Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m

1921-03-18 · 303 sidor, varav 295 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 295 av 303 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:330, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

1

Nr 330.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m.; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqyist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anförde:

I skrivelse den 11 oktober 1920 har generaltullstyrelsen avgivit

förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (Nr 330.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Enligt vad i berörda skrivelse upplysts, är detta förslag, i vad

detsamma avser avlöningsstaten för generaltullstyrelsen, lokalförvaltningen

och gränsbevakningen, grundat på de förslag, som 1914 års |tullkommission

framlagt i sina den 17 oktober 1917, den 2 november 1918 och

den 19 september 1919 dagtecknade betänkanden rörande omorganisation

av tullverket, med vissa ändringar och tillägg, vilka av generaltullstyrelsen

ifrågasatts i särskilda till Kungl. Maj:t över dessa betänkanden

ingivna utlåtanden av respektive den 15 maj 1920, den 15 maj

1920 och den 14 juni 1920. Beträffande åter avlöningsstaten för kustbevakningen

vilar enligt uppgift i samma skrivelse statförslaget på 1914

års tullkommissions den 17 oktober 1917 framlagda, av särskilda sakkunniga

sedermera överarbetade förslag i ämnet samt på ett av generaltullstyrelsen

däröver avgivet yttrande den 11 oktober 1920.

Med avseende å nyssberörda överarbetning får jag i detta sammanhang

upplysa, att densamma föranletts av ett av generaltullstyrelsen

den 26 januari 1920 till Kungl. Maj:t avgivet första utlåtande över 1914

års tullkommissions förslag till omorganisation av kustbevakningen.

Däri anförde generaltullstyrelsen, som vid avfattningen av sitt utlåtande

haft att tillgå yttranden i frågan av vederbörande lokala tullmyndigheter

i riket, bland annat, att styrelsen ansåge tullkommissionens sistnämnda

förslag icke lämpligen kunna eller böra läggas till grund för omorganisation

av ifrågavarande gren av tullverket utan att ett nytt förslag i

sådant avseende vore av nöden. Styrelsen hemställde därför om bemyndigande

att tillkalla högst sex sakkunniga personer för uppgörande av

förslag till omorganisation av tullverkets kustbevakning i enlighet med

vissa i utlåtandet angivna grundsatser. Genom beslut den 16 april

1920 fann emellertid Kungl. Maj:t icke skäl i vidare män bifalla denna

framställning, än att styrelsen bemyndigades att för överarbetning av det

av tullkommissionen avgivna förslaget till omorganisation av kustbevakningen

samt åstadkommande av de jämkningar däri, som med hänsyn

till innehållet i de inkomna yttrandena kunde anses oundgängligen erforderliga,

tillkalla högst tre sakkunniga personer, av vilka minst en

borde utses bland ledamöterna i 1914 års tullkommission, varefter styrelsen

skulle hava att i anledning av det av de sålunda tillkallade sakkunniga

avgivna förslag inkomma med förnyat utlåtande i ämnet. Med

stöd av detta bemyndigande beslöt generaltullstyrelsen den 12 maj 1920

att såsom sakkunniga tillkalla, förutom en förutvarande ledamot av tullkommissioner»

, ytterligare två i olika delar av ämnet förfarna personer.

De sålunda tillkallade, vilka den 17 maj 1920 konstituerade sig såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330. 3

»1920 års kustbevakningssakkunniga» hade fullgjort sitt uppdrag den 3

oktober 1920.

Det förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1922, som nu fram- Departement».

lägges, förutsätter med hänsyn till de nyss angivna grunderna för dess ehefenuppbyggande

prövning från statsmakternas sida i viss omfattning av de

framlagda förslagen till omorganisation av tullverket och lönereglering

för dess personal. Innan jag ingår på den närmare behandlingen av

frågan om förevarande statsreglering, ämnar jag därför dels lämna en

sammanfattande översikt av dessa förslag, dels mera ingående behandla

sådana av dem, för vilkas genomförande påkallas riksdagens medverkan

eller som, även om detta ej är fallet, synts vara av sådan betydelse för

en riktig uppfattning av den föreslagna omorganisationens innebörd,

att en dylik redogörelse är behövlig. Emellertid anser jag mig icke

böra underlåta att först framlägga de skäl, vilka föranlett mig att,

trots de betänkligheter i statsfinansiellt avseende, som kunna göra sig

gällande mot framförande vid denna tidpunkt av förevarande organisationsfråga

och den därmed intimt förbundna frågan om lönereglering

för tullverkets personal, inför Kungl. Maj:t anmäla dessa frågor till

framläggande och avgörande i huvudsaklig mån vid det nu församlade

riksmötet.

Till en början ber jag då få fästa uppmärksamheten på att, ehuru

redan sedan avsevärd tid tillbaka omfattande sådana förändringar inträffat

inom handeln, industrien och sjöfarten, som i hög grad påverkat förhållandena

vid tullverket, det icke verkställts någon omorganisation av

verket med samtidigt tagen hänsyn till arbetets omfång och fördelning,

arbetsmetoder samt personalens utbildning och antal. Behovet av en

snar sådan omorganisation framhölls i statsverkspropositionen till 1914

års lagtima riksdag av dåvarande chefen för finansdepartementet och

underströks ytterligare av departementschefen i det anförande till statsrådsprotokollet

för den 24 juli 1914, som avsåg utverkande av Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillsätta 1914 års tullkommission. Vid sistnämnda

tillfälle erinrades tillika om, att behövligheten av en snar omorganisation

av tullverket icke mött någon gensaga inom riksdagen,

utan att fastmer statsutskottet vid behandlingen av tullverkets utgiftsstater

avvisat väckta förslag om partiella förändringar inom verket under

hänvisning till den tillämnade fullständigare omorganisationen. För ett

skyndsamt avgörande av omorganisationsfrågan uttalade sig på sin tid

även 1914 års tullkommission i utlåtande den 13 oktober 1919 över

I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition Nr 330.

generaltullstyrelsens förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för

år 1921; kommissionen gav nämligen uttryck för sin fasta förvissning,

att behandlingen av kommissionens då framlagda omorganisations- och

löneförslag skulle kunna så påskyndas, att 1920 års riksdag kunde fatta

beslut i fråga om dels huvudgrunderna för tullverkets omorganisation,

dels ock framför allt en definitiv lönereglering för tullverkets personal,

en lönereglering som för övrigt ansågs följa såsom en konsekvens av

den vidtagna löneregleringen för kommunikationsverken. Med anmälan,

att de ifrågavarande förslagen emellertid icke, såsom kommissionen sålunda

förmodat, kunde hinna underkastas en mot deras stora betydelse

svarande allsidig och ingående granskning under den. tid, 1920 års riksdag

vore samlad, ställde i samma års statsverksproposition dåvarande

departementschefen i utsikt, att förslagen skulle komma att framläggas

för 1921 års riksdag.

Den omorganisation och lönereglering, som sålunda redan tidigt

ansetts oundgänglig men hittills måst undanskjutas, kan enligt mitt

förmenande till väsentliga delar icke längre fördröjas utan att medföra

mycket allvarliga olägenheter för såväl näringslivet som statsverket. De

former, varunder tullverket till följd av gällande författningsbestämmelser

nödgas arbeta, måste anses i många fall till förfång för allmänheten

försvåra och fördyra varuutbytet med utlandet. För statsverket åter

medför den nuvarande ordningen i mångt och mycket ett oekonomiskt

utnyttjande av den vid tullverket tillgängliga arbetskraften och till följd

av de'' jämförelsevis mindre goda avlöningsförhållandena efter hand fara

för en försämring av verkets tjänstemannamaterial.

Till dessa ensamt för sig avgörande rent sakliga motiv må läggas

ett billighetsskäl, vars betydelse icke bör underskattas. Jag syftar härvid

på behovet för tullverkets personal av en förbättrad ställning. Uppskovet

med den under eu följd av år emotsedda omorganisationen av

tullverket har dels haft till följd, att av trafikens tillväxt eller eljest påkallade

mycket nödiga förstärkningar av tullverkets ordinarie personal

under väntetiden måst begränsas till ett, minimum, varigenom verkets

alltför stora extra personal icke kunnat nedbringas till normal storlek,

dels ock, enligt vad som upplysts, vållat, att rekryteringen av verkets

personal måst i enlighet med statsmakternas uttalade önskningar hållas

inom så snäva gränser, att personalens arbetsförmåga blivit alltför hårt

påfrestad. Tydligt är, att de sålunda påvisade ogynnsamma förhållandena

skola med varje år, som förlöper utan att ändring därutinnan vidtages,

verka alltmer förstämmande på tullpersonalen samt därigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition Nr 330.

också bringa skada åt verket som sådant och åt de viktiga intressen,

det är satt att gagna. Det ogynnsamma intrycket för personalen av

den nuvarande sakernas ordning måste helt naturligt förstärkas av den

omständigheten, att kommunikationsverkens . personal redan från och

med den 1 juli 1920 kommit i åtnjutande av en definitiv lönereglering

samt att åtskilliga andra ämbetsverk blivit vid det nu församlade riksmötet

tillförsäkrade enahanda förmån från och med ingången av år

1922.

Ehuru vad jag sålunda anfört är tillämpligt å tullverkets samtliga

avdelningar, har jag emellertid av skäl, som i det följande komma

att framläggas, sett mig nödsakad att beträffande kustbevakningen inskränka

min hemställan vid detta tillfälle till att avse allenast en reglering

av avlöningsförhållandena därstädes. Med framförande av förslag

till omläggningar i kustbevakningens organisation har jag således måst

låta anstå. Eu följd härav blir, att en av Kungl. Maj:t den 22 december

1916 — i anledning av en till chefen för finansdepartementet från 1914

års tullkommission inkommen framställning — meddelad föreskrift, att

dåmera lediga eller ledigblivande tjänster av lägre grad vid tullverkets

kustbevakning skulle tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare,

kommer att fortfarande äga giltighet.

Jag övergår nu till den sammanfattande översikt av förslagen till

omorganisation av tullverket och lönereglering för dess personal, om

vilken jag i det föregående talat. Då, såsom jämväl tidigare antytts,

en mera ingående redogörelse för en del av dessa förslag av olika anledningar

är erforderlig, torde ifrågavarande översikt kunna inskränkas

till ett angivande av grunderna för omorganisationen och ett omförmälande

i största möjliga korthet av de viktigaste reformförslagen, vare

sig de fordra riksdagens medverkan eller ankomma på Kungl. Maj:ts

eller på generaltullstyrelsens avgörande.

Såsom mål för omorganisationen av generaltullstyrelsen och lokalförvaltningen

har tullkommissionen angivit åstadkommandet av ett förvaltningsmaskineri,

som fungerar säkert, snabbt och billigt. Detta mål

bar kommissionen velat vinna dels genom en vittgående decentralisation

av ärenden från generaltullstyrelsen till de lokala tullmyndigheterna,

dels genom vissa förändringar i tullagstiftningen och i tjänstgöringsföreskrifterna

för tullpersonalen, dels genom förändringar i organisationen

av tullförvaltningarna, förnämligast de på avdelningar arbetande tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt genom införande

Samman
fattande
översikt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

av moderna arbetsmetoder i tullverket, dels ock slutligen genom åtgärder

för personalens rekrytering och utbildning i överensstämmelse med tidens

krav samt genom ändrade bestämmelser om densammas användning.

I syfte att åstadkomma och vidmakthålla en fortlöpande växelverkan

mellan generaltullstyrelsen och den trafikerande allmänheten har därjämte

föreslagits inrättandet av en tullfullmäktiginstitution efter mönster

från järnvägs- och telegrafstyrelserna.

Innan jag övergår till tullkommissionens förslag rörande decentralisation

av ärenden, torde jag böra omnämna, att kommissionen vid

behandlingen av denna fråga föranletts till ett förslag om en viktig

organisatorisk åtgärd, nämligen inrättandet av en mellaninstans mellan

styrelsen och tullförvaltningarna i form av distriktsförvaltningar. Föreståndarna

för dessa förvaltningar, distriktcheferna, skulle, envar inom

sitt distrikt, utöva en kontrollerande och inspekterande verksamhet, varjämte

de skulle handlägga och besluta i en del ärenden, som ansetts

icke böra från generaltullstyrelsen överföras ända ned till tullförvaltningarna.

Från distriktchefernas verksamhetsområden skulle dock vara

undantagna de tre största tullförvaltningarna, i Stockholm, Göteborg

och Malmö, vid vilka tulldirektörer skulle finnas anställda. I motsats

till de nuvarande tulldirektörerna i Göteborg och Malmö skulle de föreslagna

tulldirektörerna vara beklädda med ett fullt genomfört chefskap

över respektive tullförvaltningar samt i stort sett intaga en ställning,

motsvarande distriktchefernas. — Generaltullstyrelsen har tillstyrkt inrättandet

av en tulldirektörsinstitution i överensstämmelse med tullkommissionens

förslag men däremot avstyrkt inrättandet av distriktsförvaltningar

såsom icke varande av verkligt behov påkallade och icke heller

till nyttan motsvarande därmed förenade kostnader. För tillgodoseende

av de viktigaste av de syftemål, som skulle vinnas genom införandet

av distriktsförvaltningar, nämligen åstadkommandet av en noggrann inspektion

och ett rationellt handläggande av en del personalärenden, har

styrelsen i stället föreslagit inrättande av en ny byrå inom styrelsen,

personalbyrån.

De viktigare ärenden, som enligt tullkommissionens förslag skulle

överflyttas från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna, äro följande:

ärenden angående restitution av tull jämlikt §§12 och 13 tulltaxeförordningen,

jämlikt förordningen den i3 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara, eller s. k.

handelsrestitution samt en del andra restitutionsärenden; vidare ärenden

angående temporär tullfrihet jämlikt § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition Nr 330.

angående tullindring jämlikt § 9 mom. 1 samma förordning, angående

förändring av angivningsinlagor, angående lossning eller lastning å

annan ort än där sådant enligt tullstadgan är medgivet; än vidare ärenden

angående upplysning om tulltaxans tillämpning i viss omfattning; samt

slutligen en del ärenden angående tjänstledighet, semester och förordnande

av vikarie. Härjämte skulle till tullförvaltningarna överlåtas en

ej oväsentligt större rörelsefrihet på det ekonomiska området än de för

näi varande innehava. Från generaltullstyrelsen till distriktcheferna eller

tulldirektörerna skulle ävenledes överflyttas åtskilliga grupper av ärenden,

bland vilka må nämnas: ärenden, som röra nyanskaffning av materiell

för tullverkets behov eller underhållskostnad för tullverkets fastigheter

och materiell, dock endast i viss omfattning; vidare en del ärenden angående

tjänstledighet, semester och förordnande av vikarie; och slutligen

åtskilliga andra personalärenden, såsom antagning av aspiranter

av grupp II kommissionens benämning på de nuvarande tjänstemännen

av lägre grad — reglering av tjänstgöringsförhållandena för

aspiranter och extra ordinarie personal samt vissa bestraffningsärenden.

I stort sett har generaltullstyrelsen tillstyrkt tullkommissionens

föi slag om decentralisation av ärenden, givetvis med den begränsning,

som betingats av styrelsens avstyrkande av förslaget om inrättande av

distriktsförvaltningar. Ett viktigt undantag har dock gjorts, i det att

styrelsen ansett flertalet restitutionsärenden böra fortfarande avgöras

hos styrelsen, likvisst med vissa förenklingar i handläggningen. Vad

beträffar de ärenden, som enligt tullkommissionens förslag skulle överflyttas

från generaltullstyrelsen till distriktcheferna, har styrelsen ansett

dessa ärenden böra till en del kvarstanna hos styrelsen och i övrigt

hänvisas till vederbörande lokala myndigheter. Till tulldirektörerna

skulle dock jämväl enligt styrelsens mening överlåtas större delen av

de ärenden,° som enligt tullkommissionens förslag skulle tillhöra dem;

dock ma såsom undantag- nämnas ärenden angående antagning av

aspiranter av grupp II samt bestraffningsärenden, vilka allt fortfarande

skulle ankomma på styrelsens avgörande, liksom även den extra ordinarie

personalens och aspiranternas tjänstgöringsförhållanden i allt

huvudsakligt skulle tillhöra den föreslagna personalbyrån.

I syfte att minska arbetet och befordra en snabbare handläggning

av ärenden har tullkommissionen ock ifrågasatt en viss decentralisation

inom generaltullstyrelsen, bestående däri, att vissa angivna grupper av

ärenden skulle avgöras av vederbörande byråchef utan föredragninginför

styrelsen ävensom att generaltulldirektören skulle äga befogenhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

att i fråga om särskilda grupper av ärenden överflytta styrelsens

beslutanderätt å vederbörande byråchef, med skyldighet att om vidtagen

sådan åtgärd göra anmälan hos Kungl. Maj:t. Dessa förslag hava i

allmänhet tillstyrkts av styrelsen, som dock föreslagit en bestämmelse

om åliggande för byråchef att, därest han vid handläggning av ärende,

vari beslutanderätt tillkomme honom, funne ärendet vara av beskaffenhet

att i stället påkalla styrelsens avgörande, hos denna anmäla sådant

ärende. ,

De av tullkommissionen ifrågasatta förändringarna i tullstadgan

eller andra tullförfattningar avse att medföra lättnader för trafiken och

att minska arbetet och personalbehovet i tullverket. För dessa ändamål

har kommissionen föreslagit, bland annat, stadgande^ om eftergift eller

inskränkning i bevakningen av gods eller fartyg i vissa fall, däribland

även då fartyg för utförsel innehar visst slag av restitutionsgods;

vidare lindrigare villkor beträffande beskaffenheten av sådana inhägnade

områden, som jämlikt § 19 mom. 2 tullstadgan må anses likställda

med packhus, samt beträffande tullverkets dispositionsrätt över sådana

områden; än vidare lättnader i fråga om behandlingen av fartyg i

inrikes fart, som medför förpassat gods, samt befrielse för bogserångfartyg

att uttaga årspass ävensom lättnader i fråga om viserande

av årspass och expediering av inrikes förpassningar; och slutligen

bestämmelser om utsträckning av rätten att genom provvägning fastställa

vikten av tullpliktig vara samt om tullbehandling av gods i

ägarens frånvaro efter hans därtill lämnade medgivande. . Generaltullstyrelsen

har, stundom med vissa förbehåll eller tillägg, biträtt dessa

förslag; dock har styrelsen ansett befrielse från årspasskontrollen icke

böra medgivas för bogserångfartyg.

Två av tullkommissionen ytterligare framställda förslag innebära

visserligen icke någon lättnad för trafiken men äro i stället avsedda

och synas jämväl ägnade att i väsentlig mån minska tullverkets arbete

och ansvar. Jag sjTtar härmed på förslagen om befrielse från skyldighet

för tullverket att i fråga om laster av tullfritt gods uppräkna

godset till märken och nummer samt kontrollera kollitalet, såvida ej

sådant uttryckligen begäres, i vilket fall vederbörande skulle hava att

härför erlägga avgift enligt taxa, samt om förbud mot transitförsändning

av gods av uppenbarligen tullfri beskaffenhet. Jämväl dessa

förslag hava biträtts av generaltullstyrelsen, om än med vissa modifikationer.

Bland de förändringar i tullverkets nuvarande organisation, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj ds proposition Nr 330.

— förutom det redan omnämnda förslaget om inrättande av distriktsförvaltningar

— ifrågasatts av tullkommissionen, torde jag få omnämna

följande.

Under erinran att göromålen vid tullverket vore av tre huvudslag,

nämligen bevakningsgöromål, tarifferingsgöromål samt journals- ochräkenskapsföring,

och att vid tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

bevakningsgöromålen handhades av tullbevakningsinspektionen och tarifferingsgöromålen

av packhusinspektionen, under det att de kamerala

göromålen, journals- och räkenskapsföringen, vore uppdelade, i Stockholm

och Göteborg på fyra avdelningar, nämligen tullkammaren, uppbördskontoret,

konfiskations- och kassörskontoret samt nederlagskontoret,

och i Malmö på två avdelningar, tullkammaren och uppbörds- samt

konfiskations- och kassörskontoret, har tullkommissionen föreslagit, att

berörda tre tullförvaltningar skulle var för sig bestå av tre avdelningar,

benämnda tullbevakningsinspektionen, packhusinspektionen och kammarkontoret,

av vilka de två förstnämnda skulle handhava samma göromål

som för närvarande, medan de kamerala göromålen skulle ankomma på

kammarkontoret. Härmed har kommissionen avsett att vinna dels lättnader

för trafiken och dels besparingar för tullverket. Från regeln, att

de kamerala göromålen skola tillhöra kammarkontoret, hava dock vissa

undantag föreslagits. Sålunda skulle de göromål, som nu handhades

av konfiskations- och kassörskontoret, överflyttas till en under de föreslagna

tulldirektörerna lydande expedition, bestående av ett kansli och

en kassaavdelning, av vilka avdelningar den senare skulle handhava

nämnda göromål, medan till kansliet skulle förläggas övriga expeditionsgöromål

samt handläggning av vissa personalärenden. Vidare har

kommissionen ifrågasatt, att till förmån för trafiken debitering, uppbörd

och redovisning av skeppsumgälder skulle ankomma på tullbevakningsinspektioneu

samt att utklarering av fartyg skulle i sin helhet ske

därstädes. — Generaltullstyrelsen har i allt huvudsakligt biträtt nu omförmälda

förslag men ansett, att benämningarna »packhusinspektion»

och »kammarkontor» borde utbytas mot benämningarna »tullbehandlingsinspektion»

och »tullkontor».

Såsom moderna arbetsmetoder, ägnade att medföra besparing av

arbete och arbetskrafter, har tullkommissionen i främsta rummet anbefallt

användning i största möjliga utsträckning av självkopiering vid

utskrivande av tullbehandlingsattester, journaler och andra handlingar,

av vilka en eller liera kopior erfordras; vidare genomförande av ett

fullständigt blankettsystem samt användning av skriv- och räkneBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. .280 käft. (Nr 330.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 330.

maskiner ävensom kassakontrollapparater. Generaltullstyrelsen har i

stort sett instämt i tullkommissionens uttalanden härutinnan men dock

ansett självkopiering icke lämpligen böra förekomma i fullt så stor utsträckning

som kommissionen ifrågasatt, varjämte styrelsen avstyrkt

anskaffande av kassakontrollapparater annat än försöksvis. För att ett

blankettsystem må kunna fullständigt genomföras, har styrelsen "funnit

erforderligt, att densamma bemyndigades att fastställa formulär till

även de blanketter, som i tullärenden skola användas av allmänheten.

I fråga om de tullkamrar, som icke äro uppdelade på avdelningar,

har tullkommissionen ej föreslagit några särskilda rent organisatoriska

förändringar men uttalat, att de reformer med avseende å handläggningen

av göromålen, som förordats vid behandlingen av tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, borde vinna motsvarande

tillämpning vid berörda tullkamrar.

I detta sammanhang torde lämpligen böra i korthet omnämnas

även en del andra av tullkommissionen framlagda, närmast till organisationsförändringar

hänförliga förslag, vilka emellertid icke i fullt

samma grad som de förut omförmälda förslagen kunna anses betingade

av det huvudsyfte, kommissionen avsett att vinna med omorganisationen

av lokaltullförvaltningen.

Förutom en del mindre ändringar i de nuvarande, av Kungl. Maj:t

fastställda tullkammardistrikten har tullkommissionen föreslagit indragning

av tullkamrarna i Mera, Vadstena och Marstrand samt att i Mem

och Marstrand måtte i stället inrättas tullstationer. Generaltullstyrelsen,

som i huvudsak biträtt förslagen om ändring i tullkammardistrikten,

har i anledning av den ifrågasatta indragningen av tullkammaren i

Vadstena erinrat, att stapelstadsrätt icke beviljats denna stad för längre

tid än till utgången av år 1920 samt att från och med ingången av år

1921 stapelstadsrätt i stället tilldelats staden Motala. 1 övrigt har

styrelsen tillstyrkt förslaget om tullkammarens i Mem förändring till

tullstation men avstyrkt samma åtgärd beträffande tullkammaren i

Marstrand.

Vidare har kommissionen hemställt, bland annat, att de nuvarande

tullinspektionerna, vilka förestås av tjänstemän av högre grad, måtte

förändras till tullstationer under föreståndarskap av tjänstemän av lägre

grad (tjänstemän av grupp II enligt kommissionens terminologi); att

tullstationerna måtte indelas i två klasser; att rätt till lossning och tullbehandling

vid tullstationerna av från utländsk ort ankommande gods,

jämväl av tullpliktigt slag, måtte medgivas; att lossning och tull
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

behandling av sådant gods måtte efter vederbörande tullförvaltares eller

tulldirektörs beprövande få äga rum jämväl vid tullexpeditioner; samt

att tillfälliga tullstationer, bekostade av enskilda intressenter, måtte fortfarande

som hittills få anordnas. Dessa förslag hava, med vissa förbehåll

och modifikationer, biträtts av generaltullstyrelsen, som emellertid

uttalat sig mot tullkommissionens uppfattning om fördelarna av ett mera

allmänt användande av tullexpeditionsinstitutet, särskilt med föreståndare

av personer utom tullverket.

Kommissionen har därjämte framlagt förslag om inrättande av

nya tullstationer och tullexpeditioner samt om indragning eller förflyttning

av förut befintliga sådana, till vilka förslag generaltullstyrelsen i

åtskilliga fall uttalat sin anslutning.

Slutligen har kommissionen, under erinran att för närvarande

åklagarskapet i tullmål utövades, å vissa orter av särskilda tjänstemän

i tullverket, tullfiskaler, och å övriga orter av vederbörande tullförvaltningsföreståndare,

föreslagit, att tullfiskalstjänsterna måtte indragas och

åklagarskapet i tullmål överflyttas på de allmänna åklagarna. Dessa

förslag hava avstyrkts av generaltullstyrelsen.

Innan jag nu övergår till en redogörelse för det huvudsakliga

av tullkommissionens förslag rörande personalen, torde jag böra omförmäla,

att kommissionen icke i sitt betänkande yttrat sig beträffande

det antal tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste kontrollörs, som

kunde vara erforderligt vid lokaltullförvaltningen, utan ansett, att detta

borde utrönas genom undersökningar av förhållandena vid de olika tullplatserna,

verkställda av en särskild tjänstgöringskommission. Detta

förslag har av generaltullstyrelsen biträtts.

Efter att såsom allmänna grundsatser rörande personalstyrkan inom

tullverket och rekryteringen av densamma hava uttalat, att den personal,

varav tullverket hade stadigvarande behov året om, borde uppföras å ordinarie

stat samt att det tidvis förekommande behovet av därutöver ökade

arbetskrafter borde täckas dels genom beordrande av ordinarie personal från

annan ort, dels genom tillfälligt anställande av personal, dels ock slutligen

genom anställande av aspiranter och extra ordinarie tjänstemän, från vilkas

led den ordinarie personalen skulle rekryteras, har tullkommissionen övergått

till en närmare redogörelse för aspiranternas och de extra ordinarie

tjänstemännens antagning, utbildning och avlöningsförhållanden. I dessa

hänseenden har i huvudsak föreslagits, beträffande inträdessökande i tullverket,

som avsåge att vinna anställning såsom tjänsteman av grupp I

(enligt kommissionens terminologi motsvarande de nuvarande tjänstemän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majits proposition Nr 330.

nen av högre grad), att den sökande, efter avlagd på visst sätt kvalificerad

studentexamen eller uppvisandet av däremot svarande kunskaper, skulle

genomgå tullverkets elevkurs, varefter han kunde antagas till aspirant för

att, därest han under aspiranttiden funnes lämplig för tulltjänst, efter ett

år befordras till extra ordinarie tjänsteman, samt beträffande inträdessökande,

som avsåge att vinna anställning såsom tjänsteman av grupp II

(motsvarande de nuvarande tjänstemännen av lägre grad), att han skulle

omedelbart antagas till aspirant och, sedan han genom självstudium under

ledning av förman förvärvat och vid verkställd prövning visat sig besitta

erforderliga kunskaper, antagas till extra ordinarie tjänsteman. Den huvudsakliga

skillnaden mellan aspiranter och extra ordinarie tjänstemän skulle

bestå i de senares mera fasta ställning inom verket, yttrande sig bland

annat däri, att de skulle vara tillförsäkrade något, om än lägre, arvode

jämväl under tid, då deras tjänstgöring ej toges i anspråk. — Mot vad

tullkommissionen sålunda föreslagit har generaltullstyrelsen i huvudsak

icke erinrat annat, än att enligt styrelsens mening aspiranttiden för

blivande tjänstemän av grupp I borde vara avslutad i och med det, att

den inträdessökande med godkända vitsord genomgått elevkursen och

att han således omedelbart därefter borde antagas till extra ordinarie

tjänsteman.

För fortsatt utbildning av tjänstemännen skulle enligt kommissionens

förslag anordnas ej mindre för tjänstemän av grupp I dels repetitionskurser

i varukännedom, dels kurser, motsvarande elevkurserna och

avsedda för tjänstemän, som vunnit inträde i verket, innan elevkurserna

kommit till stånd, dels ock specialkurser för sådana äldre tjänstemän,

som ville göra sig kompetenta till ledande platser inom verket, än även

för tjänstemän av grupp II dels allmänna kurser för kompetens till befordran

eller mera maktpåliggande bestyr, särskilt tullbehandling, dels

ock särskilda kurser i främmande språk. Med anledning av dessa förr

slag har generaltullstyrelsen anfört, att frågan om tulipersonalens utbildning

genom kurser av olika slag borde i dess helhet utredas, samt

hemställt om bemyndigande att genom tillkallade sakkunniga låta verkställa

en sådan utredning.

I fråga om personalens användning har tull kommissionen uppställt

den ledande grundsats, att användandet av överkvalificerad arbetskraft

borde i största möjliga mån undvikas. I sammanhang härmed har kommissionen

uttalat sig för inrättande av ett nytt slag av uppsyningsmansbefattningar,

nämligen sådana för inre tjänst, vilkas innehavare skulle,

jämte det de förrättade vanliga uppsyningsmansgöromål, även bestrida

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

skrivgöromål och biträda vid tullbehandling, ävensom av kvinnliga

biträdesbefattningar samt för anställande av springpojkar, men ansett

inrättandet av en ifrågasatt mellangrad mellan tjänstemän av grupp I

och tjänstemän av grupp 11 i och för bestridande av göromål, som nu

ankomma på tjänstemän av högre grad, icke böra ifrågakomma. Beträffande

ett framkommet förslag om inrättande av förste vaktmästarbefattningar

har kommissionen anfört, att en sådan uppdelning med

åtföljande skillnad i avlöningsvillkor vore lämplig och rättvis men att,

då frågan härom vore eu ren avlöningsfråga, den icke syntes böra upptagas

i detta sammanhang. Vidare har kommissionen angivit vissa

huvudgrunder för uppdelning av tullbehandlingsgöromålen mellan tjänstemän

av grupp 1 och tjänstemän av grupp II samt av kassörs- och skrivgöromålen

mellan dessa båda grupper av tjänstemän och kvinnliga biträden,

allt i syfte att användning av överkvalificerad arbetskraft måtte undvikas.

Och slutligen har av kommissionen uttalats en allmän grundsats

om skyldighet för ordinarie tjänstemän vid lokalförvaltningen att fullgöra

vilken tjänstgöring som helst.

Till meningen, att användandet av överkvalificerad arbetskraft såvitt

möjligt icke borde förekomma, har även generaltullstyrelsen anslutit

sig; dock har styrelsen liksom kommissionen betonat, att sådant

icke alltid kunde undvikas. Av kommissionens ovanberörda särskilda

förslag har generaltullstyrelsen biträtt förslagen om inrättandet av kvinnliga

biträdesbefattningar och anställandet av springpojkar samt jämväl

uttalat sig för vaktmästargruppens uppdelning på olika lönegrader med

hänsyn till arbetets art, men däremot avstyrkt kommissionens förslag

om inrättandet av uppsyningsmanstjänster för inre tjänst, såsom medförande

en oberättigad användning av överkvalificerad arbetskraft. 1

motsats mot tullkommissionen har generaltullstyrelsen ansett lämpligt,

att en ny tjänstegrad inrättades, vars innehavare, benämnda tullassistenter,

skulle uttagas bland tjänstemän av grupp II efter genomgången

särskild utbildningskurs och förrätta dels sådana tullbehaudlingsgöromål,

för vilkas bestridande kompetens såsom tjänsteman av grupp I icke

erfordrades, dels vissa kamerala göromål, såsom kassörsgöromål, vissa

skrivgöromål, journalsföring, kontrolldebitering av räkningar m. m. Till

kommissionens uttalande om personalens tjänstgöringsskyldighet har

generaltullstyrelsen anslutit sig.

I en särskild avdelning av kapitlet om personalen har tullkommissionen

slutligen i sitt betänkande under rubriken »diverse frågor vidkommande

personalen» framställt åtskilliga förslag, av vilka de viktigaste

lämpligen torde böra här omförmälas. Dessa förelag äro: stad
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ganden om skyldighet för personalen att med visst förbehåll låta sig

förflyttas till annan befattning vid tullverket, om förbud för tullpersonal

att i oträngt mål yppa vad den i tjänsten erfarit rörande enskildas

affärsförhållanden, om upphävande av varningsstraffets inverkan på rätten

till avlönings förhöjning, om lindring av tjänstemans ersättningsskyldighet

gent emot tullverket för skadat eller förkommet gods samt slutligen

ett förslag, som nära sammanhänger med förut framställda förslag om

lättnader för trafiken, nämligen om överflyttning under vissa betingelser

av ansvarigheten för beviljad kredit å tullavgift för nederlagsgods från

den enskilde tjänstemannen till statsverket.

Beträffande förslagen om tull tjänstemännens skyldighet att vara

underkastade förflyttning samt om varningsstraffets påföljd har generaltullstyrelsen

anfört, att desamma syntes böra upptagas till prövning i

sammanhang med tullkommissionens förslag till nytt avlöningsreglemente,

i vilket berörda förhållanden vore reglerade. Förslaget om tystnadsplikt

för tulltjänstemän har i huvudsak tillstyrkts; likaså förslaget beträffande

ansvarigheten för nederlagskrediten. Vad angår förslaget om

tulltjänstemans ansvar för skadat eller förkommet gods har styrelsen ansett

detta ämne ävensom en annan av tullkommissionen i annat sammanhang

upptagen fråga, nämligen om skärpning av tullverkets ansvar för i dess

vård befintligt gods, böra tillsammans göras till föremål för sakkunnig

utredning, varför styrelsen anhållit att sedermera, efter det sådan utredning

blivit verkställd, få inkomma med särskilt yttrande i dessa ämnen.

I det sista kapitlet av sitt betänkande rörande omorganisation av

bland annat tullverkets lokalförvaltning har tullkommissionen behandlat,

förutom nyssberörda fråga om tullverkets ansvar för gods, frågorna om

tullförvaltningarnas lokaler jämte inventarier samt därvid uppställt vissa

allmänna grundsatser att bringas i tillämpning vid förekommande tullhusbyggnader,

varjämte kommissionen föreslagit, dels att frågor om

tullhusbyggnader borde handläggas i en närmare angiven ordning, avseende

att undanrödja en del brister, som kommissionen ansåge vidlåda

det nuvarande förfaringssättet, dels ock att, intill dess utredning blivit

verkställd rörande vederbörande städers skyldighet att tillhandahålla tullverket

inventarier för tullförvaltningarnas behov, provisoriska bestämmelser

härom i enlighet med nu tillämpad praxis måtte utfärdas. I anledning

av ett framställt förslag om statens övertagande av städernas

tullhusbyggnadsskyldighet och i sammanhang härmed indragning av

tolagsersättningen har kommissionen anfört, att dessa frågor vore alltför

vittutseende för att kommissionen skulle kunna inlåta sig på densamma.

Generaltullstyrelsen, som instämt i den av kommissionen uttalade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

uppfattning, att sistnämnda frågor icke torde kunna nu lösas, har uttalat

sin anslutning till kommissionens grundsatser angående tullhusbyggnaders

beskaffenhet samt vidare anfört, att det sätt, varpå enligt

kommissionens mening frågor om tullhusbyggnader borde handläggas,

i själva verket på senare tider i stort sett redan vunnit tillämpning.

I likhet med kommissionen har generaltullstyrelsen ansett, att utredning

angående städernas skyldighet att tillhandahålla inventarier för tullförvaltningarnas

behov borde verkställas och fördenskull gjort framställning

i sådant syfte men på anförda skäl avstyrkt utfärdande av provisoriska

bestämmelser i frågan.

I fråga om förslaget till omorganisation av kustbevakningen tillåter

jag mig erinra om, vad jag tidigare omförmält, nämligen att tullkommissionens

ursprungliga förslag med anledning av en utav generaltullstyrelsen

gjord framställning underkastats en överarbetning av ovanbemälda

1920 års kustbevakningssakkunniga. Beträffande det sålunda

omarbetade förslaget har generaltullstyrelsen anfört, att de av de sakkunniga

gjorda ändringarna i kommissionens förslag framstode såsom

till ökad effektivitet av bevakningen ledande förbättringar, ehuruväl det

enligt styrelsens mening dock varit önskligt, att ändringarna i åtskilliga

delar erhållit en större omfattning och särskilt att den nya organisationen

i vissa delar närmare anslutit sig till den nuvarande. Med hänsyn

till det läge, vari saken kommit genom de av Kungl. Maj:t de sakkunniga

lämnade direktiv, ansåge styrelsen sig emellertid icke böra avstyrka

de sakkunnigas förslag, ehuruväl styrelsen ansåge det ingalunda

uteslutet, att även förändringar av den art, att statsmakternas medverkan

till desamma erfordrades, skulle visa sig nödvändiga för åstadkommande

av tillräcklig effektivitet av organisationen.

Då alltså generaltullstyrelsens förslag till avlöningsstat för kustbevakningen

är byggt huvudsakligen på det yttrande, som avgivits av

bemälda sakkunniga, torde den summariska redogörelse för kustbevakningens

omorganisation, som jag nu går att lämna, böra närmast ansluta

sig till sagda yttrande i de delar, detsamma skiljer sig från tullkommissionens

förslag, samt till generaltullstyrelsens slutliga utlåtande

i ämnet, avgivet den 11 oktober 1920 och betecknat med I A.

Målet för omorganisationen av kustbevakningen, vilken såsom hittills

skulle bestå av dels sjö- dels landbevakning, har av tullkommissionen

angivits vara att med väsentligt minskade kostnader åstadkomma

en fullt effektiv bevakning. Kostnadsminskningen skulle åstadkommas

genom en avsevärd personalreduktion och denna i sin ordning möjliggöras

genom kustbevakningspersonalens utrustande med moderna tek
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

niska hjälpmedel, framför allt med förbättrad båtmatériell, samt enligt

kommissionens förslag, som dock av de sakkunniga i dessa hänseenden

väsentligen modifierats, genom överlåtande av vissa bevakningsuppgifter

till den inre bevakningspersonalen samt fyr- och lotspersonalen. Härjämte

hava, bland andra förslag, framställts sådana om ändrat system

för båtmateriellens anskaffning och underhåll, om särskilda kompetensvillkor

för kustbevakningspersonalen samt beträffande omorganisation

av chefskapet för kustbevakningen, vilka förslag jag i det följande

kommer att omförmäla.

Grundtanken i förslaget är, att genom utbytande av den nuvarande

jakt- och båtmateriellen mot större och snabbgående farkoster en

utsträckning av de särskilda kustbevakningsdistriktens storlek och alltså

en minskning av deras antal med åtföljande minskning av personalbehovet

skulle åvägabringas. I sådant syfte hava de sakkunniga låtit utarbeta

förslag till tulljakter av två olika typer, eu större typ I, huvudsakligen

avsedd för större öppna distrikt, och en mindre typ II, avsedd

för övriga distrikt. Härjämte skulle för patrulleringstjänsten användas

med motor försedda tullbåtar, likaledes av två typer, samt mindre

båtar, kallade snipor, med eller utan utombordsmotor. För bevakningen

i Stockholms skärgård skulle dessutom avses en särskilt snabbgående

motorbåt. Landbevakningens tekniska hjälpmedel skulle bestå

av båtar, cyklar och inom ett par distrikt motorcyklar eller automobiler.

Slutligen skulle kustbevakningsposteringarna allmänt förses med

telefon.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna jakt- och båttyper har

generaltullstyrelsen anfört, att styrelsen icke hade någon anledning att

betvivla, att de vore för sitt ändamål lämpliga, i synnerhet som ett av

särskilda sakkunniga vid flottan på styrelsens begäran avgivet yttrande

över dessa typer ginge i en gynnsam riktning. Praktisk erfarenhet

av den föreslagna båtmateriellen, särskilt av de dyrbara jakterna, syntes

dock styrelsen högeligen önskvärd, innan anskaffning av sådana skedde

i större utstäckning. Styrelsen har också av, bland andra, detta skäl

framställt förslag om successiv anskaffning av den nya båtmateriellen.

— Vad som föreslagits angående landbevakningens tekniska hjälpmedel,

har icke givit styrelsen anledning till annan erinran, än att styrelsen

ansåge anskaffandet av automobiler icke för närvarande böra ifrågakomma.

Slutligen har generaltullstyrelsen på anförda skäl hemställt,

att frågan om kustbevakningens förseende med telefon måtte få tills

vidare anstå.

Tullkommissionens förslag, att en del av kustbevakningens bevak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ningsuppgifter skalle ankomma på den inre bevakningspersonalen samt

på lots- och fyrpersonalen, har, såsom redan antytts, av de sakkunniga

väsentligt modifierats; särskilt har icke någon nämnvärd medverkan

från sistnämnda personals sida utöver den, som redan nu lämnas, ansetts

böra påkallas. Generaltullstyrelsen har instämt i de sakkunnigas

uttalande i detta ämne.

För närvarande åligger det vederbörande tjänstemän att mot lega

av tullverket anskaffa och underhålla för tjänsten erforderliga farkoster.

I fråga härom har av tullkommissionen föreslagits, att kustbevakningens

båtmateriell ävensom för landbevakningens behov erforderliga båtar,

cyklar och motorcyklar skulle anskaffas av tullverket för att ställas till

vederbörandes förfogande i tjänsten samt att kostnaderna för underhållet

av denna materiell skulle bestridas av tullverket, varvid givetvis

legorna skulle bortfalla. Eu ledamot av kommissionen har emellertid

i så måtto reserverat sig mot detta förslag, att han biträtt detsamma

endast i fråga om tulljakterna men ansett, att i fråga om övrig

materiell legosystemet borde bibehållas. De sakkunniga hava ansett

systemet med direkt anskaffning och underhåll genom statsverkets försorg

böra tillämpas i fråga om all annan materiell än sniporna, beträffande

vilka legosystemet fortfarande skulle tillämpas. — Generaltullstyrelsen

slutligen har instämt i ovanbemälde reservants mening och anser

alltså, att legosystemet borde bibehållas i fråga om all annan materiell

än tulljakterna av de två typerna samt den för Stockholms skärgård

avsedda snabbgående motorbåten.

Såsom kompetensvillkor för vinnande av ordinarie anställning vid

kustbevakningen har av tullkommissionen uppställts fordran på avlagd

skepparexamen av första klass för kustöveruppsyningsmännen och på

skepparexamen av andra klass för all övrig personal, även den till lands

tjänstgörande. Av all på tulljakter tjänstgörande personal skulle dessutom

fordras nöjaktiga insikter i motors skötsel och vård. För nuvarande

personal skulle dispens från skepparexamens avläggande kunna

beviljas. Fn ledamot av kommissionen har emellertid reserverat sig mot

förslaget att för anställning såsom besättningsman å tulljakt eller tullbåt

samt för landbevakningen skulle fordras skepparexamen av andra

klass. — I detta sammanhang tillåter jag mig nämna, att enligt tullkommissionens

förslag de nuvarande kustvakterna och kustroddarna skulle

sammanslås till en enda tjänstegrad, benämnd kustvakt eller, enligt

betänkandet IV, kustuppsyningsman, men att generaltullstyrelsen i sitt

utlåtande IV motsatt sig detta förslag och ansett de nuvarande graderna

böra bibehållas under benämningarna förste kustvakt och kustvakt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 höft. (Nr 330.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition Nr 330.

De sakkunniga hava, efter en redogörelse för omfånget av de

kurser, som tillhöra skepparexamen av första klass, anfört, att häribland

inginge åtskilligt, som vore för kustbevakningstjänsten fullständigt obehövligt;

att däremot det kunskapsmått, som erfordrades för skepparexamen

av andra klass, vore oundgängligen nödvändigt för kustöveruppsyningsmän,

kustuppsyningsmän och sådana förste kustvakter, som tjänstgjorde

å tulljakter; att då emellertid detta kunskapsmått icke i alla avseenden fyllde

måttet av de nautiska insikter, som måste krävas av kustöveruppsyningsmännen,

det felande borde bibringas dem genom särskilda kurser vid tullverkets

undervisningsantalt; att för kustvakter vid sjö- och landposteringar

icke borde fordras annan nautisk kompetens än kunnighet i båtsegling;

samt att insikter i motorskötsel och färdighet att utföra mindre reparationsarbeten

å motorer borde bibringas till sjöss tjänstgörande personal

på lämpligt sätt. — En ledamot av de sakkunniga har emellertid i

detta ämne vidhållit, vad tullkommissionen föreslagit.

Generaltullstyrelsen har ifråga om kompetensfordringarna för kustbevakningspersonalen

anslutit sig till de sakkunnigas flertal men ifrågasatt

— under framhållande likväl, att saken borde närmare undersökas

av de sakkunniga, om vilkas tillsättande i och för utredning av frågan

om utbildningskurser i tullverket styrelsen gjort framställning — att

all behövlig undervisning i nautiska ämnen skulle förläggas till kurser

i tullverkets undervisningsanstalt och att för den, som med godkänt

vitsord genomgått sådan kurs, kravet på formligt avläggande

av skepparexamen skulle kunna efterlåtas.

Innan jag övergår till frågan om organisationen av chefskapet för

kustbevakningen, anser jag mig böra omförmäla ett av tullkommissionen

framställt förslag i organisatoriskt hänseende, nämligen att såsom biträden

vid kustens bevakande skulle anlitas tillsyningsmän, anställda medelst

förordnande och mot ett mindre arvode. De sakkunniga hava

emellertid icke upptagit detta förslag; dock har en reservant ansett, att

kustbevakningen på Öland borde försöksvis anordnas med användande

av tillsyningsmän jämte ett mindre antal verkliga kustbevakningstjänstemän.

Generaltullstyrelsen har i detta ämne anslutit sig till den av

de sakkunnigas majoritet uttalade åsikten, att dylika tillsyningsmän icke

borde förekomma.

I fråga slutligen om chefskapet ''över kustbevakningen har tullkommissionen

— under erinran hurusom detta för närvarande utövades,

å västra och södra kusterna av riket utav särskilda kustbevakningschefer,

men i övrigt av vederbörande tullförvaltare — hemställt, att,

med indragning av kustbevakningschefstjänsterna, chefskapet måtte upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts proposition Nr 330.

dragas inom ett vart tullkammardistrikt åt därvarande tullförvaltare,

dock att inom Stockholms, Göteborgs och Malmö tullkammardistrikt

chefskapet skulle utövas av överinspektören vid tullbevakningsinspektionen

i respektive stad. För att biträda tullförvaltarna med råd och

upplysningar i kustbevakningen rörande sjötekniska frågor ävensom för

att åstadkomma en sakkunnig och enhetlig tillsyn å båtmateriellen skulle

vidare, lämpligen inom generaltullstyrelsens kameralbyra, anställas en

särskild tjänsteman med titeln kustbevakningsinspektör.

De sakkunniga hava varit ense om behovet av en kustbevakningsinspektörstjänst

men hyst olika meningar om chefskapets ordnande i

övrigt. Fn av dem har" anslutit sig till tullkommissionens förslag, under

det att de två övriga ansett ett särskilt chefskap för kustbevakningen vara

erforderligt. Den ena av dessa har ansett det nuvarande systemet med

den uteslutande för kustbevakningen avsedda chefstjänsten böra i en

modifierad form bibehållas och konsekvent genomföras över rikets hela

kust; den andre däremot har ifrågasatt, att kustbevakningsdistrikten

skulle uppdelas i ett antal grupper och att chefskapet inom varje grupp

skulle anförtros åt en vid någon tullkammare inom gruppen anställd

kontrollör eller kammarskrivare, att av honom mot särskilt arvode utövas

jämte tjänsten vid tullkammaren.

Åven generaltullstyrelsen har biträtt förslaget om inrättande av

eu kustbevakningsinspektörsbefattning. Beträffande chefskapet i öviigt

har styrelsen instämt med den ledamot bland de sakkunniga, som ansett

särskilda, uteslutande för kustbevakningen avsedda chefstjänster böra

inrättas. Enligt styrelsens förslag skulle de särskilda cheferna för kustbevakningen

anställas i kontrollörsgraden under namn av kustbevakningskontrollörer

och vara tre till antalet. Varje kustbevakningskontrollör

skulle vara chef för ett visst antal kustbevakningsdistrikt samt handhava,

förutom chefskapet, samtliga de lokala tullförvaltningarna nu åliggande

ärenden, såväl kamerala som administrativa, vilka rörde kustbevakningen.

För handläggning av ifrågavarande ärenden skulle såsom biträde åt

varje kustbevakningskontrollör anställas en kammarskrivare; och skulle

kustbevakningskontrollörerna lämpligen vara stationerade i Stockholm,

Malmö och Göteborg.

I en speciell del hava de sakkunniga — liksom på sin tid även

tullkommissionen — framlagt förslag till indelning av rikets kust i kustbevakningsdistrikt,

posteringarnas förläggning och utrustning med båtmateriell

m. m. samt personalens antal och fördelning. Enligt förslaget

skulle kustbevakningsdistriktens antal vara 23 samt den egentliga kustbevakningspersonalen

bestå av: 21 kustöveruppsyningsmän, 24 kustupp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

syningsmän, 55 förste kustvakter ock 152 kustvakter. Den till kustbevakningspersonalens

förfogande stående materiell skulle bestå av: 9

tulljakter av typ I, 20 tulljakter av typ IT, 21 tullbåtar av typ I, 15

tullbåtar av typ II, 69 snipor samt 2 motorcyklar eller mindre automobiler

och 49 cyklar.

Beträffande antalet av denna personal och dess fördelning på olika

tjänstegrader har generaltullstyrelsen ifrågasatt några få ändringar, av

vilka dock en är av mera omfattande innebörd. Enligt styrelsens åsikt

borde nämligen sådan kustbevakningstjänsteman, som ensam utgör en

postering till lands, på grund av sin mera självständiga ställning upptagas

i en högre lönegrad än vanliga besättningsmän å tulljakter och

tullbåtar. I enlighet härmed har styrelsen föreslagit, att samtliga de i

de sakkunnigas förslag såsom kustvakter upptagna tjänstemän, vilka

var för sig utgjorde en landpostering, måtte i stället upptagas såsom

lörste kustvakter. Då dessa tjänstemän utgöra ett antal av 48, skulle

alltså enligt styrelsens förslag antalet förste kustvakter, 55, ökas med

48, eller till 103, medan däremot antalet kustvakter, 152, skulle minskas

med 48 och sålunda utgöra 104. På grund av ännu ett par av styrelsen

framställda ändringsförslag skulle emellertid härförutom dels antalet

förste kustvakter ökas med ytterligare 1, eller till 104, dels ock antalet

kustvakter ökas med 2 men minskas med 1 och alltså uppgå till 105.

Vid behandlingen av kustbevakningen inom tjuguandra kustbevakningsdistriktet,

omfattande Marstrands, Uddevalla och Lysekils tullkammardistrikt

med någon jämkning av det sistnämnda, hava de sakkunniga

anfört, att vid Hättan inom Marstrands tullkammardistrikt borde

inrättas en tullstation för att övertaga vissa göromål, som på grund av

Hättans egenskap av inloppsstation till Uddevalla enligt tullstadgan § 5

mom. 3 nu måste utföras av kustbevakningsposteringen i Hättan, vilken

emellertid föresloges till indragning. Med anledning av dels detta förslag

dels ock ett av tullkommissionen framställt förslag om indragning av

den s. k. invisitationsrätt, som för närvarande tillkomme vissa kustbevakningsposteringar

i Bohuslän, men som, om den indroges, ansåges böra

ersättas med andra för sjöfarten lika förmånliga inrättningar, har generaltullstyrelsen

föreslagit, att tullstationer måtte inrättas, förutom i Hättan,

jämväl i Mollösund och Gullholmen i Lysekils samt i Fjällbacka och

Grebbestad inom Strömstads tullkammardistrikt. Samtliga dessa fem

tullstationer skulle förestås av tullöveruppsyningsmän; i Hättan skulle

dessutom anställas två och i Fjällbacka en tillsyningsman såsom biträden

åt föreståndaren och för verkställande av förekommande bevakningsförrättningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Vidare har generaltullstyrelsen ifrågasatt några mindre förändringar

i den av de sakkunniga föreslagna båtmateriellen på vissa platser.

Beträffande övergången till den nya organisationen — en fråga,

som icke vidrörts av tullkommissionen och som de sakkunniga icke

enligt de dem lämnade direktiven haft anledning upptaga — har generaltullstyrelsen

framställt en del förslag, avseende att underlätta övergången

lör personalen samt att minska statsverkets utgifter för anskaffningen

av båtmateriell eller åtminstone fördela dem på en längre tid. I korthet

innebära dessa förslag dels, såsom redan antytts, att endast en mindre

del av den föreslagna båtmateriellen skulle omedelbart anskaffas och

i övrigt den nu befintliga användas i så stor utsträckning som

möjligt, till dess densamma bleve ersatt genom successivt anskaffad ny

materiell, dels att, då härigenom behovet av personal fortfarande bleve

större än vid ett fullständigt genomförande av den nya organisationen,

detta behov skulle tillgodoses genom användning av de nuvarande

tjänstemän vid kustbevakningen, vilkas tjänster icke förekomme i den

nya organisationen och därför av styrelsen föreslagits till uppförande

å indragningsstat eller övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Styrelsen

har härvid anmärkt, att, då dessa tjänstemän i alla händelser

måste avlönas, deras användning vid kustbevakningen icke skulle förorsaka

någon ökad utgift.

Slutligen har generaltullstyrelsen redogjort för de anslag, som vid

bifall till styrelsens förslag skulle erfordras. Dessa äro följande: ett

anslag till nyanskaffning av båtmateriell m. m., vilket skulle upptagas å

tilläggsstat för år 1921, samt två anslag å tullverkets omkostnadsstat

för år 1922, det ena till jakt-, båt- och hästlega samt för hållande av

velocipeder och det andra till underhåll och drift av tullverkets farkoster

samt drift av tullpersonalens tjänstebåtar. I sammanhang härmed har

styrelsen hemställt om bemyndigande att av tullmedel förskottera inlösningskostnaden

för sådana personalen tillhöriga tjänstebåtar, som

borde av statsverket inlösas, ävensom om rätt att avföra vid försäljning

av de inlösta båtarna eventuellt uppkommande underskott.

Beträffande slutligen tullkommissionens förslag till omorganisation

av gränsbevakningen innebär detsamma endast i några få fall förslag om

ändringar av organisatorisk natur. Jag går nu att i korthet omnämna

dessa fall.

Rörande gränsbevakningens tekniska hjälpmedel — båtar, cyklar,

hästar och skidor — har tullkommissionen föreslagit, att kostnaden för

anskaffning och underhåll av båtar, cyklar och skidor skulle bestridas

av tullverket, medan hästar skulle, såsom för närvarande är fallet, hållas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts propositon Nr 330.

av vederbörande tjänstemän mot lega. En ledamot av kommissionen

har dock reservationsvis föreslagit, att legosystemet borde tillämpas

beträffande även båtar, cyklar och skidor. — Generaltullstyrelsen har

— med förmälan att någon förändring i berörda hänseende icke borde

omedelbart företagas — anfört, att frågan syntes böra prövas och avgöras

gemensamt för både kust- och gränsbevakningen. Med prövning

av ett utav tullkommissionen framställt förslag om gränsbevakningsposteringarnas

allmänna förseende med telefon anser styrelsen böra

tills vidare anstå.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om, att styrelsen i

sitt utlåtande angående kustbevakningens omorganisation föreslagit bibehållandet

av legosystemet utom i fråga om tulljakterna och en särskild

motorbåt, avsedd för Stockholms skärgård.

Under åberopande att enligt gällande praxis förtullning av införda

varor ägde rum icke blott vid de med förtullningsrätt utrustade gränsstationerna,

vilka förestodes av gränsridare, utan även hos sådana

gränsridare, som icke innehade uppdrag såsom gränsstationsföreståndare,

har tullkommissonen föreslagit, att sistnämnda praxis måtte legaliseras

därigenom, att samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt jämte rätt

att handlägga förpassningar å varor, som över Norge sändes från eu

svensk tullplats till en annan eller från kreditupplag i Norge till Sverige

eller från eu norsk tullplats till en annan över Sverige. I sammanhang

härmed skulle en betydande inskränkning av gränsstationernas

nuvarande antal vidtagas, de nuvarande gränsinspektionerna i Funäsdalen

och Medskogen förändras till gränsstationer samt befogenhet tillerkännas

generaltullstyrelsen att besluta om inrättande eller indragning

av gränsstationer och disponera över det till arvoden åt tullexpeditionsoch

gränsstationsföreståndare avsedda anslaget. Under förutsättning att

förtullningsrätt tillädes samtliga gränsridare, borde lämplig undervisning

genom kurser vid tullverkets undervisningsanstalt beredas dem.

Generaltullstyrelsen har, under framhållande att den av tullkommissionen

omförmälda praxis, att andra gränsridare än föreståndare för

gränsstationer verkställde förtullning av införda varor, icke förekomme

i på långt när den omfattning, kommissionen syntes förmoda, avstyrkt

förslaget om allmän förtullningsrätt och rätt att handlägga förpassningar

för samtliga gränsridare ävensom förslaget om indragning av flertalet

nu befintliga gränsstationer. Huvudskälet härför är, att det syntes

kunna betvivlas, att gränsridarkåren, såsom helhet betraktad, innehade

eller ens, innan en allmän utbildningskurs för gränsridare kommit till

stånd, kunde bibringas erforderlig kompetens. Däremot har styrelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

hemställt om bemyndigande för styrelsen att på platser, där sådant

vore önskligt och lämpligen kunde ske, tilldela gränsridare, vilken innehade

erforderlig kompetens, rätt att för viss tid eller tills vidare verkställa

förtullning. Med tillkännagivande att ej något vore att erinra

mot tullinspektionernas i Funäsdalen och Medskogen förändring till

gränsstationer eller mot kommissionens förslag rörande rätt för styrelsen

att inrätta eller indraga gränsstationer — något som borde innefatta

även befogenhet att flytta sådana — har styrelsen slutligen hemställt,

att benämningen »gränsstation» måtte utbytas mot »gränstullstation».

Det torde böra erinras, att frågan om behovet av gränsstationer

avser riksgränsen mot Norge, där sådana stationer av ålder varit inrättade.

Vid riksgränsen mot Finland finnas däremot icke några gränsstationer;

och inrättande därstädes av sådana har icke ifrågasatts, vare

sig av tullkommissionen eller av generaltullstyrelsen.

Angående befälet över gränsbevakningen har tullkommissionen föreslagit,

att det system, som för närvarande gällde i Bohuslän och Jämtland

samt vid riksgränsen mot Finland, eller att vederbörande tullförvaltare

utövade sagda befäl, måtte tillämpas även beträffande gränsbevakningen

i Dalsland, Värmland och Dalarna, i vilka landskap befälet

iitövades av gränsbevakningschefen, vilkens tjänst alltså skulle indragas.

Huvudskälet för detta förslag har angivits vara, att den nuvarande

organisationen av chefskapet i nämnda landskap skulle leda till en

olämplig dualism i så måtto, att de gränsridare, som tillika vore gränsstationsföreståndare,

i sin egenskap av gränsridare lydde under gränsbevakningschefen

men i sin egenskap av gränsstationsföreståndare under

vederbörande tullkamrar. Såsom bidragande skäl har åberopats, att

gränsbevakningschefstjänsten icke skulle bereda sin innehavare full sysselsättning.

— Förslaget har emellertid avstyrkts av generaltullstyrelsen,

som anfört, bland annat, att för vinnande av största möjliga effektivitet

av gränsbevakningens verksamhet fordrades en mera noggrann och

sammanhängande tillsyn därå, än som skäligen kunde antagas bliva

fallet, om tullförvaltarna, av vilka framför allt tullförvaltaren i Karlstad

vore strängt tagen i anspråk av de egentliga tullkammargöromålen,

skulle utöva sagda befäl. Den påtalade dualismen vore enligt styrelsens

mening icke av beskaffenhet att medföra några egentliga olägenheter.

Vad beträffade det andra av ovan omförmälda skäl för förändringen,

hölle styrelsen för troligt, att uttalandet kunde vara i viss mån med

verkligheten överensstämmande; men detta borde icke medföra, att en

så behövlig och nyttig organisation avskaffades, utan borde i stället ökat

verksamhetsområde tilläggas gränsbevakningschefen. I sådant avseende

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ls proposition Nr 330.

ville styrelsen föreslå, att jämväl gränsbevakningen i Bohuslän ställdes

under befäl av gränsbevakningschefen. — Den ekonomiska sidan av

saken vore, anför styrelsen vidare, av mycket underordnad betydelse;

om gränsbevakningschefstjänsten bibehölles, kunde den av tullkommissionen

föreslagna gränsöveruppsyningsmanstjänsten i Dalsland och Värmland

undvaras och de två gränsuppsyningsmännen därstädes tjänstgöra

jämväl såsom gränsridare, varjämte eljest sannolikt erforderlig förstärkning

av tullkammarpersonal kunde inbesparas.

I en speciell del av förslaget om gränsbevakningens omorganisation

har tullkommissionen framlagt förslag till ordnande av gränsbevakningen

inom vart och ett av föreslagna fem gränsbevakningsdistrikt.

Rörande detta förslag torde jag kunna inskränka mig till att omförmäla,

att, medan för närvarande gränsbevakningspersonalen består av,

förutom gränsbevakningschefen, 1 gränsöveruppsyningsman, 9 gränsuppsyningsmän

och 183 gränsridare, densamma enligt tullkommissionens

förslag skulle utgöras av 2 gränsöveruppsyningsmän, 10 gränsuppsyningsmän

och 188 gränsridare. — Generaltullstyrelsen har, huvudsakligen

under åberopande att sedan lång tid tillbaka ett antal extra ordinarie

gränsridare måst användas i ständig tjänstgöring, föreslagit gränsbevakningspersonalen

sålunda: 1 gränsbevakningschef, 1 gränsöverupp
syningsman,

10 gränsuppsyningsmän och 199 gränsridare. Härvid må

anmärkas, att, enligt styrelsens i utlåtandet IV avgivna förslag till titlar

för tulltjänstemannen benämningarna »gränsöveruppsyningsman», »gränsuppsyningsman»

och »gränsridare» skulle utbytas mot respektive benämningar

»gränsjnspektor», »gränsöveruppsyningsman» och »gränsuppsyningsman».

Slutligen må erinras, att enligt såväl tullkommissionens som generaltullstyrelsens

förslag personalen vid gränsinspektionerna i Funäsdalen

och Medskogen, bestående av 2 gränsinspektorer och 3 vaktmästare av

klass 3, skulle indragas och ei''sättas med gränsridare.

I sitt betänkande IV har tullkommissionen framlagt förslag dels

till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket med därtill hörande

tjänsteförteckning, dels till lorrättningstaxa för tullverket, dels ock till

bestämmelser angående ordnande vid de olika tullplatserna av bestyret

med handräckning vid tullbehandling.

Vad först beträffar förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän

vid tullverket har kommissionen i sin allmänna motivering för detsamma

— efter att hava lämnat en redogörelse för det kommissionen givna

uppdrag med avseende å tullverkets lönereglering ävensom för behandlingen

av frågan om kommunikationsverkens omorganisation och löne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

reglering — anfört, att avlöningsreglementet för tullverket synts kommissionen

lämpligen böra avfattas i ganska noggrann anslutning till det

för kommunikationsverken den 19 juni 1919 utfärdade avlöningsreglemente,

i synnerhet som kommissionen i allt väsentligt gillade de nya

uppslag, som framkommit i detta, och även till fullo uppskattade detsammas

betydande förtjänster i formellt avseende. För de mindre avvikelser

från kommunikationsverkens avlöningsreglemente, som förekomma

i kommissionens förslag, har densamma redogjort i en speciell motivering

för förslaget.

Med avseende å nu föreliggande förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverket har generaltullstyrelsen uttalat sin anslutning

till kommissionens uppfattning om lämpligheten av överensstämmelse

med avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Vid behandlingen

av förslaget har styrelsen emellertid framställt några få erinringar

eller förslag om ändringar eller tillägg. De viktigaste av dessa

förslag torde vara, att rätt till fri uniformsbeklädnad eller beklädnadsersättning

måtte fortfarande tillkomma vissa tjänstemän, att i en särskild

paragraf måtte intagas bestämmelser om rätt för generaltullstyrelsen att

bestämma legor för jakter, båtar, hästar och velocipeder — ett förslag

som betingas av styrelsens ovan omförmälda uppfattning, att det nuvarande

legosystemet borde i viss utsträckning bibehållas — samt att

närmare bestämmelser måtte meddelas rörande de två byråassistenter eller,

såsom styrelsen benämnt dem, byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån,

vilka enligt såväl kommissionens som styrelsens förslag skulle tillsättas

allenast genom förordnande på viss tid. Vidare har generaltullstyrelsen,

med instämmande i tullkommissionens uppfattning, att en särskild

lönenämnd för tullverket icke borde anordnas, ifrågasatt, att en för

kommunikationsverken och - tullverket gemensam lönenämnd måtte inrättas.

Frågan om sportlerna i tullverket har av kommissionen gjorts till

föremål för en ingående behandling. Efter att hava erinrat, att på

senare tid gjort sig inom hela statsförvaltningen gällande en strävan att

avskaffa alla sportler, har kommissionen avgivit sin ståndpunkt sålunda,

att extra inkomster, som utginge för förrättningar på tjänstgöringstid,

borde indragas till staten och att beträffande extra inkomster, som utginge

för förrättningar å övertid, det ekonomiska mellanhavandet mellan

trafiken och tjänstemännen borde helt och hållet falla bort, i det att

statsverket övertoge å ena sidan all rätt till allmänhetens avgifter för

övertidsexpeditioner men å andra sidan skyldigheten att hålla tjäustemännen

skadeslösa för deras övertidsarbete, antingen genom utbetalning

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition Nr 330.

av ersättning för övertidstjänstgöring eder därigenom att en mot övertidsarbetet

svarande ledighet på ordinarie arbetstid bereddes tjänstemännen.

I enlighet härmed har kommissionen föreslagit indragning till statsverket

av största delen av tulltjänstemännen för närvarande tillkommande extra

inkomster, i främsta rummet de avgifter, som utgå enligt taxan den 23

december 1910 (nr 134) å ersättning, som enligt särskilda bestämmelser

skall utgå för vissa av tulltjänsteman verkställda tjänstförrättningar, eller

den vanligen så kallade sporteltaxan. I stället för denna taxa skulle

träda en förrättningstaxa för tullverket, till vilken förslag utarbetats av

kommissionen och som upptager de avgiftsbelopp, vederbörande trafikanter

skulle hava att erlägga för vissa förrättningar.

Kommissionen har emellertid, då sportlerna hade avsevärd betydelse

för tulltjänstemännens ekonomi, ansett indragning av desamma

icke kunna ske utan kompensation. Beträffande vaktmästare och kammarskrivare

skulle sådan kompensation beredas dem på det sätt, att hänsyn

till mistningen av sportler toges vid dessa tjänstegraders placering å

löneskalan; i fråga om övriga tjänstemän skulle kompensation ske genom

särskilda personliga lönetillägg i överensstämmelse med vad som avsetts

vid kommunikationsverkens lönereglering, dock med den avvikelse att,

medan kompensationen för nämnda verks tjänstemän skulle ställas i

förhållande till vederbörandes extra inkomster under år 1919, i samma

hänseende skulle för tullverkets personal läggas till grund sportlernas

medeltal under åren 1911 —1914.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke hava något att i huvudsak

erinra mot kommissionens allmänna uttalanden i sportelfrågan. Beträffande

de olika slagen av extra inkomster har generaltullstyrelsen med ett oväsentligt

undantag biträtt kommissionens förslag om deras indragning

och jämväl tillstyrkt utfärdande av en förrättningstaxa för tullverket.

Dessutom har generaltullstyrelsen yttrat sig om vissa extra inkomster,

som icke av tullkommissionen särskilt behandlats, och därvid föreslagit

indragning av de från postverket och statens järnvägar till tulltjänstemän

utgående ersättningsbelopp för vissa i sammanhang med tulltjänst verkställda

göromål för postverkets eller järnvägens räkning men ansett, att

tulltjänstemännen borde fortfarande få vara i åtnjutande av dem enligt

åtskilliga författningsbestämmelser för närvarande tillkommande beslagarandelar.

I likhet med tullkommissionen har generaltullstyrelsen ansett,

att indragning av extra inkomster icke borde vidtagas utan att kompensation

därför lämnades tjänstemännen; dock skulle enligt styrelsens mening

dylik kompensation i alla fall, då den kunde ifrågakomma, sålunda

även för vaktmästare och kammarskrivare, lämnas genom personligt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 330. 27

lönetillägg. Ännu i ett hänseende har styrelsen avvikit från kommissionen,

i det att styrelsen ansett de extra inkomsterna för år 1921 höra

läggas till grund för kompensationen. Slutligen har styrelsen angivit

de slag av extra inkomster, för vilka enligt styrelsens uppfattning kompensation

borde lämnas, samt hemställt, att föreskrifter i ämnet måtte intagas

i de särskilda övergångsbestämmelser, vilka bleve erforderliga och

vilka styrelsen förutsatte skulle, liksom för kommunikationsverken, utfärdas

av Kungl. Maj:t.

Efter att hava redogjort för de synpunkter, som gjort sig gällande

vid kommunikationsverkens lönereglering, samt tillkännagivit sin anslutning

till ett av 1908 års tullstatskommissiou gjort uttalande rörande den

ställning i avlöningshänseende, som tullverkets tjänstemän, på sätt sedan

gammalt varit fallet, ansetts böra intaga, har tullkommissionen avgivit

förslag till placering av tulltjänstemännen i den i 9 § av förslaget till

avlöningsreglemente förekommande löneplanens olika lönegrader, vilket

förslag givits formen av en vid avlöningsreglementet fogad tjånsteförteckning.

I sammanhang härmed har kommissionen ock föreslagit

förändrade tjänstetitlar för en del befattningshavare.

Då tullkommissionens nu föreliggande betänkande 1V den 5 december

1919 remitterades till generaltullstyrelsen, anmärkte dåvarande statsrådet

och chefen för finansdepartementet beträffande kommissionens förslag

till tjänsteförteckning, att i densamma vissa lönegrader icke vore representerade,

samt anförde vidare, att det syntes honom böra övervägas,

huruvida icke en längre gående differentiering av tjänsterna i tullverket

på olika lönegrader än som av tullkommissionen föreslagits borde ske,

så att tjänsteförteckningen komme att innehålla även i förslaget uteslutna

lägre lönegrader. Härjämte hade åtskilliga befattningar föreslagits

till avlöning enligt högre lönegrad än som kunde anses erforderlig. En

revision av tjänsteförteckningen syntes därför vara av behovet påkallad

och borde åt generaltullstyrelsen lämnas i uppdrag att verkställa en

dylik, varvid styrelsen borde eftersträva, att i avlöningshänseende full

motsvarighet vunnes mellan befattningshavare i tullverket och med dessa

jämförliga befattningshavare inom de redan lönereglerade kommunikationsverken.

— I enlighet med departementschefens i sådan riktning

gjorda hemställan anbefalldes generaltullstyrelsen att med beaktande axvad

departementschefen sålunda anfört avgiva yttrande över kommissionens

ifrågavarande betänkande.

Med anledning härav har generaltullstyrelsen efter överläggningar

med representanter för tullpersonalen samt efter hörande av representanter

för personalen i postverket och vid statens järnvägar framlagt ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition Nr 330.

omarbetat förslag till tjänsteförteckning för tullverket med delvis andra

tjänstetitlar än de av kommissionen föreslagna. Beträffande detta förslag

har generaltullstyrelsen anfört, att styrelsen — ehuru densamma fortfarande

måste anse synnerligen vägande skäl föreligga för bibehållande

av den högre ställning i avlöningshänseende, vilken sedan gammalt tillkommit

tullpersonalen i jämförelse med personalen vid kommunikationsverken

— likväl på grund av ovanberörda styrelsen lämnade direktiv

icke kunnat vid omarbetningen av tjänstefel rteckningen åt dessa skäl

tillmäta den verkan med avseende å de särskilda tjänstegradernas placering

å löneskalan, som styrelsen eljest kunnat finna berättigad, om än

styrelsen ansett sig icke kunna underlåta att i någon mån taga hänsyn

till ovanberörda skäl.

För skiljaktigheterna mellan tullkommissionens och general tullstyrelsens

förslag till tjänstförteckning torde jag framdeles få tillfälle att

närmare redogöra.

Såsom redan antytts, har tullkommissionen föreslagit, att, i likhet med

vad som skett vid kommunikationsverkens lönereglering, på Kungl. Maj:t

skulle ankomma att meddela erforderliga föreskrifter rörande övergången

till de nya avlöningsbestämmelserna för tullverket; dock vore riksdagens

medverkan påkallad beträffande den utbetalning av lön vid tiden för

löneregleringens ikraftträdande, som skulle ifrågakomma för förmedling

av övergången till efterskottsutbetalning av hela lönen. I övrigt skulle

övergångsbestämmelserna innehålla “— förutom reglering av den här

ovan redan berörda frågan om gottgörelse till tjänstemän för mistade

extra inkomster — dels föreskrifter beträffande de nya avlöningsbestämmelsernas

tillämpning på förutvarande tjänstemän, varvid särskilt

borde beaktas de i nu gällande avlöningsreglemente med tillhörande

övergångsbestämmelser personalen tillförsäkrade förmåner i fråga om

uppflyttning i löneklass, dels ock medgivande för de tjänstemän, för

vilka semestertiden enligt det,''nya avlöningsreglementet skulle bliva nedsatt,

att personligen bibehållas vid nuvarande semesterrätt.

Generaltullstyrelsen, vars yttrande och hemställan i frågan om

kompensation för mistade extra inkomster jag tidigare omförmält, har

uttalat sin anslutning till tullkommissionens övriga här ovan om förmälda

förslag rörande övergångsbestämmelsernas innehåll men betonat, att utarbetande

av förslag till föreskrifter rörande de nya avlöningsbestämmelsernas

tillämpning på förutvarande tjänstemän icke lämpligen kunde

ske, innan frågan om tulltjänstemännens placering i löneplanens olika

lönegrader blivit slutligen avgjord.

Redan förut har omnämnts, att tullkommissionen utarbetat ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

förslag till förrättningstaxa för tullverket, upptagande de avgifter, vilka

skulle av de trafikerande erläggas till tullverket för vissa av tulltjänsteman

verkställda förrättningar. Beträffande avgiftsbeloppen har kommissionen

anfört, att densamma sökt beräkna avgifterna så, att de skulle täcka

tullverkets självkostnader för den för förrättningen använda personal.

Generaltullstyrelsen har, med förmälan att stjnelsen i stort sett

icke hade något att erinra mot grunderna för den föreslagna för rättning staxan

och att styrelsen instämde i kommissionens mening om beräkningen

av avgiftsbeloppen, framhållit, att statsverkets självkostnad för

en viss förrättning icke kunde ens tillnärmelsevis bedömas, innan dels

placeringen av tull tjänstemännen i olika lönegrader blivit definitivt avgjord,

dels ock de belopp, med vilka övertidstjänstgöring skulle gottgöras tjänstemännen,

blivit bestämda. På grund härav och då yttranden i ämnet

från handelskamrarna i rikets största städer över vissa delar av förslaget

synts styrelsen böra inhämtas, har styrelsen anhållit, att med avgivande

av slutligt utlåtande över förslaget till förrättningstaxa måtte få anstå,

till dess önskvärda förutsättningar därför vore för handen.

Slutligen har tullkommissionen i sitt förevarande betänkande IV

framlagt förslag till ordnande av handräckning sbestyret vid tullbehandling.

Förslaget innebär i huvudsak, att, med bibehållande av de trafikerandes

skyldighet att bestrida kostnaden för sådan handräckning, bestyret därmed

skulle förrättas, på de största tullplatserna av i tullverkets tjänst anställda

packhuskarlar, vilkas anlitande skulle vara obligatoriskt, på medelstora

tullplatser efter trafikanternas fria val antingen av deras eget folk eller

genom stadsbudskår eller bärarlag, med vilket tullmyndigheten träffat

avtal om bestyrets förrättande mot viss av tullverket utgående ersättning,

och slutligen på de minsta tullplatserna likaledes efter fritt val

antingen av de trafikerandes eget folk eller av tullverkets uppsyningsman

(de nuvarande vaktmästarna). Vare sig handräckningen lämnades av

packhuskarlar, stadsbudskårer, bärarlag eller uppsyningsman, skulle ersättning

därför av de trafikerande utgöras och inbetalas till tullverket

efter en av Kungl. Maj:t fastställd, för hela riket gemensam taxa.

Generaltullstyrelsen har instämt i kommissionens mening, att kostnaden

för handräckningen borde fortfarande drabba trafiken, men förklarat

sig i övrigt icke kunna biträda kommissionens förslag. I stället

har styrelsen uppgjort ett förslag till författningsbestämmelser i ämnet,

vilket förslag bifogats styrelsens utlåtande. Huvuddragen av detta förslag

äro följande. Någon statsanställning av packhuskarlar skulle icke

förekomma; på de tullplatser, där privilegierade packhuskarlslag nu

funnes, skulle dessa bibehållas. På andra tullplatser skulle det stå be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Temporär

tullfrihet.

Tullindring.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

fintliga sammanslutningar av representanter för handeln fritt att anordna

packhuskarlslag eller anställa packhuskarl med uteslutande rätt till bestyrets

handhavande; skedde icke detta, skulle de trafikerande äga rätt

att ombesörja bestyret med eget folk eller ock arbetet få utföras på

annat lämpligt sätt, dock icke av tullpersonal annat än i undantagsfall

och på order av förman. Skulle det härvid visa sig, att ordningen i

packhusen bleve störd eller arbetet försenades, skulle generaltullstyrelsen

under viss förutsättning, nämligen att anmaning till på platsen befintlig

handelskorporation att gå i författning om inrättande av packhuskarlslag

eller anställande av packhuskarl bleve utan avsedd påföljd, äga att förordna

om en sådan åtgärd. Taxa å ersättning för av packhuskarlslag

eller packhuskarl utfört handräckningsbestyr skulle för varje ort fastställas

av kommerskollegium efter samråd med generaltullstyrelsen. —

I övrigt innehåller förslaget en del bestämmelser om packhuskarlslagens

avlöningsförhållanden, sammansättning och organisation m. m. samt om

vederbörande tullmyndigheters befogenhet gentemot packhuskarlslagen.

Efter lämnande av denna sammanfattande översikt av de framlagda

förslagen till omorganisation av tullverket och lönereglering för dess

personal övergår jag nu till den mera ingående redogörelse för en del

av dessa förslag, som jag i det föregående angivit såsom erforderlig.1

För överskådlighetens skull kommer jag därvid att fördela de uppkomna

spörsmålen i skilda grupper, allteftersom de närmast avse trafikföreskrifter,

administrativa anordningar eller avlöningsförhållanden.

Trafikföreskrifter.

Med stöd av § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen må tullfrihet under

viss kortare tid av generaltullstyrelsen medgivas för tullpliktiga föremål,

som införas till riket i ändamål av reparation eller komplettering, för

att förevisas såsom prov, för att avprovas o. s. v., och enligt mom. 2

av samma paragraf kan i särskilda fall Konungen bevilja temporär

tullfrihet dels för maskiner och dylikt, som avses för användning vid

allmännyttigt företag, dels ock för förhyrda lokomotiv eller järnvägsvagnar.

Vidare må jämlikt § 9 mom. 1 nämnda förordning tullindring

beviljas av generaltullstyrelsen vid återinförsel av varor, som i utlandet

undergått reparation eller viss bearbetning.

1 I berörda redogörelse hava inom parentes gjorts hänvisningar dels till 1914 års tullkommissions

betänkanden, dels ock till generaltullstyrelsens utlåtanden över desamma, därvid betänkandena

angivits allenast med numren å respektive delar (I —IV), medan utlåtandena utmärkts

jämväl med bokstaven U (U. I—IV).

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Dels av eget initiativ, dels på grund av framställning från affärsmannahåll

har till påskyndande av sådana ärendens behandling samt

nedbringande i viss mån av tullverkets arbete därmed 1914 års tullkommission

ifrågasatt (II: sid. 53 o. f.) och generaltullstyrelsen tillstyrkt

(IT. II: sid. 59 o. f.), att styrelsen respektive Kungl. Maj:t skulle befrias

från handläggningen av omförmälda ärenden. Prövningen av dessa

skulle i stället ankomma på vederbörande lokala tullmyndighet eller

beträffande ärenden, som åsyftade den i § 8 mom. 2 omnämnda förmån,

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium.

Då jag förutsätter, att i de fall, där prövningsrätten skulle handhavas

av lokalmyndigheterna, sådana allmänna anvisningar, som kunna

trygga likformigheten i ärendenas behandling, varda av generaltullstyrelsen

till myndigheternas iakttagande utfärdade, anser jag mig kunna

biträda de sålunda gjorda förslagen. Till de erforderliga författningsändringarna

har jag för avsikt att senare i dag framlägga förslag.

Enligt § 14 i instruktionen för generaltullstyrelsen må, när anmälan

hos styrelsen göres om införsel jämlikt § 4 mom. a) och b) tulltaxeförordningen

av gods för de kungliga hoven eller främmande makters

härvarande sändebud, föreskrift om godsets tullfria utlämnande kunna

utan föredragning inför generaltulldirektören meddelas av revisionsbyråchefen

eller i hans frånvaro av annan ledamot av styrelsen. Denna

föreskrift lämnas för närvarande i form av en påstämpling å den s. k.

reklamationen.

Tullkommissionen har nu ifrågasatt, att sådant förfarande ej vidare

måtte förekomma utan att reklamationerna skulle direkt tillställas vederbörande

tullförvaltningar, som dock i tvivelaktiga fall skulle hava att

hänskjuta tullfrihetsfrågan till generaltullstyrelsens prövning (II: sid. 53).

Generaltullstyrelsen har avstyrkt förslaget (U. II: sid. 59) under

anförande, dels att den nuvarande handläggningen av ifrågavarande

ärenden icke kunde sägas vara vare sig för styrelsen eller för varuägarnas

ombud betungande, dels att i de fall, då anledning till erinran

mot reklamations innehåll förelåge, rättelse lättare och snabbare syntes

kunna vinnas under nuvarande förhållanden än med det av tullkommissionen

föreslagna förfaringssättet, dels ock slutligen att det syntes förmånligare,

att eventuella oriktigheter förekommes än att de sedermera

rättades genom revision.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har med anledning

härav i en till Kungl. Maj:t ingiven, den 9 december 1920 dagtecknad

skrift hemställt om bifall till tullkommissionens förslag.

Departement*

chefen.

Fullständig

tullfrihet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departements
chefen.

Restitutioncr.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Det synes mig icke sannolikt, att i ett eller annat avseende mindre

tillfredsställande reklamationer skola komma att företes i större utsträckning

än hittills, då sådant, efter vad jag inhämtat, inträffat jämförelsevis

sällan; i varje fall lärer vid dylika tillfällen någon större omgång eller

tidspillan ej behöva uppstå, för så vitt ett praktiskt förfaringssätt därvid

tillämpas. Ej heller synes mig tillräcklig grund föreligga för ett antagande,

att revisionsanmärkningar rörande obehörigt utlämnande av ifrågavarande

slag av gods skola efter ett genomförande av tullkommissionens förslag

komma att i nämnvärd omfattning föreligga, med hänsyn till de nämnda

ärendenas i allmänhet synnerligen enkla natur och det tilltänkta förfarandet

i tvivelaktiga fall. Under sådana förhållanden anser jag mig

böra tillstyrka tullkommissionens förslag, som synes mig ägnat att i det

övervägande antalet fall innebära en lättnad för trafiken. Av samma

skäl anser jag dessutom, att det av tullkommissionen ifrågasatta förfarandet

bör kunna utan olägenhet utsträckas till att omfatta även vapensköldar,

flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade, för tjänsten

avsedda föremål, som inkomma till sådana främmande regeringars härvarande

konsulat, vilka inom eget land medgiva Sverige motsvarande

förmån; beträffande dylikt gods, vilket åtnjuter tullfrihet enligt § 4

mom. c) tulltaxeförordningen, är tillvägagångssättet vid utlämnandet

från tullverket nämligen enahanda som vid tullfrihet för av utländska

sändebud för eget behov införda varor.

De föreslagna förändringarna påkalla allenast vissa jämkningar i

§§ 1 och 2 av den utav Kungl. Maj:t med stöd av stadgande i sista

stycket av § 4 tulltaxeförordningen utfärdade kungörelse den 10 november

1911 (nr 115) med särskilda kontrollföreskrifter och bestämmelser i

övrigt till förekommande av missbruk av den enligt sistnämnda författningsrum

medgivna tullfrihet.

Rätten till restitution av tull respektive av tullverket uppburen

sockerskatt göres för närvarande gällande på följande sätt. Restitutionen

sökes hos generaltullstyrelsen, och ansökningen bör åtföljas av de

handlingar, å vilka sökanden vill åberopa sig. Ansökningen underkastas

— i många fall efter remiss till vederbörande tullförvaltning — förberedande

granskning å styrelsens revisionsbyrå, varvid resultatet av

granskningen sammanfattas i en av vederbörande revisor avgiven attest.

Revisorn har tillika att i vederbörliga journaler göra anteckning om

restitutionsansökningen i syfte att förekomma dubbelrestitution. Härefter

föredrages ärendet av revisionsbyråchefen inför generaltullstyrelsen,

varpå, om ansökningen helt eller delvis bifalles, anordning utfärdas å

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

det restituerade beloppet, vilken åtgärd ankommer på styrelsens kameralbyrå.

Konceptet till anordningen justeras av både kameral- och revisionsbyråchefen.

Den färdiga anordningen expedieras slutligen i vanlig

ordning till den tullförvaltning, som skall utbetala restitutionsbeloppet.

Såsom allmänt omdöme om detta tillvägagångssätt har tullkommissionen

uttalat, att detsamma innefattade eu onödigt tung apparat och

att det beredde den restitutionsberättigade dröjsmål, innan han komme

till sin rätt. Från affärsvärldens sida hade ock framställning blivit gjord

om ändring av detta missförhållande (II: sid. 46). Till undanröjande

av olägenheterna har kommissionen efter en ingående undersökning i

ämnet (II: sid. 47 o. f.) föreslagit, att samtliga av generaltullstyrelsen

hittills handlagda slag av ärenden angående restitution av tull respektive

sockerskatt måtte i stället ankomma på vederbörande tullförvaltningars

prövning.

Av de i ämnet hörda lokala tullmyndigheterna har flertalet uttalat

sig i den riktning, att endast de enklare slagen av ifrågavarande restitutionsärenden

borde överflyttas från styrelsen till tullförvaltningarna;

meningarna om vilka slag av dessa ärenden, som sålunda borde kvarstanna

hos styrelsen, hava dock varit delade (U. II: sid. 47 o. f.).

Generaltullstyrelsen har visserligen ansett, att en del av omförmälda

restitutionsärenden kunde och borde överlämnas till tullförvaltningarnas

avgörande; men i fråga om andra har styrelsen av närmare anförda

olika skäl (U. II: sid. 50 o. f.) icke funnit det av kommissionen föreslagna

förändrade sättet för handläggningen ägnat att förverkliga syftemålet

att med bibehållande av nuvarande trygghet mot obehörig restitution

ernå ett snabbare avgörande av ärendena. Berörda syftemål har emellertid

synts styrelsen kunna vinnas med fortfarande handläggning av dessa

hos styrelsen genom vissa förändringar i arbetssättet å dess revisionsbyrå

och i den övriga behandlingen av ärendena inom styrelsen (U. II: sid. 57).

De slag av restitutionsärenden, vilka enligt generaltullstyrelsens

uppfattning kunde och borde överflyttas från styrelsen till lokaltullförvaltningarna,

äro följande, nämligen:

restitution av tull enligt § 13 mom. 1 eller 2 tulltaxeförordningen;

restitution av tull eller sockerskatt, som på grund av räknefel

eller annat dylikt misstag för mycket debiterats och erlagts;

restitution av tull, som måst erläggas av anledning att handling,

vilken enligt § 4 tulltaxeförordningen utgör grund för tullfrihet, icke

vid tullbehandlingstillfället varit för handen, under förutsättning att

vederbörlig sådan handling senare företes;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330,

restitution av tull eller sockerskatt på grund av utav styrelsen

eller Kungl. Maj:t meddelat beslut i tullbeliandlingsfråga; samt

restitution av tull eller annan avgift på grund av eljest av Kungl.

Maj:t meddelat beslut.

Nedanstående slag av restitutionsärenden borde däremot fortfarande

handläggas hos generaltullstyrelsen likväl så, att de skulle få avgöras

av revisionsbyråchefen utan föredragning inför styrelsen, där icke särskilda

omständigheter undantagsvis gjorde eu dylik föredragning önskvärd:

restitution av tull eller sockerskatt till trafikförvaltning enligt §

43 tullstadgau och dithörande föreskrifter;

restitution av tull eller sockerskatt enligt kungörelsen den 17

juli 1912 angående behandling av paketpost från utlandet (nr 196);

restitution av tull enligt §11 tulltaxeförordningen;

restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier enligt § 12 tulltaxeförordningen

;

restitution av tull för omalen spannmål efter utförsel av motsvarande

kvantitet malen spannmål enligt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen;

restitution av tull för utländsk råvara, som i förändrat skick återutföres,

eller s. k. industrirestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen; samt

restitution enligt förordningen den 13 december 1912 (nr 335)

angående tullrestitution i vissa fäll vid återutförsel av utländsk vara,

eller s. k. handelsrestitution.

I fråga om restitution av de på sjöfarten lagda umgälderna fyroch

båkavgift samt lastpenningar har tullkommissionen — med avseende

därpå, att stundom förekomme till avgörande viktiga principspörsmål

rörande tillämpningen av de delvis svårtolkade bestämmelserna rörande

dessa, intagna i §§ 44, 47 och 49 lotsförordningen samt i § 14 tulltaxeförordningen,

och på vanskligheten att utfinna fullt lämpliga regler för

bestämmande av, vid vilken av flera ifrågakommande tullförvaltningar

hithörande restitutionsfrågor skulle handläggas — ansett tillrådligast att

låta ärenden angående sådan restitution fortfarande bero på prövning av

generaltullstyrelsen.

Denna uppfattning bär delats av generaltullstyrelsen, som emellertid

funnit flertalet av dessa ärenden vara av så enkel beskaffenhet, att

desamma lämpligen borde få avgöras av revisionsbyråchefen utan föredragning

inför styrelsen i andra fall än då sådant av honom ansåges

erforderligt.

Vad generaltullstyrelsen anfört i detta ämne har bibragt mig den

uppfattningen, att eu decentralisation av restitutionsärenden as handläggning

är lämplig men att densamma med hänsyn såväl till statsverkets

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

intresse som till vikten för allmänheten att erhålla full likformighet vid

ärendenas avgörande icke bör drivas för långt. Jag anser mig däriör

böra stanna vid generaltullst3’relsens berörda förslag. Den av generaltullstyrelsen

ifrågasatta förändringen i beslutanderätten hos styrelsen

beträffande restitutionsfrågor, vilken förefaller mig ändamålsenlig, torde

kunna i avsevärd mån bidraga till minskning av nuvarande olägenheter

för de restitutionssökande. Frågan lärer påkalla direkt beslut av riksdagen

allenast i vad densamma berör restitutioner enligt § 13 mom. 1

och 2 tulltaxeförordningen, i vilket avseende jag kommer att senare i

dag: sröra särskild hemställan.

I § 13 tulltaxeförordningen förekomma stadganden om rätt till

tullrestitution vid återutförsel av utländsk vara, som använts vid framställning

av exportgods, däribland i utlandet tillverkad jutevävnad, som

utgör emballage till sådant gods. Såsom villkor för åtnjutande av dylik

restitution äro att iakttaga ganska omfattande kontrollföreskrifter,

vilka jämväl kunna medföra kostnader för trafiken. Dit hör den allmänna

bestämmelsen, att om exportgodset inlastats å tullplats för utförsel

med fartyg, som under resan till utlandet kommer att anlöpa annan

sådan plats, därstädes skall utövas särskild tulltillsyn över att godset ej

olovligen ilandföres; denna tillsyn kan emellertid under viss förutsättning

inskränkas till kontroll å lastrumsförsegling.

Krav på lättnader i förevarande hänseende hava vid flera tillfällen

förekommit (II: sid. 157 o. f.). Särskilt har ett mindre strängt kontrollförfarande

påyrkats i fråga om jutevävsemballage, vars borttagande

från exportvaran under transporten, sedan varan en gång inlastats, förmenats

bliva ekonomiskt ofördelaktigt med hänsyn till det ringa tullrestitutionsbeloppet,

tio öre för kilogram.

Tullkommissionen har övervägt de framställda kraven och funnit

dem i viss må kunna villfaras. Så har kommissionen föreslagit (II: sid. 162),

att för åtnjutande av omförmälda rätt till tullrestitution för jutevävnad

i fäll, då sådan vore använd såsom emballage för trämassa, icke måtte

erfordras annat bevis om exporten än den bevakande tulltjänstemannens

å exportangivningsinlagan tecknade attest om godsets inlastning i fartyget;

däremot har kommissionen ansett sig beträffande bevakning av fartyg,

som till utlandet medförde annat restitutionsgods, böra göra allenast

det uttalande, att bevakning i hithörande fall icke borde anordnas, såvitt icke

sådan vore oundgängligen nödvändig för betryggande av statsverkets rätt.

Mot berörda förslag och uttalande har generaltullstyrelsen förklarat

sig icke hava något att erinra (U. II: sid. 125, 126).

Bevakning av

restit«tion8- gods.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Upplysningar

om varas rubricering.

Tullaboratorier.

Kungl. May.ts proposition AV 330.

Åven jag biträder nyssnämnda förslag angående kontrollättnad

vid utförsel i visst fall av restitutionsberättigad jutevävnad och delar

den uppfattningen, att anlitandet av särskild bevakning vid utförsel med

fartyg av tullrestitutionsgods i allmänhet bör begränsas till de fall, där

sådan anordning prövas vara ur statsverkets synpunkt oavvislig. Om

de ändringar i § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen, som komme att erfordras

för genomförande av ovannämnda förslag, ämnar jag senare i

dag göra särskild framställning.

En av Kungl. Maj:t den 31 maj 1907 utfärdad förordning (nr

30) innehåller bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla för statsverket bindande förhandsupplysningar rörande tullbehandling

av varor, avsedda att till riket införas.

Tullkommissionen har nu tänkt sig denna rätt så utvidgad, att

bindande upplysningar skulle under vissa av kommissionen angivna

garantier kunna få lämnas jämväl av vederbörande lokala tullmyndigheter,

och förty hemställt, att bestämmelser härom måtte utfärdas. Mot

denna kommissionens hemställan har dock reservation avgivits av tre

av kommissionens ledamöter.

Över ifrågavarande förslag har ett stort antal tullmyndigheter

yttrat sig och, med endast ett undantag, antingen avstyrkt förslaget

eller förklarat sig instämma i nyssberörda reservation.

Åven generaltullstyrelsen har ställt sig avvisande mot förevarande

förslag (U. II: sid. 76 o. f.). Dess genomförande har nämligen synts

styrelsen dels kunna förorsaka statsverket förlust, dels även, genom att

öka möjligheterna för olikformighet i tullbehandlingen, vara ägnat att

kunna för den lojala trafiken i dess helhet medföra ur konkurrenssynpunkt

skadliga verkningar.

I syfte att nedbringa de kostnader, vilka en trafikant, som hos

generaltullstyrelsen begär upplysning enligt nyssberörda förordning,

har att vidkännas dels, jämlikt § 3 i förordningen, för analys och

transport m. m., dels ock i form av stämpel för det utdrag av

styrelsens protokoll, han i egenskap av sökande har att lösa, har

kommissionen vidare föreslagit, att analyskostnaderna måtte i möjligaste

mån begränsas genom anlitande av tullverkets egna laboratorier samt

att styrelsens beslut i upplysningsärenden måtte expedieras avgiftsfritt

i form av skrivelser. Laboratorier, som nu nämnts, borde nyinrättas

dels i Stockholm, där ett s. k. huvudlaboratorium borde finnas, dels i

Göteborg och Malmö (II: sid. 70 o. f.).

Rörande analyskostnaderna hava de lokala tullmyndigheterna på

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ett undantag när ävensom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

uttalat såsom sin åsikt, att ersättning för dessa kostnader borde utgivas

av den upplysningssökande.

Generaltullstyrelsen bär likaledes förklarat sig anse, att kostnaden

för erforderlig analys, vare sig densamma verkställts å tullverkets laboratorier

— vilkas anordnande tillstyrkts av styrelsen — eller av särskilt

anlitad sakkunnig, fortfarande borde gottgöras av sökanden. En

föreskrift i motsatt riktning har nämligen funnits kunna med lätthet

leda till missbruk (U. II: sid. 78). Emot förslaget, att besluten i upplysningsärenden

skulle till undvikande av stämpelkostnad expedieras

genom skrivelser till vederbörande upplysningssökande, har generaltullstyrelsen

däremot ej haft något att erinra.

Min ståndpunkt i här föreliggande frågor sammanfaller principiellt Departementstill

alla delar med den av generaltullstyrelsen intagna. Jag biträder cmfen.

således jämväl förslaget om anordnande på tullverkets bekostnad av vissa

laboratorier och kommer i överensstämmelse därmed att i det följande

för ändamålet ifrågasätta beviljande av medel till dessa samt till arvoden

åt laboratoriernas föreståndare m. m. Vid avvägande av storleken

å berörda medel har emellertid hänsyn tagits till den omständigheten,

att, enligt vad generaltullstyrelsen upplyst, inrättande av huvudlaboratoriet

i Stockholm sannolikt icke kan till följd av lokalförhållandena därstädes

äga rum samtidigt med den förestående omorganisationen av

tullverket. Till viss påkallad ändring av § 3 i nyssnämnda förordning

den 31 maj 1907 kommer jag senare i dag att framlägga förslag.

Ansökningar att utan hinder av bestämmelserna i respektive § 14 Lassning och

och § 5 tullstadgan få utanför tullplats verkställa lossning ur fartyg, latun|''ip®ats°m

som ankommer från utrikes ort, eller med fartyg, innehavande utländskt

gods, avgå till annan plats än tullplats för att intaga last prövas för

närvarande av generaltullstyrelsen. Till inbesparing av tid och kostnader

för sjöfarten samt till åvägabringande av eu ej oväsentlig lättnad i generaltullstyrelsens

arbetsbörda har tullkommissionen nu föreslagit, att

dylika ansökningar skulle få upptagas och efter av styrelsen lämnade

allmänna föreskrifter avgöras av vederbörande tulldirektör eller tullkammare.

Häri har generaltullstyrelsen funnit sig böra instämma.

ÅveD jag biträder dessa tullkommissionens förslag, vilkas genom- Departemeutsförande

synes lämpligast kunna ske genom viss omredigering av tull- chefen.

stadgan, vartill riksdagens medverkan emellertid icke påkallas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lossnings
kontroll
-

Departements
chefen.

Lossning

m. m. vid

smärre

tullplatser.

Kungl. Maj:ts ■proposition 1Sr 330.

Sveriges tullmannaförening bär ifrågasatt borttagande av den nu

förekommande kontrollering genom tullverkets försorg till märken och

nummer vid lossning av även tullfritt partigods. Denna kontrollering

fullgör tullverket i ändamål att, då en last tullfritt partigods vid inkommandet

är avsedd att fördelas på flera händer eller då under angivningstiden

olika delar av en till en viss person bestämd last av

denne överlåtits till olika köpare, tillse, att varje mottagare eller köpare

får den del av lasten, som tillkommer honom. Då tullkommissionen

emellertid ansett ifrågavarande kontrollering sträcka sig utöver tullverkets

uppgift, har kommissionen, med utgående från nyssberörda

förslag, hemställt om utfärdande av stadgande, att, då fråga vore om

hela laster av tullfritt gods, tullverket skulle vara befriat från skyldigheten

att uppräkna godset till märken och nummer eller att överhuvud

taget kontrollera kollitalet, såvida ej vederbörande uttryckligen begärt

sådant och därför erlade särskild avgift till kronan enligt fastställd taxa.

