Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande patent

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:9, Med förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande

patent; given Stockholms slott den 17 december

1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med särskild bestämmelse

i fråga om skydd för vissa främmande patent.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 9 käft. (Nr 9).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Förslag

till

LAG

med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa

främmande patent.

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för liär i riket patenterad

uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av

vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor

för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat

angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,

Konungen äga förordna, att, om någon bär i riket sökt patent å en uppfinning,

varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i

den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till

andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant binder emot patents

meddelande, som i 3 § av nämnda förordning omförmäles, betraktas så,

som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,

såvida ansökningen bär i riket skett sist å viss dag, som må i förordnandet

bestämmas till senast den 30 juni 1921, samt sökanden hos patentmyndigheten

bär i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom

tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 november 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, statsråden ERICSSON, Dahlberg, Murray,

Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde etter gemensam

beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet patent- och registreringsverkets underdåniga skrivelse

den 5 november 1920, däri ämbetsverket anfört:

Genom lagar den 19 maj 1917 (nr 212), den 5 mars 1918 (nr 104) Patent- och

och den 25 april 1919 (nr 194) med särskild bestämmelse att tills vidare^rkfu^amgälla

i fråga om skydd för vissa främmande patent förordnades, att med ställning

avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad ,n 1920''

uppfinning gjorde motsvarande medgivande, skulle, utan hinder av ''''ad

under 1) i 25 § i förordningen angående patent vore såsom villkor för

den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat angående den tid, inom

vilken patent i det här avsedda fall borde sökas, Konungen äga förordna,

att, om någon bär i riket sökt patent å en uppfinning, varå han tidigare,

dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i den främmande staten, finge

förstberörda ansökning i förhållande till andra ansökningar ävensom med

hänsyn till sådant hinder mot patents meddelande, som i 3 § av nämnda

förordning omförmäldes, betraktas sa, som vore den gjord samtidigt med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 9.

ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen här i riket

skett före utgången av viss tid, som enligt lagen av den 25 april 1919

finge bestämmas till högst ett år från det sistnämnda lag trätt i kraft,

samt sökanden hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på

sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet

bestämdes. Genom sistnämnda lag, som trädde i kraft den 1 juli

1919, samt de i anslutning därtill utfärdade kungörelserna den 19 december

1919 (nr 776) och den 16 januari 1920 (nr 19) utsträcktes prioritetsfristen

med avseende å vissa länder till och med den 30 juni 1920.

Uti en cirkulärskrivelse den 15 oktober 1919 hade internationella

byrån i Bern till skydd för den industriella äganderätten — centralorgan

för den mellan Sverige och åtskilliga stater bestående internationella unionen

på ifrågavarande område — till de myndigheter i de särskilda unionsstaterna,

som närmast handlägga hithörande ärenden, framställt förslag till

överenskommelse mellan unionsstaterna angående bibehållande och återställande

av de rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka

berörts av världskriget.

De frågor rörande patentärenden, som skulle ordnas genom Bernbyråns

förslag, voro förlängning av prioritetsfristen, återupptagande av

förfallna eller avslagna patentansökningar, återupplivande av förfallna patent

samt anstånd med det obligatoriska utövningstvånget. Beträffande

prioritetsfristen förutsattes densammas utsträckning endast till och med

den 30 juni 1920.

1 deu underdåniga skrivelse den 14 februari 1920, däri patent- och

registreringsverket med anledning av Bernbyråns berörda cirkulärskrivelse

gjorde framställning om åvägabringande av lagbestämmelser angående återställande

i vissa fäll av rätt till patent m. m., framhöll ämbetsverket fördenskull,

att någon utsträckning av prioritetsfristen utöver nyss nämnda

tid icke syntes vara behövlig. I de yttranden, som avgåvos över patentoch

registreringsverkets berörda framställning, föranledde denna uppfattning

icke någon gensägelse från något håll, och i nådiga propositionen nr 421 den

30 april 1920 med förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt

till patent m. m. uttalades ock, att det icke syntes erforderligt att än

vidare framflytta denna tidpunkt.

Lagen i ämnet av den 18 juni 1920 (nr 294) innehåller följaktligen

ej någon bestämmelse om ytterligare utsträckning av prioritetsfristen.

I förslaget till den överenskommelse, som den 30 sistlidne juni kom

till stånd rörande de i Bernbyråns cirkulärskrivelse omförmälda ämnen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 9.

mellan vissa länder, tillhörande den internationella unionen till skyddande

av den industriella äganderätten, förekommo, bland andra skiljaktigheter

gent emot det av Bernbyrån framlagda förslaget, bestämmelser, varigenom

prioritetsfristen ytterligare framflyttades. Art. 1 i berörda överenskommelse

är av följande innehåll :

»De i art. 4 av den internationella konventionen i Paris den 20

mars 1883, reviderad i Washington 1911, stadgade prioritetsfrister för

ingivande eller registrering av ansökningar om patent, om skydd för

nyttighetsmodeller, fabriks- eller handelsmärken, mönster och modeller,

vilka icke utlupit den 1 augusti 1914 eller som börjat löpa först under

kriget eller skulle hava kunnat börja löpa, därest kriget ej inträffat,

skola av var och en av de höga fördragsslutande parterna till förmån

för innehavare av rättigheter, erkända genom ovannämnda konvention, eller

deras rättsinnehavare utsträckas att gälla intill dess sex månader förflutit

från det denna överenskommelse trätt i kraft.

Denna utsträckning av fristerna skall emellertid lämna oberörda de

rättigheter, som tillkomma någon av de fördragsslutande makterna eller

vilken som helst, som i god tro vid ikraftträdandet av denna överenskommelse

åtnjuter industriell skyddsrätt, vilken står i strid med rättigheter,

sökta under åberopande av de utsträckta prioritetsfristerna. Nu

nämnda rättsägare skola bibehållas vid sina rättigheter utan att på något

sätt kunna angripas eller åtalas för intrång. Detta gäller, vare sig rättigheterna

utövas av dem personligen eller av ombud eller licenstagare, åt

vilka rättigheterna upplåtits under tiden före denna överenskommelses

ikraftträdande.»

Enligt art. 5 skall överenskommelsen ratificeras inom en tid av högst

tre månader. Den skall träda i kraft mellan de makter, vilka ratificerat

densamma, samma dag som de uppsatt protokoll över ratifikationernas

nedläggande och för varje annan makt å dagen för nedläggandet av dess

ratifikation. För de länder, som utan reservation biträtt överenskommelsen,

har prioritetstiden för patent således utsträckts till och med den 31

mars 1921.

Patent- och registreringsverket, som den 22 sistlidne juni avgav underdånigt

utlåtande över förslaget till ifrågavarande överenskommelse, uttalade

däri i fråga om prioritetsfristen för patent, att, därest såsom villkor

för Sveriges anslutning till överenskommelsen uppställdes eu fordran på

motsvarande utsträckning av prioritetsfristen här i riket, eller om eu sådan

utsträckning av förhållandena eljest kunde visa sig påkallad, borde enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kutig!. Mdjits Proposition Kr 9.

ämbetsverkets uppfattning för nästkommande års riksdag framläggas förslag

till lag i ämnet med retroaktiv verkan, även om vissa olägenheter kunde

vara därmed förenade.

Sverige var bland de länder, som biträdde överenskommelsen. Tid

densammas undertecknande ävgaV Sveriges betullmäktigade ombud en förklaring,

ätt Sverige tillträdde övei''enskommelsen endast så vitt anginge

patent öch nyttighetsmodeller med uteslutande av fabriks- och handelsmärken

samt industriella mönster och modeller och detta under bland annat

följande inskränkning:

»I enlighet med i Sverige gällande lag, vilken icke kan ändras utan

riksdagens medverkan, utlöper den prioritetsfrist, varom fråga är i första

artikeln av denna överenskommelse, den 30 juni 1920.»

Överenskommelsen undertecknades förutom av Sverige utav Tyskland,

Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Tjecko—Slovakien

och Tunis.

Inom den utsatta tiden nedlades enligt meddelande från utrikesdepartementet

ratifikationer av Sverige, Tyskland, Frankrike, Polen, Schweiz

och Tunis, varjämte efter överenskommelsens avslutande enligt uppgift allenast

Marocko och Stora Britannien biträtt densamma, sistnämnda land dock

med förbehåll att de i art. 1 och 2 av överenskommelsen avsedda fristerna

skola, vad det förenade konungariket beträffar, utlöpa den 10 januari 1921.

Den 11 nästlidue oktober utfärdades av Kungl. Maj:t kungörelse (nr

662) med stöd av 13 § i ovannämnda lag den 18 juni 1920 om återställande

i vissa fall av rätt till patent m. m.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig, synes det ämbetsverket

vara önskvärt, att möjlighet beredes till utsträckning av prioritetsfristen.

Svenska patentombudsföreningen har i skrivelse den 21 nästlidne oktober

gjort framställning om åtgärders vidtagande för prioritetstidens utsträckning

i överensstämmelse med överenskommelsen i Bern. Det syntes nämligen

enligt föreningens mening förefinnas ett behov för utländska patentsökande

att erhålla utsträckt prioritetstid, detta så mycket mer som dessa

syntes hava den uppfattningen, att Sverige även beträffande denna punkt

biträtt nämnda överenskommelse i Bern, varför föreningen kommit till den

uppfattningen, att utländska patentsökande skulle i rätt stor utsträckning

vilja begagna sig av en ytterligare förlängd prioritetsrätt.

Även patent- och registreringsverket har erfarenhet av att intresset

för prioritetstidens utsträckning är stort och allmänt genom talrika, från

skilda håll till ämbetsverket framställda önskningar om en sådan utsträckning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Från intresserade kretsar framfördes också vid besök av ämbetsverkets

chef i Berlin under nästlidne oktober månad för deltagande i tyska föreningens

för industriellt rättsskydd kongress önskningar om en utsträckning

av prioritetstiden i Sverige till den i Bernöverenskommelsen gällande tid.

En sådan utsräckning skulle i första hand komma de stater till godo,

som ratificerat Bernöverenskommelsen, samt möjliggöra för svenska patenthavare

att i dessa länder komma i åtnjutande av förlängd prioritet för sina

patentansökningar.

I likhet med bestämmelserna i de ovannämnda lagarna med särskild

bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande

patent bör en eventuell författning i ämnet gälla den prioritetsfrist, som

ännu löpte den 31 juli 1914 eller ock därefter börjat att löpa, och bör

för rätt för främmande stats undersåtar att åtnjuta den förlängda prioritetsfristen

fordras motsvarande medgivande i den främmande staten för svenska

undersåtar.

Då någon anledning att bestämma prioritetstidens utgång till en senare

tidpunkt, än i Bernöverenskommelsen fastställts, ej synes föreligga och det

för övrigt är önskvärt, att de provisoriska förhållandena snarast möjligt

upphöra, skulle alltså den förlängda prioritetstiden utgå den 31 mars 1921.

Det är fördenskull angeläget, att, därest författning i ämnet utfärdas, detta

sker så tidigt, att erforderlig tid beredes de staters medborgare, som skola

bliva delaktiga av den utsträckta prioritetsfristen, att dessförinnan inkomma

med sina patentansökningar till ämbetsverket.

I fråga om den eventuella lagens retroaktiva verkan tillåter sig patentoch

registreringsverket erinra om dåvarande departementschefens uttalande

i propositionen nr 118 till 1917 års riksdag med förslag till den lag, som

sedan utfärdades den 19 maj 1917.

Att en enligt den eventuella lagen bestämd prioritetsfrist bör gälla

endast under förutsättning, att fristen ej enligt vanliga regler, således enligt

25 § 1) i patentförordningen samt 1 § i kungörelsen den 2 7 oktober

1916 (nr 441), utlöper ännu senare, är tydligt och torde ej behöva utsägas

i en blivande lag i ämnet.

Under åberopande av det sålunda anförda har patent- och registreringsverket

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka medgivande av riksdagen

att provisoriskt utsträcka den enligt patentförordningens 25 § och kungörelsen

den 27 oktober 1916 medgivna prioritetsfristen för patentansökningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 9.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

Enligt vunnen upplysning har numera jämväl Tjecko—Slovakien ratificerat

Bernöverenskommelsen, varjämte Brasilien, Spanien och Österrike

biträtt densamma.

Av patent- och registreringsverkets skrivelse torde framgå, att en lagstiftning

i den av ämbetsverket ifrågasatta riktning är av behovet påkallad

och snarast möjligt bör genomföras.

Tydligen möta härvid samma betänkligheter som tidigare mot att giva

en sådan lagstiftning retroaktiv verkan, d. v. s. låta den avse jämväl

patentansökningar, i fråga om vilka prioritetsfristen enligt förut gällande

bestämmelser utgått, innan lagen trätt i kraft. Beträffande lagarna den

19 maj 1917, den 5 mars 1918 och den 25 april 1919 yppade sig denna

tvekan med avseende å patentansökningar, för vilka prioritetsfristen gått

till ända under tiden från och med den 31 juli 1914 till dagen för ikraftträdandet

av 1917 års lag. I fråga om nu föreslagna lag tillkommer i

detta hänseende ytterligare tiden från och med den 1 juli 1920 till den

dag, då den nya lagen träder i kraft. Emellertid anser jag i likhet med

patent- och registreringsverket avgörande betydelse härutinnan alltjämt böra

tillmätas de skäl, som till grund för en lagstiftning av denna räckvidd

anförts i det av dåvarande departementschefen i frågan avgivna yttrande

till statsrådsprotokollet den 10 november 1916, vilket yttrande finnes fogat

vid Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdag (nr 118). Att

giva den föreslagna lagen en dylik retroaktiv verkan överensstämmer också

närmast med den princip, som kommit till uttryck i lagen den 18 juni

1920 (nr 294) om återställande i vissa fall av rätt till patent m. m.

Yad därefter beträffar den tidpunkt, till vilken prioritetsfristen längst

bör kunna utsträckas, synas mig omständigheterna bjuda, att möjlighet

beredes Kungl. Maj:t att utsträcka fristen något längre, än patent- och

registreringsverket ifrågasatt. Visserligen är detta icke erforderligt, för

att åt de stater, vilka biträtt Bernöverenskommelsen, må kunna erbjudas

samma prioritetsfrist, som däri avtalats. Men så länge världskrigets menliga

verkningar ännu, om ock i mindre mån än förut, göra sig gällande

i det avseende, varom här är fråga, kan det ju inträffa, att en eller

annan av nämnda stater under förutsättning av reciprocitet ytterligare förlänger

prioritetsfristen, varjämte det icke är uteslutet, att även andra stater

göra enahanda medgivande. För dylika fall anser jag det vara önskligt,

att Kungl. Maj it äger möjlighet att genom separatavtal bevilja en motsvarande

frist, detta desto mera som den föreslagna lagen ej kan tänkas komma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 9.

till stånd förrän jämförelsevis kort tid före utgången av den enligt Bernöverenskommelsen

gällande fristen. Då man emellertid icke bör gå längre,

än behovet kan anses kräva, synes tiden för fristens utsträckande lämpligen

böra begränsas till utgången av juni månad 1921. Likformighet vinnes

ock därigenom med stadgandet i 13 S andra stycket av förenämnda las

den 18 juni 1920.

De bestämmelser, som förekomma i andra stycket av art. 1 i Bernöverenskom

in elsen, torde avse endast den s. k. föranvändarerätten, varom

hos oss finnes stadgat i 16 § av förordningen angående patent. Vid sådant

förhållande och då enligt svensk lagstiftning föranvändarerätt är beroende

av den tidpunkt, då ansökning om patent faktiskt göres, och således

ej av den tidpunkt, då ansökningen med tillämpning av gällande prioritetsbestämmelser

skall anses gjord, lära några särskilda stadganden, motsvarande

de nyssnämnda i Bernöverenskommelsen upptagna, icke erfordras.

Enligt de av mig nu angivna grunder och i anslutning till förut utfärdade

lagar i ämnet har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta

förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande

patent.

Föredragande departementschefen uppläste härefter nämnda lagförslag,

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Bihang till riksdagens protokoll 1921 1 sand. 9 käft. (Nr 9.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Bilaga.

Förslag

till

LAG

med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa

främmande patent.

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad

uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av

vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor

för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat

angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,

Konungen äga förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning,

varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd i

den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till

andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder emot patents

meddelande, som i 3 § av nämnda förordning omförmäles, betraktas så,

som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,

såvida ansökningen här i riket skett sist å viss dag, som må i förordnandet

bestämmas till senast den 30 juni 1921, samt sökanden hos

patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 9.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 13 december 1920.

Närvarande:

Justitierådet BerglöF, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet den

26 november 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för

vissa främmande patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsrådet Hakon Hjertén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.is Proposition Nr 9.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 17 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde efter

gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för

handelsdepartementet lagrådets den 13 innevarande december avgivna utlåtande

över det till lagrådet den 26 nästlidne november remitterade förslag

till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande

patent; och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna hemställan, som biträddes av

statsrådets övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t

Konungen förordna, att till nästkommande riksdag skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande patent. a1 i texten
  2. 1LU 1921:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskild bestämmelse i fråga om skydd för vissa främmande patent. s. 1 i texten