Sök i Ratio Lex

Angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter

1921-03-18 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:298, Angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjt

statsbidrag till vissa alkoholistanstalter; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Whångel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

Genom kungörelse den 27 oktober 1916 (sv. förf.-saml. nr 470) Förhejt statsföreskrev

Kungl. Maj:t i enlighet med av riksdagen prövade grunder bidrag till

villkor och bestämmelser för åtnjutande av bidrag från anslag för be- hoiistanstai

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 256 käft. (Nr 298.) 725 21 1 tef ffff

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 298.

stridande av statens bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader. Denna kungörelse gäller tills vidare, så länge anslag

för ändamålet beviljas.

Enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse kunna erkända anstalter

för vård av alkoholister ävensom enskilda dylika anstalter, vilka äro

ägnade att på tillfredsställande sätt bereda sådan vård, komma i åtnjutande

av statsbidrag till sina driftkostnader beträffande vårdade personer,

för vilka vårdavgiften ej överstigit 3 kronor för dag.

Statsbidraget utgår enligt § 2 i kungörelsen till erkänd alkolistanstalt
med

högst 1 krona 50 öre för dag och sådan person, som vårdats

å anstalten på grund av förordnande enligt lagen om behandling av

alkoholister, samt

med högst 1 krona 25 öre för dag och person, som vårdats å anstalten

enligt 26 § av samma lag.

Till enskild alkoholistanstalt utgår bidraget med högst 1 krona för

dag och person, som vårdats å anstalten.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1918 års lagtima

riksdag, nr 425, därom gjorda framställning medgav riksdagen, att, utan

hinder av de utav riksdagen godkända grunder för åtnjutande av statsbidrag

från det på extra stat för år 1918 för ifrågavarande ändamål

upptagna förslagsanslag av 175,000 kronor, av samma anslag finge beträffande

år 1918 utgå ett tilläggsbidrag med högst en krona för vårddag

till sådana anstalter, vilka erkänts som allmänna enligt 2 § i lagen

om behandling av alkoholister den 30 juni 1913.

Då berörda tilläggsbidrag endast utgick under år 1918, gjorde

socialstyrelsen i skrivelse den 10 mars 1919 framställning om beredande

av förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter jämväl under

år 1919. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i en den 11 mars

1919 avlåten proposition, nr 250, riksdagen medgiva, att av det på

extra stat för år 1919 upptagna förslagsanslaget av 100,000 kronor

till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

finge, utöver enligt kungörelsen den 27 oktober 1916 angående statsbidrag

till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter utgående statsbidrag,

beträffande år 1919 utgå dels till erkända och enskilda alkoholistanstalter

ett tilläggsbidrag med högst en krona för vårddag, dels ock till

erkända sådana anstalter ett extra garantibidrag med högst en krona

för dag och vårdplats, allt enligt de villkor, som Kungl. Maj:t bestämde.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen, varefter

Kungl. Maj:t genom brev den 7 augusti 1919 meddelade föreskrifter

för ifrågavarande bidrags utgående.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 298. 3

Vad beträffar tilläggsbidrag och s. k. extra garantibidrag för är

1920 åt erkända och enskilda alkoholistanstalter gjorde Kung!. Maj:t i

1920 års statsverksproposition (sid. 70—73) framställning om beviljande

av dylika bidrag i likhet med vad som skett för år 1919. Sedan Kung!.

