Angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid förtullning från frihamn och frilager, m. m
1921-05-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:364, Angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid förtullning från frihamn och frilager, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.
1
Nr 364.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk förhöjning
i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid
förtullning från frihamn och frilager, m. m.; given Stockholms
slott den 20 maj 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
G. Malm.
Utdrag 1 av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj;t
Konungen ■i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1921.
N ärvar ande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Krångel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Malm, anförde:
I en den 29 nästlidna april dagtecknad proposition, nr 356, har
Kungl. Magt föreslagit riksdagen medgiva, att åtskilliga i gällande tulltaxa
för inkommande varor stadgade tullsatser finge från och med dag,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 310 höft. (Nr 364.) 1
2
Gener alt ullstyrelsens
utlåtande.
Ifrågasatt
böjning av
vissa tillläggstullar
vid förtullning
från frihamn
och
frilager.
Allmänna
synpunkter
beträffande
frågan, efter
vilken tullsats
tullrestitution
bör
beräknas.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 364.
som Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, tillsvidare intill dess annorlunda
förordnades, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas med vissa angivna.
procenttal. Såsom det vid berörda proposition fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag (sid. 76)
utvisar, anförde jag, vid föredragning inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande
ärende, bland annat, att, vid bifall till vad i ovannämnda proposition
föreslagits, vissa provisoriska ändringar syntes erforderliga såväl i bestämmelserna
angående förtullning från frihamn och frilager som ock
i § 13 av gällande tulltaxeförordning. Jag uttalade vidare, att det
vore min avsikt att, sedan generaltullstyrelsen avgivit yttrande i ämnet,
framdeles återkomma till ifrågavarande spörsmål.
Sedan generaltullstyrelsen därefter anbefallts att avgiva och till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de provisoriska ändringar, som
under nyss antydda förhållande kunde erfordras i förenämnda bestämmelser
ävensom tilläventyrs i andra i tullförfattningarna meddelade
stadgande:!, har styrelsen i ett under gårdagen inkommet utlåtande anfört
i huvudsak följande:
»Enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 20 december 1912 (nr 353) skall
beträffande åtskilliga varuslag tullavgiften förhöjas med visst belopp, då varan förtullas
från frihamn eller frilager. Beträffande de varor, för vilka i ovannämnda
proposition föreslagits höjda tullsatser, skall vid förtullning från frihamn och frilager
jämlikt nämnda kungörelse tullavgiften förhöjas för till följande rubriker
hänförliga varor, nämligen: nr 747, 839, 840—843, 850, 851, 928, 935, 942 och 949.
Tullsatserna å dessa varor hava i propositionen föreslagits skola förhöjas med 100
procent. Vid bifall till propositionen lära för de till berörda tolv tulltaxerubriker
hänförliga varor tilläggstullarna vid förtullning från frihamn och frilager böra höjas
med likaledes 100 procent. »
Beträffande därefter frågan angående provisoriska ändringar i § 13 mom. 1
och 2 tulltaxeförordningen tillåter styrelsen sig till en början erinra om, att kommerskollegium
och styrelsen i underdånig skrivelse den 8 februari 1911 i anledning
av Stockholms handelskammares förslag till bestämmelser i syfte att befrämja
transithandeln genom anordnande av »tullrestitutionsupplag» behandlat spörsmålet,
vilka bestämmelser borde, gälla med avseende å rätt till tullrestitution för sådana
fall, då tulltaxan ändras. Ämbetsverkens uttalande i denna fråga, vilket återfinnes å
sid. 28 i Eders Kungl. Maj:ts proposition den 22 mars 1912, nr 148, avser visserligen
blott ett slag av tullrestitution, men de synpunkter, som därvid framhållits,
lära böra, då ändringar av tulltaxan vidtagas, beaktas även i avseende å andra
slag av tullrestitution. Enligt § 9 i förordningen angående tullrestitution i vissa fall
vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912 (nr 355) hava bestämmelser
i berörda avseende av det innehåll, som av ämbetsverken föreslagits, blivit meddelade.
Sedermera hava i § 3 i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.
rörande kontrollen för beviljande av tullrestitution för viss återutförd råtobak den
30 juni 1916 (nr 275) bestämmelser meddelats för det fall, att tullavgift för varan
erlagts efter högre tullsats än som motsvarar vad som enligt § 2 i samma kungörelse
i allmänhet skall restitutionsvis utgå vid varans utförsel. Slutligen har i
§ 13 mom. 3 tulltaxeförordningen, sådant författningsrummet lyder enligt Eders
Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 augusti 1919 (nr 568), meddelats de ändrade bestämmelser
rörande tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl av råg och vete,
vilka påkallats av riksdagens beslut om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål.
I övrigt innehåller tulltaxeförordningen icke några bestämmelser med avseende
å rätt till tullrestitution i sådana fall, då tulltaxan ändras.
Föx‘evarande spörsmål har i omförmälda tre fall lösts på olika sätt. Bestämmelserna
i § 9 i förordningen den 13 december 1912 innebära, att beträffande vara,
som utförts, sedan beslut om höjning eller sänkning av tullsatsen för varan trätt i
kraft, endast den lägsta tullsats, som under två år närmast före varans utförsel
varit gällande, skall läggas till grund för beräkningen av tullrestitutionen. Stadgandet
i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen är av liknande innebörd, dock att i detta
fall tullrestitutionen skall tillgodonjutas efter den lägsta tullsats, som varit gällande
under de näst före varans utförsel förflutna sex månaderna. Bestämmelserna i § 3
i ovannämnda förordning den 30 juni 1916 avse åter att bereda tullrestitution efter
den högre tullsats, som tillämpats vid varans förtullning, och hava därvid särskilda
föreskrifter meddelats rörande den bevisning, som skall för sådant ändamål förebringas.
De skiljaktigheter, som i berörda tre fall föreligga, torde sammanhänga
med, i vad mån fordran på identitet mellan den in- och den utförda varan upprätthållits.
Med avseende å tullrestitutionen enligt förordningen den 13 december
1912 har kravet på identitet icke utsträckts så långt, att specifikt angivande av
den exporterade varans införseldag erfordras, utan är det tillfyllest, att vara av
samma slag och myckenhet som den exporterade införtullats inom viss tid före
utförseln. Enahanda är förhållandet beträffande tullrestitutionen för råg- och vetemjöl
enligt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen. Vad slutligen angår tullrestitutionen
enligt, ovanberörda förordning den 30 juni 1916 erfordras, för att restitutionen
skall få beräknas efter den tullsats, som tillämpats vid varans förtullning, utredning
om vilken dag varan förtullats. I sådana fall, då bevisning skall eller kan
åstadkommas angående tiden, då vara, fö)'' vilken tullrestitution vid utförsel må
åtnjutas, blivit förtullad, lärer det vara rättvist och billigt, att restitutionen beräknas
efter den tullsats, som vai'' gällande, då varan förtullades. I de fall åter, da
sådan bevisning icke föreskrivits och ej heller synes kunna åvägabringas, lärer till
grund för beräkningen av tullrestitutionen böra läggas den lägsta tullsats, som i
varje särskilt fall kan komma i fråga.»
Sedan styrelsen sålunda angivit de allmänna synpunkter, som
enligt styrelsens mening syntes böra beaktas vid bedömande av vilken
tullsats som, då tulltaxan ändrades, borde läggas till grund för lieräkningen
av tullrestitutionen, övergår styrelsen till att närmare behandla
de särskilda tullrestitutionsstadganden, som kunna beröras av de i propositionen
nr 356 föreslagna tullförhöjniugarna.
Tullrestitution
enligt
§ 13 inom. 1
tulltaxeförordningen.
Tullrestitution
enligt
§ 13 inom. 2
tulltaxeförordn
ingen.
Förslag till
ändrad ly.
delse av § 13
mom. 2 tulltaxeförordningen.
4 Kungl. Maj;ts proposition Nr 364.
I sådant avseende anför styrelsen följande:
»Vad först beträffar den tullrestitution, som omförmäles i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen,
är det allenast beträffande ylle-, linne- och bomullsvävnader, som
en höjning av dråbacksatserna skulle kunna ifrågakomma. Den i detta författningsrum
avsedda restitutionsrätten har emellertid på senare tid begagnats endast i
ringa omfattning. Av en å styrelsens kameralbyrå utai’betad härhos bifogad uppgift
å enligt förevarande författningsrum beviljade restitutioner för ylle-, linne- och
bomullsvävnader framgår, att beloppet av under åren 1908—1917 beviljade restitutioner
utgör 4,372 kronor 67 öre, samt att under åren 1918—1920 någon tullrestitution
icke beviljats. Vid sådant förhållande och då beträffande nu ifrågavarande
slag av tullrestitution,‘därför visserligen fordras identitet mellan den inoch
den utförda varan men däremot icke förutsattes, att råvaran införts under viss
tid före utförseln av exportvaran, det torde möta svårighet att åstadkomma erforderlig
bevisning rörande tiden för råvarans införsel, har styrelsen funnit sig icke
höra föreslå någon ändring i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen, särskilt som tullrestitution
i förevarande fall lärer kunna ifrågakomma med tillämpning av § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen.
