Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
1921-01-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
1
Nr 33.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet; given Stockholms
slott den 14 januari 1921.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891
(nr 68) angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
GUSTAF.
Walter Murray.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 28 höft. (Nr 33.)
1
2
Kungl. Maj ds proposition Nr 33.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående
väghållningsbesTärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:
I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:
d) inkomst, som uppgår till minst ettusen kronor och varför bevillning
till staten utgöres.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 33.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsår end en, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari
1921.
Närvarande:
. Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wr angel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Murray, anförde
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
Enligt 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på laudet, sådant detta lagrum lyder enligt lagen
den 20 juni 1905, skola i skyldigheten att bygga och underhålla allmän
väg, bro och färja deltaga
a) all jordbruksfastighet, vartill även hänföras staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge de
äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills förunnad
frihet från väghållningsbesväret;
b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;
c) all annan fastighet, varför bevillning till staten utgöres och vars
taxeringsvärde uppgår till minst åttahundra kronor, ävensom staten tillhörig
dylik fastighet, så vitt inkomst därav dragés och taxeringsvärdet
uppgår till minst nyssnämnda belopp;
d) inkomst, som uppgår till minst ettusen kronor och varför bevillning
till staten utgöres, dock med undantag för inkomst, som förvärvas
genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet.
Anledningen till sist berörda förhållande, att inkomst genom arrende av
staten tillhörig jordbruksfastighet icke är underkastad vägskatt lika med annan
bevillningspliktig inkomst, är tydligen, att inkomst genom dylikt arrende
vid bevillningstaxeringen varit underkastad andra regler än annan inkomst
av fast egendom. Enligt förut gällande bestämmelser i bevillningsförordningen
skulle fastighetsbevillning icke utgöras för staten tillhörig
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
jordbruksfastighet, men däremot skulle enligt 9 § 2 mom. d) bevillnings
förord ningen samt 6 § av anvisningarna till bevillningsförordningen
arrendator av kronoegendom för inkomst av arrendet taxeras till ettbelopp,
motsvarande sex procent av egendomens taxeringsvärde. 1 fråga
om enskild tillhörig fastighet gällde däremot, att fastighetsbevillning
skulle utgå för fastigheten, men att inkomsten från fastigheten, vare
sig sådan inkomst tillfälle jordägare eller arrendator, icke skulle taxeras
till inkomstbevillning. Då fullgörande av fastighet påvilande väghållningsbesvär
enligt nyttjanderättslagen faktiskt drabbar arrendator,
skulle sålunda arrendator av kronoegendom, om han varit skyldig
erlägga vägskatt för sin inkomst av arrendet, blivit sämre ställd än
arrendator av enskild tillhörig egendom.
Genom den förordning om ändring i vissa delar av bevillningsförordningen,
som antagits av 1920 års riksdag och av Kungl. Maj:t
utfärdats den 19 november 1920 (nr 759), har emellertid skett ändring
i beskattningen av statens jordbruksfastigheter, samt. i beskattningen av
inkomst av fast egendom. Fastighetsbevillning skall numera i allmänhet
erläggas jämväl för statens jordbruksfastigheter, och inkomstbevillning
skall erläggas för all inkomst av jordbruksfastighet, dock att jordägaren
eller innehavaren eller, då fråga är om inkomst av jord eller boställe, som
upplåtits till landbo eller arrendator, landbon eller arrendatorn äger vid
inkomstens beräkning avdraga det genom fastighetsbevillning beskattade
belopp av sex för hundra av fastighetens taxeringsvärde. Fn arrendator
av kronoegendom kommer alltså att i fråga om inkomstbevillningen
bliva likställd med en arrendator av enskild fastighet, i det att båda
skola erlägga inkomstbevillning för den del av inkomsten av arrendet,
som överstiger sex procent av den arrenderade fastighetens taxeringsvärde.
En ägare av jordbruksfastighet åter skall erlägga bevillning* för
hela sin inkomst från fastigheten, om denna är utarrenderad, och i annat
fall för den del av inkomsten, som överstiger sex procent av taxeringsvärdet.
Dessa ändrade bestämmelser i bevillningsförordningen medföra,
att i fråga om väghållningsbesväret en arrendator av staten tillhörig
jordbruksfastighet kommer att få en gynnad ställning i förhållande till
en arrendator av -eu enskild tillhörig fastighet eller ägare av icke utarrenderad
fastighet. Dessa senare få nämligen deltaga i väghållningsbesväret
dels i förhållande till fastighetens taxeringsvärde och dels i
förhållande till sin inkomst av fastigheten, under det arrendator av statens
jordbruksfastighet väl deltager i väghållningsbesväret i förhållande
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
till den arrenderade fastighetens taxeringsvärde men däremot icke har
att utgöra vägskatt för sin inkomst av arrendet.
Framhållas må, att 1920 års riksdag i sin skrivelse angående den
provisoriska kommunalskattereformen (nr 444 sid. 46) uttalat sig för
att i vägskattepliktig inkomst bör inräknas även taxerad inkomst av
fast egendom.
Något skäl att bibehålla en särskilt gynnad ställning för arrendator
av staten tillhörig jordbruksfastighet synes alltså icke föreligga, utan
torde i väglagen böra göras sådan ändring, att dylik arrendator i förevarande
hänseende likställes med annan skattskyldig. Inom kommunikationsdepartementet
har utarbetats förslag till dylik ändring, och anhåller
jag nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla detta förslag.
Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till
lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, samt hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom
utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Nils Ådelgren.
6
Kungl. Maj:ta proposition Nr 33.
Bilaga.
Förslag
till
lag om ftndrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående
vfigkållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:
1 skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattniugsföremål:
d) inkomst, som uppgår till minst ettusen kronor och varför bevillning
till staten utgöres.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi., Maj:ts proposition Nr 33.
/
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråcl torsdagen den
13 januari 1921.
Närvarande:.
Justitierådet Berglöf,
Regeringsrådet Ernberg,
Justitieråden: Molin,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden,
hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den
7 januari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 . regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23
oktober 1891 (nr 68) angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av tillförordnade byråchefen för lagärenden i finansdepartementet
juris doktorn Carl Kuylenstierna.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
I
8
Kung! Maj:ts proposition Nr 33.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anmälde cheten för kommunikationsdepartementet, statsrådet Murray,
lagrådets genom utdrag av protokollet över kommunikationsärenden den
7 januari 1921 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet, vilket förslag av lagrådet
lämnats utan anmärkning.
Föredragande departementschefen hemställde, att lagförslaget måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen, avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Edvard Söderberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:44 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majt:s proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning a1 i texten
- JoU 1921:5 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets ut s. 1 i texten