Maj:ts framställning av riksdagen bifallits, har Kungl. Maj:t genom brev

den 20 augusti 1920 föreskrivit, att, utöver enligt nämnda kungörelse

den 27 oktober 1916 utgående statsbidrag, må beträffande år 1920 utgå

dels till erkända och enskilda alkoholistanstalter ett tilläggsbidrag med

högst en krona för varje vårddag, för vilken statsbidrag enligt bestämmelserna

i samma kungörelse åtnjötes, dels ock till erkända sådana anstalter

ett extra garantibidrag med högst en krona för dag och vårdplats,

under villkor beträffande omförmälda extra garanlibidrag, att anstalten

före utgången av år 1919 vunnit erkännande såsom allmän enligt

2 § i lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913; att

anstaltens verksamhet av Kungl. Maj:t prövades vara för den organiserade

alkoholistvårdens rationella bedrivande under året erforderlig; att

anstalten iklädde sig skyldighet att lämna vård jämväl åt sådana

intagna, vilka jämvikt § 4 mom. a) i instruktionen för uppsiktsmyndigheten

över alkoholistvården den 17 december 1915 eljest bort

överflyttas till statsanstalt, och att anstalten av Kungl. Majrt prövades

lämplig fullgöra sålunda ökade förpliktelser; samt att anstalten med stöd

av räkenskaperna för år 1919 styrkte, att den för år 1920 skäligen

kunde antagas vara i behov av dylikt extra statsbidrag. Därjämte föreskrevs,

att anstalt ej i annat fall, än där särskilda skäl därtill föranledde,

finge erhålla förevarande extra garantibidrag för större antal

vårdplatser än det, för vilket anstalten redovisat under år 1919.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t upptagit förslagsanslaget till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader till 100,000 kronor.

1 skrivelse den 8 mars 1921 har socialstyrelsen gjort framställning

i fråga om tilläggsbidrag av statsmedel åt vissa alkoholistanstalter under

år 1921 ävensom om ändring i och tillägg till ovannämnda kungörelse av

den 27 oktober 1916.

I nämnda skrivelse upptager socialstyrelsen till behandling först

frågan huruvida s. k. garantibidrag böra utgå jämväl under år 1921.

Innan jag ingår å vad socialstyrelsen i sin berörda skrivelse anför

beträffande ifrågavarande bidrag, anser jag mig böra erinra om vad

socialstyrelsen i sin skrivelse av den 10 mars 1919 med förslag till införande

av dylika bidrag yttrade:

Social
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 298.

År 1918 förflyttades statens vårdanstalt för alkoholister från Venngarn till

Salbohed, varigenom antalet vårdplatser, som stode till den statliga alkoholistvårdens

förfogande, inskränktes från 100 till 35. Det vid Salbohed till buds stående

antalet vårdplatser vore otillräckligt. Sålunda vore samtliga platser belagda,

varjämte överflyttningar av intagna därifrån och till erkända alkoholistanstalter

vid upprepade tillfällen under år 1919 måst vidtagas för beredande av plats för

nyintagna. Behovet av vårdplatser befunne sig i en fortgående stegring. Vidare

funnes ej någon statsanstalt för vård av kvinnliga alkoholister. Den organiserade

alkoholistvården vore sålunda ovillkorligen hänvisad till hjälp från erkända

alkoholistanstalter, varför deras bibehållande i erforderlig utsträckning framstode

såsom ett oavvisligt statsintresse. Det måste därför tillses, att de anstalter, vilkas

verksamhet vore av behovet påkallad, erhölle ekonomiskt stöd från statens

sida i tillräcklig omfattning för att fortfarande kunna mottaga personer, som enligt

interneringslagen skulle erhålla vård, men åt vilka sådan ej kunde beredas

vid statsanstalten.

Med anledning av nu anförda omständigheter ansåg sig socialstyrelsen

för beredande av ökat ekonomiskt stöd åt vissa alkoholistanstalter

böra föreslå det avsteget från den i förberörda kungörelse av den 27

oktober 1916 angivna princip, enligt vilken statsbidrag till alkoholistanstalter

skulle utgå efter antalet vårddagar, att alkoholistanstalter, som vore

oundgängligen erforderliga för den organiserade alkoholistvårdens rationella

bedrivande, för år 1919 tillerkändes vissa provisoriska garantibidrag,

att utgå med visst belopp per dag och vårdplats av statsmedel,

vare sig anstalten vore belagd eller ej.

I sin nyssnämnda skrivelse av den 8 mars 1921 yttrar socialstyrelsen

beträffande de s. k. garantibidragen bland annat följande:

De förhållanden, som läge till grund för utdelandet av garantibidrag för år

1919 och 1920, hade numera väsentligt förändrats. Sålunda hade beläggningen å

såväl statens som andra allmänna anstalter — ävensom enskilda statsunderstödda

alkoholistanstalter — starkt ökats under särskilt år 1920 och då från 102

till 177 eller med 73,5 %. Beträffande särskilt beläggningen å de erkända anstalterna

hade denna under samma år stigit från 40 till 72 eller med 75 %. Under

den gångna delen av år 1921 hade antalet å anstalterna befintliga alkoholister varit

nästan konstant; den 1 mars 1921 vore sålunda hela antalet alkoholister å samtliga

anstalter 175. Samtidigt förefunnes även ett tiotal exspektanter, vilka icke

hunnit placeras ut på anstalterna. De statistiska beläggningsuppgifternas utsago

angående läget inom den organiserade alkoholistvården, nämligen att denna vårdverksamhet

för närvarande befunne sig i en period av stegrade krav på densamma,

stöddes av vissa. omständigheter — såsom en väntad ökning av nykterhetsnämndernas

aktivitet på grund bland annat av vissa planerade åtgärder samt den av

riksdagen ifrågasatta utvidningen av lagen om behandling av alkoholister — vilka

läte det framstå såsom sannolikt att dessa ökade anspråk icke vore snabbt övergående

utan av varaktig natur. Med andra ord, de nuvarande, ur ekonomisk

synpunkt för anstalterna gynnsamma beläggningsförhållandena kunde med visst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 298.

o

fog antagas i stort sett fortfara under obestämd tid framåt. Då vidare numera

tillkommit den nya statsanstalten för vård av alkoholister vid Svartsjö och det

kunde förväntas dels att statsanstalten vid Saibohed under innevarande år

komme att återflyttas till Venngarn och därmed dennas vårdkapacitet avsevärt

höjas, dels att en statsanstalt för kvinnliga alkoholister komme att upprättas i

samband med tvångsarbetsanstalten för kvinnor och statens egna resurser gentemot

alkoholisterna sålunda inom kort bleve väsentligt större än tidigare, syntes

icke längre tillräckliga skäl föreligga för bibehållande under år 1921 av de s. k.

garantibidragen till erkända alkoholistanstalter.

Härefter meddelar socialstyrelsen, att föreningen svenska alkoholis them

i skrivelse till socialstyrelsen gjort framställning om förhöjda statsbidrag

åt alkoholistanstalter och därvid uttalat önskvärdheten av

att de erkända alkoholistanstalterna erhölle s. k. garantibidrag, om

sådana även i framtiden komme att utgå, utan att dessa anstalter skulle

behöva förbinda sig att mottaga sådana alkoholister, som enligt gällande

bestämmelser enbart tillhörde statsanstalter;

att de erkända anstalterna erhölle ett årligt statsanslag för driftens

uppehållande, beräknat sä, att det stode i en viss proportion till antalet

förefintliga vårdplatser och den fast anställda personalens löner, vilket

anslag borde utanordnas kvartalsvis i förskott;

att de erkända anstalterna dessutom erhölle ett anslag för driftens

uppehållande beräknat efter vårddagar.

I enlighet härmed framlade föreningen förslag om dels ett fast anslag,

beräknat efter två kronor 50 öre för varje vårdplats, dels ock ett särskilt

anslag, beräknat efter en krona 50 öre för varje vårddag, att utgå det

förra förskottsvis varje halvår, det senare halvårsvis i efterskott.

Socialstyrelsen anför rörande denna framställning, att, ehuru styrelsen

vore ense med föreningen svenska alkoholisthem härutinnan, att alkoholistanstalterna

i långt högre grad, än vad som medgåves i 1916 års kungörelse

om statsbidrag till driftkostnaderna, vore i behov av ekonomiskt stöd från

statens sida för fullföljande av sin verksamhet, hade styrelsen icke blivit

övertygad om lämpligheten att längre fasthålla vid de provisoriska garantibidragen

eller övergå till nya därmed jämförliga former för bidrag, som

utginge efter antalet vårdplatser. Såsom ovan närmare utvecklats — anför

styrelsen vidare — syntes tvärtom tidpunkten nu vara inne för avveckling

av dessa kristidsåtgärder och återgång till de principer ifråga om

statens bidrag till driftkostnaderna, som sanktionerades av 1915 års

riksdag, och som överallt inom medicinalförvaltningen tillämpades ifråga

om driftkostnadsbidrag till icke statliga sjukhus och vårdanstalter.

