Sök i Ratio Lex

Angående anslag för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden ni. m

1921-03-14 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:296, Angående anslag för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden ni. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

1

Nr 296.

Kungl. Ma]ds proposition till riksdagen angående anslag

för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom

rikets ödemarksområden ni. m.; given Stockholms slott

den 14 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1921.

m

* Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, ’ statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln punkt 111, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

komma att avlåtas i ämnet, för vidtagande av provisoriska åtgärder beBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 254 Käft. (N:r 296.) 664 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Inledning.

träffande sjukvården inom rikets ödemarksområden m. m. å extra stat

för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 129,500 kronor. Därjämte

har Kungl. Maj:t beträffande tilläggsstaten för år 1921, femte

huvudtiteln punkt 28, föreslagit riksdagen att för enahanda ändamål beräkna

ett förslagsanslag, högst, 79,750 kronor.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor.

Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen

anhållit

dels i skrivelse den 17 mars 1920, nr 78, att Kungl. Maj:t täcktes

låta föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt genom statens

ingripande lämpligare sjuktransporter kunde åstadkommas å landsbygden

vid färd till och från sjukhus,

dels ock i skrivelse den 29 april 1920, nr 169, att Kungl. Maj:t

täcktes snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från statens sida

kunde och borde göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands

fjällbygder nödig sjukvård samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill

utredningen kunde giva anledning.

I nämnda skrivelser har riksdagen uttalat, att de ifrågasatta utredningarna

syntes lämpligen böra verkställas i samråd med Röda korset.

Genom brev den 16 april och den 21 maj 1920 anbefallde Kungl.

Maj:t medicinalstyrelsen att i samråd med överstyrelsen för Svenska

röda korset verkställa utredning i de uti riksdagens skrivelser angivna

syften och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda verkställda

utredningen samt det yttrande och förslag i ämnet, som därav

kunde föranledas.

Med skrivelse den 8 . mars 1921 har nu medicinalstyrelsen överlämnat

ett »Betänkande angående förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden»,

vilket utarbetats av en utav medicinalstyrelsen och överstyrelsen

för Svenska röda korset tillsatt samarbetskommitté. Denna

kommitté består av ordföranden i Svenska röda korset, Hans Kunglfc

Höghet Hertigen av Västergötland, ordförande, och följande ledamöter:

statsrådet C. G. O. Malm, medicinalrådet F. Block och förste provinsialläkaren

H. Forssman, utsedda av medicinalstyrelsen, samman kdirektören

S. Mehn, konsistorienotarien A. Carlgren och generalsekreteraren i Svenska

röda korset friherre E. Stjqrnstedt, utsedda av överstyrelsen. Statsrådet

Malm har dock utgått ur kommittén för den tid, under vilken han är

statsråd, och icke undertecknat ifrågavarande betänkande.

Kommitténs betänkande avser icke blott övre Norrlands fjällbygder

utan även andra ödebygder inom landets övre hälft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 296.

3

Efter att hava redogjort för de förhållanden, till vilka kommittén

tagit hänsyn vid bestämmandet av gränserna för de landområden,

som kommittén funnit böra i sjukvårdshänseende hänföras till ödebygderna,

har kommittén (s. 3) anfört, att, såsom ödemarksgränsen sålunda

dragits, densamma i stort sett inrymmer den övre finnbygden, så

gott som hela Lappland, de västligaste delariia av Jämtlands samt de

nordligaste delarna av Värmlands och Kopparbergs län. Av huvudsakligen

administrativa skäl har kommittén sökt att därvid följa gränserna

för provinsialläkardistrikten. Ifrågavarande områden äro utmärkta å en

vid betänkandet fogad karta.

Kommittén, som utgått från nödvändigheten att beträffande ödemarksområdena

decentralisera sjukhusvården och att bereda underlättad

tillgång på läkar- och sjuksköterskevård samt lämpliga transportmedel

in. m., har föreslagit en del åtgärder i nämnda syften, till en början

dock endast av provisorisk natur, avsedda att vidtagas åren 1921 och

1922, beträffande transportväsendet även åren 1923—1925.

Ehuru min förevarande framställning blott gäller nämnda provisoriska

åtgärder under åren 1921—1922, torde det vara lämpligt att till en

början i korthet angiva grunddragen av de permanenta anstalter, som

avses i huvudförslaget i berörda betänkande. Till nämnda förslag är

jag, innan vederbörande myndigheter lämnats tillfälle att yttra sig däröver,

givetvis icke beredd att taga ställning.

Huvudförslaget.

Av kommittén föreslagna permanenta åtgärder gå i huvudsak ut

på anordnande av vissa mindre sjukvärdsanstalter samt utökande av antalet

sjukvårdspersonal. I förstnämnda hänseende föreslår kommittén

(s. 7) anläggandet av dels distriktssjukstugor med eller utan tuberkulosavdelning,

förlagda till läkarstationer, som ej hava lasarett i sin närhet,

och försedda med efter anstaltens storlek avpassad operationsutrustning,

och dels sjukhärbärgen å platser, där ödebygdens distriktssköterskor

(eventuellt dispensärsköterskor) hava sin boningsplats. Sjukhärbärgena

äro avsedda att upptaga sjuka, vilka antingen skola avvakta lägligt

tillfälle att föras vidare till lasarett eller annan sjukvårdsinrättning eller

ock böra stå under distriktssköterskans omedelbara observation och vård,

varigenom sköterskan beredes bättre tid att sköta övriga sjuka, som

vistas i sina hem.

Begrepp®.

ödemarks
område.

Kommitténs

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Sjukstugor.

Sjuk
härbärgen
-

Enligt kommitténs förslag (s. 8) skulle sjukstuga utan tuberkulosavdelning

innehålla 10 och sjukstuga med sådan avdelning 16 vårdplatser.

Byggnadskostnaderna för sjukstugorna, som skulle göras av

enklast möjliga typ, har kommittén (s. 9) beräknat till 78,000 resp.

96,000 kronor per styck.

Följande antal sjukstugor borde (s. 14) anordnas inom de särskilda

länen:

Norrbottens län

Västerbottens »

Jämtlands »

Utan tub.-avcl. Mod tub.-avd.

3 2

2 2

3 1

Summa 8 o

Därjämte borde tuberkulosavdelning anordnas vid två redan befintliga

sjukstugor.

Varje sjukhärbärge skulle innehålla 4 vårdplatser (s. 8) samt

bostad för sjuksköterska (s. 9). Kostnaden för uppförande av sjukhärbärge

beräknas till i medeltal 16,200 kronor. Emellertid ställer sig

kommittén, framför allt ur kostnadssynpunkt, ingalunda avvisande mot,

att härbärge under vissa förutsättningar inrymmes i förhyrd lokal eller

anordnas genom en enkel utökning av redan befintlig byggnad. Det

årliga hyresbeloppet för erforderliga 3 rum och kök anses uppgåjtill

omkring 800 kronor.

Följande antal sjukhärbärgen borde (s. 14) anordnas inom de

särskilda länen:

Norrbottens län.............................................. .....:....v.. 11

Västerbottens » ................*........................................... 7

Jämtlands » ................................................................ 8

Kopparbergs » ................................................................ 1

Värmlands » ................................................................. 2

Summa 29

Kommittén har (s. 15) tänkt sig, att 20 av dessa skulle nyuppföras.

De årliga driftkostnaderna för sjukstugor och sjukhärbärgen hava

av kommittén (s. 15) beräknats till omkring 1,300 kronor per sängplats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition. Nr 296. 5

Odemarksområdenas sjukstugor anser kommittén (s. 37) böra i allmänhet

förvaltas och ledas på samma sätt som övriga sjukstugor i riket

(se sjukstugestadgan den 18 oktober 1901 nr 84, ändrad 1919 nr 279).

Beträffande sjukhärbärgena föreslår kommittén, att dessas ledning

anförtros åt den sjuksköterskestyrelse, som enligt kungörelse den 30

april 1920 (nr 234) handhar distriktsvården inom ifrågavarande område.

I de fall, där det visar sig möta svårigheter för nämnda styrelse

att utöva den omedelbara ekonomiska skötseln av sjukhärbärget,

varmed sköterskan borde i minsta möjliga mån betungas, förordar kommittén,

att en platsombudsman utses att i samråd med sköterskan fylla

denna uppgift.

Kommittén har (s. 16) ansett, att staten borde bidraga med halva

byggnadskostnaden per sjukstuga, sedan landstingets bidrag, beräknat

till 16,000 kronor, avdragits, dock att statsbidraget beträffande tuberkulosavdelning

skulle utgå med hälften av kostnaderna (23,500 kronor)

för anläggning och utredning av dylik avdelning. Därjämte skulle staten

bekosta erforderlig operationsutrustning, 8,000 kronor. Statsbidraget

beräknas sålunda uppgå till 39,000 kronor för sjukstuga utan tuberkulosavdelning

samt 50,500 kronor för sjukstuga med sådan avdelning.

Till uppförande av sjukhärbärge skulle staten bidraga med halva

byggnadskostnaden eller 8,100 kronor (s. 16). Vid förhyrande av lokal

för sjukhärbärge skulle staten bidraga med halva hyresbeloppet eller

c:a 400 kronor (s. 17).

Beträffande driftkostnaderna har kommittén (s. 16, 17) ansett,

att staten borde bidraga endast till kostnaden för driften av sjukstugorna

och har därvid föreslagit samma belopp, som är bestämt i fråga om

statsbidrag till driftkostnaderna vid vissa tuberkulossjukvårdsanstalter,

nämligen 1 krona 50 öre per underhållsdag.