1 den närmare motiveringen för detta förslag (II: sid. 150 o. f.) har

redogjorts för innehållet i införskaffade yttranden dels från ett antal

tullförvaltningsföreståndare, dels ock från åtskilliga handelskamrar m. fl.

sammanslutningar på näringslivets område.

Generaltullstyrelsen har, under betonande att omförmälda kontrollering

icke vore föranledd av vare sig sjölagens eller tullstadgans bestämmelser

samt att tullverket, då det gällde tullfritt gods, icke hade

något annat intresse att bevaka, än att godset för statistiskt ändamål

bleve vederbörligen angivet och journaliserat, förklarat sig biträda

kommissionens förevarande förslag, likväl med viss jämkning i ändamål

att förebygga ett kringgående av det ifrågasatta stadgandet (U. II:

sid. 120 o. f.).

Den sålunda föreslagna förändringen i gällande lossningspraxis

skulle icke förtaga möjligheten för varuemottagare att exempelvis vid

tvister om betalningsskyldighet för tullfri vara kunna förete officiellt

intyg av tulltjänsteman rörande kollital m. m. Vid sådant förhållande

och då förändringen uppenbarligen måste leda till ej ringa besparing i

arbetskraft för tullverket, anser jag mig både kunna och böra medverka

till åstadkommande av förändringen. Denna synes kunna komma

till stånd genom allenast ett av Kungl. Maj:t verkställt tillägg till förslagsvis

§ 20 tullstadgan.

Lossning och tullbehandling av med fartyg inkommande utrikes

last av tullpliktig beskaffenhet får i regel icke, jämlikt § 14 tullstadgan,

försiggå vid tullstation eller tullexpedition.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

För tillmötesgående av från trafikens sida framställda krav på

ökad tullbehandlingsrätt för tullstationerna har tullkommissionen hemställt,

att detta förbud måtte upphävas, vad dessa slag av tullplatser anginge

(II: sid. 293). Vid bifall härtill skulle tullbehandlingen, efter vederbörande

tulldirektörs eller tullförvaltares förordnande, verkställas antingen

av stationens föreståndare eller av särskilt beordrad tullbehandlingstjänsteman.

I fråga om tullexpeditionerna har kommissionen däremot,

med hänsjm till att dessa i allmänhet förestodes av personer utom tullverket,

icke ifrågasatt någon ändring i förevarande avseende men hemställt,

att det måtte få ankomma på vederbörande tulldirektör eller tullförvaltare

att medgiva tullbehandling därstädes av tullpliktigt gods,

under villkor att kompetent tjänsteman beordrades för förrättningens

verkställande (II: sid. 296).

De framställda förslagen hava i princip tillstyrkts av generaltullstyrelsen,

som dock beträffande tullstationerna på anförda skäl (IT. II:

sid. 191) ansett, att ovillkorlig rätt till tull behandling därstädes av vilka

vai’or som helst icke borde ifrågakomma, även om tullbehandlingen

skulle verkställas av ditbeordrad, i sådana göromål förfaren tjänsteman;

i stället borde en viss prövningsrätt även i detta hänseende tilläggas

vederbörande tulldirektör eller tullförvaltare.

Vid tillstyrkande av förevarande förslag har generaltullstyrelsen

förutsatt, att vederbörande trafikant skulle ersätta alla av tullbehandlingen

föranledda kostnader, dels att inklarering av fartyget och journalisering av

lasten samt betalning av belöpande tull skulle till undvikande av intrång

i städernas rätt till tolagsersättning ske vid vederbörande tullkammare.

Vad generaltullstyrelsen i detta ämne tillstyrkt, biträder jag under

de av styrelsen angivna förutsättningar.* Frågornas avgörande lärer

icke vara beroende av riksdagens medverkan.

De i § 112 tullstadgan intagna grundbestämmelserna om rätt till

omedelbar transitförsändning förutsätta, att i sådan rätt inbegripes såväl

tullpliktigt som tullfritt gods. Tullkommissionen har nu ansett, att

rätten icke borde omfatta gods, som uppenbarligen vore av tullfri beskaffenhet

och yrkat på utfärdande av allmänt giltigt förbud i sådan

riktning (II: sid. 154). Till stöd härför har kommissionen — efter att

hava erinrat om att för närvarande sådant förbud gällde för gods, som

ankommit till Stockholm m. fl. städer, men att dessa föreskrifter vore

avsedda att få endast temporär giltighet — aDfört, att betydande kostnader

för bevakning, kontroll och journalsföring åsamkades tullverket därigenom,

att transitförsändning av tullfritt gods vore medgiven, samt att

Departements
chefen.

Omedelbar

transitför
sändning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Avstängda

bevaknings
omr&den.

Departements
chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

från trafikens synpunkt något berättigat intresse av ifrågavarande medgivande

icke kunde anses vara för handen.

i Generaltullstyrelsen har i princip gillat kommissionens uppfattning

men förmenat, dels att förbudet borde för att bliva fullt effektivt utsträckas

att omfatta jämväl uppläggning å transitupplag av uppenbarligen

tullfritt gods, dels att dylikt gods, som ankomme till riket med

järnväg direkt eller med ångfärja, måtte till undvikande av hinder och

uppehåll för trafiken i ankomstorten bliva undantaget från förbudet

(U. II: sid. 123 o. f.).

Mot utfärdande av förbud av den räckvidd, generaltullstyrelsen åsyftat,

är från min sida ej något att invända. Enär ett sådant förbud måste

anses äga sin plats i tullstadgan, vars omredigering torde ankomma på

Kungl. Maj:t, lärer riksdagens medverkan för förbudets utfärdande icke

krävas.

Fråga har väckts om anordnande av avstängda tullbevakningsområden

i syfte att möjliggöra ett nedbringande av bevakningsstyrkan

och att därigenom ernå besparingar för såväl trafiken som statsverket.

I sådant syfte har tullkommissionen framställt ett förslag (II: sid. 170

o. f.), vilket torde innebära, dels att, även om stängslet kring ett avskilt

bevakningsområde icke skulle uppfylla de vilkor, som av generaltullstyrelsen

uppställts för att området finge anses såsom sådant med

packhus likställt område, varom förmäles i § 19 mom. 2 tullstadgan,

införandet av gods inom område av förstnämnda slag likväl borde föranleda

en väsentlig reduktion av antalet av den tullpersonal, som eljest

skolat användas för godsets bevakning, dels ock att ett av gällande

villkor för godkännande av de i nyssberörda författningsrum avsedda

områden, nämligen att dessa skola vara upplåtna till tullverkets uteslutande

disposition, måtte såtillvida mildras, att villkoret skulle gälla

endast beträffande annan tid än allmän tjänstgöringstid.

I avgiven reservation har en av kommissionens ledamöter anfört,

att lösningen av frågan om nedsättning i kostnaden för bevakning av

gods syntes honom böra gå i den riktning, att tillräckligt solida varuskjul,

vilka i huvudsak kunde lämnas utan bevakning, uppfördes i

största möjliga utsträckning.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt kommissionens förslag (U. II: sid.

127 o. f.).

Åven jag har funnit skäl biträda samma förslag, vars genomförande

synes kunna ske genom allenast vidtagande av vissa ändringar i tullstadgan.

Dock torde för ernående i dess helhet av det med förslaget

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj ds proposition Nr 330.

avsedda syfte samtidigt böra utfärdas sådan föreskrift angående ersättningen

för tullbevakningen inom de ifrågavarande områdena, att varuägaren

finge bevakningskostnaderna för sitt därinom förvarade gods

minskade.

Fartyg av vad dräktighet som helst, vilka användas till inrikes Årspass ra. isu

sjöfart, skola enligt § 47 tullstadgan, jämförd med § 56 mom. 1 samma

stadga, då de första gången under året avgå från tullplats, av därvarande

tullförvaltning förses med så kallat årspass, som skall under

året åtfölja fartyget och bland annat vid varje tullplats, som på uteslutande

inrikes resa anlöpes, uppvisas för påteckning såväl ofördröjligen

vid ankomsten som vid avseglingen. Från skyldighet att uttaga

och medföra årspass äro allenast befriade passagerarångfartyg, när de

efter förut kungjorda turlistor göra regelbundna resor, fartyg, vilka icke

gå utom det tullkammardistrikt, inom vilket de hava sin hemort, samt

fartyg, vilka befara endast insjöar, floder och kanaler.

I huvudsaklig överensstämmelse med vissa uttalanden från handelsoch

sjöfartshåll om lättnader i dessa enligt förmenande särskilt för bogserångare

betungande föreskrifter (II : sid. 178—181) har tullkommissionen

föreslagit, dels att sådana ångare måtte generellt befrias från skyldighet

att innehava årspass, dels ock att viserande av årspass alltid måtte

ankomma på bevakningspersonalen, som ej skulle äga att uppbära någon

ersättning därför. Varken ur kontrollsynpunkt eller i statistiskt intresse

kunde enligt kommissionens åsikt något vara att med fog invända mot

införandet av dessa lättnader.

Mot kommissionens förstnämnda förslag har en av dess ledamöter

avgivit reservation, under betonande att bogserbåtars befriande från årspasstvånget

stode i fullständig strid med den hittills rådande principen

i fråga om årspass.

De tullmyndigheter, som yttrat sig i ämnet, hava också utan

undantag avstyrkt ifrågavarande förslag; dock har från ett eller annat

håll ifrågasatts lättnad i visst fall med avseende å uppvisandet av bogs erångares

årspass (IT. II: sid. 131).

Generaltullstyrelsen har ej heller ansett skäl föreligga för att fritaga

bogserbåtar från den kontroll, årspassen avsåge att åstadkomma.

Enligt styrelsens mening vore det, särskilt med hänsyn till dessa båtars

oregelbundna resor, snarare önskvärt om kontrollen över dem i stället

kunde skärpas. De olägenheter, som angivits träffa bogserbåtarna i följd

av årspasskontrollen, vore betydligt överdrivna, en uppfattning, som

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 käft. (Nr 330.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

styrelsen närmare utvecklat (U. II : sid. 131 o. f.). I fråga om utländska

sådana båtar vore berörda kontroll av betydelse jämväl i och för konstaterandet,

att båtarna tillhörde nation, vilkens fartyg åtnjöte rätt till kustfart

här i riket. Styrelsen har emellertid ansett, att den lindring i nuvarande

årspassbestämmelser kunde utan men genomföras, att befrielsen

från årspasskontrollen förklarades gälla alla maskindrivna fartyg, som

gjorde regelbundna resor.

Vad beträffar kommissionens förslag, att viserande av årspass alltid

skulle ankomma på bevakningspersonalen, har styrelsen funnit någon

generell föreskrift i sådan riktning icke böra meddelas. Samma ståndpunkt

har styrelsen intagit till ett av kommissionen i nära anslutningtill

denna fråga framlagt förslag, att expediering av inrikes varuförpassningar

skulle ankomma på nämnda personal. Mot utfärdande av en

bestämmelse, att ersättning för å övertid verkställd påteckning av årspass

icke skulle utgå, har styrelsen slutligen förklarat sig icke hava

något att erinra, under förutsättning att sportelväsendet i tullverket på

visst sätt omlades (U. II: sid. 132).

Departements- Ehuru det synes mig i hög grad angeläget, att tullförfattningarna

chefen. icke bliva för sjöfarten besvärande, kan jag, med hänsyn till de allvarliga

olägenheter, som utan tvivel lomme att ur det allmännas synpunkt

uppstå genom bogserbåtars undantagande från den särskilda tullkontroll,

som härrör av årspassystemet, icke underlåta att i frågan om ändring i

gällande bestämmelser om skyldighet att uttaga årspass, ställa mig på

generaltullstyrelsens sida. Jag förordar alltså allenast sådan ändring, att

maskindrivna fartyg, som göra regelbundna resor, komma att, oavsett

om de äro passagerarångfartyg eller ej, varda fritagna från omförmälda

skyldighet. Något riksdagens beslut i detta ämne lärer icke vara erforderligt.

Åven i de här beröi’da frågor om överlåtande av vissa kontorsgöromål

på tullbevakningspersonalen äro generaltullstyrelsens och min

uppfattning samstämmiga.

Till den omläggning av tullverkets sportelväsende, som styrelsen

förutsätter för ett upphörande av ersättningen för årspassexpedition å

övertid, ämnar jag i det följande återkomma.

Tullbehand- Till riket inkommande paketpost behandlas enligt av Kungl. Maj:t

lin0 po8?aket den 17 juli 1912 utfärdad kungörelse (nr 196) i stort sett på följande sätt.

Allt utländskt postgods omhändertages vid ankomsten till gränsort

omedelbart av postverket. Skall godset endast passera landet, vidarebefordras

det genom postverkets försorg utan tullverkets mellankomst.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 330.

År det bestämt till svensk ort utan tullkammare, överlämnas det däremot

till tullförvaltningen å gränsorten, där det sedermera tullbehandlas

efter angivning av postverkets ombud; för befordran till adressaten återfår

postverket därefter godset mot förbindelse att i sinom tid betala

tullavgifterna för detta, en likvid, som uppgöres månadsvis mellan generaltullstyrelsen

och generalpoststyrelsen. Om godset åter är adresserat till

svensk ort med tullkammare, försändes det under postverkets kontroll

till bestämmelseorten, där det tillställes tullförvaltningen på platsen för

att sedermera där underkastas tullbehandling efter angivning av adressaten,

som för ändamålet tillställes avi från postverket om godsets ankomst;

före tullbehandlingen av godset skola utestående postavgifter för detsamma

hava erlagts, vilket i regel skall ske hos postanstalten på platsen.

Upplysningsvis må här nämnas, att till statsverkets och allmänhetens

bekvämlighet blivit i Stockholm och Göteborg för tullbehandling

av postpaket inrättade särskilda avdelningar, där omedelbart samarbete

mellan tull- och postverkens personal försiggår.

I en tullkommissionen tillhandakommen promemoria av den 24

oktober 1917 (II, 2: sid. 393 o. f.) har generalpostdirektören, under

framhållande att trafiken vållats besvär och tidspillan genom den nuvarande

ordningen för tullbehandling av paketpost, föreslagit viss principiell

omläggning av denna för vinnande av lättnad och förenkling.

Enligt detta förslag skulle tullbehandlingen av paketpost ske genom

postverkets förmedling, i det att postverket angåve paketen till tullbehandling,

utlämnade desamma till adressaterna, vid utlämnandet upptog

tullavgifterna sand slutligen redovisade dessa till tullverket. Paketen

skulle alltså ända till dess de utlämnades till adressaterna förbliva i postverkets

vård, och av tullverket skulle icke ifrågasättas annan medverkan

än själva bestämmandet av tullavgifterna. Vederbörande adressat skulle

endast hava att efter erhållen avi om paketets ankomst låta avhämta

detsamma i redan tullbehandlat skick; eventuellt kunde även anordnas

hemforsling av paketen genom postverkets försorg. För enhetlighets skull

borde förfarandet bliva lika å samtliga vederbörande orter i riket. Dock

kunde det ifrågasättas, om icke postpaket till andra platser med tullkammare

än Stockholm, Göteborg och Malmö alltid borde tullbehandlas

å gränsort, liksom skedde med paket till orter utan tullkammare. — Att

adressaten ej komme att själv vara närvarande vid tullbehandlingen

skulle i allmänhet icke innebära någon olägenhet, då det stode honom

fritt att överklaga tullbehandlingen, allenast identifierat prov å varan

tillhandahölles generaltullstyrelsen. Emellertid borde varuägarna icke

helt och hållet betagas rättigheten att själva få angiva sina paket till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tullbehandling; och syntes fördenskull rätt böra tillerkännas varuägare

att, efter därom hos postverket en gång för alla gjord skriftlig anmälan,

få själv föranstalta om att till honom adresserade paket bleve angivna

till tullbehandling.

Efter anmodan av tullkommissionen har överinspektören vid packhusinspektionen

i Stockholm avgivit yttrande över. ifrågavarande förslag

och därvid funnit deras genomförande icke tillrådligt (II : sid. 220, 221,

259, 260). I stället borde ett i Stockholm tillämpat förfarande, varigenom

trafikant bereddes möjlighet att efter anmälan vid postaviens återställande

få sitt postgods tullbehandlat under sin frånvaro, utvecklas.

Därigenom behövde tullverket icke avstå från sin allmänna befattning

med inkommande paketpost och kränkning icke ske av den vederbörande

adressat tillkommande rätten att närvara vid tullbehandlingen, vilken rätt

endast han själv kunde avhända sig. Beträffande utom Stockholm, Göteborg

och Malmö belägna orter med tullkamrar kunde så ordnas, att

sedan postavien utsänts, varuägaren skulle hava att hänvända sig uteslutande

till tullverket, där jämväl å godset vilande postavgifter skulle

erläggas.

Denna uppfattning har tullkommissionen förklarat sig biträda under

närmare angivande av de huvudsakliga olägenheter, som för de trafikerande

skulle komma att härflyta av den föreslagna inskränkningen i

rätten att närvara vid tullbehandling av postgods (II : sid. 221 o. f.,

260 o. f.).

Sedermera har generalpostdirektören i en generaltullstyrelsen til 1- handakommen promemoria av den 13 oktober 1919 vidare utvecklat

skälen för ovanberörda av honom framställda förslag och bemött, vad

kommissionen såsom skäl för sitt avstyrkande av desamma andragit (U.

II: sid. 147 o. f.). Emellertid har däri gjorts det medgivande, att, om

från tullverkets sida ansåges, att någon förändring beträffande andra

orter än Stockholm, Göteborg och Malmö icke borde vidtagas, sådant

icke mötte hinder från postverkets sida. För både allmänheten och

postverket vore det nämligen huvudsaken, att frågan om tullbehandlingen

av postpaket bleve rationellt ordnad i rikets tre största städer

med deras ojämförligt större tullpostpaketrörelse.

Packhusinspektionen i Stockholm, som av generaltullstyrelsen anmodats

att yttra sig häröver, har på angivna grunder (U. II: sid. 148

o. f.) funnit sig icke kunna annat än på det bestämdaste avstyrka en

reform i den föreslagna riktningen och uttalat sin anslutning till kommissionens

förslag.

Innan generaltullstyrelsen tagit ställning till frågan, har styrelsen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ansett sig böra i skrivelse den 16 januari 1920 hos Stockholms handelskammare

anhålla om densammas yttrande rörande den lämpligaste

anordningen för tullbehandling av postpaket från utlandet.

Med anledning härav har handelskammaren i skrivelse den 10

februari 1920 till svar meddelat, att densamma icke kunde ansluta sig

till generalpostdirektörens förslag men däremot ville tillstyrka genomförandet

av det av överinspektören vid packhusinspektionen i Stockholm

föreslagna och av kommissionen förordade systemet, såsom det ur såväl

den trafikerande allmänhetens som andra synpunkter mest förmånliga

sättet för ordnandet av tullbehandlingen av postpaket från utlandet.

Härefter har slutligen generaltullstyrelsen för egen del uttalat sin

fullständiga anslutning till grunderna för kommissionens förslag (U. II:

sid. 150, 164).

Förebilden till den av generalpostdirektören tilltänkta systemförändringen

har att döma av den närmare avfattningen av förstberörda

promemoria varit organisationen för tullbehandlingen av paketpost i Tyskland,

vilken enligt uppgift fungerat tillfredsställande. Enligt upplysningar,

som jag under hand inhämtat, äro emellertid förhållandenafi förevarande

avseende icke fullt jämförbara i nyssnämnda land och i Sverige. Medan

nämligen postpakettrafiken i Tyskland av skilda anledningar utvecklats

i den riktning, att densamma inbegriper till övervägande del smärre

gods till privatpersoner, för vilka befrielse från tullbehandlingsbestyr

innebär en eftersträvad bekvämlighet, har samma trafik i vårt land tagit

den omfattning, att importen av postgods i huvudsaklig utsträckning

sker av näringsidkare, för vilka tydligen andra synpunkter måste bliva

avgörande vid övervägande av fördelarna och olägenheterna av att såsom

regel få postverket anlitat som speditör. Att de posttrafikerande

i Tyskland således möjligen icke funnit skäl till klagomål mot det där

rådande tullbehandlingssystemet för paketpost, synes mig således icke

kunna utgöra tillräcklig grund för ett antagande, att härvarande tullbehandlingssystem

är för vårt lands vidkommande lämpligt att efterlikna.

De från affärsmannahåll gjorda uttalandena i frågan tyda otvetydigt

på, att den föreslagna omläggningen skulle för våra näringsidkare

medföra högst väsentliga olägenheter och således bliva för den

övervägande delen av posttrafiken oförmånlig. Med avseende härå och

då därjämte omläggningen synes kunna, åtminstone för den händelse

förändringen lomme att genomföras jämväl i landsorten, leda till en

utökning å vissa platser av tullverkets behov av personal och tullbehandlingsmateriel

utan motsvarande inskränkning för postverket, finner

jag mig icke under nuvarande förhållanden böra lämna min medverkan

Departement»-

chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Tullräk
ningar.

Departements
chefen.

46 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 330.

till genomförande av den av generalpostdirektören ifrågasatta omorganisationen.

Däremot synes det av generaltullstyrelsen biträdda förslaget

till viss förbättring av nuvarande ordningsföreskrifter för paketposttullbehandlingen

vara av beskaffenhet att kunna av mig tillstyrkas. Ett genomförande

av detta förslag lärer icke erfordra riksdagens direkta medverkan.

I förevarande ämne vill jag slutligen icke underlåta att fästa

uppmärksamheten å det förhållande, att den av generalpostdirektören

tillrådda organisationsförändringen synes, såvitt den i ämnet förebragta

utredningen utvisar, föra med sig krav från statsverkets sida hos vederbörande

kommuner på hållande av vissa lokaler hos postverket. Då ett

sådant krav inuebure, att kommunerna skulle belastas med kostnader

för lokaler, som, enligt vad nuvarande förhållanden gåve vid handen,

icke vore ur tullsynpunkt oundgängligen behövliga för utrikestrafiken,

komme helt säkert stora svårigheter att uppstå för statsverket att göra

sina anspråk härutinnan gällande och lokalfrågans lösning därför att

bero av utgifter från statsverkets sida. Ej heller med hänsyn till

besparing för statsverket i lokalkostnader lärer därför med visshet kunna

påvisas någon fördel av det åsyftade nya systemet för tullbehandljng

av paketpost.

Räkningar å tullavgifter måste för närvarande hos vederbörande

tullförvaltning avhämtas av varuägarna själva eller deras ombud. Enligt

förslag av tullkommissionen borde framdeles den förändring häri

inträda, att den, som därom en gång för alla gjort framställning, kunde

på egen risk få sina räkningar sig tillställda med posten.

Ett sådant förfarande har synts generaltullstyrelsen av skäl, som

närmare angivits (U. II: sid. 156), icke ägnat att för trafiken medföra

någon synnerlig fördel och skulle för tullverket åstadkomma ett ej

obetydligt arbete, såframt, såsom naturligt s^uites vara, vederbörande

trafikant skulle gottgöra tullverket kostnaden för postporto. Styrelsen

har därför ställt sig avvisande mot förslaget.

Ett av tullkommissionen i detta sammanhang framställt förslag

om medgivande att betala tullräkningar medelst postremissväxel har

generaltullstyrelsen däremot icke velat motsätta sig, ehuru det förefallit

styrelsen sannolikt, att ett sådant medgivande icke skulle för trafiken

bliva av något särskilt stort värde.

Huvudsakligen för nedbringande av statsverkets kostnader för

redovisningen och kontrollen av postavgifterna i tjänstärenden lärer förordningen

den 5 mars 1920 (nr 130) angående utgörandet av postav
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

gifter för tjänsteförsändelser hava tillkommit. Jämlikt denna förordning

skola för tullverkets vidkommande dessa avgifter, i vad de avse inrikes

försändelser, icke utgöras medelst frankotecken utan kvartalsvis utanordnas

av generaltullstyrelsen med ett belopp, utgörande viss procent

av postverkets frankoteckensuppbörd. Under sådana omständigheter skulle

enbart ett utkrävande från trafikant av det avgiftsbelopp, som kunde

beräknas belöpa sig å viss tullräknings postbefordran, sannolikt tillföra

tullverket ett arbete så betydande, att åtminstone på ett flertal större

tullplatser särskild personal måste härför avses. Åven om det med hänsyn

till bland annat denna omständighet skulle anses lämpligt att befria

de trafikerande från skyldighet att lämna gottgörelse för ifrågavarande

postbefordran, komme enligt min mening ett ej oväsentligt arbetstillskott

att påvila åtskilliga tullförvaltningar blott och bart genom expedieringen

av omförmälda försändelser. Då detta givetvis komme att

föranleda behov av ökad personal, har icke heller jag funnit mig böra

understödja förevarande förslag, så mycket mindre som värdet för allmänheten

av dess genomförande icke skäligen torde kunna förutsättas

bliva så betydande, som man synes hava förväntat.

Mot förslaget om tullikvid genom postremissväxel finner jag däremot

ej anledning till erinran.

När värdehandlingar eller penningar jämlikt tullstadgan deponeras

hos tullförvaltning till säkerhet för oguldna umgälder, skall enligt §§

144 och 145 i tjänstgöringsreglementet för tullverket, där så begäres,

tullförvaltningen därom meddela bevis, underskrivet av tullförvaltningens

föreståndare. Härför uttagas stämpelavgift och lösen enligt förordningarna,

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och den

7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen.

Tullkommissionen har nu föreslagit, dels att vid dylik deposition

depositionsbevis borde, till underlättande av det rättmätiga återbetalandet

av denna, vara obligatoriskt, när fråga vore om kontanta penningar,

dels ock att sådant bevis skulle utbekommas kostnadsfritt (II: sid. 248).

Generaltullstyrelsen har instämt i kommissionens förslag om obligatoriskt

utfärdande av depositionsbevis vid fråga om kontanta penningar

men tillika ansett, att samma ordning borde gälla, även då obligationer

eller andra värdehandlingar deponerades. Förslaget, att ifrågavarande

depositionsbevis skulle utfärdas utan avgift, har styrelsen förklarat

sig biträda, endast såvitt detsamma avsåge borttagande av lösen;

stämpelavgiften borde bibehållas bland annat därför, att någon kostnad

Depositions
bevis.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

KungI. Maj:ts proposition Nr 330.

för bevisen, om också en obetydlig sådan, utgjorde eu viss garanti för

att dessa mera omsorgsfullt förvarades.

Departements- j dessa frågor delar jag den uppfattning, som generaltullstyrelsen

framlagt. Genomförandet av vad härmed tillstyrkts kräver allenast ett

mindre tillägg till exempelvis § 29 tullstadgan ävensom sådan ändring

i förut nämnda förordning om expeditionslösen, att depositionsbevis, utfärdat

av tullverkets lokalförvaltningar, bleve fritt från lösen. Något riksdagens

beslut i frågorna lärer därför icke vara behövligt.

chefen.

Pantvärde å

nederlagsgods.

Vid förtullningar från nederlag är enligt § 75 tullstadgan varuägaren

berättigad till anstånd med tullavgiftens erläggande under viss

av tullbeloppens storlek beroende tid, med villkor att ägaren antingen

har på nederlaget kvarliggande varor, som av tullförvaltningen prövas

utgöra full säkerhet för oguldna och ytterligare å det kvarliggande

godset belöpande avgifter ävensom för böter, vartill han genom dröjsmål

med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen, eller ock

ställer särskild säkerhet därför.

Vid upprepade tillfällen hava framkommit erinringar mot dessa

bestämmelser, enligt vilka ansvarigheten för beviljad nederlagskredit

åligger tulltjänsteman personligen, varav enligt uppgift föranletts, att

krediten inskränkts till det yttersta. Till följd härav har tullkommissionen

hemställt, att statsverket måtte övertaga berörda ansvarighet

samt att bestämmandet av vilka varuslag, som skulle få godtagas såsom

säkerhet för tullavgift, måtte i samband därmed överlåtas på generaltullstyrelsen,

som i ämnet skulle samråda med handelskamrarna (II:

sid. 367 o. f.). Angående principerna för pantvärdenas bestämmande,

har kommissionen med hänsyn därtill, att inom varje varuslag funnes

en mångfald olika kvaliteter med olika värden, ansett fastställande av

generella pantvärden icke vara tillfredsställande, utan funnit pantvärdet

böra fastställas för varje särskilt fall med faktura värd et såsom utgångspunkt

men med tillräcklig riskmarginal.

De tullmyndigheter, som yttrat sig i detta ämne, hava i allmänhet

biträtt kommissionens ifrågavarande förslag. Av en tullkammare har

emellertid anmärkts, att till fakturavärdet borde läggas frakt, assurans

och andra kostnader, intill dess varan anlänt till svensk hamn eller

gränsort.

Mot vad kommissionen i nu ifrågavarande hänseende föreslagit

har generaltullstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra. Vad

beträffar nyssberörda tullkammares förslag om bestämmandet av värdet

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

å pantgodset, har detsamma, såsom ägnat att öka statsverkets risk,

synts styrelsen icke böra genomföras (U. II: sid. 258).

Jag delar generaltnllstyrelsens vippfattning i dessa frågor, för vil- Departement».

kas avgörande riksdagens beslut ej torde behöva påkallas. chefen.

Utförandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling är för när- Handräckning

varande reglerat genom § 24 mom. 4 tullstadgan, vilket författnings- ^andhng6"

rum innehåller följande bestämmelser. Kostnaden för godsets framförande

till tullbehandling samt för dess uppackning och återinpackning

ävensom för erforderligt handräckningsbiträde vid vägning skall

ägaren vidkännas. Varuägare må själv utföra eller låta genom lämpligt

av honom anskaffat arbetsbiträde ombesörja sagda bestyr, därest ej

för viss ort är annorlunda förordnat. För att få i offentlig tullbehandlingslokal

allmänneligen nyttjas såsom dylikt biträde skall erfordras att

vara godkänd av tullförvaltningen.

Inom ramen av dessa bestämmelser bestrides ifrågavarande bestyr

å de olika tullplatsema på nedanstående sätt. I Stockholm, Norrköping,

Malmö och Göteborg finnas anställda s. k. packhuskarlslag, vilka anses

hava uteslutande rätt till bestyrets ombesörjande mot ersättning enligt

fastställda taxor. Lagen bestå av ordinarie medlemmar (((packhuskarlar»),

biträdda av extra packhuskarlar (utom i Norrköping) samt i fall av behov

tillfälliga packhusarbetare (»legkarlar»). För lagen finnas stadgar,

i regel innehållande jämväl bestämmelser om sjuk- och invaliditetsersättning

samt pensionsrätt. I Hälsingborg, Åhus, Lund, Landskrona, Ystad

och Sundsvall förekomma särskilda dragarlag, påminnande om nyssnämnda

packhuskarlslag. Vad angår Hälsingborg, utför dock dragarlaget

arbetet i avseende å statens järnvägars gods för därvarande järn vägsförvaltnings

räkning efter särskilt avtal med en av järnvägsstyrelsen antagen

kommissionär på platsen. I Trälleborg är handräckningsbestyret

vid tullbehandlingen av det med ångfärjorna inkomna godset genom tioårigt

kontrakt uppdraget åt en på nyssberört sätt antagen kommissionär,

vilken har att tillhandahålla härför lämpligt folk i tillräckligt antal.

Beträffande annat gods förrättas bestyret av stadsbudsföreningen på platsen

eller i fråga om postpaket — här liksom å en del andra gränsorter

— av postpersonal. I övrigt utföres handräckningsbestyret å skilda orter:

a) av varuägarna själva, av dessas eget folk eller av utav dem för tillfället

anskaffat folk; b) av tullvaktmästare; c) av dels varuägarnas eget folk,

dels tullvaktmästare; d) av dels fast anställda dragarlag, dels varuägarnas

eget folk; e) av järnvägsper sonal; f) av dels järn vägspersonal, dels

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

varuägarna själva; samt g) på sätt, som utgöra kombinationer av olika

här ovan angivna former.

Vid åtskilliga tillfällen hava från näringslivets sida gjorts invändningar

mot de grundsatser rörande förrättandet av handräckningsbestyret

vid tullbehandling, vilka dittills tillämpats och sedermera kommit till

uttryck i tullstadgan, samt framlagts förslag till bestyrets omläggning.

(IV: sid. 149 o. f.).

Även från riksdagens sida har frågan om utförande av handräckningsbestyret

vid tullbehandling tidigare varit föremål för övervägande.

I en vid 1909 års riksdag inom andra kammaren väckt motion yrkades

nämligen, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om

vidtagande av åtgärder i ändamål, dels att tullverket måtte med egen

personal övertaga och utföra det arbete, som nu i en del hamnar ålåge

där befintliga packhuskarlslag, dels ock att en för hela riket gällande

taxa å avgiften för detta arbete måtte utfärdas. Andra kammaren beslöt

i anledning härav, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning dels angående

på vad sätt tullverket kunde med i dess tjänst anställd personal

övertaga och utföra ifrågavarande arbete, dels även huru detta arbete

kunde utföras utan särskild kostnad för staten samt att Kungl. Maj:t

ville för riksdagen framlägga förslag till de åtgärder, som av utredningen

kunde föranledas. Första kammaren biträdde emellertid icke andra

kammarens beslut i frågan.

Vid denna tid hade 1908 års tullstatskommission redan fått sig

ålagt att avgiva yttrande rörande organisationen av de i vissa städer

befintliga packhuskarlslagen samt dessas åliggande och befogenhet. I

sitt yttrande, dagtecknat den 18 november 1911, uttalade tullstatskommissionen

såsom sin uppfattning bland annat,

att kostnaden för handräckningsbestyret vid varors tullbehandling

(beräknad till omkring 1,400,000 kronor för år) alltfort borde drabba

varuägaren och icke överflyttas på statsverket;

att någon genomgripande förändring i den dåvarande organisationen

i Stockholm, Malmö och Göteborg icke lämpligen borde ifrågakomma

men att vissa bestämmelser, avsedda att närmare fastslå packhuskarlslagens

befogenhet och skyldigheter, deras organisation samt

deras förhållande till tullverket och de trafikerande vore erforderliga;

att anordning med för handräckningsbestyrets utförande särskilt

avsedda och därtill uteslutande berättigade arbetslag borde på av Kungl.

Maj:t efter framställning meddelat beslut kunna tillämpas jämväl å andra

orter än nyssnämnda tre städer;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majds proposition Nr 330.

att beträffande de tullplatser, å vilka handräckningsbestyret icke

skulle med andras uteslutande handhavas av packhuskarls-, dragare- eller

andra därmed jämförliga på grund av Kungl. Maj:ts särskilda beslut

inrättade arbetslag, det dittillsvarande stadgandet om rätt för varuägaren

att själv eller genom lämpligt av honom anskaffat arbetsbiträde utföra

sagda bestyr borde bibehållas, dock att, på sätt i § 24 mom. 4 tullstadgan

redan vore föreskrivet, rätten att allmänneligen nyttjas till sådant

biträde borde vara beroende av tullförvaltningens godkännande;

att eu bestämmelse i denna riktning givetvis icke borde utgöra

något, hinder för kvarståendet eller vidtagandet av eu anordning, som

förekomme på åtskilliga tullplatser, nämligen att bestyret i regel ombesörjdes

av »dragarlag» eller särskilt anställda »packhuskarlar», då denna

anordning icke medförde ovillkorlig förpliktelse för varuägarna att begagna

sig av denna arbetskraft; samt

att det syntes olämpligt, att, såsom på ett mycket stort antal tullplatser

vore förhållandet, tullvaktmästarna utförde handräckningsbestyret

vid tullbehandling eller biträdde därmed mot ersättning enligt överenskommelse

eller i huvudsaklig överensstämmelse med någon av de å de

största tullplatserna gällande taxor.

Tullstatskommissionen lät sina uttalanden i packhuskarlsfrågan åtföljas

av ett av kommissionen på grundvalen härav upprättat »förslag

till kungörelse angående förrättandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling».

Över detta författningsförslag avgav generaltullstyrelsen

den 23 mars 1912 utlåtande, varav framgick, att styrelsen icke funnit

anledning att beträffande förslaget ifrågasätta annat än en del mindre

väsentliga ändringar i dess detaljer.

Sedermera yttrade sig kommerskollegium den 23 januari 1913

över samma författningsförslag jämte det av generaltullstyrelsen framlagda

ändringsförslaget. Därvid hade kollegium endast ett par smärre

erinringar att göra mot det sålunda omredigerade författningsförslaget.

Emellertid framhöll kollegium samtidigt, att åtskilligt synts kollegium

vara att anföra till förmån för det i motionen vid 1909 års riksdag

framlagda förslaget, att tullverket skulle övertaga arbetets utförande

mot avgift av trafikanterna. Kollegium hölle det också för troligt, att

en lösning av frågan i denna riktning förr eller senare komme att visa

sig nödvändig. För det dåvarande och särskilt med hänsyn till framkomna

invändningar ur kostnadssynpunkt mot detta förslag ville kollegium

emellertid icke göra detsamma till sitt.

Genom cirkulär till åtskilliga målsmän för näringslivet samt till

de båda tjänstemannasammanslutningarna inom tullverket beredde 1914

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330-

års tullkommission på sin tid dessa tillfälle att uttala sig i förevarande

fråga. Av berörda uttalanden går flertalet (19 av 37) i den riktning,

att det arbete, som för närvarande utföres av packhuskarlslagen, borde

övertagas av i tullverkets tjänst anställd personal och bekostas av staten

(IV: sid. 190 o. f.).

För egen del har tullkommissionen, som funnit rörelsens omfattning

på respektive orter nödvändiggöra skilda organisationsformer å

större, medelstora och mindre tullplatser, på anförda skäl (IV: sid. 200

o. f.) föreslagit:

a) beträffande de största tullplatserna: att anlitandet av packhuskarlar

skulle vara obligatoriskt och att packhuskarlarna skulle anställas

i tullverkets tjänst;

b) beträffande de medelstora tullplatserna: att handräckningsarbetet

vid tullbehandling skulle fakultativt utföras av tullverket, som härom

träffade avtal med stadsbudskår eller bärarlag på platsen; samt

c) beträffande de minsta tullplatserna: att ifrågavarande arbete

skulle fakultativt utföras av tullverket, som i så fall läte tulltjänstemän,

motsvarande de nuvarande vaktmästarna, förrätta detsamma.

Kostnaden för det genom tullverkets försorg utförda handräckningsarbetet

vid tullbehandling skulle drabba trafiken i form av avgifter

enligt fastställd taxa. Denna taxa borde gälla för hela riket och efter

hörande av sammanslutningar på näringslivets område fastställas av

Kungl. Maj:t. De statsanställda packhuskarlarnas monopolrätt skulle

omfatta alla varutransporter av oförtullat gods inom packhus och fastställt

packhusområde, men från packhuskarlarnas befattning skulle alldeles

uteslutas dels mottagningsarbete, dels ock pålastning på åkdon av redan

tullbehandlat gods.

Två ledamöter av kommissionen hava i avgivna reservationer

uttalat avvikande meningar mot vissa delar av kommissionens betänkande

och förslag i ämnet. Över förslaget hava yttranden avgivits av åtskilliga

lokala tullmyndigheter (U. IV: sid. 109 o. f.). En översikt av dessa

yttranden utvisar, att kommissionens förslag beträffande de största tullplatserna

tillstyrkts av 8 och avstyrkts av 25 tullmyndigheter, beträffande

de medelstora tillstyrkts av 13 och avstyrkts av 27 tullmyndigheter

samt beträffande de minsta tullplatserna tillstyrkts av 11 och avstyrkts

av 19 tullmyndigheter. Uttalandena till förmån för kommissionens

förslag rörande de största tullplatserna härröra med ett undantag från

sådana platser, som knappast komme att beröras av den ifrågasatta

anordningen med statsanställda packhuskarlar. Vid sammanställandet

av översikten har bortsetts från kommissionens förslag, att anlitandet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

av packhuskarlar skulle på de största tullplatserna vara obligatoriskt

samt att kostnaderna för handräckningsarbetet vid tullbehandling borde

drabba trafiken, vilka förslag i allmänhet vunnit gillande. Om taxan

och packhuskarlarnas monopolrätt föreligga skilda omdömen (U. IV: sid.

124 o. f.)

Tullförvaltningen i Stockholms frihamn har framhållit, att den

ordning för handräckningsarbetet i frihamnen, som för närvarande rådde

enligt av Kungl Maj:t den 23 september 1919 fastställt reglemente för

denna (n:r 628), nämligen att rätten till sådant arbete vore i huvudsak

förbehållen frihamnsinnehavaren, visat sig ändamålsenlig och därför icke

borde förändras. I enahanda riktning har beträffande särskilt Malmö

blivande frihamn styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag uttalat sig i

en till mig ställd skrift, dagtecknad den 16 november 1920. Från båda

hållen har man tillika betonat önskvärdheten av en uttrycklig bestämmelse,

att den nuvarande monopolrätten för packhuskarlslagen i respektive

städer icke skulle gälla handräckningsarbetet inom frihamnarna.

Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 14 juni 1920 angivit sin

ställning till ifrågavarande spörsmål. Därav framgår, att styrelsen i likhet

med kommissionen funnit den i tullstadgan för närvarande uttryckta

princip, att kostnaden för handräckningsbestyret vid tullbehandling skall

drabba varuägaren, böra alltfort tillämpas men att styrelsens och kommissionens

åsikter avvika från varandra beträffande dels anordningarna

för bestyrets utförande, dels upprättandet och fastställandet av taxor å

ersättning för bestyrets förrättande, dels ock omfattningen av packhuskarlarnas

monopolrätt. I sistnämnda avseenden har styrelsen nämligen

efter en ingående motivering (U. IV: sid. 127 o. f.) föreslagit:

att den i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping för

närvarande befintliga anordningen för detta bestyrs förrättande måtte i

det väsentliga bibehållas;

att å de medelstora och de minsta tullplatserna befogenhet skulle

tillkomma sammanslutning av representanter för handeln att anordna

packhuskarlslag eller anställa packhuskarl med uteslutande rätt till

bestyrets handhavande och att, om så ej skedde, varuägare skulle hava

rätt att med eget folk låta utföra arbetet eller detta kunna få utföras

på annat lämpligt eller hittills brukligt sätt, av tulltjänsteman dock

endast i undantagsfall och på order av förman, varförutom det skulle

ankomma på generaltullstyrelsen att under vissa förutsättningar förordna

om inrättande av packhuskarlslag eller anställande av packhuskarl;

att vid utfärdande av bestämmelser angående förrättandet å de

olika tullplatserna av handräckningsarbetet vid tullbehandling från till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

lämpningen av dessa bestämmelser måtte undantagas dylikt arbete vid

frihamn eller frilager därstädes;

att föreskrift måtte av Kungl. Maj:t meddelas därom, att taxa å

ersättning för av packhuskarlslag eller packhuskarl utfört arbete av

omförmält slag skall för varje vederbörlig ort fastställas av kommerskollegium

efter samråd med generaltullstyrelsen; samt

att bestämmelser måtte utfärdas därom, att mottagningsarbete

ävensom pålastning å åkdon av redan tullbehandla! gods icke utgör

sådant arbete, som är packhuskarlslag eller packhuskarl förbehållet.

De bestämmelser, som generaltullstyrelsen sålunda ifrågasatt, hava

synts styrelsen lämpligen böra tillika med en del allmänna föreskrifter

rörande packhusarbetarnas förhållande till tullverket och allmänheten

sammanföras till en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse angående förrättandet

av handräckningsbestyret vid tullbehandling. Förslag till en

sådan författning har av styrelsen utarbetats (U. IV: sid. 156 o. f.). Detta

är delvis byggt på grundvalen av 1908 års tullstatskommissibns på sin

tid av kommerskollegium och generaltullstyrelsen reviderade författningsförslag

i ämnet.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i anledning av tullkommissionens

förslag i frågan hemställt i skrivelse den 20 november 1920, det Kungl.

Maj:t ville förklara,

att för utförande av sådant dragare- och packhusbestyr, som enligt

artikel 10 i internationella fördraget angående godsbefordring å järnväg

(Svensk författningssamling nr 38 år 1908) ålåge statens järnvägar,

järnvägsstyrelsen skulle äga att anlita egna tjänstemän eller andra personer,

som efter styrelsens framställning bleve av tullmyndigheten godkända

att förrätta arbete inom tullpackhus och tullområde; samt

att i särskild ordning fastställd taxa för packhuskarlar icke skulle

äga tillämpning på sådant gods i statens järnvägars trafik, beträffande

vilket järnvägsstyrelsen enligt vad nyss angivits skulle sörja för att

gällande tullförordningar iakttoges.

Den förberedande granskning av uttalandena i detta ämne, vilken

jag hittills hunnit företaga, har skänkt mig det allmänna intryck, att

en omläggning av ordningen för förrättandet av handräckningsbestyret

vid tullbehandling av så genomgripande art, som tullkommissionen föreslagit,

kan för statsverket medföra ekonomiskt ogynnsamma följder eller

för de trafikerande ökade kostnader. Innan en sådan omläggning eventuellt

verkställes, synes mig därför böra tagas under noggrant övervägande,

huruvida icke det uppslag i frågan, som givits av generaltullstyrelsen

och som torde vara av beskaffenhet att icke draga med sig

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

för statsverket ökade utgifter, må kunna leda till en lösning, vilken

vore tör allmänheten minst lika tillfredsställande som den av kommissionen

föreslagna. I sådant syfte ämnar jag medverka till, att i saken

intresserade sammanslutningar av representanter för näringarna beredas

tillfälle att yttra sig över vad generaltullstyrelsen ifrågasatt, därvid

utlåtande synes böra få avgivas jämväl över tullkommissionens berörda

lörslag. Ett uttalande i sistnämnda avseende från näringslivets sida

förefaller mig att kunna bliva av så mycket större intresse som de från

detta håll hittills framförda önskningsmålen om förstatligandet av packhuskarlsinstitutionen

uppgivas hava i många fall vilat på den föreställningen,

att de trafikerande skulle genom en dylik omorganisation komma att

bliva befriade från varje avgift för ifrågavarande handräckningsbestvrs

utförande, ett anspråk, som jämväl kommerskollegium funnit böra avvisas.

Förrän allmänhetens ställning till frågan i dess nuvarande läge

blivit sålunda klarlagd, är jag alltså icke beredd att taga slutlig ståndpunkt

till densamma. Vid framläggandet i det följande av förslag till

tjänsteförteckning för tullpersonalen samt till utgiftsstater för tullverket

för år 1922 har jag därför ansett mig icke böra medtaga de kategorier

av föreslagna tulltjänstemän, som av tullkommissionen betecknats med

»packhuskarl» och »packhuskarlsförman».

Beträffande provvägning av inkommande varor gäller för när- Provvägning.

varande, bland annat, enligt § 2 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna,

att Konungen kan med avseende å varor, vilkas beskaffenhet sådant

föranleder, medgiva, att bruttovikten må utrönas genom provvägning

eller på annat sätt, som utan att äventyra kronans rättjmedför lättnader

för trafiken. Med stöd härav hava närmare föreskrifter om provvägning

utfärdats av Kung]. Maj:t i § 3 av kungörelsen den 10 november

1911 med föreskrifter beträffande tillämpningen av vissa i] tulltaxan och

tulltaxeunderrättelserna upptagna bestämmelser, vilken kungörelse undergått

vissa förändringar genom kungörelser den 9 februari" 1912 (nr 19),

den 24 april 1915 (nr 122) och den 19 juni 1917 (nr 373).

Efter att hava lämnat en redogörelse för åtskilliga mottagna framställningar

om utsträckning av provvägningsförfarandet har tullkommissionen

i sådant avseende föreslagit, att provvägning eller, i fall då

varan åtföljes av specifik viktnota, viktens utrönande genom »stickprov»

på närmare angivet sätt skulle få äga rum, så snart föreståndare för

tullpackhus funne därav ej föranledas äventyr för kronans rätt (II: sid.

200 o. f.). Härigenom skulle enligt kommissionens förmenande dels

undvikas den misshushållning med arbetskraft, som nu i många fall

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Distrikt
chefer.

56 Kungl. Maj.ts proposition AV 330.

förorsakades genom en omständlig vägningsprocedur, dels ock vinnas

en nr trafikens synpunkt önskvärd snabbhet i tullbehandlingen.

Generaltullstyrelsen har för sin del och på de av kommissionen

anförda skäl tillstyrkt ifrågavarande förslag (U. II: sid. 142).

Den ifrågasatta omläggningen synes också mig vara av natur att

böra genomföras. Densamma påkallar givetvis ändring i åberopade § 2

mom. 2 tulltaxeunderrättelserna. Härom kommer jag emellertid först

senare i dag att göra direkt hemställan.

Administrativa anordningar.

I äldre tider funnos inom tullverket enstaka tulldistrikt, som förestodos

av distriktchefer, utgörande en mellaninstans mellan verkets styrelse

och lokalm}’ndigheterna. Genom ett Kungl. Maj:ts brev den 20

april 1825 blev emellertid hela riket uppdelat i tulldistrikt under föreståndarskap

av distriktchefer, vilka hade att närmast under generaltullstyrelsen

handhava överinseendet över tullverkets förvaltning och personal

inom respektive distrikt. Distriktens antal bestämdes då till åtta

men ökades genom ett Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1826 till elva.

Efter hand indrogos vissa av distriktchefsämbetena såsom obehövliga,

så att år 1868 endast tre återstodo. Sedan vidare två av dessa avskaffats

på grund av beslut vid 1869 och 1870 års riksdagar, upphörde det

kvarvarande distriktchefsämbetet år 1889 vid dåvarande innehavarens

avgång. Frågan om återinförande av distriktförvaltningar vid tullverket

övervägdes av 1908 års tullstatskommission, som dock fann sig böra

avstyrka en sådan åtgärd såsom ledande till kostnader utan motsvarande

nytta (1908 års tullstatskommissions betänkande I: sid. 18 o. f.).

1914 års tullkommission har nu ifrågasatt, att distriktförvaltningar

ånyo skulle inrättas inom tullverket. Detta sitt förslag har kommissionen

grundat huvudsakligen därpå, att det, vid genomförandet av den

önskvärda decentralisationen av ärenden, i vissa fall befunnits vara ett

alltför långt steg att överflytta ärenden direkt från centralmyndigheten

ända ned till tullförvaltningarna. En mellaninstans i form av

distriktchefer borde därför tillskapas med uppdrag att dels övervaka

tullförvaltningarnas handläggning av ärendena, dels ock självständigt

handlägga ärenden av sådan beskaffenhet, att desamma syntes icke

böra överlåtas åt tullförvaltningarna. Härjämte skulle distriktcheferna

utöva inspektionsverksamhet och handlägga vissa personalärenden. Beträffande

organisationen av distriktförvaltningarna har kommissionen ansett,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj:ts proposition Nr 330-

att dessa borde utgöra inalles tre med var sitt distrikt. Utanför dessa

distrikt borde emellertid ställas tullmyndigheterna i rikets tre största

städer jämte vissa därinvid belägna smärre tullförvaltningar; och borde

distriktchefs myndighet därstädes i stället utövas av tulldirektörer, utrustade

med genomfört chefskap. Härförutom innebär kommissionens

förslag, att distriktchef skulle tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av

generaltulldirektören, att såsom distriktchefens närmaste man skulle anställas

en överkontrollör samt att till distriktchefs biträde i övrigt skulle

anställas erforderlig kansli- och vaktbetjaning.

En ledamot av tullkommissionen har i avgiven reservation yrkat,

att förslaget om tillskapande av särskilda distriktchefsämbeten måtte

lämnas utan något som helst avseende men att i stället tulldirektörerna

måtte få vissa distrikt sig tillagda och att de ärenden, som enligt kommissionens

förslag skulle ankomma på distriktcheferna, måtte på lämpligt

sätt utskiftas mellan generaltullstyrelsen, tulldirektörerna och vederbörande

tullförvaltare.

Tullkommissionens förslag om inrättande av distriktchefsbefattningar

har i de yttranden över förslaget, vilka till generaltullstyrelsen

inkommit från de lokala tullmyndigheterna, blivit föremål för olika

meningar (U. II: sid. 9 o. f.). Sålunda hava exempelvis en del tullmyndigheter,

stundom med en kortare motivering i allmänna ordalag, stundom

utan någon motivering, tillstyrkt eller biträtt förslaget eller förklarat

sig icke hava något att erinra mot detsamma. I några fall hava dock

vissa avvikelser från kommissionens förslag ifrågasatts. Ett fåtal tullförvaltningar

hava, utan att bestämt vare sig till- eller avstyrka förslaget,

endast anfört, att lämpligheten av att återinföra distriktchefsinstitutionen

syntes tvivelaktig eller att kommissionens motivering för

förslaget härom icke syntes övertygande. Ett stort antal tullmyndigheter

hava däremot, med en mer eller mindre utförlig motivering, antingen

direkt avstyrkt kommissionens förslag i förevarande ämne eller

eljest ställt sig avvisande mot detsamma. Jämväl Sveriges tullmannaförening

har avstyrkt ifrågavarande förslag, medan Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening inskränkt sig till den anmärkning, att befogade

erinringar kunde göras mot förslaget. Flera av tullmyndigheterna hava

föreslagit, att i stället för distriktchefsbefattningarna måtte inrättas en

ny byrå inom generaltullstyrelsen med uppgift att handhava den inspektion

och den befattning med personalärendena, som enligt förslaget

skulle tillkomma distriktcheferna, och att övriga enligt förslaget på

distriktchefernas handläggning ankommande ärenden måtte alltefter

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 käft. (Nr 330.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Generaltull

styrelsen.

Ny byrå.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

deras beskaffenhet och vikt, antingen kvarstanna hos styrelsen eller

överlåtas å vederbörande tullförvaltningar.

Generaltullstyrelsen har för sin del på anförda skäl (U. II: sid.

14 o. f.) förklarat sig icke böra tillstyrka tullkommissionens förslag i

frågan. Styrelsen har nämligen ansett inrättandet av distriktförvaltningar

i tullverket icke vara av verkligt behov påkallat och icke heller

komma att till nyttan motsvara därmed förenade kostnader. Enligt styrelsens

mening skulle en sådan åtgärd till och med direkt medföra vissa icke önskvärda

följder. Med hänsyn till den ställning, distriktcheferna enligt

kommissionens förslag skulle intaga gentemot tullförvaltningarna, kunde

det icke undvikas, att generaltullstyrelsen skulle finna sig föranlåten att

åtminstone i mera viktiga ärenden inhämta yttrande från vederbörande

distriktchef. I sådana fall skulle givetvis ärendenas behandling fördröjas

på grund av mellaninstansens tillvaro. Vidare vore, att döma

av erfarenheten från den tid, då ännu distriktchef fungerade, institutionen

ägnad att nedsätta tullförvaltningarnas självbestämmanderätt och

försvaga deras anseende gentemot såväl trafiken som underlydande

tjänstemän.

Min uppfattning i denna fråga framgår av vad jag härefter kommer

att anföra vid behandlingen av ett förslag om inrättande av en ny byrå

inom generaltullstyrelsen.

De uppgifter, som tullkommissionen velat tilldela distriktcheferna,

har generaltullstyrelsen ansett kunna i stället fördelas mellan tullförvaltningarna

och generaltullstyrelsen. En sådan uppdelning skulle enligt

generaltullstyrelsens åsikt innebära, att bland annat en ökad inspektionsverksamhet

och befattning med personalärenden skulle ankomma

på styrelsen. Detta förutsatte ett särskilt organ hos denna för ändamålet.

Generaltullstyrelsen har därför föreslagit anordnandet hos styrelsen

av en personalbyrå, för vilket ändamål erfordrades en ny byråchefsbefattning

för inspektionsverksamhet och personalärenden samt två nya

andra befattningar, likställda med nuvarande byråassistenttjänster, vilkas

innehavare skulle utväljas ur var sin av de bägge tjänstemannagrupperna.

Mot inrättandet av de bägge sistberörda befattningarna har Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening i en till Kungl. Maj:t ingiven, den

9 december 1920 dagtecknad skrift uttalat sig, under förmenande att

den självständighet vid bedömandet av personalen, som man avsett

att vinna med en enda personalchef, skulle genom dessa befattningars

tillkomst äventyras samt att inbördes oenighet skulle, därigenom att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

befattningarnas innehavare utsåges bland personal ur skilda tjänstemannagrupper,

skapas.

Vid granskning av de framförda skälen för och mot återinförande

av distriktchefsinstitutionen i tullverket har jag funnit de senare mest

vägande. Jag kan därför icke biträda tullkommissionens förslag i ämnet.

De fördelar, kommissionen tydligen åsyftat, kunna enligt mitt förmenande

vinnas med en för statsverket betydligt mindre kostnad och utan olägenheter

för trafiken eller tullpersonalen i allmänhet på den väg, som generaltullstyrelsen

anvisat, nämligen genom anordnande av en personalbyrå

inom styrelsen och överlåtande på tullförvaltningarna av bestämmanderätten

i en del frågor. Till detta senare förslag får jag alltså uttala

min anslutning. Även vidkommande den åsyftade byråns personal finner

jag mig böra understödja generaltullstyrelsens förslag; de farhågor,

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hyst i frågan, hava

nämligen synts mig alltför löst grundade.

Den utsträckning av tulldirektörs tjänstgöringsområde, som från

något håll ifrågasatts i stället för nyanställning av distriktchefer, synes

mig icke vara att tillråda, enär tulldirektör därigenom i alltför väsentlig

mån skulle dragas från den sysselsättning, för vilken han, enligt

vad jag sedermera kommer att närmare beröra, ansetts oundgängligen

erforderlig.

Tullkommissionen har ifrågasatt, att benämningen å generaltullstyrelsens

nuvarande tullbehandlings- och upplysningsbyrå måtte ändras

till »taxebyrån», enär byråns nuvarande benämning vore alltför lång och

delvis vilseledande. Åven generaltullstyrelsen har ansett en förändringtillrådlig

men föreslagit benämningen »tullbehandlingsbyrån», enär byråns

huvudsakligaste uppgift hänförde sig till tullbehandlingen samt

benämningen »taxebyrån» syntes kunna leda till förväxling; benämningen

borde för övrigt utvisa, att byrån tillhörde tullverket.

Av bestämmelserna i § 10 av den för generaltullstyrelsen utfärdade

instruktion, jämförd med § 26 tullstadgan, framgår, att de huvudärenden,

som för närvarande handläggas å styrelsens tullbehandlings- och

upplysningsbyrå äro sådana, som angå tvister mellan varuägare och

tullmyndighet angående tillämpningen av gällande tulltaxa och taratarifl

å till riket inkommen vara, upplysning om sådan tillämpning å vara,

avsedd att dit införas, samt utfärdande av viss varuförteckning, innehållande

upplysning om, huru de i tulltaxan givna bestämmelser böra i

förekommande fall tolkas och tillämpas. Byråns verksamhet omfattar

således i huvudsak den gren av tullbehandlingsarbetet, som i allmänhet

Departement*- ehefen.

Xamy\föränd~

ring A byrå.

Departementschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Tullfullmäk
tige.

Departements

chefen.

60 Kungl. Majds proposition Nr 330.

torde kallas tulltarifferingen. Det nuvarande namnet å byrån förefaller

därför även mig föga lyckligt valt. Med hänsyn till vad nyss omförmälts,

borde detta enligt min mening i stället vara »tulltariffbyrån», eu

benämning, som för övrigt synes mig bättre än den av generaltullstyrelsen

föreslagna uttrycka, vad tullkommissionen med sitt förslag lärer

åsyftat. I överensstämmelse med denna min uppfattning kommer jag

att i fortsättningen använda denna benämning såsom beteckning för

nuvarande tullbehandlings- och upplysningsbyrån.

Åtskilliga sammanslutningar inom handel, industri och sjöfart hava

uttalat sig för införande av en lekmannarepresentation inom generaltullstyrelsen

(»tullfullmäktige») efter förebild av motsvarande anordning inom

järnvägs- och telegrafstyrelserna, detta för att i möjligaste mån tillvarataga

näringarnas intressen (II: sid. 16 o. f.). Utgående härifrån

har tullkommissionen föreslagit inrättandet av en dylik institution, bestående

av tre fullmäktige, representerande en handeln, en industrien och

en sjöfarten, var med sin suppleant. Enligt förslaget skulle de fullmäktige

hava att såsom ledamöter i styrelsen meddela upplysningar och

råd samt deltaga i överläggning i ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen

de vore närvarande. De skulle för en tid av tre år utses av Kungl.

Maj:t inom ramen av tremannaförslag, upprättade av respektive handelskammarmöteskommittén

eller annan av handelskamrarna anvisad

delegation, Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna sjöfartsförening.

Vad sålunda föreslagits, har tillstyrkts av generaltullstyrelsen (U.

II: sid. 28) utom beträffande antalet fullmäktige, vilket, efter vad styrelsens

sedermera avgivna förslag till utgiftsstater för tullverket för år

1922 utvisar, ansetts böra iitgöra allenast två. Av de få lokala tullmyndigheter,

vilka yttrat sig i frågan, har flertalet funnit ifrågavarande

institution obehövlig eller överflödig.

För min del är jag av den meningen, att anställande av tullfullmäktige

med i huvudsak den befogenhet, som tullkommissionen åsyftat,

icke är av oundgängligt behov påkallat. Det förfarande, som vid avgörandet

inom generaltullstyrelsen av för handel, industri och sjöfart

särskilt betydelsefulla ärenden lärer i synnerhet på senare tiden hava

använts och jämväl blivit författningsenligt anvisat, eller att före ärendenas

avgörande bereda sammanslutningar inom sagda näringsgrenar

tillfälle att däri uttala sig, synes mig ensamt för sig kunna i tillräcklig

utsträckning tillgodose näringarnas intressen vid tullärendens behandling.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330. 61

f örberörda avstyrkanden från lokala tullmyndigheter ävensom av tullkommissionen

återgivna uttalanden mot det"’ifrågasatta systemet (II: sid.

16 o. f.) dels av Stockholms handelskammare, som ställt sig avvisande

mot ett varaktigt anlitande av lekmannakrafter inom generaltullstyrelsen,

dels av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, som bestämt avrått

från varje användning inom tullverket av en institution sådan som den

ifrågasatta, äro av den innebörd, att de stödja min uppfattning härutinnan.

I fråga om anställningsvillkoren för generaltulldirektören har tull- Generau»ukommissionen

föreslagit, att han måtte tillsättas medelst förordnande,

sorn av Kungl. Maj:t skulle lämnas för eu tid av sex år i sänder. Som ° "m''7''

motivering för detta förslag har kommissionen åberopat de skäl, vilka

föranlett en motsvarande anordning inom kommunikationsverken, särskilt

järnvägsstyrelsen (II: sid. 13).

Generaltullstyrelsen har med tvekan tillstyrkt förslaget (IT. II: sid. 26).

Änskönt jag icke kan godtaga den av kommissionen för förslaget Departement,- framlagda motivering, vilken ansluter sig till förhållanden vid affärsdri- chefenvande

verk, vill jag likväl icke motsätta mig detsamma, särskilt med

hänsyn till den likformighet i hela avlöningssystemet, som man ansett

böra råda mellan tullverket och kommunikationsverken. Jag hemställer

alltså, att förslaget måtte bifallas.

Inom flera verks styrelser är någon av ledamöterna särskilt förordnad

att vara ställföreträdare för verkets chef vid förfall för denne.

Tullkommissionen har dock ansett att anledning icke föreligger till tillsättande

av en sådan ställföreträdare för generaltulldirektören (II: sid. 14\

Denna uppfattning har generaltullstyrelsen delat (IT. II: sid. 27).

Även jag finner en sådan anordning icke påkallad.

Gener al tulldirektörens

ställföretrd.

dåre.

departements
chefen.

Genom beslut den 25 maj 1915 bemyndigade Kungl. Maj:t gene- Biträdande

raltullstyrelsen att förordna lämplig person att från och med den 1 juli

1915 tills vidare till årets utgång tjänstgöra såsom extra andre bvråassistent

å nämnda byrå med skyldighet för honom ej mindre att såsom

ledamot^ i styrelsen föredraga vissa grupper av revisionsärenden samt

andra sådana ärenden, allt i den omfattning, som av generaltulldirektören

bestämdes, än även att därjämte lämna revisionsbyråchefen det biträde,

som av honom påkallades i och för beredningen till föredragning av

andra ärenden samt utförandet av övriga arbeten inom revisionsbyrån.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 330.

Departements
chefen.

Den sålunda tillkomna befattningen, vilken upptogs å tullverkets extra,

avlöningsstat från och med den 1 juli 1916, har sedermera alltjämt

varit uppförd å sådan stat. Enligt beslut av generaltulldirektören den

30 juni 1915 skola av andre byråassistenten föredragas följande grupper

av ärenden, nämligen sådana, som angå tillämpningen av §§ 8 och 9

tulltaxeförordningen ävensom ansökningar om förändring av varas angivning

hos tullverket.

Denna befattning har tullkommissionen ansett icke vidare erforderlig

för fullgörande av någon föredragningsskyldighet, därest, såsom

kommissionen förutsatte, handläggningen av nyssberörda slag av ärenden

decentraliserades (II: sid. 15).

Häremot har generaltullstyrelsen ej funnit något att anföra (U. II.

sid. 27).

Under erinran att jag tidigare förklarat mig biträda de framkomna

förslagen angående undantagande från generaltullstyrelsens prövning

i första hand av vissa ärenden rörande temporär tullfrihet och tullindring

enligt nyssnämnda §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen, uttalar jag nu

min anslutning till tullkommissionens uppfattning om obehövligheten av

ifrågavarande befattning såsom biträdande föredragande.

Kontrollen å Tullkommissionen har ansett, att de direkt till styrelsen redo

utbetalningar, ylande tullförvaltningarna borde i allmänhet erhålla väsentligt friare

händer än nu att bestrida utgifter för tullverkets räkning. I sådant

avseende har kommissionen föreslagit, att åtskilliga närmare angivna

slao- av utgifter måtte få av tullförvaltningarna utbetalas utan för värjo

särskilt fall lämnat bemyndigande (II: sid. 29 o. f.). Förslaget innebär

en icke oväsentlig utvidgning av den befogenhet, som enligt § 128

tjänstgöringsreglementet för tullverket nu tillkommer tullförvaltningarna

i sådant hänseende. Men härjämte har kommissionen ifrågasatt, att den

tullförvaltningarna jämlikt § 129 tjänstgöringsreglementet åliggande skyldighet

att å andra förskottsvis bestridda utgifter, än de i § 128 nämnda,

söka anordning hos styrelsen, innan utgifterna få i räkenskapen avföras,

måtte upphöra och hela anordningsförfarandet ersättas med en av generaltullstyrelsens

kameralbyrås revision i efterhand verkställd granskning

av de av tullförvaltningarna bestridda utgifternas formella och sakliga

behörighet. . .

Dessa förslag har generaltullstyrelsen lunnit sig i huvudsak hora

biträda (U. II: sid. 29). ^ .

Departement» Den sålunda föreslagna omläggningen synes också mig ändamals
ehefen.

enlig. Därest enligt min förut uttalade uppfattning distriktchefsmstitu
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 63

tionen icke blir återupprättad inom tullverket, torde emellertid vid

genomförande av den här ifrågavarande omläggningen böra vidtagas en

eller annan modifikation i fråga om beskaffenheten av de utgifter, som

.skulle få utan särskilt bemyndigande bestridas av tullförvaltningarna.

'' f v C v >'' * ''

Beträffande de räkenskaper, som för granskning skulle överlämnas Kattatill

kammarrätten (numera till riksräkenskapsverket), har Kungl. Makt invenierin9- med anledning av en utav riksdagen gjord framställning genom kungörelse

^ den 15 december 1905 (nr 76) förordnat, att till styrkande av

den i sådan räkenskap utbalanserade behållning inventering skall förrättas

å sista söckendag^ av räkenskapsåret, efter det in- och utbetalningarna

för dagen upphört, eller, där hinder härför möter, å det nästföljande

årets första söckendag, förrän in- och utbetalningarna för samma dag

taga sin början. Detta stadgande, vilket således gäller även för tullverket,

har för dess del fullständigats med vissa tillämpningsföreskrifter,

intagna dels i verkets tjänstgöringsreglemente, dels i ett av generaltullstyrelsen

den 21 november 1906 utfärdat cirkulär. Tullkommissionen

har nu framlagt det förslag, att förenämnda kungörelse måtte för tullverkets

del upphävas, enär av densamma föranleddes ej oväsentliga kostnader

utan motsvarande värde (II: sid. 34).

Mot en sådan åtgärd liar generaltullstyrelsen förklarat sig icke

hava något att erinra. Samtidigt har styrelsen i anledning av förslag

i sådan riktning av tullkommissionen hemställt, att i stället för kungörelsen

matte meddelas föreskrifter om verkställande av kassainventeringar

hos tullverkets redogörare å på förhand ej kungjorda tider dels

av vederbörande tulldirektörer, dels av från generaltullstyrelsen utsända

tjänstemän.

... .. ^en uppkomna frågan synes mig icke lämpligen böra avgöras, Departement

torrån utredning blivit verkställd, huru förhållandena i förevarande hän- ^/enseende

gestalta sig i andra sådana verk, vilkas räkenskaper tidigare

skulle överlämnas till kammarrätten men numera skola ingå till riksräkenskapsverket.

Jag är därför icke beredd att vid detta tillfälle taga

slutlig ställning till frågan.

Beslutanderätten i en hel del smärre ärenden av kameral natur, Diver,e kamévilka

nu handläggas av generaltullstyrelsen, har tullkommissionen ansett ralär<™dens

kunna och böra i större eller mindre mån överflyttas på kameralbyrå- aivorandi~

chefen i styrelsen eller undantagsvis annan befattningshavare (II: sid.

32 o. f.).

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts •proposition Nr 330.

Kommissionens uppfattning härutinnan har i huvudsak delats av

o-eneraltullstyrelsen, som i sådant avseende föreslagit (T . II: sid. 30 o. fV|T

att beslutanderätten i fråga om vissa närmare angivna nyanskaffningar

för tullförvaltningarnas behov måtte tillkomma vederbörande tulldirektörer,

dock att, om någon hithörande utgift överstege visst av

generaltullstyrelsen stadgat belopp, frågan borde underställas styrelsens

prövning; . . .

att från tullföTvaltningarna ingående rekvisitioner a förbrukningsartiklar

måtte utan föredragning inför styrelsen få expedieras av kameralbyrån

efter kameralbyråchefens granskning och godkännande;

att tillstånd till avförande ur tullförvaltningarnas inventarieförteckningar

av obrukbara inventarier måtte få, vad beträffar tullförvaltning,

som stode under chefskap av tulldirektör, lämnas av denne och i

övrigt av kameralbyråchefen;

att beslutanderätten i fråga om alla utgifter för styl elsens räkning,

vilka icke överstege visst av styrelsen bestämt belopp, måtte tillkomma

kameralbyråchefen; ...

att verkställigheten av styrelsens upphandlingsbeslut likaledes matte

ankomma på kameralbyråchefen; 1 ''

att till kameralbyrån ingående inventeringsinstrument måtte, dar

ej särskild anledning till annat förfarande förelåge, få handläggas av

kameralbyråchefen utan föredragning inför styrelsen,

att på kameralbyråchefen måtte ankomma att utan föredragning

inför styrelsen gå i författning om överlämnande av till styrelsen ingående

kontanta medel till tulldirektörsexpeditionen i Stockholm;

att handläggning av ansökningar om utbetalning av pensioner å

annan ort måtte ankomma på kameralbyråchefen utan föredragning inför

styrelsen *

att ärenden angående utbekommande av kontant beklädnadsersättning

i stället för uniform in natura samt om inlösen av beklädnadspersedlar

efter avgångna tjänstemän måtte få på enahanda sätt prövas;

att ansökningar om utbekommande av anmärkningsarvode ävenledes

måtte utan föredragning inför styrelsen ankomma på kameralbyråchefens

handläggning och berörda arvode få, efter kameralbyråchefens

beslut, utbetalas av tulldirektörsexpeditionen i Stockholm; samt

att utbetalning av förskott till tjänstemän i tullverket i och for

inspektions- eller tjänsteresor jämväl måtte få äga rum efter beslut av

kameralbyråchefen utan föredragning inför styrelsen.

Departements• Vad angår förslaget rörande utbekommande av anmärkningsarvode,

chefen'' får jag erinra därom, att, sedan 1920 års riksdag i skrivelse den 18

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

juni 1920 (nr 387) anmält sitt beslut angående upphävande av den vissa

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk

och postsparbanken tillkommande rätt till anmärkningsarvode,

Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 december 1920 (nr 834) förordnat,

att, där enligt då gällande avlöningsreglementen eller eljest meddelade

föreskrifter statens tjänsteman ägde uppbära anmärkningsarvode, sådant

arvode icke skulle utgå för belopp, som återburits eller inbetalts på grund

av anmärkningar, vilka till vederbörande ämbetsverk ingivits efter utgången

av år 1920; dock att tjänsteman, som icke enligt de för honom

gällande avlöningsbestämmelser vore skyldig underkasta sig upphörande

av eller minskning i extra inkomster, som vore förenade med tjänsten

eller utginge för bestyr i sammanhang därmed, skulle bibehållas vid

den rätt till anmärkningsarvode, som enligt samma bestämmelser kunde

tillkomma honom. Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1910

(nr 78) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från

och med 1911 års början fastställda nya avlöningsförmånerna för generaltullstyrelsen

är den,'' som tillträtt den nya avlöningsstaten för styrelsen,

skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande

av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Då, enligt vad jag

inhämtat, samtliga innehavare av tjänster hos generaltullstyrelsen, vid

vilka anmärkningsarvode hittills förekommit, övergått å nyssberörda

stat, torde således efter ingången av år 1922 ej föreligga anledning att

inom styrelsen handlägga ärenden angående anmärkningsarvode utom

möjligen i ett eller annat undantagsfall, där det slutliga avgörandet

av vederbörande anmärkning tilläventyrs fördröjts. Den ifrågasatta omläggningen

i behandlingen av ifrågavarande ärenden synes mig därför

icke erforderlig.

De övriga återgivna förslagen, vilkas genomförande lärer kunna

försiggå utan riksdagens medverkan, finner jag mig kunna såsom

ledande till arbetsbesparing understödja, så mycket hellre som det

förefallit mig att avgörandet av de ärenden, vilka enligt förslagen

skulle komma att undantagas från föredragning inför styrelsen, icke

behövde bero på tillämpning av några mera svårtolkade författningsbestämmelser.

Revisionen av tullförvaltningarnas till generaltullstyrelsens revisionsbyrå

ingående journaler kan uppdelas dels i en ren sifferrevision,

dels i en mera saklig revision, avseende kontroll därå, att de författningar,

vilkas tillämpning ankommer på tullverket, blivit rätt tillämpade.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (Nr 330.) 9

Revisioners

utförande.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Tulltaxeänd
ringar.

Departements
chefen.

Tjänstetillsättningar

och

tjänstledigheter.

Departements
chefen.

Bestraffning.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Vad beträffar silf errevisionen, har tullkommissionen föreslagit, att densamma

borde verkställas icke såsom nu fullständigt utan allenast medelst

systematiska stickprov (II: sid. 60 o. f.).

Generaltullstyrelsen har motsatt sig berörda förslag (U. II: sid. 62),

genom vilket enligt styrelsens uppfattning bleve, huru proven än anordnades,

överlämnat åt en ren slump, huruvida eventuella fel upptäcktes.

Med avseende å de oriktigheter, vilka kunna uppdagas vid revisionen,

har däremot kommissionen föreslagit (II: sid. 61) och generaltullstyrelsen

tillstyrkt (U. II: sid. 63), att de anmärkningar, som angående

dessa felaktigheter utfärdats, borde i syfte av arbetsbesparing

få av revisionsbyråchefen utan föredragning inför styrelsen antingen

fastställas, där desamma av vederbörande redogörare erkänts såsom riktiga,

eller förklaras förfallna, där de såsom nöjaktigt förklarade frånträtts.

Jag delar generaltullstyrelsens åsikt i dessa frågor.

Tullkommissionen har ifrågasatt åläggande för generaltullstyrelsen

att, i regel en gång varje år, taga initiativ till ändringar i tulltaxan

av formell art, som ansetts behövliga (II: sid. 82).

Mot förslagets grundtanke har generaltullstyrelsen icke haft något

att erinra (U. II: sid. 83).

Icke heller jag har principiellt något att invända mot förslagets

genomförande, vilket synes kunna åstadkommas genom enbart en bestämmelse

i av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion för generaltullstyrelsen.

Vid behandling av frågorna om besättande av tjänster samt beviljande

av ledigheter inom tullverket (II: sid. 85 o. f.) har tullkommissionen

kommit till det slut, att någon överflyttning av tjänstetillsättningar

från generaltullstyrelsen till lokal tullmyndighet icke skäligen

borde med hänsyn till det jämförelsevis begränsade antalet tjänstemän vid

verket äga rum men att en ytterligare ^centralisation av tjänstledighetsärendena

utöver den nu föreskrivna kunde utan olägenhet vidtagas.

Till enahanda resultat i frågorna har generaltullstyrelsen kommit

(U. II: sid. 86).

Till dessa principuttalanden anmäler jag min anslutning.

Frågor om disciplinär bestraffning av tullpersonal äro för närvarande

förbehållna generaltullstyrelsen, som avgör dessa enligt enrådighetssystemet.

Emellertid har tullkommissionen ansett, att sådan bestraffningsrätt

borde i viss utsträckning tillkomma även tull direktörer och distriktchefer.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Med anledning härav har generaltullstyrelsen såsom sin uppfattning

uttalat, att all verklig bestraffning fortfarande borde ankomma på

styrelsen och att de lokala chefsmyndigheterna endast skulle äga att

vid fel eller försumlighet i tjänsten eller ådagalagt klandervärt uppförande

genom föreställningar, erinringar, tillrättavisningar och varningar söka

rätta den felande och i fall av behov avstänga honom från tjänstgöring,

intill dess generaltullstyrelsen meddelat vidare beslut.

Beträffande bestraffningsärendens handläggning hos generaltullstyrelsen

har tullkommissionen förmenat, att sådan borde ske kollegialt

(ii: sid. 99), en mening, som styrelsen ansett sig böra biträda (U. II:

sid. 101).

Mot generaltullstyrelsens uppfattning i förevarande hänseenden Depa(^^nt>''

finner jag ej anledning till erinran. De erforderliga bestämmelserna

torde böra få sin plats dels i tullverkets tjänstgöringsreglemente, dels i

instruktionen för generaltullstyrelsen.

Beslutanderätten i fråga om inrättande eller indragning av

tullexpeditioner och gränsstationer tillkommer för närvarande Kungl. grämstaMaj:t.

Då tullkommissionen funnit dessa frågor icke vara av den

betydelse, att så fortfarande behöver vara förhållandet, har kommissionen ,a an em’m

föreslagit (II: sid. 91; I: sid. 128), att nämnda rätt måtte i stället tillläggas

generaltullstyrelsen.

Förslaget har tillstyrkts av generaltullstyrelsen (IT. II: sid. 91;

U. I: sid. 48).

Åven jag biträder förslaget, vilket endast lärer påkalla ändring i Departement!- instruktionen för generaltullstyrelsen. I

I Stockholm, Göteborg och Malmö handhaves tullverkets lokala Lokaifdrvaitförvaltning

av tullförvaltningar med särskilda avdelningar, som hand- B‘

lägga var sin klass av de vid andra fullständiga tull förvaltningar före- aJLuir^lr

kommande göromål. Denna uppdelning har sin grund i den omfattande *'' Stockholm,

rörelsen i nämnda tre städer, vilken ansetts icke medgiva, att alla slag

av förekommande tullgöromål där, liksom i övriga stapelstäder, förrättas

av endast en avdelning, tullkammare. I vardera av städerna Stockholm

och Göteborg äro avdelningarna till antalet sex samt benämnas

tullkammare, uppbördskontor, konfiskations- och kassörskontor, packhusinspektion,

nederlagskontor och tullbevakningsinspektion. I Malmö äro

avdelningarna däremot på grund av rörelsens något mindre omfattning

endast fyra, nämligen tullkammare (som handlägger även nederlagsgöromål),

uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontor, packhusinspek
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.s proposition Nr 330.

tion och tullbevakningsinspektion. Tullkammare ocn packhusinspektion

hava stundom under sig ett slags avdelningskontor. I Stockholm finnas

sålunda under tullkammaren tullkammaravdelningarna vid Stadsgårdshamnen

och vid Blasieholmen samt under packhusinspektionen packhusavdelningarna

vid Stadsgårdshamnen och vid Blasieholmshamnen, tullavdelningen

å Riddarholmen samt tullavdelningarna för postpaket och

för järnvägsgods vid Kungsgatan. I Göteborg åter finnes under tullkammaren

tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkammarexpedition

samt under packhusinspektionen packhusavdelningen vid Nya Masthuggskajen

och tullavdelningen för postpaket i huset »Hertzia» vid packhusplatsen.

I Malmö förekommer ej för närvarande något dylikt avdelningskontor.

— Lokaltullförvaltningsavdelningarna i sagda tre städer lyda

omedelbart under generaltullstyrelsen, i Göteborg och Malmö dock med

den modifiering, att en tulldirektör i vissa avseenden utgör högsta tullmyndigheten

på platsen. Till tulldirektör förordnas för en tid av högst fem

år i sänder och med bibehållande av egen tjänst någon bland föreståndarna

för tullförvaltningsavdelningarna därstädes mot ett årligt tilläggsarvode

ej överstigande 1,000 kronor. Föreståndarskapet vid tullförvaltningsavdelningarna

utövas vid tullkamrarna av tullförvaltare och överkontrollör

gemensamt, vid packhusinspektionerna av överinspektör och överkontrollör

gemensamt, vid tullbevakningsinspektionerna av överinspektör

samt vid övriga tullförvaltningsavdelningar av tullförvaltare. De underlydande

avdelningskontoren förestås av förste kontrollörer med undantag

av tullkammaravdelningen vid Blasieholmen, som förestås av en kontrollör,

samt tullavdelningen å Riddarholmen, som förestås av en kammarskrivare.

Denna organisation av tullförvaltningarna i rikets tre största städer

har, såsom jag redan i det föregående i korthet omnämnt, givit tullkommissionen

anledning till erinringar, till viss del stödda på anmärkningar

från näringslivets och tulltjänstemannasammanslutningarnas sida (II: sid.

125 o. f.). Så har kommissionen funnit önskvärt, att bristen på gemensamt

chefskap avhjälptes, att antalet tullförvaltningsavdelningar inskränktes, att

ett antal nya avdelningskontor inrättades, att det dubbla chefskapet vid

vissa avdelningar upphörde samt att i en del fall föreståndarskapet för dylika

kontor anförtroddes åt tjänstemän i något högre ställning än för närvarande.

Av berörda förslag må här närmare redogöras för de fyra förstnämnda.

Vad först beträffar det tilltänkta gemensamma chefskapet, har tullkommissionen

ansett sådant böra åstadkommas genom anställande i envar

av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö av en tulldirektör,

som icke borde tillika vara avdelningschef. Tulldirektören borde tillsättas

av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektören och hava en

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

egen expedition, benämnd tulldirektörsexpeditionen. Såsom tulldirektörens

närmaste man skulle anställas en överkontrollör, avsedd att utöva

närmaste chefskap för den vid tulldirektörsexpeditionen anställda

personal och att vid förfall för tulldirektören inträda såsom dennes vikarie.

Tulldirektörsexpeditionen borde bestå av ett kansli och en kassa, avsedda,

kansliet för beredning av ärendena, registrering av ankommande

post, uppsättning av utgående expeditioner och förande av personalregistren

samt kassan för handläggning av de göromål, som nu ankomme

på konfiskations- och kassörskontoret, nämligen upprättande av avlöningslistor,

bestridande av utbetalningar, förande av beklädnadsliggare

och diverse inkomsters journal samt handläggning av ärenden angående

bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer. Under tulldirektören skulle

de smärre tullförvaltningarna i respektive Stockholms, Göteborgs och

Malmö tullkammardistrikt lyda (II: sid. 118). — En ledamot av kom
missionen

har förklarat sig kunna biträda förslaget om anställande av

en överkontrollör endast under förutsättning, att tulldirektörerna finge

sig vissa distrikt tilldelade.

Såsom skäl för införande av ifrågavarande institution har tullkommissionen

anfört bland annat följande (II: sid. 127 o. f.). En tulldirektör

kunde genom sin dagliga beröring med trafiken på platsen få

noggrann kännedom om alla densamma vidkommande omständigheter

och därigenom utan tidsutdräkt bilda sig ett riktigt omdöme om de

frågor, som underställdes hans avgörande. Till fördel vore, att förhandlingar

med tulldirektören kunde ske muntligt, varigenom det för

allmänheten betungande skriftliga förfarandet bleve väsentligen inskränkt.

För övrigt hade en tulldirektör genom den möjlighet till ingripande på

ett tidigt skede, som stode honom till buds, ofta möjlighet att på ett

enkelt sätt ordna angelägenheter, som eljest lätt kunde leda till en del

mer eller mindre svårartade komplikationer. För tullverket vore det

av synnerlig betydelse att på envar av de ifrågavarande stora tullplatserna

äga någon, som utjämnade de meningsskiljaktigheter, vilka lätt

nog uppkomme mellan olika tullförvaltningsavdelningar; den, som skulle

vara skickad därför, måste emellertid, såsom föreslagits, hava eu fullt

självständig ställning över avdelningarna. Ur synpunkten av personalens

effektiva utnyttjande vore det nödvändigt, att eu högsta chef på platsen

kunde förfoga över arbetsstyrkan och sätta in densamma efter växlande

behov. Det gagn, som tulldirektören endast härmed skulle göra, komme

att tillfullo uppväga statsverkets kostnad för hans avlönande.

Generaltullstyrelsen har i denna fråga förklarat sig i allt huvudsakligt

ense med tullkommissionen (U. II: sid. 109 o. f.). Emellertid

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

har styrelsen, med anledning av de omfattande organisationsgöromål,

som måste förekomma vid inrättandet av tulldirektörsexpeditionerna

samt i och för den ifrågasatta inskränkningen i antalet avdelningar vid

tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, funnit det synnerligen

önskvärt, att tulldirektörerna finge träda i funktion någon tid,

exempelvis tre månader, innan den nya staten för tullverket trädde i kraft.

Detta tillstyrkande av förslaget, i vad detsamma rörer formen för

tulldirektörsbefattnings tillsättande, har föranlett Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

att i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 9

december 1920 framhålla vikten av att förordet till sådan befattning

avgåves av generaltullstyrelsen in pleno.

Vidkommande härefter den ifrågasatta inskränkningen i tullförvaltningsavdelningarnas

antal har tullkommissionen funnit att tullförvaltningarna

i ifrågavarande städer borde omfatta allenast tre huvudavdelningar,

benämnda tullbevakningsinspektion, packhusinspektion och

kammarkontor. Vid denna omläggning skulle de grupper av ärenden,

som hittills omhänderhafts av de båda förstnämnda avdelningarna, fortfarande

handläggas därstädes, varemot journals- och räkenskapsföringen,

som nu vore fördelad, i Stockholm och Göteborg på fyra och i Malmö

på två avdelningar, lämpligen borde, med undantag för de på konfiskations-

och kassörskontoren ankommande göromålen, vilka borde överflyttas

på tulldirektörsexpeditionerna, sammanföras på en avdelning,

kammarkontoret. Av detta kontor skulle alltså komma att handläggas,

förutom nuvarande tullkammargöromål, även nederlagsärenden och uppbördsärenden,

så att kammarkontoret bleve en avdelning för kamerala

göromål i allmänhet.

Detta förslag har generaltullstyrelsen funnit sig ej böra motsätta

sig, enär någon besparing kunde för statsverket omedelbart inträda såsom

en följd av vad som föreslagits, men betonat att allmänhetens fördelar

av förslagets genomförande måste till följd av lokalsvårigheter

under avsevärd tid framåt bliva väsentligt mindre, än som avsetts. Benämningarna

»packhusinspektion» och »kammarkontor» har styrelsen

emellertid ansett böra utbytas mot de enligt styrelsens mening mera

tydliga beteckningarna »tullbehandlingsinspektion» respektive »tullkontor».

I fråga om nyinrättande av avdelningskontor har tullkommissionen

föreslagit och generaltullstyrelsen tillstyrkt, att i Malmö måtte anordnas

en tullavdelning för postpaket och en tullavdelning vid ångfärjestationen.

Förslaget har haft sin upprinnelse i ett av Skånes handels-, industri-

och sjöfartskammare hos kommissionen gjort yrkande i sådan

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

riktning, till stöd varför åberopats dels den avsevärda omfattningen av

postpaket- och ångfärjetrafiken, dels den minskning i tidspillan och omgång

för allmänheten, som genom förslagets genomförande skulle åstadkommas

(II: sid. 145 o. f.).

Yad slutligen beträffar avskaffandet av det dubbla chefskapet, har

en sådan åtgärd anbefallts av tullkommissionen såväl ur synpunkten av

att delat chefskap vore ur organisatorisk synpunkt felaktigt som med

hänsyn till att anordningen vore ägnad att medföra praktiska olägenheter,

i det att ärendenas behandling lätt kunde fördröjas och känslan

av ansvar vid desammas avgörande slappas (II: sid. 224 och 250).

Åven ifrågavarande förslag har biträtts av generaltullstyrelsen

(U. II: sid. 151 och 159).

För egen del kan jag i allt väsentligt tillkännagiva min anslutning

till generaltullstyrelsens uppfattning i förevarande frågor. Till

närmare förklarande av min ståndpunkt i vissa avseenden ber jag få

anföra följande.

Av den redogörelse, jag nyss lämnat, torde framgå, att ett bifall

till tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag rörande

tulldirektörerna skulle innebära såväl ett upptagande av Stockholm

bland de platser, där sådana befattningshavare finnas, som ock en utvidgning

av tulldirektörernas befogenhet och i samband därmed förbättring

av formen för deras anställning. I förstnämnda avseende har

förslag redan förut varit framlagt, nämligen av 1908 års tullstatskommission,

som ur skilda synpunkter fann anställandet av en tulldirektör

i Stockholm högeligen önskvärt. 1910 års riksdag delade emellertid icke

denna tullstatskommissionens uppfattning utan förmenade, att generaltullstyrelsen

såsom den högsta tullmyndigheten på platsen otvivelaktigt

måste vara närmast och bäst skickad att utöva förmanskapet över avdelningarna

därstädes (skr. nr 7: sid. 28). Härutinnan är jag, som nämnts,

av motsatt mening. Redan den omständigheten, att trafikerande vid

uppstående tvist med någon tullförvaltningsavdelniug i Stockholm måste

stanna i tveksamhet vid avgörandet av, till vilken tjänsteman hos generaltullstyrelsen

han bör vända sig för erhållande av muntligt besked

i den föreliggande frågan, som givetvis kan beröra flera byråers inom

styrelsen verksamhetsområde, måste tala för det om förmälda systemets

utdömande. Härtill kommer att, därest, som oftast lärer ske, hänvändelse

göres till ledamot i styrelsen, den upplysning, som därvid kan

erhållas, måste förutsättas ofta bliva lämnad under särskilda reservationer,

då dels kännedomen om åtskilliga på frågan tilläventyrs inverkande

lokala förhållanden icke gärna alltid kan vara tillräckligt full
-

-Oepartemenle
chefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ständig för omedelbart slitande av den uppkomna tvisten, dels ock

samma tvist kan tänkas sedermera bliva i mera utrett skick föremål

för behandling av styrelsen efter skriftlig framställning från vederbörande,

däri den tillfrågade styrelseledamoten har att deltaga. Valet

mellan detta system, vilket nödgar till avgivande av dylika svävande

besked och ett, som visat sig även i sitt outvecklade skick i regel innebära

möjlighet till lämnande av snabba och omedelbart giltiga upplysningar,

har synts mig icke behöva föranleda tvekan. Slutligen må

uppmärksamheten fästas därå, att för den händelse de högre tjänstemännen

hos styrelsen skulle i den omfattning, trafiken vid tullförvaltningen

i Stockholm numera får anses påkalla, sysselsättas med lämnande

av muntliga förklaringar, råd och upplysningar till härvarande

allmänhet, skriftliga ärenden av kanske vida mera betydelsefull natur

från skilda delar av riket måste bliva över hövan fördröjda. En ökning

av den högre tjänstemannapersonalen hos styrelsen enbart av berörda

anledning torde väl nämligen knappast kunna med framgång ifrågasättas,

särskilt som någon ekonomisk vinst vid jämförelse med kostnaden

för anställande av en tulldirektör tydligen icke vore att därigenom påräkna.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle tulldirektör bliva tillerkänd

verkligt chefskap över samtliga tullförvaltningsavdelningar i vederbörande

stad och tullförvaltningen å andra orter inom tullkammardistriktet,

samtidigt varmed han skulle befrias från hittillsvarande uppdrag

såsom chef för någon tullförvaltningsavdelning. Meddelande av

befogenhet sådan som den åsyftade förefaller mig så mycket mera erforderligt,

därest, såsom ifrågasatts, åtskilliga av generaltullstyrelsen

hittills i första hand avgjorda slag av ärenden framdeles bliva undantagna

styrelsens omedelbara behandling. Att tulldirektör för att

fullt opartiskt och i tillräcklig utsträckning förmå uppfylla tullverkets

och trafikens krav måste helt ställas utom beroende av varje tullförvaltningsavdelning,

synes mig knappast kunna med fog bestridas.

Beträffande förslaget om upphörande av det dubbla chefskapet vid

vissa av tullförvaltningsavdelningarna i ifrågavarande tre städer får jag

erinra om, att ett sådant chefskap tidigare förefunnits vid ett flertal

övriga tullförvaltningar i riket. Ett förslag av 1908 års tullstatskommission

föranledde emellertid ändring i detta förhållande från och med

år 1911. Vid den förberedande behandlingen av berörda förslag synes

dåvarande chefen för finansdepartementet hava väl funnit det förmånligt,

om förändringen kunnat genomföras beträffande tullförvaltningen i

dess helhet men ändock avstyrkt en sådan fullständig omläggning på

grund av den däremot gjorda invändningen, att en enda person icke

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 330.

kunde medhinna ledningen och övervakandet av alla respektive avdelning

åliggande göromål (prop. 1910: nr 60, sid. 76). Denna invändning

kan jag ej finna fullt bärande. Utan tvivel kan biträde med

handledning och kontroll, som sålunda ansetts vara och enligt min uppfattning

även är behövlig, bliva tillfyllest, om också icke den, som

lämnar dylikt biträde, har delaktighet i ansvaret för hela tullförvaltningsavdelningens

skötsel.

Benämningen å den tullförvaltningsavdelning, som av tullkommissionen

betecknats »kammarkontor)) men av generaltullstyrelsen benämnts

»tullkontor», finner jag böra hellre utgöra »tullkameralkontor» såsom

ännu tydligare utmärkande, att därstädes handlägges huvudparten av

de vid tullförvaltningen förekommande kamerala ärenden. Övriga av

generaltullstyrelsen föreslagna benämningar å tullförvaltningsavdelningarna

föranleda ej någon erinran från min sida. I överensstämmelse

härmed kommer jag att i fortsättningen upptaga de olika huvudavdelningarna

vid tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

såsom »tullbevakningsinspektion», »tullbehandlingsinspektion» och »tullkameralkontor».

I

I anslutning till ett uttalande av Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare

(II: sid. 184) om överflyttning till tullbevakningsinspektion

av vissa klareringsgöromål, som nu verkställas å tullkammaren, har tullkommissionen

föreslagit, att debitering, uppbörd och redovisning avskeppsumgälder,

såväl inkommande som utgående, måtte ankomma på tullöevakningsinspektionen

samt att utklarering av fartyg måtte i sin helhet

ske hos nämnda inspektion. Grunden till detta förslag har angivits

vara, att genom en sådan anordning en avsevärd lättnad skulle beredas

trafiken, därigenom att denna då icke skulle vid utklarering av fartyg

behöva hänvända sig till mera än en avdelning, nämligen tullbevakningsinspektionen,

under det att nu fordrades medverkan även av tullkammaren.

— I sammanhang härmed har kommissionen ifrågasatt, att de bestyr,

som härrörde av tullverkets befattning med utfärdande av mätbrev för fartyg,

likaledes måtte överflyttas från tullkammaren till tullbevakningsinspektionen.

Generaltullstyrelsen har funnit de ifrågasatta förändringarna i

stort sett lämpliga (U. II: sid. 134 o. f.).

Denna uppfattning delas även av mig. Förslagen synas kunna

genomföras av generaltullstyrelsen själv.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.)

Tullbevakningsinspek•

Hons göromål.

Departements
chefen.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Tullbehandling

s förrättare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Frågan, huruvida och i vilken mån tjänsteman, som verkställer

tullbehandling, därvid bör vara biträdd av annan tjänsteman, är för

närvarande reglerad genom bestämmelser i § 52 av tjänstgöringsreglementet

för tullverket. Dessa innehålla, att vid tullbehandling i tullpackhus

ävensom vid all tullbehandling av manufaktur- och hantverksvaror,

av brännvin och sprit samt av tobak, när dessa varor angivits

till direkt förtullning eller till uppläggning å nederlag, den som verkställer

tullbehandlingen skall såvitt möjligt biträdas av annan tjänsteman.

Tullkommissionen har ansett (II: sid. 191), att nämnda bestämmelser

borde dels i så måtto skärpas, att all tullbehandling i enskild

persons lokal förklarades skola ..ske i två tjänstemäns närvaro, dels i

den mån mildras, att vid tullbehandling av passagerareffekter eu enda

tjänstemans närvaro finge anses tillfyllest. Emellertid skulle enligt kommissionens

mening vederbörande tullförvaltningschef alltid äga att, i fall

då han ansåge skäl därtill föreligga, giva särskild order om, att två tjänstemän

skulle närvara vid tullbehandlingen; och borde tillika gälla, att,

så ofta förrättning verkställts av två tjänstemän, båda skulle underskriva

tullbehandlingsattesten.

Generaltullstyrelsen åter har på anförda skäl (U. II: sid. 138 o. f.)

funnit ytterligare jämkningar i de nuvarande bestämmelserna önskvärda

och angivit sin närmare uppfattning härvidlag vara den, att vid tullbehandlingsförrättning,

som avsåge bestämmande av belöpande tull, förrättningsmannen

skulle biträdas av annan tjänsteman i följande fall, nämligen:

då förrättningen avsåge manufaktur- och hantverksvaror med undantag

för passagerareffekter, för så vitt icke med hänsyn till förrättningens

beskaffenhet och de lokala förhållandena samt omständigheterna

i övrigt tullförvaltningens eller packhusets föreståndare funne en enda

tjänsteman kunna på för statsverket betryggande sätt utöva kontroll

över tullbehandlingen vid flera expeditioner;

vid tullbehandling av brännvin och sprit samt tobak ävensom vid

tullbehandling i enskild persons lokal, i sistnämnda fall dock med de

undantag, som vederbörande tull förvaltnings- eller tullpackhusföreståndare

med hänsyn till förrättningens enklare beskaffenhet eller mindre omfattning

kunde pröva skäligt medgiva; samt

i övriga fall, då tullförvaltnings- eller packhusföreståndare funne

statsverkets säkerhet sådant påfordra.

Mot tullkommissionens förslag, att, då förättningsmannen varit

åtföljd av biträde, även biträdet skulle underskriva attesten — vilket

förslag innebär, att nuvarande inskränkning i ansvarsskyldighet^! för

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 75

biträdet ersättes med ansvar för honom beträffande attestens hela innehåll

— har generaltullstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra.

Uppdragande av grundlinjerna för bestämmelserna om deltagande DeparUmentsi

tullbehandlingsförrättning är givetvis förenat med stora vanskligheter, chefenvid

det förhållande att hänsyn måste tagas icke blott till vikten av

att tullbehandlingens riktighet ej till förfång för det allmänna äventyras

utan även till nödvändigheten av att statsverkets utgifter för personal

icke hålles inom vidare gränser än som kan anses oundgängligen

nödigt. Det synes mig emellertid, som om generaltullstyrelsen skulle

genom sitt förslag i ämnet lyckats rätt väl vid sitt försök i detta avseende.

Särskilt tilltalande har enligt mitt förmenande varit det resultat,

vartill styrelsen kommit vid övervägande av behovet av tullbehandlingsbiträde

i packhuslokalerna, nämligen att sådant biträde borde

icke såsom nu vara ovillkorligt utan göras beroende av dels den tullbehandlade

varans art, dels ock på det föreliggande fallet inverkande

särskilda omständigheter. Genom ett dylikt stadgande, som icke skäligen

kan anses förringa tryggheten av en i alla avseenden tillfredsställande''

tullbehandling, undvikes den statsekonomiskt ofördelaktiga anordningen

att nödgas räkna med dubbel uppsättning arbetspersonal i packhusen

för en avsevärd mängd tullbehandlingsexpeditioner, änskönt såväl allmänt

övervakande tjänstemän som i viss mån de trafikerande därstädes utöva

kontroll över tjänsteförrättningarnas behöriga gång. Den åt packhusen

hittills givna särställningen förefaller mig så mycket mindre motiverad,

som tullbehandlingsförrättning utom sådan lokal tydligen lättare undandrager

sig granskning. Den likabehandling i omnämnda hänseende av

gods i och utom packhus, som nu tilltänkts, medför även den förbättring

i rådande förhållanden, att tullbehandlingen av varor, vilkas

beskaffenhet ansetts i allmänhet nödvändiggöra särskild tullbehandlingskontroll

inom packhus, icke skulle kunna undgå sådan kontroll, endast

därför att varorna vid tullbehandlingstillfället befunne sig å öppen kaj.

På det hela taget är jag således ense med generaltullstyrelsen i

föreliggande ämne. Dock förefaller det mig, som om rätten för tullförvaltnings-

eller packhusföreståndare att under vissa förutsättningar

pröva behovet av tullbehandlingsbiträde möjligen skulle kunna utsträckas

till ytterligare tvenne fall. Jag syftar härvid på tullbehandlingarna av

brännvin och sprit samt av tobak. Med den begränsning i införselrätten

för nämnda varuslag och den kontroll, som till följd härav annorledes

än genom tullverket utövas, torde i det övervägande antalet fall risken

för oriktigt förfarande vid tullbehandlingarna av dessa vara särdeles

ringa. Då av en dylik utsträckning i prövningsrätten tydligen skulle

s. 76 Kontrollera mot PDF

Organisation

av tuUförvaltningen

i Hälsingborg.

Departements
chefen.

Uppbörds
bestyren.

76 Kungl. Mnj:ts proposition Nr 330.

härflyta inbesparing av arbetskraft för tullverket och stundom jämväl

minskade utgifter för trafikerande, synes anledning föreligga för generaltullstyrelsen

att med den av mig nyss angivna utgångspunkt taga denna

del av frågan under förnyat övervägande vid utarbetande av de blivande

tjänstgöringsbestämmelserna i ämnet.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har vidarefört en föreningen

tillhandakommen framställning från tullförvaltaren i Hälsingborg

om uppdelning av tullkammaren därstädes på olika avdelningar i likhet

med vad skett beträffande tullförvaltningarna i rikets tre största städer

(II: bil. sid. 69). Till stöd härför har tullförvaltaren åberopat göromålens

stora omfattning och vikt. I senare avgivet yttrande har tullkammaren

på platsen understrukit önskvärdheten av den ifrågavarande

organisationsförändringen men likväl uttalat, att tullkammaren icke för

närvarande ville göra hemställan i sådan riktning.

Tullkammarens uppfattning har delats av generaltullstj^relsen, som

dock uttalat, att behovet av uppdelningen antagligen skulle inom en

icke alltför långt avlägsen framtid visa sig ofrånkomligt (U. II: sid. 161).

Vad sålunda förekommit ger mig icke tillräcklig anledning att för

närvarande lämna min medverkan till åvägabringande av den omnämnda

förändringen.

Angående det saft, varpå uppbördsbestyren för närvarande skola

handläggas vid tullkamrarna, upptager § 102 i tjänstgöringsreglementet

för tullverket vissa bestämmelser, tillkomna - på initiativ av 1908 års

tullstatskommission. De innebära i huvudsak, att uppbörd skall verkställas,

vid förvaltning, där föreståndaren är ensam tjänsteman eller där, förutom

föreståndaren, allenast tjänsteman av lägre grad finnes anställd,

av föreståndaren men vid annan förvaltning av därstädes anställd underlydande

tjänsteman av högre grad, som därtill förordnas av generaltullstyrelsen.

Jämlikt § 160 i tjänstgöringsreglementet har uppbördsmannen

att för varje dag redovisa inflytande uppbörd till tullförvaltningens

föreståndare mot kvitto i kassajournalen.

Syftet med dessa bestämmelser lärer hava varit dels att bereda

tullförvaltarna tillfälle att mera allsidigt övervaka göromålen i allmänhet,

än som tillförne varit möjligt, då tullförvaltarna i regel själva mottogo

inflytande medel, dels ock att åstadkomma en effektiv kontroll. Till

vinnande av fullständigare tillämpning härav har tullkommissionen nu

föreslagit (II: sid. 267), dels att till uppbördsman måtte kunna förordnas

jämväl tjänsteman av grupp II, dels att uppbördsmannen ensam skulle

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 77

hava att gå i författning om uppbördens insättande i bank, dels ock att

uppbördsmannen måtte bestrida alla en kassörs funktioner och i sammanhang

därmed benämnas »kassör».

Mot. det första och det Bistå av berörda förslag har generaltullstyrelsen

icke haft något annat att erinra, än att styrelsen ansett sig

icke höra biträda det ifrågasatta genomgående utbytet av benämningen

»uppbördsman» mot benämningen »kassör», enär en dylik titel borde

komma till användning endast i särskilda fall, där uppbördsbestyren

helt krävde sin man. Vad beträffar förslaget, att uppbördsmannen ensam

skulle hava att insätta, uppbördsmedlen i bank, har styrelsen icke funnit

anledning föreligga till en dylik bestämmelse, vilken enligt styrelsens

asikt ej skulle medföra något större mått av kontroll å uppbördsmedlen

(U. II: sid. 170).

sistberörda avseende, har Sveriges allmänna tulltjänstemannafomening

i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 9 december 1920 uttalat

en motsatt uppfattning.

Föi min del har. jag icke funnit skäl att biträda tullkommissionens Departement>■

nu förevarande förslag 1 vidare mån, än generaltullstyrelsen kunnat förorda. eÄe/en
,

..1U varJe stapelstad finnes för närvarande av Kungl. Makt fast- Tullkammar■

ställt tullkammare istrikt, inom vilket tullförvaltningen i staden har viss distrikt.

tillsynsplikt i tullhänseende. Dessa distrikt utgöra emellertid i allmänhet

endast strandremsor.

Mot denna begränsning hava flera lokala tullmyndigheter uttalat

sig, under förmenande att tullkammardistrikten borde i stället bestämmas

att omfatta ytdelar av riket (II: sid. 268 o. f.). Därvid har under hänvisning’

till bestämda fall framhållits, att en dylik förändrad indelning

vore erfoiderlig för lösande av frågan, vilken tullmyndighet som i förekommande

fäll skulle ingripa, vare sig det gällde handläggning av

ärenden avseende den ordinarie trafiken, eller beivrandet av förbrytelser

mot tullstadgan. Några myndigheter hava därvid särskilt tagit hänsyn

1 1 lufttrafikens väntade ökning. Ett stort antal tullmyndigheter hava

däremot gjort sig till tolk för den uppfattningen, att hittillsvarande

indelningsgrund förtjänade bibehållas och att tullkammardistriktens bestämmande

till att omfatta ytdelar av riket till och med vore äo-nat att

medföra verkliga olägenheter för trafiken.

„ . Tullkommissionen, som ansett det förenat med synnerligen störa

svårigheter att uppgöra. eu ur alla synpunkter tillfredsställande fördelning

av riket i ytdistrikt och funnit den nuvarande ordningen hittills

icke hava i nämnvärd mån medfört några påvisbara olägenheter, har

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj;ts proposition Nr. 330.

uttalat sig för denna senares bibehållande tills vidare (II: sid. 271), under

medgivande dock att en mera utvecklad lufttrafik möjligen kunde framdeles

påkalla en annan lösning av frågan.

Detta tullkommissionens uttalande bär icke föranlett någon erinran

från generaltullstyrelsen s sida.

Med den förutsättning, att tullkammardistrikten fortfarande bolde

utgöra strandremsor, hava vidare vissa tullmyndigheter gjort framställningar

om vissa förskjutningar i distriktens nuvarande gränser (11.

sid. 271 o. f.). Vid övervägande av dessa har tullkommissionen ansett

sig kunna tillstyrka en del gränsregleringar för Södertälje, Göteborgs,

Karlstads och Skellefteå samt eventuellt Norrköpings tullkammardistrikt.

Generaltullstyrelsen har i huvudsak biträtt kommissionens förslag

i ämnet med vissa förtydligande jämkningar (U. II: sid. 174 o. f.).

Enligt styrelsens mening borde sålunda bestämmas,

att Södertälje tullkammardistrikt skulle inåt Mälaren omfatta stränderna

av Öknebo härad inom Stockholms län och av Selebo härad inom

Södermanlands län samt åt saltsjön begränsas av en rät linje, dragen

från Landsort till Käftudden eller sydligaste spetsen av den söder om

Trosa belägna halvön; . .,

att Nyköpings tullkammardistrikt skulle sträcka sig från Kattudden

eller sydligaste spetsen av halvön söder om rIrosa till gränsen mellan

Södermanlands län och Östergötlands län; . .

att Göteborgs tullkammardistrikt skulle sträcka sig från Löttaan

till och med Nordre älv och Rörö samt inåt landet omfatta stränderna

av Nordre älv och Göta älv samt av Trollhätte kanal,

att Karlstads tullkammardistrikt skulle omfatta de stränder och

hamnar vid Vänern, vilka vore belägna inom Dalsland samt inom Varmland

från gränsen mellan Dalsland och Värmland till gränsen mellan

Väse och Olme härader, ävensom de inom Dalsland och sagda del av

Värmland vid segelbara insjöar, floder och kanaler, vilka stode i iöibindelse

med Vänern, belägna stränder och hamnar;

att Umeå tullkammardistrikt skulle sträcka sig från gränsen mellan

Västernorrlands och Västerbottens län till Bjuröklubb,

att Skellefteå tullkammardistrikt skulle sträcka sig från och med

Bjuröklubb till gränsen mellan Västerbottens och Norrbottens län; samt

att, därest tullkammaren i Mem indroges, Norrköpings tullkammardistrikt

skulle sträcka sig från och med Valdemarsvik eller gränsen

mellan Kalmar och Östergötlands län till gränsen mellan sistnämnda lan

och Södermanlands län.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 3 februari 1921 dagtecknad

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 330.

79

skrift har Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund hemställt om

b and annat sådan ändring av gränsen mellan Lysekils och Strömstads

tullkammardistrikt, att Hunnebostrandsdistriktet och hela Bottnafjorden

ble\ e hanforda till ett och samma tnllkammardistrikt.

av t,dibarn^ att d®t fnilvarande systemet för begränsandet

av tullkammaidistnkten kan med fog anses ur flera synpunkter mindre «**»■

redsstallande och darfor mahanda bör omläggas, är det icke möjlio-t

för mig att i närvarande stund taga bestämd ståndpunkt i frågan då

närmare plan for en förändrad indelning icke blivit i samband med de

i amnet avgivna yttrandena framlagd och tiden ej heller medgivit att

sedermera utarbeta sådan, vilken givetvis bort underkastas förberedande

granskning jamval av vederbörande näringssammanslutningar före dess

slutliga provning. Det lärer emellertid få anses önskvärt,'' att en sådan

plan mom narmaste tiden försöksvis kommer till utförande i afl svnnerlmt.

som den alltmer ökade lufttrafiken, över vilken tullverket redan

. sig särskild tillsynsplikt författningsmässigt ålagd, torde göra

vissa mlandsgränser nödiga såväl för tullkamrar, vilka redan äga tullkammardistrikt

som framför allt för sådana, vilka för närvarande äro i

avsaknad darav. hor den händelse dessa mina synpunkter vinna Kungl

Maj ts gillande, amnar jag därför snarast möjligt gå i författning om

åstadkommande av en dylik plan samt införskaffa de ytterligare ut
amne*’

.8°“ må, erfordras, sedan det framkastade förslaget

om tullkammardistriktens bestämmande till ytdelar av riket sålunda

tagit fastare form. 1 avvaktan på resultatet härav synes det mig lämpligt,

att de smärre regleringar av vissa nuvarande tullkammardistrikt

som generaltullstyrelsen, enligt vad jag nyss nämnt, tillrått eller eljest

provas oavvisliga, komma till utförande. J

i Memn0Vadsilkn°nmm^8i0nr har MrågaSattf indragning av tullkamrarna dagning»

97fem’ Vadstenai Simrishamn, Marstrand, Lysekil och Piteå (II: sid *“Ww«r.

T vLbil '' E“fle.rtld haF kommissionen, vad angår tullkammaren i

k-k UAii ett ^ekan ej hora rada om, att densamma fortfarande borde

bibehållas, samt beträffande tullkamrarna i Simrishamn och Piteå endast

uttalat sm förväntan, att förslag om dessa tullkamrars förändring till

tullstationer skulle av generaltullstyrelsen framläggas, om rörelsen därstädes

ej snart nog okades. I fråga om tullkamrarna i Mera och Marstrand

har kommissionen däremot med avseende å en av densamma förebragt

utredning om importen och omkostnaderna vid tullkamrarna under

vissa av de senare åren funnit otvetydigt, att ifrågavarande båda tullar

kunde forandras till tullstationer, en förändring, som skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

väsentligen underlättas därigenom, att enligt kommissionens förslag viss

rätt till tullbehandling komme att tilläggas tullstationerna; dock skulle

för förrättande i mera krävande fall av tullbehandling i Mcm ellei Mar

strand packhustjänsteman på tullverkets bekostnad beordras från respektive

Norrköping eller Göteborg. Vidkommande slutligen tullkammaien

i Vadstena har kommissionen förutsatt densammas indragning såsom

o-iven vid bifall till förslaget om nyinrättande av tullkammare i Motala

° En av kommissionens ledamöter har i avgiven reservation förklarat

sio- icke biträda kommissionens förslag om indragning av tullkammaren

i Marstrand, under förmenande att en sådan åtgärd ej skulle medföra

besparing för statsverket men väl föranleda besvarande dröjsmål och

andra olägenheter för trafiken. , . . , •

Vid kommissionens yttrande hava återgivits mot indragningen av

tullkammaren i Marstrand riktade uttalanden av stadsfullmäktige i Marstrand

samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lan (II: sid. 285 o. t.).

Över förslagen till förändring av tullförvaltningarna i Marstrand

och Mera hava vidare dängande tullkamrar lämnats tillfälle att yttra

si o- Därvid har tullkammaren i Marstrand till alla delar instämt i

nyssberörda reservation samt därjämte sökt visa, att förändringen av

dervarande tullförvaltning skulle ur skeppsmätnmgssynpunkt med största

sannolikhet föranleda ökade kostnader för statsverket (U. 11: sid. ISO

0 fl Tullkammaren i Mem däremot har under passande av den yttei st

ringa rörelsen vid denna tullkammare under senare åren och med betonande,

att föga utsikt förefunnes till nämnvärt uppsving i trafiken därstädes,

förklarat, att hinder icke syntes mota mot att förandra tullkammaren

i Mem till tullstation (U. IT. sid. 179 o. f.).

Emellertid hava i en till generaltullstyrelsen stalld, den 15 november

1919 dagtecknad skrivelse stadsfullmäktige i Söderköping gjort .framställning,

i syfte att tullkammaren i Mem matte bibeliallas i varje fa

under några år i avvaktan på de erfarenheter angående trafikens omfattning,

som under de närmaste åren kunde vinnas; och har till ■ .

härför i huvudsak anförts, att, ehuruväl trafiken vid tullkammaren i

Mem under de senare åren varit i avtagande, vilket emellertid berott pa

temporärt stillastående i företagsverksamheten under krigstiden, det dock

med all säkerhet vore att räkna med, att en livlig industriverksamhet

1 Söderköping skulle uppkomma, sedan staden numera reserverat tomter

för industriändamål, samt att indragningen av tullkammare» i Mem

skulle i stället för besparing medföra ökade kostnader for statsveike

''U'' Geimraltull sty r el sen, som ej haft något att anföra mot tullkommi
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungi. Maj:ts proposition Nr 330.

sionens uttalanden i fråga om tullkamrarna i Lysekil, Simrishamn och Piteå,

har beträffande tullkammaren i Mem på det sätt biträtt kommissionens

förslag, att styrelsen hemställt, att därest staden Söderköpings rätt ansåges

icke därför lägga hinder, stadens stapelstadsrätt måtte förklaras

vilande tills vidare och stadens nuvarande tullkammare i Mem förändras

till tullstation lydande under tullkammaren i Norrköping. Därvid har

styrelsen hänvisat till och vidare utvecklat tullkammarens i Mem uttalande

i frågan (U. II: sid. 181 o. f.). — Vidkommande tullkammaren i Mar
strand

har generaltullstyrelsen däremot avstyrkt tullkommissionens förslag

om dess förändring. Till stöd härför har styrelsen åberopat (U. II:

sid. 183 o. f.) dels enahanda skäl, som av tullkammaren och reservationsvis

inom kommissionen framlagts i ämnet, dels att efter en indragning

av tullkammaren högst sannolikt skulle uppstå svårighet att finna

kompetent person för skeppsmätarbefattning på platsen, varigenom olägenheter

för sjöfarten säkerligen icke kunde undvikas, dels att den staden

Marstrand genom Kungl. Maj:ts resolution den 13 mars 1914 beviljade

provianteringsfrilagersrätt komme att likaledes till förfång för sjöfarten

i och med indragningen förfalla, dels ock slutligen att handhavandet

av åklagarskapet i tullmål vid rådstuvurätten i nämnda stad bleve genom

samma indragning ordnat på ett mindre fördelaktigt sätt än för närvarande.

— Beträffande till sist tullkammaren i Vadstena har generaltullstyrelsen,

under erinran att stadens stapelstads- samt nederlags- och

transitupplagsrätt upphörde med utgången av år 1920 och att dylik rätt

därefter i stället tillagts Motala för tio år, funnit något yttrande över

förslaget om indragning av ifrågavarande tullkammare icke vara påkallat.

Mot generaltullstyrelsens nyss berörda förslag om indragning av

tullkammaren i Mem hava stadsfullmäktige i Söderköping i en till Kungl.

Maj:t ställd skrivelse av den 15 september 1920 avgivit sin protest,

under framhållande att staden därigenom skulle berövas sina sedan århundraden

tillbaka erhållna stapelstadsrättigheter, vilka år 1727 blivit

av Kungl. Maj:t förnyade. I skrivelsen hava stadsfullmäktige tillika

anfört följande:

»Det förslag till indragning av tullkammaren i Mem, som förordas av kung],

generaltullstyrelsen, torde huvudsakligen stödja sig på den under kristiden uppstådda

minskning i trafiken vid Mem samt omfattningen av göromålen vid tullkammaren

därstädes.

Det synes emellertid som om kungl. generaltullstyrelsen i sitt tillstyrkande

av denna för staden så menliga åtgärd icke förutsett att efter kristidens utgång ett

uppsving av trafiken vid Mem kunde komma till stånd. Innevarande års seglation

överträffar nämligen varje förväntan, i det att sammanlagda antalet in- och utklarerade

fartyg uppgår till i det närmaste 200 stycken, därmed mångdubbelt överJBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330). 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

.stigande varje föregående år. Till följd av en del specialbefraktningar, huvudsakligen

för tändsticksindustrien avsedda råvaror, torde med bestämdhet kunna göras

gällande, att fartygsantalet även för följande år kommer att ytterligare att ökas.

Enligt erhållen uppgift har vidare antalet skeppsmätningar under innevarande

år uppgått till icke mindre än ett sextiotal eller ungefär dubbelt så många fartyg,

som under motsvarande tid blivit uppmätta i Norrköping, under vilken stads tullkammare

detta distrikt, enligt förslaget, skulle sortera.

Stadsfullmäktige äro av den bestämda uppfattning, att tullkammarens vid

Mem sortering under Norrköping kommer att i många hänseenden verka menligt

på trafiken i Söderköpings distrikt. Vid de ofta påkommande skeppsmätningarna

skulle exempelvis skeppsmätare från Norrköping tillkallas, vilket skulle avsevärt

fördröja fartygen, intill dess alla fartygshandlingar blivit slutgiltigt utfärdade i

Norrköping. Missförhållandena vid en sådan förändring ökas även därigenom, att

en av stadens affärsmän planerad provianteringsfrilagersrörelse icke kan komma till

stånd, därest icke stadens stapelsrätt blir bestående.

Då såväl in- som utrikestrafiken samt skeppsmätningarna vid Mem numera

äro avsevärt större än före kristiden, förutsätta stadsfullmäktige att den mångfald

göromål, som härigenom uppstå, kräva av föreståndaren de omfattande kunskaper,

som man förnämligast tiar att söka bland mera kvalificerade tjänstemän.

Stadsfullmäktige för sin del hålla slutligen före att det är ytterst olämpligt,

att Sveriges viktigaste trafikled — Göta kanal — vid sin ändpunkt berövas sin

tullkammare, då det numera visat sig, att trafiken betydligt ökats samt otvivelaktigt

komme att få ett storartat uppsving genom avsevärd utlandstrafik, därest

ifrågasatt förslag om nuvarande Göta kanals utvidgning för större fartyg vinner

Eders Kung], Majrts bifall. Mot åtnjutande av tolagsmedel har staden på sin tid

vid Mem låtit uppföra och underhåller för förtullning avsedda byggnader, vilka

genom den föreslagna åtgärden för staden bliva så gott som värdelösa.

Slutligen hava stadsfullmäktige i Marstrand i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 15 december 1920 framhållit en del skäl, som enligt deras

mening talade för bibehållande av tullkammaren därstädes. Sålunda

hava stadsfullmäktige, efter betonande dels att genom den av tullkommissionen

beträffande Marstrand föreslagna förändringen otvivelaktigt

skulle leda till att tullärendena därefter ej kunde komma att behandlas

vare sig säkert, snabbt eller billigt, något som vid all tullbehandling

syntes vara ett berättigat önskemål, dels ock att någon besparing för

statsverket icke syntes uppstå genom förändringen på grund av storleken

å kostnaderna för resor vid tullbehandlingar och skeppsmätningar,

utlåtit sig som följer:

»Stor olägenhet skulle för Bohusläns fiskeflotta uppstå, om särskild tjänsteman

skulle behöva avvaktas från Göteborg för att t. ex. en fiskebåt härstädes

undergått en mindre förändring, som medför skyldighet att därefter ommäta båten.

Då nu genom privat företagsamhet ett bolag startats med ändamål att i

Marstrand åt fiskare försälja skeppsproviant, som här skulle tillhandahållas från

frilager, skulle det vara ett egendomligt förhållande om detta under många år

framhållna önskemål genom statens åtgärder skulle omöjliggöras eller försvåras.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Då Marstrand på sista tiden tyckes stå under en glädjande utveckling såsom

avsättningsort för västkustens fiske, och betydande industriföretag inom denna gren

härstädes påbörjat nybyggnader för att bättre kunna bedriva sin rörelse, så vore

det på det högsta beklagligt, om minskade möjligheter för en sådan utveckling nu

skulle uppstå genom tullkammarens indragning.»

Stadsfullmäktige hava dessutom fäst uppmärksamheten å de inom

tullkommissionen reservationsvis uttalade skäl för bibehållande av nuvarande

anordning med tullkammare i Marstrand samt hänvisat till vissa

vid stadsfullmäktiges skrivelse närlagda särskilda yttranden i ämnet

från tullförvaltaren i Marstrand, exportören Alex. Qvirist, Göteborg,

samt byrådirektören å lantbruksstyrelsens tiskeribyrå fil. doktorn K. A.

Andersson. För dessa yttranden må här lämnas följande redogörelse.

Tullförvaltaren i Marstrand har meddelat, att under tiden den 1

januari—den 31 oktober 1920 på platsen verkställts 232 särskilda tullbehandlingar,

därvid varor attesterats under 158 olika tulltaxerubriker,

samt utförts 45 skeppsmätningar.

Exportören Qvirist åter bär — med upplysande att han vore

verkställande direktör dels för provianteringsaktiebolaget Alex. Qvirist,

vilket stiftats med ändamål att i Marstrand lagra och försälja skeppsproviant

och förnödenheter av alla slag speciellt för Bohusläns fiskebåtar,

dels ock för trawlaktiebolaget Alex. Qvirist, vilket ägde fyra

ångare och ett större motorfartyg, avsedda att ombesörja såväl till

någon del importen för frilagret som ock införsel av kol, salt och

olika slags fiskredskap — genom en tämligen ingående redogörelse velat

påvisa, att en till åtskilliga fiskebåtars bekvämlighet vidtagen och ur

jämväl nationalekonomisk synpunkt fördelaktig anordning, som kunde

träda i verksamhet redan instundande sommar, bleve genom indragningav

tullkammaren i Marstrand omöjliggjord samt att därigenom icke

blott nyssnämnda bolag utan även han själv komme att lida betydande

förluster.

Byrådirektören Andersson slutligen har behandlat frågan med

uteslutande hänsyn till fiskerinäringens intressen och därvid anfört

följande:

»Marstrand har sedan gammalt varit en centralpunkt för det bohuslänska

fisket. Särskilt är detta fallet ifråga om sillfisket. Varje vinter är nämligen Marstrand

alltjämt under vissa tider en medelpunkt för sillfiskeflottan och silltillförseln.

Så infördes dit under fiskesäsongerna 1917—1918 och 1918—1919 enligt de officiella

veckorapporterna respektive 56,562 och 71,372 hektoliter färsk sill.

Under normala år (d. v. s. före världskrigets utbrott) utskeppades också till

Tyskland, Danmark och England stora kvantiteter färsk sill från Marstrand, för

vilken exports obehindrade fortgång tillvaron av tullkammare i Marstrand torde få

anses vara en av förutsättningarna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departements
chefen.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 330.

Marstrand bär också alltid varit en av huvudorterna för sillsaltning i Göteborgs

och Bohus län och för export av salt sill. Under sillfiskesäsongen 1917 —

1918 saltades där sålunda enligt nämnda rapporter 47,306 hektoliter sill och under

säsongen 1918—1919 28,988 hektoliter.

För denna saltning importeras betydande kvantiteter salt. För saltning

av sill liksom ock för saltning av makrill in. m. åtgår en stor mängd tunnor. För

fabrikation av tunnor har nu av herr A. Qvirist anlagts en fabrik. Härför kommer

också såsom vanligt helt säkert tunnstav m. in. att importeras.

För hela denna nu nämnda rörelse, som är av största betydelse för hela

bohuslänska fisket, torde det vara av synnerlig vikt, att det i Marstrand finnes

en tullkammare.

Vidare tillkommer ännu en omständighet, som ytterligare är ägnad att öka

behovet av en tullkammare i Marstrand. Sedan möjlighet beretts för Marstrand

att vara en plats med provianteringsfrilager, har ett bolag bildats för att i Marstrand

lagra och tillhandahålla skeppsproviant och andra förnödenheter särskilt till

de bohuslänska fiskarena. För storsjöfiskarena, som göra långa resor, torde detta

provianteringsfrilager bliva av stor betydelse. Tidigare ha nämligen dessa fiskare

i mycket stor utsträckning brukat förse sig med proviant m. m. i norska hamnstäder.

Då Marstrand ligger helt nära ett flertal stora fiskelägen, torde det för

skärgården bliva synnerligen betydelsefullt, att Marstrand kan erbjuda fiskarena

möjlighet till utrustning på lika goda villkor som norska hamnar. Helt visst skulle

denna nyplanerade verksamhet i Marstrand få arbeta med betydande svårigheter, om

tullkammaren därstädes indroges.

Under de senare åren ha vidare förhoppningar uppstått om, att Marstrand

skall få järnvägsförbindelse, vilken förbindelse till stor del torde motiveras med den

betydelse, den beräknas få för fiskerinäringen. Med en dylik förbindelse skulle

Marstrand säkerligen komma att utveckla sig ännu mera till en centralpunkt för

länets fiskerirörelse. Under dessa förhållanden torde det också vara synnerligen

olämpligt att nu indraga tullkammaren i Marstrand.»

Sin uppfattning- i ämnet har byrådirektören Andersson sammanfattat

sålunda, att lian funnit det vara av stor betydelse för utvecklingen

av fiskerinäringen i Göteborgs och Bohus län, att eu tullkammare

alltjämt komme att finnas i Marstrand samt att han därför ville avstyrka

förslaget om dess indragning.

Enär, såsom generaltullstyrelsen berört, staden Vadstena blivit enligt

kungörelse den 28 september 1916 (nr 427) beviljad stapelstads- samt

nederlags- och transitupplagsrätt endast till utgången av år 1920 samt

staden Motala i dess ställe enligt kungörelse den 6 december 1918 (nr

1060) tillagts dylik rätt under 10 år, räknat från och med den 1 januari

1921, då tullkammare trädde i verksamhet på platsen, lärer något

yttrande av mig beträffande kommissionens förslag om indragning av

tullkammaren i Vadstena icke vara påkallat.

Beträffande frågorna om eventuell indragning av tullkamrarna i

Lysekil, Simrishamn, Piteå, Marstrand och Mena finner jag däremot an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kung!. Maj:ts proposition Nr 830.

ledning göra en del uttalanden. Då dessa komma att anknyta sig till

omfattningen och beskaffenheten av det arbete, som förrättas vid respektive

tullkamrar, ber jag till en början få framlägga en genom min

försorg uppställd tabell, utvisande en jämförelse mellan tullkamrarnas

huvudsakliga göromål under år 1912 och tiden den 1 juli 1919—den

30 juni 1920:

Poäng

Göromål

Lysekil

Simrishamn

Piteå

Marstrand

Mem

1912

''/t 1919

-s%

1920

1912

V 7 1919

-3°/b

1920

1912

>/7 1919

3%

1920

1912

lh 1919

—so/«

1920

1912

lh 1919

-"/«

1920

Uppbörd .....................

3.03

3.15

0.7 0

0.84

0.77

2.11

0.70

0.21

0.48

0.43

Nederlagsrörelse .........

1.08

O.io

0.17

0.0 2

0.33

0.19

0.15

—

1.05

—

Transitrörelse ...........

0.21

0.40

0.2 5

0.2 2

—

0.16

0.05,

0.0 4

0.04

— 1

Utrikes fraktfart1 .........

35.43

14.0 4

2.9»

1.20

1.57

1.29

3.93

1.94

0.4 4

0.86

Inrikes fraktfart 2 .........

4.4 2

3.21

0.58

O.so

0.22

1.13

2.33

2.2 4

0.58

2.82

Sjöfynd och konfiskatio- ner m. m.1 ...............

0.2 6

1.98

0.0 5

0.08

_

0.0 2

0.14

0.12

_

Direkt förtullning m. m.

3.95

4.63

5.26

4.2 7

0.83

1.75

1.32

1.54

0.55

0.15

Personal ''.....................

0.8 4

0.35

0.18

0.18

0.08

0.0 8

0.16

0.16

0.12

0.11

Underlydande förvalt- ningar 1.....................

O.oi

0.01

__

_

_

_

_

0.0 2

0.0 2

Summa

49.58

27.87 1

10.18

_ 1

7.11

3.80

6.73

8.78

6.25

3.28

4.3 9

1 1 poäng — 100.

5 1 poäng — 1000.

Med avseende å upprättandet av denna tabell anser jag mig böra

lämna följande upplysningar. Samtliga däri förekommande poängtal

hava beräknats på enahanda sätt, som skett i de motsvarande poängtabeller,

vilka dels på sin tid vidfogats 1908 års tullstatskommissions

betänkande, dels ock återfinnas såsom bilaga B till 1914 års statsverksproposition,

sjunde huvudtiteln, i vad densamma rörer reglering av tullverkets

utgiftsstater för år 1915. Ur den till nämnda bilaga B hörande

tablå C (sid. 361) hava de i nu förevarande tabell intagna siffror för år

1912 hämtats; övriga uppgifter i tabellen stödja sig på utredningar,

verkställda å generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning.

— För klargörande av poängtalens verkliga värde må meddelas, att den

stad i riket utom Stockholm, Göteborg och Malmö, som år 1912 stod

högst på poängskalan, då uppnådde ett poängtal av 263.5 1, medan den,

som befann sig lägst, hade ett poängtal av 2.51.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 330.

Föreliggande tabell ger, så vitt jag kan finna, ett gott stöd åt

tullkommissionens av generaltullstyrelsen ej motsagda uppfattning, att

tullkammaren i Lysekil utan tvekan bör bibehållas. Vad angår tullkamrarna

i Simrishamn och Piteå, utvisar den enligt mitt förmenande

ett resultat, vilket ännu väl kan motivera deras fortbestånd; särskilt

synes detta vara förhållandet med tullkammaren i Piteå, vars från år

1912 samtidigt ej oväsentligt ökade poängsiffror för bestyr med uppbörd

och direkt förtullning tyda på en stegrad, i smärre poster verkställd

varuimport. Ett särskilt aktgivande på rörelsens omfattning vid de

nämnda båda tullkamrarna under de närmaste åren i det syfte, som

tullkommissionen avsett, finner jag emellertid icke ur vägen. Enahanda

uppmärksamhet lärer ock böra ägnas åt den på poängskalan närstående

tullkammaren i Marstrand, vars förändring jag, i likhet med generaltullstyrelsen,

ansett för närvarande icke böra tillstyrkas med avseende å

de väsentliga olägenheter, som, enligt vad visat blivit, skulle tillskyndas

särskilt sjöfarten, för den händelse en dylik åtgärd vidtoges. Ytterligare''

skäl för mig att förorda uppskov med avgörandet av frågan om tullkammarens

i Marstrand vara eller icke vara är, att tullkammaren har

att, såvitt jämväl tabellen utvisar, tämligen jämnt om än icke i alltför

stor skala tillgodose trafiken inom så gott som samtliga de huvudområden,

över vilka en tullkammares verksamhet sträcker sig. Beträffande

slutligen tullkammaren i Mem delar jag däremot tullkommissionens av

generaltullstyrelsen och tullkammaren i orten biträdda uppfattning, att

densamma borde kunna utan olägenhet ersättas med eu tullstation.

Ehuruväl jag anser de omständigheter, som sagda kommission och

myndigheter angivit såsom bestämmande för sin ståndpunkt i saken,

i och för sig vara av avgörande betydelse, vill jag emellertid i anledning

av Söderköpings stadsfullmäktiges sedermera gjorda, förut återgivna

framställning av den 15 september 1920 här göra en del ytterligare

erinringar.

I berörda framställning har till stöd för behovet av tullkammarens

i Mem bibehållande till en början anförts, att ett uppsving i trafiken

på nämnda plats vore att förvänta, i det att sammanlagda antalet inoch

utklarerade fartyg redan under 1920 års seglation ökats ända

till 200, därmed mångdubbelt överstigande varje föregående år. Den

sålunda framhållna ökningen hänför sig, att döma av den av mig fram-,

lagda poängtabellen, i vad den avser året intill den 1 juli 1920, förnämligast

till inrikestrafiken, och det expeditionsarbete, som för tullverkets

del av denna härflutit, kan, såvitt primäruppgifterna till tabellen

utvisa, sägas hava utgjort uteslutande utfärdande eller påtecknande av

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

årspass. Detta arbete, som fortfarande skulle i lika utsträckning

få utföras vid Hem, även sedan ortens tullförvaltning neddyttats till

tullstation, torde kunna på ett för trafiken lika nöjaktigt sätt utföras

av en dylik mindre förvaltning. Vad den utrikes fraktfarten rörer, bär

enligt tabellen densamma sedan år 1912 ökats med 42 fartyg, därav

33 inkommande och 9 utgående. Att de tullbehandlingsbestyr, som

härav förorsakats, ej varit av nämnvärd omfattning, bestyrkes i tabellen

av de låga poängsiffrorna för direkta förtullningen m. m. ävensom för

uppbörden, i vars poängtal naturligen till väsentlig del ingå talen för

fartygsumgälderna till kronan. Till belysande av förhållandet mellan

tull- och fartygsavgiftsuppbörden vid tullkammaren i Mem kan jag

meddela, att enligt officiella uppgifter för tiden den 1 januari — den

31 december 1920 den debiterade uppbörden av tull därstädes utgjort

283 kronor 60 öre, medan motsvarande uppbörd av fartygsumgälder

belöpt sig till 8,080 kronor 5 öre, därav 6,020 kronor 93 öre fyroch

båkavgifter samt 2,059 kronor 12 öre lastpenningar. Uppbördssiffran

för tull, vilken avser endast 16 varuposter, synes mig för övrigt

ej mindre bestyrka det antagande, att antalet fall, då tjänsteman skulle

behöva på tullverkets bekostnad eftersändas från Norrköping för förrättande

av tullbehandling, icke gärna kan bliva betydande, än även giva

stöd åt den förväntan, att de näringsidkare, som hittills anordnat sin import

över Mem, icke skola kännbart beröras av därvarande tullkammares

förändring till tullstation, där, även om det av mig i annat sammanhang

understödda förslaget om utsträckt tullbehandlingsbefogenhet för

sådan tullförvaltning ej skulle vinna beaktande, redan enligt § 14 tullstadgan

lossning och tullbehandling av helt tullfria laster tillåtas. Beträffande

vidare vad stadsfullmäktige andragit om uppstående olägenheter

med hänsyn till skeppsmätningen, lärer häråt ej kunna tillmätas någon

större vikt i betraktande av de goda förbindelser med grannstaden

Norrköping, som Mem måste anses äga, samt av den begränsning i

skeppsbygger i verksamheten, som sannolikt måste någon tid framåt göra sig

gällande. Det av stadsfullmäktige framlagda ytterligare skäl för tullkammarens

fortvaro, att en av Söderköpings stads affärsmän planerad

provianteringsfrilagersrörelse icke kunde komma till stånd, om den

ifrågasatta förändringen, varmed följde stapelstadsrättens vilande, vidtoges,

synes mig än mindre förtjänt av beaktande, då det varken styrkts,

att någon sådan åtgärd för denna plans förverkligande redan vidtagits,

som föranlett ekonomisk uppoffring för bemälda affärsmän, eller ens

gjorts sannolikt, att behovet av dylikt lager på platsen vore så allmänt,

att en framställning till Kungl. Maj:t om rätt för staden Söderköping

s. 88 Kontrollera mot PDF

Omorganisation

av vissa

smärre tullförvaltningar.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

att erhålla provianteringsfrilagersrätt kunde skäligen anses hava utsikt

att bliva bifallen. Gentemot stadsfullmäktiges påvisande, att staden mot

åtnjutande av tolagsersättning låtit på sin tid vid Mem uppföra och

underhålla för förtullning avsedda byggnader, vilka genom tullkammarens

utbytande bleve för staden så gott som värdelösa, tillåter jag mig

slutligen, utan att närmare vilja försöka pröva riktigheten av berörda

taxering, allenast fästa uppmärksamheten därå, att enligt uppgift, som

av generaltullstyrelsen lämnats i dess utlåtande över 1914 års tullkommissions

förslag i ämnet, staden åtminstone icke tillhandahåller tullverket

de lokaler, i vilka tullkammaren är inrymd, och att staden följaktligen

synes hava av statsverket gynnats med befrielse från en icke oväsentlig

del av den byggnads- och underhållsskyldighet, som av ålder ansetts

åligga stad, vilken åtnjuter förmånen av tolagsersättning.

Min ställning till de nu förevarande frågorna med undantag av

frågan om den numera redan indragna tullkammaren i Vadstena kan

sammanfattas sålunda, att jag anser,

att tullkamrarna i Lysekil, Simrishamn, Piteå och Marstrand böra

bibehållas, de tre sistnämnda dock endast så länge rörelsen vid desamma

icke i en närmare framtid visar stillastående eller tillbakagång; samt

att tullkammaren i Mem bör förändras till tullstation, lydande

under tullkammaren i Norrköping, i samband varmed Söderköpings

stapelstadsrätt bör förklaras vilande tills vidare, en åtgärd, vilken icke lärer

kunna anses träda den rätt, staden Söderköping lagligen kan äga, på

något sätt för nära.

Den yttre skillnaden mellan tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner

är för närvarande den, att de förstnämnda förestås av tjänstemän

av högre grad, tullstationerna av tjänstemän av lägre grad och

tullexpeditionerna av personer utom tullverket. Till grund för en tullförvaltnings

hänförande till den ena eller den andra av ifrågavarande tre

klasser är lagd en uppskattning av arten och omfattningen av därstädes

förekommande trafik.

Sveriges tullmannaförening har nu påyrkat, att alla tullinspektioner

måtte förestås av tjänstemän av lägre grad, något varemot Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening emellertid uttalat sin gensaga.

Ytterligare har i anslutning till den av mig förut omnämnda frågan

om utvidgad befogenhet för de smärre tullförvaltningarna vid rikets

kust tullkommissionen föreslagit (II: sid. 294 o. f.), dels i överensstämmelse

med tullmannaföreningens nyssnämnda yrkande att samtliga tull
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

inspektioner måtte förvandlas till tullstationer och förestås av tjänstemän

av grupp II, dels ock att tullstationerna måtte såsom för närvarande är

fallet uppdelas i två klasser. Till stöd härför har anförts bland annat,

att tjänstemännens av grupp II allmänna utbildning bleve enligt kommissionens

förslag väsentligen förbättrad och att befattningarna såsom

föreståndare för särskilt de större av nämnda förvaltningar komme att

efter den ifrågasatta omläggningen besättas med verkligt dugande tjänstemän,

enär en utnämning till dessa bleve till skillnad mot nu, då

högre tjänstemannakompetens krävdes, en särskilt eftersträvad befordran.

Mot tullkommissionens förslag om tullinspektionernas förändring

till tullstationer under föreståndarskap av tjänstemän av grupp II hava

från flera håll erinringar blivit gjorda (U. II: sid. 188 o. f.), därvid

påvisats förutom behovet av vidsträcktare kompetens för ett dylikt

föreståndarskap, än den kommissionen förutsatt, jämväl det förhållandet,

att endast en mycket obetydlig besparing skulle genom förändringen

beredas statsverket.

Generaltullstyrelsen har emellertid funnit övervägande skäl tala

för tillstyrkande av den av tullkommissionen åsyftade omläggningen och

därför tillrått densamma. Därvid har styrelsen dock förutsatt, att visserligen

som regel skulle gälla, att, därest vederbörligen kvalificerad

tjänsteman av grupp II funnes tillgänglig bland sökande till tjänst såsom

föreståndare för tullstation, sådan tjänsteman företrädesvis borde

ifrågakomma men att hinder icke skulle föreligga för styrelsen att i

motsatt fall till tjänsten konstituera tjänsteman av grupp I. Vidare har

styrelsen ansett, att vid tullinspektionernas förändring till tullstationer

de nuvarande ordinarie tullinspektörerna borde, till undvikande av deras

överförande på indragningsstat, beredas tillfälle att, om de så önskade,

kvarstå såsom föreståndare för respektive tullstationer, dock i den tjänsteställning,

vari sådan föreståndare enligt tullverkets nya stat komme

att uppföras.

Lika med generaltullstyrelsen anser jag, att ifrågavarande två slag

av tullplatser, tullinspektioner och tullstationer, kunna utan olägenhet

sammanslås till en enda, i två klasser uppdelad grupp, benämnd tullstationer,

och att föreståndarskapet för dessa bör kunna anförtros åt

tjänstemän av grupp II. Jag håller nämligen före, att bland mängden

av dylika tjänstemän skola kunna utan alltför stor svårighet utväljas

tillräckligt kvalificerade personer för det förhållandevis ringa antalet

befattningar såsom föreståndare för sådana tullstationer, vilka förut varit

tullinspektioner och vilkas uppehållande lärer förutsätta en ganska omfattande

författningskännedom jämte förmåga att i tjänsten snabbt och

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 12

Departements
chefen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Antalet

mindre tullförvaltningar.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

självständigt handlägga uppkommande ärenden på ett tillfredsställande

sätt. Emellertid kan icke heller jag finna lämpligt, att de ifrågakomna

befattningarna skola med uteslutande av tjänstemännen av grupp I

ovillkorligen förbehållas tjänstemännen av grupp II, enär det förefaller

mig principiellt oriktigt att utestänga någon från en tjänst endast på

den grund, att han äger en kompetens, som berättigar honom till erhållande

av högre sådan. Likväl synes det mig önskligt med avseende

å de relativt små befordringsmöjligheterna för den sistnämnda gruppens

tjänstemän och för att så mycket som möjligt undvika användande av

överkvalificerad arbetskraft, att dessa senare i regel få företräde vid

besättande av meranämnda befattningar, i den mån de kunna anses

vederbörligen kvalificerade. Beträffande den tjänsteställning, vilken sådana

tjänstemän, som vid förändringens genomförande äro föreståndare

för tullinspektioner, böra under den nya organisationen intaga, kommer

jag att i annat sammanhang yttra mig.

Tullkommissionen har till behandling förehaft frågor om inrättande

av nya tullstationer och tullexpeditioner samt om indragning eller förflyttning

av förut befintliga smärre tullförvaltningar (I: sid. 87 o. f.,

92; II: sid. 297 o. f.). Såsom tmderlag för sitt ställningstagande till

dessa frågor har kommissionen enligt uppgift haft dels en på dess föranstaltande

upprättad tabell, innefattande en jämförelse mellan de smärre

tullförvaltningarnas i riket huvudsakliga göromål under år 1913, uttryckta

i poäng, dels upplysningar som av vissa kommissionens ledamöter

inhämtats på ort och ställe, dels ock slutligen en del från myndigheter

inkomna framställningar i ämnet (II: sid. 298 o. f.).

Över de förslag, som kommissionen framlagt på grundvalen av

detta material, hava yttranden avgivits av generaltullstyrelsen (U. I A:

sid. 121 o. f.; U. II: sid. 195 o. f.), som därvid — stundom efter utförlig

motivering — i en del fall biträtt i andra åter avstyrkt, vad som sålunda

föreslagits. Sålunda har styrelsen hemställt, att följande kommissionens

förslag måtte bifallas, nämligen:

om förändring av tullinspektionerna i Dalarö, Sandhamn, Furusund,

Bergkvara och Höganäs till tullstationer av klass 1;

om uppförande i klass 1 av tullstationerna i Mem, Kylley, Slite,

Smögen, Saltbacken, Ljusne och Nederkalix;

om uppförande i klass 2 av tullstationerna i Öregrund, Valdemarsvik,

Barösund, Mönsterås, Kappelshamn, Fårösund, Katthammarsvik,

Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte och Sikeå;

om inrättande i Degerhamn av en tullstation av klass 2;

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

om förflyttning, när så lämpligen kan ske, av tullstationen i

Grisslehamn till Herräng;

om bibehållande av tullexpeditionerna i Vaxholm, Norrtälje, östhammar,

Borgholm, Mörbylånga och Kungälv;

om indragning av tullstationerna i Huvudskär och HälsingborgRåå,

tullexpeditionen i Kungsbacka, och tullinspektionen i Storkåge;

om bibehållande av tullstationerna i Lomma och Klagstorp såsom

enskilda tullstationer; samt

om rätt för generaltullstyrelsen att inrätta tillfälliga tullstationer

och förordna om deras hänförande till endera av två klasser.

Å andra sidan har generaltullstyrelsen gjort hemställan om, att

följande förslag icke måtte föranleda åtgärd, nämligen:

om indragning av tullstationerna i Hävringe och Arko och inrättande

av en ny tullstation i Lövvik;

om indragning av tullstationen Malmö-Limhamn;

om förändring av tullstationerna i Timmernabben och Figeholm

till tullexpeditioner;

om förändring av de enskilda tullstationerna i Alabodarna, Kyrkbacken,

Mölle och Viken, vilka förestås av kustbevakningstjänstemän,

till tullexpeditioner, bekostade av enskilda och under föreståndarskap

av personer utom tullverket, dock borde, i den mån kustbevakningstjänstemän

ej vidare bleve tillgängliga såsom föreståndare för dessa,

därtill avses tjänstemän vid lokalförvaltningen; samt

om viss förändring beträffande föreståndarskapet för den enskilda

tullstationen i Lomma samt tullexpeditionerna i Båstad, Torekov och Skanör.

I dessa frågor har generaltullstyrelsen vidare ansett,

att i stället för ett antal tullexpeditioner, som tullkommissionen

funnit höra tillkomma i samband med avskaffande av en vissa kustbevakningsposteringar

i Bohuslän tilldelad s. k. invisitationsrätt, tullstationer

av klass 2 borde inrättas i Hättan, Mollösund, Gullholmen, Fjällbacka

och Grebbestad;

att i anledning av kommissionens förslag om förflyttning av tullstationen

i Landsort till Fifång sagda tullstation borde, när så lämpligen

kunde ske, i stället förflyttas till Regarn;

att tullstationen i Herräng borde uppföras i klass 1 i stället för

av kommissionen föreslagna klass 2;

att tullstationerna i Hävringe och Arko borde uppföras i klass 2

och att, därest vid den nya organisationens ikraftträdande överuppsvningsman

skulle vara anställd såsom föreståndare för sistnämnda tullstation,

denne borde berättigas att kvarstå i sådan egenskap, dock i

s. 92 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

s

den tjänsteställning, i vilken föreståndare för stationen vore upptagen i

den nya staten;

att tullstationen Malmö-Limhamn borde uppföras i klass 1 och

stationens personal fortfarande uppföras å extra stat under nu gällande

villkor, eller att Skånska cementaktiebolaget tillhandahåller tullverket

lör stationens behov erforderliga lokaler med möbler och inventarier;

att personalen vid den till indragning föreslagna tullstationen i

Hälsingborg-Råå borde överflyttas på tullkammarens i Hälsingborg stat;

samt

att ett kommissionens förslag om inrättande i Marstrand av eu

tullstation av klass 1 i stället för nuvarande tullkammaren därstädes

måtte anses förfallet under förutsättning av bifall till styrelsens förslag

om nämnda tullkammares bibehållande.

Vid angivande av sin ställning till förevarande frågor har generaltullstyrelsen

framhållit, att förflyttning av tullplatser icke alltid kunde

verkställas vid en viss på förhand bestämd tidpunkt utan ofta, särskilt

med hänsyn till svårigheten att anskaffa erforderliga lokaler och bostäder,

måste anstå, tills lämpligt tillfälle yppade sig eller erforderliga anstalter

hunnit vidtagas. Enligt styrelsens uppfattning kunde därför de

tillstyrkta förflyttningarna av vissa tullplatser eller med andra ord indragning

av nuvarande och inrättande av nya tullplatser sannolikt icke

i alla fall ske samtidigt med omorganisationens genomförande.

Generaltullstyrelsens uttalanden i anledning av förslagen om förändring

av de enskilda tullstationerna i Ålabodarna och Kyrkbacken

hava sedermera i särskilda till chefen för finansdepartementet ställda

skrifter den 7 februari 1921 på anförda skäl i så måtto understötts av

Ålabodarnas hamnaktiebolag respektive aktiebolaget för hamnanläggning

å ön Ven samt Bäckvikens hamnstyrelse, att dessa ansett nuvarande

anordning böra till alla delar bibehållas därstädes.

Under erinran om, att jag förut biträtt ett av tullkommissionen

framlagt och av generaltullstyrelsen tillstyrkt förslag, att beslutanderätten

i fråga om inrättande eller indragning av tullexpeditioner och

gränsstationer skulle överflyttas från Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen,

får jag nu anmäla min anslutning jämväl till det framkomna

förslaget om rätt för styrelsen att inrätta tillfälliga tullstationer och

förordna om deras hänförande till två klasser. Beträffande generaltullstyrelsens

nyss återgivna förslag rörande Marstrand vill jag vidare erinra,

att jag tidigare i dag uttalat mig till förmån för bibehållandet tills

vidare av tullkammaren på platsen, varför kommissionens hemställan om

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

inrättande därstädes av en tullstation av klass 1 följaktligen icke pålordrar

något vidare yttrande från min sida.

Vidkommande de förslag till förändringar i de smärre tullförvaltningarnas

antal och organisation, vilka bero av tilltänkta omläggningar

i kustbevakningens organisation, anser jag desamma icke böra upptagas

till prövning förrän i samband med berörda omorganisationsfrågors behandling,

vilken, enligt vad jag förut nämnt, synes mig icke kunna i

närvarande stund företagas. I avvaktan därå skulle alltså nuvarande

anordningar härutinnan äga bestånd.

Vad generaltullstyrelsen anfört till stöd för sina övriga i föreliggande

frågor framkomna förslag, har jag funnit övertygande, vadan

jag ansett mig böra biträda dessa förslag under åberopande allenast

av styrelsens gjorda uttalanden; frågan om överuppsyningsmannens i

Arko framtida tjänsteställning torde dock böra avgöras efter de allmänna

grunder för tjänstemäns övergång på den nya staten lör tullverket, för

vilka jag framdeles ämnar redogöra.

Vid godkännande av vad sålunda tillstyrkts, skulle på statsverkets

bekostnad finnas inrättade

dels följande tullstationer nämligen:

av klass 1: i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Herräng, Mem, Bergkvara,

Kylley, Slite, Malmö-Limhamn, Höganäs, Smögen, Saltbacken,

Ljusne och Nederkalix;

av klass 2: i Regarn, Öregrund, Hävringe, Arko, Valdemarsvik,

Barösund, Degerhamn, Timmernabben, Mönsterås, Figeholm, Kappelshamn,

Fårösund, Katthammarsvik, Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte

och Sikeå;

dels ock följande tullexpeditioner, nämligen: i Vaxholm, Norrtälje,

Östhammar, Borgholm, Mörbylånga, Båstad, Torekov, Skanör och Kungälv. I

I tullmål, varmed förstås förbrytelse mot tullstadgan, föres enligt

§§ 5 och 112 i tjänstgöringsreglementet för tullverket samt § 7 i instruktionen

för generaltullstyrelsen tullverkets talan av tullfiskal, föreståndare

för den tullförvaltning, på vilken målets redovisning ankommer,

eller tullverkets ombudsman. Tullfiskal är inom sitt tjänstgöringsdistrikt

åklagare i sådana tullmål, som skola upptagas vid rådstuvurätt i Stockholm

och Göteborg eller domstol inom Malmöhus, Kristianstads eller

Norrbottens län samt dessutom, såtillvida och i den mån generaltullstyrelsen

förordnar därom, i andra tullmål. I övrigt åtalar vederbörande

tullförvaltningsföreståndare, där icke tullverkets ombudsman efter av

generaltullstyrelsen i särskilt fall erhållen anmodan i stället förer talan.

Åklagarskapei

i tullmdi.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

— Tullfiskalerna, för närvarande till antalet fyra, äro stationerade i Stockholm,

Göteborg’, Malmö och Haparanda. Tjänstgöringsdistriktet omfattar

för tullfiskalen i Stockholm: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Västmanlands,

Södermanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Östergötlands och

Gottlands län; för tullfiskalen i Göteborg: Göteborgs och Bohus, Hallands,

Kronobergs, Skaraborgs, Jönköpings, Örebro, Värmlands och Ålvsborgs

län; för tullfiskalen i Malmö: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och

Kalmar län; samt för tullfiskalen i Haparanda: Norrbottens, Västerbottens

Västernorrlands och Jämtlands län. Utöver vad nyss nämnts har tullfiskal

till åligganden dels jämlikt åberopade § 5 i tjänstgöringsreglementet

för tullverket att inom den del av tjänstgöringsdistriktet, där

han har att ensam åtala i tullmål, tillse, det överträdelser av tullförfattningarna

icke lämnas obeivrade, att i överensstämmelse med generaltullstyrelsens

förordnanden bevaka och utföra tullverkets talan i tvistemål

och ekonomiska ärenden, att å stationeringsorten utöva viss kontroll å

tulluppbörden, att verkställa åtskilliga inventeringsförrättningar m. in.,

dels ock enligt lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning att utföra

en del bestyr för tillvaratagande av det allmännas intressen vid anmäld

överträdelse av sagda lag. Tullfiskal åtnjuter avlöning å tullverkets

ordinarie stat samt därjämte enligt ett Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari

1800 tolv procent av kronans andel i beslagsmål, som han bevakar vid

underrätt, och detta även då han själv är beslagare. Sistberörda aktoratsprocent

tillkommer jämlikt ett Kungl. Maj:ts beslut den 9 september 1818

även annan, vilken särskilt förordnats att såsom aktor bevaka tullmål,

varav inkomst tillskyndas kronan, likväl endast för så vitt han icke

tillika är beslagare eller målsägare.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i en till tullkommissionen

ingiven skrift gjort det uttalande, att tullfiskalstjänsterna

syntes kunna utan olägenhet indragas och att den tullfiskalerna åliggande

åtalsskyldigheten i tullmål kunde, liksom å andra orter än där

t.ullfiskaler utförde sådana åtal, utövas av vederbörande tullförvaltningsföreståndare,

vilka dock i svåra fall borde medgivas rätt att anlita juridiskt

biträde (II: sid. 311).

Tullkommissionen har, med framhållande att tullfiskalerna under

normala tider hade ytterst obetydlig sysselsättning i sin åklagarverksamhet

för sin del likaledes föreslagit, att tullfiskalstjänsterna måtte indragas,

men ansett, att åklagarskapet i allmänhet i tullmål därvid borde

överflyttas på allmänna åklagarna — i regel stadsfiskalerna — och att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 330. 95

tullfiskalernas övriga åligganden kunde övertagas av andra tulltjänsteman

(II: sid. 311 o. f.).

Tulltiskalerna i riket hava i avgivna yttranden ställt sig avvisande

till indragningsförslaget (U. II: sid. 210 o. f.). De hava därvid stött

sig på bland annat de skäl, att en betydande ökning i tullmålens antal

vore att förvänta, att stadsliskalerna icke kunde hinna ägna erforderlig

tid åt tullmålen, att det syntes kunna ifrågasättas, om stadsliskalerna

kunde åläggas att utan vederlag övertaga den nya skyldigheten, att

enhetligheten vid tolkningen och tillämpningen av tullstadgans straffbestämmelser

icke bleve i samma mån som nu tillgodosedd samt att

genom nuvarande anordning tullförvaltningarna hade att tillgå tulltjänsteman

med juridisk utbildning vid ej sällan förekommande behov av juridiskt

biträde eller råd i tjänstärenden.

Åven åtskilliga andra tullmyndigheter samt de båda föreningarna

av tulltjänsteman hava hos generaltullstyrelsen yttrat sig i denna fråga

(U. II: sid. 211 o. f.). Förslaget om tullfiskalstjänsternas indragning

har därvid tillstyrkts av tre och avstyrkts av likaledes tre tullmyndigheter,

därav tulldirektören i Göteborg, tullbevakningsinspektionen i Malmö

samt tullkammaren i Haparanda. Förslaget om åklagarskapets överflyttande

på stadsfiskalerna har tillstyrkts av fyra tullmyndigheter men däremot

avstyrkts av åtta sådana myndigheter och de båda föreningarna av tulltjänstemän.

De tullmyndigheter, som tillstyrkt någotdera av förslagen,

hava inskränkt sig till ett allmänt gillande eller biträdande av tullkommissionens

uppfattning, varemot till stöd för avstyrkande av förslagen

anförts, förutom i huvudsak de skäl, som tullfiskalerna åberopat, jämväl

de omständigheter att, därest i något mål, vari åtal skulle utföras av

tullförvaltare, oundgängligt behov av juridiskt biträde förelåge, rätt till

anlitande av sådant biträde i stället måste tillerkännas honom samt att,

i händelse reformen medförde, det tulltjänstemännen nu tillkommande

andelar av böter och beslagtaget gods skulle minskas genom delning

med stadsliskalerna, sådant kunde befaras verka till ett minskat intresse

för upptäckande och angivande av förseelser mot tullstadgau.

För egen del har generaltullstyrelsen efter en omfattande motivering

(U. II: sid. 212 o. f.) med bestämdhet avvisat tullkommissionens

förslag i ämnet. I motiveringen har styrelsen närmare bemött påståendet,

att tullfiskalernas åklagargöromål vore av så oväsentlig omfattning, att

tjänsternas tillvaro icke skulle vara berättigad samt påvisat en del, nämnda

göromål ej vidkommande skäl, som enligt styrelsens mening starkt talade

för tullfiskalstjänsternas bibehållande. I sistnämnda avseende har styrelsen

bland annat upplyst, att hittills vid åtskilliga, icke så sällsynta

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tillfällen kunnat åt vederbörande tullfiskal lämnas i uppdrag att verkställa

utredning och förhör i uppkomna vidlyftigare ärenden rörande

tjänsteförseelser eller andra förhållanden, som påkallat ingripande från

styrelsens sida, varvid tullfiskalernas egenskap att vara på en gång

jurister och tullmän varit av väsentligt gagn. Beträffande frågan om

åk lagars k ap ets i tullmål överflyttande till stadsfiskalerna har styrelsen

funnit denna förlora det mesta av sin betydelse, därest i enlighet med

styrelsens mening tullfiskalstjänsterna bibehölles. Emellertid har styrelsen,

för den händelse så icke skulle bliva förhållandet, uttryckligen

avstyrkt även denna del av förslaget dels av anledning, att all utredning

i ämnet saknades, dels ock av de skäl, som i sådant hänseende

anförts i vissa av de inkomna yttrandena i ämnet.

Slutligen har, i anledning av vad generaltullstyrelsen sålunda anfört,

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en till Kungl. Maj:t

ingiven skrift den 9 december 1920 vidhållit sin tidigare ståndpunkt

i frågan.

Departements
chefen.

Vid bemötande av tullkommissionens huvudmotiv för tullfiskalstjänsternas

indragning, nämligen att de mål, i vilka talan ankomme på

tullfiskal, vore alltför fåtaliga, har generaltullstyrelsen hänvisat till en

verkställd utredning över det antal tullmål, som under åren 1909—1919

samt under första kvartalet år 1920 avdömts vid rådhusrätterna i Stockholm

och Göteborg samt inom Malmöhus och Kristianstads län ävensom

vid gränstullrätten i Norrbottens län. Till denna hänvisning har

styrelsen lagt den reflexionen, att berörda utredning visserligen icke

kunde sägas obetingat stödja den förmodan, att de egentliga tullmålens

antal skulle, då normala tider inträdde, stegras i mera väsentlig grad,

men att densamma dock beträffande de flesta av domstolarna angåve en

viss ökning under första kvartalet av år 1920 i förhållande till tiden

före år 1915. Även om tullfiskalens göromål uteslutande inskränkte sig

till handläggning av tullmål, finner jag det för min del synnerligen

vanskligt att på en sådan omständighet, som att antalet dylika mål ej

alltför kraftigt vuxit under någon jämförelsevis kort tidsperiod, tillstyrka

indragningen av tullfiskalstjänsterna såsom obehövliga. Erfarenheten

har nämligen upprepade gånger visat, att enbart en plötslig åtstramning

i tillgången inom landet av någon begärlig vara, som jämförelsevis

lätt åtkommes inom grannländerna, kan vara tillräcklig för en lika snabb

som betydande stegring av tullmålens mängd. Härtill kommer, att

enligt mitt förmenande en nedgång under viss tid i antalet avdömda

mål ingalunda behöver innebära en minskning i tullfiskalernas arbetsbörda,

enär de till slutlig åtgärd sålunda befordrade målen kunna hava

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

handlagts vid flera rättegångstillfällen och krävt större ansträngningar

för åstadkommande av bindande bevisning än motsvarande antal mål

under den tid, som uppställts till jämförelse.

Om alltså redan den omständigheten gör mig betänksam i frågan,

att det tillgängliga statistiska materialet måste anses vara alltför osäkert

för att grunda ett beslut om tullfiskalsinstitutioriens avskaffande, bringa

dessutom andra förhållanden mig i tvekan om lämpligheten av den föreslagna

åtgärdens vidtagande. Jag syftar härmed på dels den försämring

i enhetlighet och effektivitet vid åklagarmaktens utövande i tullmål,

som befarats skola inträda, därest denna befogenhet tilldelades personer

utom tullverket, dels ock den olägenhet för antingen tullrättegångsmålens

eller övriga tullgöromåls handläggning, som utan tvivel komme

att uppstå, därest de, såvitt jag inhämtat, ofta redan nu strängt sysselsatta,

med åklagarrätt ej utrustade tullförvaltningsföreståndarna komme

att påläggas åtalsbestyr.

Med hänsyn till det nu anförda och då därjämte, såvitt jag kan

finna, icke föreligger tillräckligt grundad anledning till den förväntan,

att någon besparing skall genom den ifrågasatta indragningen tillgodoföras

statsverket, allraminst om dessutom, såsom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

förutsatt, rätt att för gång anlita särskilt juridiskt

biträde utom tullverket skulle kunna medgivas tullförvaltningsföreståndarna,

finner jag mig böra till väsentliga delar biträda generaltullstyrelsens

uppfattning i ämnet samt sålunda i stort sett förorda bibehållande

av såväl den nuvarande tullfiskalsinstitutionen som även i övrigt

det system för åklagarskapets vid tullverket omhänderhavande, vilket

hittills tillämpats. Dock anser jag tullfiskalstjänsterna lämpligen böra

till sin beskaffenhet sålunda förändras, att de hädanefter bliva arvodesbefattningar,

uppehållna av juridiskt utbildade personer inom eller utom

tullverket. Årsarvodet vid varje tjänst lärer i så fall med avseende å tullfiskalernas

nuvarande löneställning kunna bestämmas till högst 5,000

kronor samt under denna gräns i varje särskilt fall avpassas efter göromålens

allmänna omfattning samt stationeringsortens placering i dyrortshänseende.

Tullverkets kustbevakning, vars uppgift är, enligt § 6 i tjänstgöringsreglementet

för tullverket, att å rikets kuster söka förhindra

och upptäcka olovlig varuinförsel och andra brott mot tullförfattningarna

ävensom överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad det tillhör

tullverket att övervaka, bestrides för närvarande dels till lands,

dels och huvudsakligen till sjöss. För bevakningen till lands äro anBikang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 käft. (Nr 330.) 13

Kustbevak
ningen.

Nuvarande

organisation.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ställda kustvakter ävensom en kustöveruppsyningsman, vilken utövar

förmanskap för de å Öland posterade kustvakterna samt i övrigt bestrider

vanlig kustvakttjänstgöring. Patrulleringen till lands förrättas, förutom

till fots, även till häst eller medelst åkdon eller velociped. I den mån

dylika särskilda fortskaffningsmedel eller tjänstebåtar anses för landposteringarna

behövliga, har vederbörande personal att själv anskaffa och

underhålla desamma mot åtnjutande av årlig gottgörelse, benämnd »hästlega»,

»resekostnader» eller »båtlega». Denna gottgörelse, som jämlikt

§ 10 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 (nr 78) till

beloppen bestämmes av generaltullstyrelsen, utgår av det å tullverkets

omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget »till jakt- och båtlega samt

hästlega och resekostnader». Bevakningen till sjöss åter bestrides av kustöveruppsyningsmän,

kustuppsyningsmän och kustroddare. De båda förstnämnda

slagen befattningshavare äro befälhavare, kustroddarna besättning

å kustbevakningens tjänstefarkoster. Dessa utgöras av motorbåtar

samt jakter och andra seglande bålar. Härjämte komma roddbåtar till

användning. Att anskaffa och underhålla dessa farkoster åligger desammas

befälhavare mot årlig av generaltullstyrelsen enligt nyss åberopade § 10

bestämd gottgörelse, utgående av förut nämnda legoanslag. Kostnaden

för bränsle till motorbåtarna bestrides särskilt av ett å tullverkets omkostnadsstat

uppfört förslagsanslag. Inom Haparanda tullkammardistrikt

är förlagd en kustbevakningsångare, »Gripen», vilken är tullverkets egendom.

Denna ångares befälhavare benämnes överuppsyningsmän och

besättningen vaktmästare. Kostnaderna för ångarens underhåll och drift

utgå jämväl av sistberörda förslagsanslag. I den mån två eller flera

tulljakter eller tullbåtar äro förlagda inom ett och samma tullkammardistrikt,

innehar efter generaltullstyrelsens bestämmande befälhavaren å

en av dessa kustöveruppsyningsmans grad och utövar förmanskap för

den eller de övriga farkosternas befälhavare. I några tullkammardistrikt

med större kustbevakningspersonal äro flera kustöveruppsyningsmän

anställda, vilka likaledes efter generaltullstyrelsens bestämmande utöva

förmanskap var för sin kustöveruppsyningsmansavdelning. Slutligen är

chefskapet över kustbevakningspersonalen organiserat på följande sätt.

I Skåne och Blekinge finnes särskild kustbevakningschef anställd, så

ock i Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Å övriga delar av

kusten utövas befälet över kustbevakningen inom ettvart tullkammardistrikt

av därvarande tullförvaltare (inom Stockholms tullkammardistrikt

av överinspektören vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm). Inom

sådana tullkammardistrikt, där kustbevakningspersonalen lyder under

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

särskild kustbevakningschef, äro emellertid vissa ekonomiska bestyr

rörande nämnda personal uppdragna åt tullförvaltarna.

Ehuru jag, i enlighet med vad tidigare omnämnts, icke nu fram- Departements

lägger förslag till omorganisation av tullverkets kustbevakning och där- chef^>- för tillstyrker bibehållande tills vidare av den nyss i korthet beskrivna

hittillsvarande organisationen, vill jag av skilda orsaker ändock icke

underlåta att härefter lämna en tämligen ingående redogörelse för de

förslag till organisationsförändringar, som med avseende å ifrågavarande

del av tullverket på en senare tid framkommit.

Tullkommissionen har såsom sin åsikt uttalat, att kustbevakningen

borde såsom hittills utövas såväl till sjöss som till lands, samt därvid utmateriai.

uppdragit vissa grundlinjer, som kommissionen ansett lämoliga att följa

vid valet av den ena eller andra bevakningsformen (I: sid. 10).

Den båtmateriell, kommissionen tänkt sig böra komma till användning

vid kustbevakningen, skulle bestå av dels tulljakter av typ I och

typ II, de förra av 16 meters längd och med 10 knops fart, de senare

av 12 meters längd och med minst 9 knops fart, dels tullbåtar av tre

olika storlekar och typer, typ I med inom bordsmotor, typ II i regel med

sådan motor och typ III med utombord smotor, dels ock slutligen mindre

farkoster, snipor och ekor, med eller utan utombordsmotor. Av nämnda

farkoster skulle tulljakterna byggas av stål samt de tre olika slagen

av tullbåtar ävensom sniporna och ekorna av furu på spant av ek eller

furu. Såsom motortyp för tulljakterna förordade kommissionen dieselmotorn,

särskilt därför att den ställde sig billigast i drift.

1920 års kustbevakningssakkunniga hava beträffande kustbevakningens

anordnande såsom antingen sjö- eller landbevakning allenast

anfört (U. I A: sid. 49), att de för varje kustbevakningspostering ifrågasatt

det slag av bevakning, som med hänsyn till alla på frågan inverkande

omständigheter prövats vara lämpligast. Angående beskaffenheten

av tulljakterna hava de sakkunniga föreslagit (U. I A: sid. 50 o. f.),

att dessa, vilka borde för att bliva lämpligare för bördning av fartyg

ävensom mera beboeliga och billigare i underhåll byggas av trä

i stället för av stål, skulle vara av två närmare angivna typer, därav

en mera snabbgående och sjovärdig samt avsedd för stora öppna distrikt;

av dessa beräknades typ I, 14 meter lång och 3.2 meter bred, komma

att, försedd med en 72 hästkrafters pentameter, göra något över 10

knops fart, medan typ II, 12.2 5 meter lång och 2.9 meter bred, beräknades,

försedd med en 48 hästkrafters pentameter, uppnå en fart av

omkring 9 knop. Vidkommande den föreslagna motortypen hava de

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

sakkunniga förordat pentatypen (explosionsmotor), vilken enligt de sakkunnigas

mening framför förbrännings- och tändkulemotorerna besutte

fördelen av snabb igångsättning och tyst gång. Vad härefter angår

kommissionens förslag till tullbåtar hava de sakkunniga ansett den ifrågasatta

typen III kunna utgå och föreslagit två typer, betecknade såsom

typ I och typ II; tullbåten av typ I skulle bliva 8.5 meter lång och

2.15 meter bred samt, försedd med en 10 hästkrafters pentamotor, få en

fart av något över 7 knop, varemot tullbåten av typ II skulle göras 7

meter lång och 1.9 meter bred samt, försedd med en 5 hästkrafters pentamotor,

uppnå en fart av omkring 6 knop. Till skärpande av åtgärderna

mot smugglingsförsök i Stockholms skärgård hava de sakkunniga ifrågasatt

anskaffande av en särskild med sterlingmotor försedd bevakningsfarkost

med ända till 13.5 knops fart. Utöver nu angivna farkoster

hava de sakkunniga funnit mindre båtar, såsom snipor eller ekor,

lämpligen avpassade efter bruket i skilda orter, erforderliga. — En av de

sakkunniga har i anledning av förslaget om en synnerligen snabbgående

farkost för Stockholms skärgård såsom särskild mening uttalat, dels att utöver

denna farkost borde till en början anskaffas ytterligare en liknande

med Öresund såsom huvudstationeringsområde men avsedd att vid behov

insättas i patrullera gstjänst jämväl i bohuslänska skärgården, dels ock

att verksamheten för den uteslutande för Stockholms skärgård ifrågasatta

farkosten borde utsträckas sålunda, att farkosten vid påkommande

tillfällen skulle hava att tillgodose behovet av särskilt skärpt sjöbevakning

här och var vid norrlandskusten.

Generaltullstyrelsen har, under hänvisning till ett av särskilda

sakkunniga vid flottan på styrelsens begäran avgivet yttrande över de

kustbevakningssakkunnigas förslag till jakter och båtar för kustbevakningens

behov, förklarat sig icke hava någon anledning att betvivla, att

de föreslagna typerna till dessa farkoster vore för sitt ändamål lämpliga,

men dock betonat, att praktisk erfarenhet av den föreslagna båtmateriellen,

särskilt av de dyrbara jakterna, syntes styrelsen högeligen

önskvärd, innan anskaffning av desamma skedde i större utsträckning.

Beträffande frågan, huruvida kustbevakningen lämpligast bör bestridas

huvudsakligen av sjöbevakning eller av land bevakning, torde

till en början följande upplysningar kunna vara av intresse. I äldre

tider ansågs bevakning till sjöss medföra den mest verksamma kontrollen

men senare övergick man till användande företrädesvis av landbevakning.

I början av 1830-talet användes till övervägande del systemet

med bevakning till lands, och under den följande tiden blev detta system

än ytterligare utvecklat, särskilt på rikets västra, södra och syd
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

östra kuster. Kustbevakningspersonalen, som anordnades såsom en

militärkår och ställdes under krigslagarna, var på denna tid synnerligen

talrik. Sedan emellertid vid mitten av 1800-talet genomgripande

förändringar i tullagstiftningen vidtagits, i det att bland annat utförseltullarna

avskaffats och kontrollen å den inrikes trafiken mildrats, samt

tillika smugglingen i allmänhet väsentligen avtagit, ansågs behov av

en så manstark kustbevakning som tillförne icke längre förefinnas, varför

kustbevakningspersonalens antal blev efter hand betydligt minskat.

Särskilt landbevakningen avskaffades i stor utsträckning eller ersattes

med bevakning till sjöss, vilken senare form för kustbevakningens ordnande

befanns i allmänhet bäst lämpad för de nya förhållandena.

Sedermera har intill nu denna bevakningsform alltjämt prövats böra

erhålla företräde; så anförde 1900 års tullstatskommitté, att bevakning

till sjöss otvivelaktigt borde allt framgent förbliva den huvudsakliga

formen för uppsikten å rikets kuster från tullverkets sida, medan 1908

års tullstatskommission, efter vars förslag kustbevakningens nuvarande

organisation är uppbyggd, uttalade, att kommissionen i överensstämmelse

med hörda sakkunnigas enstämmiga uppfattning icke funnit skäl

att förorda övergivande av det under en lång tid med fördel följda

systemet av kustbevakningens anordnande huvudsakligen såsom sjöbevakning.

Sistnämnda kommission följde vid det närmare avvägandet

av de olika bevakningsformerna den grundsats, att bevakning till lands

borde finnas endast i sådana trakter, där beskaffenheten av kusten försvårade

dess bevakande från sjösidan eller ock närbelägenheten till

främmande kust eller en talrikare förekomst av större fisklägen eller

andra mera befolkade platser betingade en mera skärpt bevakningstillsyn.

Emellertid hava inom riksdagen förekommit uttalanden för ett

frångående av det nu tillämpade systemet med företrädesvis sjöbevakning.

Sålunda yrkades i eu vid 1909 års riksdag väckt motion (A. K.

nr 234) utredning, i syfte »att kustbevakningens patrullering genom

segling och rodd å vissa av våra kuster måtte helt eller delvis upphöra,

samt att i ersättning för den eventuellt indragna, dyrare sjöpatrulleringen

måtte, om så anses nödigt, å mera trafikerade platser

anställas kustuppsyningsmän för bevakningens upprätthållande)); motionen

föranledde dock ej någon riksdagens åtgärd. Vidare framskymtade i

en vid 1913 års riksdag väckt motion (A. K. nr 175) om utredning,

huruvida och i vad mån den yttre kustbevakningen skulle kunna

betydligt reduceras, vissa önskemål om utsträckt användning av landbevakning.

I motionens motivering,'' ifrågasattes nämligen förslagsvis

bland andra åtgärder till nedbringande av kostnaderna för kustbevak
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Båtmateriellens

anskaffning

och

underhåll.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

ningen, dels om det icke på vissa håll möjligen »skulle vara tillfyllest

med blott en extra lantbevakning å sträckor, om vilka man äger den

kännedom, att den inkomst, staten kunde förvänta sig av införseln därstädes,

icke skulle uppväga utgifterna för en ordnad tullbevakning»,

dels ock om icke »en minskning i arbetspersonalens antal kunde även

ske på det sättet, att den yttre och den inre bevakningen i trakter, där

trafiken icke är av större dimensioner, kunde med en klok arbetsfördelning

anförtros åt samma personer». Ifrågavarande motion ledde till,

att riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av

utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel (nr 7 : punkt 52) anhöll,

det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en utredning sådan som den

ifrågasatta. Berörda skrivelsepunkt finnes åberopad i statsrådsprotokollet

rörande 1914 års tullkommissions tillsättande.

Vad härefter beträffar det förslag till omorganisation av kustbevakningen,

vilket nu framlagts av de kustbevakniugssakkunniga och

till huvudsaklig del biträtts av generaltullstyrelsen, lämnar detta, att

döma av de översikter av samma förslag, som de sakkunniga uppställt

(U. I A: sid. 139, 147), icke nämnvärt företräde för något av de båda

bevakningssystemen, för så vitt hänsyn tages allenast till posteringarnas

antal. Under alla omständigheter innebär förslaget ett mera omfattande

utspridande längs kusten av landposteringar, än vad för närvarande är

fallet, varjämte anordningen med jämförelsevis riklig landbevakning vid

Öresund ytterligare utvecklats samt sjöbevakningen å Gottland utbytts

mot landbevakning. Detta förslag har, efter vad de sakkunniga upplyst

(U. I A: sid. 49), framvuxit efter övervägande i varje särskilt fall av

alla de omständigheter, som kunde anses inverka på frågan om en

posterings hänförande till det ena eller andra slaget bevakning.

Som förut nämnts åligger det för närvarande vederbörande kustbevakningstjänstemän

att mot lega av tullverket anskaffa och underhålla

för tjänsten erforderliga farkoster. Detta system har tullkommissionen

funnit medföra mindre gynnsamma verkningar, i det att

vederbörande legotagare skulle, enligt kommissionens uppgift, hava i

vissa fall, för att kunna tillgodogöra sig besparingar å legan, anskaffat

farkoster av otillfredsställande beskaffenhet samt över hövan begränsat

underhållskostnaderna för desamma. Kommissionens flertal har därför

hemställt (I: sid. 19), att kustbevakningens båtmateriell i dess helhet

måtte anskaffas genom tullverkets egen försorg för att ställas till vederbörandes

förfogande i tjänsten, att kostnaderna för underhållet av sagda

materiell jämväl måtte direkt bestridas av tullverket samt att i sam
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 330. 103

manhang härmed de till tjänstemän, vid kustbevakningen nu utgående

jakt- och båtlegorna måtte bortfalla.

Mot detta förslag bar en ledamot av kommissionen avgivit sin

reservation i sa matto, att han biträtt förslaget allenast i fråga om tulljakterna

men ansett, att i fråga om övrig båtmateriell det nu tillämpade

legosystemet borde, såsom ägnat att framkalla större omvårdnad och

aktsamhet om materiellen än det föreslagna systemet, bibehållas (I: sid.

163 o. f.).. I samband därmed har reservanten framhållit, att det sätt,

varpå hittillsvarande legosystem i regel fungerat, ej syntes giva berättigad

anledning till anmärkning.

De kustbevaknmgssakkunmga hava funnit sig höra i allmänhet

fasthålla vid det av kommissionen framlagda förslaget men ansett, att

för hållande av de minsta farkosterna (med ett gemensamt namn

betecknade »snipor»), vilkas omhändertagande av statsverket skulle

medföra alltför omfattande administrativa anordningar, borde utgå le°-or

med av generaltullstyrelsen i varje särskilt fall bestämda belopp, avpassade

efter amorterings- och de sannolika underhållskostnaderna.

Generaltullstyrelsen har i denna fråga anslutit sig till reservantens

i tullkommissionen uppfattning huvudsakligen pa de av honom åberopade

skäl (U. I A: sid. 108). Den ifrågasatta snabbgående motorbåten

i Stockholms skärgård borde enligt styrelsens mening också anskaffas

och underhållas av tullverket.

Däremot synes tullkommissionens uppfattning hava gillats av de

bada tull tjänstemannasammanslutningarna och en del tullmvndi^heter

(U. I A: sid. 24). J ö

Av förbrukningsartiklar för motordriften vid kustbevakningen till- Ferbrukningshandahåller

tullverket för närvarande icke smörjolja. Tullkommissionen ZZZh/Z

har nu hemställt om sådan ändring därutinnan att hädanefter samtliga

sådana förbrukningsartiklar bekostades av tullverket (I: sid. 19).

Häri har generaltullstyrelsen instämt (U. I A: sid. 108).

För tillbörligt utnyttjande av den för kustbevakningen föreslagna Tulljakternas

båtmateriellen har tullkommissionen ansett nödvändigt, att tulljakterna patrullerin9- av typ 1 hölles i gång i medeltal 8 å 9 timmar dagligen. Ett dylikt

intensivare utnyttjande av såväl personal som materiell förutsatte emellertid

enligt kommissionens mening införandet av en ny avlöningsform,

kostbidrag, till varje å tulljakt av typ I tjänstgörande kustbevakningstjänsteman,

ordinarie eller extra ordinarie, att utgå av ett särskilt förslagsanslag

å omkostnadsstaten (I: sid. 23 o. f.). Sedermera har kommissionen

s. 104 Kontrollera mot PDF

Landbevak
ningens
posteringar.

Tillsynings
man.

104 Kungl. proposition Nr 330.

ifrågasatt, att rätten härtill skulle fastslås genom ett allmänt stadgande

i det blivande avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverket av

innehåll, att tjänsteman ägde för sådana regelbundet eller ofta återkommande

resor, som innefattades i hans vanliga tjänstutövning, åtnjuta

ersättning eller annan förmån enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser (IV: sid. 20, 91).

Denna fråga har icke vidrörts av de kustbevakningssakkunniga.

Däremot har generaltullstyrelsen uttalat sig för den föreslagna

nya avlöningsformens införande. Dock har styrelsen ansett, att kostbidraget

hellre borde inbegripas bland s. k. tjänstgöringstraktamenten,

vilka enligt kommissionens förslag till avlöningsreglemente skulle kunna

efter av Kungl. Maj:t bestämda grunder utgå till tjänsteman under tjänstutövning

å annan ort (U. IA: sid. 111). De av kommissionen åsyftade

ersättningsbestämmelserna i avlöningsreglementet borde emellertid ändock

kunna tillämpas, likväl icke samtidigt med kostbidrags tilldelande,

under patrullering, som utsträcktes till någon mera avsevärd tid (U. IV:

sid. 43). Bägge slagen gottgörelser syntes böra utgå av det å tullverkets

omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget »till rese- och traktamentskostnader

».

Vad beträffar landbevakningen vid kusten har tullkommissionen

ur kostnadssynpunkt i allmänhet anslutit sig till systemet med enmansposteringar.

De kustbevakningssakkunniga hava visserligen ansett enmansposteringar

i vissa fall kunna vara tillfyllest men dock i åtskilliga fall

funnit ofrånkomligt att hemställa om tvåmansposteringar.

Denna uppfattning har icke givit generaltullstyrelsen anledning till

något särskilt yttrande.

Såsom förut nämnts förestås för närvarande vissa smärre tullförvaltningar

av personer utom tullverket, s. k. tullexpeditionsföreståndare.

Dessa, vilka jämlikt § 20 i instruktionen för generaltullstyrelsen tillsättas

av styrelsen utan ansökning, äro tullverkets ombud för tillsyn

över tullförfattningarnas efterlevnad m. m. och uppbära härför smärre

årliga arvoden, som enligt § 21 i avlöningsreglementet för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning bestämmas

av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltullstyrelsen.

En liknande anordning har tullkommissionen tänkt sig försöksvis

få införd även vid kustbevakningen och detta efter mönster jämväl från

Danmark (I: sid. 25 o. f.). Sålunda skulle vid sidan av landposterin
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

v Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 105

garna med fast anställda kustbevakningstjänstemän anställas »tillsyningsman»

med huvudsakligt uppdrag att hålla utkik över kusten och, om

något anmärkningsvärt förekomme, bringa detta till den fasta kustbevakningspersonalens

kännedom. Tillsyningsmännen skulle tillsättas i

samma ordning som tullexpeditionsföreståndarna och åtnjuta arvode av

ett å tullverkets stat uppfört förslagsanslag.

De kustbevakningssakkunnigas majoritet, som ansett det ligga i

sakens natur, att denna nya klass av bevakningspersonal ej kunde komma

att i fråga om bevakningens effektivitet motsvara vad därmed avsetts,

har för sin del avstyrkt anställande av biträden av ifrågavarande slag

till och med på försök, under det att en reservant förmenat, att kustbevakningen

på Öland borde försöksvis anordnas med användande av

tillsyningsman jämte ett mindre antal verkliga kustbevakningstjänstemän

(U. I A: sid. 59, 99).

Generaltullstyrelsen har förklarat sig avgjort biträda den av de

sakkunnigas majoritet uttalade uppfattning (U. I A: sid. 111), under

framhållande att det ifrågasatta systemet med tillsyningsmän vid kustbevakningen

lede liksom systemet med tullexpeditionsföreståndare vid

lokaltullförvaltningen av åtskilliga närmare angivna brister (U. II: sid.

193 o. f.). Att på försök inrätta tillsyningsmän kunde styrelsen icke

finna vare sig behövligt eller tillrådligt, då enligt upplysningar av tullmyndigheter,

som måste förutsättas äga god kännedom om förhållandena

i Danmark, där ett liknande system tillämpades, detta utfallit på ett

otillfredsställande sätt.

Enligt tullkommissionens förslag skulle landbevakningens tekniska

hjälpmedel bestå av båtar, motorcyklar — dock endast i ett enda fall

mera försöksvis — cyklar och på ett par ställen hästar. Dessa hjälpmedel

borde, frånsett hästarna, anskaffas och underhållas genom tullverkets

försorg, för vilket ändamål skulle i staten uppföras ett förslagsanslag;

för hästarnas vidkommande skulle lämpligen det nuvarande legosystemet

bibehållas. Då sådant erfordrades, borde det vidare stå kustbevakningstjänstemän

öppet att använda andra fortskaffningsmedel än

nyss nämnts; men för dylika fäll borde ej såsom nu utgå resekostnadsanslag

med visst belopp för år, utan borde vederbörande få tillgodoräkna

sig ersättning för varje särskild tjänsteresa. Då vissa restriktioner

i avseende å resereglementets tillämpning i fråga om kustbevakningen

syntes påkallade, borde generaltullstyrelsen erhålla bemyndigande

att utfärda allmänna föreskrifter, genom vilka kustbevakningens rätt till

rese- och traktamentsersättning inskränktes (I: sid. 26 o. f.).

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 käft. (Nr 330.) 14

Landbevakningens

tekniska

hjälpmedel.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Telefon.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Dessa förslag hava icke föranlett de kustbevakningssakkunniga till

andra erinringar än att de dels ifrågasatt, om icke försök kunde göras

att tilldela vardera av två kustbevakningsförmän å Gottland och Oland

mindre automobiler i stället för eljest behövliga motorcyklar, därvid de

sakkunniga förutsatt, att generaltullstyrelsen komme att utfärda erforderliga

föreskrifter innebärande garantier mot att automobilerna bleve föremål

för missbruk, dels ock ansett frågan om att hålla hästar såsom

hjälpmedel åt kustbevakningen böra förfalla (U. I A: sid. 60). En av

de sakkunniga har framhållit, att han icke kunnat undgå att finna samma

omständighet, som föranlett de sakkunniga att föreslå anskaffande av

tjänstesnipor på personalens bekostnad mot lega, föreligga även beträffande

anskaffningen av cyklar för tulltjänsten, men ändock ansett sig

med hänsyn till önskvärdheten av att söka vinna likformighet vid skilda

statens verk med avseende å tillhandahållandet av cyklar icke böra underlåta

att biträda de sakkunnigas förslag även i den del, det avsåge sådan

tjänstemateriell (U. I A: sid. 102).

Från tullkommissionens förslag om tillhandahållande av tjänstemateriell

för landbevakningen avviker generaltullstyrelsens uppfattning

sålunda, att styrelsen ansett vederbörande personal böra anskaffa och

underhålla all materiell mot legor (U. I A: sid. 108). Vad de kustbevakningssakkunniga

anfört i ämnet, har däremot icke givit anledning

till annat yttrande från generaltullstyrelsens sida, än att styrelsen förklarat

sig anse den väckta frågan om användande av automobiler för

bevakningstjänsten på Öland och Gottland böra anstå, åtminstone till

dess erfarenhet vunnits om lämpligheten av de alternativt ifrågasatta

motorcyklarna (U. I A: sid. 112).

Såsom ett hjälpmedel av högt värde för all kustbevakning har

tullkommissionen betecknat telefonen; denna borde helst icke saknas vid

någon postering. Beträffande storleken av kostnaderna för kustbevakningens

förseende med telefon har kommissionen hänvisat till en vid

sitt yttrande fogad särskild utredning (I: sid. 195 o. f.). Engångskostnaderna

skulle enligt kommissionens förslag täckas genom ett särskilt

anslag; och för de årliga abonnemangsavgifterna skulle å omkostnadsstaten

uppföras ett förslagsanslag Dtill årskostnader för tullverkets tjänstetelefoner».

Generaltullstyrelsen har emellertid funnit vissa skäl tala för, att

frågan om kustbevakningens allmänna förseende med telefon upptoges

och löstes först sedan den nya organisationen trätt i kraft och i den

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

mån posteringarnas förläggningsorter blivit definitivt bestämda (U. I A:

sid. 112; U. I: sid. 42).

I fråg-an om den medverkan vid kustens bevakande, som bör Inre bevak
o

t . • 0 ning sper sona
lämnas

av den inre bevakningspersonalen har tullkommissionen såsom iens medallmän

regel föreslagit (I: sid. 31 o. f.), att bevakningen av område när- ££££%,_

mast hamn, varest inre bevakningspersonal funnes förlagd, skulle upp- kande

dragas åt denna personal samt förty i åtskilliga fall räknat med en

konstant patrulleringsskyldighet för den inre personalen. Någon personalförstärkning

för de nya bevakningsuppgifternas övertagande skulle enligt

kommissionens uppfattning endast i ett par undantagsfall bliva

behövlig.

Mot den princip, tullkommissionen sålunda uttalat, hava de kustbevakningssakkunniga

(U. 1 A: sid 61), förklarat sig så mycket mindre hava

något att erinra, som densamma i det väsentliga överensstämde med grunderna

för redan gällande författningsbestämmelser. De sakkunniga hava

emellertid ausett det mindre lämpligt, att större patrulleringsskyldighet

till sjöss än som nu vore den inre bevakningspersonalen påbjuden ålades

densamma, särskilt som flertalet av dithörande personal finge förutsättas

sakna därför erforderlig förfarenhet i hantering av båtar m. m. Därför

hava de sakkunniga hemställt, att jämväl till vissa platser, där inre bevakning

vore stationerad, måtte förläggas kustbevakningsposteringar,

vilkas uppdrag då bleve att övervaka redden samt de på något längre

håll från respektive platser befintliga kuststräckorna.

I vad de kustbevakningssakkunniga sålunda anfört har generaltullstyrelsen

instämt (U. I A: sid. 112).

Mellan tull- och lotsverken skall för närvarande samarbete äga Lot£g°*j£- rum i vissa avseenden. Sålunda skall enligt § 4 tullstadgan kronolots, medverkan

som befinner sig ombord å fartyg, där tullbetjänt ej är tillstädes, hava

tillsyn därå, att något gods ej föres från eller till detsamma, att de eva an ''

lås och sigill, som till kronans säkerhet kunna vara fartygets tillgångar

åsätta, ej olovligen brytas och att olaga landgång ej äger rum. Y idare

skall enligt § 2 tullstadgau å fartyg varande kronolots lämna tulltjänsteman

för ombordgång å fartyget i tjänstärende erforderligt biträde. A

andra sidan äger kronolots jämlikt § 58 lotsförordningen att vid utövningen

av sin tjänst av tullbetjänt påkalla det biträde och den handräckning,

som denne är i tillfälle att lämna. Ån vidare må jämlikt

§ 39 tullstadgan, som innefattar bestämmelser om kontrollåtgärder vid

utförsel av oförtullat gods m. m., kronolots i visst fall avgiva intyg

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. May.ts proposition Nr 330.

rörande den å dylikt gods anbragta förseglingens eller plomberingens

orubbade beskaffenhet vid ankomsten till öppen sjö eller vid det tillfälle,

då lotsen jämnar fartyget, för vilket ersättning emellertid plägar erhållas

från ett å tullverkets omkostnadsstat uppfört anslag »till gratifikationer

åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig genom nitisk

tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfättningarna». Ytterligare

finnes i § 40 av tjänstgöringsreglementet för lotsverket den

23 december 1914 (nr 442) intagen en erinran om, att lots har att

ställa sig till noggrann efterrättelse vad till förekommande av lurendrägeri

eller tullförsnillning är i tullstadgan föreskrivet. Slutligen äro

enligt § 32 mom. 9 och § 53 i samma reglemente lotsförmän och fyrmästare

pliktiga att ofördröjligen hos vederbörande lotskapten göra

anmälan, bland annat därest fartyg inkommit genom förbjuden farled.

Tullkommissionen, som ansett, att från lots- och fyrpersonalens

sida borde kunna erhållas ett värdefullt biträde ej endast såsom nu i

och för den inre bevakningen utan även för kustbevakningen, har härom

underhandlat med lotsstyrelsen. Denna har i skrivelse den 27 februari

1917 meddelat bland annat, att lots- och fyrpersonal syntes kunna, utöver

vad hittills vore bestämt, till närmaste tullpostering (tullstation)

inrapportera, om något misstänkt av densamma iakttoges till sjöss eller

i skärgården, samt, där så kunde anses önskvärt, lämna meddelande om

fartyg, som inpasserade från sjön (I: sid. 33). Härjämte har lotsstyrelsen

framhållit, att vid platser, där både lots- och tullpersonal vore

stationerade och ständig utkik skulle hallas, ett samarbete i fråga om

utkiks hållande syntes kunna ordnas till fördel för både lotsverket och

tullverket. Däremot har lotsstyrelsen uttalat vissa betänkligheter mot

en av kommissionen ifrågasatt generell bestämmelse om rättighet för

lotsverkets personal att verkställa visitation å fartyg''. — I anslutning

härtill har tullkommissionen föreslagit (1: sid. 34 o. f.), att lots- och

fyrpersonalen å vissa närmare angivna platser (å 58 av rikets 107 lotsplatser

och å 13 fyrplatser) måtte förpliktas att, i den mån andra tjänstegöromål

ej därför utgjorde hinder, hålla utkik för övervakande av synfältet

ur bevaknings8ynpunkt. Enahanda utkik skulle enligt kommissionens

förslag hållas från i gång varande lotsbåtar, tillhörande nyss avsedda

lotsplatser. Vad anmärkningsvärt, som iakttoges under denna

utkik,. skulle, helst telefonledes, inberättas till vederbörande kustbevakningstjänsteman.

Därjämte har kommissionen, i ändamål att inbespara

tullbevakning å fartyg, som med kronolots ombord inpasserar från inlöp

psstation, hemställt, att antingen ett i 1862 års reglemente för lotsverket

förekommande men numera ej gällande förbud för lots att efter

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

verkställd lotsning lämna fartyget, förrän tulltjänsteman infunnit sig

ombord, måtte återinföras eller ock tullbevakningen i bestämmelseorten

måtte i förväg erhålla besked telefonledes om orten och om möjligt

även om den beräknade tiden, då lotsen komrae att lämna fartyget,

detta för att sättas i tillfälle att utsända bevakning för att möta och

avlösa lotsen. Under sådan förutsättning borde enligt kommissionens

åsikt allmän bestämmelse utfärdas därom, att inpasserande fartyg med

kronolots ombord icke skulle behöva förses med tullbevakning.

I avgivna yttranden hava såväl tull- som lotsmyndigheter i stort

sett motsatt sig kommissionens förevarande förslag (U. I A: sid. 30

o. f.). Lotsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1918

närmare utvecklat de skäl, som från lotsverkets sida förelegat för ett

dylikt avstyrkande. Därvid har lotsstyrelsen till en början upplyst, att

styrelsen redan i förut åberopade skrivelse den 27 februari 1917 framhållit

för kommissionen bland annat, att vid en del lotsplatser utkik ej

hölles under mörker, att vid alla lotsplatser inträffade, att hela personalen

stundom vore borta från platsen i tjänståligganden, att vid fyrplatser

någon egentlig utkik ej hölles, att vid fyrplats, där endast en eller två

man voro anställda, något övervakande av synfältet sannolikt icke kunde

ske, att lotsens hemresa efter slutad lotsning mången gång skedde med

skjuts, ångbåt eller järnvägståg, för att han skyndsammast möjligt

måtte återkomma till lotsplatsen och att därav framginge, att det biträde

vid tullbevakningen, som ifrågasattes att lämnas av lots- och fyrpersonalen,

skulle bliva långt ifrån effektivt. Härefter har lotsstyrelsen anfört bland

annat följande:

»Utöver vad sålunda redan framhållits får lotsstyrelsen fästa uppmärksamhet

därå, dels att vid en del lotsplatser vid norrlandskusten och även vid ett par lotsplatser

vid smålandskusten lotspersonalen lämnar under nämnda lotsplatser hörande

uppassningsställen vintertid eller då till följd av isförhållanden så måste ske, varvid

är att märka, att lotspersonalen måste lämna vissa av uppassningsställena, medan

ännu sjöfart pågår vid och i närheten av desamma dels att vid en del lotsplatser

— dock endast ett fåtal — icke mera än 2 eller 3 man äro anställda, dels att

den utkik, som lotspersonalen håller för att i tid kunna lämna lots åt lotssökande

fartyg, icke är så ständig och ej heller av den art, som av kommissionen föreslagits

för synfältets övervakande ur tullbevakningssynpunkt, dels att, även om

utkik hölles från i gång varande lotsbåt, lotspersonalen mången gång till följd av

sin lotstjänst icke torde kunna vare sig närmare undersöka misstänkta fall eller i

så god tid avgiva rapport om något misstänkt iakttagits, att rapporten härom

skulle kunna leda till beivrande av förekommande förseelse mot tullförfattningarna,

dels ock att fyrpersonalen, som under den del av dygnet, då fyring äger rum, håller

vakt i fyrton eller fyrhus och, där mistsignalering sker, under tjock eller disig

luft även sköter mistsignaleringsapparaten, har att under den övriga delen av dygnet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

förutom åtnjutande av behövlig vila, utföra dels en del arbeten med rengöring m. m.

av fyr- och mistsignaleringsapparater, dels ock en del målnings- och underhållsarbeten

å hus och byggnader, vartill för fyrmästare eller fyrvaktare med uppbörd

kommer skrivgöromål med förande av fyrdagbok och redovisningsjournaler m. m.

Av de 13 fyrplatser, från vilka biträde ifrågasattes, utgöres personalen vid

4 platser av 2 man, vid 1 plats av 1 man, vid 1 plats (Gotska Sandön) av 5 man,

och vid de övriga 7 platserna äger mistsignalering rum.

Lotsstyrelsen anser sig därför böra ytterligare betona att det ifrågasatta

biträdet av lots- och fyrpersonal vid kustbevakningen icke torde kunna bliva av

vidare värde och långt ifrån effektivt.

Skulle, oaktat vad sålunda anförts rörande effektiviteten av det biträde vid

kustbevakningen, som ifrågasattes av lots- och fyrpersonal, detta biträde anses

tillfyllest vid den ifrågasatta omorganisationen av tullverkets kustbevakning, uppstår

frågan, huruvida nuvarande personal vid lotsverket kan befinnas vara skyldig

att utan ersättning biträda vid kustbevakningen i större utsträckning än som angives

i det å sid. 33 i betänkandet intagna utdraget ur lotsstyrelsens ovannämnda

skrivelse till kommissionen. Hållandet av sådan utkik, som kommissionen föreslår,

skulle äga rum genom lots- och fyrpersonal, innefattar en helt annan tjänstgöring

för tullverkets räkning än verkställande utan arvode av den rapportering, som av

lotsstyrelsen i meromnämnda skrivelse till kommissionen angivits. Lotsstyrelsen

angav, att nämnda personal torde kunna inrapportera till närmaste tullpostering

(tullstation) om något misstänkt av personalen iakttoges till sjöss eller skärgården,

således under utövande av lotsverkets tjänst och utan hållande av någon sorts

utkik i tullverkets intresse, då däremot kommissionen föreslår att utkik, avseende

att övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt, skall, i den mån andra tjänstegöromäl

ej härför utgöra hinder, hållas.

Skulle lotspersonalen förpliktigas att under de förhållanden, som av kommissionen

föreslagits — i den mån andra tjänstegöromål ej härför utgjorde hinder —

hålla utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt, bleve

nämnda personal förhindrad att, oaktat sjöfarten vid och utanför platsen upphört

för vinterperioden, lämna under platsen hörande uppassningsställen och inflytta till

sin boningsort. Kvarstannandet å uppassningsställena under sådana förhållanden

skulle då icke föranledas av tjänsten vid lotsverket utan för fullgörandet av tjänst

för tullverkets räkning. Byggnaderna å en del uppassningsställen äro icke av den

beskaffenhet att personalens kvarstannande därstädes under vintern låter sig göra,

varför nybyggnad eller ändring av byggnaderna i dessa fall bleve erforderliga.

Kostnaderna härför torde i sä fall böra bekostas av tullverket.

Lots- och fyrpersonalens biträde vid kustens bevakning i den utsträckning

förslaget innebär torde icke kunna åläggas nuvarande personal såsom tjänsteuppdrag.

Däremot torde denna personal kunna åläggas att, om under utövande av lotsverkets

tjänst något misstänkt av personalen iakttages till sjöss eller i skärgården, inrapportera

detta till närmaste tullpostering (tullstation) utan åtnjutande av arvode eller

annan ersättning än den, som erfordras till täckande av personalen eventuellt

åsamkad kostnad i och för denna rapportering.

Från lotsstyrelsens sida möter emellertid icke något hinder för nämnda

personal att mot ersättning och i den mån tjänsten vid lotsverket det medgiver

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Ma;:ts proposition Nr 330.

samt efter prövning i varje särskilt fall åtaga sig att i övrigt biträda vid kustbevakningen.

Lotsstyrelsen anser sig dock böra uttala, att lotsverkets tjänst i

varje fall och utan avseende å följderna för kustbevakningen först och främst

måste fullgöras.

Vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas stationerade, synes

såsom lotsstyrelsen i sin ovannämnda skrivelse till kommissionen redan framhållit

ett samarbete särskilt i fråga om utkiks hållande kunna ordnas mellan de två

verkens personal till fördel för båda verken och för personalen vid dylika platser.

Rörande frågan om undvikande av dubbel bevakning å fartyg genom såväl

tull- som lotspersonal får lotsstyrelsen avstyrka bifall till kommissionens förslag

om återinförande i tjänstgöringsreglementet för lotsverket av ovannämnda i 1862

års reglemente för lots- och fyrstaterna förekommande bestämmelse rörande förbud

för lots i vissa fall att efter verkställd lotsning lämna fartyget, förr än tullbetjänt

infunnit sig ombord. Denna fråga var vid behandling av det lotsstyrelsens förslag

till nytt tjänstgöringsreglemente för lotsverket, som låg till grund för år 1881 utfärdat

dylikt reglemente, föremål för noggrann utredning, som resulterade i att

något mot ovannämnda bestämmelse svarande stadgande icke inflöt i 1881 års

reglemente. De olägenheter, som då anfördes mot bibehållande av ifrågavarande

bestämmelse, föreligga fortfarande.

Beträffande av kommissionen subsidiärt förordad anordning att i de fall, då

kronolots åtföljde från inloppsstation inpasserande fartyg, tullbevakningen i bestämmelseorten

måtte i förväg erhålla besked telefonledes om orten och om möjligt även

den beräknade tiden, då lotsen komme att lämna fartyget, för att sättas i tillfälle

att utsända bevakning för att möta och avlösa lotsen får lotsstyrelsen meddela, att

styrelsen, oaktat lotsens åligganden i bevakningshänseende härigenom skulle kunna

ökas och försvåras, anser sig kunna gå med på denna anordning i sådana fall, då

säkerhet föreligger, att lotsen icke kommer att i och för fartygets bevakning uppehållas

ombord efter fullgjord lotsning, dock under förutsättning att det skall åligga

tullbevakningen å inloppsstationen att efter samråd med lotsen underrätta den tullbevakning,

som skall ombestyra lotsens avlösning av tullbevakningstjänsteman. Skulle

däremot fartygets bestämmelseort ligga så långt avlägsen från tullbevakningens

förläggningsort, att den tullman, som skall avlösa lotsen, icke kan hinna infinna

sig vid fartygets ankomst till fartygets bestämmelseort, anser lotsstyrelsen, att den

ifrågasatta anordningen icke bör komma till användande, enär i sistnämnda fall

följden annars skulle bliva densamma som om förenämnda bestämmelse i 1862 års

reglemente återinfördes. Huruvida bevakning skall medfölja från inloppsstation

bör därför prövas i varje särskilt fall. Lotsstyrelsen får därför avstyrka bifall till

kommissionens förslag om utfärdande av allmän bestämmelse därom, att fartyg,

som inpasserar från inloppsstation, skall, om det har kronolots ombord, icke behöva

förses med tullbevakning.»

I fortsättningen av skrivelsen har lotsstyrelsen bland annat påvisat

tullverkets blivande kostnader för telefonförbindelser till de lotseller

fyrplatser, från vilka ifrågasatt biträde skulle lämnas. Slutligen

har styrelsen funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke, för den

händelse vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. May.ts proposition Nr 330.

stationerade och ständig utkik skulle hållas, ett samarbete mellan de

båda verkens personal komme till stånd, tullverket borde lämna bidrag

till täckande av kostnader för uppförande av nya eller för underhåll

av äldre utkikshus eller utkiksställningar, där dessa vore erforderliga

för hållande av utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt.

De kustbevakningssakkunniga hava, med hänsyn till vad sålunda

förekommit och då de i varje fall ansett sig icke kunna såsom följd

av en sådan medverkan, varom fråga är, vidtaga någon minskning av

kustbevakningspersonalen, funnit sig icke böra upptaga kommissionens

förslag sådant det utformats (U. I A: sid. 62). 1 stället hava de sak
kunniga

ansett, att samverkan mellan tull- och lotsverken kunde ordnas

på ett sätt, som närmare anslöte sig till det hittills praktiserade.

Gällande föreskrifter i ämnet vore därför i huvudsak tillräckliga för att

bereda tullverket det biträde från lots- och fyrpersonalens sida, som

skäligen borde fordras; dock syntes ytterligare böra utfärdas en föreskrift

av ungefär följande innehåll:

»Om i tjänstgöring stadd lots- eller fyrpersonal iakttager seglationsbrott

eller annan överträdelse av författning, vars efterlevnad tullverket har att övervaka,

eller överhuvud förehavanden, som synas ägnade att förbereda eller främja sådana

brott, skall anmälan därom ofördröjligen göras till närmaste tullmyndighet.»

Samai-betet i fråga om utkiks hållande — vilket på vissa håll

redan förekomme — syntes de sakkunniga smidigast kunna ordnas

under hand genom de lokala befälsmyndigheternas försorg, varför några

författningsbestämmelser i ämnet icke borde ifrågakomma. Frågan om

undvikande av dubbel bevakning genom såväl lots- som tullpersonal,

under fartygs inpasserande från inloppsstation hava de sakkunniga visat

från sig.

Generaltullstyrelsen har instämt i de sakkunnigas uttalande rörande

tullkommissionens förslag om åläggande för lots- och fyrpersonal att i

viss större utsträckning än för närvarande vore föreskrivet medverka

vid kustens bevakande och i enlighet därmed hemställt, att föreskrift i

den av de sakkunniga angivna riktning måtte utfärdas (U. I A: sid. 112).

Det av tullkommissionen ifrågasatta utfärdandet under viss förutsättning

av en allmän bestämmelse om, att inpasserande fartyg med kronolots

ombord icke skulle behöva förses med tullbevakning, har st}rrelsen av

följande skäl ansett icke tillrådligt (U. 1 A: sid. 42). Förhållandena

kunde, även om i vissa fall tullbevakning ombord skulle kunna ersättas

genom lotsens bevakning, dock ofta vara sådana, att detta icke ur synpunkten

av tullverkets säkerhet borde ske. Då lotsen vore ansvarig

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

för fartygets manövrering, måste givetvis hans uppmärksamhet i främsta

rummet vara riktad härpå, och bevakning av fartyget ur tullsynpunkt

komma i andra hand. I mörker och dålig väderlek bleve därför icke

den tillsyn å vad som försigginge å exempelvis ett större ångfartyg,

som lotsen skulle kunna prestera, av något vidare stort värde.

I det föregående har antytts, att s. k. invisitationsrätt för närvarande

är tillagd vissa kustbevaknings posteringar i Bohuslän. På grund

därav äga från utrikes ort till platser inom vederbörande tullkammardistrikt

destinerade fartyg, för så vitt de äro barlastade eller hava last

av vissa tullfria varor, att efter vid dylik knstbevakningspostering undergången

^visitation avsegla direkt till bestämmelseorten utan att sålunda

behöva, på sätt i § 5 tullstadgan i allmänhet föreskrives, angöra tullplats.

Generaltullstyrelsen, som genom särskilda beslut medgivit denna

rätt, har därvid föreskrivit bland annat, att invisitationen skall verkställas

av bevakningsförmannen vid posteringen, att, då fartygen innehava

last ävensom då barlastade fartyg ej kunna vid invisiteringsplatsen

undergå en emot underslev fullt betryggande visitation, fartygen skola

från invisiteringsplatsen till destinationsorten åtföljas av erforderlig, av

vederbörande beordrad bevakning, som jämväl skall övervaka lossningen

och å fartygen förrätta köl visitation, varom allt attest bör till vederbörande

avlamnas, samt att ^klarering skall verkställas av vederböraude

tullkammare, för vilket ändamål fartygshandlingarna jämte ovauberörda

attester skola genom bevakningsförmannens försorg till tullkammaren

insändas.

Tullkommissionen har nu, under anförande att ifrågavarande bestyr

måste verka i hög grad störande för kustbevakningsgöromålens behöriga

fullgörande, föreslagit (II: sid. 307), att berörda invisitationsrätt

måtte helt och hållet avskaffas och att tullexpeditioner måtte inrättas

på samtliga de ställen, där sådan rätt hittills utövats, nämligen: Hättan

inom Marstrands, Mollösund, Käringen, Gullholtnen, Gravarne och Hunnebostrand

inom Lysekils samt Dyugö och Grebbestad inom Strömstads

tullkammardistrikt. Dessutom skulle tullexpeditioner inrättas i Bovallstrand

inom Lysekils och i Skärhamn å Tjörn inom Marstrands tullkammardistrikt.

Samtliga dessa tullexpeditioner skulle bekostas av statsverket

och förestås av personer utom tullverket.

Tullkamrarna i Marstrand och Lysekil ävensom kustbevakningschefen

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län hava med anledning

av berörda förslag med skärpa framhållit, bland annat, att det på flera

av ifrågavarande platser vore så gott som omöjligt att erhålla någon

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (Nr 330.) 15

Ine-isitationsriit

t för kustbevakningsposteringar.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

utom tullverket stående lämplig person till tullexpeditionsföreståndare,

att det för övrigt vore fullkomligt otänkbart, att en enda person skulle

kunna, ofta i hårt väder, börda och visitera fartyg, att de föreslagna

tullexpeditionerna icke skulle kunna ersätta den nuvarande anordningen

samt att ett sådant system rent av skulle inbjuda till lagöverträdelser.

De kustbevakningssakkunniga hava i denna fråga endast uttalat,

att invisitationsrätten skäligen icke borde borttagas, med mindre sjöfarten

tillgodosåges genom andra för densamma lika förmånliga anordningar

(U. II: sid. 75). Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid samtliga

ifrågavarande platser, med undantag av Hättan, finnas kustbevakningspostering.

Vid Hättan skulle dock enligt de sakkunnigas åsikt postering

kunna undvaras endast under förutsättning, att tullstation därstädes inrättades,

enär Hättan enligt tullstadgan utgjorde inloppsstation till Uddevalla.

Generaltullstyrelsen, som också funnit den nuvarande anordningen

med kustbevakningsposteringarnas invisitationsrätt icke kunna, därest

den ifrågasatta starka reduceringen av posteringarnas personalantal bleve

genomförd, för framtiden tillämpas men som vore bestämt övertygad

om olämpligheten av tullexpeditioner i allmänhet och i ifrågavarande

trakter i synnerhet, har ansett någon annan utväg icke återstå, än att på

de platser, där behovet av lättnader i soglationshänseende vore starkast

framträdande, tillgodose detta behov medelst inrättande av tullstationer.

Styrelsen har därför föreslagit (U. I A: sid. 124), att tullstationer måtte

inrättas, förutom vid Hättan i Marstrands tullkammardistrikt, jämväl i

Mollösund och Gullholmen i Lysekils tullkammardistrikt samt i Fjällbacka

och Grebbestad inom Strömstads tullkammardistrikt. Härigenom skulle

visserligen den nuvarande invisitationsrätten upphöra vid fyra platser,

men styrelsen har av närmare omnämnda skäl ansett, att några större

olägenheter därav icke behövde befaras.

I anledning av förslaget om invisitationsrättens upphörande i Hunnebostrand

hava i eu till Kungl. Maj:t den 25 januari 1921 inkommen

skrift Joh. A. Larsson m. fl. personer eller firmor i Hunnebostrand och

Ulebergshamn hemställt om inrättande av tullstation jämväl å förstnämnda

plats, under åberopande av den tidsförlust och de ökade kostnader vid

fartygsklareringar, som eljest skulle förorsakas trafiken därstädes, särskilt

i fråga om utklareringar, vilka för framtiden måste ske vid den avlägset

belägna Strömstads tullkammare. En liknande hemställan bar den 3

februari 1921 gjorts av Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund,

vilket funnit såväl Smögen som Fjällbacka mycket olämpliga såsom

invisitationsplatser för fartyg, bestämda till Hunnebostrand, Ulebergshamn

och Bovallstrand för lastning av stor- och kantsten, Smögen

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330-

med hänsyn till det mellanliggande farliga farvattnet Soten samt

Fjällbacka på grund av den tidspillan, som invisitationsresor dit skulle

åsamka de mindre fartygen, av vilka det stora flertalet komme söderifrån.

För att tillhandagå de blivande cheferna vid kustbevakningen med

råd och upplysningar i dithörande tekniska spörsmål ävensom för att

åstadkomma en sakkunnig och enhetlig tillsyn å den båtmateriell, som

skulle tillhandahållas kustbevakningspersonalen genom tullverkets försorg,

har tullkommissionen föreslagit, att, lämpligen inom generaltullstyrelsens

kameralbyrå, måtte utan fast föredragningsskyldighet inför

styrelsen anställas en särskild tjänsteman med titeln »kustbevakningsinspektör».

Denne tjänsteman, vilkens blivande åligganden närmare angivits,

skulle efter förslag av generaltullstyrelsen tillsättas av Kungl. Maj:t

medelst förordnande, gällande för en tid av tre år i sänder, samt åtnjuta

ett årligt arvode av 10,000 kronor (1: sid. 41 o. f.; IV: sid. 62).

Tillsättandet av en sådan tjänsteman har tillstyrkts av de kustbevakningssakkunniga.

Aven generaltullstyrelsen har biträtt detta förslag liksom ock vad

kommissionen ifrågasatt rörande ordningen för kustbevakningsinspektörsbefattningens

tillsättande och arvodet åt innehavaren av densamma. Emellertid

har styrelsen, med hänsyn till att redan under år 1921 viss båtmateriell

syntes styrelsen böra anskaffas och ett krävande arbete med

fastställande av legor för kustbevakningspersonalens tjänstefarkoster bleve

erforderligt, ansett det synnerligen önskvärt och behövligt, att kustbevakningsinspektören

finge träda i funktion åtminstone fyra månader,

innan den nya staten för tullverket trädde i kraft. I

I det föregående har erinrats om de olika principer i fråga om

chefskapet över kustbevakningen, som för närvarande tillämpas i rikets

västra och södra delar å ena sidan och på ostkusten å andra sidan.

Tullkommissionen har nu framlagt ett förslag, varigenom enhetlighet

komme att i sådant hänseende råda (I: sid. 36 o. f.). Den har nämligen

ifrågasatt att, med indragning av de nuvarande två kustbevakningschefstjänsterna,

chefskapet över kustbevakningen måtte uppdragas inom ettvart

tullkammardistrikt åt därvarande tullförvaltare, dock att inom Stockholms,

Göteborgs och Malmö tullkammardistrikt sagda chefskap skulle utövas

av överinspektören vid tullbevakningsinspektionen i respektive stad. 1

de enligt kommissionens förslag ej sällan förekommande fall, då kustbevakningsdistrikten

sträckte sig över flera än ett tullkammardistrikt,

Sjöteknitka

spörsmål

m. m.

Chefskapet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

skulle vederbörande kustöveruppsyningsman eller kustuppsyningsman

egentligen lyda under den tullförvaltare, inom vilkens tullkammardistrikt

ban hade sin förläggningsort, men under patrullering inom annat, till

kustbevakningsdistriktet hörande tullkammardistrikt vara skyldig att, såvitt

anginge förhållandena inom detsamma, ställa sig till efterrättelse

de befallningar, som meddelades honom av därvarande tullförvaltare.

Såsom motivering för ifrågavarande förslag har kommissionen anfört i

huvudsak, att det framför allt synts angeläget att söka åstadkomma ett

verkligt samarbete mellan den yttre och den inre bevakningen, att det

för ernående av detta mål vore oundgängligen erforderligt, att bägge de

ifrågavarande bevakning sgrenarna stode under enhetligt befäl, i följd

varav inom kommissionens organisationsförslag icke kunde beredas något

rum för särskilda kustbevakningschefer, att systemet med sådana

chefer, särskilt om det genomfördes över hela kusten, skulle medföra

ganska betydande kostnader samt att det uppgivits, att kustbevakningschefstjänsterna

visat sig icke på långt när bereda innehavarna tillräcklig

sysselsättning, en uppgift, som kommissionen hade all anledning antaga

vara riktig. Kommissionen har vidare till bemötande upptagit några inkast,

som av åtskilliga kustöveruppsyningsmän på västkusten gjorts mot

lämpligheten av en sådan organisation av chefskapet (I: sid. 215). Beträffande

en av dessa anmärkningar, nämligen att tullförvaltarna skulle

vara i saknad av tillräcklig sakkunskap i rent sjötekniska frågor, har

kommissionen medgivit, att densamma teoretiskt sett ägde ett visst berättigande;

denna brist hade emellertid kommissionen tänkt få neutraliserad

genom tillsättande av den förutnämnda kustbevakningsinspektören.

Inom de kustbevakningssakkunniga har enighet ej uppnåtts i

denna fråga. En av de sakkunniga har sålunda haft den uppfattning,

att ett system med särskilda kustbevakningschefer för de olika delarna

av rikets kuster borde konsekvent genomföras (U. I A: sid. 63 o. f.).

Samtidigt skulle de lokala tullförvaltningarna befrias från samtliga dem

nu åliggande handläggningar av frågor rörande kustbevakningspersonalen.

Dessa — såväl de kamerala som de administrativa — borde

övertagas av bemälda chefer, å vars expeditioner skulle såsom biträde

få anställas någon kammarskrivare eller tullassistent. För nedbringande

av de av tullkommissionen med rätt eller orätt såsom alltför betydande

ansedda avlöningskostnaderna kunde möjligen cheferna placeras i allenast

kontrollörs grad, varigenom för övrigt yppades utsikter att städse

få ifrågavarande chefsplatser besatta med yngre personer, som för vinnande

av högre befordran inom tullverket bemödade sig att fylla sin

uppgift vid kustbevakningen på bästa sätt. Dessa kontrollörer, förslags
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

vis benämnda kustbevakningskontrollörer, syntes på försök böra till antalet

begränsas till tre samt få följande tjänstgöringsdistrikt, nämligen: en

västkusten till Falsterborev (kustbevakningsdistrikten 18—23); en ostkusten

söderifrån till gränsen mellan Södermanlands och ustergötlands

län ävensom Öland (kustbevakningsdistrikten 11 —13 och 15—17); samt

en norrlandskusten från skäret Björn (kustbevakningsdistrikten 1 — 7).

Återstoden av svenska kusten, d. v. s. sträckan från gränsen mellan

Södermanlands och Östergötlands län till skäret Björn ävensom Gottlands

kust (kustbevakningsdistrikten 8—10 och 14), borde åtminstone tills

vidare stå under motsvarande chefskap av kustbevakningsinspektören,

som å sin expedition likaledes skulle få anställt erforderligt arbetsbiträde.

Bemälde sakkunnige har ansett, att det sålunda framlagda förslaget

måste till skillnad från kommissionens förslag kunna medföra en systematisk

och intensiv kontroll av kustbevakningen, ur det allmännas intresse

så mycket mera önskvärd, som dess personalantal i hög grad

hade måst inknappas och dyrbara tekniska hjälpmedel avsåges att tillhandahållas

personalen av staten. Vad kostnaden för de ifrågasatta

kontrollörsexpeditionerna beträffade, syntes denua honom realiter knappast

bliva högre än den, som statsverket finge vidkännas i avlöningar,

därest tullförvaltarna omhändertoge chefskapet för kustbevakningspersonalen;

i åtskilliga fall komme nämligen enligt hans mening med all

sannolikhet tullförvaltarna att nödgas avdela särskild personal vid tullkammaren

för handhavandet av kustbevnkningsbestyren eller arbetet

med dessa i allmänhet att vara av den omfattning, att arbetskraft, motsvarande

en tjänstemans oavbrutna sysselsättning under flera dagar i

månaden, för ändamålet åtginge. — Fn annan av de kustbevakningssakkunniga,

vilken jämväl funnit det mindre tillfredsställande, att chefskapet

över kustbevakningen inom respektive tullkammardistrikt uppdroges

åt tullförvaltarua, som förut vore till fullo upptagna av mångskiftande

göromål och i regel till åren komna, har i stället tänkt sig

följande lösning av frågan (IT. I A: sid. 69 o. f.). Kustbevakningsdistrikten

1 borde förenas till grupper med i allmänhet några distrikt i

varje. Exempelvis kunde första gruppen utgöras av kustbevakningsdistrikten

1—4, andra gruppen 5—7, tredje gruppen 8—10, fjärde gruppen

11 —13 och 15, femte gruppen 14, sjätte gruppen 16 och 17, sjunde

gruppen 18, åttonde gruppen 19 och 20, nionde gruppen 21, tionde

gruppen 22 och 23. Varje sådan grupp skulle bilda ett inspektionsdistrikt

under chefskap av någon kontrollör eller kammarskrivare inom

distriktet, vilken av generaltullstyrelsen därtill särskilt förordnades och

1 Angående kustbevakningsdistrikten s omfattning, se U. I A: sid. 147 o. f.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

som hade att, i män hans tid ej upptoges av göromål för kustbevakningen,

sköta sin innehavande tjänst. För att hans intresse för kustbevakningen

skulle ökas, borde han för bestridandet av ifrågavarande chefsplats erhålla

lämpligt extra arvode utöver den ordinarie lönen. Nu ifrågavarande

sakkunnige har sammanfattat fördelarna med den av honom på

detta sätt föreslagna organisationen i följande punkter: kustbevakningens

effektivitet bleve större än enligt tullkommissionens förslag; skapandet

av nya befattningar undvekes; kostnaderna bleve mindre än enligt förutnämnda

sakkunniges förslag; mindre antal distrikt lades under respektive

högre befäl än enligt samma förslag; bättre tillgodoseende av

kustbevakningens intressen vid samarbetet mellan inre och yttre bevakningen

erhölles än enligt tullkommissionens förslag; och kustöveruppsymngsmännens

intresse för tjänsten ökades genom att dessa finge en

mera självständig ställning. Den sakkunnige bär emellertid samtidigt

medgivit, att det nyss återgivna förslaget av en annan av de sakkunniga

ginge fram efter renare och enklare linjer än hans men framhållit

att han dock ansåge det förra vara svårare att få genomfört än sitt eget

förslag. — Den tredje av de sakkunniga har slutligen biträtt den uppfattning

i ämnet, som uttalats av tullkommissionen (IT. I A: sid. 73 o. f.).

För honom tedde sig såsom det grundläggande momentet i organisationen

uppdelningen i vissa kustbevakning sdistrikt, vart och ett under

ledning av eu väl utbildad kustöveruppsyningsman, som stode i ansvar

för bevakningen inom distriktet och vars ställning borde göras så stark

som möjligt. Ett viktigt led i organisationen bildade härjämte den

från alla häll förordade kustbevakningsinspektören, vilken representerade

enhetlighetssynpunkten. Den sakkunnige har vidare framhållit, att, utöver

vissa närmare angivna inspektioner av kustbevakningsinspektören och

kustöveruppsyningsmannen kustbevakningsposteringarna både att motse

inspektionsbesök av generaltulldirektören, byråcheferna och vederbörande

distriktschef — om befattningar av detta slag komme till stånd — samt

av vederbörande tullförvaltare. Skulle, med indragning av tullförvaltarnas

mindre omfattande inspektion, tillskapas särskilda nya organ med

inspektion till huvuduppgift, kunde befaras, att det bleve för mycket

inspekterande; inspektion vore visserligen nyttig och nödvändig men

finge ej drivas 3å, att den inkräktade på nödig arbetsro. Inrättandet

av en kustbevakningskontrollörsinstitution skulle därför innebära en överorganisation,

varförutom det nära samarbetet mellan den yttre och den inre

bevakningen kunde befara^ komma att genom en sådan åtgärd äventyras.

Generaltullstyrelsen har vid valet mellan de båda huvudalternativen

delat chefskap mellan tullförvaltningarna och kustbevakningen eller sär
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj ds proposition Nr 330.

skilt chefskap för kustbevakningen obetingat anslutit sig till det senare

och ansett att detta borde konsekvent genomföras i hela riket utan

undantag för någon del av kusten (U. I A: sid. 112 o. f.). Denna sin

ståndpunkt har styrelsen ingående motiverat, i samband varmed styrelsen

bemött de av tullkommissionen gjorda invändningarna mot systemet

med odelat chefskap. Beträffande särskilt kommissionens förväntan, att

tullförvaltarnas brist på tillräcklig kunskap i sjötekniska frågor skulle

bliva neutraliserad genom inrättandet av en kustbevakningsinspektörsbefattning,

har styrelsen dragit i tvivelsmål, huruvida de mångskiftande

övriga göromål, som enligt tullkommissionens förslag skulle tillkomma

kustbevakningsinspektören, kunde medgiva honom att åt en över hela

rikets långsträckta kust utspridd personal och densammas tjänstemateriell

ägna den oavlåtliga och ingående uppmärksamhet, som härför måste

förutsättas. Styrelsen har vidare påvisat de olägenheter, som enligt dess

mening skulle vid tullförvaltarnas omhänderhavande av chefskapet uppstå

därigenom, att kustbevakningsdistrikten ofta omfattade mera än ett

tullkammardistrikt (U. 1 A: sid. 43 o. f.). Därvid har styrelsen erinrat,

att enligt tullkommissionens förslag såsom allmän regel skulle gälla, att

tullförvaltarna skulle utöva chefskap över kustbevakningen inom respektive

tullkammardistrikt; då emellertid enligt samma förslag befälhavaren

och personalen å eu jakt, vars distrikt omfattade mera än ett tullkammardistrikt,

skulle lyda under tullförvaltaren i det tullkammardistrikt, inom

vilket jakten hade sin station, men under patrullering inom annat till

jaktens distrikt hörande tullkammardistrikt vara skyldig att, såvitt anginge

förhållandena inom detta, ställa sig till efterrättelse de befallningar,

som meddelades av därvarande tullförvaltare, syntes däri ligga

ett frö till förvecklingar och stridigheter mellan tull förvaltarna, minst

lika menliga. för bevakningens effektivitet och i allmänhet för ett gott

samarbete, som de olägenheter, kommissionen velat undvika genom borttagandet

av kustbevakningschefstjänsterna och befälets uppdragande åt

respektive tullförvaltare. Vad angår det av kommissionen andragna

positiva skäl för chefskapets utövande av tullförvaltarna, att ett verkligt

samarbete mellan den inre och den yttre bevakningen kunde ernås endast

därigenom, att bägge de ifrågavarande bevakningsgrenarna stode under

enhetligt befäl, har styrelsen på angivna grunder bestritt befogenheten

av detta påstående (U. I A: sid. 115). I fortsättningen har styrelsen

vänt sig mot det uttalandet av den ledamot bland de sakkunniga, vilken

anslutit sig till kommissionens förslag i förevarande hänseende, att tillskapandet

av särskilda nya organ med inspektion till huvuduppgift

skulle innebära en »överorganisation», varigenom kunde befaras, att

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

inspektionen bleve alltför ofta påkommande, så att den komme att inkräkta

på nödig arbetsro. Därvid har styrelsen framhållit, dels att enligt

dess förslag några distriktchefer icke skulle finnas, dels ock att den

inspektion av kustbevakningen, som kunde förrättas av generaltulldirekt<>ren

och byråcheferna, med all säkerhet komme att inskränka sig till

besök vid varje postering med ett eller annat års mellanrum. Någon

fara för att genom denna inspektion nödig arbetsro skulle äventyras

kunde nog ej förefinnas. Aven den inspektion, som kustbevakningsinspektören

vid sidan av sina övriga mångfaldiga och omfattande åligganden

komme i tillfälle att utöva, syntes knappast ägnad att kunna störa

kustbevakningens arbetsro. Skulle överorganisation i något fall kunna

med fog befaras, vore det enligt styrelsens förmenande snarare genom

inrättande av de utav kommissionen ifrågasatta distriktchefsbefattningarna.

— Sedan generaltullstyrelsen sålunda anmält sin principiella uppfattning

om anordnandet av chefskapet över kustbevakningen, har styrelsen

angivit sin ställning till de två förslag, som inom de sakkunnigas

krets framställts beträffande den närmare organisationen av det särskilda

chefskapet, vara den, att styrelsen ansåge förslaget om särskilda, uteslutande

för kustbevakningen avsedda chefstjänster vara det, som ensamt

borde komma i fråga (U. 1 A: sid. 116). I detta hänseende har

styrelsen fäst uppmärksamheten å, att den ledamot av de sakkunniga,

som framlagt förslaget om befälets utövande av vid lokaltullförvaltningen

anställda tjänstemän själv erkänt, att förstnämnda förslag ginge fram

efter renare och klarare linjer än hans eget, ett omdöme, som enligt

styrelsens uppfattning också vore riktigt. Ett dylikt hälftenbruk av

tjänstemän å verksamhetsområden av vitt skild beskaffenhet kunde nämligen

icke vara förmånligt för någotdera av dessa områden. Vad kostnaden

beträffade, syntes någon alltför stor skillnad mellan de olika

alternativen icke behöva förekomma. — I övrigt har styrelsen i förevarande

ämne åberopat vad som anförts av den ledamot av de sakkunniga,

vilken föreslagit chefskapets överlåtande på särskilda kustbevakningskontrollörer.

Dessa befattningshavare borde även enligt styrelsens

mening vara tre till antalet men deras distrikt emellertid omfatta

följande kustbevakningsdistrikt enligt de sakkunnigas förslag (U. I A:

sid. 147 o. f.), nämligen: det första kustbevakningsdistrikten 1—11 och

14, det andra kustbevakningsdistrikten 12, 13 samt 15—18 och slutligen

det tredje kustbevakningsdistrikten 19—23. Härigenom skulle

kustbevakningsinspektören icke få för sig avdelat något distrikt samt

andra och tredje kontrollörsdistrikten komma att bestå av i det närmaste

samma antal posteringar och omfatta ungefär samma antal tjänste
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

män; det törsta distriktet skulle däremot omfatta ett mindre antal posteringar

och tjänstemän men i stället sträcka sig över så mycket större

del av rikets kust. Kustbevakningskontrollörerna syntes styrelsen lämpligen

kunna stationeras i Stockholm, Malmö och Göteborg.

En översikt av de mera väsentliga uttalandena i frågan, huruvida

tullverkets kustbevakningspersonal bör ställas under ett med den inre

tullpersonalen delat chefskap eller ett särskilt sådant, utvisar, att 1914

års tullkommission, en av 1920 års kustbevakningssakkunniga samt

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening ställt sig på den ståndpunkt,

att chefskapet bör omhänderhavas av tullförvaltarna samtidigt med förestandarskapet

vid tullkammaren, medan 1908 års tullstatskommission,

pluraliteten av 1920 ars kustbevakningssakkunniga, generaltullstyrelsen

samt åtskilliga kustöveruppsyningsmän, som tidigare tjänstgjort vid

kustbevakningen under tullförvaltares chefskap men numera äro underordnade

särskild kustbevakningschef, uttalat sig till förmån för det särskilda

chefskapet. Åt det senare alternativet synes ock i princip hava

lämnats företräde av statsmakterna vid tvenne tidigare tillfällen (U. 1 A:

sid. 64 o. f.). Sveriges tullmannaförening har till en början bestämt

talat för ett chefskap av tullförvaltare (II, 2: sid. 77) men sedermera

intagit en mera oviss hållning (U. I A: sid. 33).

En sammanfattning av vad tullkommissionen föreslagit i fråga om

kustbevakningsdistrikten, till desamma hörande posteringar samt dessas

personalbesättning och materialutrustning lämnar bland annat följande

resultat (I: sid. 167 o. f.). Distriktens antal skulle bliva 20, posteringarnas

antal, bortsett från kustbevakningsbestyren för den inre tull bevakningen

117, och personalens antal 198 (därav 17 kustöveruppsyningsmän, 20

kustuppsyningsmän, 154 kustvakter och 7 tillsyningsmän); de uteslutande

för kustbevakningen avsedda farkosterna skulle utgöras av 13

tulljakter av typ I och 13 av typ II, 12 tullbåtar av typ 1, 10 av typ

II och 2 av typ 111, 19 snipor med och 27 utan motor, 4 ekor med

och 15 utan motor samt 1 cykel med och 55 utan motor.

Enligt de kustbevakningssakkunnigas förslag (U. I A: sid. 139

o. f.) skulle distriktens antal uppgå till 23, posteringarnas till 127 och

personalens till 252 (därav 21 kustöveruppsyningsmän, 24 kustuppsyningsmän,

55 förste kustvakter och 152 kustvakter); tjänstemateriellen

skulle bestå av 1 särskilt snabbgående motorbåt, 9 tulljakter av typ 1

och 20 av typ II, 21 tullbåtar av typ I och 15 av typ II, 69 mindre

farkoster och 51 cyklar, varav 2 motorcyklar eller eventuellt mindre

automobiler. Förslaget upptager någon jämkning i en del tullkammariBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 käft. (Nr 330.) 16

Distrikt;

posteringar

m. in.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

distrikt i syfte att få dessa att sammanfalla med såsom lämpliga ansedda

kustbevakningsdistrikt.

Generaltullstyrelsen har i sitt den 11 oktober 1920 avgivna betänkande

(U. I A: sid. 119 o. f.) förklarat sig av angiven orsak vara

förhindrad ifrågasätta ändringar i de kustbevakningesakkunnigas förslag

härutinnan i vidsträcktare mån, än att styrelsen hemställt, att med bibehållande

av det föreslagna antalet kustbevakningsdistrikt, posteringarnas

antal måtte bestämmas till 128 och personalens antal utöver det

för chefskapet erforderliga till 254 (därav 21 kustöveruppsyningsmän,

24 kustuppsyningsmän, 104 förste kustvakter och 105 kustvakter) samt

att tjänstemateriellen måtte komma att utgöras av, förutom en snabbgående

motorbåt för Stockholms skärgård, 8 tulljakter av typ I och 21

av typ II, 22 tullbåtar av typ I och 13 av typ II, 70 mindre farkoster

samt 51 cyklar, varav 2 med motor. I fråga om jämkningen av vissa

tullkammardistrikts utsträckning, i ändamål att gränser mellan kustbevakningsdistrikt

och tullkammardistrikt måtte sammanfalla, har styrelsen

väl ansett en sådan överensstämmelse vara lämplig men funnit betydelsen

därav icke vara på långt när så stor, då chefskapet över kustbevakningen

oinhänderhades av särskilt därför avsedda tjänstemän som då

tullförvaltarna utövade sagda chefskap. På grund därav och då ändring

i tullkammardistrikten syntes styrelsen icke böra vidtagas utan att vederbörande

tullkamrar fått tillfälle att yttra sig i ämnet, hade styrelsen

ansett denna fråga kunna anstå.

Sedermera har generaltullstyrelsen i särskild skrivelse till Kungl.

Magt den 30 november 1920 gjort en framställning, som innebär viBsa

reduceringar i styrelsens sålunda avgivna förslag i fråga om posteringar,

personal och materiell vid kustbevakningen. Framställningen har enligt

uppgift föranletts av en av chefen för kustbevakningen i Stockholms

skärgård till generaltulldirektören efter förenämnda den 11 oktober

1920 överlämnad promemoria, däri bemälda kustbevakningschef föreslagit,

att den av de kustbevakningssakkunniga för förläggning vid Moja i

nionde kustbevakningsdistriktet avsedda snabbgående motorbåten, vilken

skulle bemannas med en förste kustvakt och en kustvakt (U. I A: sid.

52, 80), måtte utbytas mot en båt av större dimensioner och med högre

fart, att besättningen å denna senare båt måtte bestämmas att utgöra

en kustöveruppsyningsmän såsom befälhavare samt en förste kustvakt

och en kustvakt ävensom att ifrågavarande båt måtte förläggas till

Sandhamn i stället för Moja. Enligt kustbevakningschefeus mening

skulle härigenom utan nedbringande av bevakningens effektivitet en för

nionde kustbevakningsdistriktet avsedd tulljakt av typ II bliva obehövlig,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kun yl. Maj.ts proposition Nr 330.

varigenom minskning av den för detta distrikt avsedda såväl personalbesättuing

som material utrustning möjliggjordes. — Generaltullstyrelsen,

som funnit detta förslag innebära flera fördelar framför de sakkunnigas

motsvarande hemställan, har tillstyrkt inköp av en dylik större båt, 20

meter lång, 3.5 meter bred och försedd med tre sterlingmotorer givande

en garanterad fart av 19 a 20 knop, vilken båt erbjudits tullverket

under hand för ett pris av 32,000 kronor, däri inbegripen kostnaderna för

vissa ändrings- och justeringsarbeten samt fullständig utrustning. Enligt vad

styrelsen närmare visat, skulle genom den förordade förändrade bevakningsanordningen

vid jämförelse med de kustbevakningssakkunnigas

lört-lag uppstå en minskning i engångskostnader av 41,700 kronor och

i årskostnader, däri inbegripen personalavlöning men ej medräknade

utgifter för beklädnad, sjukvård och pensionering, av omkring 5,600

kronor. Ett godtagande av vad sålunda tillstyrkts skulle innebära nedbringande

av det av generaltullstyrelsen tidigare såsom erforderligt beräknade

antal posteringar till 127, förste kustvakter och kustvakter till

respektive 103 och 104 samt tulljakter av typ IT till 20.

Den utredning, som i förevarande hänseenden slutligt förebragts, Dcpartemmtsger

mig intryck av att behöva, änskönt den må hava utförts med iakt- ''•''*/«*■

tagande av de direktiv, som vid utredningens anbefallande blivit av

Kungl. Maj:t lämnade, beträffande en del förhållanden bliva föremål för

närmare prövning i ändamål att få kustbevakningens effektivitet med

visshet säkerställd. Eu sådan prövning synes mig emellertid med nödvändighet

förutsätta vidtagande av dels ganska ingående undersökningar

vid respektive kuststräckor, dels ock tidskrävande utredningar angående

för kustbevakuingsarbetet lämpliga tekniska hjälpmedel, däri inbegripet

anställande av prov å eu ellör annan ort med i mindre skala nyanskatiäd

båtmateriell. Vid sådant förhållande och då, såsom jag tidigare betonat,

ett uppskov med omorganisationen av tullverket i övrigt icke utan allvarliga

olägenheter kan förekomma, återstår för mig endast att föreslå

Kungl. Maj:t att tills vidare, intill dess berörda prövning hunnit fullbordas,

uppskjuta framläggandet av förslag till omorganisation av kustbevakningen

till ett senare tillfälle.

I detta sammanhang ber jag fä omnämna, att jag med avseende

å önskvärdheten att nyssnämnda prov med ny båtmateriell varda snarast

vidtagna kommer att i det följande hemställa om utverkande

av för ändamålet erforderliga medel å tilläggsstat för år 1921.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Gränsbevak
ningen.

Nuvarande

organisation.

Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

Tullverkets gränsbevakning, vars ändamål är jämlikt § 7 i tjänstgör

ingsreglementet för tullverket, att utöva enahanda uppsikt å trafiken

vid rikets landgräns, som, efter vad förut nämnts, utmed kusten åligger

kustbevakningspersonalen, bestrides för närvarande av gränsridare, vilka,

fördelade på posteringar, förrätta patrullering dels till lands, dels ock

till sjöss. Gränsbevakningspersonalen i övrigt utgöres av en gränsöveruppsyningsman

och gränsuppsyningsmän såsom underbefäl. Patrullering

till lands verkställes till häst eller till fots eller meddelst åkdon

eller velociped. För patrullering till sjöss begagnas motorbåt eller annan

farkost. Vederbörande personal åtnjuter av det vid behandlingen av

kustbevakningen omnämnda förslagsanslaget »till jakt- och båtlega samt

hästlega och resekostnader» efter generaltullstyrelsens bestämmande dels

ärliga legor för anskaffning och underhåll av tjänstefarkoster och hästar,

dels ock årliga resekostnadsanslag, avsedda såväl för anskaffning och

underhåll av tjänstevelocipeder som för bestridande i övrigt av utgifterna

för erforderliga tjänsteresor. Motorbåtsbränsle bekostas direkt av tullverket

på enahanda sätt som vid kustbevakningen. Chefskapet över

gränsbevakningspersonalen utövas inom Strömstads tullkammardistrikt

av tullförvaltaren i Strömstad, inom Dalsland, Värmland och Dalarna av

en särskild gränsbevakningschef, inom Jämtland av tullförvaltaren i

Östersund samt vid gränsen mot Finland av tullförvaltaren i Haparanda.

Beträffande gränsbevakningen i Dalsland, Värmland och Dalarna ombänderhava

dock tullförvaltarna i Karlstad och Falun vissa ekonomiska

bestyr för denna. — I detta sammanhang må erinras om, att de tullförvaltningar,

som äro förlagda utmed gränsen mot Norge utgöras av

dels fyra tullkamrar, nämligen vid järnvägsstationerna i Mon, Charlottenberg,

Storlien och Riksgränsen, dels två gränsinspektioner, i Medskogen

och Funäsdalen, dels ock ett större antal gränsstationer. Vid

gränsen mot Finland finnes ej någon annan tullförvaltning än tullkammaren

i Haparanda. Samtliga dessa förvaltningar äga oinskränkt förtu

lin in gsrätt; deras olika benämning härrör av omfattningen av arbetet

vid desamma. Liksom tullkamrarna, vilkas föreståndare äro tullförvaltare,

förestås gränsinspektionerna, vid vilka chefskapet utövas av gränsinspektorer,

av tjänstemän av högre grad uppförda på ordinarie stat. Såsom

föreståndare för gränsstationerna äro gränsridare förordnade av generaltullstyrelsen

jämlikt § 20 i instruktionen för styrelsen. Dessa åtnjuta

jämte lönen vid sina gränsridartjänster, som de hava att fortfarande

bestrida, av Kungl. Maj:t bestämda arvoden för berörda uppdrag,

varmed dock följer skyldighet att tillhandahålla erforderliga expeditionslokaler

och magasin. Arvodena utgå av det å tullverkets avlö
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. May.ts proposition Nr 330.

ningsstat uppförda förslagsanslaget »till arvoden åt tullexpeditions- och

gränsstationsföreståndare». Gränsinspektionen i Funäsdalen redovisar

direkt till generaltullstyrelsen, gränsinspektionen i Medskogen samt

gränsstationerna däremot genom någon av tullkamrarna i Strömstad,

Karlstad, Falun och Östersund. I avseende å förtulluingen vid landgränsen

gäller härutöver enligt § 44 mom. 2 tullstadgan, att, för den

händelse vid gränsen mot Norge å ställe, där förtullning icke får äga

rum, yppar sig mer eller mindre tillfälligt behov att införa kreatur,

för vilka skall erläggas tull, och under förutsättning att stället är så

beläget, att synnerlig svårighet möter för kreaturens införande över

plats, varest förtullning får ske, tullbehandlingen må, sedan före införseln

anmälan'' därom skett hos närmaste tullförvaltning och säkerhet

för tullavgiften blivit där nedsatt, efter generaltullstyrelsens bestämmande

ombesörjas av gränsridare i trakten eller, där sådan icke linnes, av

kronobetjäningen. Dessutom lärer särskilt vid finska gränsen vid sidan

om författningarna utbildat sig den praxis, att, där gränstullförvaltning

är avlägsen, vilken som helst gränsridare verkställer förtullningar. I

båda fallen redovisas uppbörden till närmast befintliga tullförvaltning

inom distriktet.

Bevakningskedjan vid riksgränsen mot Finland har etter hand utdragits

allt längre norrut, så att numera de yttersta utposterna av densamma

äro förlagda till Soppero och Muonionalusta. Utmed Lapplands gräns

mot Norge är däremot bevakning anordnad endast i Tärna och Arjeplog

genom inhållning av extra ordinarie personal, varjämte åt vaktmästarna

vid tullbevakningen i Riksgränsen uppdragits att utöva bevakningstillsyn

inom västra delen av Jukkasjärvi socken.

Tullkommissionen har ansett (I: sid. 112 o. f.), att det, i mån som

inlandsbanans byggande fortskrede, borde tagas i övervägande, om icke

ytterligare bevakningsanordningar kunde bliva av behovet påkallade.

Enligt kommissionens åsikt borde dock icke åtminstone för den närmaste

tiden ifrågakomma att mera allmänt införa gränsbevakning i Lappland;

vad bevakningen vid riksgrän*sbanan beträffade, kunde den nuvarande

provisoriska anordningen tills vidare bibehållas.

Denna uppfattning har delats av generaltullstyrelsen (U. I: sid. 38).

Det förefaller även mig, som om det för den närmaste tiden icke

behövde ifrågakomma ett mera allmänt införande av gränsbevakning

i Lappland. I fråga om bevakningen av riksgränsbanan anser jag tilllika,

att den nuvarande provisoriska anordningen bör bibehållas tills

vidare, i all synnerhet som förslag är å bane att inom en nära framtid

Lapplands

gränsbevak
ning.

Departement

chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevakning ft»tyrkan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

förflytta tullkammaren i Riksgränsen inåt järnvägslinjen, i samband

varmed givetvis en närmare utredning om denna förflyttnings inverkan

på behovet av gränsbevakning bör vara att förvänta.

I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens sjunde huvudtitel (punkt 52) anhöll riksdagen, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, huruvida det förefunnes

behov av ett så stort antal tulltjänstemän och betjänte vid gränsen

mot Norge som det nuvarande, samt att, om så icke vore förhållandet,

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att snarast möjligt få de

obehövliga tjänsterna indragna.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att i anledning

härav inkomma med det yttrande och förslag, vartill omständigheterna

kunde föranleda, överlämnade styrelsen med skrivelse den 20 november

1913 till Kungl. Maj:t åtskilliga från vederbörande lokala tullmyndigheter

infordrade yttranden i ämnet samt hemställde för egen del av

anförda, skäl, att någon indragning av vare sig nu befintlig gränsbevakningspersonal

eller för närvarande anordnade gränsstationer icke

måtte vidtagas.

Enligt Kungl. Majrts beslut den 23 oktober 1915 överlämnades

handlingarna i detta ärende till tullkommissionen för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdrag.

I anledning härav har kommissionen nu anfört (I: sid. 116 o. f.),

att det vid verkställda undersökningar befunnits, att den nu utposterade

bevakningsstyrkan vore — bortsett från några undantagsfall — oundgängligen

behövlig för att en effektiv bevakning skulle kunna upprätthållas

samt att kommissionen därför samt med hänsyn dels till det nuvarande

systemet med höga tullar, dels till vikten av ett praktiskt

genomförande av sådana ifrågasatta reformer som brännvinslagstiftningens

skärpande funnit sig icke kunna föreslå någon nämnvärd minskning

av den nu använda personalen; de flesta i tjänstgöring ständigt

inkallade extra ordinarie gränsridarna skulle i stället överflyttas på

ordinarie stat. De angivna undantagen utgjorde inom första gränsbevakningsdistriktet1

fem av tjugu ordinarie och extra ordinarie gränsridare

och inom andra gränsbevakningsdistriktet sex av femtioen ordinarie

och extra ordinarie gränsridare.

1 Enligt tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag skulle rikets landgräns

uppdelas i fem gränsbevakningsdistrikt, omfattande: det första Bohusläns gräns mot Norge;

det andra Dalslands och Värmlands gräns mot Norge; det tredje Dalarnas gräns mot Norge; det fjärde

Härjedalens, Jämtlands och södra Lapplands gräns mot Norge; samt det femte riksgränsen mot Finland

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Generaltullstyrelsen har motsatt sig den sålunda föreslagna personalminskningen

(U. I: sid. 38 o. f.) under betonande bland annat därav,

att under flera år, då normal rörelse och trafik varit rådande, förstärkning

av den ordinarie gränsridarpersonalen i första och andra distrikten befunnits

oundgängligen nödvändig för upprätthållande av en effektiv

bevakning. Anledningen, att icke av styrelsen framställning gjorts om

denna förstärknings uppförande å ordinarie stat, hade uteslutande varit

hänsynen till det pågående omorganisationsarbetet samt, vad första

distriktet beträffade, den hittills i viss mån svävande frågan, huruvida

gränsbevakningen borde utbytas mot kustbevakning.

Med hänsyn huvudsakligen till vad generaltullstyrelsen i ämnet

upplyst, finner jag icke välbetänkt att för närvarande vidtaga någon

reducering av den gränsbevakningspersonal, som visat sig under senare

normala tider vara erforderlig. Jag kan därför icke biträda tullkommissioneus

förslag om indragning av personal inom första och andra gränsbevakningsdistrikten.

Vad beträffar den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida

gränsbevakningen i första distriktet borde utbytas mot kustbevakning,

lärer den numera genom utfärdande den 19 december 1919 av Kungl.

Maj:ts kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 5 och 46 i tullstadgan

(Svensk författningssamling nr 860 år 1919) få anses avgjord sålunda,

att dylik förändring tills vidare ej bör ske.

Vid bestämmande av gränsbevakningsposteringarnas ur effektivitetoch

trafiksynpunkt lämpligaste förläggning lära stundom hava yppat

sig vissa svårigheter, bestående däri, att personalen, som själv har att

sörja för bostäders anskaffande, icke alltid kunnat påräkna tillmötesgående

från befolkningens sida vid försök att hyra bostad eller anskaffa

sig egna hem.

På grund härav har tullkommissionen funnit det kunna ifrågasättas,

huruvida icke bostäder borde tillhandahållas gränsbevakningstjänstemännen

genom statens försorg, varvid för erhållande av lämpliga tomtplatser

jämte planteringsland och betesmark i nödfall kunde anlitas

tvångsmedlet expropriation (I: sid. 119). Med hänsyn till de betydande

kostnader, ett generellt genomförande härav skulle medföra, har kommissionen

dock ansett, att systemet med av staten tillhandahållna bostäder,

ehuru detsamma i och för sig vunnit kommissionens gillande, icke borde

ifrågakomma såsom allmän regel utan att det skulle ankomma på generaltullstyrelsen

att i särskilda fall, när omständigheterna sådant påfordrade,

göra vederbörlig framställning i nämnda syfte. Vid uppförande

Departement

chefen.

Posteringarnas

för

laggning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

Tekniska

hjälpmedel.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

av bostäder å platser, där gränsstationer funnes inrättade, borde lokaler

avses även för dessas behov.

Mot dessa uttalanden har generaltullstyrelsen ej haft någon erinran

att göra.

Frågan om vidtagande av statsåtgärder för anskaffande av bostäder

åt befattningshavare i statens tjänst har särskilt på en senare tid varit

föremål för statsmakternas behandling, därvid, vad tullverket beträffar,

bland annat medel blivit i anledning av propositioner den 12 mars 1920

(nr 323 och 330) beviljade å tilläggsstat för år 1920 såväl till beredande av

bostäder för tullverkets personal vid Vårta hamnen i Stockholm som ock

till uppförande av bostadshus för tullpersonalen i Mon. Den fortsättning

på den sålunda inslagna vägen, som ett biträdande av tullkommissionens

av generaltullstyrelsen tillstyrkta uppslag skulle inneDära,

har att påräkna förståelse jämväl från min sida, om jag också

icke anser mig böra på det stadium, frågan för tillfället befinner sig,

uttala mig om vilka åtgärder, som i uppstående fall lämpligen böra vidtagas

för erhållande av för bostäderna önskvärda jordområden. Av

särskild betydelse synes mig nämligen vara, att statsverket genom en

åtgärd sådan som den ifrågasatta dels bereder möjlighet för vederbörande

tulltjänsteman att i utövandet av sin tjänst städse uppträda fullt

oberoende av befolkningen vid gränsen, dels ock underlättar verkställandet

av snabba personalförflyttningar från en eller till annan gränspostering,

vilka av någon anledning kunna i det allmännas intresse vara

tillrådliga.

Vad angår gränsbevakningens tekniska hjälpmedel, har tullkommissionen

funnit dessa böra bestå av farkoster i överensstämmelse med

framlagt närmare förslag (I: sid. 180 o. f.), vidare av cyklar och hästar

till visst antal för gränsbevakningen i dess helhet samt slutligen av

skidor i vissa trakter, framför allt vid gränsen mot Finland. Hästar

skulle dock vid riksgränsen mot Norge, där patrulleringen i regel lämpligen

kunde verkställas till fots, endast i undantagsfall efter generaltullstyrelsens

särskilda beprövande^förekomma. Kostnaden för anskaffning

och underhåll av båtar, cyklar och skidor skulle bestridas av tullverket,

varemot hästar skulle såsom nu fortfarande hållas av vederbörande

tjänstemän mot lega. Beträffande gränsbevakningspersonalens rätt att

vid tjänsteresor använda andra fortskaffningsmedel än de nämnda samt

kostnaden för sådana resor skulle gälla detsamma, som i berörda avseenden

anförts i fråga om kustbevakningen (I: sid. 27, 28). Mot förslaget

om tjänstemateriellens anskaffning och underhåll har en av tullkommis
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

sionens ledamöter avgivit reservation, under yrkande att det hittills

tillämpade legosystemet borde bibehållas jämväl i fråga om gränsbevakningens

båtar, cyklar och skidor.

Generaltullstyrelsen har såsom sin uppfattning framhållit, att någon

förändring i nuvarande system för erforderliga båtars, cyklars och skidors

anskaffning och underhåll åtminstone icke nu borde företagas, samt

förklarat sig icke kunna helt biträda tullkommissionens uppfattning, att

hästar skulle vara i stort sett umbärliga för posteringarna vid gränsen

mot Norge (U. I: sid. 40). I sistberörda avseende har styrelsen anfört,

att patrullering till häst visserligen endast undantagsvis behövde förekomma

men att hästar dock stundom kunde vara erforderliga för andra

tjänståtgärder ävensom för liemförskaffande av livsmedel och annat från

de många gånger långt avlägsna handelsplatserna, för anskaffning av

bränsle m. in., förrättningar, vilka det syntes vara en skyldighet såväl

som ett intresse för staten att i möjligaste mån underlätta. Den rätt

att i undantagsfall förordna om häst.legas utgående, som kommissionen

ville förbehålla styrelsen, komme fördenskull att av styrelsen begagnas

i något större utsträckning än kommissionen syntes avse. 1 sådant

hänseende har styrelsen meddelat, att enligt gränsbevakningschefens

uppgift tjugu hästlegor skulle behövas för bevakningspersonalen i hans

nuvarande distrikt. — Mot kommissionens dels vid behandlingen av

kustbevakningsfrågorna (I: sid. 28), dels nu framställda förslag rörande

bemyndigande för generaltullstyrelsen att utfärda allmänna föreskrifter,

varigenom kust- och gränsbevakningspersonalens rätt till rese- och traktamentsersättning

enligt resereglementet skulle inskränkas, har generaltullstyrelsen

däremot icke funnit någon anledning till erinran.

Lika med generaltullstyrelsen anser jag, att den materiell, som

för gränsbevakningstjänstens utövande är behövlig, bör fortfarande anskaffas

och underhållas av vederbörande tjänstemän mot legor. I fråga

om farkoster, cyklar och skidor finner jag i varje fall ej anledning att

härutinnan föreslå någon ändring, så länge motsvarande förhållande råder i

fråga om kustbevakningens tekniska hjälpmedel. Vad vidare angår hästar,

vilka jag på av generaltullstyrelsen anförda skäl anser komma att av gränsbevakningspersonalen

behövas till större antal, än tullkommissionen tänkt

sig, är min uppfattning härutinnan den, att en omläggning av nuvarande

system icke under några förhållanden bör ifrågakomma. Med hänsyn

till den synnerliga svårigheten att utöva tillräcklig kontroll å användningen

och utfordringen av dessa samt de höga pris, som med all sannolikhet

komme att betingas vid statsinköp i gränstrakterna av för dem

avsett foder, förmodar jag det nämligen städse bliva oekonomiskt för

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330). 17

Deparleme

chefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Telefon.

Departements
chefen.

130 Kungl. Maj. ts proposition Nr 330.

statsverket att självt låta anskaffa och underhålla de för gränsbevakningen

behövliga hästarna. Jag förutsätter dock, att vid bibehållande

av nuvarande system med legor dessas avpassande kommer att ske

under noga övervägande i varje särskilt fall av alla på frågan inverkande

omständigheter, därvid från vederbörande länsstyrelse införskaffade

upplysningar torde kunna tillmätas särskilt värde.

Vidkommande förslaget om utfärdande av allmänna föreskrifter,

innebärande viss inskränkning i kust- och gränsbevakningspersonalens

rätt till rese- och traktamentsersättning enligt resereglementet anser jag

sådana föreskrifter böra komma till stånd men finner icke skäl, varför

just beträffande här ifrågavarande personal föreskrifterna skola utfärdas

av generaltullstyrelsen, medan enligt 27 § i ett av tullkommissionen

avgivet förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket

(IV: sid. 20) dylika föreskrifter äro avsedda att för tullpersonalen i allmänhet

meddelas av Kungl. Maj:t. Jag förordar därför, att jämväl

beträffande kust- och gränsbevakningen de nämnda föreskrifterna skola

ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda.

Åven för gränsbevakningen har tullkommissionen ansett telefon

vara ett högst .värdefullt hjälpmedel och därför tillstyrkt, att de olika

posteringarna vid denna bevakning måtte förses därmed (I: sid. 122);

därjämte har kommissionen förordat anställande av försök med portativ

telefon. I fråga om kostnaderna för telefonanläggningarna har kommissionen

åberopat eu på dess föranstaltande verkställd särskild utredning

(I: sid. 195 o. f.); om tillhandahållande av medel till täckande av dessa

kostnader skulle gälla detsamma, som beträffande telefoner för kustbevakningen.

I likhet med tullkommissionen har generaltullstyrelsen funnit anskaffandet

av berörda telefoner önskvärt, om de dock enligt styrelsens

mening icke bleve av så stort värde, som kommissionen syntes hava

förväntat. Liksom beträffande kustbevakningen ansåge styrelsen dock

för sin del lämpligt, att frågan om gränsbevakningens i dess helhet

förseende med telefon upptoges och löste3 först sedan den nya organisationen

trätt i kraft och i den mån posteringarnas förläggningsorter

blivit bestämda; de av kommissionen ifrågasatta försöken med portativ

telefon kunde emellertid under tiden verkställas.

Jag delar generaltullstyrelsens uppfattning, att frågan om utförande

av nya telefon anläggningar för gränsbevakningens behov bör tills vidare

anstå, synnerligast som tillförlitliga kostnadsberäkningar därå icke kunna

för närvarande uppgöras. Mot anställande redan under närmaste tiden

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

av försök i mindre skala med portativ telefon har jag däremot ej anledning

att ställa mig avvisande.

I det föregående har omnämnts, att förtullningar av gods vid

gränsen för närvarande äga rum, förutom vid gränstullkamrar, gränsinspektioner

och gränsstationer, även hos en del gränsridare, som icke

innehava uppdrag såsom gränsstationsföreståndare, samt att de förtullningar,

som bemälda gränsridare ombesörja, merendels verkställas endast

på grund av praxis.

Tullkommissionen, som ansett denna praxis tyda på, att ett ytterligare

behov av förtullningsmöjligheter vid gränsen vore för handen,

har nu ifrågasatt legalisering av berörda förfaringssätt (I: sid. 124 o.

f.). Den förtullningsrätt, som därigenom komme att tillerkännas samtliga

gränsridare borde emellertid enligt kommissionens åsikt till förekommande

av ökade möjligheter till smuggling kringgärdas med vissa

garantier, vilka med avseende å finska och norska gränsernas olika

beskaffenhet borde bliva olika. Beträffande finska gränsen borde sålunda

utfärdas föreskrift, att för förtullning genom gränsridare skulle fordras

anmälan i förväg om tid och ort för varuinförseln, medan vid norska

gränsen garantierna mot missbruk borde ligga i en bestämmelse, att varuinförsel

endast finge ske å väg, invid vilken gränsridare funnes stationerad,

och att överträdelse av denna bestämmelse skulle bedömas lika

med försök till olovlig varuinförsel. Som en ordningsregel borde därjämte

gälla, att förtullning skulle äga rum vid vederbörande gränsridares

bostad, där erforderlig våg m. in. borde finnas att tillgå. I sammanhang

med att alla gränsridare erhölle förtullningsrätt, borde dessa jämväl

tillerkännas enahanda befogenhet med avseende å rätt att utfärda och

mottaga förpassningar å huvudsakligen via Norge eller Sverige försända

varor, vilken nu tillkomme gränsstationerna. Med vidtagandet av de

sålunda föreslagna anordningarna syntes en väsentlig inskränkning av

gränsstationernas antal böra förenas, i det att gränsstationer borde finnas

endast å sådana ställen, där stationsgöromålen kunde förmodas i huvudsaklig

del taga en persons arbetskrafter i anspråk. Vidare borde gränsinspektionerna

i Funäsdalen och- Medskogen med avseende å den ej

särskilt stora omfattningen av rörelsen därstädes förändras till gränsstationer.

Slutligen borde generaltullstyrelsen erhålla befogenhet att

besluta om inrättande eller indragning av gränsstationer samt att disponera

över det å tullverkets stat uppförda anslaget »till arvoden åt

tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare».

Åtskilliga gränsstationsföreståndare in. fl. hava ifrågasatt (I: sid.

Tullbehandlingar

vid

gränsen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330-

20, 22) utbytande av de vilseledande benämningarna »gränsstation» och

»gränsstationsföreståndare» mot respektive »tullstation» och »tullstationsföreståndare»,

under det att Sveriges tullmannaförening hemställt (U. 1:

sid. 22), att gränsstationsföreståndartjänsterna såsom sådana måtte uppföras

på ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen liar efter hörande av vederbörande tullmyndigheter

(U. I: sid. 17 o. f.) samt under, åberopande av eu omfattande

motivering (U. I: sid. 42 o. f.) avstyrkt tullkommissionens förslag, att

samtliga gränsridare måtte erhålla förtullningsrätt ävensom rätt att

handlägga förpassningar och att i sammanhang därmed eu väsentlig

minskning i antalet gränsstationer vid gränsen mot Norge måtte vidtagas.

Däremot har styrelsen funnit hinder icke böra möta för att generaltullstyrelsen

bemyndigades att på plats vid gränsen mot Norge eller Finland,

där sådant syntes önskligt och funnes lämpligen kunna ske, för viss tid

eller tills vidare uppdraga åt där stationerad gränsridare att verkställa

tullbehandling under villkor, som av styrelsen bestämdes. Vad beträffar

förslaget om befogenhet för generaltullstyrelsen att besluta om inrättande

eller indragning .av gränsstationer ävensom att disponera över anslaget

till arvoden åt tullexpeditionsföreståndare och gränsstationsföreståndare

har styrelsen biträtt detsamma samt tillika hemställt om rätt att besluta

rörande förflyttning av gränsstationer. Mot förslaget, att gränsinspektionerna

i Funäsdalen och Medskogen måtte förändras till gränsstationer,

varav komme att följa indragning av två gränsinspektors- och tre vaktfri

ästartjänster, har styrelsen förklarat sig sakna anledning till erinran.

Vad vidare angår de ifrågasatta namnförändringarna å gränsstationerna

och deras föreståndare, har styrelsen också ansett de nuvarande benämningarna

mindre lämpliga, enär de icke angåve stationernas egenskap

att tillhöra tullverket; men då de i stället föreslagna benämningarna

ki;nde åstadkomma förväxling med de för helt andra ändamål avsedda

och annorlunda organiserade tullstationerna vid kusten och dessas föreståndare,

funne styrelsen benämningarna »gränstullstationer» och gränstullstationsföreståndare»

vara att föredraga. Vidkommande slutligen förslaget

om gränsstationsföreståndarnas uppförande å ordinarie stat har

styrelsen icke kunnat finna skäl för tillstyrkan av detsamma.

Att tilldela samtliga gränsridare rätt att ombesörja förtullningar

och handlägga förpassningar finner jag icke tillrådligt. Denna utsträckning

i gränsridarnas arbete skulle nämligen dels förrycka deras egentliga uppgift,

dels ock sannolikt inom kort föranleda ökade kostnader för statsverket

i form av bland annat särskild ersättning för verkställande av

förtullnings- och förpassningsbestyren, utgifter för anskaffande av varu
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

magasin och vågattiralj m. m. samt avlöning vid nya tjänster, som måhända

torde behöva inrättas till förebyggande av att patrulleringsområdena

hölles obevakade, medan i lagstridigt syfte tilläventyrs anordnade

förtullningar försigginge. Det vore vidare enligt mitt förmenande

föga välbetänkt att åt vilken gränsridare som helst, oavsett dennes

erfarenhet och författningskunskap, anförtro handläggningen av de, enligt

vad som upplysts, ofta ganska krävande förpassningsgöromålen eller

den i viss män fordrande och stundom ömtåliga kontrollen över den

transportmateriell, som över landgränsen införes för alt åter utföras.

Däremot anser jag lämpligt, att, därest trafiken visas kräva ytterligare

förtullningsplatser utöver de nuvarande gränstullförvaltningarna och i

förtullnings- och förpassningsgöromål tillräckligt insatta och eljest lämpliga

gränsridare äro att på dessa platser tillgå, sådana gränsridare av

generaltullstyrelsen tilldelas förtullnings- och förpassningprätt för viss

tid eller tills vidare. Bestämmelser i denna riktning kunna lämpligen

få sin plats bland de i § 44 tullstadgan intagna föreskrifter, utfärdade

av Kungl. Maj:t.

Av detta mitt uttalande må emellertid icke härledas, att jag anser

bibehållande av nuvarande eller inrättande av nya gränstullförvaltningar

ej böra äga rum. Härutinnan har jag nämligen den åsikt, att å varje

gränsort, där den utrikes varuförseln befinnes vara mera omfattande och

konstant, gränstullförvaltning bör efter generaltullstyrelsens beprövande

förefinnas. Tillräcklig anledning att bibehålla de nuvarande gränsinspektionerna

såsom sådana förefaller mig knappast föreligga, varför jag

tillstyrker deras förändring till gränsstationer.

I frågorna om disposition av anslaget till arvoden åt tullexpeditions-

och gränsstationsföreståndare, om namnförändringar å gränsstationerna

och deras föreståndare samt om uppförande å ordinarie stat av

berörda föreståndare hyser jag samma uppfattning som generaltullstyrelsen.

Vidkommande chefskapet över gränsbevakningen, har kommissionen Chefskapet.

föreslagit, att det system, som för närvarande gäller i Bohuslän och

Jämtland samt vid riksgränsen mot Finland, eller att vederbörande tullförvaltare

utöva sagda chefskap, måtte tillämpas även beträffande gränsbevakningen

i Dalsland, Värmland och Dalarna, i vilka landskap chefskapet,

såsom förut nämnts, handhaves av gränsbevakningschefen, vilkens

tjänst alltså skulle indragas (I: sid. 129 o. f.). Som huvudskäl för detta

förslag har kommissionen andragit, att denna organisationsform av

chefskapet skulle leda till en dualism i så måtto, att de gränsridare,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

som tillika vore gränsstationsföreståndare, i sin egenskap av gränsridare

lydde under gränsbevakningschefen men i sin egenskap av gränsstationsföreståndare

under vederbörande tullkamrar, vilka även handlade vissa

gränsbevakningspersonalen vidkommande ekonomiska bestyr. Berörda

förhållande, som redan nu Unge anses mindre tillfredsställande, bleve

detta i än högre grad, därest, i enlighet med kommissionens förut omförmälda

förslag, samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt och sålunda

i visst hänseende komme att lyda under tullförvaltare. Såsom bidragande

skäl har kommissionen åberopat, lämpligheten av att chefskapet över

gränsbevakningen organiserades i samma form, som föreslagits för kustbevakningens

del, ävensom att gränsbevakningschefstjänsten icke skulle

bereda sin innehavare tillräcklig sysselsättning. — De tullförvaltare,

vilka sålunda skulle utöva chefskap över gränsbevakningen, borde enligt

kommissionens förslag till biträden därvid erhålla gränsbevakningsförmän,

nämligen i större distrikt gränsöveruppsyningsmän och gränsuppsyningsmän,

i mindre distrikt endast gränsuppsyningsmän.

Övervägande antalet gränsbevakningstjänstemän i Dalsland, Värmland

och Dalarna, nämligen två gränsuppsyningsmän och femtioen gränsridare,

hava i en till generaltullst}rrelsen ställd, tullkommissionen delgiven

skrift (I: sid. 218 o. f.) gjort särskild framställning om bibehållande av

gränsbevakningschefstjänsten men tillika ifrågasatt, att även gränsstationerna

måtte läggas helt under gränsbevakningschefen.

Tullkommissionens förslag rörande gränsbevakningschefstjänsten har

vidare avstyrkts av tulldirektören i Göteborg, gränsbevakningschefen,

tullförvaltaren i Falun och Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

(U. I: sid. 23 o. f.). Sveriges tullmannaförening har ansett sig, då särskild

framställning från gränsbevakningspersonalen i ämnet förelåge,

sakna anledning yttra sig i frågan. Kommissionens förslag har däremot

tillstyrkts av tullförvaltarna i Karlstad och Östersund.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke övertygad om lämpligheten

av den av tullkommissionen föreslagna överflyttningen på tullförvaltarna

av det chefskap, som nu i Dalsland, Värmland och Dalarna utövades av

eu särskild gränsbevakningschef (U- I: sid. 51 o. f.). Den isolerade och

självständiga ställning, som gränsbevakningspersonalen intoge, samt de

säregna förhållanden, vilka vore utmärkande för gränstrafiken, gjorde

det enligt styrelsens mening till en nödvändighet, att chefen stode i

livlig beröring med personalen och besutte största möjliga, på personlig

iakttagelse grundade erfarenhet och kännedom om sagda förhållanden.

Likformighet i avgörandet av uppkommande frågor angående gränstrafiken

och enhetlighet i organisatoriska åtgärder vore ock av stor bety
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Majds proposition Nr 330.

delse. För nämnda ändamål erfordrades emellertid, att chefskapet över

gränsbevakningen vid ifrågavarande del av gränsen fortfarande utövades

av en utav andra — och från vederbörandes synpunkt sett säkerligen

viktigare — tjänstegöromål obunden tjänsteman. Vad beträffade tullkommissionens

uttalande, att den nuvarande organisationen innebure en

dualism, som redan för närvarande vore mindre tillfredsställande och

under viss förutsättning bleve detta i än högre grad, saknade styrelsen

kännedom om någon olägenhet av betydenhet, som skulle kunna tillskrivas

nuvarande organisation av chefskapet, vilken länge ansetts erforderlig

och även visat sig vara av stor nytta. Det av kommissionen

vidare åberopade skäl för sitt förslag, att därigenom skulle vinnas överensstämmelse

med den organisationsform, som kommissionen föreslagit för

kustbevakningen, kunde styrelsen icke finna tillräckligt bärande. Kommissionens

ytterligare uttalande, att gränsbevakningschefstjänsten icke

kunde anses bereda sin innehavare tillräcklig sysselsättning, hade visserligen

av en tillförordnad gränsbevakningschef uppgivits vara oriktigt;

men styrelsen hölle dock för troligt, att uttalandet i viss mån kunde

vara med verkligheten överensstämmande. Styrelsen hade därför också

haft under övervägande, huruvida icke gränsbevakningschefens verksamhetsområde

skulle kunna utvidgas, och därvid funnit att även gränsbevakningen

i Bohuslän kunde läggas under gränsbevakningschefens

befäl; en ytterligare utsträckning kunde knappast lämpligen ske. Någon

förändring i annan riktning av nuvarande chefskap över återstående

delar av rikets landgräns ville styrelsen icke heller ifrågasätta med

hänsyn till det obet37dliga antalet posteringar därstädes och den jämförelsevis

ringa omfattningen av vederbörande tullförvaltares tullkammargöromål.

— Vad den ekonomiska sidan av saken beträffar, har styrelsen

förmenat, att gränsbevakningschefstjänstens bibehållande komme att medföra

snarare besparing än ökad utgift. En av kommissionen föreslagen

gränsöveruppsyningsmanstjänst, i andra distriktet kunde nämligen då

enligt styrelsens åsikt undvaras och två gränsuppsyningsmän i samma

distrikt utan olägenhet erhålla skyldighet att tjänstgöra även såsom

gränsridare, varjämte eljest sannolikt erforderlig förstärkning av personalen

vid tullkamrarna, åtminstone den i Karlstad, borde kunna inbesparas.

Mot generaltullstyrelsens nyssnämnda förslag att inordna gränsbevakningen

i Bohuslän under gränsbevakningschefens i Dalsland, Värmland

och Dalarna chefskap har extra kommunalstämma i Lommelanda den

10 september 1920 uttalat sig. Enligt ett till Kungl. Maj:t den 29 september

1920 inkommet utdrag ur därvid hållet protokoll hava följande

s. 136 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330-

synpunkter varit avgörande för stämmans ståndpunkt till den sålunda

föreslagna anordningen:

»En dylik anordning bleve opraktisk och komme att förorsaka den trafikerande

allmänheten stora olägenheter. Att i denna kommun, som ligger mitt för

Fredrikshald, är stor trafik med Norge framgår därav, att tullverket inom kommunen

har åtta tulltjänstemän posterade på olika platser. Och då kommunen har

direkta telefonförbindelser med Strömstad, är det nu lätt atf vid tulltjänstemäns och

trafikanters ofta olika tolkningar av tullförfattningarna hänvända sig till tullförvaltaren

i Strömstad. Att telefonledes vända sig till gränsbevakningschefen i det

avlägsna Karlstad komme att taga för lång tid i anspråk. Dessutom torde det

dröja länge, innan en chef, boende så långt borta, kan bli insatt i de säregna trafikförhållandena

(blandad sjö- och landsvägstrafik) vid Svinesund och Idefjorden.»

Kommunalstämman har med hänsyn till det nu anförda såsom

sin önskan uttalat, att gränsbevakningen i Bohuslän fortfarande måtte

få lyda under tullförvaltaren i Strömstad.

Slutligen har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en till

Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 9 december 1920 såsom sin åsikt

uttalat, att, huru än gränsbevakningen organiserades — vare sig chefskapet

anförtroddes, såsom tullkommissionen föreslagit, åt respektive

tullförvaltare eller, på sätt generaltullstyrelsen ansett lämpligt, åt en

gränsbevakningschef — det borde noga tillses, att full enhetlighet i fråga

om chefskapet över densamma genomfördes.

Innan jag yttrar mig över de olika förslagen till anordnande av

chefskapet över gränsbevakningen, ber jag få efter generaltullstyrelsens

uppgifter lämna en kortfattad redogörelse för den historiska utvecklingen

av chefskapet över gränsbevakningen vid gränsen mot Norge.

Enligt tullverkets tjänstgöringsreglemente av den 1 oktober 1831 skulle

gränsbevakningen utövas av gränsridare, som lydde under vederbörande

gränstullkamrar. Dessa skulle till närmaste biträde vid handhavandet

av bevakningen å gränstullinjen hava bevakningskontrollörer, vilka det

ålåge att, var inom sitt distrikt, under flitiga patrulleringar icke blott

själva nitiskt vaka emot överträdelser av tullförfattningarna utan ock

utöva ett verksamt inseende å underlydande gränsridare, att de med

tillbörlig noggrannhet och drift fullgjorde sina tjänståligganden. Enligt

1833 års stat utgjordes gränsbevakningspersonalen vid nu ifrågavarande

del av riksgränsen, från och med Bohuslän till och med Jämtland, av

tillhopa tjuguen gränsridare och tre bevakningskontrollörer. I sammanhang

med upphävande av gällande in- och utförselförbud, borttagande

av utförseltullar och övriga ändringar i tullagstiftningen blev år 1866

beslut fattat om indragning av gränsbevakningen i Jämtland, Härjedalen

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Ma/.ts proposition Nr 330.

och Dalarna; men vid slutet av 1880-talet uppstod till följd av den då

genomförda förändringen i rikets tullpolitik behov av förstärkning av

bevakningen vid gränsen, vilket behov emellertid ända till år 1899 tillgodosågs

uteslutande medelst extra personal. De inom Ålvsborgs,

Värmlands och Kopparbergs län belägna delarna av västra gränsen

befunnos vara ur bevakningssynpunkt synnerligen viktiga, i följd varav

ej blott den övervägande delen av bevakningsstyrkan vid nämnda gräns

blev förlagd inom dessa län utan ock särskilt bevakningsbefäl därstädes

ansågs erforderligt, så att, jämväl efter det bevakningskontrollörstjänsterna

i allmänhet indragits, eu för denna del av gränsen avsedd dylik tjänst

bibehölls. Under hänvisning därtill föreslog 1900 års tullstatskommitté,

att denna bevakningskontrollörstjänst skulle ersättas med en direkt

under generaltullstyrelsen lydande gränsbevakningschefstjänst, vars innehavare

skulle utöva befäl över gränsbevakningen i Dalsland, Värmland

och Dalarna, en anordning, som också blev genomförd vid 1904 års

omreglering av tullverkets stater och alltsedan dess ägt bestånd.

Vad härefter beträffar de nu framkomna förslagen, vill jag först

framhålla, att jag icke är böjd för att tillstyrka ett förslag, som avser

att på tullförvaltare överflytta omfattande göromål, vilka fälla utom den

egentliga tullkammarverksamheten. Vad som vid gränsbevakningsorganisationens

uppbyggande måste ytterst eftersträvas, är att i möjligaste

mån öka bevakningens intensitet; och vid sådant förhållande finner

jag det ur allmän organisatorisk s}rnpunkt riktigast att anförtro bandhavandet

av uppsikten å gränsbevakningen åt en från ovidkommande

göromål helt befriad, fackutbildad person, vilken har möjlighet att oförtövat

och med på erfarenhet grundad sakkunskap ingripa, därest bevak,

ningsförhållandena icke noga anpassas efter inträffande förändringar i

trafiken över gränsen.

Denna grundsats borde enligt mitt förmenande helst tillämpas

beträffande rikets hela gränsbevakning liksom i stort sett ifrågasatts

vad angår kustbevakningen. Särskilda omständigheter föranleda mig

emellertid att åtminstone icke för närvarande yrka på en anordning med

särskilt chefskap annorstädes, än där ett dylikt system nu tillämpas,

nämligen i Dalsland, Värmland och Dalarna, varest en särdeles livlig

gränstrafik lärer försiggå. I fråga om gränsbevakningen i Strömstads

tullkammardistrikt synas sådana säregna gränsförhållanden vara rådande

inom distriktet, att det åtminstone icke ur enhetlighetssynpunkt kan

anses vara av särskilt värde att, såsom generaltullstyrelsen satt i fråga,

få sagda gränsbevakning underordnad gränsbevakningschefen i berörda

landskap. Att åter hänföra bevakningen inom distriktet under ett allenast

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

för denna avsett chefskap måste bliva alltför oekonomiskt med avseende

därå, att enligt vad jag inhämtat bevakningsstyrkan vid ifrågavarande

del av gränsen består av endast elva smärre posteringar, sammanträngda

inom ett jämförelsevis litet område. Det återstår alltså ej annat än att

låta annan tulltjänsteman omhänderhava chefskapet i distriktet vid sidan

om sin huvudsakliga sysselsättning. Med avseende därå, att kommunikationerna

utmed bohuslänska gränsen lära vara så pass bekväma,

att, såsom erfarenheten visat, tullförvaltaren i Strömstad kan, utan att

övriga med hans tjänst förenade åligganden behöva eftersättas, utöva

en ganska effektiv tillsyn å bevakningsposteringarna vid nämnda gräns,

synes mig hinder icke böra ovillkorligen möta för hans bibehållande

tills vidare vid sitt hittillsvarande chefskap över gränsbevakningen inom

Strömstads tullkammardistrikt. Vad vidare angår chefskapet över gränsbevakningen

i Härjedalen, när sådan blir erforderlig, samt i Jämtland

och södra Lappland, synes utövandet av detta kunna på liknande sätt

fortfarande uppdragas åt tullförvaltaren i Östersund. Därest särskild

gränsbevakningschef för dessa landsdelar anställdes, skulle nämligen

denne få en till antalet alltför ringa personal under sitt befäl; om åter

gränsbevakningschefen i Dalsland, Värmland och Dalarna finge övertaga

chefskapet jämväl över bevakningen vid ifrågavarande nordligare delar

av gränsen, komme denne uppenbarligen att till följd av tjänstgöringsområdets

väl stora utsträckning hindras från att ägna den stora gränsbevakningsstyrkan

i de sydligare landskapen den oavlåtliga tillsyn, som

den livligare trafiken och den större risken för statsverkets intressen

därstädes måste påkalla. Här ifrågakomna chefskap bör av tullförvaltaren

i Östersund kunna även i fortsättningen tills vidare utövas

tillfredsställande med hänsyn därtill, att de inre tullgöromålens omfattning

vid tullkammaren i nämnda stad ej lärer vara alltför betydande.

Beträffande slutligen chefskapet över gränsbevakningen vid finska gränsen

torde få framhållas, att Haparanda tullkammare för närvarande kan anses

såsom förnämligast en kust- och gränsbevakningsexpedition för finska

gränsen; vid sådant förhållande vill det synas mig, som om man redan

kommit det system för chefskapet, som jag principiellt finner äga företräde

framför andra föreslagna, så nära, att en överflyttning av det

enligt uppgift hittills ändamålsenligt fungerande chefskapet över bevakningen

vid landgränsen mot Finland från tullkammarens chef till en särskild

gränsbevakningschef icke kan anses behövlig.

Ehuru jag således förordar bibehållande i princip av de hittillsvarande

anordningarna rörande chefskapet över de olika bevakningsstyrkorna

vid rikets landgräns, finner jag likväl i visst avseende anled
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

ning till erinran mot en av dessa. Jag syftar härmed på den dualism,

som enligt vad från flera hål påpekats, för närvarande råder i tullorganisatoriskt

hänseende i Dalsland, Värmland och Dalarna därigenom,

att en del administrativa och ekonomiska bestyr, som röra härvarande

gränsbevakning, ankomma på tullkamrarna i Karlstad och Falun att

utföra. Borttagande av denna dualism, som visserligen av generaltullstyrelsen

ansetts icke föranleda någon egentlig olägenhet, måste

emellertid enligt min åsikt vara att eftersträva. Såvitt jag kan finna,

bör detta kunna ske genom att på gränsbevakningschefen överflytta

ej mindre de å tullkamrarna nu handlagda kamerala bestyr för gränsbevakningspersonalen

än även de göromål, som härflyta av vissa gränsbevakningstjänstemäns

uppdrag såsom gränsstationsföreståndare. Härigenom

skulle ock vinnas, att den arbetsbrist, som uppgivits stundom

förefinnas å gränsbevakningschefsexpeditionen, av allt att döma ej vidare

behövde uppstå. Detta system, vilket generaltullstyrelsen förklarat sig

föredraga framför tullkommissionens förslag i ämnet, anser jag mig så

mycket hellre kunna anbefalla, som utsikt till besparing för statsverket

synes kunna förväntas, därest detsamma tillämpas. Besparingen bör

kunna bliva ganska betydande vid jämförelse såväl med nuvarande

ordning som med kommissionens förslag. Jag förutsätter därvid, dels

att ungefär samma resekostnader sammanlagt uppkomma för de båda

tullförvaltarna som för gränsbevakningschefen allena, varför berörda

kostnader ej medräknats, dels att den kammarskrivare, vilken givetvis

måste bliva behövlig för utförande av bland annat de löpande kontorsgöromålen

å gränsbevakningschefsexpeditionen, förflyttas från exempelvis

tullkammaren i Karlstad, dels ock att de två av kommissionen föreslagna

gränsuppsyningsmännen i Dalsland och Värmland skola genom den av

generaltullstyrelsen föreslagna utvidgade tjänstgöringsskyldigheten kunna

ersätta jämväl två gränsridare. Räknas med högsta nuvarande normala

avlöningar, ställa sig de jämförbara årskostnaderna sålunda: a) för närvarande:

en gränsbevakningschef 6,000 kronor, ett skrivbiträde åt denne

högst 400 kronor, resekostnadsanslag åt tullförvaltarna i Karlstad och

Falun för inspektion av gränsstationerna 1,500 kronor eller sammanlagt

7,900 kronor; b) enligt kommissionens förslag: en gränsöveruppsyningsman

3,500 kronor, två gränsridare 3,600 kronor och en kammarskrivare,

som ytterligare torde, efter vad som från visst håll påpekats, bliva

behövlig för tullkammarens i Karlstad behov, 4,000 kronor eller tillhopa

11,100 kronor; samt c) enligt mitt förslag: en gränsbevakningschef

6,000 kronor.

Jag hemställer alltså beträffande chefskapet vid gränsbevakningen,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Distrikt;

posteringar

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

att detta måtte utövas i fråga om gränsbevakningen i Dalsland,

Värmland och Dalarna av en särskild gränsbevakningschef men beträffande

gränsbevakningen i övrigt av vederbörande tullförvaltare;

att på bemälda gränsbevakningschef måtte från respektive tullkamrar

överflyttas såväl de kamerala bestyren för gränsbevakningspersonalen

som ock alla de göromål, som kunna härflyta av vissa

gränsridares tjänstgöring såsom gränsstationsföreståndare; samt

att gränsbevakningschefen måtte, med indragning av det honom

för närvarande tillhandahållna arvodet till skrivbiträde ävensom av en

av kammarskrivartjänsterna vid tullkammaren i Karlstad, såsom biträde

erhålla en kammarskrivare.

Såsom i det föregående omnämnts, har tullkommissionen tänkt sig,

att rikets landgräns skulle uppdelas i fem gränsbevakningsdistrikt,

omfattande: det första Bohusläns gräns mot Norge, det andra Dalslands

och Värmlands gräns mot Norge, det tredje Dalarnas gräns mot Norge,

det fjärde Härjedalens, Jämtlands och södra Lapplands gräns mot Norge

samt det femte riksgränsen mot Finland. Inom dessa distrikt skulle

finnas respektive 8, 20, 6, 10 och 51 posteringar, av vilka sistnämnda

3 skulle bliva endast vinterposteringar (I: sid. 180 o. f.). För gränsbevakningens

behov skulle anskaffas sammanlagt 8 tullbåtar av typ II,

10 snipor med och 10 utan motor samt 5 roddbåtar med motor ävensom

105 cyklar och omkring 200 par skidor, vartörutom 35 befattningshavare

vid gränsbevakningen skulle tilldelas hästlega. Gränsbevakningspersonalen1

skulle utgöras av 2 gränsöveruppsyningsmän (därav

1 j Bohuslän och 1 vid gränsen mot Finland), 10 gränsuppsyningsmän

(därav 1 i Bohuslän, 2 i Dalsland och Värmland, 1 i Dalarna, 1

i Jämtland och 5 vid gränsen mot Finland) samt 188 gränsridare (därav

15 i Bohuslän, 45 i Dalsland och Värmland, 8 i Dalarna, 11 i Härjedalen,

Jämtland och södra Lappland samt 109 vid gränsen mot

Finland).

Det må här erinras om, att rikets landgräns för närvarande är i

gränsbevakningshänseende uppdelad på enahanda sätt, som tullkommissionen

föreslagit, dock att Dalsland, Värmland och Dalarna äro,

såsom tidigare omnämnts, i så måtto sammanförda, att därvarande

gränsbevakningspersonal underordnats en gemensam chef. De fasta

posteringarnas antal uppgår till respektive 11, 20, 6, 6 och 49. Anslagen

till motorbåt-, båt- och hästlegor samt resekostnader äro inom de fem

1 För bättre jämförelses skull begagnas i den här lämnade redogörelsen de nuvarande

tjänstetitlarna.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 141

distrikten till antalet respektive 21, 54, 9, 11 och 39. Den nuvarande

ordinarie gränsbevakningspersonalen utgöres av, förutom gränsbevakningsehefen,

1 gränsöveruppsyningsman (vid gränsen mot Finland), 9 gränsuppsyningsmän

(därav 1 i Bohuslän, 1 i Dalsland och Värmland, 1 i

Dalarna, 1 i Jämtland och 5 vid gränsen mot Finland) samt 183 gränsridare

(därav 14 i Bohuslän, 46 i Dalsland och Värmland, 8 i Dalarna,

6 i Jämtland och 109 vid gränsen mot Finland).

Enligt generaltullstyrelsens hemställanden vid granskningen av

tullkommissionens förslag till gränsbevakningens omorganisation skulle

hittillsvarande distriktsindelning visserligen bibehållas men samtliga södra

distrikt till och med Dalarna, såsom förut nämnts, underordnas en särskild

gränsbevakningschef. I fråga om kommissionens förslag rörande gränsbevakningens

posteringar, båtmateriell, cyklar, skidor och hästlegor har

generaltullstyrelsen, som förutsatt, att beslutanderätten i dylika ämnen

fortfarande skulle ankomma på styrelsen, ansett något yttrande över

dessa förslag, vilka styrelsen vid en blivande omorganisation komme

att ägna sin uppmärksamhet, icke nu vara erforderligt. Gränsbevakningspersonalen

skulle enligt styrelsens förslag, frånsett gränsbevakningschefen,

bestå av 1 gränsöveruppsyningsman (vid gränsen mot

Finland), 10 gränsuppsyningsmän (därav 1 i Bohuslän, 2 i Dalsland

och Värmland, 1 i Dalarna, 1 i Jämtland och 5 vid gränsen mot Finland)

samt 199 gränsridare (därav 19 i Bohuslän, 52 i Dalsland och Värmland,

8 i Dalarna, 11 i Härjedalen, Jämtland och södra Lappland samt

109 vid gränsen mot Finland).

I sammanhang härmed torde böra erinras om, att enligt tullkommissionens

av generaltullstyrelsen och mig biträdda förslag indragning

skulle ske av å lokaltullförvaltningens stat uppförda 2 gränsinspektorstjänster

(1 i Medskogen och 1 i Funäsdalen) samt 3 vaktmästare änster

av klass 3 (1 i Medskogen och 2 i Funäsdalen).

Mot det från alla håll förordade bibehållandet av nuvarande distriktsindelning

vid gränsbevakningen har jag, som förut framlagt min uppfattning

i fråga om chefskapet för respektive distrikt, ej anledning till

erinran. Vid granskning av tullkommissionens förslag till posteringar

samt de av vederbörande lokala tullmyndigheter gjorda invändningar

mot detsamma (U. I: sid. 27 o. f.) har jag däremot funnit vissa förändringar

i de ifrågasatta antalen och förläggningarna av posteringarna

inom distrikten möjligen böra ifrågakomma. Jag har emellertid icke

ansett rådligt eller behövligt att i närvarande stund närmare angiva,

varuti dessa förändringar borde bestå; den ingående undersökning i saken,

som generaltullstyrelsen lärer i sinom tid företaga, skall, förutsätter

Departements
chefen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Personalen.

Tjänstetitlar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

jag, med utgångspunkt från vad i ämnet hittills utretts, bliva så

omsorgsfullt verkställd, att statsverkets och i görligaste mån jämväl

tullpersonalens intressen skola varda behörigen tillgodosedda vid dessa

frågors slutliga avgörande, vilket måste anses bero på styrelsen. Ej

heller finner jag mig här böra i fråga om tjänstemateriellen ingå i

närmare granskning av tullkommissionens förslag, då generaltullstyrelsen

förklarat sig ämna vid bestämmande i de särskilda fallen av densamma

åt detta förslag ägna uppmärksamhet. Dock vill jag här framhålla,

att det enligt mitt förmenande icke är lämpligt eller behövligt att fastställa

vissa typer å båtmateriellen för gränsbevakningen redan nu, innan

arten av kustbevakningens båtmateriell blivit bestämd; gränsbevakningens

ifrågavarande materiell synes mig nämligen böra om möjligt

vara av samma beskaffenhet som motsvarande materiell för kustbevakningen.

I fråga om gränsbevakningspersonalens antal har jag

redan i annat sammanhang uttalat mig till förmån för generaltullstyrelsens

förslag i ämnet, vilket i stort sett innebär ett upptagande på

ordinarie stat av den ordinarie och extra ordinarie gränsbevakningspersonal,

som under senare normala tider visat sig behövlig.

De nuvarande benämningarna å tulltjänstemän av olika tjänstegrader

hava av tullkommissionen ansetts höra i flera fall förändras.

Beträffande tjänstemännen hos generaltullstyrelsen äro förändringarna

mindre omfattande. Så skulle benämningarna vaktmästare och förste

vaktmästare ersättas med uppsyningsman av klass 2 och överuppsyningsman

av klass 2 för erhållande av samma titlar som för motsvarande

befattningshavare vid lokaltullförvaltningen; benämningen revisor

och bokhållare skulle utbytas mot den kortare titeln revisor eller i ett

fall i anledning av tjänstens besättande med person med lägre kompetens

mot titeln materialförvaltare; i stället för förste aktuarie såsom

beteckning för föreståndaren för generaltullstyrelsens revisionsbyrås

statistiska avdelning skulle användas benämningen chef för statistiska

avdelningen; benämningen sekreterare skulle i samband med tjänstens

uppflyttning i högre lönegrad ersättas med förste sekreterare; en ny

titel kustbevakningsinspektör skulle tillkomma; varjämte de kvinnliga

biträdesbefattningarnas tjänsteställning skulle betecknas med klasser i

stället för såsom vanligen nu grader. — Vad åter angår tjänstemännen

vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen äro förändringarna

mera betydande. Den mest genomgripande av dessa är, att

de nuvarande benämningarna kustroddare och kustvakt, gränsridare

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

samt vaktmästare skulle ersättas med respektive benämningarna kustuppsyningsman,

gränsuppsyningsman samt uppsyningsman av klass 2

och klass 1. Såsom eu följd härav skulle de nuvarande kustuppsyningsmännen,

gränsupps3rniugsmännen och uppsyningsmännen i stället

benämnas kustöveruppsyningsman, gränsöveruppsyningsman och överuppsyningsman

av klass 2 samt de nuvarande kustöveruppsyningsmännen,

gränsöveruppsjmingsmännen och överuppsyningsmäimen behålla

sina nuvarande benämningar med tillägget »av klass 1». I övrigt innebär

tullkommissionens folkslag endast den förändring, alt cheferna för

tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle benämnas

överinspektörer i stället för tullförvaltare. I fråga om överkontrollörer,

tullförvaltare och överinspektörer skulle klassbeteckningen bibehållas.

Mot vad tullkommissionen sålunda ifrågasatt har generaltullstyrelsen

haft en del erinringar att göra (U. IV: sid. 83 o. f.). Rörande

de lägre tjänstegraderna har styrelsen sålunda anfört följande:

»Förslaget om införandet av benämningen uppsyningsman å de lägsta tjänstegraderna

inom lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen — vilket förslag

framställts huvudsakligen för att den nuvarande titeln vaktmästare skulle, i

tullverket liksom i andra verk, kunna avskaffas — kan styrelsen — — — — —

icke helt och hållet biträda. Sagda benämning synes styrelsen icke lämpligen böra

komma till användning vare sig för de tjänstemän vid lokalförvaltningen, som förrätta

enklare bevakningsgöromål (kommissionens uppsyningsman av klass 2),

eller för de lägsta befattningshavarna vid kustbevakningen, de nuvarande kustroddarna

och kustvakterna, vilka skulle enligt kommissionens förslag sammanföras

i en tjänstegrad under benämningen kustuppsyningsmän men enligt styrelsens förslag

fortfarande hållas åtskilda. För nyssnämnda kategori av tjänstemän vid lokalförvaltningen

föreslår generaltullstyrelsen, som jämväl anser, att vaktmästartiteln

icke bör bibehållas, benämningen tillsyningsman; för de två lägsta graderna vid

kustbevakningen, kustroddare och kustvakt, anser styrelsen benämningarna kustvakt

och förste kustvakt lämpligen kunna komma till användning. Benämningen

uppsyningsman skulle alltså enligt styrelsens mening förbehållas de tjänstemän vid

lokalförvaltningen, vilka hava att bestrida de viktigare av de nuvarande vaktmästarnas

göromål, ävensom de nuvarande gränsridarna, vilkas tjänstutövning klav

den beskaffenhet, att titeln uppsyningsman synes väl berättigad.

En enligt generaltullstyrelsens mening vägande invändning mot den av kommissionen

föreslagna titulaturen för tjänstemän i befälsställning inom de lägre

tjänstegraderna är den, att tjänstemän, vilka intaga en överordnad ställning till och

utöva befäl över andra tjänstemän, skulle hava samma benämning som dessa senare,

i det att den enda skillnaden skulle vara de olika tilläggen ''av klass 1’ och ''av

klass 2’ — tillägg, vilka givetvis icke kunna tänkas komma till användning i

tjänsten eller i det dagliga livet i allmänhet. Så skulle förhållandet bliva med

kustöveruppsyningsman, gränsöveruppsyningsman och överuppsyningsman av klasserna

1 och 2. Till förekommande härav synes vid gränsbevakningen böra införas be
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 380.

nämningen gränsöveruppsyningsman för de nuvarande gränsuppsyningsmännen och

benämningen gränsinpektor för gränsöveruppsyningsmannen; vid lokalförvaltningen

torde benämningarna överuppsyningsman och tullinspektor böra träda i stället för

de nuvarande benämningarna uppsyningsman och överuppsyningsman. Vid kustbevakningen

däremot skulle, då titeln uppsyningsman är avsedd att fortfarande

användas endast för tjänstemän i verklig befälsställning, något behov av ändring

i benämningarna kustuppsyningsman och kustöveruppsyningsman icke förefinnas.»

Härjämte har generaltullstyrelsen föreslagit, att innehavarna av

en för tjänstemän av grupp II avsedd ny tjänst vid lokalförvaltningen,

med vilken skulle vara förbundna dels sådana tullbehandlingsgöromål,

för vilkas bestridande kompetens såsom tjänsteman av grupp I icke ansåges

erforderlig, dels ock ej alltför enkla kamerala göromål av enahanda

beskaffenhet, skulle benämnas assistenter. 1 detta sammanhang

har styrelsen anmärkt, att i alla de fall, då sådant lämpligen kunde ske,

framför tjänstetiteln borde sättas stavelsen »tull».

I fråga om de högre tjänstegraderna har generaltullstyrelsen ansett

följande ändringar i tullkommissionens förslag böra vidtagas till undvikande

i största möjliga män av klassbeteckning och för bättre angivande

av tjänstemännens ställning och placering. Overkontrollörer av

klass 2 skulle enligt kommissionens förslag finnas anställda vid tullkameralkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö, vid tullbehandlingsinspektionerna

i Stockholm och Göteborg samt vid vissa större tullkamrar.

Därest ett styrelsens förslag i ämnet bleve godtaget, skulle

överkontrollörer av klass 2 dessutom finnas vid tullbevakningsinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt styrelsens meningborde

ifrågavarande vid nämnda tullbevakningsinspektioner anställda

tjänstemän, vilkas förnämsta uppgift bleve att utöva tillsyn över anbefallda

bevakningsanordningar och bevakningens effektiva uppehållande,

benämnas tullbevakningsinspektör; för de övriga ansåge styrelsen titeln

tullöverkontrollör böra komma till användning. Vidare borde byråassistenterna

med hänsyn till arten av deras huvudsakliga verksamhet

erhålla benämningen byråinspektör. Overkontrollörer av klass 1, vilka

skulle förekomma vid tulldirektörsexpeditionerna och tullbehandlingsinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, borde benämnas, de

förra tulldirektörsassistent och de övriga, vilkas verksamhet huvudsakligen

bleve av inspekterande art, tullinspektör. För överinspektörer av

klass 2, vilka skulle finnas anställda såsom chefer å tullkameralkontoren

och tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö borde

åter användas beteckningarna tullkontorschef respektive tullbevaknings
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

chef. Slutligen skulle överinspektörerna av klass 1, anställda såsom

chefer vid tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö, benämnas tullöverinspektör.

I anledning av vad sålunda förekommit hava framställningar till

Kungl. Maj:t inkommit dels den 14 september 1920 från Svenska telegraftjänstemännens

förening, dels den 28 oktober 1920 från tull direktören

i Göteborg genom generaltullstyrelsen, dels ock den 10 december 1920

från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening. För innehållet i dessa

framställningar må lämnas följande redogörelse.

Svenska telegraftjänstemännens förening, vilkens uppfattning i

ämnet telegrafstyrelsen den 13 oktober 1920 förklarat sig dela, har anhållit,

att tjänstetiteln tullassistent icke måtte tilldelas innehavarna av

den nyss berörda, för tjänstemän av grupp II avsedda nya tjänsten vid

lokalförvaltningen, enär denna titel kunde i fråga om kompetens och

löneställuing föranleda förväxling till vederbörande telegraftjänstemäns

nackdel- med den inom telegrafverket sedan ålder befintliga tjänstegruppen

assistenter. Till närmare belysande härav har föreningen erinrat,

att för antagning till extra ordinarie telegrafassistent fordrades

antingen studentexamen samt därutöver praktiskt taget ettårig utbildning

vid telegrafverkets stationer och undervisningsanstalt eller ock realskoleexamen

med i motsvarande grad förlängd vidare utbildning inom

verket, medan för antagning till tullassistent tilltänkts betydligt lägre

kompetens; att telegrafassistenttjänsten vore en begynnelsetjänst, från

vilken det högre stationsbefälet rekryterades, under det att tullassistenttjänsten

finge antagas i regel bliva sluttjänst för befattningshavare med

lägre kompetens; samt att telegrafassistenten vore placerad i åttonde

lönegraden, medan för tullassistenten föreslagits sjunde lönegraden.

Tulldirektören i Göteborg har hemställt, att benämningarna tillsyningsman,

tullinspektor och tullkontorschef måtte utbytas mot lämpligare

sådana. I detta avseende har tulldirektören ifrågasatt, att den

förstnämnda, vilken till särskiljande från likalydande titlar inom huvudsakligen

kommunala institutioner måste fullständigas med förstavelsen

»tull», måtte ersättas med den mera lättuttalade och fullt betecknande

titeln tullbevakare eller alternativt tullnär eller tullman. Benämningen

tullinspektor borde åtminstone vid lokalförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö förändras till förste överuppsyningsman för att

icke förväxlas med de för högre befattningshavare därstädes avsedda

titlarna tullinspektör och tullbevakningsinspektör. Beträffande till sist

benämningen tullkontorschef borde denna såsom vilseledande och för

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft■ (Nr 330.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

146 Knngl. Maj:ts proposition Nr 330.

vederbörande tjänstebefattning nedsättande icke godtagas utan den hittillsvarande

av trafikanter och tulltjänstemän värderade gamla titeln tullförvaltare

i stället bibehållas.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening slutligen, vilken vad

angår benämningen tullkontorschef intagit samma ståndpunkt som tulldirektören

i Göteborg och beträffande titeln tillsyningsman likaledes

funnit densamma av många skäl olämplig, har till förebyggande av uppstående

förväxling mellan benämningarna tullinspektor och tullinspektör

givit det uppslag, att den senare benämningen borde utbytas mot tullöverkontrollör

av klass 1, varav borde följa, att den av generaltullstyrelsen

föreslagna titeln tullöverkontrollör utökades med orden »av

klass II». Härförutom har föreningen i samband med ett förslag om viss inskränkning

i den tilltänkta omfattningen av tullassistenternas arbete framhållit

att dessa tjänstemän hellre borde benämnas tullöveruppsyningsmän.

Innan jag närmare angiver min ställning till de olika förslagen i

titelfrågan, vill jag förete en genom min försorg upprättad jämförande

sammanställning av benämningarna å tulltjänster för närvarande, enligt

tullkommissionens av de kustbevakningssakkunniga i vissa avseenden

kompletterade förslag samt enligt generaltullstyrelsens förslag:

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

147

För närrar ande

Enligt förslag av

i

tullkommissionen

generaltullstyrelsen

I. Generaltullstyrelsen.

;

1

Generaltulldirektör

Generaltulldirektör

Generaltulldirektör

Byråchef

Byråchef

Byråchef

i

Kustbevakningsinspektör

Kustbevakningsinspektör

i Sekreterare

Förste sekreterare

Förste sekreterare

Kamrerare

Kamrerare

Kamrerare

1 Förste revisor

Förste revisor

Förste revisor

I Förste aktuarie

Chef för statistiska avdel-

Chef för statistiska avdel-

ningen

ningen

i Byråassistent

Byråassistent

Byråinspektör

Registrator

Registrator

Registrator

Notarie

Notarie

Notarie

j Revisor och bokhållare

Revisor

Revisor

D:o d:o (å förrådet)

Materialförvaltare

Materialförvaltare

| Revisor

Revisor

Revisor

Aktuarie

Aktuarie

Aktuarie

Andre byråassistent

—

—

—

Kontorsskrivare

Kvinnligt biträde av klass 1

Kvinnligt biträde av andra graden

Kvinnligt biträde av klass 1

—

D:o (skriv) biträde av första graden

D:o d:o av klass 2

Kvinnligt biträde av klass 2

—

—

D:o d:o av klass 3

Förste vaktmästare

Överuppsyningsman av

klass 2

Tullöveruppsyningsman

Vaktmästare

Uppsyningsman av klass 2

Tillsyningsman

II. Lokalförvaltningen.

—

Distriktchef

1

Tulldirektör

Tulldirektör

Tulldirektör

Överinspektör av klass 1, resp. 2

Överinspektör av klass 1

Tullöverinspektör

'' (vid tullbehandlingsinspektion)

Tullförvaltare av klass 1 (vid större

Tullförvaltare av klass 1

Ö vertul 1 förvaltare

tullkamrar)

Överinspektör av klass 2, resp. 3

(vid tullbevakningsinspektion)

Överinspektör av klass 2

Tullbevakningschef

, , —

Överkontrollör av klass 1 (å

T u 11 d irek törsassisten t

tulldirektörsexpedi tion)

Tullförvaltare av klass 1

Tullförvaltare av klass 1

Tullförvaltare av klass 1

Överkontrollör av klass 1, resp. 2

Överkontrollör av klass 1

Tullinspektör

(vid tullbehandlingsinspektion)

Tullförvaltare av klass 1 (vid tull-

överinspektör av klass 2

Tullkontorschef

kameralkontor)

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

För närvarande

Enligt fö

r s 1 a g av

tullkommissionen

generaltullstyrelsen

—

Överkontrollör av klass 2

(vid tullbevakningsinspek- tion)

Tullbevakningsinspektör

Tullförvaltare av klass 2

Tullförvaltare av klass 2

Tullförvaltare av klass 2

Överkontrollör av klass 2 (vid tull- kameral kontor och tullbehandlings- inspektion)

Överkontrollör av klass 2

(även vid vissa tullkamrar)

T ullöverkontrollör

Förste kontrollör

Förste kontrollör

Förste tullkontrollör

Tullförvaltare av klass 3

Tullförvaltare av klass 3

Tullförvaltare av klass 3

Kontrollör och uppbördskassör

— .

Tullkassör

Kontrollör(resp. bevakningskontrollör)

Kontrollör

Tullkontrollör

Tullfiskal

—

Tullfiskal

Tullförvaltare av klass 4

Tullförvaltare av klass 4

Tullförvaltare av klass 4

Kammarskrivare

Kammarskrivare

Kammarskrivare

överuppsy ningsman av klass 1,

resp. 2

Överuppsyningsman av

klass 1

Tullinspektor

—

—

Tullassistent

Uppsyningsman av klass 1, resp. 2

och 3

Överuppsyningsman av

klass 2

T ullö veruppsyningsman

Vaktmästare av klass 1, resp. 2 och 3

Uppsyningsman av klass 1

Tulluppsyningsman

—

Uppsyningsman av klass 2

Tillsyningsman

—

Kontorsskrivare

Kvinnligt biträde av klass 1

—

Kvinnligt biträde av klass 1

—

—

D:o d:o av klass 2

Kvinnligt biträde av klass 2

—

—

D:o d:o av klass 3

III. Kustbevakningen.

Kustbevakningschef

_ 1

Kustbevakningskontrollör [

—

_ 1

Kammarskrivare

Kustöveruppsyningsman

Kustöveruppsyningsman av

klass 1 ’

Kustöveruppsyningsman

K ustuppsy ningsman

D:o av klass 2 *

Kustuppsyningsman

Kustvakt

Kustroddare

| Kustuppsyningsman 2 j

Förste kustvakt

Kustvakt

IV. Gränsbevakningen.

i

Gränsbevakningschef

Gränsbevakningschef

Grftnsöveruppsyningsman

Gränsöveruppsyningsman av

klass 1

Gränsinspektor

Gränsuppsyningsman

D:o av klass 2

Gränsöveruppsyningsman

Gränsridare

Gränsuppsyningsman

Gränsuppsyningsman

1 En bland de kustbevakningssakkunniga har föreslagit vidståendo av.generaltullstyrelsen tillstyrkta titel.

* De kustbevakningssakkunniga hava föreslagit vidstående av generaltullstyrelsen framlagda förslag.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Särskilt vid granskningen av denna sammanställning har jag fått

det intryck, att generaltullstyrelsens förslag i förevarande fråga, i vad

det avser annan än kustbevakningspersonal, på det hela taget äger

beaktansvärda fördelar framför det av tullkommissionen framlagda samt

även för sig sett är tilltalande. I övervägande antalet fall kan jag därför

biträda förstberörda förslag i angiven del. För de avvikelser från

detta förslag, vilka jag anser böra göras dels på grund av mot detsamma

framkomna erinringar, som jag funnit befogade, dels av andra anledningar,

torde jag få lämna följande redogörelse.

Beträffande först titlarna för personalen hos generaltullstyrelsen

finner jag av skäl, som i annat sammanhang framläggas, den nuvarande

titeln sekreterare icke böra utbytas mot förste sekreterare. Benämningen

chef för statistiska avdelningen synes mig visserligen något otymplig;

men med hänsyn till att en motsvarande titel för tjänsteman i liknande

ställning redan förefinnes vid statens järnvägar, har jag icke ansett behövligt

att framlägga förslag till ändring av ifrågavarande benämning.

De kvinnliga befattningshavarna hos generaltullstyrelsen, liksom ock vid

lokalförvaltningen, böra enligt min mening tilldelas enahanda titlar, som

motsvarande befattningshavare redan bära vid kommunikationsverken

och komma att innehava vid åtskilliga andra centrala ämbetsverk samt

statsdepartementen. Benämningarna kvinnliga biträden av klass 1, av

klass 2 och av klass 3 böra således ersättas med respektive titlarna

kontorsskrivare, kanslibiträde och kontorsbiträde. De inom betjäntgraden

hos styrelsen föreslagna titlarna tullöveruppsyningsman och tillsyningsman,

vilka synbarligen tillkommit på grund av att de befattningar, som dessa

titlar avse, föreslagits skola upptagas å lokalförvaltningens stat. synas mig

för likformighets skull och då jag anser sådant upptagande icke tillrådligt

böra utbytas mot de inom nyssberörda verk och departement för innehavare

av dylika befattningar avsedda benämningarna förste expeditionsvakt

och expeditionsvakt.

Vad härefter rörer titlarna för personalen vid tullverkets lokalförvaltning

och gränsbevakning finner jag till en början de framställda

anmärkningarna mot titeln tullkontorschef böra beaktas. Att, såsom

i samband med anmärkningarna föreslagits, återgå till titeln tullförvaltare

för de befattningshavare, som skulle benämnas tullkontorschef,

nämligen föreståndarna för tnllkameralkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö, förefaller mig dock icke välbetänkt. Vid det förhållande att

tullförvaltare utgör och fortfarande skulle utgöra titeln å föreståndaren

för hela tullförvaltningen i rikets städer i allmänhet, synes samma titels

användande för allenast en avdelning av tullförvaltningen i de tre nyss

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

uppräknade städerna vara ur organisatorisk synpunkt olämpligt. Vid valet

av en ny benämning å ifrågavarande avdelningschef har jag, efter det

chefen för tullverket fått tillfälle yttra sig i frågan, stannat för titeln

tullkommissarie, en motsvarighet till bland annat telegrafkommissarie.

Påpekandena, att titlarna tullinspektör och tullinspektor med lätthet

kunna förväxlas, synas mig även förtjäna uppmärksamhet. Till förebyggande

av en sådan förväxling torde den hittills för vissa tjänstemän

av högre grad men hädanefter för tjänstemän med lägre kompetens

avsedda titeln tullinspektor böra utbytas, förslagsvis mot tullmästare, en

benämning, som under hand tillstyrkts av chefen för tullverket och som

bland kommunikationsverkens tjänstebeteckningar äger sin motsvarighet

i ledningsmästare, verkstadsmästare, stationsmästare o. s. v. I analogi

härmed synes titeln gränsinspektor böra förändras till gränstullmästare.

Med anledning vidare av de enligt min åsikt icke oberättigade erinringarna

mot titeln tullassistent har jag sökt finna en benämning, som

bättre svarar mot den tjänsteställning, sagda titel avser att angiva; och

har jag därvid, jämväl efter hörande av tullverkets chef, ansett den

hittills icke föreslagna titeln tullkontorist kunna förordas. Denna senare

titel har, liksom förhållandet sedan äldre tider varit och alltfort komme

att bliva i fråga om titeln kammarskrivare, funnits kunna användas

såsom beteckning å tjänsteman vare sig denne för tillfället har sin verksamhet

förlagd till tullkameralkontoret (tullkammaren) eller annan avdelning

av tullförvaltning. Anmärkningarna mot benämningen tillsyningsman

synas mig slutligen icke sakna allt berättigande. Benämningen

är knappast tillräckligt utmärkande och kan måhända giva

anledning till sammanblandning med titeln tulluppsyningsman. Förslag

har också framkastats, att utbyta tillsyningsman mot viss annan benämning.

Med hänsyn därtill, att representanter för tulltjänstemännen av

lägre grad, vilka fått kännedom om förslaget, under hand framfört

önskemål, att detsamma icke måtte vinna tillstyrkan, vill jag emellertid

ej hemställa om en ändring i den föreslagna riktningen.

Olikheterna mellan generaltullstyrelsens och mitt förslag framgå

av följande översikt:

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 330.

151

Generaltullstyrelsens förslag

Departementschefens förslag

,

j Förste sekreterare

Sekreterare

Kvinnligt biträde av klass 1

Kontorsskrivare

D:o d:o av klass 2

Kanslibiträde

D:o d:o av klass 3

Kontorsbiträde

Tullöveruppsyningsman (hos styrelsen)

Förste expeditionsvakt

Tillsyningsman ( d:o )

Expeditionsvakt

Tullkontorschef

Tullkommissarie

Tullinspektor

Tullmästare

Tullassistent

Tullkontorist

Gränsinspektor

Gränstullmästare

För vindel lättande o.v jämförelser mellan olika förebragta förslag''

rörande personalen kommer jag att i det följande använda de av mig

sålunda föiordade tjänstetitlar, även där förslagen upptaga andra sådana.

Vad angår titlarna för den vid kustbevakningen anställda personalen,

däribland utöver vad förut nämnts även överuppsyningsman och

vaktmästare _ (å kustbevakningsångare), torde de hittills'' använda böra

bibehållas tills vidare i avvaktan på den blivande omorganisationen avnämnda

bevakning-.

Vid lämnande av den sammanfattande översikten av tullkommissionens

förslag angående tullverkets omorganisation omnämndes, att

tullkommissionen såsom allmänna grundsatser rörande personalstyrkan

inom tullverket och rekryteringen av densamma uttalat (II: sid. 323 o.

f.), att den personal, varav tullverket hade stadigvarande behov året

om, borde uppföras å ordinarie stat samt att det tidvis förekommande

behovet av därutöver ökade arbetskrafter borde täckas dels genom

beordrande av personal från annan ort, dels genom tillfälligt anställande

av aspiranter och extra ordinarie tjänstemän, från vilkas led den ordinarie

personalen skulle rekryteras. Tillika redogjordes för de huvudsakliga

delarna a,v tullkommissionens förslag i fråga om aspiranternas och de

extra ordinarie tjänstemännens antagning, utbildning och avlöningsförhållanden

(II: sid. 327 o. f.). Vidare meddelades, att enligt tullkommissionens

förslag (II: sid. 332 o. f.) för fortsatt utbildning av tulltjänstemannen

skulle anordnas särskilda kurser.

I samband härmed angavs i korthet den ställning, generaltullstyrelsen

intagit till dessa spörsmål (U. II: sid. 219 o. f.). Vad särskilt

angår nyssberörda kurser omförmäldes, att styrelsen hemställt om bemvn

Be k? citering

och utbildning.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Personalens

användning.

152 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

eggande att för utredning i hela dess vidd av frågan om tullpersonalens

utbildning genom kurser av olika slag tillkalla sakkunniga. Till dessa,

vilka borde vara till antalet fem, skulle (U. II: sid. 23L) få utgå —

förutom, i förekommande fall, gottgörelse för de avlöningsförmåner, som

kunna komma att avstås, samt resekostnadsersättning enligt resereglementet

— dagarvode enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev till

statskontoret den 8 februari 1918 angående förböjning av kommittéarvoden

(Svensk författningssamling nr 96).

Ett av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening framställt

yrkande om inrättande av ett antal resestipendier för tulltjänstemän bar,

såvitt det avsåge beredande av tillfälle till studieresor i utlandet, tillstyrkts

av tullkommissionen (II: sid. 338), som funnit sådana stipendier otvivelaktigt

vara av betydelse för tullverket; för ändamålet borde av anslaget

till utbildning i tulltjänst förslagsvis 5,000 kronor årligen ställas till

generaltullstyrelsens förfogande. — Denna kommissionens uppfattning

bar biträtts av generaltullstyrelsen (U. II: sid. 232).

De grundsatser, som, enligt vad nyss antytts, av tullkommissionen

uttalats rörande personalstyrkan inom tullverket och rekryteringen av

densamma, hava synts mig värda att tillämpas. Likaså hava huvuddragen

av tullkommissionens förslag rörande aspiranternas och de extra ordinarie

tjänstemännens antagning, utbildning och avlöningsförhållanden

förefallit mig vara ändamålsenliga. Beträffande tullkurserna har jag för

avsikt att i sinom tid föranstalta om särskild utredning i frågan. Vad

till sist angår resestipendierna, hemställer jag om bifall till tullkommissionens

av generaltullstyrelsen biträdda förslag, så mycket hellre som

dylika stipendier dels lära sedan länge liava i främmande länder med

fördel tilldelats tulltjänstemän, dels ock för närvarande utgå inom Sverige

till tjänstemän utom tullverket, däribland till posttjänstemän, vilka kunna

erhålla bidrag till studieresor i utlandet från ett gratifikationsanslag,

varav för ändamålet må av generalpoststyrelsen årligen disponeras högst

15,000 kronor. I

I det föregående bar lämnats en sammanfattande redogörelse för

tullkommissionens förslag i fråga om tullpersonalens användning (II:

sid. 339 o. f.). Därvid har framhållits bland annat, att kommissionen

principiellt uttalat sig för undvikande i största möjliga mån av överkvalificerad

arbetskraft, att den i sammanhang därmed tillstyrkt inrättande

av dels ett slags uppsyningsmansbefattningar för inre tjänst, vilkas

innehavare skulle vid sidan om de ordinarie bestyren förrätta skrivgöromål

och biträda vid tullbehandling, dels ock kvinnliga biträdes
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

befattningar samt att den ifrågasatt anställande av springpojkar; dessa

senares anställning skulle emellertid, enligt vad nu må meddelas, vara av

rent tillfällig art och sålunda icke grunda något anspråk på framtida

befordran inom tullverket. Vidare har tidigare upplysts, att kommissionen

motsatt sig inrättandet av en ifrågasatt mellangrad mellan

tjänstemän av grupp I och grupp II (»assistenter») i och för bestridande

av vissa göromål, som hittills ankommit på tjänstemän av högre grad,

att den funnit en föreslagen uppdelning av de nuvarande vaktmästarbefattningarna

i en högre och eu lägre grad efter arbetets art lämplig

och rättvis samt att den uttalat en allmän grundsats om skyldighet

för ordinarie tjänstemän vid lokalförvaltningen att fullgöra vilken tjänstgöring

som helst.

I dessa ämnen har generaltullstyrelsen (U. II: sid. 235 o. f.), som

likaledes ansett användandet av överkvalificerad arbetskraft icke böra,

såvitt möjligt, förekomma, hemställt, dels att förslaget om inrättande

av uppsyningsmansbefattningar, avsedda för inre tjänst, icke måtte bifallas''

men att i stället måtte å lokaltullförvaltningens stat upptagas en

ny för särskilt utbildade tjänstemän av grupp II inrättad tjänstekategori,

förslagsvis benämnd tullassistenter (= tullkontorister) avsedd för vissa

endast lägre kompetens krävande tullbehandlings- och kamerala göromål,

dels att å lokaltullförvaltningens stat måtte uppföras kvinnliga skrivbiträdesbefattningar,

dels att den nuvarande vaktmästargruppen måtte

uppdelas på olika lönegrader med hänsyn till arbetets art, dels ock

slutligen att i instruktionen för generaltullstyrelsen måtte intagas ej

mindre ett bemyndigande för styrelsen att vid lokaltulltörvaltningarna

anställa springpojkar, vilkas tjänstgöring sedermera borde kunna fä tillgodoräknas

för fast annan anställning inom tullverket, än även en bestämmelse

om tulltjänstemännens tjänstgöringsskyldighet i enlighet med

förutberörda av tullkommissionen uttalade grundsats.

Tullkommissionen har ytterligare beträffande personalens användning

angivit vissa huvudgrunder för uppdelning av tullbehandlingsgöromålen

mellan tjäustemän av grupp I och tjänstemän av grupp II

(II: sid. 351 o. f.) samt av kassörs- och skrivgöromålen mellan dessa

båda grupper av tjänstemän och kvinnliga biträden (II: sid. 357 o. f.),

allt i ändamål att undvika över kvalificerad arbetskraft. I förstnämnda

hänseende har tullkommissionen ansett, att vissa av densamma å en

särskild lista upptagna varuslag, s. k. listgods, borde få tullbehandlas

och attesteras av tjänstemän av grupp II; dock skulle beträffande ett

antal med kursiv stil angivna varuslag gälla, att tullbehandligen skulle

före attesteringen, med bifogande av prov å varan, underställas tjänsteBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 höft. (Nr 330.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

inans av grupp I prövning, till bevis varom denne skulle med sin namnunderskrift

å attesten ikläda sig ansvar för själva rubriceringens riktighet.

1 inom kommissionen avgivna reservationer (II: sid. 4o6, 407, 414)

bär emellertid yrkats, dels att omförmälda lista måtte fullständigt omarbetas,

i syfte att tjänstemännens av grupp II befogenhet att verkställa

tullbehandling måtte utsträckas, dels ock att det ifrågasatta villkoret

för samma tjänstemäns rätt att verkställa tullbehandling av de med

kursiv stil i listan upptagna varuslagen måtte, såsom ägnat att minska

de tullbehandlande tjänstemännens av grupp II ansvarskänsla och arbetsglädje,

bortfalla. I fråga om tullbehandlingsgöromålens fördelning har

tullkommissionen vidare anfört, att vid tullbehandlingsexpeditioner, där

i tariffhänseende särskilt svårbestämbara varor tullbehaudlades eller där

i följd av stor brådska fel vid tarifferingen mera kunde befaras, det vore

av vikt, att biträdena vore särskilt kunniga och rutinerade, varför där

i allmänhet fullt utbildade tjänstemän av grupp I borde komma till

användning. Emellertid borde även i sådana fall kunna till biträden

anlitas tjänstemän av grupp II, om de genom långvarig tjänstgöring

förvärvat sig en värdefull praktisk erfarenhet rörande en viss begränsad

grupp av varor. Vid expeditioner, däi göromålen vore mindre krävande,

borde till biträden användas dels tjänstemän av grupp II med nödig

utbildning, dels ock ej fullt utbildade tjänstemän av grupp I. Slutligen

borde såsom allmän regel gälla, att viktkontrollen borde, så snart densamma

utgjorde någon väsentligare del av tullbehandlingsförrättningen,

i regel överlämnas åt tjänstemän av grupp II. Till sist har kommissionen

framhållit, att till de tullbehandlingsbestyr av olika slag, varom

nu varit fråga, icke borde få anlitas vilka som helst tjänstemän av

grupp II utan endast sådana, som ådagalagt ett särskilt mått av skicklighet

i tjänsten samt pålitlighet i allmänhet. Dessutom borde särskilt

avseende fästas vid genomgående med tillfredsställande resultat av anordnad

utbildningskurs. — Vidkommande härefter uppdelningen av

kassörs- och skrivgöromålen har tullkommissionen, med förmälan att en

blivande tjänstgöringskommission borde närmare utreda, i vad mån en

ändamålsenlig arbetsfördelning på de olika platserna borde leda till att

kamerala göromål överlätes åt tjänstemän av grupp II, föreslagit, att

vid en sådan undersökning följande huvudgrunder måtte tjäna till vägledning.

Kassörsgöromål borde förrättas, om de toge en persons arbetskraft

helt och hållet i anspråk, av en tjänsteman av grupp I men i

motsatt fall av ett kvinnligt biträde eller av en tjänsteman av grupp

II, allteftersom med sagda göromål lämpligen kunde förenas respektive

renskrivnings- och dylika göromål eller göromål, som utfördes av tjänste
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Rungl. Maj.ts proposition Nr 330.

män av grupp II. Enklare skrivgöromål åter borde utföras, om de toge

en persons arbetskraft helt och hållet i anspråk, av ett kvinnligt biträde

men i motsatt fall av tjänsteman av grupp I eller av grupp II, allteftersom

det från arbetsfördelningens synpunkt funnes lämpligast, att tjänsteman av

den ena eller den andra gruppen därtill användes. I avgiven reservation

(II: sid. 414 o. f.) har en av tullkommissionens ledamöter på anförda

skäl yrkat, att för kassörsgöromåls förrättande borde under alla omständigheter

avses tjänsteman av grupp II.

Generaltullstyrelsen har i dessa frågor om tullbehandlings-, kassörsoch

skri vgö ro målens fördelning haft följande uppfattning (U. II: sid. 244,

248). Beträffande först tullbehandlingsgöromålen har styrelsen avstyrkt den

anordning, att tulltjänstemännens av grupp II deltagande i tullbehandlingsarbetet

skulle regleras genom upprättande av eu särskild lista å

de varuslag, som, i vissa fall med förbehåll, finge tullbehandlas av sådana

tjänstemän; härav skulle nämligen enligt styrelsens mening kunna följa

anspråk på ensamrätt för dessa tjänstemän till viss tullbehandling, något

som i sin tur skulle i många fall förorsaka misshushållning med arbetskraft.

Vidare har styrelsen betecknat den av tullkommissionen ifrågasatta

bestämmelsen beträffande tullbehandlingen av de med kursiv stil

i kommissionens lista upptagna varuslag såsom synnerligen olämplig;

det saknades icke exempel på att rubricering av en vara, som verkställts

med ledning allenast av ett prov å densamma, blivit fullkomligt

oriktig, beroende därpå, att den, som tagit provet, saknat tillräcklig

kunskap om vissa på tullbehandlingsfrågan inverkande omständigheter.

Bestämmanderätten i fråga om överlåtande på tjänstemän av grupp II

av uppdrag att förrätta tullbehandling borde enligt styrelsens åsikt

utövas av vederbörande packhusföreståndare eller annan tjänsteman i

förmansställning, vilken hade uppsikt vid en eller flera tullbehandlingsexpeditioner.

Till ledning vid utövandet av denna rätt borde tjäna

dels vissa föreskrifter i tjänstgöringsreglementet, dels ock en av styrelsen

utfärdad varuförteckning, som dock endast skulle vara att anse såsom

exempel på sådana varuslag, vilkas tullbehandling i regel borde kunna

anförtros åt tjänstemännen av grupp II. Den befogenhet, som i förevarande

hänseende skulle tillkomma vederbörande förman, varken borde eller

kunde i regel utsträckas att innefatta kontroll över själva tullbehandlingens

verkställande, utan måste förrättningsmannen ensam eller, om

han haft biträde, han och biträdet gemensamt svara för riktigheten av

tullbehandlingen. Rörande frågan, i vilken utsträckning tjänstemän av

grupp II borde användas såsom biträden vid tullbehandlingsgöromål,

har styrelsen funnit några mera ingående föreskrifter i detta hänseende

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

icke lämpligen kunna meddelas; såsom allmän regel borde emellertid

gälla, att särskilt kvalificerade tjänstemän av grupp II kunde få anlitas

för nyssberörda ändamål, beträffande tullbehandlingsgöromål av mera

krävande beskaffenhet dock endast såsom biträde åt tjänsteman av grupp

I. — 1 fråga om utvidgad befogenhet för tjänstemän av grupp II på

de kamerala göromålens område har generaltullstyrelsen, som, enligt

vad tidigare i annat sammanhang omnämnts, uttalat sin anslutning till

tullkommissionens förslag, att till uppbördsman eller kassör måtte kunna

förordnas jämväl tjänsteman av grupp II, anfört som följer:1

»Vid närmare skärskådande av frågan om kassörsgöromålens bestridande

måste — — — — skillnad göras mellan sådana tullförvaltningar och tullförvaltningsavdelningar,

där kassörsgöromålen uteslutande taga en eller flera tjänstemäns

hela arbetstid i anspråk, och sådana tullförvaltningar, där berörda göromål icke

kunna utfylla ens en enda tjänstemans hela arbetstid. Det förra lärer bliva förhållandet

vid tulldirektörsexpedit.ionernas kassaavdelningar, vid tullkameralkontoren i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt vid några av de största tullkamrarna; det senare vid

Övriga, alltså det övervägande flertalet tullförvaltningar. Vid den förra gruppen

måste för ifrågavarande göromåls bestridande anställas tjänstemän, vilka med hänsyn

till göromålens beskaffenhet lämpligen böra benämnas kassörer och upptagas i

tjänsteförteckningen vid avlöningsreglementet såsom en särskild lönekategori. För

dessa kassörer — möjligen med undantag för kassörerna å tulldirektörsexpeditionernas

kassaavdelningar — torde icke erfordras andra kvalifikationer än som

kunna förutsättas även hos tjänstemän av grupp II, vilka erhållit ifrågasatt tullkontoristutbildning;

och kassörstjänsterna böra därför kunna stå öppna för sålunda

kvalificerade tjänstemän av grupp II. Givetvis bör detta gälla jämväl om kassörernas

biträden. Vid den andra gruppen av tullförvaltningar — där kassörsgöromålen

icke helt taga ens en enda persons fulla arbetstid i anspråk — synes det

icke lämpligen böra genom på förhand bestämda regler fastslås, att någon viss

grupp av befattningshavare skulle vara förhindrad att bestrida dessa göromål eller

av vilket slag av befattningshavare desamma skola förrättas; detta senare bör fastmer

bliva en fråga, som i varje fall bör prövas och avgöras ur synpunkten av den

lämpligast befunna arbetsfördelningen. Vid sådana tullförvaltningar skulle alltså

kunna för kassörsgöromåls förrättande avses antingen en kammarskrivare eller en

tullkontorist eller ett kvinnligt biträde. Det lärer nämligen icke kunna bestridas,

att även kvinnor kunna vara lämpliga till bestridande av kassörsgöromål; dock

måste på kvinnliga biträden, som skola användas till dylika göromål, ställas högre

fordringar å såväl allmänna kvalifikationer som prövad duglighet, ordentlighet och

redbarhet, än som må anses erforderliga i fråga om vanliga kvinnliga skrivbiträden.

Mot kommissionens förelag beträffande huvudgrunderna för enklare skrivgöromåls

förrättande har styrelsen icke något att erinra.

Enligt styrelsens åsikt böra emellertid — — — — även andra kamerala

1 I utdraget ur generaltullstyrelsens yttrande hava benämningarna tullkontor och assi

stent utbytts mot de slutligt föreslagna benämningarna tullkameralkontor och tullkontorist.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maf.ts proposition Nr 330.

göromål än kassörs- och enklare skrivgöromål till undvikande av obehörigt användande

av överkvalificerad arbetskraft uppdragas åt tjänstemän av den föreslagna

tullkontoristgraden. Såsom exempel å sådana göromål torde kunna nämnas:

presentering av angivningsinlagor i fall, då vid en expedition härför förekomma

endast inlagor å gods, ankommet med järnväg eller post, utskrivning av tullräkningar

och förande av inkommande journalen. Vidare lära tullkontorister kunna

användas såsom biträden vid expeditioner, som på grund av att det därstädes handlagda

arbetet är av mera krävande art anses böra förestås av tjänstemän av grupp

I, exempelvis vid expeditioner för presentering av andra inlagor än nyss nämnts,

för kontrolldebitering av räkningar samt dessas avprickning i original- och kopiejournal,

för förande av andra journaler än den inkommande m. fl. dylika

göromål.»

I anledning- av vad generaltullstyrelsen sålunda anfört angående

arbetets fördelning mellan tjänstemän av grupp II och kvinnliga biträden

har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en till Kungl. Maj:t

ställd, den 9 december 1920 dagtecknad skrift hemställt, dels att de

föreslagna tullkontoristtjänsterna vid tullförvaltningarnas kameralkontor

måtte utbytas mot kvinnliga skrivbiträden av tredje lönegraden, något

som enligt föreningens mening skulle medföra kostnadsbesparing genom

minskad avlöning och större arbetsprestation, dels ock, såsom tidigare

berörts, att de tjänstemän av grupp II, vilka komme att användas till

mera krävande arbete i tullpackhusen, måtte benämnas tullöveruppsyningsmän.

Lika med tullkommissionen och generaltullstyrelsen betraktar jag departement»- såsom en angelägenhet av vikt, att det vid omläggningen av tullverkets cAe/''enorganisation

tillses, det användandet av överkvalifiGerad arbetskraft i

görligaste mån förebygges. De vägar, generaltullstyrelsen anvisat för

ernående av en med denna utgångspunkt anordnad arbetsfördelning,

hava synts mig vara av beskaffenhet att böra följas. Jag biträder alltså

principiellt styrelsens uppfattning i samtliga nu förevarande spörsmål

och kommer att i sinom tid beträffande dem, vilka påkalla ändring i

instruktionen för generaltullstyrelsen inför Kungl. Maj:t framlägga närmare

förslag till härför erforderliga åtgärder, i den mån riksdagens

beslut därtill giva anledning. Särskilt vill jag emellertid understryka,

att jag anser inrättandet av tullkontoristbefattningar och kvinnliga

biträdesbefattningar böra genomföras med skälig hänsyn så långt

möjligt är till den nuvarande personalens anspråk på att icke, sedan

densamma under längre eller kortare tid stått till tullverkets disposition,

vid denna nyorganisation bliva berövad sin anställning eller få

densamma och därmed förenade befordringsmöjligheter avsevärt försämrade.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Kompetens- Vad beträffar kompetensfordringarna för befattningshavare hos

flrXreUens generaltullstyrelsen, har tullkommissionen till en början föreslagit (II:

personal, 105 o. f.), att den för föredraganden för administrativa ärenden i

§ 20 av instruktionen för generaltullstyrelsen intagna föreskrift, att han

skulle hava avlagt de kunskapsprov, författningarna föreskriva för dem,

som finge i domarvärv nyttjas, måtte borttagas, körslaget har framförts

med den motivering, att Kungl. Maj:t skulle hava fullt fria händer

att besätta dennes såväl som övriga byråchefers ämbeten på det sätt,

som befunnes efter omständigheterna lämpligast, och att icke i något

dithörande fall den mest förtjänte skulle utestängas från befordran genom

en formell skranka. Vidare har kommissionen ifrågasatt, att för befordran

till sekreterare hos styrelsen skulle krävas avlagd juris kandidatexamen

till följd av arten av de göromål, som dessa tjänstemän hade

att utföra; till vikarie för sekreterare borde dock få tillfälligt förordnas

ordinarie tjänsteman utan den ifrågasatta juridiska kompetensen. I detta

sammanhang må nämnas, att enligt kommissionens förslag (II: sid. 93)

eu av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava uppdrag

att vara tullverkets ombudsman (II: sid. 93). Ytterligare har kommissionen

hemställt, att för anställning i övrigt inom styrelsens byråer

och kansli å tjänst, avsedd att besättas med manlig person, måtte få

gälla enahanda villkor, som vore eller kunde bliva föreskrivna för antagning

till extra ordinarie kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning,

dock att detta kompetenskrav icke skulle gälla materialförvaltaren.

Därigenom skulle, enligt kommissionens åsikt, en i hög grad önskvärd

cirkulation mellan styrelsen och lokalförvaltningen främjas. För antagning

såsom kvinnligt biträde hos styrelsen skulle enligt kommissionens

åsikt särskilda formella kompetensföreskrifter kunna såsom hittills umbäras.

Generaltullstyrelsen — som anhållit (U. II: sid. 85), att de tidigare

praktiska benämningarna kanslibyrån och kanslibyråchefen måtte återinföras

såsom beteckningar för den administrativa avdelningen eller

kansliet respektive byråchefen eller föredraganden för administrativa

ärenden, och i sitt utlåtande också använt dessa benämningar — har

(U. II: sid. 104 o. f.) avstyrkt förslaget om minskning i kompetensfordringarna

för kanslibyråchefen med hänsyn till bestämmelserna i lagen

den 4 juni 1913 (nr 159) om förbud mot införsel till riket av varor

med oriktig ursprungsbeteckning, av vilka följde, att alltid minst en av

styrelsens ledamöter måste hava avlagt juridisk examen. Mot förslaget

rörande kompetensfordran för sekreterarna har styrelsen icke haft något

annat att erinra, än att avlagd examen till rättegångsverken ävenledes

borde medföra kompetens till sekreterartjänst; till vikarie för sekreterare,

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

som icke tillika vore ombudsman, borde emellertid i fall av oundgängligt

behov kunna förordnas vare sig ordinarie eller extra tjänsteman utan

hinder därav, att han icke innehade för sekreterare föreskriven kompetens.

I fråga om förslaget rörande anställning å övriga för manliga

tjänstemän avsedda befattningar inom styrelsen har generaltullstyrelsen

förklarat, att i den mån därmed avsåges, att för sådan anställning icke

skulle ovillkorligen fordras annan kompetens än för antagning till extra

ordinarie kammarskrivare, styrelsen icke hade något att erinra mot förslaget.

Däremot kunde styrelsen icke biträda detsamma, för så vitt och

i den mån det skulle innebära, att annan person än den, som innehade

kompetens till extra ordinarie kammarskrivare, icke skulle kunna vinna

anställning eller befordran inom styrelsens byråer. Enligt styrelsens

mening borde befogenhet tillkomma styrelsen att meddela dispens från

det av tullkommissionen uppställda kompetenskravet; och syntes, därest

så skedde, särskild föreskrift angående ett lindrigare kompetenskrav för

materialförvaltaren icke vara erforderligt. Uttalandet rörande obehövligheten

av kompetensföreskrifter lör kvinnligt biträde hos styrelsen har

ej föranlett något särskilt yttrande av styrelsen.

Sveriges allmänna tuiltjänstemannaförening har i en Kungl. Maj:t

tillhandakommen skrift av den 9 december 1920 uppgivit sig dela generaltullst.

yrelsens uppfattning i frågan om kompetensfordringarna för

kanslibyråchefen men tillika hemställt om föreskrift, att minst eu av

byråcheferna i styrelsen skulle vara en praktiskt uibildad tulltjänsteman,

som under ej alltför kort tid bestritt chefskap vid lokaltullförvaltningen.

Till en början får jag i anledning av generaltullstyrelsens anhållan, Departement*.

att benämningarna kanslibyrån och kanslibyråchefen måtte fastställas ehercnför

den avdelning och avdelningschef hos generaltullstyrelsen, som för

närvarande motsvaras av kansliet och byråchefen för administrativa

ärenden, erinra därom, att de sålunda ifrågasatta benämningarna förefunnos

intill 1911 års början, då de på grund av uttalanden i samband

med 1910 års reglering av tullverkets stater åtminstone formellt utbyttes

mot de nyss nämnda. 1908 års tullstatskommission hade nämligen hemställt,

att byråns namn måtte bringas att motsvara sitt nya ändamål,

nämligen att utgöra ett för styrelsens samtliga byråer gemensamt kansli,

samt att chefen för dåvarande kanslibyrån måtte i stället benämnas

byråchef för kansliärenden. Mot dessa förslag hade vederbörande departementschef

(prop. 1910, nr 60: sid. 39) icke funnit något annat att

erinra, än att sistberörda benämning lämpligen borde utbytas mot benämningen

byråchef för administrativa ärenden. Då nu, enligt vad som

upplysts, de vidtagna förändringarna visat sig medföra vissa praktiska

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

olägenheter, som ej försports beträffande de tidigare beteckningarna, har

jag icke anledning att motsätta mig förslaget om en återgång till

dessa senare, vilkas borttagande på sin tid för övrigt synes mig hava

föranletts av en mera formell invändning. Vid bifall till förslaget

om förändring i byråchefens benämning torde motsvarande förändringar

böra för konsekvensens skull vidtagas i övriga byråchefers benämningar,

så att dessa komma att betecknas kameralbyråchef, revisionsbyråchef

och tulltariff byråchef, varjämte den föreslagna nya byråchefen

borde, såsom tidigare antytts, benämnas personalbyråchef. Andringsförslagen

lära icke behöva bliva föremål för något riksdagens beslut.

I det följande kommer jag att använda de sålunda tillstyrkta benämningarna.

Härefter övergår jag till att yttra mig om de ifrågasätta kompetensföreskrifterna

för generaltullstyrelsens personal. Därvid får jag först

uttala min anslutning till vad styrelsen anfört och hemställt i iråga om

dylika föreskrifter för kansli by råchefen, sekreterarna och övriga manliga

befattningshavare hos styrelsen. Emellertid vill jag framhålla, att,

efter vad tidigare omnämnts, det givetvis måste förutsättas, att från

de ifrågasatta kompetensfordringarna för manliga befattningshavare

hos styrelsen varda undantagna, förutom materialförvaltaren, jämväl

den byråinspektör å personalbyrån, som skulle utses bland tjänstemännen

av grupp II. — Beträffande förslaget om förordnande för

en av sekreterarua såsom tullverkets ombudsman kommer jag att i

det följande vid behandlingen av personalantalet hos generaltullstyrelsen

yttra mig. _ .

1 dessa ämnen lärer riksdagens beslut ej påkallas i vidare man

än vad angår gottgörelsen åt ombudsmannen, eu fråga vartill jag emellertid

senare återkommer.

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna hos styrelsen ber jag

få erinra om följande. Sedan riksdagen enligt skrivelse den 30 maj

1912 (nr 7: punkt 13) uppfört biträdesbefattningar å generaltullstyrelsens

stat, förordnade Kungl. Maj:t i kungörelse den 10 juni 1912 (nr 151)

bland annat, att rörande kompetensfördringarna för dessa befattningar

skulle gälla de närmare stadganden, som kunde varda av Kung!. Maj:t

bestämda. Berörda kungörelse blev sedermera i följd av 1917 års riksdags

beslut (nr 7: punkt 43) att å generaltullstyrelsens revisionsbyrås

statistiska avdelning inrätta kvinnliga biträdesbefattningar genom en

Kungl. Maj:ts kungörelse den 25 juni 1917 (nr 412) förklarad i omförmäla

avseende tillämplig jämväl å sistnämnda befattningar. — De

åsyftade närmare stadgandena av Kungl. Maj:t hava emellertid icke

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ännu utfärdats, enär sådana hittills ansetts ej behövliga. Då likväl framdeles

eu mera vidsträckt användning än för närvarande av kvinnlig arbetskraft

kan antagas förekomma inom tullverket och i sammanhang

därmed ett noggrannare särskiliande i grupper av de göromål, som

skulle utföras av den ena eller andra i olika lönegrader placerade kvinnliga

befattningshavaren, måste bliva nödigt, torde måhända utarbetande

av de omförmälda stadgandena snart nog böra företagas, därvid likformighet

i möjligaste män med motsvarande bestämmelser för andra statens verk

givetvis bör eftersträvas.

Det av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening uttalade önskemål

om uppställande av krav på utövat chefskap vid lokaltullförvaltningen

för minst en av byråcheferna i generaltullstyrelsen — ett förslag,

som synes hava i något förändrad form tidigare framförts till men

avvisats av tullkommissionen (II: sid. 106) — finner jag ej anledning

biträda. Jag anser nämligen, att vid besättandet av så viktiga tjänster

som byråchefsbefattningar valet bör kunna ske såvitt möjligt oberoende

av inskränkningar, vilka icke påkallas av göromålens vid befattningarna

alldeles särskilda beskaffenhet.

Utöver de nuvarande grundvillkoren för anställning i tullverkets

tjänst skulle enligt tullkommissionens förslag gälla följande kompetensfordringar

för personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning.

Inträdessökande i tullverket, vilken avsåge att vinna anställning

som tjänsteman av grupp I, skulle efter avlagd studentexamen med visst

kunskapsmått i kemi samt tyska och engelska språken eller uppvisande

av däremot svarande kunskaper, genomgå tullverkets elevkurs, varefter

han kunde antagas till aspirant för att, därest han under aspirauttiden

funnes lämplig för tulltjänst, efter ett år befordras till extra ordinarie

tjänsteman (II: sid. 327 o. f.). Sådan inträdessökande åter, som önskade

erhålla anställning såsom tjänsteman av grupp II skulle omedelbart antagas

till aspirant och, sedan han genom självstudium under ledning

av förman förvärvat och vid verkställd prövning visat sig besitta erforderliga

kunskaper, antagas till extra ordinarie tjänsteman (II: sid. 330

o. f.).

Mot dessa förslag har generaltullstyrelsen ej haft annat att i huvudsak

erinra (U. II: sid. 227 o. f.), än att styrelsen ausett aspiranttiden

för blivande tjänstemän av grupp I böra vara avslutad i och med elevkursens

nöjaktiga genomgående.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 21

Kompetensfordringar

föt

övrig personal

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

För personalen vid kustbevakningen har tullkommissionen dessutom

avsett speciella kompeteusföreskrifter. Så har kommissionen föreslagit

(I: sid. 21 o. f.), att såsom villkor för befordran till kustöveruppsyningsmansgraden

skulle föreskrivas avlagd skepparexamen av första klass, att

såsom kompetensvillkor för övrig personal å tulljakterna skulle krävas

avlagd skepparexamen av andra klass samt att av all ombord å till jakterna

tjänstgörande pers''mai skulle härutöver krävas nöjaktiga insikter

i motorns skötsel och vård, varutinnan prov skulle avläggas inför någon

av generaltullstj^relsen förordnad sakkunnig. I detta sammanhang har

kommissionen dock funnit sig av anförda skäl böra ifrågasätta, huruvida

icke gällanda författningar rörande skepparexamen kuude ändras därhän,

att tjänstgöring vid kustbevakningen eller ombord å fiskebåt finge

tillgodoräknas såsom sjötjänst i nämnda författningars mening, då kustbevakningstjäns''eman

äskade avlägga skepparexamen av första eller

andra klass. Slutligen har kommissionen hemställt, att rätt att dispensera

från ovannämnda kompetensfordringar måtte tillkomma generaltullstyrelsen

i fråga om skepparexamen av andra klass men Kungl. Maj:t

i fråga om skepparexamen av första klass. För landbevakningen skulle

enligt kommissionens förslag gälla samma kompetensfordringar som för

den till sjöss tjänstgörande personalen. — Fn av kommissionens ledamöter

har (I: sid. 161) reserverat sig mot förslaget, att för anställning

såsom besättningsman eller vid landbevakningeu skulle fordras avlagd

skepparexamen av andra klass.

Sedan från flera andra håll invänts, att de av tullkommissionen uppställda

kompetensfordringarna vore för betungande, hava de kustbevakningssakkunniga

funnit, att. kompetensvillkoren borde så fastställas, att

för kustöverui''psyningsmän, kustnppsyningsmän och sådana förste kustvakter,

som tjänstgjorde å tulljakter skulle krävas godkänd skepparexamen

av andra klass; kustöveruppsyningsmännen borde dock bibringas

ytterligare nautiska insikter genom särskilda kurser vid tullverkets undervisningsanstalt

(U. I A: sid. 57). Rätt att avlägga nämnda skepparexamen,

utan hinder av att det härför uppställda kravet på sjötjänst

icke uppfyllts, borde genom särskilda beslut av Kungl. Maj t eller annan

myndighet kunna meddelas. För kustvakter vid sjö- och landposteringar

skulle icke fordras annan nautisk kompetens än kunnighet i

båtsegling. Den å tulljakterna tjänstgörande personalen borde på larmare

angivet sätt bibringas kunnighet i skötsel och mindre reparationer

av motorer. — Eu av de sakkunniga bär i fråga om kompetensfordringarna

för kustöveruppsyningsmäunen anslutit sig till tullkommissionens

förslag (U. I A: sid. 9ö).

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 330.

Generaltullstyrelsen bär (U. I A: sid. 109 o. f.) i fråga om kompetensfordringarna

för kustbevakningspersonalen tills vidare biträtt den uppfattning,

som uttalats av de kustbevakningssakkunnigas majoritet, men

ifrågasatt om icke all erforderlig kunskap i nautiska ämnen borde få

inhämtas under kurs vid tullverkets undervisningsanstalt, varvid för den,

som med godkänt vitsord genomgått sådan kurs, kravet på formligt

avläggande av skepparexamen, kunde utan risk efterlåtas. Dispens från

skepparexamen av andra klass borde, såsom tullkommissionen föreslagit,

få beviljas av styrelsen.

Åven för personalen vid gränsbeviknivgen bar tullkommissionen

tänkt sig vissa särskilda kompetensfordringar, i det att kommissionen

föreslagit (I: sid. 128 o. f.), att den gränsbevakningspersonal, som komme

att verkställa förtullningar, borde skaffa sig härför erforderliga kunskaper

vid kurser, som för ändamålet skulle anordnas vid tullverkets undervisningsanstalt.

Generaltullstyrelsen, som, enligt vad förut nämnts, avstyrkt tullkommissionens

förslag att utrusta samtliga lägre gräusbevakningstjäustemän

med förtulluingsrätt, har funnit (U 1: sid. 51) de sålunda föreslagna

kurserna knapppast vara av oundgängligt behov påkallade men förutsatt,

att även denna fråga komme att närmare övervägas vid den tilltänkta

utredningen om tullverkets utbilduingskurser i allmänhet.

Såsom särskilda kompetensfördringar för tulldirektörer har slutligen

tullkommisuonens majoritet föreslagit (II: sid. 129), att sådana skola

vara i tulltjänst erfarna män med praktisk läggning. Detta förslag har

sedermera biträtts av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en

till Kungl. Maj:t ingiven skrift, dagtecknad den 9 december 1920. Två

ledamöter av tullkommissionen hava däremot uttalat en från förslaget

avvikande mening (II: sid. 397, 413), i det de ansett några kompetensfordringar

av formell art, ägnade att möjligen hindra Kungl. i\laj:t från

att till tulldirektör utnämna den i realiteten mest duglige och passande

personen, inom eller utom tullverket, icke borde förehnnas.

Generaltullstyrelsen har icke direkt yttrat sig i denna fråga.

Beträffande förslaget om särskilda kompetensfordringar för tulldirektörer

anser jag den begränsning vid utväljandet av de lämpligaste

personerna för berörda viktiga befattningar, som tydligen skulle uppstå,

därest förslaget genomfördes, kunna ur det allmännas synpunkt bliva

till olägenhet. Jag avstyrker därför ifrågavarande förslag.

Vidkommande övriga nyss återgivna förslag om kompetensfordringar

i olika fall — i den mån desamma ej avse speciella kompetensföreskrifter

för personal vid kustbevakningen, vilken fråga jag bär lämnar

Departements
chefen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Indelning a

perennalen.

Departements
chefen.

Personal hos

styrelsen.

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

åsido — biträder jag, såsom i vissa hänseenden redan tidigare antytts, den

uppfattning, som av generaltullstyrelsen framlagts i respektive frågor.

På anfört skäl har tullkommissionen hemställt (II: sid. 86, noten), att

de vid tullverket för närvarande använda benämningarna »tjänsteman

av högre grad» och »tjänsteman av lägre grad» måtte ersättas med

benämningarna »tjänsteman av grupp I» och »tjänsteman av grupp II».

Mot detta förslag har Sveriges tullmannaförening protesterat under

yrkande, att även den sålunda föreslagna indelningen av tulltjänstemännen

måtte bortfalla.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig ej hava något att i princip

invända mot detta tullmannaföreningens yrkande (U. II: sid. 88).

Ehuru jag icke kan bortse från, att kollektiva benämningar på de

med hänsyn till kvalifikationer och kompetens skilda grupperna av tulltjänstemän

kunna vara av praktiskt värde, vill jag icke motsätta mig

genomförandet av den av Sveriges tullmannaförening begärda ändringen,

hör enkelhetens skull har jag emellertid ändock vid förevarande behandling

av tullverkets omorganisationsfråga ansett mig kunna använda de

av tullkommissionen förordade benämningarna.

Vad angår personalbehovet hos generaltullstyrelsen, har tullkommissionen

efter ingående motivering, såsom i en del avseenden redan

omnämnts, hemställt:

i fråga om kameralbyrån (I: sid. 41 o. f.; II: sid. 39 o. f.):

att en kustbevakningsinspektörst jänst, avsedd att tillsätt as medelst

förordnande för tre år i sänder, måtte inrättas;

att de nuvarande andragradstjänsterna, en kamrerar- och en förste

revisorstjänst, måtte bibehållas;

att den revisor och bokhållare, som förestode förrådet måtte utbytas

mot en materialförvaltare med ringare kvalifikationer; samt

att de nuvarande amanuens- och arvodistinstitutionerna måtte avskaffas

beträffande såväl kameralbyrån som öviiga byråer samt ersättas

med å lokaltullförvaltningens stat uppförda kammarskrivare samt med

kvinnliga biträden av den forsta eller den andra av de inom de centrala

verken förekommande lönegraderna för dylika befattningshavare (kontorsbiträden,

respektive kanslibiträden);

i fråga om revisionsbyrån (II: sid. 62 o. f.):

att en förste revisorstjänst måtte inrättas;

att andre byråassistenttjänsten å extra stat måtte indragas; samt

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

att ändring ej måtte företagas i avseende å de för statistiska avdelningens

behov nu anställda kvinnliga biträden;

i fråga om tuUtariffbyrån (II: sid. 82 o. f.):

att för dess behov måtte avses sex byråinspektörstjänster, därav

dock två skulle tillsättas endast medelst förordnande för viss kortare tid,

förslagsvis ett år i sänder;

i fråga om kanslibyrån (II: sid. 92 o. f.):

att nuvarande två sekreterartjänster och en registratorstjänst måtte

bibehållas;

att uppdraget såsom tullverkets ombudsman måtte förenas med

endera av sekreterartjänsterna;

att kommissionär måtte anställas hos generaltullstyrelsen; samt

att för utförande av handräckningsbestyr måtte dels tillfälligt anställas

springpojkar, dels ock, med indragning av de å general tullstyrelsens

stat nu uppförda förste vaktmästar- och vaktmästartjänster, från

tull förvaltningens i Stockholm i erforderlig mån ökade stat beordras en

tullöveruppsyniugsman och lämpligt antal tillsyningsmän.

Generaltullstyrelsen å sin sida har, såsom likaledes i viss mån

förut omförmålts, beträffande styrelsens personalbehov merendels under

åberopande av en omfattande motivering anhållit:

i fråga om personalbyrån (U. 11: sid. 21 o. f.):

att i staten för generaltullstyrelsen måtte upptagas en byråchefsbefattning

för inspektionsverksamhet och personalärenden ävensom två

byråinspektörsbefattningar; samt

att i samma stat måtte uppföras två kvinnliga kanslibiträdesbefattningar;
i

fråga om kameralbyrån (U. 1 A: sid. 118; ö. II: sid. 36 o. f.):

att i tullverkets stater för år 1922 måtte för kustbevakningens

behov uppföras en kustbevakningsinspektörstjänst, avsedd att tillsättas

medelst förordnande, gällande för eu tid av tre år i sänder;

att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras en kamreraroch

en förste revisorstjänst;

att i sagda stat måtte upptagas en materiallörvaltartjänst;

att den generaltullstyrelsen enligt § 7 i dess instruktion tillerkända

rätt att hos sig anställa amanuenser måtte begränsas till att gälla allenast

kanslibyrån men att i övrigt nu gällande bestämmelser om befogenhet

att vid behov anställa extra biträden måtte få kvarstå;

att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras dels fem revisorstjänster,

dels fyra kvinnliga kanslibiträdesbefattningar; samt

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Mnj.ts proposition Nr 330.

att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte upptagas fyra för

byråns behov avsedda kammarskrivartjänsfer;

i fråga om revisionsbrjrån (U. II: sid. 64 o. f.):

att i staten för generaltullstyrelsen måtte för byråns behov upptagas

allenast dels en förste revisorstjänst å revisionsavdelningen och en

chefstjänst å statistiska avdelningen, dels nio revborstjänster och fyra

aktuarietjänster, dels fyra kvinnliga kontorsskrivarbelattningar för statistiska

avdelningen, dels ock ijuguåtta kvinnliga kanslibiträdesbefattningar,

därav 8 för revisionsavdelningen och 20 för statistiska avdelningen;

samt

att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte för revisionsavdelningens

behov uppföras tre kammarskrivartjänster;

i fråga om tulltariff b grän (IT. II: sid. 83 o. f.):

att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras sex byråinspektörstjänster,

av vilka dock två skola tillsättas allenast genom förordnande

för viss tid, förslagsvis ett år i sänder;

att i nämnda stat måtte upptagas en kvinnlig kontorsbiträdesbefattning;

samt

att å lokal förvaltningens i Stockholm stat måtte upptagas tre för

byråns behov avsedda kammarskrivartjänster;

i fråga om kanslibyrån (U. II: sid. 92 o. f.):

att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras två förste sekreterar

tjänster;

att i samma stat måtte upptagas en registrator tjänst och två

notarietjänster;

att, såsom vid behandlingen av kameralbyråns personal berörts,

den generaltullstyrelsen enligt § 7 i dess instruktion tillerkända befogenhet

att i mån av behov hos styrelsen anställa amanuenser måtte, vad

kanslibyrån beträffade, bibehållas;

att i staten för generaltullstyrelsen måtte upptagas två kvinnliga

kontorsbiträdesbefattningar och två kvinnliga kanslibiträdesbefattningar;

att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte upptagas en för

byråns behov avsedd kammarskrivartjänst;

att i staten för generaltullstyrelsen måtte meddelas bestämmelse,

att en av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava

uppdrag att vara tullverkets ombudsman;

att i Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 maj 1886 (nr 42) angående

anställande av kommissionärer bos statsdepartement och vissa ämbetsverk

m. fl. myndigheter generaltullstyrelsen måtte upptagas bland de

myndigheter, hos vilka kommissionär skulle finnas anställd;

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

att i instruktionen för generaltullstyrelsen måtte intagas bestämmelse

om rätt för styrelsen ait hos sig anställa erforderligt antal springpojkar

för handräckningsbestyrs fullgörande;

att å generaltullstyrelsens stat nu uppförda en förste vaktmästartjänst

och sju vaktmästare än ster måtte indragas; samt

att å tullförvaltuingens i Stockholm stat måtte uppföras, utöver

för förvaltningens behov avsedda sådana tjänster, en tullöveruppsyningsmanstjänst

och åtta tillsyningsmanstjänster, avsedda för styrelsens behov.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bär tullkommissionen Departement*.

beträffande antalet befattningshavare hos generaltullstyrelsen i regel

yttrat sig allenast i fråga om sådana, som äro hänförliga till högre lönegrad

än den första; anledningen härtill har uppgivits vara svårigheten

att, förrän någon tids praktisk erfarenhet om den nya organisationens

verkningar vunnits, bedöma, i vad mån minskning av personalen må

kunna iöretagas. På det hela taget återfinnas de hemställanden, som

därvid gjorts, jämväl bland generaltullstyrelsens i ämnet avgivna förslag,

vilka därjämte innefatta närmare uppgifter om det beräknade behovet

av övriga befattningshavare. I vad mån styrelsens förslag avviker från

storleken av don personalstyrka, som m»''d nuvarande organisation lärer

kunna anses ständigt behövlig, inhämtas av en jämförande översikt, som

jag låtit uppgöra och här löreter. Med avseende å denna torde jag få

anmärka, att de av mig tidigare ifrågasatta benämningarna å bj^råer och

befattningshavare blivit för tydlighets skull använda vid uppställningen

av generaltnllstvrelsens förslag i ämnet.

Pers

1

o n a 1

enligt nuvarande organisation

enligt generaltullstyrelsens förslag

1 generaltulldirektör.

4 byråchefer.

1 generaltulldirektör.

5 byråchefer.

-

Personalbyrån.

2 byråinspektörer.

2 kanslibiträden (kvinnliga).

Kansliet.

2 sekreterare.

1 registrator.

4 notarier.

3 amanuenser.

2 kvinnliga skrivbiträden.

1

Kanslibyrån.

1 (förste) sekreterare och ombudsman.

1 (försle) sekreterare.

1 registrator.

2 byrånolarier.

1 kammarskrivare, upplagen å lokalförvalt- ningens stat.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 330.

Pers

o n a 1

•

enligt nuvarande organisation

enligt generaltullstyrelsens förslag

3 kvinnliga extra bilraden.

1 ombudsman.

amanuenser.

2 kontorsbilräden (kvinnliga).

2 kunslibilruden (kvinnliga).

(kommissionär).

Kameralbyrån.

1 kamrerare.

1 förste revisor.

3 revisorer och bokhållare.

1 » » » (förrådsföreståndare).

5 amanuenser.

7 manliga extra biträden.

2 kvinnliga » ■»

Kameralbyrån.

1 kustbevakningsinspektör.

I kamrerare.

I förste revisor.

5 revisorer.

4 kammarskrivare, upptagna å lokalförvalt-1

ningens stat.

1 materialförvaltare.

4 kanslibiträden (kvinnliga).

Revisionsbyrån.

1 förste aktuarie.

12 revisorer, därav 4 med avlöning å extra stat.

3 aktuarier.

1 andre byråassistent med avlöning å extra stat.

26 amanuenser.

2 kvinnliga biträden av andra graden.

16» » » första y>

19 manliga extra biträden.

24 kvinnliga » »

Revisionsbyrån. I

1 chef för statistiska avdelningen.

1 förste revisor.

9 revisorer.

4 aktuarier.

3 kammarskrivare, upptagna å lokalförvalt-;

ningens stat.

4 kontorsskrivare (kvinnliga).

28 kanslibiträden (kvinnliga).

Tullbehandlings- och upplysningsbyrån.

2 byråassistenter.

2 andre byråassistenter, därav 1 med avlöning

å extra stat.

2 kammarskrivare, upptagna å lokalförvaltningens

stat

1 kvinnligt biträde med avlöning å extra stat.

Tulltariffbyrån.

6 byråinspektörer.

3 kammarskrivare, upptagna å lokalförvaltningens

stat.

1 kontorsbiträde (kvinnligt).

Vaktmästare.

t förste vaktmästare.

7 vaktmästare.

12 extra ordinarie vaktmästare.

Vaktbetjäning.

1 tullöveruppsyningsman, upptagen å lokalförvaltningens

stat.

8 tillsyningsmän, upptagna å lokalförvaltningens

stat.

i springpojkar.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 330.

Vad generaltullstyrelsen anfört till stöd för sina nu återgivna förslag

rörande antalet av och tjänsteställningen för personalen hos styrelsen,

vilka förslag synas mig — frånsett dels sekreterarnas uppflyttning

till förste sekreterare, varom jag i annat sammanhang kommer att yttra

mig, samt tillsättandet av en kustbevakningsinspektör, vdket förslag

såsom intimt förbundet med frågan om kustbevakningens omorganisation

synts mig icke böra för närvarande komma under omprövning, dels ock

vad ifrågasatt blivit angående två byråinspektörers samt ombudsmannens

och vaktbetjäningens anställande — icke innefatta andra eller större

förändringar, än som kunna antagas bliva lämpliga och av verkligt

behov påkallade, har jag icke kunnat undgå att finna fullt giltigt. Jag

anser mig fördenskull böra med berörda undantag till alla delar tillstyrka

dessa förslag.

Beträffande förslaget, att två byråinspektörer å tulltariff byrån skulle

tillsättas allenast genom förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i

sänder, finner jag ett genomförande av detsamma, vilket innebär en

avvikelse från vad i fråga om motsvarande befattningar vid den centrala

förvaltningen i övrigt lärer gälla, kunna medföra besvärande konsekvenser

med hänsyn till placeringen av vederbörande tjänstemän vid upphörande

av dem meddelade förordnanden. Jag avstyrker därför detta förslag,

vars syftemål, nämligen att »åstadkomma en gagnelig cirkulation mellan

byrån och lokalförvaltningen», för övrigt synes mig kunna uppnås på

andra lämpligare vägar, anslutna till eljest tillämpade anställa ingsprineiper.

Vidkommande förslaget om förordnande för en av sekreterarna

såsom tullverkets ombudsman föranleder detta mig visserligen att tillstyrka

bibehållandet av anordningen med en dylik ombudsman men

däremot att avråda från att ovillkorligen binda ombudsmaunauppdraget

vid en viss, i förväg bestämd tjänst hos styrelsen. Särskilt vanskligt

för de ordinarie tullgöromålens behöriga gång förefaller det mig kunna

bliva, för den händelse uppdraget anknytes till en av de viktiga sekreterartjänsterna.

De åligganden, som väl få förutsättas kunna fortfarande

ankomma på ombudsmannen, äro nämligen enligt § 7 av den för styrelsen

gällande instruktion att vid domstolar och exekutionssäten föra

tullverkets talan, i vilket avseende han är behörig att, utan företeende

av generaltullstyrelsens särskilda uppdrag i varje särskilt mål, såsom

åklagare anhängiggöra och utföra talan för brott mot tullförfattningarna,

i högre rätt i vederbörlig ordning fullfölja besvär däri, även när ombudsmannen

icke hos den lägre domstolen fört tullverkets talan, liksom

för övrigt å tullverkets vägnar tala och svara i alla förekommande mål.

Bikung till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (AV 330.) 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

Personal vid

lokal förvaltningen.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330

i vilka han i sådan egenskap inställer sig. Dessutom hänskjutas, enligt

vad jag inhämtat, till tullverkets ombudsman från styrelsens byråer ej

sällan vidlyftiga ärenden för utredning och yttrande angående den rättsliga

befogenheten i vissa framkomna anspråk m. m. De ombudsmannen

sålunda åvilande göromål äro synbarligen av den art, att hans bortovaro

från ämbetsrummet eller till och med frän stationeringsorten kan förväntas

i ej ringa utsträckning behöva inträffa. Att detta måste bliva till men

för den ordinarie tjänst, med vilken ombud>mannaskapet förenas, syunerligast

där, såsom förhållandet är med sekretera] befattningarna, tjänstens

innehavare utövar visst förmanskap, synes mig uppenbart. Jag anser

därför, att ett system, närmare anslutande sig till det hittillsvarande,

enligt vilket generaltullstyrelsen lämnas fullt fria händer i fråga om

ombudsmannabefättningens tilldelande, hellre bör ifrågakomma till genomförande,

och utgår därvid från att styrelsen vid träffande av sitt val

härutinnan tager skälig hänsyn till vikten av, att de mera betydande

tjänsterna inom styrelsen icke belastas med Underligt arbete, fallande

utom dessas egentliga område. Övergång till ett nytt system synes

bliva så mycket mindre nödvändigt, därest, såsom jag förordat, tullkommissionens

förslag om indragning av bland andra tullfiskalsbefaitningen

i Stockholm, vid vilken ombudsmannauppdraget sedan länge

varit förenat, icke vinner bifall.

Förslaget, att generaltullstyrelsens behov av vaktbetjäning skulle

tillgodoses med personal från lokaltull förvaltningen i Stockholm, kan

jag vidare, såsom nyss antytts, icke heller biträda. Fn dylik anordning

skulle nämligen medföra, såväl att den för uppassningsgöromål hos

styrelsen erforderliga arbetskraften bleve alltför kostsam för statsverket,

som ock att en olämplig avvikelse från förhållandena i förevarande

hänseende vid de centrala verken i allmänhet uppstode. I stället anser

jag böra för ändamålet å styrelsens siat upptagas eu förste expeditionsvakt

och åtta expeditionsvakter, placerade i samma lönegrader som de

likabenämnda befattningshavarna vid nyssnämnda verk.

Det förslag till omorganisation av lokaltullförvaltningen, vilket

tullkommissionen framlagt, innehåller beträffande det antal tjänstemän,

som må erfordras, samt de olika befattningarna för dessa icke hemställanden

i fråga om tjäustemäu av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.

Anledningen härtill har av tullkommissionen angivits

vara följande (II: sid. 9 o. f.). Därest, såsom ifrågasatts, mod> rnare

arbetsmetoder infördes vid tullverket, måste detta leda till en relativ

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition Nr 330. 171

minskning av personalen; men huru stor donna minskning kunde göras,

vore icke möjligt att bedöma, förrän någon tids praktisk erfarenhet

vunnits. Vidare erfordrades för en effektiv prövning av personalbehovet

vid varje särskild tullförvaltning ett ingående studium av därstädes förekommande

göromål ävensom av särskilda lokala förhållanden i övrigt.

Någon undersökning härutinnan hade kommissionen icke varit i tillfälle

att företaga, särskilt därför att tullförvaltningarna arbetade under förhållanden,

som ii-ke gåve någon tillförlitlig "bild av de normala. Det

vore emellertid angeläget, att en dylik undersökning komme till stånd,

så snart lörhållaudena bleve sådana, att man kunde vänta sig ett tillfredsställande

resultat av densamma. För sådant ändamål borde tillsättas

en tjänstgörings kommission, förordnad av generaltullstyrelsen och med så

allsidig sammansättning som möjligt, vilken kommission borde hava till

uppgift att utreda det vid envar tullförvaltning erforderliga antalet tjänstemän

av varje särskild, grad, allt i enlighet med i betänkandet närmare

angivua grunder, varjämte samma kommission lämpligen även kunde

taga befattning med vissa frågor rörande beskaffenheten av tullverkets

lokaler (II: sid. 378).

I likhet med tullkommissionen och pa de av densamma anförda

skäl bär generaltullstyrelsen funnit (U. IT: sid. 5 o. f.) tillsättandet av

en dylik tjänstgöringskommission vara av behovet påkallat. Emellertid

kunde enligt styrelsens mening denna kommission icke med fördel börja

sin verksamhet, förrän riksdagens beslut om omorganisationen förelåge.

Vidare bleve det först efter någon tids erfarenhet av den nya organisationen.

och dess verkningar möjligt att avgöra, om eller i vad män antalet.

tjänster vid lokalförvaltningen skulle kunna på grund av omorganisationen

inmskas. Överhuvud taget syntes det för normala förhållanden

gällande behovet av tjänster av lägre tjänstegrader än förste kontrollera

icke för närvarande kunna med säkerhet bedömas. Följaktligen

kunde någon på omorganisatiousförslaget byggd ny stat icke, såvitt angmge

antalet tjänster av nyssberörda lägre tjänstegrader, definitivt fastställas

samtidigt med antagandet av oinorganisationsförslag-et. Därest

vid tjänstgöringskommissionens undersökningar någon reduktion av de

nuvarande ordinarie tjänsternas antal skulle kunna ifrågakomma, borde

enligt styl el sens åsikt en sådan reduktion, till undvikande av uppkomsten

utav eu större indragningsstat icke genomföras på en gång utan successivt

i mån av inträdande vakanser. TjänstgöringskommDsionen syntes

för vinnande av enhetligt bedömande av tjänstebehovet å skilda platser

böra bestå av allenast tre personer. Av''dessa borde två tillhöra tull
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj;ts proposition Nr 330.

verket och vara, den ena tjänsteman av nuvarande högre grad, den

andra tjänsteman av lägre grad; den tredje borde om möjli,yt uttagas

bland det praktiska livets män och besitta sakkunskap i någon av de

näringsgrenar, vilkas utövare under sin verksamhet k"mme i närmare

beröring med tullverket. Tjänstgöringskommissionen borde, såsom föreslagits,

tillsättas av generaltullstyrelsen.

Beträffande de högre tjänster, som tullkommissionen funnit behövliga

vid lokaltullförvaltningen utöver de tidigare omnämnda befattningarna

såsom distriktchef, tulldirektör och tulldirektörsassistent, har kommissionen

framlagt bland andra följande synpunkter. Tull direkt örserpeditionernas

kassaavdelning, vilken bland annat skulle upprätta avlöningslistor

för vederbörande tullförvaltning i dess helhet, föra beklädnadsliggare

och diverse inkomsters journal samt handlägga ''ärenden av ofta

krävande natur rörande bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer, borde

förestås av en förste tullkontrollör (II: sid. 143). Enär den tullförvaltningsavdelning,

som för närvarande förrättade dessa göromål, nämligen

konfiskations- och kassörskonbret, förestodes av en tullförvaltare, innebure

kommissionens förevarande förslag en besparing. — Tullbevakningsinspektionerna

behövde på grund av överflyttningen dit av vissa klareringsgöromål

ett däremot svarande tillskott i arbetskrafter (II: sid. 189).

För att ej inspektionernas föreståndare, vilken borde utgöras av en tullbevakningschef,

skulle på grund av de nytillkommande kamerala göromålen

nödgas åsidosätta den inspektion av underlydande personal, som

vore deras förnämsta uppgift, borde vid deras sida ställas en tjänsteman

med tillräcklig auktoritet och därför förslagsvis av förste tullkontrollörs

grad. Denne skulle hava att närmast svara för de inre göromålen och

vid förfall för tullbevakningschef inträda i dennes ställe. Här torde få

lämnas den upplysning, att tullbevakningsinspektionerna i Göteborg och

Malmö, tulldirektören och tullkammaren i Göteborg samt Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening hemställt, att den föreslagne förste tullkontrollören

måtte utbytas mot en tjänsteman i samma ställning som

en tullöverkontrollör (tullbevakningsinspektör) samt att förutom denne

sistnämnde tjänsteman även en förste tullkontrollör måtte anställas vid

nämnda slag av inspektioner för utövande av överinseende över de löpande

göromålen därstädes. — T ullbehandling sinspektionerna, vid vilka,

såsom förut nämnts, det dubbla chefskapet skulle avskaffas, borde enligt

tullkommissionens förslag envar förestås av en tullöverinspektör (II: sid.

224). Såsom dennes närmaste man borde vid varje tullbehandlingsinspektion

anställas en tullinspektör, vilken skulle hava att dels förestå

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:is proposition Nr 330.

inspektionens kontor, medan tullöverinspektören vore upptagen av inspektionsverksamhet,

dels tura om med denne i sistberörda verksamhet,

dels ock inträda såsom dennes vikarie. Föreståndarna för de under tullbehandlingsinspektionerna

för närvarande lydande avdelningskontoren i

Stockholm och Göteborg borde (II: sid. 225) hädanefter tilläggas en

högre tjänsteställning än hittills med hänsyn till den jämförelsevis självständiga

ställning, de komrne åt t intaga, ävensom till de höga krav,

som måste ställas på dem, samt till nödvändigheten att för bibehållande

i den viktiga tullbehandlingstjänsten av personer, som specialiserat sig

på densamma, bereda ökade befordringsmöjligheter inom samma tjänstegren.

Dessa föreståndare borde utgöras av tullöverkomrollörer i stället

för förste kontrollörer. Vad angår förste tullkontrollörstjänsterna (II:

sid. 226), borde vid tullbehandlingsinspektionen i Malmö inrättas två

dylika tjänster, vilkas innehavare skulle förestå de av tullkommissionen

föreslagna tullavdelningarna vid ångfärjestationen och för postpaket därstädes.

I övrigt vore enligt kommissionens mening några tjänstemän av

nämnda grad för ifrågavarande tullbehandlingsinspektioners behov icke behövliga.

I denna punkt har emellertid eu av tullkommissionens ledamöter

avgivit sin reservation (II: sid. 417) och därvid, med framhållande

att förslaget innebure indragning av de nuvarande förste kontrollörstjänsterna

i stora tullpackhusen i Göteborg och Malmö, förklarat sig

icke kunna biträda förslaget härutinnan, varjämte reservanten vidare

ansett en tjänst av minst förste tullkontrollörs grad böra inrättas för

tulIpackhusavdelniniiärna vid Skeppsbron i Stockholm. — TuUkameralkontoren,

vid vilka, såsom förut berörts, icke heller skulle vidare förekomma

dubbelt , chefskap, borde enligt tullkommissionens förslag (II: sid.

250 o. f.) förestås vart och ett av en tjänsteman i samma grad som

den nuvarande tullförvaltaren därstädes (tullkommissarie). För varje

tullkameral kontors behov borde dessutom avses dels en tullöverkontrollör

med uppgift att övervaka nederlagsrörelsen samt att i förekommande

fall vikariera för kontorets föreståndare, dels ock vid vartdera av tullkontoren

i Stockholm och Göteborg anställas en förste tullkontrollör,

vilka båda tjänstemän skulle förestå, den i Stockholm tullavdelningens

vid Stadsgårdshamnen tullkameralkontorsexpedition och den i Göteborg

tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkameralkontorsexpedition.

I avgiven reservation (II: sid. 418) har en av tullkommissionens ledamöter

yrkat, att vid ettvart av tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö måtte inrättas en förste tullkontrollörstjänst med huvudsaklig

uppgift för innehavaren att handlägga uppbördsgöromålen. —

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kung!. Maj ds proposition Nr 330.

Tullkamrarna skulle enligt tullkommissionens åsikt såsom hittills förestås

av tullförvaltare i högre eller lägre löneslällning alltefter tullkamrarnas.

storlek (IV: sid. 119 o. f.). Under tullförviiltaren borde liksom

för närvaiande i regel finnas anställda en eller flera tjänstemän med

uppdrag att biträda honom vid bevakningens ordnande samt att utöva

närmaste förmanskap för bevakningsstyrkan. Alltefter nämnda tjänstemäns

växlande tjänsteställning kunde tullkamrarna grupperas efter följande

huvudtyper (II: sid. 252 o. f.): typ I, där en av de vid respektive

tullkamrar anställda tullkontrollörer utövade bevakningsbefäl; typ

II, där en tullmästare borde utöva sådant befäl; typ III, där bevakningsbefäl

utövades av en eller två tullöveruppsyningsmän; ty^p IV, där

i följd av bevakningsgöromålens jämförelsevis mindre omfattning’tillräckliga

arbetsuppgifter i sådant avseende icke förefunnes för eu tjänsteman

utan befälet kunde utövas antingen av en kammarskrivare med

huvudsaklig sysselsättning på annat område eller av en tullöveruppsyningsman,

som tillika kunde användas för en del tullbehandlings- eller

skrivgöromål; samt typ V, där någon särskild bevakningsförman^ej förekomme.

Till typ I borde hänföras tullkamrarna i Trälleborg och Hälsingborg

och till typ II, vilken för närvarande icke funnes representerad,

tullkamrarna i Norrköping, Gävle och Sundsvall. Vid behandlingen av

denna fråga hava två av tullkommissionens ledamöter reserverat sig (II:

sid. 400, 414) och, under yrkande att även de vid tullbevakningsinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö anställda bevakningskontrollörerna

måtte indragas, hemställt, att i nu förevarande hänseende

icke skulle förekomma mer än två huvudtyper, där bevakningsbefäl

skulle utövas, vid den ena av tullmästare och vid den andra av tullöveruppsyningsman.

Jämväl ur synpunkten av tullbehandlingsgöromnlens

vikt och omfattning har tullkommissionen (II: sid 263 "o. f.) indelat

tullkamrarna i olika typer, nämligen: typ I, omfattande tullkamrarna i

Norrköping, Trälleborg, Hälsingborg, Gävle och Sundsvall, vid vilka

lörestaudarskapet för tullpackhuset borde uppdragas åt en tullöverkontrollör,

typ II, omfattande tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona, Landskrona

och Halmstad, vid vilka en förste tullkontrollör borde tjänstgöra

såsom packhusföreståndare; typ III, sönderfallande i två underavdelningar,

nämligen sjötullkamrar, vid vilka en tullkontrollör borde förestå

tull packhuset, och inlanrlstullkamrar, där packhusgöromålen borde i

huvudsak skötas av tullförvaltaren själv, under det att en tull kontrollör

borde närmast svara för de kamerala göromålen; typ IV", omfattande

tullkamrar, där tullförvaltaren icke hade annan tjänsteman av grupp I

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

än kammarskrivare till sitt biträde och tullförvaltaren själv borde förestå

tullpackhuset; samt typ V, omfattande tullkamrar, där tullförvaltaren

vore ensam tjänsteman av grupp 1. Även beträffande denna indelning

av tullkamrarua har en ledamot i t-ollkommissionen avgivit reservation

(II: sid. 400 o. f.), vari yrkats, att typen 1 måtte helt och hållet utgå,

att vid tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona och Landskrona föreståndarskapet

för tullpackhuset måtte uppdragas åt tjänsteman i ej högre grad

än tulik''introllörs samt att å platser, hörande till typerna III och IV7,

tullförvaltaren själv alltid måtte förestå tullpackhuset. Tullkommissionen

har slutligen fuunit åtskillnad kunna jämväl såvitt anginge de kamerala

göromålen göras mellan vissa huvudtyper av tullkamrar och har i sådant

hänseende uppställt (II: sid. 207) följande olika slag, nämligen: typ I,

omfattande tullkainrarna i Trälleborg och Hälsingborg, där på grund av

rörelsens omfattning och därav följande omöjlighet för tullförvaltaren

att taga någon mera ingående befattning med de inre göromålen det

erfordrades en högt kvalificerad tjänsteman med ej lägre grad än förste

tullkontrollörs för att dels vara tullförvaltarens närmaste man vid handhavandet

av berörda göromål, dels själv bestrida de mera krävande av

dessa; typ II, omfattande de tullkam)ar, där tullförvaltaren till biträde

vid de kamerala göromålen både en tullkontrollör; typ III, omfattande

de tullkamrar, där jämte tullförvaltaren tjänsteman av högre grad än

kammarskrivare ej funnes till förfogande för nämnda göromål; och typ

IV, omfattande de tullkamrar, vid vilka tullförvaltaren ensam hade att

handlägga samma göromål. 1 denna fråga hava två av kommissionens

ledamöter avgivit reservation (II: sid. 401, 414), däri först yrkat*, att

den ifrågasatta typen I måtte utgå, och vidare, under anförande att

tullkontrollörstjänster vore obehövliga för utförande av kamerala göromål,

vilka vore av så enkel beskaffenhet, att för desammas förrättande

kunde användas enbart tullkontorister jämte kvinnliga biträden, uttalats

den uppfattning, att endast en typ borde uppställas i nu förevarande

hänseende, nämligen tullkamrar, där tullförvaltaren för de kamerala

göromålens bestridande hade till sin hjälp tullkontorister och eventuellt

kvinnliga biträden. I detta sammanhang må upplysas, att Sveriges allmänna

lulltjänstemanuaförening i samma fråga anfört (U. II: sid. 171),

att de skäl, som av tullkommissionen åberopats för anställande av en

förste tullkontrollör vid tullkamrarna i Trälleborg och Hälsingborg, ägde

tillämplighet även beträffande tullkamrarna i Norrköping, Gävle och

Sundsvall. Sistnämnda tullkammaie har ock för egen del framhållit

behovet därstädes av en förste kontrollör för de kamerala göromålen,

s. 176 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen,

176 Kungl. Maj:ls proposition Nr 330.

under åberopande av att enligt kommissionens förslag tullförvaltarnas

arbetsområde bleve betydligt utvidgat. Sveriges tullmannaförening åter

bär anslutit sig till reservanternas inom tullkommissionen uppfattning.

Generaltullst3''relsen har i fråga om antalet vid lokaltullförvaltningen

erforderliga andra högre befattningar än distriktchefer, tulldirektörer

och tulldirektörsassistenter i allmänhet anslutit sig till tullkommissionens

uppfattning. I följande avseenden har styrelsen emellertid

haft en från kommissionen avvikande mening. Vid tiillbevakningsinspektionerna

borde tullbevakningschefens närmaste man utgöras av en

tulibevakuingsinspektör i nuvarande överkontrollörsgrad i stället för av

en förste tullkontrollör, för att denne skulle komma att besitta nödig

auktoritet såväl inåt som utåt (U. II: sid. 136). — Beträffande tullbehandling

sinspektionerna borde det av tullkommissionen föreslagna antalet

förste tullkoutrollörer utökas i den mån reservanten i ämnet inom kommissionen

ifrågasatt; dock kunde tills vidare, intill dess lokalerna för

tullavdelningen för postpaket i Malmö blivit iordningställda, den för

berörda avdelning avsedda förste tullkontrollörstjänsten reserveras för

därvarande stora tullpackhus (U. II: sid. 153 o. f.). Behovet av en

förste tullkontrollörstjänst för tullpackhusavdelningarna vid Skeppsbron

i Stockholm, där en betydande rörelse förekomme och ett stort antal

tjänstemän sysselsattes, hade nämligen sedan länge gjort sig gällande;

för indragningen av en av de vid tiillbehandlingsinspektionen i Göteborg

befintliga förste tullkontrollöi stjänsterna, vilken under en lång följd av

år funnits och fortfarande vore behövlig, hade tullkommissionen icke

anfört något som helst skäl; och beträffande indragningen av förste

tullkontrollörstjänsten i stora tullpackhuset i Malmö, vilken enligt styrelsens

mening likaledes alltjämt vore erforderlig, hade ej heller förekommit

något, som kunde föranleda eller berättiga till en sådan åtgärd.

— Vidkommande tullkamrarna borde enligt generaltullstyrelsens förmenande

cheferna för rikets tre största tullkamrar, vilkas uppdelning i

självständiga avdelningar vid upprepade tillfällen ifrågasatts, erhålla eu

högre ställning än tullförvaltarna i övrigt och benämnas övertullförvaltare

(U. IV: sid. 81 o. f.). Vad vidare rörer lullbehandlingsgöromålen vid

tullkamrarna, kunde eller borde icke lämpligen uppställas allmänna och

för varje fall bindande regler rörande förrättandet av dessa göromål vid

tullkamrarna av typerna III och IV (U. II: sid. 168).

Om nödvändigheten av att en särskild tjänsigöringskommission

tillkommer snarast möjligt, efter det omorganisationen av tullverkets

lokalförvaltning genomförts, i och för utredning av det vid envar tull
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

förvaltning erforderliga antalet tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste

tullkontrollörs är jag i likhet med tullkommissionen och generaltullstyrelsen

övertygad. Jag har därför för avsikt att i sinom tid ifrågasätta

bemyndigande för generaltullstyrelsen att tillsätta en sådan kommission,

vilken såsom föreslagits bör kunna få till biuppgift att yttra sig över

de förändringar av tullförvaltningarnas lokaler, som kunna finnas erforderliga

eller önskvärda. Ledamöterna i berörda kommission böra även

enligt min mening till antalet icke överstiga tre samt utväljas på sätt

generaltullstyrelsen tänkt sig. Därigenom beredes i, såvitt jag kan

finna, tillräcklig utsträckning möjlighet för de trafikerande att få personalfrågan

vid tullverket utredd jämväl ur deras synpunkt.

Vad härutöver angår personalantalet vid lokal tullförvaltningen, bar

jag vid övervägande av vad från skilda håll anförts i fråga om behovet

av högre tjänster därstädes funnit tullkommissionens förslag med de

av generaltullstyrelsen ifrågasatta förändringarna kunna av mig biträdas.

Jag förordar alltså de sålunda omarbetade förslagen. I vad mån tullkommissionens

och generaltullstyrelsens förslag i fråga om bär avsedda

tjänster skilja sig såväl från varandra som från förhållandena enligt nuvarande

organisation framgår av en på mitt föranstaltande upprättad

översikt, som jag ber att nu få förete:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 käft. (Nr 330.)

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungi. Maj:ts proposition Nr 330.

Personal

enligt nuvarande organisation

enligt tullkommissionens förslag

enligt generaltullstyrelsens

förslag

Stockholms tallhamns tull-

förvaltning.

—

Tulldirektörsexpeditionen.

Tulldirektörsexpeditionen.

1 tulldirektör

1 tulldirektör

(1 tulldirektörsassistent

1 tulldirektörsassistent

Konfiskations- och kassörs- kontoret.

1 förste tullkontrollör

1 förste tullkontrollör

1 tullförvaltare av klass 2

Tullkammaren.

1 tullförvaltare av klass 1

1 överkontrollör av klass 2

1 förste kontrollör

Tullkameralkontoret.

Tullkameralkontoret.

Uppbördskontoret.

i .tullförvaltare av klass 1

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

1 förste tullkontrollör

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

i förste tullkontrollör

Nederlagskontoret.

1 tullförvaltare av klass 1

1 förste kontrollör

Packhusinspektionen.

Tullbehandlingsinspektionen.

Tullbehandlingsinspektionen.

1 överinspektör av klass 1

1 tullöverinspektör

1 tullöverinspektör

1 överkontrollör av klass i

1 tullinspektör

1 tullinspektör

4 förste kontrollörer, därav 1

med avlöning å extra slät

4 tullöverkontrollörer

4 tullöverkontrollörer

1 förste tullkontrollör

Tullbevakningsinspektionen.

Tullbevakningsinspektionen.

Tullbevakningsinspektionen.

1 överinspektör av klass 2

1 tullbevakningschef

1 tullbevakningschef

1 förste tullkontrollör

1 tullbevakningsinspektör

Göteborgs tullförvaltning.

1 tulldirektörltillika avdelnings- föreståndare)

Tulldirektörsexpeditionen.

Tulldirektörsexpeditionen.

1 tulldirektör

1 tulldirektör

Konfiskations- och kassörs- j

kontoret.

1 tulldirektörsassistent

1 förste tullkontrollör

1 tulldirektörsassistent

1 förste tullkontrollör

1 tullförvaltare av klass 2

1

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

179

Personal

enligt nuvarande organisation

enligt tullkommissionens förslag

enligt generaltullstyrelsen^

förslag

Tullkammaren.

1 tullförvaltare av klass 1

1 överkontrollör av klass 2

1 förste kontrollör

Uppbördskontor.

1 tullförvaltare av klass 1

Nederlagskontoret.

1 tullförvaltare av klass 1

T ullkamer alkontor et.

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

1 förste tullkontrollör

Tullkameralkontoret.

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

1 förste tullkontrollör

1

i

Packhusinspektionen.

t överinspektör av klass 1

i överkontrollör av klass 1

3 förste kontrollörer, därav 1

med avlöning å extra stat

Tullbehandlingsinspektionen.

1 tullöverinspektör

1 tullinspektör

2 tullöverkontrollörer

Tullbehandlingsinspektionen.

1 tullöverinspektör

1 tullinspektör

2 tullöverkontrollörer

1 förste tullkontrollör

Tullbevakningsinspektionen.

1 överinspektör av klass 2

Tullbevakningsinspektionen.

1 tullbevakningschef

1 förste tullkontrollör

Tullbevakningsinspektionen.

1 tullbevakningschef

1 tullbevakningsinspektör

Malmö tullförvaltning.

1 tulldirektör (tillika avdelnings- föreståndare)

(Uppbörds- samt) konfiska- tions- och kassörskontoret.

1 tullförvaltare av klass 1

Tulldirektörsexpeditionen.

1 tulldirektör

1 tulldirektörsassistent

1 förste tullkontrollör

Tulldirektörsexpeditionen.

1 tulldirektör

1 tulldirektörsassistent

1 förste tullkontrollör

Tullkammaren.

1 tullförvaltare av klass 1

1 överkontrollör av klass 2

Uppbörds• (samt konfiskations- och kassörs)fcomforef (se ovan).

Tullkameralkontoret.

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

Tullkameralkontoret.

1 tullkommissarie

1 tullöverkontrollör

Packhusinspektionen.

1 överinspektör av klass 2

1 överkontrollör av klass 2

1 förste kontrollör

Tullbehandlingsinspektionen.

1 tullöverinspektör

1 tullinspektör

2 förste tullkontrollörer

Tullbehandlingsinspektionen.

1 tullöverinspektör

1 tullinspektör

2 förste tullkontrollörer (ytter- ligare 1 efter postpaketav- delningens iordningställande)

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Personal vid

kust- och

gränsbevakningen.

Personal

enligt nuvarande organisation

enligt tullkommissionens förslag

enligt generaltullstyrelsens

förslag

Tullbevakningsinspektionen.

Tullbevakningsinspektionen.

Tullbevakningsinspektionen.

1 överinspektör av klass 3

1 tullbevakningschef

1 tullbevakningschef

1 förste tullkontrollör

1 tullbevakningsinspektör

Övriga tullförvaltningar.

55 tullförvaltare av klasser 1—

5, därav 1 med avlöning å

extra stat (för Stockholms

frihamn)

8 förste kontrollörer

53 tullförvaltare av klasser 1 —

4, därav 1 med avlöning å

extra stat

6 förste tullkontrollörer

3 övertullförvaltare

51 tullförvaltare av klasser 1—

4, därav 1 med avlöning å

extra stat

6 förste tullkontrollörer

För innebörden av tullkommissionens, de kustbevakningssakkunnigas

och generaltullstyrelsens förslag rörande antalet tjänstemän av

grupp II vid tullverkets kustbevakning och gränsbevakning har tidigare

redogjorts i samband med översikterna av förslagen om distrikten och

posteringarna vid respektive bevakning. Till berörda redogörelser må

här hänvisas, varförutom i fråga om det antal förste kustvakter och

kustvakter, som ansetts erforderliga, torde få särskilt upplysas om följande.

Vid behandling av frågan om de lönegrader, vari den lägre kustbevakningspersonalen

borde placeras, har generaltullstyrelsen på sin tid

anfört (U. IV: sid. 58) bland annat, att i lägre lönegrad borde såsom

kustvakter upptagas sådana kustbevakningstjänstemän, som tjänstgjorde

såsom besättningskarlar å tulljakter eller tullbåtar eller såsom andre man

vid posteringar till lands, medan till en högre lönegrad borde under

benämningen förste kustvakter hänföras sådana, som å större tulljakter

med mera än två mans besättning, befälhavaren inberäknad, vore avsedda

att vid förfall för befälhavaren intaga dennes plats eller som vid

posteringar till lands antingen ensamma utgjorde posteringen eller vid

två- eller flermansposteringar utövade förmanskap över posteringens

övriga personal. — Mot vad generaltullstyrelsen sålunda anfört, hava

de kustbevakningssakkunniga ej haft annan erinran, än att de ansett

landposteringar om en man kunna bestå av kustvakter i stället för

förste kustvakter (U. I A: sid. 54). I anledning härav har generaltullstyrelsen

i sitt yttrande över bemälda sakkunnigas betänkande (U. I A:

sid. 109) förklarat sig icke kunna underlåta att vidhålla den uppfattning

i frågan, styrelsen tidigare uttalat, i enlighet varmed styrelsen också i

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

sitt förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1922 såsom förste kustvakter

upptagit det antal kustvakter, vilka enligt de sakkunnigas förslag

skulle var för sig utgöra en postering, och i motsvarande mån minskat

antalet kustvakter. Det resultat, som därvid uppnåtts, liar dock av

styrelsen senare något jämkats till följd av det förut omförmälda förslaget

om anskaffande av en större och mera snabbgående motorbåt för

Stockholms skärgård, än de kustbevakningssakkunniga avsett.

Skiljaktigbeterna mellan antalet ifrågavarande tjänstemän enligt Departement*

nuvarande organisation, enligt tullkommissionens (respektive de kustbe- * e en''

vakningssakkunnigas) förslag och enligt generaltullstyrelsens slutliga

förslag framgå av här företedd uppställning, vilken jag låtit utarbeta:

Personal

enligt nuvarande

organisation

enligt tullkommissionens (re- spektive de kustbevakningssak- kunnigas) förslag

enligt generaltullstyrelsens

förslag

Kustbevakningen.

1 överuppsyningsman

27 kustöveruppsyningsmän

66 kustuppsyningsmän

2 vaktmästare

42 kustvakter

226 kustroddare

21 kustöveruppsyningsmän

24 kustuppsyningsmän

55 förste kustvakter

152 kustvakter

21 kustöveruppsyningsmän

24 kustuppsyningsmän

103 förste kustvakter

104 kustvakter

Gränsbevakningen.

1 gränsöveruppsyningsman

9 gränsuppsyningsmän

j 183 gränsridare

2 gränstullmästare

10 gränsöveruppsyningsmän

188 gränsuppsyningsmän

1 gränstullmästare

10 gränsöveruppsyningsmän

199 gränsuppsyningsmän

Mitt förslag avviker från generaltullstyrelsens i så måtto, att det

med hänsyn till det förordade uppskovet med genomförandet av kustbevakningens

omorganisation upptager personalen vid nämnda bevakning

till samma antal som för närvarande är i stat angivet.

Avlöningsförhållanden,

Kommunikationsverkens lönekommitté avgav dels i slutet av år Grunder för

1918 särskilda yttranden och förslag rörande organisationsförhållandena revision!*

vid postverket, statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfalls
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Indragning

av sportler.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

verk, dels ock den 20 februari 1919 betänkande angående gemensamt,

lönesystem samt lönereglering för samma verk. På grundvalen härav

antog 1919 års riksdag och utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919

(nr 343) gemensamt avlöningsreglemente för tjänstemän vid ifrågavarande

verk.

Den lösning av åtskilliga inom vilket verk som helst återkommande

avlöningsfrågor, som sålunda för kommunikationsverkens del vunnits,

har tullkommissionen ansett böra få gälla även i fråga om tullverket

(IV: _ sid.^ 45). På grund härav liksom ock ur synpunkten att såvitt

möjligt åstadkomma formell överensstämmelse mellan de olika verkens

avlöningsreglementen har tullkommissionen avfattat sitt förslag till avlöningsreglemente

för tullverket i ganska noggrann anslutning till det

för kommunikationsverken antagna.

Till vad tullkommissionen sålunda ansett och åtgjort har generaltullstyrelsen

uttalat sin anslutning i allmänhet (U. IV: sid. 10).

För min del anser jag, att den revision av avlöningsförhållandena

vid tullverket, vilken nu förestår, bör till allmän utgångspunkt taga

det nya lönesystem för statsdepartement och centrala ämbetsverk, som

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1902 års löneregleringskommitté

den 3 november 1920 avgivet förslag blivit av det nu församlade

riksmötet gillat.

De _ olika slag av extra inkomster, som för närvarande tillkomma

tjänstemän vid tullverket, äro följande, nämligen: a) ersättning enligt

den s. k. sporteltaxan; b) andra extra inkomster i tjänsten, huvudsakligen

lösen, beslagarandelar samt anmärknings-, aktorats- och auktionsprovision;

samt c) ersättning för bestyr, som utföras i omedelbart sammanhang

med tulltjänsten, vartill höra ersättning för debitering, uppbörd

och redovisning av vissa till kommun utgående avgifter, särskilt liamnavgifter

(»kommunaluppbördsersättning»), samt ersättning för bestridande

av åtskilliga med postpaket- och järnvägstrafiken från utlandet förenade

göromål, som eljest skulle ankomma på postverket och statens järnvägar

(»post- och järn vägsersättning»).

Tullkommissionen har (IV: sid. 48) såsom sin allmänna ståndpunkt

till dessa extra inkomster anfört, att ersättning, som utginge för förrättning

på tjänstgöringstid, borde indragas till staten samt att, i fråga

om ersättning för förrättning på övertid, allt ekonomiskt mellanhavande

mellan trafiken och tjänstemännen borde helt och hållet bortfalla och

statsverket övertaga å ena sidan all rätt till allmänhetens avgifter för

övertidsexpeditioner men å andra sidan skyldighet att hålla tjänste
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

männen skadeslösa för deras övertidsarbete. Sin närmare ställning till

de olika slagen av extra inkomster har tullkommissionen angivit som

följer. De avgifter, som utginge enligt sporteltaxan eller, såsom den

officiella benämningen lyder, Kungl. Maj:ts taxa den 23 december 1910

(nr 134) å ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande

utgöras för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar,

borde ingå till tullverket, vilket å sin sida hade att bereda

vederbörande tjänstemän antingen mot övertidstjänstgöring svarande

ledighet under deras ordinarie tjänstgöringstid eller ock övertidsersättning

ävensom, i förekommande fall, vederbörlig reseersättning. Med

utgående härifrån hade kommissionen utarbetat ett förslag till förrättningstaxa

för tullverket (IV: sid. 28 o. f.), vilket vore avsett att träda

i stället för sporteltaxan. — Aktoratsprovisionen, varom funnes bestämt

i Kungl. Maj:ts brev den 4 februari 1800 och den 9 september 1918

och som utginge med tolv procent av kronans andel i tullverkets beslagsmål

till huvudsakligen tullfiskalerna, vore enligt tullkommissionens

mening opåkallad och borde utan vidare avskaffas, vilket lätt kunde

ske i samband med tullfiskalstjänsternas föreslagna indragning. — Frågan

om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande borde lösas

gemensamt för hela statsförvaltningen. — Auktionsprovisionen, vilken vid

försäljning enligt föreskrifter i tullstadgan respektive lagen med vissa

bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1918 (nr 163) av beslagsgods,

sjöfynd och åtskilligt annat tullgods tillfölle vederbörande tulltjänsteman

med två procent av auktionsbeloppet, borde, liksom på sin tid

skedde genom Kungl. Maj:ts brev den 23 juli 1869 med föreskriven

auktionsprovision vid försäljning av sjöskadat gods, indragas till statsverket.

En vid auktionerna till tullpersonal utgående s. k. slagavgift,

nio öre för varje särskilt nummer i auktionsprotokollet, borde icke vidare

uttagas. — Angående expeditionslösen vore tullkommissionen visserligen

i princip med om att sådan lösen inom tullverket helt och hållet avskaffades,

men kommissionen ansåge dock, att genomförandet av en

sådan reform icke kunde ske annorledes än i samband med en allmän,

för hela statsförvaltningen gemensam revision av expeditionslösen- och

stämpelförordningarna. Till dess en sådan revision komme till stånd,

borde expeditionslösen i nuvarande utsträckning bibehållas. — Den

s. k. kommunaluppbördsersättningen borde i sin helhet ingå till tullverket,

som avlönade de tjänstemän, vilka utförde hithörande arbete. —

I frågorna om den s. k. post- och järnvägsersättningen samt beslagarandelarna

har tullkommissionen icke särskilt yttrat sig.

Generaltullstyrelsen, som funnit sig icke hava något att i huvud
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

184 Kungl. Maj ds proposition Nr 330.

sak erinra mot tullkommissionens allmänna uttalanden i förevarande

ämne, har även biträtt kommissionens förslag rörande avgifterna enligt

sporteltaxan, anmärkningsarvodet, auktionsprovisionen, slagavgiften, expeditionslösen

och kommunaluppbördsersättningen (U. IV: sid. 12 o. f.).

Däremot har styrelsen, under hänvisning bland annat till sitt avstyrkande

av förslaget om tullfiskalstjänsternas indragning, förklarat sig sakna

anledning att tillstyrka det ifrågasatta avskaffandet av aktoratsprovisionen.

Vidkommande post- och järnvägsersättningen har styrelsen, med

hänsyn till den jämförelsevis obetydliga omfattning, vari det arbete, för

vilket ersättningen utginge — huvudsakligen uppbörd — utfördes av

tullpersonal, ansett, att skälig anledning till uttagande av ersättning av

postverket respektive statens järnvägar för arbetets förrättande knappast

förelåge. Saken syntes kunna uppgöras genom överenskommelser mellan

vederbörande verks styrelser. Därest detta slag av ersättning ansåges

böra fortfarande utgå, borde beloppen därav indragas till tullverket.

Beträffande de till tulltjänstemän utgående andelar i böter och beslagtagen

egendom (beslagarandelar) har styrelsen funnit dessa böra såsom

en välförtjänt uppmuntran i det mången gång betydande arbetet med

tullförseelsers uppdagande samt en sporre till intresse och nit i berörda

hänseende böra alltfort få åtnjutas av tjänstemännen. Mot grunderna

för det av tullkommissionen avgivna förslaget till förrättningstaxa har

styrelsen i stort sett icke haft något att erinra (IT. IV: sid. 91 o. f.).

1 överensstämmelse med dessa grunder skulle avgiftsbeloppen, så långt

ske kunde, bestämmas sålunda, att de täckte tullverkets kostnader för

den personal, som användes för i taxan avsedda förrättningar. Dessa

kostnader kunde emellertid enligt styrelsens mening icke ens tillnärmelsevis

bedömas, innan dels placeringen av tulltjänstemännen i olika lönegrader

blivit definitivt avgjord, dels ock de belopp, med vilka övertidstjänstgöring

skulle gottgöras tjänstemännen, blivit bestämda. På grund

härav och då styrelsen av närmare angivna skäl ansett nödigt att från

handelskamrarna i rikets största städer inhämta yttranden i denna fråga,

vilka yttranden icke hunnit inkomma vid tiden för avlöningsfrågornas

behandling hos styrelsen, har styrelsen anhållit, att med avgivande av

slutligt utlåtande över förslaget till förrättningstaxa måtte få anstå, till

dess önskvärda förutsättningar härför vore för handen.

Den särskilt på en senare tid förekomna inskränkning i åtskilliga

statstjänstemäns rätt till extra inkomster i eller på grund av tjänsten synes

även mig böra få sin motsvarighet beträffande sportlerna för personalen vid

tullverket. I fråga om detta verk är det nämligen enligt mitt förmenande

en angelägenhet av största vikt, att tjänstemannens åtgärder

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

I

kunna visas vara fullt oberoende av allmänhetens gottgörelse för dessa.

Härtill kommer, på sätt av tullkommissionen upprättade tablåer utvisa

(IV: sid. 277 o. f.), att de extra inkomsterna tillgodonjutas vid tullverket

högst olika av befattningshavare i samma tjänsteställning, något

som ofta torde innebära en orättvisa.

Vad generaltullstyrelsen yttrat om de särskilda slagen av extra

inkomster vid tullverket sammanfaller med min uppfattning i de olika

fallen. Jag förordar alltså indragning till statsverket från och med den

tidpunkt, då nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket

träder i kraft, av sådana slag av ersättningar, vilka hittills innefattats

i den nämnda sporteltaxan men framdeles torde komma att beräknas

efter förutberörda förrättningstaxa, vartill jag i sinom tid lärer bliva i

tillfälle att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag. Vidare tillstyrker jag

utfärdande av bestämmelser, dels att den för närvarande till vederbörande

tulltjänstemän utgående auktionsprovision vid försäljning enligt

tullstadgan av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning av

sjöfynd skall från och med nyssberörda tidpunkt avskaffas, dels ock att

den vid försäljning av varor å auktion genom tullmyndighets försorg

hittills beräknade slagavgift icke skall efter samma tidpunkt utgå. An

vidare hemställer jag, att i Kungl. Maj:ts kungörelse den 2 december

1910 (nr 132) förekommande bestämmelser om rätt för tulltjänstemän,

som verkställa uppbörd av till stad eller annan kommun utgående avgifter,

att uppbära viss andel av den ersättning, staden eller kommunen

utgiver för bestyrets verkställande, måtte upphävas, likaledes räknat

från den tidpunkt, då det nva avlöningsreglementet träder i kraft. Ytterligare

förordar jag, att de ersättningsbelopp, som av postverket och

statens järnvägar för närvarande utbetalas till tulltjänstemän för vissa

i sammanhang med tulltjänst verkställda göromål för postverkets eller

statens järnvägars räkning, måtte — därest mellan generaltullstyrelsen

samt generalpoststyrelsen respektive järnvägsstyrelsen förda förhandlingar

skulle leda till, att ersättning för berörda göromål komme att fortfarande

utgå — indragas till tullverket, räknat från den tid, som nyss nämnts.

Beträffande aktoratsprovisionen och beslagarandelarna anser jag desamma

böra bibehållas, åtminstone så länge som åklagare och beslagare

i allmänhet tillkommande rätt till andelar i böter och beslagtagen egendom

icke mera allmänt upphört. Angående anmärkningsarvodet får jag

hänvisa till mitt tidigare gjorda uttalande, att på grund av en Kungl.

Maj:ts kungörelse den 17 december 1920 (nr 834) sådant arvode för

framtiden icke skulle vid tullverket förekomma. I fråga slutligen om

expeditionslösen tillåter jag mig erinra om, att jag i annat sammanhang

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (Nr 330.) 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungi. Maj:ts -proposition Nr 330.

föreslagit, att depositionsbevis, utfärdade av tullverkets lokalförvaltningar,

skulle bliva fria från sådan avgift.

fSr^ortler" Vid behandlingen av frågan om tulltjänstemannens extra inkomster

har tullkommissionen särskilt framhållit (IV: sid. 51), att, enär sportlerna

inom tullverket hade avsevärd betydelse för tjänstemännens ekonomi,

deras indragning till statsverket icke kunde ske utan kompensation.

Beträffande de två största tjänstemannagrupperna, nämligen de nuvarande

vaktmästarna och kammarskrivarna, syntes dylik kompensation

böra beredas på det sätt, att hänsyn till mistningen av sportler skulle

tagas vid ifrågavarande tjänstegraders placerande på löneskalan och

desamma av sådan anledning sättas något högre, än som eljest skulle

varit berättigat. I fråga om övriga tjänstemannagrupper kunde däremot,

då sportlerna vore ytterst ojämnt fördelade mellan de olika befattningshavarna,

den avsedda kompensationen ej beredas annorledes än

genom särskilda personliga lönetillägg. Därvid borde förhållandena vid

kommunikation8verken tagas till förebild. Vid dessa verk skulle till

tjänsteman, vilkens sammanlagda avlöning under år 1919 jämte sportler,

de senare beräknade till högst 5,400 kronor, överstigit årsavlöningen

under det första år, då det nya avlöningsreglementet gällde, utgå dylikt

lönetillägg med belopp, motsvarande berörda skillnad; dock skulle lönetillägget,

vilket för övrigt borde minskas eller upphöra i den mån avlöningen

å ny stat ökades, under loppet av nio år avskrivas med en

niondel om året. Emellertid borde enligt tullkommissionens mening vid

tillämpning av detta kompensationssystem på tullverkets personal till

grund för de personliga lönetilläggens uträknande läggas sportlernas

medeltal under åren 1911—1914 för vinnande av så rättvist resultat

som möjligt, varjämte det lägsta sportelbelopp, för vilket ersättning

skulle utgå, kunde bestämmas till 100 kronor för undvikande av kompensationsfrågans

onödiga invecklande.

I likhet med tullkommissionen har generaltullstyrelsen ansett, att

indragning av de till tulltjänstemannen nu utgående extra inkomster

icke kunde ske utan att skälig kompensation därför bereddes dem. Beträffande

sättet för denna kompensation har styrelsen dock funnit sig

icke kunna till alla delar biträda kommissionens uppfattning. Först och

främst kunde styrelsen av närmare angivna skäl (U. IV: sid. 22) icke

finna annat, än att kompensationen borde beredas vaktmästare och kammarskrivare

på samma sätt som övriga tjänstemän, nämligen genom

personliga lönetillägg. Vidare ansåge styrelsen (U. IV: sid. 23), att

kompensationens bestämmande efter förhållanden, vilka läge så jämförel
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj. ts proposition Nr 330.

sevis långt tillbaka i tiden som åren 1911 —1914, icke vore rätt lämpligt

med hänsyn bland annat till den betydande omfattning, i vilken

etter denna tid personalförflyttningar ägt rum. Åven åren 1915 1919

syntes, på grund av de abnorma förhållanden, som under dem varit

rådande, mindre väl lämpa sig såsom utgångspunkt för kompensationen.

Under år 1920 och måhända ännu mera under år 1921 kunde emellertid

mera normala förhållanden förväntas inträda. Det ville därför synas

styrelsen lämpligast och även riktigast, att kompensationen för tulltjänstemannen,

liksom för kommunikationsverkens tjänstemän, ställdes i

förhållande till de extra inkomster, som åtnjutits under året. näst före

ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet. De extra inkomster,

för vilka kompensation borde beredas tulltjänstemännen, skulle enligt

generaltullstyrelsens åsikt vara följande, nämligen l:o) tjänstemännen

enligt sporteltaxan tillkommande ersättningsbelopp, dock med undantag

a v resekostnad sersättning och dagtraktamente enligt resereglemente! ävensom

annan fortskaffningskostnad; 2:o) auktionsprovision vid försäljning

enligt tullstadgan av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning

av sjöfynd; 3:o) s. k. slagavgift vid försäljning å auktion; 4:o) lösen

för depositionsbevis; 5:o) ersättning för uppbörd av till stad eller annan

kommun utgående avgifter; samt 6:o) ersättning av post- eller järnvägsmedel

för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda göromål för

postverkets eller statens järnvägars räkning. Mot bestämmandet av

det högsta belopp av extra inkomster, för vilket kompensation finge

åtnjutas, till 5,400 kronor och av ett lägsta sådant belopp till 100

kronor ävensom mot bestämmelserna om kompensationens avskrivning

bär styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra.

Åven jag finner med billighet överensstämmande, att tulltjänstemännen

icke avhändas rätt till extra inkomster utan att gottgörelse

därför beredes dem. De grunder för beräknandet av sådan gottgörelse,

vilka generaltullstyrelsen förordat, förefalla mig vara ägnade att tillförsäkra

tjänstemännen full rättvisa i förevarande avseende samt jämväl i

övrigt vara ändamålsenliga. Jag tillstyrker därför fastställandet av

dessa grunder till alla delar, så mycket hellre som de därtill synas

bättre än de av tullkommissionen föreslagna överensstämma med de

för motsvarande ändamål vid telegrafverket använda. Eu sådan

fastställelse torde lämpligen kunna ske i samband med utfärdande av

andra erforderliga föreskrifter rörande övergången till de blivande nya

avlöningsbestämmelserna; och har jag för avsikt att framdeles till Kungl.

Maj:ts prövning överlämna särskilt förslag till sådana sammanfattande

övergångsbestämmelser. Om beredande av medel för utbetalning av

Departemenit
chefen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Lönenämnd.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

sportelkompensation kommer jag att i det följande göra hemställan i

samband med behandlingen av förslaget till tuliverkets utgiftsstater för

år 1922. Upplysningsvis ber jag här få nämna, att, enligt vad jag inhämtat,

generaltullstyrelsen redan vidtagit åtgärder i syfte att åstadkomma

fullt tillförlitliga uppgifter å de extra inkomster av ifrågavarande slag,

vilka under år 1921 må komma att tillfalla envar tulltjänsteman.

I 44 § av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för

tjänstemän vid kommunikationsverken innehållas bestämmelser angående

en för nämnda verk gemensam lönenämnd. Denna nämnd, i vilken

löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade

och som skall bestå av utav Kungl. Maj:t tillsatta sju medlemmar

jämte lika antal suppleanter, har till uppgift att avgiva yttranden

rörande sadana allmänna föreskrifter, som enligt sagda avlöningsreglemente

skola utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom att i enlighet med av

Kungl. Maj:t fastställd instruktion bereda andra ärenden av huvudsakligen

löneteknisk natur. Sådan instruktion har utfärdats den 31 december

1919 (nr 859).

(Lullkommissionen har nu anfört (IV: sid. 58), att det icke syntes

böra ifrågakomma att inrätta en dylik nämnd särskilt för tullverket,

enär detta skulle dels innebära för stor apparat, dels ock direkt mot
verka

syftet med kommunikationsverkens lönenämnd, vilket vore att

åstadkomma enhetlighet verken emellan. Däremot ville kommissionen

förorda, att till vinnande av sistberörda ändamål tillfälle bereddes kommunikationsverkens

lönenämnd att yttra sig även i avlöningsfrågor

från tullverket, under vilken förutsättning borde vid utseende av ledamöter

i nämnden tagas hänsyn till densammas sålunda utvidgade verksamhetsområde.

Generaltullstyrelsen har biträtt tullkommissionens uppfattning, att

en särskild lönenämnd för tullverket icke borde anordnas (U. IV: sid.

27). Då det emellertid syntes styrelsen lämpligt, att vissa tullverket

rörande frågor bleve behandlade i samma ordning, som beträffande lik
nande

frågor gällde för kommunikationsverken, vore även styrelsen av den

åsikt, att sådana frågor, då de anginge tullverket, borde hänskjutas till

lönenämnden. Dock avveke styrelsens uppfattning i så måtto från kommissionens,

att enligt styrelsens mening en för kommunikationsverken

och tullverket gemensam lönenämnd borde inrättas. Med hänsyn till

de i mycket säregna och från kommunikationsverken i väsentliga avseenden

skiljaktiga förhållanden, som rådde inom tullverket, vore det

för ett sakkimnigt och förståendefullt bedömande av tullverkets spe
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ciella krav angeläget, att lönenämnden erhölle i organisatoriskt hänseende

samma ställning till tullverket som till kommunikationsverken

och att redan från början av nämndens befattningstagande med tullverkets

angelägenheter detta verk erhölle någon representant i nämnden.

För sådant ändamål och då antalet ledamöter och suppleanter i lönenämnden

syntes böra vara ojämnt, borde antalet ökas till nio av vartdera

slaget, varjämte bestämmelserna om lönenämnden lämpligen kunde utbrytas

ur kommunikationsverkens avlöningsreglemente och en särskild

förordning om en gemensam lönenämnd för sagda verk och tullverket

utfärdas.

I detta ämne ber jag till en början få erinra därom, att 1902 års

löneregleringskommitté i sitt den 3 november 1920 avgivna betänkande

rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk föreslagit tillsättande av en särskild

lönenämnd för dessa förvaltningsgrenar. Innan kommittén bestämt sig

härför, hade den haft under omprövning, huruvida icke kommunikationsverkens

lönenämnd kunde bringas att tillika avse den övriga civila statsförvaltningen.

Emellertid hade kommittén fått den uppfattning, att

förhållandena inom kommunikationsverken vore i många fall av en så

säregen och komplicerad beskaffenhet, att de fullt betingade en särskilt

för dessa verk tillsatt lönenämnd, vilken borde vara fritagen från befattningen

med andra förvaltningsområden. Därjämte måste enligt

kommitténs åsikt hänsyn tagas till, att en mångfald arbetsuppgifter

redan åvilade denna nämnd.

Lika med löneregleringskommittén anser jag, att den för kommunikationsverken

inrättade lönenämnd ej bör belastas med ärenden, avseende

förhållanden inom andra än dessa verk. Jag kan således icke dela vare

sig tullkommissionens uppfattning, att sagda nämnd bör i allmänhet

beredas tillfälle att yttra sig även i avlöningsfrågor från tullverket, eller

generaltullstyrelsens mening, att kommunikationsverkens lönenämnd bör

efter förstärkning med två ledamöter ombildas till en för kommunikationsverken

och tullverket gemensam lönenämnd. De ärenden, som

nämnden vid tillämpning av såväl det ena som det andra av dessa system

skulle få sig från tullverket tillförda, skulle nämligen, såvitt jag kan

finna, komma att inverka störande på nämndens huvudsakliga arbete

med hänsyn till den jämväl av generaltullstyrelsen påvisade omständighet,

att inom tullverket råda i mångt och mycket säregna och från

kommunikationsverken i väsentliga avseenden skiljaktiga förhållanden.

Det har också från vissa håll framkastats, att en särskild lönenämnd

för tullverket borde anordnas. Härmed skulle visserligen vinnas,

Departements
chefen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Avlönings
regiemente.

Departements

chefen.

190 Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

att åt tullpersonalens lönefrågor kunde ägnas ett mera speciellt intresse,

men samtidigt komme givetvis huvudsyftet med lönenämnder, nämligen

att söka åvägabringa enhetlighet i flera verks avlöningsförhållanden, att

i betänklig grad äventyras. För mig, som likaledes anser, att yttranden

från en lönenämnd äro önskvärda även beträffande tullverkets avlöningsfrågor,

står i stället den utvägen såsom lämpligast att åt den för statsdepartement

och centrala ämbetsverk i allmänhet av löneregleringskommittén

efter vad nyss nämnts ifrågasatta och av det nu församlade riksmötet

vid behandlingen av förslaget till lönereglering för dessa förvaltningsgrenar

godkända lönenämnd lämna uppdrag att handlägga hos

tullverket uppstående avlöningsfrågor i enahanda utsträckning som övriga

under nämndens befogenhet fallande ärenden. Ett sådant uppdrag synes

bliva automatiskt lämnat, därest, såsom jag i det följande hemställer,

det nyligen antagna avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

förklaras skola äga tillämpning jämväl å tullverket. Vid

tillsättandet av berörda nämnd torde böra tagas under övervägande,

huruvida icke tullverket bör bliva inom densamma representerat. Skulle

detta därvid visa sig icke vara möjligt, synes nämnden böra till förhandlingar

rörande förhållandena vid tullverket tillkalla speciella representanter

för detta verk, vilka utan att äga säte och stämma i nämnden

kunde tillkännagiva särskilda önskemål och företräda den sakkunskap,

som till äventyrs ej förut vore i nämnden förefintlig.

Det förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket,

som tullkommissionen upprättat (IV: sid. 3 o. f.), ansluter sig, såsom

förut nämnts, såväl till innehåll som till form i möjligaste mån till kommunikationsverkens

nya avlöningsreglemente. Vid sådant förhållande

har tullkommissionen ansett sig kunna göra motiveringen till varje särskild

paragraf i förslaget (IV: sid. 58 o. f.) tämligen summarisk och ofta

inskränkt denna till ett återgivande av vad kommunikationsverkens lönekommitté

i motsvarande hänseende anfört.

Generaltullstyrelsen åter, som i stort sett funnit sig böra biträda

tullkommissionens berörda förslag, har i regel särskilt yttrat sig allenast

om de paragrafer i detta, från vilka styrelsen ansett sig äga grundad

anledning att ifrågasätta avvikelser (IT. iV: sid. 28 o. f.).

Vid framläggande den 3 november 1920 av det numera av riksdagen

i huvudsak godkända förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungh Majds proposition Sr 330.

den civila statsförvaltningen, anförde 1902 års löneregleringskommitté,

att nämnda reglemente vore ämnat att efter beslut av Kungl. Maj:t och

riksdagen successivt träda i tillämpning vid olika verk inom sagda förvaltning.

1 36 § av det fastställda reglementet förekommer också en

föreskrift, avsedd att angiva detta förhållande.

Enligt mitt förmenande möter icke hinder för berörda reglementes

tillämpning jämväl å befattningshavare vid generaltullstyrelsen ävensom

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning (»tullstaten»)

efter nödig komplettering av den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen

och under förutsättning, att vissa tillägg, för vilka jag i

det följande kommer att redogöra, införas i den till reglementet anslutna

kungörelsen, innehållande för olika verk avpassade särskilda tilllämpningsföreskrifter.

Jag tillstyrker därför utverkande av riksdagens

förklaring i sådan riktning.

I anledning av huvudsakligen den ståndpunkt, tullkommissionen

och generaltullstyrelsen intagit till vissa i omförmälda reglemente förekommande

stadganden, anser. jag mig böra härefter vid respektive

paragrafer i reglementet göra en del uttalanden. 1

1 §••

Det i de tidigare förslagen förekommande särskilda undantag för

två byråinspektörsbefattningar å generaltullstyrelsens tulltariffbyrå från

den i 2 mom. av denna paragraf förekommande bestämmelse om tillsättande

av befattningar genom konstitutorial måste bliva överflödigt,

under förutsättning att mitt tidigare gjorda avstyrkande av förslaget

om tillsättande av förstnämnda befattningar allenast genom förordnande

på viss tid biträdes.

Efter förebild från kommunikationsverken har tullkommissionen

föreslagit och generaltullstyrelsen tillstyrkt, att ordinarie befattningar,

hänförliga till lägre än 13 lönegraden i den vid respektive reglementsförslag

fogade tjänsteförteckningen skulle till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t

allena. Då emellertid enligt mitt förmenande de synpunkter, som varit

avgörande för vidtagande av den motsvarande anordningen vid kommunikationsverken

icke med nödvändighet behöva anläggas i fråga om

personalen vid tullverket, finner jag ej anledning för närvarande förorda

någon förändring i vad som vid tullverket gäller i förevarande hänseende,

eller att frågan om antalet av samtliga ordinarie befattningar

vid nämnda verk underställes jämväl riksdagens prövning.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 330.

2 §:

Förslag till i 4 mom. av denna paragraf åsyftade stadganden

angående vid statsdepartement och andra verk anställda tjänstemäns

rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten har Kungl.

Maj:t tidigare förelagt det nu församlade riksmötet. Detta förslag är

så avfattat, att däri intagna bestämmelser komma att automatiskt få

tillämpning även på tjänstemännen vid tullverket, därest det av mig

förordade avlöningsreglementet förklaras skola gälla jämväl för sagda

tjänstemän.

3 §:

Tullkommissionens och generaltullstyrelsens förslag till avlöningsreglemente

innehålla ett från kommunikationsverkens avlöningsreglemente

hämtat förbud att förena ordinarie befattning med annan statstjänst

eller med kommunal tjänst, ett förbud, som överensstämmer med vad i

regel gäller för den civila förvaltningen i allmänhet. Vid tillämpning

å personalen vid tullverket av det nya avlöningsreglementet för statsdepartement

och vissa centrala ämbetsverk skulle nu även beträffande

tullverket en modifiering av förbudet ske i så måtto, att med ordinarie

befattning ej skulle få förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens

stat, ej heller, utan att sådant genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen

medgivits, kommuns stat.

Vad angår tillstånden att förena tulltjänst med enskild tjänst, skulle

enligt de tidigare förslagen lämnandet av dessa ankomma på generaltullstyrelsen,

där de begärdes av tjänstemän tillhörande någon av 1—19

lönegraderna, men eljest på Kungl. Maj:t. Enligt nyssberörda nya

reglemente skulle däremot vederbörande verkstyrelse äga befogenhet att

meddela dylika tillstånd allenast beträffande befattningshavare i 1—17

lönegraderna. Skäl för avvikelse för tullverkets vidkommande från sistnämnda

begränsning synes mig icke föreligga.

5 §:

Generaltulldirektörens arvode har av tullkommissionen föreslagits

till samma belopp, som för närvarande utgår till generalpostdirektören,

om dennes arvode i egenskap av ordförande i styrelsen för postsparbanken

medräknas. Detta likställande i avlöningshänseende av tull- och

postverkens chefer har av kommissionen ansetts berättigat med hänsyn

till verkens egenskap att bägge vara administrativa, icke tekniska. Utan

att ingå i prövning av denna jämförelse vill jag erinra därom, att riks
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

dagen enligt förslag av löneregleringskommittén och Kungl. Maj:t tidigare

förklarat, att arvodet för åtskilliga verkchefer, som tillsättas på viss tid,

nämligen cheferna för socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och kommerskollegium, bör bestämmas till 19,000 kronor. Vid

sådant förhållande finner jag anledning förorda en sänkning av det av

tullkommissionen för generaltulldirektören föreslagna arvodet sålunda,

att detsamma kommer att överensstämma med sistberörda belopp.

9 §''

I yttrande till statsrådsprotokoll den 31 december 1919, därvid

angåvos vissa riktlinjer för 1902 års löneregleringskommittés revision

av avlöningsförhållandena vid statsdepartementeu och vissa centrala ämbetsverk,

anförde dåvarande chefen för finansdepartementet bland annat,

att det syntes böra undersökas, huruvida tiden ej kunde vara inne att

för kvinnliga biträden anordna en ny lönegrad, lägre än den nuvarande

första, i syfte att kvinnor med den skolbildning, som folkskolan skänkte,

skulle kunna å befattningar inom denna nya lönegrad finna större användning.

Den undersökning, som i anledning härav företog»''av sagda

kommitté, gav enligt dess den 3 november 1920 avgivna betänkande

rörande nyssberörda revision vid handen, att enklare skrivarbeten och

andra mindre krävande göromål — vilka nu anförtroddes åt kvinnliga

biträden med en utbildning i många fall långt utöver den folkskolan

skänkte — syntes med fördel kunna lämnas åt mindre kvalificerade

biträden. I det förslag till avlöningsreglemente, som kommittén framlade

och som senare i stort sett godkänts av riksdagen, hade kommittén

i anslutning härtill för kvinnliga tjänstemän upptagit en lägsta

avlöningsgrad, som enligt kommitténs mening skulle motsvara den,

departementschefen åsyftat. Emellertid sade kommittén sig icke kunna

utan en närmare undersökning beträffande de olika ämbetsverken angiva

de särskilda fall, där den nuvarande första graden borde ersättas

av den föreslagna nya graden. I avseende å de nuvarande innehavarna

av hittillsvarande första gradens skrivbiträdesbefattningar ansågs

någon rubbning icke heller kunna ifrågasättas, utan syntes

desamma böra fortfarande tillerkännas de förmåner, som vore eller

komme att bliva förenade med denna eller däremot svarande grad.

Men det kunde och borde lämpligen föreskrivas, att, därest en befattning

av denna grad bleve ledig, densamma icke skulle tillsättas, förrän

utrett blivit, om icke de göromål, som vore med densamma förenade,

kunde anförtros åt en befattningshavare med den utbildning, som den

föreslagna nya graden avsåge, och följaktligen den lediga befattningen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 höft. (Nr 330.) 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

i den mot den nuvarande första svarande graden lämpligen borde ersättas

med en befattning av den ifrågasatta nya lönegraden. Kommittén förutsatte

slutligen såsom självfallet, att jämväl för kommunikationsverkens

vidkommande en motsvarande ny lönegrad för kvinnliga tjänstemän

inrättades. Genom cirkulär den 31 december 1920 har Kungl. Maj:t

sedermera utfärdat på berörda principer grundade allmänna föreskrifter

om återbesättande av ledigbliven kvinnlig biträdesbefattnin^ av nuvarande

första lönegraden vid de verk, löneregleringskommitténs reglementsförslag

åsyftade. Jag anser, att samma principer böra komma till tillämpning

jämväl beträffande tullverket. Särskilda stadganden härför

bliva dock uppenbarligen icke erforderliga, för så vitt statsdepartementens

avlöningsreglemente förklaras gällande även för tullpersonalen.

Vid jämförelser mellan den i sistnämnda avlöningsreglemente intagna

löneplan för kvinnliga tjänstemän och den motsvarande löneplan, som

förekommer i det av tullkommissionen avgivna, efter kommunikationsverkens

avlöningsreglemente uppbyggda förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverket, är emellertid att iakttaga, att de i föistberörda

avlöningsreglemente angivna 2—8 lönegraderna för kvinnliga

tjänstemän motsvara 1 — 7 lönegraderna i tullkommissionens förslag till

sådant reglemente.

O

10 §:

Det mot senare delen av 3 mom. b) i denna paragraf svarande

stadgande i tullkommissionens förslag innehåller den bestämmelse, att

vid fråga om tjänstemans uppflyttning till högre löneklass i tjänsten

begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke må

i och för sig räknas honom till last. Denna bestämmelse finner jag

lämpligen böra även för tullverkets vidkommande ersättas med den

föreskrift, att i förevarande avseende viss i tjänsten begången förseelse

må räknas tjänstemannen till last endast då förseelsen kan sägas karaktärisera

arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Vidare hyser jag den uppfattning, att den av tullkommissionen

och generaltullstyrelsen efter förebild från kommunikationsverken ifrågasatta

tidrymd, som beslut angående uppskov med uppflyttning till högre

klass på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring skulle omfatta,

nämligen minst ett kalenderkvarta! och högst ett år, icke bör på angivet

sätt begränsas utan bestämmas i enlighet med vad 1902 års löneregleringskommitté

efter en ingående utredning föreslagit i ett den 21 oktober

1919 avgivet betänkande (LX); jämlikt berörda förslag borde beslutet

avse minst ett år och högst den tid, som i förekommande fall

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

erfordrades för ålder stilläggs intjänande. Denna grundsats har också

kommit till uttryck i 10 § 3 mom. sista stycket av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement in. fl., där ifrågavarande tidrymd

angivits till minst ett och högst tre år.

US:

Tullkommissionen har med ett par mindre omredigeringar i sitt

förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket återgivit

de i 11 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente meddelade

föreskrifter angående rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig viss

före den ordinarie anställningen förfluten tid. Efter det kommissionens

berörda förslag avgivits, har Kungl. Magt emellertid i överensstämmelse

med beslut av 1920 års riksdag i kungörelse den 7 maj 1920 (nr 212)

meddelat ett generellt stadgande i förevarande hänseende att gälla för

den civila statsförvaltningen — med vissa angivna undantag däribland

kommunikationsverken — utöver förut meddelade föreskrifter i ämnet.

Till innebörden av denna kungörelse har tagits hänsyn vid avfattande

av föreliggande 11 § i avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl., vilken paragraf i omhaudlade avseende givetvis bör bliva gällande

även för tullpersonalen. Så synes mig ock böra bliva förhållandet med

tvenne andra i tullkommissionens och generaltullstyrelsens reglementsförslag

ej intagna föreskrifter, vilka emellertid förekomma i 11 § av

reglementet för statsdepartement m. fl., nämligen dels om rätt att lör

löneförhöjning tillgodoräkna verksamhet annorstädes än i statstjänst,

dels ock om den tid, till vilken icke skulle få tagas hänsyn vid bestämmande

av i paragrafen avsedd förmån.

12 §:

Senare delen av andra stycket i förevarande paragraf innehåller

ett undantag från den s. k. sneddningsprincipen, av innebörd, att denna

icke skulle tillämpas, då befordran till tjänst inom högre lönegrad inträffade

före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran,

vid vilken sådan tillämpning skett. Detta undantag återfinnes i såväl

kommunikationsverkens avlöningsreglemente som det antagna förslaget

till dylikt, reglemente för statsdepartement m. fl. I tullkommissionens

förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket förekommer

det däremot icke. Anledningen därtill har av kommissionen angivits

vara den, att ifrågakomna undantagsbestämmelse funnits kunna i vissa

fall vid tillämpningen leda till resultat, som finge anses för rättskänslan

stötande. Icke förty anser jag berörda bestämmelser böra även för

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

tullverkets vidkommande bliva gällande. Jag har nämligen dels icke

känt mig övertygad om, att de förutsatta fall, som må hava legat

till grund för tullkommissionens anförda omdöme, skola behöva i verkligheten

inträffa, dels icke kunnat undgå att finna den av kommunikationsverken

förebragta motivering för omförmälda bestämmelse — nämligen

att, därest två befordringar för en och samma person skulle

inträffa med kortare tidsmellanrum än tre år, det skulle innebära ett

oförtjänt gynnande, om sneddningsprincipen i hela sin omfattning vid

båda befordringstillfällena komme till användning — hava fog för sig,

dels ock slutligen i allt fall icke funnit anledning att i förevarande

avseende bringa befattningshavare vid tullverket i annan ställning än

andra jämförliga statstjänstemän.

Tillräckliga skäl för meddelande av ett i 12 § 2 mom. av tullkommissionens

förslag förekommande, efter kommunikationsverkens avlöningsreglemente

avfattat stadgande om bortseende från del av kalenderkvartal

vid tillgodoräknande av tid för befordran till kammarskrivare

från tjänst inom lägre lönegrad synas mig icke föreligga.

I 13 § av tullkommissionens och generaltullstyrelsens förslag till

avlöningsreglemente har ävenledes efter förebild från kommunikationsverken

införts ett medgivande för Kungl. Maj:t att för förvärvande av

särskilt kvalificerad person till viss tjänst eller för sådan persons bibehållande

i tjänst, undantagsvis och såframt tullverkets intressen sådant

oundgängligen fordrade, tilldela honom lön enligt högre lörieklass inom

vederbörande lönegrad än den klass, till vilken han eljest skolat hänföras.

En dylik föreskrift har ansetts påkallad exempelvis av önskvärdheten

att kunna utom den egentliga tjänstemannakarriären förvärva

vetenskapligt och praktiskt kompetenta personer för viktigare poster vid

tullverkets föreslagna laboratorier. För egen del är jag emellertid icke

övertygad om lämpligheten av ifrågavarande föreskrift, vilken i större

eller mindre mån undanhåller vederbörande tjänsteman det medel för''

bevarande av arbetsintresset, som lärer få anses ligga i anordningen

med uppflyttning från lägre till högre löneklass. Jag avstyrker därför

det framkomna förslaget.

13 §:

Därest, såsom jag ifrågasatt, avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. förklaras tillämpligt även å tullpersonalen, komme att beträffande

generaltullstyrelsens tjänstemän inträda en enligt mitt förmenande

för den centrala statsförvaltningen gagnelig skärpning i de av

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tullkommissionen och generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelser om

förflyttning till annan tjänst i så måtto, att dessa tjänstemän skulle

kunna med bibehållen lönegrad förflyttas till annan befattning inom

statsdepartement eller annat centralt ämbetsverk, änskönt tjänstgöromål

därvid icke överfördes från den ena till den andra förvaltningsgrenen.

Å andra sidan bereddes dessa tjänstemän en lindring sålunda, att

deras skyldighet att låta sig förflyttas till befattning, tillhörande tullverkets

lokalförvaltning, kustbevakning eller gränsbevakning skulle förutsätta

kvarstående i den vid förflyttningen innehavande lönegrad, en

lindring, som jag funnit rimlig. — Eu av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

dels på sin tid hos tullkommissionen, dels den 9 december

1920 hos Kungl. Maj:t gjord hemställan, att i det blivande avlöningsreglementet

måtte inryckas en bestämmelse, som i fråga om innehavare

av chefsposter inom tullverket erbjöde garanti mot godtycklig förflyttning

i likhet med för läroverkslärare gällande motsvarande stadgande,

har jag ej kunnat biträda.

16 §:

Jag har till skillnad från tullkommissionen och generaltullstyrelsen

ansett stadgandena i 2 mom. b) av denna paragraf böra i sin helhet

tillämpas jämväl vid tullverket. I desamma komme således icke att

angivas, huruvida och i vad mån Kungl. Maj:t eller generaltullstyrelsen

skulle utöva den i nämnda författaingsrum omförmälda prövningsrätten.

Det har nämligen synts mig icke vara tillrådligt, att, med nu pågående

strävanden att befria Kungl. Maj:t från handläggning av smärre

ärenden, i avlöningsreglementet fastslå, vem som skall vid tullverket

utöva ifrågavarande prövningsrätt, utan torde bestämmelser härom lämpligen

kunna i sinom tid av Kungl. Maj:t särskilt meddelas.

I fråga om tjänstgöringsförbud vid fara för smitta föreskrives i

17 § 3 mom. av tullkommissionens förslag till avlöningsreglemente, att

oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg må utgå till

tjänsteman, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara.

Med hänsyn till pågående utredning angående meddelande av

mer eller mindre generella föreskrifter rörande huru förfaras skall, då

tjänsteman av tuberkulos eller annan smittsam sjukdom förbjudits att

tjänstgöra, har jag emellertid ansett mig ej böra för närvarande tillstyrka

utfärdande för tullpersonalen av särskilda bestämmelser i vidare

omfattning än avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. i sådant

hänseende innehåller.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

18 §:

Enligt tullkommissionens förslag skulle generaltullstyrelsen i fall,

som avses i denna paragraf, bestämma, om och i vad mån avdrag å

tulltjänstemans avlöning finge äga rum. För min del finner jag, liksom

föihållandet var vid behandlingen av 16 §, frågan om bestämmanderättens

utövande böra och kunna tills vidare hållas öppen.

19, 20 §§:

Mot dessa paragrafer svarande 20 och 21 §§ i tullkommissionens

förslag innehålla uttryckliga föreskrifter om att bestämmanderätten i närmare

angivna fall skall omhänderhavas av generaltullstyrelsen. Åven i

berörda fall är det enligt min mening önskvärt, att frågan om denna rätts

handhavaude vid tullverket framdeles avgöres genom av Kungl. Maj:t

utfärdade särskilda stadganden.

21 §:

Enligt nu gällande bestämmelser äga ordinarie tjänstemän i tullverket

årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång

kan ske, åtnjuta semester, generaltulhiirektören, byråcheferna och tjänstemännen

av andra lönegraden inom generaltullstyrelsen envar under en och

en halv månad, tjänstemännen av första lönegraden inom styrelsen ävensom

kvinnliga biträden därstädes envar under eu månad, tjänstemän av

högre grad vid lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen

envar likaledes under eu månad samt tjänstemän av lägre grad såväl

inom styrelsen som vid lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen

envar under femton dagar. Enahanda rätt tillkommer

jämlikt särskilt meddelade bestämmelser dels tjänstemän, förordnade å

befattning på extra stat, samt tjänstemän, förordnade i omedelbar eller

medelbar succession efter å sådan befattning förordnade tjänstemän, dels

ock tjänstemän, som förordnats att uppehålla vissa befattningar i tullverket,

vilka i avbidan på den förestående omorganisationen icke besatts

med ordinarie innehavare, ävensom i succession efter dem förorduade

tjänstemän.

De föreskrifter angående tulltjänstemännens semesterrätt, vilka tullkommissionen

föreslagit och generaltullstyrelsen tillstyrkt, äro av samma

innebörd som de, vilka enligt avlöningsreglementet för kommunikations
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

verken den 19 juni 1919 gälla beträffande tjänstemännen vid dessa verk.

De överensstämma tillika med de för statsdepartementen m. fl. tidigare

godkända stadgandena i ämnet, vilka synas mig böra till alla delar

tillämpas jämväl å tullpersonalen.

Med erinran därom, att kommunikationsverkens personal sålunda

sedan viss tid tillbaka redan tillgodonjöte i stort sett fördelaktigare

semesterförmån än tullpersonalen för närvarande, samt under anförande

därav, att de av den rådande dyrtiden förorsakade ekonomiska

svårigheterna för löntagare blivit — såsom en följd av att tullverkets

lönereglering kommit i efterhand i förhållande till kommunikationsverkens

— i högre grad kännbara för tulltjänstemännen än för personalen

vid de lönereglerade verken, har generaltullstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 10 december 1920 ifrågasatt en åtgärd, som enligt

styrelsens mening skulle, om den också icke vore ägnad att i ekonomiskt

hänseende bidraga till större jämlikhet mellan tulltjänstemännen och

kommunikationsverkens tjänstemän, likväl i annat avseende medföra en

sådan verkan. Styrelsen har nämligen hemställt, att rätt måtte tillerkännas

envar tulltjänsteman, som antingen enligt § 9 i tullverkets

avlöningsreglemente den 18 juni 1910, sådan denna paragraf lyder i

kungörelse den 3 maj 1912 (nr 88), eller enligt särskilt meddelade bestämmelser

ägde rätt till semester vid innehavande ordinarie eller på

förordnande bestridd tjänst, att redan under år 1921 komma i åtnjutande

av sådan förmån i enlighet med bestämmelserna i det av tullkommissionen

föreslagna avlöningsreglementet, i den mån dessa senare bestämmelser

vore för tjänstemannen fördelaktigare än de nu gällande.

Vid tillämpning av ett sådant medgivande borde enligt styrelsens förslag

tjänsteman få anses tillhöra den lönegrad, i vilken hans tjänst

funnes upptagen i en blivande tjänsteförteckning; dock skulle följande

tjänstemän med avseende å semesterrätt hänföras till härefter nämnda

grupper av lönegrader enligt förslaget till avlöningsreglemente, nämligen:

tull förvaltare av nuvarande klasser 1, 2 och 3 gruppen 15 —18

lönegraderna, tullförvaltare av nuvarande klasser 4 och 5 gruppen 6—14

lönegraderna samt, därest och i den mån befattningarna såsom kusteller

gränsbevakningschef, tullfiskal ävensom tull- eller gränsinspektor

komme att indragas och alltså icke bliva upptagna i tjänsteförteckningen,

kust- eller gränsbevakningschef gruppen 15—18 lönegraderna samt tullfiskal

och inspektor gruppen 6—14 lönegraderna. — Gjorda beräkningar

hava utvisat, att den ökade kostnad, ett medgivande i den av generaltullstyrelsen

angivna riktning skulle medföra för statsverket, komme

att, under förutsättning att vikarie i varje fall förordnades och att vikari
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kung!. Maj.is proposition Nr 330.

atsersättning utginge med vid tiden för förslagets framläggande gällande

belopp, uppgå till omkring 118,000 kronor.

Ifrågavarande hemställan finner jag ej tillräcklig anledning att

understödja.

22 §:

Vad angår ordningen för fastställande av bostadsersättning vid

tullverket hava tullkommissionen och generaltullstyrelsen ansett, att, där

överenskommelse mellan tullverket och vederbörande tjänstemän angående

storleken av sådan ersättning icke kunde träffas, frågan därom

borde hänskjutas till den bostadsnämnd, om vilken bestämmelser funnes

meddelade i 23 § 2 mom. av gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken.

Då för tullverket skulle gälla avlöningsreglementet för

statsdepartement in. fl., böra uppstående skiljaktiga meningar i förevarande

hänseende prövas av den bostadsnämnd, vilken enligt 22 § av ifrågavarande

avlöningsreglemente skulle kunna inrättas gemensamt för åtskilliga

andra verk. Tillsättande av en särskild bostadsnämnd för tullverket lärer väl

knappast kunna ifrågasättas, med avseende å de enligt uppgift få tillfällen,

då bostadslägenhet kan av verket upplåtas. För den händelse en dylik

anordning likväl skulle prövas lämplig, borde i så fall givetvis, i likhet

med vad 1902 års löneregleringskommitté förutsatt i fråga om berörda

bostadsnämnd för statsdepartementen in. fl., för vinnande av enhetlighet i

avgörandet av vederbörande frågor nödigt samarbete äga rum mellan

de särskilda nämnderna, något som måhända kunde åstadkommas, därest

bland medlemmarna i den för tullverket avsedda nämnden funnes eu

eller annan, vilken jämväl vore medlem av kommunikationsverkens eller

statsdepartementens m. fl. bostadsnämnd. Stadgandena rörande bostadsnämnd

äro emellertid i 22 § b) av omförmälda avlöningsreglemente så

avfattade, att hinder icke skulle möta att låta även kommunikationsverkens

bostadsnämnd handlägga bostadsfrågorna vid tullverket.

23 §:

Det närmare handhavandet av prövningsrätten beträffande tillhandahållande

av bränsle åt tulltjänsteman synes mig böra, i olikhet med vad

tullkommissionen och generaltullstyrelsen ansett, fastställas i av Kungl.

Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser, på sätt i föreliggande avlöningsreglemente

föreskrives beträffande befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

201

24 §:

Enligt för närvarande gällande bestämmelser äro förste vaktmästare

och vaktmästare hos generaltullstyrelsen ävensom tjänstemän av lägre

grad vid lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen tillerkända

rätt till uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning

till visst belopp. I stället för dessa bestämmelser skulle enligt tullkommissionens

efter förebild från kommunikationsverken upprättade förslag

gälla, att tjänstemän, som enligt av generaltullstyrelsen meddelade

föreskrifter vore pliktiga att under tjänstutövning vara iförda tjänstedräkt,

skulle kunna mot ersättning enligt grunder, vilka bestämdes av

Kungl. Maj:t, erhålla för ändamålet erforderliga klädespersedlar eller

materialier, varjämte vissa persedlar, som icke vore hänförliga till vanlig

beklädnad, ävensom tjänstetecken och dylikt skulle kunna till personalen

utlämnas som lån. Detta tullkommissionens förslag har i väsentlig del

blivit föremål för invändningar av generaltullstyrelsen, som funnit sig

böra ifrågasätta, huruvida icke för de tjänstemän av 1—9 lönegraderna,

vilka enligt av generaltullstyrelsen meddelade bestämmelser skulle vara

skyldiga att under tjänstgöring vara iförda tjänstedräkt, den nuvarande

förmånen av rätt till fri sådan in natura eller ersättning därför till visst

belopp kunde få bibehållas. Vad beträffar övriga tjänstemän, vilka

nyssnämnda skyldighet skulle åligga, liksom ock i fråga om tjänstemännens

rätt att såsom lån erhålla vissa persedlar, har styrelsen däremot

biträtt tullkommissionens förslag. I samband härmed ber jag få

anmäla, att Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en till Kungl.

Maj:t ställd, den 9 december 1920 dagtecknad skrift hemställt, att i

händelse förmånen av fri uniformsbeklädnad in natura eller ersättning

därför till visst belopp komme att vid tullverket bibehållas, densamma

måtte utsträckas att tillkomma jämväl de tjänstemän av grupp I, för

vilken uniformeringsplikt bleve stadgad.

Den uppfattning, generaltullstyrelsen hyst i frågan om den lägre

personalens tjänstebeklädnad, har jag funnit mig icke kunna dela, på

grund av den skiljaktighet, som vid frågans lösning i överensstämmelse

därmed skulle uppstå med hänsyn till förhållandena icke blott vid kommunikationsverken

utan även vid åtskilliga andra verk. Jag anser mig

alltså böra avstyrka generaltullstyrelsens förslag härutinnan. Emellertid

vill jag fästa uppmärksamheten därå, att med tillämpning av de i förevarande

paragraf intagna bestämmelser tulltjänsteman torde få möjlighet

att hos tullverket erhålla behövliga tjänstepersedlar eller materialier

därtill, som anses icke böra utlämnas såsom lån, för självkostnadspris

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

2)02

Kitngl. Maj:ts proposition Nr 330.

eller i särskilda fall till och med för pris därunder. Om utverkande av

medel för sistberörda ändamål kommer jag ätt i annat sammanhang

göra hemställan.

25 §:

I förevarande paragraf av avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. är föreskrivet, att tjänsteman må vid skada till följd av

olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erhålla erforderlig

läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t meddelar.

Emellertid är till denna föreskrift fogat det tillägg, att, i den mån

vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra

ifrågakomma, till efterrättelse skall lända vad Kungl. Maj:t och riksdagen

därutinnan besluta. Enligt vad som framgår av motiveringen

till nämnda paragraf har nämligen 1902 års löneregleringskommitté

ansett (bet. LXII, sid. 64—65), att, därest inom en viss förvaltningsgren

förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. för närvarande är

medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i allmänhet

komme att gälla, nämnda förmån icke skulle upphävas. Enär

bland de för tullverket för närvarande gällande avlöningsvillkor förekommer

ett stadgande därom, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

lämnas, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,

åt tjänstemän av lägre grad men ej åt deras familjer, anser jag

med hänsyn till löneregleringskommitténs nyssberörda uttalande det böra

särskilt medgivas, att tjänsteman vid tullverket, tillhörande någon av

1—8 lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelning B,

ävensom gränstullmästare må även i andra fall än vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på tullverkets

bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan

dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av tullverkets

medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

Dessa speciella föreskrifter böra lämpligen inrymmas i den kungörelse,

som angiver de verk, å vilkas befattningshavare reglementet

skall äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

20 3

21 §:

Till tullkorumissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag till

lydelse av de mot denna paragraf svarande stadganden skulle vid ett

godkännande för tillämpning å tullpersonalen av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. komma ett tillägg av

innebörd, att ersättning i det i paragrafen omhandlade hänseende skall

kunna utgå förutom i vissa särskilt angivna fall jämväl då tjänsteman i

allmänhet ålagts förändrad bostadsort. Tillägget, som ursprungligen

härrör från ett provisoriskt avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket

av den 22 juni 1920 (nr 493), lärer icke bliva utan all betydelse

för tullverkets del.

Omedelbart efter denna paragraf hava tullkommissionen och generaltullstyrelsen

i sina förslag till avlöningsreglemente infört en från

kommunikationsverkens motsvarande reglemente hämtad bestämmelse,

att. tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande den i reglementet

angivna kallortsklass VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet

att i särskilt hög: grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska

förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

kallortstraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag. En sådan

bestämmelse finner jag böra förekomma vid tullverket, vars å berörda

orter stationerade personal lärer icke sällan nödgas förrätta tjänsten

under omständigheter, vilka måste anses väl motivera en extra gottgörelse

sådan som den nu avsedda. Bestämmelsen bör få sin plats

bland de till avlöningsreglementet anslutna speciella föreskrifterna.

29 §:

Ersättning för övertidsarbete skulle kunna tillerkännas, enligt

kommissionens förslag tjänsteman, tillhörande någon av 1-—-14 lönegraderna,

enligt generaltullstyrelsens förslag tjänsteman i någon av

1—13 lönegraderna samt enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente

och avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. tjänsteman

i någon av 1—12 lönegraderna. Olikheten sammanhänger med tullkontrollörernas

placering i lönegrad. Kontrollörerna i tullverket hava

nämligen, av såväl tullkommissionen som generaltullstyrelsen ansetts

böra i likhet med kontrollörer i andra verk kunna komma i åtnjutande

av ersättning för övertidsarbete.

Då jag icke finner tillräckligt skäl hava förebragts för medgivande

av övertidsersättning åt tullkontrollörerna, vilka i det förslag till tjänsteförteckning,

jag senare kommer att framlägga, upptagits i 13 lönegraden.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330-

erfordras icke för tullverkets del någon ändring i de bestämmelser, som

återfinnas i förevarande paragraf.

Tullkommissionens och generaltullstyrelsens förslag till avlöningsreglemente

innehålla tillika bestämmelser om utbetalning åt vissa befattningshavare

vid tullverket av dels premier för ekonomiskt gynnsam

hushållning med materialier eller förbrukningsartiklar, dels ersättning

efter ackord eller beting, dels ock stenografarvode. Vad sålunda föreslagits

har jag emellertid ansett mig icke böra upptaga. Däremot har

jag med hänsyn till legornas vid tullverket bibehållande tills vidare

funnit nödvändigt att till avlöningsreglementet anknutna speciella föreskrifter

utfärdas därom, att beloppet av anslag, som vid vissa tjänster

vid tullstaten erfordras till lega för fortskaffningsmateriell må bestämmas

av generaltullstyrelsen att utgå av för sådant ändamål särskilt anvisade

medel samt att anslag, som nu är sagt, skall utgå till den, som förrättar

tjänsten, såvida icke tjänsten bestrides på förordnande, i vilket fall

ordinarie innehavare därav må kunna vid anslaget bibehållas, mot det

att han tillhandahåller vikarien, vad som för anslaget skall hållas.

30 §:

Denna paragraf, som saknas i såväl tullkommissionens som generaltullstyrelsens

förslag till avlöningsreglemente för tullverket, synes mig

emellertid behövlig även med hänsyn till nämnda verk, där i paragrafen

behandlade slag av arvoden äro avsedda att redan vid den nya organisationens

ikraftträdande bestämmas att utgå till tullfiskalerna och tullverkets

ombudsman, där de tillika innehava ordinarie befattning i tullverket,

samt föreståndarna för tullverkets laboratorier i Göteborg och

Malmö ävensom till gränstullstationsföreståndare, vartill, efter vad jag

tidigare berört, skulle liksom för närvarande avses vid gränsbevakningen

tillika tjänstgörande personal.

34 §:

Enligt denna paragraf skulle grunderna för avlöningsförmånerna

för icke-ordinarie befattningshavare komma att fastställas av Kungl.

Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Magt överlåtit bestämmanderätten

härutinnan på generaltullstyrelsen, i stället för att enligt de

tidigare förslagen till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket

ifrågavarande förmåner skulle fastställas av generaltullstyrelsen, såframt

ej Kungl. Maj:t funnit sig böra meddela bestämmelser i sådant hänseende.

Jag förordar för tullverkets del den förstnämnda formuleringen.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

205

35 §:

Beträffande bestämmelserna i denna paragraf ber jag få erinra om

vad jag förut särskilt anfört i det ämne, paragrafen omfattar.

36 §:

Vid denna paragraf torde uppmärksamheten böra fästas därå, att

det i 2 § 3 mom. förekommande stadgande om avlöningens utbetalning

månadsvis i efterskott bör enligt nyligen gillad grundsats medföra, att

vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande för tullverkets vidkommande

varder till tjänsteman, som dessförinnan ägt uppbära någon

del av avlöningen i förskott, på statsverkets bekostnad utbetalat ett

belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning,

han omedelbart före denna tidpunkt innehade, uppburit i förskott för

den månad, då det nya avlöningsreglementet träder i kraft, därest de

dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande.

Om beviljande av för ändamålet erforderliga medel kommer jag att vid

behandlingen av frågan om tullverkets utgiftsstater för år 1922 göra

närmare hemställan. I

I 8 § 1 mom. av samtliga förut omförmälda förslag till avlöningsreglementen

göres efter förebild av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

hänvisning till en vid respektive reglemente fogad tjänsteförförteckning,

däri angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning

är att hänföra.

Det förslag till sådan förteckning, som tullkommissionen framlagt,

har beledsagats av ett allmänt uttalande (IV: sid. 113), däri kommissionen

— i anledning av bland annat ett yttrande av 1915 års kommission

för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.

verk (kommissionens betänkande sid. 32), att de lägsta grupperna bland

tjänstemän med högre kompetens, såsom vid statens järnvägar stationsoch

kontorsskrivare samt manliga ritare, vid postverket postexpeditörer,

vid telegrafverket assistenter och vid tullverket kammarskrivare, borde

ställas på ett i det stora hela likartat plan — hävdat den uppfattning,

att tullverkets tjänstemän borde, med hänsyn ej mindre till beskaffenheten

av det arbete, som ålåge dem, än även och framför allt till den

säregna förtroendeställning, de intoge såsom statsverkets målsmän gentemot

trafiken, få liksom hitintills vara i åtnjutande av en särskild lönenivå,

något högre än den för flertalet andra verk gällande.

Generaltullstyrelsen åter har vid framläggandet av sitt förslag till

Tjänsteför*

teckning till

avISniigtreg

lemen tet.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33ti.

tjänsteförteckning till eu början erinrat därom, att, då Kungl. Maj:t

den 5 december 1919 anbefallde generaltullstyrelsen att avgiva yttrande

över tullkommissionens förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän

vid tullverket, särskild hänvisning lämnades till vederbörande departementschefs

anförande i ämnet till statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag (U. IV: sid. 6). Enligt detta hade departementschefen

efter förberedande granskning av tullkommissionens förslag till löneplam

och tjänsteförteckning funnit närmare övervägande böra ske, huruvida

icke en längre gående differentiering av tjänsterna i tullverket på

olika lönegrader än som av tullkommissionen ifrågasatts, borde genomföras.

Härjämte hade departementschefen uppmärksammat, att åtskilliga

av de i tjänsteförteckningen upptagna befattningarna föreslagits till

avlöning enligt högre lönegrad än som med hänsyn till de för respektive

befattningars utövande erforderliga kvalifikationerna kunde anses

erforderligt. En revision av ifrågavarande förteckning efter förslag av

generaltullstyrelsen hade därför synts departementschefen vara av behovet

påkallad, innan något förslag i ärendet framlades för riksdagen; och

borde därvid eftersträvas att i avlöningshänseende vinna full motsvarighet

mellan befattningshavarna i tullverket och med dessa jämförliga

befattningshavare inom de redan lönereglerade kornmunikationsverken.

I fortsättningen har generaltullstyrelsen uttalat (U. IV: sid. 50), att de

sålunda lämnade direktiven utgjort hinder för generaltullstyrelsen —

som nämligen ansett beska!!’enheten av och ansvaret vid det tull tjänstemännen

åliggande arbete i allmänhet och särskilt den viktigaste grenen

av detsamma, tullbehandlingsarbetet, innebära synnerligen vägande skäl

för bibehållande av den högre ställning i avlöningshänseende, vilken

sedan gammalt tillkommit tullpersonalen i jämförelse med personalen

vid kornmunikationsverken — att vid omarbetningen av kommissionens

förslag till tjänsteförteckning tillmäta åt dessa och andra för samma

uppfattning anförda, likaledes betydelsefulla skäl den verkan med avseende

å de särskilda tjänstegradernas placering å löneskalan, vilken

styrelsen eljest kunnat finna berättigad. Styrelsen hade dock ansett

sig icke kunna underlåta att i någon mån taga hänsyn till n}7ssberörda

skäl; och styrelsen trodde sig hava hos fyra representanter för kommunikationsverken,

vilka styrelsen vid behandlingen av vissa lönefrågor

vid tullverket anlitat för upplysningars meddelande, funnit en viss förståelse

för denna uppfattning, även om de icke ansett sig kunna uttala

sin anslutning i allo till det förslag, styrelsen stannat för. Beträffande

samma förslag har generaltullstyrelsen, enligt vad av dess yttrande fram
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Rungl. Mwj:ts proposition Nr 330.

går, berett representanter för de olika grupperna av tullpersonalen tillfälle

att framföra sina synpunkter (U. IV: sid. 55).

Såväl tullkommissionen som generaltullstyrelsen har ingående motiverat

de olika delarna av sitt förslag till tjänsteförteckning (IV: sid. 114

o. f.; U. IV: sid. 57 o. f.).

I anledning av vad tullkommissionen i ämnet ifrågasatt, har generaldirektören

vid statens järnvägar i en till chefen för civildepartementet

ställd, den 31 januari 1920 dagtecknad skrivelse, vilken blivit till dåvarande

chefen för finansdepartementet överlämnad, inlagt sin bestämda

gensaga mot den av kommissionen uttalade grundsats, att tullverkets

tjänstemän borde på grund av någon särställning få vara i fortsatt åtnjutande

av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet andra

verk gällande, samt i överensstämmelse därmed framhållit, att de platser

i löneskalan, som kommissionen med tillämpning av berörda grundsats

tilldelat åtskilliga befattningshavare vid tullverket, icke syntes kunna

godkännas vid en jämförelse med motsvarande befattningar vid kommunikationsverken,

om hänsyn toges till respektive befattningars vikt

och betydelse.

Till belysande av skiljaktigheterna mellan å ena sidan de av tullkommissionen

och generaltullstyrelsen framlagda förslagen till tjänsteförteckning

ävensom dessa förslag inbördes, samt å andra sidan den

för kommunikationsverken enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 4 juni

1920 (nr 253) för närvarande gällande tjänsteförteckning bär jag låtit

utarbeta en uppställning utvisande den gruppering i lönegrader, som i

de olika tjänsteförteckningarna ägt rum beträffande befattningar vid tullverket,

postverket och statens järnvägar. Med avseende å denna uppställning,

vilken jag ber att här få förete, må upplysas, dels att benämningarna

å tulltjänsterna blivit för tydlighets skull i såväl tullkommissionens

som generaltullstyrelsens förslag upptagna så, som de blivit av

mig vid behandling av tullverkets titelfråga tillstyrkta, eller, beträffande

personal vid kustbevakningen, av generaltullstyrelsen ifrågasatta, dels att

de i tullkommissionens förslag inom parentes införda befattningar utgöra

sådana tulltjänster, som visserligen föreslagits av kommissionen men

icke förordats av generaltullstyrelsen, dels ock slutligen att beträffande

lönegraderna för kvinnliga befattningshavare över hela linjen verkställts

den förskjutning i numreringen, som föranletts av den tidigare omnämnda,

på uttalande av 1902 års löneregleringskommitté grundade

åtgärden att inrätta en ny lägre grad under den lägsta vid kommunikationsverken

för dessa slag av befattningshavare nu förekommande.

Departement*-

chefen

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj-ts proposition Nr 330.

Lönegrad

Befattningar vid

Tullverket

Postverket

Statens .järnvägar

Tullkommissionens

förslag

Generaltullstyrel- sens förslag

A. Manliga be- fattningshavare.

l:a lönegraden .. ,

Brevbärare

Expeditionsvakt

Banvakt

Eldare å ängfärja

Expeditionsvakt

Förråds vakt

Ledningsvakt

Matros

Stationskarl

Vagn- o. stallkarl

2:a lönegraden..

(Packhuskarl)

Kustvakt

Postiljon

Maskin- och pann- skötare

Maskinvakt å ång- färja

Portvakt

1

Rorgängare i

Timmerman å |

ångfärja

Trafikbiträde

Vagnskötare

3:e lönegraden . ■ ,

(Packhnskarlsför-

man)

Tillsyningsman

Brevbärarförman

Förste expedi- tionsvakt

Värdebrevbärare

Ban förman

Förrådsförman

Förste expedi- tionsvakt

1

Förste portvakt

Lokomotiveldare

Reparatör

Trädgårdsförman

4:e lönegraden . .

Förste kustvakt

Kustvakt

Förste kustvakt

Förste postiljon

Konduktör

Kontorsbiträde

Maskinskötare å

ångfärja

Stallförman

Stationsförman

Stationsmästare

av klass 7

Vagn förman

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

209

Befattni

n g a r vid

Lönegrad

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar j

Tullkommissionens

förslag

Generaltullstyrel- sens förslag

i

I

1 5:e lönegraden . .

’

------------ . — -

Gränsuppsynings-

man

Tillsyningsman

,

Gränsuppsynings-

man

Tulluppsynings-

man

Bokbinderiförman

Tryckeriförman

Överpostiljon

Bangård smästare j

Banmästare

Förste kontors- bi träde

Förste reparatör

Ledningsförman

Tågmästare

Verkstadsförman

i

Tulluppsynings-

Kustuppsynings-

Stationsmästare

Förrådsmästare

6 e lönegraden ..

man

man

Tran sportmftstare

Förstebanmästarei

Lokomotivförare j

Maskinist

Stationsmästare !

av klass 6

Tredje maskinist ]

å ångfärja

Tredje styrman

Trädgårdsmästare

Vagngårdsmästare!

Gränsöveruppsy-

ningsman

Gränsöveruppsy-

ningsman

Faktor

- j

— ... .

^ Kustuppsynings-

Kustöveruppsy-

..

| 7:e lönegraden ..

man

Tullöveruppsy-

ningsman-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

8:« lönegraden . . .

i

l •

1

Gränstullmäslare

Tullmästare

Postexpeditör

.

Kontorsskrivare

Ledningsmästare

Ritare

Stationsskrivare

Vagnmästare

Verkstadsmästare

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 käft. (Nr 330.) 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:is proposition Nr 330.

B e f a t t n

ingar vid

Lönegrad

Tullverket

Postverket

j Tullkominissionens

förslag

General tullstyrel - sens förslag

Statens järnvägar

j 9e lönegraden-.

|

Gränstullmästare

Kustöveruppsy-

ningsman

Materialförvaltare

Tullmästare

Materialförvaltare

Andre maskinist

å ångfarja

Andre styrman

Lokomotivmästare

Stationsinspektor

av klass 4 B

Stationsmästare

av klass 5

Överbanmästare

10 e lönegraden. ■ j

Kammarskrivare

Kammarskrivare

Förste postexpe- ditör

Bokhållare

Förste stations- skrivare

!

ll:e lönegraden,. 1

i

Postmästare av

klass 4

Förste bokhållare

Förste telegrafist

Stationsinspektor

av klass 4 A

Övermaskinist av

klass 2

Tullförvaltare av

Tulliiskal

Kontrollör

Förste styrman av

klass 4

Tullförvaltare av

Postmästare av

klass 2

12e lönegraden..

klass 4

klass 3

Stationsinspektor j

av klass 3

Underingenjör

Underinspektör

Övermaskinist av- klass 1

Aktuarie

Aktuarie

Aktuarie

Aktuarie

Notarie

Notarie

F örrådsförvaltare

Byråassistent

Registrator

Kustbevaknings-

Notarie

Distriktskassör

Revisor

kontrollör

Registrator

Registrator

Revisor

Expeditionsföre-

ståndare

13e lönegraden..

Revisor

Tullförvaltare av- klass 3

Tullkassör

Tullkontrollör

Revisor och bok- hållare

Förste styrman av

klass 1

Kassör

Kontrollör

Notarie

Registrator

Revisor

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 330.

211

Befattni

n g a r vid

Lönegrad

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar j

I . Jii • Kra &.?''*>

Tullkommissionens

förslag

Generaltullstyrel- sens förslag

i4;e lönegraden .

- ■

Tullförvaltare av

klass 3

Tullkontrollör

Förste tullkon- trollör

Förste kontrollör

Postmästare av

klass 2

,

I

Baninspektor

Distriktskamrer

Elektroingenjör

Förrådsförvaltare ]

Konstruktör

Maskininspektor j

Stationsinspektor j

av klass 2

V erkstadskamrer

lire lönegraden..

j Förste tullkon- trollör

Tullförvaltare av

klass 2

Förste revisor

Gränsbevaknings-

chef

Kamrerare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare av

klass 2

Tullöverkontrollör

- ......

Förste aktuarie

Intendent

Postmästare av

klass 1

Sekreterare

Överkontrollör

Befälhavare av

klass2åångfärja

Förrådskontrollör

Förste aktuarie

Förste kontrollör

1

Förste revisor

Intendent

Kamrer

Milkontrollör

Sekreterare

Stationsinspektor

av klass 1

16:e lönegraden..

Byråinspektör

Chef för statistiska

avdelningen

Förste revisor

Kamrerare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullöverkontrollör

Byråinspektör

Chef för statistiska

avdelningen

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörsassi-

stent

Tullförvaltare av

klass 1

Tullinspektör

Tullkommissarie

Ombudsman

Överpostmästare

Baningenjör

Befälhavare av

klass låångfärja

Byråingenjör

Chef för statistiska

kontoret

Maskiningenjör

Signalingenjör

Telegrafingenjör

Trafikinspektör

Överinspektör

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

1

Lönegrad

Befattningar vid

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tullkommissionens

förslag

Generaltullstyrel- sens förslag

... ; ,

''■ i.r i. -u''-v

17e lönegraden..

Förste sekreterare

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare av

klass 1

Tullinspektör

Tullkommissarie

Förste sekreterare

Övertullförvaltare

Förste intendent

Distriktssekrete-

rare

F örrådsintendent

Förste baningen- jör

Förste byråingen- Jör

Förste maskin- ingenjör

Förste sekreterare

Förste trafikin- spektör

Lantmätare

Överinspektör

18:e lönegraden..

T ullöverinspektör

T ullöverinspektör

Byrådirektör

Arkitekt

Byrådirektör

Ombudsman

Överkontrollör

19:e lönegraden..

I

Postdirektör

1

20:e lönegraden..

Byråchef

(Distriktchef)

Tulldirektör

,,, ... ,0 ;■

Byråchef

Tulldirektör

1

Byråchef

''

Bandirektör

Byråchef

Förste byrådirek- tör

Maskindirektör

Trafikdirektör

B. Kvinnliga be- fattningshavare.

l:a lönegraden ..

‘

v-, ''•-* ,

2 a lönegraden .

__ 1

" 1

Kontorsbiträde | Kontorsbiträde

1

Kontorsbiträde ''

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositon Nr 330. 213

Lönegrad

Befattningar vid

Tullverket

|

Postverket | Statens järnvägar

1

Tullkommissio- nens förslag

Greneraltullstyrel- sens förslag

åe lönegraden ..

Kanslibitrii.de

Kanslibiträde

Kanslibiträde

t

Kansl ibiträde

4:e lönegraden ..

(Biträde av klass 1)

—

|

ö:e lönegraden .. I

Kontorsskrivare

■

Kontorsskrivare

Postexpeditör

Kontorsskrivare

Ritare

6:e lönegraden .. j

—

__

Förste postexpe- ditör

|

Bokhållare

7:e lönegraden .. j

—

Postmästare av

klass 4

j

8:e lönegraden .. j

!--

Postmästare av

klass 3

I

Vidkommande först förhållandet mellan tullkommissionens och

generaltullstyrelsens förslag, utvisar den företedda uppställningen, att

det senare förslaget liar dels de befattningar, som enligt båda förslagen

skulle förefinn as, fördelade på något flera lönegrader än det förra, dels

icke mindre än nitton befattningar placerade i lägre lönegrad än tullkommissionens

förslag, därav tre nedflyttats mera än en lönegrad. Vad

vidare angår förhållandet mellan generaltullstyrelsens förslag och de

båda kommunikationsverkens tjänsteförteckningar, skänker uppställningen

det intryck, att en höjning i en del fäll skett till tullverkets fördel

i förhållande till de för postverket och statens järnvägar bestämda

grupperingarna, medan beträffande åtskilliga befattningar, huvudsakligen

sådana som avsetts för verkens styrelser, någon olikhet beträffande lönegraderna

icke åvägabragts. I fråga om allenast en befattning vid tullverket

synes hava förekommit en sänkning till lönegrad närmast under

den, vari motsvarande befattning vid ett av nämnda kommunikationsverk

finnes upptagen.

Det lärer icke kunna bestridas, att den jämförelse, som nu gjorts,

ger anledning till den slutsats, att den av generaltullstyrelsen upprättade

tjänsteförteckningen måste, för att ej alltför stor olikhet skall i lönehänseende

bliva rådande mellan tullverket och kommunikationsverken, i vissa

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

avseenden underkastas omarbetning. Med hänsyn därtill, att de funktioner,

som i de olika verken påvila till det yttre likartade befattningar, i många

fall äro till sin natur alltför skil jaktiga, bör emellertid eu dylik omarbetning

företagas med en viss varsamhet. Att enbart efter den allmänna

beskaffenheten av det arbete, som tillhör en tjänst eller till och med

allenast efter benämningen å denna bestämma tjänstens hänförande till

en och samma lönegrad, i vilket verk den än förekommer, låter sig tydligen

icke rättvisligen göra. Denna uppfattning synes ock tidigare hava

gjort sig gällande bland annat vid fastställandet av lönegraderna för de

nu ifrågavarande kommunikationsverken. Så hava exempelvis, efter vad

den här företedda tjänsteförteckningen utvisar, kontrollör, förrådsförvaltare

och förste kontrollör vid postverket upptagits i respektive 12, 13 och

14 lönegraderna, medan de likabenämnda befattningarna vid statens järnvägar

placerats i respektive 13, 14 och 15 lönegraderna.

Den omarbetning av tullkommissionens förslag till tjänsteförteckning,

vilken generaltullstyrelsen verkställt, har emellertid, såsom det

uppgivits, föregåtts av långvariga och ingående överläggningar mellan

styrelsen samt tjänstemän av skilda grader vid tullverket, postverket

och statens järnvägar. Änskönt den därför torde kunna förutsättas

vara verkställd efter avvägande i varje särskilt fall av det inbördes

reella väi*det av arbetet och ansvaret vid de olika befattningarna i de

skilda verken, eu förutsättning, som för övrigt vinner stöd i den av

styrelsen lämnade omfattande motiveringen i ämnet, är jag ändock

ej övertygad om att icke ett avsevärt antal befattningar blivit för högt

placerade på löneskalan. Så svnes mig i regel vara förhållandet med

befattningar i lägre grader från och med kammarskrivare. Efter förnyad

möjligast omsorgsfull prövning av befattningarnas i de olika verken

förhållande till varandra — därvid jag icke kunnat undgå att jämväl beakta

den mera grannlaga ställning, som flertalet tull tjänstemän torde i

jämförelse med andra verks motsvarande befattningshavare i många avseenden

intaga — har jag därför företagit en tämligen genomgående

nedflyttning av berörda lägre tjänster. Därjämte har jag i fråga om vissa

högre befattningar verkställt en liknande sänkning. Beträffande placeringen

av befattningarna vid kustbevakningen ber jag emellertid fä särskilt

framhålla, att denna icke är att anse såsom definitiv, i det att inordnandet

av dessa befattningar i löneplanen fått bero allenast av den nuvarande

avlöningen vid desamma, Sedan vid en blivande omorganisation av

kustbevakningen blivit klargjort, vilka kompetensfordringar och förpliktelser,

som höra fastställas för personalen därstädes, måste det tagas

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 IT»

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

under övervägande, huruvida en förbättrad löneställning för denna kan

vara lämplig. I övrigt torde jag i fråga om tjänsteförteckningen höra

angiva min ställning till följande på särskilda omständigheter grundade

förslag till förändringar.

Som jag tidigare berört, har generaltullstyrelsen biträtt ett av

tullkommissionen framlagt förslag om ersättande av de nuvarande två

sekreterare änsterna hos styrelsen med förste sekreterarbefattningar.

Tullkommissionen hade såsom skäl för berörda utbyte anfört (IV: sid.

126), att dessa befattningars innehavare, av vilka skulle komma att

fordras avlagd juris kandidatexamen, iutoge ställning såsom byråchefs

närmaste man och ställföreträdare, samt att en av dem dessutom skulle

bestrida befattningen såsom tullverkets ombudsman. Yad sålunda åberopats

synes mig icke innebära nöjaktig anledning för höjning av

sekreterarnas tjänsteställning, särskilt som. jag tidigare uttalat mig mot

en förening av sekreterar- och ombudsmannabefattningarna. Jag

finner mig därför böra hemställa om deras hänförande under hittillsvarande

benämning till 15 lönegraden, vilken anses motsvara den nuvarande

s. k. andra normalgraden.

En förändring, som jag däremot finner önskvärd, avser befattningen

såsom gränstullmästare eller, såsom den för närvarande benämnes,

gränsöveruppsyningsman i Haparanda tullkammardistrikt. Angående

denna befattning, vilken såsom förut angivits, av tullkommissionen placerats

i 9 lönegraden men av generaltullstyrelsen nedflyttats till 8

lönegraden tillika med tullmästare, hava tvenne gränsridare, enligt uppgift

på personalens i nyssnämnda tullkammardistrikt vägnar, i eu till

chefen för finansdepartementet ställd skrift den 20 september 1920 gjort

vissa uttalanden, vilka jag till väsentliga delar bär återgiver med utbytande

likväl, där så erfordras, av de i skriften förekommande tjänstebenämningar

mot de av mig i annat sammanhang föreslagna:

»Tullmästamas tjänstgöring utföres i regel direkt under närmast högre tjänsteman,

dock att å platser, där han är ensam befälsperson, utföres av honom mera

självständigt befäl men med blott några få underordnade, vadan tullmästarens arbete

icke är så starkt framträdande. Annorlunda ställer det sig med gränstullmästaren

— den enda i landet — vilken utövar självständigt befäl över en personal om icke

mindre än 5 gränsöveruppsyningsmän och 109 ordinarie gränsuppsyningsmän, vartill

under vissa tider av året kommer ett tiotal extra ordinarie personal samtliga utposterade

längs riksgränsen på en sträcka av 460 kilometer. Visserligen är tullförvaltaren

chef för gränsbevakningen, men gränstullmästaren har dock ett mycket

ansvarsfullt och krävande arbete som förman och ledare av en bevakningspersonal

av omnämnd storlek. Han är föredragande inför tullförvaltaren uti alla frågor, som

röra bevakningen: det är således på gränstullmästarens intresse och förmåga det

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''630.

beror, huruvida gränsbevakningen i sin helhet är som den bör vara. Ävenså åligger

det honom att efterse och beivra förseelser, som begås av personalen.

Slutligen åligger det gränstullmästaren att minst två gånger årligen inspektera

de längst avlägsna posteringarna samt de övriga så ofta det påfodras under vilka

väderleksförhållanden som helst. Dessa resor ända långt norr om trädgränsen i sträng

kyla äro minst sagt inga lustresor, och en tjänst med sådana åligganden torde vara

föga eftersträvansvärd, därest den ej erhåller en plats på löneskalan, som något så

när motsvarar dess verkliga uppgifter.

Härvid får ej lämnas ur räkningen den omständigheten, att det för bevakningskåren

i sin helhet är av ej oväsentlig betydelse, att dess första man, hos vilken

den så ofta måste söka råd och stöd, särskilt när det gäller undersökningar och

utredningar om begångna förbrytelser mot gällande författningar, även gentemot

allmänheten innehar en ställning, som stöder honom i hans grannlaga förehavanden;

och som gränsbevakningens högste tjänsteman av lägre grad borde han enligt vårt

förmenande på löneskalan vara nära om ej jämställd med kammarskrivare.»

Vad jag härav och jämväl i övrigt inhämtat i fråga om vikten

av och ansvaret vid den ifrågavarande befattningen, föranleder mig att

tillstyrka dess kvarstående å den plats i tjänsteförteckningen, som tullkommissionen

för densamma anvisat, nämligen i 9 lönegraden.

Förutom berörda förändringar ävensom sådana, vilka föranledas av

att framförda förslag om nyinrättande eller indragning av tjänster vid

kustbevakningen ej nu bragts under omprövning, torde en del kompletteringar

av generaltullstyrelsens förslag till tjänsteförteckning vara påkallade

av vissa av mig gjorda hemställanden om inrättande av nya slag av tjänster.

Jag syftar härmed dels på de för utförande av handräckningsbestyr hos styrelsen

avsedda befattningarna såsom expeditionsvakt och förste expeditionsvakt,

vilka synas mig böra hänföras till samma lönegrader som de likabetecknade

befattningarna vid de centrala verken och kommunikationsverken,

således till respektive 1 och 3 lönegraden för manliga befattningshavare,

dels ock på den tjänst, för vilken den nytillkomna 1 lönegraden för kvinnliga

befattningshavare reserverats, nämligen befattning såsom skrivbiträde

enligt 1902 års löueregleringskommittés terminologi (LXI1: sid. 43). Slutligen

böra tullfiskalstjänsterna, vilka enligt av mig i det föregående gjord

hemställan skulle förändras till arvodesbefattningar, ur generaltullstyrelsens

ifrågavarande förslag utgå.

En sammanställning av mina förslag med avseende å de olika

befattningarnas placering i tjänsteförteckningen, jämförda med generaltullstyrelsens

motsvarande förslag, utvisar följande:

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 217

Befattningar

Lönegrader enligt

förslag av

i

Befattningar

i

Ilönegrader enligt

förslag av

departe-1

ments- chefen 1

general-

tull-

styrelsen

departe-1

ments- ;

chefen |

general-

tull-

styrelsen

Manliga tjänstemän.

Tullkontrollör.....................j

13

13

Expeditionsvakt..................

1

—

Förste tullkontrollör............

14

14

Kustroddare .....................

1

1 2

Byråinspektör.....................

15

16

Kustvakt...........................

2

2 4

Förste revisor.....................|

15

15 i

| Tillsyningsman ..................

2

3

Gränsbevakningschef .........

15

15 |

| Vaktmästare å kustbevak-

Kamrerare ........................|

15

15

ningsångare.....................

2

Kustbevakningschef............

15

-

Förste expeditionsvakt.........

3

. -

Sekreterare........................

15

31 7

Gränsuppsyningsman .........

4

5

Tullbevakningsinspektör......

15

15

Tulluppsyningsman ............

4

5

Tullförvaltare av klass 2 ...

15

15

Kustuppsyningsman .....,.......

5

ti

Tullöverkontrollör...............

15

15

Gränsöveruppsyningsman ...

6

7

Chef för statistiska avdelnin-

,

Kustöveruppsyningsman ......

6

7

gen ..............................

16

16

i Tullkontorist .....................

6

7

Tullbevakningschef ............

16

16

j Tullöveruppsyningsman ......

6

7

Tulldirektörsassistent .........

16

16

! Överuppsyningsman å kust-

Tullförvaltare av klass 1 ...

16

16

bevakningsångare ............

7

Tullinspektör.....................

16

16

| Materialförvaltare...............

8

9

Tullkommissarie........ .........

16

16

Tullmästare .....................

8

8

Tullöverinspektör ...............

17

18

it

* 8

17

17

9

10

20

20

Tullförvaltare av klass 4

12

12

Tulldirektör........................

20

20

Aktuarie ...........................

13

13

i

Notarie.............................

13

13

Kvinnliga tjänstemän.

13

13

Skrivbiträde .....................

1

Registrator .......................

Revisor.............................

13

13

Kontorsbitröde .................

O

■

Tullförvaltare av klass 3

13

13

Kanslibiträde ....................

3

3

Tullkassör .......................

13

13

Kontorsskrivare.................

5

1 ‘

Till denna av mig förordade placering i lönegrader hemställer jagom

utverkande av bifall. Beträffande storleken av de avlöningsbelopp,

som svara mot respektive lönegrader, tillåter jag mig hänvisa till 9 § 1

1 »Kustvakt» enligt generaltullstyrelsens förslag till kustbevakningens omorganisation.

2 »Förste kustvakt» enligt »

3 »Förste sekreterare».

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.)

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Kungl. Maj;ts proposition Nr 330.

i det numera godkända förslaget till avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, av vilket förslag erforderligt utdrag härjämte

närlägges (bil. B).

statérfrir^år Sedan jag lämnat denna närmare redogörelse för de väsentliga

,922. förslagen rörande omorganisationen av tullverket och löneregleringen

för dess personal samt tillika angivit min ståndpunkt till dessa, övergår

jag nu till behandlingen av det förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater

för år 1922, som generaltullstyrelsen i skrivelse den 11

oktober 1920 avgivit.

Avlöningsstaten.

Avlöningsbeloppens

beräkning.

Departements
chefen.

Vad först beträffar generaltullstyrelsens förslag till avlöningsstat,

bär styrelsen vid beräknandet av de olika avlöningsbelopp, som däri

upptagits för befattningshavare av olika lönegrader, enligt uppgift förfarit

på följande sätt. Fördelningen av befattningshavarna på de olika

ortsgrupperna har i den mån sådant kunnat ske verkställts med ledning

av den utav socialstyrelsen utarbetade ortsgrupperingen för kommunikationsverken.

För envar av de befattningshavare inom varje lönegrad,

som sålunda varit att hänföra till en och samma ortsgrupp, har avlöning

upptagits med ett belopp, motsvarande medeltalet mellan avlöningen

i lägsta och avlöningen i högsta löneklass i lönegradens vederbörande

ortsgrupp, varefter det sålunda funna medeltalet multiplicerats med antalet

nämnda befattningshavare. De därigenom uppkommande summorna

i avlöningsstaten hava därför blivit endast approximativa.

Då det givetvis icke redan nu är möjligt att avgöra, i vilken

löneklass varje särskild befattningshavare kommer att uppföras, kan

tydligen någon exakt beräkning av avlöningsstaten icke utföras. Det

av generaltullstyrelsen använda sättet för erhållande av de antagliga

avlömngssiffrorna har emellertid synts mig kunna godtagas, varför även

jag låtit detsamma komma till tillämpning vid upprättandet av det förslag

till utgiftsstater för tullverket, som jag nu går att jämte dithörande

specifikation (bil. A) framlägga.

ntaientbe- 1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1920 hemställde gene
räkning.

raltullstyrelseu om meddelande, huruvida styrelsen finge vid avgivandet

av förslag till tullverkets stater för år 1922 utgå från den förutsättningen,

att kommissionens i det föregående närmare berörda förslag

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungi. Maj:ts proposition Nr 330.

angående rätt för Kungl. Maj:t att fastställa antalet befattningar i lägre

än den 13 lönegraden vunne Kungl. Maj:ts gillande. Den förnämsta

anledningen till denna generaltullstyrelsens hemställan angavs vara det

förhållande, att tullkommissionen med hänsyn till nödvändigheten att

avvakta resultatet av förutnämnda tjänstgöringskommissions undersökningar

icke utfört omorganisationsförslaget i fråga om det antal tjänstemän,

som erfordrades, inom styrelsen av lägre grad än den andra och

vid lokaltullförvaltningen av lägre tjänstegrad än förste kontrollör.

Emellertid förklarade Kungl. Maj:t i anledning härav den 16 juli 1920,

att ifrågavarande statförslag skulle avfattas på så sätt dittills plägat ske;

det borde således angiva antalet befattningar i såväl lägre som högre

tjänstegrad er. Denna förklaring har nu föranlett generaltullstyrelsen att

vid framläggandet av sitt i överensstämmelse därmed uppgjorda förslag

till avlöningsstat för lokalförvaltningen betona, att detta förslag måst få

allenast en i hög grad provisorisk karaktär. Till utvecklande härav har

styrelsen vidare anfört som följer:

»Även om tullkommissionens förslag beträffande fastställandet av staterna

vunnit Eders Kungl. Maj:ts bifall, både sådant icke kunnat helt undvikas, då det

icke är tänkbart, att tjänstgöringskommissionen skulle hinna slutföra sin undersökning

under den relativt korta tiden mellan det 1921 års riksdag fattat sitt beslut

rörande de delar av avlöningsstaten, som då skolat ankomma på densamma, och

den tidpunkt, då den nya staten torde böra träda i kraft, nämligen den 1 januari

1922, eller till och med snarare en icke alltför kort tid före sistnämnda dag. Det

måste fastmer förväntas — och detta lärer även hava varit tullkommissionens uppfattning

— att tjänstgöringskommissionen icke skall kunna definitivt slutföra sitt

uppdrag förrän eu viss tids erfarenhet av den nya organisationen vunnits. Såvitt

styrelsen kan finna, skulle alltså även en först mot slutet av år 1921 i väsentliga

delar fastställd stat hava erhållit endast en mera provisorisk giltighet; och i långt

högre grad måste detta bliva fallet med en på grund av ett nu avgivet förslag

under förra hälften av år 1921 fastställd stat. För att de härav uppkommande

olägenheterna måtte, så vitt ske kan, minskas, torde enligt generaltullstyrelsens

mening icke någon annan utväg stå till buds, än att möjlighet beredes att vidtaga

de ändringar i den av 1921 års riksdag fastställda avlöningsstaten, såvitt angår

antalet befattningar i 1 —12 lönegraderna, vilka mot slutet av samma ar kunna

visa sig erforderliga. Enligt styrelsens mening skulle nämligen tjänstgöringskommissionen

börja sin verksamhet snarast möjligt efter det 1922 års stat blivit av

1921 års riksdag faställd; och ehuru, såsom nyss antytts, detta arbete icke kan

tänkas slutfört under loppet av år 1921, torde det dock icke vara uteslutet, att

behovet av tjänster kan, åtminstone vid en del tullförvaltningar, mot slutet av sistnämnda

år med stöd av då av tjänstgöringskommissionen verkställda undersökningar

bedömas med något större säkerhet än som för närvarande är fallet. I själva verket

vore nyss antydda möjlighet att göra ändring i av riksdagen fastställd stat behövlig

även beträffande den stat, som kommer att fastställas av 1922 års riksdag: men

därom torde styrelsen i sinom tid i fall av behov få göra framställning.!»

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Departements
chefen.

äencraltullstyrelsens

stat.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Vid behandlingen av de Iramlagda förslagen till avlöningsregiemente

för befattningshavare vid tullverket anförde jag, att jag icke ansåge

mig nu böra understödja tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda

förslag, att ordinarie befattningar vid tullverket hänförliga till lägre än

13 lönegraden i den vid reglementsförslagen fogade tjänsteförteckning

skulle till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t allena, utan att riksdagens

medverkan därvid borde såsom hittills förekomma. Vidare förklarade

jag mig vid redogörelsen för frågan om en särskild tjänstgöringskommission

vid tullverket, hava för avsikt att snarast möjligt, efter det

omorganisationen av tullverkets lokalförvaltning genomförts, ifrågasätta

bemyndigande för generaltullstyrelsen att tillsätta en dylik kommission

i och för bland annat utredning av det vid envar tullförvaltning erforderliga

antalet tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.

Det resultat, som av en sådan utredning må framkomma, måste tydligen

få inverkan jämväl på behovet av tullkontrollörer, vilka skulle hänföras

till 13 lönegraden. Jag anser därför, att generaltullstyrelsens förslag

jämväl i vad det avser sistnämnda slag av befattningar måste betraktas

såsom icke slutgiltigt. I övrigt finner jag ej något att erinra mot den

av generaltullstyrelsen framlagda uppfattning i förevarande ämne. Därest

denna min ståndpunkt vinner Kungl. Maj:ts gillande, lärer av riksdagen

böra utverkas medgivande för Kungl. Maj:t att i den avlöningsstat för

tullverket, som kan komma att beslutas av 1921 års riksdag, vidtaga

de förändringar av antalet tjänster vid lokaltullförvaltningen, tillhörande

1—13 lönegraderna, vilka på grund av den ifrågasatta tjänstgöringskommissionens

undersökningar må finnas erforderliga eller lämpliga. I

I fråga om personalbehovet hos generaltullstyrelsen och dess

byråer har styrelsen hänvisat till den redogörelse därför, som styrelsen

lämnat i sitt tidigare omnämnda yttrande över tullkommissionens förslag

till omorganisation av styrelsen, ävensom i anledning av förslaget om

tillsättande av en personalbyråchefsbefattning fyra månader före den

dag, då omorganisationen trädde i kraft, hemställt om anvisande av för

ändamålet erforderliga medel.

Då jag i annat sammanhang redan angivit min uppfattning beträffande

det antal befattningshavare, som må anses erforderligt hos

generaltullstyrelsen vid inträdandet av den nya organisationen för tullverket,

och följaktligen låtit uppgöra det av mig framlagda förslaget

till avlöningsstat för styrelsen i enlighet därmed, har jag här endast

att i överensstämmelse med styrelsens nu gjorda hemställan föreslå,

att för avlöning under angiven del av år 1921 åt personalbyråchefen

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

måtte å tilläggsstat för samma år begäras ett belopp av 3,500 kronor,

motsvarande en tredjedel av begynnelseavlöningen för byråchef efter

ortsgruppen G. Det'' må erinras om, att ifrågavarande belopp ingår i

den summa, som i Kungl. Maj:ts proposition om tilläggsstat till riksstaten

för år 1921 under sjunde huvudtiteln (punkt 8) beräknats för

avlöningar vid vissa till nyinrättande under sagda år föreslagna befattningar

vid tullverket.

Den av mig framlagda avlöningsstaten för generaltullstyrelsen lör

år 1922, vilken slutar på en summa av 493,705 kronor, överstiger den

av generaltullstyrelsen för samma år föreslagna med 4,186 kronor,

motsvarande avlöningsbeloppen lör 1 förste expeditions vakt och 8 expeditionsvakter,

tillsammans 25,815 kronor, minskade med dels skillnaden

mellan generaltulldirektörens arvode enligt de båda statförslagen,

eller 1,000 kronor, mellan avlöningarna för 2 förste sekreterare och 2

sekreterare, eller 2,832 kronor, mellan 8 byråinspektörers avlöningar i

16 och 15 lönegraderna, eller 7,488 kronor, samt mellan 1 materialförvaltares

avlöning i 9 och 8 lönegraderna, eller 309 kronor, dels ock

arvodet för kustbevakningsinspektören, eller 10,000 kronor.

Vad beträffar de befattningar, som generaltullstyrelsen ansett böra

uppföras på lokaltullförvaltningens stat, har styrelsen dels angående de

i lönegraderna 20—14 upptagna nya befattningarna samt de i 12 lönegraden

förefintliga tullfiskalstjänsterna hänvisat till sina vid avgivandet

av utlåtande över tullkommissionens förslag i dessa ämnen gjorda hemställanden

om dessa tjänsters uppförande i staten, dels ock särskilt uppehållit

sig vid frågan om tullförvaltartjänsternas uppdelning i klasser.

I förstnämnda spörsmål får jag allenast åberopa mina tidigare

yttranden, däribland vad jag anfört angående lämpligheten att förändra

tullfiskalstjänsterna till arvodesbefattningar. Vidkommande åter sistberörda

fråga torde jag få tillfälle att angiva min ståndpunkt i denna,

sedan jag härefter lämnat en sammanfattning av vad tullkommissionen

i frågan anfört (IV: sid. 120, 121, 126) och redogjort för generaltullstyrelsens

uttalanden i densamma.

Tullkommissionen har upplyst, att den vid klassificeringen av tullförvaltare

änsterna betjänat sig av den i statsverkspropositionen till 1914

års A-riksdag intagna poängtabellen. I densamma hade emellertid enligt

kommissionens åsikt ej kunnat komma till synes alla de faktorer, vilka

borde tillmätas betydelse vid frågans avgörande, varför den måst kompletteras

genom den kännedom om särskilda på frågan inverkande omständigheter,

vilken varit för handen hos kommissionen. För övrigt kunde

Lokalförvaltningen»

stat.

Tjänstemän

i 20—14

graderna.

Tullfiskaler.

Departe
ments
chefen.

Tullförval
tare.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kung!.. Maj.is proposition Nr 330.

anmärkas, att hithörande förhållanden vore underkastade växlingar och

att särskilt med hänsyn härtill kommissionens förslag'' i klassificeringsfrågan

icke borde betraktas som slutgiltigt; utan syntes på generaltullstyrelsen

och en blivande tjänstgöringskommission "få bero att däri göra

de ändringar, vartill omständigheterna kunde föranleda. Kommissionen

ville erinra, att 1908 års tullstatskommission verkställt sin klassificering

av tull förvaltartjänsterna pa grundvalen av en mot den nämnda poängtabellen

svarande sådan tabell samt därvid hänfört dessa tjänster till

fem klasser, i regel begränsade efter följande för respektive platser

gällande poängtal, nämligen: 110 eller däröver, 55 till 110, 25 till 55,

6 till 25 samt under 6. Detta klassantal ansåge tullkommissionen nu

böra inskränkas till fyra, därvid borde hänföras: till klass 4 nio platser

med det poängtal enligt 1914 års kompletterade poängtabell, som vid

namnet å varje plats angives, nämligen Ronneby (11), Simrishamn (9),

Falkenberg (18), Lidköping (9), Motala (0), Storlien (21), Skellefteå (10),

Piteå (3) och Riksgränsen (7); till klass 3 fjorton platser, nämligen

Södertälje (14), Eskilstuna (21), Linköping (24),'' Västervik (22), Sölvesborg

(13), Lysekil (48), Uddevalla (21), Mon (21), Charlottenberg (37),

Kristinehamn (0), Falun (21), Örnsköldsvik (24), Östersund (20) och

Umeå (14), till klass 2 tjugu platser, nämligen Uppsala (43), Nyköping

(36), Jönköping (28), Oskarshamn (35), Visby (12), Karlshamn (49),

Ahus (51), Lund (32), Ystad (50), Varberg (30), Strömstad (59), Borås

(40), Karlstad (46), Örebro (51), Västerås (34), Söderhamn (30), Hudiksvall

(26), Härnösand (64), Luleå (46) och Haparanda (20); samt till

klass 1 nio platser, nämligen Norrköping (245), Kalmar (70), Karlskrona

(56), Trälleborg (162), Landskrona (76), Hälsingborg (260), Halmstad

(100), Gävle (159) och Sundsvall (133).

Generaltullstyrelsen, som instämt i tullkommissionens förslag om

bestämmande av klassernas antal till fyra, har funnit det nödvändigt

att föranstalta om en särskild utredning i föreliggande fråga. I syfte

att åstadkomma en dylik har styrelsen låtit å revisionsbyråns statistiska

avdelning utarbeta en ny poängtabell omfattande rörelsen vid tullförvaltningarna

under tiden från och med juli månad 1919 till och med

juni månad 1920. Emellertid har styrelsen upplyst, att denna tabell,

vilken upprättats i noggrann överensstämmelse med de föregående, på

grund av de abnorma förhållanden med avseende å rörelsen och trafiken,

vilka varit rådande under den tid, tabellen omfattade, kommit att utgöra

ett högst otillfredsställande uttryck för tullförvaltningarnas inbördes

förhållande till varandra, varför styrelsen funnit densamma icke kunna

läggas till grund för en definitiv klassificering av tullför val tartjänsterna.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

Det förslag, styrelsen nu framlade, vore därför att betrakta såsom allenast

provisoriskt; frågan om en definitiv klassificering ansåges icke kunna

lösas på annat sätt än genom en av styrelsen företagen förnyad, rätt

tidsödande utredning ävensom genom de undersökningar vid vederbörande

tullkamrar, som borde företagas av den ifrågasatta tjänstgöringskommissionen.

Jämväl beträffande tullförvaltareänsterna syntes därför

Kungl. Maj:t böra erhålla medgivande att göra de förändringar i fråga

om antalet tjänster i de olika lönegraderna, som påkallades av nyssberörda

utredningar. I sitt förslag hade styrelsen i huvudsak anslutit

sig till tullkommissionens; endast i några få fall hade vissa jämkningar

ansetts böra vidtagas. Så hade, såsom i annat sammanhang berörts,

tullförvaltarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping under namn

av övertullförvaltare bibehållits i den för tullförvaltare av klass 1 av

tullkommissionen föreslagna 17 lönegraden och sålunda undantagits från

en av styrelsen i övrigt föreslagen nedflyttning av dessa tjänstemän till

16 lönegraden. Vidare hade styrelsen icke funnit skäl biträda tullkommissionens

förslag, att tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Karlskrona

skulle uppföras i klass 1, utan ansett dem böra bibehållas i

klass 2. Ån vidare hade styrelsen ansett tullförvaltartjänsten i Västerås

böra placeras i klass 3 och tullförvaltartjänsten i Sölvesborg bibehållas i

klass 4. Slutligen hade styrelsen, som enligt vad förut nämnts hemställt,

att tullkommissionens förslag om indragning av tullkammaren i Marstrand

icke måtte bifallas, uppfört tullförvaltartjänsten därstädes i klass 4.

De avvikelser från tullkommissionens förslag, som sålunda vidtagits,

hava föranlett invändningar från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

vilken i en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 9 december

1920 hemställt om godkännande till alla delar av berörda förslag.

Utan tvivel skulle det för avgörande av förevarande spörsmål varit

fördelaktigt, om till grund för klassuppdelningen av tullförvaltartjänsterna

kunnat läggas en tabell upprättad efter mönster av de tidigare föreliggande

poängtabellerna över de huvudsakliga göromålen vid tullkamrarna.

Då det emellertid, enligt vad generaltullstyrelsen upplyst,

visat sig, att de utomordentliga förhållanden i tullhänseende, som under

eu senare tid varit rådande, omöjliggjort upprättandet av en tabell så

beskaffad, att den kunnat beträffande samtliga tullkamrar anses ge en

nöjaktig bild av den rörelse, som under de närmaste åren må vara att

vänta därstädes, har jag måst avstå från den tanke, att ett rättvist

resultat skulle i närvarande stund kunna på denna väg ernås. Med all

sannolikhet komma för ändamålet fullt lämpliga uppgifter ej heller att

på en tid ännu stå tillbuds. Åven om mot förmodan så skulle kunna

Departe
mentschefen.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

ske snart nog, lärer det ändock bliva nödvändigt att fullständiga berörda

uppgifter med på respektive platser inhämtade upplysningar om en del

bestyr, vilkas omfattning icke gärna kan enbart ur tillgängliga handlingar

utläsas. Vid sådant förhållande förefaller det även mig önskligt,

att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att jämväl beträffande tullförvaltartjänsterna

göra de förändringar i fråga om placeringen i olika lönegrader

och därmed också klassificeringen, till vilka omständigheterna

kunna giva anledning. Jag hemställer alltså, att ett dylikt medgivande

måtte hos riksdagen utverkas. ihö

Vidkommande härefter den uppdelning av tullförvaltare änsterna,

som skulle i avvaktan på den slutgiltiga undersökningen av förhållandena

tills vidare bliva gällande, ber jag först få framlägga en på mitt föranstaltande

upprättad översikt över den klassificering, som dels nu är

genomförd, dels förekommer i tullkommissionens och generaltullstyrelsen^

förslag, i vilken översikt tullkamrarna upptagits i ordning efter de

poängtal, som tilldelats dem i den år 1914 framlagda poängtabellen,

samt klassen för övertullförvaltarna betecknats med 1 A:

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 225

i •'' ''

Tullkammare

Klass

Tullkammare

Klass

enligt förslag av

.....

enligt förslag av

för när- varande

tull-

kommis-

sionen

general-

tull-

styrelsen

för när- varande

tull-

kommis-

sionen

general-

tull-

styrelsen

Hälsingborg .........

1

1

1 A

Söderhamn...........

3

o

2

Norrköping:...........

1

1

1 A

B

0

9

Trälleborg ............

1

1

1 A

Linköping ............

4

3

3

Gövle ..................

1

1

1

4

3

B

3

Sundsvall ............

1

1

1

4

3

Halmstad ............

2

1

1

4

3

3

'' \ < ’■ . : ■ _ !

2

1

1

4

3

3

Kalmar..................

2

1

2

4

3

3

B

2

2

4

3

3

3

i

2

4

4

4

B

2

o

4

3

3

Örebro ................

3

2

2

Haparanda...........

3

2

2

Ystad ..................

3

2

2

Falkenberg............

4

4

4

Åhus ..................

3

2

2

Södertälje ............

4

3

3

Karlshamn ............

B

9

2

4

3

3

Lysekil..................

4

3

3

Sölvesborg............

4

3

4 |

Luleå ..................

B

2

2

3

9

9

Karlstad ...............

3

2

2

Ronneby..............

4

-t

4

Uppsala ...............

3

2

2

Skellefteå ............

4

4

4

3

2

2

4

4

4

Charlottenberg ......

4.

3

.3

Lidköping ............

4

4

4

Nyköping ............

3

2

2

Marstrand ............

5

—

4

Oskarshamn .........

3

2

2

Riksgränsen .........

4

4

4

4

2

3

-

4

4

B

2

2

Varberg ...............

3

2

2

Vadstena (Motala)

5

4

4

Jönköping ............

3

2

2

Kristinehamn.........

—

3

3

Det av generaltullstyrelsen upprättade förslaget giver mig endast

i ett par fall anledning till särskilt yttrande. Såsom den upprättade

översikten utvisar, hava utöver de i klass 1 för närvarande placerade

tull förvaltar tjänsterna blivit i nämnda klass upptagna enligt styrelsens

förslag två men enligt tullkommissionens förslag fyra tjänster. De två

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. fNr 330.) 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter

beträffande

13—3 graderna.

226 Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

ytterligare tjänster, som av kommissionen således ansetts böra ifrågakomma

till uppflyttning, äro tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Karlskrona.

En dylik åtgärd har förordats även av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

såväl på sin tid hos tullkommissionen som nu i

den till Kungl. Maj:t ställda skriften. Såsom skäl för höjningen har

kommissionen åberopat omfattningen och beskaffenheten av göromålen

vid ifrågavarande tjänster, medan nyssnämnda förening ansett icke behövligt

att andraga särskilda skäl därför men emellertid i allmänhet

uttalat, att den klassificering, som föreningen verkställt, vore avsedd

att giva en allmän föreställning om tullkårens på erfarenhet grundade

uppfattning om vederbörande tjänsters betydenhet och den därav följande

placeringen på löneskalan. I denna fråga har jag efter tagen

del av såväl tillgängliga statistiska uppgifter som Mera å frågan eljest

inverkande förhållanden kommit till den uppfattning, att en ändring av

generaltullstyrelsens förslag i den sålunda önskade riktningen beträffande

åtminstone den ena av omförmälda två tjänster, nämligen den i Kalmar,

icke får anses helt utesluten. Med avseende därå, att generaltullstyrelsens

åtgärd att nedflytta de ifrågakomna tjänsterna till klass under den av

tullkommissionen föreslagna möjligen må hava påkallats av särskilda

omständigheter, vilka icke kommit till synes i den för mig förebragta

utredning i ämnet, anser jag emellertid icke rådligt att nu företaga

någon förändring av dessas provisoriska gruppering men förutsätter, att

den tilltänkta tjänstgöringskommissionen ägnar saken all uppmärksamhet.

Under berörda förbehåll tillstyrker jag därför generaltullstyrelsens

klassificeringsförslag till alla delar.

Såsom förut framhållits måste det av generaltullstyrelsen upprättade

förslaget till avlöningsstat för lokalförvaltningen, i vad det avser

andra tjänster i 13—3 lönegraderna än tullfiskalsbefattningarna, betraktas

såsom allenast provisoriskt. De omständigheter, vilka samverkat

till detta förhållande, hava av generaltullstyrelsen angivits som följer:

»Dels har givetvis bristen på all erfarenhet om verkningarna av de föreslagna

förändringarna såväl i organisatoriskt hänseende som i fråga om personalens

användning för olika slag av göromål varit ägnad att försvåra ett säkrare bedömande

av behovet av arbetskrafter och den rätta proportionen mellan de olika

slagen av dessa, dels har i samma riktning verkat ovissheten om huru länge den

nuvarande högkonjunkturen med avseende å varuinförseln från utlandet må komma

att bliva beståndande. Denna högkonjunktur har emellertid medfört att, ehuru

tullverkets personal sedan ungefär ett år tillbaka utnyttjats i största möjliga omfattning

— på en del orter till den grad, att densamma måste anses hava blivit

överansträngd — och ehuru icke blott personal av lägre grad i större utsträckning

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kanyl. Maj ds proposition Nr 330.

än tillförne sysselsatts med tullbehandlings- och kontorsgöromål utan även tillfälliga

biträden använts i så stor utsträckning som överhuvud taget varit möjligt, arbetet

likväl icke alltid kunnat så bedrivas, att trafikens berättigade klav på snabb expedition

blivit tillfredsställda. Det är under sådana förhållanden väl förklarligt, att

tullförvaltningarna framställt anspråk på en ganska betydande förstärkning av den

på ordinarie och extra stat anställda personalen; och ehuru generaltullstyrelsen,

särskilt med häsyn till nyssberörda ovisshet om långvarigheten av den nuvarande

högkonjunkturen, ansett sig böra i väsentlig mån reducera antalet begärda tjänster,

har det dock icke kunnat undvikas, att i fråga om särskilt de största tjänstegrupperna

en höjning av det nuvarande antalet befattningshavare å ordinarie och

extra stat måst ifrågasättas. Till detta förhållande har emellertid huvudsakligast

bidragit tillämpningen av den utav tullkommissionen uttalade och även av generaltullstyrelsen

omfattade grundsatsen, att extra ordinarie personal, som ständigt är

behövlig för arbetets gilla gång, bör uppföras å ordinarie stat. Då dylik personal

under en lång följd av år i mycket stor utsträckning måst användas i ständig

tjänstgöring — beroende bland annat därpå, att inrättandet av nya tjänster tillbakahållits

i avbidan på den blivande omorganisationen av tullverket — är likväl

den av styrelsen ifrågasatta ökningen av arbetskrafter mera skenbar än verklig.»

Till belysande av de sålunda påvisade förhållandena har generaltullstyrelsen

hänvisat till en upprättad tabell, innefattande en jämförelse

mellan tullförvaltningarnas förslag till stat för lokaltullförvaltningen och

generaltullstyrelsens förslag i samma hänseende ävensom uppgift om

dels det nuvarande antalet kontrollörs-, kamin ar skrivar-, uppsyningsmans-

och vakta ästartjänster, såväl å ordinarie som å extra stat, dels

ock antalet i ständig tjänstgöring använd extra ordinarie personal och

tillfälliga biträden samt det antal tjänstemän av lägre grad, som användes

för bestridande av tullbehandlings- samt skriv- och andra kontorsgöromål.

Denna tabell utvisar i förstberörda hänseende, att generaltullstyrelsens

förslag understiger de av tullförvaltningarna framlagda

med 3 tullförvaltare av klass 1, 5 förste tullkontrollörer, 6 tullkontrollörer,

48 kammarskrivare, 22 tullkontorister, 29 tulluppsyningsmän,

111 tillsyningsmän och 6 kvinnliga befattningshavare men överstiger de

sistnämnda förslagen med 1 tullförvaltare av klass 3, 3 tullförvaltare av

klass 4 och 2 tullöveruppsyningsmän. I övriga omnämnda avseenden

lämnar tabellen följande uppgifter, här särskilt sammanställda under

iakttagande jämväl beträffande nuvarande personal av de titelförändringar,

vilka jag i annat sammanhang förordat:

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Majds proposition Nr 330.

Departe
mentschefen.

4

A n

tal

b e

lätt

ningshav

are

Tullkontrollörer

Kammarskrivare

och kvinnliga

befattningshavare

''

Tullöveruppsy-

ningsmän

Tulluppsyningsman j

och tillsyningsman ]

Personal

För

närva-

rande

Förslag av

För

närva-

rande

Förslag av

För

närva-

rande

F''örslag av

För

närva-

rande

Förslag av |

tullför-

valt-

nin-

garna

gene-

raltull-

sty-

relsen

tullför-

valt-

nin-

garna

gene-

raltull-

sty-

relsen

tnllför-

valt-

nin-

garua

gene-

raltull-

sty-

relsen

tullför-

valt-

nin-

garna

gene- raltull- |

sty- relsen

Å ordinarie stat............

104

137

131

287

‘529

2 475

89

126

128

784

*1,501

41,361

Å extra stat ...............

lfi

—

56

—

—

19

—

— ''

76

_

—

Extra ordinarie:

inkallad ständigt ......

_

v • ''

184

_

_

_

;

506

» Under seglationen

—

—

3

—

r-

—

43

Biträden, ständiga.........

—

'' '' —

(SO

—

i >- ..

— ''

—

91

—

_ 1

Av lägre grad, ständigt

använd för tullbehand- lings- eller kontors- göromål ..................

f

.

.

81

*;

-

L

* 1 1

1

_

Summa

120

137

131

671

1529

2 475

108

126

12s|! 1,500 31,501

41,361

1 Därav 76 kvinnliga befattningshavare, nämligen 20 kontorsskrivare, 1.6 kanslibiträden. 5 kontorsbiträden

och 35 biträden utan närmare angiven tjänsteställning.

2 Därav 70 kvinnliga befattningshavare, nämligen 15 kontorsskrivare, 15 kanslibiträden och 40

kontorsbiträden.

3 Därav 550 tulluppsyningsman och 951 tillsyningsman.

4 Därav 521 tulluppsyningsman och 840 tillsyningsman.

Det allmänna resonemang, generaltullstyrelsen fört angående nödvändigheten

av personalförstärkning vid lokalförvaltningen, finner jagövertygande.

Vissa av de därvid framförda synpunkterna hava för

övrigt redan kommit till uttryck i mina tidigare i dag gjorda uttalanden

dels om nödvändigheten av en oförtövad statreglering för tullverket,

dels om sättet för avvägande av den ordinarie personalens antal vid

viss annan gren av verket än dess lokalförvaltning. Vad vidare angår

det antal av 131 tullkontrollörer, som styrelsen med utgångspunkt från

sitt allmänna principuttalande föreslagit, vill det synas mig, som om

detta kunde i avvaktan på resultatet av den tillärnade särskilda undersökningen

genom tjänstgöringskommissionen få anses vara väl avvägt.

Jag hemställer alltså om bifall till generaltullstyrelsens förslag härutinnan.

Antalet tullöveruppsyningsmän, som givetvis beräknats även

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

med hänsyn till förslaget att tillgodose förmanskapet för vaktbetjaningen

hos generaltullstyrelsen med å lokaltullförvaltningens stat uppförd sådan

tjänsteman, torde under förutsättning av bifall till mitt avstyrkande av

berörda förslag böra minskas från 128 till 127, varigenom det av styrelsen

för dessa befattningshavare beräknade avlöningsbelopp, 557,751

kronor, nedbringas till 484,842 kronor. Beträffande slutligen de ifrågasatta

antalen tjänstemän i övriga till nu behandlade lönegrader hänförliga

personalgrupper kommer jag att i det följande angiva min ställning

till dessa.

Enligt generaltullstyrelsens förut återgivna uttalande angående

tullkassörstjänster skulle sådana förekomma vid tullförvaltningar och

tullförvaltningsavdelningar, där kassörsgöromålen uteslutande toge en

eller flera tjänstemäns hela arbetstid i anspråk, såsom vid tulldirektörsexpeditionernas

kassaavdelningar, vid tullkameralkontoren i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt vid några av de största tullkamrarna.

Härutöver har styrelsen nu av skål, som i berörda uttalande framlades,

vid upprättande av sitt statförslag räknat med att tullkassörstjänster

komme att erfordras dels vid tullbehandlingsinspektionerna i

Stockholm och Göteborg, vid vilka avdelningar enligt styrelsens uppgift

förekomme en betydande uppbörd av tullavgifter för postgods och,

å förstnämnda plats, jämväl järnvägsgods, dels ock vid tullbevakningsinspektionerna

i samma städer, vilka avdelningar framdeles skulle omhänderhava

även uppbörd av fartygsumgälder. 1 förslaget hava upptagits

inalles 16 tjänster av ifrågavarande slag.

Med erinran därom, att jag vid behandlingen av omorganisationsförslaget

biträtt generaltullstyrelsens uttalanden angående förrättande av

kassörsgöromålen hos tullmyndigheterna samt om överflyttning till tullbevakningsinspektionerna

av debitering, uppbörd och redovisning av

fartygsumgälder, såväl inkommande som utgående, får jag nu uttala

min anslutning till styrelsens uppfattning om det behov av tullkassörstjänster,

som av berörda omläggningar föranledas.

Antalen kammarskrivar-, tullkontorist-, tulluppsyningsmans- och tillsyningsmanstjänster

samt tjänster för kvinnliga befattningshavare hava,

såsom förut delvis angivits, av generaltullstyrelsen föreslagits till respektive

405, 140, 521, 840 och 70. '' Beträffande de grundsatser, som vid förslagets

uppgörande varit ledande, har styrelsen, med framhållande att

tjänstgöringskommissionens undersökningar syntes alldeles särskilt böra

inriktas på frågorna härom, anfört följande:

»Kammarskrivar- och tulluppsyningsmanstjänster hava föreslagits till det antal

av vartdera slaget, som ansetts erforderligt för utförande av det kvalificerade

Xullkassörer.

Departe
mentschefen.

Kammarskrivare,

tullkontorister,

tulluppsyningsman,

tillsyningsman

och k vinn - liga biträden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ta proposition Nr 330.

arbete, som enligt 1914 års tullkommissions och generaltullstyrelsens tidigare gjorda

uttalanden bör tillhöra innehavarna av respektive nämnda tjänster.

Tullkontoristtjänster och tjänster för kvinnliga befattningshavare hava i förslaget

upptagits till det antal av vartdera slaget, som kunnat anses motsvara

respektive förvaltnings stadigvarande normala behov, oberoende av i vilken mån

dessa tjänster mä kunna omedelbart tillsättas. Vad t ullkon toristtjämterna beträffar,

kan vid den nya statens ikraftträdande säkerligen endast ett mindre antal tillsättas.

Såsom villkor för befordran till tullkontorist skulle nämligen fordras, att eu särskild

utbildningskurs genomgåtts. Utbildningskurser av den omfattning, tullkontoristkurserna

torde böra erhålla, hava hittills icke förekommit, och det lärer i alla

händelser vara otänkbart, att redan den 1 januari 1922 ett tillräckligt antal för

tullkontoristtjänster kompetenta tjänstemän skulle finnas till förfogande. Någon

olägenhet härav torde dock icke behöva befaras; snarare synes förhållandet kunna

betecknas såsom i viss mån lyckligt, då därigenom under övergångstiden arbete

kan beredas de extra ordinarie kammarskrivare, som, ehuru för närvarande ständigt

inkallade, just genom inrättandet av tullkontoristtjänster skulle bliva överflödiga och

sålunda måhända se sin existens hotad. Styrelsen anser sålunda, att de göromål,

som skulle ankomma på innehavare av tullkontoristtjänster, vilka icke kunna vid

omorganisationens trädande i kraft besättas med kompetenta tjänstemän av grupp IT

enligt tullkommissionens terminologi, böra tills vidare förrättas i huvudsak av extra

ordinarie kammarskrivare och att tullkontoristtjänsterna böra tillsättas endast i mån

därtill kompetenta tjänstemän av grupp 11 bliva att tillgå. Vad de kvinnliga

biträdesbe,fatt ning urna angår, föreligger väl icke samma svårighet beträffande tillsättande

av dem som i fråga om tullkontoristtjänsterna; men icke desto mindre

synas sagda befattningar icke ovillkorligen böra omedelbart till sitt fulla antal tillsättas,

utan tills vidare lämnas obesatta i den utsträckning, som påkallas av

nödvändigheten att icke blottställa extra ordinarie personal, vilken till äventyrs

förrättar vissa av de göromål, som för framtiden skulle bestridas av kvinnliga

biträden.

I sitt yttrande IV över tullkommissionens betänkande IV har generaltullstyrelsen

å sid. 59 och 60 angivit de huvudsakliga göromål, som för närvarande

tillhöra vaktmästare, ävensom uttalat sig om fördelningen av dessa göromål mellan

de föreslagna tulluppsyningsmännen och tillsyningsmännen. Vid bedömandet av frågan

om förhållandet mellan antalet tulluppsyningsmän och antalet tillsy ning smän har styrelsen

utgått från att en genomförd åtskillnad mellan dessa olika slags befattningshavares

göromål måste upprätthållas. 1 praktiken torde likväl denna grundsats icke kunna undantagslöst

genomföras. Det lärer nämligen icke kunna undvikas, att lämpliga och dugliga

tillsyningsmän måste i viss utsträckning användas till tulluppsyningsmansgöromål.

Särskilt torde sådant bliva nödvändigt å tullplatser, där dylika göromål icke förekomma

i den omfattning, att full sysselsättning kan beredas en tulluppsyningsman.

En dylik användning av tillsyningsmän är nämligen påkallad ej mindre i statsverkets

intresse med hänsyn till tjänstegöromålens behöriga tillgodoseende utan

onödig kostnad, framför allt å mindre tullplatser, än även, oberoende av platsen, i

personalens eget intresse såsom ägnad att bereda densamma tillfälle till fortgående

utbildning och därmed även utsikt till befordran. Däremot måste det enligt styrelsens

mening i största möjliga mån undvikas att använda tulluppsyningsmän till de lägre

kvalificerade göromål, som äro avsedda att förrättas av tillsyningsmän. Sådant bör

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

överhuvud taget förekomma endast, då detsamma undantagsvis är för tjänstens behöriga

gång nödvändigt; och alldeles särskilt bör detta iakttagas beträffande den

tjänstgöring nattetid, som icke är av beskaffenhet att, om densamma förrättats

under dagen, tillhöra tulluppsyningsmans verksamhetsområde.»

Den av generaltullstyrelsen sålunda tilltänkta differentieringen av

göromålen för tulluppsyningsman och tillsyningsman har Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening i en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 9

december 1920 funnit väl långt driven och ägnad att dels vålla avsevärda

svårigheter vid tillämpningen, dels medföra behov av ökad personal

med därav följande kostnader. På grund härav har föreningen uttalat

det önskningsmål, att vederbörande tullförvaltningschefer måtte lämnas full

frihet att använda nämnda tjänstemän till de tjänståligganden, som av

omständigheterna påfordrades, och att således till nattvaktstjänst borde,

om än mera undantagsvis, kunna beordras även tulluppsyningsmän.

Mot det tills vidare beräknade antalet erforderliga kammarskrivartjänster,

utgörande såsom nämnts 405, har jag ej anledning till erinran.

Vad åter vidkommer förslaget rörande tullkontoristtjänsterna, föranleder

detta mig till följande uttalande. Enligt vad generaltullstyrelsen

meddelat, har styrelsen vid förslagets uppgörande räknat med respektive

tullförvaltnings stadigvarande normala behov av nämnda tjänster och icke

tagit hänsyn till i vad mån dessa kunde omedelbart tillsättas. Samtidigt

har styrelsen förutsatt, att endast ett mindre antal tullkontorister

skulle hinna vara färdigutbildade under första tiden efter den nya organisationens

inträdande, samt att därför tullkontoristtjänsterna till huvudsaklig

del skulle under övergångstiden uppehållas av övertaliga extra

ordinarie kammarskrivare. Då, efter vad jag i det följande kommer

att närmare utveckla, för dessa senare tjänstemän avsetts medel å

övergångsstat för år 1922, bör, såvitt jag kan finna, avlöningsstaten

för samma år icke belastas med större avlöningsbelopp för tullkontorister

än som kan antagas motsvara det sannolika antalet under

året tillgängliga sådana befattningshavare. Åven om hänsyn tages till

allenast den begränsning i antalet deltagare i utbildningskurs för tullkontorister,

som måste anses utgöra en av förutsättningarna för en

framgångsrik undervisning åt dessa, lärer med den sålunda angivna utgångspunkten

antalet av ifrågavarande befattningshavare för år 1922 icke

gärna kunna sättas till högre än 40. Av denna anledning hemställer

jag, ehuru jag icke anser general tullstyrelsens förslag i fråga om tullkontoristbefattningarnas

antal i och för sig självt vara olämpligt avvägt,

att detta antal måtte under nämnda år sänkas från 140 till 40, vari
-

Departe
mentschefen.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 330.

genom det av styrelsen beräknade avlöningsbeloppet för dessa, 629,304

kronor, kan minskas till 157,872 kronor.

•Angående det föreslagna antalet tjänster för kvinnliga befattningshavare,

nämligen 15 kontorsskrivare, 15 kanslibiträden och 40 kontorsbiträden,

har generaltullstyrelsen likaledes utgått från den förutsättning,

att detta antal icke komme att till en början tillsättas i full utsträckning,

då därigenom extra personal, som hittills sysselsattes med för nämnda

befattningshavare avsett arbete, kunde bliva blottställd. En inskränkning

i den av styrelsen sålunda önskade riktning finner även jag behjärtansvärd.

Då emellertid jämväl i förevarande fall gottgörelse åt berörda

extra personal reserverats å övergångsavlöningsstat, förefaller det mig

icke nödvändigt att i förevarande års avlöningsstat medtaga större antal

kvinnliga befattningshavare än som kan beräknas såsom det ungefärliga

behovet för året. Möjligen kan detta behov skattas till sammanlagt 30

befattningshavare, varav 5 kontorsskrivare och 5 kanslibiträden. I fråga

om de återstående 20 kvinnliga befattningshavarna synas mig dessa böra

och kunna lika uppdelas på två lägre tjänstegrader, den ena den som

innefattar kontorsbiträden, den andra den av 1902 års löneregleringskommitté

föreslagna och av mig jämväl för tullverkets vidkommande

tillstyrkta nya lägsta graden för kvinnliga befattningar, vilkas innehavare

skulle benämnas skrivbiträden och icke behöva äga högre skolbildning

än den folkskolan skänker. Min hemställan rörande det antal

kvinnliga befattningar vid lokalförvaltningen, som bör upptagas å 1922

års stat, är således, att antalet bör begränsas till 5 kontorsskrivare, 5

kanslibiträden, 10 kontorsbiträden och 10 skrivbiträden. Till följd härav

lärer det av generaltullstyrelsen för dylika befattningar upptagna avlöningsbelopp,

185,021 kronor, kunna nedsättas till 71,912 kronor.

Beträffande till sist tulluppsyningsmans- och tillsyningsmansbefattningarna,

av generaltullstyrelsen förslagsvis upptagna till ett antal

av respektive 521 och 840, får jag anföra följande. Vid det förhållande,

att den personal, vilken för närvarande användes för bestyr, som framdeles

skulle fördelas på tulluppsyningsmän och tillsyningsmän utgör,

enligt vad förut visats, ej mindre än 1,500 personer — en siffra, som för

övrigt ungefärligen angiver det av tullförvaltningarna äskade antalet

dylika befattningshavare för år 1922 — har jag all anledning antaga, att

det av styrelsen begärda sammanlagda antalet tulluppsyningsmän och

tillsyningsmän åtminstone icke kan på det hela taget vara för högt tilltaget;

dock må icke förbises, att i detta antal ingå 8 tillsyningsmän,

vilka enligt stj-relsens mening borde avses för täckande av generaltullstyrelsens

behov av vaktpersonal. Bortsett från den förhållandevis mindre

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

betydande reducering, som måste bliva en följd av min från styrelsens

avvikande uppfattning i sistberörda hänseende, är jag således ense med

generaltullstyrelsen beträffande det totala behovet av här ifrågakomna

båda slag av befattningshavare. Bedömandet, huruvida den av styrelsen

verkställda avgränsningen i antalet mellan det ena och det andra slaget

må vara riktig, är givetvis förenat med betydande svårigheter, särskilt

som de av tullförvaltningarna avgivna primäruppgifter, å vilka styrelsens

förslag byggts, knappast kunna vara annat än resultatet av tämligen

lösa beräkningar. Enär emellertid tillfyllestvarande uppgifter för ändamålet

tydligen icke äro att erhålla, förrän någon tid etter det den nya

arbetsfördelningen mellan de båda lägsta tjäustemaunabefattningarna vid

lokalförvaltningen trätt i tillämpning, anser jag mig i närvarande stund

icke kunna underlåta att godtaga jämväl den av styrelsen företagna

fördelningen, mot vilken, såvitt jag har mig bekant, invändningar ej hittills

från något håll framkommit. Jag förordar alltså, att i tullverkets

stat för år 1922 upptagas 521 tulluppsyningsman och 832 tillsyningsman.

Med iakttagande av de av mig tidigare föreslagna nedflyttningar

i lönegrader införes därför det i generaltullstyrelsens statförslag förekommande

avlöningsbelopp för de förra befattningshavarna, 1,858,518

kronor, i mitt förslag med 1,671,090 kronor, medan avlöningsbeloppet för

de senare, beräknat till 2,499,888 kronor, där upptages efter minskning

med avlöningarna åt de åtta för vakthållning hos generaltullstyrelsen ursprungligen

avsedda tillsyningsmännen till 2,340,432 kronor. — Lika

med generaltullstyrelsen anser jag, att en genomförd åtskillnad mellan

göromålen för vartdera slaget av ifrågavarande befattningshavare måste i

största möjliga mån upprätthållas sålunda, att tulluppsyningsmännen icke

i regel sysselsättas med förrättningar, som egentligen tillhöra tillsyningsmäns-

verksamhetsområde. Ett motsatt förfarande synes mig nämligen

otvivelaktigt kunna befaras leda därhän, att antalet tulluppsyningsmanstjänster

komma att ökas på tillsyningsmansbefattningarnas bekostnad och

utgifterna för statsverket följaktligen att obehörigen stegras. Däremot bör

givetvis vid uppstående tillfälligt behov av biträde med tillsyningsmansgöromål

tulluppsyningsman undantagsvis kunna, där hans ordinarie arbete

ej uppenbarligen kommer att bliva därav lidande, sysselsättas med dylika

göromål. Att hinder från tulluppsyningsmänuens sida skulle kunna

häremot uppresas synes uteslutet, därest den av mig i annat sammanhang

tillstyrkta bestämmelsen, att ordinarie tjänsteman vid lokalförvaltningen

skall hava skyldighet att fullgöra vilken tjänstgöring som helst,

bleve utfärdad. Den användning i vissa fall av tillsyningsman i tulluppsyningsmansarbete,

som generaltullstyrelsen funnit läglig, synes mig

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 280 käft. (Nr 330.) 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

Nattjänst
göring.

234 Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

tydligen i statsverkets intresse icke böra förebyggas. Min ståndpunkt

till den av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening'' gjorda framställning

i föreliggande ämne torde härmed också vara angiven.

Den på tullbevakningen ankommande tjänstgöring nattetid, som

icke vore av beskaffenhet att, om den förrättades under dagen, tillhöra

tulluppsyningsmans verksamhetsområde, skulle, såsom förut antytts, så

gott som undantagslöst förrättas av tills37ningsmän. Enligt vad generaltullstyrelsen

betonat, borde dylik tjänstgöring förekomma högst var

fjärde natt och med sju timmars tjänstgöring varje gång. Emellertid

bär styrelsen, enligt uppgift, vid beräkning av antalet tillsyningsmän

tagit hänsyn huvudsakligen till behovet av sådana tjänstemän för tjänstgöringen

under dagen och endast i ringa mån till det därutöver förefintliga

behov, som föranleddes av nattjänstgöringen. Anledningen härtill

har av styrelsen angivits vara följande:

»Frågan om nattjänstgöringens ordnande på det för tjänsten lämpligaste och

för statsverket mest ekonomiskt fördelaktiga sätt är i och för sig svårlöst och

kompliceras ytterligare genom tillämpningen på tullverkets ifrågavarande personal

av lagstiftningen om åttatimmarsarbetsdagen, något som givetvis kommer att förorsaka

behov av en avsevärd ökning av denna personal. Då nattjänstgöring skall

i regel kompenseras genom motsvarande frihet från dagtjänstgöring och tjänstgöringstiden

per dygn i genomsnitt icke får utsträckas över åtta timmar, kunna

tydligen de tillsyningsmän, som under ett visst dygn använts till nattjänstgöring,

icke påräknas för någon mera väsentlig dagtjänstgöring under samma dygn. En

viss, om än till individerna ständigt växlande del av den tillsyningsmanspersonal, som

är anställd å ort, där nattjänstgöring ständigt förekommer, bliver alltså upptagen

nära nog uteslutande med dylik tjänstgöring. Vid sådant förhållande synes det

kunna ifrågasättas, huruvida icke den mindre kvalificerade nattjänstgöringen, företrädesvis

bevakning av kajer, fartyg, lossat gods, tjänstelokaler m. m., lämpligare

borde bestridas av tjänstemän, uteslutande eller huvudsakligen avsedda för denna

tjänstgöring. Det synes ej osannolikt, att en sådan anordning skulle, åtminstone

på en del tullplatser, kunna tillämpas med ett för statsverket i ekonomiskt hänseende

gynnsamt resultat. För det första torde dylika tjänstemän, avsedda allenast

för de minst kvalificerade göromålen, kunna placeras i lägre lönegrad än tillsyningsmännen.

Vidare torde det, då för dem dagtjänstgöring icke alls eller endast i ringa

omfattning skulle förekomma, icke kunna anses oskäligt att ålägga dem att fullgöra

nattjänstgöring betydligt oftare än som kan fordras av tjänstemän med tjänstgöringsskyldighet

även under dagen; härigenom skulle deras antal tydligen kunna

hållas under det antal tillsyningsmän, som skulle erfordras för motsvarande tjänstgöring.

Och slutligen skulle med en sådan anordning de högre avlönade tillsyningsmännens

antal kunna strängt begränsas till vad som erfordras för dagtjänstgöringen

och den mera kvalificerade nattjänstgöring, som bör tillkomma dem, såsom särskilt

nattetid förekommande avvisitering av passagerareffekter m. m. Generaltullstyrelsen

är emellertid icke nu beredd att definitivt uttala sig om lämpligheten av nu omförmälda

åtgärd eller dess ekonomiska innebörd och vågar ej heller påstå, att denna

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

åtgärd vore den enda, som kunde ifrågakomma; en närmare utredning av frågan

under medverkan av representanter för vederbörande personal lärer dessförinnan

vara oundgängligen nödvändig. Styrelsen, som har för avsikt att. så snart förhållandena

det medgiva, igångsätta en sådan utredning, har därför jämte det

styrelsen, såsom redan antytts, i föreliggande statförslag icke upptagit tillsyningsmäunen

till det antal, som skulle erfordras för fullgörande av all nattjänstgöring —

ansett frågan höra provisoriskt lösas på det sätt, att ett särskilt anslag till bestridande

av kostnaden för den nattjänstgöring, som ej kan förrättas av befintlig

tillsyningsmanspersonal, ställes till styrelsens förfogande. Beloppet av detta anslag

kan givetvis icke med någon säkerhet bedömas, varför det lärer bliva nödvändigt att

upptaga detsamma såsom förslagsanslag. Styrelsen anser sig emellertid kunna provisoriskt

föreslå anslagets belopp till 500,000 kronor. Anslaget torde lämpligast

böra uppföras å tullverkets omkostnadsstat.

Därest en blivande utredning skulle giva vid handen, att viss, mindre kvalificerad

nattjänstgöiing lämpligen bör förrättas av särskilt därför avsedda tjänstemän,

kan det ifrågakomma, att det i förslaget upptagna antalet tillsyningsman bör i

någon mån minskas. En sådan åtgärd torde kunna av Eders Kungl. Maj:t vidtagas,

åtminstone om ovanberörda medgivande för Eders Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga

ändringar beträffande antalet tjänster i lägre lönegrader varder av riksdagen lämnat,

måhända även utan detta medgivande. Men därutöver torde, under förutsättning

av nyssberörda resultat av utredningen, möjlighet böra förefinnas att i staten för

år 1922 upptaga erforderligt antal sådana, för nattjänstgöring uteslutande avsedda

tjänstemän. Dessa, förslagsvis benämnda tullnattvakter, torde med hänsyn till

naturen av de göromål, som skulle tillkomma dem, böra uppföras i första lönegraden».

Till en början får jag, på grund av vad generaltullstyrelsen anfört

angående tillämpningen av lagstiftningen om åttatimmarsarbetsdagen

på tullverkets ifrågavarande personal, erinra därom, att Kungl. Maj:t

den 12 december 1919 uppdrog åt generaltullstyrelsen att efter allsidig

undersökning av förhållandena inkomma med utredning och förslag,

huruvida och i vad mån den allmänna regeln om arbetstiden enligt

lagen den 17 oktober 1919 (nr 652) om arbetstidens begränsning borde

öva inflytande beträffande tjänstgöringstiden för personalen vid tullverket.

I anledning härav avgav generaltullstyrelsen den 9 juni 1920 utlåtande

med förslag i ämnet. Enligt detta borde lagen erhålla berörda inverkan

i fråga om de dåvarande vaktmästarna vid lokaltullförvaltningen och

bestämmelser härom utfärdas i nära anslutning till motsvarande för kommunikationsverken

avsedda stadganden. Därigenom komme att för sagda

personal såsom regel gälla, att längre tjänstgöringstid, raster oräknade,

icke finge för kalendermånad förekomma, än som motsvarade 208 timmar

för 30 dagar, att tjänstgöringstiden icke finge för kalenderdygn

överstiga 11 timmar samt att en sammanhängande vilotid av minst 8

timmar skulle för tjänstgöringsdygn beredas. Emellertid fäste styrelsen

Departe
mentschefen.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj. ts proposition Nr 330.

uppmärksamheten därå, att, iunan det av 1914 års tullkommission föreslagna

avskaffandet av sportelsystemet vid tullverket genomförts, en fullt

tillfredsställande arbetstidsreglering icke vore möjlig. Det syntes nämligen

styrelsen vara en oöverstiglig uppgift att fördela arbetet under

behörigt hänsynstagande samtidigt till att lika arbetsbörda och lika lott

i sportler erhölles. Vid sådant förhållande ansåg styrelsen, att arbetstidsregleringen

vid tullverket tills vidare kunde bliva endast av mera

provisorisk och summarisk art, varför styrelsen föreslog, att i avvaktan

på sportelsystemets förändring allenast vidtoges viss förkortning av den

i . § 16 mom. 3 omnämnda s. k. allmänna tjänstgöringstiden jämte ett

fastställande på närmare angivet sätt av vederbörande tjänstemäns rätt

till raster och vila. På grund av vad sålunda förekommit, utfärdade

Kungl. Maj:t den 16 juli 1920 för tillämpning från och med den 1 augusti

1920 ej mindre kungörelse (nr 510) om ändringar i tullstadgan, varigenom

nyssnämnda tjänstgöringstid inskränktes till söckendagar från

klockan 7 f. m. till klockan 5 e. m., än även särskilda föreskrifter, dels

att arbetet vid de särskilda tullplatserna skulle så ordnas, att vaktmästare

kunde under föreskriven allmän tjänstgöringstid komma i åtnjutande av

sammanlagt två timmars måltidsraster på tider, som av närmaste befäl

bestämdes, dels att vaktmästare, som beordrades till nattjänstgöring,

omfattande en tid av minst sju timmar, borde erhålla minst nio timmars

ledighet, fördelad på två timmar omedelbart före och sju timmar

efter nämnda tjänstgöring, dels ock att för all övertidstjänstgöring av

vaktmästare, därför särskild ersättning ej utginge, kompensation skulle

erhållas i form av ledighet på ordinarie arbetstid. Frågan om den definitiva

arbetstidsregleringen, med vilken följaktligen ansetts böra tills

vidare anstå, har jag för avsikt att upptaga till ytterligare behandling,

så snart omständigheterna göra sådant lämpligt.

Vad sålunda gäller och åtminstone för den närmaste framtiden

måste vara att räkna med, påkallar tydligen, såsom generaltullstyrelsen

satt i fråga, särskild undersökning, huruvida icke möjlighet förefinnes

att utan äventyrande av uppsiktens effektivitet åstadkomma billigare

arbetskraft för utförande av tullbevakning nattetid än den tillsyningsmän

kan lämna. Styrelsens hemställan att i avvaktan på resultatet av

en sådan undersökning få medel sig tilldelade för bekostande av den

nattbevakning, till vilken det huvudsakligen för dagtjänstgöring avmätta

antalet tillsyningsmän icke förslår, synes mig icke kunna avvisas.

Det belopp, som för ändamålet ansetts behövligt, förefaller mig dock

vara väl högt beräknat. Enligt av generaltullstyrelsen i annat sammanhang

lämnad uppgift utgör nämligen för närvarande antalet för tull
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

uppsyningsmans- och tillsvningsmansgöromål fast använd ordinarie

och annan personal sammanlagt 1,500 man. Den motsvarande personal,

som skulle uppföras å 1922 års stat, uppgår till inalles 1,353 man. Da

det torde kunna förutsättas, att en högst väsentlig del av den tor närvarande

behövliga nattjänstgöringen förrättas av personal med mera

stadigvarande anställning, således av ett visst antal bland forstnamuda

1,500 man, och då därjämte, efter vad styrelsen upplyst, nattjänstgöring

skulle i åtminstone viss mån kunna utföras av de tillsyningsman,

som upptagits i den nya staten men som icke kunde efter det nya

nattvaktssystemets genomförande indragas med hänsyn till Övriga tillbevakningsgöromål,

håller jag icke för osannolikt, att för den tjänstgöring,

varom fråga är, ej skall erfordras större personalförstarknmg an

som motsvarar skillnaden mellan det nuvarande och det begarda antalet

tulluppsyningsmän och ^syningsmän, eller 147 man. Räknas med en

årsavlöniug för man av 2,250 kronor, d. v. s. den lön, som avsetts för

manlig tjänsteman i 1 lönegradens första löneklass, ortsgrupp ,

kommer totalkostnaden för den särskilda nattvaktspersonalen att belöpa

sig till 330,750 kronor mot de av generaltullstyrelsen föreslagna »0O,OUU

kronor. Jag har därför också i mitt förslag till utgiftsstater för ar

1922 ansett mig kunna för ändamålet beräkna ett belopp a,v allenast

335,000 kronor, vilket inbegripes i ett å omkostnadsstaten jämväl ti

ersättning för övertidstjänstgöring avsett förslagsanslag å 585,000 kronor.

I händelse företagen utredning skulle visa det lämpligt, att natttjänstgöring

av mindre kvalificerad beskaffenhet redan under 192- förrättas

av särskilda, därför avsedda tjänstemän, förslagsvis benämnda

tullnattvakter, böra dessa enligt mitt förmenande icke, på sätt generaltullstyrelsen

ifrågasatt, anställas såsom ordinarie befattningshavare, placerade

i 1 lönegraden, utan antagas såsom arvodister. Det särskilda

anslag, som till följd härav skulle å tullverkets avlönmgsstat erfordras

»till arvoden åt tullnattvakter», synes dock kunna tills vidare avvaras

och ifrågavarande arvodeskostnad i stället bestridas av nyssberörda förslagsanslag

å omkostnadsstaten.

Vid behandlingen av frågorna om nva administrativa anordningar

vid tullverkets lokalförvaltning framhöll generaltullstyrelsen med tillstyrkande

av tullkommissionens förslag om anställande i en\ar av

städerna Stockholm, Göteborg och Malmö av en tulldirektör, att det för

vidtagandet av vissa närmare angivna anordningar för övergången till

den nya organisationen vore önskvärt, att tulldirektörerna finge tråda

i funktion exempelvis tre månader, innan den nya staten för tullverket

Tulldirek
törer.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

bleve gällande. Under hänvisning härtill har styrelsen nu anhållit, att

utöver det belopp, som styrelsen i sitt statförslag för år 1922 upptagit

för avlöningar åt tulldirektörer, 32,940 kronor, måtte anvisas för

ändamålet nödiga medel.

mentschefén 1 anledning llärav får jag, som tidigare uttalat min anslutning

'' till generaltullstyrelsens förslag om anställande redan tre månader före

den nya organisationens ikraftträdande av ifrågavarande befattningshavare,

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å tTllläggsstat

för år 1921 upptaga härför erforderliga belopp, för tulldirektören

i Stockholm 2,625 kronor, för tulldirektören i Göteborg 2,565

kronor samt för tulldirektören i Malmö 2,505 kronor, eller sammanlagt

7,695 kronor, motsvarande en fjärdedel av begynnelseavlöningen för

tulldirektör i respektive ortsgrupper G, F och E. Dessa belopp ingå

i det förslagsanslag av högst 14,000 kronor, vilket Kungl. Maj:t i samband

med anmälan av frågorna rörande regleringen för år 1922 av utgifterna

under riksstatens sjunde huvudtitel föreslog riksdagen att å

nämnda tilläggsstat beräkna för förstärkning av arbetskrafterna vid

tullverket (punkt 8).

ningénaZtat. Generaltullstyrelsens förslag till avlöningsstat för kustbevakuingen

slutar, avlöningen för den hos styrelsen anställda kustbevakningsinspektören

franräknad, pa en summa av 753,600 kronor. Beträffande de i samma

stat upptagna personalantalet har generaltullstj^relsen endast hänvisat

till sitt utlåtande över det framlagda förslaget till omorganisation av

kustbevakningen. I anslutning till vad som i berörda utlåtande anförts

rörande behovet av kustbevakningsinspektörstjänsten redan under år

1921, har styrelsen därjämte gjort framställning om härför behövliga

medel.

DtVtht7nnlf" Pa till följd av det ifrågasatta uppskovet med kustbevakningens omr

*" organisation de antal befattningshavare vid nämnda bevakning, som av

mig förordats, sammanfalla med dem, vilka för närvarande äro å stat

upptagna, motsvaras det sammanlagda avlöningsbelopp, som av generaltullstyrelsen

ursprungligen avsetts för dessa slag av befattningshavare,

i det av mig framlagda statförslaget för kustbevakningen av beloppet

965,634 kronor. Detta senare kommer härigenom att överstiga styrelsens

vederbörande förslag med tillsammans 212,034 kronor.

Med avseende å generaltullstyrelsens anhållan om medel för inrättande

redan under år 1921 av kustbevakningsinspektörstjänsten får

jag erinra därom, att Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition

(punkt 8) hemställt, att riksdagen måtte å tilläggsstat för år 1921 be
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

räkna ett förslagsanslag, högst 14,000 kronor för förstärkning av arbetskrafterna

vid tullverket, i vilket anslag var till huvudsaklig del inbegripet

ett belopp av 3,333 kronor 33 öre, motsvarande en tredjedel av

årsarvodet för kustbevakningsinspektören. Beloppet var avsett att täcka

avlöningen åt nämnda tjänsteman under de fyra sista månaderna av år

1921. Då emellertid förslaget om tillsättande av kustbevakningsinspektören

under innevarande år givetvis förutsatte kustbevakningens omgestaltning

från och med år 1922 men frågan härom av mig ansetts böra

uppskjutas, har jag icke anledning biträda generaltullstyrelsens nyssberörda

anhållan. De medel, som Kungl. Maj:t tidigare funnit böra

beräknas för omhandlade ändamål, lära därför, om min ståndpunkt i

ämnet gillas, icke bliva behövliga.

Vid uppgörande av sitt förslag till gränsbevakningens avlöningsstat

har generaltullstyrelsen, såsom tidigare berörts, så förfarit, att styrelsen

å denna i stort sett upptagit såväl den ordinarie som den extra

ordinarie gränsbevakningspersonal, vilken under senare normala tider

visat sig behövlig. Det sålunda erhållna antalet gränsuppsyningsmän,

199, synes visserligen med 1 överstiga det sammanlagda antalet av de

för närvarande däremot svarande gränsridarna, 183, och de i ständig

tjänstgöring inkallade extra ordinarie gränsridarna, 15. Men detta överskott

är, enligt vad styrelsen framhållit, icke reellt med avseende därå,

att de nuvarande gränsinspektionerna i Funäsdalen och Medskogen

skulle indragas samt personalen därstädes, sammanlagt två gränsmspektorer

och tre vaktmästare, ersättas med gränsuppsyningsmän. Avlönmgsbeloppen

å nu ifrågavarande stat belöpa sig enligt generaltullstyrelsens

förslag till sammanlagt 689,337 kronor.

Redan i annat sammanhang har jag uttalat mig till förmån för^™ns‘

generaltullstyrelsens förslag angående gränsbevakningspersonalens antal.

Med avseende å avlöningarna för samma personal har jag däremot i

så måtto avvikit från styrelsen, att jag hemställt om gränstullmäs+arens

uppförande i en lönegrad högre än den styrelsen ifrågasatt samt om

gränsöveruppsyningsmännens och gränsuppsyuingsmännens nedflyttande

till en lönegrad lägre än styrelsen föreslagit. Då mitt statförsiag för

gränsbevakningen, slutande på ett belopp av 619,692 kronor, givetvis

utförts i överensstämmelse härmed, har det kommit att med 69.645

kronor understiga summan av styrelsens motsvarande förslag.

Generaltullstyrelsen har ansett, att å tullverkets avlöningsstat borde Säm’s^a

liksom för närvarande uppföras en del särskilda anslag. Dessa anslag,

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

av vilka flertalet hänförde sig till bestämmelser i styrelsens förslag till

avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket, syntes böra vara följande,

nämligen: till arvode 4t tullverkets ombudsman; till arvoden åt

tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare; till arvoden åt tullfullmäktige;

till arvoden åt föreståndare för lokala laboratorierna i Göteborg

och Malmö; till kallortstillägg och kallortstraktamenten; till ersättning

för flyttningskostnad; till felräkningspenningar; till avlöning åt icke

ordinarie befattningshavare samt till vikariatsersättning, extra biträden,

gratifikationer och ersättning efter ackord eller beting; ävensom till

persotdiga lönetillägg och till ersättning för indragna extra inkomster.

Beträffande dessa anslag har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak som

följer.

Med instämmande i ett av tullkommissionen avgivet förslag hade

styrelsen tidigare hemställt, att i staten för generaltullstyrelsen måtte

meddelas bestämmelse, att en av förste sekreterarna skulle mot särskild

gottgörelse innehava uppdrag att vara tullverkets ombudsman. Denna

gottgörelse borde särskilt anvisas och upptagas i staten. Beloppet kunde

lämpligen bestämmas till 500 kronor om året. — Vidare hade styrelsen

biträtt framställda förslag, att styrelsen måtte tillerkännas befogenhet

dels att besluta, om inrättande eller indragning av gränstullstationer

ävensom att disponera över det å tullverkets stat uppförda anslaget till

arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare, dels ock att

bestämma jämväl om inrättande eller indragning av tullexpeditioner.

Härtill hade styrelsen ifrågasatt det tillägg, att även beslut om förflyttning

av tullexpeditioner och gränstullstationer skulle få meddelas av

styrelsen. Till arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare

vore i gällande stat upptaget ett förslagsanslag av 12,000 kronor. För

närvarande utginge dylika arvoden med ett sammanlagt belopp av 12,600

kronor. Då dels en ny gränstullstation under år 1920 inrättats i Fonka

i Värmland, dels ock, enligt vad förut omnämnts, tullexpeditionen i

Kungsbacka skulle indragas samt gränstullstationer inrättas i Medskogen

i Värmland och Funäsdalen i Härjedalen i stället för de nuvarande

gränsinspektionerna, borde vid anslagets bestämmande tagas hänsyn till

dessa förändringar; och syntes därvid anslaget, med bibehållen natur

av förslagsanslag, kunna bestämmas till 13,500 kronor. — Enligt generaltullstyrelsens

förslag till avlöningsreglemente skulle åt tullfullmäktige,

vilkas antal skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen, utgå arvode

till belopp av 3,000 kronor för år räknat. För beräknande av

härför erforderligt anslagsbelopp hade styrelsen utgått från den förutsättning,

att antalet tullfullmäktige bestämdes till två, varför ett anslag

s. 241 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition Nr 330. 241

''för ändamålet av 6,000 kronor vore behövligt. — I enlighet med ett

av tullkommissionen framställt förslag hade generaltullstyrelsen i annat

sammanhang tillstyrkt inrättande av lokala laboratorier i Göteborg och

Malmö. Föreståndare för sådant laboratorium borde av styrelsen kunna

tillerkännas särskilt arvode, ej överstigande 1,500 kronor för år; och

borde till erforderliga två sådana arvoden uppföras ett särskilt anslag å

högst 3,000 kronor. — Till bestridande av kostnaderna för de i förslaget

till avlöningsreglemente omförmälda tallört stillägg och kallortstraktamenten

vore ett särskilt anslag behövligt å avlöningsstaten. Anslaget, vilket

torde böra upptagas såsom förslagsanslag, syntes med tillämpning i

huvudsak av vad i fråga om orternas indelning i kallortsklasser gällde

för kommunikationsverken kunna beräknas till omkring 55,000 kronor,

därav 5,000 kronor till kallortstraktamenten. — Som bidrag till flyttningskostnad

vore i staterna före år 1919 anslaget ett belopp av högst

2,000 kronor, som skulle utgå av det å avlöningsstaten uppförda anslaget

till vikariatsersättning m. m. Från och med sagda år hade emellertid

begränsningen av anslaget upphört; och hade under år 1919 i

flyttningshjälp utbetalts ett belopp av i avrundat tal 2,225 kronor. Med

hänsyn dels till den väsentligt ökade befogenhet att förflytta personal

från en till annan tjänstgöringsort, som efter omorganisationens genomförande

skulle tillkomma generaltullstyrelsen, dels ock till den utsträckta

rätt till ersättning för flyttningskostnad, som i förslaget till avlöningsreglemente

tillerkänts befattningshavarna, syntes en icke oväsentlig höjning

av anslaget vara erforderligt. I saknad av varje hållpunkt för

beräknande av anslaget föresloge styrelsen, att detsamma måtte uppföras

såsom ett förslagsanslag å 20,000 kronor. — Enligt det avgivna lörslaget

till avlöningsreglemente kunde felräkning spennin g ar få utgå till

tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhade kontant uppbörd eller

verkställde kontant utbetalning av medel.* Med anledning härav vore

ett anslag till felräkningspenningar erforderligt. Enligt generaltullstyrelsens

förslag till avlöningsstat skulle antalet tullkassörer bliva 16; och

då det högsta belopp, som till en och samma tjänsteman finge utgå

såsom felräkningspenningar, utgjorde 600 kronor om året samt alla

ifrågavarande tjänstemän syntes, med hänsyn till den avsevärda medelsförvaltning,

som komme att omhänderhavas av dem, böra vara berättigade

till erhållande av felräkningspenningar till högsta medgivna belopp,

skulle alltså härför erfordras 9,600 kronor. Då likväl uppbörd och utbetalning,

i vissa fall till avsevärda belopp, förekomme även vid tullförvaltningar

och tullförvaltningsavdelningar, där tullkassörer ej skulle

finnas anställda, borde möjlighet föreligga att bereda även uppbördsBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 käft. (Nr 330.) 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

männen vid dessa raft att komma i åtnjutande av felräkningspenningar,

om än till mindre belopp än det högsta medgivna. Generaltullstvrelsen

ansåge därför anslaget böra, med natur av förslagsanslag, uppföras i

avlöningsstaten med ett belopp av 14,000 kronor. — Vidare borde å

avlöuingsstaten upptagas ett förslagsanslag till avlöning åt icke-ordinarie

befattningshavare, till vikariatsersättning, till avlöning åt extra biträden,

till gratifikationer samt till ersättning efter ackord eller beting, allt enligt

närmare angivna olika paragrafer i generaltullstyrelsens förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverket.'' Vid bestämmande av

storleken av detta anslag borde följande synpunkter beaktas. För närvarande

vore å avlöningsstaten upptagna två förslagsanslag till vikariatsersättning,

extra biträden in. m., nämligen ett å styrelsens stat med

125.000 kronor och ett å lokaltullförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens

stat med 750,000 kronor. Anslagens sammanlagda belopp,

875.000 kronor, hade emellertid under dera år måst högst väsentligt

överskridas; sålunda utbetalades under denna anslagstitel år 1917 kronor

1,900,000, år 1918 kronor 1,700,000 och år 1919 kronor 2,000,000, allt

i runda tal. Anledningen härtill hade varit förnämligast det förhållande,

att en oproportionerligt stor del av ständigt erforderliga arbetskrafter

icke varit uppförda på ordinarie eller extra stat; men även andra omständigheter

hade bidragit därtill, såsom de höjningar av ersättningen

åt förordnade eller i tjänstgöring inkallade extra ordinarie tjänstemän,

som tid efter annan måst vidtagas, ävensom de särskilda uppgifter, vilka

under kristiden pålagts tullverket och, på senaste tiderna, den betj^dande

ökningen av trafiken utöver det förut normala måttet. Omorganisationsförslaget

vore emellertid avsett att i väsentlig män förringa förstnämnda

anledning till de störa utgifterna från anslaget; och särskilt skulle ett

av styrelsen framställt förslag om inrättande av en särskild övergångsstat

för en del av den nuvarande extra ordinarie personalen vara ägnat

att medföra en sådan verkan. Emellertid komme dock sannolikt andra

förhållanden att verka i motsatt riktning, framför allt den höjning av

avlöningen åt extra ordinarie personal, som med säkerhet kunde beräknas

inträda såsom en följd av de höjda avlöningarna för den ordinarie

personalen. Någon beräkning av de kostnader, som efter omorganisationens

genomförande skulle bestridas av anslaget, vore emellertid

icke möjlig att ens tillnärmelsevis göra. Styrelsen kunde därför

icke finna någon annan utväg, än att anslaget, givetvis med bibehållen

natur av förslagsanslag, uppfördes gemensamt för styrelsen, lokaltullförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen med ett mera försöksvis

bestämt belopp av 600,000 kronor, däri inbegripna gratifikationer

och ersättning efter ackord eller beting enligt styrelsens förslag till av
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

löningsreglemente. — Vid löneregleringen för kommunikationsverken

hade såsom en huvudregel ansetts böra gälla, att icke någon tjänsteman

skulle genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången

till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,

han enligt de dessförinnan gällande bestämmelser skulle hava

från och med övergången uppburit i den befattning, han omedelbart

före övergången innehade. Gottgörelse för tilläventyrs mistad löneinkomst

skulle utgå i form av personligt lönetillägg till tjänstemannen.

En motsvarande bestämmelse syntes nu styrelsen böra meddelas jämväl

i fråga om tullpersonalen. Därjämte ville styrelsen erinra om, att styrelsen

vid behandlingen av tullkommissionens förslag till avlöningsstadganden

för tullpersonalen hemställt, att i blivande övergångsbestämmelser

måtte intagas föreskrift om rätt för tulltjänsteman att vid övergång på

ny stat komma i åtnjutande av kompensation för i sammanhang med

övergången indragna extra inkomster i enlighet med vissa av styrelsen

föreslagna grunder. Med anledning härav ansåge styrelsen, att å avlöningsstaten

borde upptagas ett anslag till personliga lönetillägg samt

till kompensation för indragna extra inkomster. Det belopp, som erfordrades

för beredande av personliga lönetillägg i anledning av mistade

löneinkomster, kunde icke med någon större grad av säkerhet bedömas

men syntes icke kunna antagas överstiga 10,000 kronor. Vad anginge

storleken av kompensationen för extra inkomster, skulle denna, enligt

vad styrelsen tidigare anfört, ställas i förhållande till de extra inkomster,

som åtnjutits under året näst före ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet,

sålunda under år 1921. Den väsentligaste förutsättningen

för en något så när noggrann beräkning av det för ändamålet erforderliga

anslagets belopp saknades alltså för närvarande. Med ledning

av vissa i tullkommissionens betänkande IV såsom bilagor intagna

tablåer över extra inkomster under åren 1911 —1914 hade emellertid

inom styrelsens kameralbyrå verkställts beräkningar över anslagets sannolika

belopp; och hade dessa beräkningar, som givetvis kunde äga endast

approximativ giltighet, givit vid handen, att omkring 50,000 kronor

skulle erfordras för beredande enligt de av styrelsen föreslagna grunder

av kompensation för de extra inkomster, vilka upptagits i nyssberörda

tablåer. Anslagen till personliga lönetillägg och till ersättning för

mistade extra inkomster, tillsammans 60,0o0 kronor, kunde lämpligen

sammanföras till ett enda anslag, som tydligen måste hava karaktären

av förslagsanslag.

Det av generaltullstyrelsen föreslagna arvodet till tullverkets ombudsman,

500 kronor, innebär en nedsättning av motsvarande arvode

för närvarande med ej mindre än 1,500 kronor. Denna nedsättning

Departementi
chefen.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

torde sammanhöra med den av styrelsen tillstyrkta anordning, att ombudsmannaskapet

framdeles städse skulle vara förenat med en av sekreterartjänsterna

hos styrelsen. Ett bibehållande av hittillsvarande arvode

eller. vidtagande av en mindre sänkning i detta än som skett skulle

nämligen medföra, att en av sekreterartjänsterna kunde av tullverket

erhålla en sammanlagd inkomst, överstigande vad tjänsteman hos styrelsen

i högsta lönegradens lägsta klass åtnjöte. Härigenom hava arbetets

omfattning och vikt måst träda tillbaka för en lämplighetssak. Detta

förhållande förefaller mig föga tilltalande och ger ytterligare stöd åt riktigheten

av min tidigare uttalade uppfattning, att ombudsmannauppdraget

icke bör ovillkorligen bindas vid en viss i förväg bestämd tjänst,

allra minst vid en sådan, vars innehavare, liksom förhållandet är med

sekreterare, utövar visst förmanskap. Då ombudsmannens arbete, vilket

måste förutsätta juridisk utbildning, icke visats vara så oväsentligt,

att det kan anses skäligt lönat med det jämförelsevis ringa arvodet

för år av 500 kronor, utan fastmer enligt upplysningar, som jag under

hand införskaffat, varit särdeles under en senare tid kännbart krävande,

finner jag alltså ej anledning att tillstyrka nedbringande av arvodet

för detsamma under nuvarande belopp, 2,000 kronor, vilket belopp för

övrigt, därest ombudsmannauppdraget förenas med samma tjänst som

hittills, icke lärer komma att leda till det anmärkta förhållande, som

man genom arvodets sänkning synbarligen sökt förebygga,

Därest mitt tidigare avstyrkande av förslaget om anställande av

tullfullmäktige varder beaktat, bör det av generaltullstyrelsen ifrågasatta

arvodet åt dessa om sammanlagt 6,000 kronor ur staten utgå.

Vidare torde, under förutsättning av bifall till min hemställan,

att ersättning efter ackord eller beting icke borde få vid tullverket

förekomma, samt med avseende därå, att kostnaden för extra biträdens

aflönande synes kunna förväntas i viss mån nedgå, till följd av ytterligare

minskning i trafiken, ett belopp av i runt tal 50,000 kronor,

kunna fråndragas den anslagspost å 600,000 kronor, vari ifrågavarande

utgifter inbegripits. Angående sättet för upptagande i staten av berörda

anslag kommer jag framdeles att yttra mig.

Härförutom lärer med avseende å det av mig förordade upphörandet

vid tullverket av fri tjänstebeklädnad, personliga lönetillägg i flera

fall erfordras för beredande av gottgörelse för berörda förmån åt för

närvarande uniformsberättigad tullpersonal, till följd varav anslaget till

personliga lönetillägg m. m. bör i viss mån utökas. Ytterligare torde

ett tillskott till samma anslag påkallas av den av mig föreslagna nedflytta

in g på lönegradsskalan av åtskilliga befattningar ävensom för be
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

redande av tillfälliga lönetillägg, varom jag i det följande kommer att

yttra mig. För de sålunda erforderliga förhöjningarna synes, att döma av

verkställda approximativa beräkningar, ett belopp av inalles 100,000 kronor

kunna bliva tillfyllest. Lägges detta belopp till den av generaltullstyrelsen

föreslagna anslagssumman, 60,000 kronor, kommer alltså att för

år 1922 »till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster

m. m.» avses ett förslagsanslag å sammanlagt 160,000 kronor.

Beträffande övriga till uppförande på avlöningsstaten ifrågasatta anslag

har jag däremot ej något att invända mot vad generaltullstyrelsen

i de olika frågorna föreslagit. Dock anser jag mig icke böra underlåta

att här lämna den upplysning, att de medel, som prövats erforderliga under

år 1922 för de lokala laboratorierna i Göteborg och Malmö utöver arvodena

åt föreståndarna för dessa, inberäknats i det å omkostnadsstaten

upptagna förslagsanslag till diverse utgifter.

Emellertid" må slutligen erinras, att jag tidigare föreslagit eu förändring

av de nuvarande fyra ordinarie tullfiskalstjänsterna till samma

antal befattningar med arvoden å högst 5,000 kronor. Det härför erforderliga

förslagsanslaget å högst 20,000 kronor bör tydligen få sin plats

bland de nu behandlade särskilda avlöningsanslagen.

Då de i generaltullstyrelsens stat under rubriken »särskilda anslag

på avlöningsstaten» förekommande anslagsposter sluta på en summa av

772,000 kronor, kommer vid iakttagande av vad jag här anfört motsvarande

summa i mitt förslag att uppgå till 837,500 kronor och således

innebära en ökning i det av styrelsen föreslagna totala anslagsbeloppet

med 65,500 kronor.

För att erhålla en överblick av i vad mån slutbeloppen av avlöningsstaterna

enligt generaltullstyrelsens och mitt förslag avvika dels

från varandra, dels från 1920 och 1921 års motsvarande anslag enligt

stat, dels ock från de bokförda verkliga utgifterna för avlöningar åt

tullpergonalen under år 1920 har jag låtit upprätta en jämförande sammanställning,

vilken jag ber att. nu få förete. Beträffande denna torde

böra särskilt förutskickas, att de delar av vikariatsersättningsanslagen

enligt stat för åren 1920 och 1921, som angivits utgöra förstärkning

av anslaget, utgöra allenast beräknad del av det i riksstaterna för nämnda

år till förstärkning av förslagsanslaget till tullverket upptagna belopp

av respektive 2,000,000 kronor och 1,500,000 kronor ävensom att för

vinnande av fullt tillfredsställande jämförelse med de för år 1922 avsedda

anslagen avlöningsbeloppen åt den personal i Malmö-Limhamn

och Stockholms frihamn, vilken, efter vad jag i det följande kommer

Jämförande

Översikt.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

att omnämna, skulle även i fortsättningen tills vidare vara uppförd å

extra stat, inalles 20,300 kronor, fråndragits vederbörliga anslag och

utgiftsbelopp för åren 1920 och 1921.

]

tv , ''

Anslaff enligt stat

Verkliga

''

.

utgifter

år 1922

år 1920

år 1920

år 1921

enl. general-

enl. departe-l

tullstyrelsens mentschefens;

förslag

förslag

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Ordinarie stat (inklusive orts-

tillägg m. m.)..................

4,562,200

4,598,360

4,585,350

j Vikariatsersättning ...........

2,703,200

11,419,370

* 1,283,480

Extra stat (inklusive orts-

tillägg)...........................

436,170

450,670

463,170

Ålderstillägg .....................

774,600

799,300

799,300

Tillfälliga lönetillägg:

enligt stat .....................

615,680

628,730

956,930

enligt tilläggsstat............

156,500

162,000

- •''

12,551,025

11,592,692

Tillfällig löneförbättring åt

ordinarie tjänstemän i ge-

t{, ,

neraltullstyrelsen ............

30,650

38,500

38,500

1

Tillfällig avlöningsförbättring

•’ * '' "

åt e. o. tjänstemän i gene-

raltullstyrelsen ...............

47,400

43,500

43.500

‘

Summa

9,326,400

8,140,430

8,170,230

12,551,025

11,592,692

Av denna sammanställning framgår bland annat, att det av mig

upprättade förslaget till avlöningsstat till sin slutsumma understiger det

av generaltullstyrelsen förebragta med 958,333 kronor samt överstiger

de mot denna stat svarande anslag enligt stat för åren 1920 och 1921

med respektive 3,452,262 kronor och 3,422,462 kronor men överskjuter

sammanlagda beloppet av de under år 1920 verkligen utbetalta avlöningar

med allenast 2,266,292 kronor. Uppmärksamheten bör måhända

i detta sammanhang fästas därå, att, enär i de framlagda siffrorna icke

ingå dyrtidstillägg och det lärer få förutsättas, att den ifrågasatta löneregleringen

för tullverket skall i likhet med vad som skett beträffande

kommunikationsverken medföra reducering i hittillsvarande grunder för

sådan förmån, skillnaden mellan de för statsverket uppstående slutliga

1 Därav 544,370 kronor utgörande förstärkning av anslaget.

2 Därav 408,480 kronor utgörande förstärkning av anslaget.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kuttgl. Maj:ts proposition Nr 330.

kostnader för tnllpersonalens avlönande under år 1922 och de motsvarande

totala verkliga utgifterna under år 1920 skall utvisa ett belopp,

avsevärt mindre än det sålunda angivna. Detta merbelopp kan med stöd

av gjorda beräkningar, grundade på den levnadskostnadsindex, som gällde

under sista kvartalet år 1920, uppskattas till omkring 1,012,000 kronor.

Indragniugs- och övergångsstaterna.

Enligt förslag av 1914 års tullkommission (IV: sid. 128), vilket

biträtts av generaltullstyrelsen (U. IV : sid. 89, 90), skulle på Kungl.

Magt ankomma att meddela erforderliga övergångsbestämmelser. Dessa

skulle innehålla, bland annat, föreskrifter beträffande de nya avlöningsbestämmelsernas

tillämpning på de vid omorganisationens ikraftträdande

befintliga tjänstemän. Härmed torde i första hand avses bestämmandet

av den löneklass inom respektive lönegrad, i vilken varje särskild tjänsteman

med hänsyn till föregående tjänstgöring och innehav av tjänst

skall uppföras vid övergången till den nya staten. Emellertid lära i

och för ordnandet av övergången även andra bestämmelser bliva av

nöden. Dessa bestämmelser skulle avse dels förfarandet med de ordinarie

tjänstemän, vilkas tjänster komma att indragas, antingen så, att

motsvarande tjänst icke alls finnes i den nya staten, eller ock så, att,

ehuru tjänst i samma tjänstegrad visserligen finnes upptagen i den nya

staten, likväl på grund av organisatoriska förändringar plats i tjänstegraden

icke kan beredas tjänstinnehavaren, dels förfarandet med tjänstemän

å extra stat och i succession efter sådana tjänstemän förordnade

befattningshavare ävensom med andra tjänstemän, som vid övergången

innehava stadigvarande förordnande å på stat upptagen, men icke med

ordinarie innehavare besatt tjänst, dels ock förfarandet med den nuvarande

extra ordinarie personalen. 1 dessa avseenden har generaltullstyrelsen

gjort följande uttalanden: 1

»Bestämmelserna i 40 § av tullkommissionens förslag till avlöningsreglemente,

motsvarad av 42 (36) § i generaltullstyrelsens förslag, innebära tydligen, att varje

ordinarie tjänsteman är berättigad att övergå på den nya staten. Härav följer, att

plats i denna stat måste på ett eller annat sätt beredas varje ordinarie tjänsteman,

som icke förklarar sig vilja kvarstå å nu gällande stat. I de fall, då en befattningshavares

tjänst förekommer å både den nu gällande och den nya staten, om

1 Uttalandena hava kompletterats med inom parentes införda hänvisningar till paragrafnummer

i det godkända förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, varjämte de i uttalandena förekommande

benämningar tullassistent och kvinnligt biträde av klass 3 ersatts med de däremot

svarande, slutligt föreslagna titlarna tullkontorist och kontorsbiträde.

Olika slag av

stater.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

än under olika benämningar eller med delvis olika funktioner, möter givetvis icke

någon särskild svårighet. Förekommer däremot tjänsten icke ä den nya staten,

lärer skillnad böra göras mellan det fall, att tjänst av motsvarande tjänstegrad

finnes å den nya staten, och det fall, att så icke är förhållandet. I förra fallet

lärer tjänstemannen, om han icke kan förflyttas till motsvarande eller annan tjänst

å den nya staten, som han på grund av bestämmelserna i § 2 av nu gällande avlöningsreglemente

är skyldig övertaga, vara berättigad att erhålla avlöning i den

lönegrad, som enligt den nya staten tillkommer innehavare av tjänst i samma

tjänstegrad. För möjliggörande härav synes böra inrättas en särskild indragningsstat,

förslagsvis benämnd indragning sst åt A, å vilken ifrågavarande tjänstemän

skulle uppföras i respektive lönegrader. De å denna stat uppförda befattningshavare

skulle givetvis vara underkastade föreskrifterna i det nya avlöningsreglementet

och alltså på grund av 14 (13) § vara skyldiga att fullgöra vilken tjänstgöring

som helst. Statens utseende och slutsumma kan tydligen icke på förhand

beräknas utan först, då överflyttningen av personalen från nu gällande stat till den

nya i sin helhet ordnats, alltså knappast förr än i början av år 1922. Något specificerat

förslag till indragningsstat kan alltså icke för närvarande uppgöras; men

redan nu kan dock sägas, att antalet av de tjänstemän, som behöva uppföras ä

indragningsstat A, icke kan bliva synnerligen stort. Vad beträffar tjänstemän i

högre grader torde överflyttning till ifrågavarande stat endast komma i fråga i ett

eller annat fäll, förnämligast med anledning av den förskjutning från mera kamerala

tjänster till packhus- och bevakningstjänster, som enligt förslaget skulle äga rum;

och beträffande tjänstemän i lägre grader, lärer överflyttning huvudsakligen förekomma

av innehavare av sådana tjänster vid kustbevakningen, som i den nya

organisationen bliva överflödiga. Något anslag för indragningsstaten A å 1922 års

stater lärer av nyss nämnd anledning icke kunna uppföras, utan torde i stället

medgivande böra utverkas att till avlöning åt tjänstinnehavare, som måste förflyttas

på indragningsstat A, av tullmedlen disponera så stort belopp, som motsvarar

deras sammanlagda avlöningar enligt den nya staten. I den mån å indragningsstat

A uppförda tjänstemän kunna disponeras för bestridande av göromål vid

ordinarie tjänster i lägre tjänstegrader än de själva tillhöra, kunna dessa tjänster

lämnas otillsatta, varigenom en besparing å avlöningsstaten skulle uppkomma.

I det andra av ovan omförmälda fall, nämligen då å den nya staten icke

förekommer tjänst av samma tjänstegrad som den tjänst å nu gällande stat, vilken

skall indragas, bliver förhållandet något annorlunda. I den män innehavare av

sådan tjänst icke konstitueras att bestrida tjänst å den nya staten, torde han böra

uppföras å en annan indragningsstat, förslagsvis benämnd indragningsstat B. Härå

uppförda tjänstemän böra likaledes vara underkastade det nya avlöningsreglemontets

bestämmelser, sålunda även de i 14 (13) § meddelade föreskrifterna om tjänstgöringsskyldighet,

samt åtnjuta lön i lämplig lönegrad å den nya staten. De

befattningshavare, som enligt styrelsens förslag till avlöningsstat härvid skulle

kunna ifrågakomma, äro de nuvarande innehavarna av tull- och gränsinspektorstjänster,

av vilka dock för närvarande två äro vakanta och uppehållas på föi ordnande.

Därest styrelsens förslag om bibehållande av gränsbevakningschefstjänsten

icke skulle bifallas, skulle samma förhållande hava inträtt i fråga om denna tjänst,

under förutsättning att densamma varit besatt med ordinarie innehavare; men så är

ej fallet, utan har tjänsten, sedan densamma blivit ledig genom förre innehavarens

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

död, i avbidan på omorganisationens genomförande uppehållits på förordnande. Av de

båda kustbevakningschefstjänsterna är den ena, den i Skåne och Blekinge, sedan

flera år tillbaka vakant och uppehålles på förordnande; den andra, i Hallands samt

Göieborgs och Bohus län, är däremot besatt med ordinarie innehavare. Då kustbevakningschefstjänsterna

icke äro avsedda att bibehållas i den nya organisationen,

skulle alltså kustbevakningschefen i nämnda län uppföras å ifrågavarande indragningsstat

B. Enahanda skulle förhållandet bliva med tullfiskalerna, därest i enlighet

med kommissionens av generaltullstyrelsen icke biträdda förslag tullfiskalstjänsterna

komma att indragas. Av nu omförmälda befattningshavare torde, med

ledning av de vid generaltullstyrelsens utlåtande IV fogade tabellerna, bilagorna 2

och 3, tull- och gränsinspektorerna böra upptagas i nionde lönegraden; för kustbevakningschefen

torde femtonde lönegraden och för tulliiskalerna eventuellt tolfte

lönegraden lämpligen böra komma till tillämpning. Ifrågavarande tjänstemän

komma givetvis att användas i tjänstgöring, större delen av inspektörerna, med

bibehållen avlöning i nionde lönegraden, såsom föreståndare för tullstationer. Det

belopp, som erfordras till avlöning åt de å indragningsstat B uppförda personer,

bliver alltså till största delen kompenserat genom besparingar å den ordinarie avlöningsstaten.

Något specificerat förslag till indragningsstat B eller något särskilt

anslag för denna stat kan, liksom för indragningsstat A och av samma skal, icke

nu ifrågakomma, utan bör i stället medgivande utverkas att till avlöning åt tjänstinnehavare,

som förflyttas å indragningsstat B, av tullmedlen disponera så stort

belopp, som motsvarar deras sammanlagda avlöningar enligt de lönegrader, i vilka

de komma att uppföras å indragningsstaten.

Vad nu sagts berör uteslutande de befattningshavare, som övergå på den

nya staten. Det låter emellertid tänka sig, att ett större eller mindre antal befattningshavare

vägra underkasta sig det nya avlöningsreglementet. Beträffande sådana

befattningshavare stadgas i 40 § av tullkommissionens och 42 (36) § av generaltullstyrelsens

förslag till avlöningsreglemente, att dem genom vederbörande avlöningsreglemente

tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner skola till dem fortfarande

utgå enligt gällande grunder. För så vitt en sådan, å nu gällande stat

kvarstående befattningshavares tjänst finnes upptagen i den nya staten, låt vara

under annan benämning eller tilläventyrs i lägre tjänstegrad, lärer befattningshavaren

böra upptagas å övergångsavlöningsstat eller, med en annan såsom det

synes styrelsen lämpligare benämning, övergångsstat. Då det emellertid icke förrän

mot slutet av år 1921 bliver känt, vilka befattningshavare som vilja kvarstå på

den gamla staten, kan specificerat förslag till övergångsstat för år 1922 icke nu

framläggas och icke heller något anslag därför beräknas. Enligt generaltullstyrelsens

mening måste därför saken ordnas på det sätt att — jämte det den för år

1921 fastställda övergångsavlöningsstaten under namn av övergångsstat B bibehålies

jämväl för år 1922 utan andra förändringar än dem, som påkallas av därifrån

skedd avgång, samt det sedvanliga medgivandet rörande bestridandet av avlöningen

åt befattningshavare å denna stat lämnas — styrelsen ytterligare bemyndigas att

till avlöning åt de befattningshavare, som komma att kvarstå å 1921 års stat,

disponera avlöningarna vid respektive motsvarande befattningar i den nya staten.

Skulle dessa avlöningsbelopp tilläventyrs icke vara tillräckliga för ändamålet, torde

det felande beloppet böra få utgå av tull medlen.

Förså vitt den tjänst, som innehaves av en befattningshavare, vilken vägrar

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 280 höft. (Nr 330.) 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 330.

att ingå på den nya staten, är avsedd att indragas, torde befattningshavaren, om

han icke konstitueras till tjänst å den nya staten, böra uppföras å indragningsstat,

dock med den åtskillnad från de nu å denna stat uppförda tjänstemän, att hans

avlöning bör få utgå med det belopp, som han vid övergången åtnjuter i fast avlöning

å 1921 års stat. A nuvarande indragningsstat uppförd person åtnjuter nämligen,

med tillämpning av förut i avseende å tullverket följda löneregleringsgrundsatser,

endast ett belopp, motsvarande lönen vid den tjänst, från vilken han överflyttats

på indragningsstat. Vid på senare tider verkställda omorganisationer hava

emellertid övertaliga tjänstemän fått åtnjuta ej blott lönen utan även tjänstgöringspenningarna

vid respektive tjänster; i vissa fall lärer till och med ersättning för

mistade sportler utgå. Framställning i sådant syfte har ock av Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening gjorts hos Eders Kung]. Maj:t, vilken framställning remitterats

till styrelsen. Generaltullstyrelsen kan icke finna det annat än rättvist och

billigt, att samma system tillämpas på de befattningshavare i tullverket, soin överflyttas

på indragningsstat; och styrelsen har därför ansett sig böra ifrågasätta

ovanberörda förändring med avseende å dessa befattningshavares avlöning. Någon

ny specifik indragningsstat för år 1922 kan emellertid av förut angivna skäl

icke nu uppgöras eller anslag därför beräknas; i stället lärer — jämte det den

för år 1921 fastställda indragningsstaten, under namn av indragningsstat C, bibehålies

jämväl för år 1922 utan annan förändring än den, som må betingas av

därifrån skedd avgång — medgivande böra utverkas att till avlöning åt de befattningshavare,

som behöva förflyttas å indragningsstat C, av tullmedlen disponera sä

stort belopp, som motsvarar deras vid övergången utgående fästa avlöning å 1921

års stat.

Vad härefter beträffar befattningshavare å extra stat torde med säkerhet

kunna antagas, att de samtliga skola kunna placeras å ordinarie tjänster i den nya

staten i minst lika höga tjänstegrader som tjänsterna å extra stat. Skulle mot förmodan

sådant i något enstaka fall icke kunna ske, synes rättvisa och billighet kräva,

att sådan befattningshavare icke återförvisas till sin ordinarie tjänst i lägre tjänstegrad

eller till extra ordinarie anställning, utan att honom beredes en ställning i avlöningshänseende,

som mera motsvarar hans tjänstegrad å extra stat, ehuruväl densamma

icke torde böra bliva fullt lika hög som innehavares av ordinarie tjänst i respektive

tjänstegrad. Detsamma synes styrelsen ock böra gälla om tjänstemän, som innehava

stadigvarande förordnande i succession efter å extra stat förordnade tjänstemän,

vare sig de äro ordinarie tjänstemän eller icke — även i detta fall under förutsättning,

att de icke kunna placeras å tjänster i den nya staten av minst lika höga tjänstegrader

som de tjänster, å vilka de innehava förordnande. Mera tveksamt är det måhända,

huruvida enahanda förmån bör tillkomma de ordinarie och extra ordinarie tjänstemän,

som innehava stadigvarande förordnande antingen å tjänster vid kustbevakningen,

vilka i avbidan på omorganisationen icke blivit besatta med ordinarie innehavare,

eller å tjänster hos styrelsen eller vid lokaltullförvaltningen eller gränsbevakningen,

beträffande vilka samma förhållande äger rum, ävensom de ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän, som äro förordnade i succession efter ordinarie dylika tjänstemän.

Vad först beträffar tillförordnade tjänstemän vid kustbevakningen måste det

dock enligt styrelsens uppfattning anses vara både av verkligt behov påkallat samt

med rättvisa och billighet överensstämmande, att efter det fleråriga, för vederbörande

personal ovissa provisoriet någon åtgärd vidtages i syfte att bereda dessa tjänste
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

KungI. Maj:ts proposition Nr 330.

män — med undantag för de tillförordnade kustöveruppsyningsmännen av anledning,

varom nedan förmäles, samt möjligen för den tillförordnade kustbevakningschefen i

Skåne och Blekinge — en något bättre ställning än den, i vilken de skulle försättas

genom återgång till sin ordinarie tjänstegrad eller till extra ordinarie anställning;

ty en sådan återgång skulle hårt drabba de tillförordnade tjänstemännen i gemen

och framför allt de tillförordnade kustuppsyningsmännen. Vad slutligen angår de

tjänstemän, som i avbidan på omorganisationen erhållit stadigvarande förordnanden

å tjänster hos styrelsen eller vid lokaltullförvaltningen eller gränsbevakningen eller

i succession efter sålunda förordnade tjänstemän, tala väl i viss mån samma skäl

för en motsvarande behandling av dem; men då sådana förordnanden förekomma

endast i ringa omfattning och dessa tjänstemän i regel torde kunna erhålla lämpliga

platser i den nya organisationen, vill styrelsen icke beträffande dem föreslå någon

särskild övergångsåtgärd.

Vid övervägande av frågan om vad som i ovan antydda riktning kan och bör

göras, har styrelsen ansett sig böra stanna vid att föreslå upprättandet av en särskild

övergångsstat, benämnd övergångsstat A, å vilken skulle i nedan angivna lönegrader

uppföras följande tillförordnade tjänstemän i den mån dem icke kan beredas

anställning å den nya ordinarie avlöningsstaten i minst samma tjänstegrad som de

respektive tjänster, å vilka de innehava förordnande, nämligen:

l:o) tjänstemän, förordnade å extra stat, och tjänstemän, förordnade i succession

efter sådana:

i tolfte lönegraden:- tillförordnade revisorer, andre byråassistenter och tullkontrollörer;
i

nionde lönegraden: tillförordnade kammarskrivare;

i sjätte lönegraden: nuvarande tillförordnade uppsyningsman under benämning

tullöveruppsyningsmän;

i andra lönegraden: nuvarande tillförordnade vaktmästare under benämning

tillsyningsman; samt

i första lönegraden för kvinnliga befattningshavare: tillförordnade kvinnliga

biträden;

2:o) tjänstemän, som innehava stadigvarande förordnande å lediga tjänster

vid kustbevakningen, ävensom tjänstemän, förordnade i succession efter sådana:

i femte lönegraden: tillförordnade kustuppsyningsmän; samt

i första lönegraden: tillförordnade kustvakter och kustroddare, båda under

benämningen kustvakter.

Generaltullstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att därest styrelsens

förslag till avlöningsstat bifalles, det icke torde bliva erforderligt att å ifrågavarande

övergångsstat uppföra ens någon enda av de tillförordnade kontrollörerna, kammarskrivarna,

uppsyningsmännen eller vaktmästarna. Sagda förslag upptager nämligen

ett större antal tullkontrollörer, kammarskrivare, tullöveruppsyningsmän samt tulluppsyningsman

och tillsyningsman än respektive antal å nuvarande ordinarie och

extra stat uppförda kontrollörer, kammarskrivare, uppsyningsman och vaktmästare,

ökat, vad kammarskrivarna och vaktmästarna angår, med antalet av de extra

ordinarie kammarskrivare, respektive extra ordinarie vaktmästare, vilka förordnats

till kammarskrivare eller vaktmästare i succession efter å extra stat förordnade

kontrollörer eller uppsyningsman. Därest----tullnattvakttjänsterna komma

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj;ts proposition Nr 330.

till stånd, lära dessa tjänster kunna delvis rekryteras från de tjänstemän, som föreslagits

till uppförande i första lönegraden å övergångsstat A.

Vad beträffar de lönegrader, i vilka ifrågavarande tjänstemän föreslagits

skola upptagas i övergångsstaten A, har styrelsen, såsom framgår av ovanstående,

ansett lönegraden näst under den, i vilken motsvarande tjänstegrader upptagits å

ordinarie stat, böra ifrågakomma. Enda undantaget härifrån utgöres av det på

extra stat uppförda kvinnliga skrivbiträdet å tullbehandlings- och upplysningsbyrån,

som tydligen icke kunnat upptagas i lägre lönegrad än den första, dit kontorsbiträden

i allmänhet skulle höra. Sannolikt är dock, att detta biträde icke skall

behöva uppföras å övergångsstaten.

Anledningen att de tillförordnade förste kontrollörerna å extra stat och de

tillförordnade kustöveruppsyningsmännen icke upptagits i förevarande övergångsstat

är den, att dessa tjänstemäns ordinarie tjänster, respektive kontrollörstjäuster och

kustuppsyningsmanstjänster, i styrelsens förslag till tjänstförteckning upptagits i

respektive trettonde och sjätte lönegraderna, alltså i samma lönegrader som dem,

i vilka tjänstemännen, med tillämpning av nyssberörda, i fråga om tjänstemännens

placering å övergångsstaten följda princip, skulle hava blivit uppförda. Yad de

tillförordnade förste kontrollörerna angår, torde förhållandet icke vara av någon

betydelse, då säkerligen lämpliga platser i den nya organisationen skola kunna

beredas dem; vad åter beträffar de tillförordnade kustöveruppsyningsmännen lära

de, i den mån platser i den nya organisationen icke kunna beredas dem, böra uppföras

å ovan omförm älda indragningsstat A, om de övergå på den nya staten, men

eljest å indragningsstat C.

Å övergångsstat A uppförda personer böra vara underkastade avlöningsreglementets

föreskrifter och alltså äga skyldighet att fullgöra vad tjänstgöring

som helst, även sådan, som tillhör innehavare av tjänst i lägre tjänstegrad.

Statens utseende och slutsumma kunna givetvis icke nu beräknas för år

1922, varför något särskilt anslag för densamma ej bör upptagas. Vid sådant

förhållande lärer medgivande vara erforderligt att till avlöning åt de å denna stat

uppförda tjänstemän disponera det belopp av tullmedlen, som motsvarar deras

sammanlagda avlöningar enligt de lönegrader, i vilka de upptagits å övergångsstaten.

I den mån tjänstemän, uppförda å övergångsstat A, må bliva använda till

bestridande av göromål vid tjänster å ordinarie stat av lägre tjänstegrader än de,

i vilka respektive tjänstemän äro uppförda å övergångsstaten, torde dessa tjänster

kunna lämnas otillsatta, i vilket fall en besparing på ordinarie stat skulle uppstå.

Detta förhållande — som, på sätt ovan omförmälts, har sin motsvarighet i fråga

om användningen av tjänstemän på indragningsstaterna A och B — ävensom den

likaledes förut omförmälda omöjligheten att genast vid övergången till den nya

organisationen besätta tullkontoristtjänsterna med ordinarie innehavare och olämpligheten

att vid samma tidpunkt tillsätta alla för kvinnliga befattningshavare avsedda

tjänster torde påkalla ett bemyndigande för styrelsen att, då sådant prövas

nödvändigt eller lämpligt, låta anstå med tillsättande av tjänst å ordinarie stat,

så länge göromålen vid tjänsten kunna bestridas av å indragningstat A eller B eller

å övergångsstat A uppförd tjänsteman.

En tredje personalgrupp i tullverket, beträffande vilken särskilda övergångsbestämmelser

synas styrelsen erforderliga, är, såsom ovan nämnts, den extra ordinarie

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

personalen av högre och lägre grad. Ett huvudsyfte med den nu planerade omorganisationen

av tullverket är att råda bot mot det för närvarande inom verket

alltför starkt rådande extra ordinarie systemet. De i sådant avseende av tullkommissionen

och generaltullstyrelsen föreslagna åtgärderna komma visserligen i framtiden

att verka välgörande, men medföra icke någon omedelbart fullt tillfredsställande

förbättring och först efter ganska lång tid torde någon avgörande sådan vara

att förvänta. Under dessa förhållanden synes det angeläget, att någon åtgärd vidtages,

som, utan att förrycka omorganisationen eller oskäligt betunga statsverket,

är ägnad att hastigare bringa hjälp. En sådan åtgärd vore enligt styrelsens

mening att å en särskild stat, förslagsvis benämnd övergångsstat C, upptaga ett

visst antal tjänster av olika lönegrader, avsedda för sådana extra ordinarie tjänstemän,

som vid utgången av år 1921 varit anställda i tullverket under minst så

lång tid, som är avsedd att bliva den normala för framtida befordran till ordinarie

tjänst, eller fem år, och tillika innehava en effektiv tjänstgöring av minst tre år.

De tjänster, som skulle upptagas å ifrågavarande övergångsstat skulle vara följande:

kustvakttjänster, gränsuppsyningsmanstjänster och tillsyningsmanstjänster, samtliga

i första lönegraden, samt kammarskrivartjänster i sjunde lönegraden. Av dessa

tjänster skulle kustvakttjänsterna vara avsedda för nuvarande extra ordinarie

kustroddare, gränsuppsyningsmanstjänsterna för nuvarande extra ordinarie gränsridare,

tillsyningsmanstjänsterna för nuvarande extra ordinarie vaktmästare och slutligen

kammarskrivartjänsterna för nuvarande extra ordinarie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen.

Uppförandet av kammarskrivartjänsterna i sjunde lönegraden

betingas därav, att innehavarna av dessa tjänster komma att användas för göromål

av minst den kvalificerade beskaffenhet, som utmärker tullkontoristgöromål.

En lägre placering av ifrågavarande tjänstemän skulle för övrigt medföra den icke

önskvärda verkan, att de komma att söka de för tjänstemän av grupp II enligt

kommissionens terminologi avsedda, i sjunde lönegraden uppförda tullkontoristtjänsterna,

från vilka tjänster bemälda kammarskrivare väl knappast skulle kunna

avvisas endast på den grund, att de äro överkvalificerade för dylika tjänster.

I övergångsstat C synas tjänstemännen icke böra personligen upptagas med

sina namn, utan allenast ett visst antal tjänster av varje lönegrad uppföras. Antalet

tjänster av varje slag för år 1922 torde böra mot slutet av år 1921 på förslag av

styrelsen bestämmas av Eders Kungl. Maj:t och sedermera för varje följande år i

samma ordning minskas med antalet under året avgångna tjänstemän.

Beträffande antalet tjänster å nu ifrågavarande övergångsstat C för år 1922

kan givetvis någon mera bestämd uppgift icke nu lämnas. Med ledning av från

vederbörande tullmyndigheter infordrade uppgifter och inom styrelsens byråer gjorda

undersökningar torde emellertid det för sagda år erforderliga antalet tjänster kunna

ungefärligen beräknas utgöra: 27 kustvakttjänster; 15 gränsuppsyningsmanstjänster;

1 tillsymngstnanstjänst; och 84 kammarskrivartjänster. Tillsyningsmanstjänsten

har upptagits endast i syfte att samtliga de grupper av tjänstemän, vilkas upptagande

å ifrågavarande stat vore tänkbart, formellt bleve representerade i staten.

Då sammanlagda antalet tulluppsyningsman- och tillsyningsmanstjänster enligt styrelsens

förslag till avlöningsstat, eller 1361, överstiger det nuvarande antalet vaktmästartjänster

å ordinarie och extra stat, eller 860, med icke mindre än 501, och

alltså det antal extra ordinarie vaktmästare, vilka enligt omförmälda beräkningar vid

utgången av år 1921 kunna antagas hava en anställningstid av minst 5 år och eu effektiv

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tjänstgöring av minst 3 år, eller 452, icke ens är tillräckligt för besättande av de

överskjutande 501 tjänsterna, synes det föga sannolikt, att någon tillsyningsman

skulle behöva upptagas å övergångsstat C.

För denna stat lärer, med hänsyn till att densamma torde komma att uppgå

till ett i jämförelse med de övriga övergångs- och indragningsstaterna betydande belopp,

ett särskilt anslag böra uppföras. Med ovan angivna antal tjänster och avlöningsbeloppens

beräknande efter medeltalet mellan högsta och lägsta avlöningsbeloppet

i respektive lönegrad, skulle anslaget böra uppgå till i runt tal 469,000

kronor. ^ Anslaget synes emellertid redan med hänsyn till den relativa osäkerhet,

som måste vidlåda denna beräkning, böra upptagas såsom förslagsanslag. Men

härtill kommer ett förhållande, som synes med nödvändighet påkalla, att anslaget

erhåller karaktären av förslagsanslag. Å styrelsens byråer finnas anställda ett antal

extra ordinarie kammarskrivare, vilka icke genomgått elevkursen och alltså icke

äro kompetenta att vinna anställning vid lokaltullförvaltningen. Åtskilliga av

dessa extra ordinarie kammarskrivare hava emellertid måst under den på senare

tiden rådande bristen på personal inkallas i tjänstgöring vid lokaltullförvaltningen.

I övrigt hava dessa tjänstemän varit inkallade å byråerna eller eljest tjänstgjort

å dessa i större eller mindre utsträckning. Då det icke synes styrelsen billigt,

att dessa, extra ordinarie tjänsteman, framför allt de, som redan använts till tjänstgöring

vid lokalförvaltningen och visat sig äga nöjaktiga förutsättningar för fortsatt

tjänstgöring därstädes, betagas varje möjlighet att vinna befordran där, är

styrelsen betänkt på att under år 1921 anordna en för dem avsedd elevkurs. De

som därvid bliva godkända, torde, i den mån de eljest uppfylla villkoren för upptagande

å övergångsstat C, böra liksom ovanberörda 84 extra ordinarie kammarskrivare

vid lokaltullförvaltningen uppföras å nämnda stat, vars slutsumma därigenom

komme att ökas. Antalet ifrågavarande tjänstemän är jämförelsevis obetydligt

och torde knappast komma att överstiga femton.

Till innehavare av tjänst å övergångsstat C böra därtill kompetenta och

villiga extra ordinarie tjänstemän, som av styrelsen prövas lämpliga att vinna

fast .anställning i verket, konstitueras utan ansökning. På dessa tjänstemän torde

avlöningsreglementets bestämmelser med ett, här nedan omförmält undantag böra

tillämpas; de skulle alltså äga skyldighet att bestrida vilken tjänstgöring som

helst, som må bliva dem anbefalld. Kammarskrivarna lära företrädesvis komma att

användas för sådana tullbehandlings- och kamerala göromål, som tillhöra kammarskrivar-

och tullkontoristtjänster; gränsuppsyningsmännen och kustvakterna för göromål

vid respektive gränsuppsyningsmans- och kustvakttjänster, eventuellt tullnattvakttjänster.

Överhuvud taget skulle tjänstemän å övergångsstat C komma att i

den utsträckning, deras antal medgiver, ersätta för närvarande i tjänstgöring inkallade

extra ordinarie tjänstemän. Den bestämmelse i avlöningsreglementet, som,

enligt vad nyss antytts, icke torde böra tillämpas å tjänstinnehavare å övergångsstaten,

är den i 20 (19) § förekommande föreskriften om rätt till vikariatsersättning,

såtillvida som dylik ersättning synes icke böra tillkomma honom i de fall,

då han förordnas att bestrida tjänst i samma tjänstegrad som den, han själv tillhör,

ehuru den bestridda tjänsten är av högre lönegrad. Det bör i detta sammanhang

måhända anmärkas, att tjänstinnehavare å ifrågavarande övergångsstat torde

böra få räkna med att oftare än övriga tjänstemän bliva förflyttade från en tjänst
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:Is proposition Nr 380.

göringsort till en annan, varvid givetvis avlöningsreglementets ortsgruppeiing bör

komma till tillämpning i fråga om deras avlöning.

I det föregående har ifrågasatts, att den för år 1921 fastställda övergångsavlöningsstaten

måtte, under namn av övergångsstat jB, bibehållas även för år 1922

utan annan förändring än den, som påkallas av därifrån skedd avgång. Från staten

har under innevarande år avgått tullförvaltaren i Västervik H. V. E. Moberg, varjämte

överinspektören vid packhusinspektionen i Göteborg J. H. Lindquist den 1 oktober

1920 erhållit nådigt avsked med utgången av november månad samma år. Vid

sådant förhållande kommer allenast överinspektören vid tullbevakningsinspektionen

i Stockholm N. G. Nordquist att kvarstå å ifrågavarande stat med avlöning enligt

1910 års stat. Något särskilt anslag för övergångsstat B för år 1922 erfordras

icke; men torde avlöningen till Nordquist, därést han icke övergår på 1922 års

stat, böra, till motsvarighet mot vad hittills varit fallet, bestridas av avlöningen vid

den tjänst i 1922 års stat, som är avsedd att ersätta Nordquists befattning.

Vidare har generaltullstyrelsen i det föregående hemställt, att den för år

1921 fastställda mdragningsstaten måtte, under benämning indragningsstat C, bibehållas

även för oår 1922 utan annan förändring än den, som betingas av därifrån

skedd avgång. A 1921 års indragningsstat äro uppförda tio personer, var och en

upptagen med det belopp, som motsvarar lönen å den avlöningsstat, från vilken han

överflyttats på indragningsstat. Av de å indragningsstaten uppförda personer härunder

innevarande år avgått kustvakten till häst i Hälsingborg J. A. Möller; och

torde i följd härav indragningsstatens slutsumma för år 1921, kronor 7,300, böra

minskas med 400 kronor och alltså upptagas med 6,900 kronor. —

r> Generaltullstyrelsen anser sig emellertid redan nu böra framhålla, att icke

ens vid tiden för avgivande av förslag till tullverkets stater för år 1923 de

förutsättningar torde vara för handen, som erfordras för upprättande. av fullständiga

specifika indragnings- och övergångsstater för nämnda år. Överflyttningen

av tjänstemännen från den gamla till den nya staten kan nämligen icke

tänkas fullbordad förrän vid slutet av år 1921, alltså väsentligt efter den tidpunkt,

då statförslaget för år 1923 skall avgivas. Såvitt styrelsen kan finna, lära därför de

av styrelsen nu ifrågasatta bemyndigandena bliva erforderliga även beträffande dessa

stater för år 1923.»

Såsom av detta uttalande framgår, har generaltullstyrelsen ansett

bland annat, att å en särskild stat, förslagsvis benämnd övergångsstat

C, borde upptagas ett visst antal tjänster av olika lönegrader, avsedda

för sådana extra ordinarie tjänstemän, som vid utgången av år 1921

varit anställda i tullverket under minst så lång tid, som vore avsedd att

bliva den normala för framtida befordran till ordinarie tjänst, eller fem

år, och tillika innehade en effektiv tjänstgöring av minst tre år; av de

tjänster, som vore ämnade att sålunda upptagas, skulle de för nuvarande

extra ordinarie kammarskrivare vid lokalförvaltningen avsedda

kammarskrivartjänsterna placeras i 7 lönegraden. Mot en sådan anordning

har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i en till Kungl. Maj:t ställd

skrift den 17 december 1920 inlagt sin gensaga och hemställt, att i stället

s. 256 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

256 Kungl. Map-ts ''proposition Nr 330.

måtte föreskrivas, att de extra ordinarie kammarskrivare med minst fem

ars effektiv tjänstgöring, vilka icke vid omorganisationen uppfördes å

ordinarie stat, skulle för att icke bringas i sämre ställning än framdeles

i tullverket antagna extra ordinarie kammarskrivare med eventuellt lika

lång tjänstetid, överföras å övergångsstat i 10 lönegraden.

Den av generaltullstyrelsen berörda framställningen från samma

förening till Kungl. Maj:t är dagtecknad den 8 november 1919 och

innefattar det uttalande, att det syntes rättvist att en tjänsteman, vilken

av staten genom överflyttning på indragningsstat skildes från en uppgift,

för vars fyllande han med i regel stora uppoffringar gjort sig

kompetent och åt vilken han ägnat större delen av sitt liv, i allo bibehölles

vid sin vid avgången ur verket uppnådda ekonomiska ställning,

varmed även avsåges rätt att få sin å indragningsstat eventuellt tillkommande

avlöning reglerad i förhållande till den allmänna prisnivån.

Slutligen torde i detta sammanhang böra anmälas en av 1914 års

tullkommission don 17 september 1915 till Kungl. Maj:t ingiven framställning

om bland annat vidtagande av åtgärder, i syfte att vid därefter

skeende tillsättning av befattningar vid tullverket måtte i konstitutoriålen

intagas bestämmelse därom, att vederbörande skulle vara

skyldig att låta sig utan ansökning förflyttas till annan befattning vid

tullverket, dock utan minskning i de avlöningsförmåner, som enligt

stat tillkomme honom.

Generaltullstyrelsens föreliggande förslag rörande indragnings- och

övergångsstater är, i vad detsamma avser ordinarie tjänstemän, grundat

på den uppfattningen, att envar ordinarie tjänsteman, som icke förklarar

sig vilja kvarstå å äldre stat, ock skall vara berättigad att övergå

på den nya staten, oavsett huruvida å denna stat plats kan beredas

honom eller ej. Nämnda uppfattning anser jag mig emellertid icke

kunna godtaga, utan synes det mig ligga i sakens natur, att övergång

på ny stat ej kan medgivas i sådant fall, att lämplig befattning på den

nya ordinarie staten icke kan tilldelas vederbörande.

Därest ordinarie tjänsteman vid tullverket av sådan anledning icke

medgives övergå på ny stat, bör han enligt min mening uppforas å

särskild övergångsstat, av mig betecknad såsom övergångsstat 1, med

rätt för honom att åtnjuta avlöning enligt nu gällande ordinarie stat.

Tjänsteman vid tullverket, som redan nu är uppförd å indragningsstat,

torde icke heller böra medgivas att övergå på den nya ordinarie

staten utan bör överföras till ny indragningsstat med den å nuvarande

indragningsstat upptagna avlöning.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Vad beträffar ordinarie tjänsteman, som förklarar sig icke vilja

övergå på ny stat och icke heller kan därtill lagligen förbindas, gäller

enligt 36 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

att han skall bibehållas vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat

tillkommande avlöningsförmåner. Sådan tjänsteman torde vid tullverket

böra uppföras å en särskild övergångsstat 2, enligt min beteckning, med nyss

angivna avlöning. Å samma övergångsstat synes ock lämpligen böra upptagas

en å nuvarande övergångsavlöningsstat uppförd tjänsteman med honom

enligt sistnämnda stat tillkommande avlöning, givetvis dock under den

förutsättning, att han icke konstitueras till tjänst å den nya ordinarie staten.

Vidkommande de befattningshavare, vilka enligt vad nyss är sagt

skulle uppföras å övergångsstat 1 eller 2, förutsätter jag, att, i den mån

så befinnes lämpligt och de kunna därtill lagligen förbindas, de tagas i

anspråk för tjänstgöring vid tullverket.

Jag torde i detta sammanhang ock böra upptaga till behandlingfrågan

om tillfälligt lönetillägg åt nu omhandlade tjänstemän. Vad då

först beträffar tjänsteman å indragningsstat samt tjänsteman, som på

grund av vägran att övergå på ny stat uppförts på övergångsstat 2,

bör enligt min mening tillfälligt lönetillägg icke utgå till sådan tjänsteman.

Däremot torde beträffande ordinarie tjänsteman, vilken uppförts å

övergångsstat 1, Kungl. Maj:t böra äga tillerkänna vederbörande tillfälligt

lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande

till den tjänstgöring, som må komma att krävas av honom, eller eljest

kan anses skäligt, dock icke utöver vad som enligt de för år 1921

gällande grunder skulle utgå i sådant tillägg. De för ändamålet erforderliga

medlen torde, såsom förut antytts, kunna utgå under den å avlöningsstaten

uppförda särskilda anslagstiteln »personliga lönetillägg samt

ersättning för indragna extra inkomster m. in.»

Vad härefter angår befattningshavare å extra stat vid tullverket,

torde dessa, enligt vad generaltullstyrelsen meddelat, kunna i regeln

tilldelas ordinarie tjänst å den nya staten i minst lika hög tjänstegrad

som vederbörande befattning å extra stat. För de till äventyrs förekommande

undantagsfall, då så icke kan ske, har styrelsen ansett billighet

och rättvisa kräva, att befattningshavaren icke återförvisas till sin

ordinarie tjänst i lägre tjänstegrad eller till icke-ordinarie anställning,

utan uppföres å särskild övergångsstat såsom ordinarie tjänsteman i en

något lägre lönegrad än den för motsvarande tjänst å den nya ordinarie

staten gällande. Enahanda förfaringssätt har styrelsen ansett böra

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 käft. (Nr 330.) 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kunr/l. Maj:ts proposition Xr 330.

tillämpas i fråga om dels befattningshavare, som innehar stadigvarande

förordnande i succession efter å extra stat förordnad tjänsteman dels

ock sådan tjänsteman, som innehar stadigvarande förordnande å ledig

tjänst vid kustbevakningen, ävensom tjänsteman, förordnad i succession

efter dylik tjänsteman.

Vad nu föreliggande förslag beträffar, tillåter jag mig erinra, hurusom

enligt min i det föregående angivna uppfattning ordinarie tjänsteman,

för vilken plats saknas å den nya ordinarie staten, icke skulle

hava rätt att övergå på ny stat. Vid sådant förhållande anser jag

befattningshavare å extra stat och därmed jämställd befattningshavare

icke skäligen kunna medgivas en bättre rätt i nämnda hänseende. Då

härtill kommer, att antagligen samtliga ifrågavarande befattningshavare

kunna beredas plats å den nya ordinarie staten, finner jag mig icke

böra biträda generaltullstyrelsens förslag i berörda avseende.

Generaltullstyrelsen har slutligen beträffande vissa extra ordinarie

befattningshavare, som icke tillhöra nyss omhandlade kategorier, ansett

särskilda övergångsanordningar erforderliga för att mera omedelbart

kunna råda bot för det för närvarande inom tullverket alltför starkt

rådande extra ordinariesystemet. För sådant ändamål har styrelsen tänkt

sig, att å en särskild övergångsstat skulle såsom ordinarie tjänster upptagas

ett av Kungl. Maj:t bestämt antal befattningar i olika lönegrader,

avsedda för sådana extra ordinarie gränsridare, kustroddare, vaktmästare

och kammarskrivare, som vid utgången av år 1921 varit anställda under

minst fem år och tillika innehava en effektiv tjänstgöring av minst tre

år och som av generaltullstyrelsen prövas lämpliga att vinna fast anställning

vid verket.

Om också det av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslaget

torde sakna stöd i föregående praxis, synes mig dock, att förhållandena

vid tullverket äro av en så säregen beskaffenhet i fråga om extra ordinarie

befattningshavares anställning och befordran till ordinarie tjänst, att

vidtagandet av särskilda åtgärder uti det av styrelsen angivna syftet väl

kan anses motiverat. Jag finner mig fördenskull kunna i princip biträda

styrelsens nyssberörda förslag om ock med vissa modifikationer.

För ifrågavarande ändamål anser jag sålunda, att å en särskild

övergångsstat 3, enligt min beteckning, bör uppföras ett av Kungl.

Maj:t bestämt antal tjänster såsom gränsuppsyningsmän, tillsyningsmän

och kammarskrivare, samtliga med ordinarie anställning, avsedda för

sådana extra ordinarie gränsridare, vaktmästare och kammarskrivare

vid tullstaten, som vid utgången av år 1921 varit anställda i tullverkets

tjänst under minst fem år och tillika innehava en effektiv

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tjänstgöring av minst tre år samt av generaltullstyrelsen prövas lämpliga

att vinna fast anställning i tullverket. Härvid bör uppmärksammas, att

några tjänster tillhörande kustbevakningen icke skulle upptagas i övergångsstat

3 med hänsyn till att något definitivt förslag beträffande

kustbevakningens ordnande nu icke skulle föreläggas riksdagen.

1 fråga om de lönegrader enligt den nya avlöningsskalan, till

vilka tjänsterna å övergångsstat 3 skulle hänföras, anser jag gränsuppsyningsmans-

och tillsyningsmanstjänsterna böra, såsom styrelsen

föreslagit, tillhöra 1 lönegraden, medan däremot kammarskrivartjänsterna

synas böra sättas en lönegrad lägre än styrelsen hemställt eller sålunda

i 6 lönegraden, detta i anslutning till mitt i det föregående framlagda

förslag rörande placeringen av de ordinarie tullkontoristbefattningarna.

Vidkommande sättet för bestridande av avlöningar till befattningshavare

å indragnings- och övergångsstater har generaltullstyrelsen föreslagit,

att de skulle utgå i vissa fäll direkt av tullmedlen, i andra fall av

avlöningar vid befattningar a ordinarie stat, vilka hallas vakanta, samt

i övriga fall av särskilt förslagsanslag. Detta förfaringssätt har synts

mig vara onödigt invecklat och ur budgetsteknisk synpunkt mindre

tilltalande. Jag anser, att för bestridande av avlöningarna till samtliga

de befattningshavare, som upptagas å indragnings- och övergångsstaterna,

bör i stat uppföras ett särskilt förslagsanslag, vilket torde kunna lämpligen

sättas till 500,000 kronor. Däremot böra i stället avlöningarna

vid de tjänster å ordinarie stat, vilka skulle uppehållas av befattningshavare

å övergångsstat, helt besparas.

Eu fråga, som i detta sammanhang torde böra vidröras, är den,

i vad mån å indragnings- eller övergångsstat uppförda personer böra

komma i åtnjutande av kompensation för indragna extra inkomster.

Härutinnan har generaltullstyrelsen framlagt visst förslag, avseende beredande

i åtskilliga fall av sådan förmån.

Av billighetsskäl synas mig de tjänstemän, som komma att uppföras

å de av mig såsom övergångsstater 1 och 3 betecknade staterna

böra berättigas till ersättning för mistade extra inkomster efter samma

grunder, som må bliva bestämda för tjänstemän, vilka uppföras å ordinarie

avlöningsstat.

Kompensation

för sportler.

Departements
chefen.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Anslags
belopp.

Departements.

chefen.

Anslag till

pensioner.

Departements
chefen.

Oottgörelse

ftlr mistade

avlSningsandelar.

. Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare.

För pensionering av avskedade tjänstinnehavare är i staten för

år 1921 upptaget ett förslagsanslag av 320,000 kronor. Utgifterna,

vilka år 1915 uppgingo till 312,000 kronor i runt tal, hava sedan dess

varit stadda i ständig tillväxt och utgjorde år 1919 omkring 368,000

kronor.

Med hänsyn dels till denna allmänna stegringstendens, dels ock

till det förhållande, att i och med höjningen av avlöningsbeloppen en

motsvarande höjning av pensionerna lärer bliva genomförd, har jag, i

likhet med generaltullstyrelsen, ansett någon ökning av anslaget vara

erforderlig och förty i mitt förslag till 1922 års utgiftsstater för tullverket

upptagit ifrågavarande förslagsanslag med 400,000 kronor.

Pensionsstaten för avlidna tjäustinnehavares efterlämnade änkor och barn.

I 1921 års stat är för pensionering av avlidna tjänstinnehavares

efterlämnade änkor och barn avsett ett förslagsanslag av 25,000 kronor.

Beträffande detta anslag har generaltullstyrelsen icke haft någon

förändring att föreslå.

Åven jag har funnit anslaget böra med sitt nuvarande belopp

överföras till 1922 års stat.

Enligt § 8 i gällande avlöningsreglemente för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning tillfaller avlöning vid ledig

tulltjänst, som i vanlig ordning återbesättes, tullstatens enskilda pensionsinrättning,

i den mån densamma icke erfordras för tjänstens uppehållande

under ledigheten. Någon motsvarande bestämmelse finnes icke

intagen i vare sig det av mig till tillämpning jämväl vid tullverket

föreslagna avlöningsreglementet eller det av tullkommissionen eller av

generaltullstyrelsen efter förebild från kommunikationsverken upprättade

förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid tullverket.

Då tullkommissionen framlade sitt reglementsförslag, anförde den

(IV: sid. 85), att pensionsinrättningen genom omredigeringen av reglementet

i berörda hänseende skulle mista eu inkomst, som enligt vad

kommissionen inhämtat, uppgått till omkring 15,000 kronor om året,

och att, då pensionsinrättningens ekonomi delvis vore baserad på denna

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

inkomst, det icke borde ifrågakomma att utan kompensation indraga

densamma till statsverket. Kommissionen ville därför uttala sig för att

pensionsinrättningen i stället erhölle ett fast anslag av tullmedlen till

lämpligt belopp.

Detta uttalande har biträtts av generaltullstyrelsen (U. IV: sid.

35 o. f.), som emellertid med hänsyn därtill, att nyssberörda inkomst

utgjort i medeltal för åren 1900—1909 12,814 kronor i8 öre, för åren 1910

—1919 13,408 kronor 50 öre samt för hela perioden 1900—1919 13,111

kronor 34 öre, funnit anslaget lämpligen böra bestämmas till 13,000 kronor.

Enär det icke heller synts mig böra ifrågakomma, att tullverkets

enskilda pensionsinrättning utan ersättning frånhändes en så väsentlig

inkomst, som den pensionsinrättningen nu åtnjuter på grund av nyss

anförda stadgande i gällande avlöningsreglemente, får jag uttala min

anslutning till tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag

om beviljande åt pensionsinrättningen av ett fast anslag av tullmedlen

såsom kompensation för sagda inkomst. Detta anslag torde böra fastställas

till det av styrelsen beräknade beloppet. Förutsatt, att denna

min uppfattning gillas, lärer alltså böra av riksdagen begäras, att i

tullverkets stater måtte upptagas ett bestämt anslag av 13,000 kronor

årligen, att av tullmedlen utgå till meranämnda pensionsinrättning såsom

gottgörelse för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster.

Ett sådant anslag återfinnes i den till mitt föreliggande statförslag

hörande specifikation (bil. A) såsom en avdelning b) under huvudrubriken

»pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn:».

Omkostnadsstaten.

Beträffande härefter omkostnadsstaten för år 1922 har generaltullstyrelsen

till en början anmält, att följande å 1921 års motsvarande

stat förefintliga anslag kunde upptagas oförändrade, nämligen: anslaget

till gottgörelse till rådhusrätterna för avgörande av tullmål enligt Kungl.

Maj:ts brev den 15 februari 1841 och den 6 april 1858; anslaget till

gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig

genom nitisk tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfattningarna;

samt anslaget till hemliga utgifter. — Vidare har styrelsen anfört, att

ett likaledes i 1921 års stat förekommande anslag till vissa arvoden enligt

särskild förteckning å 2,720 kronor, kunde vid bifall till tullkommissionens

av styrelsen biträdda förslag om indragning av tullstationen i Huvudskär

(U. II: sid. 207), minskas med arvodet till skollärare därstädes,

Departement*•

chefen.

QeneraltulU

styrelsens

förslag.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj ds proposition AV 330.

eller 100 kronor, och alltså för år 1922 bestämmas till allenast 2,620

kronor. — Vad angår kostnaderna för tulltjänstemäns utbildning, har

styrelsen betonat, att desamma i en framtid korame att väsentligt överstiga

det belopp, som i staten för år 1921 vore anslaget för sådant

ändamål, eller 21,000 kronor. Likväl har styrelsen, som i annat sammanhang

(IT. II: sid. 231) hemställt om bemyndigande att tillkalla sakkunniga

personer för utredning av denna fråga, förklarat sig icke finna

anledning att för närvarande, innan sådan utredning blivit verkställd,

ifrågasätta annan höjning av anslaget för utbildning i tulltjänsten än

den, som betingades av styrelsens tidigare framställda förslag om rätt

för styrelsen att tilldela tulltjänstemän stipendier för utländska studieresor

(U. II: sid. 232). I enlighet med detta förslag har styrelsen hemställt,

att förslagsanslaget till utbildning i tulltjänsten måtte upptagas

med ett till 26,000 kronor förhöjt belopp, därav högst 5,000 kronor till

utländska resestipendier åt tulltjänstemän.

Vidkommande övriga anslag å omkostnadsstaten har generaltullstyrelsen

anfört följande:

»Till rese- och traktamentskostnader är i staterna för åren 1920 och 1921

upptaget ett förslagsanslag å 45,000 kronor. I 1919 års stat var anslaget upptaget

med 30,000 kronor och dessförinnan med 20,000 kronor. Utgifterna från anslaget

hava emellertid under de senare åren väsentligt överstigit anslagsbeloppen; de utgjorde

sålunda, i runda tal, under år 1914 kronor 26,000, under år 1915 kronor

34.000, under vartdera av åren 1916 och 1917 kronor 30,000, under år 1918 kronor

41.000, under år 1919 kronor 68,000 och slutligen under första hälften av år 1920

kronor 87,000. Anledningen till dessa betydande utgiftsökningar är att söka dels i

de höjda kostnaderna för själva resorna dels i vidtagna höjningar av dagtraktamentena

enligt resereglementet, dels ock slutligen i den stora omfattning, i vilken

under senaste tider även ordinarie personal från en ort måst beordras till tjänstgöring

å annan ort. Då de förstnämnda av dessa förhållanden icke kunna förväntas

bliva förändrade i sådan riktning, att utgifterna skulle minskas, och temporära kommenderingar

av personal till tjänstgöring å annan ort även för framtiden torde i

viss utsträckning komma att äga rum, anser styrelsen en ytterligare höjning av

anslaget icke kunna undvikas och föreslår att detsamma i staten för år 1922 upptages

med ett till 125,000 kronor förhöjt belopp.

Förslagsanslaget till tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och tomtören

är i staterna för åren 1920 och 1921 upptaget med 65,000 kronor. Dessförinnan

utgjorde anslaget 15,000 kronor. Utgifterna från anslaget hava utgjort i

runda tal:

år 1910

* 1911

» 1912

» 1913

» 1914

kronor 21,800

» 19,400

» 21,800

år 1915

» 1916

» 1917

» 1918

» 1919

kronor 31,900

» 30,900

» 26,600

» 89,900

» 49,100

» 37,400

» 24.800

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

För innevarande år kunna utgifterna beräknas komma att uppgå till omkring

60,000 kronor.

I sin underdåniga skrivelse den 28 september 1918 med förslag till tullverkets

utgiftsstater för år 1920 gjorde generaltullstyrelsen hemställan om höjning av ifrågavarande

anslag, då upptaget till 15,000 kronor, till 65,000 kronor, vilken hemställan

ock av statsmakterna bifölls. Av höjningen var ett belopp av 15,000 kronor avsett

för bestridande av kostnaden för anskaffande av bostäder åt tullverkets kust- och

gränsbevakningspersonal å orter, där det med hänsyn till bevakningens effektivitet

vore önskligt att personal placerades men där sådant i brist på bostäder åt densamma

icke kunde ske. Då det kan med största säkerhet beräknas, att den föreslagna

omorganisationen av kustbevakningen kommer att medföra en viss ökning

av behovet av bostäder och då härtill komma de alljämt stegrade anskaffningskostnaderna

för erforderliga husbyggnader, anser styrelsen, att icke ens anslagets nuvarande

belopp är tillräckligt, utan hemställer, att detsamma i staten för år 1922

upptages med ett till 100,000 kronor förhöjt belopp.

Under åberopande av vad generaltullstyrelsen anfört i sitt — — — underdåniga

utlåtande över det av 1920 års kustbevakningssakkunniga avgivna förslag

rörande kustbevakningens omorganisation (U. I A: sid. 134 o. f.) hemställer styrelsen,

att å omkostnadsstaten för år 1922 måtte upptagas ett förslagsanslag av 154,000

kronor till underhåll och drift av ttdlverkets farkoster samt drift av tullpersonalens

tjänstebåtar.

Till expenser har i staterna alltsedan år 1911 varit upptaget ett förslagsanslag

å 125,000 kronor. Från detta anslag bestridas kostnaderna för ved, kol och

ljus, städning, papper, boktryck och skrivmaterialier samt från och med år 1919

även kostnaden för telefonabonnemang. Den alltjämt fortgående, i vissa fall oerhörda

stegringen av prisen på dessa förnödenheter och av kostnaden för städning

och telefonavgifter har givetvis medfört, att anslaget, som redan från början varit

otillräckligt, måst för varje år mer och mer överskridas. Utgifterna hava sålunda

i runda tal utgjort:

år 1911 ........ kronor 152,000 år 1916

» 1912 ........ » 197,000 » 1917

» 1913 ........ » 170,000 > 1918

» 1914 ........ » 195,000 » 1919

» 1915 ........ » 198,000

samt under första halvåret av år 1920 kronor 636,000

föreligga någon utsikt till minsknip

kronor 263,000

» 297,000

» 451,000

» 536,000

Då numera knappast torde

de utgifter, som måste bestridas av ifrågavarande

anslag, anser styrelsen sig icke kunna underlåta att ifrågasätta detsammas

höjning till ett belopp, som i det närmaste motsvarar de antagliga utgifterna för

år 1920. Styrelsen hemställer, att anslaget i staten för år 1922 upptages med ett

belopp av 1,100,000.

Förslagsanslaget till post- och telegramporto har alltsedan år 1911 varit upptaget

med ett belopp av 20,000 kronor. Även detta anslag har, särskilt från och

med år 1914, måst väsentligt överskridas, i främsta rummet på grund av nödvändigheten

under krigsåren att genom rundtelegram till samtliga tullförvaltningar delgiva

dem av Eders Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser, bland annat om exportförbud

å vissa varor. Till utgifternas ökning har naturligtvis ock bidragit de höjda

taxorna å brev och telegram. Utgifterna hava i runda tal utgjort :

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

år 1914

* 1915

» 1916

kronor 30,000

år 1917 .....

» 1918 .....

» 1919 .....

kronor 63,000

» 59,000

» 75,000

» 57,000

» 53,000

samt under första hälften av år 1920 kronor 56,000. Ehuru, tillföljd av de ändrade

bestämmelserna .om postavgifter för tjänsteförsändelser, någon kostnad för postporto

icke vidare kommer att utgå av anslaget, anser styrelsen sig dock, med hänsyn till

den senaste höjningen av telegramportot och den av trafikens oupphörligt stegrade

krav på snabb expedition föranledda nödvändigheten att i allt större utsträckning

anlita förutom telefon jämväl telegraf för kommunikation med tullförvaltningarna,

icke kunna föreslå anslagets bestämmande till lägre belopp än 30,000 kronor. Styrelsen

hemställer alltså, att i omkostnadsstaten för år 1922 måtte uppföras ett förslagsanslag

till telegramporto av 30,000 kronor.

Till läkarvård och medikamenter sand begravningshjälp är i staten för år 1920

uppfört ett förslagsanslag å 20,000 kronor. ''Före detta år utgjorde anslaget från

och med år 1911 kronor 15,000. Även detta anslag har måst överskridas, dock

först från och med år 1917 med något mera avsevärda belopp. Utgifterna hava

från och med sistnämnda år i runda tal utgjort:

år 1917 ........ kronor 24,000 år 1919 ........ kronor 47,000

»1918 ........ » 28,000

samt under första hälften av år 1920 kronor 41,000. Anledningen till stegringen

har varit den höjning av läkararvodena, som efter hand måst vidtagas, ävensom de

stegrade kostnaderna för sjukhusvård och medikamenter. — Då enligt förslaget till

avlöningsreglemente fri läkarvård och medicin skulle tillkomma samtliga tjänstemän

och vidare begravningshjälp skulle utgå i större utsträckning än för närvarande är

fallet, torde en ökning av anslaget vara av behovet påkallad. Verkställda undersökningar,

vilka dock givetvis kunna medföra allenast ett approximativt resultat,

synas giva vid handen, att anslaget torde böra bestämmas till 110,000 kronor.

Styrelsen hemställer alltså, att anslaget i staten för år 1922 upptages med ett till

110,000 kronor förhöjt belopp.

Med hänvisning till vad styrelsen anfört i-----— utlåtande över 1920 års

kustbevakningssakkunnigas förslag till omorganisation av kustbevakningen (U. I A:

sid. 132 o. f.) hemställes, att å omkostnadsstaten för år 1922 måtte upptagas ett

förslagsanslag av 202,000 kronor till jakt-, båt- och hästlega samt för hållande av

velocipeder.

Till tulltjänstemans av lägre grad beklädnad och beväring har alltsedan år

1911 å omkostnadsstaten varit uppfört ett förslagsanslag av 125,000 kronor. På

grund av dels den successiva ökningen av antalet till fri beklädnad berättigade

tjänstemän, dels den allmänna prisstegringen å materialier har anslaget blivit alltmer

otillräckligt. Under år 1919 uppgingo sålunda utgifterna från detsamma till

icke mindre än omkring 408,000 kronor. — Enligt styrelsens förslag till ändrad

lydelse av 25 § i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverket skulle uniformspersedlar

in natura eller ersättning därför tilldelas vissa tjänstemän, tillhörande

någon av 1—9 lönegraderna. Verkställda beräkningar hava utvisat, att antalet av

de tjänstemän, vilka skulle kunna komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån,

skulle énligt styrelsens förslag till avlöningsstat utgöra: vid lokaltullförvaltningen

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 265

1,588, vid kustbevakningen 254, vid gränsbevakningen 210 samt å extra stat 24,

eller sammanlagt 2,076. Härtill skulle emellertid komma ytterligare ett antal personer.

Enligt styrelsens — — — framställda förslag till ordnande av personalens

övergång till den nya organisationen skulle tjänstemän, uppförda å indragningsstaterna

A och B samt övergångsstaterna A och C, vara underkastade det nya avlöningsreglementets

bestämmelser och alltså, i den mån de tillhöra lönegraderna

1—9, även äga åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning. Antalet av dessa

tjänstemän kan för närvarande beräknas till: å indragningsstat A 27. å indragningsstat

B 6, å övergångsstat A 83 och å övergångsstat C 42, eller tillhopa 158.

Sammanlagda antalet till beklädnad berättigade tjänstemän skulle alltså utgöra

2,234. — För bestämmande av anslagets storlek har styrelsen utgått från det

belopp, vartill kostnaden för varje tjänsteman för närvarande uppgår, eller 345

kronor i årligt medeltal. Anslagsbeloppet skulle efter denna beräkningsgrund utgöra

2,234x345 kronor, eller 770,730 kronor, avrundat till 770,000 kronor, tydligtvis

med natur av förslagsanslag. Styrelsen hemställer alltså, att å omkostnadsstaten

för år 1922 måtte upptagas ett förslagsanslag å 770,000 kronor till tulltjänstemäns

beklädnad och beväring.

Å omkostnadsstaten är alltsedan år 1915 uppfört ett förslagsanslag av 500,000

kronor till beslagarandelar, tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter

samt tulltjänstemans andelar av ersättning för vissa tjänstförrättningar. Anslagets

upptagande i staten torde närmast få anses betingat av bokföringshänsyn, då de

belopp, som utgå från anslaget, icke representera några verkliga utgifter för statsverket

utan endast tillhandahållas vederbörande genom statsverkets förmedling. —

Vad först beslagarandelar beträffar hava dessa i medeltal för åren 1915—1919

utgjort i runt tal 33,500 kronor. Beloppen hava dock för de olika åren varierat

högst betydligt; sålunda utgjorde beslagarandelarna år 1915 kronor 5,700 men år

1919 kronor 83,400. Styrelsen, som----uttalat sig för bibehållande av tull
tjänstemännens

rätt till beslagarandelar (U. IV: sid. 20), anser för sin del anslaget

lämpligen böra bestämmas till 30,000 kronor med karaktär av förslagsanslag. —

Pensionsinrättningens andelar av böter hava likaledes företett betydande växlingar

under ovannämnda år. Lägsta siffran utvisar året 1918 med 46,000 kronor, högsta

siffran år 1919 med 138,000 kronor. Medeltalet för samtliga åren 1915—1919

utgör 90,000 kronor. Anslaget torde enligt styrelsens mening lämpligen kunna

bestämmas till 60,000 kronor, likaledes med karaktär av förslagsanslag. Anslagen

till beslagarandelar och till pensionsinrättningens andelar av böter synas böra sammanslås

till ett anslag. — Enligt tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda

förslag skulle tulltjänstemännens andelar av ersättning för vissa tjänstförrättningar

indragas till statsverket och i stället vederbörande tjänstemän beredas antingen mot

övertidstjänstgöringen svarande ledighet under deras ordinarie tjänstgöringstid eller

ock särskild övertidsersättning. Uttrycken i 33 § [29 §] av förslaget till avlöningsreglemente

giva vid handen, att övertidsarbete förutsattes endast undantagsvis skola

förekomma; och det synes även vara avsikten, att sådant arbete skulle kompenseras

i regel medelst ledighet under ordinarie tjänstgöringstid. Arbetsförhållandena inom

tullverket äro emellertid av den beskaffenhet, att övertidsarbete tidvis måste förekomma

i jämförelsevis stor utsträckning, åtminstone på de större tullplatserna; och

det lärer icke heller kunna undvikas, att kompensation härför i ej oväsentlig mån

måste lämnas genom övertidsersättning. Ett särskilt anslag härför torde alltså

vara erforderligt; och detta anslag synes lämpligen kunna sammanslås med det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

anslag å 500,000 kronor till bestridande av kostnaden för viss nattjänstgöring,

varom styrelsen —--- gjort framställning. Beloppet av anslaget till övertids
ersättning

kan tydligen icke med någon säkerhet beräknas. Då emellertid medeltalet

för åren 1915 1919 av tulltjänstemännens andelar av ersättning för vissa

tjänstförrättningar utgjort i runt tal 1,000,000 kronor, synes anslaget till övertids®rsättning

knappast kunna bestämmas till lägre belopp än fjärdedelen därav, eller

250.000 kronor. För bestridande av kostnaderna för nattjänstgöring och övertidsersättning

torde alltså i staten böra upptagas ett förslagsanslag å 750,000 kronor. —

På grund av det anförda hemställer styrelsen, att i omkostnadsstaten för år 1922

måtte upptagas dels ett förslagsanslag av 90,000 kronor till beslaqarandelar samt

tullstatens enskilda pensionsinr ältning s andelar av böter, dels ett dylikt anslag av

750.000 kronor till ersättning för övertidstjänstgöring och till bestridande av kostnaden

för nattbevakning.

Slutligen är å omkostnadsstaten upptaget ett förslagsanslag av 45,620 kronor

till diverse utgifter. I likhet med de flesta övriga anslag har även detta måst

väsentligt överskridas. Utgifterna från anslaget hava utgjort:

är 1913

» 1914

» 1915

» 1916

kronor 55,000 år 1917 ........................ kronor 110,000

» 56,000 » 1918 » 105,000

* 74,000 » 1919 » 158,000.

> 107,000

Enär den höga allmänna prisnivån, som föranlett ökningen av utgifterna från

anslaget, icke torde kunna förväntas sjunka i någon mera avsevärd mån, hemställer

styrelsen, att anslaget i staten för år 1922 upptages med ett till 150,000 kronor

förhöjt belopp.»

Departements

chefen.

Vad generaltullstyrelsen sålunda antört och hemställt föranleder

följande uttalanden från min sida.

Till en början synas mig benämningarna å anslagen till »gottgörelse

till rådhusrätterna för avgörande av tullmål enligt Kungl. Maj:ts

brev den 15 februari 1841 och den 6 april 1858» samt till »tullhusbyggnader

och reparationer samt hushyror och tomtören» böra av praktiska

skäl utbytas mot »gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av

tullmål» respektive »byggnader, hyror och tomtören m. m.» Vad vidare

angår storleken av beloppet vid sistberörda anslag, 100,000 kronor,

kan det förefalla, som om någon minskning därav borde ske med hänsyn

till att uppförandet av bostäder åt personal vid kustbevakningen,

för vilket ändamål anslag beräknats av generaltullstyrelsen, icke bör

i nämnvärd utsträckning äga rum före den slutliga behandlingen av

frågan om nämnda bevaknings omorganisation. Då emellertid, enligt

vad jag under hand inhämtat, pa senare tiden uppstått ökat oavvisligt

behov att oförtövat få uppförda bostäder åt viss annan tullpersonal,

särskilt åt gränsbevakningstjänstemän, har jag icke funnit rådligt

att tillstyrka en nedsättning av anslagsbeloppet under den av general
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

tullstyrelsen föreslagna summan. — Det å omkostnadsstaten nu uppförda

förslagsanslag »till underhåll och drift av tullverkets ångare

samt bränsle för kustbevakningspersonalens tjänstebåtar», vars benämning

synes kunna förenklas till »anslag till underhåll och drift

av fortskaffningsmateriell», har alltsedan år 1911 utgjort 30,000

kronor. Utgifterna därifrån hava emellertid under åren 1914—1920

oavlåtligen stigit från 30,200 till 94,474 kronor. Då de förhållanden,

som föranlett denna stegring, knappast kunna antagas bliva under år

1922 i mera väsentlig mån förändrade, har jag ansett mig böra upptaga

nämnda förslagsanslag till ett belopp av 95,000 kronor i stället för

till det av generaltullstyrelsen föreslagna beloppet 154,000 kronor, vilket

beräknats även med hänsyn till den tilltänkta omorganisationen av kustbevakningen.

— Till expenser har styrelsen beräknat ett anslagsbelopp

av 1,100,000 kronor. Till utgångspunkt härvid har tagits storleken

av de utgifter, som under förra hälften av år 1920 bestritts av ifrågavarande

anslag, vilken utgjort 636,000 kronor. Enligt upplysningar,

som jag låtit införskaffa, hava emellertid motsvarande utgifter för hela

år 1920 uppgått till allenast 931,067 kronor. Den nedgång i utgifterna,

som sålunda under senare delen av nämnda år ägt rum, lärer kunna

antagas till väsentlig mån härröra av sänkta inköpspriser å åtskilliga

av de varor, vilkas anskaffning må ske med medel från omförmälda

anslag, All anledning finnes att antaga, att denna sänkning skall beträffande

ett flertal varuslag komma att ytterligare fortgå: jag har

därför och med hänsyn till att utgifterna under åren 1918 och 1919 uppgått

till respektive 451,000 kronor och 536,000 kronor, i specifikationen till

mitt statförslag upptagit anslaget till allenast 700,000 kronor. — Anslaget

till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp har av generaltullstyrelsen

beräknats under förutsättning att samtliga tulltjänsteman

skulle bliva tilldelade förmånen av fri läkarbehandling och medicin. Då

emellertid enligt de av mig tillstyrkta avlöningsbestämmelserna detta

icke skulle bliva förhållandet utan i stort sett allenast den lägre tullpersonalen

skulle, såsom hittills, få komma i åtnjutande därav, lärer

anslaget kunna sänkas från 110,000 kronor till 70,000 kronor, motsvarande

en av bland annat ökad rätt till begravningshjälp föranledd jämförelsevis

ringa ökning i vad som motsvarar de verkliga utgifterna

från anslaget under år 1920. — Enligt vad 1914 års tullkommission

påpekat (I: sid. 33) beträffande det nuvarande anslaget »till gratifikationer

åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig genom

nitisk tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfattningarna», torde

icke på länge hava förekommit annan användning av detta anslag, än att

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungi. Maj.ts proposition Nr 330.

därifrån utbetalats ersättning till lotspersonal dels för utfärdande av

vissa i § 39 tullstadgan avsedda intyg om kontroll å reexportgods, dels

ock för lämnande av telefonmeddelanden rörande inpasserande fartyg.

Anslagets titel är sålunda under nuvarande förhållanden missvisande.

Med hänsyn härtill och då beteckningen »betjänte» torde få anses föråldrad,

finner jag anslagets titel lämpligen höra förändras till »anslag

till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal». — Det i styrelsens

förslag till omkostnadsstat förekommande anslag »till jakt-, båt- och

hästlega samt för hållande av velocipeder» torde för enkelhets skull och

i analogi med anslaget »till underhåll och drift av fortskaffningsmateriel!»

böra betecknas med »till legor för fortskaffningsmateriell». —

Vad angår förslagsanslaget till tulltjänstemäns beklädnad och bevälära,

för sa vitt statsdepartementens avlöningsreglemente blir, såsom

jag föreslagit, tillämpat jämväl på tullpersonalen, komma att från

den del av anslaget, som avser beklädnad, bestridas endast kostnaderna

för tjänstebeklädnad åt nu uniformsberättigade tulltjänstemän, vilka icke

övergå på den nya staten, ävensom för möjliggörande i särskilda undantagsfall—

liksom vid kommunikationsverken — av nedsättning i försäljningspriset

under inköpspriset vid beklädnadsmaterialiers avyttring

åt tullpersonal. Den av generaltullstyrelsen upptagna anslagssumman,

770.000 kronor, bör därför kunna högst avsevärt nedbringas; och anser

jag, att ett anslag å 20,000 kronor skall bliva tillräckligt. Anslagets titel

synes lämpligen kunna förändras till »anslag till beklädnad och beväpning».

I detta sammanhang må erinras därom, att övergången till de nya beklädnadsföreskrifterna

givetvis medför behov för generaltullstyrelsen av

visst rörelsekapital för inköp av beklädnadsmatenalier. Sådant synes mig

emellertid kunna utan riksdagens särskilda bemyndigande få förskotteras

av tullmedlen. — I fråga om förslagsanslaget till ersättning för

övertidstjänstgöring och till bestridande av kostnaderna för nattbevakning,

av generaltullstyrelsen upptaget till 750,000 kronor, må erinras

om mitt redan förut gjorda påpekande, att ett nedbringande av detsamma

bör kunna äga rum genom minskning av det i anslaget ingående

belopp för nattbevakningsersättning från 500,000 kronor till 335,000

kronor. I mitt statförslag har anslaget därför införts med allenast

585.000 kronor. — Vidare torde jag beträffande förslagsanslaget till

diverse utgifter, vilket av styrelsen upptagits till ungefär det belopp,

vartill utgifterna från anslaget belöpt sig under år 1919, få anmärka,

att, ehuru jämväl med avseende å detsamma en sänkning på grund

av fallande_ priser kan för år 1922 förefalla möjlig, en sådan likväl

icke vidtagits i mitt statförslag, enär jag ansett nödigt att från detta

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

anslag låta utgå medel även för inrättande av tullverkets nya lokala

laboratorier i Göteborg och Malmö samt för vidtagande av en del

förberedande åtgärder för anordnande av det tillstyrkta huvudlaboratoriet

i Stockholm.

Till vad generaltullstyrelsen i övrigt anfört och hemställt i fråga

om de anslag, som böra upptagas på omkostnadsstaten för år 1922 får

jag uttala min anslutning.

I ändamål att vinna bättre överblick av storleken av de olika anslagen

på omkostnadsstaten under åren 1920—1922, beträffande sistnämnda

år enligt dels generaltullstyrelsens, dels mitt förslag till stat,

ävensom en lättare jämförelse mellan berörda anslagsbelopp och de

senast tillgängliga siffrorna för de verkliga utgifterna från staten har på

mitt föranstaltande utarbetats en sammanställning i dessa avseenden,

vilken jag anhåller att nu få framlägga. Denna sammanställning upptager

jämväl de hittillsvarande anslagsbeloppen under de delvis förändrade

titlar, som av mig föreslagits, ändock att ändamålet med dessa

belopp i ett par fall icke varit till alla delar detsamma, som angives i

den använda nya anslagstiteln.

Jämförande

översikt.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl- Maj:ts proposition Nr 330.

''

Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckningl,

förslagsanslag ..................................................

Anslag till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande

av tullmål, förslagsanslag ....................................

Anslag till rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag

...............................................................

Anslag till byggnader, hyror och tomtören ra. m., förslagsanslag

.........................................................

Anslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell.

förslagsanslag ...................................................

Anslag till expenser, förslagsanslag ........................

» » telegramporto, förslagsanslag ......,...........

» > läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp,

förslagsanslag ....................................

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal.

..............................................................

Anslag till legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag

...............................................................

Anslag till utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ...

» » beklädnad och beväpning, förslagsanslag ■

Anslag till beslagarandelar samt tullstatens enskilda

pensionsinrättnings andelar av böter, förslagsanslag

Anslag till ersättning för övertidstjänstgöring och till

bestridande av kostnaderna för nattbevakning, förslagsanslag

...... ..................................................

Anslag till hemliga utgifter.......................................

» » diverse utgifter, förslagsanslag..................

Summa

Anslag enligt stat2

Verkliga

år 1922

utgifter

år 1920

kronor

1920 och

1921

kronor

enligt

generaltull-

styrelsens

förslag

kronor

enligt

departe- ments- chefens j

förslag

kronor

2,720

2,720

2,620

2,620

1,950

4,000

4,000

4,000

146,974

45,000

125,000

125,000

75,809

65,000

100,000

100,000

94,474

30,000

154,000

95,000

931,067

125,000

1,100,000

700,000j

67,885

20,000

30,000

30,000

i

60,555

20,000

110,000

70,000i

410

1,500

1,500

|

1,500

249,272

175,000

202,000

202,000

37,575

21,000

3 26,000

3 26,000

636,870

125,000

770,000

20,000

1,706,479

500,000

90,000

90,000

_

_

750,000

585,000

6,000

6,000

6,000

6,000

225,182

45, 620

150,000

150,000

4,243,222

1,185,840

3,621,120

2,207,120

1 Till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län 2,000 kronor, till tolk för finska

språket vid samma rätt 300 kronor, till präst i Sandhamn 250 kronor, till skollärare i Landsort 70 kronor

samt för vartdera av åren 1920 och 1921 till skollärare i Huvudskär 100 kronor.

’ Dessutom beträffande åren 1920 och 1921 del av förslagsanslag å högst 2,000,000 respektive

1,500,000 kronor, utgörande förstärkningsanslag till täckande av uppkommande brister i förslagsanslag, som ingå

uti tullverkets ntgiftsstater för sagda år. Berörda del har beräknats till 1,455,630 respektive 1,091,520 kronor.

* Därav till utländska resestipendier åt tulltjänsteman högst 5,000 kronor.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kung!. Maj.ts proposition Nr 330.

Sammanställningen giver vid handen, att summan av det av mig

framlagda förslag till omkostnadsstat för år 1922 visserligen överstiger

totalbeloppet av anslagen enligt stat för vartdera av åren 1920 och

1921 med 1,021,280 kronor men att berörda summa, därest förstärkningsanslagen

för samma år till viss del medräknas, underskjuter samma totalbelopp

med 434,350 respektive 70,240 kronor. Vidare utvisar sammanställningen,

att summan av mitt förslag till ifrågavarande stat jämväl

understiger såväl de såsom verkliga betecknade utgifterna från anslagen

under år 1920 med 2,036,102 kronor som ock det sammanlagda

beloppet av anslagen enligt generaltullstyrelsens förslag med 1,414,000

kronor. Om vid denna jämförelse helt bortses från beloppen av anslagen

till respektive utgifterna av beslagarandelar m. in. samt den del av det

nya anslaget till ersättning för övertidstjänstgöring m. in., som beräknats

motsvara utgifterna för sådan tjänstgöring, nämligen 250,000 kronor —

vilka anslagsbelopp upptagits i de olika staterna endast av bokföringshänsyn

— understiger mitt förslag till omkostnadsstat summan av de

från nämnda stat år 1920 gäldade kostnader med 669,623 kronor.

Extra staten.

Vid behandlingen av de administrativa anordningarna vid tullverkets

lokalförvaltning omnämndes, att generaltullstyrelsen förklarat sig

anse, att tullstationen Malmö-Limhamn borde uppföras i klass 1 och

att stationens personal fortfarande borde uppföras å extra stat under nu

gällande villkor, eller att Skånska cementaktiebolaget tillhandahölle tullverket

för stationens behov erforderliga lokaler med möbler och inventarier.

'' Beträffande nämnda personal har styrelsen vid avgivande av sitt statförslag

för år 1922 anfört följande:

»Vid tullstationen Malmö-Limhamn äro för närvarande fast anställda eu uppsyningsman

och tre vaktmästare. I ständig tjänstgöring användas härutöver fyra

extra ordinarie vaktmästare och en tillförordnad kustvakt. Tulldirektören i Malmö

har nu, under åberopande att trafiken vid stationen och göromålen därstädes oavbrutet

stegrats — i vilket hänseende meddelas, att antalet klareringar vid stationen

numera uppginge till omkring 2,000 om året — hemställt, att vid stationen måtte

anställas en tullmästare, en tullöveruppsyningsman såsom biträde och ställföreträdare

åt denne samt elva tillsyningsmän.

Under erinran att stationens upptagande i klass 1 innebär, att densamma

skull© förestås av en tullmästare (vilken tjänstetitel —--motsvarar nuvarande över
uppsyningsman

liksom överuppsyningsman motsvarar nuvarande uppsyningsman),

hemställer styrelsen, att för tullstationens Malmö-Limhamn behov måtte å extra stat

för år 1922 upptagas följande tjänster: 1 tullmästartjänst i 8 lönegraden. 1 tullöveruppsyningsmanstjänst

i 7 lönegraden: samt 7 tillsyningsmanstjänster i 3 lönegraden.

»

Extra avlöning

sstat.

Malinö-Lim
hamn.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Stockholms

frihamn.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

Vidare må erinras om, att, sedan Kungl. Maj:t den 31 januari

1919 medgivit Stockholms stad tillstånd att vid Lindarängen under vissa

villkor och förbehåll inrätta och under en tid av fem år från dess öppnande

den (10 oktober 1919) begagna provisorisk frihamn, Kungl. Maj:t

den 23 september 1919 förklarade, bland annat, dels att i frihamnen

skulle inrättas en självständig tullförvaltning under chefskap av en tullförvaltare,

dels att för samma förvaltnings behov finge av generaltullstyrelsen

ej mindre genom förordnande, gällande tills vidare, tillsättas

en tullförvaltareänst av klass 3 och en överuppsyningsmanstjänst av

klass 1 än även från annan tullförvaltning förflyttas erforderligt antal

kontrollörer, kammarskrivare, uppsyningsmän och vaktmästare, vilka båda

sistnämnda slag av befattningshavare skulle under tiden för anställningen

i frihamnen med avseende å beloppet av avlöningsförmåner hänföras till

avlöningsklass 1. Förenämnda tullförval tar- och överuppsyningsmanstjänster

äro från och med år 1921 uppförda å extra stat.

Generaltullstyrelsen har nu funnit, att de för tull förvaltningen i

frihamnen erforderliga tjänster borde med hänsyn till frihamnens provisoriska

karaktär tills vidare fortfarande uppföras å extra stat. I fråga

om antalet och beskaffenheten av berörda tjänster har styrelsen utlåtit

sig som följer:

»Vid tullförvaltningen i Stockholms frihamn tjänstgöra, förutom ovanberörda

tullförvaltare och överuppsyningsman, följande antal tjänstemän, vilka på grund av

ovan omförmälda förklarande av styrelsen ditbeordrats för tjänstgöring, nämligen: två

kontrollörer, två kammarskrivare, en uppsyningsman och fem vaktmästare, av vilka

sistnämnda en tjänstgör såsom uppsyningsman. I ständig tjänstgöring har dessutom

använts ett antal extra ordinarie vaktmästare, av minst 7, högst 15, varförutom

för fullgörande av nattbevakning från tullbevakningen i Stockholm tillhandahållits

från 4 till 6 man. Tidvis har även en extra ordinarie kamm ar.-kri vare varit

inkallad i tjänstgöring. Tullförvaltningen föreslår nu, att vid densamma måtte anställas,

förutom tullförvaltaren, å tullkammaravdelningen: en tullkontrollör och en

tullkontorist; å packhusavdelningen: en tullkontrollör och en kammarskrivare; samt

å bevakningsavdelningen: en tullmästare, två tullöversyningsmän, en tullkontorist,

två tulluppsyningsman och åtta tillsyningsman. Tullförvaltaren borde i enlighet

med de allmänna grunder, på vilka kommissionens förslag till indelning av tullförvaltarna

vilade, placeras i klass 2.

Då det sålunda begärda antalet tjänstemän icke överstiger det antal, som

minst visat sig vara för tullförvaltningens behov erforderligt, samt någon anledning

till erinran mot tjänstemännens placering i olika tjänstegrader icke synes styrelsen

föreligga, får styrelsen, som jämväl finner förslaget om iullförvaltartjänstens uppförande

i klass 2 vara befogat, hemställa, att för tullföivaltningens i Stockholms

frihamn behov måtte på extra stat för år 1922 uppföras följande tjänster: 1 tullförvaltartjänst

av klass 2 i 15 lönegraden; 2 tullkontrollörstjänster i 13 lönegraden;

1 kammarskrivartjänst i 10 lönegraden; 2 tullkontoristtjänster i 7 lönegraden; 1

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

tullmästartjänst i 8 lönegraden; 2 tullöveruppsyningsmanstjänster i 7 lönegraden;

2 tulluppsyningsmanstjänster i 5 lönegraden; samt 8 tillsyningsmanstjänster i 3

lönegraden.»

Till motsvarighet med vad för närvarande gäller beträffande tjänster

å extra stat har generaltullstyrelsen slutligen hemställt om förklarande,

dels att avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverket skall

i tillämpliga delar gälla även beträffande tjänst, uppförd å extra stat

samt tjänsteman, förordnad å sådan tjänst eller i omedelbar eller medelbar

succession efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman, dels ock att

den å extra stat anställda personalen skall vara underkastad ett löneavdrag,

svarande mot den pensionsavgift, som kunde bliva bestämd.

Under erinran, att jag tidigare anmält min anslutning till generaltullstyrelsens

förslag om uppförande av tullstationen Malmö-Limhamn

i klass 1 och dess personal såsom hittills å extra stat, får jag nu biträda

styrelsens hemställan om upptagande å samma stat av de för Stockholms

frihamn behövliga tjänster. De av styrelsen tillstyrkta olika slag av

befattningar vid omförmälda tullförvaltningar synas mig vara behövliga

och till antalen väl avvägda, varför jag förordar deras upptagande i den

extra staten för år 1922. Vad särskilt beträffar uppflyttningen från

klass 3 till klass 2 av tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn, finner

jag densamma påkallad icke blott av den stora trafiken därstädes utan

även av det omfattande ansvar och den självständiga verksamhet, som

enligt uppgift måst åläggas innehavare av nämnda tjänst. Å extra stat

skulle alltså komma att förefinnas inalles följande befattningar, nämligen:

Lönegrad för

motsvarande

jrdinarie

tjänst

Befattning

1 tullförvaltare av klass 2.....................

2 tullkontrollörer ...............................

1 kammarskrivare.................................

2 tullmästare ......................................

2 tullkontorister...................................

3 tullöveruppsyningsmän........................

2 tulluppsyningsman..............................

15 tillsyningsman ................................

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

15

13

9

8

6

6

4

o

1 samt. 280 käft. (Nr 330.)

35

Avlöningsreglementets

tillämplighet

m. m.

Departements
chefen.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

Avlöningarna till innehavarna av ifrågavarande extra befattningar

torde böra något understiga vad vederbörande såsom ordinarie tjänstemän

å motsvarande befattningar skulle uppbära. De närmare grunderna

härutinnan synas böra efter lönenämndens hörande fastställas av Kungl.

Maj:t i sammanhang med avlöningsbestämmelserna rörande icke-ordinarie

befattningshavare. Med utgångspunkt från de avlöningar, som skulle

tillkomma ordinarie tjänstemän å motsvarande befattningar, har jag

beräknat de för ändamålet erforderliga medlen till i runt tal 108,000

kronor, vilket belopp jag förordar skola äskas av riksdagen såsom förslagsanslag

å extra stat. Berörda anslag motsvaras av det förslagsanslag

om högst 114,000 kronor, vilket vid avgivandet av 1921 års statsverksproposition

under sjunde huvudtiteln (punkt 20) bland de extra anslagen

beräknats till förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning

under år 1922.

G ener al tull styrelsens hemställan om visst förklarande rörande avlöningsreglementets

tillämplighet och i fråga om pensionsavdrag finner

jag slutligen med avseende å innehållet av vissa delar av det till tilllämpning

vid tullverket ifrågasatta avlöningsreglementet icke behöva i

detta sammanhang föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Särskilt Vid framläggande av sitt betänkande med förslag till avlönings
an,

la9- reglemente för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. tillstyrkte

löneregleringskommittén i anledning av det i reglementet föreslagna

stadgandet om avlönings utbetalande i efterskott, att vid reglementets

ikraftträdande bleve till tjänsteman, som dessförinnan ägt uppbära någon

del av avlöningen i förskott, på statsverkets bekostnad utbetalat erforderligt

belopp för förmedling av övergången till det nya utbetalningssystemet.

En liknande hemställan för tullverkets del hade tidigare

gjorts av generaltullstyrelsen (U. IV: sid. 89) i anslutning till ett yttrande

av 1914 års tullkommission. 1 sitt förslag till extra stat för år 1922

har generaltullstyrelsen nu med stöd av å dess kameralbyrå gjorda beräkningar

för berörda utbetalning till tullpersonal upptagit ett belopp

av 428,000 kronor. Anslaget har angivits såsom förslagsanslag, enligt

uppgift förnämligast på grund av den osäkerhet i beräkningen, som

vore en följd av under år 1921 inträffande befordringar och avsked

samt därmed sammanhängande ändringar med avseende å utgående avlönings

förhöjningar.

Departements- Med erinran, att jag redan tidigare, i enlighet med nyligen

chefen. grundsats i ämnet, uttalat mig för den ifrågasatta anordningen

för förmedling av övergången till efterskottsutbétalning av hela lönen,

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:t$ proposition, Nr 330.

hemställer jag med avseende å den av generaltullstyrelsen i ämnet

förebragta utredning och då fråga är om en engångskostnad, att medel för

omförmälda löneutbetalning måtte utverkas på extra stat för år 1922

såsom ett förslagsanslag å 428,000 kronor. Detta belopp har i 1921 års

statsverksproposition bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln

(punkt 21) beräknats för övergångsavlöning till tullverkets personal.

En sammanfattning av anslagsbeloppen enligt av mig framställda

förslag rörande tullverkets ordinarie och extra stater för år 1922 utvisar

följande slutsummor:

Ordinarie staten:

Avlöningsstaten ............................................................. kronor 11,592,692

Indragnings- och övergångsstaterna ........................... » 500,000

Pensionsstaterna:

för avskedade tjänstinnehavare ....................... » 400,000

för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn » 38,0<>0

Omkostnadsstaten ........................................................... » 2,207,120

Summa kronor 14,737,812.

b) Extra staten:

Avlöningsstaten ................................................................ kronor 108,000

Till förskottslöner ............................................................... » 428,000

Summa kronor 536,000.

För år 1921 slutar den ordinarie staten på 10,340,490 kronor

och den extra staten på 479,700 kronor. Därvid har jämväl medräknnts

dels ett beviljat förstärkningsanslag å 1,500,000 kronor, dels ock tillfällig

löneförbättring åt ordinarie och extra ordinarie tjänstemän hos

generaltullstyrelsen, beräknad till 82,000 kronor. De för år 1922 föreslagna

motsvarande staterna överstiga alltså staterna för förstnämnda år

med respektive 4,397,322 kronor och 56,300 kronor.

Om emellertid en jämförelse anställes mellan de nu föreslagna

staterna för år 1922 och de verkliga utgifterna från anslagen å motsvarande

stater under år 1920 — vilka utgifter utgjort i runda tal

Sammanfattning

av staterna

för år

1922.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Förändrad

uppställning

av staterna.

276 Kungl. Maj ds proposition Nr 330.

respektive 13,558,593 kronor och 452,700 kronor, därest jämväl de dåmera

av vikariatsersättningsanslaget utgående avlöningsbeloppen åt personalen

vid Stockholms frihamn, tillsammans 7,400 kronor, hänföras

till utgifterna från extra staten — visar det sig, att de av mig framlagda

förslagen till ordinarie och extra stater innebära en merutgift

för statsverket av allenast omkring respektive 1,179,219 kronor och 83,300

kronor, eller sammanlagt 1,262,519 kronor.

Detta överskottsbelopp har erhållits med bortseende från dyrtidstillägg.

Tages hänsyn jämväl till statsverkets kostnader för sådan förmån

åt tullpersonal, beräknad för år 1920 enligt de vid tullverket under

sista kvartalet av nämnda år gällande stadganden samt för år 1922

enligt de för kommunikationsverken samtidigt tillämpade grunder, komma

de föreslagna nya staterna att vid jämförelse med de totala verkliga

utgifterna för tullverket under år 1920 förete en kostnadsökning för

statsverket av omkring 9,000 kronor. Denna ökning kommer emellertid

tydligen att stiga i mån som minskning i dyrtidstilläggen inträder.

Härutöver må beaktas, att det belopp av 428,000 kronor, som jag

å extra staten för år 1922 upptagit för förmedling av övergången till

efterskottsutbetalning av hela avlöningen, givetvis icke kommer att belasta

tullverkets stater längre än under det första år, då de nya staterna

tillämpas. För övrigt torde ock böra uppmärksammas, att vid andra

sådana verk, med vilka tullverket framdeles skulle i avlöningshänseende

likställas, till täckande av kostnaderna för berörda övergångsanordning

icke avsetts särskilt anslagsbelopp i respektive stater utan i stället medgivits,

att dessa kostnader finge bestridas av de i vederbörande stater

upptagna anslagsposter till avlöningar åt ordinarie tjänstemän.

Den specifikation av utgiftsstater för tullverket under år 1922, i

vilken mina förslag till de särskilda auslagsbeloppen å de olika staterna

sammanställts (bil. A), är upprättad enligt samma principer som hittills

gällande utgiftsstater för tullverket i syfte att underlätta jämförelser

med sistberörda stater. Därest emellertid avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk förklaras skola

vinna tillämpning jämväl å generaltullstyrelsen och tullstaten, betingas

därav en ganska genomgripande förändring i utgiftsstaternas uppställning.

Vidtages en sådan i enlighet med av 1902 års löneregleringskommitté

(betänkande LXII: sid. 130 o. f.) föreslagna och av riksdagen

i princip godkända huvudgrunder, kommer tullverkets ordinarie stat för

år 1922 att erhålla detta utseende:

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

277

Ordinarie stat.

A. Arlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänste- män, förslagsanslag..................

kronor

497,000

Vikariatsersättningar, förslagsan- slag ..........................................

»

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman

»

2,000

Avlöningar till icke-ordinarie be- fattningshavare m. m., förslags- anslag .............................................

»

59,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag .................. kronor 10,557,192

Vikariatsersättningar, förslagsanslag

.............................................. » 115,000

Arvoden å högst 5,000 kronor till

fyra tullfiskaler, förslagsanslag,

högst .........................:.................. » 20,000

Arvoden å högst 1,500 kronor till

två laborator^ föreståndare, förslagsanslag,

högst....................... » 3,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. va., förslagsanslag

....................................... »__954,500

B. Indragnings- och ÖTerg&ngsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater,

förslagsanslag.............................................

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän,

förslagsanslag .............................. kronor 400,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns

änkor och barn, förslagsanslag... » 25,000

kronor 12,227,692

kronor 500,000

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Gottgörelse till tullstatens enskilda

pensionsinrättning för mistade

andelar av avlöning vid vakanta

tjänster, bestämt anslag................ kronor 13,000 kronor

438,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål,

förslagsanslag ........................ kronor 6,300

Resekostnads- och traktamentser
sättningar

m. m., förslagsanslag » 145,000

Resestipendier, förslagsanslag, högst » 5,000

Hemliga utgifter ............................ » 6,000

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag .................... » 1,409,820 krODOr 1,572,120

Summa förslagsanslag kronor 14,737,812.

Samtliga de i denna summa inbegripna utgifter lära, i likhet med

vad förhållandet varit beträffande beloppen å tullverkets hittillsvarande

stater, böra få direkt utgå av tullmedel.

I det nu framlagda statförslaget ingå under rubriken avlöningsstat

de i förenämnda specifikation till utgiftsstater (bil. A) förekommande

anslags ti tiar på följande sätt:

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen

................................... kr. 493,705

Del av förslagsanslag å 160,000 kronor

till personliga lönetillägg samt ersättning

för indragna extra inkomster

m. m. ........ » 1,295

Del av förslagsanslag å 70,000 kronor

till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp............... » 2,000 kr. 497,000

Vikariatser sättningar:

Del av förslagsanslag å 550,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, vikariatsersättning,

arvoden åt extra biträden samt gratifikationer

..................................................... » 20,000

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag till arvode åt tullverkets Ombudsman kr. 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.:

Del av förslagsanslag å 550,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, vikariatsersättning,

arvoden åt extra biträden samt gratifikationer

.................................................................. *_59,000 kr.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust
och

gränsbevakning................... kr. 10,261,487

Förslagsanslag till kallortstillägg och

kallortstraktamenten »

Förslagsanslag till felräkningspen
ningar.

.............................................. »

Del av förslagsanslag å 160,000 kronor

till personliga lönetillägg samt ersättning

för indragna extra inkomster

m. m. .......................... »

Del av förslagsanslag å 70,000 kronor

till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp »

55.000

14.000

158,705

68,000 kr. 10,557,192

Vikariatser sättningar:

Del av förslagsanslag å 550,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, vikariatsersättning,

arvoden åt extra biträden samt gratifikationer

...................................................................

115,000

Arvoden till fyra tullfiskaler:

Anslag till arvoden åt 4 tullfiskaler med högst 5,000

kronor till envar, högst......................................

År ooden till två laborator i ef öreståndare:

Anslag till arvoden åt 2 föreståndare för lokala

laboratorier i Göteborg och Malmö med högst

1,500 kronor till Vardera, högst ............................

20,000

3,000

578,000

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 330.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditions- och

13,500

356,000

585.°0Q kr. 954,500 kr. 11,649,692

Summa kronor 12,227,692

Samma statförslag innefattar under rubriken omkostnadsstat följande

anslagstitlar i omförmälda specifikation till utgiftsstater sålunda:

Kostnader för avdömande av tullmål:

Del av förslagsanslag å 2,620 kronor till vissa arvoden enligt särskild förteckning

(åt särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län, 2,000 kronor, samt

tolk för finska språket vid samma rätt, 300 kronor) kr. 2,300

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande

av tullmål......................................................... »_ 4,000 kr. 6 300

Resekostnads- och tv aktamentser sättning ar m. m.:

Förslagsanslag till ersättning för flyttningskostnader .... kr. 20,000

Förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader....... » 125,000 »

Resestipendier:

Del av förslagsanslag å 26,000 kronor till utbildning i tulltjänsten,

högst .......................................................................................................

Hemliga utgifter:

Anslag.....................................................................................................

145,000

5.000

6.000

gransstationstoreständare ........... kr.

Del av förslagsanslag å 550,000 kronor

till avlöning åt vissa icke-ordinarie

befattningshavare, vikariatsersättning,

arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer ....................... »

Förslagsanslag till ersättning för övertidstjänstgöring

och till bestridande

av kostnaderna för nattbevakning »

Övriga kostnader för tullverket:

Del av förslagsanslag å 2,620 kronor till vissa arvoden enligt särskild

förteckning (åt präst i Sandhamn, 250 kronor, och skollärare

i Landsort, 70 kronor) ............................................. kr. 320

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören m. m. » 100,000

Förslagsanslag till underhåll och drift av fortskaffa ingsmateriell

.......................................................................... > 95,000

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Förslagsanslag till expenser......................................... kr. 700,000

Förslagsanslag till telegramporto..................................... » 30,000

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal

.................................................................. » 1,500

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmateriell » 202,000

Del av förslagsanslag å 26,000 kronor till utbildning i ,

tulltjänsten ............................................................ » 21,000

Förslagsanslag till beklädnad och beväpning ................... » 20,000

Förslagsanslag till beslagarandelar samt tullstatens enskilda

pensionsinrättnings andelar och böter............... » 90,000

Förslagsanslag till diverse utgifter ................................ » 150,000 kr. 1,409,820

Summa kronor 1,572,120.

Enligt den plan för övergången till kustbevakningens nya organisation,

vilken generaltullstyrelsen framlagt, skulle viss båtmateriell anskaffas

redan under år 1921 för att finnas till förfogande vid 1922 års ingång

eller åtminstone så snart som möjligt därefter. Denna båtmateriell skulle

utgöras av två tulljakter av typ 1 och tre tulljakter av typ II med

tillhörande förtöjningsanordningar. Kostnaderna därför skulle enligt de

av 1920 års kustbevakningssakkunniga gjorda beräkningar (U. I A: sid.

94) ställa sig sålunda:

2 tulljakter av typ I å 62,350 kronor .............................. kronor 124,700

3 » » » II å 46,700 » ............................. » 140,100

Förtöjningsanordningar och jollar för

5 tulljakter å 1,000 ........................................................ » 5,000

Summa kronor 269,800.

Denna summa, tillika med beloppet av kostnaden för den av de

kustbevakningssakkunniga föreslagna snabbgående motorbåten för Stockholms

skärgård, eller 26,000 kronor, vilken båt synts generaltullstyrelsen

böra snarast möjligt anskaffas, har styrelsen nu begärt få anvisad å

tilläggsstat för år 1921 såsom förslagsanslag.

Vid anmälan av frågorna rörande regleringen för år 1921 av utgifterna

under tilläggsstatens till riksstaten sjunde huvudtiteln hemställde

min företrädare i statsrådsämbetet, under åberopande av vad vid behandlingen

av frågorna rörande regleringen för år 1922 av utgifterna under

samma huvudtitel vid punkt 19 anförts, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, för anskaffning under år 1921 av viss materiell för

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 höft. (Nr 330.) 36

Tilläggsstaten

för år

1921.

Anslag till

båtmateriell.

Departements•

chefen.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kung/. Maj:ts ''proposition Nr 330.

tullverkets räkning å tilläggsstat för år 1921 beräkna ett förslagsanslag,

högst 400,000 kronor. I detta belopp ingingo enligt uppgift kostnaderna

för anskaffning av eu motorpatrullbåt för tullbevakningen i Stockholm,

en snabbgående motorbåt för Stockholms skärgård, en motorpatrullbåt

för tullbevakningen i Göteborg samt nyssberörda fem tulljakter

med tillbehör. Berörda kostnader hade beräknats ej behöva

överstiga:

1 motorpatrullbåt för Stockholm ........................................ kronor 60,000

1 snabbgående motorbåt för Stockholms skärgård ......... )) 32,000

1 motorpatrullbåt för Göteborg......................................... » 75,000

2 tulljakter av typ I å 55,000 kronor ........................... » 110,000

3 » » » II å 40,000 » » 120,000

Förtöjningsanordningar och jollar för 5 tulljakter

å 600 kronor ................................................................. 3,000

Summa kronor 400,000.

I fråga om anskaffningen av motorpatrullbåten för tullbevakningen

i Stockholm hemställde Kungl. Maj:t sedermera i särskild proposition

till riksdagen den 4 februari 1921 (nr 63) om anvisande av medel

till bestridande av kostnaden därtör å tilläggsstat för år 1921 såsom

ett förslagsanslag, högst, å förenämnda belopp 60,000 kronor. Denna

hemställan blev emellertid icke av riksdagen bifallen. Beträffande anskaffningen

av den snabbgående motorbåten för Stockholms skärgård

finner jag mig, med hänsyn till den ställning jag intagit till frågan om

kustbevakningens omorganisation, icke för närvarande böra ifrågasätta

utverkande av medel för inköp under år 1921 av en sådan båt. Vad

vidare angår motorpatrullbåten för tullbevakningen i Göteborg ber jag

få erinra därom, att Kungl. Maj:t tidigare i dag föreslagit riksdag* n

att till bestridande av kostnaden för anskaffande av en motorpatrullbåt

för nämnda tullbevakning å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 65,000 kronor. Av det för berörda inköp förut beräknade

beloppet, 75,000 kronor, skulle vid bifall härtill 10,000 kronor

således icke bliva för ifrågavarande ändamål erforderliga. Vidkommande

slutligen de fem tulljakterna jämte tillbehör synes anskaffandet av dessa

hava varit avsett att utgöra inledningen till eu successiv övergång till de

tilltänkta nya anordningarna vid kustbevakningen. Då jag emellertid

ansett kustbevakningens omorganisationsfråga icke böra i dess nuvarande

läge företagas till slutligt avgörande, följer härav, att jämväl förslaget

om nyssberörda anskaffning icke kan erhålla mitt understöd.

Däremot finner jag, i överensstämmelse med vad tidigare anförts, att

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition År 330.

för anställande snarast möjligt av prov å en eller annan ort i mindre

skala med nya olika farkosttyper, anskaffade av tullverket, medel böra

ställas till förfogande redan under innevarande år. Jag hemställer därför,

att framställning måtte hos riksdagen göras om beviljande å tillläggsstat

för år 1921 av medel för anskaffning av dessa farkoster, förslagsvis

intill ett högsta belopp av 100,000 kronor. Den tidigare å

samma tilläggsstat beräknade kostnaden för nyanskaffning av viss båtmateriell

för kustbevakningens behov — nämligen 233,000 kronor för

fem tulljakter med tillbehör och 32,000 kronor för en snabbgående

motorbåt — blir därigenom ävensom i anledning av min ställning till

frågan om inköp av sistnämnda båt nedbringad med 165,000 kronor.

Därest nyssnämnda hemställan ävensom av mig förut vid behandlingen

av skilda delar av tullverkets omorganisationsfrågor gjorda vissa

framställningar, som nödvändiggöra utverkande av medel å tilläggsstat

för år 1921, vinna beaktande, skulle av riksdagen såsom förslagsanslag,

högst, å berörda tilläggsstat äskas:

till nyanskaffning under år 1921 av viss båtmateriell

för kustbevakningens behov ....................................... kronor 100,000

» avlöning åt en personalbyråchef under fyra månader

av år 1921 .......................................................... » 3,500

» avlöning åt tre tulldirektörer under tre månader

av år 1921 ............................................................... » 7,695

eller sammanlagt kronor 111,195.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltniugen, skall från och

med den 1 januari 1922 äga tillämpning å befattningshavare

vid generaltullstyrelsen och tullstaten;

dels besluta, att i 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente

jämväl skall upptagas generaldirektörsbefattningen

vid tullverket med arvode, för år

räknat, av 19,000 kronor;

dels besluta, att uti den till samma reglemente

hörande tjänsteförteckning skall under sjunde huvudtiteln

införas följande:

översikt av

anslagen d

tilläggsstat.

Slutlig sammanfattning.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

Sjunde huvudtiteln.

3 tullinspektörer ........................

B 16

3 tullkommissarier .....................

B 16

Generaltullstyrelsen och tullstaten.

1 gränsbevakningschef ...............

B 15

Generaltullstyrelsen.

2 kustbevakningschefer ...............

B 15

a. Manliga befattningshavare.

3 tullbevakningsinspektörer .........

B 15

1 generaltulldirektör, arvode enligt

21 tullförvaltare av klass 2............

B 15

5 § i reglementet ..................

—

14 tullöverkontrollörer ..................

B 15

5 byråchefer ................................

B 20

15 förste tullkontrollörer...............

B 14

1 chef för statistiska avdelningen...

B 16

14 tullförvaltare av klass 3............

B 13

2 sekreterare .......,.....................

B 15

16 tullkassörer ...........................

B 13

8 byråinspektörer ........................

B 15

131 tullkontrollörer........................

B 13

2 förste revisorer ........................

B 15

11 tullförvaltare av klass 4............

B 12

1 kamrerare................................

B 15

1 gränstullmästare .....................

B 9

4 aktuarier .................................

B 13

405 kammarskrivare .....................

B 9

2 notarier....................................

B 13

19 tullmästare..............................

B 8

B 13

1 överuppsyningsman..................

B 7

14 revisorer .................................

B 13

10 gränsöveruppsyningsmän .........

B 6

1 materialförvaltare ....................

B 8

27 kustöveruppsyningsmän ............

B 6

1 förste expeditionsvakt ...............

B 3

40 tullkontorister .....................

B 6

8 expeditionsvakter .....................

B 1

127 tullöveruppsyningsmån ............

B 6

b. Kvinnliga befattningshavare.

66 kustuppsyningsmån..................

B 5

4 kontorsskrivare ........................

C 5

199 gränsuppsyningsmän ...............

B 4

36 kanslibitrftden...........................

C 3

521 tulluppsyningsman ................

B 4

3 kontorsbiträden .......................

C 2

832 tillsyningsman ........................

B 2

42 kustvakter..............................

B 2

Tullstaten.

2 vaktmästare ...........................

B 2

226 kustroddare ...........................

B 1

a. Manliga befattningshavare.

3 tulldirektörer ...........................

B 20

b. Kvinnliga befattningshavare.

3 tullöverinspektörer.....................

B 17

5 kontorsskrivare........................

C 5

3 överlullförvaltare .....................

B 17

5 kanslibiträden ........................

C 3

3 tullbevakningschefer..................

B 16

10 kontorsbiträden........................

C 2

3 tulldirektörsassistenter ...............

B 16

10 skrivbiträden..........................

C 1

4 tullförvaltare av klass 1 ............

B 16

-------------

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

dels godkänna följande särskilda bestämmelser

att från och med den 1 januari 1922 lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen

och tullstaten, nämligen:

tjänsteman, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna

enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelning B,

ävensom gränstullmästare må jämväl i andra fall än

vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av

Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla

erforderlig läkarvård jämte läkemedel på tullverkets

bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller

annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall

bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen

åtnjuter oavkortad lön;

tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande

den i avlöningsreglementets 14 § angivna kallortsklass

VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet

att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan

av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

kallortstraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag;

samt

beloppet av anslag, som vid vissa tjänster erfordras

till lega för fortskaffningsmateriell, bestämmes

av generaltullstyrelsen att utgå av för sådant ändamål

särskilt anvisade medel, och skall anslag, som nu

är sagt, utgå till den, som förrättar tjänsten, såvida

icke tjänsten bestrides på förordnande, i vilket fall

ordinarie innehavare därav må kunna vid anslaget

bibehållas, mot det att han tillhandahåller vikarien,

vad som för anslaget skall hållas;

deZs, med godkännande av det av mig framlagda

förslag till ordinarie stat för tullverket för år

1922, bestämma det ordinarie anslaget för tullverket

till ett mot statens slutsumma svarande belopp

av ....................................................... kronor 14,737,812

att såsom förslagsanslag direkt utgå av tullmedel;

dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande

den 1 januari 1922 av den nya avlöningsstaten

för tullstaten skall gälla, att Kungl. Maj:t

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

dessförinnan meddelar från och med sagda dag tilllämplig

föreskrift därom, att följande slag av tulltjänstemän

tillkommande extra inkomster skola upphöra

att till dem utgå, nämligen:

ersättning enligt taxan den 23 december 1910

för å övertid verkställda tjänstförrättningar,

auktionsprovision vid försäljning enligt tullstadgan

av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning

av sjöfynd,

slagavgift vid försäljning å auktion,

lösen för av tullverkets lokalförvaltningar utfärdade

depositionsbevis,

ersättning för uppbörd av till stad eller annan

kommun utgående avgifter och

ersättning av post- eller järnvägsmedel för vissa

i sammanhang med tulltjänsten verkställda göromål

för postverkets eller statens järnvägars räkning;

dels förklara, att såsom kompensation för sålunda

indragna extra inkomster — de förstnämnda likväl

endast i den mån de icke äro att hänföra till resekostnadsersättning

eller dagtraktamente enligt resereglementet

eller annan fortskaffningskostnad — skall åt

ordinarie tjänsteman, som uppföres å 1922 års ordinarie

avlöningsstat och vilkens sammanlagda avlöning under

år 1921 jämte under samma tid uppburna extra inkomster

av ifrågavarande slag, de senare uppgående

till minst 100 kronor och beräknade till högst 5,400

kronor, överstiger årsavlöningen för år 1922, utbetalas

personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott,

dock med iakttagande att det sålunda bestämda

lönetillägget, vilket i övrigt bör minskas eller upphöra

i den mån avlöningen å ny stat ökas, skall under

loppet av nio år avskrivas med en niondel om året;

dels beträffande sådana tjänstemän, som tillhöra

den för år 1921 fastställda indragningsstaten vid tullverket

och icke med pension avgått från tjänsten, besluta,

att vederbörande tjänsteman skall uppföras å ny

indragningsstat med rätt att åtnjuta avlöning enligt

förstnämnda stat;

dels beträffande ordinarie tjänstemän, som äro

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 330.

villiga att övergå på den nya staten men vilkas innehavande

befattningar icke förekomma i sagda stat, besluta,

att vederbörande tjänsteman, om han icke konstitueras

till annan tjänst vid tullverket, skall uppföras

å övergångsstat 1, med rätt att åtnjuta avlöning enligt

nu gällande ordinarie avlöningsstat;

dels beträffande ordinarie tjänstemän, som jämlikt

36 § i ävlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, förklara sig icke vilja

övergå på den nya staten och som ej heller kunna

därtill lagligen förbindas, ävensom beträffande tjänsteman,

tillhörande den för år 1921 fastställda övergångsavlöningsstaten,

därest denne icke konstitueras till

annan tjänst vid tullverket, besluta, att vederbörande

tjänsteman skall uppföras å övergångsstat 2, med rätt

att åtnjuta avlöning enligt den för honom nu gällande

ordinarie avlöningsstat eller övergångsavlöningsstat;

dels beträffande extra ordinarie tjänstemän, besluta,

att å en övergångsstat 3, skall upptagas ett av Kungl.

Muj:t bestämt antal gränsuppsyningsmans- och tillsyningsmanstjänster

av 1 lönegraden samt kammarskrivartjänster

av 6 lönegraden, avsedda för sådana

extra ordiuarie gränsridare, vaktmästare och kammarskrivare

vid tullstaten, som vid utgången av år 1921

varit anställda i tullverkets tjänst under minst fem år

och tillika innehava en effektiv tjänstgöring av minst

tre år samt av generaltullstyrelsen prövas lämpliga att

vinna fast anställning i tullverket;

dels förklara, att det nya avlöningsreglementets

bestämmelser skola gälla jämväl i fråga om innehavare

av tjänster å övergångsstat 3, dock med det undantag,

att vikariatsersättning enligt 19 § i samma reglemente

icke skall tillkomma sådan tjänstinnehavare, då han

efter förordnande bestrider ordinarie tjänst i samma

tjänstegrad, som den han själv tillhör, ehuru den bestridda

tjänsten är av högre lönegrad;

dels förklara, att tjänstemän, som komma att uppföras

å övergångsstaterna 1 och 3, skola vara berättigade

till ersättning för mistade extra inkomster efter

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

samma grunder, som må bliva bestämda för tjänstemän,

vilka uppföras å ordinarie avlöningsstat;

dels medgiva, att ordinarie tjänstemän vid tullverkets

lokalförvaltning och gränsbevakning, som äro

uppförda å övergångsstat 1, må under år 1922 efter

Kungl. Maj:ts bestämmande kunna komma i åtnjutande

av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå

i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må

komma att krävas av vederbörande, eller eljest kan

prövas skäligt, dock icke i något fall till högre belopp,

för år räknat, än här angives, nämligen vid en fast

begynnelseavlöning, oavsett ortstillägg,

av

1,200

kronor

med...........

......... 300

kronor

1,500

»

B ...........

......... 375

B

»

1,750

»

B ..........

.......... 425

B

b

1,900

»

B ...........

......... 450

B

b

2,050

»

B ...........

......... 475

B

»

2,300

»

)) .........

......... 525

B

b

2,ö00

b

B ...........

......... 550

B

b

2,800

B

B ..........

.......... 550

B

»

3,000

B

B ..........

.......... 600

B

»

3,300

B

B ...........

......... 650

B

»

4,000

B

B ..........

.......... 725

B

»

4,200

B

B ...........

.......... 725

B

b

4,800

B

B ...........

......... 775

B

b

5,300

B

B ...........

........ 800

B

b

5,500

B

B ..........

......... 800

B

»

6,300

B

B ...........

.......... 850

»

b

7,300

•B

B ..........

......... 900

»

dels till bestridande av kostnaderna för övergång

till anordning med hela avlöningens utbetalning i efterskott

på extra stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag

av........... ................................... kronor 428,000;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må i den avlöningsstat

för tullverket, som varder för år 1922 fastställd,

vidtaga ej mindre de förändringar av antalet

tjänster vid lokaltullförvaltningen, tillhörande 1—13

lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar

B eller C, vilka kunna finnas erforderliga eller

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

lämpliga på grund av undersökningar, verkställda av

en efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av generaltullstyrelsen

tillsatt särskild tjänstgöringskommission, än

även de förändringar i fråga om antalet tullförvaltartjänster

i de olika lönegraderna, till vilka omständigheterna

kunna giva anledning;

dels till förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets

lokalförvaltning på extra stat för år 1922

anvisa ett förslagsanslag av ............... kronor 108,000;

dels för nyanskaffning under år 1921 av viss

båtmateriell för kustbevakningens behov å tilläggsstat

för år 1921 upptaga ett förslagsanslag,

högst ........................................... kronor 100,000;

dels medgiva, att de i tullverkets stater för år

1922 nyuppförda ordinarie befattningar såsom personalbyråchef

och tulldirektör må tillsättas respektive fyra

och tre månader före ikraftträdandet av nämnda stater;

dels ock för avlöningar vid sist omförmälda befattningar

under angivna tider av år 1921, med inbesparing

av vederbörlig del av det i samma års avlöningsstat

för tullverket förekommande anslagsbelopp till

arvoden åt tulldirektörer, å tilläggsstat för år 1921

anvisa ett förslagsanslag, högst............ kronor 11,195.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 käft. (Nr 330.)

37

opaginerad Kontrollera mot PDF

.) " •* '' *iV

v,a, .A.

tv ■*ht• • f•«s• i

i!;»Ui-.‘''Si-r,.; Vi-1. <''■■■• ,J. . •!•'' V, u-.iV. , j

*V‘9aitnfltO; r.tJ''>N i rwi- ny’-

• ii.'': *!fr ’»’>•!, i i;ji. n1 t fa v ■

. V>:''ti -■ i i 1! . ,!Wf :i. ) .. 1 "6 . : l» j !

, v ;•!(■! i: •: i ’ < -! it ny

t* ’ .<;• i/’ . . V / ''u .J . i; i-r(.''} ''in ''• «V

! •. <:i -uVt i "■ ..v:H -(ur,? •''.> .rTotUs’;n!

i* I ■ • '' •; : < -V ?’:!■ ■ •''. ,

, ;i li,

) ''.''..n .•''<!<(H’ . »/v - f** in! . i .''I

,1"''. v-, >

• liv: ■ - ■''»•< ■

j.! 7: vN.

: •

• i ‘in■ ,

.! it;

‘ I • . ■ K.>

. >rif

Ui -

. .U*

•ii./ v-''

’ - In;T''*.

•T-ri

> , < •'' -T" ''.i

- ? jfc t s - i - ;

•. > -i •'' i ■

''* v

.''iC v • V:. V ■ \y

v . tv ••£*«£.-A-i \ '' »''i v>«\ PiU»''\

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

291

Bil. A.

Specifikation

av

utgiftsstater för tullverket,

att tillämpas under år 1922.

Löne-

Avlöning

summa

grad

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Ordinarie stat.

|

I. Avlöningsstaten.

A. Generaltullstyrelsen.

o. Manliga befattningshavare.

1 generaltulldirektör..............................

Arvode

19,000

5 byråchefer.........................................

20

56,100

2 sekreterare .....................................

15

16,728

.

8 byråinspektörer ................................

15

66,912

i

1 chef för statistiska avdelningen............

16

9,300

1

2 förste revisorer .................................

15

16,728

1 kamrerare..........................................

15

8,364

4 aktuarier ..........................................

13

28,176

2 notarier.............................................

13

14,088

!

1 registrator .....................................

13

7,044

i

14 revisorer .........................................

13

98,616

i

1 materialförvaltare ..............................

8

5,013

1

1 förste expeditionsvakt ........................

3

3,159

8 expeditions vakter .............................T

1

22,656

371.884

i

:

b. Kvinnliga befattningshavare

4 kontorsskrivare .................................

5

14,064

36 kanslibitrfiden....................................

3

100,656

3 kontorsbitrfiden .................................

2

7,101

121,821

493,705

1

Transport]

,_

—

493,705

l

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Löne
grad
-

Transport

B. Lokaltnllförvaltningen.

a. Manliga befattningshavare

3 tulldirektörer................................

3 tullöverinspektörer ...............i;

3 övertullförvaltare...........................

3 tullbevakningschefer ..... ...............

3 tulldirektörsassistenter .................

4 tullförvaltare av klass l ...............

3 tullinspektörer .......................

3 tullkommissarier ........................

3 tullbevakningsinspektörer ............

21 tullförvaltare av klass 2 ............

14 tullöverkontrollörer.......................

15 förste tullkontrollörer ...................

14 tullförvaltare av klass 3................

16 tullkassörer ...............................

131 tullkontrollörer............................

11 tullförvaltare av klass 4 ..............

405 kammarskrivare ..........................

19 tullmästare.............. ...................

40 tullkontorister .............................

127 tullöveruppsyningsmän .................

521 tulluppsyningsman .......................

832 tillsyningsman ............................

b. Kvinnliga befattningshavare
5

kontorsskrivare.............................

5 kanslibiträden

10 kontorsbiträden.............................

10 skrivbiträden................................

0. Kustbevakningen.

2 kustbevakningschefer ..........

Avlöning

Krouor

Summa

Kronor

Kronor

Transport;

—

—

20

32,940

17

28,620

17

27,660

16

27,180

16

27,180

16

35,760

16

27,180

16

27,180

15

24,390

15

162,306

15

114,054

14

106,425

;

13

90,513

*'' 4 ''

13

109,857

13

891,447

12

66,210

9

2,064,432

8

86,679

6

157,872

6

484,842

4

1,671,090

2

2,340,432

8,604,249

5

17,137

3

13,491

2

23,284

i

18,000

71,912

15

15,792

•

, 15,792

a:»;

Kronor

8,676,161

— ! 9,169,8661

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

298

Löne-

Avlöning

S u m m

a

grad

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Transport

15,792

—

9,169,866

|

1 överuppsyningsman ...........................

7

4,704

27 kustöveruppsyningsmän.....................

6

93,042

66 kustuppsyningsmän...........................

5

204,600

42 kustvakter.......................................

2

103,896

2 vaktmästare ....................................

2

5,976

226 kustroddare ..................................

1

537,624

—

965,634

I). Gränsbevakningen.

j

1 gränsbevakningschef ........................

15

7,896

1 gränstullmästare .............................

9

5,322

''

10 gränsaveruppsyningsmän ... ..............

6

36,444

199 gränsuppsyningsmän .....................

4

570,030

—

619,692

E. Särskilda anslag på avlöningsstaten.

•• • . ;

Till arvoden åt 4 tullfiskaler med högst 5,000 kronor

till envar, högst ...........................

20,000

» arvode åt tullverkets ombudsman ......

2,000

» arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstations-

föreståndare, förslagsanslag............

13,500

» arvoden åt 2 föreståndare för lokala laboratorier

i Göteborg och Malmö med högst 1,500 kronor

till vardera, högst...........................

3,000

» kallortstillägg och kallortstraktamenten, förslags-

i

anslag..........................................

55,000

» ersättning för flyttningskostnader, förslagsan-

slag ............................................

20,000

* felräkningspenningar, förslagsanslag ...

14,000

» avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer, förslagsanslag

550,000

» personliga lönetillägg samt ersättning

för in-

dragna extra inkomster m. m., förslagsanslag

160,000

837,500

1 11,592,692

Transport

Li;-

11,592,692

Förslagsanslag.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Kronor

Summa

Kronor

Transport

11,592,692

II. Indragnings- och övergångsstaterna.

Förslagsanslag ............................................................

500,000

Indragningsstaten:

Landskrona.

Kustroddaren A. P. L. Bahr ........................................ k

•onor 700

Falkenberg.

Kustuppsyningsmannen C. G. Meyer ..............................

Jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson...........................

» 800

» 1,100

Varberg.

Kustroddaren J. A. Berndtsson.......................................

> J. A. A. Gustafsson ...............................

» A. Andersson ...................i.,......;...

> 700

» 700

» 700

Göteborg.

Kustuppsyningsmannen A. G. Christensson ....................

Kustroddaren E. Svensson ........................................

» 800

. 700

Östersund.

Gr&nsridaren J. P. Bodin ...........................................

» 700

6,900

*

Övergångsstaten 1:

Övergångsstaten 2:

Övergångsstaten 3:

III. Pensionsstaterna»

Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare:

Förslagsanslag ...............................................................

400,000

Transport

—

12,492,692

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

295

,* t,TI 4Wi|,,,;,i;i .... ..

Transport

Kronor

Summa

Kronor

12,492,692

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn:

a. För bestridande av den genom Kungl. Maj:ts reglemente den 16

februari 1833 stadgade pensionering, förslagsanslag....................

25,000

b. Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade

andelar av avlöning vid vakanta tjänster, bestämt anslag ............

13,000

38,000

IV. Omkostnadsstateu.

Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning, förslagsanslag ...

2,620

» » gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål, för- slagsanslag . ...........................................................

» » rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag..................

4,000

125,000

* » byggnader, hyror och tomtören in. in. förslagsanslag.........

100,000

» » underhåll och drift av fortskaffningsmateriell, förslagsanslag

95,000

» » expenser, förslagsanslag ................................................

700,000

» » telegramporto, förslagsanslag..........................................

30,000

» > läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp, förslags- anslag ........................................................................

> » gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal ..............

70,000

1,500

» s> legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag..................

202,000

» » utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ...........................

26,000

därav till utländska resestipendier åt tulltjänstemän högst

5,000 kronor.

» » beklädnad och beväpning, förslagsanslag ........................

20,000

» » beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensiunsinrättnings

andelar av böter, förslagsanslag....................................

» » ersättning för övertidstjänstgöring och till bestridande av

kostnaderna för nattbevakning, förslagsanslag ................

» > hemliga utgifter.............................................................

90,000

585,000

6,000

» » diverse utgifter, förslagsanslag .......................................

150,000

2,207,120

Ordinarie stat

- 1

14,737,812;

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kung!. Maj.is proposition Nr 330.

Förteckning & arvoden på tullverkets omkostnadsstat för år 1922.

Kronor

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län ...............

2,000

» » tolk för finska språket vid gränstullrätten inom Norrbottens län ......

300

» » präst i Sandhamn......................................................................

250

» » skollärare i Landsort....................................................................

70

Säger

2,620

Kronor

Extra stat.

Extra avlöningsstat, förslagsanslag ...............................................................

108,000

Särskilt anslag för utbetalning av förskottslöner, förslagsanslag........................

428,000

Extra stat

536,000

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

297

Bil. B.

Utdrag ur förslag

till

Avlöningsreglemente

för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

9 §•

,L (in ep lan.

Avdelning A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

u P P

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,980

2,070

2,160

2,230

2,340

2,430

2,520 |

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676 |

l:a lönegraden............

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 I

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

------------ ~ ----------

2

2,100

2,196

------

2,292

2,388

2,484

2,580

1

2,67(5

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2:a lönegraden...........

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2.98S

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 280 käft. (Nr 330.) 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

Lönegrad

! Löne- klass

Ort

s g r

u p

P

A

B

C

1 D

1

E

F

1

G

i 3e lönegraden ...........

|

.

3

4

5

>ir .6

7

kr.

2,220

2.340

2,400

2,580

2,730

kr.

2,322

2,448

2,574

2,700

2,856

kr.

2,424

j 2,556

i 2,688

2,820

t 2,982

kr.

2,526

2,664

2,802

2,940

3,108

kr.

2,628

2,772

2,916

3,060

3,234

kr.

2,730

2,880

; 3,030

3,180

3,360

kr.

2,832

2,988

3,144

> 3,800

3,486

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

I 5

2.400

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4:e lönegraden ............

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

''

s

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

j 5:e lönegraden ............

|

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6''e lönegraden ............

i

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,000

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

1 11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

7:e lönegraden.............

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130 |

5,304

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8:e lönegraden ............

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770 j

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4.560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ‘proposition Nr 330.

299

Lönegrad

Löne-

f

Ort

s g r

upp

klass

A j

B

C i

D

E

F

G

12

1

kr.

3,660

kr.

3,816

kr.

3,972

kr.

4,128 ;

kr.

4,284

kr.

4,440

kr.

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446 1

4,608

4,770

4,932

9:e lönegraden ............

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560 !

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16 1

4,860 I

5,058

5,256 |

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,900

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden............

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,o60

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490'',

5,676

ll:e lönegraden............

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

|

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5.160

5.370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

12:e lönegraden...........

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

1

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

.

6,420

18

5,520

5.736

5,952

6.168

6,384

6,600

6,816

13:e lönegraden .........

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

| 1

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

i 14-e lönegraden .........

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

1

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

16:e lönegraden .........

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

23

7,620

7,860

1 8,100

8,340

8,580

j 8,820

9.060 ''

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

u p p

A

B

£____

II

|. E

F

i.... G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 !

16:e lönegraden .........<

. ui ‘ ( .

23

7,620

7,*-60

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

!

9,540

25

8.580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

(

.23

r *

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

T!:e lönegraden ........./

24

8,100

8,340

8,580

8.820

9,060

9,300

9,540

I

25

8,500

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

1

20

9,000

9,300 .

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500 !

--------, ----- 1—

*24

■ 8.100

8;340

8,580

8,820

9,060

9,300

-9,540

18:e lönegraden ...Nii.

''''tit.

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 :

20

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500 I

27

9,540

9,780

10,020.

10,260

10,500

10,740

10,980 1

t <•{:-.i ■ i

.. 1

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

19:e lönegraden ........./

20

■ 9,060

— ■9,300

9.540-r- 9,780

10,020

10,260

16,600

27

9,540

9,780

10, ()20

10,260

10,500

10,740

10,980

.. , ..... 1

.23

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

t) le1, \ V;| . iyvi.t/

26

9,060

. 1

9,300 !

9,780

9,540

9,780

10,020

10,260

»t.M

10,500

-- --------------------- "**------*•—

27 - 1

-9^40 1

•10,020

10.260

10,500

-10,740

10,980

20:e lönegraden ..........

28;

10,020 |

10,260

10,500 j

10.740 ■

10,980

11,220

11,460

29 1

10,500

10,740 |

10,980 j

11.230 ''

11,460

11,700

11,940

HiM'' •* ) ■ } L'' • , Vi ,. * •

Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad

'' ■''>’>"■ r -

Löne-

klass

Ort

s g ir

upp

k- ,

B !

C

11

E

F

rvvdGf |

kr.''

.. |

kr.

kr.

kr.

kr.

I

kr.

1,440

1.500

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

l>i i %s ..I1'',»

l:a lönegraden

2 ''

1,560

1.620 j

i;«so''

1,740

1.800

1,860

1,920

3

1,680

1,740 j

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860 i

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

1

A

1 B

C

D

E

F

G

.

Jsf.i 1

1 kr.

kru''

! kr.

kr.

kr.

kr. ''

4

1,800

1.860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

2:a lönegraden .........

5

1,920

1,983

j 2,046

2,109

2,172

2,235

u 2>298

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,5^4

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2.436

*■ 1.

2,505

2,574

3:e lönegraden .4 ‘ ''

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

• .V!; I

9

2,400

2,475.

2,550

1 2,625

2,700

2,775

2,850

utijf ''Uö/nU . 1

10

2,550

• ,2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

§_u

'' 2,280

2,352

,2,424

''

. 2,496

.2,568.

2,640

2,712

4:e lönegraden............

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850 :

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862 4 .2,940

3,018

.»•» .*-• tv.jj

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3;120

3,204

:

V

2,700

2,784

2,868

2,952

t 4rJ,.

.1,036 i 3,120

'' 3.204 ;

''

5 e lönegraden............

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390 i

13

3,030

3,126

3,222t

3,318

3,414

3,510

3.606

14

3,210

3,312

3,414

3,516

.3,618

3,720

.. 3,828 j

12

2,850

2,940 r

3,030

3,120

3,210 I . 3,300.

3,390 ;

6:e lönegraden............

13

3,030 1

3,126

3,222

3,318 :

3,414,

, 3,510

3,606 i

14

3,910

3,312

3,414

3,516

3,618 |

3,720

3,828

15

3,390 :

3,501 i

3,612

3,723

3,834 ;

3,945

4,056 :

15

3,390

i

3,501 j

!

3,612

’ .1

3,723 1

3,834 j

8,945

4,056 i

7:e lönegraden

16

3,600

3,714 i 3.828 !

■ • > - r. ■

i i '' • , j ■ 1

3,942

4.056

(oi

4,170 ''

4,395”

1,284 1

• ..... I

17

3.810

3,927

4,044.

4,161

4,278. :

4,512

18

4,020

4,140 ,

4,260 i

4.380 [

4,50*},;

, 4,620 ;

. 4.740 |

18

j

• *• ’ Olif

4,020 j

4,140 i

4,260

4,380 j

4.500 ;

■4,620 j

4,740 ;

8:e lönegraden............

19

4,260 j

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980 i

20

4,500

4,620

4,740

4,860 i

4,980 1

5,100

li- 5,220 |

21

4,800 |

4,920

5,040

5,160 {''

5‘,280 j

5,400 1

5,520 !

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning .........................................................................................................'',;i..... i

Förslag till omorganisation och lönereglering.................................................... 5

Sammanfattande översikt....................................................................................... 5

Trafikföreskrifter.................................................................................................. SO

Temporär tullfrihet; tullindring, s. 30. Fullständig tullfrihet, s. 31. Restitutioner,

s. 32. Bevakning av restitutionsgods, s. 35. Upplysningar om varas rubricering;

tullaboratorier, s. 36. Lossning och lastning utom tullplats, s. 37. Lossningskontroll,

s. 38. Lossning m. m. vid smärre tullplatser, sid. 38. Omedelbar transitförsändning,

s. 39. Avstängda bevakningsområden, s. 40. Årspass m. m., s. 41.

Tullbehandling av paketpost, s. 42. Tullräkningar, s. 46. Depositionsbevis, s. 47.

Pantvärde å nederlagsgods, s. 48. Handräckning vid tull behandling, s. 49. Provvägning,

s. 55.

Administrativa anordningar.................................................................................... 56

Distriktchefer, s. 56. Generaltullstyrelsen, s. 58. Lokalförvaltningen, s. 67. Kustbevakningen,

s. 97. Gränsbevakningen, s. 124. Personalen, s. 142.

Avlöningsförh&llanden ...................................................................................... 161

Grunder för avlöningsrevisionen, s. 181. Indragning av sportler, s. 182. Kompensation

för sportler, s. 186. Lönenämnd, s. 188. Avlöningsreglemente, s. 190.

Tjänsteförteckning till avlöningsreglementet, s. 205.

Tullverkets stater för år 1922 ................................................................................ 218

Avlöningsstaten ................................................................................................... 218

Avlöningsbeloppens beräkning, s. 218. Tjänstantalens beräkning, s. 218. Generaltullstyrelsens

stat, s. 220. Lokalförvaltningens stat, s. 221. Kustbevakningens

stat, s. 238. Gränsbevakningens stat, s. 239. Särskilda anslag, s. 239. Jämförande

översikt, s. 245.

Indragnings- och övergångsstaterna........................................................................

Olika slag av stater, s. 247. Kompensation för sportler, s. 259.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare........................................................

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor och barn..................

Anslag till pensioner, s. 260. Gottgörelse för mistade avlöningsandelar, s. 260.

Omkostnadsstaten .......................................................................

Generaltullstyrelsens förslag, s. 261. Jämförande översikt, s. 269.

Extra staten................................................................................

Extra avlöningsstat, s. 271. Särskilt anslag, s. 274.

Sammanfattning av staterna för år 1922 ......................................

Förändrad uppställning av staterna...............................................

261

271

275

276

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 303

Sid.

Till&ggsstaten för år 1921 .................................................................................... 9gl

Anslag till bAtmateriell ...................................................................... 281

Översikt av anslagen å tilläggsstat........................................................................ 283

Slutlig sammanfattning .......................... ^

BUaS°r ............................................................................................................................ 291

A. Specifikation av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under år 1922 ............... 291

B. Utdrag ur förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdeparte
ment

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.................. 297

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1921:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelser angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1 sa s. 4 i texten
  3. BevU 1921:61 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61 s. 2 i texten
  4. SU 1921:227 Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten