Sök i Ratio Lex

Angående överlåtande till sjöförsvaret av centralfängelset i Karlskrona to. m

1921-03-18 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:315, Angående överlåtande till sjöförsvaret av centralfängelset i Karlskrona to. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Pir 315.

1

Nr 315.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlåtande

till sjöförsvaret av centralfängelset i Karlskrona

to. m.; given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigaste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde efter gemensam

beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet:

Förutvarande tvångsarbetsanstalten, från och med den 1 juli 1918

centralfängelset i Karlskrona förfogar över ett vidsträckt, i äldre tid flottans

varv tillhörigt område jämte därå uppförda byggnader med betydliga lokalutrymmen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 268 höft. (Nr 315.)

624 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stationsbefälhavarens

i

Karlskrona

skrivelse den

30 november

1915.

Fångvårdsstyrelsens

yttrande

den 15

januari 1916.

Riksdagens

revisorers berättelse

till

1916 års riksdag.

2 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 315.

Fråga föreligger nu om överlåtande till sjöförsvaret av fängelset

med dess område samt lokalernas utnyttjande för bostadsändamål.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona hemställde i

skrivelse till marinförvaltningen den 30 november 1915 om åtgärd i

syfte att snarast till flottan återförvärva viss i skrivelsen närmare angiven

del av dåvarande tvångsarbetsanstaltens område i och för kajbyggnad.

Kravet på ökat utrymme för såväl stationen som varvet talade

ock för att frågan om återbördande till flottan jämväl av övrigt av

tvångsarbetsanstalten disponerat område toges under beprövande.

Stationsbexälhavaren erinrade om, att fångvårdsstyrelsen år 1864 fått

åt sig upplåtet de delar av kronovarvet, som å skrivelsen bifogad kartskiss

angåves med »A» och »C», och att år 1866 öppnats ett å tomten »C»

ixppfört straffängelse. År 1882 överlämnades av kronan åt nämnda

styrelse jämväl området »B» i och för byggande av bostäder åt vaktkonstaplar,

vilket arbete dock aldrig blev utfört. Vid krono arbetsstationens

å Tjurkö indragning år 1894 förändrades straffängelset till en

tvångsarbetsanstalt.

I förbigående omförmälde stationsbefälhavaren, att fängelset, som

uppförts för eu kostnad av 397,000 kronor, ursprungligen varit avsett

att rymma 300—400 fångar. Antalet hade vid tiden för framställningens

avgivande nedgått till 81, under det att medelantalet per dag under år

1914 utgjort 175.

Till svar å en av marinförvaltningeu, i anledning av stationsbefälhavarens

nämnda framställning, till fångvårdsstyrelsen gjord hänvändelse

avgav fångvårdsstyrelsen den 15 januari 1916 det yttrande, att styrelsen

visserligen icke hade något att erinra mot avstående till flottan av hela

det av tvångsarbetsanstalten disponerade området under förutsättning, att

ny förläggningsplats å annan ort kunde beredas och bekostas, men att

styrelsen däremot icke ansåge sig kunna tillstyrka att, om anstalten

skulle kvarbliva å sin nuvarande plats, någon del av dess då disponerade

område avstodes till flottan, enär därigenom skulle inträda ytterligare

ökning i de olägenheter, som redan för det dåvarande, enligt vad

jämväl riksdagens revisorer framhållit, vore förknippade med anstaltens

inklämda läge mellan arbetsplatser, tillgängliga för fria personer.

Riksdagens revisorer hade nämligen i sin till 1916 års riksdag avgivna

berättelse gjort gällande beträffande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

att anstaltens närbelägenhet till en stor arbetsplats sådan som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 315.

varvet, från vilket den skildes genom en mur, måste ur fångvårdssynpunkt

anses synnerligen otillfredsställande. Förhållandena kunde ock

tänkas gestalta sig så, att det för tillgodoseende av rent militära krav

bleve nödvändigt, att anstaltens område hastigt utrymdes. Redan på

grund av de härav härflytande olägenheterna borde det ifrågasättas, att

anstalten förflyttades till annan plats. Vid revisorernas besök funnos

endast 87 tvångsarbetare. Åven om detta ringa antal vore en tillfällighet,

hade medeltalet intagna tvångsarbetare icke varit så stort, att det

kunde anses motivera markområde och byggnader i den omfattning, som

för närvarande stode anstalten till buds.

Revisorerna upptogo därför spörsmålet om anstaltens indragning

till skärskådande och erinrade om den av revisorerna och riksdagen vid

upprepade tillfällen framhållna önskvärdheten av, att tvångsarbetarna

i största möjliga utsträckning sysselsattes med jordbruksarbete och

trädgårdsskötsel.

Då dylikt arbete icke kunde bedrivas vid anstalten i Karlskrona,

funne revisorerna i denna omständighet starka skäl för anstaltens indragning.

Anstaltens område syntes kunna på ett lämpligt sätt utnyttjas

för varvets räkning.

