Angående tillstånd för postexpeditören Anna Marin att övergå på den från och med den 1 juli 1920 gällande avlöningsoch pensionsstat för postverket
1921-01-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:30, Angående tillstånd för postexpeditören Anna Marin att övergå på den från och med den 1 juli 1920 gällande avlöningsoch pensionsstat för postverket
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
1
Nr 30.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående tillstånd för
postexpeditören Anna Marin att övergå på den från och
med den 1 juli 1920 gällande avlönings- och pensionsstat
för postverket; given Stockholms slott den 14 januari
1921.
Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Walter Murray.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geee, ministern för utrikes ärendena
greve Wuangel, statsråden Kricsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malsi,
Beegqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Murray anförde:
Med skrivelse den 17 juni 1920 har kvinnliga postföreningen överlämnat
en av kvinnliga postexpeditören Anna Marin hos Kungl. Maj:t
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 25 käft. (AV 30.) 1
2
Kungl. Maj ds proposition nr 30.
gjord framställning om tillstånd för Marin att övergå på den från och
med den 1 juli 1920 gällande avlönings- och pensionsstaten för postverket.
Postexpeditören Marin, som är född den 20 september 1862, anställdes
såsom e. o. postexpeditör den 28 december 1883 samt befordrades
— efter att den 8 december 1897 hava förordnats att från 1898 års ingång
tillsvidare vara postexpeditör — den 14 december 1907 till ordinarie
postexpeditör, räknat från och med den 1 januari 1908. Enligt
då gällande avlöningsstat voro postexpeditörsbefattningarna hänförda till
fyra olika lönegrader, av vilka de två högre voro avsedda huvudsakligen
för manliga och de två lägre huvudsakligen för kvinnliga tjänstemän.
Emellertid hade jämväl en del kvinnliga befattningshavare — nämligen
de, vilka förut innehaft förordnande såsom postexpeditörer, och bland
dem Marin — uppflyttats till andra eller näst högsta lönegraden, för
vilken den fasta slutavlöningen utgjorde 2,800 kronor.
I samband med den vid 1909 års riksdag beslutade, genom kungörelse
den 27 augusti 1909 (nr 104) fastställda löneregleringen bestämdes
från och med år 1910 postexpeditörsgraderna till allenast två,
en manlig och en kvinnlig, och bestämdes slutavlöningen för den senare
till 2,100 kronor. För kvinnlig postexpeditör, som icke åtnjöte ortstillägg,
höjdes efter tre år slutavlöningen med 100 kronor, vilket belopp ansågs
tillhöra lönen, men dock icke medförde höjning av pensicnsunderlaget.
Postexpeditören Marin övergick icke å den nya lönestaten, utan kvarstod
å äldre stat. Därest hon övergått på den nya staten, skulle hennes
fasta avlöning hava minskats från 2,800 till 2,200 kronor, varjämte hon
skulle i pensionshänseende hava lidit eu minskning av 525 kronor per
år. Ifråga om avlöningen är dock att märka, att genom övergångsbestämmelser
till 1910 års avlöningsstat fastslogs, att vederbörande genom
personligt lönetillägg å den nya lönestaten skulle vara tryggade mot
avlöningsminskuing genom övergången. Vad den återstående tjänstetiden
beträffar skulle övergången sålunda icke hava inneburit någon ekonomisk
förlust för Marin.
På grund av innehållet i 45 § i avlöningsreglementet av den 19 juni
1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk blevo tjänstemän, som tillhörde äldre lönestat
än den vid den nya löneregleringens ikraftträdande den 1 juli 1920
gällande, ej delaktiga av denna lönereglering. Marin kvarstår sålunda alltjämt
på den vid tiden för hennes befordran till ordinarie postexpeditör
gällande staten. Därest framställningen om tillstånd för henne att övergå
på den från och med den 1 juli 1920 gällande staten skulle bifallas,
komme hon att få sin fasta årslön ökad från 2,800 till 3,516 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
o
Då dyrtidstillägg å lönen enligt den gamla staten utgår enligt de för
statstjänstemän i allmänhet gällande grunder, under det att å lönerna
enligt avlöningsreglementet av år 1919 sådant tillägg utgår med de för
kommunikationsverken gällande, reducerade belopp, skulle den totala förbättringen
av de sammanlagda avlöningsförmånerna bliva omkring 600
kronor om året. Vad beträffar pensionsbeloppen är skillnaden å de olika
staterna högst obetydlig, i det att pensionen å den gamla staten komme
att utgöra 2,100 och å den nya 2,136 kronor.
De av Marin under tiden från ocli med den 1 januari 1910 inbetalda
årliga pensionsavgifterna överstiga vad av benne för varje särskilt
år skulle hava erlagts i dylika avgifter, därest bon övergått på 1910
och 1919 års stater, varför i föreliggande fall fråga icke uppstår om
skyldighet för Marin att vid eventuell övergång till den nya staten erlägga
retroaktivavgifter av nu angivna natur.
I infordrade utlåtanden hava generalpoststyrelsen den 6 juli och
kommunikationsverkens lönenämnd den 8 oktober 1920 tillstyrkt bifalltfamämntill
framställningen. den.
Att Marin ej kunnat övergå å den från och med den 1 juli 1920 Departetillämpade
nya lönestaten, varigenom bon skulle erhållit en förbättring avmcn *c ^
sina avlönings- och pensionsförmåner, är, som av det anförda framgår,
beroende på att hon tillhört en äldre lönestat än den vid löneregleringens
ikraftträdande gällande 1910 års avlöningsstat. Å andra sidan har hon
ej haft anledning ingå å sistnämnda stat, då detta skulle medfört eu försämring
i hennes pensionsförmåner. Det synes vid sådant förhållande i
viss mån obilligt, om hon på grund av förhållanden, som ej kunnat förutses,
skulle gå miste om de förmåner, som den nya löneregleringen för
henne skulle medföra.
Riksdagen har under senare år i flera fall medgivit rätt för tjänstemän
inom olika verk att övergå på ny lönestat utan hinder därav
att vederbörande icke inom föreskriven tid fullgjort i sådant avseende
stadgad anmälan. I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 58 har
även 1920 års riksdag medgivit rätt för en person, som vid eu tidigare
lönereglering förklarat sig önska kvarstå på gammal stat, att oavsett det
sålunda en gång gjorda valet övergå på en senare och för tjänstemannen
i fråga förmånligare lönestat än den, till vilken övergång tidigare avböjts.
Då förhållandena i förevarande fall äro jämförliga med det sålunda anförda,
anser jag mig böra tillstyrka bifall till den gjorda framställningen,
och torde, i likhet med vad i nyssberörda fall ägde ruin, Marin böra
berättigas övergå på den nya staten från och med månaden näst efter
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
den, under vilken Kungl. Maj:ts beslut i ärendet kominer generalpoststyrelsen
tillhanda.
I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t framlagt
förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Beträffande
befattningshavares övergång å ny stat hava i detta reglemente
föreslagits i huvudsak enahanda bestämmelser som de enligt 45 § i avlöningsreglementet
för kommunikationsverken gällande. Emellertid har
i samband härmed begärts riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t
att i förekommande fall medgiva, att det föreslagna nya reglementet må
äga tillämpning jämväl å en å äldre stat än den nuvarande kvarstående
tjänsteman, därest denne förklarade sig villig underkasta sig nämnda
reglemente. Något behov av ett dylikt generellt bemyndigande för kommunikationsverkens
del torde emellertid, enligt vad jag från vederbörande
verksstyrelser inhämtat, ej föreligga.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att kvinnliga postexpeditören Anna Marin må
från och med månaden näst efter den, under vilken
Kungl. Maj:ts beslut i ärendet kommer generalpoststyrelsen
tillhanda, övergå på den från och med den
1 juli 1920 gällande avlönings- och pensionsstat för
postverket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Edvard Söderberg.
Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
203683
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd för postexpeditören Anna Marin att övergå på den från och med den 1 juli 192 s. 4 i texten
- SU 1921:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående tillstånd för postexpeditören Anna Marin att övergå på den från och med den 1 juli 19,20 gällande a s. 5 i texten