Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av två f. d. befattningshavare i marinens reserv

1922-03-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:106, Angående pensionering av två f. d. befattningshavare i marinens reserv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 106.

1

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av två f. d. befattningshavare i marinens reserv; given

Stockholms slott den 3 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, åkerman, Linders, Schlyter, Örné.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

l:o.

I § 12 av kungörelsen den 13 juli 1887 angående utbildande av Ang. fyiinadsreservbefäl

för flottan stadgades, att marinförvaltningen skulle i någon P6nsion åt

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 94 käft. (Nr 106—107.) 432 22 1 ’ leselv''

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

löjtnanten

i flottans

reserv

I. W. Ripa.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 106.

av staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt för varje reservofficer

vid lians antagande till reservunderlöjtnant av därför i stat anvisade

medel insätta ett i författningsrummet angivet belopp för att därigenom

efter reservofficerens val bereda honom antingen den livränta

eller det kapital, som för den verkställda inbetalningen kunde erhållas

vid 55 års ålder eller för särskilda fall tidigare. Statsverkets utgifter

för ifrågavarande ändamål bestredos från det under dåvarande femte

huvudtiteln uppförda anslag till pensionering av reservbefäl.

Sedan det befunnits, att avsikten med omförmälda stadgande, vilken

varit att åt den avgångne reservofficeren bereda en livränta av

300 kronor om året från 55 års ålder, till följd av räntefotens förändring

m. m. icke kunde uppnås med insättandet av det föreskrivna beloppet,

beslöt 1898 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 76, punkt 2) att,

med uteslutande av förenämnda anslag, medgiva, att de reservofficerare,

som därefter antoges vid flottan, finge, därest de fullgjorde den tjänstgöringsskyldighet,

som vore eller framdeles kunde varda för sådana reservofficerare

stadgad, efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig pension till belopp av 300 kronor. Emellertid

anvisades i sammanhang härmed intet anslag till pensionering av reservbefälet.

Vidare medgav 1899 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 64,

punkt 2), likaledes på förslag av Kungl. Maj:t, att reservofficer vid flottan,

för vilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skett i enlighet

med bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den 13 juli 1887,

finge, därest han fullgjorde den tjänstgöringsskyldighet, som vore eller

framdeles kunde för sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda

55 års ålder under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension

(fyllnadspension), lika stor med det belopp, varmed den livränta, som

på grund av den verkställda insättningen skulle tillkomma honom vid

55 års ålder, understege 300 kronor.

Av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser i förevarande ämne återfinnas

i §§ 12 och 17 av kungörelsen den 27 juni 1902 angående antagning,

utbildning och pensionering av reservbefäl för flottan.

Hos marinförv.altningen har f. d. reservlöjtnanten i flottans reserv

Ivar Wilhelm Ripa anhållit om fyllnadspension enligt bestämmelserna i

ovannämnda kungörelse den 27 juni 1902.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ripa, som är född den 18

januari 1866, antagits till reservofficer den 2 maj 1890, befordrats till

''reservlöjtnant den 19 oktober 1900 och erhållit avsked med utgången

av år 1906; att han fullgjort de villkor i avseende å tjänstgöringen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:tv Proposition Nr 106.

som erfordras för erhållande av pension; att lian på grund av från marinförvaltningen

verkställd insättning i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm är berättigad till en årlig livränta från anstalten

av 201 kronor 11 öre att — i enlighet med anstaltens reglemente —

utbetalas från och med år 1922; samt att den fyllnadspension, varom

Ripa ansökt, alltså skulle belöpa sig till 98 kronor 89 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen

i skrivelse den 21 april 1921 anfört, att i enlighet med vad som eljest

gällde om pension för reservofficer syntes pensionen i händelse av bifall

till ansökningen böra beviljas att utgå från och med månaden näst efter

den, i vilken Ripa uppnått 55 års ålder, vadan Ripa torde få anses berättigad

till pension av statsverket å 98 kronor 89 öre från och med

den 1 februari 1921. Som emellertid icke några medel funnes för ändamålet

anvisade, syntes frågan, i likhet med vad som uti proposition nr

304 till 1921 års riksdag skett beträffande fråga om pension åt reservlöjtnanten

J. F. Holmer, böra underställas riksdagen. Pensionen torde

därvid böra föreslås att tillsvidare utgå från förslagsanslaget till allmänna

indragningsstaten. I detta avseende finge marinförvaltningen hänvisa

till den utredning, som lämnats under punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet

den 18 mars 1921, bilagt omförmälda proposition.

Marinförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Ripa finge från och med den 1 februari 1921

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 98 kronor 89

öre, att tillsvidare utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Uti utlåtande i ärendet den 11 maj 1921 har direktionen över flottans

pensionskassa — under erinran att 1920 års''riksdag enligt skrivelse nr

329, punkt 13, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 305, beslutat,

att pensionen till en f. d. marinläkare i marinläkarkårens reserv skulle

tillsvidare utgå från allmänna indragningsstaten — anfört, att, därest icke

ett särskilt anslag för pensionering av marinens reservpersonal ansåges

böra uppföras, syntes den pension, som kunde bliva Ripa tillerkänd, i

analogi med riksdagens förenämnda beslut böra bestämmas skola tillsvidare

utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i utlåtande den 13 juni 1921 anfört, att då Ripa

enligt vad handlingarna syntes utvisa torde vara jämlikt gällande författningar

berättigad att från och med den 1 februari 1921 utöver den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 106.

livränta å 201 kronor 11 öre årligen, som tillkomme honom på grund

av för honom av statsmedel gjord inbetalning i enskild försäkringsanstalt,

bekomma fyllnad av statsmedel till 300 kronor för år räknat

eller alltså 98 kronor 89 öre, men medel för sådant ändamål icke funnes

anvisade, finge statskontoret under åberopande av propositionerna nr

305/1920 och 304/1921 samt riksdagens i anledning av samma propositioner

fattade beslut tillstyrka bifall till den av marinförvaltningen i förevarande

ärende gjorda hemställan.

