Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skatt å kaffe

1921-01-21 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:43, Med förslag till förordning om skatt å kaffe

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skatt å kaffe; given Stockholms slott den 21 januari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till förordning om skatt å kaffe.

GUSTAF.

H. S. Tamm.

:Mi. Bihang till riksdagens protokoll 1921

1 samt. 35 höft. (Nr 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition Nr 43.

Förslag

till

Förordning om skatt å kaffe.

Härigenom förordnas som följer: ’

1 §•

För kaffe, som den 10 februari 1921 kl. 6 f. m. finnes i riket, skall,,

med de undantag nedan sägs, till staten erläggas skatt efter bestämmelserna

i denna förorduing.

Skatt skall ej erläggas för sådant vid nämnda tid till tullinlandet

infört kaffe, för vilket tullfrihet åtnjutits, ej heller för sådant den 12

januari 1921 dit icke infört kaffe, för vilket vid införseln tull skall

beräknas eller tullfrihet åtnjutas enligt därom från och med den 10

februari 1921 gällande bestämmelser.

2 §.

Skattskyldighet enligt denna förordning åligger den, som vid den

i 1 § angivna tid är ägare till kaffet;

dock att, där denne enligt tidigare träffat avtal är skyldig att efter

nämnda tid, men före utgången av år 1 vt21, till annan inom riket leverera

kaffe, till myckenhet överstigande tjugo kilogram, han skall vara fri från

skattskyldighet, i den mån leveransen fullgöres, och skattskyldigheten för

vad som levererats i stället åligga den, till vilken leveransen skett;

åligger jämväl denne leveransskyldighet, som nu sagts, skall skattskyldigheten

på enahanda sätt beräknas för hans köpare, o. s. v.

Skaf''skyldighet äger ej rum, där den myckenhet kaffe, för vilken

sådan skyldighet eljest skolat enligt nu angivna grunder åligga någon,

icke överstiger 20 kilogram; dock att, där inom samma hushåll Hera

åro ägare till kaffe, skattskyldighet åligger dem, om vad de sammanlagt

äga överstiger 20 kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43

3

3 §■

Skatt, som i 1 § sägs, utgår med 60 öre per kilogram för obränt

kaffe och med 72 öre per kilogram för bränt eller rostat kaffe, vare

sig malet eller omalet.

År kaffe blandat med annan vara, skall skatten utgå med belopp,

som svarar mot den myckenhet, varmed kaffe ingår i blandningen.

För del av kilogram beräknas ej skatt.

4 §•

1 mom. För bestämmande av den myckenhet kaffe, för vilken

skatt skall av skattskyldig erläggas, åligger det, med de undantag nedan

sägs, envar, som vid den i 1 § angivna tid äger eller för annans räkning

innehar kaffe, så ock den, till vilken kaffe skall enligt 2 § levereras, att

avgiva deklaration.

Ifråga om kafle under transport skola avsändare och mottagare

anses såsom innehavare.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete, och skall den

uppgiftspliktige däri angiva

a) den myckenhet kaffe, han ägde vid den i 1 § angivna tid, den

plats och ort, där kaffet då förvarades, samt, om kaffet var under transport,

mottagarens och, om det eljest innehades av annan än ägaren,

innehavarens nämn och bostad;

b) den myckenhet kaffe, för vilken skattskyldighet jämlikt 2 § kan

komma att åligga honom, oaktat han ej är ägare därav, samt den leveranspliktiges

namn och bostad;

c) den myckenhet kaffe, för vilken han förmenar annan böra

enligt sistnämnda paragraf i hans ställe erlägga skatt, ävensom dennes

namn och bostad; samt

d) den myckenhet kaffe, som vid den i 1 § angivna tid för annans

räkning av honom innehades eller till honom försänts, men icke framkommit,

ävensom ägarens namn och bostad.

2 mom. Deklaration skall åtföljas av uppgift, särskilt för varje

enligt 1 mom. c) namngiven person, upptagande dennes namn och bostad,

den myckenhet, som skall till honom levereras, den utfästelse, på vilken

leveransskyldigheten grundas, och tiden då den skall fullgöras; skolande

uppgiften vara försedd med den uppgiftsskyldiges namnunderskrift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition Nr 43.

3 mom. I fråga om kaffe, för vilket på grund av stadgande i 1

eller 2 § skattskyldighet ej äger rum, vare ägaren till kaffet, så ock

den, till vilken kaffet skall enligt 2 § levereras, fri från skyldighet att

avgiva deklaration.

5 §•

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i

denna förordning sägs, åligge för omyndig förmyndaren, för sådan frånvarande,

för vilken god man av domstol förordnats, gode mannen beträffande

vad han har under sin förvaltning samt för oskiftat stärbhus

den, som sitter i boet, evad han är delägare eller syssloman, eller, om

stärbhuset skiftats, den som vid tiden för skiftet suttit i boet.

För annan än enskild person och oskiftat stärbhus åligge uppgiftsskyldigheten

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

6 §•

För deklarationer och uppgifter, som i 4 § omförmälas, användas

blanketter enligt formulär, som av Konungen fastställas. Sådana blanketter

skola i Stockholm genom överståthällarämbetets, i övriga städer

genom magistratens eller stad sstyrelsens och å landet genom landsfiskalens

försorg på begäran kostnadsfritt tillhandahållas de uppgiftspliktiga.

7 §•

Deklarationerna med därtill hörande uppgifter skola senast den

15 februari 192 L avlämnas i Stockholm till överståthållarämbetet, i

övriga städer till magistraten eller stadsstyrelsen och på landet till

vederbörande landsfiskal.

Deklaration och uppgift skola avgivas till myndigheten i den ort,

där den uppgiftspliktige eller i fall, som i 5 § sägs, den, för vilken

deklarationen avgives, författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven

eller, om han är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller i fall, som i 5 § andra stycket sägs, i den ort, där vederbörande

styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman eller ombud

är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i den ort, där

det med deklarationen avsedda kaffet huvudsakligen förvaras.

Det åligger myndighet, som nu sagts, att efter hand, som deklarationer

och uppgifter sålunda inkomma, ofördröjligen ej mindre verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

ställa utdrag ur deklarationerna i vad de angå kaffe, som någon uppgivit

sig innehava för annans räkning eller uppgivit vara under transport,

än även översända såväl utdragen som nämnda enligt 4 § 2 mom.

avgivna uppgifter till myndigheten i den ort, där enligt vad ovan

sägs den uppgivne ägaren eller leveransemottagaren skolat avgiva

deklaration.

8 §•

1 mom. Inkommer uppgift eller utdrag, som i 7 § sista stycket

sägs, men har den, som i uppgiften eller utdraget avses, icke avgivit

deklaration, eller har han i avgiven deklaration icke uppgivit, att den i

uppgiften eller utdraget angivna myckenheten kaffe ägts av honom eller

skolat till honom i uppgiven ordning levereras, skall han av den i

nämnda paragraf om förmälda myndighet föreläggas att inkomma med

fullständig deklaration innefattande upplysning, huruvida och i vad mån

uppgiftens eller utdragets innehåll är riktigt.

2 mom. Det åligger ovannämnda myndigheter att även i övrigt

övervaka, att uppgifter inkomma från alla uppgiftsskyldiga, och att avgivna

uppgifter äro fullständiga och riktiga, börande därvid särskilt

tillses, att en var, som idkar handel med kaffe eller eljest för rörelse,

som av honom bedrives, använder dylik vara, fullgjort den honom

åliggande deklarationsskyldighet. Den, som icke avgivit deklaration,

men kan antagas äga eller innehava förråd av kaffe eller vara berättigad

till leverans därav, eller som avgivit ofullständig deklaration, må

föreläggas att inom viss tid till myndigheten inkomma med deklaration

eller med skriftlig uppgift i ett eller flera av de i 4 § angivna

hänseenden.

3 mom. Föreläggande, som ovan sägs, skall tillsändas den uppgiftspliktige

i rekommenderat brev med allmänna posten eller, där så

finnes nödigt, tillställas honom mot bevis och skall innehålla underrättelse

om den påföljd, som underlåtenhet att ställa sig föreläggandet till efterrättelse

enligt 18 § medför.

9 §.

Har, sedan någon, på sätt i 4 eller 8 § sägs, medgivit riktigheten

av uppgift, som i 4 § 1 mom. c) och 2 mom. omförmäles, det med

uppgiften avsedda leveransavtal beträffiinde viss myckenhet hävts, vare

han, där han vill vinna befrielse från skyldighet att för den myckenhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

erlägga skatt enligt denna förordning, skyldig att avgiva skriftlig deklaration

om det inträffade förhållandet.

Sådan deklaration skall avlämnas i den ordning 7 § stadgar, om

det sker före den 15 juni 1921, men eljest till den i 11 § omför malda

myndighet.

10 §.

På grund av de jämlikt 4, 7, 8 och 9 §§ inkomna handlingar

skall den i 7 § omförmälda myndighet upprätta längd, särskilt för

varje kommun, över dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgift

eljest inkommit, börande denna längd för varje däri upptagen person

innehålla anteckning om de uppgifter, som rörande honom lämnats i de

uti 4 § 1 mom. angivna hänseenden.

Längden med därtill hörande deklarationer och övriga handlingar

skall, utom för Stockholm, under senare hälften av juni månad 1921

översändas till vederbörande länsstyrelse, som granskar och fullständigar

densamma.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen i den ordning 8 §

stadgar infordra felande uppgifter.

11 §■

Med ledning av de i 9 och 10 §§ omförmälda handlingar fastställer

länsstyrelsen den myckenhet kaffe av varje slag, för vilkeu envar, som

uppförts i längden, skall erlägga skatt enligt denna förorduing, och

skall anteckning därom göras i längden.

Vid fastställande, som nu sagts, skall iakttagas, att skattskyldighet

ej må påföras någon för myckenhet, som han icke uppgivit sig hava

ägt vid den i 1 § angivna tid, såvida ej dels ägaren i den ordning 4 §

1 mom. c) angiver framställt yrkande därom under uppgift, att han på

sätt i 2 § sägs vore skyldig till annan leverera nämnda myckenhet, dels

ock den, till vilken leveransen uppgivits skola ske, i den ordning 4

eller 8 § stadgar, medgivit uppgiftens riktighet och vid tiden för

skattskyldighetens fastställande icke inkommit med deklaration, som i

9 § sägs.