Kommittén hemställer sålunda om följande statsanslag från och med

år 1923 för berörda ändamål:

till uppförande av sjukstugor och sjukhärbärgen, ett reservationsanslag

å 749,500 kronor, att utgå med 349,500 kronor år 1923 samt

200,000 kronor vartdera av åren 1924 och 1925;

till förhyrande av sjukhärbärgen, årligt förslagsanslag, högst 3,600

kronor; samt

till driftkostnader för sjukstugor, årligt förslagsanslag, vars belopp

kommittén beräknat komma att, sedan samtliga föreslagna sjukstugor

Administra
tion.

Statsbidrag.

Anslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sjukskö
terskor.

Samariter.

Anslag.

6 Kungl. May.ts Proposition Nr 296.

med tillhopa 220 vårdplatser kommit i verksamhet, vid full beläggning

av dessa samt förut befintliga sjukstugors 97 vårdplatser uppgå till

147,277 kronor 50 öre.

Vad beträffar sjukvårdspersonal, föreslår kommittén (s. 20, 23) anställande

från och med år 1923 av 55 distriktssköterskor dels med och

dels utan sjukhärbärge.

Distriktssjukvården skulle ordnas enligt grunderna i kungörelsen

den 30 april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor,

dock med vissa undantag. Bland annat anser kommittén,

att distriktssköterskorna i ödemarksområdena böra erhålla ett ortstillägg

å 500 kronor, detta särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att

rekryteringen blir i kvalitativt hänseende förstklassig och att kontinuiteten

i största möjliga grad säkerställes.

I sammanhang härmed hemställer kommittén om vissa modifikationer

beträffande nämnda kungörelse (s. 22, 23).

För att dels inom ödemarksområdenas mera avlägsna byar och

bygder, vilka blott sällan kunna nås av distriktssköterskans omsorger,

ändock bereda de sjuka tillfälle till kvinnlig omvårdnad, intill dess

skolad sjuksköterska hinner ingripa, dels ock biträda vid tillsynen av

sjnkhärbärgenas sjuka, särskilt i distriktssköterskans frånvaro, ävensom

biträda sjuksköterskan i hemmen, skola enligt kommitténs förslag (s. 23)

vid vissa platser inom ödemarkerna anställas s. k. samariter, d. v. s.

kvinnor, som erhållit en efter ändamålet avpassad kortare utbildning i

enklare sjukvård. Vissa samariter skulle tjänstgöra å sjukhärbärgen,

andra icke.

Åtgärder i denna riktning hava av Svenska röda korset redan vidtagits

inom dess norrbottensdistrikt, i det att ett visst antal samariter

på föreningens bekostnad under år 1919 utbildats vid lasarettet i

Gällivare (s. 30).

Varje godkänd samarit borde (s. 24) erhålla ett årsarvode av 300

kronor, som skulle utgå av statsmedel. Utbildningen och viss del av

utrustningen skulle bekostas av Svenska röda korset. Från och med

år 1923 borde anställas 68 samariter, av vilka alltså 31 skulle tjänstgöra

å sjukhärbärgen.

Kommittén hemställer om årliga anslag från och med år 1923

till ortstillägg åt distriktssköterskor 27,500 kronor; samt

till årsarvoden åt samariter 20,400 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Svenska röda korset har utfäst sig att tillhandahålla de viktigaste

av de för sjukhärbärgena erforderliga utredningspersedlarna, vilket erbjudande

anses represéntera ett värde av 24,800 kronor (s. 30). Härtill

komma även persedlarnas årliga underhållskostnader.

Vidare skulle Svenska röda korset låta utbilda och utrusta erforderligt

antal samariter. Denna utfästelse innebär en utgift å sammanlagt

c:a 31,000 kronor. (Ang. utbildningen se s. 30, 31).

Slutligen har Svenska röda korset på framställning av kommittén

förklarat sig vilja utlåna viss sjukvårdsmateriel till distriktssköterskor,

samariter och barnmorskor för att sätta dessa i stånd att i de i allmänhet

synnerligen illa försedda och ohygieniska hemmen i ödebygderna

för de sjuka förbättra sjuklägret och i övrigt lindra deras lidanden. Då

kommitténs förslag för ödemarksbygderna i allt upptager 55 distriktssköterskor

och 37 samariter utan sjukhärbärgen samt antalet barnmorskor

är 96 och då varje sköterska skulle erhålla 4 och var och en av de

övriga 2 uppsättningar sjukvårdsmateriel, uppgår antalet sängutredningar

med därtill hörande persedlar till 486 med ett sammanlagt värde

av närmare 100,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse den 8 mars 1921 anfört, att

de av kommittén avgivna förslagen vore väl ägnade att råda bot för

de missförhållanden, som i ifrågavarande hänseenden hittills varit rådande

inom landet, och att styrelsen i allt väsentligt anslöte sig till

dessa förslag.

