Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724.) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

1921-01-21 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:84, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724.) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30

augusti 1918 (nr 724.) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa

extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner ; given Stockholms slott den 21

januari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

GUSTAF.

B. J.son Bergqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 73 haft. (Nr 84.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 84.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den SO augusti 1918 (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt

åt vissa extra ordinarie präster och innehavare

av prästerliga emeritilöner.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den BO augusti 1918 angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner

skall erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Kyrkofonden må ej — — — — — — — — — — — — —

blivit bestridda.

Skulle skäligt krigstidsunderstöd icke härigenom kunna beredas

prästerskapet, må, där särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas

jämväl ytterligare belopp, icke överstigande den kapitalökning,

fonden intill sistnämnda år vunnit efter den 31 december 1918.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 84.

o

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å, Stockholms

slott den 21 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena

greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde:

I skrivelse till kyrkomötet den 29 oktober 1920, nr 22, förklarade

Kungl. Maj:t sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet för sin del godkände vid skrivelsen fogat förslag till

lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta ärende yttrade jag

till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 29 oktober

1920 följande:

»I proposition den 22 mars 1918, nr 286, föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen, bland annat, att antaga vid propositionen fogat

förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av

prästerliga emeritilöner. I skrivelse den 18 maj 1918 tillkännagav

riksdagen, att riksdagen, som icke kunnat godkänna nämnda proposition

i oförändrat skick, i anledning av densamma för sin del äntå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 84.

git lag i ämnet av den lydelse, riksdagens skrivelse utvisade. Sedan

härefter kyrkomötet godkänt berörda av riksdagen antagna lagförslag,

utfärdade Kungl. Maj:t den 30 augusti 1918 lag (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Krigstidsunderstödet utgår under viss förutsättning jämlikt av

Konungen och. riksdagen beslutade grunder samt bestrides, på sätt

närmare framgår av 4 §, försåvitt angår kyrkoherdar och komministrar

samt så kallade ständiga adjunkter, för varje pastorat medelst

församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar.

Har emellertid för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd

åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom

pastoratet utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar

sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets

hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas

pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd åt

annan extra ordinarie präst än ständig adjunkt samt åt innehavare

av prästerlig emeritilön gäldas ur kyrkofonden.

Kyrkofondens tillgångar få emellertid icke för här ifrågavarande

ändamål obegränsat användas. Beträffande fondens betalningsplikt

i förevarande avseende gälla nämligen vissa bestämmelser, som återfinnas

i lagens 5 §, vilken är av följande lydelse: Kyrkofonden må

ej för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande

av krigstidsunderstöd, som i denna lag avses, än som motsvarar

fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,

sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

I skrivelse av den 28 september 1920 har nu kyrkofondskomrnittén

gjort framställning om sådan ändring av ifrågavarande paragraf

att, för den händelse med tillämpning av paragrafens bestämmelser

skäligt krigstidsunderstöd icke skulle kunna beredas prästerskapet,

för ändamålet må ur kyrkofonden kunna användas jämväl

ytterligare belopp med viss närmare angiven begränsning.

I skrivelsen lämnar kommittén till en början redogörelse för

tillkomsten av bestämmelserna i omförmälda 5 § i lagen angående

krigstidsunderstöd åt präster. Kommittén erinrar sålunda, att kommittén

i sitt den 17 december 1917 i ämnet avgivna utlåtande

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. May.ts proposition Nr 84.

med avseende å kyrkofondens förmåga att bestrida kostnaden för

krigstidsunderstödet anförde, bland annat, följande:

»Det måste för kommittén framstå såsom ett synnerligen viktigt statsintresse,

att kyrkofonden bibehålies vid sådan ställning, att den även för framtiden

kan fylla sitt ändamål att icke blott ytterst ansvara för prästerskapets avlöning

och betrygga möjligheten för den kyrkliga organisationens utveckling utan även

bereda trygghet för att även de mindre bärkraftiga pastoraten icke behöva betungas

med utgifter för ifrågavarande ändamål utöver den gräns riksdagen vid

regleringen år 1910 förutsatte. Härvid måste hänsyn jämväl tagas till penningvärdets

fall, som nödvändiggör, att den kapitaltillväxt, som under de senare åren

uppstått för fonden och vilken till stor del kompenserar denna förändring i penningvärdet,

icke för framtiden äventyras. Att betunga fonden med förbindelser

av sådan omfattning, att deras fullgörande skulle med sannolikhet medföra eu

fortgående förminskning av fondens kapital, bör därför enligt kommitténs mening

icke ifrågakomma.»

Vidare framhöll kommittén, att det — i händelse behovet av krigstidsunderstöd

åt prästerskapet kvarstode även efter utgången av den tid, varom då

för tillfället vore fråga — till förebyggande av att fondens kapital successivt förminskades

syntes vara nödigt att varje ecklesiastikår före det nya lönetilläggets

beviljande företaga en undersökning rörande kyrkofondens förmåga att bära den

för ändamålet erforderliga utgiften. Särskilt om en förhöjning i lönetilläggen

vidtoges, vore enligt kommitténs mening en sådan föregående undersökning oundgängligen

påkallad.

De särskilda sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallades för att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid

utredningen av spörsmålet om prästernas krigstidstillägg, anförde i

häi- förevarande hänseende, yttrar kommittén vidare, i huvudsak

följande:

Det kunde enligt sakkunnigas mening icke nog starkt betonas av vilken

betydelse det vore, att kyrkofonden icke anlitades över förmågan utan bibehölles

i en sådan ställning, att den framför allt kunde tillgodose de intressen, som utgjorde

dess huvuduppgifter, nämligen att ytterst ansvara för prästerskapets avlöning

och betrygga möjligheten för den kyrkliga organisationens utveckling samt

att verka till utjämning och begränsning av församlingarnas bidragsskyldighet

till prästerskapets avlöning. Det kunde därför icke komma i fråga att för krigstidsunderstödets

beviljande taga fonden i anspråk i vidare mån, än att den utan

minskning av sitt kapital fortfarande och i främsta rummet förmådde bestrida

de utgifter, som eljest enligt lag och författning skulle av fonden utgöras. Med

hänsyn härtill funne de sakkunniga försiktigast, att i lagen inrycktes en bestämmelse

av den innebörd, att för utgörandet av krigstidsunderstödet åt prästerskapet

icke Unge för något år av kyrkofondens medel tagas i anspråk mera än fondens

återstående överskott för näst föregående år, sedan samtliga fonden eljest åvilande

utgifter blivit bestridda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som finnes fogat vid

förenämnda proposition nr 286 till 1918 års riksdag med förslag till

lag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat

med flera prästmän, yttrade dåvarande departementschefen, att man

icke från något i förhållandena insatt håll torde vilja bestrida betydelsen

av att kyrkofondens kapital bibehölles oförminskat, särskilt

under de då rådande osäkra förhållandena på det ekonomiska området.

Departementschefen föreslog därför, att i den blivande lagen

skulle intagas en bestämmelse av det innehåll de sakkunniga ifrågasatt.

Grenom en dylik föreskrift i lagen ävensom därigenom att behovet

av krigstidsunderstöd åt prästerna varje år skulle komma att

bliva föremål för riksdagens prövning, syntes en sådan garanti vara

vunnen med avseende på understödssystemets behöriga anordnande,

att någon särskild kontroll från kyrkomötets sida icke gärna kunde

vara av nöden.

Den ifrågasatta föreskriften till kyrkofondens tryggande intogs

i 5 § lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt

präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster

och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Efter att sålunda hava redogjort för tillkomsten av 5 § i lagen

angående krigstidsunderstöd åt präster, anför kyrkofondskommittén

i den gjorda framställningen vidare:

Av den lämnade redogörelsen lärer framgå, att kyrkofondskommittén, då

den första gången framlade förslag om beviljande av krigstidsunderstöd åt prästerna,

sökte på det sätt vinna garanti för, att icke kyrkofonden komme att undergå

successiv minskning på grund av utgifterna för sagda understöd, att man

varje gång, som lönetillägg beviljades, verkställde en särskild undersökning rörande

fondens förmåga att bära de för ändamålet nödvändiga utgifterna. För att

vinna ytterligare trygghet i nämnda hänseende ansågs emellertid av Kungl. Maj:t

och riksdagen nödigt att i själva lagen om krigstidsunderstöd intaga ett stadgande,

som skulle så att säga automatiskt förhindra, att kyrkofondens kapital

lede någon minskning.

Enligt kommitténs mening kan det dock starkt ifrågasättas, huruvida förevarande

författningsbestämmelse under alla förhållanden tryggar vinnandet av

det avsedda resultatet.

Till eu början torde det vara mycket vanskligt att exakt bestämma storleken

av det belopp, »som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående

kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda».

Innebörden av denna erinran torde lättast kunna klargöras genom ett

exempel. — Till bestridande av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mqj:ts proposition Nr 84. 7

1920—1921 får — om man närmare klargör lagens uttryck — tagas i anspråk

dels kyrkofondens faktiska överskott för år 1919, dels ock ett belopp, svarande

mot fondens utgifter under kalenderåret 1919 för det till prästerna utgående

dyrtidsunderstödet. Fondens faktiska överskott för året i fråga framgår direkt ur

räkenskaperna. Däremot har det visat sig förenat med nästan oöverstigliga svårigheter

att fullt exakt utröna storleken av den på fonden belöpande andelen av

dyrtidsunderstödet för ett visst år. Anledningen härtill är den, att fondens utgifter

för sagda understöd författningsenligt bestå antingen i ökad utbetalning

till pastoraten av skogsmedel eller ock i förhöjt bidragsbelopp enligt 21 § löneregleringslagen,

samt att på grund av detta förhållande redovisningarna för fondens

utgifter i stor utsträckning upptaga här ifrågavarande utgifter sammanslagna

med motsvarande utgifter för prästerskapets ordinarie avlöning. För att

erhålla fullt säker kännedom om fondens utgifter för dyrtidsunderstödet skulle

det i själva verket vara nödvändigt att verkställa en noggrann undersökning av

alla de uppgifter enligt formulär litt. Ä., som jämlikt föreskrifterna i nådiga

kungörelsen den 24 juli 1914 (nr 128) av pastoraten ingivits till länsstyrelserna

-— en undersökning som knappast lärer kunna verkställas av annan vederbörande

än länsstyrelserna själva och som givetvis skulle orsaka dessa ett betungande och

tidsödande extra arbete.

Har man emellertid lyckats tillförlitligen utreda storleken av den summa,

som står till disposition, återstår att beräkna storleken såväl av det belopp, vartill

dyrtidstilläggcn sammanlagt komma att uppgå, som av den andel av totalsumman,

vilken kommer att stanna på kyrkofonden. Totalbeloppet av tilläggen

lärer utan allt för stort besvär kunna någorlunda exakt uträknas. Kalkylen angående

fördelningen — jämlikt föreskriften i 4 § krigstidsunderstödslagen — mellan

pastoraten och kyrkofonden av sagda belopp måste däremot i regel bliva synnerligen

approximativ. Anledningen härtill ligger i främsta rummet i den särskilda

ordning för prästlönernas bestridande, varom föreskrifter finnas meddelade i 19

och 21 §§ löneregleringslagen, och vilken, därest man vill vinna någorlunda säkra

resultat, särskilt med hänsyn till församlingsbidragens år från år växlande storlek,

nödvändiggör en undersökning av avlöningstillgångarna i varje särskilt pastorat

för sig — ett utredningsföretag, som med hänsyn till sin omfattning näppeligen

kan igångsättas för varje år.

Av vad nu sagts torde framgå, att man för att kunna tillämpa den i 5 §

krigstidsunderstödslagen meddelade bestämmelsen är nödsakad att först verkställa

mycket vidlyftiga och till sitt resultat jämförelsevis osäkra beräkningar. Därest

man nu något år bestämt dyrtidstillägget till sådant belopp, att det närmar sig

den enligt 5 § angivna gränsen, är det därför icke omöjligt, att dyrtidstillägget,

oaktat all vid beräkningens verkställande iakttagen försiktighet, kan komma att

belasta kyrkofonden hårdare än 5 § medgiver. Huruvida detta varit fallet lärer

ej heller kunna utrönas under ecklesiastikårets lopp.

Härtill kommer ytterligare en annan omständighet. — Även om utgifterna

för dyrtidstillägget hållas inom den i 5 § angivna gränsen, utgör berörda författningsbestämmelse

— sådan den blivit formulerad — icke den säkra garanti mot

en minskning av kyrkofondens kapitalbelopp, som man med densamma velat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. May.ts proposition Nr 84.

vinna. På grund av alldeles särskilda förhållanden kan inträffa, att någon av

kyrkofondens viktigaste inkomstposter under ett visst år avsevärt nedgår. En

minskning kan exempelvis ske i skogsförsäljningsmedlen till följd av vikande

konjunkturer, inträffade strejker m. m., eller därför att överföringen till kyrkofonden

avsett ena året mer än ett års försäljningsmedel men det följande året

försäljningsmedlen för endast en del av ett år. Äger en dylik inkomstminskning

rum, kan utbetalningen av dyrtidstillägget, som ju utmätts med hänsyn till förhållandet

mellan fondens inkomster och utgifter under närmast föregående år,

komma att under det löpande året förorsaka minskning av fondens kapitalbehållning.

En dylik kapitalkonsumering synes dock, därest inkomstminskningen varit

av rent tillfällig natur, icke medföra någon större fara för fonden.

Betydelsefullare i det här antagna fallet, att någon av fondens viktigaste

inkomstposter skulle under ett visst år nedgå, är enligt kommitténs mening en

annan konsekvens av bestämmelsen i 5 §. Nämnda stadgande, vilket som nämnt

innebär, att storleken av dyrtidstillägget för det löpande året lämpas efter fondens

inkomster under det föregående året, skulle nämligen under angivna förutsättning

nödvändiggöra sänkning, eventuellt fullständigt indragande av dyrtidstillägget för

det löpande året, och detta även om det måste betraktas såsom fullkomligt säkert,

att minskningen av fondens inkomster under det föregående året varit av rent

tillfällig natur, samt att dessa redan under det löpande året komme att ånyo

uppnå eller överskrida sin gamla storlek.

Hänsynen särskilt till att den i 5 § meddelade bestämmelsen under förut

angivna förhållande kan medföra den vid stadgandets tillkomst ej avsedda konsekvensen,

att prästernas dyrtidstillägg för ett enstaka år måste avsevärt sänkas

eller kanske rent av alldeles indragas, har tvingat kommittén att undersöka spörsmålet,

huruvida icke en modifiering av den i paragrafen intagna kategoriska

föreskriften kunde anses påkallad.

Härvid har kommittén ansett, att fondens kapitalbehållning den 31 december

1918, utgörande enligt de av statskontoret publicerade s. k. fondredogörelserna

21,094,825 kronor, borde under alla omständigheter bevaras oförminskad. Fondens

kapitalbehållning utöver nät) rida belopp däremot skulle, där alldeles särskilda

skäl förelåge, kunna tagas i anspråk för beredande av skäligt dyrtidstillägg åt

prästerskapet.

Ett sådant ingrepp i fondens kapitaltillgångar skulle alltså enligt kommitténs

mening komma att äga rum endast helt undantagsvis; fondens fortgående och

med hänsyn till penningens fallande värde väl behövliga tillväxt måste givetvis

bliva regel.

Kommittén har. föreställt sig, att från kyrkomötets sida intet skulle vara

att erinra mot en dylik ändring, varigenom man undginge tvånget att i en viss

ingalunda otänkbar situation oskäligt sänka eller alldeles indraga prästernas dyrtidstillägg,

utan att hänsynen till kyrkofondens ekonomi kunde anses nödvändiggöra

en sådan åtgärd. Den prövning av kyrkofondens förmåga att bära den på

grund av dyrtidstillägget orsakade ökningen i fondens utgifter, som årligen i

samband med tilläggets beviljande skall verkställas av Kungl. Maj:t och riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 84.

dagen, lärer utgöra fullt tillräcklig garanti för att ett ingrepp i fondens kapital

endast kommer att äga rum, då verkligen tvingande skäl äro för handen.

Då en ändring av 5 § dyrtidstilläggslagen förutsätter medgivande jämväl

av kyrkomötet, samt detta kommer att sammanträda instundande oktober månad,

har kommittén ansett sig böra till behandling upptaga här omhandlade spörsmål''

ehuru detsamma för närvarande icke kan anses aktuellt.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer kyrkofondskommittén

det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen och kyrkomötet

att antaga följande förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i

lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i

nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare

av prästerliga emeritilöner.

5 §. >

Kyrkofonden må ej — — — — — — — — — — _ _ _

blivit bestridda.

Skulle skäligt krigstidsunderstöd icke härigenom kunna beredas

prästerskapet, må, där särskilda skäl föreligga för ändamålet användas

jämväl ytterligare belopp, icke överstigande den kapitalökning,

fonden intill sistnämnda år vunnit efter den 31 december 1918.

Efter erhållen remiss hava kammarkollegium och statskontoret

i den 8 oktober 1920 avgivet gemensamt utlåtande tillstyrkt kvrkofondskommitténs

förslag ».

Efter lämnande av denna redogörelse yttrade jag:

»Att för tillgoseende av här ifrågavarande prästerskaps behov

av dyrtidsunderstöd anlita kyrkofondens kapitaltillgångar är en åtgärd,

vars befogenhet väl kan dragas i tvivelsmål. Omständigheter

hava emellertid av kyrkofondskommittén påvisats, vilka i undantagsfall

synas kunna berättiga att för ifrågavarande ändamål använda

fondens medel i vidare mån än som motsvarar dess behållna överskott

för närmast föregående kalenderår. Och då till skyddande av

kyrkofondens kapitaltillgångar föreslagits intagande av bestämmelse

i syfte, att fondens behållning den 31 december 1918 skall under

alla omständigheter bevaras oförminskad, samt Kungl. Maj:t och

riksdagen vidare vid den årliga prövningen av frågan om dyrtidsunderstöd

åt prästerskapet i nyreglerade pastorat hava tillfälle att

vaka däröver att fondens vederbörliga tillväxt ej äventyras, anser

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 78 höft. (Nr 84.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

jag mig kunna förorda den av kommittén föreslagna ändrade lydelsen

av ifrågavarande lagrum».

I a.nslutning till vad jag sålunda anfört hemställde jag, att Kungl.

Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för

sin del godkände ett i enlighet med kyrkofondskommitténs hemställan

avfattat förslag, till lag om ändrad lydelse av § 5 i omförmälda

lag den 30 augusti 1918. Såsom jag redan erinrat, blev

denna min hemställan av Kung!. Maj:t bifallen.

Till svar å Kungl. Maj:ts i ärendet till kyrkomötet avlåtna skrivelse

har kyrkomötet i skrivelse den 23 november 1920, nr 34, anmält,

att kyrkomötet godkänt ovanberörda lagförslag.

Då förevarande ärende ännu icke underställts riksdagens prövning,

torde detta nu böra ske; och hemställer jag alltså, att Eders

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande av

kyrkomötet för dess del godkända förslag till lag om ändrad lydelse

av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G.son Bergman.

Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B,

210*31

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:104 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 a1 i texten
  2. 1LU 1921:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslaq till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 augusti 1918 s. 1 i texten