Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket

1921-01-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:36, Angående understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 36.

L

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

åt vissa befattningshavare vid telegrafverket; given Stockholms

slott den 21 januari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murray anförde:

I särskilda skrivelser den 31 augusti 1920 och den 27 oktober

samma år har telegrafstyrelsen gjort framställning om beredande dels

av pension åt en av telegrafverkets läkare, medicine licentiaten Seth

Valentin Lindström, dels av understöd åt förre bokhållaren Knut Alfred

Norélius’ änka Aurora Norélius, född Lagergréen.

1 den förra av berörda skrivelser har styrelsen angående Lindström

anfört bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. SO höft. (Nr 36.)

Understöd åt

S. V. Lindström.

101 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 36.

Lindström, som vore född den 25 maj 1866, hade alltsedan år 1893

varit telegrafverkets läkare i Stockholm, till att börja med blott såsom

besiktningsläkare, men från och med år 1897 även såsom sjukvårdsläkare

för den del av verkets personal, som varit berättigad till fri

läkarvård och vilken personal vid slutet av år 1919 uppgått till 790

personer. Lindström, som sålunda varit telegrafverkets läkare under så

lång tid som 27 år, hade i verkets tjänst nedlagt ett arbete av en omfattning,

som alltmer hindrat honom från utövande av enskild verksamhet

som läkare. Hans inkomst från telegrafverket hade år 1907 uppgått

till omkring 4,000 kronor, men sedan småningom stigit, så att den för år

1919 utgjort 10,800 kronor. Under år 1920 hade emellertid Lindström

på grund av sjukdom varit oförmögen att uppehålla sin läkarverksamhet och

nödgats begära tjänstledighet från telegrafverket intill slutet av sistnämnda

år. Nu vore han urståndsatt att vidare utöva sitt yrke och

därigenom bereda sig uppehälle genom egna medel. Under dessa förhållanden

syntes det telegrafstyrelsen, med hänsyn till Lindströms långa

tjänstetid vid telegrafverket, rättvist och billigt, att Lindström, som förklarat

sig ämna avgå från sin verksamhet vid telegrafverket, om han

beviljades pension, av verkets medel tillerkändes ett årligt understöd för

sin återstående livstid. Detta syntes böra bestämmas till 2,000 kronor

jämte därå belöpande dyrtidstillägg, att utgå från och med månaden

efter den, under vilken han komme att entledigas från sin anställning

vid telegrafverket.

Till styrkande av Lindströms sjuklighet hava företetts två läkarintyg,

båda utvisande, att Lindström på grund av sjukdom är oförmögen

till tjänstgöring samt att han bär föga utsikt att någonsin återvinna sin hälsa.

Statskontoret har i infordrat yttrande den 16 september 1920 tillstyrkt

telegrafstyrelsens ifrågavarande framställning; och finner även jag

mig med hänsyn till Lindströms långvariga och — enligt vad som jämväl

vitsordats — värdefulla arbete i telegrafverkets tjänst samt då den ifrågasatta

pensionen torde vara för Lindström behövlig böra förorda framställningen.

Understöd åt I fråga om änkefru Nordljus inhämtas av styrelsens skrivelse den 27

aurora oktober 1920 huvudsakligen följande:

1 elegrafverket hade genom kontrakt den 1 september 1896 övertagit

allmänna telefonföreningens i Göteborg telefonnät samt därvid förbundit

sig att, på uppgivna villkor, inom verket bereda anställning åt bland

andra änkan Nordlins’ framlidne make bokhållaren Nordlius, som var

född år 1828 och varit anställd hos föreningen från och med maj månad

1885. I enlighet härmed hade Nordlius erhållit anställning å telefon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 36.

3

byrån i Göteborg, där han sedan tjänstgjort till och med utgången av

november månad. 1915, då han erhöll avsked ur telegrafverkets tjänst.

Vid avskedet hade han sålunda kunnat tillgodoräkna sig nffer än 30

tjänstår, varav närmare 20 i telegrafverkets tjänst.

Efter avskedstagandet hade Norélius kommit i åtnjutande av ett

årligt understöd om 800 kronor, varom beslut fattats redan vid 1909

års riksdag, vid vilken tid Norélius uppbar ett årligt arvode av 1,500 kronor.

Då Norélius sedermera den 23 juni 1920 avlidit, hade han efterlämnat

förutom änkan en dotter i ett tidigare gifte. Enligt bouppteckningen

hade boets skulder överstigit tillgångarna med omkring 1,700 kronor.

Telegrafstyrelsen framhåller nu, att som änkefru Norélius, vilken

vore född den 1 mars 1838 och sålunda uppnått en hög ålder, saknade

släktingar, vilka hade försörjningsplikt gentemot henne, hon råkat i eu

synnerligen bekymmersam belägenhet. Väl hade genom en insamling

bland telefonpersonalen i Göteborg ett understöd av 100 kronor i månaden

dittills kunnat beredas henne, men ansåge styrelsen det tvivelaktigt,

om hon skulle under någon längre tid kunna beredas hjälp på

detta sätt. Då det här gällde att för verklig nöd skydda den efterlevande

makan till eu person, som kunnat räkna sig tillgodo en så betydande

tjänstetid som Norélius, ansåge styrelsen sig därför böra göra

framställning om något understöd åt änkefru Norélius.

Styrelsen framhåller vidare, att det understöd bokhållaren Norélius efter

sitt avskedstagande åtnjutit eller ovannämnda belopp om 800 kronor årligen,

enligt vid tiden för dess fastställande gällande föreskrifter motsvarade pension

för ordinarie tjänsteman i lägsta avlöningsgraden. Om Norélius varit

ordinarie tjänsteman i nämnda ställning samt delägare i telegrafverkets

änke- och pupillkassa, skulle vid hans frånfälle hustrun kommit i åtnjutande

av en pension å 360 kronor, å vilken hon enligt nu gällande

föreskrifter kunnat påräkna dyrtidstillägg. Vid beviljande av understöd

åt personer, för vilka inga pensionsavgifter ifrågakomma, hade i regel

viss hänsyn tagits till denna omständighet och understödets belopp därför

i skälig omfattning minskats. Då emellertid enligt nu gällande

pensionsbestämmelser lägsta pensionen för änka efter befattningshavare

vid telegrafvei''ket väsentligt överstege 360 kronor, syntes någon minskning

ej böra ifrågasättas av detta belopp.

Då tiden för framställningar, avsedda att göras till föremål för

proposition till 1921 års riksdag, vid avlåtande av telegrafstyrelsens

ifrågavarande framställning redan tilländagå^, har st3Trelsen emellertid

för närvarande hemställt om understöd åt änkefru Norélius endast för

tiden från och med den 1 juli 1920 till och med den 30 juni 1922; och

har styrelsen förklarat sig vilja framdeles avgiva framställning, att föreläggas

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj. ts Proposition Nr 36.

riksdagen, angående beredande av understöd åt änkefru Norélius under

hennes återstående livstid.

Statskontoret, som avgivit infordrat yttrande den 15 november 1920,

har ansett skäl föreligga att bereda änkefru Norélius understöd till av

telegrafstyrelsen föreslaget belopp och har hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå 1921 års riksdag medgiva, att fru Norélius finge från och

med den 1 juli 1920 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve

i sitt nuvarande änkestånd, uppbära ett understöd av telegrafverkets

medel till belopp av 360 kronor för år räknat.

Redan vid tidigare tillfällen har understöd beviljats åt änka efter

avliden befattningshavare i med pensionsrätt icke förenad tjänsteställning

vid telegrafverket. Härutinnan må exempelvis hänvisas till Kungl. Maj:ts

proposition nr 124 till 1915 års riksdag angående understöd åt linjearbetaren

Lars Nordins änka. Med hänsyn till de ömmande omständigheterna

i föreliggande fall tillstyrker jag, att änkefru Norélius på sätt

statskontoret föreslagit beredes ett årligt understöd om 360 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att medicine licentiaten Seth Valentin Lindström

må från och med månaden näst efter den, under

vilken han kan komma att entledigas från sin anställning

som telegrafverkets läkare, av verkets medel

under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd

av 2,000 kronor;

dels att förre bokhållaren Knut Alfred Norélius’

änka Aurora Norélius, född Lagergréen, må från och

med den 1 juli 1920 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, uppbära

ett understöd av telegrafverkets medel till belopp

av 360 kronor för år räknat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:67 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 4 i texten