna till en början, att, ehuru förhöjning
av deras arvoden för tämligen kort tid sedan företagits, den nu
utgående avlöningen icke kunde anses motsvara det arbete, som numera
vore förenat med deras tjänstgöring. Rörande den inträdda ökningen
i arbetsbördan yttra lappfogdarna bland annat följande:
Genom att, såsom en följd av den nyligen avslutade konventionen med
Norge i renbetesfrågan, på många håll förändringar måste företagas rörande
sättet för renskötselns bedrivande och större fordringar ställas på renskötselns
intensitet, hade lappfogdarnas inspektionsresor blivit i väsentlig mån mera betungande.
Genom att vidare, såsom ett led i strävandet att införa lagstadgad
ordning bland fjälltrakternas befolkning, en ordnad utarrendering av kronans rätt
till bete, slåtter, jakt och fiske ovan odlingsgränsen etc. jämlikt stadgandet i § 31
lapplagen under de senare åren påbörjats eller genomförts, hade expeditionsarbetet
blivit i synnerligen hög grad utökat. Eu ej ringa arbetsbörda hade desslikes
tillkommit genom den uppsikt över den så kallade olagliga bebyggelsen i
fjälltrakterna, som numera ålåge lappfogdarna i samtliga län. Jämväl genom tillkomsten
av bestämmelserna i § 45 normalskolreglementet rörande anmälan om
skolpliktiga lappbarn samt stadgandena i §§ 35 och 37 lapplagen rörande bofastas
renar samt rörande renräkning både lappfogdarnas göromål avsevärt vuxit.
Av vad sålunda anförts, anse lappfogdarna det framgå, att de
beträffande fjälltrakterna och dessas speciella förhållanden numera i
mångt och mycket fullgöra en liknande funktion som folkskolinspektörerna
för skolväsendet och fiskeriintendenterna för fiskerinäringen. Ehuru
formellt bunden till respektive länsstyrelser borde lappfogdens verksamhet
sålunda i realiteten icke jämföras med landsstatstjänstemännens
utan närmast med medlemmarnas av nyssnämnda två kårer.
Lappfogdarna erinra härefter, att folkskolinspektörerna i de nordliga
länen uppbure — ortstillägg inräknat — en avlöning av 5,800 kronor
jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och
Kungl. May.ts Proposition Nr 295. 5
10 års tjänstgöring, att fiskeriintendenterna — jämte särskild ersättning
för förrättning av enskild natur — erhölle en begynnelseavlöning av
5,400 kronor och en slutavlöning av 6,400 kronor samt att till nomadskolinspektören,
vilkens verksamhet enligt lappfogdarnas åsikt i än högre
grad än förutnämnda befattningshavares överensstämde med lappfogdarnas,
utginge ett arvode av 7,300 kronor för år.
Under framhållande av att lappfogdarnas löneförmåner sålunda högst
väsentligt understege dem, som tillkomme förenämnda tjänstemän, anse
lappfogdarna berättigat, att de i princip tillerkännas samma löneförmåner
som folkskolinspektörs- och fiskeriintendentskårerna. Med tanke på dels
att lappfogdetjänsten i det hela måste betraktas som väsentligt mer ansträngande
än det tjänstemännen inom nyssnämnda kårer åvilande arbete,
dels ock att förstnämnda tjänst blott vore tillsatt på förordnande, varigenom
några ålders- eller dyrortstillägg ej torde vara att påräkna, syntes
det jämväl skäligt, att arvodet till lappfogdarna sattes till det belopp,
som utginge till ovannämnda tjänstemän i dessas högsta lönegrad.
I fråga om rese- och traktamentsersättning påpekas, att, medan såväl
folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören som fiskeriintendenterna
uppbära dylik ersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente,
lappfogdarna — vilkas resor, såsom till största delen förlagda till fjälltrakterna,
vore dyrbarare och avsevärt strapatsrikare än de flesta tjänstemäns
— endast åtnjuta ersättning enligt fjärde klassen.
Såsom förut nämnts, utmynnar lappfogdarnas framställning huvudsakligen
i eu hemställan om ett årligt arvode av 6,800 kronor från och
med år 1921 och rätt att från samma tidpunkt uppbära rese- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i resereglemente!.
