Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv

1921-03-18 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:304, Angående pensionering av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj:ts Proposition Nr 304.

1

Nr 304.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av tvä f. d. befattningshavare i marinens reserv;

given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, kall t inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:

Do.

I § 12 av kungörelsen den 13 juli 1887 angående utbildande av

reservbefäl för flottan stadgades, att marinförvaltningen skulle i någon

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 262 käft. (Nr 304.) 09521

Ang. fyllnadspension

åt f.d.

reserv löjtnanten

i

flottans reserv

J. F. Holmer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 KungL Maj:ts Proposition Nr 304.

av staten kontrollerad rånte- och kapitalt) rsäkringsanstalt för varje reservofficer

vid hans antagande till reservunderlöjtnant av därför i stat

anvisade medel insätta ett i författningsrummet angivet belopp för att

därigenom efter reservofficerens val bereda honom antingen den livränta

eller det kapital, som för den verkställda inbetalningen kunde erhållas

vid 55 års ålder eller för särskilda fall tidigare.

Enär det sedermera befanns, att avsikten med det nu omförmälda

stadgandet, vilken varit att åt den avgångne reservofficeren bereda eu

livränta av 300 kronor om året från 55 års ålder, till följd av räntefotens

förändring in. m. icke kunde uppnås, med insättandet av det föreskrivna

beloppet, utfärdades genom kungörelse den 27 juni 1902 angående

antagning, utbildning och pensionering av reservbefäl för flottan

bestämmelse därom, att reservofficer, som erhållit föreskrivet avsked efter

utgången av det år, varunder han fyllt 40 år, vore, därest han fullgjort

stadgad tjänstgöringsskyldighet, berättigad att, efter uppnådda 55 års

ålder, under sin återstående livstid åtnjuta årlig pension till belopp av

300 kronor. I sammanhang härmed stadgades i § 17 av samma kungörelse,

att reservofficer, för vilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

skett i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 13

juli 1887, vore berättigad att jämte den förmån av kapital eller livränta,

som på grund av nyssnämnda kungörelse kunde tillkomma honom,

efter uppnådda 55 års ålder åtnjuta årlig pension, lika stor med det

belopp, varmed den livränta, som på grund av den verkställda insättningen

skulle tillkomma honom vid 55 års ålder, understege 300 kronor,

därest häri dels erhållit avsked i förut nämnd ordning och dels

uppfyllt vissa närmare angivna villkor med avseende å tjänstgöringen.

Hos stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm har f. d.

löjtnanten i flottans reserv Johan Fredrik Holmer anhållit om fyllnadspension

enligt bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den 27 juni

1902.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holmer, som är född den

1 september 1863, antagits till reservofficer den 1 maj 1889, befordrats

till reservlöjtnant den 25 oktober 1901 och erhållit föreskrivet avsked

med utgången av år 1903; att han fullgjort de villkor i avseende

å tjänstgöringen, som erfordras för erhållande av fyllnadspension;

att han på grund av från in ar in förvaltningen verkställd insättning i

ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm blivit från och med den

1 september 1918, då han fyllt 55 år, berättigad till eu årlig livränta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. 2Iaj:ts Proposition Nr 304.

3

av 191 kronor 12 öre; samt att den fyllnadspension, varom Helmer

ansökt, alltså skulle belöpa sig till 108 kronor 88 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinför vältning en

i skrivelse den 15 januari 1920 anfört, att ehuru Holmer reglementsenligt

syntes vara berättigad till den sökta pensionen, sådan pension

icke torde kunna till honom utbetalas utan riksdagens hörande. I avseende

härå ville ämbetsverket erinra, att 1898 års riksdag — som på därom

av Kungl. Maj:t gjord framställning hade medgivit (riksdagens skrivelse

nr 76, punkt 2), att därefter antagna reservofficerare finge åtnjuta ovan

omförmäld pension å 300 kronor, varjämte förutvarande anslaget till pensionering

av flottans reservbefäl hade uteslutits ur riksstaten — icke hade

gjort något uttalande rörande fyllnadspension åt de dessförinnan antagna

reservofficerarna. I sistberörda fråga hade dåvarande chefen för

sjöförsvarsdepartementet vid ärendets föredragning i statsrådet anfört,

att i avseende å de reservofficerare, för vilka inbetalning för beredande

av livränta redan skett, pension icke skulle förekomma, dock att det

borde ifrågasättas, huruvida icke i en framtid fyllnad i livräntan till 300

kronor borde beredas dem av statsmedel, eu angelägenhet, som emellertid

torde böra i varje särskilt fall avgöras. Marinförvaltningen hemställde

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till

Holmer finge, räknat från och med den 1 september 1918, under hans

återstående livstid från förslagsanslaget till pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar utgå pension med ett årligt belopp av

108 kronor 88 öre.

Statskontoret har i utlåtande den 10 mars 1920 anfört, att statskontoret,

i likhet med marinförvaltningen, ansåge skäl föreligga att genom

framställning till riksdagen utverka fyllnadspension åt Holmer till föreslaget

belopp samt, vad beträffade de medel, som för ifrågavarande kostnad kunde

anlitas, åberopat vad statskontoret anfört i utlåtanden den 26 november

1919 och den 20 februari 1920 angående pension åt f. d. marinläkaren

av l:a graden i marinläkarkårens reserv C. A. Trana (jfr proposition nr

305 1920, sid. 3 och 7), däri statskontoret, bland annat, anfört, i utlåtandet

den 26 november 1919, att statskontoret ville ifrågasätta, huruvida

icke medgivande borde av riksdagen utverkas därtill, att pensioneringskostnaden

för Trana finge bestridas av anslag under femte

huvudtiteln, exempelvis av förslagsanslaget till reservstat för marinen,

samt i utlåtandet den 20 februari 1920, att statskontoret emellertid ej

ville motsätta sig, att medel under riksstatens dåvarande tionde huvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Proposition Nr 304.

Departements
chefen.

titel härför toges i anspråk, vare sig detta kunde ske genom uppförande

av ett särskilt för ändamålet avsett anslag eller riksdagens medgivande

utverkades därtill, att kostnaderna Unge utgå från anslaget till allmänna

indragningsstaten.

I utlåtande den 11 maj 1920 har direktionen över flottans pensionskassa

anfört, att direktionen på skäl, som direktionen åberopat i utlåtande

den ö februari 1920 angående pension åt bemälde Trana (jfr proposition

305,1920, sid. 6) icke ansåge det riktigt att från förslagsanslaget till

pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar bestrida

kostnaden för pensionering av marinens reserver, utan att för detta

ändamål torde böra upptagas ett särskilt förslagsanslag.

På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig i likhet med

myndigheterna böra tillstyrka, att framställning till riksdagen göres om

beredande åt Holmer av fyllnadspension till belopp av 108 kronor 88

öre för år.

Med avseende å det anslag, från vilket pensioner till marinens

reservpersonal böra utgå, erinrade statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

den 19 mars 1920, bilagt nyssnämnda proposition, att särskilda

medel icke blivit anvisade för pensionering av marinens reservpersonal.

Tidigare hade — yttrade bemälde departementschef vidare — såvitt

officerare i flottans reserv anginge, under femte huvudtiteln funnits

uppfört ett anslag till pensionering av reservbefäl, men detta anslag

hade vid 1898 års riksdag blivit uteslutet ur riksstaten, utan att i samband

därmed eller sedermera frågan om pensionering av marinens reservpersonal

blivit i anslagshänseende ordnad. Däremot vore under fjärde

huvudtiteln upptaget ett ordinarie förslagsanslag till arméns personal

över stat, varifrån kostnaderna för pensionering av motsvarande personal

vid armén bestredes. A id nu angivna förhållande och då pensionering

av marinens reservpersonal icke kunde betraktas såsom en pensionering

i vanlig bemärkelse, utan huvudsakligen avsåge att skapa reservtillgång

på personal i händelse av behov, syntes det ligga närmast till hands,

att för ändamålet uppfördes ett särskilt anslag under femte huvudtiteln.

En sådan åtgärd kunde emellertid givetvis icke vidtagas vid 1920 års

riksdag, helst erforderlig utredning rörande beloppet av ett sådant anslag

icke förelåge och ett dylikt förfarande i allt fall knappast kunde anses

lämpligt med hänsyn till den beslutade sammanslagningen av lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304. 5

Departementschefen förordade i anledning härav, att för ändamålet

tillsvidare anlitades förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, vilken

framställning också vann Kung!. Maj:ts och riksdagens bifall.

Åven jag anser goda skäl tala för lämpligheten av att uppföra ett

särskilt anslag för pensionering av marinens reservpersonal. Med

hänsyn emellertid till det ringa antal dylika befattningshavare, vilkas

pensionsfråga lärer vara aktuell innevarande år — såvitt jag kunnat

utröna, torde detta vara fallet allenast med, förutom Holmer, under nästa

punkt i protokollet omnämnde f. d. marinläkaren Asklin — torde nämnda

åtgärd knappast vara påkallad redan nu, utan synes mig lämpligen, i

likhet med vad som under 1920 ägde rum i fråga om pension till f. d.

marinläkaren Trana, riksdagens medgivande böra utverkas därtill, att

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten tillsvidare må tagas i

anspråk för ändamålet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det täcktes Kungl.

Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten i flottans reserv Johan Fredrik

Holmer må från och med den 1 september

1918 räknat under sin återstående livstid uppbära en årlig

fyllnadspension av 108 kronor 88 öre, att tillsvidare

utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

2:o.

Förordningen den 28 november 1902 angående anställning och pensionering

av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv innehåller i § 11

följande stadgande:

»Den, som, efter att hava minst tre år varit såsom läkare eller stipendiat

anställd i flottans eller kustartilleriets stam, anställes i marinläkarkåren

i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter, som äro

eller bliva stadgade för marinläkare i flottans reserv, äger, sedan han,

efter att hava tillhört marinläkarkåren i flottans stam eller reserv eller

kustartilleriet under sammanlagt minst 20 år, erhållit avsked samt uppnått

en ålder av 55 år, komma i åtnjutande under sin återstående livstid

av en årlig pension å 500 kronor.»

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har marinläkaren av l:a graden

i marinläkarkårens reserv Frans Victor Asklin, som under år 1920 upp
-

Ang. pension

åt marinläkaren

av l:a

graden i marinlfikarkårens

reserv

F. O. Askiin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 304.

nådde eu ålder av 55 år, anhållit om avsked samt att komma i åtnjutande

av den pension, vartill han kunde vara berättigad.

Med överlämnande av nämnda handling har marinöverläkaren och

chefen för marinläkarkåren i skrivelse den 10 juni 1920 anfört, att Asklin,

som före 1920 års utgång uppnådde 55 års ålder, den 31 december

1920 vore berättigad att entledigas från sin anställning vid nämnda

reserv, och har marinöverläkaren vidare meddelat, att Asklin enligt generalrullan

över marinens läkare under tiden den 28 april 1897—28 juni

1910 eller 13 år 2 månader varit fast anställd, först vid flottans läkarstat,

vilken med år 1903 uppgått i marinläkarkåren, och sedermera intill

sistnämnda dag vid marin läkarkåren samt därefter oavbrutet i nämnda

kårs reserv. Asklin syntes därför jämlikt bestämmelserna i § 11 av

förenämnda förordning berättigad att från och med år 1921 under sin

återstående livstid komma i åtnjutande av eu årlig pension å 500 kronor.

Uti utlåtande den 10 december 1920 har direktionen, över /lottans

pensionskassa åberopat sitt den 6 februari 1920 avgivna utlåtande angående

pension åt 1. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens

reserv C. A. Trana (jfr proposition nr 305 1920, sid. 6) samt meddelat

att, enär Asklin icke vore delägare i pensionskassan, han icke vore berättigad

till pension genom kassan.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 13 januari 1921, under åberopande

av den utredning rörande pensionering av marinläkarkåren i

llottans reserv, vilken meddelats till statsrådsprotokollet den 19 mars

1920, bilagt ovannämnda proposition nr 305/1920, hemställt, dels att

Asklin måtte tillerkännas pension från och med den 1 januari 1921 i

enlighet med bestämmelserna i § 11 av nämnda förordning den 28 november

1902, dels ock att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kostnaden för pensionen Unge tills vidare bestridas från förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten.

Uti utlåtande den 1 februari 1921 har statskontoret anfört att, då

bär förevarande fall av pensionering vore alldeles liknande det, som

föranlett framläggande till 1920 års riksdag av omförmälda proposition

angående pension åt f. d. marinläkaren Trana, att tillsvidare utgå från

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, och vilken proposition av

riksdagen bifallits (riksdagens skrivelse nr 329 1920, punkt 13), statskontoret

finge tillstyrka, att i nu förevarande ärende avlätes framställning

till riksdagen i överensstämmelse med marinförvaltningens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 804.

t

Sedan Asklin förut denna dag erlrållit avsked från sin anställning Departementai

marinläkarkårens reserv, torde han vara berättigad att från och med chefBO

den 1 januari 1921 uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört

i fråga om bestridande av utgifter för pensionering av marinens reservpersonal

samt med hänsyn till vad myndigheterna anfört, får jag alltså

hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens

reserv Frans Victor Asklin må från och med

den 1 januari 1921 under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare

utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Vad departementschefen under punkterna l:o—2:o

här ovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämde, behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnade, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.