Departe- Såsom av den lämnnde redogörelsen framgår är Ripa författnings
mentschefen.

enligt berättigad att, utöver honom från rånte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm tillkommande pension, från statsverket åtnjuta en

fyllnadspension till sådant belopp, att berörda pensioner uppgå till sammanlagt

300 kronor för år. Emellertid finnas, på sätt ovan nämnts,

medel icke anvisade för pensionering av marinens reservpersonal. Riksdagen

har därför på framställning av Kungl. Maj:t i särskilda fall medgivit,

att pensioner till sådan personal tillsvidare må bestridas från

allmänna indragningsstaten. Berörda anordning har visserligen avsetts

såsom ett provisorium. Med hänsyn emellertid särskilt därtill, att frågan om

pensionering av försvarsväsendets personal och därmed sammanhängande

spörsmål för närvarande är föremål för utredning av en den 29 juni

1921 tillsatt kommitté, 1921 års pensionskommitté, synes mig icke anledning

föreligga att ifrågasätta någon annan utväg till bestridande av

kostnaderna för pension i nu förevarande fall. I likhet med myndigheterna

anser jag sålunda, att den Ripa tillkommande fyllnadspensionen

tillsvidare bör bestridas från allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. reservlöjtnanten i flottans reserv Ivar Wilhelm

Ripa må från och med den 1 februari 1921 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till så stort belopp, att densamma

jämte den pension, som må tillkomma honom

från rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm,

uppgår till sammanlagt 300 kronor.

2:o.

Ang. pension

åt J\ d. förste

marinläkaren

i marinen W.

L. Moberg.

Förordningen den 28 november 1902 angående anställning och pensionering

av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv innehåller i § 11

följande stadgande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 106.

»Den, som, efter att hava i minst 3 år varit såsom läkare eller stipendiat

anställd i flottans eller kustartilleriets stam, anställes i marinläkarkaren

i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter, som äro

eller bliva stadgade för marinläkare i flottans reserv, äger, sedan han,

efter att hava tillhört marinläkarkåren i flottans stam eller reserv eller

kustartilleriet under sammanlagt minst 20 år, erhållit avsked samt uppnått

en ålder av 55 år, komma i åtnjutande under sin åtserstående livstid

av en ärlig pension å 500 kronor.»

Emellertid har icke något anslag anvisats till bestridande av kostnaderna

för pensionering av ifrågavarande personal, och har ej heller

av riksdagen någon bestämmelse meddelats rörande de medel, som böra

för ändamålet anlitas.#

Med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition nr 305 till 1920 års

riksdag gjord framställning medgav riksdagen (riksdagens skrivelse nr

329, punkt 13), att ovan omförmäld pension till f. d. marinläkaren

av l:a graden i marinläkarkårens reserv C. A. Trana finge tillsvidare

utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har förste marinläkaren

i marinen, f. d. marinläkaren av l:a graden vid marinläkarkåren i flottans

reserv Wilhelm Ludvig Moberg anhållit att komma i åtnjutande av

pension enligt förenämnda förordning.

Med överlämnande av ansökningen har marinöverläkaren och chefen

för marinläkarkåren i skrivelse den 7 november 1921 anfört, att då

Moberg, som vore född den 14 november 1866, under tiden 27 mars

1897—31 mars 1902 eller tillsammans 5 år 5 dagar varit fast anställd

vid flottans läkarstat, vilken ■ med år 1903 uppgått i marinläkarkåren,

samt sedan den 23 januari 1903 vore anställd vid marinläkarkåren i flottans

reserv, syntes han efter erhållet avsked vara författningsenligt berättigad

att under sin återstående livstid komma i åtnjutande av en årlig pension

å 500 kronor.

Uti den 12 december 1921 avgivet utlåtande i ärendet har marinförvaltningen

under åberopande av den utredning, som lämnats i statsrådsprotokollet

den 19 mars 1920, bifogat omförmälda proposition nr

305 till 1920 års riksdag angående beredande av pension åt marinläkaren

av l:a graden i marinläkarkårens reserv C. A. Trana, ävensom

av riksdagens beslut i ärendet, hemställt, att Moberg måtte tillerkännas

pension i enlighet med bestämmelserna i förenämnda förordning den 28

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 106.

november 1902, ävensom att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen

föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa erforderliga medel

under riksstatens elfte huvudtitel.

Statskontoret har den 17 februari 1922 avgivit utlåtande i ärendet

samt därvid under åberopande av vad som blivit anfört i berörda

proposition nr 305 till 1920 års riksdag ävensom riksdagens beslut i

anledning av samma proposition hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Moberg finge från och med den 1 januari

1922 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 500

kronor, att tillsvidare utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

,

Såsom av det ovan anförda framgår torde Moberg, som den 31

december 1921 erhållit avsked från sin förenämnda befattning, författningsenligt

vara berättigad att från och med den 1 januari 1922 komma i

åtnjutande av en årlig pension av 500 kronor. Med avseende å vad

jag under nästföregående punkt anfört synes mig denna, på sätt i

liknande fall förut av riksdagen medgivits, tillsvidare böra bestridas

från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att f. d. förste marinläkaren i marinen Wilhelm

Ludvig Moberg må från och med den 1 januari 1922

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 500 kronor, att tillsvidare utgå från förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten.

Vad departementschefen under punkterna l:o och 2:o

här ovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz Dahlbom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.