Angående anslag för verkställande av undersökningsoch för svar sarbeten å områden, som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m
1922-02-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:103, Angående anslag för verkställande av undersökningsoch för svar sarbeten å områden, som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 103.
1
Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för verkställande
av undersöknings- och för svar sarbeten å områden,
som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m. ;
given Stockholms slott den 24 februari 1922.
Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
G. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson:
I propositionen nr 170 till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att för verkställande av undersöknings- och försvarsarbeten å
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 91 käft. (Nr 103.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
områden, som för kronans räkning vore eller kunde varda inmutade
inom Norsjö socken av Västerbottens län, å tilläggsstat för år 1921
under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor.
Beträffande de skäl, som föranledde avlåtandet till riksdagen av
förberörda framställning, tillåter jag mig hänvisa till vad det vid ovannämnda
proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 11 mars 1921 därom innehåller. I dylikt hänseende
ber jag nu endast att få erinra om, att till grund för det av Kungl.
Maj:t gjorda anslagsäskandet låg en från chefen för Sveriges geologiska
undersökning, överdirektören A. Gavelin inkommen skrivelse, däri anmälts,
att ämbetsverket vid de geologiska undersökningar, som under
år 1920 bedrivits inom nedre delen av Västerbottens län, inom nämnda
socken för kronans räkning inmutat ett flertal fyndigheter av kopparoch
svavelkis,'' belägna på ett avstånd av endast 1 å 2 mil från stambanan
genom övre Norrland. I skrivelsen framhölls vidare, att de områden,
å vilka ifrågavarande fyndigheter inmutats, syntes bilda en karaktäristisk
’malmprovins’, anmärkningsvärt rik på kismalmsanledningar,
huvudsakligen dock bestående av malmblock av växlande storlek. För
att med utsikt till framgång kunna framleta de värdefullare malmkroppar,
från vilka de rikare blocken måste härstamma, erfordrades emellertid en
ingående undersökning, för vilket ändamål krävdes anvisande av särskilt
anslag.
I skrivelse den 17 juni 1921, nr 10 B, angående regleringen av
utgifterna under tilläggsstatens för år 1921 tionde huvudtitel anmälde
riksdagen under punkt 18, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ovannämnda
framställning.
Sedan Kungl. Maj:t därefter den 22 juni 1921 anbefallt Sveriges
geologiska undersökning att inkomma med förslag rörande användningen
av ifrågavarande anslag, avgav ämbetsverket den 5 därpå följande juli
utlåtande i ämnet.
Ämbetsverket erinrade därvid, att avsikten med anslaget varit att
bestrida omkostnaderna för nödiga detaljundersöknings- och försvarsarbeten
i första rummet å de malmanledningar, vilka under år 1920
blivit uppdagade och delvis inmutade för kronans räkning i ovannämnda
socken; att, om tillgången på medel så medgåve och de geologiska
undersökningarna gåve anledning därtill, likartade undersökningar borde
sättas igång på lämpliga områden utanför dem, som dittills blivit inmutade;
samt att arbetena skulle bestå i med anledning av föregående
och samtidiga detaljerade geologiska undersökningar bedriven elektrisk
kartläggning av de inmutade eller i dessas omgivningar eventuellt på
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
träffade malmförande områden ävensom i blottningar och provsprängningar
på ställen, som genom dessa mätningar angivits sannolikt hysa
samlad malm. Vidare anförde ämbetsverket, att arbetena borde läggas
så, att genom desamma fullgiltiga försvar utfördes för sådana inmutningar,
som befunnes därav förtjänta, medan inmutningar, som genom
de elektriska undersökningarna eller på andra grunder befunnes sakna
malm, släpptes så snart negativt resultat ernåtts.
Genom beslut den 15 juli 1921 ställde Kungl. Maj:t sedermera
berörda å tilläggsstat för år 1921 anvisade reservationsanslag å 40,000
kronor till Sveriges geologiska undersöknings disposition, att av ämbetsverket
användas i huvudsaklig överensstämmelse med vad ämbetsverket
i sitt förenämnda utlåtande därutinnan anfört.
1 en den 30 december 1921 dagtecknad och av ett flertal bilagor
åtföljd framställning bär nu bergsingenjören H. Nathorst hemställt, att
Kungl. Maj:t ville för inventering av vissa malmtillgångar i Norrland
av riksdagen äska ett årligt anslag av 100,000 kronor att utgå under
ett och vart av åren 1922—1926.
Enligt en av Nathorst samtidigt framlagd plan för en sådan inventering
skulle kombinerade geologiska och elektriska undersökningar
företagas på såsom malmförande kända eller misstänkta områden i syfte
att söka få fram svavelkis samt koppar- och blymalmer i sådan utsträckning,
att landets behov av dessa malmer, som nu till största delen
täckes. genom import, skulle kunna fyllas genom egen produktion. De
geologiska undersökningarna skulle enligt Nathorsts förslag utföras av
Sveriges geologiska undersökning och de elektriska av det under Nathorsts
ledning stående aktiebolaget Bergsbyrån medelst användande av
en utav Nathorst och bergsingenjören H. Lundberg utarbetad metod för
elektrisk malmletning. Såsom föremål för undersökningen angåvos
mycket vidsträckta områden, i första hand den inom Norsjö, Malå,
Skellefteå och Jörns socknar av Västerbottens län förekommande så
kallade Skellefteformationen samt vidare vissa områden utefter norra
stambanan, inlandsbanan och ifrågasätta tvärbanor till densamma samt
eventuellt även efter bandelen Gellivare—Riksgränsen.