Under åberopande av nämnda uttalande av riksdagens revisorer

hemställde marinförvaltningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 maj 1916,

dels att visst å skrivelsen bifogad kartskiss angivet område skulle omedelbart

överlämnas till sjöförsvaret, dels ock om föranstaltande av utredning

i ändamål, att hela det område i övrigt, över vilket tvångsarbetsanstalten

då förfogade, måtte återbördas till sjöförsvaret för att utnyttjas för flottans

varvs räkning, i vilket fall de på området uppförda byggnaderna

även skulle komma till full användning.

I utlåtande den 26 maj 1916 över marinförvaltningens framställning

anförde fångvårdsstyrelsen att fångvården måste, om tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona skulle återbördas till flottan, bliva i tillfälle att träffa

sådana anordningar, att motsvarande förläggning av fångar kunde annorstädes

inrymmas och sysselsättas. Styrelsen hade under utredning frågan

om lämpligaste sättet för fångarnas användande i jordbruksarbete. Särskilda

sakkunniga hade tagit i övervägande möjligheten av tvångsarbetares

förläggning i smärre avdelningar å platser, där de kunde sysselsättas

med utdikning och uppodling av mossmarker m. m.

Under förutsättning att anstalten funnes böra i sin helhet utrymmas,

så snart lämpliga anordningar kunde vidtagas för personalens överflyt
-

Marinförvaltningens

skrivelse

den 4

maj 1916.

Fångvårdsstyrelsens

utlåtande

den 26

maj 1916.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Fångvårdsstyrelsens

skrivelse

den 23

januari 1917.

Uttalande av

1917 års riksdag.

Fångvårdsstyrelsens

skrivelse den

23 augusti

1917.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31~>.

tände till annan ort, för vilket ändamål skälig gottgörelse från sjöförsvaret

torde böra tillhandahållas fångvårdert för såväl jordområdet söm

därå uppförda byggnader, ansåge styrelsen hinder ej möta för bifall till

marinförvaltningéns framställning jämväl i vad densamma avsåge omedelbart

avstående av föreslagen del av ifrågavarande område.

Till svar å en av chefen för sjöförsvarsdepartementet den 19 januari

1917 gjord förfrågan, när den av fångvårdsstyrelsen i dess utlåtande

den 26 maj 1916 angivna förutsättning för överlåtande å flottan av det

för tvångsarbetsanstalten i Karlskrona disponerade område kunde komma

att föreligga, meddelade fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 23 januari

1917, att under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall till

en under beredning varande framställning om upprättande vid Singeshult

i Vrå socken av en arbetsstation för fångar, styrelsen skulle kunna under

påföljande juni månad överföra fångstyrkan från Karlskronaanstalten

till nya förläggningsorter och i sammanhang därmed helt utrymma ifrågavarande

tvångsarbetsanstalt. För sådant fall skulle anstaltens område

och byggnader kunna senast den 1 juli 1917 i deras helhet ställas till

flottans förfogande mot den ersättning till fångvården, som kunde komma

att av Kungl. Maj:t bestämmas.

Till 1917 års riksdag avläts proposition om vissa förändringar beträffande

tvångsarbetsanstalterna. I propositionen förutsattes, att tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona skulle nedläggas och i sammanhang därmed

en sådan anstalt anordnas å annan ort. Propositionen vann ej riksdagens

bifall, men riksdagen uttalade, att ett nedläggande av anstalten

i Karlskrona redan då torde ur flera synpunkter böra anses fördelaktigt

samt att riksdagen ville för den skull förorda, att nämnda anstalt indroges.

De å anstalten intagna fångarna kunde utan svårighet beredas

plats å Svartsjö tvångsarbetsanstalt.

I skrivelse den 25 juni 1917 anbefallde Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen

att skyndsamt avgiva yttrande i anledning av riksdagens berörda

uttalande om omedelbart nedläggande av ifrågavarande anstalt.

Tillika anmodades fångvårdsstyrelsen att efter ytterligare utredning i

god tid före början av påföljande lagtima riksdag inkomma med nytt

förslag i ärendet rörande ersättande av anstalten.

Till åtlydnad härav anförde styrelsen i skrivelse den 23 augusti

1917 bland annat, att de manliga tvångsarbetarna i riket, som för det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t Proposition Nr Slö. 5

dåvarande uppginge till allenast 196, utan svårighet kunde inrymmas i

tvångsårbetsanstalten å Svartsjö, där plats funnes för omkring 330 tvångsarbetare.

Samtliga i Kärlskronaanstalten förvarade tvångsarbetare —

med undantag av ett ringa fåtal till handräekningsgöromål använda —

hade ock blivit förflyttade till Svartsjö, där, vid då rådande låga antal

manliga tvångsarbetare, deras arbetskraft vore behövlig samt deras inlogering,

utspisning och tillsyn ställde sig vida billigare än om Karlskronaanstalten

för deras skull måste hållas i gång med vidlyftig tjänstepersonal,

tillredning av mat, bespisning m. m. Däremot torde en

indragning av anstalten med dess överlämnande till annan myndighet

redan då, innan åtgärder ännu träffats för anstaltens ersättande vare sig

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö eller annorstädes med nya utrymmen

för fångförvar etc., kunna, i händelse antalet tvångsarbetare under

de närmaste åren avsevärt ökades, komma att medföra vanskligheter.