Provisoriska åtgärder.

De provisoriska åtgärder, kommittén föreslagit i sitt betänkande och

som särskilt angivits i en P. M., vilken bifogats betänkandet såsom bilaga,

avse dels åstadkommande av. skyndsam sjukhjälp i de mest

efterblivna trakterna genom anordnande av sjukhärbärgen samt anställande

av tillfälliga sjuksköterskor och samariter i anslutning till kommitténs

huvudförslag, dels ock vissa försöksanordningar beträffande

transport av läkare och sjuka.

Kommittén föreslår (s. 17), att under åren 1921 och 1922 provisoriska

sjukhärbärgen anordnas, varvid kommittén räknar med, att vederbörande

kommun kostnadsfritt upplåter härför erforderlig lokal och att

statsmedel för hyrande av sådan anlitas endast såsom en sista utväg.

Sängutredning, sjukbeklädnad och sjukvårdslåda (väska) ombesörjas av

Svenska röda korset.

Svenska röda

korsets utfästelser.

Medicinal
styrelsen.

Sjuk
härbärgen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Tillfälliga

sjuksköter
skor.

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 296.

För organisationens säkerställande hemställer kommittén om ett

anslag av 5,000 kronor å extra stat för år 1922 och hälften så mycket

eller 2,500 kronor å tilläggsstat för år 1921.

Förslaget om inrättande av sjukhärbärgen innebär en nyhet, men

goda skäl synas tala för anordnandet genom landsting eller kommuner

av dylika mindre sjnkvårdsanstalter inom ödemarksområdena. Deras

administration synes lämpligen kunna ordnas på av kommittén föreslaget

sätt, alltså i regel genom vederbörande distriktssköterskestyrelse.

Enligt huvudförslaget borde omkring 30 sjukhärbärgen anordnas, av

vilka I 2 s skulle nybyggas och de övriga inrättas i förhyrda lägenheter.

Av hyran, som beräknas till omkring 800 kronor i medeltal, skulle

hälften utgå av statsmedel. Till en början skulle dock enligt nu ifrågavarande

förslag endast provisoriska sjukhärbärgen anordnas i lokaler,

som kommunerna förmodas upplåta kostnadsfritt för ändamålet. Där

detta icke låter sig göra, skulle erforderliga lägenheter förhyras med

tillhjälp av statsanslag. Kommittén har här icke föreslagit någon begränsning

av statens bidrag till hyreskostnaden men förutsatt, att statsbidrag

skulle anlitas endast i nödfall. Om även i detta fall hälften av

hyran tänkes utgå av statsmedel, räcker ett belopp av 5,000 kronor till

bidrag till förhyrande av omkring 12 lägenheter. Kunna därjämte ytterligare

sådana erhållas kostnadsfritt, förefaller det vara sörjt för tillräckligt

lokalutrymme att börja med. (Jfr s. 14 i betänkandet). Till

skillnad från kommittén anser jag, att statsbidrag även under provisorietiden

bör begränsas till ett belopp, motsvarande hälften av hyran. Mot

de föreslagna anslagsbeloppen, 5,000 kronor för år 1922 och 2,500

kronor för år 1921, bär jag intet att erinra.

Därest förslaget om anordnande av dylika sjukhärbärgen vinner

riksdagens bifall, torde, i enlighet med vad kommittén hemställt (s. 22),

den ändring böra vidtagas i § 3 ■ mom. 1 i kungörelsen den 30 april

1920 angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor, att sådant

bidrag må kunna utgå även till distriktssköterska, som är stationerad å

sjukhärbärge inom rikets ödemarksområden.

I avbidan på organiserandet av distriktssjnkvården inom ödemarksområdena

föreslår kommittén (s. 22) anställandet under åren 1921 och

1922 av ett antal tillfälliga sjuksköterskor, sammanlagt 20 stycken, av

vilka 9 beräknas få sin verksamhet förlagd inom Norrbottens, 6 inom

Västerbottens, 3 inom Jämtlands och 1 inom vartdera av Kopparbergs

och Värmlands län.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Svenska röda korset ställer till envar av nämnda tillfälliga sjuksköterskors

disposition dels livpäls och skidor till låns för eget bruk,

dels ock intill 5 sängutredningar jämte tillsvarande mängd sjukbeklädnader

m. m. samt sjukvårdslåda (väska).

Varje dylik sköterska skulle erhålla en kontant avlöning av 4,000

kronor för år räknat ävensom reseersättning, och föreslår kommittén, att

staten skall betala samtliga dessa kostnader.

För ifrågavarande ändamål hemställer kommittén om anslag å

85,000 kronor å extra stat för år 1922 samt 45,000 kronor å tillläggsstat

för år 1921.

Enligt huvudförslaget skulle distriktsvården inom ödemarksområdena

ordnas i huvudsaklig enlighet med grunderna för kungörelsen

den 30 april 1920 angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor.

Men då detta icke anses kunna ske förrän från och med år

1923, hemställer kommittén, att under tiden dessförinnan ett antal av

20 tillfälliga sjuksköterskor anställas å de i sjukvårdshänseende mest

efterblivna trakterna av ifrågavarande områden. För att detta önskemål

må kunna uppfyllas snarast möjligt, föreslår kommittén, att dessa sköterskors

avlöning och resekostnader helt och hållet skola utgå av statsmedel.

Angående behovet av sjuksköterskor inom berörda områden

kan icke råda något tvivel, och särskilda åtgärder äro även enligt min

mening erforderliga för att åstadkomma en förbättring härutinnan. Jag

anser dock ej tillrådligt att för en kort övergångstid anställa sköterskor,

som skola helt avlönas med statsmedel. I stället synes mig lämpligt,

att staten, för att uppmuntra vederbörande kommuner och landsting att

utan dröjsmål ordna distriktssköterskeväsendet inom ifrågavarande trakter,

till sköterskas avlöning under år 1922 lämnar ett särskilt bidrag av

högst 2,000 kronor. Detta belopp bör utgå, även om de i kungörelsen

angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor stadgade villkoren

för erhållande av sådant bidrag ännu icke kunnat i allo uppfyllas,

men skall, om bidrag utgår enligt samma kungörelse, minskas med bidragets

belopp. För nu ifrågavarande ändamål torde ett förslagsanslag,

högst, 40,000 kronor böra äskas å extra stat för år 1922.

För att komplettera det jämförelsevis ringa antalet sjuksköterskor

med annan arbetskraft förordar kommittén anställandet under åren 1921

och 1922 av högst 15 samariter, som skulle genom Svenska röda korsets

försorg utbildas och förses med viss sjukvårdsutredning. Då årsBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 254 Käft. (Nr 296.) 66i 21 2

Departements
chefen.

Samariter
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Departements
chef

en.

Transport av

läkare och

sjuka.

arvodet skulle vara 300 kronor, erfordrades för ändamålet högst 4,500

kronor för år 1922 och hälften så mycket eller 2,250 kronor för år 1921.

Åven förslaget om upprättande av en samaritorganisation utgör en

nyhet. Samariterna äro tänkta särskilt såsom biträden åt distriktssköterskorna.

En samarit skulle exempelvis, då distriktssköterskan är

frånvarande från sitt sjukhärbärge för att sköta de sjuka i deras hem,

vårda de å sjukhärbärget intagna enligt sjuksköterskans anvisningar. Som

lämpliga samariter har kommittén ansett lärarinnor samt tj änstemannaoch

hemmansägaredöttrar, som äga god mottaglighet för undervisningen

och förutsättning i övrigt för samaritkallet. Utbildningen skulle ske

vid lasaretten i Östersund och Gällivare genom Svenska röda korsets

försorg. Erfarenheten från en av röda korset redan anordnad utbildningskurs

säges (s. 30) hava givit vid handen, att en kurslängd av

endast en månad måste betraktas som minimum. I av kommittén infordrat

utlåtande lär förste provinssialläkaren i Jämtlands län uttala betänkligheter

med avseende på den korta utbildningstiden. För övrigt synes förslaget

i allmänhet hava tillvunnit sig sympati. Särskilt förste provinsialläkaren

i Västerbottens län anser, att samaritorganisationen är en billig och praktisk

form av sjukhjälp samt att därför samariter böra i största

möjliga antal utbildas och anställas. Ehuru kostnaden för samariternas

avlöning i regel utan svårighet torde kunna bäras av vederbörande

landsting eller kommun, synes staten böra under en första försökstid

lämna sitt stöd för utveckling av den del av sjukvården, som skulle

kunna anförtros åt samariterna. Jag finner mig därför kunna förorda, att

ett antal av högst 15 på föreslaget sätt utbildade samariter försöksvis

anställas inom ödemarksområdena under åren 1921 och 1922 mot ett

arvode av 300 kronor för år räknat. De för ändamålet erforderliga anslagen

bliva alltså 4,500 kronor för år 1922 och 2,250 kronor för år 1921.

Som förut nämnts, har kommittén fått sig såsom särskilt uppdrag

ålagt att företaga utredning och avgiva förslag till sjuktransportväsendets

ordnande för hela riket. Då denna utredning endast föreligger

i ett förberedande stadium såsom vissa riktlinjer för sjuktransportväsendets

ordnande, har kommittén nödgats inskränka sig till att avgiva ett

provisoriskt förslag till dessa riktlinjers tillämpning med avseende å

ödemarksområdena (s. 25).

