Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats

26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:8, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om

nyttjanderätt till gravplats; given Stockholms slott den

26 november 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen

den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.

Den av allmänt kyrkomöte år 1920 avlåtna skrivelse i ämnet bifogas.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 8 käft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 8.

Pörslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt

till gravplats.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt

till gravplats skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att i

samma lag skall efter 6 § införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angiven

lydelse:

4 §■

Gravplats skall — — — — skick.

Råder å gravplats — — — — kungörandet.

Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat

och värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens

vård och underhåll ansvarig.

7 §•

Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit

sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen

utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de

medel, som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor,

som må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom

en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens

vård och underhåll; dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att ombesörja

vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej villkor,

som nyss sagts, härför utgör hinder, till en gemensam fond sammanföra

de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll

emottaga, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig förteckning

över gravplatserna föres.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vad i 7 § föreskrives

skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål erlagts före

lagens ikraftträdande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8-

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 24 augusti 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Statsråden: Nothin,

Svensson,

Hansson,

Åkerman,

Linder.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman riksdagens

skrivelse den 10 mars 1916, nr 36, däri riksdagen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida icke genom tillägg

till förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862 eller genom annan lämplig åtgärd ökad trygghet må kunna

vinnas för behörigt fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats,

som kyrkogårdsförvaltning eller församling må hava åtagit sig, och anförde

departementschefen:

»Enligt 4 § lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats Lag#'' "m

skall gravplats av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och värdigt skick, tm^ra rpfot»

Båder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år efter 4 §■

det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen i stånd,

är nyttjanderätten förverkad. Föreläggandet skall innefatta erinran om

den sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren ej känd eller

vet man ej, var han finnes, skall föreläggandet införas tre gånger såväl i

allmänna tidningarna som i tidning inom orten; och räknas tiden för den

föreskrivna påföljdens inträdande från det sista kungörandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1916 års riksdag.

Inkomna

yttranden.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 8.

I sin ovan omförmälda skrivelse har riksdagen anfört, att vid granskningen

av förslaget till nämnda lag om nyttjanderätt till gravplats uppmärksamheten

fästats å de ingalunda sällsynta fall, där upplåtelse av gravplats

förbundits med åtagande av den myndighet, som hade kyrkogården

under sin vård, att mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse ombesörja

gravens framtida underhåll. I sådana fall vore kyrkogårdsförvaltningen

visserligen gentemot medkontrahenten eller annan, som från medkontrahenten

härledde rätt till gravplatsen, i privaträttslig mening förbunden

att fullgöra sitt åtagande härutinnan, men sedan ingen nyttjanderättshavare

i lagförslagets mening längre existerade, t. ex. om den ursprunglige

nyttjanderättshavarens släkt utgått, funnes ej vidare någon rättsägare, som

med laga verkan kunde tillhålla förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga

förpliktelser. I dylikt fall torde hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen

att låta gravplatsen förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen

i lagförslagets 4 § genom meddelat föreläggande bereda sig

rätt att fritt disponera över densamma.

Riksdagen funne väl en anordning, som kunde medföra följder av

nyss antydd art, icke vara i allo tillfredsställande, men syntes skälig trygghet

i berörda avseende kunna vinnas genom särskilda bestämmelser vid

sidan av det föreliggande lagförslaget. Nödig kontroll över att kyrkogårdsförvaltning

icke läte komma sig till last åtgärder, som ovan berörts,

skulle kunna vinnas exempelvis genom att till förordningen om kyrkostämma

samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 gjordes ett

tillägg av den huvudsakliga innebörd, att de för granskning av församlingsräkenskaper

utsedda revisorer skulle erhålla kännedom om de fall, där församlingen

åtagit sig underhållsskyldighet av gravar, och i samband härmed

tillfälle att efterse, i vad mån nämnda skyldighet fullgjorts.

Efter remiss hava utlåtanden i ärendet inkommit från justitiekanslersämbetet,

överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser ävensom domkapitlen

i riket, Stockholms stads konsistorium och hovkonsistoriet. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har inhämtat yttranden från samtliga kyrkostämmor

och ordförande i kyrkostämmor inom länet samt bilagt dessa

yttranden sitt utlåtande. Med en del av övriga inkomna utlåtanden hava

överlämnats yttranden från kontraktsprostar, kyrkoherdar, kyrkoråd med

flera myndigheter.

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheter hava tillstyrkt eller icke

haft något att erinra mot ett tillägg till kyrkostämmoförordningen av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

innebörd, riksdagen föreslagit. Yttranden av sådant innehåll hava avgivits

av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Blekinge, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,

domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad

och Härnösand, Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium

ävensom av åtskilliga kyrkostämmor och kyrkostämmoordförande med flera.

.Domkapitlet i Visby finner icke skäl att tillstyrka ändrad eller ytterligare

lagstiftning i förevarande hänseende och åberopar ett yttrande av

kontraktsprosten Sigge Jacobson, att det vore hart när otänkbart att ett

kyrkoråd skulle kunna låta en gravplats först förfalla och sedan med stöd

av 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats genom meddelat föreläggande

bereda sig rätt till gravplatsen; domkapitlet i Strängnäs säger sig sakna

tillräcklig kännedom för att kunna bedöma om lagstiftning är erforderlig;

och domkapitlet i Växjö vill icke avstyrka den föreslagna kontrollen genom

revisorer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län är ej fullt övertygad om behovet av

någon särskild åtgärd i det av riksdagen angivna syfte men säger sig vara

ur stånd att för vinnande av detta syfte föreslå annan åtgärd än den riksdagen

ifrågasatt.

