Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till främjande av bostadsproduktionen m. '' m

1921-04-29 · 64 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:357, Angående vissa anslag till främjande av bostadsproduktionen m. '' m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 357.

1

Nr 357.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

främjande av bostadsproduktionen m. '' m.; given Stockholms

slott den 29 april 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 29 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel.

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, i avbidan på den proposition rörande statsåtgärder

till främjande av bostadsproduktionen, som kunde varda riksdagen föreBihang

till riksdagens protokoll 1921. I sand. 303 käft. (Nr 357.) . 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kurxjl. Maj:ts proposition nr 351.

lagd, dels, under punkt 120, att till statsbidrag till främjande av bostadsproduktionen

å extra stat för år 1922 beräkna ett reservationsanslag

av 5,500,000 kronor att direkt utgå av byggnadsskattemedel, dels och,

under punkt 121, att till utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien

av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet, likaledes

å extra stat för år 1922, beräkna ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Maj:t beträffande tilläggsstaten för år 1921,

femte huvudtiteln, föreslagit riksdagen, jämväl i avbidan på den sålunda

ifrågasatta propositionen, dels, under punkt 35, att för sistnämnda ändamål

beräkna ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor, dels och, under

punkt 36, att till anordnande av pristävlingar om standardiserade hustyper

och byggnadsdetaljer ävensom till andra åtgärder, ägnade att främja

de tekniska betingelserna för bostadsproduktionen, beräkna ett reservationsanslag

av 25,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor.

Bostadsfrågan var under år 1920 föremål för Kungl. Maj:ts och

Bostadsfrå- riksdagens särskilda uppmärksamhet och föranledde åtskilliga delvis vittf““riksdag!

gående beslut. Jag behöver i förevarande sammanhang icke uppehålla

’ mig vid frågan om lagstiftningen mot oskälig hyresstegring m. m., vilket

spörsmål. Kungl. Maj:t, efter föredragning av chefen för justitiedepartementet,

innevarande år på nytt underställt riksdagens prövning (prop. nr

352), och ej heller vid frågan om bostadsbyggande genom statens direkta

mellankomst för statstjänare vid vissa under kommunikationsdepartementet

lydande verk, vilken fråga, efter föredragning av chefen för nämnda departement,

likaledes föranlett Kungl. Maj:t att till årets riksdag avlåta

särskild proposition (nr 53).

Däremot må erinras, att riksdagen år 1920, med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 314, i skrivelse den 18 juni (nr 468), under

åberopande av vad som anförts i sammansatta stats-, bevillnings- och

första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 2, anmälde, att

riksdagen beslutat, bland annat,

att en särskild fond, benämnd statens bostadslånefond, skulle inrättas,

från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, lån efter de

huvudsakliga grunder, som voro angivna i utskottets motivering, finge

av Kungl. Maj:t beviljas kommuner med flera till visst bostadsbyggande,

samt att för bildande av denna fond finge såsom lån från statsverkets

fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1920 ett belopp av 15,000,000

kronor och för år 1921 likaledes ett belopp av 15,000,000 kronor med

skyldighet för bostadslånefonden att för de medel, som sålunda bleve

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. o

från rusdrycksmedelsfonden utlämnade, gottgöra sistnämnda fond ränta

eft6r att till understöd, i huvudsaklig överensstämmelse med i utskottets

motivering angivna grunder, åt kommuner med flera för uppförande av

vissa bostadsbyggnader anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa

dels för år 1921 å extra stat under femte huvudtiteln ett reservationsanslag

av 6,500,000 kronor, att direkt utgå av byggnadsskattemedel,

dels och å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor, att utgå av tillfälliga lånemedel;

att för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav

föranledda åtgärder i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare meddelade

bestämmelser å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag, högst, av 25,000 kronor; samt

att till resestipendier åt arkitekter, byggmästare och arbetare i byggnadsfacket,

ävensom åt personer med medicinisk-hygienisk utbildning,

för studier i utlandet av bostadsfrågan å tilläggsstat för år 1920 under

sjätte huvudtiteln anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett reservationsanslag

av 75,000 kronor.

Vidare anmälde riksdagen i skrivelse samma dag (nr 469), att riksdagen,

med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 315 med förslag

till förordning om hyresvärdestegringsskatt ävensom en i amnet vackt

motion, för sin del antagit särskild förordning om byggnadsskatt i syfte

att bereda medel till främjande av bostadsproduktionen .

Ytterligare må erinras, att riksdagen i skrivelse den 28 mai 1920

(nr 282) anmälde, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet (nr 316), beslutat att till utförande av tekniskt-vetenskapliga

undersökninaar på byggnadsområdet genom ingenjörsvetenskapsakademien

anvisa dels å extra stat under tionde huvudtiteln för ar 1921 ett förslagsanslag,

högst, 75,000 kronor, dels ock å tilläggsstat under sjunde

huvudtiteln för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor.

Slutligen må i detta sammanhang jämväl omnämnas, att riksdagen

i skrivelse den 15 juni 1920 (nr 377) anmälde, att riksdagen med anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 168, bland annat, för avsattmng till

lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby under utgifter för kapitalökning

anvisat . , , A AAA ,

a) å tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av 40,000 kronor

att utgå av lånemedel; ,AAAAA ,

b) å riksstaten för år 1921 ett reservationsanslag av 400,000 kronor

att jämväl utgå av lånemedel; <- . ...

ävensom medgivit, att ur nämnda fond Ange beviljas lan intill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

140,000 kronor för anläggning av vissa vägar m. m. inom berörda

samhälle.^ Då fonden eljest avser att bereda lån till bostadsbyggande,

ökades sålunda genom dessa båda anslag de för detta ändamål tillgängliga

lånemedlen med 300,000 kronor.

A. Statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen.

2gäåreiseUn~ . Med anledning av riksdagens ovan omförmälda beslut dels om

inrättande av en statens bostadslånefond, dels oek om anvisande av särskilda

anslag för beredande av statsbidrag till uppförande av vissa

bostadsbyggnader utfärdade Kungl. Maj:t den 9 juli 1920 kungörelse

angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen (svensk författningssamling

nr 520) av i huvudsak följande innehåll:

Statsunderstöd har upptagits såsom den sammanfattande benämningen

på dels lån ur statens bostadslånefond och dels statsbidrag utan rähteeller

återbetalningsskyldighet.

Understöd kan i regel endast utgå för bostadsbyggande i städer,

köpingar och andra samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är

gällande; dock kunna i särskilda fall lån — men icke bidrag — lämnas

till bostadsbyggande jämväl å andra platser.

Understöd kan tillgodokomma såväl kommuner som andra byggnadsföretagare,

i senare fallet dock endast under förmedling av vederbörande

kommun. Vid beviljandet av lån ur bostadslånefonden skall skuldförbindelsen

gentemot staten alltid utfärdas av kommunen.

Vid fördelningen av understöd skola egnahemsföretag och kooperativa

byggnadsföretag äga företräde. Understöd må endast utgå till byggnadsföretag,

som ej påbörjats tidigare än den 1 januari 1920 och som

avser uppförande av helt ny byggnad av mera varaktigt slag. Sålunda

kan understöd icke påräknas exempelvis för sådana företag, som avse

att inreda vindar till bostäder eller att uppföra bostadsbaracker.

Understöd må tilldelas kommun eller ock annan byggnadsföretagare

under förmedling av »vederbörande kommun», d. v. s. den kommun,

inom vars område byggnaden uppföres. Denna bestämmelse har i anslutning

till § SO i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet tolkats så, att ett samhälle — köping eller municipalsamhälle

må kunna erhålla eller förmedla statsunderstöd, ehuru det ej utgör

fullt självständig kommun.

Lån kan utgå med högst 50 procent och statsbidrag med högst 15

procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden ej inberäknad, dock att,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 357.

5

om både lån och bidrag utgå, sammanlagda understödet må utgöra högst

50 procent av nämnda kostnad. Ytterligare har den begränsningen gjorts,

att understöd ej må utgå med högre belopp än 15,000 kronor för lägenhet,

därav högst 4,500 kronor såsom statsbidrag. I samband därmed

har föreskrivits, att bostad, som icke är försedd med fullt inrett, odelat

kök, ej må räknas såsom särskild lägenhet, med mindre Kungl. Maj:t på

synnerliga skäl lämnar tillstånd därtill.

I fråga om lånens förräntning och amortering gälla följande villkor,

vilka blivit av riksdagen i detalj prövade. Ett lån löper rån tefritt

under ett år, räknat från utlämningsdagen, och förräntas därefter med

en fast ränta av fem procent under hela den återstående lånetiden.

Vidare löper lånet utan amortering under det år, då det utlämnades, samt

under ytterligare fem kalenderår. Därefter börja amorteringarna, vilka,

tillhopa med räntan (5 %), utgå i form av en årlig annuitet av sju procent.

Dessa villkor gälla i första hand beträffande kommunens betalningsskyldighet

mot staten, men då kommun förmedlar lån till annan

byggnadsföretagare, äger kommunen icke betinga sig strängare villkor än

de sålunda angivna. Ej heller må kommun av företagare mottaga sådan

säkerhet,- att denne förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget

upptaga annat byggnadslån med förmånsrätt framför kommunens

fordran. Genom denna bestämmelse åsyftas, att en enskild byggnadsföretagare

för fyllande av sitt behov av byggnadskredit skall kunna på

den öppna lånemarknaden använda sig av den bättre inteckningssäkerheten.

Det av kommunen förmedlade lånet ur bostadslånefonden kommer

sålunda att få karaktären av sekundärlån, för så vitt icke företagaren av

egna medel kan bestrida de kostnader, som icke täckas av statslånet.

Statens bostadslånefond förvaltas av statskontoret, som även har

att verkställa utbetalningar ur de anslag, som anvisats till statsbidrag.

Kungl. Maj:t beslutar om understödens fördelning och huvudsakliga användning.

Den löpande administrationen av ifrågavarande understödsverksamhet

har anordnats på ungefär enahanda sätt som fördelningen av 1917

—1919 års anslag till bostadssubvention och handhaves sålunda av statens

byggnadsbyrå, som mottager och behandlar de till Kungl. Maj:t

ställda ansökningarna om understöd.

På samma sätt, som tidigare varit fallet, har prövningsförfarandet

hos byggnadsbyrån uppdelats i en förprövning och en efterprövning. Ansökningarna,

som göras till föremål för den förra prövningen, äro av preliminär

natur och behöva endast innehålla mera allmänna uppgifter om det

sökta understödets användning. Det har nämligen icke ansetts påkallat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 357.

att för denna prövning påfordra, att kommunerna skola inkomma med

detaljerade planer, innehållande exempelvis dyrbara byggnadsritningar,

då i de flesta fall lärer inträffa, att det beviljade understödet väsentligen

understiger det sökta och att dessa planer på den grund måste mer eller

mindre frångås.

Med ledning av de till ansökningarna fogade mera preliminära uppgifterna

har byggnadsbyrån att upprätta och till Kungl. Maj:t inkomma

med„ förslag till understödens fördelning ej mindre mellan de sökande

kommunerna än även, i huvuddrag, mellan olika slag av byggnadsföretag

inom varje särskild kommun. Det må särskilt erinras, att bland annat

frågan om den föreskrivna företrädesrätten för egnahemsbyggare och

kooperativa byggnadsföretag sålunda blir direkt underställd Kungl. Maj:ts

prövning.

Sedan Kungl. Maj:t fattat beslut rörande förslaget, hava kommunerna,

innan beviljade medel kunna utbetalas, att till byggnadsbyrån ingiva

vissa, mera i detalj gående uppgifter, byggnadsritningar, kostnadsförslag

m. in. ävensom vederbörliga förbindelser i fråga om de ekonomiska förpliktelser,

som äro förenade med statsunderstödets tillgodonjutande. Först

sedan den i granskning härav bestående efterprövningen blivit verkställd,

kunna beviljade understöd på framställning av byggnadsbyrån utbetalas

av statskontoret.

Vad angår ansökningstiden utsattes denna till den 15 september

1920 beträffande understöd för byggnadsföretag, som beräknades bliva

fullbordade före 1921 års utgång. Vidkommande åter byggnadsföretag,

vilka beräknas bliva färdiga först under år 1922, har ingen ansökningstid

hittills blivit utsatt. Emellertid har Kungl. Maj:t förbehållit sig att

i särskilda fall kunna redan före ansökningstidens utgång upptaga en

ansökning till prövning.

Slutligen hava i kungörelsen inryckts vissa föreskrifter, avsedda

att trygga en lämplig användning såväl av understöden som av de med

deras hjälp uppförda bostadshusen. I detta sammanhang må ock erinras

om kommuns skyldighet att till enskilda byggnadsföretagare utbetala dem

beviljade understöd redan under byggnadstiden, i den mån bygget fortskrider.

Företagarna tillförsäkras härigenom till en viss del det rörelsekapital,

som erfordras, medan bygget pågår.

Användningen Jag övergår nu till en närmare redogörelse för dispositionen av

anslag tit^ån de medel, som för år 1920 funnos tillgängliga till lån och statsbidrag.

och bidrag. Riksdagens beslut i ämnet lade icke hinder i vägen för att redan

under år 1920 fördela jämväl 1921 års anslag för ändamålet, ehuru med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

len icke kunde utanordnas förr än under sistnämnda år. Det har emellertid,

med mindre betydande undantag, ansetts lämpligt att under år

1920 fördela endast de för samma år omedelbart disponibla beloppen

och att låta fördelningen av 1921 års anslag bliva beroende av särskild,

ny ansökning.

Yad nu angår fördelningen av 1920 års anslag vill jag till en början

erinra om den svåra eldsolycka, som den 19 juli nämnda år övergick

Strömstad och som både en stor del av stadens centrum i aska. Redan

förut hade bostadsbrist varit rådande i staden, och den bostadsnöd, som

denna katastrof åstadkom, syntes bliva så svårartad, att stadens vidare

utveckling kunde anses allvarligt botad. För att bispringa samhället i

dess nödställda belägenhet beviljade Kungl. Maj:t den 10 september 1920,

utan att avvakta övriga ansökningar, Strömstads stad understöd å tillhopa

450,000 kronor, därav 135,000 kronor såsom bidrag utan ränteeller

återbetalningsskvldighet.

Vid ansökningstidens utgång den 15 september 1920 förelågo ansökningar

om statsunderstöd från det antal olika kommuner och till de

belopp, som följande tablå utvisar:

Lån

Sökande kommuner kronor

96 städer.......... 53,689,495:80

26 köpingar......... 2,944,325: —

55 municipalsamhällen .... 2,799,056: 73

104 landskommuner...... 8,551,433: —

■ Summa 281 kommuner........ 67,984,310: 53

Bidrag

kronor

23,000,162: 05

1,412,525: —

1,144,283:10

1,124,957: —

26,681,927:15

Sammanlagt

understöd

kronor

76,689,657: 85

4,356,850: - 3,943,339: 83

9,676,390: - 94,666,237: 68

Då, såsom nämnts, för året tillgängliga medel belöpte sig till sammanlagt

19,000,000 kronor, därav 15,000,000 kronor till lån och 4,000,000

kronor till bidrag, måste vid fördelningen av understöden de sökta

beloppen väsentligt reduceras, närmare bestämt till ungefär en femtedel.

Vid uppgörande av förslag till sådan fördelning måste givetvis

möta icke ringa svårigheter. Visserligen kunde redan vid en mera förberedande

granskning av inkomna ansökningar en hel del utgallras på

grund av sin mer eller mindre lösliga halt, men även efter en sådan

gallring kvarstodo dock vederhäftigt motiverade sådana, avseende ett

sammanlagt belopp, som vida översteg tillgängliga medel. Det kunde

då knappast bliva tal om att helt avvisa vissa grupper av ansökningar

och koncentrera de tillgängliga medlen till en verkligt effektiv hjälp

åt ett mera begränsat antal samhällen, huru önskligt detta än kunde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

synas vara ur dessa samhällens egen synpunkt. Alltför många samhällen,

närmast måhända just de ekonomiskt mindre bärkraftiga, vilka

ofta ha att kämpa mot en. efter deras'' förhållanden svår bostadsnöd,

hade genom ett sådant förfaringssätt lämnats utan hjälp. Billigheten

krävde, att man, i den mån tillgängliga medel därtill förslogo, sökte

bispringa alla samhällen, där bostadsnöd rådde och som kunnat förete

väl planlagda byggnadsföretag.

Närmaste uppgiften blev då att, med iakttagande av dessa hänsyn,

söka utfinna en grund för understödens fördelning. I detta hänseende måste

beaktas, att det är nära nog ogörligt att på rent statistisk väg förskaffa

sig ett tillförlitligt siffermässigt underlag för en uppskattning av bostadsbristen

inom ett samhälle. Olika metoder och utgångspunkter kunna ge

de mest olika resultat. Man hade i själva verket inga bättre utgångspunkter

än samhällenas folkmängd, folkökningssiffrorna och antalet nyproducerade

lägenheter och eldstäder under närmast föregående år. I

sistnämnda hänseende må erinras om betydelsen och värdet av socialstyrelsens

fortlöpande bostadsstatistiska undersökningar av byggnadsverksamheten

i vissa orter. Tillika gällde det — om man bortser från de

samhällen, som enligt kungörelsen i ämnet voro uteslutna från erhållande

av bidrag — att på lämpligt sätt avväga beloppet i form av lån och

beloppet i form av bidrag. Slutligen hade byggnadsbyrån att föreslå

de principer, efter vilka understöden borde fördelas mellan olika slag av

byggnadsföretagare.

Den 26 oktober 1920 avgav statens byggnadsbyrå förslag till fördelning

av tillgängliga medel mellan vissa kommuner och anförde därvid

bland annat följande:

Statens bygg- Vid bedömandet av ansökningarna och uppgörandet av förslag till statsunderstödens

n näsby rå. fördelning hava i främsta rummet beaktats de i nådiga kungörelsen den 9 juli 1920 meddelade

villkor och föreskrifter för understöds åtnjutande, men dessutom hava även de synpunkter,

som legat till grund för förslaget till fördelning av 1917, 1918 och 1919 års

statsbidrag till uppförande av bostadshus med smålägenheter, varit bestämmande. Sålunda

har givetvis i främsta rummet hänsyn tagits till inom respektive kommun förefintlig bostadsbrist,

och har kännedom härom vunnits icke blott genom de företedda ansökningshandlingarna,

utan även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar.

På grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften i fråga om att

byggnadsföretag med anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt eller annan

stadigvarande rätt till bostaden, borde hava företräde vid understöds lämnande, har vid förslagets

uppgörande i främsta rummet statsunderstöd föreslagits åt egnahemsföretag och

kooperativa byggnadsföretag. Härvid har såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som

utom bostad för ägaren innehållit ytterligare en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad,

innehållande tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad, i vilken icke ägaren

skulle hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

I några fall hava s. k. halvkommunala bostadsbolag, bildade i allmännyttigt syfte,

vilka under föregående år på ett tillfredsställande sätt handhaft den statsunderstödda

byggnadsverksamheten och vilkas byggnadsföretag varit väl planerade och omsorgsfullt utförda,

ävensom av kommun uppförda hyreshus ansetts böra komma i åtnjutande av understöd.

Den i § 4 av kungörelsen fastställda högsta procent å byggnadskostnaden, med

vilken lån och statsbidrag kan utgå, har byggnadsbyrån ansett böra åtnjutas endast av byggnadsföretag

i kommun, där byggnadskostnaden för eldstad varit högst, omkring 8,000 kronor

eller däröver. Vid fördelningsförslagets uppgörande har byrån beräknat, att å övriga

orter statsunderstödet bör utgå med belopp, varierande mellan 30 % och 45 % av byggnadskostnaden,

varvid särskilt tagits i beaktande om byggnadskostnaden varit relativt låg och

det på grund härav kunde antagas, att företaget även med sålunda reducerat understöd

kunde komma till stånd eller, att en nedsättning vore möjlig, utan att företagets ekonomi

äventyrades.

Här bör även framhållas, att för vissa kommuner, där byggnadsstadgan för rikets

städer visserligen är gällande, men där byggnadskostnaden för eldstad varit jämförelsevis

låg, byrån ansett sig höra förorda, att endast lan, men ej statsbidrag ma tillkomma den

byggande.

Givet är, att vid ansökningarnas bedömande byrån även nu haft sin uppmärksamhet

fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att genom understödjande

av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena ej ovillkorligen pakallad

inflyttning från landsbygden skulle befordras.

Utom de synpunkter, som sålunda av byrån tillämpats vid uppgörandet av nu föreliggande

förslag, har även särskild hänsyn tagits till inom respektive kommuner konstaterad

folktillväxt och förefintligt bostadsbestånd under nästlidet år varjämte byggnadsbyrån

sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå framställningar från sådana kommuner,

som redan under åren 1917—1919 anhållit om statsbidrag, men, oaktat de synts förtjänta

av dylika understöd, icke då kunnat, på grund av anslagens otillräcklighet, tilldelas sådant.

I detta sammanhang får byggnadsbyrån omförmäla, att byrån från generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen införskaffat uppgifter på

de platser inom landet, där bostadsbyggnader för resp. verks personal komma att påbörjas

under åren 1920 och 1921, och har byrån vid bedömandet av de från olika kommuner

inkomna ansökningarna om statsunderstöd tagit hänsyn till av bemälda myndigheter sålunda

lämnade uppgifterna.

I några av de ingivna ansökningarna har statsbidrag begärts med ett synbarligen

endast ungefärligen beräknat belopp, utan att ansökningen i övrigt innehållit några av de

i § 6 av förberörda nådiga kungörelse föreskrivna uppgifter. Då byggnadsbyrån i saknad

av nämnda uppgifter icke varit i stånd att bedöma behovet av de begärda understöden,

hava berörda ansökningar icke kunnat till nådigt bifall förordas.

Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom

beslut den 19 november 1920 iån och bidrag till olika kommuner enligt

den tablå, som här framlägges. I tablån hava i de fall, då byggnadsföretagare

av olika slag inom ett samhälle erhållit lån eller bidrag, vederbörande

belopp för varje sådan kategori förts »innanför linjen», varefter

summan för hela samhället utförts i resp. kolumner. Siffrorna, som

äro utsatta mellan kolumnen »lån» och kolumnen »statsbidrag», utgöra

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 303 käft. (Nr 357.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

följaktligen en specifikation av de belopp, vilkas summa sedan

i kolumnen »statsbidrag».

Städer.

Till Alingsås för ensk. egnahemsbyggnader

»

Arboga »

»

»

»

Arvika »

'' »

»

»

Avesta »

»

»

»

Boden »

»

»

»

Borås »

företag .

koop.

byggnads-

för ensk. egnahemsbyggnader 125,000

» Dj ursholm för ensk. egnahemsbyggnader

» Eksjö » » ».

» Eskilstuna för av kommunen

uppförda egna hem .... 100,000

för ensk. egnahemsbyggnader 100,000

» Eslöv för ensk. egnahemsbyggnader .

» Falkenberg för av egnahemsbolag och

ensk. uppförda egnahemsbyggnader

» Falköping för ensk. egnahemsbyggnader

» Falun för ensk. egnahemsbyggnader .

» Gävle för av halvkommunalt

bostadsbolag uppförda hyreshus

........... 39,000

för ensk. egnahemsbyggnader 225,000

» Göteborg för av kommunen uppförda

hyreshus samt ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Halmstad för av kooperativförening

uppförda egnahemsbyggnader . . .

» Hedemora för ensk. egnahemsbyggnader

» Hudiksvall » » »

» Huskvarna för kooperativt byggnadsföretag

eller ensk. egnahemsbyggnader

..............

» Hälsingborg för ensk. egnahemsbyggnader

.............

Lån

kronor

70.000

90.000

45.000

14.000

100,000

12,000

175.000 30,000

57.000

100.000

25,000

200.000 25,000

50.000

80.000

100.000

125,000

11,000

264,000 65,000

1,552,000

160,000

20,000

64,000

62,000

280,000

är utförd

Statsbidrag

kronor

17.000

20.000

11,000

2,000

25,000

42.000

14.000

50.000

12.000

20,000

25.000

30.000

76,000

500,000

40.000

5,000

15.000

15.000

80.000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition

nr 357.

11

Till

Härnösand för ensk. egnahemsbygg- nader.............

Lån.

kronor

63,000

Statsbidrag

kronor

15,000

Jönköping för ett kooperativt bygg- nadsföretag eller ensk. egnahems- byggnader ...........

210,000

45,000

''/>

Kalmar för ensk. egnahemsbyggnader

110,000

28,000

Karlshamn för ensk. egnahemsbygg- nader.............

64,000

15,000

Karlskrona för koop. byggnadsföretag

250,000

60,000

>;

Karlstad för ensk. egnahemsbyggnader

125,000

30,000

»

Kristianstad för ensk. egnahemsbygg- nader .............

64,000

15,000

3>

Kristinehamn för ensk. egnahemsbygg- nader.............

100,000

25,000

»

Köping för ensk. egnahemsbyggnader

48,000

12,000

»

Landskrona för koop. byggnadsföretag

130,000

32,000

»

Lidköping för ensk. egnahemsbygg- nader ..............

42,000

10,000

*

Linköping för ensk. egnahemsbygg- nader .............

185,000

43,000

»

Ludvika för koop. byggnadsföretag .

64,000

15,000

Luleå för ensk. egnahemsbyggnader .

105,000

30,000

»

Lund » » »

95,000

24,000

Malmö för av kommunen upp- förda egnahemsbyggnader . 464,000

koop. byggnadsföretag. . . 210,000

ensk. egnahemsbyggnader . 220,000

132,000

86,000

894.000 56,000

274,000

»

Mariestad för ensk. egnahemsbyggnader

80,000

—

Mjölby » » ''>

40,000

10,000

Motala » » »

80,000

20,000

»

Norrköping för ensk. egnahemsbygg- nader .............

447,000

136,000

»

Norrtälje för ensk. egnahemsbyggnader

40,000

10,000

»

Nyköping » » »

88,000

25,000

3>

Nässjö » » »

60,000

12,000

»

Oskarshamn för ensk. egnahemsbygg- nader .............

80,000

20,000

»

Ronneby för ensk. egnahemsbyggnader

25,000

6,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Till Sala för enslc. egnahemsbyggnader

» Skara » » »

» Skellefteå » » »

» Skänninge » » »

» Skövde » » »

» Sollefteå » » »

» Stockholm för koop. byggnadsföretag

........ . 880,000

ensk. egnahemsbyggnader 2,150,000

» Strängnäs för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Sundsvall för ensk. egnahemsbyggnader

............

» Söderhamn för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Södertälje för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Sölvesborg för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Tidaholm för ensk. egnahemsbyggnader

» Tranås » » »

» Trälleborg » » »

» Uddevalla » » »

» Ulricehamn för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Umeå för ensk. egnahemsbyggnader .

» Uppsala för av bostadsbolag

uppfört hyreshus..... 45,000

för ensk. egnahemsbyggnader 72,000

» Vadstena för ensk. egnahemsbyggnader

» Varberg » > »

» Vaxholm » » »

» Vetlanda » » »

» Vänersborg för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Västervik för ensk. egnahemsbyggnader

.............

* Västerås för ensk. egnahemsbyggnader

Lån

Statsbidrag

kronor

kronor

57,000

16,000

30,000

7,000

45,000

10,000

16,000

4,000

84,000

21,000

84,000

277,000

21,000

3,030,000

723,000

1,000,000

60,000

15,000

140,000

40,000

80,000

20,000

120,000

34,000

25,000

6,000

32,000

8,000

32,000

8,000

80,000

20,000

75,000

18,000

22,000

5,000

50,000

11,000

14,000

117,000

18,000

29,000

30,000

8,000

60,000

15,000

73,000

18,000

33,000

—

65,000

16,000

—

33,000

209,000

62,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition

nr 357.

13

Lån

Statsbidrag

kronor

kronor

Till

Växjö för ensk. egnahemsbyggnader

64,000

16,000

£

Ystad » » »

92,000

23,000

Ängelholm för ensk. egnabemsbygg-

nader .............

38,000

9,000

Örebro för ensk. egnahemsbyggnader

262,000

75,000

»

Örnsköldsvik för ensk. egnahemsbygg-

nader .............

38,000

9,000

»

Östersund för koop. byggnads-

företag.......... 73,000

21,000

för ensk. egnahemsbyggnader 52,000

125,000

15,000

36,000

eller tillsammans till städer kronor

12,365,000

3,527,000

Köpingar.

Till

Borlänge för ensk. egnahemsbyggnader

46,000

11,000

Lidingö t> ■ » »

124,000

31,000

Ljusdal » » »

32,000

8,000

»

Mönsterås » » »

28,000

7,000

»

Nybro » » »

25,000

6,000

Saltsjöbaden för ensk. egnahemsbygg-

nader .............

49,000

14,000

2»

Skurup för ensk. egnahemsbyggnader

22,000

5,000

»

Stocksund för av kommunen uppf.

hyreshus............

47,000

13,000

2>

Sundbyberg för ensk. egnahemsbygg-

nader .............

35,000

9,000

»

Säffle för ensk. egnahemsbyggnader .

34,000

8,000

»

Tierp » » »

32,000

8,000

»

Valdemarsvik för av kommunen uppf.

hvresbus ............

31,000

9,000

Vara för ensk. egnahemsbyggnader .

7,000

3,000

»

Värnamo för ensk. egnahemsbyggnader

60,000

—

Älmhult » » »

45,000

12,000

eller tillsammans till köpingar kronor 617,000 144,000

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Municipal samhällen och landskommuner.

Till Almby s:n för ensk. egnahemsbygg- nader.............

Lån

kronor

48,000

Statsbidrag

kronor

»

Alvesta inte för ensk. egnahemsbygg- nader .............

25,000

7,000

»

Aringsås s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

50,000

»

Arvidsjaurs m:e för ensk. egnahems- byggnader ...........

21,000

»

Backa s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

32,000

»

Bollnäs s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

55,000

»

Danderyds s:n för ensk. egnahems-

»

byggnader ...........

54,000

—

»

Enebybergs villastads m:e för ensk.

egnahemsbyggnader.......

34,000

8,000

»

Falköpings förstäders inre för ensk.

egnahemsbyggnader.......

36,000

»

Flens m:e för ensk. egnahemsbyggnader

32,000

8,000

»

Gnesta m:e för ensk. egnahemsbygg- nader .............

35,000

10,000

»

Gudmundrå s:n för ensk. egnahems- byggnader ...........

30,000

’ »

Hubbo s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

50,000

»

Hyltinge s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

30,000

»

Järna m:e för ensk. egnahemsbygg- nader .............

30,000

»

Karlskoga m:e för ensk. egnahems- byggnader ...........

32,000

8,000

»

Krokslätts m:e för ensk. egnahems- byggnader ...........

67,000

16,000

*

Ljungby köpings m:e för ensk. egna- hemsbyggnader .........

43,000

_

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351. 15

Till

Lundens m:e för ensk. egnahemsbygg- nader.............

Län

kronor

18,000

Statsbidrag

kronor

1)

Längbro s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

48,000

_

*

Motala s:n för ensk. egnahemsbygg- nader.............

80,000

_

Mölndals m:e för ensk. egnahemsbygg- nader .............

80,000

20,000

Nacka s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

34,000

_

»

Osby m:e för ensk. egnahemsbyggnader

40,000

—

»

Oskarströms m:e för ensk. egnahems- byggnader ...........

30,000

—

Oxelösunds inre för av egnahemsföre- ning uppförda egnahemsbyggnader

—

10,000

»

Ramundeboda s:n för ensk. egnahems- byggnader ...........

23,000

—

>

Ronneby s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

25,000

_

*

Sköns. s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

50,000

12,000

*

Snötorps s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

37,000

.

»

Solhems inre för ensk. egnahemsbygg- nader .............

45,000

13,000

»

Stora Tuna s:n för ensk. egnahems- byggnader ...........

32,000

_

»

Storviks m:e för ensk. egnahemsbygg- nader .............

32,000

8,000

''it

Ströms s:n för ensk. egnahemsbygg- nader .............

32,000

8,000

Strömsnäsbruks m:e för ensk. egna- hemsbyggnader .........

28,000

_

»

Sura s:n för ensk. egnahemsbyggnader

45,000

—

»

Sävsjö m:e för ensk. egnahemsbygg- nader .............

30,000

8,000

*

Tomelilla m:e för ensk. egnahems- byggnader ...........

20,000

5,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Till Täby s:n för ensk. egnahemsbyggnader

» Vansbro m:e för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Yislanda m:e för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Vännäs m:e för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Åstorps m:e för ensk. egnahemsbyggnader

.............

» Åtvidabergs m:e för ensk. egnahemsbyggnader

...........

» Örja s:n för ensk. egnahemsbyggnader

» Över-Luleå s:n för ensk. egnahemsbyggnader

...........

eller tillsammans till municipalsamhällen

och landskommuner kronor.....

Lån

kronor

54,000

Statsbidrag

kronor

36,000

9,000

14,000

—

35,000

10,000

32,000

8,000

44.000

21.000

11,000

34,000

—

1,703,000 179,000

Sammanfattning.

Städer . . ;............. 12,365,000 3,527,000

Köpingar.............. 617,000 144,000

Köpingar.............. 617,000 144,000

Municipalsamhällen och landskommuner . 1,703,000_ 179,000

Summa

14,685,000

3,850,000

Härtill komma enligt tidigare meddelade

beslut:

Strömstads stad tilldelade kronor ....

315,000

135,000

samt för byggnadsbyråns verksamhet m. m.

anvisade kronor...........

15,000

Tillhopa

15,000,000

4,000,000

Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå ej mindre

att, efter framställning av vederbörande kommun, överflytta kommunen

för uppförande av hyreshus beviljat statsunderstöd till byggnadsföretag

med anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt till

bostaden, än även att, likaledes efter framställning av vederbörande kommun,

då synnerliga skäl därtill vore, efter anmälan i varje särskilt fall

till socialdepartementet, överflytta kommunen beviljat, för egnahems- eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 357.

17

kooperativa byggnadsföretag avsedda statsunderstöd till med kommunal

medverkan bedrivna byggnadsföretag för uppförande av hyreshus.

Ytterligare föreskrev Kungl. Maj:t jämlikt § 13 i meraberörda

kungörelse följande särskilda villkor för statsunderstöds tillgodonjutande,

nämligen:

att byggnadsföretagarna skulle eftersträva att förlägga byggnadsföretags

igångsättande till sådan tid av året, att tillfälle till kontinuerligt

arbete så långt möjligt bereddes arbetarna inom byggnadsfacket

eller, om bedömandet av förhållandena måste på grund av bristande

överblick begränsas till den egna orten, att tillfälle till kontinuerligt arbete

i olika grenar av byggnadsfacket i möjligaste mån bereddes de inom

orten sysselsatta arbetarna under den tid, arbete inom vederbörande gren

av byggnadsfacket med statsunderstöd bedreves inom orten;

att byggnadsföretagare, som vid statsunderstödd byggnadsverksamhet

sysselsatte eller beräknades komma att vid senare tidpunkt på en

gång sysselsätta visst minsta antal arbetare, skulle vara skyldig att, därest

Kungl. Maj:t meddelade föreskrift därom, till vederbörande offentliga

arbetsförmedlingskontor varje fjortonde dag anmäla beträffande varje

särskilt byggnadsfack ej mindre det vid tidpunkten för anmälningen anställda

antalet arbetare än även det antal arbetare, som inom loppet av

påföljande fjorton dagar beräknades bliva vid byggnadsföretaget anställda

eller ock därifrån avskedade; samt

att, därest Kungl. Maj:t skulle finna fara föreligga, att den statsunderstödda

bostadsproduktionens bedrivande skulle så menligt återverka

på prisbildning och tillgång å viktigare byggnadsmaterialier ävensom på

andra för byggnadsindustrien väsentliga faktorer, att därigenom byggnadskostnaderna

för statsunderstödda byggnadsföretag i avsevärd grad

komme att överstiga de beräknade och bostadsproduktionen inom landet

kunde lida allvarlig skada, Kungl. Maj:t skulle äga att i fråga om byggnadsföretag,

som icke blivit igångsatt eller på bindande sätt förberett,

föreskriva, att beviljat statsunderstöd ej finge utan särskilt ytterligare

medgivande tillgodonjutas.

Än ytterligare anbefallde Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå

att meddela dels de kommuner, vilka Kungl. Maj:t sålunda beviljat

lån eller statsbidrag, till vilka belopp sådana understöd högst komme att

utgå, under förutsättning att alla i ovannämnda kungörelse den 9 juli

1920 liksom ock övriga, förut omförmälda särskilda villkor av kommunerna

fullgjordes, dels ock övriga kommuner, som anhållit om statsunderstöd, att

sådant ej kunnat erhållas utav de under år 1920 för ändamålet tillgängliga

medel, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 käft. (Nr 357.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

att, därest besparing skulle uppstå å förenämnda av Kungl. Maj:t

beviljade statsunderstöd, inkomma med förslag till fördelning av de belopp,

som sålunda kunde bliva tillgängliga.

Vidkommande det fakultativt uppställda villkoret beträffande viss

anmälningsskyldighet i fråga om anställda arbetare har Kungl. Maj:t hittills

ej utfärdat närmare föreskrifter, varför villkoret åtminstone tillsvidare

saknar praktisk betydelse. Det avsåg att bereda tillgång till uppgifter,

som kunde läggas till grund för åtgärder i syfte att på rationellt

sätt utnyttja den inom byggnadsfacket befintliga arbetskraften, dels ock att

tillhandagå arbetarna själva med uppgifter om arbetstillfällena. Genom

ändrade förhållanden hava förutsättningarna för ett lyckligt genomförande

av en dylik s. k. fackarbetsanvisning till en viss grad ryckts undan —

bland annat stå utbud och efterfrågan på arbetskraft icke längre i sådan

proportion till varandra som tidigare under krisen — varför det ansetts

tills vidare böra anstå med vidtagande av åtgärder i den riktning, som

sålunda ifrågasattes.

utbetai- Beträffande utanordnandet av 1920 års understöd bör för ett rik
mngar

m. bedömande av dessas begärlighet och effektivitet erinras, att Kungl.

Maj:ts beslut om de huvudsakliga anslagsbeloppens fördelning kunde föreligga

först den 19 november 1920. Man kan redan härav draga den

slutsatsen, att de olika byggnadsföretagarna, i den mån de icke redan tidigare

igångsatt sina byggen i den ovissa förhoppningen att framdeles få

tillgodonjuta understöd, ofta ännu icke hunnit driva sina företag så långt,

att medlen skulle kunna tillhandahållas dem. Emellertid verkställer

byggnadsbyrån för närvarande i forcerat tempo s. k. efterprövning av de

från kommunerna för varje dag inströmmande handlingarna. Enligt meddelad

uppgift, avseende början av april månad, har byggnadsbyrån, efter

verkställd efterprövning, godkänt 843 byggnadsföretag, omfattande 9 hyreshus,

2 på kooperativ väg planlagda byggnader samt 832 egna hem, motsvarande

en sammanlagd byggnadskostnad av 24,154,085: 36 kronor och

innehållande sammanlagt 1,343 lägenheter om tillhopa 4,667 eldstäder.

För dessa företag hava till vederbörande kommuner utanordnats eller

kunna när som helst utanordnas lån ur bostadslånefonden till ett sammanlagt

belopp av 6,760,562: 65 kronor och statsbidrag till ett sammanlagt

belopp av 1,790,561: 85 kronor. Beträffande utanordnandet av statsbidragen

må nämnas, att sådant icke sker, förrän vederbörande företag

fortskridit så långt, att byggnaden är under tak.

De nyss meddelade uppgifterna angående slutgiltigt prövade och

godkända byggnadsföretag äro i den tablå, som här framlägges, närmare

specificerade med hänsyn till de olika orter, där byggnadsföretagen

bedrivas eller slutförts.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 357.

19

i

Ort

i

n t a

1

Samman- lagd bygg-

Lån

Stats-

bidrag

Kronor

hyres-

hus

koop.

byggn.

egna

hem

lägen-

heter

eld-

städer

nadskostnad

Kronor

Kronor

Städer:

Boden.........

8

16

54

268,211: 40

85,810

21,450

Eksjö.........

—

—

15

29

100

307,000

92,100

—

Eslöv.........

—

—

6

9

29

133,387

42,672

10,668

Falköping.......

—

—

15

29

98

418,500

100,000

18,600

Falun.........

—

—

31

50

130

456,500

125,000

30,000

Göteborg........

•3

1

205

276

1014

5,970,955

1,552,000

500,000

Hedemora.......

—

—

4

5

17

63,000

20,000

5,000

Hudiksvall.......

—

—

11

21

58

228,800

64,000

15,000

Huskvarna.......

—

—

10

19

52

186,900

59,808

. 14,952

Hälsingborg......

—

—

32

34

156

839,705: 30

280,000

80,000

Jönköping .......

—

1

16

62

184

1,048,242

210,000

45,000

Kalmar........

—

—

16

28

105

398,929

110,000

28,000

Kristianstad......

—

—

9

12

47

200,000

64,000

15,000

i Köping.......

—

—

7

14

40

173,105

48,000

12,000

! Ludvika.......

—

—

4

8

26

117,000

26,000

8,800

iljölbv........

—

—

7

13

39

184,818

40,000

10,000

Norrköping.......

1

—

30

66

238

1,490,350

447,000

132,925

i Nässjö.........

—

—

12

20

69

258,300

60,000

12,000

: Oskarshamn......

—

—

12

18

65

252,815

76,660

19,994

j Skänninge.......

—

—

5

10

31

113,194 .

16,000

4,000

! Sollefteå........

—

—

11

21

70

391,000

84,000

21,000

| Stockholm.......

—

—

88

98

451

3,230,470

1,010,900

315,650

! Strängnäs .......

—

—

7

14

40

190,994

55,968

13,992

Strömstad.......

3

—

12

30

107

528,294

171,142: 65

73,346: 8.

Sundsvall.......

—

—

16

31

73

400,500

140,000

40,000

Sölvesborg .......

—

—

4

8

25

79,500

25,000

6,000

Umeå.........

—

—

3

6

25

175,300

37,040

10,400

Uppsala........

1

—

17

42

138

746,573: 81

117,000

29,000

Varberg........

—

—

9

14

50

189,913

60,000

15,000

Vaxholm........

—

—

11

14

63

260,150

73,000

18,000

Västerås........

—

—

15

25

93

636,987

209,000

62,000

! Örebro.........

—

—

21

38

125

785,910: 71

262,000

75,000

1 Örnsköldsvik ......

—

—

7

13

36

139,569

38,000

9,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kunpl. Maj:ts proposition nr 357.

Ort

Äntå

1

Samman- lagd bygg-

Lån

Stats-

bidrag

Kronor

hyres-

hus

koop.

bygga.

egna

hem

lägen-

heter

eld-

städer

nadskostnad

Kronor

Kronor

Köpingar:

Lidingön........

—

—

15

25

80

422,475: 26

124,000

31,000

Mönsterås.......

—

—

3

5

18

70,149: 50

19,500

5,000

Saltsjöbaden......

—

—

5

7

24

140,000

49,000

14,000

Valdemarsvik .....

1

—

—

6

14

100,000

31,000

9,000

Vara .........

—

—

1

2

6

22,289

7,000

3,000

Värnamo........

—

—

12

20

72

220,445

60,000

—

Älmhult........

—

—

9

14

57

194,975

31,900

8,280

Municipalsamhällen och

landskommuner:

Almby s:n.......

—

—

9

14

36

155,194

47,880

—

Arvidsjaurs m:e.....

—

—

2

3

13

45,979: 50

13,790

—

Enebybergs v.stads m:e .

—

—

5

8

23

105,000

34,000

8,000

Danderyds s:n.....

—

—

7

11

36

142,000

51,000

—

Falköpings först. m:e . .

—

—

4

6

22

92,051

27,585

—

Flens m:e.......

—

—

5

5

23

104,040: 20

32,000

8,000

Gnesta m:e.......

—

—

4

7

26

125,000

35,000

10,000

Jama m:e.......

—

—

7

10

28

77,700

23,310

—

Lundens m:o......

—

—

2

3

11

60,000

18,000

—

Längbro s:n......

—

—

9

13

39

156,026: 99

47,830

—

Nacka s:n.......

—

—

4

7

21

91,000

34,000

—

Osby m:e.......

—

—

4

8

30

88,760

26,550

—

Snöstorps s:n......

—

—

10

16

52

157,349: 20

37,000

—

Solhems m:e''......

—

—

5

5

22

125,945

43,400

12,400

Stora Tuna s:n.....

—

—

5

8

24

80,713

25,825

—

Storviks m:e......

—

—

9

15

47

160,411: 65

32,000

8,000

Sura s:n........

—

—

10

17

45

174,400

45,000

—

Tomelilla m:c 1.....

—

—

2

3

11

26,307: 84

7,892

2,104

Täby s:n........

—

—

8

12

39

151,000

54,000

—

Summa

9 |

2

832

1,348

4,6671

24,154,085: 361

6,760,562: 66

1,790,561: 85

Vid samma tidpunkt, som de nyss lämnade uppgifterna avse,

hade till byggnadsbyrån inkommit anmälningar från vissa kommuner, att

preliminärt beviljade understöd icke kunde komma till användning. Fyra

1 Köping från och med den 1 jan. 1921.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

kommuner, nämligen Ystads stad, Ljungby och Skurups köpingar samt Örja

socken, hava hittills förklarat sig alls icke fullfölja sina ansökningar om

understöd, enär alla byggnadsföretagare på dessa platser återkallat sina

ansökningar. Vidare hava några kommuner meddelat, att de planerade

byggnadsföretagen icke kommit till utförande i den omfattning, som

förutsatts i den ursprungliga ansökningen. Till följd härav hava å de

till följande kommuner beviljade understöden utav 1920 års anslag uppkommit

besparingar till följande belopp:

Almby socken.....

Danderyds socken . . .

Eslövs stad......

Falköpings förstäders m:e

Gävle stad......

Huskvarna stad ....

Järna m:e.......

Ljungby köping ....

Längbro socken ....

Mönsterås köping . . .

Oskarshamns stad . . .

Skurups köping ....

Solhems inte.....

Tomelilla köping . . .

Ystads stad......

Örja socken......

Lån

Kr.

120

. 3,000

. 1,332

. 8,415

. 8,800

. 2,192

. 6,690

. 43,000

170

. 8,500

. 3,340

. 22,000

. 1,600

. 12,108

. 92,000

. 21,000

Statsbidrag

Kr.

48

2,000

6

5,000

600

2,896

23,000

Summa 284,267 33,oä0

Enligt vad förut omförmälts, ankommer det på statens byggnadsbvrå

att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning av sålunda

uppkommande besparingar. Flera kommuner hava redan på förhand

anmält sig såsom sökande till eventuella sådana. Förslag i sådan riktning,

avseende sammanlagt 115,000 kronor i lån och 30,800 kronor i statsbidrag,

hava av byggnadsbyrån avgivits samt av Kungl. Maj:t godkänts

och nya förslag komma att framläggas, så snart vederbörliga utredningar

fullföljts. ''

Slutligen må meddelas, att byggnadsbyrån genom cirkulärskrivelse

den 9 mars 1921 anmodade de kommuner, som tilldelats understöd, men

som då ännu ej insänt de för efterprövningen föreskrivna handlingar,

att snarast inkomma med uppgift, huruvida ansökningarna komme att

fullföljas. Svar härå har ännu ej inkommit från städerna Djursholm,

Lidköping, Luleå, Skara och Växiö samt Säffle köping. Sannolikt är

opaginerad Kontrollera mot PDF

-2 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

emellertid, att flertalet av dessa kommuner kommer att fullfölja ansökningarna.

till lån Jag övergår nu tiU en redogörelse för, huru 1921 års anslag till lån

och bidrag, och bidrag lämpligen böra komma till användning och särskilt huru lärdomarna

från fjolårets understödsverksamhet därvid synas mig höra på

bästa sätt utnyttjas.

Ansöknings- Vad då till en början beträffar frågan om ansökningstiden, angavs,

den'' såsom nämnts, i 1920 års kungörelse en särskild sådan tid, nämligen till

den 15 september 1920, avseende närmast ansökningar om understöd utav

de för nämnda ar tillgängliga medel, medan tiden för ingivande av ansökningar

om understöd ur 1921 års anslag skulle framdeles bliva kungjord.

Någon kungörelse härom bär ännu icke blivit utfärdad, vilket,

såsom också framhållits, icke utgör något hinder att, om särskilda skäl

föreligga, när som helst upptaga till prövning och- avgörande en ingiven

ansökan om understöd. På detta sätt har också ett mindre belopp av

1921 års medel redan disponerats.

Anledningen till att någon kungörelse i detta ämne ännu ej

utfärdats bar varit, att man velat såvitt möjligt avvakta resultaten av

1920 års understödsverksamhet för att utröna det eventuella behovet av

antingen mera principiella omläggningar av verksamheten, som i sådant

fall skulle behöva underställas riksdagens förnyade prövning, eller ock

smärre jämkningar, som eljest kunde hava visat sig lämpliga. Vidare

bär det synts angeläget att icke förlägga den nya ansökningstiden så

nära inpå den gamla, att kommunerna vid dess utgång ännu på ett

mera förberedande stadium skulle vara sysselsatta med dispositionen av

1920 års understöd och i avvaktan på dess resultat skulle visa sig mindre

benägna att inlåta sig på nya företag.

Det ° förtjänar omnämnas, att svenska stadsförbundets kommunala

centralbyrå, på framställning av statens byggnadsbyrå, i en särskild

enquéte vid nästlidna årsskifte sökt inhämta ett antal kommuners egna

önskningar i frågan samt delgivit byggnadsbyrån resultatet därav i form

av en promemoria. Av denna framgår, att divergenser i uppfattningen

icke saknats men att kommunerna i allmänhet synts böjda att förorda,

att det tillsvidare måtte få anstå med frågans avgörande.

Ueparte- För egen del anser jag mig böra förorda, att framdeles liksom hit
tills

en viss ansökningstid fixeras, så att ansökningarna i huvudsak samlas

till en viss tidpunkt, varigenom tillfälle beredes att vid understödens

fördelning väga olika intressen mot varandra. Med hänsyn till den

nyss påpekade möjligheten att i särskilda fall kunna redan i förväg till

provning upptaga enstaka ansökningar, synes det dock ej ägnat att in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 23

giva betänklighet att låta frågan om ansökningstidens fastställande anstå

ännu någon tid, givetvis under iakttagande av ett utav stadsförbundets

bostadsråd framfört önskemål, att kungörelse i ämnet utfärdas så långt

före ansökningstidens utgång, att kommunerna erhålla tillräckligt rådrum

att utan överdrivet forcerat arbete vidtaga för ansökningarnas ingivande

nödiga förberedande åtgärder.

Den i enlighet med riksdagens principuttalande meddelade föreskriften,

att egnahemsbyggare och kooperativa byggnadsföretag skola erhålla

företräde vid fördelningen av statsunderstöden, har kommit att på

ett avgörande sätt influera på fördelningen av 1920 års anslag. De tablåer,

som nyss framlagts, visa, att egnahemsbyggarna alldeles dominera

bland de byggnadsföretagare, som erhållit statsunderstöd, och att i allt

fall hyreshusen torde komma att utgöra endast en ringa bråkdel av de

byggnader, som kunna förväntas framgå som resultat av hithörande

understödsverksamhet. I detta sammanhang må meddelas, att svenska

stadsförbundets bostadsråd den 8 mars i år inkommit med en skrift, vari

såväl erfarenheter som önskemål beträffande den statliga understödsverksamheten

upptagits till behandling. Jag får senare vid flera tillfällen

anledning återkomma till denna framställning.1 I nu förevarande spörsmål

anför bostadsrådet följande:

Främst vill rådet fästa uppmärksamheten på det företräde, som enligt kungl.

kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen

givits de s. k. egnahemsbyggarna. I författningen stadgas som bekant, att företräde skall

lämnas »byggnadsföretag med anordningar, som avse att bereda den boende äganderätt eller

annan stadigvarande rätt till bostaden (egnabemsföretag, kooperativa bostadsföretag)». Stadgandet

ifråga torde vara motiverat av ett bestämt uttalande av vederbörande riksdagsutskott.

Utgångspunkten för detta var att i största möjliga utsträckning göra bostadsproduktionen

oberoende av den rådande bristen på arbetskraft inom byggnadsfacket. Utskottet utgick

därvid ifrån, att landet i själva verket förfogade över ett ej ringa mått av arbetskraft, »som

utan att vara organiserad inom byggnadsfacket likväl under vissa förutsättningar skulle med

fördel kunna utnyttjas för bostadsbyggande». Sedan den dagliga arbetstiden förkortats

väsentligt, funnes det enligt utskottets mening stora skaror av dugliga arbetare, som ingenting

bättre begärde än att få med egna armar på fritiden uppföra ett eget hem. Utskottet

förmodade vidare, att ett dylikt arbete på sista tiden blivit i hög grad underlättat, sedan

snickerifabriker i olika delar av landet börjat tillhandahålla fullständiga bostadshus i avpassade

delar, vilka utan svårighet och på kort tid kunde hopfogas av egnahemsbyggaren

med hjälp av några kamrater. De på arbetsmarknaden rådande förhållandena påkallade,

menade utskottet, att staten mer än någonsin ägnade sin uppmuntran åt egnabemsbyggandet.

Samma synpunkter framhöllos också i debatten inom riksdagen.

Till följd av denna riksdagens, av förhållandena på arbetsmarknaden inom byggnadsfacket

väl till stor del inspirerade ståndpunkt, har fördelningen av medlen sedan skett

Företrädesrätten

för

egnahemsbyggare

och

kooperativa

byggnadsföretag.

Stadsförbundets

bostadsråd.

1 Ytterligare referat av bostadsrådets framställning sid. 27, 32 och 35.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

med egnahemsbyggarnas absoluta företräde såsom bestämd princip. För hyreshus i städerna

att uppföras av kommun, bolag eller kooperativa företag begärdes tillsammans lån till

ett belopp av 25,539,739 kronor och statsbidrag med 10,250,432 kronor. För ändamålet

hava emellertid som lån lämnats endast 2,949,000 kronor och som statsbidrag 883,000 kronor.

Det framgår således härav, att egnahemsbyggama haft ett bestämt och avsevärt företräde.

I den ofta nämnda enquéten understrykes kraftigt de olägenheter, som vållats av

denna företrädesrätt för egnahemmen. Från Kalmar framhålles sålunda, att subventionen

synes kunna göras mera effektiv, därest lån och statsbidrag lämnades byggnadsföretag, i

vilka ett större antal lägenheter inrymdes. I Norrköping, där medel erhållits endast till

egnahemsbyggnader, hava stadsfullmäktige, sedan egnahemsbyggama visat sig icke kunna

fullfölja sina byggnadsplaner begärt att få använda det staden tilldelade beloppet till bl. a.

ett stadens hyreshus med cirka 60 eldstäder. Från Köping framhålles, att i en stad, där

bostadsbrist råder, egnahemmen blott till en ringa del fylla behovet av bostadslägenheter

och att det vore mera ekonomiskt att uppföra byggnader, som inrymde ett större antal lägenheter.

Från Linköping påyrkas också större frihet för vederbörande kommun vid fördelningen av

tilldelat understödsbelopp. »Som bestämmelserna nu varit, kan understöd lämnas till egnahemsbyggen

långt utanför den fastställda stadsplanen, däremot icke till hyreshus inom stadsplanen,

vilka dock bättre kunna avhjälpa bostadsbristen i staden, samtidigt som lägenheterna

i ett sådant ofta kunna bliva både bättre och billigare.» Även från andra håll har framförts

det oegentliga i, att städernas egna byggen, som verkligen kunnat igångsättas, blivit

utan anslag, medan sådant beviljats egnahemsbyggen, som det oaktat icke kunnat fullföljas.

De förhoppningar vederbörande riksdagsutskott, såsom ovan refererats, givit uttryck

åt, torde näppeligen hava omsatts i verklighet, åtminstone i någon nämnvärdare grad. Väl

är det möjligt och icke osannolikt att ett och annat eget hem på förutsatt sätt kommit

eller kommer till stånd genom yrkeskunnig byggherres och hans kamraters förenade ansträngningar.

Så särdeles många torde de dock icke bliva och för lösningen av städernas bostadsfråga

under nuvarande förhållanden torde de icke spelat eller komma att spela någon

vidare roll. Den tid, under vilken det subventionerade bygget skall utföras, är för övrigt

alldeles för kort tilltagen för att någon skall hinna bygga »på lediga stunder». De icke

yrkeskunnigas arbetsinsatser för sin bostadsfråga torde man kunna tämligen saklöst helt

se bort från.

Även med subventionen behöver den byggande dock själv tillsätta medel. Skola de

upplånas, möter detta under nuvarande penningknapphet störa svårigheter och kunna medlen

till sist anskaffas, är räntan avskräckande hög. Den samhällskategori, som utskottet väl i

första hand haft tanke på, torde hava varit arbetare med besparingar. En förståndig sådan

ställer sig väl emellertid under nuvarande läge med fallande priser åtskilligt betänksam,

när det gäller att insätta sina med hårt arbete förvärvade medel i ett bygge.

Det vill under sådana förhållanden synas, som om den nu gällande företrädesrätten

för egnahem borde helt upphöra. Den enskilde äger icke för närvarande de resurser, som

fordras för att kunna ikläda sig ansvaret. För den oundgängliga bostadsproduktionen torde

nu i regel fordras större ekonomisk bärkraft, än som kan förutsättas hos egnahemsbyggare

av den kategori, fjolårets riksdag haft för avsikt att i främsta rummet stödja.

Det är givetvis på intet sätt rådets avsikt att påyrka bestämmelser, som skulle

hindra egnahemsrörelsen att erhålla det understöd, den kan vara i verkligt behov av och

som kan väntas leda till effektivt resultat. Att på allt sätt uppmuntra strävandena att

skapa egnahem ligger naturligen i stadskommunernas eget intresse. Vad rådet vänder sig

emot är blott, att i tider, då egnahemsbyggama av naturliga skäl ställa sig avvaktande,

dessa ändock skola gynnas med en så pass skarpt markerad företrädesrätt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Rådet vill således hävda, att stadgandet om företrädesrätten bör utgå, så att statens

byggnadsbyrå redan vid uppgörande av sitt förslag till fördelningen kan anpassa detta enbart

efter de faktiska förhållandena och utsikterna att få till stånd det största möjliga antalet

bostäder inom en var av de sökande kommunerna och icke på grund av företrädesbestämmelserna

tvingas att tillstyrka anslag åt byggnadsföretag, som i åtskilliga fall knappast

kunna anses realiserbara.

Den ändring som i detta avseende av rådet påyrkas, synes rådet vara av den betydelse,

att den borde vidtagas redan i den till grund för 1921 års subvention liggande

författningen, vilket torde förutsätta en framställning till årets riksdag.

Såtillvida ansluter jag mig till bostadsrådets uttalade mening i

denna fråga, att egnahemsbyggare icke synas mig böra erhålla företräde

i sådana fall, där andra byggnadsföretagare, exempelvis sådana, som

avse att bygga under kommunens direkta medverkan eller eljest under

s. k. allmännyttiga former (bolag med begränsad vinst o. s. v.), kunna

påräknas vara i stånd att mot samma eller rent av mindre kostnader

uppnå ett säkrare och bättre resultat. Grundprincipen för den statliga

understödsverksamheten måste dock först och sist vara att snarast möjligt

bereda tillgång till bostäder av lämplig beskaffenhet och till överkomliga

pris; i jämförelse härmed är det av underordnad betydelse, vilka

vägar man väljer såsom de mest praktiska, blott de leda till nämnda mål.

Vidare synes det mig, liksom bostadsrådet, vara klokt att icke överskatta

de »egna armarnas», d. v. s. den icke yrkeskunniga arbetskraftens

direkta insatser på byggnadsplats»^. Vid uppförande även av de enklaste

egna hem kräves utan tvivel en viss yrkesskicklighet, som ej kan

påräknas hos varje egnahemsföretagare. Därmed skall givetvis ej förnekas,

att i enstaka fall personer, som icke äro att hänföra till de på

området direkt yrkeskunnigas krets, genom sin praktiska läggning, sin driftighet

och duglighet kunna vara i stånd att tillskapa förträffliga egnahem.

Emellertid är jag åtminstone för närvarande icke böjd att förorda

ett fullständigt slopande av egnahemsföretagens företrädesrätt. De egna

hemmens stora sociala värde torde för en var ligga i öppen dag. Härförutom

talar ett alldeles särskilt skäl för bibehållandet av denna företrädesrätt

åtminstone under den närmaste framtiden. Byggnadskostnaderna

äro visserligen stadda i sjunkande, men detta gäller tillsvidare endast

byggnadsmaterialierna, under det att arbetslönerna genom det under sistlidna

november träffade riksavtalet inom byggnadsfacket äro bundna vid

Sin nuvarande nivå till långt fram under nästkommande år. Enligt min

uppfattning kommer denna lönenivå med hänsyn till det nu stadigt stigande

penningvärdet att visa sig ohållbar och efter avtalets utlöpande

sjunka. Det synes därför mindre sannolikt, att man skall kunna påräkna

en mera omfattande byggnadsverksamhet, som baseras på löne
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 höft. (Nr 357.) 4

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

satserna i detta avtal, vilka redan na lära väsentligt skilja sig från

dem, som betingas av det allmänna läget på arbetsmarknaden. Det är

därför troligt, att inom den närmaste framtiden huvudsakligen sådana

byggnadsföretagare skola finna användning för arbetskraften inom byggnadsfacket,

hos vilka arbetaren anser sig oförhindrad att tillämpa mot

tidsläget bättre svärande, lägre lönesatser än do genom riksavtalet bestämda.

Av lätt begripliga skäl torde dessa byggnadsföretagare just vara

att söka bland egnahemsbyggarna. Ett slopande av deras företrädesrätt

torde därför näppeligen vara ägnat att framlocka byggnadsföretagare,

vilkas initativkraft i mindre grad än egnahemsbyggarnas skulle påverkas

av det pågående prisfallet. Snarare kunde man befara en rent motsatt

effekt av en sådan åtgärd.

Det förtjänar också nämnas, att krisåren 1907—1908, som likaledes

kännetecknades av stor arbetslöshet, på många håll uppvisade ett

livaktigt egnahemsbyggande.

Med anledning av vad sålunda anförts, synes det mig vara att

förorda, att man vid förevarande understödsverksamhet fortfarande söker

särskilt främja egnahemsrörelsen och bostadskooperationen, ehuru dithörande

byggnadsföretagare ej böra äga sådan obetingad företrädesrätt

till erhållande av understöd, att andra företagare i konkurrensen med

dem i stort sett utestängas. Om sålunda ökad frihet beredes att under

hänsynstagande till individuella lämplighetsskäl fördela tillgängliga medel

mellan olika slag av byggnadsföretagare, synas, enligt vad nu framhållits,

---—— jämte egnahemsbyggare och kooperativa företag — närmast sådana

byggnadsföretag böra komma i betraktande till erhållande av understöd,

vilka bedrivas av kommunerna själva samt av bolag och föreningar av

halvkommunal natur eller med bestämmelser om begränsad vinst.

Understol- Enligt kommunalförordningarna skall i vissa fall kommuns beslut

1 kommunal-^ uPPtaga lån för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj:ts

lagarna av provning och fastställelse; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningslånebeslut.

}lfn,auc[e att i sådant ärende avgiva yttrande. Detta stadgande har beträffande

fördelningen av större delen av 1920 års låneunderstöd föranlett,

att, sedan låneunderstöd på vederbörande kommuns ansökan beviljats,

kommunen måst ingiva särskild ansökan enligt kommunalförordningen

om rätt att upptaga lånet. Numera har emellertid sådan anordning

vidtagits i fråga om handläggningen av dessa slags ärenden, att

dubbla ansökningar från kommunernas sida icke vidare torde bliva erforderliga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ls proposition nr 357.

Av byggnadsbyråns nyss återgivna yttrande framgår, att de för- -Proce»^- fattningsenligt medgivna högsta procentsatserna för beräkning av under- saseinastödens

storlek endast undantagsvis tillämpats vid fördelningen av 1920

års anslag. Detta synes hava vållat byggnadsföretagarna viss missräkning,

särskilt i vad angår statsbidragen. Bostadsrådet berör i sin framställning

detta spörsmål och anför därom:

Eu orsak, utöver det allmänna ekonomiska läget, till att egnahemsbyggarna i ett Bostadsrådet.

stort antal frånfallit sina projekterade företag torde också hava varit de reduceringar, som

av statens byggnadsbyrå vidtagits med avseende å procentsatserna för lån och statsbidrag.

Enligt författningen utgår som bekant lån med högst 50 och statsbidrag med högst 15 %

av byggnadskostnaderna; dock att, där båda slagen av understöd utgår, de tillsammans få

uppgå till högst 50 /. Vid utdelningen av årets anslag hava emellertid avsevärda reduceringar

skett. Vid uppgörande av sitt förslag till anslagens fördelning utgick statens byggnadsbyrå

nämligen ifrån, att de högsta procentsatserna skulle komma till användning endast

inom kommun, där byggnadskostnaderna beräknades uppgå till 8,000 kronor eller därutöver

per eldstad. Enligt denna princip skedde, på många håll rätt väsentliga, nedprutningar. I

stor utsträckning hava lån utgått med 30 % och statsbidrag med 8 % av byggnadskostnaderna.

Då det gällde att fördela det relativt ringa disponibla anslaget bland den stora

mängd ansökningar, som inkommit, och det därvid var nödvändigt att utfinna någon princip

för gallringen, var det ju rätt naturligt, att byggnadskostnaderna på olika orter togos

till utgångspunkt. Den som bygger billigt, synes ju onekligen kunna reda sig med mindre

subvention. Om än principen därför i och för sig knappast kan betraktas såsom oriktig,

har dess konsekventa genomförande dock tydligen haft. mindre lyckliga följder.

'' Nästan samtliga de inkomna enquétesvaren framhålla, att en verksamt bidragande

orsak till, att så många byggnadsplaner icke realiserats varit nedsättningen framförallt av

det rena bidraget. Mången, som redan tidigare umgåtts med planer att bygga eget hem,

började när riksdagsbeslutet blev känt sitt bygge. Han kalkylerade därvid med att erhålla

15 % av byggnadskostnaderna som rent bidrag. När så bygget måhända var i det närmaste

färdigt, erhöll han underrättelse, att endast 8 % bidrag beviljats, vilket naturligen vållade

svårigheter. Överhuvud torde utsikten att få bidrag med 15 % av byggnadskostnaderna

varit en kraftig sporre att bygga. Då förhoppningarna härom icke infriats, är det ganska

naturligt, att så många avstått från att nu igångsätta planerade byggen. Därvid får dock

väl icke förbises, att många av de sökande, även om de fått de 15 % bidrag och 35 % lån,

ändock säkerligen icke gått i land med de byggen, för vilka de begärt understöd. Även för

åtskilliga av de mera solida företagarna torde dock avknappningen varit kännbar. En följd

har också blivit, att städerna själva fått träda emellan och stimulera byggnadslusten med

kommunal subvention.

Under tider som de nuvarande synes det bostadsrådet hava varit synnerligen önskvärt,

om beloppen för understöden kunnat ökas. Då den, som nu bygger, har för ögonen

en eventuell och snar förlust på grund av de fallande byggnadskostnaderna, torde det enda,

som kan stimulera honom att bygga vara utsikten att få så stor del av byggnadskostnaden

som möjligt i direkt bidrag från det allmänna. Om statsfinansiella skäl omöjliggöra en

ökning av procentsatserna, blir det därför så mycket önskvärdare, att ingen reducering annat

än för rena undantagsfall sker i desamma. Det torde vara bättre att ett färre antal far understöd

av någon betydelse, än att medlen plottras bort i smärre poster utan större nytta.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Rådets framställning utmynnar i en hemställan, att vid fördelningen

av lån och bidrag de i författningen bestämda maximiprocentsatserna

måtte såsom regel komma till användning.

meutschefen Vidkommande de grundsatser, som i förevarande hänseende till
“eu

sc ee“'' lämpats vid fördelningen av 1920 års understödsmedel, synas de av bostadsrådet

framförda erinringarna särskilt rikta sig emot att statsbidraget

utan ränte- eller återbetalningsskyldighet i regel icke fått utgå med

författningsenligt medgivet maximum, d. v. s. 15 procent av byggnadskostnaden.

Det må emellertid framhållas, att medel icke funnits tillgängliga

för att låta bidraget utgå med så stor kvot av byggnadskostnaden,

som författningen medgiver såsom maximum och som bostadsrådet

ansett önskvärd.

Medan till bidrag utan ränte- och återbetalningsskyldighet anvisats

endast 4,000,000 kronor, hava 15,000,000 kronor funnits tillgängliga för

lån. Sammanlagda beloppet av understödsmedlen har således uppgått

till 19,000,000 kronor. Till byggnadsföretag må enligt författningen

visserligen beviljas understöd motsvarande högst 50 procent av byggnadskostnaden,

men den del därav, som må utgå i form av bidrag, må

icke bestämmas högre än till 15 procent av kostnaden. Härav följer,

att, därest de för bidrag tillgängliga medlen allmänt fördelats intill

maximigränsen eller 15 procent, allenast en mindre del av sökandena

kunnat bliva delaktiga därav och åtskilliga millioner kronor såsom lån

måst fördelas till sökande, vilka icke kunnat tillerkännas någon som helst

andel i bidragsmedlen.

Ganska säkert torde väl vara, att de sökande, som sålunda blivit

hänvisade att åtnöjas med endast lån, skulle känt sig särdeles tillbakasätta

och i många fall funnit sig ur stånd att under sådana omständigheter

begagna sig av det beviljade understödet. Troligen skulle dylika

fördelningsgrunder hava i stort sett lett till ett sämre resultat än det

förfarande, som tillämpats och vilket avsett att i allmänhet i varje särskilt

fall bereda den, som funnits förtjänt av understöd, andel ej endast

av lånemedlen utan ock av det för bidrag anvisade beloppet.

Vad angår fördelningen av 1921 års understöd må erinras, att anslaget

till bidrag för detta år är betydligt större än 1920 års anslag.

Beloppet medgiver för den skull, att man i långt större utsträckning än under

förra året låter bidraget utgå med författningsenligt maximum.

Emellertid synes icke denna omständighet utan prisutvecklingen på

byggnadsmarknaden härvid böra bliva den bestämmande faktorn. Om

prisfallet skulle komma att försiggå i hastigt tempo och priserna sedan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

29

skulle visa tendens att stabilisera sig, synes det icke överensstämma

med bidragets syfte att vid den fortsatta understödsverksamheten tillämpa

högre procentsatser, än som skedde under år 1920. Denna rent praktiska

fråga lärer därför lämpligen böra avgöras först då fördelningen skall

verkställas och spörsmålet bättre kan bedömas med hänsyn till då föreliggande

omständigheter.

I framställning till Kungl. Maj:t den 3 mars 1921 har tjänstemannasamhällets

vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet

anfört följande:

Vid föredragning i statsrådet den 27 februari 1920 av den underdåniga framställning

från Tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening om utvidgning av detta

samhälle, som föranledde kungl. proposition nr 168 till 1920 års riksdag, erinrade föredragande

departementschefen, att egnahemsföreningen i denna framställning även berört

frågan, huruvida, med hänsyn till att byggnadskostnaderna då voro omkring tre gånger så

höga som före kriget, genom direkt statssubvention kunde beredas möjlighet för statstjänstemän''

i huvudstaden att inom tjänstemannasamhället få lämplig bostad för rimligt pris, men

fann denna fråga icke böra upptagas i sammanhang med frågan om samhällets utvidgning,

därvid statsrådet emellertid uttalade, att, om på grund av de allmänna bestämmelser, som

kunde komma att gälla beträffande statsunderstöd för bostadsbyggande, möjlighet kunde beredas

tomträttshavare inom tjänstemannasamhället att komma i åtnjutande av sådant understöd,

vid detsammas utmätande syntes även böra tagas hänsyn till de förmåner, som skulle

beredas sådan tomträttshavare.

På ansökan av föreningen hava kommunalfullmäktige i Stocksunds köping uti underdånig

skrivelse den 14 september 1920 gjort framställning om statsunderstöd enligt kungl.

kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen

för ett antal byggnader, som äro avsedda att uppföras inom tjänstemannasamhället, men

har något sådant statsbidrag vid Eders Kungl. Maj:ts fördelning av ifrågavarande anslag ej

kommit föreningen till del.

Enligt vad föreningen under hand inhämtat från statens byggnadsbyrå, har dess avstyrkande

av statsbidrag i dessa fall berott därpå, att staten redan genom lånemöjligheterna

från lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby tagit ståndpunkt i vad mån staten

ville bisträcka dem, som byggde därstädes.

Häremot vågar'' föreningen erinra, att statsrådets här ovan åberopade uttalande, som

ej föranlett någon gensaga vid ärendets behandling inom riksdagen, ej synes giva stöd åt

en sådan uppfattning, utan snarare förutsätter möjligheten, att statsunderstöd skulle kunna

erhållas även för bostadsbyggande vid Mörby.

Om föreningen på grund härav anser, att i formellt avseende ej kan föreligga hinder

för beviljande av statsbidrag för detta ändamål, vill föreningen därutöver framhålla, att

även viktiga sakskäl tala för befogenheten av dylika statsbidrag.

Statsmakternas tillmötesgående vid upplåtande år 1911 av vissa delar av kronoegendomen

Mörby för bebyggande av statstjänstemän med tillfälle att erhålla fördelaktiga

byggnadslån avsåg att bereda dem ett stöd i deras strävan mot förbättrade bostadsförhållanden.

I samband med byggnadskostnadernas stegring under krigstiden har riksdagen dels

år 1917 dels ock nu vid senaste upplåtelsen höjt byggnadslånen, så att de från att först

Statsbidrag

till tjänstemannasamhället

vid

Mörby.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefen
-

Lån för

bostadsändamål

ur

pensionsför■

säkringsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

hava utgått med 75 % av byggnadskostnad intill högst 15,000 kronor, vilket belopp år 1917

höjdes till 20,000 kronor, nu kunna beviljas

med 75 % av byggnadskostnad intill 20,000 kronor

» 66 » » » 20,000—30,000 »

» 50 » » » 30,000—40,000 »

Även om således staten genom dessa lånemöjligheter bereder en väsentlig lättnad

vid uppförande av ett eget hem inom Mörbyområdet, måste likväl den byggande själv stå

för hela byggnadskostnaden och kommer således icke i någon mån i åtnjutande av den

förmån, som staten vid statsunderstöd enligt ovan åberopande kungörelse den 9 juli 1920

erbjuder under namn av statsbidrag.

Därmed lärer väl avses att lämna en person, som under nuvarande abnorma prisförhållanden

inlåter sig på byggnadsföretag, viss garanti för de förluster, som beräknas uppstå

till följd av väntade framtida prisfall på byggnadsmarknaden.

Att helt utestänga byggadsföretagare inom Mörbyområdet från en sådan garanti, som

i de flesta fall torde vara kanske den väsentligaste förutsättningen för att ett byggnadsföretag

nu kan igångsättas, synes ej vara billigt och skulle till stor de] borttaga fördelarna

av byggnadslånen från Mörbyfonden.

Med anledning härav anhåller föreningen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t

måtte taga i övervägande möjligheten att åtminstone i någon mån bereda föreningen för

sina medlemmar statsbidrag för angivna ändamål samt i sådant syfte förklara den omständigheten,

att medlem erhållit medgivet lån från Mörbyfonden, ej utgöra hinder för åtnjutande

av statsbidrag av ifrågavarande art till belopp, som med hänsyn till förhållandena i

övrigt kan prövas skäligt.

Nu gällande, av riksdagen godkända grunder för tillgodonjutande

av statsunderstöd synas ej utgöra något formellt hinder för medlemmar

av förevarande förening att komma i åtnjutande av dylikt understöd, men

i sakens natur ligger, att medlem, som erhåller lån ur lånefonden för

tjänstemannasamhället vid Mörby, knappast bör kunna påräkna att få

erhålla lån jämväl ur statens bostadslånefond. Då föreningen ej heller

ifrågasatt detta men däremot gjort gällande, att dess medlemmar icke

böra vara utestängda från möjligheten att erhålla statsbidrag, synes intet

vara att erinra häremot, men bör, i överensstämmelse med det av föreningen

åberopade uttalandet till statsrådsprotokollet den 27 februari

1920 vid eventuellt fastställande av sådant bidrag hänsyn även tagas

till de förmåner, staten eljest kan bereda byggnadsföretagare inom samhället.

Någon särskild företrädesrätt lärer ej böra tillerkännas föreningens

medlemmar framför andra i övrigt likaberättigade byggnadsföretagare.

I samband med den lämnade redogörelsen för här ifrågavarande

statliga understödsverksamhet till främjande av bostadsproduktionen må

slutligen erinras, att statens bostadslånefond icke är den enda kreditkälla,

som staten öppnat för att, under bemedling av kommunerna, bispringa denna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kitngl. ÅIaj:ts proposition nr 357.

31

produktion. Alltsedan år 1916 hava jämväl lån ur pensionsförsäkringsfonden

i icke ringa utsträckning utlämnats för detta ändamål. Enligt

kungörelsen om statsunderstöd skall ansökning om sådant understöd

bland annat innehålla uppgift, huruvida lån för bostadsändamål sökts ur

pensionsförsäkringsfonden och, där sådant lån erhållits, villkoren för detsamma.

Då denna låneverksamhet ej saknar betydelse för en riktig

uppfattning av föreliggande spörsmål, återgives här en av föredraganden

för dessa låneärenden hos pensionsstyrelsen till mig överlämnad promemoria

i ämnet.

Lånerörelsens omfattning för tiden t. o. m. 1920 års utgång framgår av nedanstående

tablåer.

Beviljade lån

Antal

Belopp i kronor

År 1916 (senare halvåret) ......

......25

6,383,000

» 1917 ..............

.....34

7,442,000

> 1918 ..............

......32

8,656,100

> 1919 ..............

......28

8,679,500

> 1920 ..............

......16

4,502,500

Summa 135

35,663,100

Av sålunda beviljade lån, av vilka t. o. m. år 1920 utbetalts i runt tal 28 miljoner

kronor, hava 29,866,100 kronor avsett lån mot billigare ränta än den, som vid tiden för

lånets beviljande ansågs vara normal, och 5,797,000 kronor lån mot en något högre ränta.

Lånen fördela sig på följande sätt:

Lån beviljade till

Mot billig

ränta

Mot högre

ränta

Summa

-- _ _

kronor

kronor

kronor

Kommuner för kommunal byggnadsverksamhet.......

7,865,500

561,000

8,426,500

Kommuner för understödjande av enskild byggnadsverksamhet

17,956,100

2,198,000

20,154,100

Kommuner för delvis kommunal och delvis enskild byggnads- verksamhet ....................

1,205,000

130,000

1,335,000

Enskilda mot kommunal garanti..............

2,839,500

2,908,000

5,747,500

Summa kronor

29,866,100

5,797,000

35,663,100

Under januari och februari- 1921 hava beviljats ytterligare lån å 1,656,000 kronor.

Sammanlagda beloppet beviljade lån för bostadsändamål denna dag uppgår alltså till 37,319,100

kronor, varav 30,237,100 kronor beviljats mot billigare och 7,082,000 kronor mot något

högre ränta.

Under år 1920 hava, såsom av ovanstående framgår, de beviljade lånen ej uppgått

till så stort totalbelopp som under föregående år. Detta har ej berott på att låneframställningar

från kommunerna i större utsträckning än förut blivit av fondfullmäktige avböjda,

utan är anledningen att söka dels däri att kommunerna själva dröjt med inlämnande av

sina låneansökningar i avvaktan på prövningen av frågan om lån och statsbidrag till dem

enligt kungl. kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostads
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Departe
mentschefen
-

Erfarenheterna

av 1920

års understödsverksamhet.

Bostadsrådet.

produktionen, dels ock givetvis däri att till fonden inkomna låneansökningar i allmänhet

icke kunnat av fullmäktige definitivt behandlas, förr än nämnda prövning ägt rum och

kommunerna verkställt de förändringar i byggnadsprogrammen, som kunnat föranledas av

att statslån och bidrag icke biviljats i av dem begärd omfattning.

För närvarande inneligga hos pensionsstyrelsen ansökningar eller preliminära förfrågningar

om lån för bostadsändamål från 26 kommuner å ett sammanlagt lånebelopp av i

runt tal 12 miljoner kronor, och torde det beträffande åtskilliga av dem vara ovisst, om

framställningen kommer att av kommunen fullföljas.

På grund av de inträffade räntestegringarna å lånemarknaden har givetvis räntan å

de bostadslån, som under år 1920 beviljats ur fonden, blivit högre än under föregående år.

De lån, som beviljats mot lägre ränta än den normala, hava sålunda utlämnats mot en

ränta, växlande mellan 51/4 och 6 % för en fast lånetid av 30 å 40 år.

Såvitt jag kan bedöma, föreligger sannolikhet för att även i år och nästa år lån i

ungefär samma utsträckning som hittills kunna ur pensionsförsäkringsfonden tillhandahållas

kommunerna för bostadsändamål, ehuru som regel härvid torde komma att tillämpas eu

räntefot, ungefär motsvarande den vid varje tidpunkt vanliga för liknande lån å den allmänna

lånemarknaden.

Då förevarande långivning för bostadsändamål icke påkallar riksdagens

särskilda hörande, torde anledning ej föreligga att nu närmare ingå

på densamma. Det må endast understrykas, att denna kreditgivning

såsom ett sekunderande led i statens övriga hjälpverksamhet på området

visat sig vara av stor betydelse för bostadsproduktionen. Då dylika

lån kunna meddelas under något friare former än lånen ur bostadslånefonden,

kunna de utgöra ett -ytterst värdefullt komplement till dessa, när

kreditsvårigheterna eljest skulle bliva kommunerna övermäktiga vid deras

strävanden att lindra bostadsnöden. Det är därför att hoppas, att under

den ganska hårda konkurrensen om lån ur pensionsförsäkxlngsfonden lånemedel

i skälig omfattning även framdeles måtte beredas för bostadsändamål.

Innan jag övergår till frågan om eventuella nya åtgärder till främjande

av bostadsproduktionen, torde något närmare böra redogöras för erfarenheterna

av 1920 års understödsverksamhet. Till en början må återgivas,

vad bostadsrådet i sin framställning den 8 mars i år härom anfört.

För erhållande av material till rådets diskussion i ämnet hade rådets sekretariat gått

i författning om införskaffande av en del uppgifter från städer, som erhållit mera betydande

belopp av statsunderstödet för år 1920. Ett 40-tal svar å denna enquéte hade ingått.

Upplysningar hade i första hand begärts om, i huru stor utsträckning de subventionerade

företagen kommit eller syntes komma till utförande. Erfarenheterna i detta avseende

förefalla emellertid icke hava varit enbart uppmuntrande. På sina håll, exempelvis

Kalmar, Sundsvall, Härnösand, Boden, Varberg och Sala, synas väl alla understödda företag

verkligen kunna väntas komma till utförande. På andra orter, t. ex. Örebro, Gävle

och Hudiksvall synes läget vara relativt tillfredsställande. I rätt många städer ter sig

situationen däremot tämligen mörk. Så hava i Alingsås endast 3 ansökningar av 11 vid
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

hållits, i Falkenberg 19 av 36, i Huskvarna 10 av 48, i Karlshamn 5 av 14, i Karlstad

13 av 36, i Linköping 14 av 31, i Nyköping 8 av 26 etc. I Borås söktes statssubvention

för 45 privata byggnadsföretag. Av dessa hade 13 påbörjats, innan anslag beviljades.

Sedan fördelningen blev känd, påbörjades intet nytt företag. Återstående medel väntas

komma till användning endast under förutsättning av en betydande kommunal subvention.

I Malmö har flertalet (31 stycken) av egnahemsbyggarna avstått och ett planerat kooperativt

hyreshus synes icke komma till stånd. I Norrköping anmälde sig under sommaren

1920 ett betydande antal personer villiga att uppföra egna hem. I januari i år var läget

så väsentligt förändrat, att endast en av dessa ansett sig kunna fullfölja sitt bygge; de

övriga ställa sig samtliga avvaktande. I Halmstad anslogs understödet till en egnahemsförening.

Denna fann sig emellertid icke vara i stånd att utföra de planerade företagen

med enbart statsunderstödet, utan har staden måst utfylla detta med rätt avsevärd kommunal

subvention.

De hittills vunna erfarenheterna om statsunderstödets betydelse för åstadkommande

av ett mera avsevärt bostadstillskott, synes sålunda, vad angår 1920 års anslag, icke ägnade

att ingiva några särdeles stora förhoppningar. Att situationen blivit en annan än den väntade,

torde dock i och för sig knappast vara ägnat att förvåna.

Under den tid, som förflutit från beslutet vid fjolårets riksdag, har som bekant en

ingripande förändring skett i den ekonomiska utvecklingen. Denna förändring har även

berört bostadsproduktionen, i det kostnaderna för densamma kännetecknas av de allmänt

nedgående tendenserna. Åtminstone är detta fallet vad byggnadsmaterialen angår. Arbetslönerna

åter hava genom det senaste avtalet inom byggnadsfacket blivit ytterligare uppdrivna.

De nu gällande bestämmelserna om statsunderstöd till bostadsproduktionen torde

hava vilat på den grundförutsättningen, att byggnadskostnaderna skulle bliva, om än icke

bestående, så dock kvarblivande i ett prisläge föga under 1920 års. Den på byggnadskostnaderna

baserade hyresnivån åter väntades stiga vida utöver 1920 års. För närvarande

synes emellertid situationen vara en annan än den för subventionsperioden väntade. Må

vara att den nedgång i byggnadskostnaderna, som hittills inträtt, är långt ifrån revolutionerande.

Den allmänna föreställningen om fortsatt stigande eller i vart fall ej nedåtgående

priser har dock börjat rubbas. Uppfattningen i dessa frågor blir därmed en annan. Den

enskilde företagaren måste säga sig, att om de sjunkande tendenserna fortsätta, kan det

bygge, han just nu uppför, svårligen förräntas och att han går en tämligen säker förlust

till mötes. Givet är, att han under sådana förhållanden blir vida betänksammare inför, sina

byggnad splaner och skjuter desamma på framtiden, om han icke av alldeles speciella skäl

tvingas att ändock söka ordna sin bostadsfråga. Ett program, som för vinnande av ökat

bostadstillskott i största möjliga omfattning tar sikte på att stimulera framför allt den enskilde

att bygga, stöter under dylika förhållanden otvivelaktigt på stora svårigheter.

Väl är det möjligt, att det prisfall, som nu verkar skrämmande på de egnahemsbyggande,

kommer att väsentligt utebliva eller i vart fall taga betydligt mindre dimensioner

än de väntade. Emellertid står detta ännu i vida fältet. Osäkerheten fortsätter och därmed

helt säkert även olusten att bygga.

Då de förutsättningar, under vilka nu gällande bestämmelser tillkommit, icke längre,

i vart fall icke i samma omfattning, föreligga, kunde det synas vara närmast till hands att

övergå till något annat system, som bättre voro ägnat att leda till det avsedda resultatet,

tillkomsten av största möjliga antal bostäder. Om de nu tillämpade metoderna lida av

konstitutiva brister, borde de ersättas av andra. Lämpligheten därav ävensom grunder för

ett dylikt system hava också inom bostadsrådet övervägts. Rådet har emellertid icke ansett

sig kunna förorda en sådan omläggning, som med hänsyn till lägets osäkerhet alltid måste

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 3U3 käft. (Nr 3577) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Departe
ments
chefen.

komma att medföra ett experimenterande med ovissa resultat. Med en här nedan1 närmare

angiven ändring i sättet för anslagens fördelning anser rådet därför nu gällande former

kunna i allt väsentligt bibehållas för den närmaste tidens subvention i avvaktan på en vidare

utveckling av förhållandena på bostadsmarknaden.

Det kan icke fördöljas, att erfarenheterna från 1920 års understödsverksamhet

tydligt giva vid handen, att bostadsproduktionen alltjämt

har att kämpa mot stora svårigheter och att bland de statsunderstödda

byggnadsföretagarna åtminstone en del torde komma att träda tillbaka.

Denna omständighet lärer till en viss grad vara att tillskriva den nu rådande

utomordentliga knappheten på kapital, vilken torde bereda en byggnadsföretagare

svårigheter att anskaffa kredit även i den mera begränsade omfattning,

som påkallas utöver erhållet statsunderstöd.

Det utan gensägelse viktigaste motivet för den avvaktande hållning,

som nu måhända på en del håll iakttages bland statsunderstödda

byggnadsföretagare, torde emellertid vara att söka i deras sätt att bedöma

prisläget på byggnadsmarknaden. Under så gott som hela fjolåret visade

den allmänna prisnivån inga tendenser att sjunka. Mot slutet av förra

året skedde som bekant en omkastning härutinnan, vilken även gjort sig

tydligt märkbar på byggnadsmarknaden, nämligen i vad rör materialpriserna.

Betraktades detta prisfall tidigare mera såsom en avlägsen

möjlighet, har det numera börjat framstå såsom ett faktum, som man

allvarligt räknar med i sina kalkyler. Det torde icke behöva närmare

utvecklas, hurusom ett dylikt bedömande av läget självfallet måste verka

till en viss grad återhållande på företagsamheten.

Härvid bör dock framhållas, att berörda svårigheter ingalunda kunna

tagas till intäkt för att rikta anmärkningar mot själva formen för den

bedrivna understödsverksamheten. Samma svårigheter skulle hava inställt

sig, vilken form för understöd man än valt.

Emellertid synes det oriktigt att bedöma den nuvarande situationen

alltför mörkt. Nyss återgivna siffror beträffande de av byggnadsbyrån

redan prövade och godkända ansökningarna om statsunderstöd

tyda på att ingalunda föraktliga resultat av fjolårets understödsverksamhet

äro att emotse, under det att beviljade statsunderstöd, där

ansökningarna icke fullföljts, uppgått till jämförelsevis mycket obetydliga

belopp. Dessa belopp hava, såsom tidigare nämnts, till stor del redan

disponerats för byggnadsföretag å andra orter. Det förtjänar även nämnas,

att täta förfrågningar ständigt göras om möjligheterna att erhålla

statsunderstöd, vilket vittnar om ett alltjämt livaktigt intresse hos egna
-

1 Se ytterligare referat av bostadsrådets framställning sid. 23, 27 och 35.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta proposition nr 357.

35

hemsspekulanter. Även från industriens sida hava, trots den starka depressionen,

sådana förfrågningar gjorts och därvid från mycket vederhäftigt

håll framlagts planer på omfattande byggnadsföretag.

Svaren på den av byggnadsbyrån gjorda förfrågan till kommunerna,

huruvida beviljade understöd beräknades komma till användning, lämna

också eu väsenligt mera uppmuntrande bild av läget än de erfarenheter,

som framkommit vid den av stadsförbundet något tidigare föranstaltade

enquéten.

Med hänsyn till de uppgifter, som byggnadsbyrån numera tillhandahållit,

kan jag därför i fråga om erfarenheterna från 1920 års understödsverksamhet

ej dela den pessimistiska uppfattning, som kommit till

uttryck i bostadsrådets framställning. Tvärtom synas dessa erfarenheter

giva vid handen, att denna verksamhet kan beräknas komma att i stort

sett infria därvid knutna förhoppningar. På grund av redan slutligt

prövade ansökningar om statsunderstöd på cirka 8.5 miljoner kronor

torde kunna påräknas en byggnadsverksamhet, motsvarande en sammanlagd

kostnad av över 24 miljoner kronor, d. v. s. inemot det tredubbla

beloppet, och det får icke förbises, att byggnadsföretagarna under den

gångna tiden mötts av alldeles särskilda svårigheter.

Jag övergår nu till frågan, huruvida förslag till fortsatta åtgärder Förslag om

från statens sida till bostadsproduktionens främjande genom understöd fo''jjgatutndsetrat~

bör föreläggas riksdagen. Härvid må först återgivas det yttrande, vari stödsverksambostadsrådets

framställning utmynnar. het

Att, som på något håll under trycket av de dåliga resultaten framkastats, helt upphöra

med subventionen,-finner rådet i högsta grad betänkligt. Aven om depressionen inom

näringslivet med åtföljande arbetslöshet skulle tänkas leda därhän, att genom en avsevärd

utflyttning från stadssamhällena och genom tvungen inskränkning i bostadsutrymmet behovet

av nya bostäder där bleve något mindre, än man tidigare ansett sig behöva räkna med,

måste dock helt säkert under närmaste åren, då enskild bostadsproduktion torde få anses i

det närmaste utesluten, genom allmännyttig bostadsproduktion ett icke oväsentligt antal

eldstäder tillskapas, för att förhållandena på bostadsmarknaden icke skola bliva allt för svårartade.

I synnerhet om socialstyrelsens förslag om den s. k. hyresstegringslagens upphävande

hösten 1923 kommer att vinna statsmakternas bifall, är det enligt rådets mening

så mycket angelägnare, att denna avveckling kompletteras med nybyggnader av framför allt

smålägenheter, för att icke bristen på sådana skall medföra stegrade hyror och andra sociala

vådor för de ekonomiskt minst bärkraftiga.

Ett inhiberande av subventionen i avvaktan på mera stabila förhållanden synes rådet

således icke kunna ifrågakomma. Däremot tala givetvis betydande skäl för att uppskjuta

bestämmandet av själva formerna för 1922 års subvention i det längsta. Da den byggnadsverksamhet,

som kan bliva följden av 1921 års subvention, väl till sin huvudsakliga del

kommer att äga rum under 1922, kunde ju tänkas att först 1922 ars riksdag upptoge till

behandling frågan om subvention för år 1923, eventuellt i nya former, pakallade av det då

Bostads
rådct.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

rådande läget. I den ovannämnda enquéten påyrkas också i ett fall, att bestämmelserna

om statsbidragets storlek »givas den smidighet, att Kungl. Maj:t, när medlen för år 1922

skola utbjudas, äger i sin hand att anpassa de direkta bidragens relativa storlek efter då

rådande förhållanden». Då emellertid nu i statsverkspropositionen en särskild proposition

om statsbidrag till bostadsproduktion år 1922 ställts i utsikt, tillåter sig rådet att med

tillstyrkande av de nuvarande formernas bibehållande i huvudsak få framföra vissa önskemål

i särskilda punkter.

Bostadsfrågan liar utan tvivel under den allra sista tiden kommit

i ett något ändrat läge för städernas och de stadsliknande samhällenas

vidkommande. Orsaken härtill är närmast att söka i den svåra depressionen

inom näringslivet, vilken, såsom socialstyrelsen i sitt den 18 nästlidne

februari avgivna utlåtande angående lagstiftningen mot oskälig

hyresstegring m. in. framhållit, kan förväntas inom den närmare framtiden

medföra minskad efterfrågan på bostäder.

Emellertid må framhållas, att fragan om näringslivets gestaltning

under den närmare framtiden ingalunda kan med någon större visshet

bedömas. Det är ju att hoppas, att näringslivet inom en icke alltför avlägsen

framtid kommer att åtminstone i någon mån återhämta sig efter

den oerhörda påfrestning, varav det nu lider. Under sådana förhållanden

synes det vådligt att låta den nuvarande depressionen vara alltför mycket

bestämmande för frågan om fortsatta statsåtgärder på området. Till

stöd härför må även åberopas nyss återgivna uttalande från bostadsrådet,

där flera av näringslivets målsmän äro representerade, i vilket uttalande

rådet i oförtydbara^ och kraftiga ordalag gör sig till talesman för ett

fortsättande av statsåtgärder av ifrågavarande slag.

Skall den av Kungl. Maj:t nyligen (prop. nr 352) för riksdagen

framlagda planen på en avveckling av hyresstegringslagen till den 1 oktober

1923 verkligen kunna genomföras, lärer det framstå som ett ur samhällelig

synpunkt oeftergivligt villkor, att man möter den nya situationen på hyresmarknaden

med så pass riklig tillgång på bostäder, att åtminstone de verkligt

trängande behoven kunna påräknas bliva nödtorftigt tillgodosedda.

Genom den långvariga stagnationen inom bostadsproduktionen har utan

gensägelse ett icke obetydligt underskott av bostäder uppkommit, vilket

icke torde kunna uppvägas av en utav utflyttning föranledd eventuell minskning

av bostadsbehovet. Det ligger sålunda utomordentlig vikt på att

tiden före lagens upphävande på bästa sätt användes för bostadsbyggande.

Det är också föga sannolikt, att inom loppet av sagda tid någon nämnvärd

bostadsproduktion skall kunna bedrivas utan stöd från det allmännas

sida.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 37

Under en depressionstid måste givetvis inskränkningar göras på

åtskilliga områden, och utan tvivel måste dessa inskränkningar på många

håll även gå ut över bostaden. Det ligger också för de mindre bemedlade

klasserna nära till hands att under en tid av allmän åtstramning

söka inskränka sitt bostadsbehov. Skulle dessa klassers ännu alltför låga

bostadsstandard nu på en gång utsättas både för den ekonomiska depressionens

och för bostadsbristens påfrestningar, hade man att befara ett

fullständigt återfall i gångna tiders socialt undermåliga bostadsförhållanden.

Enligt min mening måste det allmänna med alla till buds stående medel

söka förhindra en sådan tillbakagång.

Vad angår formen för en fortsatt statlig understödsverksamhet Formen för

o '' fortsatt stats

synes man, såsom också bostadsrådet funnit önskvärt, böra bibehålla den, understöd,

som riksdagen, delvis i anslutning till Kung]. Maj:ts förslag, angav genom

sitt beslut i ämnet år 1920. Jag får alltså förorda, att understödsverksamheten

kommer att omfatta beredande av lån ur statens bostadslånefond

och statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet i princip

enligt samma grunder, som gälla enligt kungörelsen i ämnet den 9 juli

1920, med iakttagande av här förordade smärre jämkningar.

Vad först angår nya anslag till statsbidrag för främjande av bostads- Bidrag.

produktionen torde det för bedömande av frågan vara av väsentlig betydelse

att äga kännedom om de belopp, som för ändamålet kunna disponeras

av byggnadsskattemedel. Såsom redan vid behandlingen av

frågan om riksstatens femte huvudtitel i år (punkt 120) meddelats, har

inom departementet verkställts en beräkning över inkomsterna av byggnadsskatten

under åren 1921 och 1922.

Den sålunda verkställda utredningen visar, att tidigare gjorda grovt

approximativa överslag över byggnadsskatten torde hava lämnat nog så

felaktiga resultat. I verkligheten torde skatten ej komma att inbringa

mera än inemot 6,000,000 kronor per år eller, eftersom skatten skall

utgå under tvenne år, tillhopa 12,000,000 kronor eller något därunder.

Anledningen till att tidigare kalkyler synas hava givit ett så pass

felaktigt resultat har varit dels att fastighetsvärdet i relation till folkmängden

i en ganska överraskande stark regress minskas, ju mindre ett

samhälle är, dels ock att det beskattningsfria avdraget i samband därmed

får en på motsvarande sätt stigande betydelse. Såsom exempel kan

anföras, att i ganska stora municipalsamhällen samtliga eller så gott som

alla fastigheter kunna gå fria från byggnadsskatt på grund av det beskattningsfria

avdraget; i en del sådana samhällen beräknas skatten

kunna belöpa sig till endast några få kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

• 38

Dispositio- Beträffande dispositionen av de byggnadsskattemedel, som till ett

fande^bygg- sammanlagt belopp av högst cirka 12,000,000 kronor beräknas inflyta

nadsskaite- under åren 1921 och 1922, får jag, efter samråd med chefen för finansmedlen

m. m. departementet, anföra följande. Såsom tidigare erinrats, anvisade riksdagen

år 1920 för beredande av medel till statsbidrag till främjande av

bostadsproduktionen tvenne reservationsanslag, det ena om 4,000,000

kronor för år 1920 att utgå av tillfälliga lånemedel och det andra om

6,500,000 kronor för år 1921 att utgå direkt av byggnadsskattemedel.

Enligt sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande i

ämnet (nr 2), vilket av riksdagen godkändes, borde kostnaderna för ifrågavarande

subventioner till bostadsbyggande täckas av byggnadsskattemedel.

Riksdagen lärer sålunda hava förutsatt, att även 1920 års anslag framdeles

skulle täckas med inkomster utav byggnadsskatten.

I detta sammanhang torde också böra beröras frågan om den

räntefrihet, som tillämpas vid utlämnandet av lån ur statens bostadslånefond.

Riksdagen beslöt år 1920 å ena sidan att vissa belopp,

sammanlagt 30,000,000 kronor, finge under åren 1920 och 1921 disponeras

ur statsverkets fond av rusdrycksmedel för bildande av statens

bostadslånefond, mot det att den förra fonden för sålunda disponerade

medel skulle gottgöras ränta efter 5 procent, men å andra sidan att lån

ur bostadslånefonden skulle få löpa utan ränta under ett år från utlämningsdagen

för att sedan förräntas efter 5 procent. Denna räntefrihet

har sålunda till följd, att medel till gäldande av ett års ränta å disponerade

belopp ur rusdrycksmedelsfonden komma att saknas. Riksdagen anvisade

ej särskilda medel för detta ändamål och uttalade sig i sin skrivelse

i ämnet (nr 468) över huvud taget ej i den sålunda uppkommande

frågan. Då Kungl. Maj:t i brev den 25 september 1920 anbefallde statskontoret

att i enlighet med riksdagens beslut inrätta och förvalta statens

bostadslånefond, förklarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela

statskontoret beslut om täckande av berörda ränteförlust.

Departe. Det sammansätta utskottets av riksdagen godkända utlåtande lärer

chefen", till en början böra föranleda förslag till riksdagen om anvisande av medel

av statsverkets inkomster av byggnadsskatten till återgäldande av den

tillfälliga upplåningen för 1920 års bostadsanslag. Då berörda inkomster

för år 1921 redan disponerats för samma års anslag, får jag förorda

förslag till riksdagen, att å riksstaten för år 1922 måtte för ändamålet,

bland utgifter för kapitalökning under rubrik »återbetalning av tillfälliga

lånemedel», upptagas lämpligt anslag att direkt utgå av byggnadsskattemedel.

Jag förutsätter härvid, att räntorna för förevarande tillfälliga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 357.

39

upplåning skola få gäldas i samma ordning som övriga räntor å statsskulden,

varför det ifrågasatta anslaget synes i form av förslagsanslag,

högst, kunna beräknas till jämnt 4,000,00(1 kronor.

Yad angår riksdagens beslut om förräntningen av de medel, vilka

för vartdera av åren 1920 och 1921 skulle för bildande av statens bostadslånefond

få disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,

förutsätter jag, att detsamma får tolkas såsom en förklaring, att den

senare fonden skall gottgöras ränta å berörda medel efter samma grunder,

vilka enligt riksdagens beslut skola gälla beträffande lån ur den

förra fonden. I enlighet med denna tolkning skulle rusdrycksmedelsfonden

sålunda vidkännas den ränteförlust, motsvarande första årets

ränta, som uppstår på grund av den medgivna räntefriheten beträffande

lån ur bostadslånefonden, varför jag ej anser mig behöva förorda särskilda

anslagsäskanden för ändamålet.

Vid bifall till vad nyss föreslagits och under förutsättning, att de

gjorda antagandena beträffande förräntningen dels av berörda tillfälliga

upplåning dels av nämnda lån ur rusdrycksmedelsfonden icke rubbas

genom särskilt beslut, skulle alltså utav 1922 års inkomster av byggnadsskatten,

beräknade till cirka 5,500,000 kronor, efter avdrag av det förordade

anslaget å 4,000,000 kronor till täckande av nämnda upplåning, vilket anslag

lärer böra i första hand utgå, finnas tillgängligt ett hittills odisponerat

belopp av cirka 1,500,000 kronor. Enligt den av Kungl. Maj:t och

riksdagen antagna förordningen om bvggnadsskatt lärer detta belopp böra

på lämpligt sätt ställas till förfogande för främjande av bostadsproduktion.

Jag får därför förorda, att till statsbidrag till främjande av bostadsproduktionen

måtte å extra stat för år 1922 under femte huvudtiteln

uppföras ett anslag å nämnda belopp, 1,500,000 kronor. Anslaget

synes, i likhet med motsvarande anslag för innevarande år, böra upptagas

såsom »reservationsanslag att direkt utgå av byggnadsskattemedel».

Yad därefter beträffar frågan om en fortsatt utökning av statens

bostadslånefond, må till en början påpekas, att, långt innan världskrigets

verkningar gjort sig gällande å bostadsmarknaden, frågan om ordnande

av sekundärkrediten vid belåning av bostadsfastigheter och om tillgodoseende

av lånebehovet för fastighetsägare särskilt inom förstäder och

mindre stadsliknande samhällen (»municipalsamhällenas kreditfråga») påkallat

uppmärksamhet från statsmakternas sida. Ett på vidlyftiga utredningar

grundat förslag i ämnet har den 6 december 1917 avgivits av

bostadskommissionen. Hithörande problem äro utan gensägelse av allra

största betydelse för bostadsfrågan i dess helhet, men torde näppeligen

Lån ur bostadslånefonden.

Sekundärkreditfråg

an.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

kunna få en definitiv lösning under nu rådande abnorma och ytterligt

ovissa ekonomiska förhållanden. Uppenbart är emellertid, att, om den med

anlitande av bostadslånefonden bedrivna låneverksamheten erhåller en

mera betydande omfattning, detta innebär ett, åtminstone provisoriskt,

mildrande av de förefintliga missförhållandena å fastighetskreditens område.

I detta sammanhang torde jag ock få erinra om ett annat betydelsefullt

bostadsspörsmål, som synes komma att medföra ökade krav å

bostadslånefonden.

Uppdelning Genom beslut den 25 september 1920 anbefallde Kungl. Maj:t

aVhetern~ socialstyrelsen att dels utarbeta en redogörelse för de åtgärder, som inom

andra länder från det offentligas sida vidtagits — genom bostadsransonering,

beskattning av överloppsrum eller annorledes — för åstadkommande

av en jämnare fördelning av befintliga bostäder, ävensom för de

verkningar av dessa åtgärder, som hittills kunnat skönjas, dels verkställa

de beräkningar, som kunde finnas erforderliga för upprättande av förslag

till motsvarande åtgärder i vårt land. Den 5 mars 1921 har socialstyrelsen

efter fullgjort uppdrag överlämnat utredning i ämnet. Jag får,

under erinran att eu utförlig redogörelse för utredningen genom styrelsens

försorg gjorts tillgänglig i tryck (Sociala meddelanden, årg. 1921 häfte

nr 4), endast med några ord beröra utredningens plan och resultat.

Socialstyrelsen har till en början lämnat en översikt över lagstiftningen

om bostadsransonering eller tvångsförfogande över tomma lägenheter

i en del andra länder, nämligen i Norge, Danmark, Finland, Estland,

Polen, Tyskland, Österrike och Schweiz. Vidare har styrelsen lämnat en

exposé över behandlingen av de förslag i liknande riktning, som inom och

utom riksdagen framkommit i vårt land under de senare åren. Sedan

övergår styrelsen till en redogörelse för en verkställd undersökning angående

möjligheterna för en jämnare fördelning av befintliga bostadsutrymmen.

Styrelsen har sökt att med ledning av tillgängliga bostadsstatistiska

uppgifter för Stockholm och Göteborg uppskatta myckenheten

av de ofullständigt utnyttjade bostadsutrymmen, som inom nämnda orter

skulle kunna genom tvångsåtgärder eller på annat sätt avskiljas och i

form av nya familjebostäder tillföras bostadsmarknaden. Vid beräkningarna

har en lägenhet betecknats såsom »underbefolkad», då antalet rum,

kök oberäknat, överstiger antalet däri boende. Styrelsen har emellertid

icke inskränkt sig till att uppskatta endast det bostadstillskott, som på

grundval av sådana teoretiska sifferberäkningar kunde antagas utvinnas

genom de ifrågasatta åtgärderna, utan också sökt att påvisa, huru ransoneringstanken,

praktiskt omsatt, skulle te sig med vederbörlig hänsyn

tagen till lokala förhållanden, kostnaderna för lägenheternas uppdelning,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

41

värdet av de ransoneringsvis framkomna lägenheterna ur bostadssociala

och bostadshygieniska synpunkter m. m. Styrelsen har därvid till närmare

belysande av dessa olika synpunkter låtit fackmän upprätta särskilda kalkyler

för samtliga s. k. underbefolkade lägenheter i tvenne rotar inom Stockholm.

Resultatet av utredningen sammanfattar styrelsen på följande sätt:

Förevarande utredning har givit vid handen, att av de betydande bostadsreserver,

vilka i form av övertaliga rum förefinnas i de större lägenheterna, blott en del kan för

överkomliga kostnader omvandlas i för bostadsmarknaden mera begärlig och betydelsefull

form, nämligen till smärre självständiga familjebostäder, uppfyllande vissa lågt ställda minimifordringar

på utrymme och bekvämlighet. Vågar man generalisera de visserligen nog så

små tal, på vilka den byggnadstekniska delen av utredningen vilar, skulle sådan omvandling

vara möjlig beträffande omkring en tredjedel av de fall, där överloppsrum finnas till ett

antal av minst tvenne. Med stöd av föregående beräkningar kan det möjliga antalet nya

familjebostäder uppskattas till ungefär 2,000 i Stockholm och måhända dubbelt så mycket i

Sveriges samtliga städer. Det må dock framhållas, att man här rör sig med maximisiffror,

vilka vid eventuellt praktiskt omsättande i verkligheten med säkerhet komme att betydligt

reduceras på grund av nödvändigt hänsynstagande till särskilda, i det föregående delvis

berörda omständigheter, såsom bostadsinnehavarens yrkesutövning, lägenhetens upplåtelseform

m. m.

Särskilt stora bliva, såsom bl. a. erfarenheterna från Tyskland ådagalagt, de rättsliga

svårigheterna, därest en dylik uppdelning skulle framträda som led i en av offentlig myndighet

verkställd bostadsransonering, varvid därjämte beklagliga verkningar på samhällstrevnad

och familjeliv alltid måste uppstå. Nu antydda olägenheter kunna emellertid till stor del

undvikas, därest man nöjer sig med att söka åstadkomma en viss utjämning av bostadsutrymmet

på frivillighetens väg, varvid man, sådana tidsomständigheterna nu äro, knappast har annat

att göra än att söka understödja och påskynda en redan påbörjad utveckling.

Även under mera normala förhållanden på bostadsmarknaden befinner sig bostadsbeståndet

genom uppdelning och sammanslagning av lägenheter i en fortgående omvandling,

vars riktlinjer bestämmas genom rådande ekonomiska och sociala förhållanden. Otvivelaktigt

har den nuvarande depressionstiden såsom en åtminstone tillfällig verkan medfört en utjämning

nedåt av levnads- och särskilt bostadsstandarden, varigenom efterfrågan alltmer förminskats

efter de mycket stora bostäderna, vilka därjämte tjänstefolksfrågan, uppvärmningssvårigheter

o. d. låtit framstå som mindre önskvärda även för den alltjämt minskade krets av personer,

vilka oaktat privatförmögenheternas hopsmältning besitta de ekonomiska möjligheterna för

utvecklande av större bostadslyx. Att döma av vissa uttalanden i tidningspressen vill det

ock synas, som om åtminstone vissa hyresvärdar fått ögonen öppna för fördelarna av att

även inom det förefintliga bostadsbeståndets ram kunna tillgodose den med berörda standardförskjutning

sammanhängande ökade efterfrågan på medelstora och mindre bostäder, i

synnerhet som detta — i den mån härför hindrande bestämmelser undanröjas i gällande

hyresstegringslag och vid dess tillämpning — i ej obetydlig utsträckning kan ske allenast

genom särskiljande av under inverkan av andra konjunkturer sammanslagna lägenheter.

Av socialstyrelsens utredning synes framgå, att genom uppdelning

och delvis ombyggnad av större underbefolkade lägenheter ett visst tillskott

av nya mindre lägenheter, användbara till familjebostäder, verkligen

skulle kunna utvinnas och tillföras bostadsmarknaden. Vad angår

/Jihang till. riksdagens protokoll 1321. 1 sand. 303 käft. (Nr 357). 6

Social
styrelsen.

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

kostnaderna för de härvid påkallade ändringsarbetena må framhållas

en sida av spörsmålet, vilken synes mig avgörande för ett riktigt bedömande

av frågan, åtminstone ur statsfinansiell synpunkt. Genomföres en

bostadsransonering tvångsvis, måste den under alla förhållanden betecknas

såsom ett av nödläget fram tvunget provisorium. Härav följer, att utgifterna

för gjorda ändringsarbeten och understundom även för återställande

av en lägenhet i dess ursprungliga skick måste förräntas och

amorteras under den mera begränsade tidsperiod, under vilken uppdelningen

tvångsvis upprätthålles. Det kan därvid ej ens ifrågasättas, att

dessa kostnader skulle kunna täckas av hyresinkomsten av lägenheterna.

I eu eller annan form måste det allmänna under denna förutsättning

ingripa ekonomiskt hjälpande. Enligt socialstyrelsens utredning skulle

den genomsnittliga kostnaden för uppdelningen belöpa sig till 3,189 kronor

för varje därigenom vunnen familjebostad. Det synes ej uteslutet, att

staten skulle få påtaga sig hela denna utgift, som sålunda skulle belöpa

sig till mera än två tredjedelar av det högsta bidragsbelopp, som staten

nu lämnar för nyproducerade lägenheter.

Om däremot bostadsransonering genomfördes frivilligt, ställde sig

saken helt annorlunda. Uppdelningen finge då mera bestående karaktär

och kostnaderna för dess genomförande skulle kunna förräntas och amorteras

enligt en plan, ställd på så långt sikt, att hyresinkomsten kunde

beräknas därtill förslå. Vidare behövde inga kostnader för en lägenhets

återställande efter viss tid i dess nuvarande skick ifrågakomma.

Då inställer sig frågan, om det finnes utsikt att på frivillighetens

väg verkligen uppnå något resultat. Det må erinras, att de samhällsklasser,

som merendels bebo dessa större underbefolkade lägenheter,

på allra sista tiden ofta sett sina inkomster högst avsevärt reducerade

och därför i icke ringa utsträckning med jämnmod, kanske rent av

med tillfredsställelse skulle avstå från viss del av disponerat utrymme.

Av samma skäl, den allmänna inkomstminskningen, torde hyresvärdarna

snart nog komma att finna, att det erbjudes större möjlighet att uthyra

tvenne mindre än en större lägenhet. Det torde till och med kunna

förväntas, att efterfrågan på större och omoderna lägenheter inom en

snar framtid icke svarar mot tillgången. Då trängseln om smålägenheter

alltjämt lärer förbli stark, torde det sålunda kunna vara för en hyresvärd

ekonomiskt lockande att verkställa uppdelningar.

Härvid möter emellertid en högst betydande svårighet i den nuvarande

ekonomiska situationen, som torde göra det nära nog omöjligt att

på lånevägen anskaffa det nödiga kapitalet, särskilt som fastigheterna ofta

redan äro högt intecknade och bankerna torde visa synnerlig obenägenhet

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 357.

att investera ytterligare kapital i sådana. Om lånemedel av statsmedel

ställdes ''till förfogande mot måttlig ränta, skulle detta säkerligen locka

till åtskilliga dylika uppdelningar. Jag får därför förorda, att statens

bostadslånefond till viss mindre del, förslagsvis högst 750,000 kronor av

det för år 1921 disponibla beloppet, måtte få användas för detta ändamål,

i tillämpliga delar enligt samma grunder, som nu gälla för lån ur

fonden, dock att lånebeloppet *må utgöra högst 5,000 kronor för varje

genom uppdelning vunnen ny självständig familjebostad.

Med hänsyn till de olika ändamål, för vilka bostadslånefonden

sålunda torde behöva anlitas till bekämpande av missförhållandena på

bostadsmarknaden, synas de medel, som redan anvisats för fondens bildande,

uppenbarligen bliva otillräckliga, varför ytterligare medel för fondens utökning

torde bliva av behovet påkallade. Starka skäl synas tala för att

för sådant ändamål medel även i fortsättningen böra få disponeras ur rusdrycksmedelsfonden.

Det torde nämligen kunna påstås, att staten vid

hithörande långivning fullföljer ett i eminent mening socialt syfte, som

tillika lärer stå rusdrycksmedelsfondens ändamål nära, då beredandet av

drägliga bostäder torde få betraktas såsom ett utomordentligt viktigt led

i kampen mot alkoholmissbruk. Jämväl må erinras, att det vid en dylik

disposition av rusdrycksmedel är fråga icke om kapitalförbrukning utan

om kapitalplacering mot fullgod säkerhet (kommunal garanti) och mot

en ränta, som under nu rådande förhållanden visserligen ej är hög men

som dock ej kan sägas innebära egentlig förlust för statsverket.

Ur bostadsproduktionens synpunkt vore det mest lyckligt, om

frågan om bostadslånefondens utökande kunde avgöras redan under innevarande

år, i det att man därigenom beredde kommunerna tillfälle att

på något längre sikt planlägga sina åtgärder till bostadsproduktionens

främjande. Emellertid behöver icke ett uppskov med frågans avgörande

medföra alltför stora olägenheter. Den byggnadsverksamhet, som kan

komma att bedrivas med tillhjälp av innevarande års understödsmedel,

torde nämligen i regel komma att sträcka sig ut över år 1922. Bostadsrådets

nyss återgivna uttalande visar också, att man från kommunalt håll

icke synes ställa sig främmande för tanken på uppskov. Därtill kommer,

att man nästkommande år, med stöd av erfarenheten från ytterligare en

byggnadssäsong, äger större förutsättningar än nu att bedöma förevarande

spörsmål särskilt vad angår omfattningen av de nya lånemedel, som

kunna visa sig erforderliga.

Med hänsyn till dessa omständigheter och då chefen för finansdepartementet

meddelat, att i betraktande av de utav Kungl. Maj:t redan

föreslagna eller beräknade dispositionerna av medel ur rusdrycksmedels
-

Samman
fattning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

fonden några ytterligare dispositioner av sådana medel för nu ifrågavarande

ändamål icke för närvarande böra föreslås, ser jag mig nödsakad

att avstå från att förorda framställning till innevarande års riksdag om

bostadslånefondens utökning. Detta sker dock under den bestämda förutsättningen,

att sådant förslag skall framläggas för nästkommande års

riksdag och att proposition i ämnet då skall kunna avlåtas i så god

tid, att inga allvarliga olägenheter skola vållas genom uppskovet.

Byggnads- En väsentlig del av byggnadskostnad^^, vilkas abnormt upp
kostnaderna.

drivna nivå ju utgör det svåraste hindret för den nödiga bostadsproduktionen,

hänför sig givetvis till materialpriserna. Redan år 191(»

verkställdes vissa utredningar angående möjligheterna att nedbringa dessa

priser, ehuru med föga framgångsrikt resultat. Nästlidna höst upptog

min företrädare i ämbetet ånyo detta spörsmål och anmodade den 19 sistlidne

oktober byggnadschefen vid arméns kasernbyggnadsnämnd, kaptenen E.

Lindh, vilken något tidigare förordnats att såsom sakkunnig biträda statens

byggnadsbyrå i frågor av hithörande natur, att verkställa utredning

beträffande statlig upphandling av byggnadsmaterialier åt sådana byggnadsföretagare,

vilka blivit delaktiga av statsunderstöd.. Byggnadsbyrån

har sedermera yttrat sig i ämnet.

klient*6" Med aV Va<^ stunda framkommit må anföras följande. Möj
Chefen.

ligen skulle byggnadsmaterialier genom en omfattande central statsupphandling

kunna erhållas mot proportionsvis lägre kostnader än de, som

egnahemsbyggare och andra enskilda byggnadsföretagare gemenligen få

vidkännas. Emellertid skulle dessa vinster med all sannolikhet komma

att slukas av kostnaderna för den upphandlade materialens distribuering

och den nödiga kontrollen häröver.

Ytterligare ett vägande skäl mot en centralupphandling är för närvarande

att söka i det prisfall, som ungefär sedan årsskiftet pågår på

byggnadsmaterialmarknaden. Det ligger i öppen dag, att denna omständighet

skulle utgöra ett högst allvarligt ekonomiskt riskmoment för

staten vid en dylik upphandling. Likaledes kunde det befaras, att staten

genom dylika åtgärder, varvid det givetvis bleve fråga om icke obetydliga

kapitalutlägg, skulle komma att på ett olyckligt sätt ingripa i den nu

pågående prisbildningen på området och rent av kunna förhindra eller

åtminstone fördröja det naturliga prisfallet. Jag får därför, åtminstone

för närvarande, avstyrka vidtagande av åtgärder i nu antydd riktning.

Det centrala organet för handhavande av de administrativa upp,

som äro förbundna med förevarande statliga hjälpverksamhet, är,

uppgifter, såsom nämnts, statens byggnadsbyrå. Riktlinjerna för byråns verk
-

Byggnadsbyråns

erga- ^

nisat/on och oAXtCA

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

45

samhet uppdrogos av föredragande departementschefen i hans yttrande

till statsrådsprotokollet den 12 mars 1920 i samband med avlåtande av

prop. nr 314. Departementschefen anförde härvid, bland annat, följande.

»För statens låne- och subventionsverksamhet till bostadsproduktionens

främjande i städer och stadsliknande samhällen erfordras en central

ledning av denna rörelse. Denna ledning, som hör av staten bekostas,

synes lämpligen kunna utövas av den institution, som handhaft ledningen

av den hittillsvarande subventionen, eller statens byggnadsbyrå.

Denna byrå, som nu består av ordförande och tre ledamöter, torde emellertid

med den vidgade verksamhet, den skulle erhålla, böra förstärkas

med ytterligare eu ledamot, ävensom i förekommande fall, särskilt vid

granskning av byggnadsritningar o. s. v., bemyndigas att med sig adjungera

lämplig arkitekt, byggnadstekniker, hygieniker eller kvinnlig rådgivare.

Sekreteraregöromålen, som hittills utförts av byråns ledamöter,

torde bliva av den omfattning, att särskild sekreterare måste anställas

ävensom åtminstone ett skrivbiträde. Närmare bestämmelser rörande

byggnadsbyråns sammansättning torde av Kungl. Maj:t få meddelas.

Årliga kostnaden för byggnadsbyrån synes icke komma att överstiga

45,000 kronor och torde såsom hittills böra utgå av de anslag, som anvisas

till subventionsverksamheten.

Byggnadsbyrån bör vidare ägna inkommande ansökningar om statssubvention

en byggnadsteknisk undersökning, dels för att övervaka att

all möjlig sparsamhet iakttagits vid företagens planläggning och att kostnadsberäkningarna

äro exakta och välgrundade, dels i syfte att tillse, att

de planerade lägenheterna fylla berättigade bostadssociala krav.

Ytterligare bör byrån med uppmärksamhet följa material- och arbetskostnaderna

och rörande de förra göra de framställningar till statlig

reglering eller annan åtgärd, vartill omständigheterna kunna föranleda.

Byggnadsbyrån torde slutligen också böra tillhandagå kommuner

och andra byggnadsföretagare med råd och anvisningar rörande planläggning

av bostäder och deras typer, angående materialanskaffning

o. s. v. ävensom stå i behörig kontakt med den statsverkens byggnadskommission,

som förut föreslagits för vissa uppgifter rörande statens direkta

bostadsbygge för statstjänare, jämte med dess byggens ledning.»

Dessa av departementschefen antydda riktlinjer lämnades av riksdagen

utan erinran och hava varit vägledande för organisationen av byrån.

Genom brev den 31 augusti 1920 förordade Kungl. Maj:t följande

personer att, jämte tidigare förordnade regeringsrådet L. A. V. Rydin

(ordförande), statskommissarien N. G. Spilhammar och ledamoten av riksdagens

andra kammare D. Hj. Pettersson i Bjällbo, vara ledamöter av

Civilministerns

yttrande

år 1920.

Förordnanden

m. m. under

år 1920.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

byggnadsbyrån, nämligen direktören i svenska stadsförbundet H. Lindholm

och borgarrådet C. H. F. Meurling. Av dessa har Spilhammar

sedermera avsagt sig uppdraget, och i hans ställe har den 25 februari

1921 förordnats tillförordnade statskommissarien G. A. Bäckström. Ytterligare

uppdrog Kungl. Maj:t i nyssnämnda brev åt byggnadschefen vid

arméns kasernbyggnadsnämnd, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren

E. Lindh och egnahemsarkitekten hos Stockholms stads fastighetsnämnd

G. E. Pettersson att såsom sakkunniga biträda byggnadsbyrån, Lindh

företrädesvis med byråns verksamhet, i vad den berörde förhållandena

på byggnadsmaterialmarknaden, och G. E. Pettersson företrädesvis med

nämnda verksamhet, i vad avsåge granskning av byggnadsritningar. Slutligen

ställde Kungl. JVfajrt till bestridande av kostnaderna för byråns

verksamhet till förfogande för år 1920 ett belopp av 15,000 kronor och

för år 1921 ett belopp av 45,000 kronor att i enlighet med av riksdagen

godkänt förslag utgå av anslagen under respektive år till statsbidrag.

Betänkande Jämlikt nådigt bemyndigande den 27 februari 1920 tillkallade

Sociala mlnt c^e^en för civildepartementet fem sakkunniga för avgivande av förslag,

mifordringar i och för vinnande av praktiska och socialhygieniska bostäder, i fråga

m- m- om bostadssociala minimifordringar för med allmänt understöd tillkommande

smålägenheter. Efter verkställd utredning hava de sakkunniga

nyligen avlämnat ett den 3 december 1920 dagtecknat tryckt betänkande,

»Praktiska och hygieniska bostäder». Betänkandet torde icke böra föranleda

statsåtgärder i form av prohibitiva regler i en eller annan form men

torde i stället kunna bliva en förträfflig vägledande handbok för dem, som

praktiskt syssla med bostadsfrågan. Det har vidtagits åtgärder för att

betänkandet skall genom boklådorna hållas tillgängligt för den intresserade

allmänheten.

Emellertid synas de samlade erfarenheter i ämnet, som kommit till

uttryck i betänkandet, även böra uppmärksammas vid den statliga understödsverksamheten

på området. De sakkunnigas ordförande, kanslichefen

hos Stockholms stadskollegium, fil. doktor Y. Larsson, vilken tidigare

såsom ledamot deltagit i byggnadsbyråns arbete och sålunda är väl

förtrogen med detta, har avgivit en promemoria med förslag i sådan

riktning, så lydande:

Då betänkandet är avsett att läggas till grund för den statsunderstödda byggnadsverksamheten,

torde detsamma höra överlämnas till statens byggnadsbyrå för att tjäna till

ledning vid dess arbete.

På sätt kommitterade uttala, kommer den av dem föreslagna ingående prövningen

av till byggnadsbyrån inkommande ritningar att erfordra en utvidgning av byggnadsbyråns

verksamhet. Denna utvidgning förutsätter, fortsätta kommitterade, uppenbarligen en viss

förstärkning av dess arbetskrafter. Byrån torde nämligen komma att i högre grad än hit
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

tills behöva tillgång till arkitektonisk och socialhygienisk sakkunskap och erfarenhet. I vad

omfattning och i vilka former dessa nya arbetskrafter, vilka givetvis ej erfordras för byråns

löpande administrativa arbete, böra ställas till dess förfogande torde, såsom kommitterade

vidare uttala, ankomma å byrån själv att föreslå.

Utan att föregripa de förslag, som sålunda torde kunna från byggnadsbyråns sida

väntas, vågar jag antaga, att den mest praktiska formen för denna förstärkning vore, att

byrån mellan några sakkunniga — förslagsvis, jämte arkitekten Gust. Pettersson, som redan

nu är av Kungl. Maj:t förordnad att i förevarande hänseende biträda byrån, någon eller

några av de arkitekter i Stockholm, som deltagit i kommitterades arbete — fördelade den

bostadstekniska prövningen av inkommande ritningar. Den kommer därigenom att stå i

bästa överensstämmelse med kommitterades förslag och tillika ske pa snabbast möjliga sätt.

En självfallen grundsats vid de sålunda föreslagna anordningarnas tillämpning bör

givetvis vara, att prövningen liksom hittills skall avse'' planlösningens huvudgrunder, men

däremot icke ingå å detaljer av underordnad betydelse för bostädernas lämplighet och trevnad.

I främsta rummet bör man genom upplysningar och råd söka biträda de byggande,

och bindande detaljfordringar torde, såsom även kommitterade förutsätta — blott i sista hand

böra uppställas.

För att göra prövningen fullt effektiv och tillika så litet betungande för de understödda

byggnadsföretagen som möjligt bör den ske pa ett tidigt stadium. Detta star även

i god överensstämmelse med de regler, som för närvarande gälla angående prövningen.

Enligt § 7 i kungörelsen den 9 juli 1920 angående statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen

(Sv. förf.-saml. n:r 520/1920) skall, där understöd beviljats, vederbörande

kommun snarast möjligt efter Kungl. Maj:ts beslut till statens byggnadsbyrå bland andra

handlingar insända erforderliga byggnadsritningar jämte byggnadsbeskrivning. Intet hinder

möter, att ritningarna insändas före övriga handlingar, och detta är naturligtvis önskvärt

ej blott för att underlätta byggnadsbyråns arbete utan även för att undvika för byggnadsföretagarne

besvärlig tidsutdräkt på ett senare stadium.

I syfte att påskynda ritningarnas granskning torde byggnadsbyråns understödstagare

(kommunerna) jämte ett exemplar av kommitténs förslag böra erhålla meddelande, dels om

de träffade anordningarna för ritningarnas prövning, dels ock därom, att intet hinder möter

för att denna prövning sker omedelbart efter Kungl. Maj:ts beslut om statsunderstöd

och utan sammanhang med detalj prövningen av företagen i övrigt.

Då de byggnadsföretag, som erhålla statsunderstöd av 1920 års anslag i regeln nu

torde vara tämligen långt framskridna, synes den här föreslagna anordningen icke kunna

tillämpas för dessa byggnadsföretag. För 1921 års understödstagare torde den däremot

kunna i så god tid förberedas, att hinder för en effektiv granskning från byggnadsbyråns

tida icke finnas.

I s> fte att förenkla arbetet torde kommunerna böra uppmanas att själva, genom

härför kvalificerade krafter, så långt möjligt övertaga den förberedande prövningen av ritningarna.

Då ritningarna sedermera överlämnas till byggnadsbyrån, torde de — under

denna förutsättning — gemenligen vara i sådant skick att anledning till anmärkning från

byggnadsbyråns sida icke behöver förekomma, överhuvudtaget böra vid den grundligare

prövning av byggnadsföretagen, som här förordas, varje åtgärd vidtagas, som är ägnad att

förenkla förfarandet utan att äventyra dess effektivitet.

Åt byggnadsbyråns föreslagna bostadstekniska sakkunniga kunde byrån jämväl uppdraga

att handhava det vidare utredningsarbete, som på förevarande område i enlighet med

kommitténs förslag kan vara behövligt, nämligen dels uppgörandet av serier av standardplaner

''för smålägenheter av olika typer i enlighet med det program, som kommitterade

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departcmentsc

liefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

uppställt, dels den vidare prövningen av vissa frågor rörande lägenhetens sanitära inredning,

särskilt berörande köket.

Byråns verksamhet synes tillsvidare böra bedrivas under i huvudsak

samma former som hittills, vilka visat sig praktiska och enkla. Emellertid

anser jag mig böra förorda, att byråns arbetskrafter något förstärkas för

fyllande av de ökade arbetsuppgifter, som doktor Larsson antytt i sin

promemoria. Detta synes mig lämpligen böra ske under den formen, att

sakkunskapen och erfarenheten i fråga särskilt om planlösningar och inredningar

av bostäder blir ytterligare företrädd inom byrån. Så vitt nu

kan bedömas, vore det för ändamålet tillräckligt och lämpligt, att Kungl.

Maj:t tillkallade ytterligare en eller två på området sakkunniga, vilka tillsammans

med den nuvarande kunde bilda ett slags råd vid byråns sida.

Jag förutsätter, att byrån vid sin sålunda utvidgade verksamhet i allmänhet

såsom hittills undviker tvångsföreskrifter, som mången gång kunde te sig

besvärliga och irriterande såväl för kommunen som för enskilda byggnadsföretagare,

och att verksamheten i stället företrädesvis blir av hjälpande

och rådgivande natur. Även för andra ändamål synes Kungl.

Maj:t böra äga att i mån av behov ytterligare något förstärka byråns

arbetskrafter.

Såsom nämnts, bestridas kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet

alltsedan 1917 — med medel ur vederbörande anslag till

statsbidrag. Någon ändring härutinnan torde ej böra göras för år

1922. Vad angår storleken av det belopp, som för ändamålet skulle få

disponeras, vill jag till en början framhålla, att byggnadsbyrån på ett

erkännansvärt sätt och med synbar framgång strävat att hålla kostnaderna

inom rimliga gränser, trots att byråns arbetsbörda varit ansenlig.

Det må sålunda meddelas, att kostnaderna för det senare halvåret

1920 icke uppgingo till det anvisade beloppet, 15,000 kronor, oaktat

byran under denna tid hade att vidkännas vissa icke obetydliga engångskostnader

för inköp av möbler ävensom av nödiga räknemaskiner för det

vidlyftiga räknearbetet samt för särskilda anbefallda utredningar, bland

andra den nyss berörda angående byggnadsmaterialierna. Sammanlagt

under hela året belöpte sig utgifterna för byråns verksamhet till 24,534: 52

kronor, varav cirka 6,000 kronor använts till bestridande av dylika

engångskostnader. Även med de utvidgningar av verksamheten, som

jag nu förordat, anser jag därför det för år 1921 redan till förfogande

ställda beloppet, 45,000 kronor, tillräckligt för året och får samtidigt förutsätta,

att samma belopp skall få användas för uppehållande av byggnadsbyråns

verksamhet under nästkommande år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357. 49

B. Åtgärder till främjande av standardisering av hustyper och byggnads
detaljer

m. m.

Vid behandlingen av frågan om regleringen av utgifterna å 1921

års tilläggsstat hemställde jag (under punkt 36), att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde bliva

riksdagen förelagd, till anordnande av pristävlingar om standardiserade

hustyper och byggnadsdetaljer ävensom till andra åtgärder, ägnade att

främja de tekniska betingelserna för bostadsproduktionen, beräkna ett

reservationsanslag av 25,000 kronor.

I samband med behandlingen av övriga statsåtgärder å berörda

område får jag nu upptaga detta spörsmål till närmare behandling.

I en till Kungl. Maj:t den 27 januari 1921 ingiven framställning

om statsunderstöd anför kommittén för standardisering av byggnadsmaterial:

Kravet på standardisering inom olika grenar av industriell produktion växer sig i alla

kulturländer starkare, allt efter som nödvändigheten att inom en begränsad kostnadsram

bringa produktionen upp till största möjliga effektivitet gör sig gällande. Ett intensivt

arbete i standardiseringens tecken bedrives också för närvarande, icke minst i vårt land.

Även till byggnadsindustrien har reformarbetet utsträckts, vartill givetvis radande

förhållanden å byggnadsmarknaden i hög grad medverkat. Alltmer torde den uppfattningen

stadga sig, att standardisering och typarbete, tillämpade med urskiljning, måste anses utgöra

hjälpmedel av särskild betydelse för åstadkommande av en bostadsproduktion i större skala,

till rimliga kostnader och av fullgod kvalitet. Detta har även med styrka betonats i Eders

Kungl. Maj:ts proposition i bostadsfrågan till föregående års riksdag.

Undertecknad kommitté, vilken — enligt vad sotn meddelades i Svenska Teknologföreningens

underdåniga skrivelse den 2 februari 1920 — tillsattes på initiativ av Sveriges

Industriförbund och Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst med uppgift

att utarbeta och till producenterna och den byggande allmänheten förmedla ritningar

och modeller till ändamålsenliga, prisbilliga och vackra standardtyper för byggnadsmaterial,

har under det gångna året kommit till ett första, avslutat resultat av denna sin verksamhet.

Sedan sistlidna augusti månad föreligger nämligen en utredning fullt färdig i vad rör

standardisering av de viktigaste snickeridetaljerna, dörrar och fönster. Utredningen har av

kommittén sammanfattats i här bifogade publikation med ritningar över »Svenska standardsnickerier»,

vilken dels kostnadsfritt distribuerats till av frågan berörda myndigheter och

föreningar ävensom till samtliga städers drätselkamrar m. fl., dels efter rekvisition tillhandahållits

landets snickerifabriker (vilka även mot särskild avgift erhållit erforderliga på

väv utförda detaljritningar) samt i övrigt försålts till arkitekterna och den byggande allmänheten.

Över 2,000 exemplar av publikationen hava redan rekvirerats och utsänts till olika

delar av landet.

Det utförda arbetet synes alltså ha blivit till fullo uppskattat, varom också flera

erkännanden kommit kommittén till del. Landets snickerifabriker hava redan i stor utsträckning

inrättat sig för och även påbörjat tillverkning av de av kommittén utarbetade

typerna av snickerivaror. Och det må tilläggas, att man även inom verktygsindustrien

gått i författning om tillverkning av de speciella profiljärn, som användas för standardsniekerivarornas

framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 höft. (Nr 357.) i

Kommittén

för standardisering

av

byggnadsmaterial.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Kommitténs ovannämnda arbete har betingat en kostnad om 21,000 kronor (därav

c:a 1,900 kr. till dagtraktamenten, 8,300 kr. till anställd rit- och kontorspersonal, 3,700

kr. till tryckningskostnader och 7,100 kr. till lokalhyra, kontors- m. fl. utgifter), och hava

dessa kostnader finansierats dels genom att den av frågan intresserade snickeriindustrien

sammanskjutit ett belopp av 12,000 kr., dels genom att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt

beslut den 17 sistlidne december beviljat ett anslag för ändamålet om 5,000 kr. Återstående

4,000 kr. beräknas kunna täckas genom den ännu pågående försäljningen av kommitténs

publikationer.

Med det arbete, varför ovan redogjorts, torde grunden till en välbehövlig standardisering

inom byggnadsindustrien vara lagd och jämväl en verkligt effektiv åtgärd vara vidtagen

till reglerande i vissa detaljer av förestående bostadsproduktion. Mycket återstår dock

ännu att utföra på ifrågavarande område. Angeläget är, att utredningarna rörande standardtyper

fullföljas även inom andra sådana områden av byggnadsindustrien, som kunna bliva

föremål för standardisering och varom från olika håll framställningar ingått till kommittén.

Kommittén står också beredd att, så långt fortsatta undersökningar giva vid handen,

fullfölja sitt ståndardiseringsarbete inom byggnadsfacket. Detta givetvis under förutsättning,

att erforderliga penningmedel kunna komma att ställas till kommitténs förfogande.

De arbeten, som härvid närmast torde böra igångsättas, omfatta, förutom komplettering

och ytterligare bearbetning av hittills utarbetat material, uppgörandet av ytterligare

standardtyper för snickerier såsom listverk och panelningar m. m. I den omfattning fortsatt

utredning kan giva vid handen, vore det vidare kommitténs avsikt att fullfölja standardiseringsarbetet

på de områden, som beröra särskilt arbetarklassens bostadsfråga och där

behovet av ändamålsenliga typer är mest kännbar. Enligt vad kommittén under hand inhämtat,

hava de av Eders Kungl. Maj:t utsedda särskilda kommitterade för utredning om

bostadssociala minimibehov i deras nu under tryckning varande betänkande framhållit särskilt

behovet av nya praktiska typer för kökets fasta inredning, bland vilka kunna nämnas

köksskåp och diskbänk, spisel samt anordning för värmning av vatten. Förutom sagda

spörsmål har kommittén slutligen även tänkt sig att upptaga frågan om standardtyper för

allehanda metallbeslag till fönster och dörrar, skåp etc., vilket efter tillkomsten av de nya

standardsnickerierna visat sig vara av behovet synnerligen påkallat.

För den hittills utförda delen av standardiseringsprogrammet har kommittén, såsom

ovan nämnts, jämte ett mindre bolopp av statsmedel, kunnat disponera över tillgångar, som

huvudsakligen sammanskjutits av intresserade fabriksföretag. • För ytterligare planerat arbete

är emellertid något pekuniärt understöd från producenthåll icke att påräkna, enär de direkta

fördelarna av standardiseringen härvid mera komma den byggande allmänheten till

godo än byggnadsmaterialproducenterna. Under sådant förhållande och då inga utsikter

förefinnas, att kommittén skulle från annat håll kunna få de för ett fortsatt arbete erforderliga

medlen, har det synts kommittén kunna ifrågasättas att statsmedel ställdes till förfogande

i och för fullföljande av det för bostadsproduktionen i vårt land så viktiga standardiseringsarbetet

rörande byggnadsmaterial.

På grund av det ovan anförda får undertecknad kommitté härmed i underdånighet

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes ställa till kommitténs förfogande ett statsanslag om

20,000 kronor för fortsatt standardiseringsarbete enligt angivna riktlinjer, att utgå av de

medel, som redan blivit eller varda av riksdagen anvisade till bostadsproduktionens främjande.

Häröver har kommerskollegium på grund av remiss avgivit utlåtande

den 21 februari 1921 och därvid anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Kollegium vill först erinra om sitt utlåtande den 5 november 19''19 över en av 1918

års bostadskommission gjord framställning om beredande av statsanslag för främjande av

ekonomiska byggnadsmetoder. Däri framhölls ifraga om åtgärder att under eljest givna

prisbetingelser på byggnadsmarknaden genom förbättringar i tekniken nedbringa byggnadskostnaderna,

att statens medverkan i form av ekonomiskt stöd vore starkt motiverad av

frågans omedelbara betydelse för bostadsproblemets lösning. Med hänsyn bland annat härtill

förordade kollegium anvisande av ett understöd av statsmedel till belopp av 25,000

kronor för anordnande av pristävlingar om standardmaterial.

Den 2 februari 1920 inkom Svenska teknoiogföreningens styrelse med en framställning

till Eders Kungl. Maj:t, däri hemställdes, att för det fäll att det begärda anslaget av

25,000 kronor till sagda pristävlingar beviljades, 5,000 kronor av anslaget måtte få användas

till bestridande''av kostnaderna för ett standardiseringskontor för byggnadsmaterial.

Eders Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 12 mars 1920 (nr 314) angående

vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. upptog även förslag om ett

anslag av 25,000 kronor för omnämnda tävlingar, och framhöll departementschefen däri

(s. 154), att fog funnes för att av detta anslag medel kunde utgå såsom bidrag till sagda

standardiseringskontors verksamhet.

Sedan riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920 (nr 468) anmält, att riksdagen beslutat

att för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav föranledda åtgärder.

i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare-meddelade bestämmelser, å tilläggsstat för år

1920 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor, har Eders

Kungl. Maj:t genom beslut den 17 december 1920 tilldelat Svenska teknologföreningen ett

belopp av 5,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för det under föreningens

medverkan anordnade standärdiseringskontoret. Detta kontor står, enligt vad Kollegium

inhämtat, under ledning av ifrågavarande kommitté.

De arbetsresultat, som hittills föreligga omfatta de viktiga snickeridetaljerna dörrar

och fönster och hava offentliggjorts i en framställningen bifogad publikation, benämnd

»Svenska standardsnickerier. Dörrar och fönster». Dessa typförslag hava inom sakkunniga

kretsar mött allmänt erkännande och synas Kollegium ådagalägga, att den valda formen

för samarbete på ifrågavarande område mellan representanter för tekniska, konstnärliga och

industriella intressen lett till ett vederhäftigt nydaningsarbete efter praktiskt framkomliga

linjer. . .

Såsom framgår av departementschefens ovan åberopade yttrande i proposition nr

314 vid 1920 års riksdag hade man på sin tid förväntat, att en stor del av förberedelsearbetet

för de planerade tävlingarna om standardmaterial skulle bliva undangjort genom

standardiseringskontorets verksamhet.

Erfarenheten lärer nu hava givit vid handen, att den tillämpade arbetsmetoden icke

blott visat sig ägnad att skapa förberedande underlag såsom förutsättning bland annat för

tävlingars anordnande, utan i själva verket delvis redan åstadkommit vad man med dylika

tävlingar och andra liknande åtgärder torde hava åsyftat, nämligen goda uppslag, som kunna

direkt bearbetas för praktikens behov. En annan omständighet, som nu torde framstå

klarare än förut, är behovet av samarbete mellan de olika institutioner, som med statsunderstöd

fortsätta bearbetningen av olika delar av bostadsproblemet.

I den mån ifrågavarande av Svenska teknologföreningen och Sveriges industriförbund

tillsatta kommitté kommer att fortsätta och fördjupa sitt arbete på byggnadsdetaljernas

standardisering lärer det icke kunna undvikas, att byggnadstekniska, bränsleekonomiska och

andra synpunkter måste spela in vid typvalet, något som i sin ordning för kommittén in

på områden, vilka för närvarande bearbetas exempelvis genom ingeniörsvetenskapsakademiens

Kommers
kollegium.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

försorg och genom de av Eders Kungl. Maj:t utsedda kommitterade för utredning av »bostadssociala

minimibehov».

Då den remitterade framställningen icke innehåller närmare uppgifter om planen

för innevarande års arbeten å det av kommittén ledda kontoret har Kommerskollegium införskaffat

ytterligare upplysningar härom, och får Kollegium hänvisa till bifogade p. m.

från kommitténs ordförande, verkställande direktören i Sveriges industriförbund Axel Hultcrantz.

Ifrågavarande promemoria var av följande lydelse:

»I kommitténs underdåniga skrivelse av den 27 januari begäres ett anslag av 20,000:—kr.

för standardisering av vissa i skrivelsen närmare angivna ändamål.

Rörande beloppet ifråga och huru kommitterade kommit till sagda slutsumma må

anföras följande:

I skrivelsen redogöres för kommitténs kostnader under det gångna året för standardisering

av vissa byggnadssnickerier, fönster och dörrar, och hava dessa kostnader uppgått

till 21,000: — kr. Kommittérade ha för bedömande av kostnaderna för det kommande

året utgått ifrån erfarenheterna från föregående år, varvid kommittérade tänkt sig för det

fortsatta arbetet en motsvarande organisation med i huvudsak samma rit- och kontorspersonal

samt motsvarande lokaldisposition som under föregående år, och hava kostnaderna

överslagsvis beräknats uppgå till angivna belopp, kr. 20,000: —.

Fördelningen av kostnaderna kan beräknas bliva följande:

Kontors- och ritpersonal:

Ritkontorschef...............

> biträde................

Lokalhyra, ritmateriel och kontorsomkostnader

Tryckningskostnader...........

Övriga utgifter, resor och diverse .....

. . . . 6,000:''— kr.

. . . . 3,000:— >

. . . . 5,000:— »

. . . . 3,000:— >

. . . . 3,000:— >

Summa 20,000: — kr.»

Utredningen i ärendet synes Kollegium hava ådagalagt, att den verksamhet inom

standardiseringsarbetet på byggnadsområdet, kommittén hittills bedrivit, varit till avsevärt

gagn för standardiseringens syftemål och ägnat att ingiva grundad förhoppning om betydelsefulla

resultat av en fortsatt tillämpning av kommitténs arbetsmetoder. Ett understöd

av statsmedel för denna verksamhet anser Kollegium därför även i fortsättningen vara väl

motiverat.

Emellertid finner Kollegium det möta svårigheter att redan nu med säkerhet beräkna,

huru stort belopp lämpligen bör anvisas av statsmedel för kommitténs arbeten, liksom att.

uppställa närmare bestämmelser för anslagets tillgodonjutande.

Kollegium anser sålunda för sin del lämpligt, att innan ett avgörande i dessa hänseenden

träffas, kommitténs arbetsprogram närmare fastställes under hänsynstagande till

övriga med statsunderstöd pågående eller planerade utredningsarbeten i bostadsfrågan. Vidare

torde enligt Kollega mening utsikten att erhålla pekuniärt understöd från enskilt håll vara

något större än vad kommittén för närvarande förväntar. Slutligen torde det i fortsättningen

möjligen befinnas lämpligt att med statsmedel understödja även andra typiseringssträvanden

på ifrågavarande område än de av kommittén företrädda.

På grund härav synes det Kollegium lämpligast, att de statsanslag, som kunna komma

att anvisas för standardiseringssträvandena och andra närbesläktade ändamål, ställas till

Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att efter närmare prövning beviljas till stödjande av

hithörande verksamhet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

53

Med hänsyn till angelägenheten av att förenämnda strävanden snarast erhålla erforderligt

stöd, torde ett belopp av minst 20,000 kronor vara behövligt.

Under åberopande av det anförda hemställer kommerskollegium, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att för främjande av utvecklingen

av standardmaterial inom byggnadsområdet och därmed sammanhängande

åtgärder, i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare meddelade bestämmelser,

å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 20,000

kronor.

Sedermera ingav kommerskollegium den 21 februari 1921 jämte

eget yttrande en till Kungl. Maj:t ställd ansökning från styrelsen för

samfundet för hembygdsvård, däri nämnda styrelse hemställde om anvisande

för år 1921 av ett statsbidrag å 5,000 kronor för understödjande av

samfundets konsulterande verksamhet.

Kommerskollegium anförde härom följande:

Samfundet för hembygdsvård, för vilket stadgar antogs år 1916, har till uppgift att

utgöra ett gemensamt organ för sammanslutningar, vilkas verksamhet berör hembygdsvård.

Samfundet räknar sålunda såsom korporativa medlemmar bl. a. Svenska slöjdföreningen,

Svenska teknologföreningen, Föreningen för svensk hemslöjd, Arkitekturminnesföreningen

och Sveriges tegelindustriförening. Av skäl, som i ansökningen bilagda årsberättelser

över verksamheten närmare utvecklats, har bostadsfrågans såväl tekniska som estetiska problem

blivit en av huvudpunkterna på samfundets program. För att utöva inflytande på

utvecklingen av byggnadsväsende! i riktning mot sund enkelhet på grundval av goda

nationella traditioner ifråga om stil och typval, har samfundet anordnat bland annat en

ganska omfattande upplysnings- och konsultationsverksamhet, Befordrandet av ett mera

ekonomiskt och tekniskt rationellare byggande är ett huvudmoment i denna verksamhet.

Rörande hittills vunna resultat i sådant hänseende innehåller den av samfundet utgivna

»Tidskrift för hembygdsvård» åtskilliga meddelanden.

Denna gren av arbetet lärer kräva större penningmedel än som kan bestridas med

samfundets egna tillgångar, och samfundet anhåller därför, under åberopande av den samhälleliga

betydelsen av ifrågavarande uppgift, om understöd av statsmedel för upprätthållande

och utveckling av samfundets byggnadskonsulentverksamhet i enlighet med i ansökningen

angivna allmänna grunder.

Kollegium finner för sin del nämnda uppslag förtjäna beaktande och han föranstaltat

om en närmare utredning av frågan, bland annat genom infordrande av yttrande från ingenjörsvetenskapsakademien,

Svenska teknologföreningen och Sveriges industriförbund.

Samfundets ifrågavarande verksamhet på byggnadsområdet synes emellertid i icke

oväsentliga delar åsyfta liknande mål, som vissa andra med understöd av allmänna medel för

närvarande bedrivna utredningsarbeten i bostadsfrågan. Särskilt torde böra framhållas över.

ensstämmelsen med vissa strävanden, som företrädas av den på initiativ av Svenska teknologföreningen

och Sveriges industriförbund tillsatta kommittén för standardisering av byggnadsmaterial.

Kommerskollegium hänvisar i detta hänseende till vad Kollegium anfört i

utlåtande denna dag över sistnämnda kommittés ansökan om statsbidrag.

Vid sådant förhållande har Kollegium ansett sig böra, utan att avvakta resultatet av

den utredning Kollegium såsom ovan nämnts igångsatt, till Eders Kungl. Maj:t överlämna

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

föreliggande framställning från samfundet, under hemställan, att redan nu viss hänsyn

måtte tagas till densamma vid behandlingen av åberopade ansökning om statsunderstöd

från kommittén för standardisering av byggnadsmaterial eller vid avgörande av andra spörsmål

berörande utredningarna i bostadsfrågan.

Det på 1920 års tilläggsstat anvisade anslaget å 25,000 kronor

för anordnande av pristävlingar om standardmaterial och därav föranledda

åtgärder har på grund av särskilda omständigheter till största

delen förblivit odisponerat under år 1920. Endast ett belopp av 5,000

kronor har tagits i anspråk, vilket tilldelats svenska teknologföreningen.

Syftet med anslaget var givetvis, att genom statsåtgärder främja

en form för strävanden till bostadsproduktionens förbilligande.

Jag får förorda, att nytt anslag för detta syfte måtte äskas av riksdagen.

Det antogs i fjol, att pristävlingar skulle vara en lämplig

form för att från statens sida stimulera dessa strävanden hos enskilda,

ehuru det redan då (prop. nr 314) ifrågasattes, att även andra vägar i

viss utsträckning kunde beträdas. De synbarligen goda resultat, som den

på initiativ av Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen

tillsatta kommittén för standardisering av byggnadsmaterial redan uppnått,

tala för att anslagets användning ej bör bindas vid pristävlingar utan

att frihet bör lämnas Kung]. Maj:t att använda anslaget för sådana ändamål,

som kunna visa sig bäst ägnade att främja dess huvudsyfte. Närmast

torde härvid kunna tagas under övervägande att ekonomiskt bispringa

det kommittéarbete, som jag nyss berört. Vad angår framställningen

från samfundet för hembygdsvård synes det likaledes kunna tagas

under övervägande, om icke statsunderstöd intill det belopp, varom

samfundets styrelse gjort hemställan, bör ifrågakomma.

Det kan ifrågasättas, om icke syftet med detta anslag är så pass

betydelsefullt och anspråken på detsamma skola visa sig så starka, att

anslagsäskandet borde höjas till att avse ett högre belopp än det i statsverkspropositionen

förebådade, 25,000 kronor. Av allmänna sparsamhetsskäl

och med hänsyn till, vad i det följande föreslås rörande användningen

av ett annat anslag, synes mig dock en sådan höjning icke böra

äga rum. Däremot får jag förorda, att anslaget måtte erhålla karaktären

av reservationsanslag.

C. Resestipendier för studier i utlandet av bostadsfrågan.

Såsom tidigare omnämnts, beviljade riksdagen å tilläggsstat för

år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag av 75,000 kronor

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

55

till resestipendier åt arkitekter, byggmästare och arbetare inom byggnadsfacket

ävensom åt personer med medicinsk-hygienisk utbildning för

studier i utlandet av bostadsfrågan. Jag får här redogöra för de dispositioner,

som träffats i fråga om detta anslag.

Sedan ifrågavarande resestipendier kungjorts i allmänna tidningarna och ansökningar

inkommit till socialdepartementet hava särskilt tillkallade sakkunniga avgivit yttrande beträffande

användningen av omförmälda anslag.

Den 31 december 1920 beviljade Kungl. Maj:t följande personer för studier i bostadsfrågan

i angivna länder under minst nedanstående tider resestipendier till följande belopp,

nämligen:

arkitekten Osvald Almquist i Domnarvet sjutusen kronor för studier i Amerikas

förenta stater under nittio dagar,

ingenjören August Frändberg i Göteborg sjutusen kronor för studier i Amerikas

förenta stater och Kanada under nittio dagar,

muraren Albin Ferdinand Haldén i Stockholm åttahundra kronor för studier i Danmark

under tjugofem dagar,

arkitekten Gustaf Fredr. Holmdahl i Stockholm femtusen femhundra kronor för

studier i Amerikas förenta stater under sextio dagar, med rätt för Holmdahl att förlänga

studietiden mot utfående därvid av ytterligare stipendiebelopp, motsvarande femtio kronor

för varje dag, som studietiden överstiger sextio dagar, dock i ett för allt för hela studietiden

tillhopa högst sjutusen kronor,

byggnadsingenjören Nils Gustaf Larsson i Äppelviken sjutusen kronor för studier i

Amerikas förenta stater under nittio dagar,

kakelugnsmakaren Johan Erik Larsson i Stockholm ettusen kronor för studier i

Tyskland under trettiofem dagar, samt

byggnadschefen hos Hälsingborgs stad Henry Nycander sextusen kronor för studier

i Tyskland jämte, valfritt, Österrike och Holland ävensom i England och Amerikas förenta

stater under nittio dagar.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t att i avseende å ifrågavarande stipendier följande

bestämmelser skulle gälla:

1) Stipendiat skall, vid äventyr av stipendiets förlust, anträda sin tillämnade resa

före utgången av april månad 1921.

2) Innan någon del av stipendiet får lyftas, skall stipendiat hava till socialstyrelsen

avlämnat av styrelsen godkänd borgen enligt av styrelsen fastställt formulär eller ock annan

säkerhet för fullgörande av enligt punkt 4 härnedan möjligen ifrågakommande återbetalningsskyldighet

ävensom underställt styrelsen plan över den tillämntide resan, angivande,

bland annat, det eller de länder, som enligt ovan meddelade bestämmelser skola besökas,

samt tidpunkten för resans anträdande och varaktigheten av vistelsen i utlandet.

3) Stipendiat äger att tidigast åtta dagar innan resan anträdes och efter det i

punkt 2 stadgade villkor fullgjorts, å styrelsens kassakontor själv eller genom befullmäktigat

ombud lyfta tre fjärdedelar av stipendiet. Återstoden av stipendiet får lyftas efter

återkomsten till Sverige och sedan i punkt 5 föreskriven reseberättelse avgivits.

4) Därest stipendiat icke före utgången av år 1921 återvänt till Sverige och till

socialstyrelsen avgivit föreskriven reseberättelse, är han skyldig återbära vad han av stipendiet

uppburit. ''

5) Efter återkomsten till Sverige skall stipendiat därom ofördröjligen göra anmälan

hos socialstyrelsen och senast inom tre månader därefter till styrelsen avgiva reseberättelse

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

i minst tre exemplar, vari, jämte uppgifter om den företagna resans utsträckning och föremålet

för bedrivna studier, i kortfattad och överskådlig form redogöres för de under resan

gjorda erfarenheter, som synts, till gagn för bostadsproduktionen, kunna omedelbart tillämpas

inom landet.

6) Stipendiat skall söka tillgodogöra under resan vunna erfarenheter genom att i

egen verksamhet praktiskt omsätta dem och därigenom ådagalägga deras värde samt genom

att på lämpligt sätt sprida kännedom om desamma.

Departe- Av den lämnade redogörelsen framgår, att av detta anslag hittills

mefeiiChe" euc^ast 35,800 kronor blivit disponerade, vadan sålunda ett belopp av

39,200 kronor återstår. Anledningen till att icke hela anslaget redan

disponerats har varit, att det ej synts tillrådligt att för ett dylikt ändamål

disponera ett så pass stort belopp som 75,000 kronor, innan närmare erfarenhet

vunnits om gagnet av dylika studieresor. I viss mån hava sådana

erfarenheter visserligen stått till buds. Såsom föredragande departementschefen

erinrade i statsrådsprotokollet den 12 mars 1920 (prop. 314), hade

Ivungl. Maj:t anvisat ett belopp av 10,000 kronor ur manufakturlånefonden

till liknande ändamål. Genom dessa medel sattes under fjolåret fyra fackmän

på byggnadsområdet i tillfälle att företaga studieresor i utlandet (1 till

Norge, 2 till England och 1 till Amerika). I enlighet med föreskrivna

villkor hava dessa stipendiater avlämnat reseberättelser till socialstyrelsen,

som sedermera hållit dessa tillgängliga för korporationer och enskilda.

Intresset för dessa reseberättelser har, enligt vad från socialstyrelsen

meddelats, varit synnerligen stort. Det är därför sannolikt, att dispositioner

av anslaget till ytterligare stipendier kunna visa sig påkallade

och lämpliga.

Emellertid lärer erfarenheten av ansökningarna under år 1920 om

erhållande av stipendier visa, att sådana ansökningar icke böra genom

kungörelser så att säga forceras fram. Det synes mera lämpligt

att ställa sig avvaktande, tills enskilda personer, som för sin verksamhet

känna verkligt behov av studier i utlandet på olika områden av bostadsfrågan,

självmant göra framställningar om erhållande av stipendier.

Studieuppgifterna bliva härigenom ej mer eller mindre uppkonstruerade

för ett visst syfte. Om dessa sålunda få växa fram under praktisk

verksamhet, torde ett stipendium komma till större allmänt gagn

än eljest.

I samband med förslag till äskande av anslag till främjande av

standardisering utav byggnader och materialier framhölls, att anspråken

på nämnda anslag torde bliva mycket starka, men att anslaget det oaktat

icke syntes mig böra höjas. Då syftet med nu ifrågavarande anslag

innerst är detsamma som med det nyssnämnda, nämligen ett främjande

av åtgärder till byggnadskostnadernas förbilligande — låt vara att i de

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

57

båda fallen olika vägar valts för målets uppnående — och då vidare de

anspråk, som med berättigat krav på tillgodoseende kunna bliva ställda

på stipendieanslaget, måhända icke l)liva fullt ut lika starka, får jag förorda,

att förevarande anslag i lämplig utsträckning måtte kunna få disponeras

jämväl för det ändamål, som standardiseringsanslaget avser. Förslag i

sådan riktning torde sålunda böra underställas riksdagens prövning.

D. Tekniskt vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet genom

ingen jörsvetenskapsakademien.

Vid behandling av frågorna rörande reglering för år 1921 av utgifterna

under femte huvudtiteln har under punkt 121 omförmälts eu

från ingen jörsvetenskapsakademien inkommen framställning om anvisande

av ytterligare anslag, nämligen dels å extra stat för år 1922 110,000

kronor, dels ock å tilläggsstat för år 1921 25,000 kronor, att ställas till

akademiens förfogande för fortsättande av tekniskt-vetenskapliga undersökningar

på byggnadsområdet enligt en i vissa punkter utöver i akademiens

skrivelse den 11 december 1919 framlagda program för ifrågavarande

undersökningar utvidgad plan.

Då anslag för berörda ändamål, jämte det deras teoretiskt-vetenskapliga

betydelse ingalunda finge förbises, torde få betraktas såsom ett

led i övriga statsåtgärder till främjande av bostadsproduktionen och därför

lämpligen syntes böra upptagas till prövning i samband med behandlingen

av förslag om fortsatta sådana åtgärder, hemställdes, att Kungl Maj:t

måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till utförande genom ingen jörsvetenskapsakademien

av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet

å extra stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.

Tillika hemställdes under tilläggsstatens punkt 35, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition i nyssnämnda ämne,

för berörda ändamål bland anslagen å tilläggsstat för år 1921 beräkna

ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet

förordade jag, att ifrågavarande anslag på grund av desammas nära samband

med andra anslag till främjande av bostadsproduktionen, i likhet

med bostadsanslag i allmänhet skulle hänföras under femte huvudtiteln.

Dessa framställningar biföllos av Kungl. Maj:t.

I samband med förslagen till övriga statsåtgärder till främjande

av bostadsproduktionen anhåller jag nu att få underställa denna fråga

Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 303 Käft. (Nr 357.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Ingcnjörs
vetenskaps
akademiens
ursprunglig
plan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Härvid må till en början påminnas om nyss omförmälda, i ingenjörsvetenskapsakademiens

skrivelse den 11 december 1919 framlagda

‘program för ifrågavarande undersökningar, vilket program fanns intaget

i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen i förevarande ämne den 19

mars 1920, nr 316. Arbetsuppgifterna hade därvid upptagits i den

ordningsföljd, i vilken undersökningarna ansågos böra bedrivas. Den

meddelade översikten innefattade följande arbetsplan:

l:o).

Den värmeisolerande förmågan hos bjälklag och tak samt väggkonstruktioner och

fönster m. m. såväl vid redan i bruk varande byggnadsmaterial och byggnadsmetoder som

även vid nya konstruktioner behöver ingående prövas. Till en början behöva fullt lämpliga

och tillförlitliga metoder för dylika undersökningars utförande bliva utexperimenterade. Plan

till undersökningar i det nämnda syftet har redan före akademiens tillkomst uppgjorts av

dess ledamöter E. Hubendick, H. Kreiiger och K. Sondén, vilka haft för avsikt att hos

Eders Kungl. Maj:t begära anslag till dessa arbetens utförande.

Härjämte böra en del undersökningar å nyare byggnadskonstruktioner utföras efter

redan befintliga metoder i den mån sådana kunna förväntas giva praktiskt dugliga

resultat.

Akademien vill för sin del på det livligaste förorda ett skyndsamt utförande av

ifrågavarande undersökningar och anser på grund av de utsedda delegerades utredning, att

en summa av 50,000 kronor är för detta ändamål erforderligt.

2:o).

Vissa resultat såväl med avseende på värmeisoleringsförmågan som ock med avseende

på dragfrihet och ljudisolering samt olika byggnadsmaterials förhållande till fukt

m. m. synas såsom förut antytts, kunna erhållas genom mätningar och observationer på

färdiga byggnader, under förutsättning att noggranna och tillförlitliga uppgifter om de

nämnda byggnadernas konstruktion och utförande stå till buds. I den mån detta villkor

kan fyllas för äldre byggnader, kunna även sådana komma ifråga att undersökas. Ett lämpligt

tillfälle att vinna dylik kännedom synes erbjuda sig vid den förestående byggnadsverksamheten,

i främsta rummet vid statens nybyggnader. Akademien vill därför ifrågasätta att

bliva satt i tillfälle att vid nybyggnader, som utföras antingen för statens räkning eller

med understöd av statsmedel, genom utsedd representant följa byggnadernas detaljutförande

för att sedermera å byggnaderna ifråga kunna verkställa mätningar och observationer

i angivet syfte. Akademien uppskattar kostnaden för dylika undersökningar till en summa

av 50,000 kronor.

3:o).

En faktor av ekonomisk betydelse är ytbehandlingen av byggnads fasader av olika

material under olika klimatiska förhållanden. Häröver behöva systematiska undersökningar

utföras till vinnande av erforderlig kunskap. Akademien anser att för detta ändamål erfordras

en summa av 20,000 kronor.

4:o).

För studium av vunna framsteg på området rationell arbetsledning och prövning av

dessa resultats tillämplighet på svenska förhållanden, under aktgivande på möjligheten till

standardisering av material, synes en summa av 25,000 kronor erforderlig.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 357.

59

5:o).

Undersökningar rörande grundläggning d lera samt prövning av förutsättningarna för

grundläggning på plattor och å pålar äro i hög grad nödvändiga för dessa för byggnadsekonomien

viktiga spörsmåls utredning och klarläggande. Kostnaderna härför hava uppskattats

till 30,000 kronor.

6:o).

En fråga av avsevärd ekonomisk betydelse är även att finna lämpliga konstruktioner

och material, för ytter- och innerväggar samt bjälklag i bostadshus av enkla och billiga typer.

Vissa dylika konstruktioner av prisbillig beskaffenhet hava visat sig behäftade med allvarliga

olägenheter såsom benägenhet att i hög grad ansamla ohyra, hussvamp o. dyl. Undersökningar

i syfte att finna lämpliga medel för dessa olägenheters förebyggande skulle, om de

ledde till gynnsamt resultat, vara av icke obetydligt värde ur ekonomisk synpunkt. Erforderliga

kostnader hava uppskattats till 10,000 kronor.

7:o).

Utarbetandet av konstruktions- och huvudritningar för såväl ett mindre bostadshus

i två våningar som ett större hus i flera våningar i stad för att söka åstadkomma alla de

besparingar i material och utrymmen, som kunna göras utan att eftersätta hygieniska och

statiska fordringar eller nödiga krav i avseende å husens beboelighet. Kostnaden härför

har uppskattats till 25,000 kronor.

Genomförande av de ovannämnda undersökningarna är av synnerlig betydelse för

frågan om åvägabringande av praktiska och ekonomiska bostadsbyggnader. Akademien, som

är beredd att omedelbart upptaga och fullfölja undersökningarna efter angivna riktlinjer,

äger emellertid icke för ändamålet tillräckliga medel till sitt förfogande. Då spörsmålen

dessutom äro av en utomordentlig betydelse såväl för samhället i sin helhet som för vida

kretsar inom olika befolkningslager, anser akademien att staten bör träda emellan för undersökningarnas

bekostande.

Den 31 januari 1921 har ingenjörsvetenskapsakademien inkommit

med berättelse över på dess föranstaltande under år 1920 å ifrågavarande

område utförda undersökningar. Akademien anför i huvudsak följande:

I enlighet med ovannämnda av Eders Kungl. Maj:t fastställda plan har arbetet i

första hand inriktats på att söka utarbeta en lämplig och tillförlitlig metod för provning av

byggnadsmaterials och -konstruktioners värmeisoleringsförmåga.

För arbetets fullföljande visade det sig vara nödvändigt uppföra eu särskilt för

ändamålet konstruerad byggnad med möjligheter att inom slutet rum åstadkomma en konstant

låg temperatur av c:a — 20° C samt att hålla en konstant hög temperatur av c:a

+ 20'' C i rummet utanför kylkammaren oberoende av yttre väderleksförhållanden.

Byggnadsarbetena igångsattes i september 1920 samt avslutades i början av november

samma år. Av samtliga entreprenörer utförda arbeten hava utförts till mycket rimliga

kostnader.

Kostnaderna för ovannämnda byggnads- och undersökningsarbeten belöpa sig till

följande summor:

Användningen

av

1920 års

anslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Användningen

av

1921 års

anslag.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

För byggnad och maskinrum...........Kr. 9,219: 34

För maskiner, ledningar, apparater m. m...... » 18,106: 59

För ritningar, arbetsledning m. m......... ;> 1,500: 00

Driftkostnader................ » 1,309:45

Summa Kr. 30,135: 38

Byggnaden står alltså nu fullt färdig och utrustad för igångssättandet av provserier

å värmeisoleringsförmågan hos olika material eller byggnadskonstruktioner enligt en metod,

som efter allt att döma, bör lämna tillförlitliga och värdefulla resultat.

Emellertid komma dessa prov, som måste ordnas systematiskt och utföras med

vetenskaplig noggrannhet, att taga mycken tid i anspråk.

Akademien har därför ansett det lämpligt, att under tiden värmeisoleringsprov utfördes

enligt hittills använda metoder, vilka kunna giva en god vägledning vid bedömandet

av ett byggnadsmaterials egenskaper i förevarande hänseende. Akademien har i sådant

syfte träffat avtal om utförandet av undersökningen av den värmeisolerande förmågan hos

vissa konstruktioner enligt en metod, som sedan några år tillbaka praktiserats i lokaler,

som ställts till förfogande vid Stockholms Stads Elektricitetsverk.

Enligt det uppgjorda avtalet skola dessa undersökningar vara slutförda före utgången

av nästkommande februari manad och belöpa sig material- och arbetskostnaderna ävensom

kostnaderna för värmeundersökningarna enligt avtalet till kr. 12,500: —, vartill kommer

kostnaden för hållfasthets- m. fl. prov, kompletterande värmeprov och diverse uppgifter

kr. 2,500:—.

Under nuvarande svåra förhållanden på byggnadsområdet, vilka ofta i viss mån tvinga

in på andra byggnadsmetoder och konstruktioner, än vad som under senare åren varit vanliga,

har akademien ansett en utredning, avseende en redogörelse för kända, i Sverige tilllämpade

byggnadsmetoder för en- och tvåvåningars bostadshus med smålägenheter, i hög

grad önskvärd.

Härvid skola var för sig behandlas byggnader av trä och sten eller motsvarande

material, utgående från tidigare relativt primitiva anordningar fram till mera tekniskt och

ekonomiskt fulländade metoder genom en beskrivning av varje -utpräglad konstruktion av

vägg, tak, bjälklag eller annan byggnadsdel.

Utredningen i fråga, som ännu ej är avslutad, omfattar följande områden:

1. Grundmurar av natursten och betong m. m. samt isoleringsanordningar.

2. Träväggar av timmer eller plank enligt olika typer samt dylika av stolpresning

med olika anordningar.

3. Väggar av stenmaterial såsom tegel, kalksandsten, betong och slaggsten m. m.

massiva eller med hålrumskonstruktion samt av nyare material.

4. Bjälklag och taklag av olika typer.

För utredningen i fråga, som beräknas vara färdig i början av mars månad, har för

år 1920 utbetalts ett belopp av 3,767: 12 kr., utgörande resterande del av det beviljade

anslaget.

Slutligen har akademien under året haft att avgiva yttranden över några olika materialiers

och konstruktioners lämplighet för husbyggnadsändamål. Även från enskilda hava

olika förslag rörande byggnadsmaterial och -konstruktioner inkommit till akademien för

bedömande.

Sedan ingenjörs vetenskapsakademien inkommit med plan för användandet

av det för år 1921 beviljade anslag å 75,000 kronor, har Kungl.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mnj:ts proposition nr 357.

Maj:t genom beslut den 3 december 1920 förordnat, att dessa medel finge

användas i huvudsaklig överensstämmelse med denna plan, som innebar

realiserandet av de under l:o)—3:o) i förut återgivna tablå beskrivna

arbetsuppgifter, i den mån dessa ej redan utförts medelst 1920 års anslag,

samt. dessutom påbörjande av i samma tablå under 6:o) angivna

undersökningar.

Till utförande under år 1922 återstå alltså enligt planen uppgif- Framställterna

i punkterna 4:o), 5:o) och 7:o) samt slutförande av i 6:o) berörda

undersökningar. Härjämte vore avsett att utföra vissa i akademiens åren 1921

nedannämnda skrivelse närmare angivna, av tidsläget påfordrade under- och 192asökningar

angående användningen av vissa värmeisolationsmaterial i husbyggnader,

av vilka dock de undersökningar, som röra torv, skulle utföras

redan under 1921.

I sin förut berörda framställning av den 30 augusti 1920 om ytterligare

anslag för undersökningsverksamhetens fortsättande anför ingenj

örsvetenskapsakademien följ ande:

I skrivelse nr 282/1920 har riksdagen anmält, att riksdagen till utförande genom

ingenjörsvetenskapsakademien av teknfskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet

anvisat dels å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1921 ett förslagsanslag, högst

75,000 kronor, dels ock å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln för år 1920 ett förslagsanslag,

högst 50,000 kronor.

Sedan akademien därefter inkommit med plan för användande av det sistnämnda å

tilläggsstat för år 1920 anvisade anslaget, har Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 9 augusti

1920 förordnat bl. a. att nämnda anslag må av akademien användas för utförandet av

tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse

med akademiens ovannämnda förslag med åliggande för akademien bl. a. att före den 1

februari 1921 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med berättelse över de på akademiens

föranstaltande under innevarande år å ifrågavarande område utförda undersökningarna samt

summarisk redogörelse för anslagets användning.

Beträffande anslaget för år 1921 har Eders Kungl. Maj:t meddelat att beslut om

användningen härav framdeles skall komma att fattas sedan akademien inkommit med förslag

härutinnan. Det åligger akademien enligt remiss den 3 juni 1920 att före den 1

oktober 1920 avgiva sådant förslag.

Ingenjörsvetenskapsakademien har i sin underdåniga skrivelse i ämnet den 11 december

1919 framlagt ett omfattande program för undersökningar .ur teknisk-vetenskaplig

synpunkt av på byggnadsområdet aktuella spörsmål. Under tillhopa sju olika punkter angav

akademien häri vilka problem, som närmast borde undersökas, samt uttalade att arbetet

borde bedrivas i den ordning, som punkterna angåve.

De av akademien preliminärt beräknade kostnaderna för dessa undersökningar skulle

uppgå till sammanlagt 210,000 kronor fördelade på 1920 och 1921. Då som ovan nämnts

genom beslut av 1920 års riksdag i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag anvisats tillhopa

125,000 kronor skulle för genomförande av det av akademien föreslagna undersökningsprogrammet

på det ifrågavarande området erfordras ytterligare 85,000 kronor enligt an
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 357.

Byggnads
styrelsen.

Departe
ments
chefen.

givna preliminära beräkningar. Som akademien uttalade i sin skrivelse av den 11 december

1919, ar genomförandet av de i de särskilda sju punkterna angivna undersökningarna

av synnerlig betydelse för frågan om åvägabringande av praktiska och ekonomiska bostadsbyggnader,

och starka skäl synas akademien därför tala för att de beräknade ytterligare

medlen ställas till förfogande.

Förutom de nu nämnda undersökningarna anser akademien av tidsläget särskilt påfordrad

en undersökning speciellt över användningen av torv såsom värmeisolationsmaterial

i husbyggnader. Med de höga priser, som bränsle numera uppnått, har frågan om byggnaders

omsorgsfulla isolering i värmeavseende fått en alldeles särskild betydelse. Vissa erfarenheter

tyda på att torven härutinnan skulle kunna bliva av betydande värde, under

förutsättning att vissa med torven sannolikt förbundna olägenheter kunna överkommas, något

som genom försök och experiment bör utrönas. I samband härmed böra naturligtvis

även andra goda isoleringsmaterial komma under omprövning. Akademien anser att ett belopp

av 25,000 kronor är erforderligt för genomförande av denna undersökning, i vad rör

torv och lika mycket för undersökning i samma syfte av andra isoleringsmaterial, särskilt

slaggbetong m. m.

Med hänsyn till den aktualitet, som frågan om bostadsbyggandet för närvarande äger,

vore det visserligen önskligt om medlen kunna ställas till förfogande redan under år 1921.

Akademien har dock velat inskränka sig till att begära den nämnda för torvundersökningen

avsedda posten på 25,000 kronor på tilläggsstat för år 1921. På extra stat år 1922

hemställer akademien för de övriga omnämnda undersökningarna om ett anslag av 110,000

kronor.

På grund av vad sålunda anförts får ingenjörs vetenskapsakademien hemställa om

anvisande på tilläggsstat för år 1921 av ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor samt på

extra stat för år- 1922 ett belopp av 110,000 kronor.

Över ingenjörsvetenskapsakademiens framställning har byggnadsstyrelsen

den 16 december 1920 avgivit infordrat utlåtande och därvid

tillstyrkt bifall till densamma.

Enligt akademiens ursprungliga plan skulle kostnaderna för genomförandet

av akademiens undersökningsprogram belöpa sig till 210,000

kronor. Av dessa äro redan anvisade 125,000 kronor. Akademien hemställer

sålunda om anvisande av återstående 85,000 kronor jämte ett av

tidsläget särskilt motiverat anslag av 25,000 kronor, tillhopa sålunda

110,000 kronor på extra stat för år 1922, vilken summa, såsom nämnts,

ansetts kunna nedsättas till 100,000 kronor. Dessutom hemställer akademien

om ett anslag av 25,000 kronor på tilläggsstat för år 1921 för

undersökning av torv såsom isoleringsmaterial i byggnader, en ny arbetsuppgift,

som ej finnes upptagen i den nyss återgivna år 1919 framlagda

planen.

Under hänvisning till den sålunda förebragta utredningen i ämnet

anser jag mig alltjämt böra förorda, att medel ställas till förfogande i

den omfattning, som förutsattes i nyss återgivna punkter i statsverkspropositionen,

för att bereda ingenjörsvetenskapsakademien tillfälle att, i

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs proposition nr 357.

63

huvudsaklig överensstämmelse med akademiens framlagda plan, under

åren 1921 och 1922 fortsätta och utvidga sina tekniskt-vetenskapliga undersökningar

på byggnadsområdet. Utan att vilja inlåta mig på någon

detalj granskning av dessa undersökningar anser jag mig böra kraftigt

understryka deras betydelse. Det torde förtjäna framhållas, att i Amerikas

Förenta Stater, som ur vissa synpunkter för närvarande framstå

som ett föregångsland i fråga om bostadsstandard, vunna framgångar på

byggnadsområdet ingalunda, såsom man ofta hör göras gällande, framgått

såsom en produkt endast av de enskilda byggnadsföretagarnas driftighet

utan tillika äro en frukt av synnerligen omfattande rent teoretiskt-vetenskapliga

undersökningar.

De höga byggnadskostnaderna göra det mera än någonsin av behovet

påkallat att hava tillgång till noggrannt fastslagna utgångspunkter

för bedömande av de byggnadsmetoder, som under olika betingelser

böra tillämpas. Särskilt med hänsyn till vårt hårda klimat och

våra jämförelsevis höga bränslepriser är det av vikt att kunna bedöma,

huru man med olika tekniska hjälpmedel skall, med minsta möjliga

kapitalutlägg, kunna producera varma och i övrigt tjänliga bostäder.

Under åberopande av allt vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l:o) att till återbetalning av det å 1920 års

tilläggsstat anvisade reservationsanslag å 4,000,000 kronor

till understöd åt kommuner med flera för uppförande

av vissa bostadsbyggnader å riksstaten för år 1922

bland utgifter för kapitalökning under rubrik »återbetalning

av tillfälliga lånemedel» anvisa ett förslagsanslag,

högst, 4,000,000 kronor att direkt utgå av byggnadsskattemedel;
2:o)

att till statsbidrag, i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angivna grunder,

åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader

å extra stat för år 1922, anvisa ett

reservationsanslag å 1,500,000 kronor att direkt utgå

av byggnadsskattemedel;

3:o) att till åtgärder, ägnade att främja standardisering

av hustyper och byggnadsdetaljer med mera,

å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag

å 25,000 kronor;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 357.

4:o) att medgiva Kungl. Maj:t rätt att i lämpligutsträckning

disponera medel ur ett av riksdagen å tillläggsstat

för år 1920 anvisat reservationsanslag å 75,000

kronor till resestipendier åt arkitekter med flera för

studier i utlandet av bostadsfrågan jämväl för sådana

ändamål, som i föregående punkt avses; samt

5:o) att till utförande genom ingenjörsvetenskapsakademien

av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på

byggnadsområdet anvisa dels å extra stat för år 1922

ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor, dels och å

tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 25,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

210575

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till främjande av bostadsproduktionen in. m. s. 6 i texten
  2. SU 1921:200 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till främjande av bostadsproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten