Angående pensionering av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv
1921-03-18 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:304, Angående pensionering av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv
Dokumentets text
Kutigl. Maj:ts Proposition Nr 304.
1
Nr 304.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, kall t inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
Do.
I § 12 av kungörelsen den 13 juli 1887 angående utbildande av
reservbefäl för flottan stadgades, att marinförvaltningen skulle i någon
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 262 käft. (Nr 304.) 09521
Ang. fyllnadspension
åt f.d.
reserv löjtnanten
i
flottans reserv
J. F. Holmer.
2 KungL Maj:ts Proposition Nr 304.
av staten kontrollerad rånte- och kapitalt) rsäkringsanstalt för varje reservofficer
vid hans antagande till reservunderlöjtnant av därför i stat
anvisade medel insätta ett i författningsrummet angivet belopp för att
därigenom efter reservofficerens val bereda honom antingen den livränta
eller det kapital, som för den verkställda inbetalningen kunde erhållas
vid 55 års ålder eller för särskilda fall tidigare.
Enär det sedermera befanns, att avsikten med det nu omförmälda
stadgandet, vilken varit att åt den avgångne reservofficeren bereda eu
livränta av 300 kronor om året från 55 års ålder, till följd av räntefotens
förändring in. m. icke kunde uppnås, med insättandet av det föreskrivna
beloppet, utfärdades genom kungörelse den 27 juni 1902 angående
antagning, utbildning och pensionering av reservbefäl för flottan
bestämmelse därom, att reservofficer, som erhållit föreskrivet avsked efter
utgången av det år, varunder han fyllt 40 år, vore, därest han fullgjort
stadgad tjänstgöringsskyldighet, berättigad att, efter uppnådda 55 års
ålder, under sin återstående livstid åtnjuta årlig pension till belopp av
300 kronor. I sammanhang härmed stadgades i § 17 av samma kungörelse,
att reservofficer, för vilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
skett i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 13
juli 1887, vore berättigad att jämte den förmån av kapital eller livränta,
som på grund av nyssnämnda kungörelse kunde tillkomma honom,
efter uppnådda 55 års ålder åtnjuta årlig pension, lika stor med det
belopp, varmed den livränta, som på grund av den verkställda insättningen
skulle tillkomma honom vid 55 års ålder, understege 300 kronor,
därest häri dels erhållit avsked i förut nämnd ordning och dels
uppfyllt vissa närmare angivna villkor med avseende å tjänstgöringen.
Hos stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm har f. d.
löjtnanten i flottans reserv Johan Fredrik Holmer anhållit om fyllnadspension
enligt bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den 27 juni
1902.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holmer, som är född den
1 september 1863, antagits till reservofficer den 1 maj 1889, befordrats
till reservlöjtnant den 25 oktober 1901 och erhållit föreskrivet avsked
med utgången av år 1903; att han fullgjort de villkor i avseende
å tjänstgöringen, som erfordras för erhållande av fyllnadspension;
att han på grund av från in ar in förvaltningen verkställd insättning i
ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm blivit från och med den
1 september 1918, då han fyllt 55 år, berättigad till eu årlig livränta
Kungl. 2Iaj:ts Proposition Nr 304.
3
av 191 kronor 12 öre; samt att den fyllnadspension, varom Helmer
ansökt, alltså skulle belöpa sig till 108 kronor 88 öre.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinför vältning en
i skrivelse den 15 januari 1920 anfört, att ehuru Holmer reglementsenligt
syntes vara berättigad till den sökta pensionen, sådan pension
icke torde kunna till honom utbetalas utan riksdagens hörande. I avseende
härå ville ämbetsverket erinra, att 1898 års riksdag — som på därom
av Kungl. Maj:t gjord framställning hade medgivit (riksdagens skrivelse
nr 76, punkt 2), att därefter antagna reservofficerare finge åtnjuta ovan
omförmäld pension å 300 kronor, varjämte förutvarande anslaget till pensionering
av flottans reservbefäl hade uteslutits ur riksstaten — icke hade
gjort något uttalande rörande fyllnadspension åt de dessförinnan antagna
reservofficerarna. I sistberörda fråga hade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet vid ärendets föredragning i statsrådet anfört,
att i avseende å de reservofficerare, för vilka inbetalning för beredande
av livränta redan skett, pension icke skulle förekomma, dock att det
borde ifrågasättas, huruvida icke i en framtid fyllnad i livräntan till 300
kronor borde beredas dem av statsmedel, eu angelägenhet, som emellertid
torde böra i varje särskilt fall avgöras. Marinförvaltningen hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till
Holmer finge, räknat från och med den 1 september 1918, under hans
återstående livstid från förslagsanslaget till pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar utgå pension med ett årligt belopp av
108 kronor 88 öre.