I åtskilliga yttranden från kyrkostämmor och deras ordförande uttalas,

att de av riksdagen ifrågasatta lagstiftningsåtgärder icke vore behövliga.

I dessa yttranden framhålles, bland annat, att den i riksdagens skrivelse

antagna situationen syntes något uppkonstruerad, att det vore otroligt att

ett kyrkoråd skulle låta komma sig till last ett sådant förfarande, som

riksdagen förutsätter, att emellertid redan nu tillräckliga garantier mot

missbruk av antydd art funnes i föreskriften i kyrkolagens bestämmelser

om visitationer av biskopar och kontraktsprostar. Av dessa yttranden

framgår tillika, att flerstädes, där kyrkorådet för framtida underhåll av

grav mottagit donationer, dessa protokollförts och beloppet redovisas i kyrkans

räkenskaper, understundom särskilt för sig eller såsom fonder, och

har det framhållits att revisorerna alltså redan nu erhölle kännedom om

och granskade användningen av dessa donationer, såsom stående under

kyrkorådets förvaltning.

I en del utlåtanden, varigenom det ifrågasatta tillägget till kyrkostämmoförordningen

tillstyrkts, har tillika uttalats, att emot ett sådant tilllägg

vore så mycket mindre att erinra som tillägget innebure allenast ett

lagfästande av det förfaringssätt, som redan flerstädes kommit till användning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 8.

Domkapitlet i Luleå biträder ett av kontraktsprosten O. Nordenstam

avgivet yttrande, däri åberopas stadgandet i § 2 punkt 9 kyrkostämmoförordningen,

att till kyrkostämmas handläggning hör »ordnande och fördelning

av begravningsplatser samt avgifter för dem», såsom stöd för att

redan enligt nu gällande bestämmelser de för granskning av församlingsräkenskaper

utsedda revisorer skulle vara pliktiga att kontrollera användningen

av gravmedel, varom här är fråga. Därest gällande bestämmelser

ej skulle anses betryggande anser Nordenstam ett tillägg lämpligast böra

göras till 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats av innebörd att revisorerna

skulle vara skyldiga att, där församling mot särskild avgift åtagit

sig vård av gravplats, tillse det församlingens förpliktelser i detta fall

fullgjordes.

En del myndigheter, som likaledes anse lämpligt att åtgärder vidtagas

till förekommande av sådana missförhållanden, som riksdagen påvisat,

anse emellertid för vinnande av nödig kontroll ej tillfyllest med enbart

ett sådant tillägg till kyrltostämmoförordningen, som riksdagen tänkt sig.

Sålunda förordar länsstyrelsen i Skaraborgs län tillika ett stadgande, enligt

vilket det skulle åligga kyrkorådet att föra och tillhandahålla revisorerna

förteckning över de gravplatser, vilkas underhåll kyrkogårdsförvaltning eller

församling åtagit sig. Uttalande av enahanda innebörd göres även i utlåtanden

av länsstyrelsen i Västerbottens län, magistraten i Norrköping,

som anser att det i § 31 kyrkostämmoförordningen omförmälda register,

som kyrkorådets ordförande skall hålla över kyrkorådets handlingar, kunde

fullständigas med en dylik förteckning, länsstyrelsen i Alvsborgs län, som

anser bestämmelserna om kontroll böra meddelas i särskild författning,

samt av länsstyrelsen i Värmlands län, som anser det därjämte böra stadgas,

att det skall tillkomma offentlig myndighet, närmast länsstyrelse, att

vid anmälan om försummat underhåll giva föreläggande om skyldighetens

fullgörande vid vite eller vid äventyr av ersättningsplikt för den försumlige.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser likaledes, att den ifrågasatta

bestämmelsen i kyrkostämmoförordningen bör åtföljas av föreskrift, att

därest en av revisorerna gjord anmärkning om försummad underhållsskyldighet

av församlingen lämnades utan tillbörligt avseende, det skulle åligga

vederbörande kyrkoherde att anmäla förhållandet hos länsstyrelsen, som då

hade att vidtaga den åtgärd, som för rättelse kunde vara erforderlig. I

ett yttrande av kyrkoherden L. A. F. Delander uttalas, att i de fall, då

rättsinnehavarens släkt utdött, revisorerna borde hava skyldighet att årligen

efter revisionen till domkapitlet inkomma med uppgift, hur graven vårdats,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8. 7

varefter domkapitlet hade att vidtaga erforderliga åtgärder. Länsstyrelsen

i Örebro län förordar att, jämte det ifrågasatta tillägget till kyrkostämmoförordningen,

bestämmelser borde meddelas om inrättande av särskild kommunal

tillsynsmyndighet — kyrkogårdsnämnd — för kyrkogårdarna, vilken

i fråga om handhavandet av de angelägenheter, som berörde kyrkogårdarna,

skulle träda i kyrkorådets ställe.

I andra yttranden har ifrågasatts, huruvida för ernående av det syfte,

som i riksdagens skrivelse angives, ett tillägg till kyrkostämmoförordningen

av den innebörd, riksdagen tänkt sig, skulle vara en effektiv eller lämplig

anordning. Länsstyrelsen i Hallands län anser sålunda, att den skyldighet,

riksdagen ifrågasatt för revisorerna, innebure något för detta allmänna uppdrag

främmande. Revisorerna hade nämligen förpliktelse att övervaka att

församlingens intressen bleve tillgodosedda. Revisorerna kunde i varje fall

ej framtvinga ifrågavarande underhållsskyldighet mot församlingen, om den

åsidosattes, utan endast göra anmälan därom för församlingen. Länsstyrelsen

i Södermanlands län åberopar ett yttrande av kontraktsprosten Gudmar

Hogner, däri uttalas, att man knappast kunde beräkna, att revisorerna

skulle företaga de ofta tidsödande och vid sidan av deras egentliga uppdrag

-— revision av kassaräkenskaperna -— liggande åtgärden att på ort

och ställe förvissa sig om hur gravar, varom här är fråga, vårdas och

underhållas. Styrelsen för Göteborgs stads allmänna begravningsplatser,

vars yttrande länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopar, framhåller

att revisorerna torde sakna tillfälle att särskilt under sommarmånaderna

tillräckligt ofta utöva kontroll, i synnerhet i de större städerna. Länsstyrelsen

i Östergötlands län anser, att då frågan innebure ett tillvaratagande

av enskild rätt mot vederbörande församling det vore mindre lämpligt att

överlåta tillsynen å församlingens revisorer. I flera yttranden från kyrkostämmor

erinras, att församlingen själv valde revisorerna, liksom kyrkorådet;

genom revisorerna bleve det alltså endast en kontroll genom eget

organ, som icke bleve effektiv. Om så skulle bli, erfordrades revisorer med

ämbetsmannaansvar.

I de flesta av sist omförmälda och jämväl i andra yttranden har sålunda

angivits andra utvägar för lösande av ifrågavarande spörsmål.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar den bestämmelse, att om

en församling icke använde för gravs underhåll avsett kapital på sätt

församlingen åtagit sig och någon rättsägare ej funnes, som kunde framtvinga

åtagandets fullgörande, kapitalet skulle frångå församlingen, betraktas

såsom danaarv och tillfalla staten. Om det allmänna hade intresse av att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

graven fortfarande vårdades skulle dock församling, på talan av kronans

ombud i orten, kunna tillhållas att fullgöra vårdnadsplikten.

I det av länsstyrelsen i Södermanlands län åberopade, av kontraktsprosten

Hogner avfattade yttrandet uttalas, att målet lättast, naturligast och mest

effektivt skulle nås, om biskopar och kontraktsprostar, vilka redan enligt

gällande föreskrift hade skyldighet att vid de regelbundet återkommande

biskops- och prostvisitationerna tillse, hur kyrkogårdarne i allmänhet vårdades,

genom uttrycklig bestämmelse ålades att dels på förhand infordra uppgift

huruvida i vederbörande församlingar åtagande att underhålla grav

funnes dels ock sedan vid visitationen å ort och ställe undersöka förhållandena.

Domkapitlet i Yäxjö anser, att en mera betryggande kontroll än genom

revisorer skulle kunna vinnas, om föreskrift meddelades om skyldighet för

visitator att i sammanhang med honom åliggande granskning av kyrkoförsamlings

kassor och fonder tillse, huruvida meddelade föreskrifter i avseende

å vård av gravplats av vederbörande iakttoges.

Länsstyrelsen i Gottlands län anser likaledes, att hithörande förhållanden

borde göras till föremål för granskning vid kyrkliga visitationer, Om

därvid eller annorledes försummelse bleve konstaterad, syntes administrativ

myndighet böra tillerkännas rätt att föreskriva nödig rättelse.

Magistraten i Norrköping förordar, att biskoparna vid visitationer skulle

tillse att underhållsskyldigheten behörigen fullgjordes.

Länsstyrelsen i Östergötlands län håller före, att effektiv kontroll skulle

vinnas, om avskrift av avtal rörande underhållsskyldigheten överlämnades

i stad till magistrat samt på landet till länsstyrelse, vilka skulle hava att

över avtalen föra förteckning samt därefter själva eller genom underlydande

organ vaka över underhållsskyldighetens behöriga fullgörande.

Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län böra för vinnande av det syfte,

som i riksdagens skrivelse angives, erforderliga bestämmelser intagas antingen

i lag om fromma stiftelser eller i lagen om nyttjanderätt till gravplats.

— Samma mening uttalar magistraten i Linköping.

Domkapitlet i Strängnäs anser, därest kontroll befinnes erforderlig,

att granskningsuppdraget bör lämnas åt eu på kyrkostämma för ändamålet

särskilt utsedd person. — I ett yttrande av kyrkoherden A. Flentzberg

föreslås utseende av särskilda kyrkogårdsvärdar eller att i kyrkovärdarnes

uppdrag skulle ingå att hava ansvar för här avhandlade gravars omvårdnad.

I en särskild förteckning skulle de för varje år göra anteckning om

att de fullgjort sitt uppdrag såsom kyrkogårdsvärdar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 8.

Domkapitlet i Yisby håller före att, i händelse ändring i eller tillägg

till kyrkostämmoförordningen skulle anses böra komma till stånd, sådant

hellre bör ske i fråga om kyrkorådets åligganden (§ 22) än i form av en

instruktion för revisorerna, för vilken lämplig anknytningspunkt näppeligen

förefinnes i författningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar till eu början om att donationer,

förbundna med åtagande att för all framtid ombesörja gravs underhåll,

förekomme, enligt vilka underhållsskyldigheten påvilade annan än den

myndighet, som hade kyrkogården i sin vård, såsom kommunalnämnd,

magistrat, drätselkammare med flera, samt anför vidare, bland annat: Att

underhållsskyldigheten medvetet åsidosattes torde vara ytterst sällsynt.

Däremot kunde den under tidernas lopp lätt råka i glömska därigenom att

urkunden förkomme och tillika den mot underhållsskyldigheten svarande

gottgörelsen ej bokfördes såsom särskild fond utan finge ingå i räkenskaperna

såsom en vanlig inkomstpost. En allmän föreskrift borde meddelas,

att dylik gottgörelse redovisades som en särskild fond, till vilken den torde

vara hänförlig. Med eu sådan anordning skulle fonden falla under de

kommunala revisorernas granskningsplikt samt denna granskning jämväl

omfatta tillsynen över att fonden användes för sitt ändamål och således

tillika gravstället, som den avsåge, behörigen underliölles. Beträffande

fonder av ifrågavarande slag, vilka omhänderhades av kyrklig myndighet,

tillkomme såsom ytterligare säkerhet för fullgörande av åtagen underhållsplikt

den granskningsplikt, som vid biskops- och prostvisitationer ålåge

visitator. Tillika borde göras ett tillägg till lagen om nyttjanderätt till

gravplats av den innebörd, att vad i 4 § 2 stycket stadgades ej skulle

äga tillämpning beträffande gravplats, som myndighet åtagit sig att mot

viss, en gång för alla erlagd gottgörelse underhålla.

Överståthållarämbetet åberopar i ärendet ett av kyrkogårdsnämnden i

Stockholm avgivet yttrande, däri anföres, bland annat: På grund av förordningen

om kyrkogårdsnämnd i Stockholm den 29 april 1886 vårdade

och förvaltade nämnden de Stockholms kommun tillhöriga kyrkogårdarna.

De territoriella församlingarnas kyrkogårdar förvaltades däremot av kyrkoråden.

Nämnden åtoge sig mot ersättning s. k. framtida underhåll av

grav. Över sådana åtaganden fördes särskild förteckning. De för nämnda

vård influtna medel sammanfördes till en särskild fond, den s. k. gravunderhållsfonden,

av vars avkastning de årliga utgifterna för ifrågavarande

gravars vård och underhåll bestredes. Fondens räkenskaper granskades

årligen i likhet med nämndens övriga räkenskaper av fyra revisorer, som

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 8.

enligt praxis jämväl plägade genom besök å begravningsplatserna förskaffa

sig kännedom om det sätt, varpå nämnden vårdade desamma. Beträffande

Stockholm förefunnes alltså full garanti för att nämndens åtaganden av

framtida underhåll av grav ej kunde åsidosättas. Då emellertid betryggande

garanti i ifrågavarande avseende i allmänhet saknades, syntes lämpligt att

föreskrift utfärdades därom, att medel, som till myndighet inbetalades för

framtida underhåll av grav, skulle bokföras såsom särskild fond samt

dennas räkenskaper och förvaltning granskas av de för resp. myndighets

förvaltning utsedda revisorer. Tillika borde dels ett tillägg göras till lagen

om nyttjanderätt till gravplats av innebörd att grav, som övertagits till

framtida underhåll av myndighet, som upplåtit densamma, ej skulle vara

förverkad på grund av vanvård av graven dels ock bestämmelse meddelas

att underlåtenhet av myndighet att vårda grav, vars vård samma myndighet

åtagit sig, må av länsstyrelse beivras.

Justitiekanslersämbetet framhåller till en början att, därest upplåtelse

av gravplats förbundits med åtagande av den myndighet, som hade kyrkogården

under sin vård, att mot viss, eu gång för alla erlagd gottgörelse

ombesörja gravens framtida underhåll, kyrkogårdsförvaltningen icke torde

vara berättigad att på grund därav, att gravens underhåll av kyrkogårdsförvaltningen

åsidosattes, utfärda föreläggande för nyttjanderättshavaren att

sätta gravplatsen i stånd och följaktligen i detta fall något förverkande av

nyttjanderätten enligt 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats icke kunde

ifrågakomma. Emellertid kunde under tidernas lopp avtal om underhållsskyldigheten

lätt råka i glömska och av sådan anledning gravplatsen få

förfalla. Åtgärder för att förekomma sådant vore påkallade liksom i de

fall, då genom gåva eller testamente egendom tillfallit församling eller

kyrkogårdsförvaltning mot skyldighet att underhålla viss gravplats. För

det avsedda ändamålets vinnande syntes tillräckligt att i lagen om nyttjanderätt

till gravplats eller särskild författning intoges föreskrift därom

att dylik egendom skulle, såvida icke innehållet i testamentet, gåvohandlingen

eller avtalet till annat föranledde, förvaltas såsom särskild fond,

vars avkastning finge användas allenast till gravplatsens underhåll och i

den mån avkastningen ej därtill behövde tagas i anspråk skulle läggas

till fondens kapital eller användas till annat av Kungl. Maj:t godkänt

ändamål. Dock skulle församling eller kyrkogårdsförvaltning, vilken iklätt

sig skyldighet att underhålla flera gravplatser, äga rätt att till en gemensam

fond sammanföra egendom, som församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen

för sådant ändamål emottagit, allenast därvid iakttoges, att nog
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Proposition Nr 8.

grann och fullständig förteckning över de ifrågavarande gravplatserna fördes.

Ett stadgande av dylik innebörd skulle utan vidare medföra att icke endast

revisorer utan även visitationsförrättare och annan offentlig myndighet

skulle beredas tillfälle att få kännedom om den församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen

åliggande underhållsskyldigheten och därigenom även

möjlighet att efterse, huru denna skyldighet fullgjordes.

Såsom av redogörelsen för innehållet i de inkomna yttrandena i ärendet

framgår, har i det vida övervägande antalet av dessa tillstyrkts vidtagande

av lagstiftningsåtgärder i det syfte, som i riksdagens skrivelse angives.

Även jag anser, att dylika åtgärder böra vidtagas till vinnande av

nödig kontroll därå att, då kyrkogårdsförvaltning eller annan myndighet

åtagit sig att ombesörja vård och underhåll av gravplats, sådant åtagande

varder behörigen fullgjort.

I riksdagens skrivelse har uttalats, att, då kyrkogårdsförvaltning

mot gottgörelse åtagit sig framtida underhåll av gravplats, kyrkogårdsförvaltningen

visserligen vore gentemot medkontrahenten eller annan, som från

in edkontrahenten härledde rätt till gravplatsen, i privaträttslig mening förbunden

att fullgöra sitt åtagande härutinnan, men sedan ingen nyttjanderättshavare

i lagens mening längre existerade, t. ex. om den ursprunglige

nyttjanderättshavarens släkt utgått, funnes ej vidare någon rättsägare, som

med laga verkan kunde tillhålla förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga

förpliktelser. I dylikt fall torde hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen

att låta gravplatsen förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen

i 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats genom meddelat föreläggande

bereda sig rätt att disponera över densamma. I några av de inkomna

yttrandena liar häremot gjorts gällande att, då upplåtelse av gravplats

förbundits med åtagande av den myndighet, som både kyrkogården

under sin vård, att mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse ombesörja

gravens framtida underhåll, kyrkogårdsförvaltningen icke skulle vara

berättigad att på grund därav, att gravens underhåll av kyrkogårdsförvaltningen

åsidosattes, utfärda föreläggande för ny ttjanderättsha varen att sätta

gravplatsen i stånd och följaktligen i detta fall något förverkande av nyttjanderätten

enligt 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats icke kunde

ifrågakomma. Jag skall icke inlåta mig på frågan, vilkendera tolkningen,

som är den riktiga. Att kyrkogårdsförvaltning, då den själv eller annan myndighet

är pliktig underhålla gravplats, icke bör vara berättigad att i anledning

av försummat underhåll meddela föreläggande som förut sagts och

Departe

mentschefcn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

därefter, i händelse föreläggandet ej fullgöra, bereda sig rätt till gravplatsen,

synes mig uppenbart, och bör enligt min mening lagen givas sådan

avfattning, att någon tvekan om dess innebörd i sådant hänseende icke

föreligger. För vinnande av detta syfte synes i främsta rummet böra

ifrågakomma ett tillägg till nyssnämnda 4 § lagen om nyttjanderätt till

gravplats av den innebörd att den där stadgade påföljd för försummelse

att hålla gravplats i ordnat och värdigt skick icke skall inträda i det fall,

att myndighet är för gravplatsens vård och underhåll ansvarig. Att riksdagen

icke redan vid antagandet av berörda lag införde ett dylikt stadgande

torde hava berott därpå, att kyrkomötet då redan antagit det för

riksdagen framlagda lagförslaget och riksdagen icke ville allenast i den delen

av lagförslaget fatta ett från kyrkomötet skiljaktigt beslut, utan i stället

i sin skrivelse ifrågasatte särskilda bestämmelser vid sidan av det då föreliggande

lagförslaget, exempelvis ett tillägg till kyrkostämmoförordningen

av den innebörd, som i riksdagsskrivelsen angives.

Det av mig nu föreslagna tillägget, avser icke endast myndighet, som

har kyrkogård under sin förvaltning, utan jämväl annan myndighet, såsom

kommunalnämnd, magistrat, drätselkammare, som kan hava förpliktelse att

vårda och underhålla gravplats; och inrymmes därunder jämväl det fall, att

underhållsskyldigheten omfattar endast vissa år, såsom understundom plägar

förekomma, så i Stockholm, där kyrkogårdsnämnden mot viss gottgörelse,

erlagd på en gång, åtager sig underhåll jämväl under viss tid, högst 50

år. Att även i sådant fall den i 4 § stadgade påföljd för försummat

underhåll av gravplatsen icke bör äga rum torde ej tarva närmare motivering.

Emellertid torde för ernående av det syfte, som i riksdagens skrivelse

angives, icke vara tillfyllest med enbart ett sådant tillägg till 4 §

lagen om nyttjanderätt till gravplats, som jag nu föreslagit. Ett dylikt

tillägg gör det visserligen omöjligt för vederbörande myndighet att försumma

fullgörandet av underhållningsskyldigheten i syfte att komma i

besittning av gravplatsen, men kunna fall för visso även förekomma, då

underhållsskyldigheten kan tänkas bliva åsidosatt utan avsikt hos vederbörande

att driva saken till ett förverkande av nyttjanderätten.

För vinnande av en önskvärd och eflektiv kontroll över att medel,

avsedda till underhåll av grav, behörigen användas för ändamålet torde

alltså, utöver det föreslagna tillägget till 4 § lagen om nyttjanderätt till

gravplats, särskilda föreskrifter vara erforderliga i fråga om dessa medels

bokföring och redovisning. I sin skrivelse har riksdagen uttalat, att no
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr S. 13

(lig kontroll över att kyrkogårdsförvaltning icke läte komma sig till last

åtgärder, som i skrivelsen berörts, skulle kunna vinnas exempelvis genom

att till kyrkostämmoförordningen gjordes ett tillägg av den huvudsakliga

innebörd, att de för granskning av församlingsräkenskaper utsedda revisorer

skulle erhålla kännedom om de fall, där församlingen åtagit sig underhållsskyldighet

av gravar, och i samband härmed tillfälle att efterse i

vad mån nämnda skyldighet fullgjorts. Eu anordning, varigenom användningen

av ifrågavarande medel bringas under vederbörande revisorers granskningsplikt,

såsom riksdagen även tänkt sig, anser jag lämplig. Att eu

granskning i nämnda avseende och, där så skulle finnas behövligt, en i

samband med revisionen verkställd eftersyn å underhållsskyldighetens fullgörande

skulle innebära något för revisorernas allmänna uppdrag främmande,

eller ett tillvaratagande av enskild rätt mot vederbörande församling,

och revisorerna därför ej böra befatta sig därmed kan jag näppeligen

finna. Att kyrkogård och begravningsplats hållas i vårdat skick är givetvis

i hela församlingens intresse och att härvid de enskilda gravarnas

underhållande är av största betydelse torde knappast behöva påpekas.

Att meddela den föreskrift, som för angivna syfte erfordras, såsom

ett tillägg till kyrkostämmoförordningen, då närmast i form av en instruktion

för revisorerna vad de i detta speciella fall hava att iakttaga, torde

icke vara möjligt, då här kan bliva fråga även om andra revisorer än som

utses enligt kyrkostämmoförordningen, nämligen i de fall, då gravmedlen

förvaltas av annan myndighet än som i nämnda förordning avses. I kyrkostämmoförordningen

saknas ock lämplig anknytningspunkt för ett dylikt

tillägg. Stadgandet bör erhålla större räckvidd än som skulle kunna

givas åt ett dylikt tillägg och bör lämpligen innehålla föreskrift om sättet,

varpå gravmedlen skola förvaltas. Härutinnan ansluter jag mig till en mening,

som i några av de inkomna yttrandena framförts, nämligen att medlen

skola förvaltas såsom särskild fond. Detta sätt för medlens bokföring

och redovisning användes redan nu på en del håll. Understundom brukar,

såsom i en del yttranden framhålles, medlen redovisas endast såsom

poster i övriga räkenskaper, som vederbörande myndighet har att föra, i

vilket fall de ju även falla under vederbörande revisorers granskning.

Sammanblandningen med övriga räkenskaper torde emellertid i avsevärd

grad försvåra granskningen av medlens användning, och i många fall torde

räkenskaperna icke lämna någon upplysning om storleken av det för ifrågavarande

ändamål inbetalda kapital. Genom ett stadgande att medlen skola

förvaltas såsom särskild fond vinnes däremot överskådlighet och reda i bok
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8. "

toring och redovisning av desamma. Och genom ett stadgande av denna

innebörd icke blott bringas medlens förvaltning under vederbörande revisorers

granskning utan även visitationsförrättare och annan offentlig myndighet

beredes tillfälle att lätt få kännedom om den underhållsskyldighet

1 förevarande hänseende, som må åvila myndighet, och därigenom även

möjlighet att efterse, huru skyldigheten fullgöres.

Att ifrågavarande bestämmelse icke kan eller bör inrymmas såsom ett

tillägg till kyrkostämmoförordningen har redan förut påpekats. Den naturliga

platsen för en dylik bestämmelse synes däremot vara i lagen om

nyttjanderätt till gravplats, och torde den lämpligen kunna inrymmas i

2 § nämnda lag, som nu innehåller allenast det stadgande att avtal, varigenom

upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas skriftligen.

I de fall, då myndighet iklätt sig skyldighet att underhålla flera

gravplatser, torde myndigheten böra äga rätt att sammanföra för underhållet

mottagna medel till en gemensam fond, vars avkastning användes

för gemensamt underhåll av de gravar, som med fonden avses. För vinnande

av nödig trygghet att i detta fall icke någon gravs underhåll förbises

torde böra stadgas, att myndigheten skall vara skyldig att över de

ifrågavarande gravplatserna föra noggrann och fullständig förteckning.

Det synes icke erforderligt, att nu berörda föreskrifter givas tillämplighet

i andra fall än då myndighet är pliktig underhålla gravplats för all

framtid eller så länge gravplatsen utgör del av kyrkogård eller annan

allmän begravningsplats.

I enlighet med de grunder, som jag sålunda angivit, har jag låtit

inom justitiedepartementet upprätta ett förslag till lag om ändrad lydelse

av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag,

som var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt

hemställde, att lagrådets utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas över förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition N:r 8.

15

Bilaga.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916

om nyttjanderätt till gravplats.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om

nyttjanderätt till gravplats skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse:

2 §■

Avtal, varigenom — — — — — skriftligen.

Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit

sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen

utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de medel,

som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor, som

må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom

en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens

vård och underhåll, dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att

ombesörja vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej

villkor, som nyss sagts, härför utgöra hinder, till en gemensam fond sammanföra

de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll

emottagit, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig

förteckning över gravplatserna föres.

4 §•

Gravplats skall — — — — skick.

Råder å gravplats — — — — kungörandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 8.

Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat och

värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens

vård och underhåll ansvarig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vadi2§ andra

stycket föreskrives skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål

erlagts före lagens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 8.

IT

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

19 oktober 1920.

oku» 18 utmalt»»#u;tyistanrtt al> va iuv »%H‘ i

Närvarande:

.1 ustitierådet Berglöf,

Regeringsrådet ERNBERG,

.1 ustitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24

augusti 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars

1916 om nyttjanderätt till gravplats. Förslaget, som finnes bilagt detta

protokoll, hade inför lagrådet föredragits av förordnade revisionssekreteraren

Styrbjörn Dahlqvist.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Justitierådet Berguf, regeringsrådet Ernberg och justitierådet Molin:

Behövligheten av bestämmelser i det syfte, som med det föreslagna

tillägget till förevarande paragraf avses, synes genom den förebragta utredningen

vara till fullo ådagalagd. Erinras kan väl, att ifrågavarande bestämmelser,

vilka icke direkt hänföra sig till de ämnen, som avhandlas i nu

förevarande, i den för kyrkolag stadgade ordning tillkomna lag, strängt

taget lämpligare borde behandlas i annat sammanhang, vid en eventuell

lagstiftning angående stiftelser och donationer i allmänhet. Men då behovet

av reglerande föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende synes särskilt framBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 höft. (Nr 8.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Muj:ts Proposition Nr 8.

trädande och desamma icke kunna anses vara för lagens bestämmelser i

övrigt helt främmande, torde dock något avgörande hinder icke böra möta

mot inordnande av dylika föreskrifter i lagen. Den plats, desamma enligt

förslaget skulle erhålla, synes dock mindre lyckligt vald. Lämpligare torde

vara att inrymma dem i en särskild paragraf efter de övriga bestämmelserna

i lagen.

Justitierådet Appelberg :

I fråga om behövligheten av de föreslagna bestämmelserna är jag ense

med lagrådets övriga ledamöter. Jag anser emellertid det vara principiellt

olämpligt att i lagen om nyttjanderätt till gravplats upptaga ifrågavarande

förvaltningsrättsliga föreskrifter. Då upptagandet i samma lag av dessa

föreskrifter, som enligt min mening icke äro av beskaffenhet att böra föreläggas

kyrkomötet, skulle medföra att man nödgades underkasta frågan i denna

del kyrkomötets prövning, finner jag, särskilt om, på sätt jag beträffande

4 § ämnar hemställa, förslag om ändring av denna paragraf icke framlägges,

även de praktiska hänsynen tala för att bestämmelserna icke upptagas i

nämnda lag. Det lämpligaste synes vara att införa bestämmelserna tillsvidare

i särskild författning.

4 g.

JRegeringsrådet Ernberg samt justitieråden Molin och Appelberg:

Det huvudsakliga syftet med det föreslagna tillägget till denna paragraf

är att förebygga en sådan tolkning av de i paragrafens andra stycke

innefattade bestämmelser, att myndighet, som har att förvalta kyrkogård

eller annan allmän begravningsplats och vilken det enligt åtagande åligger

att underhålla viss gravplats, skulle kunna låta gravplatsen förfalla samt,

efter det föreläggande jämlikt sagda bestämmelser skett, under åberopande av

den inträffade van vården äga återtaga gravplatsen. En dylik tolkning kan

icke anses riktig. Att den, som själv är vållande till att en åtgärd underlåtits,

icke kan på samma underlåtenhet grunda rätt gent emot annan är

en regel, som otvivelaktigt äger allmängiltighet. Ändring av den nuvarande

lydelsen av paragrafen i syfte att förebygga en tolkning i nämnda

riktning synes därför vara obehövlig.

Det föreslagna tillägget avser emellertid även det fall att underhåll

av gravplats åligger annan myndighet än den, som förvaltar begravningsplatsen,

och innebär i detta avseende att icke heller för sådan händelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj;ts Proposition Nr 8.

föreläggande med påföljd, som ovan nämnts, må meddelas. Tillräckliga

skäl att därutinnau göra åtskillnad mellan det fall, då gravplats underhålles

av dylik myndighet, och det, då underhållet besörjes av enskild person,

synas emellertid icke föreligga. Stadgandet skulle säkerligen icke heller

bliva av nämnvärd praktisk betydelse i nu berörda hänseende.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att den föreslagna tilläggsbestämmelsen

måtte utgå ur förslaget.

Justitierådet Berguf:

Att myndighet ej bör pa sin egen försumlighet i åtaget underhäll av

gravplats kunna grunda rätt att anse nyttjanderätten förverkad, torde vara

uppenbart. En motsatt uppfattning har emellertid visat sig kunna uppstå.

Och för de om än antagligen sällsynta undantagsfall, då underhållsskyldigheten

och förvaltningen ej äro förenade hos samma myndighet, kan det föreslagna

tillägget till 4 § hava ett visst berättigande. Med hänsyn härtill har jag

för min del ej velat motsätta mig att nämnda tillägg inflyter i lagtexten.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr S.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet injör

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 19 oktober 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BräNTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,

Statsråden: Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Erikson,

Svensson,

Hansson,

Åkerman,

Linder.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, lagrådets

innevarande dag avgivna utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut

den 24 sistlidne augusti till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad

lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till

gravplats.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:

»Med anledning av erinran inom lagrådet har tillägget till 2 § upptagits

under en särskild paragraf, 7 §, efter de övriga bestämmelserna i

lagen; och hava i samband härmed vidtagits ett par jämkningar av formell

natur.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. M«j:ts Proposition Nr 6''.

Beträffande den föreslagna tilläggsbestämmelsen till 4 § hava tre av

lagrådets ledamöter hemställt, att densamma måtte ur förslaget utgå, varemot

eu ledamot av lagrådet ej velat motsätta sig att tillägget inflyter i

lagtexten. Enligt förstnämnda ledamöters mening skulle i det fall, då

myndighet, som hade att förvalta kyrkogård eller annan allmän begravningsplats,

åtagit sig att underhålla viss gravplats, de i förevarande paragrafs

andra stycke innefattade bestämmelser icke kunna givas sådan tolkning,

att myndigheten skulle kunna låta gravplatsen förfalla samt, sedan

föreläggande jämlikt sagda bestämmelser skett, under åberopande av den

inträffade vanvården återtaga gravplatsen. Utredningen i ärendet ådagalägger

emellertid med all tydlighet, att en sådan tolkning av berörda bestämmelser,

som nämnda ledamöter av lagrådet ansett icke vara riktig, kunnat uppstå.

■Tåg anser därför ifrågavarande tillägg, som avser att förebygga eu oriktig

tolkning av nämnda bestämmelser, lämpligen böra införas i lagen.

Men tillägget omfattar jämväl det fall, att annan myndighet än den,

som har kyrkogården eller begravningsplatsen under sin förvaltning, är för

gravplatsens vård och underhåll ansvarig, i vilket fall alltså ej heller föreläggande

med påföljd, att, om föreläggandet ej fullgöres, nyttjanderätten

skall vara förverkad, må meddelas. Enligt den mening, som av flertalet

ledamöter inom lagrådet uttalats, syntes tillräckliga skäl att därutinnan

göra åtskillnad mellan det fall, då gravplats underhölles av annan myndighet

än den, som förvaltade kyrkogården eller begravningsplatsen, och

det, då underhållet besörjdes av enskild person, icke föreligga. För min

del anser jag emellertid, att det föreligger en rätt så väsentlig skillnad

mellan det fall, då enskild person fått sig anförtrott att ombesörja gravunderhållet,

och det, då myndighet åtagit sig detsamma, vare sig denna

myndighet är den, som bär kyrkogården eller begravningsplatsen under

sin förvaltning, eller annan myndighet. Syftet med att gravunderhållet

anförtros åt myndighet är just att vinna större trygghet för underhållets

framtida fullgörande än om underhållet antvarda? åt enskild person.

Lika litet som myndighet, som själv har kyrkogård eller begravningsplats

under sin förvaltning, bör på sin egen försumlighet i fråga om underhåll

av gravplats, som åligger myndigheten, kunna grunda talan om uyttjanderättens

förverkande, lika litet bör alltså den nämnda myndigheten kunna

grunda dylik talan på annan myndighets försumlighet. Den enskildes nyttjanderätt

till gravplatsen bör i båda fallen vara lika skyddad. Och även om

de fall, då underhållsskyldigheten av gravplats åligger annan myndighet

än den, som har kyrkogården eller begravningsplatsen under sin förvalt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Ma.j:ts Proposition Nr 8.

ning, icke torde vara så ofta förekommande, anser jag dock det föreslagna

tillägget till 4 § böra upptagas i lagen jämväl med hänsyn till dessa fall.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter enligt nu angivna

grunder avfattat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24

mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats samt hemställde att, jämlikt

§87 mom. 2 regeringsformen, kyrkomötets yttrande måtte inhämtas, huruvida

kyrkomötet godkänner ifrågavarande förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till kyrkomötet avlåtas skrivelse av den lydelse

bil. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Crösta Stenlund.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr S.

23

Bilaga.

Knuff/. Maj:ts skrivelse, till kyrkomötet med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 34 mars 1916 om

nyttjanderätt till gravplats; given Stockholms slott den

19 oktober 1930.

Under åberopande av bifogade i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt

till gravplats.

GUSTAF.

A. Åkerman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kim/l. Maj:ts VVopodtion Nr 8.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916

om nyttjanderätt till gravplats.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt

till gravplats skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att i

samma lag skall efter 6 § införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angiven

lydelse:

• 4 §.

Gravplats skall — — — — skick.

ltåder å gravplats-----kungörandet.

Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat ocli

värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens

vård och underhåll ansvarig.

7 §■

Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit

sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen

utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de medel,

som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor, som

må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom

en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens

vård och underhåll; dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att

ombesörja vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej

villkor, som nyss sagts, härför utgör hinder, till en gemensam fond sammanföra

de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll

emottagit, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig

förteckning över gravplatserna föres.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vad i 7 § föreskrives

skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål erlagts före

lagens ikraftträdande. ______

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Pir 8.

25

Till Konungen.

I skrivelse den 10 mars 1916 liar riksdagen hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida icke genom tillägg

till förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862 eller genom annan lämplig åtgärd ökad trygghet må kunna

vinnas för behörigt fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats,

som kyrkogård sförvaltning eller församling må hava åtagit sig.

Efter det lagrådet avgivit utlåtande över ett inom justitiedepartementet

i anledning av nämnda skrivelse upprättat lagförslag, har Eders Kungl.

Maj:t i skrivelse den 19 oktober 1920, nr 16, förklarat sig vilja, jämlikt

§ 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet godkänner ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändring

i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.

Med anledning härav får kyrkomötet, som icke funnit något att erinra

mot nämnda förslag, i underdånighet anmäla, att förevarande lagförslag

av kyrkomötet godkänts.

Underdånigst:

Nathan Söderblom.

Stockholm den 16 november 1920.

A. v. I\ rusen stjern a.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den

24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 22.)

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 8.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 november 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray,

Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet kyrkomötets

skrivelse den 16 november 1920, nr 17, däri kyrkomötet — sedan Kungl.

Maj:t genom skrivelse den 19 oktober 1920 förelagt kyrkomötet ett vid

skrivelsen fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24

mars 1916 (nr 94) om nyttjanderätt till gravplats — tillkännagivit, att

lagförslaget av kyrkomötet godkänts; och hemställde föredraganden, att

lagförslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Tryckt hos P. Palmquist Aktiebolag, Stockholm 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gr a1 i texten
  2. 1LU 1921:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats. s. 1 i texten