Finner länsstyrelsen i fall, som i andra stycket avses, annan än

ägaren ej kunna åläggas skattskyldighet, skall meddelande därom, där

ägarens skattskyldighet skall av annan länsstyrelse fastställas, ofördröjligen

översändas till sistnämnda myndighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 43. 7

12 §.

Sedan på sätt i 11 § sägs de myckenheter kafle, för vilka skatt

skall erläggas, fastställts, skall, så snart ske kan, i fråga om en var

skattskyldig ej mindre i längden antecknas det sammanlagda skattebelopp,

som enligt 3 § belöper å den honom påförda myckenhet, än

även till honom i rekommenderat brev med allmänna posten översändas

utdrag av längden i vad den honom angår tillika med underrättelse om

tid och sätt för skattens erläggande samt vad den skattskyldige har att

iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut.

13 §.

1 mom. Har någon i deklaration eller uppgift, som enligt denna

förordning avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig

underlåtit avlämna deklaration eller uppgift, där sådant ålegat honom,

och hnr därav föranletts, att skatt icke blivit honom påförd eller blivit

påförd till för lågt belopp, skall särskild skatt påföras den skattskyldige

till belopp, som han genom berörda förfarande undandragit sig.

Sådan efterbeskattning må icke ske senare än fem år efter det år,

då skatt rätb ligen bort påföras, och verkställes av vederbörande länsstyrelse,

därvid anteckning sker i särskild längd.

2 mom. Vad i 1 mom. är för där avsett fall stadgat skall äga

motsvarande tillämpning, där deklaration, som i 9 § omförmäles, inkommit,

efter det skattskyldigheten för den med deklarationen avsedda

myckenhet kaffe jämlikt 11 § fastställts.

3 mom. Har den skattskyldige avlidit, gäller i fråga om påföring

av skritt enligt denna paragraf vad i 22 § förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt för motsvarande fall stadgas.

14 §•

1 mom. Över länsstyrelses beslut, varigenom skatt blivit någon

påförd, må av vederbörande skattskyldig besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande

avfordrats, ingivas eller, på klagandens eget äventyr, i betalt

brev med allmänna posten insändas till länsstyrelsen i det län, där skatten

påförts, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda till prövning

upptagna; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till länsstyrelsen ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds preposition Nr 43.

för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före

utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären

av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse

för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden i vad den klagande

angår samt, där besvären avse frihet från skatt för kaffe, som i 4 § 1

mom. c) avses, förklaring över besvären från vederbörande infordrats,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

3 mom. Om någon av kammarrätten befrias från skatt på den

grund, att annan person bort uppföras till utgörande av densamma, må

kammarrätten efter vederbörandes hörande överflytta skattskyldigheten

å denne.

15 §.

Finnes vid efterbeskattning, som i 13 § sägs, annan förut hava påförts

skatt i den skattskyldiges ställe, skall vederbörande myndighets

beslut om efterbeskattningen delgivas den, vilken skatt sålunda oriktigt

påförts. Har skatten av honom redan erlagts, må han hos den myndighet,

som beslutat om efterbeskattningen, göra ansökan om rätt att i

den ordning, som är för restitution av kronoutskylder stadgad, återbekomma

vad han för mycket erlagt.

Har till framställning av exportvara använts kaffe, för vilket

restitution jämväl av erlagd tull ifrågasättes, må den för det använda

kaffet bevisligen erlagda skatt av generaltullstyrelsen restituera» under

iakttagande av de villkor, som i och för återbekommande av vid införseln

erlagd tullavgift finnas omförmälda i § 13 mom. 5 av tulltaxeförordningen;

ägande styrelsen av tullmedlen utbetala restitutionsbeloppet,

vilket sedermera skall av statskontoret på rekvisition tullverket gottgöras.

16 §.

Granskning av de enligt denna förordning avgivna deklarationer

må ej ske av annan än de i 7 och 10 §§ omförmälda myndigheter.

Deklaration skall tillhandahållas de ämbete- och tjänstemän, vilka i och

för sin befattning böra erhålla del därav. 1 övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig, utan att den uppgiftsskyldige skriftligen

medgivit deklarationens offentliggörande; dock att deklarationer må,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 43. 9

på sätt Konungen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till

ämbetsmyndighet, åt vilken Konungen uppdrager utförandet av sådan

bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill

utgången av år 1926, varefter deklarationerna skola förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration gälle även beträffande annan

uppgift, som det jämlikt denna förordning ålegat skattskyldig avlämna.

§•

1 mom. Ämbets- eller tjänsteman, vilken på grund av sin befattning

med ärende, som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration

eller uppgift, s>m där omförmäles, må ej i vidare mån än hans

tjänsteutövning fordrar yppa innehållet av sådan deklaration eller uppgift.

Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts,

dömes till böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Har skada uppkommit genom sådaut yppande av vad som bort

hållas hemligt, vare den felande därjämte skyldig till fullo gottgöra

skadan.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk

bearbetning av avlämnade uppgifter, som i 16 § sägs, erhållit del av

dylik uppgift, får ej utom tjänsten yppa något av uppgiftens innehåll.

Vid överträdelse härav vare den skyldige förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet,

som i 1 mom. sägs.

18 §.

Försummar någon att avgiva deklaration eller uppgift, då sådant

enligt denna förordning åligger honom, eller avgiver han ofullständig

eller oriktig deklaration eller uppgift, dömes till böter från och med

fem till och med tvåtusen kronor.

Har den, som felat på sätt, varom i första stycket sägs, därigenom

föranlett, att skatt ej blivit honom påförd, där så rätteligen

bort ske, eller påförts till för lågt belopp, dömes, där ej omständigheterna

äro synnerligen förmildrande, till böter från och med en till

och med tre gånger beloppet av den skatt, som icke påförts, dock ej

lägre än femtio kronor, eller till fängelse i högst sex månader.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 35 käft. (Nr 43.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 43.

19 §.

Allmän åklagare må tala å förseelse, som i denna förordning sägs,

ifråga om förseelse, som i 17 § omförmäles, dock endast där den blivit

av målsäganden till åtal angiven. Talan skall ankängiggöras vid allmän

domstol.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller en tredjedel,

dock högst tvåhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan. Finnes

särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän lag.

20 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordningavses,

så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av

denna förordning erfordras, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm, anförde härefter:

I enlighet med mitt nyss framställda förslag har Kungl. Maj:t

funnit gott att besluta proposition till riksdagen, gående ut på höjning

av tullsatsen å kaffe, obränt, med 68 öre till 80 öre för kilogram samt

å kaffe, bränt eller rostat, även malet, med 82 öre till 102 öre för

kilogram.

Det torde vara ett känt förhållande, att, då fråga är om höjning

av tullen å viss vara, en stark ökning av importen plägar inträda, så

snart möjligheten av en höjning i tullsatsen blivit bekant. I de fall,

där tullförhöjningen är grundad på statsfinansiella skäl och sålunda

har till huvudsakligt syfte att tillföra statskassan inkomst, motverkas

därför ändamålet med förhöjningen i ej ringa mån genom den forcerade

importen, i det att den beräknade merinkomsten under någon tid uteblir

eller minskas.

Då på senare tid frågan om kaffetullens höjning varit uppe till

behandling — vid riksdagarna 1910, 1919 och 1920 — hava även,

såsom i den av mig förut lämnade historiken i ämnet anförts, de

olägenheter, som nu påvisats, blivit uppmärksammade samt föranlett

förslag till åtgärder, i syfte att desamma i möjligaste mån måtte förekommas.

I propositionen till 1910 års riksdag föreslog sålunda Kungl.

Maj:t efterförtullning enligt den föreslagna högre tullsatsen av sådana

kaffepartier, som efter viss angiven tidigare dag blivit intörtullade, medan

av enskilda motionärer ifrngasattes, att efterbeskattning skulle äga

rum av inneliggande lager. Då vid 1919 års riksdag av enskilda motionärer

fråga väcktes om kaffetullens höjning, framhölls av motionä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj As proposition Nr 43.

Terna såsom ett särskilt skäl för tull förhöj ningens genomförande vid

nämnda tidpunkt, att kaffe då läge under statsbeslag, vilken omständighet

undanröjde den eljest förefintliga svårigheten att vid förhöjning

av en finanstull förhindra, att den för staten avsedda inkomstökningen

till väsentlig del tillfölle enskilda spekulanter. Samtidigt med att

bevillningsutskottet avstyrkte den föreslagna tullförhöjningen, anförde

utskottet, att, därest en höjning av kaffetullen framdeles skulle visa sig

oundviklig, Kungl. Maj:t och riksdagen icke torde sakna medel att tillförsäkra

statsverket den därmed avsedda inkomstökningen. Sedan slutligen

vid 1920 års riksdag i samband med förslag om kaffetullens

höjning föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att med undantag

för smärre partier allt det förtullade kaffe, som den dag kaffetullens

eventuella förböjning trädde i kraft funnes inom landet, skulle beläggas

med en konsumtionsskatt eller efterförtullningsavgift, uttalade bevillningsutskottet,

som ånyo avstyrkte tullförhöjningen, att, därest icke

förty en dylik förhöjning beslutades, åtgärder borde vidtagas i nyssnämnda

syfte, för vilket fall utskottet förutsatte, att frågan skulle återremitteras

till utskottet.

Vad den nu föreliggande situationen beträffar, så bär genom det

av Kungl. Maj:t den 11 januari 1921 utfärdade importförbudet för kaffe

olägenheten av en i spekulationssyfte tillkommen import av nyssberörda

beskaffenhet såtillvida undanröjts, som genom förbudet fortsatta införtullningar

av kaffe till nu gällande lägre tullsatser tillsvidare förhindrats,

varigenom möjlighet beretts att giva de eventuellt blivande högre tullsatserna

tillämplighet praktiskt taget å allt kaffe, som efter den It

januari 1921 införtullas.

Emellertid hava, enligt vad framgår av den redogörelse för kaffeimportens

storlek, som av mig förut i samband med förslaget om höjning

av kaffetullen lämnats, osedvanligt stora kaffepartier införts i riket redan

före den dag, då importförbudet trädde i kraft. I detta avseende tillåter

jag mig, under hänvisning till vad jag i nämnda sammanhang anförde,

framhålla, att under tiden 1 juli 1919—31 december 1920 införtullats

inalles 74,938 ton obränt kaffe, vartill komma under tiden 1—11

januari 1921 införtullade kvantiteter, uppgående enligt från generaltullstyrelsen

erhållen uppgift till 2,311 ton. Om från summan härav,

77,249 ton, dragas dels den efter en beräknad årskonsumtion av 36,000

ton uppskattade kvantitet kaffe om cirka 55,000 ton, som förbrukats

under tiden 1 juli 1919—11 januari 1921, dels ock den förhållandevis

betydande kaffeexport om tillhopa 1,065 ton, som efter vad från generaltullstyrelsen

iuhämtats under samma tid ägt rum, skulle enligt denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 43.

approximativa beräkning lagerbehållningen den 12 januari 1921, då

importförbudet å kafle trädde i kraft, hava utgjort omkring 21,000 ton.

Vid nu anförda förhållande och med hänsyn till den vikt, som,

enligt vad den lämnade redogörelsen givit vid handen, inom riksdagen

lagts vid nyss angivna synpunkter, har jag ansett det vara min skyldighet

att söka föreslå åtgärder i syfte att förläna eu eventuell tullförhöjning

å kaffe ökad effektivitet genom att låta sådana partier, som finnas

lagrade inom landet, i viss utsträckning göras till föremål för en mot

tullförhöjningen svarande skattebelastning. Ett dylikt förfaringssätt, varigenom

man i första hand avser att träffa sådana kvantiteter, beträffande

vilka importen forcerats i syfte att undandraga dem det väntade tullpålägget,

måste anses så mycket mer berättigat, då — såsom i förevarande

fall är händelsen — den föreslagna tullförhöjningen är av relativt

betydande omfattning och följaktligen den med statsingripandet till förhöjning

av tullen eljest förenade, i och för sig olämpliga konsekvensen,

att enskilda beredas tillfälle att vid sidan av staten till egen fördel

beskatta allmänheten, här skulle komma att i särskilt hög grad göra

sig gällande.

Vid bedömandet av frågan om lämpligaste sättet att anordna

den beskattning, som jag sålunda trots de skäl, som eljest kunnat

däremot framföras, anser mig böra föreslå, har det i första hand synts

mig vara klart, att beskattningen icke kan få så anordnas, att densamma

vid sin tillämpning kan komma att utgå jämväl för redan konsumerade

partier. Jag har av sådan anledning funnit mig icke kunna

förorda ett på efterförtullning av redan införda partier byggt förfarande,

sådant som exempelvis det i propositionen till 1910 års riksdag ifrågasatta.

Teoretiskt riktigast vore möjligen att genom stämpelskatt, pålagd

vid försäljningar av kaffe till konsumtion, uttaga den ifrågavarande

skatten. Men med hänsyn till de svårigheter, som möta för anordnandet

av eu dylik stämpelbeskattning beträffande varor, som ej ligga under

statsbeslag eller eljest under statens kontroll, har denna väg måst lämnas

å sido. Den enda möjlighet, som eldigt mitt förmenande star till buds,

torde därför vara att direkt beskatta de vid tiden för den förhöjda tullsatsens

ikraftträdande inom riket befintliga lager av kaffe, å vilka den

nämnda förhöja tullsatsen icke skulle komma att vinna tillämpning.

På nu angivna princip grundar sig det förslag till förordning, som jag

låtit inom finansdepartementet uppgöra, och för vars huvuddrag jag nu

ber att få redogöra.

Utgår man ifrån att den beskattning, varom här är fråga, ytterst

skall såsom konsumtionsskatt drabba den konsumerande allmänheten,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

torde det principiellt böra fasthållas, att beskattningen skall så anordnas,

att skatten i fråga om sådana kaffepartier, som ännu icke utgått

till konsumtion, ej skall drabba annan än den, som är i tillfälle att vid

kaffets försäljning göra sig betäckt för sin skatteutgift. I de fall, där

någon, som innehar skattepliktigt kaffe, redan före skattens ikraftträdande

iklätt sig skyldighet att framdeles å viss tid eller successivt

under någon längre tid leverera kaffe, skulle skatten följaktligen böra

träffa den, till vilken leveransen sålunda skall ske, och icke ägaren av

kaffet. Det torde vara uppenbart, att ett skattelorfarande, vid vilket

hänsyn tages till nu angivna princip, måste komma att bliva förenat

med vida större omgång än eljest skulle vara erforderligt. Oaktat alltså

synnerligen stora svårigheter mött att i ett skattelorfarande inpassa

möjlighet till prövning av sådana förhållanden, som skulle komma att

ligga till grund för skattskyldighetens överflyttande i de nu nämnda

fallen, har jag likväl icke ansett mig kunna underlåta att i skatteförslaget

söka möjliggöra en dylik överflyttning.

Jag har sålunda å ena sidan ansett skattskyldigheten för kaffe böra

såsom regel åligga den, som äger kaffet vid den tidpunkt, då den förhöjda

tullsatsen träder i kraft, och å andra sidan ansett undantag från

denna regel böra göras för det fall, att den som äger skattepliktigt

kaffe redan tidigare iklätt sig skyldighet att leverera detsamma eller

någon del därav till annan. Emellertid har jag funnit nödvändigt att i

någon mån begränsa omfattningen av detta undantag. Sålunda tiar det

synts mig, som skulle hänsyn till de skal, vilka föranlett undantaget,

icke behöva tagas i de sällsynta fall, då leveransen skall äga rum så

sent som exempelvis efter 1921 års utgång. För övrigt torde endast

mera sällan förekomma, att den, som åtagit sig leveransskyldighet för

så lång tid efter avtalets ingående, redan nu innehar den myckenhet,

som han avsett för denna leverans. Undantag från regeln om ägarens

skattskyldighet synes vidare icke kunna medgivas för det fall, att kaffet

försålts för export och följaktligen möjlighet för överflyttande av skattskyldigheten

icke föreligger, varjämte slutligen frihet från skattskyldighet

för avtalad leverans, bland annat av rent tekniska skäl, icke ansetts böra

äga rum med avseende å smärre partier.

Av de ovan anförda grunderna för överflyttning av skatt och

skattskyldighet vid leverans torde följa, att skattskyldigheten icke skäligen

bör kunna drabba köparen, i den mån leveransen icke kommer till stånd.

Frågan om skattskyldighetens överflyttaude toide följaktligen icke kunna

avgöras, förrän leveranstiden utgått och köparen varit i tillfälle att till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr i3.

vederbörande beskattningsmyndighet lämna underrättelse, huruvida det

ingångna leveransavtalet fullföljts eller icke.

Då det ej sällan torde inträffa, att jämväl personer, som icke

driva sådan handel med kaffe eller icke för sin rörelse i den utsträckning

använda denna vara, att de äro skyldiga att däröver föra handelsböcker,

innehava kaffe i större partier, har jag ansett nödvändigt att

låta skattskyldigheten omfatta jämväl andra enskilda personer, i den

mån den myckenhet de innehava överstiger en viss kvantitet, som jag

ansett lämpligen böra. bestämmas till 20 kilogram.

Vad angår det belopp, med vilket skatten bör utgå, skulle det

enligt det föregående ligga närmast till hands att bestämma skattebeloppet

till skillnaden mellan den nya och den gamla tullsatsen. Redan

under normala förhållanden torde det emellertid kunna antagas, att en

förhöj uing av priset å kaffe är ägnad medföra en minskning i konsumtionen.

Detta torde i ännu högre grad få antagas vara fallet, därest,

såsom nu synes vara förhållandet, allmänhetens köpkraft redan oavsettprisstegringen

är i avtagande. Statens ingripande med tull å kaffe torde

därför under nuvarande marknadsläge komma alt för kaffehandlaren i

viss mån försvåra möjligheten till avsättning och följaktligen kunna

medföra minskning i den av honom beräknade vinsten å varan.

Med hänsyn till det nu anförda har jag funnit billigheten kräva,

att skatten bestämmes till något lägre belopp än som motsvarar den

föreslagna ökningen i tullsatsen av 68 öre per kilogram obränt och 82

öre per kilogram bränt kaffe. Utgående härifrån och då det för förenkling

av skatteförfarandet är angeläget, att skatten å obränt kaffe

— varom i det stora flertalet fall fråga är — sättes till ett jämnt

belopp, har jag ansett mig böra föreslå, att skatten på obränt kaffe bestämmes

till 60 öre per kg. Skatten för bränt eller rostat kaffe skulle

då, därest för framställande av 100 kg. bearbetad vara beräknas åtgå

120 kg., komma att utgå med 72 öre per kg.

Vidkommande härefter förfarandet för skattskyldighetens bestämmande

i varje särskilt fall, torde det ligga i sakens natur, att detsamma

icke kan anordnas i överensstämmelse med de skattes37stem, som äro

byggda på en taxering av det beskattade föremålet och eu med ledning

därav beräknad skatt. I varje fall torde det ej vara lämpligt att för

uttagandet av en engångsskatt sådan som den nu ifrågavarande inrätta

särskilda taxeringsmyndigheter av det slag, som ett uppskattningsförfarande

i allmänhet kräver. Skattskyldigheten synes därför böra bestämmas

på grundval av den skatt skyld iges egen uppgift om sitt innehav

av skattepliktig vara, och endast för det fall torde ett frångående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition Nr 43.

från hans uppgift böra få äga rum, då uppgiften vid prövning inför

domstol av fråga om ansvar för dess innehåll eller, beträffande uppgift

angående skattskyldighets överflyttande vid leveransavtal, vid tvist om

tillämpningen av detta, befunnits oriktig, eller ock vederbörande tilläventyrs

själv medgivit, att uppgiften varit oriktig. Vad nu anförts gäller

naturligen även för det fall, att den skattskyldige icke avgivit uppgift

om sitt innehav.

Då skattskyldigheten sålunda torde böra grundas på en av den

skattskyldige avgiven deklaration rörande den myckenhet skattepliktigt

kaffe han äger, torde det — för möjliggörande av kontroll över att uppgifter

avgivas av alla skattskyldige, och då det någon gång kan vara

tveksamt för innehavaren av kaffe eller den som köpt eller sålt dylik

vara, huruvida han är att anse såsom skattskyldig för det ifrågavarande

partiet — böra stadgas skyldighet, förutom för ägare av kafle, jämväl

för innehavare därav ävensom, där kaffet är under transport, för avsändaren

och emottagaren att avgiva deklaration.

Deklaration torde böra innehålla uppgift angående den myckenhet

kaffe, deklaranten äger, innehar eller avsänt eller skall efter avslutad

transport emottaga, och avse förhållandet vid den tidpunkt, då tullförhöjningen

träder i kraft.

De avgivna deklarationerna torde höra ingivas i Stockholm till

överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten eller stadsstyrelsen

och på landet till vederbörande landsfiskal. Vilken myndighet, som i

varje fall skall anses behörig, torde böra bestämmas i överensstämmelse

med de i 23 § förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och

förmögenhetsskatt för där avsett fall stadgade grunder.

Den ifrågavarande myndigheten skulle hava till åliggande att

kontrollera de inkomna deklarationernas riktighet och tillse, att deklarationer

inkomma från samtliga uppgiftsskyldiga, och torde för sådant

ändamål böra vara berättigad att förelägga den, som icke avgivit deklaration,

men som kan antagas äga eller innehava förråd av kaffe, eller som

avgivit ofullständig deklaration, att inom viss tid till myndigheten inkomma

med felande uppgifter, därvid föreläggande i erforderliga fäll

torde böra av myndigheten bevisligen delgivas den uppgiftspliktige.

Med ledning av inkomna deklarationer torde den ifrågavarande myndigheten

därefter böra uppgöra längd, upptagande alla, som avgivit deklaration,

varefter längden skulle insändas till den länsstyrelse, under

vilken myndigheten lyder. På länsstyrelsen torde det sedan ankomma att,

efter det längden granskats och fullständigats, i överensstämmelse med

sålunda från de skattskyldiga inkomna uppgifter fastställa den myckenhet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 43.

kafle, obränt, bränt eller rostat, för vilken skatt skall av en var skattskyldig

erläggas. Sedan därefter skattens belopp uträknats och i längden

påförts den skattskyldige, torde myndigheten böra i rekommenderat

brev till varje skattskyldig översända utdrag av längden i vad den

angår honom.

I fråga om den ordning, i vilkeh skatten skall uppbäras, ävensom

i övrigt i de hänseenden, där för tillämpning av förordningen särskilda

bestämmelser erfordras, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att meddela föreskrifter.

Redan nu torde emellertid böra framhållas, att det, med hänsyn till

de stora skattebelopp, varom här torde kunna bliva fråga, i ett stort antal

fall lärer bliva nödvändigt att på flera uppbördsterminer fördela uppbörden.

Med hänsyn till det sätt, varpå förfarandet såsom ovan

anförts skulle ordnas, torde uppbörd icke lämna beräknas första >

gången äga rum tidigare än vid tiden för den allmänna kronouppbörden

under nästinstundande höst. Huruvida smärre skattebelopp

och eventuellt även den första till betalning förfallande delen av de

större skattebeloppen skola uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden

eller på särskild uppbördsstämma, torde böra bliva föremål

för särskild utredning. Därvid torde jämväl böra komma under övervägande,

i vad mån de i gällande uppbördsreglemente meddelade föreskrifter

om restitution, avkortning och avskrivning av påförda kronoutskylder

skola äga motsvarande tillämpning å skatt, varom här är fråga.

Oavsett huru i sistnämnda hänseende förfares torde emellertid i det

föreliggande förslaget böra intagas bestämmelser därom, att, därest det i

ovan omförmälda ordning, det vill säga geuom domstols lagakraftvunna

utslag eller vederbörandes eget medgivande, finnes uppenbart, att någon

i deklaration eller uppgift, som av honom avgivits, lämnat oriktigt eller

ofullständigt meddelande, eller att någon uuderlåtit avlämna deklaraiion

eller uppgift, skatten, för den händelse försummelsen föranlett, att skatt

icke blivit den försumlige påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,

skall kunna genom efterbeskattning påföras honom. Därjämte torde

den, som genom den konstaterade försummelsen oriktigt blivit påförd

skatt i den skattskyldiges ställe, böra beredas möjlighet att på ansökan

tillerkännas rätt att i den ordning, som för restitution av kronoutskylder

är stadgat, återbekomma vad han för mycket erlagt.

Uppenbarligen måste det nu skildrade förfarandet fullständigas

med en del bestämmelser för möjliggörande av den överflyttning av

skattskyldighet, som leveransavtal enligt vad ovan anförts i vissa

fall skulle kunna föranleda. För sådant ändamål torde det böra

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 35 käft. (Nr 43.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

åläggas den ägare av skattepliktigt kaffe, som anser sig berättigad att

på grund av sådant avtal överflytta skattskyldigheten på någon sin

köpare, att i den deklaration lian på sätt förut sagts skulle hava att

avgiva rörande kaffe, som han äger, även lämna uppgift om det leveransavtal,

som han sålunda vill åberopa, ävensom om köparens namn och

bostad, varjämte den, som på leverans köpt kaffe, för vilket skattskyldighet

kan komma att åligga honom, oaktat han ej är ägare därav,

torde böra vara skyldig att i särskild deklaration, avgiven i enahanda

ordning som ägarens, uppgiva den myckenhet, han sålunda köpt. Därest

säljarens och köparens uppgifter överensstämma, torde det böra ankomma

på köparen, för den händelse leveransen sedermera uteblir och avtalet

av sådan grund eller eljest icke fullföljes, att avgiva särskild uppgift

därom, vid äventyr att det för skattskyldighetens överflyttande stadgade

villkor, att leveransen fullgjorts, eljest anses hava uppfyllts och skattskyldigheten

sålunda kommer att stanna å köparen. Skulle sådan av

köparen avgiven deklaration vara oriktig, torde köparen därför böra stå

enahanda ansvar, som eljest är stadgat för den, vilken avgiver oriktig

uppgift.^

Då det ofta torde komma att inträffa, att köparen är bosatt å annan

ort än säljaren, synes det böra åligga säljaren att i särskild vid hans

deklaration fogad uppgift meddela upplysningar rörande de förhållanden,

som äro av betydelse för bedömande av köparens skattskyldighet. Denna

uppgift torde därefter, så fort den inkommit, böra av vederbörande myndighet

översändas till den myndighet, hos vilken köparen haft att avgiva

sin deklaration. Vidare torde ifrågavarande myndigheter böra åläggas att,

därest mot säljarens uppgift svarande deklaration från köparens sida

icke skulle hava avgivits eller säljarens och köparens uppgifter i de

för skattskyldighetens bedömande relevanta hänseenden icke överensstämma,

från köparen infordra klart besked, huruvida säljarens uppgifter

om leveransavtalet äro riktiga.

Vid avgörandet sedermera av frågan om skattskyldighetens överflyttande

torde böra fastslås, att ett sådant överflyttande icke skall få

äga rum, i den mån köparen bestrider säljarens uppgift vare sig angående

den myckenhet, som skulle levereras, eller om tidpunkten för avtalets

ingående eller för leveransens fullgörande, ej heller om köparen

utebliver med varje deklaration, och slutligen ej heller om köparen,

sedan han först medgivit säljarens uppgifter, inkommer med uppgift,

att avtalet hävts i vad det angår ifrågavarande myckenhet.

Skulle köparen avlämna oriktig uppgift i något av nu angivna

hänseenden och skattskyldigheten på grund därav komma att åläggas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

''Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

säljaren, lärer denne icke försumma att anlita någon av de förut omförmälda

utvägarna för att få köparens försummelse konstaterad, så att

säljaren på sätt nyss anförts blir berättigad återbekomma den skatt,

som lian på grund av köparens förhållande nödgats utgiva.

Slutligen synas bestämmelser böra meddelas om tid och sätt för

besvärs anförande, om hemlighållande av deklarationernas innehåll samt

om påföljden för oriktig eller försummad deklaration o. s. v.

Vidkommande det antagliga finansiella resultatet av en eventuell

beskattning av inneliggande lager enligt det av mig nu förordade tillvägagångssättet

vill jag till en början erinra att, såsom jag nyss

nämnde, den inom landet befintliga lagerbehållningen av förtullade kvantiteter

— således å tulbiger eller inom frihamn liggande partier oberäknade

— den 12 januari 1921 torde hava belöpt sig till i runt tal

21.000 ton. Intill den 10 februari 1921, den ifrågasatta tidpunkten

för ikraftträdandet av eu eventuell tullförhöjning, kunna omkring 3,000

ton kaffe beräknas hava ytterligare konsumerats, varför behållningen av

hos köpmän och förbrukare lagrade kvantiteter vid sistnämnda tidpunkt

torde böra antagas uppgå till inalles 18,000 ton.

Emellertid kan givetvis ej heller denna kvantitet läggas till grund

för en beräkning av beskattningens ekonomiska resultat. Såsom jag

förutsatt i förslaget till skatteförordning, torde — bortsett från vissa

andra undantag av mindre betydelse — från beskattningen böra undantagas

smärre kvantiteter om i varje fall högst 20 kilogram. Huru stor

kvantitet som kan antagas i genomsnitt vara tillfinnandes i privata hushåll

är givetvis ej möjligt att med tillförlitlig noggrannhet bedöma. Den

normala lagringen torde, åtminstone i städer och stadsliknande samhällen,

vara relativt obetydlig, och på grund av numera minskad köpkraft hos en

stor del av befolkningen lärer förutsättningen för en ökning i mer betydande

omfattning av den normala kvantiteten icke vara för handen.

Försiktigtvis torde man dock böra räkna med att hälften av den nyss

angivna myckenheten om 18,000 ton eller sålunda 9,000 ton på grund

av berörda bestämmelse såväl som av annan anledning icke komma att

träffas av skattläggningen. Vid sådant förhållande synes den beskattningsbara

kaffemängden, uttryckt i obränt kaffe, böra anslås till omkring

9.000 ton. Med en skattesats av 60 öre per kilogram skulle beskattningen

följaktligen inbringa omkring 5.4 miljoner kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 43.

Departementschefen uppläste härefter det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning om skatt å kaffe samt hemställde, att

förfat.tningsförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. litt. . . vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1921:50 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av vissa finanstullar ävensom en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten
  2. Rskr. 1921:57 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av tullen å kaffe ävensom i anledning därav väckta motioner, dels ock Ku s. 4 i texten
  3. BevU 1921:1 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av tullen å kaffe ävensom i anledning därav väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts p s. 2 i texten