Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga barn

1921-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:88, Angående ersättning åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

åt värnpliktige 0. L. Forsbergs änka och mindei''åriga

barn; given Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmqdist,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:

Uti §§ 1, 4 och 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— §§ 4 och 12 enligt deras ursprungliga lydelse — stadgas följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 sand. 77 käft. (Nr 88.) 35221 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

1 §•

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid liären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad

under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning

stadgade grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

4 §.

Ersättning enligt denna förordning utgives:

l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades arbetsförmåga

under mera än tre dagar, en krona femtio öre i sjukhjälp för varje överskjutande

dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande av underhåll och

vård genom militär myndighets försorg, intill dess den skadade blivit från sådan

nedsättning av arbetsförmågan återställd eller skadan medfört för framtiden bestående

förlust eller minskning av arbetsförmågan eller döden inträtt;

2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av

arbetsförmågan, en årlig livränta i förra fallet å fyrahundrafemtio kronor och i

senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans minskning,

räknat från och med dagen, efter det den skadade upphört att åtnjuta såväl

underhåll och vård genom militär myndighets försorg som innehavande avlöning

av statsmedel, eller från den senare tidpunkt, då skadan medfört för framtiden

bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall

utgå i de fall, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel;

3:o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det

sjukdomen blev känd,

a) begravningshjälp med sjuttiofem kronor,

b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan uppkom,

en årlig livränta av etthundraåttio kronor från dödsfallet så länge hon lever ogift,

och till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes därefter i ett

förut slutet äktenskap, eu årlig livränta av nittio kronor från dödsfallet, till dess

det uppnått femton års ålder; dock att där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt

överstiga fyrahundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till vad på en

var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till

dylik nedsättning fortfar,

samt, därest den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men fader, moder

eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende,

c) till fader eller moder eller, om bägge leva, till dem gemensamt en årlig

livränta av etthundraåttio kronor från dödsfallet och till varje minderårigt syskon

en årlig livränta av nittio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton

års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt överstiga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 88.

3

fyrahundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till vad på en var ^räntetagare

belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning

fortfar.

12 §.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år efter

det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

I nyss återgivna stadganden hava genom förordning den 4 juni

1920 vissa ändringar vidtagits, nämligen, bland annat, dels så tillvida,

att därest skadan medfört döden, begravningshjälp och livränta utgivas,

även om dödsfallet inträffat senare än två år efter det skadan yppades,

dels ock i så måtto, att den i § 12 angivna preskriptionstid förlängts

till tre år och löper från det för värnpliktig tjänstgöringen samt för

volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare tidpunkt, då

skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde; allt dock allenast under förutsättning att

skadan uppkommit efter ingången av år 1919.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 27 december 1919 dagtecknad

skrift har värnpliktige O. L. Forsbergs änka Ida Karolina Forsberg,

född Sehlin, anhållit att komma i åtnjutande av understöd för sig och

sina minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att värnpliktige

Forsberg, vilken inryckt till krigstjänstgöring vid Västerbottens regemente

den 8 januari 1917, den 15 i samma månad under tjänstgöring

vid Riksgränsen visat tydliga tecken till sinnesförvirring; att han till

följd härav den 24 i samma månad blivit hemförlovad; att han därefter

tidtals varit arbetsför, men att hans arbetsförmåga periodvis varit nedsatt

till följd av oro, förföljelsemani och dylikt; samt att han natten

mellan den 6 och 7 december 1919 i sinnessjukt tillstånd tagit sig av

daga.

Enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande befinner

sig Forsbergs familj i fattiga omständigheter.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för sjätte arméfördelningen.

Ansökan av

Ida Karolina

Forsberg,

född Sehlin.

Yttrande

av chefen för

sjätte arméfördelningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Yttrande

av riksföreäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten, som den 7 juni 1920 avgivit infordrat yttrande

i ärendet, har anfört följande:

I § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgades med

avseende å preskription av ersättning, som enligt förordningen tillkomme

värnpliktig, vilken under militärtjänstgöring ådragit sig sjukdom, att,

därest framställning om dylik ersättning ej gjordes inom två år efter

det skadan yppats, rätten till ersättning skulle vara förverkad.

För att dödsfallsersättning skulle utgå till efterlevande åt värnpliktig,

vilken avlidit till följd av sjukdom, som åsamkats under militärtjänstgöring,

funnes vidare i § 4 av förordningen såsom förutsättning

stadgat, att skadan medfört döden inom två år från det sjukdomen blev

känd.

Såvitt de till riksförsäkringsanstalten överlämnade handlingarna i

ärendet samt därstädes förda diarier utvisade, hade någon framställning

om ersättning på grund av Forsbergs sjukdom och död icke blivit gjord

före avgivandet av nu förevarande ansökan, vilken vore dagtecknad den

27 december 1919.

På grund härav kunde i detta fall någon ersättning icke utgå vare

sig jämlikt § 4 mom. 1 och 2 av ifrågavarande förordning såsom sjukhjälp

eller livränta för den tid efter Forsbergs hemförlovning, varunder

hans arbetsförmåga varit nedsatt med minst en tiondel, eller jäiidikt

§ 4 mom. 3 a) och b) såsom begravningshjälp och livränta åt Forsbergs

efterlevande.

Riksförsäkringsanstalten, som i ärendet inhämtat yttrande från sin

överläkare, hade emellertid med ledning av detsamma ävensom ett av

överläkaren medicine doktorn Olof Kinberg i ärendet avgivet utlåtande

funnit Forsbergs militärtjänstgöring skäligen kunna antagas hava bidragit

till dennes sinnessjukdom; och skulle således i förevarande fall,

därest ersättningsanspråket icke varit preskriberat, ersättning hava utgått

dels jämlikt § .4 mom. 1 och 2 av ovannämnda förordning, dels ock

enligt § 4 mom. 3 a) och b) av samma förordning.

I anledning härav ville riksförsäkringsanstalten erinra om att i det

förslag till lag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, som av riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda

sakkunniga avgivits den 30 december 1918, upptagits eu till tre

år förlängd preskriptionstid beträffande ersättning åt den skadade, ävensom

att sagda förslag icke innehölle någon bestämmelse, att ersättning

i anledning av dödsfall skulle utgå endast för så vitt dödsfallet inträffat

inom viss tid efter det skadan yppats. Motsvarande jämkningar i gäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

lande preskriptionsbestämmelser hade föreslagits jämväl i proposition nr

208 till 1920 års riksdag angående ändrad lydelse av 4 och 12 §§ av

förenämnda förordning.

Då med tillämpning av de sålunda föreslagna preskriptionsbestämmelserna

å nu förevarande fall ersättning enligt förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, skulle hava utgått, syntes det riksförsäkringsanstalten

vara med billigheten överensstämmande att, i enlighet med vad förut i

liknande fall skett, åt änkan Forsberg och makarna Forsbergs minderåriga

barn utverkades ersättning jämlikt grunderna för nämnda förordning.

I den 3 augusti 1920 avgivet utlåtande i ämnet hava arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse såsom sin åsikt uttalat,

att ersättning av statsmedel i anledning av Forsbergs under militärtjänstgöring

ådragna sjukdom och sedermera timade död, enligt grunderna

för förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, syntes böra tillerkännas

hans änka och efterlevande barn, ehuru framställning därom icke gjorts

inom föreskriven tid. Då emellertid arméförvaltningen icke hade under

sin förvaltning andra medel till bestridande av utgifter av ifrågavarande

slag än beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, från vilken fond

ersättning enligt nämnda förordning den 18 juni 1909 skolat till Forsbergs

änka utgå, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid,

och avvikelse från bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen

givna förordning icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande,

syntes, i händelse av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens

ovan uttalade åsikt, proposition böra framläggas för riksdagen

om medgivande att, utan hinder därav att framställning om ersättning

icke gjorts inom två år efter det sjukdomen konstaterades, till

änkan Forsberg från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetala

den ersättning, vartill riksförsäkringsanstalten funne henne jämlikt

ovan angivna grunder vara berättigad.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts, hava de av riksförsäkringsanstalten

avsedda ändringarna i ifrågavarande bestämmelser kommit

till stånd genom förordningen den 4 juni 1920.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit, finner jag starka billighetsskäl

tala för att värnpliktige Forsbergs änka och minderåriga barn må

komma i åtnjutande av den ersättning, vartill de skulle hava varit förBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 77 käft. (Nr 88.) 352 21 2

Yttrande

av arméförvaltningens

civila departement

och

sjukvårdsstyrelse.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

fattningsenligt berättigade, därest Forsberg avlidit inom två år efter det

sjukdomen blev känd. Att i vidsträcktare mån tillstyrka dispens från

givna bestämmelser finner jag däremot icke lämpligt.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne värnpliktige O. L. Forsbergs änka Ida Karolina Forsberg, född

Sehlin, och makarnas minderåriga barn må — utan hinder därav, att

Forsberg avlidit efter utgången av den tid av två år från det sjukdomen

blev känd, som angivits i § 4 av förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

sådant detta författningsrum ursprungligen lydde — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1921:25 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 3 i texten