Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelser angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 3 mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrätlelserna, dels ock av § 3 i förordningen den 31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas

1921-03-18 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:331, Med förslag till kungörelser angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 3 mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrätlelserna, dels ock av § 3 i förordningen den 31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung},. Maj:t,s proposition Nr 331.

1

Nr 331.

v \

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelser

angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 3

mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2

i tulltaxeunderrätlelserna, dels ock av § 3 i förordningen den

31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla

upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till

riket införas; given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till

1) kungörelse angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2

och 3, § 9 mom. 1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9

juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i

tulltaxeunderrättelserna; samt

Z.Z 2) kungörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den 31

maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning

rörande tull behandlingen av varor, avsedda att till riket införas.

’ c* * *'' ''

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 281 käft. (Nr 331.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse dels ar § S mom. 1, 2 och 3, § 9 mom.

1 samt § 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor, dels av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrättelserua.

Härigenom förordnas, att § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1 samt

§ 13 mom. 1 och 2 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för

inkommande varor ävensom § 2 mom. 2 i de vid förordningen fogade

underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 8.

1. Tullfrihet under viss kortare tid må medgivas för:

a) tullpliktiga varor---återutföras;

b) tullpliktiga föremål, vilka inkomma:

för att förevisas--— införda;

för att användas såsom — — — gods;

för att användas vid — — — cirkusföreställningar; eller

för att avprovas---försäljningsändamål; samt

c) inkommande--— landet.

Tullfrihet enligt detta moment må icke medgivas för längre tid

än ett år, och bör, där tullfrihet medgives för vara, som skall avprovas

och eventuellt återutföras, eller för emballage, tiden begränsas till högst

sex månader.

På vederbörande tullförvaltning ankommer att i enlighet med de

allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utlärdas, medgiva

tullfrihet, S"in nu är sagd, därvid tullförvaltningen äger meddela

de kontrollföreskrifter, vilka befinnas erforderliga för fastställande av

identiteten mellan den införda och den utförda varan; och skall såsom

villkor för tullfriheten gälla, att varuägaren jämte iakttagande, i vad

på honom ankommer, av berörda föreskrifter har att vid varans utbekommande

i tullkassan deponera belöpande tullavgift eller annorledes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

ställa av vederbörande tullförvaltning godkänd säkerhet för dess gäldande

i det fall, att återutförseln icke äger rum inom tid, som av tullförvaltningen

bestämts, ävensom i fall att återutförseln icke varder behörigen

styrkt.

2. På prövning av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium

ankommer, huruvida och under vilka villkor i särskilda fall

tullfrihet under viss tid må medgivas ej mindre för maskiner, redskap,

verktyg och andra föremål, som införas för användning vid järnvägseller

hamnbyggnad, kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt

behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skola ur riket

återutföras, än även för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsföivältning

förhyras från utlandet.

3. Om de villkor, under vilka resande, som icke är inom riket

bosatt, må utan tullavgifts erläggande under en tid av högst ett år

förfoga över medförd automobil, avsedd att inom samma tids utgång

återutföras, förordnar Konungen.

§ 9-

1. För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation

eller någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändrar deras karaktär,

må återinförsel inom högst ett år efter utförseln medgivas mot tullavgift,

motsvarande 15 procent av det belopp, vartill reparations- eller

b'' arbetningskostnaden uppgått, för så vitt icke varan i följd av bearbetningen

varder hänförlig till tulltaxerubrik med högre tullsats än den

förut tillämpliga, i vilket fall belöpande skillnadstull i stället skall erläggas.

Sådant medgivande och bestämmande av därvid erforderliga

'' kon troll föreskrifter ankommer på tull förvaltningen i den ort, över vilken

varorna återinföras eller äro avsedda att återinföras; dock att tullförvaltningen

därvid har att iakttaga de allmänna anvisningar, som av

generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas.

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt

råämne inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings

prövning restitutionsvis av tullmedlen:

2. Då jutevävnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage

vid utförsel sjöledes till utrikes ort, må, sedan varans utförsel behörigen

styrkts, för varje kilogram av vävnaden restitutionsvis av tullmedlen

efter vederbörande tullförvaltnings prövning beviljas 10 öre under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 331.

iakttagande av de i mom. 1 under punkterna a) och b) upptagna bestämmelser;

skolande dock den försäkran om varans ursprung, som dét

enligt punkten b) åligger tillverkare att vidfoga angivningsinlagan, i

det fall, varom här är fråga, avgivas av tillverkaren av den vara, för

vars emballerande jutevävnaden blivit använd, samt innehålla, att emballaget

utgöres av utländsk jutevävnad, för vilken full införseltull

blivit erlagd, ävensom uppgift om emballagets vikt; vederbörande tullmyndighet

förbehållet att, om anledning därtill förekommer, genom

störtning och provvägning utröna emballagets vikt. Utförseln av varan

skall verificeras på sätt i mom. 1 punkten c) föreskrives; dock att, i

fall då jutevävnaden därvid använts såsom emballage för trämassa, utförseln

må anses behörigen styrkt, då densamma verificeras genom anteckning

å tullpasset för det fartyg, varmed jutevävnaden uppgives hava

utförts, samt vederbörande tullbevakningstjänstemans i inlastningsorten

intyg, att exportvaran blivit under hans tillsyn i fartyget inlastad.

I de sålunda meddelade föreskrifterna må generaltullstyrelsen lämna

de lättnader, som, utan åsidosättande av nödig kontroll, kunna medgivas.

Underrättelser om vad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

§ 2.

2. I fråga om varor, vilka inkomma i emballage, bestämmes i

regel nettovikten sålunda, att varan väges brutto utan ompackning eller

annan förändring av det skick, vari den införts, varefter avdrag från

brutto vikten äger rum enligt vad här eller för den ifrågavarande ar->

tikeln särskilt i den vid taxan fogade taratariffen stadgas; dock att med

avseende å varor, vilkas beskaffenhet sådant föranleder, vederbörande

lokala tullmyndighet skall med iakttagande av de allmänna anvisningar,

generaltullstyrelsen i ämnet utfärdar, äga medgiva, att bruttovikten må

utrönas genom provvägning eller på annat sätt, som utan att äventyra

kronans rätt medför lättnader för trafiken.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 331.

5

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den 31 maj 1907

(nr 30) angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning

rörande tnllbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas.

Härigenom förordnas, att § 3 i förordningen den 31 maj 1907

angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande

tull behandlingen av varor, avsedda att till riket införas, skall erhålla

följande ändrade lydelse:

s T OV. ''-r •!?.:}{> t,\i :.>,1 . •

§ 3.

För erforderlig laboratorienndersökning av varuprov samt för av

särskilt anlitad sakkunnig avgivet utlåtande om varuprovs beskaffenhet

liksom ock för sådant provs behandling i och för framtida förvaring

samt transport till tullplats, där den inkommande varan skall tullbehandlas,

har sökanden att utgiva ersättning, vilken, i vad den avser

Undersökning, som verkställts å tullverkets laboratorium, skall utgå

enligt av Konungen fastställd taxa; och åligger det sökanden att, där

generaltullstyrelsen prövar sådant skäligt, ställa nöjaktig säkerhet för

sagda kostnad eller inbetala lämpligt förskott därå, vid äventyr att

begärd upplysning icke meddelas, innan sådant skett.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 331.

