Angående tillskott till dyrtidstillågg för vissa lantmätare
1921-03-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:333, Angående tillskott till dyrtidstillågg för vissa lantmätare
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.
7
Nr 333.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillskott till dyrtidstillågg
för vissa lantmätare; given Stockholms slott den 18
mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Hansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.
N ärvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:
I punkten 38 under nionde huvudtiteln i den till riksdagen den
7 januari 1920 avlåtna propositionen om anslag å tilläggsstat för innevarande
år har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den
proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare,
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.
som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta
ändamål å tilläggsstat för år 1921 beräkna ett anslag av 600,000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t tidigare innevarande dag beslutat till riksdagen
avlåta proposition angående grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, anhåller jag få anmäla förenämnda ärende.
Med bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit har riksdagen medgivit,
att för vart av åren 1917—1920 tillskott till krigstidstillägg eller
dyrtidstillägg finge på grund av inkomst för arbete enligt taxa utgå
av statsmedel till distriktslantmätare, extra lantmätare och lantmäteriauskultant,
därvid beräknats, att distriktslantmätare och extra lantmätare
erhölle från arbeten enligt taxa dubbelt så stor inkomst som
statsavlöningen eller alltså respektive 4,000 och 3,200 kronor samt
auskultant en dylik inkomst av 2,400 kronor. Därjämte har medgivits,
att tillskott av statsmedel finge enligt vissa grunder utgå även till
kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, som fortfarande
utövade praktisk verksamhet.
För år 1920 gällande bestämmelser innefattas i kungörelse i ämnet
den 22 juni 1920 (nr 532).
Efter genomförande vid 1921 års ingång av den nya organisationen
av lantmäteriväsendet består den lantmäteripersonal, som sysselsättes
med utförande av lantmäteri förrättningar, av distriktslantmätare och
extra lantmätare. Grundlönen för distriktslantmätarna har höjts från
2.000 till 3,000 kronor med tre ålderstillägg. De extra lantmätarnas
löneförmåner utgå i form av arvoden om respektive 2,000, 1,500 och
1.000 kronor. Extra lantmätarna uppburo förut arvoden om 1,600
kronor och till lantmäteriauskultanterna, vilka icke återfinnas inom den
nya organisationen, utgingo under vartdera av åren 1919 och 1920
arvoden om respektive 1,200, 900 och 600 kronor.
Med utlåtande den 29 december 1920 har lantmäteristyrelsen överlämnat
en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 15 i samma månad,
däri styrelserna för Sveriges distriktslantmätarförening och lantmäteriauskultanternas
förening, under framhållande av att de från och med 1921
års ingång ändrade löneförmånerna torde föranleda ändrade grunder för
beräkning av tillskott till dyrtidstillägg, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för beredande under år 1921 av tillskott till dyrtidstillägg
åt den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen,
beräknat efter inkomst av lantmäteritaxa till 5,500 kronor för distriktslantmätare,
4,100 kronor till extra lantmätare med arvode å 2,000 kronor
samt 3,300 kronor till övriga extra lantmätare med arvode på stat.
Till stöd för vad sålunda hemställts har anförts i huvudsak följande:
9
Kungl. Maj:ts proposition Kr 333.
1909 års omorganisation hade beträffande distriktslantmätarna inneburit bl. a.,
att dessa erhållit löner av staten till belopp, motsvarande en tredjedel av beräknad
nettoinkomst. Deras sammanlagda behållning av tjänsten beräknades vid detta
tillfälle till 6,000 kronor och lönen följaktligen till 2,000 kronor.
1917 års lantmäterikommission både vid uppgörande av förslaget till distriktslantmätarnas
nya löner utgått från att en distriktslantmätares inkomst vid 1909 års
omorganisation beräknats till 6,000 kronor. Kommissionen hade emellertid avsett,
att en distriktslantmätares behållna inkomst borde utgöra minst 6,500 kronor —
enligt 1914 års prisläge. Kommissionen, som ansett skäl föreligga, att staten i
större mån än dittills varit fallet bidroge till lantmätarnas avlöning, hade därför
föreslagit, att distriktslantmätarna skulle åtnjuta lön av staten med ungefär hälften
av detta belopp eller med 6,300 kronor. Återstoden eller 3,200 kronor hade beräknats
bliva behållen inkomst av den nya taxan.
De blivande extra lantmätarna, vilkas behållna inkomst av den föreslagna
taxan beräknats till 2,880 kronor, hade av kommissionen med hänsyn till de även
efter genomförd omorganisation mindre goda befordringsförhållandena uppdelats i
tre klasser, för vilka föreslagits arvoden av respektive 2,000, 1,500 och 1,000 kronor.
I princip hade dessa förslag vunnit Kungl. Maj:ts och jämväl riksdagens
godkännande. Endast med avseende på distriktslantmätarnas löner hade en sänkning
med 300 kronor till 3,000 kronor företagits.
I den av kommissionen föreslagna taxan hade emellertid verkställts en del
höjningar beträffande lösen för kopior av kartor och avskrifter av handlingar.
Dessa höjningar, som närmast avsett att i viss mån kompensera de ytterligt ökade
materialkostnaderna, hade beräknats medföra en inkomstökning av för distriktslantmätare
300 kronor oeh för extra lantmätare 260 kronor.
Med ledning av kommissionens beräkningar syntes en distriktslantmätares
bruttoinkomst enligt den av kommissionen föreslagna taxan kunna anslås till 5,000
kronor och de blivande extra lantmätarnas till 3,300 kronor.
Då enligt lantmäteristyrelsens förslag till ny instruktion de trettio extra
lantmätare, som komme i åtnjutande av arvode av 2.000 kronor i den nya lönestaten,
syntes komma att utöva en mera självständig verksamhet än övriga blivande
extra lantmätare och sålunda med avseende å taxeinkomsten bliva närmast likställda
med de nuvarande extra lantmätarna, borde förstnämnda tjänstemän, i likhet med
vad hittills varit fallet, bliva berättigade att uppbära tillskott till dyrtidstillägg på
högre taxeinkomst än övriga extra lantmätare. För en sådan åtgärd talade dessutom
den omständigheten, att flertalet av dem vore familjeförsörjare och kunde
räkna antal tjänsteår i allmänhet överstigande tiotalet. Den bruttoinkomst, dessa
tjänstemän komme att erhålla enligt förutnämnda taxa, syntes kunna uppskattas
till omkring 4,000 kronor, således 1,000 kronor mindre än en distriktslantmätare och
700 kronor mer än övriga blivande extra lantmätare.
Den förhöjning i en distriktslantmätares löneförmåner från år 1909 och fram
till tiden omkring år 1914, som kommissionen ansett icke skäligen böra sättas lägre
än 500 kronor, hade genom riksdagens förberörda beslut ytterligare reducerats med
300 kronor till 200 kronor. Att kommissionens beräkning av nämnda prisstegring
varit låg kunde numera med full visshet konstateras. Såsom kompensation för den
normala prisstegringen under samma period utginge nämligen till statens befattningshavare
allt sedan år 1919 s. k. tillfällig löneförbättring, utgörande för år räkBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 282 höft. (Nr 332—334.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.
nät 900 kronor till ordinarie tjänsteman av första lönegraden och 1.000 kronor till
dylik befattningshavare av andra och tredje lönegraden. Att en distriktslantmätare
vore att anse såsom uteslutande en statens befattningshavare syntes icke behöva
framhållas. Att en del av hans löneförmåner såsom hittills komme att utgöras av
taxeinkomster, hade sin grund i förhållanden, för vilka kommissionen närmare redogjort.
Med hänsyn till sin sammanlagda nettoinkomst innehade han en ställning
närmast motsvarande en tjänstemans i andra lönegraden och hade därför i likhet
med eu sådan bort komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor.
Då motsvarande löneförbättring för en distriktslantmätare utgjorde endast 200 kronor,
bleve han i förhållande till övriga statens befattningshavare sämre lottad ej enbart
så tillvida, att han ginge miste om skillnaden eller 800 kronor, utan jämväl därutinnan,
att han icke komme i åtnjutande av det därå beräknade dyrtidstillägget.
Det syntes därför vara med billighet och rättvisa förenligt, att distriktslantmätarna
åtminstone komme i åtnjutande av ett mot dyrtidstillägget svarande
vederlag å detta belopp av 800 kronor. Ett sådant vederlag skulle måhända lättast
beredas dem på så sätt, att den inkomst av lantmäteritaxan, efter vilken
tillskott till dyrtidstillägg finge beräknas, höjdes med motsvarande belopp. Om det
på grund av omförmälda höjning i den av kommissionen föreslagna taxan beräknade
inkomstbeloppet av 300 kronor fråndroges bruttoinkomsten av taxan, återstode
4.700 kronor, vilka alltså skulle ökas med ovannämnda 800 kronor till 5,500 kronor.
De blivande extra lantmätarna komme visserligen att åtnjuta tillfällig löneförbättring
ä arvodena, men syntes de dessutom, i likhet med vad som föreslagits
för distriktslantmätarna, böra bliva delaktiga av en förhöjning i tillskottet till dyrtidstillägg,
beräknad å ett belopp som motsvarade den å taxan belöpande uteblivna
löneförbättringen. Om denna för de trettio äldsta beräknades till samma belopp
som löneförbättringen å arvodena eller 400 kronor och för återstoden till något
lägre belopp eller 300 kronor, skulle tillskottet till dyrtidstillägg till de blivande
extra lantmätarna komma att efter avdrag på grund av förutnämnda taxeökning
utgå på beräknade taxeinkomster av respektive 4,100 och 3,300 kronor.
I skrivelsen har vidare erinrats därom, att de för år 1920 utgående
tillskotten till dyrtidstillägg beviljats först under juni månad. Då
något förskott i avräkning å desamma icke utgått, hade lantmätarna
under omkring ett hälft år icke utfått denna i deras inkomster så viktiga
post. Eu ändring härutinnan lor år 1921 syntes därför synnerligen
önsklig.
Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande följande:
De belopp, å vilka tillskott till dyrtidstillägg hittills utgått, vore att anse
varken såsom brutto- eller nettoinkomst för arbete enligt taxa. Såvitt lantmäteristyrelsen
kunde finna hade de framkommit såsom resultat av en skälighetsprövning.
Den löneförbättring, som beretts andra statens tjänstemän och som i någon
mån samt jämväl genom den nya taxa, som komme att träda i kraft med ingången
av år 1921, komme rikets lantmätare till del, ansåge styrelsen följdriktigt böra
utsträckas även i avseende å det tillskott, varom här vore fråga och som utgjorde
ersättning för utebliven förhöjning av lantmäteritaxan. Emellertid hölle styrelsen
före, att ifrågavarande förbättring borde skäligen kunna begränsas därhän, att tillskottet
beräknades för en taxeinkomst för distriktslantmätare av 4,800 kronor, för
11
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 333.
30 extra lantmätare med företrädesvis självständig verksamhet av 3.600 kronor
och för övriga extra lantmätare av 3,000 kronor.
I vad framställningen avsåge utbekommande av tillskott redan från 1921
års början ansåge styrelsen densamma synnerligen behjärtansvärd. Därest saken
emellertid icke omedelbart kunde ordnas, syntes erforderliga åtgärder böra vidtagas
för ändring fortast möjligt.
Statskontoret liar i utlåtande den 11 februari 1921 yttrat sig sålunda:
Storleken
av de belopp, varå tillskott till dyrtidstillägg för lantmäteripersonalen
jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 532) utgått, torde väl — enligt
vad propositionen nr 124 till 1920 års riksdag utvisade — hava bestämts med
hänsyn till den inkomst, denna personal ansetts hava från arbeten enligt taxa och
vilken beräknats till dubbelt så stor som statsavlöningen. Men därav torde väl ej
följa att, sedan statsavlöningen för personalen och jämväl taxan å arbeten förhöjts,
en motsvarande ökning borde äga rum i de belopp, varå tillskott till dyrtidstillägg
finge — utöver dyrtidstillägget å statsavlöningen — beräknas.
Sökandena syntes i övrigt ej hava förebragt några omständigheter, som icke
torde hava beaktats vid bestämmandet av storleken av de belopp, varå tillskott
till dyrtidstillägg hittills utgått.
På grund härav och då någon ytterligare förböjning av löneförmånerna för
denna personal icke vore betingad av nu rådande konjunkturer, ansåge sig statskontoret
icke kunna tillstyrka någon ökning av de belopp, å vilka tillskott till
dyrtidstillägg finge beräknas. Beloppet för distriktslantmätare borde således fortfarande
utgöra 4,000 kronor för år räknat. För extra lantmätare med arvode om
2,000 kronor borde fastställas 3,200 kronor och för extra lantmätare med arvoden
om respektive 1,500 och 1,000 kronor — vilka torde hava ersatt auskultanterna —
syntes samma belopp, som förut gällde beträffande lantmäteriauskultanter eller
2,400 kronor, böra, allt för år räknat, fastställas.
Därest vad statskontoret sålunda föreslagit vunne beaktande, syntes det av
Kungl. Maj:t å tilläggsstat för år 1921 under nionde huvudtiteln för ifrågavarande
behov förslagsvis beräknade anslag om 600,000 kronor ej behöva förhöjas.
För att berörda tillskott till dyrtidstillägg, som torde bliva erforderligt jämväl
för år 1922, måtte — såsom i ansökningen åsyftats — kunna tillsvidare under år
1922 utbetalas i samband med det dyrtidstillägg å lön eller arvode, som även för
år 1922 torde komma att utgå, borde bestämmelse härom inflyta i de föreskrifter
rörande utbetalning av dyrtidstillägg, som — i likhet med vad ägt rum beträffande
år 1921 — torde komma att utfärdas.
1 likhet med statskontoret finner jag anledning ej föreligga till Depac*^nt4''
höjning av de belopp, som legat till grund för förut beviljade tillskott.
Jag ansluter mig till vad statskontoret i detta hänseende anfört och vill
tillägga, att det icke visats vara av behovet påkallat eller kan anses lämpligt
att på sätt i ovan angivna framställning föreslagits genom en omläggning
av sättet för beräkningen av ifrågavarande tillskott till dyrtidstillägg
bereda ovannämnda befattningshavare en ytterligare ökning i de
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.
avlöningsförmåner, som genom den vid 1920 års riksdag för dem beslutade
löneregleringen blivit definitivt bestämda. Den inkomst av arbete
enligt taxa, vara tillskott må beräknas, bör alltså fastställas för distriktslantmätare
till 4,000 kronor, för extra lantmätare med arvode om 2,000
kronor till 3,200 kronor samt för annan extra lantmätare till 2,400
kronor, allt för år räknat.
Ovan framställda önskemål beträffande ett undanröjande av de
olägenheter, som uppkommit därigenom, att beslut rörande tidigare tillskott
av ifrågavarande slag icke avsett längre tid än det år, varunder beslutet
meddelats, torde böra vinna beaktande så tillvida, att åt propositionen
gives en avfattning, avsedd att möjliggöra utbetalande av detta tillskott
jämväl för år 1922, i avvaktan på det vidare beslut i ämnet, som
kan komma att meddelas. Till följd bärav torde böra av riksdagen
inhämtas förklaring, att under år 1922 tillsvidare och intill dess definitivt
beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna för
dylika tillskott skola bestridas, härför erforderliga belopp skola utgå av
de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg under år 1922 kunna
varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.
A 1921 års tilläggsstat har, såsom ovan anförts, för ändamålet
tidigare beräknats 600,000 kronor. Med hänsyn till de förändrade
grunder för bestämmandet av dyrtidstillägg för statens befattningshavare
i allmänhet, som Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av
chefen för finansdepartementet beslutat föreslå riksdagen antaga, och
med utgående från de indextal å levnadskostnaderna, som samme
departementschef räknat med för 1921, eller 260 för det förra och 240
för det senare halvåret, anser jag det erforderliga beloppet kunna reduceras
till 550,000 kronor.
De omständigheter, som föranlett chefen för finansdepartementet
att föreslå anstånd med hemställan om anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i allmänhet i statens tjänst, finner jag, efter samråd
med bemälde departementschef och med hänsyn till det förhållandevis
mindre belopp, varom här är ifråga, ej utgöra hinder för att redan i detta
sammanhang hos riksdagen äska erforderligt förslagsanslag för ändamålet.
.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att under år 1921 och tillsvidare under år 1922
må till distriktslantmätare och extra lantmätare med arvode, utöver dyrtidstillägg
på grund av lön eller arvode, av statsmedel utgå tillskott
därtill på grund av inkomster för arbete enligt gällande lantmäteritaxa,
beräknade för distriktslantmätare till 4,000 kronor, för extra lantmätare
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 333.
med arvode om 2,000 kronor till 3,200 kronor och för extra lantmätare
med arvode om 1,500 eller 1,000 kronor till 2,400 kronor, allt för år
räknat;
dels förklara, att beträffande tillskott, som nu nämnts, de angående
dyrtidstillägg för motsvarande tid gällande bestämmelser skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela
de närmare föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av
dessa bestämmelser;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, med tillämpning i den
mån så ske kan av de angående dyrtidstillägg gällande grunder, för
samma tid medgiva tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare
och vice kommissionslantmätare, som fortfarande utöva praktisk
verksamhet;
dels för nu angivna ändamål såsom tillskott till dyrtidstillägg
m. m. för vissa lantmätare å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag
av ................................................................................. kronor 550,000;
dels ock förklara, att under år 1922 tillsvidare och intill dess definitivt
beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna
för ifrågavarande tillskott skola bestridas, härför erforderliga belopp
skola utgå av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg under
år 1922 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition
i ämnet till riksdagen avlåtas av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
M. De Geer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
-
%'' -..•K,
tf
J
•''i/.-i/i--;»•• i
* :.v*:v‘r/"
• • f>K v |''
. i :
V,
• *, (ii\i \
•'' '''' r
;;'' ?■;) jH; • •.
vo;<(
r
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1921:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare. s. 4 i texten