Det vore därför synnerligen önskvärt, att Karlskronaanstalten fortfarande

bleve för fångvården tillgänglig, intill dess i erforderlig mån anordnats

ersättning för densamma på annat håll eller i allt fall medel för ändamålet

ställts till styrelsens förfogande.

Däremot hade styrelsen icke något att erinra mot, att den av fångvården

utrymda anstalten tillsvidare i större eller mindre omfattning

toges i bruk av marinen eller annan statsförvaltning, som kunde hava

användning för någon eller några lokaler inom densamma, dock med

skyldighet för sådan förvaltning att med viss uppsägningstid återställa

de upplåtna lokalerna till fångvården, om denna så påkallade.

Fångvårdsstyrelsen överlämnade därjämte en från drätselkammaren

i Karlskrona till styrelsen inkommen skrivelse, däri drätselkammaren

hemställt, att Karlskrona stad måtte för beredande av bostad åt husvilla

personer och familjer mot skälig ersättning få förhyra fängelse-, arbetsoch

vaktlokaler inom tvångsarbetsanstalten under två år, räknat från

den 1 september eller oktober 1917. Styrelsen funne sig dock icke

kunna under föreliggande omständigheter tillstyrka någon åtgärd i det

syfte, drätselkammaren avsett.

Kungl. Maj:t beslöt den 4 september 1917 bland annat, Kung]. Majas

att tvångsarbetsanstalten i Karlskrona skulle tillsvidare vara nedlagd; ^^ember4

att under tiden till dess förordnande meddelats om anstaltens defi- 1917.

nitiva nedläggande, det till anstalten hörande området med därå uppförda

byggnader skulle, med iakttagande av vissa nedan angivna begränsningar,

disponeras av marinen;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. Maj:ts Proposition Nr 315.

Infordrande

av utlåtande

från marinförvaltningen.

Kungl. Maj:ts

beslut den 19

april 1918

och den 4

april 1919.

Marinförvaltningens

utlåtande

den 30

oktober 1919.

att, därest under berörda tid skulle yppas behov av platser för

manliga tvångsarbetsfångar utöver de, som kunde beredas vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, marinen skulle, i den mån sådant erfordrades

för tillfälligt förvar av dylika fångar, till fångvården återställa den del

av ifrågavarande område, som å förut i ärendet omförmälda kartskiss

betecknats med »C», jämte de å denna del uppförda byggnaderna, med

undantag dock av det vid områdets östra gräns belägna förråds- och

verkstadshuset med marken närmast däromkring; och

att den från drätselkammaren i Karlskrona till styrelsen inkomna

framställningen rörande uthyrning åt husvilla av vissa lokaler vid anstalten

skulle överlämnas till sjöförsvarsdepartementet för den åtgärd,

som, efter det anstalten övergått till marinen, kunde på departementet

ankomma.

Genom remissresolution den 12 september 1917 anbefalldes marinförvaltningen

att avgiva utlåtande beträffande den närmaste användningen

av det område jämte de byggnader, som på ovan angivet sätt

finge disponeras av marinen under iakttagande därvid, att drätselkammarens

i Karlskrona omförmälda hemställan behandlades skyndsammast

möjligt oberoende av övriga i ärendet förekommande spörsmål.

Genom hyresavtal den 3 oktober 1917 överlämnades därefter vissa

av lokalerna å tvångsarbetsanstalten till drätselkammaren i Karlskrona

för lindrande av bostadsnöden i staden.

På grund av den under år 1918 inträdda starka tillökningen i antalet

straffångar föreskrev Kungl. Maj:t genom beslut den 19 april 1918,

att marinen, som emellertid övertagit den huvudsakliga delen av den

nedlagda anstalten, skulle tillsvidare till fångvården återställa, från särskilt

angivna tidpunkter, de olika delarna av anstalten, med undantag

av förråds- och verkstadshuset, för att användas till straffanstalt.

Genom brev den 4 april 1919 lät Kungl. Maj:t till fångvården överlämna

även det omförmälda förråds- och verkstadshuset. I

I utlåtande den 30 oktober 1919, i anledning av förut omförmälda

remissresolution den 12 september 1917, anmälde marinförvaltningen,

att, som efter ovannämnda beslut den 19 april 1918 och den 4 april

1919 marinen av det ifrågavarande området endast disponerade de obebyggda

markstycken, vilka å förut omförmäld kartskiss betecknats med

»A» och »B», förutsättningarna för det genom remissen lämnade uppdraget

syntes hava bortfallit, varför ämbetsverket hemställde, att med

vidare utredning måtte anstå, intill dess Kungl. Maj:t därom ytterligare

förordnade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 315.

7

Genom remissresolution den 12 november 1919 anbefalldes därefter

fångvårdsstyrelsen att avgiva utlåtande, huruvida, sedan dåmera dels

Fårösunds förutvarande fästningsbyggnader m. in. överlämnats till fångvården1),

dels brottsligheten visat sig vara i sjunkande, de till fångvården

återställda byggnader och områden i Karlskrona fortfarande vore behövliga

för fångvårdsändamål.

