Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av anslag för uppförande av ett bostadshus i staden Sollefteå för militär personal

1921-03-18 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:310, Angående anvisande av anslag för uppförande av ett bostadshus i staden Sollefteå för militär personal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

1

Nr 310.

Kungl. Majt:ts proposition till riksdagen angående anvisande

av anslag för uppförande av ett bostadshus i staden

Sollefteå för militär personal; given Stockholms slott den

18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:

Ett samhälle, där trycket av den allmänt rådande bostadsbristen

gjort sig i alldeles särskilt hög grad kännbart, är staden Sollefteå, lättförklarligt

nog, då en osedvanligt hög procent av stadens innevånare

utgöres av statstjänare, vilken samhällsklass såväl på grund av tjänsteBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 265 käft. (Nr 310.) 676 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts Proposition Nr 310.

förhållandenas rörlighet som av andra orsaker merendels icke varit i

tillfälle att förvärva bostäder med äganderätt. Större delen av de statstjänare,

varom här är fråga, utgöres av militär personal vid de i Sollefteå

förlagda truppförbanden, nämligen Västernorrlands regemente och

Norrlands trängkår, företrädesvis officerare och musikunderofficerare (för

(ivriga underofficerare är det i regel sörjt genom bostäder i kronans

hus). Det är därför helt naturligt, att de strävanden, som från stadens

och andra vederbörandes sida gjort sig gällande för lättandet av bostadsnöden

å orten, i synnerhet riktats till försvarsdepartementet. Jaganhåller

att för Kungl. Maj:t få framlägga, vad i denna behjärtansvärda

fråga förekommit.

chefens för 1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 mars 1920 anförde chefen för

norr lands Västernorrland s regemente, att bostadsförhållandena för regementets

regemente officerskår under de senaste åren blivit allt mer och mer olidliga. Redan

jerf is6mars i november 1918 hade regementschefen hos sin arméfördelningschef ani92o.

hållit, att han ville utverka, att kasernbyggnadsnämnden snarast möjligt

måtte få i uppdrag att uppföra en byggnad, innehållande bostäder för

regementsofficerare m. fl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement

förklarade emellertid, att någon nybyggnad för ändamålet, på grund av

därmed förenade stora kostnader, för det dåvarande icke syntes kunna

ifrågakomma.

Numera hade bostadsbristen blivit fullkomligt katastrofartad. Då

lämpliga bostäder icke funnits att tillgå, hade det upprepade gånger

inträffat, att officerare, som transporterats till regementet, icke kunnat

medtaga sina familjer till Sollefteå. För närvarande saknade 5 officersfämiljer

bostad. Härtill komme, att 4 officersfamiljer, som vore bosatta

strax utanför staden i Sollefteå socken, blivit uppsagda till avflyttning till

den 1 oktober 1920. Någon möjlighet att hyra bostäder vare sig i staden

eller i socknen syntes icke finnas. Ordföranden i stadens hyresnämnd hade

intygat, att i staden icke funnes någon till uthyrning- ledig bostadslägenhet.

Utsikterna för framtiden vore icke heller sådana, att man kunde

hoppas på någon förbättring i avseende på bostadsfrågan i Sollefteå.

Snarare komme bostadsnöden att ytterligare ökas genom inflyttning,

såsom det skett under de senaste åren genom tillkomsten av nya affärer

och skogskontor för sågverksbolagen. Detta förhållande vore så mycket

betänkligare, som officerarna med sina jämförelsevis små löner ej förmådde

konkurrera med industriens män, när det gällde att anskaffa bostäder.

I Sollefteå vore dessutom stationerade 140 statstjänstemän, repre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

serverande statens järnvägar, poststaten, telegrafen, jägeristaten, justitiestaten,

läkare och farmaceuter samt regementets musikunderofficerare,

för vilka i olikhet mot övriga underofficerare vid regementet staten

icke tillhandahölle bostäder. Av dessa vore 88 gifta och 52 ogifta.

