Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad
1922-03-10 · 35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:109, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad
Dokumentets text
Ktmgl. Maj.is Proposition Nr 109.
1
Nr 109.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917
om fastighetsbildning i stad; given Stockholms slott den
10 mars 1922.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap.
9 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad.
GUSTAF.
A. Åkerman.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 96 käft. (Nr 109.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 (nr
269) om fastighetsbildning i stad.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad skall erhålla följande ändrade lydelse:
Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. Å
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav särskilda
delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Ej heller
vare nybyggnad å tomt tillåten, där tomt bildats genom åtgärd, till vilken
enligt 3 kap. rättens medgivande skall sökas, innan sådant medgivande
lämnats, och i annat fall med mindre tomten är införd i tomtboken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.
Beträffande tomt, som erhåller egenskapen av rättsligen bestående
tomt genom tomtens införande i tomtboken, skall vad i senare delen av
sista punkten sägs icke äga tillämpning, förrän fastighetsregister upplagts
för vederbörande samhälle, men får tillåtelse till nybyggnad i ty fall ej meddelas,
utan att ägaren gjort framställning om tomtens införande i tomtboken.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 109.
3
Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 17 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, örne.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet ärende
angående ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen om fastighetsbildning i
stad samt anför:
»I underdånig skrivelse den 17 november 1921 har fastighetsregisterkommissionen
anfört:
1 kap. 6 a § 2 mom. av lagen om fastighetsbildning i stad inne-<
håller, att tomt bildas administrativt genom tomtindelning samt att sålunda
bildad tomt icke är att anse såsom rättsligen bestående tomt, innan den
blivit införd i tomtboken efter ty i 7 kap. 3 § av lagen är stadgat eller,
där enligt lagens 3 kap. rättens medgivande till tomtbildningen erfordras,
sådant medgivande lämnats.
I samma kapitels 9 § stadgas bland annat att, där tomt bildats genom
åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens medgivande skall sökas, nybyggnad
å tomten i intet fall är tillåten, innan sådant medgivande lämnats. Denna
föreskrift har tillkommit i syfte att framtvinga tomtbildningens rättsliga
genomförande, och det synes knappast vara föremål för tvekan, att det
måste anses mindre lämpligt att en tomt får bebyggas, innan den tagit
åt sig egenskap av bestående fastighet (tomt). Samma skäl, som föranlett
det nu ifrågavarande stadgandet, föreligger uppenbarligen för att, i de fall
då tomtindelning rättsligen genomföres genom en tomts införande i tomtboken,
icke tillåta nybyggnad å tomten, förrän sådant införande ägt rum.
Kommissionen anser därför, att den förevarande paragrafen bör ändras
i nu antydd riktning. Då införande i tomtboken icke kan äga rum,
Fastighetsregisterkommissionen
l. ”/„ 1921.
4
Byggnads
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
förrän fastighetsregistret blivit upplagt för vederbörande samhälle, torde —
i likhet med vad som skett i lagen den 13 maj 1921 om ändring i vissa
delar av lagen om fastighetsbildning i stad — den nu föreslagna bestämmelsens
tillämplighet böra göras beroenan äv att fastighetsregister för vederbörande
samhälle är upplagt.
Under åberopande av det nu anförda har kommissionen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t taga i övervägande, huruvida icke åt 1 kap.
9 § fastighetsbildningslagen borde givas sådan ändrad avfattning, att nybyggnad
ej finge medgivas å tomt, som toge åt sig egenskapen av rättsligen
bestående tomt genom tomtens införande i tomtboken, förrän sådant
införande ägt rum. Kommissionen har bifogat ett förslag till lag i ämnet
(bilaga B).
Byggnadsstyrelsen har i infordrat utlåtande i ärendet anfört följande:
Fastighetsrégisterkommissionen framhölle i sin framställning, att föreskriften
i 1 kap. 9 § fastighetsbildningslagen därom, att, där tomt bildats
genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens medgivande skulle sökas,
nybyggnad å tomten i intet fall vore tillåten, innan sådant medgivande
lämnats, tillkommit i syfte att framtvinga tomtbildningens rättsliga genomförande.
Samma skäl, som sålunda föranlett detta stadgande, ansåge kommissionen
uppenbarligen föreligga för att, i de fall då tomtindelningen
rättsligen genomfördes genom en tomts införande i tomtboken, icke tillåta
nybyggnad å tomten förrän sådant införande ägt rum. Kommissionen ansåge
därför, att den förevarande paragrafen borde ändras i nu antydd riktning.
I de fall kommissionen åsyftade, då alltså sådan förändring eller sammanläggning,
som i 3 kap. fastighetsbildningslagen sägs, icke förekomme
beträffande tomten i fråga, ansåges denna ur byggnadssynpunkt färdig,
sedan den administrativt bildats genom tomtindelning. Tomten hade ej
behöft få karaktär av rättsligen bestående tomt genom dess införande i tomtboken,
för att lov till uppförande av byggnad å densamma skulle meddelas.
Ur byggnads väsendets synpunkt ansåge byggnadsstyrelsen det emellertid
i vissa fall vara principiellt riktigt, att fordran uppställdes därpå att
för erhållande av lov att uppföra nybyggnad å tomt, denna skulle visas
vara rättsligen bestående sådan. Dylika fall vore, då byggnaden vore avsedd
att uppföras mot tomtgräns eller eljest då tomtgränsens rätta läge
och sträckning vore av särskild betydelse för byggnadsföretaget.
I andra fall åter, då det tillämnade byggnadsföretaget praktiskt taget
vore mindre beroende av tomtgränsens läge, såsom i allmänhet vid frilig
-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 109. 5
gande byggnader, ansåge byggnadsstyrelsen förbud för uppförande av nybyggnad
å tomt, som av nyssberörda skäl icke vore att anse såsom rättsligen
bestående sådan, vara ur byggnadssynpunkt omotiverat.
Eastighetsrcgisterkom missionen hade naturligt nog icke baserat sitt
förslag på sådan meranämnd synpunkt utan sett behovet av den föreslagna
lagändringen från synpunkten av kravet å reda och ordning i tomtregistreringeu
med därav följande trygghet i fastiglietsrättsligt hänseende.
Ehuru byggnadsstyrelsen ingalunda underskattade den stora betydelsen
av att nämnda krav tillgodosåges, förmenade styrelsen dock, att praktiska
olägenheter ej sällan torde för tomtägaren kunna uppkomma, därest det
avsedda syftemålet skulle vinnas på den väg kommissionen föreslagit, eller
därest alltså för byggnadslovs erhållande erfordrades, att tomten visades
vara rättsligen bestående sådan. i)et ville nämligen synas som om avsevärd
tidsutdräkt vid tomtens införande i tomtboken understundom kunde
förväntas. Jämlikt 35 § i förordningen den 12 maj 1917 med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad hade nämligen tomtägare, som
gjorde framställning om dylikt införande av tomt, att förete karta med
protokoll rörande mätning av tomten enligt bestämmelserna i 2 kap. fastighetsbildningslagen
ävensom annan för registreringen erforderlig handling,
som av registerföraren begärdes. Anskaffandet av dessa handlingar torde
ej sällan taga ansenlig tid i anspråk. Byggnadsstyrelsen ansåge därför det
ifrågasatta byggnadsförbudet i dylika fall betänkligt med hänsyn till tidsutdräkten
och därmed förenade svårigheter.
Där emellertid tomtgränsernas slutliga bestämmande vore av direkt
betydelse för byggnadsföretaget, borde emellertid enligt styrelsens mening
betänkligheterna mot det föreslagna byggnadsförbudet dock vika inför vikten
i dylikt fall av tomtens rättsliga uppklarande, men i övriga fall syntes det
byggnadsstyrelsen som om ej sällan större olägenheter kunde genom förbudet
vållas än som motvägdes av behovet av tomtens formella införande
i tomtboken.
Byggnadsstyrelsen kunde därför icke helt ansluta sig till fastighetsregisterkommissionens
föreliggande förslag. Därest lagändring i ifrågavarande
syfte vidtoges, borde, enligt styrelsens mening, nödvändigtvis rätt
därvid tillförsäkras Kungl. Maj:ts befallningshavande att i här antydda fall
medgiva dispens från byggnadsförbudet. Styrelsen förbisåge dock icke, att
sådant depenserande möjligen kunde försvåra vinnandet av det mål, fastighetsregisterkommissionen
åsyftade.
Emellertid saknades ännu, så vitt styrelsen hade sig bekant, all er
-
Registerföraren
i Södertälje.
6 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 109.
farenhet rörande fastighetsregistret fortsatta förande, sedan registret första
gången blivit upplagt. Måhända kunde med tiden visa sig, att tomternas
införande i tomtboken kom me att försiggå mera tillfredsställande än fastighetsregisterkommissionen
syntes antaga skola bliva fallet, och lagändring
alltså bliva obehövlig. Då härtill komme, att denna icke kunde och ej
heller vore avsedd att träda i kraft, förrän fastighetsregister upplagts för
vederbörande samhälle och det torde komma att förflyta åtskillig tid, innan
dylikt register bleve färdigt för alla de samhällen, där sådant skulle föras,
syntes det byggnadsstyrelsen som om övervägande skäl talade för att dröja
med den ifrågasatta lagändringen.
Även torde, enligt styrelsens mening, vara av betydelse att denna
fråga bleve behandlad i samband med slutförandet av pågående revidering
av lagarna för byggnadsväsendet.
På grund av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen funnit
sig böra hemställa, att fastighetregisterkommissionens föreliggande framställning
icke måtte för närvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Fastighetsregisterföraren i Södertälje har i ärendet inkommit med en
skrift av följande innehåll:
Kungl. Maj:t hade den 13 maj 1921 förordnat, att tomtägare, som
gjorde framställning om tomts införande i tomtboken, hade att förete karta
med protokoll rörande mätning av tomten (laga tomtkarta).
Kärnpunkten vid ifrågavarande lagändring vore alltså, huruvida gränsbestämning
av varje tomt skulle äga rum, innan byggnadslov beviljades.
Område, som enligt gällande tomtindelning utgjorde en tomt, men
varav särskilda delar vore i olika ägares hand, hade redan nu den i lag
erkända betryggade ställning att detsamma, innan nybyggnad finge ske,
skulle vara utstakat på marken. En stadsäga, som utgjorde hel tomt
enligt fastställd tomtindelning, intoge däremot tillsvidare en sämre ställning
i detta avseende. Det funnes således tomter av två olika kategorier,
av vilka den ena kategorien rättsligen ej vore likställd med den andra
och ändå åtnjöte en särskild, omotiverat förmånsberättigad ställning ifråga
om erhållandet av byggnadslov>
Nybyggnad skulle utstakas på marken. För nybyggnad, som uppfördes
i tomtgräns, borde gränsbestämning ske under alla förhållandena.
Även för friliggande byggnader måste i de flesta fall, åtminstone tomtens
avgränsning mot gatulinjen vara å marken bestämd, för att byggnad skulle
kunna givas sitt rätta läge i förhållande till gatulinjen. Nyare stadsplane
-
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
bestämmelser föreskreve i regel byggnadens läge i visst förhållande till.
tomtgränsen. Med anledning av nybyggnad komme tomt vanligen att
hägnas, gatan iordningställas samt vatten- och avloppsledning att framdragas
intill tomtgränsen. Med undantag av sådana fall, där gränserna
omkring hela området förut blivit bestämda vid mätning av intillgränsande
fastigheter, hade fastighetsregisterföraren under sin verksamhet i regel funnit,
att byggnads läge ej kunnat bestämmas utan kännedom av gränsernas
läge på marken.
Av det sagda torde framgå, att gränsbestämning av tomts område
borde ske, innan byggnadslov beviljades.
Själva införandet av tomten i tomtboken torde ej vålla någon nämnvärd
tidsutdräkt, sedan blott tomtmätningen vunnit laga kraft.
Att rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande att medgiva dispens
från byggnadsförbudet i regel skulle medföra en skyndsammare behandling
av byggnadsärendet torde kunna betvivlas; och genom meddelandet av dylik
dispens uppnåddes icke syftemålet att få varje tomt införd i tomtboken.
Enligt den erfarenhet fastighetsregisterföraren vunnit under sitt arbete
med fastighetsregistret syntes markägare av eget initiativ ej göra framställning
om fastighets införande i tomtboken, såvida ej byggnadsnämnden
finge den befogenhet som lagändringen åsyftade.
Av anförda skäl har fastighetsregisterföraren ansett sig böra såsom sin
mening uttala, att ifrågavarande lagändring vore med nödvändighet påkallad.
Fastighetsregisterkommissionen, som satts i
nadsstyrelsens utlåtande i ärendet, har därefter
1921 anfört:
tillfälle taga del av bygg.
skrivelse den 20 december
Fastighet*
registerkommissionen
d. ’0/.. 1921.
Bestämmelsen i 1 kap. 9 § fastighetsbildningslagen därom att, i de
fall då rättens medgivande till tomtbildning erfordrades, byggnadslov icke
finge meddelas förrän rätten lämnat sitt medgivande till tomtbildningen
hade tillkommit ej av byggnadshänsyn utan av hänsyn till fastighetsbildningen.
Det av kommissionen framlagda förslaget vore också uteslutande
förestavat av omsorg för reda och ordning i fastighetsförhållandena. När
lagstiftaren gav regeln i 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen att i fall, som
avsåges i det av kommissionen nu framlagda förslaget, tomtens införande
i tomtboken skulle bero på framställning av tomtägaren, hade detta skett
av den anledning att man ansett att det administrativa tomtområdet icke
skulle taga åt sig egenskap av fastighet tidigare än detsamma togs i anspråk
som tomt d. v. s. för bebyggande — man hade ansett det för
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
ägaren av t. ex. ett åkerfält, som vore indelat till ett flertal tomter, ur
flera synpunkter obekvämt att, så länge lian använde området till åker,
nödgas behandlas såsom ägare av ett flertal fastigheter med därav följande
högre kostnader för lagfarter, gravationsbevis etc. Däremot hade man utgått
från att, då det administrativa tomtområdet togs i anspråk för bebyggande,
dess omföring till rättsligen bestående tomt utan vidare skulle
äga rum. Emellertid hade från ett stort antal personer, som arbetade på
fastighetsregistreringen, uttalats, att med all sannolikhet framställningar om
tomters omföring från tomtbildningslängden till tomtboken skulle bliva
mycket sällsynta, om icke åtgärden på något sätt framtvingades. Det provisorium,
som tomtens redovisande i tomtbildningslängden innebure, skulle
alltså övergå till ett mera permanent förhållande, stridande mot avsikten
i lagstiftningen, att överensstämmelse mellan administrativt fastställd och
rättsligen gällande tomtindelningen skulle åvägabringas snarast möjligt
och sist vid den tidpunkt då förhållandena icke längre påkallade skiljaktighetens
fortbestånd. Byggnadsstyrelsen hade nu uttalat, att anskaffandet
av de handlingar, som erfordrades för tomts omföring till tomtboken,
ej sällan skulle taga ansenlig tid i anspråk, och hade därför funnit
det av kommissionen ifrågasatta byggnadsförbudet betänkligt med hänsyn
till tidsutdräkten och därmed förenade svårigheter. Kommissionen kunde
icke finna, att den nu ifrågasatta bestämmelsen kunde vålla tidsutdräkt
på sätt byggnadsstyrelsen angivit eller eljest. Enligt föreskrift i 20 §
byggnadsstadgan skulle tomtkarta upprättas över tomt, som bildades eller
förändrades, och enligt 37 § i samma stadga skulle tomtkarta företes vid
sökande av byggnadslov. Tomtkarta måste alltså föreligga redan för erhållande
av byggnadslovet, och att tomtkartan skulle vara upprättad enligt
lagens bestämmelser om sådan behövde väl knappast framhållas. Det vore
således endast registreringsåtgärden, som tillkomme som den nya förutsättningen
för byggnadslov och att denna åtgärd skulle kunna vålla tidsutdräkt
vore hart när omöjligt. Den torde i de flesta fall kunna äga rum under
sökandens besök hos registerföraren för sakens ordnande. Med visshet
kunde påstås, att åtgärden toge en bråkdel av den tid i anspråk, som
skulle åtgå för utverkande av dispens hos KungL Maj:ts befallningshavande
från en föreskrift, innefattande byggnadsförbud. Kommissionen kunde
därför icke finna, att vad byggnadsstyrelsen anfört utgjorde hinder mot
genomförandet av den av kommissionen föreslagna, enligt kommissionens
mening från fastighetsbildningssynpunkt sett ytterst viktiga lagändringen.
9
Kringl. Maj.ts Proposition Nr 109.
I ärendets så befintliga skick hava utlåtanden däri infordrats från
lantmäteristyrelsen, jordabalkskommissionen samt de fastiglietsregisterlorare,
som för närvarande äro utsedda.
Remiss.
Utidtanden.
Lantmäteri
styrelsen.
Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande:
Byggnadsstyrelsen har ansett fordran på att tomt skall visas vara
rättsligen bestående vara principiellt riktig i sådana fall, då byggnaden är
avsedd att uppföras mot tomtgräns eller eljest då tomtgränsens rätta läge
och sträckning är av särskild betydelse för byggnadsföretaget, varemot
samma styrelse intagit en motsatt ståndpunkt i fall, då det tillämnade
byggnadsföretaget praktiskt taget är mindre beroende av tomtgränsens läge.
I samband med fastställande av stadsplan meddelas ’emellertid numera ofta
utförliga föreskrifter angående kvarterens bebyggande och blivande byggnaders
läge i förhållande till tomtgränserna. Läget av dessa gränser är
av betydelse även för de åtgärder, som av samhället eller tomtägarna vidtagas
i anslutning till bebyggelsens fortgång. Ett antaget oriktigt läge av
tomtgräns kan därför medföra kostnad och skada även i fall då byggnad
ej uppföres i densamma-. Det torde ännu flerstädes förekomma att vid
sökande av byggnadslov användas kopior av gamla kartor av rätt så tvivelaktigt
värde. Föreliggande förslag kommeT till följd av innehållet i
35 § fastighetsregisterförordningen att åstadkomma ändring härutinnan.
På grund av vad sålunda framhållits och då villkoren för erhållande av
lagfart och inteckning icke synas ägnade att framtvinga laga tomtmätning
och tomts införande i tomtboken samt i övrigt på skäl, som fastighetsregisterkommissionen
anfört, anser sig lantmäteristyrelsen böra tillstyrka
föreliggande förslag.
Jordabalkskommissionen (presidenten Östergren, revisionssekreteraren JordabalksWisén
och expeditionschefen Kellberg) anför i sitt utlåtande: Pionen
Lagen om fastighetsbildning i stad föreskriver i ] kap. 9 §, att nybyggnad
inom kvarter ej må ske utöver gällande tomtgräns; att å område,
som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav särskilda delar
äro i olika ägares hand, nybyggnad ej är tillåten; samt att, där tomt bildats
genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. samma lag rättens medgivande
skall sökas, nybyggnad å tomten i intet fall är tillåten, innan sådant medgivande
lämnats. Grunden till de två första stadgandena är, på sätt ock
motiven till 26 § i 1904 års förslag till lag om stadsplan och tomtindelning
utvisa, tydligen den att ändamålet med stadsplan och tomtindelning
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 96 käft. (Nr 109.) 2
10
Kungl. Maj:t Proposition Nr 109.
eller ett ordnat och lämpligt bebyggande skulle utan dessa stadganden
äventyras. Till det tredje stadgandet är grunden lika påtagligt den, att
ett gemensamt bebyggande av områden, som icke rättsligen förenats till
en enhet, lätteligen kunde medföra oreda i sakrättsförbållandena.
Då nu ifrågasatts, att beträffande tomt, som tager åt sig egenskap
av rättsligt bestående tomt genom tomtens införande i tomtboken, nybyggnad
icke skall vara tillåten förrän sådant införande ägt rum, må vidare
erinras om bestämmelserna i 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen angående
införande i tomtboken av nybildad tomt. Enligt dessa bestämmelser skall
med införande i tomtboken av nybildad tomt anstå, där tomten tillkommit
genom åtgärd, vartill enligt 3 kap. rättens medgivande skall sökas, till
dess sådant medgivande lämnats, samt i annat fall till dess tomtens ägare
gjort framställning om dess införande i tomtboken. Lagens ståndpunkt i
det förra hänseendet är en given konsekvens därav, att tomtboken skall
upptaga rättsligt bestående tomter. Registreringen sker i detta fall på
grund av uppgift från rätten (fastighetsregisterförordningen 29 §), men
rättens åtgärd beror ytterst på en ansökan av vederbörande jordägare om
medgivande till ifrågakommen förändring i tomts område. Lika klart är
ej att eljest tomts införande i tomtboken skall vara beroende av ägarens
ansökan, och enligt 1911 års förslag (§ 54), skulle registrering av nybildade
tomter i här avsedda fall ske efter meddelande från magistraten. Den
nuvarande bestämmelsen återfinnes emellertid redan i 1914 års förslag (§ 1
mom. 2); motiven (s. 152) utvisa, att man utgått ifrån att vid delning av
tomt eller tomtindelning å stadsäga jordägaren kunde vilja tillsvidare disponera
området i enlighet med förutvarande indelning, och att man för sådan
händelse velat bespara honom vissa ökade kostnader, som den nya indelningens
omedelbara genomförande skulle kunna föranleda.
Skälet att för nu ifrågavarande fall frångå officialregistrering och låta
införingen i tomtboken bero på ägarens ansökan saknar givetvis all betydelse,
när ägaren genom ansökan om byggnadslov visat sig vilja hävda
resp. område i enlighet med senast fastställda tomtindelning. Någon anledning
att längre uppskjuta tomtens införande i tomtboken lärer då icke
finnas; fastmera lärer ett allmänt intresse kräva att sådant införande sker
utan vidare tidsutdräkt, om nämligen fastighetsregistret skall fylla sin uppgift
att redovisa den bestående fastighetsindelningen.
Yad byggnadsstyrelsen anfört med hänsyn till den tomtmätning, som
skall föregå tomtens införande i tomtboken, anser jordabalkskommissionen
icke äga någon betydelse, åtminstone icke i den riktning, byggnadsstyrelsen
Kungl. May.ls Proposition Nr 109.
11
velat framhålla. Gällande byggnadsstadga föreskriver i § 20, att tomtkarta
skall upprättas över varje tomt, som på grund av vederbörande myndighets
efter byggnadsstadgans tillkomst meddelade beslut bildas eller förändras,
enligt § 37 skall tomtkarta företes vid sökande av byggnadslov
och av § 39 i samma stadga framgår ytterligare att byggnadslov beträffande
tomt för där avsedda fall förutsätter, att tomten är uppmätt. De
anförda bestämmelserna i byggnadsstadgan äro tydligen förestavade av ett
allmänt intresse; kan den nu föreslagna lagändringen medföra att de iakttagas
bättre än hittills mången gång varit händelsen, skulle detta väl snarare
vara en fördel.
Jordabalkskommissionen tillstyrker på nu anförda skäl lagändring i
den föreslagna riktningen, men tillåter sig, beträffande den föreslagna lagtexten,
ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligare att det förevarande
hindret mot nybyggnad å tomt angåves genom en direkt bestämmelse, ej
genom hänvisning till annat lagrum.
Två registerförare, nämligen registerförama i Djursholm och Örnsköldsvik,
hava avstyrkt förslaget. De anföra:
Registerföraren i Djursholm: Som motiv för det föreslagna tillägget till lagen
anför fastighetsregisterkommissionen att omföringarna från tomtbildningslängdeu
till tomtboken bliva alltför sällsynta, enär fastighetsägarna underlåta att göra
erforderlig anmälan. Mig synes emellertid att förslaget om, att fördenskull ej
lämna byggnadslov innan sökanden visat att tomten blivit införd i tomtboken,
kommer att på ett högst betänkligt sätt hämma byggnadsverksamheten. Det torde
nämligen f. n. ingenstädes i landet fordras uppvisandet av laga tomtkarta för
erhållande av byggnadslov, utan nämnderna nöja sig med utdrag från den på
administrativ väg fastställda tomtindelningskartan. Att ett sådant förfarande ej
skulle vara betryggande ur byggnadssynpunkt, d. v. s. att tomtens gränser mot
angränsande tomter och gata ej skulle kunna nöjaktigt angivas å marken, är uteslutet.
Det ingår ju i mätningsmannens åliggande att vid nybyggnad utstaka
såväl gatulinjen som övriga tomtgränser.
Den föreslagna lagändringen skulle genom fordran på uppvisande av laga
tomtkarta för byggnadslov, försena beslut om byggnadslov med en å två månader,
till men för byggherren.
Om jag utgår från förhållandena i Djursholm, där personer i allmänhet
efter avslutat tomtköp omedelbart igångsätta bebyggandet, kommer en lagändring
i angiven riktning otvivelaktigt att hämma byggnadsverksamheten.
Det förefaller, som ett åläggande bäst kunde ordnas i samband med byggherrens
ansökan om inteckning i och för fastigbetskreditens erhållande. Praktiskt
taget kan man utgå från, att varje byggande söker lån mot inteckning för finansieringen
av företaget. I sådant fall att företagaren ej förut har lagfart på om
-
llegtiterfor
are.
12 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 109.
rådet, vara tomten är belägen, erhålles ju inteckningen tidigast vid ansökan om
lagfart.
Det synes därför naturligt, att vid sökande av såväl lagfart som inteckning,
erfordras utdrag från tomtboken rörande tomtens data.
Vid ett sådant förfarande uppkommer ett tvång för tomtägaren att begära
tomtens omföring från tomtbildningslängden till tomtboken, och på grund av
önskemålet för honom att så fort som möjligt få sin fastighetskredit ordnad, kan
man förutsätta, att ej lång tid skall förgå från beviljandet av byggnadslovet, till
dess att begäran om införing i tomtboken äger rum.
På grund av vad jag sålunda i ärendet anfört, och med instämmande i vad
byggnadsstyrelsen i samma fråga andragit, får jag hemställa att ifrågavarande
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen om fastighetsbildning i
stad ej måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.
Registerföraren i Örnsköldsvik; Yad beträffar den föreslagna nya föreskriften,
så synes ju en dylik föreskrift understundom kunna medverka därtill att
fastighets införande i tomtboken påskyndas.
Någon större praktisk fördel kan dock ej anses ernås därigenom.
Emellertid kunna ju även fall inträffa, såsom härstädes visat sig, då det
kan för fastighetsägare vara förenat med särskilda svårigheter, vilkas omedelbara
avhjälpande kunna ligga utom hans räckvidd, beroende på egendomligheter i äldre
fastighetsbildningsförhållanden, inteckningsförhållanden, förändring i tomternas
beteckningar m. m., att kunna åstadkomma honom tillhörig,fastighets överförande
från tomtbildningslängden till tomtboken.
Att på grund av dylika förhållanden ett bebyggande av fastigheter med ett
det allra yppersta byggnadsläge skulle förhindras, synes mindre välbetänkt. Bestämmelserna
i byggnadsstadgan jämte övriga gällande föreskrifter innebära betryggande
garantier fö^ fastigheternas lagenliga bebyggande. Då tomterna före
bebyggandet äro vederbörligen mätta och utstakade samt bebyggas på av byggnadsnämnden
godkänt sätt under dess kontroll, är tydligt att den nu föreslagna
föreskriften på intet sätt är erforderlig såsom garanti för städernas lämpliga
bebyggande.
Föreskriften att tomt icke får bebyggas förr än den införts i tomtboken,
synes därför närmast få karaktären av en straffpåföljd, vilken påföljd dock drabbar
på ett synnerligen olämpligt sätt och på ett område som minst av alla bör
vara föremål för ett sådant ingrepp. £
Byggnadsverksamheten dragés för närvarande med så många svårigheter,
att nya hinder av rent formell och för dess eget område främmande beskaffenhet
icke böra resas mot densamma.
På grund av vad ovan anförts, anser jag mig icke böra tillstyrka bifall till
den föreslagna lagändringen.
Eegisterföraren i Halmstad anser att med den ifrågasatta lagändringen
bör tillsvidare anstå och registerföraren i Strömstad har utan någon
motivering hemställt, att det föreliggande förslaget ej för närvarande måtte
till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
*
Kungl. Maj:ts Proposition Nr JOO. 13
Förslaget har tillstyrkts av registerförarna i följande tjuguåtta samhällen:
Borgholm, Eskilstuna, Filipstad, Gränna, llornsborgs villastad, Huskvarna,
Järpen, Jönköping, Katrineholm, Kristianstad, Malmköping, Mariestad,
Motala, Nässjö, Oskarshamn, Itonneby, Sigtuna, Skanör med Falsterbo,
Sundsvall, Säter, Sölvesborg, Töreboda, Uddevalla, Uppsala, Varberg, Älmhult,
Ängelholm och öregrund. Kegisterförarna i Karlshamn, Mariefred, Strängnäs,
Torshälla och Ystad hava förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget.
I tillstyrkande riktning gå ock de yttranden, som inkommit från registerförarna
i nedannämnda tjugufyra samhällen och ur vilka jag tillåter
mig återgiva följande:
Registerföraren i Arvilca: Fastighet sregisterkom missionens förslag synes väl
motiverat och lärer vara en naturlig följd av den lättnad, som beretts ägarna
av fulla, administrativt bildade tomter genom den bestämmelse i 7 kap. 3 §
fastighetsbildningslagen, som giver dem möjlighet att få sina ägor behandlade i
registrerings- och lagfartsavseende utan hänsyn till tomtindelning så länge marken
ej användes till tomtändamål. Vad beträffar den i byggnadsstyrelsens yttrande
påtalade tidsutdräkten för byggnadslovs beviljande, som skulle bliva en följd av
den föreslagna lagändringen, synes sådan möjligen kunna förekomma, emedan
tomtindelning för byggnadslov enligt nu gällande bestämmelser näppeligen lärer
behöva hava vunnit laga kraft, men synes detta böra vara fallet, innan tomter
införas i tomtboken.
Registerföraren i Borås: För att fastighetsregistret skall väl fylla sin uppgift
är det av största vikt att den tomtbildning, som genom de administrativt
fastställda tomternas bebyggande faktiskt genomföres, även blir rättsligt genomförd
och redovisad. Det av fastighetsregisterkommissionen föreslagna sättet att
genom nybyggnadsförbud å icke rättsligen bestående tomt framtvinga sådan redovisning
synes effektivt. Farhågorna att det ifrågasatta byggnadsförbudet skulle
genom att fördröja byggnadsloven verka hindrande på byggnadsverksamheten,
synas mig vara ogrundade, då de övriga förberedelser, som erfordras för ett byggnadsföretag,
i allmänhet äro så pass omfattande och tidskrävande, att en tomtmätning
— vilken säkerligen i alla fall kräves och vanligen är av enkel natur
— med därpå följande införning i registret icke behöver vålla någon särskild
tidsutdräkt. Möjligen skulle klandertiden för tomtmätningar kunna nedsättas,
förslagsvis till den tid av tjugo dagar, som är stadgad för avstyckningar.
Dessutom torde vara befogat att Konungens befallningshavande medgives rätt att,
efter tillstyrkan av vederbörande registerförare, lämna tillstånd till nybyggnad
utan att tomt är att anse såsom rättsligen bestående; det kan nämligen tänkas
att i undantagsfall vissa hinder för tomts rättsliga genomförande finnas, som ej
omedelbart kunna undanrödjas, men att vederbörande ställer sådana garantier
eller på annat sätt ordnar så, att samma genomförande inom rimlig tid icke
äventyras.
Här förutsättes, att de andra sätt för det avsedda ändamålets vinnande, som
möjligen kunna ifrågakomma, redan blivit av fastighetsregisterkommissionen över
-
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
vägda och befunna mindre lämpliga. Som ett sådant sätt tänker jag mig stadgande
om skyldighet för ägare av tomt, vara nybyggnad efter tomtindelningens
fastställande blivit uppförd, att inom viss tid, exempelvis två år, efter det fastighetsregistret
förklarats upplagt eller sedermera efter det nybyggnaden uppförts,
hava fullföljt rättsligt genomförande av tomten i fråga. Om en sådan bestämmelse
som den nyssnämnda kunde göras effektiv, vunnes därigenom fördelen av
retroaktiv verkan, och de farhågor, som uttalats beträffande byggnadslovens fördröjande,
försvunne av sig själva. Ingenting synes dock utesluta, att den nu
föreslagna lagändringen framdeles kan kompletteras med en bestämmelse i här
antydd riktning.
Då det visserligen icke är tilltalande med alltför ofta återkommande lagändringar
och då förslag till genomgripande omarbetning av stadsplanelagstiftningen
redan föreligger, kunde det tänkas att nu ifrågavarande lagändring finge
anstå intill dess bemälda förslag lagfästes, varvid för övrigt måste beaktas den
modifikation, som blir en följd av föreslagen rätt att bebygga även tomtdel. Som
jag emellertid instämmer med fastighetsregisterkommissionen angående vikten av
snara bestämmelser i nu föreliggande punkt, får jag i underdånighet tillstyrka,
att den av kommissionen föreslagna lagändringen, eller annan motsvarande ändring
till vinnande av det ifrågasatta syftemålet, måtte snarast möjligt genomföras.
Registerföraren i Falkenberg: Det synes mig påtagligt, att anskaffandet av
de för tomts omförande från tomtbildningslängden till tomtboken erforderliga
handlingar, åtminstone vad mindre städer beträffar, icke behöver taga någon
nämnvärd tid i anspråk, ännu mindre den i och för sig enkla registreringsåtgärden,
varpå byggnadslovet skulle bero. Det torde vidare vara antagligt, för att
icke säga troligt, att därest icke nu ifrågavarande lagändring bliver genomförd,
tomterna komma att kvarstå i tomtbildningslängden, då omföringen för tomtägaren
saknar praktiskt intresse.
Då sålunda genom ifrågasatta lagändring otvivelaktigt mera ordning i tomtregistreringsförhållandena
kommer att ernås, får jag i underdånighet såsom min
mening uttala behovet av densammas genomförande.
Registerföraren i Falun: Sedan fastighetsregistret för staden den 1 januari
1921 förklarats vara upplagt, har ingen framställning från markägares sida av
eget initiativ förekommit för tomts omföring från tomtbildningslängden till tomtboken,
varför jag med den härstädes vunna erfarenheten får ansluta mig till
fastighetsregisterkommissionens underdåniga skrivelse i ärendet den 20 december
1921 och såsom min mening uttala, att en lagändring i berörda avseende torde
vara påkallad.
Registerföraren i Gävle: Den ståndpunkt fastighetsregisterkommissionen intagit
till frågan synes mig i alla delar vara den riktiga. De betänkligheter byggnadsstyrelsen
framhåller, nämligen omgång och tidsutdräkt för de byggande, torde
vara överdrivna.
Vad mindre och medelstora städer beträffar, torde dessa av ekonomiska skäl
ej kunna utarbeta sina tomtindelningsförslag så, att utdrag av desamma kunna
tjäna ändamålet av toratkarta. Och det kan även för rikets största städer sättas
i fråga, om det nu flerstädes bedrivna omfattande, tidsödande och synnerligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
ir>
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 100.
kostsamma numeriska beräkningsarbete, som nedlägges å ett tomtindelningsför
slag, vilket tilläventyrs om ett eller annat år ej längre befinnes ändamålsenligt
och fördenskull behöver ändras, ofta nog med ty åtföljande avsevärda beräkningsarbeten,
är förenligt med praktiskt handlande.
Fastmer styrkes man i uppfattningen av det ändamålsenliga i nu ifrågasatta
lagändring, som den givetvis förutom reda och ordning i tid manar fram
de laga tomtmätningsförrättningar, varå tomtkarta såväl för nybyggnad som ock
för lagfart skola grundas.
Registerföraren i Hälsingborg: Under nuvarande förhållanden torde ej ägare
av sådana nybildade tomter, för vilka ej rättens medgivande till tomtbildningen
erfordras, hava någon omedelbart påtaglig fördel av att få dessa tomter införda
i tomtboken.
För att föranleda framställning härom torde därför den föreslagna lagändringen
vara nödvändig. Någon kostnad torde ej heller i allmänhet därav förorsakas
jordägaren, då laga tomtkarta på grund av byggnadsstadgan i alla händelser
måste företes vid ansökan om byggnadslov.
I och med det en i tomtbildningslängden införd fastighet bebygges, kommer
den att hävdas som tomt. För att fastighetsbildningslagens avsikter skola uppfyllas,
synes det mig tydligt, att fastigheten samtidigt bör registreras som tomt.
Härigenom undvikas också de olägenheter, som följa av fastighets olika
beteckningar i å ena sidan fastighetsregister och lagfartsprotokoll och å andra
sidan de flesta övriga handlingar.
På grund av vad sålunda blivit anfört skulle — enligt min mening — den
föreslagna lagförändringens genomförande innebära en betydlig förbättring av
därav påverkade förhållanden.
Registerföraren i Karlskrona: Avsikten med fastighetsregistret är att ordnade
fastighetsförhållanden skola åvägabringas beträffande bland annat respektive inom
fastställd stadsplan belägna tomter och är i 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen
föreskrivet, huru förfaras skall för att tomt må varda i tomtboken införd, d. v. s.
erhålla rättsligen gällande karaktär.
Detta är bland annat beroende på framställning från tomts ägare.
Nu visar erfarenheten härifrån, att under tiden från registrets uppläggande
den 25 november 1919, ehuru ett flertal tomter under tiden administrativt bildats,
endast en tomtägare gjort sådan framställning, vilken framställning framtvingades
på grund av att ägaren skulle verkställa nybyggnad å tomten i fråga.
Den åtgärd, som av denne ende sökande begärdes, var verkställd på några
få minuter och vållade således ingen som helst tidsutdräkt för sökanden.
De farhågor, som. byggnadsstyrelsen i sådant avseende hyser, synas mig
knappast hava sannolikheten för sig och synes mig av sådan anledning ej heller
något praktiskt hinder förefinnas för att man ej genom en lagbestämmelse skulle
söka framtvinga, vad som är fastighetsregistrets slutmål, nämligen en klar tomtbok.
De administrativt bildade tomterna redovisas visserligen i tomtbildningslängden,
men därigenom att de ej alltid äro utstakade på marken, är det administrativa
förfarandet ej tillräckligt att ligga till grund för ett byggnadslov, vilket
såvitt jag förstår alltid måste vara föregånget av en laga mätningsförrättning.
16
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 109.
Denna måste vara så mycket nödvändigare, som genom byggnadsbestämmelser
numera i de flesta fall fastlagts, huru byggas skall, och dessa byggnadsbestämmelser
komma ej till synes i tomtbildningslängden.
Frågan gäller väl, huruvida man ur praktisk synpunkt skulle försvåra eller
omöjliggöra ett byggnadsföretag genom den föreslagna lagändringen eller ej. Då
förfarandet med införandet i tomtbok ingalunda torde innebära på långt när den
tidsspillan som en hänvändelse till Konungens befallningshavande angående byggnadslov
och då de ordnade fastighetsförhållandena onekligen äro synnerligen
viktiga, synes det mig, som om det av fastighetsregisterkommissionen väckta förslaget
vore välbetänkt.
Det är nämligen min bestämda uppfattning, att, om man över huvudtaget
skall kunna få respektive tomter rättsligt bildade genom införande i tomtbok, det
härför erfordras en tvångsåtgärd, då resp. tomtägare i allmänhet torde sakna vetskap
om fastighetsbildningslagens föreskrifter och ändamål och anser jag därför den
av fastighetsregisterkommissionen föreslagna lagändringen böra komma till stånd.
Registerföraren i Kungälv anser den ifrågavarande lagändringen ändamålsenlig
och helt säkert av behovet påkallad samt uttalar, att den kommer att verka
fördelaktigt, dels med hänsyn till byggnadsnämndernas åligganden och befogenhet
vid tillämpning av lagarne för byggnadsväsendet och dels såsom åstadkommande
ordning och reda för framtiden i registreringsåtgärden.
Registerföraren i Landskrona: Angående den tidsutdräkt upprättandet av
karta med protokoll jämlikt 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, rättens medgivande
till bildandet av tomten och tomtens införande i tomtboken kan taga,
så kan jag anföra ett exempel härpå från slutet av 1921. Den 14 november inlämnades
ansökan om karta med protokoll, den 22 november verkställdes mätningen
och den 1 december vann denna laga kraft, varefter ärendet omedelbart
behandlades i rådhusrätten, där det slutfördes inom loppet av en vecka. Det var
i detta fall frågan om nybyggnad på en tomt, som skulle bildas av två delar.
Längre tid än c:a 1 månad behöver ett sådant ärende icke taga, och vad införandet
i tomtboken beträffar, så är ju detta gjort på 5 minuter, då rättens
beslut i ärendet är klart.
Registerföraren för Lilla Alby municipalsamhälle: Att tomt bör vara rättsligen
bestämd såsom sådan, innan byggnadslov lämnas för densamma, synes mig vara
det enda riktiga. Något annat torde väl ej heller hava åsyftats av lagstiftaren.
Genom det sätt, på vilket hit hörande bestämmelser i lagen om fastighetsbildning
i stad avfattats, har emellertid det förhållandet uppstått, att för tomt, som
administrativt bildats genom tomtindelning, byggnadslov kan meddelas, innan
tomtbildningen genom införing i tomtboken blivit rättsligen genomförd. Man
torde nämligen med visshet kunna utgå från, att framställning om tomts omföring
från tomtbildningslängden till tomtboken, genom vilken omföring den blir
rättsligen bestämd såsom sådan och vilken väl i allt fall tänkts skola ske före
byggnadslovs meddelande, ytterst sällan kommer att äga rum, så länge någon
skyldighet för tomtägare att göra sådan framställning ej uttryckligen stadgats,
för att byggnadslov skall få meddelas honom.
Att sådant lov kan beviljas för en tomt, innan denna är att anse såsom
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:t$ Proposition Nr lutt.
rättsligen bestående sådan, synes mig innebära eu fara för den reda i fastighetsförhållandena,
som bör uppställas såsom oeftergivlig för sådant samhälle, för
vilket fastighetsbildningslagen skall gälla. Visserligen kan man med avseende
på bebyggandet av en tomt tänka sig, att i ett eller annat fall detta kan äga
rum, utan att någon fara för menliga följder därav behöver uppstå. I allmänhet
torde dock så icke vara förhållandet, då fullt betryggande garantier icke synas
förefinnas för riktigheten av tomtgränserna, innan tomten blivit i behörig ordning
rättsligen bestämd såsom sådan. Men då så är och då, såsom här nedan
skall visas, några olägenheter ej kunna anses vara förenade med ett dylikt förfarande,
synes mig också meddelande av byggnadslov för en tomt alltid böra
föregås av ett rättsligt bestämmande av densamma.
Den av fastighetsregisterkommissionen föreslagna lagändringen synes mig
sålunda i hög grad betydelsefull. Mot nämnda lagändring har emellertid av byggnadsstyrelsen
gjorts den invändningen, att genom densamma tidsutdräkt och
svårigheter skulle uppstå för tomtägare med hänsyn till tomts bebyggande. Jag
kan icke dela denna av byggnadsstyrelsen uttalade uppfattning. För att erhålla
byggnadslov erfordras ju, att tomtkarta företes. Vad som då ytterligare fordras
för att få tomten överförd till tomtboken är sålunda, under förutsättning att
tomtkartan blivit i behörig ordning upprättad, själva registreringsåtgärden. Att
denna synnerligen enkla åtgärd skulle åstadkomma någon nämnvärd tidsutdräkt
torde väl få anses helt och hållet uteslutet, i synnerhet om tomtägare, som begär
sådan åtgärd, vid mera brådskande fall för registerföraren framhåller behovet
av en snabb expedition av ärendet. Och någon annan tidsutdräkt eller svårighet
synes det mig ej kunna bliva fråga om i berörda hänseende.
Av vad jag här ovan anfört framgår, att den av fastighetsregisterkommissionen
föreslagna ändringen av 1 kap. 9 § fastighetsbildningslagen synes böra vinna
godkännande. Vad beträffar ett uppskov med frågans avgörande, kan jag icke finna,
att någon anledning därtill förefinnes. Tvärt om torde berörda ändrings genomförande
omedelbart få anses vara synnerligen välbetänkt, då de nya bestämmelserna
därigenom kunna komma till tillämpning, allt efter som fastighetsregistret blir
färdigt, vilket givetvis kommer att ske på vitt skilda tider för de olika städer
och samhällen, för vilka dylikt register skall upprättas.
Registerföraren i Lund: Beträffande föreslagna övergångsbestämmelsen kan
ifrågasättas, huruvida icke efter orden »för vederbörande samhälle» bör tilläggas:
»dock att för tillåtelse till nybyggnad tomtägare vare skyldig göra den framställning
om införande i tomtbok, som i 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen avses»,
detta för att sådant införande må kunna ske omedelbart, sedan fastighetsregistret
upplagts.
Registerföraren i Malmö: Här i staden har ej förekommit att tomtägare
själv gjort framställning om tomts införande i tomtboken. Flera fall finnas, där
tomt bildats vid tomtindelning redan år 1908, men ännu ej rättsligen genomförts.
Härav framgår, att lagstiftningen härutinnan, som säkerligen åsyftat att en administrativt
fastställd tomtindelning snarast möjligt skulle rättsligen genomföras,
ej kan anses tillfredsställande.
Av den erfarenhet jag vunnit under min verksamhet, anser jag att åtgärder
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 96 käft. (Nr 109). 3
18
Kungl. Maj:ts Proposition Kr 109.
i berörda syfte måste vidtagas och får jag därför som min mening uttala, att
den av fastighetsregisterkommissionen föreslagna lagändringen säkerligen komme
att medföra mera ordning och reda i fastighetsförhållandena.
Registerföraren i Norrköping: Det kan med säkerhet förväntas att tomtägare
endast i undantagsfall av egen drift gör framställning om tomts införande i tomtboken.
På grund härav får jag såsom min mening uttala, att till följd av den
lydelse 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen erhållit, den av fastighetsregisterkommissiouen
begärda ändringen av 1 kap. 9 § i samma lag är nödvändig, alldenstund
härigenom en lucka i lagen fylles.
Registerföraren i Nyköping: Därest tomts införande i tombok skall i vissa
fall bero endast på tomtägares framställning om sådan åtgärd, torde helt visst
flertalet tomter aldrig bliva överförda från tomtbildningslängden till tomtboken.
Erfarenheten har visat, att enskilda tomtägare i dylika fall i allmänhet icke hava
intresse av att vidtaga sådana åtgärder, som avse rent formella anordningar,
därest de icke av yttre tvång därtili föranledas.
Dä ur synpunkt att vinna ordning och reda i fastighetsförhållandena, det
synes mig vara angeläget, att tomterna bliva i tomtboken införda och icke bliva
kvarstående i den så att säga provisoriska tomtbildningslängden, är särskild åtgärd
för vinnande av detta syfte av behovet påkallad. Fastighetsregisterkommissionens
förslag härutinnan finner jag lämpligt och kan rimligen icke, såsom
byggnadsstyrelsen förutsatt, anses innebära tidsutdräkt eller vara förenat med
nämnvärda svårigheter.
Emellertid synes mig jämväl en annan anordning böra tagas under omprövning,
genom vilken samma syfte skulle uppnås och varigenom varje tänkbar
olägenhet genom tidsförlust eller särskilt besvär för tomtägarna skulle undvikas.
Då eu byggnadsnämnd meddelat byggnadslov å tomt, som icke vore i tomtboken
införd, skulle det åligga byggnadsnämnden att, innan protokollet angående sagda
medgivande utlämnades till sökanden, överlämna kartor och erforderliga handlingar
till registerföraren, som hade att införa tomten i tomtboken och åteckna
kartorna bevis härom samt därefter återställa kartor och handlingar till byggnadsnämnden.
Då sökanden därefter avhäintade sitt byggnadslov, vore tomten utan
tidsutdräkt och utan vidare besvär eller åtgärder redan införd i tomtboken.
En förutsättning för lämpligheten av detta förslag är, att den karta, som
företes vid ansökan om byggnadslov, är upprättad i enlighet med lagens föreskrift.
Detta förhållande förutsättes emellertid av fastighetsregisterkommissionen
i dess yttrande redan nu vara genom gällande föreskrifter lagstadgat. Föreskrifter
i syfte att införa det av mig nu föreslagna förfaringssättet, synes vara att föredraga
framför den av fastighetsregisterkommissionen förordade författningsändringen.
Detta förfaringssätt är i full överensstämmelse med vad förordningen om
jordregister stadgar med avseende å anteckning i jordregäster av avsöndrad lägenhet,
vara Konungens befallningshavande genom resolution meddelat fastställelse,
och vill jag vitsorda, att detta sätt visat sig synnerligen enkelt och verka till
reda uti fastighetsförhållandena utan att förorsaka den minsta tidsutdräkt eller
något som helst besvär för vederbörande jordägare.
Registerföraren i Saltsjöbaden: Då lagändringen med säkerhet kommer att
19
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 100.
visa sig verksam därhän, att fastighetsägare utan dröjsmål går i författning om sådana
åtgärders vidtagande, att hans fastighet eller fastigheter som tomt kunna införas i
tomtboken — vilket införande naturligtvis ej kan orsaka honom någon tidsförlust —
måste ett oförtövat genomförande av lagändringsförslaget anses högeligen önskvärt.
Registerföraren i Skänninge: Såsom skäl för att nybildad tomt, som icke tillkommit
genom åtgärd, vartill rättens medgivande enligt 3 kap. fastighetsbildningslagen
skall sökas, icke betraktas såsom rättsligen bestående tomt, förrän tomtens
ägare gjort framställning om dess införande i tomtboken, har i huvudsak anförts,
att ägaren av fastighet, varav dylik tomt utgjorde del, kunde äga intresse av att
fastigheten betraktades såsom en enhet i lagfarts- och inteckningshänseende och
kunde undvika kostnader, som skulle medfölja uppdelningen i flera fastigheter.
Dessa intressen torde i de flesta fall, då bebyggande av en nybildad tomt skall äga
rum, icke längre förefinnas, enär tomten merendels då kommit i annan ägares hand.
Därest framställning av tomtens ägare i dylikt fall icke göres om tomtens
införande i tomtboken — vilket enligt erfarenheten är regel — beror detta uteslutande
av bristande kännedom om författningen eller av underlåtenhet från
tomtägarens sida. Några nämnvärda utgifter eller uppskov i byggnadsåtgärden
för att få tomten registrerad såsom rättsligt bestående tomt torde icke förorsakas
ägaren, då tomtmätning kan förutsättas hava ägt rum för lagfarts eller
byggnadslovs erhållande.
Den föreslagna lagändringen synes ur dessa synpunkter omedelbart påkallad.
Konsekvensen torde dock möjligen kunna fordra, att bestämmelsen undantages
att gälla för det fall, att ägare av fastighet vill verkställa nybyggnad å
tomt, som utgör del av hans fastighet.
Registerföraren i Stockholm: Den föreslagna förändringen av fastighetsbild
ningslagens
1 kap. 9 § avser förbud mot nybyggnad på i fastställd tomtindelning
ingående tomt, som ej som sådan tagit åt sig avskild fastighets natur, även för
det fall, att tomten skall bildas av ett enda sammanhängande markområde, d. v. s.
utan sammanläggning av delar från skilda fastigheter, för vilket senare fall redan
förut i samma § stadgats byggnadsförbud. Huvudmotivet för den sålunda föreslagna
kompletteringen av fastighetsbildningslagen vore — vilket även fastighetsregisterkommissionen
framhåller — att den erfordrades för den fullständiga reda
och överskådlighet i fastighetsförhållandena, vartill lagen syftar. Den administrativa
tomtindelningen ingår som ett led i den allmänna planmässighet, som nutidens
mångsidiga samhällsutveckling kräver. För den vidare utsträckningen eller
ändringen av en plan är det av vikt att på ett överskådligt sätt kunna vinna
kunskap om, i vad mån föregående planer blivit genomförda eller ej. Beträt
fande fastighetsbildningen i stad är fastighetsregistret med tillhörande tomtbok
och karta det organ, som av lag tillskapats för bland annat antydda funktion.
Före tillkomsten av den nya fastighetsbildningslagen blev, beträffande tomter,
som skulle bildas av endast ett markstycke, en av byggnadsnämnden beslutad och
av Konungens befallningshavande fastställd tomtindelning omedelbart fastighetsbildande,
och tomterna uppfördes, åtminstone i Stockholm, ofördröjligen som fastighetsenheter
i tomtbok och fastighetsbok. Emellertid har det visat sig — synnerligast
i Stockholm — att markägare ofta begärt och fått stadsplan och tomt
-
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
indelning fastställda, ej för bestämd byggnadsplan, utan huvudsakligen för att
härigenom kunna visa, huru marken kunde utnyttjas, och sålunda för att vinna
hugade spekulanter på densamma. Då det slutligen kommit till affär och definitiv
byggnadplan, har mycket ofta stadsplanen och tomtindelningen blivit ändrade.
Härvid hava nya tomter bildats, som krävt sammanläggning av delar av de genom
den förra tomtindelningen uppkomna och sålunda nödvändiggjort ett sökande
av rättens medgivande och de härav följande omständligare, kostsammare och
tidsödande procedurerna för ny fastighetsbildning och byggnadslov. Sedan markägaren
låtit tomtindela sin fastighet, kunde han ej heller vidare förfoga över
den i något avseende som en odelad fastighetsenhet. Dessa olägenheter hava
nu undanröjts genom fastighetsbildningslagens 1 kap. 4 § och 6 a § samt fastighetsregisterförordningens
22 §, sista stycket.
Sedan tomtindelning blivit fastställd, kan sålunda markägaren numera fortfarande
bava i sin hand en odelad fastighet; och är förändrad stadsplan eller
tomtindelning önskvärd samt blir fastställd, är den förut fastställda härvid helt
enkelt att anse som utplånad, och inga sammanläggningsåtgärder behöva därav
bliva en följd. Detta innebär otvivelaktigt en stor förenkling och tidsvinst i
talrika fall. Men uppenbart är å andra sidan, att en sådan uppskjuten fastighetsbildning
till dess den kan varda bestående genom att sammansmälta, skulle man
kunna säga, med bebyggelseenheter, ej bör därutöver få uppskjutas. Fastighetsregistret
och dess karta — av stor betydelse som grundval för utredning av nya
stadsplaneförslag, kommunala trafik- och anläggningsplaner samt i allmänhet projekt,
som beröra befintliga fastigheter — skulle då ej giva en bild som troget
anslöte sig till de faktiskt befintliga värdeenheterna, vilka då i många fall skulle
erfordra en särskild framkallning för att bli skönjbara.
Jag anser därför, att tidpunkten för överförandet av den genom tomtindelning
administrativt planerade men uppskjutna fastighetsbildningen till rättsligt
genomförd sådan, ej bör få framskjutas längre än till företagen bebyggelse. Skulle
fastighetsbildningens rättsliga genomförande ej sättas som villkor för själva byggnadslovet,
bleve det nödvändigt utfästa annan termin därefter för dess fullbordan
— före utstakning eller avsyning av byggnad eller efter byggnadslov inom viss tid
med bötespåföljd — allt mera konstlade och olägliga åtgärder.
I själva verket är den föreslagna kompletteringen av lagen endast ett införande
däri av samma villkor, som före densamma var gällande, då tomt skulle
bebyggas. Den enligt byggnadsstadgan genom fastställd, av byggnadsnämnden
beslutad tomtindelning bildade tomten avsågs att utan obestämt dröjsmål upptagas
som rättslig fastighet, och i Stockholm infördes den även ofördröjligen
som sådan i fastighetsboken — för tomt, sammanlagd av flera delar, efter rättens
medgivande till sammanläggningen, och för tomt, bestående av endast en del,
omedelbart efter lagakraftvunnen fastställelse av tomtindelningen (se byggnadsordningen
för Stockholm § 12). Undantag ägde rum för sådan tomtindeining,
som i samband med stadsplan fastställts av Eders Kungl. Maj:t (se byggnadsstadgans
förra § 17 mom. 2), emedan den var beroende av denna plan, vars utförande
kommunen gradvis skulle bringa till verkställighet, men efter vilken, på
den tiden, den enskilde ej nödvändigtvis behövde rätta sig. Byggnadsstadgans
21
Kungl. Maj:Is Proposition Nr 10i).
föreskrift i § 20 om upprättande av laga tomtkarta för varje nybildad tomt utfördes
i Stockholm (se stadens byggnadsordning1 §§ 12 och 13) samtidigt med
tomtens införsel i fastighetsboken och tomtboken. Givetvis skulle denna tomtkarta
upprättas enligt föreskrifterna i byggnadsstadgans § 21 och byggnadsordningens
för Stockholm §§ 9 och 10. I Stockholm utvecklade sig emellertid en
avvikande praxis, som här gick för sig, dels på grund av att byggnadsordningen
(§§ 12 och 13) föreskrev ny tomtmätning å tomt, som skulle undergå ny tomtindelning,
om dess gränser befunnes oklara, dels emedan här tomtindelningskartan
enligt stadsingenjörskontorets instruktion upprättades på ett för bestämmandet
av de nya tomternas mått och läge betryggande sätt. Den tomtkarta med
beskrivning, som sålunda upprättades för nybildad tomt, utgjorde endast ett utdrag
av tomtindelningskartan med tillhörande beskrivning men betraktades för
alla syftemål som giltig tomtkarta. För detta förfarande fanns emellertid intet
stöd varken i byggnadsordningen för Stockholm eller i stadsingenjörskontorets
instruktion. Ej heller harmonierade det med gammal hävd i Stockholm, enligt
vilken tomt alltid skulle finnas utmärkt på marken, och i överensstämmelse med
vilken byggnadsordningens § 15 bestämmer, att tomt skall vara inhägnad. För
städer med mindre noggrant förfarande vid upprättande av tomtindelningskartor,
och vid de före fastighetsbildningslagens tillkomst å stadsplanekarta av
Eders Kungl. Maj:t fastställda tomtindelningar i Stockholm, hade det varit oundgängligt
för tomtindelningens trygga genomförande till fastighetsbildning, att
tomtkarta, grundad på laga mätning för varje tomt, utförts. Det kan därför
knappast råda något tvivel därom, att ej det är just en på laga tomtmätning
grundad tomtkarta över rättsligt bildad, i tomtbok och fastighetsbok införd tomt,
som enligt byggnadsstadgans § 37 mom. 1 och byggnadsordningens för Stockholm
§ 54 skulle företes för erhållande av byggnadslov. Detta framgår ytterligare
därav, att på kartan ifråga enligt nämnda § 37 i byggnadsstadgan den tilltänkta
byggnaden skall vara »till sitt rätta läge och omfång» utmärkt, vilket
ju förutsätter lagligt bestämda gränser för tomten på marken. Byggnadsordningens
för Stockholm § 73 angående utstakning, som skall föregå bebyggelse,
förutsätter, och utstakningen grundade sig även städse på laga tomtkarta över
redan rättsligt bestående tomt.
Skillnaden mellan förr gällande bestämmelser och de med det föreliggande
förslaget kompletterade bestämmelserna i fastighetsbildningslagen, ligger sålunda
endast i för visst fall olika förlopp av de förberedande åtgärderna (den uppskjutna
fastighetsbildningen), men ej i slutresultatet: fullbordad fastighetsbildning
som villkor för tomts bebyggande.
Den dispens, som förutsiittes i byggnadsordningens för Stockholm § 14
mom. G och fastighetsbildningslagens 1 kap. 8 §, innebär endast tillstånd till
bebyggelse å den odelade fastigheten, som skall bli föremål för tomtindelning,
innan denna kommit till stånd, men ej sedan tomtindelning blivit fastställd, varom
här är fråga.
Emellertid stadgas i fastighetsbildningslagens 7 kap. 3 § att tomt, som vid
tomtindelning bildats av enkelt markområde, ej skall införas i tomtboken, om
markägaren ej begärt införandet. Uppenbarligen kan sådan begäran göras hos
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
registerföraren innan tomtboken ännu är upplagd, varvid registerföraren, då tomtboken
slutligen upplägges, har att iakttaga redan förut gjord begäran i berört
avseende. I Stockholm har byggnadsnämnden vidtagit åtgärden, att vid behandlingen
av tomtindelningar underrätta markägaren — som i varje fall skall meddelas
upplysning om nödvändigheten av rättens medgivande till bildandet av vissa
sammansatta tomter — att han tillika äger göra framställning om införande av
vissa andra tomter i tomtboken, om han önskade deras rättsliga fullbordan. Kan
han redan nu bestämma sig, antecknas hans begäran härutinnan i nämndens protokoll
tillsammans med beslutet om tomtindelningen, och kan sålunda registerföraren
ur tomtindelningshandlingarna i dessa fall hämta direktiv, liksom han i andra fall
har att göra detta ur rättens honom meddelade medgivanden till tomtbildningar.
Markägarens begäran i behörigt fall om uppförande av tomt i tomtboken borde
eljest, om den bevisligen kommit fastighetsregisterföraren tillhanda, vara tillräcklig
garanti för att tomten ofördröjligen även blir uppförd i tomboken och sålunda
konstitueras som rättsligt bestående. T)et skulle därför synas tillräckligt, om
markägare, vilken önskar bebygga en genom tomtindelning administrativt bestämd
tomt, som genom införsel i tomtboken först tager åt sig natur av rättsligt bestående,
för erhållande av byggnadslov, jämte laga tomtkarta, företedde av fastighetsregisterföraren
meddelat bevis om att han begärt tomtens införande i tomtboken.
Fördelen av sådan förenkling vore dels, att lagen härutinnan omedelbart
och före tomtbokens uppläggande kunde träda i kraft, dels att för dess uppläggande
registerföraren härigenom skulle komma i besittning av ett fullständigare
material, dels ock att tomtägaren besparades all tidsutdrägt, som kan uppkomma
genom stort antal till registerföraren för handläggning inkomna ärenden. Med
hemställan att det täcktes Kungl. Maj:t taga i övervägande, huruvida icke det
framställda lagförslaget kunde jämkas i nu antytt avseende, får jag eljest på
grund av vad jag ovan anfört tillstyrka detsamma.
Registerföraren i Stocksund: På grundvalen av min erfarenhet på området,
grundad på uttalanden av förrättningsmän för upprättande av registerkarta i
ett stort antal samhällen, och min kännedom om registreringsförhållandena, är
det min fulla förvissning att, om inom rimlig tid administrativt fastställd tomtindelning
skall bringas att övergå i jämväl rättslig sådan indelning, den ifrågasatta
lagändringen måste vidtagas. Vilket annat medel än det föreslagna, som
i sådant syfte väljes, kommer endast att ofullständigt föra till målet. Framhållas
må ock i detta sammanhang att, sedan den nu ifrågasatta ändringen
genomförts, hinder icke borde förefinnas att upphäva den i 9 § lagfartsförordningen
stadgade skyldigheten för den, som söker lagfart å tomt, att visa tomtens
ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor. Allt detta är uppgifter,
som hava sin rätta plats i fastighetsregistret — fastighetsboken bör icke betungas
med några beskrivningar av fastigheterna och att så sker är icke föreskrivet
beträffande annan fastighet än tomt — och sörjes det för att sådana
uppgifter riktigt inflyta i registret, kan berörda skyldighet för den som söker
lagfart å tomt utan olägenhet upphöra. Man har redan tidigare ansett, att de
berörda bestämmelserna i 9 § lagfartsförordningen, vilka, så vitt angår sidomåtten
och belägenheten, härleda sig från stadslagens jordabalk kap. 6 och 1734 års lags
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
jordabalk 4 kap. 2 §, icke borde hemma bland stadgandena om lagfart. De
återfinnas nämligen varken i lagkoinmitténs förslag av år 1826 eller lagberedningens
förslag av år 1847.
Registerföraren för Tierps köping: Det kan visserligen synas vanskligt, att
förrän eu mera allmän praktisk erfarenhet rörande fastighetsregistrets första uppläggande
och förande vunnits, inlåta sig på bedömandet av förevarande spörsmål
om vidtagande av lagändring.
Med fästat avseende särskilt härå, skulle ock, på sätt byggnadsstyrelsen
ansett, bemälda fråga om lagändring egentligen böra uppskjutas tills vidare för
att framdeles, då tillräcklig erfarenhet föreligger, avgöras på grundvalen härav.
Men utgår man å andra sidan från den synpunkten, att i förevarande fall
avseende främst torde böra fästas vid det med fastighetsregistret tydligen i första
rummet åsyftade ändamålet att inom rimlig tid vinna önskvärd reda och ordning
i fastighetsförhållandena och därav följande trygghet i fastighetsrättsligt hänseende
utan att därvid förbise det ur byggnadssynpunkt viktiga kravet på skyndsam
handläggning av de för erhållande av byggnadslov nödiga åtgärder, så synes
det däremot som om ingen tvekan borde råda därom, att icke övervägande skäl
tala för, att den ifrågasatta lagändringen bör genomföras utan dröjsmål.
Ehuru i saknad av praktisk erfarenhet härutinnan, då något arbete med
den egentliga fastighetsregistreringen inom Tierps köping hittills icke bedrivits
av den anledningen, att registerkartan med tillhörande handlingar ännu icke
kommit i det skick, att den kunnat överlämnas till registerföraren, anser jag
det, på grund av den kännedom jag äger om dylika förhållanden inom andra
områden, likväl mycket sannolikt att, så länge ej lagen därom innehåller bestämd
föreskrift, utan ifrågavarande angelägenhet är helt och hållet överlämnad åt tomtägarnes
eget initiativ, överföringar av tomter från tomtbildningslängden till tomtboken
ingalunda torde komma att försiggå i den utsträckning som för uppnåendet
av syftemålet med lagen dock måste anses såsom en i hög grad nödvändig
förutsättning.
Då något fog för den av byggnadsstyrelsen uttalade farhåga, att för anskaffandet
av de för tomts införande i tomtboken föreskrivna handlingar avsevärd
tidsutdräkt och därav föranledda svårigheter understundom skulle vara att förvänta,
därest den föreslagna lagändringen komme att på sätt föreslagits genomföras,
icke, vid det av fastighetsregisterkommissionen påpekade förhållandet, att
vid sökande av byggnadslov tomtkarta enligt föreskrift i gällande byggnadsstadga
ändock skulle företes, kan vidare anses föreligga, har det i följd härav ävenledes
synts som om intagande i lagen om särskild bestämmelse med rätt för
Konungens befallningshavande att i vissa fall meddela dispens från byggnadsförbud
icke vara av behovet påkallat.
Fördenskull och då jag icke kunnat finna annat än att den föreslagna lagändringen
är ur fastighetsbildningssynpunkt högeligen önksvärd, tillåter jag mig
för min del förorda bifall till den av fastighetsregisterkommissionen gjorda framställningen.
R/gislerföraren i Trallt borg: Lagändringen, sådan den blivit av fastighetsregisterkommissionen
föreslagen, är välbetänkt och synnerligen av behovet på
-
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
kallad. De sakskäl, som av kommissionen framförts, äro tungt vägande, under
det att de av byggnadsstyrelsen framlagda motiven för lagförslagets avstyrkande
förefalla vara teoretiskt konstruerade och sålunda icke i överensstämmelse med
praktiskt bruk.
Skulle de av byggnadsstyrelsen framförda önskemålen vinna beaktande, skulle
sådana oformligbeter inträffa, som att i byggnadsnämndernas arkiv inregistrerades
godkända byggnadslov å tomter, vilka icke i fastighetsregistret finnas upplagda
som administrativt slutbehandlade sådana (endast införda i tomtbildningslängden)
utan kvarstå intill dess tomtägare någon gång i tiden göra anmälan om deras
slutliga införande i tomtboken.
Detta förfarande medför även osäkerhet rörande inteckningars överblickande
i bankinrättning, då sådana kunnat bliva medgivna i tomter, om vilka fastighetsregistret
vid förfrågningar från bank enligt tomtboken saknar kännedom.
Beträffande besvär och tidsutdräkt för tomtägare i och för anskaffande av
laga tomtkarta, på sätt byggnadsstyrelsen förmenar, torde dylikt icke behöva
ifrågakomma, då sådana kartor skola tillhöra byggnadsärendet redan då ansökan
om byggnadslov göres.
Jag tillåter mig därför tillstyrka bifall till det av fastighetsregisterkommissionen
ingivna förslaget.
Registerföraren i Ulricehamn: I fråga om den meningsskiljaktighet, som i
ärendet framträtt mellan fastighetsregisterkommissionen och Eders Kungl. Maj:ts
byggnadsstyrelse, måste jag i huvudsak ansluta mig till den åsikt, som förfäktats
av°den förra myndigheten. Den nu föreslagna lagbestämmelsen är endast en konsekvens
av redan gällande bestämmelser. Det är nödvändigt att framtvinga tomts
införande i tomtboken, och efter denna urkund bör även byggnadsnämnden hava
att rätta sig, då det gäller fråga om bebyggande av tomtindelat område. Den
tomtkarta, som lägges till grund för byggnadslov, bör vara en vederbörligen upprättad,
laga kraftvunnen tomtkarta, något som borde uttryckligen utsägas i byggnadsstadgan.
Endast en sådan karta lämnar trygghet, att gränslinjerna äro rätt
avfattade. Med all säkerhet inträffar ej sällan, att byggnadsnämnden nu åtnöjer
sig med en »tomtkarta», som i verkligheten endast är ett utdrag av tomtindelningskartan.
Att detta är oriktigt, ligger i öppen dag, men den ringa kontroll,
som utövas över byggnadsnämndernas verksamhet, är det icke att undra över,
om sådan praxis insmyger sig, i all^ synnerhet som byggnadsordningarna i allmänhet
i avvaktan på tillkomsten av ny byggnadsstadga blivit föråldrade och
otillämpliga.
På sätt fastighetsregisterkommissionen framhåller, är, sedan lagakraftvunnen
tomtmätning ägt rum, tomtens registrering, i de fall, då rättens tillstånd till
tomtbildningen icke erfordras, hastigt nog verkställd. Tomtmätningens verkställande
och förloppet av den tid, som kräves för att mätningen skall vinna laga
kraft, kan emellertid i många fall fördröja en tomtägare så länge, att han slår
de byggnadsplaner han förut hyst ur hågen. Härtill kommer, att det lärer hända,
då mätningen sker i omedelbart sammanhang med förestående nybyggnad, att
tomtgrannarna anse sig hava intresse att fördröja förrättningen, vartill de hava
vissa möjligheter. Yad som därför är av synnerlig vikt, är att tomtmätningen
Rungl. Maj ds Proposition Nr 109. 25
framtvingas på så tidigt stadium som möjligt. Jag skulle vilja ifrågasätta, huruvida
icke sådan mätning i regel borde kunna ske redan i sammanhang med tomtindelningen,
varigenom mätningen, om den icke överklagas, kunde vinna laga
kraft samtidigt med tomtindelningen. I väsentliga avseenden innebära ju tomtmätningen
och tomtindelningen ett dubbelarbete, som borde kunna inbesparas
både för förrättningsmannen och tomtägarna. Även för registerföringen borde en
sammanslagning av dessa förrättningar bliva en vinst. I det ojämförligt största
flertalet fall äro gränserna mellan tomterna ostridiga och vid tomtindelningen
har tagits hänsyn till äganderättsförhållandena eller tillhör rent av all jorden
inom kvarteret samma ägare, i vilket fall utöver själva indelningen av kvarteret
endast tomtgränsernas utmärkande på marken tillkommer för att tomtmätningen
skall vara färdig.
Beträffande de många redan fastställda tomtindelningar, som endast föreligga
på papperet, så vill det synas att i de fall, då särskild anledning icke föreligger
till antagande att ändring i tomtindelningen kommer att påkallas, byggnadsnämnderna
lämpligen borde uppmanas att begagna sin rätt att förordna om tomtmätningar.
Det är i regel i ägarnas intresse att så sker. Dessa förstå emellertid
ofta icke, av vilken vikt det är för värdet av tomteu, att den ligger alldeles
färdig för bebyggande. Plötsligt anmäler sig en spekulant, som omedelbart vill
bygga. Är då tomten i ordning, blir det genast köp och bebyggelse, men får
spekulanten det besked av myndigheterna att han först efter det tomtmätning
verkställts och vunnit laga kraft samt tomten registrerats, kan vända sig till
byggnadsnämnden med ansökan om byggnadslov, så är att befara, att spekulanten
drager sig tillbaka, enär han icke kan eller vill invänta förloppet av den tid,
som därför åtgår.
Jag får alltså såsom min mening uttala, att ifrågasatta lagändringen på skäl,
som fastighetsregisterkommissionen anfört, är väl befogad, men att samtidigt åtgärder
böra vidtagas i syfte att tomtmätningar må äga rum i sammanhang med
tomtindelningarna eller fortast möjligt därefter.
Registerföraren i Åmål: Den ifrågasatta lagändringen synes vara synnerligen
önskvärd. De av byggnadsstyrelsen påpekade olägenheterna med densamma torde
ej i praktiken bliva stora, men däremot torde det bliva svårt att avgöra, i vilka
fall tomtgränsernas bestämmande skulle vara ur byggnadssynpunkt motiverat.
Registerföraren i Östersund: Ur principiell synpunkt lärer mot den föreslagna
lagändringen någon befogad invändning icke kunna göras. Då, såsom förhållandena
utvecklat sig här i landet, lagen tillåter uppkomsten av tomt, som är administrativt
bestämd utan att äga rättslig giltighet, lärer det vara av största betydelse
för ordning och reda, att den administrativt bildade tomten snarast möjligt
erhåller rättslig giltighet.
Det framgår av remissaktens innehåll, att anledningen till att lagrummet
icke redan vid första framträdandet hade den räckvidd, varom förslag nu väckts,
ingalunda berodde på principiella skäl. Anledningen var den att lagstiftaren
ansåg sig böra iakttaga viss hänsyn för vederbörande jordägare, som på grund
därav skulle undgå åtskilliga kostnader för lagfarter, gravationsbevis etc.; och
det antogs uppenbarligen att denna hänsyn skulle från jordägarens sida mötas
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 96 käft. (Nr 109.) 4
26
Kungl. May.ts Proposition Nr 109.
med motsvarande omsorg om fastighetsredovisningen vid den tidpunkt, då den
administrativt bestämda tomten togs i anspråk för bebyggande.
Fastighetsregistret har visserligen icke ännu förklarats upplagt för Östersunds
stad, men den erfarenhet jag förvärvat under arbete med fastighetsregister
för såväl land som stad torde berättiga mig till det bestämda uttalande, att i
de fall, då enligt hithörande författningar något initiativ tillkommer enskild person,
man endast undantagsvis kan påräkna sådant, och detta oaktat det gäller
åtgärder, som äro av påtaglig nytta för jordägaren. Det har i regel varit den
som utfört registerarbetet som fått taga initiativet.
Det sagda gäller för övrigt i stort sett även om de lokala myndigheter, vilka
företräda kronan i dess egenskap av jordägare, ehuru detta förhållande givetvis
är av underordnad betydelse då det gäller inskrivningsväsendet.
Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig i ärendet och avstyrkt förslaget, har
kommit till detta resultat icke av principiella skäl utan av vad som skulle kunna
kallas praktiska synpunkter.
Byggnadsstyrelsens avstyrkande är huvudsakligen grundat på den uppfattningen,
att den av fastighetsregisterkommissionen föreslagna lagändringen skulle
för jordägaren medföra tidsutdräkt och därmed förenade olägenheter av olika art.
Kommissionen har påpekat, att denna uppfattning hos byggnadsstyrelsen icke
äger stöd i gällande författningar, emedan jämlikt stadgandet i § 37 byggnadsstadgan
laga tomtkarta skall företes vid ansökning om byggnadslov.
Om nu tvekan skulle kunna råda, huruvida det åberopade stadgandet i
byggnadsstadgan verkligen åsyftar vad som enligt i senare tid stiftad lag benämnes
laga tomtkarta, torde det icke möta alltför stor svårighet att, till undanrödjande
av all tvekan vidtaga lämplig ändring av byggnadsstadgans ifrågavarande
stadgande. Detta borde göras så mycket hellre som byggnadsstyrelsens
uppfattning förmodligen delas av byggnadsnämnder i många samhällen. Vad
Östersunds stad vidkommer har jag inhämtat, att vid beviljande av byggnadslov
sökande hittills icke avfordrats laga tomtkarta. Ett sådant förhållande är emellertid
betänkligt särskilt med hänsyn till de tekniska förutsättningarna för tomtens
bestämmande.
Mätningsväsendet i städerna har länge i stort sett intagit en efterbliven
ståndpunkt. Det finnes i stor utsträckning kartmaterial, som är synnerligen
otillfredsställande. Vid utförande av tomtindelning tillgår nu ofta så, att en
gammal otillförlitlig karta kopieras i erforderliga delar, varefter förslag till tomtindelning
utföres å kopian. Sedan tomtindelningen blivit fastställd »sätter» mätningsmannen
»ut» tomten och byggnadslov erhålles utan att tomtmätning verkställts.
Då man vet huru underhaltigt kartmaterialet i vissa fall kan vara, är det
tillåtligt att påstå att det förfarande, som sålunda tillämpas, är av fullkomligt
rättsvådlig innebörd. Jag kan som exempel framdraga ett fall, då ny stadsplan
fastställts på ett kartmaterial, som icke grundat sig på tillförlitligare mätningsmaterial
än en skiss, som uppgjorts för att i stort sett visa läget av de blivande
avloppslederna och trafiklederna inom området i fråga.
Byggnadsstyrelsen har anfört, att det i vissa fall vore ur byggnadssynpunkt
principiellt riktigt att såsom villkor för lov till nybyggnad uppställa fordran att
27
Kungl. Maj:t8 Proposition Nr 109.
tomt vore rättsligen bestående. Sådana fall förelåge i allmänhet, då tomtgränsens
rätta läge vore av betydelse för byggnadsföretaget. I andra fall åter, då det
tillämnade byggnadsföretaget praktiskt taget vore mindre beroende av tomtgränsens
läge, vore det ur byggnadssynpunkt omotiverat att för byggnadslov uppställa
fordran på att tomten vore rättsligt färdigbildad. I betraktande av vad bär ovan
anförts angående de tekniska förutsättningarna för tomtens bestämmande, torde
det vara tämligen svårt att godtaga detta byggnadsstyrelsens resonemang om den
större eller mindre betydelsen av tomtgränsens läge.
Även om jordägaren är i besittning av närgränsande tomter och gränserna
i detta hänseende således icke omedelbart äro av betydelse för honom, lärer beträffande
en tomt, å vilken nybyggnad skall uppföras, böra fastslås åtminstone
rätta gränsen mot den trafikled, till vilken tomten enligt lag skall äga tillgång.
Och bestämmandet av sådan gräns bör — i motsats till vad nu synnerligen ofta
äger rum — icke få ske utan iakttagande av betryggande former.
Att medgiva Konungens befallningskavande någon särskild rätt till dispens
på sätt byggnadsstyrelsen antytt, synes högst olämpligt.
För denna uppfattning tarvas icke särskild motivering.
Här må slutligen framhållas, att sedan nybyggnad blivit uppförd å administrativt
bildad tomt, som utgör del av större område tillhörigt en ägare, tomten
som sådan givetvis är av särskilt värde såsom låneobjekt. Det är vid sådant
förhållande av största betydelse för ägaren att tomten finnes rättsligen färdigbildad
snarast möjligt. Men många äro icke de jordägare, som äga kännedom
om att administrativt bildad tomt är en sak, rättsligt bildad tomt en annan.
Skulle den praxis fortfarande få tillämpas, enligt vilken tomtmätning icke kräves
såsom villkor för byggnadslov, bleve det allt oftare förenat med tidsutdräkt och
därav föranledd kostnad för jordägaren att få tomten rättsligt färdigbildad. Det
är ju ingalunda säkert att mätningsmannen har tillfälle att när som helst vidtaga
de åtgärder, som i detta hänseende vore erforderliga. Under tiden är ägaren
i avsaknad av den möjlighet att inteckna och belåna tomten,4som eljest kunde
stå honom till buds, om såsom villkor för nybyggnad varit stadgat, att tomten
skulle vara rättsligen bestående.
Utan betydelse vid frågans bedömande torde icke heller vara, att det möter
vissa praktiska svårigheter att, så länge icke tomten blivit rättsligen bildad, få
en nybebyggd tomt, som utgör del av större område, uppförd såsom särskild
taxeringsenhet.
Registerföraren i Östhammar: Sedan jag tagit del av vad fastighetsregisterkommissionen
och byggnadsstyrelsen yttrat i ärendet,får jag till alla delar instämma
i vad förstnämnda myndighet anfört. Enligt min uppfattning torde
registreringsåtgärden i de allra flesta fall kunna verkställas under sökandes besök
hos registerföraren. Att, som byggnadsstyrelsen föreslagit, rätt medgives Kungl.
Maj:ts befallningshavande att bevilja dispens från byggnadsförbud kommer icke
att leda till åsyftat resultat, utan kommer tvärtom att försvåra och förhala
fastighetsbildningen.
28
Departements
chefen.
Kung1. Maj .tf Proposition Nr 109.
Fastighetsregistret har till uppgift att utgöra underlag till de fastighetsböcker,
som äro avsedda att införas vid den nydaning av inskrivningsväsendet
beträffande fast egendom, som länge stått på dagordningen och,
efter vad man hoppas, inom en ej alltför avlägsen framtid skall kunna
genomföras. I överensstämmelse med denna fastighetsregistrets uppgift
redovisas däri den rättsligen bestående fastighetsindelningen. Understundom,
nämligen i fråga om tomter, vilka väl ingå i administrativt fastställd tomtindelning,
men var för sig icke såsom tomt tagit åt sig egenskap av fastighet,
föreligger skiljaktighet mellan den administrativt fastställda och rättsligen
gällande fastighetsindelningen. I vad mån sådan skiljaktighet beträffande ett
samhälle föreligger, framgår av det bihang till fastighetsregistret, som benämnes
tomtbildningslängden -—- i själva registret hava de administrativt
fastställda, men ej rättsligen bildade tomterna ej kunnat redovisas, då
registret, med hänsyn till dess nyss av mig berörda uppgift, såsom jag förut
berört endast redovisar bestående fastigheter. Skiljaktighet mellan endast
administrativ och fullt genomförd fastighetsindelning är alltså till sin natur
ett övergångsstadium och bör såsom sådant ej få bestå längre än särskilda
skäl därtill föreligga.
Den administrativt fastställda tomten kan antingen bestå av mark
från olika fastigheter eller av mark från endast en fastighet. I förra fallet
kräves för att en rättsligen bestående tomt, eu rättslig enhet, skall
uppstå ett sammanläggningsförfarande. Reglerna härför äro givna i fastighetsbildningslagen
3 kap., och enligt bestämmelse i 1 kap. 9 § får byggnadslov
beträffande tomt, för vars bildande sammanläggning kräves, ej
meddelas, förrän rätten medgivit sammanläggningen. Om rättens beslut i
sådant ärende skall fastighetsregisterföraren underrättas och åligger det
denne att, efter erhållet sådant meddelande, införa den nybildade tomten
i tomtboken och avföra den ur tomtbildningslängden. För detta fall är
det alltså sörjt för att tomten, då den tages i anspråk för byggnadsändamål
eller för det ändamål, som föranlett markens tomtindelande, också har
karaktär av bestående fastighet. Annorlunda är för närvarande förhållandet
i det andra fallet eller då för den nya tomten skall tagas i anspråk
mark från allenast en fastighet. Sådan tomt får enligt föreskrift i 1 kap.
6 a § fastighetsbildningslagen egenskap av rättsligen bestående tomt genom
dess införande i tomtboken. Något egentligt hinder för att detta införande
ägde rum omedelbart efter det fastställelsen å tomtindelningen vunnit laga
kraft föreligger icke, och då införandet i tomtboken i lagen (7 kap. 3 §
fastighetsbildningslagen) gjorts beroende av framställning av ägaren, har
29
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 109.
detta skett huvudsakligen av hänsyn till denne av skäl, som berörts i fastighetsregisterkommissionens
skrivelser den 20 december 1921 och ijordabalkskommissionens
utlåtande i ärendet. De skäl, som sålunda föreligga för det
föreskrivna anståndet, äga ej giltighet längre än till dess tomten tages i
anspråk som tomt. För närvarande linnes emellertid icke någon bestämmelse,
som säkerställer att tomten vid denna tidpunkt erhåller egenskap av särskild
fastighet och syftet med det av fastighetsregisterkommissionen nu framlagda
förslaget är att, i samma ordning som gäller beträffande tomter, till vilkas
rättsliga bildande kräves medgivande av rätten, eller genom att göra byggnadslov
därav beroende, åvägabringa att tomten erhåller sådan egenskap. Härigenom
skulle enhet i lagstiftningen vinnas. För byggnadslov skulle alltid
fordras, att tomten hade egenskap av rättsligen bestående tomt. Åstadkommandet
av sådan likformighet synes så mycket mera påkallad, som det
lärer förekomma att tomt, som enligt beskrivningen till tomtindelningen
skall bildas av mark från allenast en fastighet, vid tomtmätningen och
den utredning, som i sammanhang därmed äger rum, befinne3 bestå av
mark från flera fastigheter och således sådant fall föreligger, att för tomtbildningen
fordras medgivande av rätten. Då även i övrigt, efter vad
utredningen i ärendet utmärker, skäl föreligga för vidtagande och vidtagande
omedelbart av den utav fastighetsregisterkommissionen föreslagna
samt av lantmäteristyrelsen, jordabalkskomraissionen och icke mindre än femtiosju
fastighetsregisterförare biträdda lagändringen, förordar jag att så sker.
Jag ber nu att få uppehålla mig något vid de invändningar, som
framkommit mot förslaget, och vid ett par av de särskilda hemställanden,
som innefattas i de inkomna utlåtandena.
Byggnadsstyrelsen, som ej ställt sig helt avvisande mot förslaget, har,
som jag förut anfört, givit uttryck åt vissa olägenheter, som, enligt styrelsens
mening, skulle vara förenade med förslagets godtagande. Då vad i
sådant avseende anförts av byggnadsstyrelsen blivit bemött i andra utlåtanden,
kan jag nöja mig med att hänvisa till dessa i den mån jag icke
senare i anledning av andra utlåtanden får anledning att komma in härpå.
Framhållas må här endast dels att, då byggnadsstyrelsen medgiver lagändringens
behövlighet, då byggnad är avsedd att uppföras mot tomtgräns
eller då eljest tomtgränsens rätta läge och sträckning är av särskild betydelse
för byggnadsföretaget, styrelsen medgiver behövligheten av lagändringen
för det ojämförligt största antalet förekommande fall, dels ock att
vad byggnadsstyrelsen anmärkt mot det föreliggande förslaget, nämligen
att det skulle vålla tidsutdräkt vid byggnadsföretag, i långt högre grad
30
Kungl. Majds Proposition Nr 109.
drabbar det redan i 1 kap. 9 § fastighetsbildningslagen upptagna fallet
att rättens medgivande fordras för tomtbildningen.
Registerföraren i Djursholm, som avstyrkt förslaget därför att det
skulle vålla tidsutdräkt och sålunda hämma byggnadsverksamheten, har
såsom huvudsakligt skäl för sitt avstyrkande anfört, att förslaget skulle
medföra att tomtkarta, upprättad enligt bestämmelserna i 2 kap. av lagen
om fastighetsbildning i stad, skulle erfordras för byggnadslov, under det
att för närvarande ingenstädes i landet fordrades uppvisandet av sådan
tomtkarta för erhållande av byggnadslov, utan byggnadsnämnderna nöjde
sig med utdrag av den på administrativ väg fastställda tomtindelningskartan.
Denna av registerföraren åberopade praxis — vilken efter vad
även utlåtanden i detta ärende utvisa ingalunda är allmän — måste betecknas
såsom icke överensstämmande med gällande lag och kan således icke utgöra
giltig grund för avvisande av det föreliggande förslaget. I 1 kap.
6 § fastighetsbildningslagen finnas meddelade jämförelsevis summariska bestämmelser
angående tomtindelningskarta och med avseende å upprättande
av tomtkarta finnas utförliga bestämmelser i samma lags 2 kap., avsedda
att garantera tillkomsten av vitsord ägande äganderättskartor beträffande
tomter. Med hänsyn till de berörda kartornas olika rättsliga valör kan
gärna icke få förekomma, att ett utdrag av den förra skulle kunna ersätta
tomtkarta, i de .fall då'' sådan enligt gällande bestämmelser skall företes.
Vid sökande av byggnadslov skall enligt föreskrift i § 37 i byggnadsstadgan
för rikets städer tomtkarta företes. Och då genom övergångsbestämmelse
i fastighetsbildningslagen vad lag eller särskild författning
innehålla stridande mot lagen vid dennas ikraftträdande den 1 januari
1918 upphört att gälla, hava därmed de bestämmelser, särskilda byggnadsordningar
må hava innehållit om tomtmätning, upphört att äga tillämpning;
efter sagda tidpunkt kan laglig tomtkarta endast tillkomma under iakttagande
av föreskrifterna i 2 kap. fastighetsbildningslagen. Det kan därför
ej vara riktigt att påstå, att det är den nu föreslagna lagändringen,
som medför att laga tomtkarta skall företes vid sökande av byggnadslov i
fråga om nybildad tomt. Sådan skyldighet finnes redan för närvarande.
Tomtkartans anskaffande borde för övrigt i allmänhet ej vålla tidsutdräkt i
fråga om byggnadslovs erhållande. Efterlevdes föreskriften i § 20 i byggnadsstadgan,
att tomtkarta skall upprättas över varje tomt, som bildas eller
förändras — och det är nybildade tomter det här gäller — funnes tomtkarta
i regel tillgänglig, då en tomt skulle bebyggas. I 2 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
har byggnadsnämnd erhållit rätt att förordna om tomt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109. 3)
mätning. Detta stadgande har tillkommit med hänsyn till bland annat nyssberörda
bestämmelse i § 20 i byggnadsstadgan, Registerföraren i Djursholm
har vidare anfört, att det inginge i mätningsmannens åliggande att
vid nybyggnad utstaka tomtgränserna. Detta lärer emellertid icke kunna
ske på tillfredsställande sätt med mindre tomtgränserna äro på vitsord
ägande sätt bestämda. Det kan, såsom jordabalkskommissionen anmärker,
icke anses vara annat än till fördel, om den föreslagna lagändringen medförde
ett bättre iakttagande av vissa bestämmelser i fastighetsbildningslagen
och byggnadsstadgan än vad som nu mångenstädes synes vara fallet.
I anledning av vad registerföraren i Örnsköldsvik anfört må till eu
början framhållas, att inteckningsförhållanden och fastigheternas beteckning
sakna varje betydelse för den nu föreliggande frågan. Yad angår egendomligheter
i äldre fastighetsbildningsförliållanden, synes det snarare vara
angeläget, att dessa utredas, innan t^ggnadslov meddelas, än att byggnadslov
vinnes och bebyggande sker med risk att man senare befinnes hava
exempelvis byggt å annan tillhörig mark. Yad som här anförts som skäl
mot talar därför snarare till fördel för lagförslaget.
Med anledning av vad registerföraren i Arvika anfört får jag som min
åsikt uttala, att det knappast kan vara lagens mening, att byggnadslov får
meddelas beträffande i fastställd tomtindelning ingående tomt, förrän tomtindelningen
vunnit laga kraft. Det ligger för öppen dag att allvarliga
olägenheter kunde uppstå, om en tonrtindelning, efter det bebyggelse
skett, upphävdes.
Registerföraren i Ulricehamn har hemställt, att samtidigt med den
ifrågavarande lagändringen åtgärder borde vidtagas i syfte att tomtmätningar
måtte äga rum i sammanhang med tomtindelningarna eller fortast
möjligt därefter. I fråga om denna hemställan ber jag få hänvisa till vad
jag förut yttrat beträffande § 20 i byggnadsstadgan. Yinner detta författningsrum
tillämpning, lärer inom jämförelsevis kort tid efter tomtindelningen
tomtkartor föreligga angående däri ingående tomter.
I fall, varom nu är fråga, kräves för tomts överföring från tomtbildningslängden
till tomtboken, att ägaren därom gjort framställning. Då några
regler icke finnas givna om det närmare förfarandet härvid, lärer hinder icke
förefinnas för tillämpande av huvudsakligen sådan ordning, som finnes omförmäld
i yttrandena av registerförarna i Nyköping och Stockholm. Gör
tomtägaren vid ansökning om byggnadslov eller vid behandlingen av tomtindelningsärende
framställning om tomts införande i tomtboken, lärer vill
-
32
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
koret för tomtens omföring från tomtbildningslängden till tomtboken vara
uppfyllt och byggnadsnämnden vara befogad ombesörja registreringsåtgärden.
I enlighet med jordabalkskommissionens hemställan har i fastighetsregisterkommissionens
förslag vidtagits den ändring, att den däri förekommande
hänvisningen till 1 kap. 6 a § fastighetsbildningslagen ersatts med
en direkt bestämmelse.
Den erinran, registerföraren i Lund riktat mot det utremitterade förslaget,
har jag funnit böra beaktas.»
Föredraganden uppläser härefter det sålunda jämkade förslaget till lag
om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om
fastighetsbildning i stad samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget,
som är av den lydelse, bilaga A1 vid detta protokoll utvisar, måtte,
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
N. Cervin.
\
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kutigl. Maj.ts Proposition Nr 109.
33
Bilaga B.
Förslag1
till
LAG
om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen om fastighetsbildning
i stad.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 9 § i lagen om fastighetsbildning i
stad skall erhålla följande ändrade lydelse:
Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. Å
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav särskilda
delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Ej vare
i något fall nybyggnad å tomt tillåten, med mindre tomten efter ty i 6 a g
sägs är att anse såsom rättsligen bestående tomt. ..
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.
Beträffande tomt, som erhåller egenskapen av rättsligen'' bestående
tomt genom tomtens införande i tomtboken, skall vad i sista punkten sägs
icke aga tillämpning, förrän fastighetsregister upplagts för vederbörande
samhälle.
1 Fastighetsregisterkommissionens förslag av den 1? november 1921.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 96 käft. (Nr 109.)
5
34
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 109.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd måndagen
den 6 mars 1922.
Närvarande:
Justitierådet BERGLÖF, regeringsrådet Ernberg, justitieråden MOLIN,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
17 februari 1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den
12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet G. Grefberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 109.
35
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anmäler, efter
gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet, lagrådets
den 6 i denna månad avgivna utlåtande över det till lagrådet den
17 februari 1922 remitterade förslaget till lag om ändrad-lydelse av* 1 kap.
9 § i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad samt
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:118 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbild s. 1 i texten
- 1LU 1922:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 9 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. s. 1 i texten