Temporär

tullfrihet.

Tullkommi»- sionen.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anförde härefter:

Vid föredragning i dag av frågorna om godkännande av tullverkets

utgiftsstater för år 1922 samt angående omorganisation av tullverket

och lönereglering för dess personal uttalade jag min avsikt att

senare under dagen särskilt framlägga förslag till en del författningsändringar,

vilka av sagda omorganisation föranleddes. Då jag nu går

att fullgöra detta, ber jag att till en början få återgiva och fullständiga

mm förut lämnade redogörelse för innebörden av och uttalandena i de

olika spörsmål, som påkallat förslagen.

*

Med stöd av § 8 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor må tullfrihet under viss kortare tid

av generaltullstyrelsen medgivas för tullpliktiga föremål, som införas till

riket i ändamål av reparaiion eller komplettering, för att förevisas såsom

^r°iT\i att avProvas °- s- vo ävensom för inkommande tullpliktigt

emballage av spåuadsvara eller halm, avsett att med exportgods åt erutföras,

samt för i enahanda ändamål inkommande tullpliktigt emballage

av sådant slag, som icke tillverkas inom landet. Enligt mom. 2 av

samma paragraf kan i särskilda fall Konungen bevilja temporär tullfrihet

dels för maskiner och dylikt, som avses för användning vid

allmännyttigt företag, dels ock för förhyrda lokomotiv eller järnvägsvagnar.

&

I sitt den 2 november 1918 avgivna förslag till omorganisation

av generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning har 1914 års

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 331. 7

tullkommission ifrågasatt viss decentralisation av de ärenden, vilkas

handläggning regleras av nyssnämnda § 8 tulltaxeförordningen.

Efter att först hava påpekat, att bestämmelserna i mom. 1 av

sagda paragraf om temporär tullfrihet för tull pliktiga föremål, vilka

inkomme för att förevisas såsom prov, avsnge även av handelsresande

medförda prov, varigenom dessa bestämmelser finge ett mycket vidsträckt

tillämplighetsområde, har kommissionen betonat, att det vid

sådant förhållande vore så mycket angelägnare att avlysa den nuvarande

omständliga och för trafiken besvärande formen för avgöiande av ärenden

angående tullfri disposition av prov, nämligen deras prövning av

generaltullstyrelsen. I anknytning härtill har kommissionen anfört som

följer:

»För eu decentralisation av ärendena talar även det skäl, att vederbörande

ortsmyndigheter böra kunna med större säkerhet bedöma tullfrihetsfrågorna än en

myndighet i huvudstaden, vars prövning skall grundas uteslutande på skrivna papper.

I betraktande härav bör decentralisationen icke få stanna därvid, att ärendenas

prövning uppdrages åt vederbörande tulldirektörer och distriktchefer, utan bör densamma

sträckas ända ned till tullförvaltningarna, vilka för övrigt på grund av vissa

traktatsbestämmelser redan nu självständigt handlägga frågor om tullfrihet för

varuprov, medförda av tyska och franska handelsresande.»

Till ledning vid ifrågavarande prövning kunde enligt kommissionens

åsikt tullförvaltningarna eventuellt erhålla vissa allmänna direktiv

av generaltullstyrelsen.

Beträffande övriga i § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen omnämnda

fall av temporär tullfrihet har tullkommissionen funnit en viss tvekan möjligen

kunna yppa sig, huruvida en motsvarande decentralisation vore

tillrådlig, i det att gränsfall förekomme, vilkas rätta avgöran le erbjöde

en viss svårighet. Emellertid har kommi-sionen på i huvudsak följande

grunder stannat vid att förorda prövningsrättens överflyttande på de lokala

tullförvaltningarna jämväl i nu ifrågavarande fall:

»Man torde — — — knappast kunna påstå, att hithörande frågor äro mera

svårlösta än många inom det tarifftekniska området, vilka nu ankomma på tullförvaltningarna.

Allt flera åtgärder vidtagas ju för övrigt för att sörja för en

förbättrad teoretisk utbildning åt dessas tjänstemän. — Att det ur synpunkten av

enhetlighet i tillämpningen skulle anses betänkligt att decentralisera ifrågavarande

ärenden, torde ej heller med fog kunna göras gällande. I sådana fall. då osäkerhet

yppas, huruvida sökt tullfrihet bör beviljas, får man antaga, att tullförvaltningarna

meddela avslagsbeslut, som sedan överklagas hos styrelsen; men härigenom vinnas

prejudikat, som bliva vägledande för den fortsatta tillämpningen. Vissa allmänna

direktiv torde för övrigt redan från början böra i anslutning till styrelsens äldre

prejudikat utfärdas till efterrättelse för tullförvaltningarna.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Generaltull
styrelsen.

Tuilindring.

Handelskammaren

i Gävle.

Generaltullstyrelsen

år

1915.

Kungl. Mctj.ts proposition Nr 331.

I fortsättningen har tullkom mission en upplyst, att generaltullstylelsen

i vissa ärenden angående tullfrihet enligt förevarande författningsrum

för emballage plägat liänvända sig till kommerskollegium för vinnande

av upplysning, huruvida emballaget vore av sådant slag, som

icke utgjorde föremål för tillverkning inom landet, samt uttalat, att

dylik upplysning framdeles borde av tullförvaltningarna inhämtas direkt

hos vederbörande handelskammare.

Vad angår de i § 8 mom. 2 tulltaxeförordningen avsedda ärenden

om temporär tullfrihet, vilka först sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gemensamt avgivit utlåtande däröver pläga avgöras av

Kungl. Maj:t, har tullkommissionen slutligen ansett dessa ärenden icke

påkalla en så vidlyftig apparat utan föreslagit, att prövningen av desamma

i stället måtte ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd

med kommerskollegium.

Mot de sålunda föreslagna förändringarna i handläggningen av

ärendena angående temporär tullfrihet har generaltullstyrelsen i utlåtande

den 15 maj 1920 förklarat sig ej hava anledning till erinran. Emellertid

har styrelsen funnit erforderligt, att liandelskamrarna av Kungl. Maj;t

erhålla uttryckligt förständigande att, på därom av tullförvaltningarna

gjord framställning, avgiva yttrande, huruvida emballage av angiven

beskaffenhet vore föremål för inhemsk tillverkning eller icke.

Jämlikt § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen må tuilindring beviljas

av generaltullstyrelsen vid återinförsel av varor, vilka i utlandet undergått

reparation eller någon bearbetning, som icke väsentligen förändrat

deras karaktär.

I eu till Kungl. Maj:t ställd, den 19 maj 1914 dagtecknad skrift

hemställde handelskammaren i Gävle om åtgärder i syfte, att prövningen

av ärenden angående omforma,Ida tuilindring måtte överflyttas från

generaltullstyrelsen till vederbörande tullförvaltningar. Till stöd för

framställningen. åberopades, att ärendena vore av enkel beskaffenhet,

att deras prövning av styrelsen medförde onödigt besvär och dröjsmål,

samt att med hänsyn till ärendenas talrika förekomst en förenkling i

förfaringssättet vore av rätt stor betydelse.

I häröver avgivet yttrande den 13 januari 1915 anförde generaltullstyrelsen

bland annat följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 331.

»Under förarbetena till gällande tulltaxeförordning ifrågasattes, att tillämpningen

av bestämmelserna rörande den s. k. passiva förädlingsverksamheten —

vilka bestämmelser erhållit sin plats i § 9 mom. 1 av nämnda förordning - skulle,

såsom handelskammaren i Gävle nu föreslår, ankomma på vederbörande lokala tullmyndigheter

i stället för på generaltullstyrelsen; men, på sätt tulltaxekommitténs

betänkande, sid. 312, utvisar, ansåg kommittén en dylik förändring i den tidigare

tillämpade praxis vara mindre tillrådlig.

Styrelsen håller väl före, att en numera vunnen ytterligare erfarenhet icke

giver särskilt stöd för de betänkligheter, som sålunda gjort sig gällande mot ifrågavarande

ärendens hänskjutande till de lokala tullmyndigheterna. Det kan ej heller

bestridas, att genom styrelsens befrielse från ärendenas handläggning skulle ernås

en viss lättnad i den ändock stora arbetsbörda, som åvilar styrelsens föredragande

för revisionsärenden. I sådant hänseende tillåter styrelsen sig åberopa — — —

tablå, varav inhämtas, att vid pass ett hundratal hithörande ärenden varje månad

passera ostyrelsen.

Å andra sidan torde emellertid de av handelskammaren betonade praktiska

olägenheterna av den nuvarande anordningen icke böra skattas alltför högt. Alla

ärenden rörande tillämpning av § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen bliva nämligen,

utan avbidan på ordinarie föredragningsdag, anmälda hos styrelsen omedelbart efter

det lokalmyndighetens utlåtande i ämnet föreligger; och i regeln inkomma ansökningarna

åtföljda av dylikt utlåtande, vadan särskild remiss ej erfordras. Ärendenas

expeditionssätt är ock i möjligaste mån förenklat, i det att beslut meddelas genom

påstämpling å akten.»

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1915 överlämnades handelskammarens

ifrågavarande framställning jämte generahullstyrelsens

nyss omnämnda yttrande till 1914 års tullkommission för att tagas

under övervägande vid fullgörandet av kommissionens uppdrag. Med

föranledande härav bär tullkommissionen i sitt den 2 november 1918

avgivna betänkande på de av handelskammaren i Gävle anförda skäl

föreslagit, att alla ärenden angående tillämpning av de i § 9. mom. 1

tulltaxeförordningen meddelade bestämmelserna rörande tullindring måtte

få, ankomma på prövning och avgörande av vederbörande tuhförvaltningar,

dock att vissa allmänna direktiv skulle utfärdas av generaltullstyrelsen.

Detta förslag har generaltullstyrelsen tillstyrkt i sitt den 15 maj

1920 dagteeknade utlåtande över tulikommissionens betänkande rörande

omorganisation av generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning.

Rätten till restitution av tull respektive av tullverket uppburen

sockerskatt göres för närvarande gällande på följande sätt. Restitutionen

sökes hos generaltullstyrelsen, och ansökningen bör åtföljas av de

handlingar, å vilka sökanden vill åberopa sig. Ansökningen underkastas

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 281 käft. (Nr 331.) 2

Tullkommis
sionen.

Generaltullstyrelsen

år

1920.

Restitntioos

beviljande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

''IStllkommis

sio nen.

Kungl. Maj ts proposition Nr 331.

— i många fall efter remiss till vederbörande tullförvaltning — förberedande

granskning å styrelsens revisionsbyrå, varvid resultatet av

granskningen sammanfattas i en av vederbörande revisor avgiven attest.

Revisorn bär tillika att i vederbörliga journaler göra anteckning om

restitutionsansökningen i syfte att förekomma dnbbelrestitution. Härefter

föredrages ärendet av revisionsbyråchefen inför generaltullstyrelsen,

varpå, om ansökningen helt eller delvis bifalles, anordning uttärdas å

det restituerade beloppet, vilken åtgärd ankommer på styrelsens kameralbyrå.

Konceptet till anordningen justeras av både kameralbyråchefen och

revisionsbyråchefen. Den färdiga anordningen expedieras slutligen i vanlig

ordning till den tullförvaltning, som skall utbetala restitutionsbeloppet.

Såsom allmänt omdöme om detta tillvägagångssätt har 1914 års

tullkommission i betänkande den 2 november 1918 uttalat, att detsamma

innefattade en onödigt tung apparat och att det beredde den restitutionsberättigade

dröjsmål, innan han komme till sin rätt. Kommissionen

har även erinrat om att Sveriges allmänna handelsförening den 21

november 1912 hos Kungl. Rlaj:t gjort framställning om ändring av

detta missförhållande. Till undanröjande av olägenheterna har k"mmissionen

efter eu ingående undersökning i ämnet föreslagit den förändring,

att samtliga av generaltullstyrelsen hittills handlagda slag av

ärenden angående restitution av tull respektive sockerskatt skulle i stället

ankomma på vederbörande tullförvaltningars prövning, varigenom styrelsens

arbetsbörda tillika skalle bliva högst väsentligt lättad. Därvid

har kommissionen framlagt följande allmänna synpunkter:

»Såsom oeftergivlig förutsättning för att antydda förändring skall anses

genomförbar måste enligt kommissionens uppfattning gälla, att full trygghet fortfarande

kan beredas för restitutionsfrågornas riktiga behandling, så att varken i

och för sig obehörig utbetalning av restitutionsmedel eller förnyad utbetalning av

redan en gång gottgjorda sådana medel riskeras.

I förra hänseendet har man sökt göra troligt, att tjänstemännen vid tullförvaltningarna

icke skulle äga tillräcklig kompetens att handlägga de stundom

ganska invecklade restitutionsärendena. Häremot kan framhållas, att dessa tjänstemän

— vilkas utbildning alltjämt förbättras — redan hava sig anförtrodda uppgifter

på såväl det kamerala som det tarifftekniska området, vilka måste anses

betydligt mera krävande. För övrigt torde de tjänstemän, som praktiskt handlägga

förtullningen av den inkommande varan och kontrollbehandlingen av den utgående

exportvaran, bliva så insatta i restitutionsärendena, att de byra anses bättre än

andra skickade till att handlägga dessa ärenden även i deras sista skede.

Garanti mot förnyad utbetaln ng av redan gotgjord restitution kan utan

svårighet vinnas därigenom, att anteckningar, motsvai ande dem, som nu göras i de

å revisionsbyrån förvarade originaljournalerna, bliva verkställda i tulltörvaltningarnas

behållna kopiejournaler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

Bland invändningar, som eljest framkommit mot en överflyttning från generaltullstyrelsen

till tullförvaltningarna av befogenheten att pröva restitutionsansökningår,

torde endast följande vara av beskaffenhet att förtjäna bemötande. Det har ifrågasatts,

om icke — vid det förhållande, att personalen vid en tullförvaltning ej lämpligen

kunde tilltagas större än som krävdes av de normalt förekommande göromålen

~— det vore fara värt, att åtminstone på mindre platser restitutionsärenden av mera

invecklad art komme att ligga oavgjorda längre tid av brist på arbetskrafter.

Häremot må erinras, att tullförvaltningarna åtminstone i rätt många fall redan nu

hava att genom utlåtandens avgivande bereda ifrågavarande ärenden, innan de avgöras

hos styrelsen, och att för ärendenas slutgiltiga handläggning vid tullförvaltningarna

näppeligen torde krävas längre tid, än som nu åtgår för nämnda beredning.

En konsekvens av restitutionsärendenas omläggning på antydda sätt blir, att

kontrollen över restitutionerna förvandlas från en av revisionsbyråns tjänstemän

utövad, restitutionsåfgärden föregående kontroll till en av kameralbyråns tjänstemän

utövad, sagda åtgärd efterföljande kontroll. Vederbörande tullförvaltning tankes

nämligen skola — under biläggande av erforderliga verifikationer — direkt avföra

restitutionsbeloppet i sina räkenskaper samt för sitt åtgörande härutinnan vara

underkastad kameralrevision. Denna revision kommer emellertid att verkställas

under begagnande av de å revisionsbyrån förvarade journaler jämte verifikationer.

Av förändringen lärer för övrigt följa behov av en viss ökning av kameralbyråns

arbetskrafter, medan revisionsbyråns personal kan i motsvarande mån inskränkas.»

Av de i ämnet hörda lokala tullmyndigheterna har flertalet uttalat

sig. i den riktning, att endast de enklare slagen av ifrågavarande restitutionsärenden

borde överflyttas från styrelsen till tullförvaltuingarna;

meningarna om vilka slag av dessa ärenden, som sålunda borde kvarstanna

hos styrelsen, hava dock varit delade.

I det förut nämnda utlåtandet den 15 ma] 1920 har generaltullstyrelsen

visserligen förklarat sig anse, att en de! av omförmälda restitutionsärenden

kunde och borde överlämnas till tullförvaltningarnas

avgörande; men i fråga om andra har styrelsen av närmare anförda olika

skäl icke funnit det av kommissionen föreslagna förändrade sättet för

handläggningen ägnat att förverkliga syftemålet att med bibehållande

av nuvarande trygghet mot obehörig restitution ernå ett snabbare avgörande

av ärendena. Beträffande särskilt följande viktigare slag av

ärenden, nämligen angående restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier

enligt § 12 tulltaxeförordningen, för omalen spannmål efter

utförsel av motsvarande kvantitet malen spannmål enligt § 13 mom. 3

tulltaxeförordningen, för utländsk råvara, som i förädlat skick återutföres,

eller s. k. industrirestitution, enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

samt för vissa varor enligt förordningen den 13 december

1912 (nr 335) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

Lokala cuitmyndigkeler
-

GeneraltmU
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurujl. Maj:ts proposition Nr 331.

utländsk vara, eller s. k. handelsrestitutioo, har styrelsen motiverat sitt

avstyrkande av kommissionens förslag sålunda:

»Kommissionens huvudsakliga skäl för överflyttningen är, att handläggningen

av restitutionsärendena för närvarande skulle draga för långt ut på tiden och därigenom

förorsaka de restitutionsberättigade vissa olägenheter. Dessa skulle genom

det ändrade förfaringssättet undvikas, och därjämte skulle den fördel vinnas, att

styrelsens arbetsbörda bleve högst väsentligt lättad.

Vad först beträffar den tidsbesparing, som överflyttningen är avsedd att medföra,

torde det icke vara avgjort, att detta syfte i verkligheten alltid skulle vinnas.

Kommissionen erkänner själv, att farhågan för ärendenas fördröjning vid deras

behandling hos tullförvaltningarna är en invändning, som förtjänar bemötande.

Men kommissionens bemötande av denna invändning förefaller icke övertygande,

då densamma i sådant avseende endast anför, att tullförvaltningarna åtminstone

i rätt många fall’ redan nu hade att genom utlåtandens avgivande bereda ifrågavarande

ärenden, och att det knappast torde krävas längre tid för ärendenas slutliga

avgöratide än som nu åtginge för nämnda beredning. Oavsett emellertid att

tull förvaltningarna, därest de skulle hava att slutligt avgöra ansökningar, om vilka

nu är fråga, även skulle verkställa vederbörliga anteckningar i journalerna — ett

arbete som vid omfattande restitutionsansökningar är ganska tidskrävande - synes

det uppenbart, att en granskning, som skall ligga till grund för utbetalning på

tullförvaltningens eget ansvar av stundom högst betydande belopp, i verkligheten

kommer att kräva avsevärt mera tid än en förberedande behandling, endast utmynnande

i ett utlåtande, vars riktighet sedermera kommer att granskas. Men

härtill kommer att, såsom kommissionens nyss citerade yttrande innebär, en sådan

förberedande behandling hos tullförvaltningarna långt ifrån alltid äger rum. Särskilt

är detta i regel fallet beträffande restitutionsansökningar enligt § 12 tulltaxetörordningen

samt ansökningar om handelsrestitution. Dessa två slag av restitutionsansökningar

inkomma i allmänhet direkt till generaltullstyrelsen, och remiss äger

rum endast i händelse felaktigheter däri förekomma eller upplysningar eller kompletteringar

erfordras. Och det är att märka, att särskilt restitutionsansökningar

enligt § 12 tulltaxeförordningen ofta äro de, som kräva mest tid och arbete.

Den antydda farhågan torde därför icke för alla fall kunna avvisas såsom obefogad.

Eu särskild omständighet, som synes ägnad att fördröja behandling av restitutionsansökningar

vid de tre på avdelningar arbetande tullförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, sammanhänger med verkställandet av de anteckningar

i journalerna, vilka äro avsedda att tjäna som garanti mot förnyad utbetalning av

redan gottgjord restitution. I fråga om institutioner enligt § 18 mom. 3 och 5

tulltaxeförordningen samt enligt förordningen den 13 december 1912 (handelsrestitption)

liksom över huvud taget i de flesta andra fall, där restituionsanspråket

stödes på verkställd utförsel, kan nämligen fullt tillfredsställande garanti mot dubbelrestitution

icke vinnas med mindre anteckning göres i såväl inkommande som utgående

journalen. Då enligt kommissionens förslag vid berörda tre tullförvaltningar

inkommande journalen skulle föras å kammarkontoret men utgående journalen ä

tullbevakningsinspektionen, skulle alltså vissa slag av restitutionsansökningar handläggas

å två skilda avdelningar av vederbörande förvaltning — något som tydligen

skulle föranleda särskild tidsutdräkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

Under eu viss övergångstid skulle emellertid, vid bifall till kommissionens

förevarande förslag, ett av kommissionen obeaktat förhållande bliva rådande, på

grund varav tullförvaltningarnas beslutanderätt i fråga om restitutioner skulle medföra

ytterligare^ dröjsmål. Då nämligen vid övergången till det ifrågasatta nya

systemet icke några anteckningar i tullförvaltningarnas kopiejournaler finnas gjorda,

skulle tullförvaltningarna under eu viss tid framåt från övergången räknat, motsvarande

den i varje fall för restitutions åtnjutande stadgade preskriptionstid —

olika för olika slag av restitutioner och utgörande för restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier

enligt § !2 tulltaxeförordningen icke mindre än fem år (eldigt

nådiga förordningen den 19 juni 1916, nr 372) - icke själva kunna avgöra, huruvida

restitution förut sökts, utan vara nödsakade att för varje fall frånvända sig

till revisionsbyrån för erhållande av upplysning härom. Restitutionsansökningarna

skulle alltså under denna övergångstid komma att praktiskt taget behöva behandlas

både hos tullförvaltningarna och å revisionsbyrån; och resultatet härav bleve med

nödvändighet, att den för deras avgörande erforderliga tiden bleve avsevärt längre

än nu är förhållandet. Det låter lätt tänka sig, med vilka känslor trafiken skulle

hälsa en sådan, låt vara övergående, påföljd av eu åtgärd, avsedd att medföra en

förbättring av nuvarande överklagade förhållanden.

Vidkommande härefter kommissionens uttalande, att omläggningen av rcstitutionsärendena

skulle högst avsevärt lätta styrelsens arbetsbörda, må det medgivas,

att då föredragning av ärendena samt uppsättande, justering och expediering av

anordningarna skulle bortfalla, härigenom en icke obetydlig minskning i arbetet

inom styrelsen skulle uppkomma. Men i det närmaste samma minskning i arbetet

torde, även om ifrågavarande ärenden kvarstanna hos styrelsen, kunna vinnas genom

den förenklade behandling av desamma, styrelsen här nedan kommer att föreslå.

Aven med tillämpning av kommissionens förslag skulle emellertid den mest betungande

delen av arbetet, nämligen granskningen, fortfarande verkställas inom styrelsen,

ehuru från revisionsbyrån överflyttad till kameralbyrån. Till kontroll över

att dubbel utbetalning icke ägt rum mäste anteckning göras även i de till styrelsen

ingående originaljournalerna. Det sammanlagda granskningsarbetet vid tullförvaltningarna

och inom styrelsen komme alltså att ej oväsentligt överstiga det nuvarande

granskningsarbetet inom styrelsen. Vidare måste det utan tvivel betraktas

som en olägenhet, att de ingående journalerna med verifikationer, vilka nu användas

ä revisionsbyråns två avdelningar, vid tillämpning av det ifrågasatta systemet komme

att bliva behövliga även för kameralbyrån.

Kommissionen uppställer med rätta såsom oeftergivlig fordran för överflyttningen,

att full trygghet fortfarande må kunna beredas för restitutionsfrågornas

riktiga behandling, så att varken i och för sig obehörig utbetalning av restitutionsmedel

eller förnyad utbetalning av redan en gång gottgjorda sådana medel må

riskeras, samt anför vidare, att det i förra hänseendet andragits såsom ett skäl

mot överflyttningen, att tjänstemännen vid tullförvaltningarna icke skulle äga tillräcklig

kompetens att handlägga de stundom ganska invecklade restitutionsärendena.

Denna invändning bemötes av kommissionen bland annat därmed, att de tjänstemän,

som handhava förtullningen av den inkommande varan och kontrollbehandlingen

av den utgående exportvaran, bleve så insatta i restitutionsärendena, att de

borde anses bättre än andra skickade att handlägga dessa ärenden även i deras

sista skede. Härvid torde dock kommissionen hava förbisett, att åtminstone vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition Nr 331.

alla större tullförvaltningar och framför allt vid tull förvaltningar, som äro uppdelade

i avdelningar, de tjänstemän, som handhava import- och exportkontrollen,

icke äro desamma som de, vilka komme att granska restitutionsansökningarna.

De förra äro nämligen packhustjänstemän, de senare däremot tjänstemän å tullkammaravdelningen,

kammarkontoret och, såsom ovan visats, i vissa fall tullbevakningsinspektionen.

För övrigt är det en väsentlig skillnad mellan å ena sidan berörda

tullbehandlings- och kontrolleringsarbete, vilket ju består i en undersökning

av import- och exportvarans beskaffenhet, och å andra sidan granskningsai betet,

därvid måste tillses, att alla särskilda bestämmelser iakttagits, att den åberopade

importen ägt rum, att utförseln behörigen verificerats, och att restit ution icke tidigare

beviljats. Det torde vara uppenbart, att alla dessa detaljarbeten böra kunna

lättare och säkrare verkställas å revisionsbyrån av därvid vana och för ändamålet

särskilt avsedda tjänstemän än av tjänstemän vid de olika tullförvaltningarna,

vilka icke kunna ostört ägna sig däråt, i synnerhet å de mindre tullförvaltningarna,

av vilka flera hava en jämförelsevis ganska stor restitutionsrörelse; och vidare kan

det, då ju restitutions beviljande skulle ske på tulllörvaltningsföreståndarens ansvar,

befaras, att denne till förfång för övriga tjänstegöromål skulle bliva alltför mycket

upptagen av restitutionsärendenas handläggning.

Beträffande garantien mot förnyad utbetalning av redan gottgjord restitution

anför kommissionen, att sådan garanti utan svårighet kunde vinnas därigenom, att

anteckningar, motsvarande dem, som nu göras i de å revisionsbyrån förvarade originaljournalerna,

bleve verkställda i tullförvaltningarnas behållna kopiejournaler. Denna

fråga har redan i det föregående berörts, varvid påvisats de olägenheter och det

ökade arbete, som härav skulle förorsakas, bland annat genom nödvändigheten att

verkställa dylika anteckningar både i kopie- och originaljournalerna; här må blott

tilläggas följande. I de fall, då in- och utförseln skett genom olika tullförvaltningar,

skulle enligt kommissionens förslag prövningen av restitutionsärendena ankomma på

den tullförvaltning, som haft införselkontrollen om hand och sålunda vore i tillfälle

att verkställa vederbörliga anteckningar i kopiejournalen, samt erforderlig utredning

i ärendena åvägabringas dels genom meddelanden mellan tullförvaltningarna inbördes

dels ock därigenom, att vederbörande sökande ålades att förebringa den ytterligare

bevisning, som kunde vara behövlig. Enär, såsom redan framhållits, full

trygghet mot dubbelrestitutiou icke kan vinnas, med mindre anteckning sker såväl

i inkommande som i utgående journalen (och detta gäller även för den händelse, att

avräkningsdiarium — — — föres) skulle i nu ifrågavarande fall erfordras, att restitutionsansökningen

av den tullförvaltning, som omhänderhaft införselkontrollen, och

hos vilken ansökningen alltså skulle göras, för verkställandet av anteckningar i

vederbörande utgående journaler remitterades till den eller de tullförvaltningar, där

utförsel ägt rum — ett förfaringssätt, ägnat att föranleda ytterligare tidsutdräkt,

med ärendenas behandling. Vid fråga om restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier

förekommer ej sällan, att införseln av materialierna ägt rum vid flera

olika tullförvaltningar; i sådana fall skulle den restitutionsberättigade enligt kommissionens

förslag hava att göra särskild ansökning hos varje tullförvaltning, där

införsel ägt rum, under det att med nuvarande förfaringssätt en ansökning är tillfyllest.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att styrelsen icke för sin del kan finna

det av kommissionen föreslagna förändrade sättet för handläggning av ifrågavarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331. 15

slag av restitutionsärenden ägnat att förverkliga syftemålet att med bibehållande av

nuvarande trygghet mot obehörig restitution ernå ett snabbare avgörande av dessa

ärenden. Berörda syftemål synes emellertid, med fortfarande handläggning av ärendena

hos styrelsen, kunna vinnas genom vissa förändringar i arbetssättet å revisionsbyrån

och i den övriga behandlingen av ärendena inom styrelsen. De förnämsta

anledningarna till den överklagade tidsutdräkten med avgörandet av restitutionsärenden

torde vara, dels att i sadana fall, där in- eller utförsel ägt rum under den

löpande kalendermånaden, ankomsten av journalerna för månaden inväntats, dels ock

att ärendena måst föredragas inför styrelsen, samt att efter skedd föredragning restitutionsbeloppets

utbetalning ägt rum medelst det, som erkännas måste, ganska omständliga

anordningsförfarandet. Dessa anledningar till tidsutdräkt böra därför i

största^ möjliga mån undanröjas; och detta torde kunna ske genom följande åtgärder.

Till påskyndande av arbetet med den förberedande granskningen av ärendena bör

iakttagas, dels att, då in- eller utförsel ägt rum under löpande kalendermånad,

erforderliga uppgifter beträffande sådan in- eder utförsel omedelbart infordras från

vederbörande tullförvaltningar, dels att vid särskild anhopning av restitutionsärenden

eller då ärenden av större omfattning, vilkas granskning ofta kan taga en avsevärd

tid i anspråk, föreligga, samtliga revisorer å byrån ävensom därstädes tjänstgörande

kammarskrivare böra hava till åliggande att i mån av behov deltaga i granskningsaibetet.

För sadant ändamål bör det tillses, att städse en reserv av personer med

erfarenhet och vana vid granskningsarbete finnes tillgänglig. Vidare torde, utom i

undantagsfall, föredragning inför styrelsen av restitutionsärenden icke vara erforderlig

utan sådana kunna få avgöras av revisionsbyråchefen. Och slutligen torde

expedieringen kunna i mycket avsevärd mån förenklas och tiden därför förkortas

genom iakttagande av samma förfaringssätt, som kommissionen föreslår i fråga om

restitution av skeppsumgäld^-, eller att beslutet i regel påstämplas ansökningsakten,

som därefter översändes till vederbörande tullförvaltning, vilken har att utbetala

det restituerade beloppet och verificera detta medelst aktens biläggande.»

De slag av restitutionsärenden, vilka enligt generaltullstyrelsen

uppfattning däremot kunde och borde överflyttas från styrelsen till lokaltullförvnltningarna,

äro följande, nämligen:

restitution av tull enligt § 18 mom. 1 eller 2 tulltaxeförordningen;

restitution av tull eller sockerskatt, som på grund av räknefel

eller annat dylikt misstag för mycket debiterats och erbigts;

restitution av tull, som måst erläggas av anledning att handling,

vilken enligt § 4 tulltaxeförordningen utgör grund för tullfrihet, icke

vid tullbehiindlingstilltället varit lör handen, under förutsättning att

vederbörlig sådan handling senare företes;

restitution av tull eller sockerskatt på grund av utav styrelsen eller

Kungl. Maj t meddelat beslut i tullbehandlingsfråga; samt

restitution av tull eller annan avgift på grund av eljest av Ku ned.

Maj:t meddelat beslut.

Återstående slag av tullrestitutionsärenden skulle alltså fortfarande

handläggas hos generaltullstyrelsen; likväl borde de enligt styrelsens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevakning av

restitution?- gods.

Handelskamrar

m. fl.

Tullkommis
sionen.

Generaltull
styrelsen.

Provvägning.

Kungil. Maj.ts proposition Nr 331.

mening få avgöras av revisionsbyråchefen utan föredragning inför styrelsen,

där icke särskilda omständigheter undantagsvis gjorde en dylik

föredragning önskvärd.

Såsom villkor för åtnjutande av den i § 13 tulltaxeförordningen

medgivna rätt till tull restitution vid återutförsel av utländsk vara, som

använts vid framställning av exportgods, däribland i utlandet tillverkad

jutevävnad, utförande emballage till sådant gods, äro att iakttaga ganska

omfattande kontroll föreskrifter, vilka jämväl kunna medföra kostnader

för trafiken. Dit hör den allmänna bestämmelsen, att, om exportgodset

inlastats å tullplats för utförsel med fartyg, som under resan till utlandet

kommer att anlöpa annan sådan plats, därstädes skall utövas särskild

tulltillsyn över att godset ej olovliyeu ilandföres; denna tillsyn kan emellertid

under viss förutsättning inskränkas till kontroll å lastrumslörsegling.

Krav på lättnader i förevarande hänseende hava vid flera tillfällen

framställts av hundelskamrar m. fl. Särskilt har ett mindre stiängt kontrollförfarande

påyrkats i fråga om jutevävsemballage, vars borttagande

från exportvaran under transporten, sedan varan en gång klastals, förmenats

bliva ekonomiskt ofördelaktigt med hänsyn till det ringa tullrestitutionsbeloppet,

tio öre för kilogram.

1914 års tullkommission har övervägt de framställda kraven och

funnit dem i viss mån kunna villfaras. Så har kommissionen i sitt

betänkande den 2 november 1918 föreslagit, att för åtnjutande av omförmälda

rätt till tullrestitution för jutevävnad i fall, då sådan vore

använd såsom emballage för trämassa, icke måtte erfordras annat bevis

om exporten än den bevakande tulltjänstemannens å exportangivningsinlagan

tecknade attest om godsets inlastning i fartyget, däremot har

kommissionen ansett sig beträffande bevakning av fartyg, som till utlandet

medförde annat restitutionsgods, böra göra allenast det uttalande, att

bevakning i hithörande fall icke borde anordnas, såvitt icke sådan vore

oundgängligen nödvändig för betryggande av statsverkets rätt.

Mot berörda förslag och uttalande har generaltullstyrelsen i utlåtande

den 15 maj 1920 förklarat sig icke hava något att erinra.

Beträffande provvägning av inkommande varor gäller för närvarande

bland annat, enligt § 2 mom. 2 tulltaxeund er rättelser na, att

Konungen kan med avseende å varor, vilkas beskaffenhet sådant för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

anleder, medgiva, att bruttovikten må utrönas genom provvägning eller

på annat sätt, som utan att äventyra kronans rätt medför lättnader för

trafiken. Med stöd härav hava närmare stadganden om provvägning

utfärdats av Kungl. Maj:t i § 3 av kungörelsen den 10 november 1911

(nr 115) med föreskrifter beträffande tillämpningen av vissa i tulltaxan

och tulltaxeunderrättelserna upptagna bestämmelser, vilken kungörelse

undergått vissa förändringar genom kungörelser den 9 februari 1912

(nr 19), den 24 april 1915 (nr 122) och den 19 juni 1917 (nr 373).

Enligt dessa stadganden må vid tullbehandling av vissa uppräknade

varor, såvitt desamma uppsorterats efter storlek och dimensioner, vikten

kunna utrönas genom vågning av ett större eller mindre antal kolli,

som vederbörande tullförvaltning äger bestämma. För provvägning av

omalen spannmål och superfosfat, som inkommit lös i fartyg, samt av

vissa balkjärn ävensom av sådana för skeppsbyggnadsändamål avsedda,

till husgerådssaker ej hänförliga varuslag, för vilka restitution av eller

befrielse från tullavgift enligt § 12 tulltaxeförordningen kan ifrågakomma,

äro särskilda föreskrifter meddelade i förevarande "§ 3. Där är slutligen

även bestämt, att det skall tillkomma tullförvaltning att i varje särskilt

fall avgöra, huruvida viktens utrönande enligt ifrågavarande stadganden

må äga rum eller icke.

Stockholms handelskammare, Stockholms köpmansklubb och före- Handelssamningen

Sveriges kolonialvaruengrossister hava hos 1914 års tullkommis- ma*slutsion

ifrågasatt utsträckning av provvägningsförfarandet. ”mgar.

För egen del har tullkommissionen i nyssnämnda betänkande den TuIUcovmu2

november 1918 i sådant avseende föreslagit, att provvägning eller, i s‘onenfall

då varan åtföljes av specifik viktnota, viktens utrönande genom

»stickprov» på närmare angivet sätt skulle få äga rum, så snart föreståndare

för tullpackhus funne därav ej föranledas äventyr för kronans rätt.

Härigenom skulle enligt kommissionens förmenande dels undvikas den

misshushållning med arbetskraft, som nu i många fall förorsakades

genom en omständlig vägningsprocedur, dels ock vinnas en ur trafikens

synpunkt önskvärd snabbhet i tullbehandlingen.

Generaltullstyrelsen har i utlåtande häröver den 15 maj 1920 tillstyrkt

detta förslag på de av tullkommissionen anförda skäl.

Generaltull
styrelsen.

'' Eu av Kungl. Maj:t den 31 maj 1907 utfärdad förordning (nr Upp''ysningar

30) innehåller bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen 0"riMrina.U"

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 1 saml. 281 höft. (Nr 331.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tullkommis
sionen.

Lokala, tullmyndigheter.

Generaltull

styrelsen.

18 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 331.

erhålla för statsverket bindande förhandsupplysningar rörande tullbehandling

av varor, avsedda att till riket införas. En trafikant, som

hos generaltullstyrelsen begär upplysning enligt denna förordning, har

att vidkännas kostnader dels, jämlikt § 3 i förordningen, för analys

och transport in. m., dels ock i form av stämpel för det utdrag av

styrelsens protokoll, han i egenskap av sökande har att lösa.

I syfte att nedbringa dessa kostnader har 1914 års tullkommission

i sitt meranämnda betänkande av den 2 november 1918 föreslagit,

att analyskostnaderna måtte i möjligaste mån begränsas genom

anlitande av tullverkets egna laboratorier, samt att styrelsens beslut i

upplysningsärenden måtte expedieras avgiftsfritt i form av skrivelser.

Laboratorier, som nu nämnts, borde nyinrättas dels i Stockholm, där

ett s. k. huvudlaboratorium borde finnas, dels i Göteborg och Malmö.

Rörande analyskostnaderna hava de lokala tullmyndigheterna på

ett undantag när ävensom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i skrivelser till generaltullstyrelsen uttalat såsom sin åsikt, att ersättning

för dessa kostnader borde utgivas av den upplysningssökande.

Det har emellertid också ifrågasatts, att berörda utgift måtte gottgöras

sökanden i form av avräkning å tullavgiften vid blivande införsel av

den vara, beträffande vars tullbehandling upplysning sökts, eller att

resultatet av analysen måtte hemlighållas och endast det av densamma

framgående beslutet om varans tullbehandling delgivas sökanden.

Generaltullstyrelsen har i merberörda utlåtande den 15 maj 1920

likaledes förklarat sig anse, att kostnaden för erforderlig analys, vare

sig densamma verkställts å tullverkets laboratorier — vilkas anordnande

tillstyrkts av styrelsen — eller av särskilt anlitad sakkunnig,

fortfarande borde gottgöras av sökanden, samt på följande sätt utvecklat

sin uppfattning i frågan:

»Medgivanden av kostnadsfria analyser skulle — — — med lätthet kunna

missbrukas på det sätt, att en person, som för ett eller annat ändamål vore i behov

av analys å en viss vara men icke hade för avsikt att införa densamma från

utlandet, kunde begära upplysning om varans tullbehandling i syfte att på detta

sätt kostnadsfritt erhålla analysen. Förslaget, att till förekommande av dylikt

missbruk resultatet av analysen skulle hemlighållas för sökanden, synes styrelsen,

då analysattesten utan tvivel måsto betraktas såsom en offentlig handling, icke

kunna genomföras. Vad beträffar förslaget om gottgörande av analyskostnaden

vid eventuell införsel av varan, synes detta förfarande icke heller böra komma i

fråga. Till en början kan häremot erinras, att det bör vara lättare för den upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj ds proposition Nr 331.

lysningssökande att bära analyskostnaden, därest import av varan verkligen kommer

till stånd än vid motsatt förhållande; och vidare skulle erforderlig bokföring

och kontroll bliva synnerligen besvärliga och antagligen föranleda en de! kostnader,

som icke kunna anses betingade av sakens betydelse. Ehuru sålunda analyskostnaderna

enligt styrelsens åsikt fortfarande böra drabba de upplysningssökande,

torde dessa kostnader dock, såvitt rör å tullverkets föreslagna laboratorier verkställda

analyser, kunna till lättnad för trafiken i de flesta fall göras jämförelsevis

lindriga. I sammanhang med inrättandet av nämnda laboratorier torde taxa

å kostnader för därstädes verkställda analyser böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas.

»

Vad beträffar förslaget, att till undvikande av kostnad för stämpel

till protokollsutdragen generaltullstyrelsens beslut i upptysningsärenden

skulle expedieras genom skrivelser till vederbörande upplysningssökande,

har styrelsen icke haft något att erinra däremot. Enligt styrelsens

mening kunde dock en särskild föreskrift häimm icke anses erforderlig.

En sådan borde för övrigt icke heller meddelas, enär det syntes önskvärt,

att utvägen att expediera beslutet genom protokollsutdrag, belagt

med stämpel, kvarstode för att kunna användas såsom korrektiv mot

eventuella okynnesförfrågniugar.

De förändringar i tullverkets organisation, vilka jag tidigare i dag

tillstyrkt, åsyfta till väsentlig del att tillföra verket ett ur näringslivets

synpunkt mera smidigt förvaltningssystem än det nuvarande. Flera av

dessa förändringar innebära en överflyttning från generaltullstyrelsen

till de lokala tullmyndigheterna av göromål, däribland den slutliga

handläggningen av åtskilliga bland de frågor, för vilka jag nyss lämnat

en redogörelse. Mina i annat sammanhang förut gjorda närmare uttalanden

i dessa senare torde jag böra här sammanfatta.

Beträffande först förslagen, att prövningen av ärenden angående

temporär tullfrihet enligt § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen samt tulllindring

jämlikt § 9 mom. 1 samma förordning skulle ankomma på

vederbörande lokala tullmyndighet eller vad angår ärenden, som härröra

av stadgandena i § 8 mom. 2 tulltaxeförordningen, på generaltullstyrelsen

efter samråd med kommerskollegium, har jag ansett mig

kunna biträda desamma under den förutsättning, att generaltullstyrelsen

i de fall, där prövningsrätten skulle handhavas av lokalmyndigheterna,

utfärdar sådana allmänna anvisningar, som kunna trygga likformigheten

i ärendenas behandling. Vidkommande åter den ifrågasatta decentralisationen

av restitutionsärendenas handläggning, har jag med

hänsyn såväl till statsverkets intresse som till vikten för allmänheten

att erhålla full likformighet vid ärendenas avgörande funnit mig icke

Depsrte
mentsohefe*.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

höra utsträcka densamma längre än vad generaltullstyrelsen förmenat

vara lämpligt. Från generaltullstyrelsen till lokaltullförvaltningarna

skulle således icke överflyttas andra restitutionsärenden än sådana, som

anginge återbetalning av tull enligt § 13 mom. 1 eller 2 tulltaxeförordningen,

innebure vissa enklare rättelser av för höga debiteringar

eller omedelbart anknöte sig till beslut av Kungl. Maj:t eller generaltullstyrelsen.

Vad till sist angår förslaget om införande av större frihet

för de lokala tullmyndigheterna vid bestämmande av sättet för utrönande

av inkommen varas vikt, har det synts även mig kunna och

böra på dessa myndigheter överlåtas att avgöra, huruvida med avseende

å varje slags vara, vars beskaffenhet sådant föranleder, bruttovikten må

utrönas genom provvägning eller på annat sätt, som utan att äventyra

kronans rätt medför lättnader för trafiken. Dock har jag ansett nödvändigt,

att myndighetens åtgöranden härutinnan i viss mån regleras

genom allmänna anvisningar, som böra av generaltullstyrelsen utfärdas.

Åven annorledes än genom decentralisation av ärenden har man

emellertid, såsom framgår av min nyss lämnade redogörelse, sökt att

vid ombildandet av tullverkets förvaltning tillgodose näringarnas intressen.

Jag syftar härvid på förslagen att förenkla utförselkontrollen

å restitutionsgods och minska trafikanternas kostnader för erhållande

av bindande förhandsupplysningar rörande tullbehandling av varor, avsedda

att till riket införas. Min ställning till dessa båda spörsmål har

jag likaledes förut i dag angivit. Så har jag i förstberörda hänseende

förklarat mig dels biträda 1914 års tullkommissions av generaltullstyrelsen

understödda förslag, att för åtnjutande av den i § 13 mom. 2

tulltaxeförordningen omförmälda rätt till tullrestitution för jutevävnad i

fall, då sådan vore använd såsom emballage för trämassa, icke skulle

erfordras annat bevis om exporten än den bevakande tulltjänstemannens å

exportangivningsinlagan tecknade attest om godsets inlastning i fartyget,

dels ock gilla den av kommissionen och styrelsen hysta uppfattning,

att anlitandet av särskild bevakning vid utförsel med fartyg

av tullrestitutionsgods i allmänhet borde begränsas till de fall, där sådan

anordning prövades vara ur statsverkets synpunkt oavvislig. I

frågan om minskade kostnader för tullbehandlingsbesked har jag angivit

min ståndpunkt vara principiellt sammanfallande med den av

generaltullstyrelsen intagna. Jag har således funnit, att kostnaden för

analys, som förauletts av ansökning om dylikt besked, vare sig sådan

verkställts å tullverkets laboratorier — för vilkas anordnande jag tidigare

i dag ifrågasatt anvisande av medel — eller av särskilt anlitad

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition Nr 331.

sakkunnig, fortfarande bör till förebyggande av missbruk gottgöras av

den sökande, varförutom jag ej haft något att erinra mot det förslag,

att beslut i ärenden om tullbehandlingsupplysning skulle till undvikande

av stämpelkostnad i regel expedieras genom skrivelser till vederbörande

sökande.

För genomförande av vad jag sålunda funnit böra beaktas, påkallas

riksdagens medverkan, i vad avser förändringar dels i gällande

föreskrifter om rätt att medgiva temporär tullfrihet och tullindring

samt om formen för och, beträffande jutevävnad, exportkontrollen vid

beviljande av tullrestitution enligt § i3 mom. 1 och 2 tulltaxeförordningen,

dels i hittillsvarande grundstadganden om provvägning, dels ock

slutligen i bestämmelserna om skyldighet att gälda vissa kostnader, som

föranletts av förfrågningar om varas blivande tullbehandling.

Vidkommande särskilt förändringarna i föreskrifterna om tullindring

må här upplysas, alt enligt till § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen

anslutna tillämpningsbestämmelser, som generaltullstyrelsen med stöd

av hittills gällande stadgande utfärdat i kungörelse den 8 december

1911 (nr 127), redan före utförsel ur riket av vara kan för denna utverkas

medgivande av tullindring- vid varans återinförsel i reparerat

eller bearbetat skick. En sådan för allmänheten förmånlig'' anordning

bör givetvis kvarstå, även sedan åt tull förvaltningarna anförtrotts bestämmanderätten

i nu avsedda frågor. Att under denna förutsättning

få, såsom generaltullstyrelsen ock ifrågasatt, fastslaget, att vederbörande

varuägare skall för erhållande av ett dylikt förhandsmedgivande hava

att hänvända sig till tull förvaltningen i den blivande införselorten, lärer

få anses önskligt icke blott ur ordningssynpunkt utan även med hänsyn

till möjligheten för varuägaren att därigenom med mindre omgång och

tidsförlust än eljest utfå den återinkomna varan från tullverket.

I överensstämmelse med vad jag anfört hava på grundvalen av

förslag, framlagda av generaltullstyrelsen, inom finansdepartementet

upprättats förslag till särskilda kungörelser angående ändrad lvdelse

dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1 samt"§ 13 mom. 1 och 2 i

förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels

av § 2 mom. 2 i tulltaxeunderrättelserna ävensom om ändrad lydelse

av § 3 i förordningen den 31 maj 1907 angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda

att till riket införas. * De blivande kungörelserna synas mig böra träda

i kraft samtidigt med genomförandet i övrigt av tullverkets nya organisation,

eller den 1 januari 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 281 höft. (Nr 331.) 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition Nr 331.

Departementschefen uppläste härefter de sålunda inom finansdepartementet

upprättade förslagen till kungörelser samt hemställde, att

författningsförslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt....

vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelser angående ändrad lydelse dels av § 8 mom. 1, 2 och 3, § 9 mom. 1 sa s. 3 i texten
  2. BevU 1921:61 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61 s. 1 i texten