Statskontoret har i utlåtande den 10 mars 1920 anfört, att statskontoret,
i likhet med marinförvaltningen, ansåge skäl föreligga att genom
framställning till riksdagen utverka fyllnadspension åt Holmer till föreslaget
belopp samt, vad beträffade de medel, som för ifrågavarande kostnad kunde
anlitas, åberopat vad statskontoret anfört i utlåtanden den 26 november
1919 och den 20 februari 1920 angående pension åt f. d. marinläkaren
av l:a graden i marinläkarkårens reserv C. A. Trana (jfr proposition nr
305 1920, sid. 3 och 7), däri statskontoret, bland annat, anfört, i utlåtandet
den 26 november 1919, att statskontoret ville ifrågasätta, huruvida
icke medgivande borde av riksdagen utverkas därtill, att pensioneringskostnaden
för Trana finge bestridas av anslag under femte
huvudtiteln, exempelvis av förslagsanslaget till reservstat för marinen,
samt i utlåtandet den 20 februari 1920, att statskontoret emellertid ej
ville motsätta sig, att medel under riksstatens dåvarande tionde huvud
-
4
Kungl. Maj ds Proposition Nr 304.
Departements
chefen.
titel härför toges i anspråk, vare sig detta kunde ske genom uppförande
av ett särskilt för ändamålet avsett anslag eller riksdagens medgivande
utverkades därtill, att kostnaderna Unge utgå från anslaget till allmänna
indragningsstaten.
I utlåtande den 11 maj 1920 har direktionen över flottans pensionskassa
anfört, att direktionen på skäl, som direktionen åberopat i utlåtande
den ö februari 1920 angående pension åt bemälde Trana (jfr proposition
305,1920, sid. 6) icke ansåge det riktigt att från förslagsanslaget till
pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar bestrida
kostnaden för pensionering av marinens reserver, utan att för detta
ändamål torde böra upptagas ett särskilt förslagsanslag.
På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig i likhet med
myndigheterna böra tillstyrka, att framställning till riksdagen göres om
beredande åt Holmer av fyllnadspension till belopp av 108 kronor 88
öre för år.
Med avseende å det anslag, från vilket pensioner till marinens
reservpersonal böra utgå, erinrade statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 19 mars 1920, bilagt nyssnämnda proposition, att särskilda
medel icke blivit anvisade för pensionering av marinens reservpersonal.
Tidigare hade — yttrade bemälde departementschef vidare — såvitt
officerare i flottans reserv anginge, under femte huvudtiteln funnits
uppfört ett anslag till pensionering av reservbefäl, men detta anslag
hade vid 1898 års riksdag blivit uteslutet ur riksstaten, utan att i samband
därmed eller sedermera frågan om pensionering av marinens reservpersonal
blivit i anslagshänseende ordnad. Däremot vore under fjärde
huvudtiteln upptaget ett ordinarie förslagsanslag till arméns personal
över stat, varifrån kostnaderna för pensionering av motsvarande personal
vid armén bestredes. A id nu angivna förhållande och då pensionering
av marinens reservpersonal icke kunde betraktas såsom en pensionering
i vanlig bemärkelse, utan huvudsakligen avsåge att skapa reservtillgång
på personal i händelse av behov, syntes det ligga närmast till hands,
att för ändamålet uppfördes ett särskilt anslag under femte huvudtiteln.
En sådan åtgärd kunde emellertid givetvis icke vidtagas vid 1920 års
riksdag, helst erforderlig utredning rörande beloppet av ett sådant anslag
icke förelåge och ett dylikt förfarande i allt fall knappast kunde anses
lämpligt med hänsyn till den beslutade sammanslagningen av lantförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304. 5
Departementschefen förordade i anledning härav, att för ändamålet
tillsvidare anlitades förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, vilken
framställning också vann Kung!. Maj:ts och riksdagens bifall.
Åven jag anser goda skäl tala för lämpligheten av att uppföra ett
särskilt anslag för pensionering av marinens reservpersonal. Med
hänsyn emellertid till det ringa antal dylika befattningshavare, vilkas
pensionsfråga lärer vara aktuell innevarande år — såvitt jag kunnat
utröna, torde detta vara fallet allenast med, förutom Holmer, under nästa
punkt i protokollet omnämnde f. d. marinläkaren Asklin — torde nämnda
åtgärd knappast vara påkallad redan nu, utan synes mig lämpligen, i
likhet med vad som under 1920 ägde rum i fråga om pension till f. d.
marinläkaren Trana, riksdagens medgivande böra utverkas därtill, att
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten tillsvidare må tagas i
anspråk för ändamålet.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det täcktes Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. löjtnanten i flottans reserv Johan Fredrik
Holmer må från och med den 1 september
1918 räknat under sin återstående livstid uppbära en årlig
fyllnadspension av 108 kronor 88 öre, att tillsvidare
utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.
2:o.
Förordningen den 28 november 1902 angående anställning och pensionering
av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv innehåller i § 11
följande stadgande:
»Den, som, efter att hava minst tre år varit såsom läkare eller stipendiat
anställd i flottans eller kustartilleriets stam, anställes i marinläkarkåren
i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter, som äro
eller bliva stadgade för marinläkare i flottans reserv, äger, sedan han,
efter att hava tillhört marinläkarkåren i flottans stam eller reserv eller
kustartilleriet under sammanlagt minst 20 år, erhållit avsked samt uppnått
en ålder av 55 år, komma i åtnjutande under sin återstående livstid
av en årlig pension å 500 kronor.»
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har marinläkaren av l:a graden
i marinläkarkårens reserv Frans Victor Asklin, som under år 1920 upp
-
Ang. pension
åt marinläkaren
av l:a
graden i marinlfikarkårens
reserv
F. O. Askiin.
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 304.
nådde eu ålder av 55 år, anhållit om avsked samt att komma i åtnjutande
av den pension, vartill han kunde vara berättigad.
Med överlämnande av nämnda handling har marinöverläkaren och
chefen för marinläkarkåren i skrivelse den 10 juni 1920 anfört, att Asklin,
som före 1920 års utgång uppnådde 55 års ålder, den 31 december
1920 vore berättigad att entledigas från sin anställning vid nämnda
reserv, och har marinöverläkaren vidare meddelat, att Asklin enligt generalrullan
över marinens läkare under tiden den 28 april 1897—28 juni
1910 eller 13 år 2 månader varit fast anställd, först vid flottans läkarstat,
vilken med år 1903 uppgått i marinläkarkåren, och sedermera intill
sistnämnda dag vid marin läkarkåren samt därefter oavbrutet i nämnda
kårs reserv. Asklin syntes därför jämlikt bestämmelserna i § 11 av
förenämnda förordning berättigad att från och med år 1921 under sin
återstående livstid komma i åtnjutande av eu årlig pension å 500 kronor.
Uti utlåtande den 10 december 1920 har direktionen, över /lottans
pensionskassa åberopat sitt den 6 februari 1920 avgivna utlåtande angående
pension åt 1. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens
reserv C. A. Trana (jfr proposition nr 305 1920, sid. 6) samt meddelat
att, enär Asklin icke vore delägare i pensionskassan, han icke vore berättigad
till pension genom kassan.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 13 januari 1921, under åberopande
av den utredning rörande pensionering av marinläkarkåren i
llottans reserv, vilken meddelats till statsrådsprotokollet den 19 mars
1920, bilagt ovannämnda proposition nr 305/1920, hemställt, dels att
Asklin måtte tillerkännas pension från och med den 1 januari 1921 i
enlighet med bestämmelserna i § 11 av nämnda förordning den 28 november
1902, dels ock att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kostnaden för pensionen Unge tills vidare bestridas från förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten.
Uti utlåtande den 1 februari 1921 har statskontoret anfört att, då
bär förevarande fall av pensionering vore alldeles liknande det, som
föranlett framläggande till 1920 års riksdag av omförmälda proposition
angående pension åt f. d. marinläkaren Trana, att tillsvidare utgå från
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, och vilken proposition av
riksdagen bifallits (riksdagens skrivelse nr 329 1920, punkt 13), statskontoret
finge tillstyrka, att i nu förevarande ärende avlätes framställning
till riksdagen i överensstämmelse med marinförvaltningens hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 804.
t
Sedan Asklin förut denna dag erlrållit avsked från sin anställning Departementai
marinläkarkårens reserv, torde han vara berättigad att från och med chefBO
den 1 januari 1921 uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört
i fråga om bestridande av utgifter för pensionering av marinens reservpersonal
samt med hänsyn till vad myndigheterna anfört, får jag alltså
hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens
reserv Frans Victor Asklin må från och med
den 1 januari 1921 under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare
utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.
Vad departementschefen under punkterna l:o—2:o
här ovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla samt förordnade, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.