Socialstyrelsen övergår härefter till behandling av frågan om det

belopp, varmed statsbidrag bör utgå per vårddag för år 1921 till stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ris Proposition Nr 29S.

understödda alkoholistanstalter. Vid bedömande av statsbidragets storlek

syntes -—• yttrar styrelsen — hänsyn böra tagas dels till penningvärdets

fall, sedan nu gällande bestämmelser utfärdades, dels till sammanlagda

beloppen per vårddag av de ordinarie och extra bidrag, som

lämnats under de båda sistförflutna åren, dels oek till vederbörande anstalters

ekonomiska ställning, varvid borde beaktas, att för närvarande

läge under riksdagens prövning förslag om höjning av övre gränsen

från 3 till 5 kronor för den vårddagavgift, statsunderstödda alkoholistanstalter

finge uttaga.

Vad då först beträffar frågan med vilket belopp per vårddag,

statsbidrag bör utgå för år 1921 åt erkända alkoholistanstalter, yttrar

socialstyrelsen:

Bidraget till de erkända alkoholistanstalterna för tvångsinternerade uppginge

till 1,5 0 kronor för vårddag enligt 1916 års kungörelse. Levnadskostnaderna

hade stigit med c:a 135 procent, sedan detta belopp fastställdes till början av

1921. De sammanlagda beloppen per vårddag av de under åren 1919 och 1920

utgående ordinarie och extra statsbidrag uppinge i genomsnitt till respektive

3 kronor 53 öre och 3 kronor 32 öre per vårddag — för de äldre erkända anstalterna

vore sistnämnda belopp 3 kronor 49 öre. Ett av villkoren för erhållande

av garantibidrag hade varit, att vederbörande anstalt med stöd av räkenskaperna

styrkt sig vara i behov av dylikt extra statsbidrag. I sitt utlåtande den

16 december 1920 över ansökningarna om garantibidrag hade emellertid socialstyrelsen

framhållit, att alkoholistanstalternas bokföring lämnade mycket övrigt

att önska i fråga om rationell uppställning och inbördes likformighet m. m. och

icke vore alldeles ägnad såsom utgångspunkt vid bedömande av behovet av bidraget

i fråga. Styrelsen hade förklarat det sålunda vara påkallat att söka åstadkomma

en ändamålsenlig och likformig uppläggning av de statsunderstödda alkoholi

stanstalternas räkenskaper. Sådan omläggning syntes lämpligen böra verkställas

med ledning av den ifrågasatta omläggningen av räkenskaperna vid den

å Salbohed nu förlagda statsanstalten eventuellt genom medverkan från riksräkenskapsverket.

Aven om alltså, att döma av hittills presterade räkenskaper, de

erkända alkoholistanstalternas ekonomiska ställning syntes vara sådan, att största

möjliga statsunderstöd, som skäligen kunde utgå, från denna synpunkt vore

berättigat, måste dock å andra sidan de slutsatser, som kunde dragas av den

av dessa anstalter tillämpade bokföringen, vilken lede brist på precision, upptagas

med viss reservation.

Vidkommande frågan om statsbidrag bör utgå med olika belopp

för tvångsinternerade och frivilligt ingående, yttrar socialstyrelsen:

Det hade visat sig, att den skillnad i statsbidragets storlek mellan tvångsinternerade

och frivilligt ingående å erkända alkoholistanstalter, som uppdragits

i ovannämnda kungörelse av den 27 oktober 1916, icke vore berättigad. Till

grund för det högre bidraget till tvångsinternerade läge nämligen en av senare

erfarenheter vederlagd förmodan, att denna kategori skulle bereda betydligt större

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Proposition Nr 29S. 7

svårigheter för anstalterna. Det vore så mycket mindre skäl att upprätthålla

denna skillnad mellan tvångsinternerade och frivilligt ingående som det numera

förekomme allt oftare, att alkoholister, för vilka ingivits ansökan om intagningsförordnande

å allmän alkoholistanstalt, innan sådant förordnande utfärdats, frivilligt

inginge å sådan anstalt.

På grund av nu anförda omständigheter har socialstyrelsen föreslagit,

att statens bidrag till de erkända alkoholistmstalternas driftkostnader

under år 1921 måtte utgå med ett sammanlagt belopp av högst

3 kronor 50 öre per vårddag för såväl tvångsinternerade som frivilligt ingående

alkoholister, under förutsättning att vederbörande anstalt förbunde

sig att på egen bekostnad verkställa den omläggning av bokföringen,

som kunde befinnas påkallad.

Vad härefter angår storleken av statsbidraget för år 1921 åt enskilda

alkoholistanstalter, yttrar socialstyrelsen:

Statsbidragen till enskilda alkoholistanstalter hade icke i samma grad som

bidragen till de erkända anstalterna ändrats uppåt i jämnhöjd med de stigande

omkostnaderna. Sammanlagda beloppen per vårddag av de ordinarie och extra

bidrag, som under åren 1919 och 1920 utgått till enskilda alkoholistanstalter,

belöpte sig till 2 kronor för vartdera året. Per vårddag räknat hade dessa bidrag

sedan år 1917 icke ökat med mer än 16 öre eller 8,7 %. Den största av de

enskilda anstalterna, frälsningsarméns alkoholistanstalt å Kurön, hade också under

år 1920 uppvisat en brist på 30,512:03 kronor, delvis visserligen beroende på

vissa under året verkställda reparationsarbeten samt inköp av inventarier m. m.

men delvis även till följd därav att alkoholistvård icke utan ekonomisk förlust

kunde, åtminstone för närvarande, bedrivas utan större statsunderstöd. Då förhållandena

numera icke föranledde upprätthållande av de bestämmelser, som

syftat till att stimulera särskilt de erkända anstalternas fortsatta verksamhet, och

de enskilda anstalter, som överlevat den från ekonomisk synpunkt hårda tiden

under senai’e delen av kristiden, samtliga finge anses väl rustade för att bedriva

rationell alkoholistvård, syntes numera alla skäl tala för en återgång till förhållandena

före tilläggsbestämmelsernas tillkomst så till vida att statens bidrag

till erkända anstalter samt sådana enskilda anstalter, vilka prövades lämpliga

erhålla statsunderstöd, gjordes sinsemellan mera jämförliga ifråga om beloppens

storlek.

På nu anförda skäl har socialstyrelsen föreslagit, att statens bidrag

till driftkostnaderna under år 1921 vid de enskilda alkoholistanstalter,

som prövades lämpliga erhålla sådant, måtte utgå med ett belopp av

högst 3 kronor per vårddag, under förutsättning att vederbörande anstalt

förbunde sig att på egen bekostnad verkställa den omläggning av

bokföringen, som kunde befinnas påkallad.

Sammanlagda antalet alkoholister den 1 mars 1921 var — yttrar

socialstyrelsen — å erkända anstalter 65 och å de enskilda anstalterna

Härnö och Kurön tillhopa 41 — Rönnneholmshemmet, som under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 298.

år 1920 erhållit statsbidrag endast för en del av januari månad

avlämnade numera icke rapporter till socialstyrelsen, men syntes man

kunna utgå från att antalet intagna därstädes vore ganska ringa. Under

förutsättning att den genomsnittliga beläggningen under den återstående

delen av år 1921 komme att vara lika stark som beläggningen

vid nämnda tidpunkt, beräknar socialstyrelsen sammanlagda beloppet av

för år 1921 utgående statsbidrag till driftkostnaderna enligt ovan föreslagna

regler till omkring 130,000 kronor.

Socialstyrelsen upptager härefter till behandling frågan om visst

förtydligande av § 6 i kungörelsen den 27 oktober 1916. 1 berörda

§ stadgas följande:

»Beviljas statsbidrag, har anstalt, som tillerkänts sådant bidrag, att efter

utgången av juni och december månader det år, för vilket statsbidrag beviljats,

till socialstyrelsen ingiva behörigen styrkt uppgift om det antal vårddagar under

nästföregående halvår, för vilket anspråk göres på statsbidrag. Sedan dylik upp
Sift

inkommit, åligger socialstyrelsen att, så fort ske kan, fastställa beloppet av

et statsbidrag, som kan för halvåret böra utgå, samt utbetala sådant bidrag till

anstalten.»

Härefter yttrar socialstyrelsen:

Då olika uppfattningar kunde göras gällande ifråga om beräkningen av antalet

vårddagar — exempelvis i sådana fall, då en intagen hade rymt, fått permission,

överflyttats till sjukhus eller fängelse — i det bestämmelser härom icke

funnes utfärdade, vore det önskvärt, att ett klargörande komme till stånd, huruvida

nyss angivna bestämmelser inrymde befogenhet för socialstyrelsen att fastställa

det antal vårddagar, för vilket bidrag finge utgå.

Med avseende å beräkningen av detta antal vore socialstyrelsen av den

uppfattningen att den tid, varunder intagen olovligt undanhölle sig från anstalt,

icke borde inräknas häri. Erfarenheten hade nämligen visat, att flera månader,

t. o. m. hela år förflutit, innan rymmare kunnat återförpassas till vederbörande

anstalt. Att låta statsbidraget vid rymningsfall utgå för en begränsad tid läte

sig icke lämpligen göra. Enligt de erkända anstalternas reglementen kunde nämligen

vid olovligt avvikande vårdavgift, som icke upplupit, förklaras förverkad till

anstalten, såvida icke kostnaden för vården bestredes av allmänna medel. Anstalt

skulle sålunda hava direkt ekonomisk fördel av att avviken icke återkomme förrän

vid maximitidens slut, vilket från vårdsynpunkt vore mindre tilltalande. Antalet

dagar under annan bortovaro från anstalten syntes icke heller, i den mån bortovaron

överstege en månad, böra inräknas i det antal vårddagar, för vilket statsbidrag

finge utgå.

Med avseende å nu angivna beräkningsgrund finge framhållas, att de icke

statliga alkoholistanstalterna redovisade ett bestämt, i regel mycket begränsat,

vårdplatsantal, motsvarande det antal, som utgjorde full beläggning av vederbörande

anstalt. Utöver detta antal kunde i trängande fall äga rum överbeläggning.

Möjligheten härtill vore dock i regel icke stor. Tvärtom syntes antalet från en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanal. Maj:ts Proposition Nr 298.

anstalt av olika anledningar, såsom rj-mning, sjukhusvistelselse, permission o. d.

frånvarande i regel vara större än det antal, varmed överbeläggning utan olägenhet

kunde ske. På grund därav måste för dessa icke närvarande hållas platser

öppna, som icke kunde tagas i anspråk av andra alkoholister, för vilka statsbidrag

skulle kunnat utgå. En stor del av anstaltens omkostnader vore emellertid inom

vissa gränser fasta och minskades icke därigenom att några av de intagna icke

vore närvarande å anstalten. Även de frånvarande åsamkade sålunda anstalten

driftkostnader, för vilka statsbidrag syntes böra utgå. Att bidraget emellertid

föresloges begränsat till att avse endast den första månaden av bortovaron berodde

ifråga om försökspermitterade därpå, att anstaltsledningen inom denna

tid borde kunna med tämlig säkerhet komma på det klara med huruvida plats

även i fortsättningen måste hållas öppen för den permitterade. Yid längre bortovaro

då återkomstdagen vore känd, t. ex. då en intagen avtjänade ett flera månader

långt fängelsestraff, behövde anstalten tydligen till eu början icke hålla

plats öppen; först då tidpunkten för vederbörandes återkomst närmade sig, behövde

detta ske. Ifråga om de till sjukhus överflyttade gällde, att vårdavgifterna

för ifrågavarande tid av anstalten överlämnades till sjukhuset såsom bidrag till

kostnaderna för vistelsen därstädes. Då beträffande dessa fall sjukhusvistelsens

längd ofta icke kunde på förhand beräknas, måste plats i regel hållas öppen för

vederbörande under åtminstone en del av bortovaron. Yid fall av kortare sjukhusvistelse

måste liksom ifråga om annan kortare bortovaro plats hållas öppen

under hela tiden.

På grund av vad ovan anförts har socialstyrelsen hemställt om

meddelande av föreskrifter beträffande prövningen av det antal vårddagar,

för vilket bidrag till statsunderstödd alkoholistanstalt finge utgå.

Ett extra ordinarie tillägg till det genom 1916 års kungörelse stadgade

statsbidraget till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

måste förvisso, trots de sjunkande priserna, fortfarande utgå

åtminstone under detta år, såvida ej anstalternas tillvaro skall äventyras.

Vad beträffar den form, varunder det ifrågasatta tilläggsbidraget bör

utgå, finner jag — i likhet med socialstyrelsen — att de s. k. garantibidragen

ej vidare böra komma till användning. Med desamma avsåg

man att tillförsäkra den statligt organiserade alkoholistvården hjälp från

erkända alkoholistanstalter. De vårdresurser, varöver den statligt organiserade

alkoholistvården förfogade under åren 1919 och 1920, voro nämligen

ej tillfyllest, men däremot var antalet alkoholister — i anledning av då

rådande skarpa restriktioner och brist på spirituösa — ej så stort, att

de erkända alkoholistanstalterna voro belagda i den utsträckning, som

erfordrades för att verksamheten vid desamma ej skulle bliva förlustbringande.

Nu disponerar den statligt organiserade alkoholistvården

över betydligt ökat antal vårdplatser. Dess vårdkapacitet kommer att

ytterligare höjas, därest det av mig framlagda förslaget om flyttning av

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 256 käft. (Nr 298.) 725 21 2

Departement

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 298.

statens vårdanstalt för alkoholister från Salbohed till Venngarn samt

uppförande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms

kungsgård vinner statsmakternas bifall.

Vad åter beträffar den andra hittills använda formen för förhöjt

statsunderstöd till vissa alkoholistanstalter — nämligen s. k. tilläggsbidrag

— synes mig densamma fortfarande böra komma till användning.

De av socialstyrelsen härutinnan föreslagna beloppen synas mig väl

avvägda. Likaså anser jag mig på skäl, socialstyrelsen anfört, böra biträda

styrelsens förslag att någon skillnad i statsbidragets storlek ej

skall göras för tvångsinternerade och frivilligt ingående å erkända

alkoholistanstalter samt att vederbörande anstalter skola förbinda sig

att för utfående av statsbidraget på egen bekostnad verkställa den omläggning

av bokföringen, som kan anses behövlig.

Vidkommande slutligen socialstyrelsens förslag att statsbidrag skulle

i vissa fall utgå vid vederbörande alkoholists bortovaro från anstalten,

synes mig, att för tid, varunder en alkoholist olovligt undanhållit sig

från anstalten, statsbidrag ej bör utgå. Vad åter beträffar frågan, huruvida

ersättning bör utgå för det antal dagar, en alkoholist av annan

anledning är borta från anstalten, synes mig — i likhet med socialstyrelsen

— att, i den mån bortovaron ej överstiger eu månad, densamma

bör inräknas i det antal vårddagar, för vilket statsbidrag må

utgå. I detta sammanhang anser jag mig böra upptaga till behandling

det av föreningen svenska alkoholisthem framförda önskemålet om viss

ändring av tiden för statsbidragets utbetalande. Med hänsyn till anstalternas

i regel synnerligen svaga ekonomi anser jag mig böra förorda,

att statsbidraget utbetalas kvartalsvis i efterskott, istället för såsom

nu är fallet i augusti eller september månader för första halvåret

och i februari eller mars följande år för senare halvåret. Därest riksdagen

ej har något att erinra mot vad jag härovan föreslagit i fråga om

statsbidrags utgående för tid, varunder intagen person varit frånvarande

från anstalten, och beträffande tiden för detsammas utbetalande, har

jag för avsikt att i enlighet därmed för Kungl. Maj:t framlägga förslag

till bestämmelser i ämnet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att av det på extra stat för år 1921 anvisade

förslagsanslaget av 100,000 kronor till erkända och

enskilda alkoholistaustalters driftkostnader må, utöver

det enligt kungörelsen den 27 oktober 1916 angående

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 298.

11

statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter

utgående statsbidraget, för år 1921 utgå ett tilläggsbelopp

av den storlek, att totala driftkostnadsbidraget

till erkända alkoholistanstalter för vårddag räknat utgör

högst 3 kronor 50 öre för såväl tvångsinternerad som

frivilligt ingående samt att totala driftkostnadsbidraget

till enskilda alkoholistanstalter utgör högst 3 kronor

för vårddag, allt enligt de villkor, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen

sålunda hemställt.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagade

härtill lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter. s. 1 i texten
  2. SU 1921:220 Utlåtande i anledning av Rungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag med visso bestämmelser rörande arrende av fidekommissjord. s. 1 i texten