Efter remiss har kommerskollegium den 15 februari 1922 avgivit
utlåtande över framställningen, därvid kollegium tillika överlämnat av
kollegium inhämtade yttranden i ämnet från Sveriges geologiska undersökning,
tillförordnade bergmästaren i norra bergmästardistriktet och
F ramställning
av bergsingenjören
H.
Nathorst.
Sveriges geologiska
undersöknings
yttrande
den 11
februari 1922.
4 Kungl. Maj:ts, proposition Nr 103.
1917 års kommission för undersökning och tillgodogörande av vissa
mineralfyndigheter å kronojord.
I sitt den 11 februari 1922 dagtecknade yttrande har Sveriges
geologiska undersökning anfört, bland annat, följande:
»Den remitterade framställningen synes närmast eller åtminstone i första
hand avse ett fortsättande i något större skala av de på uppdagandet av
sulfidmalmer inriktade undersökningar, vilka Sveriges geologiska undersökning
sedan 1917 årligen hedrivit, huvudsakligast inom Västerbottens län men
ä.ven i någon mån inom Jämtlands och Norrbottens län. Förutom vad som för
rent geologiska arbeten härför kunnat utgå från Sveriges geologiska undersöknings
vanliga anslag, hava för dessa undersökningar medel anvisats genom
speciella anslag samt i ett fall (för en del av 1920 års arbeten) genom av enskilt
företag donerade medel.
Under dessa arbeten har en rätt god kunskap vunnits om beskaffenheten
av ett från norra Jämtland genom Västerbottens fjälltrakter utsträckt kismalmsdistrikt,
och hava efter sistlidne riksdags beslut två av de nyupptäckta
kismalmsfälten, nämligen Stekevare och Remdalen i Vilhelmina socken av
Västerbottens län, vilka uppenbarligen innehålla betydande tillgångar av kopparhaltig
svavelkis, blivit avsatta såsom statsgruvefält. På grund av det avlägsna
läget kunna emellertid dessa fjälltrakters svavelkiser för närvarande
icke ekonomiskt utnyttjas, och då man ingenstädes inom dessa områden i större
mängder påträffat malmer med tillräckligt hög halt av koppar för att för närvarande
möjliggöra en på dem baserad lönande koppartillverkning, äro dessa
fjällområdens undersökta kisfyndigheter endast att betrakta såsom reservei
för framtiden. .
Gynnsammare synas förhållandena beträffande det i den remitterade
framställningen företrädesvis åsyftade kismalmförande område inom nedre
Västerbottens län, som särskilt varit föremål för de båda senaste årens undersökningar.
Sedan åtskillig tid tillbaka bär man inom det s. k. ’Skelleftefältet’,
från trakten av Skellefteå i öster till trakten av Stensele i väster, känt dels en
hel del obetydligare, i dagen gående kismalmsanledningar, dels större och mindre
mer eller mindre rika block, hänvisande på anmärkningsvärda ehuru till moderklyften
okända förekomster. De i dagen blottade anledningarna hade visat
sig icke brytvärda under dittills rådande normala konjunkturer, och svårigheterna
att återfinna de jordtäokta moderklyftema till de rikare malmblocken
syntes avskräcka från nedläggande av mera omfattande arbeten och kostnader
på dessa områden, ända till dess att man, efter den elektriska malmletningsmetodens
förbättrande till praktisk användbarhet, för några år sedan lyckades
vid Kristineberg i Lycksele socken upptäcka en betydande förekomst av svavel-
och kopparkismalm. Sedan Sveriges geologiska undersökning på ort och
ställe studerat och övertygat sig om betydelsen av nämnda malmfält, upptog
den sommaren 1920 den övriga delen av Skellefteformationen till närmare undersökning.
Det framgick härav, att ifrågavarande områden bildade en karaktäristisk
malmprovins med ett mycket stort antal kismalmsanledningar. Fn
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
dol av dessa inmutades av Sveriges geologiska undersökning för kronans räkning,
medan andra i samma trakter inmutades ungefär samtidigt av enskilda,
huvudsakligen Centralgruppens emissionsaktiebolag, som redan tidigare förvärvat
och undersökt åtskilliga förekomster och genom Sveriges geologiska undersöknings
arbeten stimulerats till fortsatt malmletning inom detta distrikt.
De för kronans läkning inmutade områdena undersöktes dels 1920 med
användning av ett av Stockholms superfosfatbolag tidigare för praktiskt-geologiska
undersökningar beviljat anslag, dels sistlidne sommar och höst med
anlitande av ett av 1921 års riksdag för ändamålet beviljat anslag av 40,000
kronor. Genom dessa undersökningar har vid Bjurträsk, cirka 14 kilometer
nordväst ifrån stambanan, påvisats en mindre till medelstor kisförekomst med
en malmarea mellan 520—720 kvadratmeter, sannolikt omkring 620 kvadratmeter.