Beträffande därefter den i § 13 mom. 2 omförmälda tullrestitutionen för
jutevävnad, därvid jämväl fordras identitet mellan den in- och den utförda varan,
har tullsatsen för denna vara, som är hänförlig till någon av rubrikerna 446 eller
447, i ovannämnda proposition föreslagits skola höjas med 100 procent. Icke
heller beträffande detta slag av tullrestitution kräves emellertid uppgift om tiden
för varans införsel. Rätten till tullrestitution kvarstår sålunda under obegränsad
tid efter införseln. För här ovan avsedd jutevävnad, som kan styrkas hava förtullats
efter högre tullsats än den nu gällande, anser emellertid styrelsen, i enlighet
med vad här ovan anförts, att tullrestitutionen bör beräknas efter en mot
tullförhöjningen svarande förhöjd dråbacksats. Då dråbacksatsen nu utgör 10 öre
för kilogram, skulle dråbacksatsen i sistnämnda fall således böra fastställas till 20
öre för kilogram. Med avseende å den bevisning, som bör föreligga rörande tiden
för varans införsel, torde det vara tillfyllest, att den under edlig förpliktelse avgivna
försäkran angående varans utländska ursprung, vars avlämnande föreskrivits
såsom villkor för restitutionsrättens åtnjutande, innehåller uppgift jämväl å dagen,
då varan angives till förtullning, samt huruvida sådan angivning skett från tulllager
eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om lägenheten, med vilken införseln
skett. Den högre dråbacksatsen synes böra tillämpas även beträffande jutevävnad,
som ur riket utförts någon tid, förslagsvis ett år, efter det tull förhöjningen å
jutevävnad föreslagits skola upphöra. I anslutning härtill har styrelsen utarbetat
bifogade förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen.»
Styrelsens förslag till ändrad
är följande:
»fi
lydelse aft sistnämnda författningsrum
13.
2. Då — — — medgivas.
Har tullavgift för jutevävnad, som i denna punkt avses, erlagts efter den
tullsats, som är gällande den 1 juli 1921, må restitutionen utgå med 20 öre för
5
Kung1. Maj:ts proposition Nr 364.
varje kilogram av vävnaden under iakttagande av vad här ovan stadgats samt
under villkor i övrigt, att förenämnda försäkran innehåller uppgift ej mindre om
dagen, då vävnaden angivits till förtullning, än även därom, huruvida angivning
skett'' från tullager eller direkte, och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,
med vilken införseln skett, samt att vävnaden angivits till utförsel före den 1
juli 1923.»
Styrelsen omförmäler härefter, att de föreslagna provisoriska tullförhöjningarna
givit styrelsen anledning till att undersöka, i vad mån
ändringar påkallades i bestämmelserna i § 12 och § 13 mom. 5 tulltaxoförordningen,
med avseende å vilka båda slag av tullrestitution
erfordras fullständig identitet mellan den in- och den utförda varan.
Härom uttalar sig styrelsen på följande sätt:
»Beträffande först den i § 12 omförmälda rätten till tullrestitution för materialier
och förnödenheter, som använts till nybyggnad, förbyggnad eller reparation å fartyg,
skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, är att märka, att det fartyg, till
vilket artiklarna använts, skall inom viss tid från deras angivning till förtullning
styrkas vara i fullfärdigt skick. Denna tid utgör enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse
den 19 juni 1917 (nr 372) numera fem år. Såsom villkor för tullrestitutionen
är vidare föreskrivet, bland annat, att den, som verkställt arbetet, skall till styrelsen
avlämna en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans biträden,
som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över myckenheten
och beskaffenheten av alla för fartyget använda olika artiklar, materialförlusten
vid arbetet här inberäknad, för vilka restitution av eller befrielse från tullavgift
sökes, jämte under samma förpliktelse avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av
utländskt ursprung och att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av
generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för desamma ställd, samt uppgift ej mindre
om dagen, då de angivits till förtullning, än även huruvida sådan angivning skett
från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall
jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett. Vid beviljande av tullrestitution
för nu ifrågavarande artiklar måste sålunda utredning föreligga angående tiden,
då artiklarna förtullats. Den uppgift, som i sådant avseende skall avlämnas till
styrelsen, har visserligen icke föreskrivits skola avgivas under edlig förpliktelse.
Med hänsyn till vikten av att värdet såsom bevismedel av en under edlig förpliktelse
avgiven försäkran icke förringas, bör emellertid enligt styrelsens mening fordran
på försäkran under sådan högtidlig form icke uppställas i andra fall än då särskilt
starka skäl därför föreligga. Därest i fråga om tullrestitution i förevarande fall tvekan
skulle föreligga beträffande den tullsats, som bör läggas till grund för restitutionen,
lärer det böra ankomma på restitutionssökanden att förebringa den ytterligare bevisning
angående tiden för varans införsel, som £iå finnas erforderlig, vid äventyr
att restitution icke beviljas med högre belopp än som motsvarar den lägsta tullsats,
som kan ifrågakomma, och ämnar styrelsen givetvis icke underlåta att bereda
Sökanden tillfälle att inkomma med bevisning härutinnan.
Tullrestitution
enligt
§ 12 t.ulltaxeförordningen.
6
Tullrestitution
enligt 6
33 mom. 5
tulltaxeförordningen.
Kungl. Majds proposition Nr 364.
Även med avseende å den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen omhandlade
rätten till tullrestitution, den s. k. industritullrestitutionen, gäller, att exportvara
skall hava inom viss tid efter råvarans angivning till förtullning utförts eller upplagts
å restitutionsupplag, vilken tid enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den
11 juni 1915 (nr 252) numera utgör två år. Enligt nådigt brev till styrelsen
den 21 maj 1920 har riksdagen emellertid bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i
särskilda fall medgiva, att den restitutionsrätt, som jämlikt förevarande författningsrum
medgivits vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, finge intill
nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången av år 1916 till
förtullning angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom
två år efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits å
restitutionsupplag. I övrigt ankommer det på Eders Kungl. Maj:t att vid medgivande
av dylik restitutionsrätt bestämma de närmare villkoren för rättighetens
tillgodonjutande. Därest det skulle visa sig nödvändigt att beträffande redan beviljade
medgivanden skärpa villkoren för restitutionsrätten, synas de föreskrifter,
som påkallas härav, kunna meddelas av Eders Kungl. Maj:t, utan att ändring av
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen behöver vidtagas. I ett den 30 september 1911
avgivet underdånigt utlåtande i anledning av aktiebolaget Fränkel & Eisners i
Göteborg underdåniga ansökning om rätt till tullrestitution enligt förevarande författningsrum
har styrelsen framhållit, att, även om genom den nya tulltaxan tullavgiften
för ett visst råmaterial till exportvara blivit förändrad, vare sig höjd eller
sänkt, detta icke torde innebära hinder för medgivande av restitutionsrätt enligt nu
ifrågavarande författningsrum, därest i enlighet med styrelsens förslag bland villkoren
för restitutionsrätten komme att ingå bestämmelse, att restitutionsansökning
skall innehålla uppgift om tiden, då råvaran blivit införd, och lägenheten, med vilken
införseln skett, samt denna uppgift, innan restitutionsansökning beviljas, kontrolleras
enligt inkommande tulljournalen och därvid fogade angivningsinlaga, som skall innehålla
uppgift om avsikten med råvarans införsel. Eders Kungl. Maj:ts å berörda
ansökning meddelade resolution den 17 november 1911 är avfattad i enlighet med
styrelsens hemställan, varav synes framgå, att den uppfattning, styrelsen i sagda utlåtande
uttalat rörande spörsmålet, vilka bestämmelser böra gälla beträffande rätt till
tullrestitution i sådana fall, då tulltaxan ändrats, vunnit Eders Kungl. Maj:ts gillande.
I underdånig skrivelse den 6 mars 1917 hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
sedermera avgivit förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,
enligt vilket förslag enahanda bestämmelser i fråga om tullrestitution i
sådana fall, då tulltaxan ändrats, skulle gälla, som, på sätt här ovan anförts, meddelats
i § 9 i förberörda förordning den 13 december 1912. I sammanhang härmed
hava ämbetsverken på anförda skäl förmält sig icke böra föreslå motsvarande
ändring i § 12 tulltaxeförordningen. Enligt beslut den 25 juni 1917 har Eders
Kungl. Maj:t emellertid funnit vad ämbetsverken sålunda föreslagit icke föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
Med avseende å nu upptagna förhållanden har styrelsen funnit sig icke böra
föreslå ändrad lydelse av vare sig § 12 eller § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.