Bostäder i statens hus funnes endast för 11 gifta och 1 ogift. Alla

Övriga — 77 familjer och 51 ogifta — vore hänvisade till den öppna

hyresmarknaden. Tjänstelokaler för post, telegraf, jägeristat och den

ena domsagan förhyrdes likaledes i enskilda gårdar, vilka funnes till

ett antal av 167 i Sollefteå stad. Om genom statens försorg ett bostadshus

för officersfamiljer bleve uppfört, skulle detta givetvis bidraga

att lätta bostadsbristen för övriga där bosatta grupper av statstjänstemän.

Då det sålunda icke vore möjligt att i Sollefteå eller dess närhet

kunna bereda bostäder åt där förlagda officerare, och då denna bostadsnöd

icke inom överskådlig tid kunde bliva avhjälpt genom enskild

byggnadsverksamhet, syntes det regementschefen absolut nödvändigt,

att staten härvidlag trädde hjälpande emellan genom att uppföra bostadshus

för officerare.

Den enda fullgoda lösningen av bostadsfrågan syntes vara, att

kronan anskaffade bostadslägenheter för regementets samtliga officerare

såsom redan skett för underofficerarna. Den största nöden vore dock

tills vidare avhjälpt, om ett bostadshus komme till utförande med 8

lägenheter av varierande storlek samt 2 dubbletter. Regementschefen

hemställde, att ett sådant bostadshus för officerare vid regementet snarast

måtte komma till utförande å kronan tillhörig tomt i närheten av

kasernetablissemanget.

Genom beslut den 16 april 1920 fann emellertid Kungl. Maj:t regementschefens

framställning icke föranleda någon åtgärd.

En av stadsfullmäktige i Sollefteå för ändamålet tillsatt kommitté

avlät den 9 augusti 1920 till chefen för försvarsdepartementet en fram- " rade friställning

därom, att för den inom samhället förlagda personalens behov,

som sorterade under försvarsdepartementet, åtgärder måtte vidtagas

för uppförande av bostadshus till avhjälpande av den tryckande bostadsbristen

för samhällets övriga innevånare. Kommittén anförde därvid

följande.

För att råda bot på den tilltagande bostadsbristen i samhället hade

staden dels genom upplåtande av tomter på synnerligen förmånliga

villkor, dels genom understödsbelopp utan återbetalningsskyldighet, dels

slutligen genom utlämnande av byggnadslån intill 75 % av byggnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

kostnaden sökt stimulera byggnadsverksamheten för att såmedelst få

bostadslägenheternas antal ökat.

I någon mån torde detta också komma att bliva fallet, men vad

som kunde sägas bliva vinsten av den sålunda pågående byggnadsverksamheten,

vore ett mindre antal bostadslägenheter om 1 å 2 rum

och kök. Större bostadslägenheter uppstode icke. Tillgång på lägenheter

om 3 å 4 rum och kök saknades däremot att ens i någon mån

fylla den efterfrågan, som vore gällande.

En bidragande orsak, för att icke säga den största orsaken till

bristen på dylika bostadslägenheter vore, att i Sollefteå stad läge förlagda

ett flertal statens tjänstemän, åt vilka staten icke hölle bostad,

utan vilka vore hänvisade att konkurrera med övriga stadsinnevånare

i fråga om bostadslägenheter.

De kategorier, som i första hand åsyftades, vore officerare och

underofficerare vid Västernorrlands regemente och Norrlands trängkår,

post- telegraf- och järnvägstjänstemän. Dessutom funnes justitie- och

jägeristatens samt läkarekårens ämbets- och tjänstemän till ett icke

obetydligt antal.

Enligt den sist upprättade mantalslängden vore inom samhället

boende följande statens ämbets- och tjänstemän, som vore hänvisade

att skaffa sig bostad på egen hand, nämligen

familjeförsörjare: 4 telegraftjänstemän, 12 järnvägstjänstemän, 8

posttjänstemän, 35 officerare- och underofficerare.

Ogifta: 14 telegraftjänstemän, 12 järnvägstjänstemän, 2 posttjänstemän,

20 officerare och underofficerare.

Det ville med andra ord säga, att Sollefteå lilla samhälle skulle tillsläppa

49 bostadslägenheter för familjeförsörjare och 48 bostadslägenheter

för ogifta, anställda i statens tjänst.

Förutom förestående antal bostadslägenheter, som sålunda statens

personal toge i anspråk, vore där bosatta två häradshövdingar, distriktslantmätare,

överjägmästare, jägmästare, provinsialläkare m. fl., för vilka

staten icke tillhandahölle bostadslägenheter i statens byggnader.

Då i samhället funnes bostadslägenheter till ett antal av högst

520, framginge, att för statens räkning därav toges i anspråk c:a 20

procent.

Därest emellertid staten ville gå i författning om uppförande av

bostadshus för dess tjänstemän i någon mån, skulle bostadsförhållandena

inom samhället bliva betydligt drägligare. Det kunde icke vara

förenligt med rättvisa, att ett så litet och som stad så nytt samhälle

skulle betungas i så hög grad som skedde till förmån för staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

o

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 augusti 1920 upptog chefen

för Yästernorrlands regemente ånyo bostadsfrågan och åberopade därvid,

att försvarsrevisionen vid sitt besök i Sollefteå föregående dag tagit

bostadsförhållandena för officerare under prövning och därvid synts anse

en förnyad framställning till Kungl. Maj:t i frågan påkallad.

Man kunde nämligen numera börja överblicka det inflytande, som

de av stadsfullmäktige i Sollefteå under senaste året vidtagna åtgärderna

till undanröjande av den inom orten rådande bostadsbristen

komme att utöva, och det visade sig nu, att någon nämnvärd lättnad

ej vore att emotse, enär de jämförelsevis fåtaliga nybyggen, som uppfördes

med understöd från stadens sida, komme på grund av stadens

därvid fästade villkor att innehålla smålägenheter, vilka ej finge sammanslås

under de närmaste tio åren. De förhållanden, som omnämndes

i regementschefens förut omförmälda skrivelse den 18 mars 1920, bleve

sålunda alltjämt i det väsentliga rådande beträffande officerskåren. Instundande

år saknades bostäder för 7 officerare, vilka hade familj eller

ämnade gifta sig, så snart bostad kunde erhållas; 2 familjer måste nöja

sig med lägenhet om två rum och kök och en familj hade måst hyra

lägenhet, vilken med hänsyn till avståndet från kasernen vore ur tjänstens

synpunkt olämplig. Härjämte borde framhållas, att vid regementet

för närvarande funnes 10 vakanser i officers tjänsteställning.

Med anledning av vad sålunda anförts upprepade regementschefen

sin framställning, att i Sollefteå måtte för Yästernorrlands regemente

uppföras ett bostadshus för officerare.

Chefen för sjätte arméfördelningen tillstyrkte, att kronan snarast

måtte uppföra i Sollefteå antingen ett bostadshus för Yästernorrlands

regemente i enlighet med regementschefens framställning eller ock

bostadshus för statstjänare, och att i senare fallet i bostadshuset (bostadshusen)

lägenheter måtte upplåtas för officerare vid nämnda regemente

i den omfattning, regementschefen angivit, ävensom för officerare

vid Norrlands trängkår.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement tillstyrkte likaledes framställningen

med hänsyn till det trängande behovet av bostäder för

officerare vid regementet.

Försvarsrevisionen anförde i utlåtande den 19 oktober 1920, att

i fråga om beredande av bostäder åt arméns officerare hittills den

principen följts, att kronan ansetts böra tillhandahålla bostad in natura

å sådana garnisonsorter, där man icke kunnat påräkna, att officerarna

själva skulle kunna skaffa sig bostäder. I överensstämmelse härmed

Chefens för

Vasternorrlands

regemente

skrivelse

den 16

augusti 1920.

