Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd

1921-05-20 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:362, Angående ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts. proposition nr 362.

1

Nr 362.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare anslag

för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd;

given Stockholms slott den 20 maj 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj

1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch

jordbruksdepartementen anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet

Elmquist:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 308 höft. (Nr 362.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs proposition nr 362.

Arbetslös
hetskom
missionen.

Genom propositionen nr 150 har Kungl. Maj:t tidigare föreslagit

den pågående riksdagen att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande

av nöd på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst,

11 miljoner kronor. Denna proposition tillstyrktes av statsutskottet i

utlåtandet nr 80 och beviljades av riksdagen enligt dess skrivelse nr 177.

Det sålunda beviljade anslaget avsåg emellertid icke att fylla medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål under hela år 1921. Propositionen

var grundad på eu av arbetslöshetskommissionen den 28 februari 1921

avgiven framställning, i vilken medelsbehovet för nämnda år beräknats

utgöra 25,5 miljoner kronor, varjämte ett belopp av 2,5 miljoner kronor

ansetts böra äskas för år 1922. Kommissionen hade emellertid — med

hänvisning till svårigheten att bedöma den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden

och under förutsättning att kommissionen erbölle tillfälle att

längre fram under riksdagens lopp och senast under maj månad återkomma

med en förnyad framställning — föreslagit, att av det enligt nämnda beräkning

erforderliga sammanlagda beloppet, 28 miljoner kronor, för det

dåvarande skulle hos riksdagen äskas allenast så mycket, som ansåges

erforderligt för tiden till den 1 juli 1921, eller 12 miljoner kronor.

Kungl. Maj:t avvek i nämnda proposition så till vida från kommissionens

framställning, att för det dåvarande endast äskades 11 miljoner

kronor eller det belopp, som i årets statsverksproposition beräknats

för ifrågavarande ändamål samt därvid avsetts skola utgå ur statsverkets

fond av rusdrycksmedel. Frågan huru medel skulle anskaffas till täckning

av den övriga delen av ifrågavarande anslagsbehov, enligt den preliminära

beräkningen 17 miljoner kronor, ansågs då icke lämpligen böra

upptagas till prövning, så mycket mindre som hela arbetslöshetsproblemet

icke ännu kunde så överblickas, som fallet skulle bliva efter ytterligare

någon tid.

Arbetslöshetskommissionen bar nu i en till mig ställd skrivelse av

den 9 innevarande maj avgivit förslag angående framställning till riksdagen

om täckande av det återstående anslagsbehovet, som emellertid i

följd av den försiggångna utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden

befunnits vida större än enligt den förut nämnda preliminära beräkningen.

Kommissionens framställning, vilken är enhällig, lyder sålunda:

I sin skrivelse den 28 sistlidne februari framhöll Statens Arbetslöshetskommission,

att det ekonomiska läget i såväl yttre som inre hänseende var så

ovisst, att den möjligheten icke kunde tillbakavisas, att framemot våren en ljusning

måhända skulle inträda, som kunde tillåta ett mer optimistiskt bedömande

av den framtida utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden och en däremot

svarande minskning av anspråken på statens medel för arbetslöshetens bekämpande.

På den grund och under förutsättning att tillfälle bereddes att längi^e

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

fram och senast under maj månad återkomma med en förnyad framställning, fann

sig Kommissionen böra tills vidare föreslå Herr Statsrådet att hos Kungl. Maj:t

och riksdagen utverka ett belopp, som vore tillräckligt stort för att möjliggöra en

fortsättning av Kommissionens verksamhet intill den 1 instundande juli i enlighet

med i skrivelsen angivna grunder. I den därefter avlåtna propositionen n:r

150 äskade Kungl. Haj:t på Herr Statsrådets förslag i sådant syfte på tilläggsstat

för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 11 miljoner kronor, vilket belopp nyligen

av riksdagen anvisats.

Då Arbetslöshetskommissionen nu går att framlägga ovannämnda slutgiltiga

beräkning av sitt medelsbehov, vill Kommissionen erinra därom, att de approximativa

kalkylerna i den förstberörda skrivelsen slutade på ett totalbelopp av 28

miljoner kronor, varav för innevarande år 25''5 och för år 1922 2-5 miljoner kronor.

Till den nyssnämnda summan, 25 s miljoner kronor, hade Kommissionen kommit

genom att antaga, att från den 1 april 1921 till årets slut i genomsnitt 20,000

arbetslösa ''skulle kunna omhändertagas, varav ena hälften genom offentliga nödhjälpsarbeten

och den andra medelst direkt understödsverksamhet. För finansieringen

av dessa nödhjälpsarbeten skulle — under förutsättning av dels en kostnad

av 10 kronor per dag och arbetslös under 270 dagar, dels en återbäring från

vederbörande kommuners och vägstyrelsers sida av V3 av kostnaderna för ifrågavarande

arbetsföretags utförande genom Skogssällskapets Statsarbeten — krävas

ett belopp av 18 miljoner kronor. För den direkta understödsverksamheten, avseende

10,000 arbetslösa under 270 dagar med i medeltal 2 kronor i statsbidrag

om dagen, beräknade Kommissionen en kostnad på c:a ö s miljoner. Härtill kom

statens kostnad för den föreslagna nya hjälpformen, hyresbidrag o. dyl., som för

tre kvartal beräknades till ungefär 2 miljoner kronor. Sammanlagda utgjorde

dessa belopp 25-s miljoner kronor.

Härav beräknades som nämnt 11 miljoner kronor för tiden intill den 1

instundande juli och återstoden för andra halvåret. Av detta belopp kvarstodo den

1 dennes omkring 9 miljoner kronor — de 500,000 kronor oberäknade, som förutsatts

kunna utgå för lindrande av nöd — vadan nya beräkningar kunna utgå från

nyssnämnda datum.

Det hade härvid varit Kommissionens förhoppning att kunna fasthålla vid

sina tidigare kalkyler. Men den oavbrutet fortsatta försämringen av läget på

arbetsmarknaden och det till följd därav stegrade hjälpbehovet bland de arbetslösa

hava kullkastat grundvalen för dessa kalkyler, och nödgas kommissionen att

räkna med ett större antal arbetslösa såsom föremål för direkt statlig omvårdnad,

än som skedde i meranämnda skrivelse den 28 sistlidne februari.

Vid sagda tidpunkt framstod det ännu som en möjlighet att fram mot

våren de yttre förhållandena i Europa skulle kunna ha vunnit så pass stadga,

att världsekonomien och därmed konjunkturerna hunnit återhämta sig. Så har

icke blivit händelsen, fastän det kraftiga prisfallet, den sänkning av lönenivån,

som ägt rum, och de sista räntesänkningarna för vårt lands vidkommande synas

utgöra vissa förutsättningar för depressionens övervinnande. Det yttre läget förefaller

i stället mera förvirrat och oroväckande än i vintras; stagnationen på världsmarknaden

och de abnorma valutaförhållandena fortfara att göra sitt förlamande

inflytande gällande på affärslivet i alla civiliserade länder.

Av åtskilliga tecken att döma har arbetslösheten i Sverige också förvärrats

under de sista månaderna, åtminstone bland industriarbetarna. Trots den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 362.

tidiga våren, som givetvis medfört bättre arbetstillgång för grov- och övriga

säsongarbetare, bär någon lättnad icke försports på arbetsmarknaden. Antalet

arbetssökande vid de offentliga arbetsförmedlmgsanstalterna utgör alltjämt i genomsnitt

60,000 liksom i vintras, och arbetslöshetsfrekvensen inom fackorganisationerna,

som den 31/12 1920 utgjorde 15-8 % uppgick i slutet av januari, februari

och mars månader 1921 till resp. 20-2, 20-8 och 26’4 % Antalet arbetslösa organiserade

arbetare rapporterades i mitten av sistlidne mars månad till c:a 45,000.

Att exakt uppgiva hela antalet arbetslösa låter sig lika litet göra nu som i

februari. I varje fall understiger det icke 60,000, vilken siffra med hänsyn till

årstiden torde vara utan motstycke på den svenska arbetsmarknaden. Såsom är

att vänta, drabbar depressionen de särskilda industrierna med växlande tyngd.

Livsmedelsindustrierna äro minst berörda. Av exportindustrierna synas järnbruken

och de mekaniska verkstäderna mest utsatta. Den 1 april 1921 hade sålunda

järnbruken permitterat eller entledigat c:a 40 % av sin arbetsstyrka. Antalet

arbetare hos verkstadsföreningens medlemmar, som under september månad

1920 hade uppgått till 59,500, uppskattades i slutet av april till 40,000; flertalet

mekaniska verkstäder i landet arbetar dessutom med en arbetstid under 35 timmar

i veckan. Textilindustrien företer också bilden av en näring i svårt betryck.

Medlemmarna av textilindustriförbundet sysselsatte sålunda den 1/e 1920 28,000

arbetare, den 1/i däremot 21,000; 7,000 arbetare eller 25 % av arbetsstyrkan hava

permitterats eller avskedats; textilfabrikerna drivas i genomsnitt 35 timmar i

veckan och ändå lärer av produktionen 2/s få läggas på lager. Under de senaste

veckorna hava dessutom farhågorna ökats för arbetstillgången inom landets största

exportnäring, sågverksindustrien. Genom den ytterligt ringa försäljning, som

hittills kunnat verkställas, har sagda arbetstillgång inskränkts till ett minimum

med utsikter till fullständig stagnation längre fram, vilket kommer att få synnerligen

menliga följder för arbetsmarknaden i Norrland, särskilt under instundande

vinter. För cellulosafabrikerna och pappersbruken tyckes läget arta siolika

tröstlöst.

Vad själva nödläget bland de arbetslösa beträffar, försvåras givetvis de

arbetslösas ställning i den mån massarbetslösheten fortfar och de enskilda hjälpkällorna

efter hand utsina. Detta har också tagit sig uttryck i den starka stegring,

som den direkta understödsverksamheten från kommunernas sida företett under

de tvenne sista månaderna. Enligt Kommissionens beräkning uppgår för närvarande

^ antalet understödda arbetslösa i landet till c:a 20,000, varav flertalet

laller på de större städerna. Sålunda uppvisade i slutet av april Stockholm

5,735 understödda arbetslösa, Göteborg 3,091, Malmö 776, Norrköping 1,151, Hälsingborg

847, Örebro 390, Västerås 343, Eskilstuna 800. Antalet understödda har

sålunda väsentligt överstigit den av Arbetslöshetskommissionen under februari

beräknade genomsnittssiffran för hela året av 10,000. Trots den snabba utveckling,

som Skogssällskapets Statsarbetens verksamhet undergått sedan februari, har

det icke varit möjligt att bereda arbetstillfällen för alla dessa understödda. Statsarbetena

sysselsatte i slutet av april inemot 9,000 arbetslösa och äro beredda att

under innevarande maj månad ytterligare öka antalet upp till de 10,000, som

Kommissionen tidigare tänkte sig* som medeltal för hela året.

Då sålunda ställningen för närvarande är den, att kommunerna, vilka hittills

pa detta område varit fullt självständiga och automatiskt åtnjutit statsbidrag

till de understödda, för så vitit gällande författning så medgivit, funnit sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

böra understödja dubbelt så många arbetslösa som av kommissionen förutsatts i

februari, och då Skogssällskapets statsarbeten, vilkas verksamhet kommissionen

däremot helt haft i sin hand, först under innevarande månad kommit upp till

sitt avsedda maximum av 10,000 sysselsatta med möjligheter till ytterligare utvidgning,

ligger det nära till hands att tänka sig en överflyttning av 5,000 understödda

till dessa nödhjälpsarbeten. Härvid torde alltjämt ett avsevärt antal

arbetslösa utan giltiga skäl finna sig förhindrade att antaga sålunda anvisat arbete

och därigenom gå sitt understöd förlustiga, liksom också dessa nya arbeten

torde bliva en prövosten på det verkliga hjälpbehovet och arbetsvilligheten hos

de skaror av understödssökande, som framdeles komma att göra sig påminta hos

kommunerna. Kommissionen ifrågasätter därför en ökning av antalet sysselsatta

nödhjälpsarbetare med 5,000, sålunda tillhopa 15,000 i genomsnitt, vilken åtgärd

också står i överensstämmelse med den av statsmakterna ånyo understrukna grundprincipen

i den hittills förda arbetslöshetspolitiken i vårt land att hellre bereda

arbete än utdela understöd. Härigenom tror sig Kommissionen kunna nedbringa

antalet understödda till i medeltal 15,000, varvid kommissionens nyligen erhållna

bemyndigande att reglerande inverka på kommunernas understödsverksamhet

torde bliva av betydelse. Med hänsyn till det ovan skildrade arbetslöshetsläget

i landet lär man dock, under förutsättning av nu gällande understödsprincipers

bibehållande, ej kunna förvänta ytterligare sänkning av denna understödssiffra.

Sammanlagda antalet statshulpna arbetslösa skulle sålunda uppgå till

30,000 i genomsnitt, vilket är 50 % mer än den i februari beräknade siffran.

Denna enligt Kommissionens uppfattning oundgängliga ökning medför självfallet

avsevärda konsekvenser i anslagshänseende, till vilka Kommissionen nu övergår.

Dessförinnan vill dock Kommissionen förutskicka, att det icke längre synes

tillrådligt att räkna med ett så högt genomsnittligt bidrag från kommuner och

vägstyrelser till Statsarbetenas kostnader för utförda nödhjälpsarbeten som den

Va därav, vilken förutsattes i februari. Kommissionen finner det sannolikt, att

sagda bidrag i genomsnitt icke kan beräknas högre än till c:a 15 %. Erfarenheten

har nämligen givit vid handen, att dels åtskilliga nödhjälpsarbeten måste

förläggas på kronans mark och utföras direkt åt staten (såsom planering av övningsfält

o. dyl.), varvid ingen ersättning utgår, dels kommuner och vägstyrelser

få allt svårare att binda sig vid kontrakt på basis av återbetalning av V.s av

kostnaderna. Många nödhjälpsarbeten, särskilt för fattiga landskommuners vidkommande,

skulle ej kunna komma till stånd, såframt statsarbetena ej fiugo individualisera

återbäringski avet efter de skiftande förhållandena på olika orter,

varvid givetvis förmögnare samhällen måste sträcka sig längre än till V3- Av

samma anledning — kommunernas i allmänhet brydsamma finansläge — förefinnes

heller ingen trygghet för, att samtliga kommuner i längden skola förmå bära

hälften av kostnaderna för understödsverksamheten, utan torde det kunna förutsättas,

att de mest nödställda komma att till Kungl. Maj:t hemställa om statsbidrag

utöver 50 %''.

Ifråga om beräkningen av det slutliga medelsbehovet finner Kommissionen

— med hänsyn tagen till ovan angivna förbehåll — ändamålsenligt att göra en

särskild kostnadskalkyl för maj 1921 och en annan för den återstående delen av

året. Yad först innevarande månad beträffar, då ett antal nu understödda arbetslösa

skola överföras till Statsarbetenas successivt utvidgade nödhjälpsarbeten,

beräknar Kommissionen för nödhjälpsarbetena — schematiskt 10,000 man under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

30 dagar å 10 kronor — 3 miljoner, vilket efter 15 % avdrag för återbäring blir

2.550.000 kronor. För statsbidrag till den direkta understödsverksamheten —

20.000 understödda ä 2 kronor under 30 dagar — åtgå 1,200,000 kronor. För

maj månad skulle sålunda kostnadsbeloppet för staten bliva 3.8 miljonor kronor.

För tiden 1 juni 1921 till årets slut te sig kalkylerna på följande sätt.

För nödbjälpsarbetena — 15,000 arbetare under 210 dagar å 10 kronor per dag

— beräknas en bruttokostnad på 31.5 miljoner; härifrån avgå 4.7 miljoner, utgörande

15 % återbäring från kommuner och vägstyrelser; återstår sålunda en

nettokostnad för staten av 26.8 miljoner kronor. För understödsverksamheten —

15.000 arbetslösa under 210 dagar å 2 kronor — beräknas en kostnad för staten

av 6.3 miljoner kronor. Samtidigt bör enligt Kommissionens uppfattning det

statliga bidraget till hyreshjälpen ävenledes höjas med 50 % eller från förut beräknade

2 till 3 miljoner kronor. Då för innevarande maj månad utgifterna uppskattades

till 3.8 miljoner kronor, blir sålunda sammanlagda kostnaden för tiden

1 maj 1921 till slutet av året 39.9 eller i runt tal 40 miljoner kronor. Härifrån

avgå de ovannämnda 9 miljoner kronor, som den 1 maj stodo till förfogande,

vadan nettomedelsbehovet för arbetslöshetens bekämpande för innevarande år —

utöver redan disponibla medel — uppgår till 31 miljoner kronor. I konsekvens

med nyssnämnda höjningar och med särskild hänsyn till de dystra utsikterna

för instundande vinter torde det på extra stat för 1922 föreslagna anslagsbeloppet,

som i februari upptogs till 2.5 miljoner kronor, böra fördubblas och beräknas

till 5 miljoner kronor. För arbetslöshetens bekämpande skalle sålunda nu

böra äskas av riksdagen 31 miljoner kronor på tilläggsstat för innevarande år och

5 miljoner kronor å extra stat för 1922 eller tillhopa 36 miljoner kronor.

Fastän nyssnämnda belopp, vilket utgör mera än en fördubbling av den

summa, som enligt Kommissionens beräkningar i februari slutgiltigt skulle hava

äskats av detta års riksdag, ur statsekonomi synpunkt inbjuder till allvarliga

betraktelser och farhågor, vågar likväl icke Kommissionen anse detta såsom ett

maximum. Det ligger i förhållandenas egen natur, att man på detta område

endast kan röra sig med synnerligen vaga approximationer. Då förestående kalkyler

äro byggda på osäkra förhandsbeaömanden och då den närmaste framtiden

icke kan förutses, vill Kommissionen icke binda sig vid denna beräkning utan

hemställer, att ifrågavarande anslag får karaktären av rent förslagsanslag utan

begränsningen »högst», såsom var fallet med det tidigare »dyrtidsanslaget». En

sådan förändring av anslagets natur kommer givetvis icke att medföra några

som helst andra principer beträffande sättet för Kommissionens handhavande av

statens medel, ifråga om vilka den noggrannaste sparsamhet nu mer än någonsin

är av nöden.

Nyss anförda beräkningar sluta, som sagt, på oroande höga belopp. Såsom

redan anförts, föreligger heller ingen säkerhet för att icke arbetslösheten och därmed

hjälpbehovet efter hand komma att så stegras, att ytterligare medel torde bliva erforderliga.

Skulle därför statsmakterna icke anse sig kunna bifalla Kommissionens framställning

om förändring av ifrågavarande anslags budgetstekniska natur, kan detta i

händelse av lägets försämring medföra vittgående konsekvenser beträffande det hittills

tillämpade hjälpförfarandet från det allmännas sida. Till grund för detta ligger nämligen

nu en prövning av det individuella hjälpbehovet hos envar oförvållat arbetslös

oberoende av yrke. Därest det om någon tid skulle visa sig, att ett eventuellt

anslagsbelopp »högst» för arbetslöshetens bekämpande icke skulle förslå med hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

syn till hjälpbehovets stegring, måste tydligen, utan hänsyn till föreliggande

individuella hjälphehov, antalet av dem, som komma i åtnjutande av hjälp, begränsas

efter objektiva grunder. I sådant fall skulle man enligt kommissionens

uppfattning icke gärna kunna välja någon annan väg än att undersöka, vilket

eller vilka fack kunna förmodas äga de största utsikterna till självförsörjning

under nuvarande förhållanden. Under sådan förutsättning måste man säga sig,

att medan inom snart sagt alla av depressionen berörda näringsgrenar en stor del

av det produktiva arbete, som ännu är i gång, synes bedrivas som företagens

eget nödhjårsarbete, icke minst för att sammanhålla en yrkesskicklig arbetarstam,

omedelbart behov av nyproduktion endast torde föreligga beträffande byggnadsverksamheten

och jordbruket. En åtgärd av antydd restriktiv art skulle sålunda

bestå i att från det allmännas arbetslöshetshjälp avstänga byggnads- och grovarbetare,

vilka även genom själva naturen av sitt yrke under särskilt den varma

årstiden hava helt andra möjligheter att slå sig fram på egen hand än de egentliga

fabriks- och industriarbetarna. Härigenom skulle otvivelaktigt betydande

belopp kunna in besparas, alldenstund grov- och byggnadsarbetare för närvarande

torde utgöra 25 å 30 % av de arbetslösa i landet. Å andra sidan skulle avgränsningen

av nyssnänmda yrkeskategorier i praktiken stöta på avsevärda svårigheter.

Med ovanstående har kommissionen endast velat beröra en näraliggande

följd av den möjligheten, att anvisade medel icke skulle räcka till för förverkligandet

av kommissionens förut utvecklade hjälpprogram. Då detta i förhållande

till den faktiskt förefintliga arbetslösheten är hållet i det knappaste laget, nödgas

kommissionen fasthålla vid sitt förslag och får förty hemställa

att Herr Statsrådet måtte utverka statsmakternas bifall till att för arbetslöshetens

bekämpande måtte såsom förslagsanslag anvisas dels på tilläggstat för

innevarande år ett belopp av 31 miljoner kronor, dels ock på extra stat för år

1922 ett belopp av 5 miljoner kronor.

Såsom av arbetslöshetskommissionens skrivelse framgår, har den

fortgående försämringen av läget på arbetsmarknaden i vårt land föranlett

kommissionen att för den återstående delen av året beräkna en höjning

av antalet arbetslösa, som skulle omhändertagas med stöd av statsmedel,

från 20,000 till 30,000 samt i följd därav föreslå en väsentlig

ökning av motsvarande anslag. I likhet med kommissionen anser jag

den nuvarande svåra ställningen på arbetsmarknaden och än mera utsikterna

till dess fortvaro påkalla en förstärkning av den statliga beredskapen

för arbetslöshetens bekämpande utöver vad som ansågs erforderligt

vid avlåtande av propositionen nr 150 till innevarande riksdag. Men då

möjligheterna härtill hava sin ofrånkomliga begränsning i knappheten på

för ändamålet tillgängliga medel, måste den mest noggranna avvägning

äga rum mellan å ena sidan det antagliga hjälpbehovet samt å andra

sidan statens och kommunernas finansiella förmåga.

Mot arbetslöshetskommissionens uppskattning av det genomsnittliga

antalet med statsmedel hjälpta arbetslösa under den återstående delen

av året till 30,000 torde någon befogad anmärkning näppeligen kunna

Departe
mentschefen.

Hjälpbehovets

omfattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

göras. Snarast lärer, såsom kommissionen framhållit, detta antal få

anses snävt tilltaget i betraktande av att det faktiska antalet sålunda

bisträckta arbetslösa redan uppgår till nämnda siffra. Mot

kommissionens förslag att efter hand nedbringa antalet av de för närvarande

medelst direkta understöd hulpna 20,000 arbetslösa till 15,000

genom att i motsvarande mån bereda ökade arbetstillfällen vid offentliga

arbetsföretag skulle väl den anmärkningen kunna riktas, att, då

nödhjälpsarbetet ställer sig åtskilligt dyrare per individ än det direkta

understödjandet, utgifterna härigenom komma att bliva betydligt större för

staten, eller med andra ord, att de nu för bekämpande av arbetslösheten

avsedda summorna skulle förslå till ett långt större antal arbetslösa, om

hjälpen gåves i form av understöd. Detta må äga sin riktighet i kostnadshänseende,

men större vikt måste även under nuvarande abnorma

förhållanden läggas på de sociala synpunkterna. Genom erbjudande

och bedrivande av nödhjälpsarbeten prövas hjälpbehovet och arbetsvilligheten

hos de arbetslösa på ett helt annat och mera tillfredsställande

sätt än som kan ske vid det blotta beviljandet av understöd. Detta kan

dessutom under många månaders sysslolöshet lätDbliva moraliskt nedbrytande

för mottagarna. Till dessa understödets sociala olägenheter kommer

dess improduktiva karaktär, medan däremot nödhjälpsarbetena åstadkomma

verkliga och varaktiga värden av allmänt gagn trots de vanskligheter,

som vidlåda alla anordningar av här ifrågavarande beskaffenhet.

Strävandet att bereda de arbetslösa möjlighet att försörja sig genom eget

arbete har för den skull varit den ledande principen i den hittills förda

arbetslöshetspolitiken i Sverige, och härpå böra också enligt uttalanden i

riksdagens förut berörda skrivelse ansträngningarna alltjämt i första

hand inriktas.

Av nyss anförda skäl kan jag, som sagt, i huvudsak giva min anslutning

till arbetslöshetskommissionens hjälp program, i vad angår beräkningen

av antalet omhändertagna arbetslösa och deras fördelning mellan

statliga nödhjälpsarbeten och direkta understöd. Då fördelningen mellan

de båda olika hjälpformerna grundar sig på approximativa beräkningar,

torde det böra lämnas öppet för arbetslöshetskommissionen att närmare

anpassa användandet av den ena eller andra formen för hjälpåtgärderna

efter de skiftande förhållandena på olika orter. Och det sammanlagda

antalet statshulpna arbetslösa torde icke ovillkorligen vid varje tidpunkt

böra begränsas till 30,000. Detta antal är beräknat som ett genomsnitt

för den återstående delen av året, och det synes mig böra tagas

under övervägande att åtminstone under sommarmånaderna på sätt, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

9

jag längre fram skall beröra, minska detta medeltal för att stå desto

bättre rustad till instundande höst och vinter.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och den begränsning i

omfattningen av statens hjälpåtgärder, som därav påkallas, kan jag emellertid

icke i allo förorda kommissionens hemställan. Det av kommissionen

beräknade anslagsbeloppet skulle så hårt belasta budgeten, att en

nedprutning av detsamma torde vara oundgänglig. En sådan synes också

kunna verkställas, utan att det ifrågasatta antalet statshulpna arbetslösa

behöver minskas. På grund av den pågående depressionen hava nämligen

löner och priser, särskilt å livsmedel, under de sista månaderna nedgått

så avsevärt, att man torde kunna räkna med betydande besparingsmöjligheter

i förhållande till kommissionens kostnadsberäkning. Riksdagen

har också i sin förut berörda skrivelse fäst uppmärksamheten å

denna fråga samt under förutsättning av fortsatt stegring av penningens

köpkraft funnit anledning föreligga för Kungl. Maj:t att vidtaga en

däremot svarande reduktion av gällande nödhjälpslöner och understödsbelopp.

Härigenom skulle också undvikas, att lönerna på den öppna

arbetsmarknaden komme att, såsom här och där lär vara fallet, understiga

nödhjälpslönerna. Till följd av det inre samband, som inom den

nu tilllämpade arbetslöshetspolitiken bör förefinnas mellan nödhjälpslöner

och understödsbelopp, i det att de förra alltid böra te sig fördelaktigare

än de senare, måste en nedsättning av arbetslönerna följas av en jämkning

nedåt av understödsbeloppen, så att det lämpliga avståndet dem

emellan bibehålies. Till begränsning av medelsbehovet verkar ock den

omständigheten, att prisfallet förbilligat nödhjälpsarbetena därigenom, att

marketenterikostnaderna enligt uppgift kunnat nedbringas med ungefär V3.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde kunna beräknas en

genomsnittlig kostnad vid arbetsföretagen av 8 kronor och 50 öre per dag

och nödhjälpsarbetare (i stället för av kommissionen beräknade 10 kronor)

samt en genomsnittlig sänkning av statsbidraget till den direkta understödsverksamheten

med lh. Vidare synes den av kommissionen förutsatta

ökningen med 1 miljon kronor av statens kostnader till hyreshjälp

icke böra ifrågakomma med hänsyn dels till riksdagens uttalande, att statsbidrag

för detta ändamål endast bör lämnas i särskilt ömmande fall, och

dels till den omständigheten, att risken av vräkning torde komma att minskas

på grund av den allmänna depressionen. Då det slutligen icke för närvarande

torde vara nödvändigt att höja de på extra stat för 1922 beräknade

beloppen utöver deras i årets statsverksproposition ifrågasatta storlek,

sammanlagt 3 miljoner kronor, synes det av kommissionen äskade

totalbeloppet kunna nedbringas med i runt tal 9,5 miljoner kronor till

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 1 sand. 308 höft. (AV 362.) 2

Medels
behovet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 362.

26,5 miljoner kronor, varav 23,5 miljoner skulle äskas å tilläggsstat för år

1921 och 3 miljoner å extra stat för år 1922. Enär enligt riksdagens

omförmälda skrivelse av det redan beviljade anslaget å 11 miljoner kronor

ett belopp av 500,000 kronor är avsett att under senare delen av

innevarande år användas direkt till lindring av nöd bland personer, som

icke enligt gällande regler äro kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd,

samt behovet av sådan hjälp under förutsättning av depressionens

fortvaro torde komma att med samma styrka göra sig gällande

under förra hälften av 1922, särskilt under vintermånaderna, torde jämväl

av det för sistnämnda år nu ifrågasatta anslaget ett belopp av 500,000

kronor böra avses för nämnda ändamål.

En ytterligare anledning till den av mig förordade begränsningen

av kostnadsramen finner jag däri, att de i propositionen nr 158 ifrågasatta

kristidsarbetena inom de affärsdrivande verken i händelse av riksdagens

bifall torde komma att bereda sysselsättning åt ett icke oväsentligt

antal av sådana, som eljest måst bispringas på de vanliga hjälpvägarna.

Fråga om I detta sammanhang får jag, efter samråd med chefen för kom
arbetenPtiil

munikationsdepartementet, anmäla vissa uppkomna frågor om arbeten å

förbere- järnvägsbyggnader medelst anlitande av anslaget till arbetslöshetens bevis*!»

6an kämpande, vilka frågor ansetts vara av den vikt, att riksdagen bör bebyggnader.

redas tillfälle att uttala sin mening.

a) statsbana Med skrivelse den 1 april 1921 har länsstyrelsen i Norrbottens län

Nedwkaiu till kommunikationsdepartementet överlämnat en framställning av Nederkalix

järnvägskommitté, däri kommittén, på uppdrag av kommunalfullmäktige

i Nederkalix socken samt av nämnda sockens arbetslöshets-^ och

hjälpkommitté, anhållit, att arbeten omedelbart måtte igångsättas å en

bana från Morjärvs station å statsbanan Boden—Haparanda till Nederkalix

och därintill belägen lämplig hamn vid kusten. Till stöd för ansökningen

har framhållits, förutom betydelsen av ifrågavarande banbyggnad,

den omfattande arbetslöshet, som i dessa trakter dels redan inträtt

och dels vore att vänta på grund av driftinställelser inom ortens industrier.

Länsstyrelsen hemställer, att, därest ej statsfinansiella skäl eller

andra förhållanden resa hinder mot påbörjandet av ifrågavarande banbyggnad,

densamma snarast möjligt måtte komma till stånd.

Etiatanden. Till följd av särskilda remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits

av järnvägsstyrelsen den 28 april 1921, chefen för generalstaben den 2

maj 1921 och statens arbetslöshetskommission den 3 maj 1921.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

Järnvägsstyrelsen meddelar, att frågan om anläggande av en bana från

Morjärv till Nederkalix ännu icke vore, i det utredda skick, som, åtminstone under

normala förhållanden, skulle anses erforderligt, innan statsmakterna kunde fatta

beslut om banans byggande. Styrelsen framhåller emellertid, bland annat, att

banans betydelse vore så stor, att densamma förr eller senare måste komma till

stånd. Av hittills verkställda utredningar framginge, att för banan två alternativa

linjer vore utstakade, av vilka den ena (Kamlungelinjen) vore framdragen

öster om Kalix älv och den andra (Kosjärvlinjen) väster om älven. Kostnaderna

hade med 1919 års priser för de olika linjerna beräknats till 9,250,000 respektive

10,600,000 kronor, oberäknat kostnader dels för marklösen med mera, som förutsatts

skola bestridas av landstinget, dels ock för anordnande av lämplig hamn

vid banans slutpunkt, vilka kostnader ansetts i likhet med vad tidigare skett

böra bestridas av vederbörande kommuner. Om arbetsförhållandena i nu ifrågavarande

trakter kom me att gestalta sig så, att från statens sida åtgärder i större

omfattning måste vidtagas för att motverka följderna av arbetslösheten, och om

ej andra för orten mera omedelbart gagnande nödhjälpsarbeten kunde anordnas, •

förklarar sig styrelsen ej hava något att erinra emot, att åt de arbetslösa beredes

arbete med terrassering och nödiga vattengenomlopp för en framtida bana från

Morjärv till Nederkalix. Styrelsen förutsätter därvid, att dessförinnan valet

mellan de alternativa linjesträckorna efter ytterligare utredning hunnit ske samt

att landstinget på vanligt sätt åtagit sig kostnaden för markförvärv med mera.

Ett framtida beslut om banans byggande borde ej heller fattas, innan utfästelse

skett att vid banans slutpunkt utan kostnad för statsverket anordna lämplig hamn,

men syntes dylikt villkor ej kunna för närvarande uppställas, då frågan om hamnens

belägenhet med mera ännu ej vore klarlagd. Styrelsen anser vidare, att de

ifrågasatta arbetena borde betraktas såsom nödhjälpsarbeten och att arbetsförtjänsterna

borde rättas därefter ävensom att kostnaderna för arbetena icke borde påföras

statens järnvägars kapitalkonto, förrän och i den mån de bleve till nytta

tor statsbanorna. Först då en gång anslag komme att anvisas för banans fullbordande,

borde statens järnvägar påföras så stora kostnader för de redan utförda

arbetena, som motsvarades av värdet å dessa arbeten vid tidpunkten för deras

övertagande.

Chefen för generalstaben framhåller, att anläggandet av ifrågavarande järnvägsförbindelse

vore en av de viktigaste åtgärder, som kunde vidtagas lör att

stärka försvaret av Norrbottens östra gränstrakter, samt att av de ifrågasätta

linjerna Kosjärvslinjen vore ur försvarets synpunkt utan tvekan att föredraga.

Chefen för generalstaben har därför tillstyrkt, att de föreslagna nödhjälpsarbetena

snarast måtte igångsättas å denna linje.

Arbetslöshetskommissionen förordar livligt, att omförmälda arbeten igångsättas

i av järnvägsstyrelsen angiven omfattning under förutsättning, att vid desamma

komma att tillämpas de vid övriga statliga nödhjälpsarbeten gällande

arbets- och lönevillkor.

Enligt vad arbetslöshetskommissionen meddelat, kan arbetslöshet i Departcbetydande

utsträckning under de närmaste månaderna vara att befara men^he~

uti ifrågavarande del av Norrbottens län. Vid de stora sågverksanläggningarna

i trakterna kring Kalixälvens nedre lopp sysselsättas, enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

vad i handlingarna uppgives, under vanliga förhållanden omkring 1,200

eller vid vissa tider av året 2,000 arbetare, vilka pläga åtnjuta en arbetsförtjänst

av omkring 450,000 kronor i månaden. På grund av det

nuvarande läget inom sågverksindustrien har rörelsen vid vissa av dessa

anläggningar redan avstannat, och om konjunkturerna ej förändras i

gynnsam riktning, kunna driftsinställelserna taga en sådan omfattning,

att ett ingripande från statens sida till förhindrande av allmän nöd i

dessa trakter blir oundvikligt. Den lämpligaste formen för ett sådant

ingripande synes vara att genom nödhjälpsarbeten bereda så många arbetslösa

som möjligt sysselsättning.

Chefen för kommunikationsdepartementet har som sin åsikt uttalat,

att den ifrågasatta järnvägen Morjärv-Nederkalix otvivelaktigt i sinom tid

bör komma till stånd, om än byggandet av densamma tills vidare måst

anstå i avvaktan på fullbordandet av andra viktigare järnvägsförbindelser

i övre Norrland. Starka betänkligheter måste dock enligt sagda departementschefs

förmenande föreligga mot att under nu rådande statsfinansiella

förhållanden igångsätta arbeten på en ny järnväg, om vars trafikmöjligheter

och räntabilitet någon utredning ännu icke förelåge och till

vars fullbordande medel under de närmaste åren näppeligen syntes kunna

äskas av riksdagen, vartill komme, att dessa arbeten icke nu utan först

med banbyggnadens färdigställande kunde på något sätt nyttiggöras.

Nämnde departementschef ansåge det därför böra undersökas, huruvida

icke inom ifrågavarande trakter andra arbeten av större omfattning, såsom

vägbyggnader och dylikt, vilka kunde bliva för orten omedelbart gagnande,

lämpligen skulle kunna anordnas för avhjälpande av arbetslösheten.

Först om detta skulle visa sig omöjligt och om arbetslösheten toge eu

särdeles stor omfattning, ansåge han sig kunna tillstyrka, att arbetena

å banan Morjärv-Nederkalix nu igångsattes och i sådant fall endast sådana

arbeten, av beskaffenhet att ej taga skada, även om fullbordandet

av banbyggnaden komme att för eu längre tid undanskjutas. Vidare har

chefen för kommunikationsdepartementet framhållit, att för den händelse

omförmälda banbyggnadsarbeten ansåges böra påbörjas — vilket i allt

fall med hänsyn till de utredningar, som dessförinnan erfordrades, ej

kunde ske förrän efter några månader — frågan om banans sträckning

syntes kunna, sedan utredningarna härutinnan slutförts, överlämnas till

Kungl. Maj:ts avgörande, varjämte beträffande villkoren för banbyggnaden

borde gälla vad järnvägsstyrelsen därom föreslagit. I huvudsaklig

anslutning till vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt, har nämnde departementschef

vidare ansett, att kostnaderna för omförmälda arbeten, om de nu

skulle igångsättas såsom nödhjälpsarbeten för att först framdeles komma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

13

till nytta, endast i ringa mån borde belasta statens järnvägars kapitalkonto.

Huvudparten av kostnaderna borde därför bestridas från anslaget

för bekämpande av arbetslösheten och blott en mindre del avföras å det

särskilda anslaget till nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken.

Yad bemälde departementschef sålunda anfört anser jag mig böra

till alla delar biträda, och torde nödhjälpsarbeten till förberedande av

ifrågavarande banbyggnad alltså böra komma till stånd endast under de

förutsättningar och i den omfattning, som ovan angivits. Om förhållandena

skulle utveckla sig i sådan riktning, att dessa arbeten i enlighet

härmed måste till förhindrande av allmän nöd igångsättas, får detta

givetvis ej heller föregripa frågan om tiden för banans fullbordande i

vanlig ordning.

Vidare hava i särskilda till chefen för kommunikationsdepartementet b) Ostkustingivna

promemorior arbetslöshetskommissionen och ordföranden i den banans.

k. Ostkustbanekommittén ifrågasatt anordnande av vissa nödhjälpsarbeten

å Ostkustbanan.

Beträffande denna banbyggnad må endast erinras, att, sedan riksdagen

tidigare beviljat Ostkustbanans aktiebolag ett statslån å 3,000,000

kronor, vilket emellertid på grund av de för lånet uppställda villkor ej

kunnat av bolaget lyftas, 1920 års riksdag medgav vissa ändringar av

dessa villkor, i syfte att bolaget skulle kunna förfoga över lånebeloppet.

Bland de sålunda fastställda villkoren för lånet förekommer bland annat,

att detsamma endast får användas till bedrivande av arbeten å den del

av banan, som ligger emellan Sundsvall och Härnösand. Frågan om

sättet för fullföljandet av banbyggnaden i dess helhet och i samband

därmed stående förhållanden är, som bekant, föremål för utredning genom

förenämnda kommitté.

Ordföranden i arbetslöshetskommissionen har nu meddelat, att till följd av

depressionen inom sågverksindustrien större arbetslöshet uppstått inom sågverksdistrikten

utefter kusten mellan Gävle och Sundsvall, och att det vore att befara

att denna arbetslöshet komme att ökas. Antalet arbetslösa i dessa trakter kunde

icke för närvarande uppgivas, men torde uppgå till ett par tusental. Ostkustbanans

södra del mellan Gävle och Sundsvall genomlöpte de av arbetslösheten

drabbade sågverksdistrikten, vadan omfattande arbetstillfällen här erbjöde sig för

de arbetslösa. Ledningen för Ostkustbanan hade även förklarat sig villig att

med arbetslöshetskommissionen träffa avtal, enligt vilket kommissionen skulle

åtaga sig iitt såsom entreprenör på vissa villkor utföra terrasseringsarbeten på sådana

delar av banan, som vore lämpligt belägna i förhållande till de orter,

där större arbetslöshet rådde. Bland de föreslagna villkoren förekomme bland

annat, att överenskommen likvid för utfört arbete av banförvaltningen skulle

erläggas medelst räntebärande reverser, som skulle inlösas, då banans ekonomi

sådant medgåve.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition n:r 362.

Departe
ments
chefen.

Byggnads
arbetarnas
särställning.

Chefen för kommunikationsdepartementet har meddelat mig, att

han hyste mycket allvarliga betänkligheter mot att, innan statsmakterna

tagit slutlig ställning till frågan om vidare låneunderstöd för banbyggnaden,

nödhjälpsarbeten komme till stånd särskilt å den del av densamma,

som läge söder om Sundsvall, och alldeles särskilt i fråga om

linjen söder om Söderhamn. Nämnde departementschef har likväl ej

velat motsätta sig en dylik åtgärd — vars verksamhetskrets då givetvis

bör förläggas så nordligt som möjligt — under den förutsättningen, att

endast på detta sätt en omfattande arbetslöshet kunde bekämpas, och

under det uttryckligen uttalade villkoret, att anordnandet av ifrågavarande

nödhjälpsarbeten icke finge anses innebära något som helst

ståndpunkttagande till frågan, huruvida och i vilken omfattning ytterligare

låneunderstöd för banan kunde beviljas. Såväl här som ifråga

om Kalixbanan borde emellertid alla andra möjligheter att effektivt bekämpa

arbetslösheten, exempelvis genom vägarbeten, vara uttömda innan

banarbeten igångsattes.

För egen del biträder jag de synpunkter på frågan, som chefen

för kommunikationsdepartementet anlagt. Förhållandena kunna emellertid

komma att utveckla sig så, att alla tillgängliga arbetstillfällen måste

utnyttjas. Under sådana omständigheter låter det tänka sig, att jag,

om riksdagen ej häremot uttalar någon erinran, under den av chefen för

kommunikationsdepartementet angivna förutsättning kan se mig nödsakad

att tillstyrka Kungl. Maj:t att lämna arbetslöshetskommissionen bemyndigande

i nu förevarande avseende.

De rådande förhållandena å arbetsmarknaden göra det påkallat

att redan nu taga under övervägande de åtgärder, som — förutom den

redan ifrågasatta nedsättningen av arbetslöner och understöd för de av

staten bisprungna arbetslösa — kunna bliva erforderliga för att de anslagsbelopp,

som riksdagen ser sig i stånd att bevilja för arbetslöshetens

bekämpande, skola förslå till bispringande även av andra arbetslösa

än som nu beräknats. Jag vill då särskilt nämna den av arbetslöshetskommissionen

anvisade utvägen att begränsa antalet hjälpberättigade

efter vissa objektiva grunder före vidtagandet av den individuella

be bo vsprö vn in g, som ligger till grund för det offentliga bjälpförfarandet.

Främst skulle väl i så fall ifrågakomma att åtminstone under den varma

årstiden avstänga byggnadsarbetarna och möjligen vissa andra arbetarkategorier

från såväl nödhjälpsarbeten som direkt lämnade understöd.

En sådan åtgärd skulle förvisso, såsom kommissionen också fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

'' Kungl. Maj:ts proposition n:r 362.

15

håller, möta svårigheter vid det praktiska genomförandet. Men det synes

mig obestridligt, att arbetslöshetsproblemet för åtminstone byggnadsarbetarnas

vidkommande ter sig annorlunda än för arbetare inom andra

yrkesgrupper. Under det att arbetslösheten på andra områden beror på

svårigheterna att finna avsättning för arbetets produkter, framstår alltjämt

åstadkommandet av nya bostäder såsom en trängande angelägenhet. Visserligen

möta även inom byggnadsindustrien stora ekonomiska svårigheter,

vilka yttra sig däri, att man med den nuvarande avsevärda disproportionen

mellan byggnadskostnader och gängse hyror ej kan påräkna ensden mest måttliga

förräntning av kapital, som investeras i nybyggnadsföretag, särskilt

vad angår bostadsbyggen. Såtillvida måste dock byggnadsindustrien anses

befinna sig i ett förmånligare läge än andra industrigrenar som den

dels är oberörd av konkurrerande import och dels kan påräkna en alltjämt

intensiv efterfrågan på nyproducerade bostäder. Detta förhållandevis

gynnsamma läge för byggnadsindustrien skulle utan tvivel ytterligare

förbättras, därest en från alla synpunkter önskvärd revision av det sistlidet

år under högkonjunkturens inflytande och vid prisnivåns toppunkt

träffade löneavtalet kunde åstadkommas på överenskommelsens väg och

tillika en ändring vidtoges i den nu vanliga taktiken med ofta nog synnerligen

oskäliga blockader och strejker. Byggnadsarbetarna äga sålunda

större möjligheter än arbetarna inom flertalet andra fack att genom egna

åtgöranden medverka till ökande av arbetstillfällena. Framförallt bör emellertid

erinras, att byggnadsindustrien är föremål för en omfattande hjälpverksamhet

från det allmännas sida i syfte att främja dess ekonomiska

produktionsbetingelser. Om också denna hjälpverksamhet primärt varit

inriktad på att bringa nya bostäder till stånd, har den tillika den allra

största betydelse för arbetsförhållandena inom byggnadsfacket. Givet är

nämligen, att den byggnadsverksamhet, som genom dylika understöd

bringas till stånd, i stor utsträckning bereder arbetstillfällen, vilka eljest

icke skulle yppa sig.

Betydelsen av den statliga understödsverksamheten till främjande

av bostadsproduktionen förtjänar att något närmare klarläggas ur ifrågavarande

synpunkt. Till en början torde böra erinras om de medel, som

för ändamålet ställts till förfogande'' och som för närvarande äro av aktuell

betydelse för frågan. Riksdagen anvisade under förra året sammanlagt

40,5 miljoner kronor att utgå dels under vartdera av åren 1920

och 1921 med 15 miljoner kronor till bostadslån och dels under år 1920

med 4 och under innevarande år med 6,5 miljoner kronor till statsbidrag

för bostadsbyggande. Förra årets medel fördelades under november månad

i fjol och de byggen, som med hjälp därav kunna bringas till stånd,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

torde för närvarande till stor del vara under arbete. Enligt gällande

bestämmelser skola dessa byggnadsföretag vara fullbordade före innevarande

års utgång. De för innevarande år tillgängliga medlen torde kunna

disponeras under tidigare delen av den kommande hösten, och vederbörande

byggen skola^ enligt meddelade föreskrifter i regel vara fullbordade

senast vid nästa års utgång.

Då det gäller att uppskatta de arbetstillfällen, som med tillhjälp

av dessa anslag kunna beredas inom byggnadsfacket, är man givetvis i

någon mån hänvisad till en del ovissa antaganden. Det kan sålunda

tänkas, att medlen icke helt och hållet tagas i anspråk och att följaktligen

byggnadsföretag ej komma till stånd i den omfattning, som man

nu beräknar. Emellertid finnes, såsom i årets proposition i ämnet (nr

357) framhållits, anledning till förhoppning, att tillgängliga medel verkligen

skola komma till åsyftad användning.

Hittills hava statsunderstöd å sammanlagt 6,76 miljoner kronor i

lån och 1,79 miljoner kronor i bidrag blivit slutgiltigt beviljade. De företag,

som tillgodonjuta dessa understöd, beräknas uppföra bostadshus till

en sammanlagd kostnad av något över 24 miljoner kronor, d. v. s. inemot

det tredubbla beloppet av tillgodonjutna understöd. Om man utgår

ifrån, att denna proportion mellan understöd och byggnadskostnad

kan upprätthållas, skulle följaktligen med tillhjälp av de under år 1920

anvisade understödsmedlen (40,5 miljoner kronor) kunna produceras bostäder

för sammanlagt cirka 120 miljoner kronor. Denna produktion

skulle i huvudsak infalla under åren 1921 och 1922.

Jämväl må erinras, att riksdagen år 1920 anvisade två särskilda

reservationsanslag för åren 1920 och 1921 å sammanlagt 17,5 miljoner

kronor för uppförande av bostadshus åt tjänstemän vid postverket, telegrafverket

samt statens järnvägar och vattenfallsverk. Den byggnadsverksamhet,

som kan komma att bedrivas med tillhjälp av dessa anslag,

torde likaledes i huvudsak komma att infalla under åren 1921 och 1922.

Jag torde icke överskatta den andel av byggnadskostnaden, som

utgår såsom arbetslön på byggnadsplatserna, om jag anslår den till en

tredjedel eller sammanlagt för nu ifrågavarande statsunderstödda eller

enbart med statsmedel bedrivna byggnadsverksamhet till omkring 46 miljoner

kronor, d. v. s. i avrundade tal till 23 miljoner kronor under vartdera

av åren 1921 och 1922. De statsunderstöd, som lämnas till

främjande av bostadsproduktionen, motsvara ungefär de avlöningar,

som komma att utgå vid de byggnadsföretag, som genom understöden

bringas till stånd. Understöden utgå visserligen i främsta rummet till

egnahemsbyggnadsföretag, som delvis bedrivas av personer, vilka icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

17

direkt äro ätt hänföra till arbetare inom byggnadsfacket, men säkert torde

vara, att den väsentliga delen av hithörande löner tillgodokommer arbetare

inom byggnadsfacket.

Söker man uppskatta de arbetstillfällen, uttryckta i antalet sysselsatta

årsarbetare, som staten genom nu berörda anslag direkt eller indirekt

kan komma att bereda inom byggnadsfacket, erhåller man mellan

13- och 14,000, motsvarande fullt årsarbete för inemot 7,000 man under

vartdera av åren 1921 och 1922.

Av det anförda framgår, att staten genom sina uppoffringar för

bostadsproduktionens främjande bereder arbetstillfällen för arbetskraften

inom byggnadsfacket i betydande utsträckning. Någon motsvarande

hjälp till andra industrigrenar, inom vilka arbetslöshet råder, lämnas

icke. Skulle de belopp, som nu av riksdagen beviljas till arbetslöshetens

bekämpande, visa sig otillräckliga, lärer därför Kungl. Maj:t, såvida nu

framhållna synpunkter av riksdagen lämnas utan erinran, i första hand

böra taga under övervägande att bemyndiga arbetslöshetskommissionen

att avstänga byggnadsarbetarna från statens arbetslöshetshjälp. Härigenom

skulle otvivelaktigt avsevärda belopp kunna inbesparas under sommaren

för att komma till desto bättre användning under den instundande, med

förklarlig oro emotsedda vintern.

Möjligen kan också under någon del av året eu dylik åtgärd bliva

påkallad i fråga om vissa grovarbetare med hänsyn till den ökade tillgången

på arbetstillfällen inom jordbruket ävensom i fråga om en eller

annan grupp av nu icke särskilt nämnda säsongarbetare.

På grund av de ovissa framtidsutsikterna och möjligheten att

hjälpbehovet längre fram under året kan komma att stegras utöver nu

ifrågasatt omfattning har arbetslöshetskommissionen hemställt, att anslaget

för arbetslöshetens bekämpande skulle erhålla karaktären av rent förslagsanslag

utan begränsningen »högst». Av hänsyn till nödvändigheten

att budgeten göres så hållbar som under nuvarande förhållanden är möjligt

synes detta kommissionens förslag icke kunna förverkligas. De

23,5 miljoner kronor, om vilkas anvisande på tilläggsstat för innevarande

år framställning nu synes böra göras, torde däremot böra få karaktären

av reservationsanslag, på det att eventuella besparingar skola kunna stå

till förfogande jämväl under nästkommande år.

De belopp, som enligt vad jag anfört rörande medelsbehovet skulle

behöva nu äskas av riksdagen, eller 23,5 miljoner för år 1921 och 3

miljoner för år 1922, måste på grund av den nyss antydda möjligheten

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 308 höft. (Nr 362.) 3

Arbetslöshetsanslagets

natur

m. m.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 362.

att avskilja vissa kategorier av arbetslösa med dea största sannolikhet

visa sig tillräckliga för arbetslöshetens bekämpande enligt förut angivna

grunder. Jag kan dock givetvis icke förneka möjligheten av, att arbetslösheten

kan komma att ytterligare växa i sådan grad och förhållandena

i övrigt utveckla sig på sådant sätt, att därigenom de anslag, som nu

beviljas, bliva otillräckliga att fylla ens de mest trängande behoven under

tiden intill början av nästa lagtima riksdag. Skulle mot förmodan så

bliva händelsen, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att vidtaga de åtgärder,

som till mötande av en dylik utomordentlig situation må finnas påkallade.

Det synes mig kunna anbefallas, att de nu föreslagna anslagsbeloppen

skola liksom det redan beviljade anslaget å 11 miljoner kronor

bestridas av medel ur statsverkets rusdrycksmedelsfond. Jag har härom

samrått med chefen för finansdepartementet, vilken förklarat sig i princip

dela denna min uppfattning. Då emellertid, enligt vad sagda departementschef

tillika meddelat, utredning för närvarande pågår inom finansdepartementet

till utrönande av i vad mån och för vilka ändamål det

överhuvud synes kunna bliva fråga om att taga i ånspråk medel ur

nämnda fond, torde spörsmålet om sättet för medelsanskaffningen till

arbetslöshetens bekämpande lämpligen böra anstå för att senare på föredragning

av chefen för finansdepartementet upptagas i samband med

andra frågor om disposition av medel ur rusdrvcksmedelsfonden.

På grund av vad jag anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande

av nöd i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig nu angivna grunder anvisa utöver det förut beviljade

anslaget å 11 miljoner kronor dels på tilläggsstat

för år 1921 ett reservationsanslag å 23,5 miljoner kronor

och dels på extra stat för år 1922 ett förslagsan- ''

slag, högst, å 3 miljoner kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

_ Åke Karlholm.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

211535

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd jämte i ämne s. 11 i texten
  2. SU 1921:204 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten