Sök i Ratio Lex

Angående rätt till dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor

1921-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:336, Angående rätt till dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 336.

1

Nr 336.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rätt till

dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor;

given Stockholms slott den 18 mars

1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde

vidare:

Då genom 1904 års riksdags beslut om omorganisation av de

allmänna läroverken statssamskolor upprättades i vissa städer, indrogs

det statsunderstöd, som dittills utgått till de i samma städer befintliga

enskilda flickskolor. Till följd härav nödgades dessa flickskolor

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 286 käft. (Nr 336.) 1

Rätt till dyrtidstillägg

å

understöd åt

äldre behövande

flickskol
lärarinnor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kmigl. Maj:ts proposition Nr 330''.

inställa sin verksamhet och måste nedläggas. I åtskilliga fall bereddes

för de förutvarande lärarinnorna vid sistberörda läroanstalter

tillfälle att erhålla anställning vid de nybildade samskolorna. Några

lärarinnor voro emellertid då så till aren komna, att de ej kunde

vinna anställning vare sig vid statssamskolorna eller eventuellt vid

andra flickskolor. För att bringa dessa lärarinnor, vilka genom en

åtgärd av staten och utan eget förvållande blivit utan anställning,

något understöd beslöt 1907 års riksdag att å allmänna indragningsstaten

uppföra att förslagsanslag å 4,000 kronor med rubrik: till

understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor. Bestämmelser rörande

dylika understöd lämnades genom kungörelse den 51 augusti

1907, sedermera ersatt genom kungörelse den 11 juni 1909 (nr 47

sid. 1) angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor.

Understöd skulle få utgå med högst 400 kronor för år, under förutsättning

att vederbörande kommun i varje fall lämnade understöd

till minst lika stort belopp. På framställning av Kungl. Maj:t godkände

1917 års riksdag vissa ändrade bestämmelser i fråga om berörda

understöd, vilka bestämmelser återfinnas i kungörelse den 25

juni 1917 (nr 508) om ändrade bestämmelser angående understöd åt

äldre behövande flickskollärarinnor.

Av sagda bestämmelser torde jag böra här återgiva en, innebärande

att statsunderstödet finge till varje understödstagare utgå

med högst så stort belopp för år räknat, att det tillsammans med

de belopp, som vederbörande erhölle från kommun samt från pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom eller från svenska lärarinnornas pensionsförening, uppginge

till 1,200 kronor.

Understöden utdelas årligen av Kungl. Maj:t efter av understödstagarna

gjord ansökning. För år 1921 utgår understöd åt sju förutvarande

lärarinnor eller föreståndarinnor. Antalet understödstagare

har under årens lopp något minskats, i det att ett par avlidit,

medan ingen ny tillkommit. De för sistnämnda år beviljade understöden

växla mellan 400 och 800 kronor.

Fråga har nu uppstått om berörda understödstagares rätt till

dyrtidstillägg å statsunderstöden och har berörts i en av centralstyrelsen

för flick- och samskoleföreningen till Kungl. Maj:t ingiven,

den 19 februari 1921 dagtecknad skrift.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Centralstyrelsen har däri anfört, bland annat, att ifrågavarande understödstagare

efter av skolöverstyrelsen meddelad anvisning hos statskontoret anhållit om

utanordnande av dyrtidstillägg. Överstyrelsen hade nämligen ansett, att här förevarande

understöd vore av den art, som avsåges i § 5 mom. 4 av kungörelserna

den 19 juni 1919 nr 347 och den 30 juni 1920 nr 365 med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Statskontoret

hade emellertid ej ansett sig kunna utbetala dyrtidstillägg, enär det av

överstyrelsen åberopade momentet gällde före detta befattningshavare vid enskilda

företag, som numera övertagits av staten, till vilken kategori enligt statskontorets

mening dessa skolor icke vore att hänföra, enär de nedlagts, icke övertagits av

staten. Över detta statskontorets utslag vore besvär i laga ordning ingivna.

Enär en snar höjning av sagda understöd på grund av penningvärdets fall

vore trängande och enär frågan om understödstagarnas rätt till dyrtidstillägg

efter nu gällande bestämmelser knappast bleve inom den närmaste tiden avgjord,

hemställde centralstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte vid framläggande av proposition

om dyrtidstillägg för 1921 års riksdag giva bestämmelsen en sådan formulering,

att av densamma dessa understödstagares rätt till dyrtidstillägg otvetydigt framginge.

Över berörda framställning har statskontoret den 3 mars 1921

yttrat sig och därvid anfört, bland annat, följande:

Man hade velat göra gällande, att bestämmelserna i § 5 mom. 4 av kungörelsen

den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst (nr 365) ävensom motsvarande bestämmelser i

tidigare författning i ämuet skulle vara tillämpliga å de f. d. lärarinnor, som erhållit

sådant statsunderstöd, som här nämnts. Statskontoret hade emellertid icke

kunnat dela denna uppfattning utan avslagit gjorda ansökningar om utbekommande

av dyrtidstillägg å sådant statsunderstöd, varom nu vore fråga; och enligt

vad i förevarande skrift meddelats hade detta ämbetsverkets beslut genom besvär

dragits under regeringsrättens prövning. Vid sådant förhållande skulle det visserligen

kunna synas riktigt att avvakta det slutliga avgörandet av berörda spörsmål, innan

någon åtgärd vidtoges i det med förevarande framställning avsedda syfte. Men

då det åberopade stadgandet, som innebure, att dyrtidstillägg enligt de för f. d.

befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder skulle utgå jämväl till f. d. befattningshavare

hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han

genom statens försorg uppbure pension eller understöd i sådan egenskap, uppenbarligen

åsyftade endast f. d. befattningshavare vid vissa kanal- och järnvägsföretag,

som övertagits av staten, och icke kunde avse nu ifrågavarande f. d. lärarinnor

vid enskilda flickskolor, då dessa skolor icke övertagits av staten utan, såsom av

det föregående framginge, i regel under någon tid fortbestått vid sidan av statssamskola,

till dess det visat sig, att de måst nedläggas till följd av konkurrensen,

syntes det statskontoret uppenbart, att dyrtidstillägg icke enligt nu gällande bestämmelser

tillförsäkrats ifrågavarande understödstagare; och ville statskontoret,

som med hänsyn därtill, att enligt bestämmelsen i § 5 mom. 5 i förenämnda

kungörelse nr 365/1920 dyrtidstillägg numera utginge till sådana f. d. lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som åtnjöte tilläggspension enligt

kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angivna grunder, ansåge billigt, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr HH6.

dylik förmån bereddes jämväl nu ifrågavarande understödstagare, därför ifrågasätta,

huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att redan nu genom

framställning till riksdagen söka utverka medgivande i sådant avseende.

Med erinran att enligt de i § 5 av förenämnda kungörelse nr 365/1920

meddelade bestämmelser dyrtidstillägget till där angivna pensionärer och understödstagare

bestämts att utgå i vissa fall å hela pensionen eller understödet samt

i fråga om f. d. lärarinnor å summan av de belopp, som utginge från vederbörande

pensionsanstalter, och såsom tilläggspension av statsmedel, men att i fråga om de

med bidrag av statsmedel pensionerade f. d. lasarettsläkare in. fl. dyrtidstillägget

väl skulle beräknas å hela pensionsbeloppet med inberäknande av det belopp, som

i förekommande fall utginge av landsting eller stad, men utgå allenast med vad

som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöpte på den av statsmedel

utgående del av pensionen, finge statskonteret framhålla, att, när det gällde att

taga ståndpunkt till hur i nyss berörda avseende lämpligen skulle ordnas med ett

eventuellt dyrtidstillägg åt nu- ifrågavarande understödstagare, den frågan till en

början måste avgöras, huruvida icke den år 1917 medgivna förhöjningen redan i

och för sig innebure ett dyrtidstillägg, vartill hänsyn måste tagas vid beräknande

av ytterligare sådan förmån. På grund härav och då det överlåtits åt Kungl.