I utlåtande den 4 december 1920 har 1919 års lappkommitté
framhållit, att i anledning av den konvention angående flyttlapparnas
rätt till renbetning, som den 5 februari 1919 avslutats med Norge och
den 1 januari 1923 träder i kraft, högst betydande förändringar beträffande
de svenska lapparnas renskötsel konime att påkallas. Dessa
förändringar i renskötseln krävde åter av lappfogdarna ett väsentligt
större mått av arbete och omsorg än tidigare ålegat dem och detta icke
blott under övergångstiden utan även för framtiden till upprätthållande
av konventionens bestämmelser.
Efter att mera detaljerat hava redogjort för det ökade arbete, som
konventionen kommit eller komrne att medföra för de särskilda lappfogdarna,
vitsordar kommittén lappfogdarnas uppgift om ökning av arbetsbördan
i vissa andra avseenden. Sålunda belyser kommittén närmare,
1919 års
lappkommitté.
6
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 295.
Länsstyrelserna
i Jämtlands,
Västerbottens
och Norrbottens
län.
huru lappfogdarnas expeditionsarbete i hög grad utökats på grund av
vissa göromål, som sammanhänga med utarrendering av kronans rätt till
bete, slåtter, jakt och fiske ovan odlingsgränsen och å renbetesfjallen i
Jämtland, varjämte kommittén förklarar sig särskilt vilja framhålla den
ökning i göromålen, som uppstått genom lappfogdarnas befattning med
lappskolväsendet samt, såvitt anginge lappfogdarna i Norrbotten, genom
de år 1917 införda bestämmelserna angående den bofasta befolkningens
renägarskap.
Härjämte anför kommittén, bland annat, att nomadskolinspektörens
tjänst, om än densamma på grund av sitt mera omfattande tjänstgöringsområde
och arten av därmed förenade göromål måste anses ställa större
krav på innehavaren, dock närmast kunde jämföras med lappfogdarnas
tjänst. Åven med fiskeriintendenternas tjänst syntes kommittén lappfogdetjänsterna
kunna jämföras.
I fråga om lappfogdarnas tjänsteresor framhåller kommittén huvudsakligen,
att dessa, som toge en väsentlig del av året i anspråk, övervägande
läge inom de öde och kala fjällen, i motsats till vad som gällde
beträffande de flesta andra tjänstemän i Norrland, vilka hade sitt egentliga
tjänstgöringsområde förlagt till de mera bebyggda delarna av landet.
Kommittén förklarar sig på det livligaste tillstyrka bifall till lappfogdarnas
förevarande framställning. Lika med lappfogdarna ansåge
kommittén, att de höjda löneförmånerna borde till lappfogdarna utgå
från och med år 1921, men syntes kommittén medel för ändamålet för
sagda år böra begäras å tilläggsstat för år 1921, då det vore mindre
lämpligt att lappfonderna betungades med ifrågavarande utgift.
Medan länsstyrelsen i Jämtlands län i utlåtande den 4 december
1920 till alla delar tillstyrkt lappfogdarnas framställning, har länsstyrelsen
i Västerbottens län i sitt den 2 i samma månad avgivna utlåtande
uttalat den mening, att nu utgående avlöning till lappfogdarna visserligen
måste anses för knapp i förhållande till det med befattningarna
förenade arbete och ansvar, men att å andra sidan de av lappfogdarna
framställda anspråken beträffande löneförmånerna vore väl drygt tilltagna,
därvid länsstyrelsen särskilt hänvisat till jämförelse med landsfogdarnas
— dock enligt länsstyrelsens åsikt alltför låga — avlöning. Länsstyrelsen
anser skäligt, att ett med ytterligare 1,000 kronor förhöjt arvode
eller således 6,000 kronor för år från och med år 1921 tilldelas
lappfogdarna och att i samband härmed anslaget till lappfogdar m. m.
höjes med härför erforderligt belopp, dels i riksstaten för år 1922
och dels å 1921 års tilläggsstat. Mot den av lappfogdarna ifrågasatta
7
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 295.
förhöjningen av rese- och traktamentsersättningen förklarar länsstyrelsen
sig ingen erinran hava att framställa, varjämte länsstyrelsen i fråga
om dyrtidstillägg uttalar den åsikten, att sådant, såsom hittills, borde
utgå å lappfogdarnas hela arvode.
I sitt den 2 december 1920 avgivna utlåtande anser länsstyrelsen
i Norrbottens län, att avlöningen till lappfogdarna, med hänsyn till
deras numera väsentligt ökade arbetsuppgift, bör höjas, dock icke i
begärd utsträckning, enär de, om så skedde, skulle i aviöningshänseende
komma framför exempelvis landsfogden i Norrbottens län, om ålderstillägg
för denne ej medräknades. Närmast syntes länsstyrelsen lappfogde
böra i aviöningshänseende likställas med folkskolinspektör och
det årliga arvodet således utgå med 5,800 kronor, varjämte lappfogde
borde komma i åtnjutande av förhöjt arvode, motsvarande folkskolinspektörs
ålderstillägg, när han uppnått härför föreskrivet antal tjänsteår.
I vad lappfogdarnas framställning avser ökat dagtraktamente, erforderliga
medels utgående ur respektive lappfonder och dyrtidstillägg
å blivande avlöningsförhöjning anser länsstyrelsen sig böra tillstyrka
densamma.
I sitt förberörda utlåtande den 1 mars 1921 håller 1902 års löneregleringskommitté
före, att vid prövning av nu förevarande framställning
från lappfogdarna man, åtminstone på frågans nuvarande stadium,
icke bör frångå relationen till vederbörande befattningshavare vid landsstaten.
Efter redogörelse för de avlöningsförmåner, som för närvarande —
förutom dyrtidstillägg — åtnjutas av landsfogdar och landsfiskaler, erinrar
kommittén, att landsstaten hör till de grenar av den civila statsförvaltningen,
beträffande vilkas befattningshavare Kungl. Maj:t den 3
december 1920 uppdragit åt kommittén att verkställa utredning angående
ny definitiv lönereglering samt, så snart ske kunde, inkomma med
det förslag, som av utredningen föranleddes.
I anledning härav meddelar kommittén, att, såvitt nu kunde bedömas,
kommittén under loppet av innevarande års första hälft torde
bliva i tillfälle att skrida till den åsyftade utredningen beträffande befattningshavare
vid landsstaten.
Härjämte anför kommittén, att det enligt kommitténs mening skulle
kunna verka föregripande på nämnda utredning, även om arvodena till
lappfogdarna bleve höjda allenast till vad i förevarande ärende lägst
föreslagits. Då emellertid jämväl kommittén funne skäligt, att arvodena
i någon mån höjdes, ville kommittén tillstyrka, att desamma bleve för
Löneregler
ringskom
mittén.
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
vartdera av åren 1921 och 1922 provisoriskt höjda, vart och ett arvode
med 500 kronor. Även å de sålunda förhöjda arvodena syntes kommittén
dyrtidstillägg böra utgå i enlighet med föreskrifter, som vore
eller kunde bliva meddelade.
I anledning av lappfogdarnas begäran att för deras resor rese- och
traktamentsersättning måtte utgå enligt tredje, i stället för fjärde klassen
i gällande resereglemente framhåller kommittén, att kommittén sökt hos
riksräkenskapsverket erhålla uppgift i fråga om de ersättningsbelopp,
som under år 1920 i nämnda hänseende utbetalats till lappfogdar. I
anledning härav hade från riksräkenskapsverket kommit löneregleringskommittén
till hända en skrivelse med bifogad uppgift i nyss antytt
hänseende.
Av denna uppgift, som jämte nyssnämnda skrivelse bilagts kommitténs
utlåtande, inhämtas, att under år 1920 —- frånsett, beträffande
Jämtlands och Norrbottens län, december, för vilken månad nämnda
läns räkenskaper ännu icke avlämnats till riksräkenskapsverket — reseoch
traktamentsersättning i skilda poster utbetalts till lappfogden i
Jämtlands län med 2,211 kronor 20 öre, till lappfogden i Västerbottens
län med 1,938 kronor samt till de bägge lappfogdarna i Norrbottens
län med respektive 6,148 kronor 61 öre och 6,035 kronor 36 öre.
Kommittén förklarar nu, att kommittén, efter tagen del av berörda
uppgift och med hänsyn jämväl till pågående utredning beträffande nytt
resereglemente, ansett sig icke kunna tillstyrka lappfogdarnas framställning
i denna del.
Av det anförda framgår med tydlighet, att arbetsbördan för lappfogdarna
i hög grad ökats. Särskilt är att märka de omfattande arbetsuppgifter,
som den med Norge avslutade konventionen i renbetesfrågan
medför för ifrågavarande befattningshavare. Med hänsyn härtill och i
anslutning till vad jag redan vid ärendets preliminära anmälan till statsverkspropositionen
antydde, torde eu höjning av lappfogdarnas arvoden
snarast böra ske. Därvid bör icke förbises, att väl näppeligen några
statens tjänstemän hava att fullgöra sin gärning under så uppslitande
förhållanden som lappfogdarna, vilket synes mig väl motivera, att man
icke för ängsligt fasthåller vid den ställning, de i och för sig anses
böra intaga på tjänstemannaskalan. Samtliga hörda myndigheter och
kommittéer äro också eniga därom, att en ar\*>desförhöjning för dem
redan nu bör vidtagas, medan åter olika meningar yppat sig rörande
själva det belopp, varmed höjning bör äga rum. Det förefaller mig,
som om på sina håll den mera formella syn på saken, jag nyss be
-
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
rörde, kommit att spela en val så stor roll. Under det att 1919 års lappkommitté
och länsstyrelsen i Jämtlands län anse arvodet böra, med bifall
till lappfogdarnas begäran, ökas till 6,800 kronor, bava länsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län funnit arvodet kunna vid en ökning
begränsas till 6,000 kronor respektive 5,800 kronor. 1902 års löneregleringskommitté
bär, enär åtminstone på frågans nuvarande stadium hittills
iakttagen relation i avlöningsbänseende till vederbörande befattningshavare
vid landsstaten icke borde frångås och då även en förböjning
av arvodet till allenast sistnämnda belopp skulle kunna verka föregripande
å anbefalld utredning om ny definitiv lönereglering rörande,
bland andra, ifrågavarande befattningshavare, ansett sig blott kunna tillstyrka
en ökning av arvodet för vartdera av åren 1921 och 1922 med
500 kronor eller således till 5,500 kronor.
Såsom förut erinrats, yttrade jag vid ärendets förberedande anmälan
till statsverkspropositionen, att jag, utan att då kunna intaga någon
bestämd ståndpunkt i fråga om storleken av arvodesförhöj ningen, ansåge
en dylik förhöjning böra beräknas till 1,000 kronor för vartdera av åren
1921 och 1922. Då löneregleringskommittén från sin utgångspunkt
ansett en ökning av arvodet utöver vad kommittén föreslagit kunna
verka föregripande på kommitténs arbeten, nödgas jag tyvärr för närvarande
inskränka mig till att förorda en arvodesökning av allenast 500
kronor för år, å vilket belopp dock, såsom löneregleringskommittén även
förutsatt, vederbörligt dyrtidstillägg torde böra utgå. 1 anslutning härtill
torde reservationsanslaget till ersättning åt lappfogdar m. m. för år 1922
böra föreslås att utgå med 43,550 kronor mot i statsverkspropositionen
beräknade 45,550 kronor, varjämte det å tilläggsstat för år 1921 beräknade
förslagsanslaget, högst, 4,000 kronor för beredande av avlöningstillägg
åt lappfogdarna synes böra fixeras till balva sistnämnda belopp
eller 2,000 kronor. Att belasta lappfonderna med utgifterna för 1921
års arvodesökning torde, efter vad 1919 års lappkommitté och länsstyrelsen
i Västerbottens län anfört, icke vara lämpligt.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet finner jag mig,
med hänsyn till pågående utredning om nytt resereglemente, icke kunna
för närvarande tillstyrka bifall till lappfogdarnas begäran att få räkna
rese- och traktamentsersättning efter tredje i stället för efter fjärde
klassen i gällande resereglemente.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 253 höft. (Nr 295.)
672 21 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.
dels att till ersättning åt lappfogdar m. m. på
extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 43,550 kronor,
dels ock att för beredande av avlöningstillägg åt
lappfogdarna på tilläggsstat för år 1921 bevilja ett
förslagsanslag, högst, 2,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ersättning åt lappfogdar m. m. s. 13 i texten
- SU 1921:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ersättning åt lappfogdar m. m. s. 14 i texten