Angående ersättning åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga barn
1921-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:88, Angående ersättning åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga barn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.
1
Nr 88.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga
barn; given Stockholms slott den 11 februari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmqdist,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:
Uti §§ 1, 4 och 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— §§ 4 och 12 enligt deras ursprungliga lydelse — stadgas följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 sand. 77 käft. (Nr 88.) 35221 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.
1 §•
Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid liären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad
under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning
stadgade grunder.
Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
4 §.
Ersättning enligt denna förordning utgives:
l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades arbetsförmåga
under mera än tre dagar, en krona femtio öre i sjukhjälp för varje överskjutande
dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande av underhåll och
vård genom militär myndighets försorg, intill dess den skadade blivit från sådan
nedsättning av arbetsförmågan återställd eller skadan medfört för framtiden bestående
förlust eller minskning av arbetsförmågan eller döden inträtt;
2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av
arbetsförmågan, en årlig livränta i förra fallet å fyrahundrafemtio kronor och i
senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans minskning,
räknat från och med dagen, efter det den skadade upphört att åtnjuta såväl
underhåll och vård genom militär myndighets försorg som innehavande avlöning
av statsmedel, eller från den senare tidpunkt, då skadan medfört för framtiden
bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall
utgå i de fall, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel;
3:o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det
sjukdomen blev känd,
a) begravningshjälp med sjuttiofem kronor,
b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan uppkom,
en årlig livränta av etthundraåttio kronor från dödsfallet så länge hon lever ogift,
och till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes därefter i ett
förut slutet äktenskap, eu årlig livränta av nittio kronor från dödsfallet, till dess
det uppnått femton års ålder; dock att där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt
överstiga fyrahundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till vad på en
var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till
dylik nedsättning fortfar,
samt, därest den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men fader, moder
eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för sitt uppehälle huvudsakligen
beroende,
c) till fader eller moder eller, om bägge leva, till dem gemensamt en årlig
livränta av etthundraåttio kronor från dödsfallet och till varje minderårigt syskon
en årlig livränta av nittio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton
års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt överstiga
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 88.
3
fyrahundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till vad på en var ^räntetagare
belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning
fortfar.
12 §.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år efter
det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.
I nyss återgivna stadganden hava genom förordning den 4 juni
1920 vissa ändringar vidtagits, nämligen, bland annat, dels så tillvida,
att därest skadan medfört döden, begravningshjälp och livränta utgivas,
även om dödsfallet inträffat senare än två år efter det skadan yppades,
dels ock i så måtto, att den i § 12 angivna preskriptionstid förlängts
till tre år och löper från det för värnpliktig tjänstgöringen samt för
volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare tidpunkt, då
skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde; allt dock allenast under förutsättning att
skadan uppkommit efter ingången av år 1919.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 27 december 1919 dagtecknad
skrift har värnpliktige O. L. Forsbergs änka Ida Karolina Forsberg,
född Sehlin, anhållit att komma i åtnjutande av understöd för sig och
sina minderåriga barn.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att värnpliktige
Forsberg, vilken inryckt till krigstjänstgöring vid Västerbottens regemente
den 8 januari 1917, den 15 i samma månad under tjänstgöring
vid Riksgränsen visat tydliga tecken till sinnesförvirring; att han till
följd härav den 24 i samma månad blivit hemförlovad; att han därefter
tidtals varit arbetsför, men att hans arbetsförmåga periodvis varit nedsatt
till följd av oro, förföljelsemani och dylikt; samt att han natten
mellan den 6 och 7 december 1919 i sinnessjukt tillstånd tagit sig av
daga.
Enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande befinner
sig Forsbergs familj i fattiga omständigheter.
Ansökningen har tillstyrkts av chefen för sjätte arméfördelningen.
Ansökan av
Ida Karolina
Forsberg,
född Sehlin.
Yttrande
av chefen för
sjätte arméfördelningen.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.
Yttrande
av riksföreäkringsanstalten.
Riksförsäkringsanstalten, som den 7 juni 1920 avgivit infordrat yttrande
i ärendet, har anfört följande:
I § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgades med
avseende å preskription av ersättning, som enligt förordningen tillkomme
värnpliktig, vilken under militärtjänstgöring ådragit sig sjukdom, att,
därest framställning om dylik ersättning ej gjordes inom två år efter
det skadan yppats, rätten till ersättning skulle vara förverkad.
För att dödsfallsersättning skulle utgå till efterlevande åt värnpliktig,
vilken avlidit till följd av sjukdom, som åsamkats under militärtjänstgöring,
funnes vidare i § 4 av förordningen såsom förutsättning
stadgat, att skadan medfört döden inom två år från det sjukdomen blev
känd.
Såvitt de till riksförsäkringsanstalten överlämnade handlingarna i
ärendet samt därstädes förda diarier utvisade, hade någon framställning
om ersättning på grund av Forsbergs sjukdom och död icke blivit gjord
före avgivandet av nu förevarande ansökan, vilken vore dagtecknad den
27 december 1919.
På grund härav kunde i detta fall någon ersättning icke utgå vare
sig jämlikt § 4 mom. 1 och 2 av ifrågavarande förordning såsom sjukhjälp
eller livränta för den tid efter Forsbergs hemförlovning, varunder
hans arbetsförmåga varit nedsatt med minst en tiondel, eller jäiidikt
§ 4 mom. 3 a) och b) såsom begravningshjälp och livränta åt Forsbergs
efterlevande.
Riksförsäkringsanstalten, som i ärendet inhämtat yttrande från sin
överläkare, hade emellertid med ledning av detsamma ävensom ett av
överläkaren medicine doktorn Olof Kinberg i ärendet avgivet utlåtande
funnit Forsbergs militärtjänstgöring skäligen kunna antagas hava bidragit
till dennes sinnessjukdom; och skulle således i förevarande fall,
därest ersättningsanspråket icke varit preskriberat, ersättning hava utgått
dels jämlikt § .4 mom. 1 och 2 av ovannämnda förordning, dels ock
enligt § 4 mom. 3 a) och b) av samma förordning.
I anledning härav ville riksförsäkringsanstalten erinra om att i det
förslag till lag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, som av riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda
sakkunniga avgivits den 30 december 1918, upptagits eu till tre
år förlängd preskriptionstid beträffande ersättning åt den skadade, ävensom
att sagda förslag icke innehölle någon bestämmelse, att ersättning
i anledning av dödsfall skulle utgå endast för så vitt dödsfallet inträffat
inom viss tid efter det skadan yppats. Motsvarande jämkningar i gäl
-
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.
lande preskriptionsbestämmelser hade föreslagits jämväl i proposition nr
208 till 1920 års riksdag angående ändrad lydelse av 4 och 12 §§ av
förenämnda förordning.
Då med tillämpning av de sålunda föreslagna preskriptionsbestämmelserna
å nu förevarande fall ersättning enligt förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, skulle hava utgått, syntes det riksförsäkringsanstalten
vara med billigheten överensstämmande att, i enlighet med vad förut i
liknande fall skett, åt änkan Forsberg och makarna Forsbergs minderåriga
barn utverkades ersättning jämlikt grunderna för nämnda förordning.
I den 3 augusti 1920 avgivet utlåtande i ämnet hava arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse såsom sin åsikt uttalat,
att ersättning av statsmedel i anledning av Forsbergs under militärtjänstgöring
ådragna sjukdom och sedermera timade död, enligt grunderna
för förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, syntes böra tillerkännas
hans änka och efterlevande barn, ehuru framställning därom icke gjorts
inom föreskriven tid. Då emellertid arméförvaltningen icke hade under
sin förvaltning andra medel till bestridande av utgifter av ifrågavarande
slag än beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, från vilken fond
ersättning enligt nämnda förordning den 18 juni 1909 skolat till Forsbergs
änka utgå, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid,
och avvikelse från bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen
givna förordning icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande,
syntes, i händelse av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens
ovan uttalade åsikt, proposition böra framläggas för riksdagen
om medgivande att, utan hinder därav att framställning om ersättning
icke gjorts inom två år efter det sjukdomen konstaterades, till
änkan Forsberg från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetala
den ersättning, vartill riksförsäkringsanstalten funne henne jämlikt
ovan angivna grunder vara berättigad.
Såsom framgår av vad inledningsvis anförts, hava de av riksförsäkringsanstalten
avsedda ändringarna i ifrågavarande bestämmelser kommit
till stånd genom förordningen den 4 juni 1920.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit, finner jag starka billighetsskäl
tala för att värnpliktige Forsbergs änka och minderåriga barn må
komma i åtnjutande av den ersättning, vartill de skulle hava varit förBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 77 käft. (Nr 88.) 352 21 2
Yttrande
av arméförvaltningens
civila departement
och
sjukvårdsstyrelse.
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.
fattningsenligt berättigade, därest Forsberg avlidit inom två år efter det
sjukdomen blev känd. Att i vidsträcktare mån tillstyrka dispens från
givna bestämmelser finner jag däremot icke lämpligt.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
avlidne värnpliktige O. L. Forsbergs änka Ida Karolina Forsberg, född
Sehlin, och makarnas minderåriga barn må — utan hinder därav, att
Forsberg avlidit efter utgången av den tid av två år från det sjukdomen
blev känd, som angivits i § 4 av förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
sådant detta författningsrum ursprungligen lydde — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1921:25 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 3 i texten