Yttranden i

anledning av

regementschefens

skrivelse

den 16

augusti 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 310.

hade bostadshus för officerare av kronan uppförts i Boden och å Karlsborg

ävensom å Rindön invid Vaxholm. A övriga garnisonsorter hade

officerarna själva att sörja för sina bostäder.

Av remissakten framginge, att i Sollefteå för närvarande rådde en

sådan bostadsbrist, att en avsevärd del av officerarna vid därstädes förlagda

truppförband icke kunde erhålla bostäder för sig och sina familjer,

ävensom att någon lättnad därutinnan inom den närmaste framtiden

icke vore att emotse vare sig genom den privata eller den av

kommunen bedrivna byggnadsverksamheten. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till den principiella ståndpunkt, statsmakterna vid 1920

års riksdag intagit beträffande beredande av bostäder åt statsanställda,

ansåge revisionen, att staten i förevarande fall borde ingripa för att i

möjligaste mån lindra den å platsen rådande bostadsbristen. Detta syntes

revisionen lämpligast böra ske i den av chefen för sjätte arméfördelningen

alternativt föreslagna formen, att staten uppförde ett för statstjänare

i allmänhet avsett bostadshus och därstädes tillsvidare uppläte

bostadslägenheter för officerare vid Västernorrlands regemente i den

omfattning, regementschefen angivit, ävensom för officerare vid Norrlands

trängkår. Revisionen förutsatte såsom självklart, att hyresersättning

komme att utgå efter de å platsen i allmänhet rådande hyresprisen.

Med hänsyn till angelägenheten av att erhålla största möjliga antal

bostadslägenheter syntes icke större lägenheter än om 4 rum och

kök böra anordnas.

Då Sollefteå med hänsyn till innevånarantalet vore den minsta av

arméns garnisonsstäder — staden räknade den 1 januari 1920 en folkmängd

av 2,491 personer — och två truppförband vore därstädes förlagda,

torde ett beslut i den av revisionen förordade riktningen icke

bliva prejudicierande för vidtagande av liknande åtgärder å andra garnisonsorter.

Revisionen finge alltså hemställa, att erforderliga åtgärder vidtoges

för uppförande i Sollefteå av ett för statstjänare i allmänhet avsett

bostadshus av den storlek, chefen för Västernorrlands regemente föreslagit.

Utredning

angående

byggnadstomt

samt

upprättande

av ritningar

och kostnadsförslag.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 29 oktober

1920 fått befallning att till Kungl. Maj:t inkomma med ritningar och

kostnadsförslag till ett bostadshus för militär personal i Sollefteå, infordrade

departementet från chefen för sjätte arméfördelningen förslag

till situationsplan för byggnaden i fråga. Vid de grundundersökningar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310. 1

som i anledning härav utfördes, visade sig, att grundförhållandena på

det av regementet disponerade området voro synnerligen dåliga, så att

en byggnad därstädes icke kunde komma till utförande utan dyrbara

grundförstärkningar.

Med anledning härav inleddes underhandlingar med stadsfullmäktige

i Sollefteå, vilka den 15 december 1920 beslöto att åt kronan kostnadsfritt

upplåta ett område å den s. k. Bellevueplatån för uppförande

av bostadshus på villkor, att erbjudandet gällde endast till och med

utgången av år 1921, att byggnaderna skulle uppföras i enlighet med

bestämmelserna i stadens byggnadsordning för områdets bebyggande

(om dessa, se nedan intagna P. M.), att vad stadsfullmäktige tidigare

beslutat i fråga om tiden för tomtens bebyggande, vilken tid vore bestämd

till tre år efter kontraktets avslutande, skulle gälla för ifrågavarande

upplåtelse samt att, om tomten icke efter nämnda tid vore bebyggd,

den skulle återfalla till staden.

Stadsfullmäktiges ordförande direktören Georg Clarin har sedermera,

den 4 februari 1921, avgivit det skriftliga intyg, att vid behandlingen

den 15 december 1920 av omförmälda frågan om upplåtelse av

mark till kronan för uppförande av bostadshus ej ifrågasatts någon

inskränkning av kronans äganderätt till det erbjudna området.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har vidare i skrivelse

den 19 januari 1921 anmält, att det vid utförda borrningar visat

sig, att grunden å den av stadsfullmäktige erbjudna tomten vore av god

beskaffenhet samt att tomten i fråga dessutom erbjöde utrymme för

uppförandet av flera likartade byggnader, vadan departementet förordade

antagandet av stadsfullmäktiges erbjudande. Tillika överlämnade

departementet byggnadsritningar enligt två alternativ jämte följande

av departementets arkitekt E. Josephson, som uppgjort ritningarna, i

ärendet upprättade

P. M.

angående förslag till bostadshus för armén ti 11 hörande officerare i Sollefteå.

Byggnaden avses placerad å den av Sollefteå stad upplåtna tomten på sätt

som av upprättad situationsplan framgår. Denna placering medgiver tomtens

framtida bebyggande med flera hus på sätt situationsplanen utvisar.

Enligt de direktiv, försvarsrevisionen givit i sin skrivelse av den 19 oktober

1920, upptager förslaget

ti bostäder om 4 rum och kök,

2 » »3 » » » , samt

två dubbletter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

. Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

Dessutom finnes till var bostadsvåning en liten kammare intill köket. I byggnaden

finnes dessutom, förutom mat- och vedkällare samt vindskontor, i källaren

eu tvättstuga och ett badrum samt å vinden en torkvind.

Bland de villkor, staden uppställt för upplåtelse av tomten, är det viktigaste,

att byggnaden skall uppföras enligt de särskilda bestämmelser, som fastställts

för området i fråga.

Enligt dessa får byggnaden icke hava större höjd än 10 meter till taklisten

och ej uppföras med flera våningar iin bottenvåning, våning en trappa upp samt

vindsvåning. Dessutom får byggnaden icke vara mera än 50 meter lång.

Det ur bostadssynpunkt lämpligaste sättet att följa dessa bestämmelser

vore att uppföra två byggnader med 2 fulla våningar vardera, enär det ju icke

kan anses önskvärt att i Sollefteå anordna vindsrum. Att uppföra en sådan

byggnad, inrymmande alla bostäder, torde emellertid ej kunna tillåtas, enär denna

skulle bliva betydligt längre än 50 meter. Ett sådant byggnadssätt med två

våningar måste emellertid anses allt för oekonomiskt, och hava därför två alternativ

utarbetats, det ena, Alt. I, med 2 våningar och vindsvåning, det andra,

Alt. 2, med 3 fulla våningar.

Alt. 1, som avses uppförd med bottenvåning, våning en trappa upp och

vindsvåning jämte frontespis, uppfyller således de omnämnda bestämmelserna.

(Byggnadens längd är 46 meter.)

Det kan dock som sagt sättas ifråga, huruvida det kan anses lämpligt att

i detta kalla klimat anordna vindsvåningar i sådan utsträckning. Olägenheterna

bestå i att dels rummen bliva något mindre och dels svårare att uppvärma, åtminstone

med kakelugnar. Dessutom bliva taken rätt dyrbara att underhålla,

enär de måste förses med vindskupor. Yindskontorsutrymmet blir även sämre

och eldfarligare beläget på hanbjälksvinden.

Enda fördelen med att bygga huset enligt detta alternativ synes mig vara,

att det kommer att taga sig bättre ut än om det byggdes med tre fulla våningar

såsom enligt alt. 2.

Såsom av de närslutna kostnadsberäkningarna framgår, blir detta alternativ

endast 5,000: —- kronor billigare än alt. 2, vilket väl uppväges av de högre

underhållskostnaderna.

Alt. 2 avses att inredas på samma sätt som ovan i alt. 1, men uppföras

med fulla tre våningar samt vind, inredd till kontor och torkvind, och med 10,5

meters höjd till taklisten. Alla de olägenheter, som äro påpekade i alt. 1, bortfalla

här, där alla våningar bliva fullt likvärdiga i avseende på byggnadssätt,

storlek, brandsäkerhet och förmåga att uppvärmas. Utseendet kan även här bliva

tillfredsställande.

När således alla fördelar finnas hos alt. 2 och kostnaden för båda alternativen

praktiskt sett blir densamma, kan jag icke finna annat än förenligt med

statens fördel, att byggnaden uppföres eldigt detta alternativ. Detta innebär

emellertid, att Sollefteå stad måste avstå från det föreskrivna villkoret beträffande

husets höjd och medgiva, att det uppföres till 10,5 meters höjd och inredes med

3 fulla våningar.

Kostnaden har enligt närslutna förslag beräknats till:

för Alt. 1 ...................................................... kronor 480.000: —

» » 2 ..................................................... » 485,000: —

Skulle värmledning anordnas i byggnaderna i stället för nu föreslagna

kakelugnar, ökas kostnaderna för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

9

Alt. 1 till ...................................................... kronor 500,000: —

» 2 » ................................................... » 505,000: —

Givetvis blir uppvärmning med värmeledning att föredraga såsom varande

mer ekonomiskt i drift. Svårigheterna bestå huvudsakligen i en rättvis fördelning

av eldningskostnaderna.

Den lämnade redogörelsen för vad i ärendet förekommit bestyrker,

att bostadsnöden för statstjänarne i Sollefteå är av synnerligen ömmande

natur och statens ingripande för dess lindrande i högsta grad

påkallat. Då nu det övervägande antalet statstjänare å orten tillhör

försvaret, ligger det, om från statens sida något skall åtgöras, utan

tvivel närmast till bands, att åtgärder i främsta rummet vidtagas för

beredande av bostäder i någon, om ock jämförelsevis ringa utsträckning

åt försvarets personal. Cheferna för social- och kommunikationsdepartementen,

med vilka jag samrått i frågan, hava förklarat sig dela

min åsikt härutinnan. Som ett ytterligare skäl till, att nämnda utväg

väljes, vill jag framhålla, att till följd av omöjligheten att skaffa familjebostäder

å orten senast i år de största svårigheter uppstått vid besättandet

av regementsofficersbeställning vid det i Sollefteå förlagda infanteriregementet.

Av den förebragta utredningen framgår, att kostnaderna för uppförandet

i Sollefteå av ett ändamålsenligt bostadshus enligt det förslag,

utan centraluppvärmning, som förordats av fortifikationsdepartementets

arkitekt, skulle uppgå till 485,000 kronor. Med hänsyn till den nedgång

i arbetslöner och materialpriser under byggnadstiden, som man

torde få räkna med, lärer sagda kostnad kunna begränsas till 400,000

kronor.

För byggnaden är staden villig att kostnadsfritt upplåta tomt.

Emot de för tomtupplåtelsen föreslagna villkor torde huvudsakligen

icke annat vara att erinra än att tomten, varå byggnaden uppföres,

bör med äganderätt tillhöra kronan samt att byggnaden bör få uppföras

enligt det tydligen ändamålsenligare alt. 2

Med hänsyn till de bestämmelser om ersättning för begagnande av

tjänstebostad, som torde komma att utfärdas i sammanhang med en

blivande lönereglering för personalen vid armén, lärer särskilda föreskrifter

om hyresersättning med avseende å lägenheterna icke behöva

komma i fråga.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att för uppförande i staden Sollefteå av ett bostadshus för personal

vid därstädes förlagda truppförband å tilläggsstat för år 1921 under

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 265 käft. (Nr 310.) 676 21 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 310.

fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor under

villkor, att byggnadens uppförande icke må påbörjas förr, än överenskommelse

träffats med staden om kostnadsfri upplåtelse med äganderätt

för kronan av erforderlig byggnadstomt samt om rätt för kronan

att uppföra byggnaden enligt det med alt. 2 betecknade förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anvisande av anslag för uppförande av ett bostadshus i staden Sollefteå för militär pe s. 12 i texten
  2. SU 1921:160 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av anslag för uppförande av ett bostadshus i staden Sollefteå för militär personal. s. 3 i texten