I häröver avgivet utlåtande den 14 november 1919 meddelade fångvårdsstyrelsen,

att fångantalet, som med inräkning av tvångsarbetsfångar

den 1 oktober 1918 utgjorde 4,643, så småningom alltmera nedgått, så

att det den 1 november 1919 utgjorde allenast 2,895. Under erinran

om de vid utlåtandets avgivande föreliggande planer att skilja tvångsarbetsanstalterna

från fångvården fann styrelsen ett eventuellt ökat behov

av utrymme för kvinnliga tvångsarbetsfångar icke böra inverka på frågan

om möjligheterna för återlämnande till marinen av centralfängelset i

Karlskrona. För manliga tvångsarbetare syntes Svartsjöanstalten erbjuda

fullt tillräckligt utrymme, så länge nuvarande lagstiftning bestode.

Beträffande övriga fångar, den 1 november 1919 2,603 till antalet,

meddelade styrelsen, att för dessas förvar funnes, med inräkning av

Malmö slottsfängelse, omkring 2,525 dagceller samt ej mindre än inemot

1,000 så kallade nattceller till inhysande nattetid av så kallade

gem ensamhetsfångar, vilka om dagen arbetade gemensamt. Sedan Malmö

slottsfängelse nedlagts, vilket väntades komma att ske år 1924, men

beslutad tillökning av kronohäktet i Luleå med cirka 60 celler tillkommit,

skulle finnas omkring 2,460 dagceller och, med inräkning av Karlskronaanstaltens

200 platser, tillhopa 800, men utan sistnämnda anstalt

600 gemensamhetsplatser. Hela utrymmet skulle således utgöra utan

Karlskronaanstalten 3,060 platser. Med beräkning av samma fångantal

som vid tiden för utlåtandets avgivande skulle således år 1924 finnas

ett överskott av omkring 450 platser. 1

Detta överskott kunde ju synas betryggande, men härvid måste

märkas, att ej alla befintliga utrymmen kunde samtidigt fullt tillvaratagas,

i det att tillströmningen kunde vara vida starkare på ett håll än

på ett annat, och att en utjämning genom fångförflyttningar icke nog

hastigt kunde äga rum.

Styrelsen skulle i betraktande härav ställa sig tveksam gentemot

0 Sedan 1919 års lagtima riksdag dels beslutat, att Fårösunds fästning skulle

omedelbart nedläggas, dels ock medgivit, att fästningen finge stäilas till fångvårdens

disposition för upprättande därstädes av en fångvårdsanstalt, bemyndigades marinförvaltningen

genom kungl. brev den 1 augusti 1919 att överlämna fästningens

byggnader till fångvårdsstyrelsen att av styrelsen tillsvidare disponeras.

Fångvårdsstyrelsens

utlåtande

den 14 november

1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fångvårdsstyrelsens

skrivelse

den 21

april 1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Slö.

tanken att avhända fångvården dispositionen av Karlskronaanstalten, såvida

denna verkligen kunde anses fylla utryjnmesbehovet. Men verkliga

förhållandet vore, att tillgången på gemensamhetsplatser vore tillräcklig

utan nämnda anstalt, varemot en brist kunde komma att föreligga

i fråga om så kallade dagceller.

Denna brist kunde endast bliva fylld genom nybyggnad, och hade

styrelsen i sådant hänseende utarbetat planer, vilka underställts Kungl.

Maj:ts prövning. Styrelsen Båge sig sålunda till svar på remissen böra

avgiva den förklaringen att, om icke ånyo en oberäknad stark tillväxt

av fångantalet inträdde, de av centralfängelset i Karlskrona disponerade

byggnaderna och områdena i Karlskrona icke vore behövliga för fångvårdsändamål.

Sedermera anmälde fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 21 april 1920,

att fångantalet än ytterligare sjunkit. Nämnda antal, som i november

1919 belöpte sig till 2,603, utgjorde den 1 april 1920 icke mer än

2,227. Då till fångförvar funnes i rikets straffanstalter, utan inräkning

av platserna i Karlskrona centralfängelse och det till fångvården provisoriskt

upplåtna slottsfängelset i Malmö, tillgängliga omkring 2,400 så

kallade dagceller jämte 600 gemensamhetsplatser, däruti inräknade utrymmen

vid Singeshults fångkoloni och den i reserv stående Fårösundsanstalten,

framginge härav — anförde fångvårdsstyrelsen vidare — att

för närvarande Karlskrona centralfängelse vore för fångvården helt och

hållet obehövligt. Fängelset vore nästan helt och hållet ett gemensamhetsfängelse.

Antalet fångar, som kunde enligt gällande bestämmelser,

i friaste mått tillämpade, i gemenskap förvaras, vore icke större

än att detsamma behövdes för de övriga centralfängelsernas och fångkoloniens

arbeten. För styrelsen vore det därför icke längre möjligt

att vid centralfäugelset i Karlskrona hålla en fångpersonal, som på något

sätt berättigade fängelsets fortsatta användning under nu rådande förhållanden.

På grund av anläggningens många byggnader och jämförelsevis

stora omfattning i övrigt krävde anstalten oavsett antalet fångar

en så stor bevakningsstyrka, att kostnaden, om fångantalet vore ringa,

bleve oproportionerligt hög.