Malmen, som är helskäft och väl begränsad mot sidostenen samt har en
bredd från omkring ett par meter till cirka 9 meter, utgöres till en mindre del
(mellan 100—175 kvadratmeter) av svavelkis, medan större delen, frånsett ett
obetydligt frånskrädbart parti zinkmalm, består av magnetkis. Generalprov
över hela bredden av svaveUåsmalmen gav vid analys: Svavel = 35.? procent,
koppar = 0.3o procent, zink = 3.7- procent, arsenik, nickel och guld frånvarande,
silver = spår. Generalprov av hela magnetkismcilmen gav: Svavel = 30.- procent,
koppar = O.oo procent, zink = 4.os procent, arsenik, nickel och guld frånvarande,
silver = spår.
Då magnetki.smalmens svavelhalt är relativt hög (för att vara magnetkis)
och sammansättningen i övrigt ganska gynnsam samt brytningsförhållandena
och läget gynnsamma, bör malmen från denna förekomst kunna vinna avsättning
och användning i blandning med rik svavelkismalm.
De till buds stående penningmedlen ha icke varit tillräckliga för att
blotta den fyndighet, som givit upphov till de lovande malmblocken vid Bjurfors
omkring en halv mil nordväst om Bjurträskfyndigheten. Genom de ingående
geologiska undersökningarna, elektriska mätningarna samt blottningar av
elektriska drag och andra anledningar, vilka kunnat förmodas utgöra den
eftersökta fyndigheten, men vilka under arbetenas gång i själva verket befunnits
avse andra icke brytvärda fattiga anledningar, har denna nu emellertid
med största sannolikhet blivit inringad, ehuru den alltför mäktiga jordbetäckningen
förhindrat dess blottande. Det inringade området är inmutat för kronans
räkning och bör enligt undersökningens förmenande bliva föremål för
vidare undersökningsarbeten, vilka på grund av den mäktiga jordbetäckningen
synas böra bestå i främsta rummet i jord- och diamantborrningar. Av blocken
framgår, att fyndigheten hyser malm av två typer, dels tät rik svavelkis,
övergående i anrikningsmalm, dels magnetkis med kopparkis; troligen är kopparhalten
ojämnt fördelad, men ett block (det största) håller ej mindre än
cirka 8 procent. Utsikterna att här blotta en brytvärd förekomst torde få betecknas
såsom goda.
Övriga för kronans räkning år 1920 inmutade anledningar, vilka blivit
föremål för undersökning under innevarande år, hava icke visat sig vara av
värde. Ä andra sidan hava under sommarens geologiska arbeten påträffats
liera nya mineraliserade områden, vilka förtjäna närmare undersökning. Därtill
kommer, att Centralgruppens emissionsaktiebolag av enskilda upptäckare
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
förvärvat och inmutat ett flertal kisanledningar, av vilka åtminstone tvänne
inom Malå socken belägna förefalla lovande.
Till de redan före 1920 kända Kristinebergsfältet (med en malmarea av
sannolikt 6,000—7,000 kvadratmeter, varav omkring 1,600 kvadratmeter kopparmalm
och resten en lätt anrikad svavelkis av i genomsnitt 82 å 33 procent svavel)
och Sandlidberget (med en hittills påvisad malmarea av över 1,100 kvadratmeter
övervägande svavelkis och resten magnetkis, med en svavelhalt växlande
mellan 32 procent och 36 procent) har man sålunda inom ifrågavarande
malmprovins att lägga flera andi-a förekomster, som vid förbättrade kommunikationer
böra bliva brytvärda, samt utsikter att kunna påträffa nya sådana.
Så långt förhållandena nu kunna bedömas, torde Skelleftefältets malmdistrikt
innehålla vårt lands största reserver av svavelmalmer.»
Beträffande avsättningsmöjligheterna för och den nationalekonomiska
betj^delsen av Skelleftefältets svavelkismalmer framhåller ämbetsverket,
att dessa malmer huvudsakligen skulle kunna komma till användning
vid sulfitcellulosafabrikerna inom Norrlands kustområde. Utvecklingen
av en gruvdrift inom Skellefteområdet skulle i första rummet vara tillräcklig
att onödiggöra den import av dels norsk svavelkis dels ock
amerikanskt svavel, som för närvarande äger rum till nämnda område
och som, exempelvis för år 1919, ägde ett värde av 5,000,000 kronor.
Därutöver skulle export kunna ifrågakomma till det närbelägna österbottniska
kustområdet i Finland.
Ämbetsverket anför därefter vidare följande:
»De resultat, som hittills framgått av såväl Sveriges geologiska undersöknings
som enskildas undersökningar inom Skelleftefältets malmförande
distrikt, synas i alla händelser ådagalägga, att undersökningsarbetena
därstädes böra fortsättas. Då staten nu utför en mera omfattande
geologisk undersökning av nedre Västerbottens län och därvid
med avseende på berggrunden naturligtvis i första rummet förlagt
sina arbeten till sådana områden i länet, .där avsevärda praktiska fynd
synts möjliga, kan det icke vara riktigt att underlåta ett ganska ingående utforskande
av mineraltillgångarna inom detsamma. Härvid måste tydligtvis i
första rummet komma nödvändiga undersöknings- och försvarsarbeten på sådana
malmanledningar, som geologiska undersökningen ansett sig böra för statens
räkning inmuta. Ett bidragande skäl, varför Skelleftedistriktets malmtillgångar
utan uppskov torde böra undersökas, är, att undersökningsresultatet
uppenbarligen, såsom även påpekas i den remitterade skrivelsen, kan böra
påverka lösningen av traktens kommunikationsfrågor.»
Efter att hava framhållit, att en eventuell utredning av samma
kommunikationsfrågor syntes böra föregås av en undersökning av vilka
malmfyndigheter, som vore de mest betydande och i första hand exploateringsvärda,
yttrar ämbetsverket än vidare:
Kanal. Maj:ts proposition Kr J03. 7
»Ehuru geologiska undersökningen vill är medveten om, att även liera
andra områden i norra Sverige framdeles böra bliva föremål förliknande malmgeologiska
specialundersökningar, anser den dock, att dess egna arbeten av
r<''unf , a vara nlnk1a(l(! huvudsakligen på det ovan avhandlade Skelleftetaltet,
till dess en någorlunda tillfredsställande utredning av dettas malmtillgangar
presterats. Endast ifall för närvarande ej föreliggande uppslag gorå
det önskvärt, bor undersökningen inom den närmaste tiden övergå till prospektmgrai
andra malmtrakter i Norrland. Det malmförande Skelleftefältet är till1
äckligt vidsträckt lör att giva såväl den undersökningens fasta personal, som
iiarfor kan disponeras som de extra arbetskrafter, vilka stå till buds, sysselsättmng
i sannolikt ännu derå år. För en effektiv malmgeologisk rekognoscering
samtidigt av jamval Övriga områden finnas däremot icke tillräckliga lämpliga
arbetskrafter tillgängliga. Visserligen är det sant, vad som i den remitterade
skrivelsen sages, att den elektriska malmletningsmetoden’ i dess nuvarande (för
OVT1f\ m 3"1? utveckling stadda) skick är ett nytt moment, på ett ytterst
värdefullt satt agnat att underlätta upptäckandet och blottandet av jordtäckta
malmer. Men då denna metod icke inskränkt geologiens nödvändighet utan
maste bedrivas i intimt samarbete med geologiska undersökningar, och då på
grundval av och i samband med elektriska och geologiska arbeten måste utforas
andra arbeten, såsom blottningar, djupborrningar och så vidare, är det
icke lämpligt, och bär tydligen ej heller varit av ingenjör Nathorst avsett, att
forcera enbart elektrisk malmletning utan samband med andra undersökningsarbeten.
Men ehuru det sålunda förefaller riktigast att för närvarande icke -öra
Planen mera omfattande än att avse Skelleftefältet, vore det dock önskvärt, att
a lllkoren för användning av de anslag, som eventuellt beviljas för ändamålet,
icke avfattades sa snavt, att icke någon del kan få användas jämväl för utredning
av något viktigt malmfynd, som till äventyrs kan göras i andra delar av
lanclet.»
o r Eft?.r att 1 detta sammanhang hava erinrat om att ämbetsverket
årligen plagade anbefallas att för statens räkning inmuta malmfynd som
eventuellt påträffades under de geologiska arbetena, fäster ämbetsverket
uppmärksamheten på olägenheten av, att medel för närmare undersökning
av sadana fynd i regeln saknas. Då sålunda i varje särskilt fall erforderlig
framställning om anslag måste göras, vållades tidsutdräkt, som
gjorde det ytterligt svårt att i lagstadgad tid hinna utföra nödvändi o a
undersökningsarbeten på en inmutad fyndighet, fe
Ämbetsverket fortsätter därefter:
.ii . *Förr alIer s,jla,''('' bör enligt undersökningens förmenande åstadkommas
ett anslag eller en fond, som, efter särskild prövning av Kungl. Maj:t i de ens
lida fallen, kan användas för åtminstone en grundläggande undersökning av
w u raknl,ng uppdagade malmanledningar. Skapandet av ett sådant anslag
skulle enligt undersökningens förmenande bättre än den av ingenjör
Nathorst föreslagna anordningen med ett fixt femårigt anslag befrämja syftemål
med hans framställning, alldenstund det skulle möjliggöra utredningar
T. f. bergmästaren
i
norra bergmästardistriktet.
8
Kungl. Maj.ts proposition Nr 103.
på så att säga smidigare sätt av malmanledningar och malmförande områden, i
den mån de bliva aktuella.
Då det emellertid icke torde vara möjligt att nu åstadkomma ett mera
permanent anslag av ovan angiven beskaffenhet, nödgas man — för såvitt de
speciella maimundersökningarna icke skola nedläggas — anvisa medel för åtminstone
den närmaste tidens arbeten. I första rummet bland dessa komma givetvis
nödiga undersökningsarbeten på det av staten inmutade Bjurforsfältet, inom
vilket den mäktiga jordbetäckningen synes nödvändiggöra djupborrningar och
inom vilket jämväl ett omfattande grävningsarbete möjligen kan väsa sig pakallat.
I övrigt äro flera områden kända, inom vilka detaljerade geologiska utredningar,
elektriska mätningar och åtminstone några blottningsarbetén äro
behövliga. Nya sådana områden äro att vänta under de geologiska arbetenas
fortsättning nästa sommar. Det är omöjligt att med någon grad av noggrannhet
beräkna anslagsbehovet för ifrågavarande arbeten under innevarande ar,
avsevärda kostnader måste dock nedläggas, om mera bestämda resultat skola
kunna ernås. Sålunda kan nog förutses, att, om icke arbetena på Bjurforsfältet redan
från början antingen giva ett oväntat ogynnsamt resultat eller också ur arbetsteknisk
synpunkt visa sig oväntat lätta, ensamt dessa möjligen kunna komma
att kräva flera tiotusenfal kronor. Beträffande övriga anledningar kan ingen
kalkyl givas. För den händelse de visa sig särskilt lovande, är dock behövligt,
att även på dessas undersökande kunna nedlägga avsevärda belopp. Med hänsyn
till dessa omständigheter och till storleken av de belopp, som enskilda foretag
pläga få nedlägga på arbeten av den omfattning och beskaffenhet, varom
här kan bliva fråga, synes önskvärt, att ett reservationsanslag av 100,000 ki ono i
beviljas samt från och med instundande sommar i mån av behov far tagas i
anspråk för undersökningar av lovande malmanledningar inom bkelleltetaltets
malmdistrikt. Det synes kunna ifrågasättas, att åtminstone någon del av
de ifrågavarande undersökningarna skulle kunna bestridas av arbetsloshetsanslaget.
På grund av omöjligheten att nu på förhand bestämma, vilka slag
av undersökningsarbeten som under innevarande år på olika ställen företrädesvis
komma i fråga och draga de största kostnaderna, är det dock knappast
möjligt att beräkna, huru mycket som skulle kunna anvandas av detta anslag
för ifrågavarande ändamål. Därest emellertid en del jordrymnings- och andra
hantlangningsarbeten kunna utföras med stod av arbetsloshetsanslaget, bo
givetvis motsvarande besparing göras på reservationsanslaget for malmundersökningarna.
»
T. f. bergmästaren i norra bergmästardistriktet förklarar sig för
sin del icke finna lämpligt, att staten på förhand binder sig vid användandet
av en viss metod för de elektriska malmletnmgsarbetenas
utförande. Den elektriska malmletningstekmken vore av relativt färskt
datum, och han hade sig bekant, att ett ganska intensivt arbets för
närvarande av flera uppfinnare nedlades på förbättring och utveckling
av denna teknik, delvis efter andra linjer än aktiebolaget Bergsbyrans
metod, samt att åtmistone en annan metod funnes, som givit praktiskt
användbara resultat,
Kanal. Maj:ts proposition Nr 103.
9
Då den av Nathorst föreslagna malminventeringen redan vore av
Sveriges geologiska undersökning påbörjad, torde densamma böra få av
detta ämbetsverk fullföljas, för vilket ändamål tillräckliga medel borde
ställas till ämbetsverkets förfogande.
Aven 1917 års mineralkommission anser det vara mindre lämpligt,
att då andra med den Nathorst-Lundbergska såsom likvärdiga ansedda
elektriska malmletningsmetoder existerade, binda Sveriges geologiska
undersöknings handlingsfrihet beträffande valet av lämpligaste metod,
varför kommissionen förklarar sig icke kunna förorda bifall till sökandens
framställning.
Med hänsyn till den särskilt för trämasseindustrien betydelsefulla
inhemska svavelkisproduktion, som skulle kunna uppstå, därest genom
de av ämbetsverket bedrivna undersökningarna brytvärda kisförekomster
påträffades, syntes det emellertid kommissionen vara av synnerligen stor
betydelse, att ämbetsverket erhölle nödiga medel för fullföljande av
samma undersökningar. Kommissionen toge emellertid för givet, att
framställning i dylikt syfte komme att direkt göras av chefen för
Sveriges geologiska undersökning, oberoende av utgången av den nu
föreliggande framställningen.
Jämväl kommerskollegium finner det med hänsyn till andra förefintliga
malmletningsmetoder mindre lämpligt att i enlighet med sökandens
förslag sammankoppla frågan om anslag till malmletningar med
den om användande därvid av viss letningsmetod. Efter att hava framhållit,
att sistnämnda fråga, i betraktande av den utveckling, som på
detta område fortfarande ägde rum, ännu så länge borde hållas öppen,
fortsätter kollegium:
»Då vidare de elektriska malmletningsmetoderna ej giva resultat av beskaffenhet
att onödiggöra efterföljande arbeten för att genom blottning eller
borrning söka fastställa malmens befintlighet, storlek och beskaffenhet, för
vilka arbeten kostnaderna kunna bliva fullkomligt oberäkneliga, torde det
ifrågasatta anslaget vara otillräckligt för en verklig malminventering i den
av sökanden avsedda omfattningen. Kollegium vill även i anslutning till geologiska
undersökningens uttalande om bristande tillgång på lämpliga arbetskrafter
för starkt utvidgad effektiv malmgeologisk rekognoscering framhålla,
att omfattningen av såväl elektrisk malmletning som efterföljande arbeten
måste avpassas efter det grundläggande geologiska arbetets fortgång. Ehuru
kollegium givetvis skulle finna synnerligen önskvärt, att till Eders Kungl.
Maj :ts eller statsmyndighets förfogande funnes ett tillräckligt reservationsanslag,
som vid behov kunde tagas i anspråk för ej blott malmletningar utan
även för andra åtgärder till förökande och bevarande av kronans gruvegenBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 91 höft. (Nr 103.) 2
1917 års
mineralkommission.
Kommerskollegii
utlåtande
den
15 februari
1922.
Sveriges geologiska
undersöknings
skrivelse
den 15
februari 1922,
Kommers•
kollega utlåtande
den
18 februari
1922.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
dom, vilka kunna befinnas erforderliga, anser sig kollegium, på grund av ovan
gjorda anmärkningar mot sökandens plan för undersökningen, likväl ej kunna
för närvarande tillstyrka bifall till framställningen.»
Sedermera har Sveriges geologiska undersökning i skrivelse den
15 februari 1922 — under åberopande av den motivering, som innehölles
i ämbetsverkets förenämnda yttrande den 11 februari 1922 —
hemställt, att Kungl. Maj:t ville till innevarande års riksdag avlåta proposition
om anvisande å tilläggsstat för samma år av ett reservationsanslag
å 100,000 kronor för möjliggörande av undersökning av malmförande
områden i norra Sverige.
Ämbetsverket anför i detta hänseende följande:
»Det ifrågavarande anslaget avser att möjliggöra utförande av detaljundersökningar
inom Skelleftefältet, i främsta rummet å områden som för närvarande
äro eller till äventyrs framdeles bliva inmutade för statens räkning.
Då det emellertid kan tänkas bliva önskvärt att kunna utföra detaljundersökningar
även av något annat malmförande område, är det önskvärt, att villkoren
för anslagets användning icke avfattas snävare, än att möjlighet beredes
att efter prövning av Eders Kungl. Maj :t kunna använda någon del därav för
malmundersökningar även inom andra delar av norra Sverige. Såsom framgår
av undersökningens skrivelse den 11 februari 1922, är det möjligt, att hela
anslaget icke behöver tagas i användning under innevarande år, men å andra
sidan kan det befinnas behövligt att bedriva arbeten av så stor omfattning och
kostnad, att det begärda beloppet är nödvändigt för uppnående av tillfredsställande
resultat.»
1 häröver den 18 februari 1922 avgivet utlåtande anför kommerskollegium
följande:
»I till Eders Kungl. Maj:t den 15 februari 1922 avgivet underdånigt utlåtande
över en framställning av Harry J. H. Nålborst om statsanslag för inventering
av mineraltillgångar i Norrland har kommerskollegium redan uttalat
sig för önskvärdheten att till förfogande för såväl malmletningar som
andra åtgärder till förökande och bevarande av kronans gruvegendom erforderliga
anslag funnes tillgängliga, och får kollegium tillstyrka, att åtgärd
vidtages för anvisande av nu ifrågavarande medel. Med hänsyn till de något
mera omfattande ändamål, vartill kollegium anser, att medlen böra kunna användas,
samt svårigheten att nu framlägga kostnadskalkyler, synes anslaget,
mot vars storlek kollegium icke har något att erinra, böra ställas till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande för de angivna ändamålen, att sedermera efter framställning
i varje särskilt fall utanordnas.»
I eu på min begäran upprättad promemoria har sedermera chefen
för Sveriges geologiska undersökning ytterligare utvecklat och motiverat
Kanal. Maj.ts proposition Nr 103. 11
sin forberörda framställning, med angivande särskilt av, huru enligt hans
mening de närmast förestående arbetena borde läggas. Promemorian
vilken erbjuder sa stort intresse för bedömande av nu förevarande
spörsmål, att den lämpligen torde böra i sin helhet här återgivas, är
av följande lydelse:
;.Det för statens räkning inmutade Bjurforsfältet skulle i första hand
bil va ioremal för detaljundersökning i samband med nödiga försvarsarbeten av
detsamma. Faltet omfattar 22 stycken inmutningar. Skulle man tänka sig
''Stallande! sökningen slopad och endast så mycket försvarsarbeten utförda,
som kravas för inmutningarnas formella försvar enligt gruvstadgan för ett
ar torde sa dana kunna göras för cirka 6,000 å 7,000 kronor, och om de samtidigt
skulle utförts for alla tre åren cirka 15,000 å 17,000 kronor. Om någon
verklig nytta: skall vinnas med arbetena, måste dessa dock läggas så, att man
kommer ned till fasta berggrunden och kan bilda sig uppfattning om malmens
utsträckning och beskaffenhet. På grund av den djupa jordbetäckningen kan
detta endast ske genom antingen mycket omfattande jordschaktningsarbeten
eller också genom jord- och diamantborrningar. Först genom sådana arbeten
''an man ha utsikt att blotta malm och få fyndigheterna utmålslagda. Om
man utter arbetena såsom verkliga undersökningsarbeten, vinner man å andra
sidan, att icke alla inmutningarna behöva försvaras, utan att flera av dem säkerligen
kunna slopas, då värdefull malm antingen kan visas ej gå in på dem
eller också komma in på blott någon mindre del, som vid utmålsläggning kan
intagas pa samma utmål som en bredvidliggande inmutnings malm. Enligt
mm bestämd;! uppfattning bör med avseende på Bjurforsfältets inmutningar
valet sta endast mellan de två alternativen, att antingen verkligt undersöka
orekomsten genom att gå ned till fasta berggrunden och undersöka dennas
beskaffenhet^eller också att låta kronans inmutningar förfalla, i vilket fall väl
enskilda spekulanter torde komma att inmuta området och föra undersökningarna
vidare, därvid tillgodogörande sig de resultat, som framgått av statens
hittills utförda undersökningar.
Om staten väljer alternativet att nödtorftigt undersöka inmutningarnas
värde och blotta malm för utmåls .erhållande, jnåste den vara beredd på att
kunna offra cirka 40,000 kronor för Bjurforsfältet. Om det under arbetets fortgång
befmnes bäst att undersöka fältet huvudsakligen genom djupborrningar
ömma ensamt dessa efter allt att döma att behöva utföras i den omfattning''
att de kraya en kostnad av bortåt 30,000 kronor. Ett utförande, i stället för
djup borrningar i större omfa ttning av grävningar ned till berggrunden samt
dennas undersökning genom sprängningsarbeten blir, såvitt nu kan bedömas
ännu dyrare. En kombination av djupborrningar och grävningar blir sannolik*
nödvändig och bast. Givetvis kunna emellertid under arbetets gång förhållanden
inträda, som gorå, att arbetena bliva billigare. Och skulle det på ett
tidigt stadium visa sig, att förekomsten icke är av den lovande beskaffenhet,
som blocken giva anledning förmoda, böra naturligtvis arbetena avbrytas.
Emellertid känner Sveriges geologiska undersökning jämväl andra anledningar,
som möjligen böra inmutas för statens räkning; och, om undersökningarna
skola fortgå såsom hittills, är att förutse, att även nya sådana komma
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj.ts proposition Nr 103.
att påträffas nästkommande sommar. Undersökningen saknar nu medel redan
för de icke synnerligen dyrbara preliminära undersökningsarbeten i form
av detaljerade geologiska arbeten i förening med elektriska mätningar, som i
fråga om dessa anledningar synas nödiga för att avgöra, om de ifrågavarande
mineralanledningarna böra inmutas eller ej. Men om medel bliva tillgängliga
för sådana preliminära arbeten, och dessa leda till inmutning, blir med
visshet i åtminstone somliga fall i hög grad önskvärt, för att ej säga nödvändigt,
att omedelbart vidtaga också vissa jordrymnings- och sprangnmgsarbeten,
eventuellt djupborrningar. På dessa grunder är önskvärt, att Kungl.
Maj:t kan i män av behov utanordna medel även för andra undersökningsarbeten
än dem, som avse Bjurforsfältet. _n„n.nl . n .
Jag hade tänkt mig, att det hegärda anslaget av 100,000 kronor icke utan
vidare skulle ställas till geologiska undersökningens förfogande, utan att
Kungl. Maj:t skulle efter utredning och prövning i enskilda fall bestämma,
i vilken utsträckning medlen skulle användas. Under framhållande av, att
vad staten hittills uppoffrat för direkt uppdagande av nya malmfyndigheter
är ganska obetydligt i jämförelse med de summor, som av enskilda nedlagts
för sådana ändamål, måste jag tillika betona, att, om staten skall med utsikt
till verklig framgång bedriva sådana undersökningar som de ifrågavarande,
avsevärda belopp måste stå till förfogande. Om Sveriges geologiska undersökning
de båda sista åren och särskilt förlidet år haft något mera medel till förfogande,
skulle också högst sannolikt åtminstone ett eller tva efter allt att
döma värdefulla fynd, som förvärvats av enskilt konsortium, hava vant i statens
på grund av rådande statsfinansiella förhållanden för närva
rande
anses omöjligt att reservera tillräckliga medel för utförande av nödiga
undersökningsarbeten på malmanledningar, som kunna bliva föremal för inmutning
för statens räkning, torde det kunna ifrågasättas, om det förordnande,
som årligen plägat givas mig att låta göra sådana inmutningar, bor fornyas.»
Vad först angår den av bergsingenjören Nathorst gjorda framställningen
bär jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,
icke kunnat undgå att finna mindre lämpligt, att statsmakterna nu binda
sig vid viss malmletningsmetod. Redan av denna anledning finner jag
m?g förhindrad att biträda det Nathorstska förslaget.
Annorlunda ställer sig däremot förhållandet med den framställning,
som gjorts av chefen för Sveriges geologiska undersökning.
Av den här ovan lämnade redogörelsen för de undersökningsarbeten,
som av ämbetsverket med användande av det utav 1921 års
riksdag anvisade anslaget å 40,000 kronor hittills utförts inom Norsjo
sockeiT av Västerbottens län, framgår visserligen, att brytvärda malmer
i fast klyft ännu icke påträffats i större omfattning. Då undersökningarna
emellertid låta förmoda tillvaron i dessa trakter av ruka lustillgångar,
vilka kunna bliva av utomordentligt stort värde för vält land,
13
Kungl. Maj:tft proposition Nr 103.
har ämbetsverket för kronans räkning inmutat icke mindre än 22 fyndigheter,
inom vilka moderklyften till de påträffade lösa malmblockén antagen
befinna sig. Sedan förberörda anslag av 40,000 kronor förbrukats,
saknas likväl medel för verkställande av de ytterligare undersökningar,
som erfordras för att belägenheten, storleken och värdet av de förmodade
malmtillgångarna skola kunna med någon större grad av visshet överskådas.
Härtill kommer, att det enligt 14 § gruvestadgan åligger inmutare
av gruvfyndighet inom nu ifrågavarande del av Sverige att inom
ett år efter matsedelns utfärdande, vid äventyr av inmutningsrättens
förlust, hava påbörjat försöksarbete å det inmutade området, varjämte han
enligt 39 § av nämnda stadga är skyldig att under de efterföljande åren
verkställa försvarsarbete i viss omfattning.
För att tillvarataga de visserligen ännu ofullständiga, men icke
desto mindre lovande resultat, som av staten med uppoffrande av betydande
penningmedel redan vunnits, synes det mig under sådana omständigheter
ofrånkomligen nödvändigt, att medel för fullföljande av de
påbörjade arbetena å de för statens räkning inmutade områdena ställas
till Sveriges geologiska undersöknings förfogande. Det skulle enligt
min mening vara oförsvarligt, om staten, innan inmutningarnas värde
kan ens någorlunda bedömas, utan vidare uppgåve sin rätt till desamma
och åt enskilda intressenter överläte att tillgodogöra sig de malmtillgångar,
som å inmutningarna kunna vara tillfinnandes. Ehuru det
givetvis är beklagligt, att nu förevarande anslagsfråga väckts så sent,
att medel för anslagets täckande icke kunnat beräknas vid budgetförslagets
uppgörande, anser jag mig sålunda, med hänsyn till de viktiga
intressen, som kunna äventyras, nödsakad föreslå, att framställning hos
riksdagen göres om anvisande av för arbetenas fullföljande erforderligt
anslag.
I likhet med chefen för Sveriges geologiska undersökning och
kommerskollegium finner jag det emellertid i hög grad angeläget, att
man icke stannar vid att bereda de medel, som erfordras för fortsatta
undersökningar å de redan inmutade områdena. Sålunda låter det alltför
väl tänka sig, att vid det fortgående geologiska arbetet eller eljest malmfyndigheter
kunna komma att paträffas, ifråga om vilka en närmare
undersökning kan befinnas påkallad jämte därmed sammanhängande åtgärder
för bevarande av kronans rätt. Härtill må slutligen läggas, att,
sedan staten numera blivit antingen ensam ägare till eller innehavare
av jordägareandelar i ett stort antal gruvfyndigheter i olika delar av
landet, erfarenheten ådagalagt nödvändigheten av, att Kung], Maj:t, för
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 91 höft. (AV 103.) '' 3
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
ett rationellt tillvaratagande av denna värdefulla statsegendom, äger tillgång
till åtminstone några medel, ur vilka vid inträffande oförutsedda
behov erforderliga utgifter må kunna bestridas.
Att i nu ifrågavarande hänseenden uppgöra några tillförlitligare
kostnadsberäkningar ligger påtagligen utanför möjlighetens gräns. För
nödtorvtiga undersöknings- och försvarsarbeten å de redan inmutade områdena
inom Norsjö socken räknas emellertid i förberörda av chefen för
Sveriges geologiska undersökning avgivna promemoria — givetvis under
all reservation — med ett belopp av omkring 40,000 kronor. Med hänsyn
härtill samt till vad i övrigt här ovan anförts synes mig försiktigheten
bjuda, att, även om någon nedsättning i det föreslagna totala anslagsbeloppet
100,000 kronor av statsfinansiella skäl icke kan undvikas,
anslaget i allt fall icke upptages med lägre belopp än 75,000 kronor.
Anslaget, vilket torde böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att i mån av uppkommande behov och enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande användas för de avsedda ändamålen, lärer böra såsom
reservationsanslag äskas å 1922 års tilläggsstat.
Ehuru, såsom redan nämnts, medel för anslagets bestridande icke
vid stat förslagets uppgörande beräknats, torde erforderlig täckning av
anslaget kunna å till äggsstaten beredas.
I
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att för verkställande av undersöknings- och försvarsarbeten å områden,
som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, ävensom
för tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom å tilläggsstat
för år 1922 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................................. kronor 75,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition skall till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
J. H. Göransson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1922:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för verkställande av undersökningsoch för sv årsarbeten å områden, som åro eller kunna varda s. 18 i texten