Maj:t att inom vissa gränser årligen bestämma understödens belopp samt det icke

heller vore uteslutet att i kommunbidraget eller annan del av det sammanlagda

utgående understödet åt en eller annan av dessa understödstagare redan läge något

belopp, som rätteligen vore att hänföra till dyrtidstillägg, ville det synas statskontoret,

som om en generell föreskrift om dyrtidstilläggets beräknande för dessa

understödstagare icke lämpligen kunde meddelas. I stället borde i detta fall utverkas

riksdagens medgivande därtill, att Kungl. Maj:t finge av de för dyrtidstillägg

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer avsedda medel

anvisa dyrtidstillägg, med iakttagande att för en var av dessa understödstagare

sammanlagda dyrtidstillägget av statsmedel eller eljest icke finge överstiga vad som

med tillämpning av gällande grunder för sådant tillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle hava henne tillkommit.

Utlåtande har därjämte den 7 mars 1921 avgivits av skolöverstyrelsen,

som yttrat huvudsakligen följande:

Överstyrelsen kan för sin del icke annat finna, än att det bäst skulle stå i

överensstämmelse med billighet och ifrågavarande kungörelsers anda, om nämnda

lärarinnor finge rätt till dyrtidstillägg uttryckligen sig tillerkänd. Visserligen hava

de enskilda läroanstalter, vid vilka de tidigare tjänstgjort, icke i ordets bokstavliga

mening .(övertagits av staten, utan hava blivit överflödiga genom vissa allmänna

läroverks ombildande till samskolor. Men denna omorganisation har bland

annat inneburit, att staten övertagit den verksamhet för den kvinnliga ungdomens

uppfostran, som tidigare omhänderhafts av de enskilda flickskolorna; staten har

således övertagit, om också icke dessa flickskolor själva, så dock deras verksamhet.

Denna samhörighet mellan tidigare enskilda flickskolor och nu förefintliga

statssamskolor har också blivit erkänd därigenom, att i några fall, då det förefunnits

stipendiefonder för lärjungar vid någon dylik numera indragen enskild

flickskola, dessa blivit överflyttade till motsvarande statssamskola, och icke minst

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

därigenom, att staten genom beviljande av anslag för understöd åt nu ifrågavarande

lärarinnor erkänt sig gentemot dem äga ett ansvar, som är av liknande

art med det, som staten äger gentemot sina egna f. d. befattningshavare, om också

detta ansvar, jämlikt berörda kungörelser den 11 juni 1909 angående understöd

åt äldre behövande flickskollärarinnor samt den 25 juni 1917 om ändrade bestämvelser

angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor, är delat mellan

staten och vederbörande kommun.

Vad beträffar det belopp, varpå dyrtidstillägget bör utgå, erinrar överstyrelsen,

att bland de pensionärer, om vilka meranämnda kungörelse den 30 juni

1920 uttryckligen gäller, finnes en grupp, som i åtskilliga avseenden är närbesläktad

med nu ifrågavarande understödstagare, nämligen f. d. lärarinnor vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka av statsmedel åtnjuta tilläggspension,

beräknad enligt de i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner

åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

angivna grunder. Angående dessa lärarinnor finnes i § 5 av merbemälda kungörelse

den 30 juni 1920 föreskrivet, att dyrtidstillägget beräknas å summan av de

belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension

av statsmedel; uttrycket »vederbörande pensionsanstalter» torde här åsyfta dels

pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

och svenska lärarinnornas pensionsförening, dels lärarinnornas pensionsanstalt. Från

dessa pensionsanstalter utgå till flertalet lärarinnor inom nu ifrågavarande grupp

små eller inga pensioner. Däremot uppbära de alla kommunalt understöd. Det

synes då vara tämligen uppenbart, att deras dyrtidstillägg bör beräknas icke blott

på deras statsunderstöd utan jämväl på de pensioner, de uppbära från nämnda

pensionsanstalter. Däremot kan tvekan råda angående dyrtidstilläggets förhållande

till det kommunala understödet. Det kunde synas ligga närmast till hands

att vid dyrtidstilläggets beräknande helt bortse från detta understöd. Ett sådant

förfarande skulle emellertid medföra obilliga konsekvenser, i det att en kommuns

frikostighet vid beviljande av understöd skulle medföra minskning i dyrtidstilllägget.

Det synes därför vara riktigast, att dyrtidstillägget beräknas å sammanlagda

beloppet av statsunderstödet, det kommunala understödet och de belopp,

som utgå från vederbörande pensionsanstalter. Det gäller här i alla händelser eu

ringa kostnad för staten; av det föregående framgår, att för ingen av dessa

understödstagare dyrtidstillägget kan komma att beräknas å mer än 1,200 kronor,

understödstagarnas antal är för närvarande allenast sju, och det är mycket osannolikt,

att det kan komma att stiga.

Jag torde ej behöva närmare erinra om de åtgärder, varigenom

statsmakterna under de senaste åren visat sin beredvillighet att

genom dyrtidstillägg understödja förutvarande befattningshavare.

Dylikt understöd har ju utgått ej blott till statens egna f. d. tjänstinnehavare

utan även till åtskilliga personer, som tidigare varit

anställda i enskild eller kommunal tjänst av mera allmän natur.

Särskilt är det pensionerad lärarpersonal, som på nu angivet sätt

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts proposition Nr 336.

understötts av staten. Bland denna kategori återfinner man ej de

gamla lärarinnor, varom jag i det föregående talat.

Även om de alltså ej äro formellt likställda med övriga förutvarande

lärarinnor, föreligga dock många likheter mellan de till

berörda båda grupper hörande lärarinnorna. Deras utbildning och

tidigare levnadskall hava varit desamma, och de hava fullgjort sitt

livsverk under alldeles samma yttre omständigheter — även ekonomiskt.

Jag finner därför för min del allt tala för att även här ifrågavarande

f. d. lärarinnor erhålla det understöd under den nuvarande

dyrtiden, som statsmakterna redan låtit komma ett stort antal

av deras forna kamrater till del. Det gäller ytterligare här en

mycket fåtalig grupp, som med all säkerhet ej kommer att utökas

och som tvärtom under de senare åren minskats.

Hos de myndigheter, som yttrat sig, har tvekan yppats, hur

ett eventuellt dyrtidstillägg i detta fall borde beräknas. Tvekan

har gällt, huruvida sådant tillägg av statsmedel borde beräknas även

på det understöd, som från kommunalt håll utgår till berörda understödstagare.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att dyrtidstillägg av

statsmedel finge utgå även å de kommunala anslagen. Statskontoret

däremot har ansett, att någon generell föreskrift ej borde lämnas om

tilläggets beräknande, utan föreslagit, att Kung!. Maj:t skulle för

varje år bestämma tilläggets storlek med hänsyn tagen till det dyrtidstillägg,

som kunde utgå från annat håll än staten. Därvid borde

tillses, att det sammanlagda dyr tids tillägget av statsmedel eller eljest

icke överstege vad som i dyrtidstillägg skulle utgått, därest detsamma,

med tillämpning av gällande grunder för dyrtidstillägg åt

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, beräknades

å samtliga ifrågavarande understöds- och pensionsförmåner, sedan

från dem avskilts vad som tilläventyrs redan utginge såsom av dyrtiden

betingad ökning. Då statskontorets förslag torde stå i överensstämmelse

med hittills tillämpade grunder för beredande av dyrtidstillägg

av statsmedel, anser jag mig böra biträda detsamma.

De tillägg, vartill berörda understödstagare skulle komma att berättigas,

torde, såsom statskontoret ifrågasatt, böra utgå för tiden från

och med år 1921 samt få bestridas från de för dyrtidstillägg åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer avsedda medel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Under åberopande av det sagda hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må till de förutvarande lärarinnor,

som åtnjuta understöd från det å allmänna

indragningsstaten uppförda förslagsanslaget

till bestridande av understöd åt äldre behövande

flickskollärarinnor, för tiden från och med år 1921

av de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer avsedda medel

anvisa dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med

de av mig i det föregående angivna grunder.

. Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:294 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor. s. 6 i texten
  2. BU 1921:60 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flidcskollärarinnor. s. 1 i texten