Den nuvarande tillgången på sjuktransportmateriel inom rikets ödemarksområden

är så gott som ingen. Genom Svenska röda korsets medverkan

har visserligen en större ambulansbil stationerats i Paj ala och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

några få enkelbårar utlånats, men denna anordning är endast av tillfällig

art och kan dessutom endast tillgodose behovet inom en ytterligt

begränsad rayon av rikets vidsträckta ödemarksområden.

Kommittén håller före, att lösningen av sjuktransportfrågan för

rikets ödemarksområden framför allt vilar på möjligheten av att i ödemarkerna

kunna utplacera ett stort antal transportmedel av jämförelsevis

billigt och enkelt slag, avpassat efter arten av förbindelselederna.

Vad angår den s. k. ijärrtrafiken, anser kommittén, att, då vägförbindelserna

äro jämförelsevis fåtaliga och i regeln av mindre god beskaffenhet,

ambulansbilen knappast är en ändamålsenlig typ för ödemarksområdena,

varför kommittén uteslutit detta transportmedel ur sitt

förslag i denna del.

Däremot anser kommittén (s. 25), att försök under de närmaste

åren böra göras med s. k. läkarbilar, försedda med bårar samt

med plats för läkare och en liggande sjuk. Dessa bilars användning

beror, anför kommittén, i första hand på tillgången å vägar och

på graden av deras framkomlighet. I detta avseende torde, trots vägnätets

jämförelsevis ringa utveckling och sämre beskaffenhet samt de

långa vintrarna, utsikt dock finnas, att bilarna komma att kunna tillfyllest

utnyttjas för att försvara sin plats, men deras användning finner

sin begränsning i kravet på, att läkaren ej må alltför långt avlägsna

sig från sin tjänstgöringsstation. De mera avlägsna och för biltrafik

ej uppnåeliga orterna bliva alltså undandragna den direkta nyttan av

läkarbilen.

Kommittén föreslår, att försöksvis för vart och ett av åren 1921—

1925 ett förslagsanslag ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, på

sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt och i den utsträckning, anslaget räcker,

i belopp å 2,000—3,500 kronor för år räknat användas såsom bidrag

åt tjänsteläkare eller kommun till anskaffning, drift och underhåll av

läkarbil mot förpliktelse för vederbörande att under minst två år hålla

dylik och utnyttja densamma enligt av medicinalstyrelsen utfärdade närmare

bestämmelser. Kommittén har föreslagit så pass lång provisorietid,

enär det ansetts vara synnerligen önskvärt, att sättet för läkarbilfrågans

lösning icke föregripes, innan kommitténs förslag till sjuktransportväsendets

ordnande för riket i dess helhet föreligger färdigt.

Av den utredning i ärendet, som kommittén åvägabringat, framginge,

att högst 23 av ödemarksläkarna skulle kunna hava fördel av

läkarbil. Då det emellertid vore att antaga, att av dessa högst ett tiotal

äro villiga att på ovan angivna villkor hålla tjänstebil, skulle anslaget

Läkarbilar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motorbåtar

m. m.

Motorcyklar,

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

kunna begränsas till 35,000 kronor om året. Kommittén har sålunda

hemställt om ett anslag för ändamålet å 15,000 kronor för år 1921 och

35,000 kronor för vart och ett av åren 1922 —1925.

Det kan nämnas, att Svenska röda korset redan bidragit till anskaffning

av tvenne sjuktransportbilar, en för Norrbotten och en för

Värmland, av vilka den förra redan är i bruk.

Läkarbilarnas verksamhetsområde är, som förut nämnts, ganska

begränsat uti ifrågavarande trakter. Norrlandslänen hava emellertid i

sina älvar och långsträckta sjöar förbindelseleder, som på ett lyckligt

sätt ersätta vägförbindelser. För att söka utnyttja dessa möjligheter

föreslås (s. 26), att sådana anordningar vidtagas, att redan befintliga

eller nytillkomna sjötrafikmedel, särskilt motorbåtar, må nyttjas i

sjuktransportväsendets tjänst.

Av skäl, som anförts rörande läkarbilar, borde beträffande bidrag

till anskaffning av motorbåtar för sjuktransport tills vidare endast provisoriska

åtgärder träffas. I tillämpliga delar gäller härvid vad förut

nämnts angående anslag till läkarbilars anskaffning och drift.

Till en början hava allenast fyra sjösystem befunnits i oundgängligt

behov av motorbåtar för sjuktransport, nämligen ett i Norrbotten med

lämplig stationsort för motorbåt i Arjeplog samt tre i Västerbotten med

lämpliga stationsorter för motorbåt i Vilhelmina, Stensele och Sorsele.

Dessa 4 motorbåtar komma vid en dylik placering att kunna helt ansluta

till för biltrafik öppna vägar, och med sitt verkningsområde förlagt

till betydande sjösystem kunna de sålunda tänkas komma att i

avsevärd mån utöka läkarbilens användbarhet. Statsanslaget kan därför

begränsas till 3,000 kronor att utgå under vart och ett av åren

1922—1925. Med hänsyn till att förut icke beräknats något anslag

för ändamålet, ifrågasättes icke sådant för år 1921.

För en mera lokaliserad sjuktransport anser kommittén (s. 27)

motorcyklar med särskilt för ändamålet konstruerad sidvagn böra kunna

komma till användning. För utrönande av befintliga modellers lämplighet

inom vissa ödemarksområden och andra delar av riket hemställer

kommittén, att för år 1921 ett statsanslag å 15,000 kronor anvisas till

anskaffning, drift och underhåll av högst tre dylika motorcyklar. Genom

Svenska röda korsets försorg (s. 33) är en praktisk och stark sidvagn

för sjuktransport medelst motorcykel med stadig gång slutkonstruerad

och ställes av överstyrelsen till förfogande vid de föreslagna motorcykelförsöken.

Motorcyklarna skulle anskaffas genom medicinalstyrelsens försorg

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 296.

och förbli statens egendom men överlämnas till vissa kommuner, som

förklarade sig villiga att, mot det att staten bestrede samtliga s. k. fasta

kostnader (chaufför och reparationer), utnyttja desamma på sätt medicinalstyrelsen

ägde bestämma.

För den lokala trafiken, utvidgad till att omfatta även sådan trafik,

som erfordras för att förflytta sjuka till plats, där läkarbil eller annat

körfordon eller motorbåt kan möta, krävas transportmedel av enklare

art. Sålunda föreslår kommittén (s. 27), att varje sjukhärbärge förses

med s. k. hjulbår samt att varje fristående sjuksköterska och samarit

tilldelas en enkel bår. Dessa bårar skulle tillhandahållas genom Svenska

röda korsets försorg, varom mera i det följande.

En sammanfattning av ovanstående resulterar i följande förslag

(s. 28) å sjuktransportmedel att anskaffas för rikets ödemarksområden

(motorcyklar ej medräknade).

Läkarbil med

bår

(efter prori- sorietiden)

Hjulbårar

Enkla bårar

Motorbåtar

i Norrbottens län

8

13

26

1

» Västerbottens » ...............................

6

8

17

3

» Jämtlands »

6

9

9

—

» Kopparbergs »

1

1

3

—

» Värmlands » .................................

2

2

3

—

Summa

23

33

58

4

Kommittén har hemställt om beredande av följande anslag att enligt

bestämmelser, som må av Kungl. Maj:t fastställas, användas såsom bidrag

till anskaffande av läkarbilar, motorbåtar och motorcyklar, nämligen:

för läkar- för motor- för motorbilar.

båtar. cyklar.

å tilläggsstat för å 1921............................. 15,000: — — 15,000: —

» extra stat för vart och ett av åren

1922—1925 ........................................... 35,000: — 3,000: — —

Kommittén har beräknat totalbehovet inom ödemarksbygderna av

bårmateriel till 33 hjulbårar och 58 enkelbårar. Kostnaderna härför beräknas

till 34,300 kronor (s. 33).

Bårar.

Samman
fattning.

Svenska röda

korsets utfästelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Majt:s Proposition Nr 296.

Av denna bårmateriel är Svenska röda korset i stånd att genom

lån från sina förråd fylla hela behovet av enkelbårar och är berett att

anskaffa och med egna medel bekosta även samtliga hjulbårar. Dessa

bestå av ett underrede å tvenne hjul, å vilket enkelbåren lägges. Medar

att fästa å hjulen för vintertransport äro under utkonstruerande.

Denna bårmateriel, som dock beräknas vara i sin helhet levererad

först om 4 å 5 år, är avsedd att förbliva Svenska röda korsets egendom

samt redovisas av den distriktssköterska eller samarit, som mottagit

båren. Vid krigstillfälle förutsättes dispositionsrätten över ifrågavarande

bårmateriel skola återgå till röda korset, och avses materielen ingå i

landstormens sjukvård. Vederbörande distriktsstyrelse må efter samråd

med vederbörande tjänsteläkare även överlämna vården av båren åt

eventuellt på platsen befintlig kretsstyrelse av röda korset. Underhållet

av utlånad bårmateriel ingår icke i röda korsets åtagande. Enär röda

korset icke äger någon utsikt att inom ödemarksbygderna kunna rekrytera

några frivilliga sjukvårdstrupper, ser sig röda korset ej i stånd att

bidraga till lösandet av sjukbårar frågan, men enligt kommitténs meningtorde

denna fråga kunna för varje särskilt fall lösas genom den sjukes

anhöriga under medverkan av distriktssköterskan eller samariten.

Till kommit- Kommittén har i cirkulärskrivelse till förste provinsialläkarna i

ten inkomna Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

'' lan en'' begärt yttrande angående kommitténs förslag till sjukvårdens ordnande

inom respektive läns ödemarksområden under provisorietiden.

I de inkomna svaren framhålles, meddelar kommittén, så gott

som undantagslöst behovet av transportmedel, framför allt bårar, såsom

synnerligen stort.

Förslaget att mot årsbidrag hålla egen läkarbil lär ej hava vunnit

någon större anslutning. Invändningarna grunda sig dels därpå, att

läkartjänsterna mångenstädes äro vakanta, att läkarna av ekonomiska

skäl äro förhindrade att inlåta sig på bilanskaffning och att chaufför„

frågan framför allt är svår att lösa. Endast inom Västerbottens län

synes möjlighet förefinnas att placera ett par bilar. Sålunda förklarar

sig provinsialläkaren i Vilhelmina distrikt eventuellt villig att mot statsbidrag

anskaffa läkarbil, varjämte Malå kommun eventuellt förbinder sig

att på ifrågavarande villkor ställa bil till provinsialläkarens förfogande.

Motorbåtar anses såsom synnerligen lämpliga sjuktransportmedel

att antingen helt ersätta eller komplettera läkarbilen.

Departements- Behovet av transportmedel inom ödemarksområdena är givetvis

chefen. myCket stort. Kommittén synes hava framkommit med beaktans
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29(>.

varda uppslag till förbättring av de rådande förhållandena vad beträffar

transport av läkare och sjuka. Förslaget avser provisoriska anordningar

under åren 1921—1925 med läkarbilar och motorbåtar, vilka

transportmedel skola komplettera varandra, anställande under år 1921

av försök med olika slag av motorcyklar med för sjuktransport särskilt

konstruerad sidvagn, för vilka ändamål statsanslag begäras, samt utplacering

av genom röda korsets försorg anskaffade bårar av olika slag.

Läkarbilarna och motorbåtarna borde anskaffas av vederbörande

läkare eller kommun, och skulle staten lämna årligt bidrag till anskaffning,

drift och underhåll, nämligen 2,000—3,500 kronor per bil och

3.000 kronor per båt.

Statsbidrag till läkarbil skulle erhållas under villkor, att vederbörande

förbunde sig att hålla bilen under minst två år och nyttja densamma enligt av

medicinalstyrelsen meddelade bestämmelser. Enligt kommitténs utredning

skulle högst 23 läkare inom ödemarksområdena hava fördel av dylik bil

och av dessa antagas blott omkring 10 vara villiga att på angivna* villkor

hålla tjänstebil. För ändamålet erfordras alltså ett anslag av högst

35.000 kronor för helt år. Att döma av de till kommittén avgivna

yttrandena synas förutsättningarna för att på av kommittén föreslaget

sätt lösa läkarbilsfrågan icke vara stora. Då jag likväl anser det vara av

vikt, att varje tjänsteläkare, som har nytta av ifrågavarande transportmedel,

_ om möjligt beredes tillfälle att anskaffa sådant, finner jag mig

höra tillstyrka, att försök göres med den av kommittén föreslagna anordningen.

De av kommittén föreslagna beloppen, 35,000 kronor för år 1922

och 15,000 kronor för år 1921, synas mig emellertid med hänsyn till

innehållet i de inhämtade yttrandena böra sänkas till 20,000 kronor för

år 1922 och 10,000 kronor för år 1921.

Motorbåtarna skulle placeras vid förslagsvis fyra större sjösystem,

en vid varje. Det borde icke möta allt för stora svårigheter för vederbörande

kommuner att med tillhjälp av det ifrågasatta anslaget, 3,000

kronor eller 750 kronor per båt, anskaffa och underhålla för ändamålet

lämpliga motorbåtar. Anslaget avses första gången för år 1922.

Mot det till anställande av försök med olika slag av motorcvklar

med sidvagn avsedda anslaget å 15,000 kronor för år 1921 har jag

intet att erinra.

Samtliga för ovan omförmälda ändamål erforderliga belopp uppgå

sammanlagt till 72,500 kronor för år 1922 och 29,750 kronor för år 1921.

Ifrågavarande två anslag torde böra erhålla naturen av förslagsanslag,

högst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departementschéfens

hemställan.

16 Kungl. May.ts Proposition Nr 296.

Med åberopande av vad jag anfört får jag hemställa, att Kung].

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för provisoriska åtgärder beträffande

sjukvården inom rikets ödemarksområden m. m. bevilja dels å tilläggsstat

för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 29,750 kronor, dels ock på

extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 72,500 kronor, att

användas i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden m. s. 5 i texten
  2. SU 1921:175 Utlåtande i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för provisoriska åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödem a rkso rnråden m. m. s. 10 i texten