Givetvis måste emellertid, därest de föreslagna tullförhöjningarna beslutas,
alldeles särskild uppmärksamhet ägnas åt handläggningen av ansökningar om restitution
på grund av nu ifrågavarande författningsrum, och ämnar styrelsen, i syfte
7
Kungl. Maj. ts proposition Nr 364.
att erforderlig bevisning skall i förekommande fall kunna åstadkommas rörande
tiden för råvaras införsel, anbefalla tullmyndigheterna att fästa vederbörande trafikanters
uppmärksamhet å angelägenheten därav att hålla vara, för vilken tullrestition
ifrågasättes och som förtullats efter förhöjd tullsats, på lämpligt sätt
avskild.»
I förevarande sammanhang upptager styrelsen till behandling
frågan, huruvida de föreslagna provisoriska tullförhöjningarna kunde
påkalla ändring i bestämmelserna i ovannämnda förordning den 13
december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av
utländsk vara, i vars § 9, såsom styrelsen ovan erinrat, meddelats bestämmelse
av innehåll, att beträffande vara, som utförts, sedan beslut
om höjning eller sänkning av tullsatsen för varan trätt i kraft, endast den
lägsta tullsats, som under två år närmast före varans utförsel varit
gällande, skall läggas till grund för beräkningen av tullrestitutionen.
Någon ändring i denna bestämmelse, varigenom skulle åstadkommas
rubbning i en av de principer, varpå restitutionsrätten enligt denna författning
är byggd, nämligen att identitet mellan import- och exportvaran
icke kräves i vidare mån, än att köpmännen-exportören skall hava
inom viss tid före utförseln införtullat vara av samma slag och kvantitet
som den exporterade varan, har styrelsen ansett sig icke böra
föreslå.
Slutligen fäster styrelsen uppmärksamheten på att, därest de föreslagna
tullförhöjningarna beslutas, ändring erfordras i de genom Kungl.
Maj:ts brev den 2 februari 1912 meddelade bestämmelserna angående
tullbehandling av med ångfärja eller järnväg inkommande vagnslastgods
— enligt dessa bestämmelser må i vissa fall varans bruttovikt utrönas
medelst vågning av hela vagnslasten å järnvägsvagnsvåg, under förutsättning
att varan icke drager högre tull än 5 kronor för 100 kilogram
— så till vida, att under samma bestämmelser böra inbegripas jämväl
de varor, för vilka genom tullförhöjningarna tullsatsen komme att utgöra
högst 10 kronor för 100 kilogram.
Styrelsens utlåtande utmynnar i följande hemställan:
»På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att, under förutsättning
att vad i ovanberörda proposition föreslagits av riksdagen bifalles, Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att de belopp, med vilka enligt gällande
bestämmelser tullavgifterna för varor, hänförliga till tulltaxerubrikerna 747, 839,
840, 841, 842, 843, 850, 851, 928, 935, 942 och 949, skola förhöjas vid förtullning
från frihamn eller- frilager, må från och med den dag, som av Eders Kungl. Maj:t
Tullrestitution
enligt
förordningen
den 13 december
1912,
den s. k.
kandelstullrestitutionen
-
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition iVr 864.
bestämmes, tillsvidare intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli
1922, förhöjas med 100 procent.
Därest Eders Kyngl. Maj:t skulle finna dråbacksatsen för jutevävnad böra,
på sätt ovan ifrågasatts, förhöjas till 20 öre för kilogram, hemställer styrelsen
tillika, att Eders Kungl. Maj:t täcktes under nyssnämnda förutsättning föreslå
riksdagen besluta ändrad lydelse av § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen i huvudsaklig
överensstämmelse med ovanberörda förslag, att tillämpas från och med den
1 juli 1921.»
Lika med generaltullstyrelsen anser jag riktigt, att, därest i överensstämmelse
med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 356 framlagda förslag
provisoriska förhöjningar av de allmänna tullsatserna i viss utsträckningkomma
till stånd, jämväl de särskilda tullavgifter, som i avseende å
åtskilliga av de i förberörda proposition avsedda varor skola, om varorna
äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag, upptagas vid
förtullning från frihamn och frilager, på motsvarande sätt förhöjas.
Under erinran att vid innevarande års riksdag vissa ändringar beslutats
i gällande bestämmelser rörande frihamns- och frilagersförtullning, vilka
ändringar emellertid icke beröra själva tullsatserna, tillstyrker jag alltså,
att framställning hos riksdagen nu göres om medgivande till att, i
händelse av bifall till vad i propositionen nr 356 föreslagits, förhöjningar
må i den utsträckning, som av generaltullstyrelsen förordats, vidtagas .
jämväl i de särskilda frihamns- och frilagerstullarna.
Jämväl därutinnan är jag ense med generaltullstyrelsen, att för
jutevävnad, som avses i § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen, tullrestitution
bör få, där vävnaden införtullats efter högre tullsats än den nu gällande,
beräknas efter en mot tullförhöjningen svarande förhöjd dråbacksats. Då
emellertid den i propositionen nr 356 föreslagna tullförhöjningen för jutevävnad
liksom för övriga varuslag uttryckligen angivits böra vara av provisorisk
karaktär, till giltighetstiden begränsad till högst den 1 juli 1922, synes
det mig icke påkallat att, såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt, i själva tulltaxeförordningen
införa bestämmelse om den förhöjda dråbacksatsen, utan
torde det enligt min mening vara lämpligare att meddela föreskrift härom
i särskild författning. För övrigt må mot det av generaltullstyrelsen
utarbetade förslaget till stadgande i ämnet anmärkas, att detsamma
erhållit en i förhållande till propositionen nr 356 alltför snäv avfattning;
det förutsätter sålunda ovillkorligen, att tullföfhöjningen träder i kraft
senast den 1 juli 1921 och. att någon nedsättning av tilläggstullen,
sedan den en gång bestämts till 100 procent av den gamla tullavgiften,
icke ifrågakomma-, medan däremot enligt propositionen Kungl. Maj:t
9
Kungl. Maj;ts proposition Nr 364.
skulle hava frihet att bestämma dagen för tullförhöjningens ikraftträdande
ävensom rätt och skyldighet att, när förhållandena därtill föranledde,
besluta sänkning av tilläggstullen. För undanröjande av berörda oegentligheter
och åstadkommande av full överensstämmelse mellan föreskrifterna
om tull och dråback synes mig stadgandet ifråga böra omformuleras
därhän, att — under de av generaltullstyrelsen föreslagna villkor,
mot vilka någon erinran icke torde vara att framställa — dråbacksatsen
för jutevävnad, som avses i § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen, må, där
tullavgift för varan erlagts efter en tullsats, högre än den i gällande
tulltaxa nu stadgade, förhöjas med enahanda procenttal, varmed den i
tulltaxan angivna tullsatsen för varan förhöjts.
Vad generaltullstyrelsens utlåtande i övrigt innehåller har icke
givit anledning till någon erinran från min sida. .
På grund av vad jag sålunda anfört och med tillkännagivande, att
jag framdeles, sedan riksdagen fattat beslut i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 356, har för avsikt att återkomma till frågan om ändring
av de i Kungl. Maj:ts brev den 2 februari 1912 meddelade bestämmelserna
angående tullbehandling av vissa slag av vagnslastgods, hemställer
jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, under förutsättning att nyssberörda proposition nr 356 vinner
riksdagens bifall, medgiva,
dels att de belopp, med vilka enligt gällande bestämmelser tullavgifterna
för varor, hänförliga till tulltaxerubrikerna 747, 839—843, 850,
851, 928, 935, 942 och 949, i vissa fall skola förhöjas” vid förtullning
från frihamn eller frilager, må från och med dag, som av Kungl. Maj:t
bestämmes, tillsvidare intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill
den 1 juli 1922, förhöjas med 100 procent,
dels ock att, där tullavgift för jutevävnad, som avses i § 13
mom. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor, erlagts efter
en tullsats, "högre än den i gällande tulltaxa nu stadgade, det i nyssberörda
författningsrum fastställda restitutionsbnlopp av 10 öre för varje
kilogram av vävnaden må förhöjas med enahanda procenttal, varmed
den i tulltaxan angivna tullsatsen för vävnaden förhöjts, under villkor,
dels att den försäkran, som enligt förenämnda författningsrum skall
avgivas vid varans angivning till återutförsel, innehåller uppgift ej
mindre om dagen, då densamma angivits till förtullning, än även därom,
huruvida angivning skett från tullager eller direkte, och i sistnämnda
fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, dels ock att
vävnaden angivits till utförsel före den 1 juli 1923.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 310 käft. (Nr 364.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Eduard Francke.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:401 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillag g stullar, som skola utgå vid förtull s. 1 i texten
- BevU 1921:51 Betänkande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillag g stullar, som skola utgå vid förtullning från fr s. 2 i texten