Styrelsen funne sig av anförda skäl böra hemställa, att centralfängelset

måtte omedelbart nedläggas, antingen i samband med byggnadernas

och områdets återställande till marinen, eller än hellre, om

denna icke därav hade något behov, för att tillsvidare i likhet med

Fårösundsanstalten tjäna till reserv i händelse av en förnyad stark tillväxt

av fångantalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 315.

it

I avvaktan å Kungl. Maj:ts beslut i ärendet både styrelsen för att

möjliggöra nedbringandet av kostnaderna låtit från fängelset bortföra

alla fångar utöver det ringa antal av något mer än 20, som kunde inlogeras

i anstaltens dagcellhus, samt vidtagit de indragningar av tjänstepersonal,

som i följd härav låtit sig göra.

I utlåtande den 26 oktober 1920 över fångvårdsstyrelsens sist omförmälda

skrivelse anförde marinförvaltningen:

Då Fårösundsanstalten numera under alla förhållanden funnes att

tillgå såsom reservfängelse, syntes det marinförvaltningen, att centralfängelset

i Karlskrona med därtill hörande mark och därå uppförda

byggnader borde snarast möjligt överlämnas till sjöförsvaret.

Vid bifall härtill ansåge marinförvaltningen, att området i fråga

borde användas för bostäder åt vid flottans varv i Karlskrona anställda

daglönare och andra befattningshavare.

Marinförvaltningen hade i sådant avseende infordrat yttrande från

stationsbefälb avaren vid flottans station i Karlskrona, som jämte eget

uttalande överlämnat från varvschefen vid stationen infordrat yttrande i

ärendet.

Varvschefen hade anfört, bland annat, följande.

Behovet av att kunna i största möjliga utsträckning bereda vid

varvet anställda befattningshavare bostäder i kronans hus hade sedan

lång tid tillbaka förefunnits och hade gjort sig i hög grad gällande

särskilt under nu rådande bostadsbrist. Vid fyrfaldiga tillfällen hade

varvschefen, då fråga förelegat om lämpligaste sättet att kunna bibehålla

och utöka eu duglig arbetarstam vid varvet, framhållit vikten av

att kunna bereda varvspersonalen möjlighet till erhållande av sunda och

tidsenliga bostäder. Framställningarna i detta ärende hade visserligen

föranlett anvisning av medel för uppförande å Saltö av ett kronans

bostadshus för varvsarbetare, som nu vore fullbordat och inrymde 48

bostäder; dock hade bostadsbristen därigenom endast till en del avhjälpts,

men ingalunda helt undanröjts. Det torde följaktligen få anses vara i

hög grad önskligt att genom fortsatt anordnande av bostäder lätta den

alltjämt tryckande bostadsbristen inom Karlskrona samhälle, i samband

varmed varvschefen erinrat om, att bostäder åt husvilla familjer hösten

1920 måst tillfälligt anordnas i en av tvångsarbetsanstaltens byggnader.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden och sedan verkställd undersökning

givit vid handen, att förutom de två redan befintliga bostadshusen,

tre av de å anstaltens område belägna övriga byggnaderna lämpBihang

till riksdagens protokoll 1921. I sand. 268 käft. (Nr 315.) 024 21 2

Marinför vattningens

utlåtande

den 26

oktober 1920

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 315.

ligen kunde användas för bostadsändamål, hade varvschefen låtit uppgöra

ritningar till dessa byggnaders ändring till bostäder.

Såsom av ritningarna närmare framginge skulle genom ändringarna

erhållas:

I nuvarande direktör sbostadshuset:

2 st. bostadslägenheter, vardera om 7 rum och kök, samt 3 vindsrum,

och

I nuvarande sjukhusbyggnaden:

2 st. bostadslägenheter, vardera om 6 rum och kök, vilka fyra

bostadslägenheter lämpligen torde kunna avses för befäl;

I nuvarande konstapelsbostadsliuset:

5 st. bostadslägenheter, vardera om 3 rum och kök, och

2 33 » » » 2 rum och kök, vilka sju bo
stadslägenheter

lämpligen kunde användas för civila tjänstemän, verkmästare

och mästare;

J nuvarande dag cellbyggnad:

Alternativt 4 st. bostadslägenheter vardera om 3 rum och kök eller

8 st. bostadslägenheter om 1 rum och kök; och

I stora fängelsebyggnaden:

48 st. bostadslägenheter, vardera om 2 rum och kök,

16 » » » » 1 » » »

Samtliga bostadslägenheter skulle bliva av synnerligen tillfredsställande

beskaffenhet. Övriga å området belägna byggnader, såsom tvättstugan,

den s. k. verkstadsbyggnaden och några bodar, kunde inredas till

tvätthus samt vedbodar och andra uthusutrymmen för bostadsinnehavarnas

behov.

Realiserandet av föreliggande förslag hade av varvschefen beräknats

draga följande kostnader:

Förändring av direktörsbostadsbyggnaden ................... kronor 7,500

:» 3> sjukhusbyggnaden................................... > 18,000

» » konstapelsbostadsbyggnaden.................. » 10,500

» 3> dagcellbyggnaden .................................. » 55,000

» )> stora fängelse byggnaden..................... )» 260,000

» 3) övriga byggnader till tvätthus och

uthusbyggnader .................................................... >> 10,000: —

Summa kronor 361,000: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 315.

11

Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt i varvschefens skrivelse

anförts, hade varvschefen tillika hemställt, att tvångsarbetsanstaltens i

Karlskrona område med därå uppförda byggnader skulle återställas till

marinen, att anstaltens byggnader skulle avses till inredande av bostadslägenheter

för vid flottans varv anställda personal enligt den av varvschefen

framlagda planen, samt att erforderliga medel för denna inredningsnarast

möjligt måtte anvisas.

Vidare hade varvschefen i samband med denna hemställan framhållit,

att, därest medel för den ifrågasatta omändringen av byggnaderna

ställdes till förfogande senast i juli 1921, de föreslagna bostadslägenheterna

i direktörsbostadsbyggnaden och konstapelsbostadsbyggnaden

beräknades kunna färdigställas till den 1 oktober 1921, bostadslägenheterna

i sjukhusbyggnaden och dagcellbyggnaden till den 1 april 1922

och bostadslägenheterna i stora fängelsebyggnaden till den 1 oktober 1922.

Stationsbefälhavaren vid ''flottans station i Karlskrona hade på det

kraftigaste tillstyrkt det av varvschefen avgivna förslaget.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit hemställde marinförvaltningen,

att tvångsarbetsanstalten i Karlskrona med därtill hörande område

och byggnader måtte utan ersättning snarast möjligt återställas till sjöförsvaret,

samt

att byggnaderna å området måtte — i huvudsaklig överensstämmelse

med det av varvschefen avgivna förslaget, beträffande dagcellbyggnaden

enligt det alternativ, som omfattade 8 bostadslägenheter om 1 rum och

kök, — inredas till bostadslägenheter för marinens personal, i främsta

rummet för befattningshavare vid varvet.

Vidare hemställde ämbetsverket, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

riksdagen att för bestridande av de med ändringsarbetena förenade kostnaderna

på tilläggsstat för år 1921 bevilja ett reservationsanslag av

361,000 kronor.

Häröver avgåvo de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28

maj 1920 tillsatta fångvårdssakkunniga utlåtande den 11 februari 1921

och yttrade därvid följande:

Av det föreliggande ärendets förhistoria och utvecklingsgång torde

framgå, att detsamma numera kommit i sådant läge, att, åtminstone så

vitt fångvården anginge, ett slutligt avgörande torde böra träffas i avseende

å den framtida användningen av centralfängelsets i Karlskrona

område och därå uppförda byggnader. •

Fång vårdssakkunnigas

utlåtande den

11 februari

1921

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 815.

Då fångvårdssakkunniga på grund av det åt dem lämnade uppdrag

att uppgöra en plan för fängelseväsendets ordnande för framtiden haft

att taga ställning i ärendet, hade de måst i första hand för sig klargöra,

huruvida det ifrågavarande fängelset i avseende å läge, beskaffenhet

i övrigt samt utvecklingsmöjligheter vore, av sådan art, att dess

bibehållande för fångvårdsändamål vore önskvärt. Visserligen hade de

vid sitt besök därstädes funnit detsamma icke sakna möjligheter för

ombyggnad till ett fängelse med ett stort antal dagceller och särskilda

arbetsrum, varigenom dess av fångvårdsstyrelsen i skrivelsen den 21

april 1920 framhållna karaktär av nästan uteslutande gem ensamhetsfängelse

skulle kunna så förändras, att det i vissa avseenden kunde

fylla de krav, de sakkunniga vid sina dittills förda förberedande överläggningar

uppställt för straffverkställigheten och fångvårdens behöriga

tillgodoseende. Betydande utrymmen stode till buds och vissa lokaler

såsom för sjukvård, gudstjänstbruk, förvaltningsarbetet, tjänstebostäder

m. m. vore av sådan beskaffenhet, att för deras försättande i fullt tidsenligt

skick icke skulle krävas någon större kostnad. Värmeledningsaknades

dock. Samtliga byggnader måste särskilt med hänsyn till

ännu rådande höga byggnadskostnader anses representera betydande

värden.

De sakkunniga hade dock funnit de brister, som i allt fall vidlådde

fängelset, och de olägenheter, som jämväl framdeles måste bliva förenade

med dess fortsatta användande för fångvårdsändamål, vara av så pass

allvarlig art, att de icke ansett sig kunna förorda dess bibehållande

såsom permanent straffanstalt. Utöver vad i sådant avseende av riksdagen,

riksdagens revisorer och fångvårdsstyrelsen tidigare i ärendet

anmärkts, därav endast borde erinras om saknaden av all möjlighet till

fångarnas sysselsättande med utearbete, torde de sakkunniga böra

för sin del tillägga, att, oavsett fängelsets ur fångvård ssynpunkt otillfredsställande

läge invid ett örlogsvarv, dess förläggning i Karlskrona

icke erbjöde i kommunikationshänseende och lättillgänglighet från södra

och mellersta Sveriges mindre fängelser de möjligheter till en sådan

kostnadsbesparande centralisering av rikets fängelseväsen, som de sakkunniga

avsåge att ernå och jämväl inginge bland åt dem lämnade

direktiv.

Fångvårdssakkunniga funne sig därför böra biträda fångvårdsstyrelsens

hemställan om Kungl. Maj:ts beslut, att centralfängelset i Karlskrona

skulle omedelbart nedläggas.

I detta sammanhang torde böra tilläggas, att vid de sakkunnigas

besök i fängelset samtliga fångar voro bortflyttade till andra anstalter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. May.ts Proposition Nr 315.

Jämte sin sistberörda hemställan hade fångvårdsstyrelsen ifrågasatt,

att nedläggandet skulle ske antingen i samband med byggnadernas och

områdets återställande till marinen, eller än hellre, om denna icke därav

hade något behov, för att tillsvidare i likhet med Fårösundsanstalten

tjäna till reserv i händelse av en förnyad stark tillväxt av fångantalet.

Med avseende å dessa båda alternativ ville de sakkunniga till en

början erinra därom, att, sedan fångvårdsstyrelsen gjorde sin nu ifrågavarande

hemställan, fångantalet ytterligare nedgått, så att för närvarande

även centralfängelset i Norrköping stode fullständigt oanvänt.

Väl hade vid den till fångvårdens disposition ställda, förutvarande fästningsanläggningen

vid Fårösund ännu icke vidtagits fullständiga åtgärder

för därvarande byggnaders apterande till fångförvar, men medel

härtill hade dock av riksdagen ställts till förfogande. 1 betraktande

härav och med ledning av de av fångvårdsstyrelsen lämnade, i det föregående

relaterade uppgifter om fångantal och utrymmestillgång hade de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att Karlskrona centralfängelse

icke annat än vid högst exceptionella förhållanden kunde bliva behövligt

såsom reserv.

Att tillägga vore, att enligt från fångvårdsstyrelsen lämnad uppgift

fångantalet den 1 februari 1921 utgjorde 2,085.

Av marinförvaltningens utlåtande den 26 oktober 1920 ifamginge,

att marinen vore i behov av byggnaderna för inredande i desamma

av bostäder för i främsta rummet varvspersonal.

Av den redogörelse, som varvschefen i Karlskrona lämnat för kostnaden

för fängelsebyggnadernas apterande till bostadslägenheter, syntes

det de sakkunniga vidare framgå, att sagda byggnader för närvarande

kunde för marinens 1''äkning utnyttjas på ett i statsekonomiskt avseende

synnerligen fördelaktigt sätt. För ett belopp av 361,000 kronor skulle

genom ändrings- och inredningsarbeten åstadkommas bostadsutrymme

med icke mindre än »255» eldstäder, vilket vid nybyggnad skulle under

nu rådande förhållanden draga en kostnad av icke mindre än cirka

2,000,000 kronor.

Vid sådant förhållande och med hänsyn tagen till den svåra bostadsbrist,

som för närvarande rådde i Karlskrona, torde ock, enligt de sakkunnigas

mening, såsom en förutsättning för de ifrågavarande byggnadernas

bibehållande såsom reserv för fångvården, böra krävas mera

tvingande skäl än som nu förefunnes.

I de utlåtanden, som enligt ovan lämnad redogörelse under olika

skeden av det föreliggande ärendets behandling avgivits av fångvårdsstyrelsen,

hade vid ett par tillfällen av berörda styrelse ifrågasatts, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kung!. Maj. ts Proposition Nr 315.

fångvården borde tillgodoräknas ersättning för vad genom Karlskronafängelsets

avstående frånhändes densamma. Marinförvaltningen både

däremot yrkat, att fängelseanläggningen i sin helhet skalle till marinen

återbördas utan ersättning.

De sakkunniga, vilka ansåge det ej ankomma på dem att ingå på

något bedömande av berörda ersättningsfråga, ansåge sig dock höra i

detta sammanhang framhålla, att med Karlskrona centralfängelses definitiva

avstående till marinen en betydande tillgång frånginge fångvården.

Denna tillgångs rent ekonomiska värde framstode så mycket mera, om

hänsyn toges till den kostnad för det allmänna, som det på ovan angivet

sätt åstadkomna bostadsutrymmet skulle draga vid nybyggnad.

Fångvårdssakkunninga hade för sin del ännu icke haft tillfälle att

ingående pröva i vad män och på vad sätt ökat fängelseutrymme kunde

framdeles bliva erforderligt. På grund av redan gjorda iakttagelser

syntes det de sakkunniga sannolikt, att den centralisering av fängelseväsendet,

som utvecklingen torde påkalla, icke kunde genomföras utan

nybyggnad av en eller annan fångvårdsanstalt, där fångarna kunde

beredas större möjligheter till arbete i jordbruk och industrier än vid

äldre, nu befintliga fängelser av mindre typ.

Med dessa erinringar hade de sakkunniga endast velat betona att,

om fångvården för annat statsändamål utan ersättning avhändes dispositionen

av en fångvårdsinrättning av Karlskronaanstaltens omfattning,

detta borde vinna beaktande, när för fängelseväsendets rationella ordnande

kunde komma att erfordras nog så betydande byggnadsanslag.

Spörsmålet, huruvida nu ifrågavarande anstalt möjligen kunde

komma att behöva tagas i anspråk såsom tvångsarbetsanstalt, ansåge

de sakkunniga, sedan tvångsarbetsanstalterna numera skiljts från fångvården,

vara en Daga, som det ej tillkomme dem att upptaga till bedömande.

På grund av vad sålunda anförts finge fångvårdssakkunniga avgiva

den förklaring, att de från de synpunkter, som de kunde anses böra

taga i beaktande, för sin del icke funnit sig böra motsätta sig vad

marinförvaltningen i dess utlåtande den 26 oktober 1920 hemställt i

avseende å centralfängelset i Karlskrona.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, var frågan om bibehållande

av dåvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona föremål för

ingående utredning under åren 1916 och 1917 med resultat, att Kungl.

Maj:t den 4 september 1917 beslöt anstaltens nedläggande tillsvidare

och i sammanhang därmed, på framställning av marina myndigheter,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 315.

föreskrev, att under tiden, till dess förordnande meddelats om anstaltens

definitiva nedläggande, det till anstalten hörande området med därå uppförda

byggnader skulle med iakttagande av vissa villkor disponeras av

marinen. Till följd av inträdd stark ökning i antalet straffångar blev

emellertid anstalten genom särskilda under de närmast följande två

åren meddelade beslut återställd till fångvården, nu för att användas till

straffängelse. Såsom sådant har anstalten därefter tjänat. Bibehållandet

av anstalten såsom straffängelse har emellertid av skäl, som närmare

utvecklats i fångvårdsstyrelsens yttranden den 14 november 1919 och

den 21 april 1920, sedermera visat sig obehövligt samt medföra

oproportionerligt höga driftkostnader. Ej heller såsom tvångsarbetsanstalt

har styrelsen ansett anstalten vidare erforderlig. På grund av

beslut av 1918 års lagtima riksdag har för övrigt Karlskronaanstalten

i fångvårdsstaten upptagits under beteckningen centralfängelset i

Karlskrona. De fångvårdssakkunniga, vilka yttrat sig endast i fråga

om anstaltens bibehållande såsom straffängelse, hava delat fångvårdsstyrelsens

synpunkter.

För marinen åter är det av största intresse att komma i besittning

av anstaltens område och byggnader, av området för välbehövlig utvidgning

av flottans varv och av byggnaderna för avhjälpande i någon

mån av bostadsbristen för varvets personal. Enligt det av marinförvaltningen

upprättade kostnadsförslaget kan genom ändringsarbeten å

byggnaderna för en sammanlagd kostnad av 361,000 kronor vinnas bostäder

med tillhopa icke mindre än 251 eldstäder. Den låga genomsnittskostnaden

för eldstad, som utgör allenast 1,438 kronor, måste,

särskilt ur synpunkten av bostadsproduktion, anses svnnerligen förmånlig.

Härtill kommer, att en tillfredsställande lösning av varvspersonalens

bostadsfråga, såsom av vederhörande myndigheter vid upprepade tillfällen

framhållits, är av oskattbar betydelse för bibehållandet av en

fullgod arbetarstam vid varvet.

Då det sålunda visat sig, att Karlskronaanstalten är obehövlig för

fångvården, för vilken därjämte dess bibehållande såsom straffängelse

drager oproportionerligt höga kostnader, men att däremot anstaltens

område och byggnader med största fördel kunna utnyttjas för marinens

räkning, därvid byggnadernas blivande användning till bostäder tillika

kommer att medföra lättnad å bostadsmarknaden i allmänhet inom orten,

finner jag alla skäl tala för, att anstalten med område och byggnader

överlåtes till sjöförsvaret. Sker så, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad

att förordna om fängelsets nedläggande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 315.

Ersättning till fångvården för överlåtelsen lärer icke böra ifrågakomma.

Att fångvården genom överlåtelsen frånhändes byggnader till

ansenligt värde torde få vinna beaktande, när framdeles behov av

nybyggnad för fångvårdens räkning kan uppstå.

I fråga om byggnadernas disponerande torde Kungl. Maj:t vara

oförhindrad att vidtaga de jämkningar i marinför.valtningens förslag, som

förhållandena kunna påkalla. Givetvis skall ersättning utgå för åtnjutande

av bostad i byggnaderna.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att centralfängelset i Karlskrona med därtill hörande

område och byggnader må omedelbart överlåtas till sjöförsvaret,

dels ock för utförande av ändringsarbeten å byggnaderna på tillläggstat

för år 1921 bevilja ett reservationsanslag av 361,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ''ds proposition angående överlåtande till sjöförsvaret av centralfängelset i Karlskrona m. in. s. 1 i texten
  2. SU 1921:86 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående överlåtande till sjöförsvaret av centralfängelset i Karlskrona m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1921:51 Utlåtande i anledning av Kungl. May.tsproposition angående överlåtande till sjöförsvaret av central/ängelset i Karlskrona m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten