Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid förtullning från frihamn och frilager, m. m

1921-05-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:364, Angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid förtullning från frihamn och frilager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.

1

Nr 364.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk förhöjning

i vissa fall av de tillägg stullar, som skola utgå vid

förtullning från frihamn och frilager, m. m.; given Stockholms

slott den 20 maj 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

G. Malm.

Utdrag 1 av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj;t

Konungen ■i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1921.

N ärvar ande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Krångel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Malm, anförde:

I en den 29 nästlidna april dagtecknad proposition, nr 356, har

Kungl. Magt föreslagit riksdagen medgiva, att åtskilliga i gällande tulltaxa

för inkommande varor stadgade tullsatser finge från och med dag,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 310 höft. (Nr 364.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Gener alt ullstyrelsens

utlåtande.

Ifrågasatt

böjning av

vissa tillläggstullar

vid förtullning

från frihamn

och

frilager.

Allmänna

synpunkter

beträffande

frågan, efter

vilken tullsats

tullrestitution

bör

beräknas.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 364.

som Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, tillsvidare intill dess annorlunda

förordnades, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas med vissa angivna.

procenttal. Såsom det vid berörda proposition fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag (sid. 76)

utvisar, anförde jag, vid föredragning inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande

ärende, bland annat, att, vid bifall till vad i ovannämnda proposition

föreslagits, vissa provisoriska ändringar syntes erforderliga såväl i bestämmelserna

angående förtullning från frihamn och frilager som ock

i § 13 av gällande tulltaxeförordning. Jag uttalade vidare, att det

vore min avsikt att, sedan generaltullstyrelsen avgivit yttrande i ämnet,

framdeles återkomma till ifrågavarande spörsmål.

Sedan generaltullstyrelsen därefter anbefallts att avgiva och till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de provisoriska ändringar, som

under nyss antydda förhållande kunde erfordras i förenämnda bestämmelser

ävensom tilläventyrs i andra i tullförfattningarna meddelade

stadgande:!, har styrelsen i ett under gårdagen inkommet utlåtande anfört

i huvudsak följande:

»Enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 20 december 1912 (nr 353) skall

beträffande åtskilliga varuslag tullavgiften förhöjas med visst belopp, då varan förtullas

från frihamn eller frilager. Beträffande de varor, för vilka i ovannämnda

proposition föreslagits höjda tullsatser, skall vid förtullning från frihamn och frilager

jämlikt nämnda kungörelse tullavgiften förhöjas för till följande rubriker

hänförliga varor, nämligen: nr 747, 839, 840—843, 850, 851, 928, 935, 942 och 949.

Tullsatserna å dessa varor hava i propositionen föreslagits skola förhöjas med 100

procent. Vid bifall till propositionen lära för de till berörda tolv tulltaxerubriker

hänförliga varor tilläggstullarna vid förtullning från frihamn och frilager böra höjas

med likaledes 100 procent. »

Beträffande därefter frågan angående provisoriska ändringar i § 13 mom. 1

och 2 tulltaxeförordningen tillåter styrelsen sig till en början erinra om, att kommerskollegium

och styrelsen i underdånig skrivelse den 8 februari 1911 i anledning

av Stockholms handelskammares förslag till bestämmelser i syfte att befrämja

transithandeln genom anordnande av »tullrestitutionsupplag» behandlat spörsmålet,

vilka bestämmelser borde, gälla med avseende å rätt till tullrestitution för sådana

fall, då tulltaxan ändras. Ämbetsverkens uttalande i denna fråga, vilket återfinnes å

sid. 28 i Eders Kungl. Maj:ts proposition den 22 mars 1912, nr 148, avser visserligen

blott ett slag av tullrestitution, men de synpunkter, som därvid framhållits,

lära böra, då ändringar av tulltaxan vidtagas, beaktas även i avseende å andra

slag av tullrestitution. Enligt § 9 i förordningen angående tullrestitution i vissa fall

vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912 (nr 355) hava bestämmelser

i berörda avseende av det innehåll, som av ämbetsverken föreslagits, blivit meddelade.

Sedermera hava i § 3 i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.

rörande kontrollen för beviljande av tullrestitution för viss återutförd råtobak den

30 juni 1916 (nr 275) bestämmelser meddelats för det fall, att tullavgift för varan

erlagts efter högre tullsats än som motsvarar vad som enligt § 2 i samma kungörelse

i allmänhet skall restitutionsvis utgå vid varans utförsel. Slutligen har i

§ 13 mom. 3 tulltaxeförordningen, sådant författningsrummet lyder enligt Eders

Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 augusti 1919 (nr 568), meddelats de ändrade bestämmelser

rörande tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl av råg och vete,

vilka påkallats av riksdagens beslut om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål.

I övrigt innehåller tulltaxeförordningen icke några bestämmelser med avseende

å rätt till tullrestitution i sådana fall, då tulltaxan ändras.

Föx‘evarande spörsmål har i omförmälda tre fall lösts på olika sätt. Bestämmelserna

i § 9 i förordningen den 13 december 1912 innebära, att beträffande vara,

som utförts, sedan beslut om höjning eller sänkning av tullsatsen för varan trätt i

kraft, endast den lägsta tullsats, som under två år närmast före varans utförsel

varit gällande, skall läggas till grund för beräkningen av tullrestitutionen. Stadgandet

i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen är av liknande innebörd, dock att i detta

fall tullrestitutionen skall tillgodonjutas efter den lägsta tullsats, som varit gällande

under de näst före varans utförsel förflutna sex månaderna. Bestämmelserna i § 3

i ovannämnda förordning den 30 juni 1916 avse åter att bereda tullrestitution efter

den högre tullsats, som tillämpats vid varans förtullning, och hava därvid särskilda

föreskrifter meddelats rörande den bevisning, som skall för sådant ändamål förebringas.

De skiljaktigheter, som i berörda tre fall föreligga, torde sammanhänga

med, i vad mån fordran på identitet mellan den in- och den utförda varan upprätthållits.

Med avseende å tullrestitutionen enligt förordningen den 13 december

1912 har kravet på identitet icke utsträckts så långt, att specifikt angivande av

den exporterade varans införseldag erfordras, utan är det tillfyllest, att vara av

samma slag och myckenhet som den exporterade införtullats inom viss tid före

utförseln. Enahanda är förhållandet beträffande tullrestitutionen för råg- och vetemjöl

enligt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen. Vad slutligen angår tullrestitutionen

enligt, ovanberörda förordning den 30 juni 1916 erfordras, för att restitutionen

skall få beräknas efter den tullsats, som tillämpats vid varans förtullning, utredning

om vilken dag varan förtullats. I sådana fall, då bevisning skall eller kan

åstadkommas angående tiden, då vara, fö)'' vilken tullrestitution vid utförsel må

åtnjutas, blivit förtullad, lärer det vara rättvist och billigt, att restitutionen beräknas

efter den tullsats, som vai'' gällande, då varan förtullades. I de fall åter, da

sådan bevisning icke föreskrivits och ej heller synes kunna åvägabringas, lärer till

grund för beräkningen av tullrestitutionen böra läggas den lägsta tullsats, som i

varje särskilt fall kan komma i fråga.»

Sedan styrelsen sålunda angivit de allmänna synpunkter, som

enligt styrelsens mening syntes böra beaktas vid bedömande av vilken

tullsats som, då tulltaxan ändrades, borde läggas till grund för lieräkningen

av tullrestitutionen, övergår styrelsen till att närmare behandla

de särskilda tullrestitutionsstadganden, som kunna beröras av de i propositionen

nr 356 föreslagna tullförhöjniugarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tullrestitution

enligt

§ 13 inom. 1

tulltaxeförordningen.

Tullrestitution

enligt

§ 13 inom. 2

tulltaxeförordn

ingen.

Förslag till

ändrad ly.

delse av § 13

mom. 2 tulltaxeförordningen.

4 Kungl. Maj;ts proposition Nr 364.

I sådant avseende anför styrelsen följande:

»Vad först beträffar den tullrestitution, som omförmäles i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen,

är det allenast beträffande ylle-, linne- och bomullsvävnader, som

en höjning av dråbacksatserna skulle kunna ifrågakomma. Den i detta författningsrum

avsedda restitutionsrätten har emellertid på senare tid begagnats endast i

ringa omfattning. Av en å styrelsens kameralbyrå utai’betad härhos bifogad uppgift

å enligt förevarande författningsrum beviljade restitutioner för ylle-, linne- och

bomullsvävnader framgår, att beloppet av under åren 1908—1917 beviljade restitutioner

utgör 4,372 kronor 67 öre, samt att under åren 1918—1920 någon tullrestitution

icke beviljats. Vid sådant förhållande och då beträffande nu ifrågavarande

slag av tullrestitution,‘därför visserligen fordras identitet mellan den inoch

den utförda varan men däremot icke förutsattes, att råvaran införts under viss

tid före utförseln av exportvaran, det torde möta svårighet att åstadkomma erforderlig

bevisning rörande tiden för råvarans införsel, har styrelsen funnit sig icke

höra föreslå någon ändring i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen, särskilt som tullrestitution

i förevarande fall lärer kunna ifrågakomma med tillämpning av § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen.

Beträffande därefter den i § 13 mom. 2 omförmälda tullrestitutionen för

jutevävnad, därvid jämväl fordras identitet mellan den in- och den utförda varan,

har tullsatsen för denna vara, som är hänförlig till någon av rubrikerna 446 eller

447, i ovannämnda proposition föreslagits skola höjas med 100 procent. Icke

heller beträffande detta slag av tullrestitution kräves emellertid uppgift om tiden

för varans införsel. Rätten till tullrestitution kvarstår sålunda under obegränsad

tid efter införseln. För här ovan avsedd jutevävnad, som kan styrkas hava förtullats

efter högre tullsats än den nu gällande, anser emellertid styrelsen, i enlighet

med vad här ovan anförts, att tullrestitutionen bör beräknas efter en mot

tullförhöjningen svarande förhöjd dråbacksats. Då dråbacksatsen nu utgör 10 öre

för kilogram, skulle dråbacksatsen i sistnämnda fall således böra fastställas till 20

öre för kilogram. Med avseende å den bevisning, som bör föreligga rörande tiden

för varans införsel, torde det vara tillfyllest, att den under edlig förpliktelse avgivna

försäkran angående varans utländska ursprung, vars avlämnande föreskrivits

såsom villkor för restitutionsrättens åtnjutande, innehåller uppgift jämväl å dagen,

då varan angives till förtullning, samt huruvida sådan angivning skett från tulllager

eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om lägenheten, med vilken införseln

skett. Den högre dråbacksatsen synes böra tillämpas även beträffande jutevävnad,

som ur riket utförts någon tid, förslagsvis ett år, efter det tull förhöjningen å

jutevävnad föreslagits skola upphöra. I anslutning härtill har styrelsen utarbetat

bifogade förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen.»

Styrelsens förslag till ändrad

är följande:

»fi

lydelse aft sistnämnda författningsrum

13.

2. Då — — — medgivas.

Har tullavgift för jutevävnad, som i denna punkt avses, erlagts efter den

tullsats, som är gällande den 1 juli 1921, må restitutionen utgå med 20 öre för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts proposition Nr 364.

varje kilogram av vävnaden under iakttagande av vad här ovan stadgats samt

under villkor i övrigt, att förenämnda försäkran innehåller uppgift ej mindre om

dagen, då vävnaden angivits till förtullning, än även därom, huruvida angivning

skett'' från tullager eller direkte, och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,

med vilken införseln skett, samt att vävnaden angivits till utförsel före den 1

juli 1923.»

Styrelsen omförmäler härefter, att de föreslagna provisoriska tullförhöjningarna

givit styrelsen anledning till att undersöka, i vad mån

ändringar påkallades i bestämmelserna i § 12 och § 13 mom. 5 tulltaxoförordningen,

med avseende å vilka båda slag av tullrestitution

erfordras fullständig identitet mellan den in- och den utförda varan.

Härom uttalar sig styrelsen på följande sätt:

»Beträffande först den i § 12 omförmälda rätten till tullrestitution för materialier

och förnödenheter, som använts till nybyggnad, förbyggnad eller reparation å fartyg,

skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, är att märka, att det fartyg, till

vilket artiklarna använts, skall inom viss tid från deras angivning till förtullning

styrkas vara i fullfärdigt skick. Denna tid utgör enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse

den 19 juni 1917 (nr 372) numera fem år. Såsom villkor för tullrestitutionen

är vidare föreskrivet, bland annat, att den, som verkställt arbetet, skall till styrelsen

avlämna en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans biträden,

som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över myckenheten

och beskaffenheten av alla för fartyget använda olika artiklar, materialförlusten

vid arbetet här inberäknad, för vilka restitution av eller befrielse från tullavgift

sökes, jämte under samma förpliktelse avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av

utländskt ursprung och att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av

generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för desamma ställd, samt uppgift ej mindre

om dagen, då de angivits till förtullning, än även huruvida sådan angivning skett

från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall

jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett. Vid beviljande av tullrestitution

för nu ifrågavarande artiklar måste sålunda utredning föreligga angående tiden,

då artiklarna förtullats. Den uppgift, som i sådant avseende skall avlämnas till

styrelsen, har visserligen icke föreskrivits skola avgivas under edlig förpliktelse.

Med hänsyn till vikten av att värdet såsom bevismedel av en under edlig förpliktelse

avgiven försäkran icke förringas, bör emellertid enligt styrelsens mening fordran

på försäkran under sådan högtidlig form icke uppställas i andra fall än då särskilt

starka skäl därför föreligga. Därest i fråga om tullrestitution i förevarande fall tvekan

skulle föreligga beträffande den tullsats, som bör läggas till grund för restitutionen,

lärer det böra ankomma på restitutionssökanden att förebringa den ytterligare bevisning

angående tiden för varans införsel, som £iå finnas erforderlig, vid äventyr

att restitution icke beviljas med högre belopp än som motsvarar den lägsta tullsats,

som kan ifrågakomma, och ämnar styrelsen givetvis icke underlåta att bereda

Sökanden tillfälle att inkomma med bevisning härutinnan.

Tullrestitution

enligt

§ 12 t.ulltaxeförordningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tullrestitution

enligt 6

33 mom. 5

tulltaxeförordningen.

Kungl. Majds proposition Nr 364.

Även med avseende å den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen omhandlade

rätten till tullrestitution, den s. k. industritullrestitutionen, gäller, att exportvara

skall hava inom viss tid efter råvarans angivning till förtullning utförts eller upplagts

å restitutionsupplag, vilken tid enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den

11 juni 1915 (nr 252) numera utgör två år. Enligt nådigt brev till styrelsen

den 21 maj 1920 har riksdagen emellertid bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i

särskilda fall medgiva, att den restitutionsrätt, som jämlikt förevarande författningsrum

medgivits vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, finge intill

nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången av år 1916 till

förtullning angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom

två år efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits å

restitutionsupplag. I övrigt ankommer det på Eders Kungl. Maj:t att vid medgivande

av dylik restitutionsrätt bestämma de närmare villkoren för rättighetens

tillgodonjutande. Därest det skulle visa sig nödvändigt att beträffande redan beviljade

medgivanden skärpa villkoren för restitutionsrätten, synas de föreskrifter,

som påkallas härav, kunna meddelas av Eders Kungl. Maj:t, utan att ändring av

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen behöver vidtagas. I ett den 30 september 1911

avgivet underdånigt utlåtande i anledning av aktiebolaget Fränkel & Eisners i

Göteborg underdåniga ansökning om rätt till tullrestitution enligt förevarande författningsrum

har styrelsen framhållit, att, även om genom den nya tulltaxan tullavgiften

för ett visst råmaterial till exportvara blivit förändrad, vare sig höjd eller

sänkt, detta icke torde innebära hinder för medgivande av restitutionsrätt enligt nu

ifrågavarande författningsrum, därest i enlighet med styrelsens förslag bland villkoren

för restitutionsrätten komme att ingå bestämmelse, att restitutionsansökning

skall innehålla uppgift om tiden, då råvaran blivit införd, och lägenheten, med vilken

införseln skett, samt denna uppgift, innan restitutionsansökning beviljas, kontrolleras

enligt inkommande tulljournalen och därvid fogade angivningsinlaga, som skall innehålla

uppgift om avsikten med råvarans införsel. Eders Kungl. Maj:ts å berörda

ansökning meddelade resolution den 17 november 1911 är avfattad i enlighet med

styrelsens hemställan, varav synes framgå, att den uppfattning, styrelsen i sagda utlåtande

uttalat rörande spörsmålet, vilka bestämmelser böra gälla beträffande rätt till

tullrestitution i sådana fall, då tulltaxan ändrats, vunnit Eders Kungl. Maj:ts gillande.

I underdånig skrivelse den 6 mars 1917 hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

sedermera avgivit förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,

enligt vilket förslag enahanda bestämmelser i fråga om tullrestitution i

sådana fall, då tulltaxan ändrats, skulle gälla, som, på sätt här ovan anförts, meddelats

i § 9 i förberörda förordning den 13 december 1912. I sammanhang härmed

hava ämbetsverken på anförda skäl förmält sig icke böra föreslå motsvarande

ändring i § 12 tulltaxeförordningen. Enligt beslut den 25 juni 1917 har Eders

Kungl. Maj:t emellertid funnit vad ämbetsverken sålunda föreslagit icke föranleda

någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med avseende å nu upptagna förhållanden har styrelsen funnit sig icke böra

föreslå ändrad lydelse av vare sig § 12 eller § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.

Givetvis måste emellertid, därest de föreslagna tullförhöjningarna beslutas,

alldeles särskild uppmärksamhet ägnas åt handläggningen av ansökningar om restitution

på grund av nu ifrågavarande författningsrum, och ämnar styrelsen, i syfte

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 364.

att erforderlig bevisning skall i förekommande fall kunna åstadkommas rörande

tiden för råvaras införsel, anbefalla tullmyndigheterna att fästa vederbörande trafikanters

uppmärksamhet å angelägenheten därav att hålla vara, för vilken tullrestition

ifrågasättes och som förtullats efter förhöjd tullsats, på lämpligt sätt

avskild.»

I förevarande sammanhang upptager styrelsen till behandling

frågan, huruvida de föreslagna provisoriska tullförhöjningarna kunde

påkalla ändring i bestämmelserna i ovannämnda förordning den 13

december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

utländsk vara, i vars § 9, såsom styrelsen ovan erinrat, meddelats bestämmelse

av innehåll, att beträffande vara, som utförts, sedan beslut

om höjning eller sänkning av tullsatsen för varan trätt i kraft, endast den

lägsta tullsats, som under två år närmast före varans utförsel varit

gällande, skall läggas till grund för beräkningen av tullrestitutionen.

Någon ändring i denna bestämmelse, varigenom skulle åstadkommas

rubbning i en av de principer, varpå restitutionsrätten enligt denna författning

är byggd, nämligen att identitet mellan import- och exportvaran

icke kräves i vidare mån, än att köpmännen-exportören skall hava

inom viss tid före utförseln införtullat vara av samma slag och kvantitet

som den exporterade varan, har styrelsen ansett sig icke böra

föreslå.

Slutligen fäster styrelsen uppmärksamheten på att, därest de föreslagna

tullförhöjningarna beslutas, ändring erfordras i de genom Kungl.

Maj:ts brev den 2 februari 1912 meddelade bestämmelserna angående

tullbehandling av med ångfärja eller järnväg inkommande vagnslastgods

— enligt dessa bestämmelser må i vissa fall varans bruttovikt utrönas

medelst vågning av hela vagnslasten å järnvägsvagnsvåg, under förutsättning

att varan icke drager högre tull än 5 kronor för 100 kilogram

— så till vida, att under samma bestämmelser böra inbegripas jämväl

de varor, för vilka genom tullförhöjningarna tullsatsen komme att utgöra

högst 10 kronor för 100 kilogram.

Styrelsens utlåtande utmynnar i följande hemställan:

»På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att, under förutsättning

att vad i ovanberörda proposition föreslagits av riksdagen bifalles, Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att de belopp, med vilka enligt gällande

bestämmelser tullavgifterna för varor, hänförliga till tulltaxerubrikerna 747, 839,

840, 841, 842, 843, 850, 851, 928, 935, 942 och 949, skola förhöjas vid förtullning

från frihamn eller- frilager, må från och med den dag, som av Eders Kungl. Maj:t

Tullrestitution

enligt

förordningen

den 13 december

1912,

den s. k.

kandelstullrestitutionen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition iVr 864.

bestämmes, tillsvidare intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli

1922, förhöjas med 100 procent.

Därest Eders Kyngl. Maj:t skulle finna dråbacksatsen för jutevävnad böra,

på sätt ovan ifrågasatts, förhöjas till 20 öre för kilogram, hemställer styrelsen

tillika, att Eders Kungl. Maj:t täcktes under nyssnämnda förutsättning föreslå

riksdagen besluta ändrad lydelse av § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen i huvudsaklig

överensstämmelse med ovanberörda förslag, att tillämpas från och med den

1 juli 1921.»

Lika med generaltullstyrelsen anser jag riktigt, att, därest i överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 356 framlagda förslag

provisoriska förhöjningar av de allmänna tullsatserna i viss utsträckningkomma

till stånd, jämväl de särskilda tullavgifter, som i avseende å

åtskilliga av de i förberörda proposition avsedda varor skola, om varorna

äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag, upptagas vid

förtullning från frihamn och frilager, på motsvarande sätt förhöjas.

Under erinran att vid innevarande års riksdag vissa ändringar beslutats

i gällande bestämmelser rörande frihamns- och frilagersförtullning, vilka

ändringar emellertid icke beröra själva tullsatserna, tillstyrker jag alltså,

att framställning hos riksdagen nu göres om medgivande till att, i

händelse av bifall till vad i propositionen nr 356 föreslagits, förhöjningar

må i den utsträckning, som av generaltullstyrelsen förordats, vidtagas .

jämväl i de särskilda frihamns- och frilagerstullarna.

Jämväl därutinnan är jag ense med generaltullstyrelsen, att för

jutevävnad, som avses i § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen, tullrestitution

bör få, där vävnaden införtullats efter högre tullsats än den nu gällande,

beräknas efter en mot tullförhöjningen svarande förhöjd dråbacksats. Då

emellertid den i propositionen nr 356 föreslagna tullförhöjningen för jutevävnad

liksom för övriga varuslag uttryckligen angivits böra vara av provisorisk

karaktär, till giltighetstiden begränsad till högst den 1 juli 1922, synes

det mig icke påkallat att, såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt, i själva tulltaxeförordningen

införa bestämmelse om den förhöjda dråbacksatsen, utan

torde det enligt min mening vara lämpligare att meddela föreskrift härom

i särskild författning. För övrigt må mot det av generaltullstyrelsen

utarbetade förslaget till stadgande i ämnet anmärkas, att detsamma

erhållit en i förhållande till propositionen nr 356 alltför snäv avfattning;

det förutsätter sålunda ovillkorligen, att tullföfhöjningen träder i kraft

senast den 1 juli 1921 och. att någon nedsättning av tilläggstullen,

sedan den en gång bestämts till 100 procent av den gamla tullavgiften,

icke ifrågakomma-, medan däremot enligt propositionen Kungl. Maj:t

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj;ts proposition Nr 364.

skulle hava frihet att bestämma dagen för tullförhöjningens ikraftträdande

ävensom rätt och skyldighet att, när förhållandena därtill föranledde,

besluta sänkning av tilläggstullen. För undanröjande av berörda oegentligheter

och åstadkommande av full överensstämmelse mellan föreskrifterna

om tull och dråback synes mig stadgandet ifråga böra omformuleras

därhän, att — under de av generaltullstyrelsen föreslagna villkor,

mot vilka någon erinran icke torde vara att framställa — dråbacksatsen

för jutevävnad, som avses i § 13 mom. 2 tulltaxeförordningen, må, där

tullavgift för varan erlagts efter en tullsats, högre än den i gällande

tulltaxa nu stadgade, förhöjas med enahanda procenttal, varmed den i

tulltaxan angivna tullsatsen för varan förhöjts.

Vad generaltullstyrelsens utlåtande i övrigt innehåller har icke

givit anledning till någon erinran från min sida. .

På grund av vad jag sålunda anfört och med tillkännagivande, att

jag framdeles, sedan riksdagen fattat beslut i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 356, har för avsikt att återkomma till frågan om ändring

av de i Kungl. Maj:ts brev den 2 februari 1912 meddelade bestämmelserna

angående tullbehandling av vissa slag av vagnslastgods, hemställer

jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, under förutsättning att nyssberörda proposition nr 356 vinner

riksdagens bifall, medgiva,

dels att de belopp, med vilka enligt gällande bestämmelser tullavgifterna

för varor, hänförliga till tulltaxerubrikerna 747, 839—843, 850,

851, 928, 935, 942 och 949, i vissa fall skola förhöjas” vid förtullning

från frihamn eller frilager, må från och med dag, som av Kungl. Maj:t

bestämmes, tillsvidare intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill

den 1 juli 1922, förhöjas med 100 procent,

dels ock att, där tullavgift för jutevävnad, som avses i § 13

mom. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor, erlagts efter

en tullsats, "högre än den i gällande tulltaxa nu stadgade, det i nyssberörda

författningsrum fastställda restitutionsbnlopp av 10 öre för varje

kilogram av vävnaden må förhöjas med enahanda procenttal, varmed

den i tulltaxan angivna tullsatsen för vävnaden förhöjts, under villkor,

dels att den försäkran, som enligt förenämnda författningsrum skall

avgivas vid varans angivning till återutförsel, innehåller uppgift ej

mindre om dagen, då densamma angivits till förtullning, än även därom,

huruvida angivning skett från tullager eller direkte, och i sistnämnda

fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, dels ock att

vävnaden angivits till utförsel före den 1 juli 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 310 käft. (Nr 364.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eduard Francke.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:401 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillag g stullar, som skola utgå vid förtull s. 1 i texten
  2. BevU 1921:51 Betänkande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning i vissa fall av de tillag g stullar, som skola utgå vid förtullning från fr s. 2 i texten