Sök i Ratio Lex

Angående tillskott till dyrtidstillågg för vissa lantmätare

1921-03-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:333, Angående tillskott till dyrtidstillågg för vissa lantmätare

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.

7

Nr 333.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillskott till dyrtidstillågg

för vissa lantmätare; given Stockholms slott den 18

mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

I punkten 38 under nionde huvudtiteln i den till riksdagen den

7 januari 1920 avlåtna propositionen om anslag å tilläggsstat för innevarande

år har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den

proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.

som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta

ändamål å tilläggsstat för år 1921 beräkna ett anslag av 600,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t tidigare innevarande dag beslutat till riksdagen

avlåta proposition angående grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, anhåller jag få anmäla förenämnda ärende.

Med bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit har riksdagen medgivit,

att för vart av åren 1917—1920 tillskott till krigstidstillägg eller

dyrtidstillägg finge på grund av inkomst för arbete enligt taxa utgå

av statsmedel till distriktslantmätare, extra lantmätare och lantmäteriauskultant,

därvid beräknats, att distriktslantmätare och extra lantmätare

erhölle från arbeten enligt taxa dubbelt så stor inkomst som

statsavlöningen eller alltså respektive 4,000 och 3,200 kronor samt

auskultant en dylik inkomst av 2,400 kronor. Därjämte har medgivits,

att tillskott av statsmedel finge enligt vissa grunder utgå även till

kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, som fortfarande

utövade praktisk verksamhet.

För år 1920 gällande bestämmelser innefattas i kungörelse i ämnet

den 22 juni 1920 (nr 532).

Efter genomförande vid 1921 års ingång av den nya organisationen

av lantmäteriväsendet består den lantmäteripersonal, som sysselsättes

med utförande av lantmäteri förrättningar, av distriktslantmätare och

extra lantmätare. Grundlönen för distriktslantmätarna har höjts från

2.000 till 3,000 kronor med tre ålderstillägg. De extra lantmätarnas

löneförmåner utgå i form av arvoden om respektive 2,000, 1,500 och

1.000 kronor. Extra lantmätarna uppburo förut arvoden om 1,600

kronor och till lantmäteriauskultanterna, vilka icke återfinnas inom den

nya organisationen, utgingo under vartdera av åren 1919 och 1920

arvoden om respektive 1,200, 900 och 600 kronor.

Med utlåtande den 29 december 1920 har lantmäteristyrelsen överlämnat

en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 15 i samma månad,

däri styrelserna för Sveriges distriktslantmätarförening och lantmäteriauskultanternas

förening, under framhållande av att de från och med 1921

års ingång ändrade löneförmånerna torde föranleda ändrade grunder för

beräkning av tillskott till dyrtidstillägg, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärder för beredande under år 1921 av tillskott till dyrtidstillägg

åt den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen,

beräknat efter inkomst av lantmäteritaxa till 5,500 kronor för distriktslantmätare,

4,100 kronor till extra lantmätare med arvode å 2,000 kronor

samt 3,300 kronor till övriga extra lantmätare med arvode på stat.

Till stöd för vad sålunda hemställts har anförts i huvudsak följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Kr 333.

1909 års omorganisation hade beträffande distriktslantmätarna inneburit bl. a.,

att dessa erhållit löner av staten till belopp, motsvarande en tredjedel av beräknad

nettoinkomst. Deras sammanlagda behållning av tjänsten beräknades vid detta

tillfälle till 6,000 kronor och lönen följaktligen till 2,000 kronor.

1917 års lantmäterikommission både vid uppgörande av förslaget till distriktslantmätarnas

nya löner utgått från att en distriktslantmätares inkomst vid 1909 års

omorganisation beräknats till 6,000 kronor. Kommissionen hade emellertid avsett,

att en distriktslantmätares behållna inkomst borde utgöra minst 6,500 kronor —

enligt 1914 års prisläge. Kommissionen, som ansett skäl föreligga, att staten i

större mån än dittills varit fallet bidroge till lantmätarnas avlöning, hade därför

föreslagit, att distriktslantmätarna skulle åtnjuta lön av staten med ungefär hälften

av detta belopp eller med 6,300 kronor. Återstoden eller 3,200 kronor hade beräknats

bliva behållen inkomst av den nya taxan.

De blivande extra lantmätarna, vilkas behållna inkomst av den föreslagna

taxan beräknats till 2,880 kronor, hade av kommissionen med hänsyn till de även

efter genomförd omorganisation mindre goda befordringsförhållandena uppdelats i

tre klasser, för vilka föreslagits arvoden av respektive 2,000, 1,500 och 1,000 kronor.

I princip hade dessa förslag vunnit Kungl. Maj:ts och jämväl riksdagens

godkännande. Endast med avseende på distriktslantmätarnas löner hade en sänkning

med 300 kronor till 3,000 kronor företagits.

I den av kommissionen föreslagna taxan hade emellertid verkställts en del

höjningar beträffande lösen för kopior av kartor och avskrifter av handlingar.

Dessa höjningar, som närmast avsett att i viss mån kompensera de ytterligt ökade

materialkostnaderna, hade beräknats medföra en inkomstökning av för distriktslantmätare

300 kronor oeh för extra lantmätare 260 kronor.

Med ledning av kommissionens beräkningar syntes en distriktslantmätares

bruttoinkomst enligt den av kommissionen föreslagna taxan kunna anslås till 5,000

kronor och de blivande extra lantmätarnas till 3,300 kronor.

Då enligt lantmäteristyrelsens förslag till ny instruktion de trettio extra

lantmätare, som komme i åtnjutande av arvode av 2.000 kronor i den nya lönestaten,

syntes komma att utöva en mera självständig verksamhet än övriga blivande

extra lantmätare och sålunda med avseende å taxeinkomsten bliva närmast likställda

med de nuvarande extra lantmätarna, borde förstnämnda tjänstemän, i likhet med

vad hittills varit fallet, bliva berättigade att uppbära tillskott till dyrtidstillägg på

högre taxeinkomst än övriga extra lantmätare. För en sådan åtgärd talade dessutom

den omständigheten, att flertalet av dem vore familjeförsörjare och kunde

räkna antal tjänsteår i allmänhet överstigande tiotalet. Den bruttoinkomst, dessa

tjänstemän komme att erhålla enligt förutnämnda taxa, syntes kunna uppskattas

till omkring 4,000 kronor, således 1,000 kronor mindre än en distriktslantmätare och

700 kronor mer än övriga blivande extra lantmätare.

Den förhöjning i en distriktslantmätares löneförmåner från år 1909 och fram

till tiden omkring år 1914, som kommissionen ansett icke skäligen böra sättas lägre

än 500 kronor, hade genom riksdagens förberörda beslut ytterligare reducerats med

300 kronor till 200 kronor. Att kommissionens beräkning av nämnda prisstegring

varit låg kunde numera med full visshet konstateras. Såsom kompensation för den

normala prisstegringen under samma period utginge nämligen till statens befattningshavare

allt sedan år 1919 s. k. tillfällig löneförbättring, utgörande för år räkBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 282 höft. (Nr 332—334.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.

nät 900 kronor till ordinarie tjänsteman av första lönegraden och 1.000 kronor till

dylik befattningshavare av andra och tredje lönegraden. Att en distriktslantmätare

vore att anse såsom uteslutande en statens befattningshavare syntes icke behöva

framhållas. Att en del av hans löneförmåner såsom hittills komme att utgöras av

taxeinkomster, hade sin grund i förhållanden, för vilka kommissionen närmare redogjort.

Med hänsyn till sin sammanlagda nettoinkomst innehade han en ställning

närmast motsvarande en tjänstemans i andra lönegraden och hade därför i likhet

med eu sådan bort komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor.

Då motsvarande löneförbättring för en distriktslantmätare utgjorde endast 200 kronor,

bleve han i förhållande till övriga statens befattningshavare sämre lottad ej enbart

så tillvida, att han ginge miste om skillnaden eller 800 kronor, utan jämväl därutinnan,

att han icke komme i åtnjutande av det därå beräknade dyrtidstillägget.

Det syntes därför vara med billighet och rättvisa förenligt, att distriktslantmätarna

åtminstone komme i åtnjutande av ett mot dyrtidstillägget svarande

vederlag å detta belopp av 800 kronor. Ett sådant vederlag skulle måhända lättast

beredas dem på så sätt, att den inkomst av lantmäteritaxan, efter vilken

tillskott till dyrtidstillägg finge beräknas, höjdes med motsvarande belopp. Om det

på grund av omförmälda höjning i den av kommissionen föreslagna taxan beräknade

inkomstbeloppet av 300 kronor fråndroges bruttoinkomsten av taxan, återstode

4.700 kronor, vilka alltså skulle ökas med ovannämnda 800 kronor till 5,500 kronor.

De blivande extra lantmätarna komme visserligen att åtnjuta tillfällig löneförbättring

ä arvodena, men syntes de dessutom, i likhet med vad som föreslagits

för distriktslantmätarna, böra bliva delaktiga av en förhöjning i tillskottet till dyrtidstillägg,

beräknad å ett belopp som motsvarade den å taxan belöpande uteblivna

löneförbättringen. Om denna för de trettio äldsta beräknades till samma belopp

som löneförbättringen å arvodena eller 400 kronor och för återstoden till något

lägre belopp eller 300 kronor, skulle tillskottet till dyrtidstillägg till de blivande

extra lantmätarna komma att efter avdrag på grund av förutnämnda taxeökning

utgå på beräknade taxeinkomster av respektive 4,100 och 3,300 kronor.

I skrivelsen har vidare erinrats därom, att de för år 1920 utgående

tillskotten till dyrtidstillägg beviljats först under juni månad. Då

något förskott i avräkning å desamma icke utgått, hade lantmätarna

under omkring ett hälft år icke utfått denna i deras inkomster så viktiga

post. Eu ändring härutinnan lor år 1921 syntes därför synnerligen

önsklig.

Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande följande:

De belopp, å vilka tillskott till dyrtidstillägg hittills utgått, vore att anse

varken såsom brutto- eller nettoinkomst för arbete enligt taxa. Såvitt lantmäteristyrelsen

kunde finna hade de framkommit såsom resultat av en skälighetsprövning.

Den löneförbättring, som beretts andra statens tjänstemän och som i någon

mån samt jämväl genom den nya taxa, som komme att träda i kraft med ingången

av år 1921, komme rikets lantmätare till del, ansåge styrelsen följdriktigt böra

utsträckas även i avseende å det tillskott, varom här vore fråga och som utgjorde

ersättning för utebliven förhöjning av lantmäteritaxan. Emellertid hölle styrelsen

före, att ifrågavarande förbättring borde skäligen kunna begränsas därhän, att tillskottet

beräknades för en taxeinkomst för distriktslantmätare av 4,800 kronor, för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 333.

30 extra lantmätare med företrädesvis självständig verksamhet av 3.600 kronor

och för övriga extra lantmätare av 3,000 kronor.

I vad framställningen avsåge utbekommande av tillskott redan från 1921

års början ansåge styrelsen densamma synnerligen behjärtansvärd. Därest saken

emellertid icke omedelbart kunde ordnas, syntes erforderliga åtgärder böra vidtagas

för ändring fortast möjligt.

Statskontoret liar i utlåtande den 11 februari 1921 yttrat sig sålunda:
Storleken

av de belopp, varå tillskott till dyrtidstillägg för lantmäteripersonalen

jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 532) utgått, torde väl — enligt

vad propositionen nr 124 till 1920 års riksdag utvisade — hava bestämts med

hänsyn till den inkomst, denna personal ansetts hava från arbeten enligt taxa och

vilken beräknats till dubbelt så stor som statsavlöningen. Men därav torde väl ej

följa att, sedan statsavlöningen för personalen och jämväl taxan å arbeten förhöjts,

en motsvarande ökning borde äga rum i de belopp, varå tillskott till dyrtidstillägg

finge — utöver dyrtidstillägget å statsavlöningen — beräknas.

Sökandena syntes i övrigt ej hava förebragt några omständigheter, som icke

torde hava beaktats vid bestämmandet av storleken av de belopp, varå tillskott

till dyrtidstillägg hittills utgått.

På grund härav och då någon ytterligare förböjning av löneförmånerna för

denna personal icke vore betingad av nu rådande konjunkturer, ansåge sig statskontoret

icke kunna tillstyrka någon ökning av de belopp, å vilka tillskott till

dyrtidstillägg finge beräknas. Beloppet för distriktslantmätare borde således fortfarande

utgöra 4,000 kronor för år räknat. För extra lantmätare med arvode om

2,000 kronor borde fastställas 3,200 kronor och för extra lantmätare med arvoden

om respektive 1,500 och 1,000 kronor — vilka torde hava ersatt auskultanterna —

syntes samma belopp, som förut gällde beträffande lantmäteriauskultanter eller

2,400 kronor, böra, allt för år räknat, fastställas.

Därest vad statskontoret sålunda föreslagit vunne beaktande, syntes det av

Kungl. Maj:t å tilläggsstat för år 1921 under nionde huvudtiteln för ifrågavarande

behov förslagsvis beräknade anslag om 600,000 kronor ej behöva förhöjas.

För att berörda tillskott till dyrtidstillägg, som torde bliva erforderligt jämväl

för år 1922, måtte — såsom i ansökningen åsyftats — kunna tillsvidare under år

1922 utbetalas i samband med det dyrtidstillägg å lön eller arvode, som även för

år 1922 torde komma att utgå, borde bestämmelse härom inflyta i de föreskrifter

rörande utbetalning av dyrtidstillägg, som — i likhet med vad ägt rum beträffande

år 1921 — torde komma att utfärdas.

1 likhet med statskontoret finner jag anledning ej föreligga till Depac*^nt4''

höjning av de belopp, som legat till grund för förut beviljade tillskott.

Jag ansluter mig till vad statskontoret i detta hänseende anfört och vill

tillägga, att det icke visats vara av behovet påkallat eller kan anses lämpligt

att på sätt i ovan angivna framställning föreslagits genom en omläggning

av sättet för beräkningen av ifrågavarande tillskott till dyrtidstillägg

bereda ovannämnda befattningshavare en ytterligare ökning i de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.

avlöningsförmåner, som genom den vid 1920 års riksdag för dem beslutade

löneregleringen blivit definitivt bestämda. Den inkomst av arbete

enligt taxa, vara tillskott må beräknas, bör alltså fastställas för distriktslantmätare

till 4,000 kronor, för extra lantmätare med arvode om 2,000

kronor till 3,200 kronor samt för annan extra lantmätare till 2,400

kronor, allt för år räknat.

Ovan framställda önskemål beträffande ett undanröjande av de

olägenheter, som uppkommit därigenom, att beslut rörande tidigare tillskott

av ifrågavarande slag icke avsett längre tid än det år, varunder beslutet

meddelats, torde böra vinna beaktande så tillvida, att åt propositionen

gives en avfattning, avsedd att möjliggöra utbetalande av detta tillskott

jämväl för år 1922, i avvaktan på det vidare beslut i ämnet, som

kan komma att meddelas. Till följd bärav torde böra av riksdagen

inhämtas förklaring, att under år 1922 tillsvidare och intill dess definitivt

beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna för

dylika tillskott skola bestridas, härför erforderliga belopp skola utgå av

de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg under år 1922 kunna

varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.

A 1921 års tilläggsstat har, såsom ovan anförts, för ändamålet

tidigare beräknats 600,000 kronor. Med hänsyn till de förändrade

grunder för bestämmandet av dyrtidstillägg för statens befattningshavare

i allmänhet, som Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av

chefen för finansdepartementet beslutat föreslå riksdagen antaga, och

med utgående från de indextal å levnadskostnaderna, som samme

departementschef räknat med för 1921, eller 260 för det förra och 240

för det senare halvåret, anser jag det erforderliga beloppet kunna reduceras

till 550,000 kronor.

De omständigheter, som föranlett chefen för finansdepartementet

att föreslå anstånd med hemställan om anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i allmänhet i statens tjänst, finner jag, efter samråd

med bemälde departementschef och med hänsyn till det förhållandevis

mindre belopp, varom här är ifråga, ej utgöra hinder för att redan i detta

sammanhang hos riksdagen äska erforderligt förslagsanslag för ändamålet.

.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att under år 1921 och tillsvidare under år 1922

må till distriktslantmätare och extra lantmätare med arvode, utöver dyrtidstillägg

på grund av lön eller arvode, av statsmedel utgå tillskott

därtill på grund av inkomster för arbete enligt gällande lantmäteritaxa,

beräknade för distriktslantmätare till 4,000 kronor, för extra lantmätare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.

med arvode om 2,000 kronor till 3,200 kronor och för extra lantmätare

med arvode om 1,500 eller 1,000 kronor till 2,400 kronor, allt för år

räknat;

dels förklara, att beträffande tillskott, som nu nämnts, de angående

dyrtidstillägg för motsvarande tid gällande bestämmelser skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela

de närmare föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av

dessa bestämmelser;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, med tillämpning i den

mån så ske kan av de angående dyrtidstillägg gällande grunder, för

samma tid medgiva tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare

och vice kommissionslantmätare, som fortfarande utöva praktisk

verksamhet;

dels för nu angivna ändamål såsom tillskott till dyrtidstillägg

m. m. för vissa lantmätare å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag

av ................................................................................. kronor 550,000;

dels ock förklara, att under år 1922 tillsvidare och intill dess definitivt

beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna

för ifrågavarande tillskott skola bestridas, härför erforderliga belopp

skola utgå av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg under

år 1922 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition

i ämnet till riksdagen avlåtas av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

M. De Geer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-

%'' -..•K,

tf

J

•''i/.-i/i--;»•• i

* :.v*:v‘r/"

• • f>K v |''

. i :

V,

• *, (ii\i \

•'' '''' r

;;'' ?■;) jH; • •.

vo;<(

r

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1921:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare. s. 4 i texten