Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett statsstuteri i samband med Fly inge hingstdepå

1922-02-24 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:110, Angående inrättande av ett statsstuteri i samband med Fly inge hingstdepå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts proposition Nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av ett

statsstuteri i samband med Fly inge hingstdepå; given Stockholms

slott den 24 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande: *

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I proposition den 4 april 1913, nr 242, begärde Kungl. Maj:t anslag

av riksdagen till inrättande av ett statsstuteri å Ottenby kungsladugård

å Oland. Propositionen blev emellertid av riksdagen avslagen.

Till 1916 års riksdag förnyade Kungl. Maj:t sin framställning i

proposition den 7 april, nr 174. I statsrådsprotokollet till denna proposition

framhöll föredragande departementschefen, att på grund av de ganska

betydliga penningmedel, vilka redan influtit samt ytterligare komme att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 97 höft. (Nr 110.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

inflyta till statsverket i samband med av Kungl. Maj:t medgiven hästutförsel

utan hinder av gällande utförselförbud, stuteriets inrättande

syntes kunna äga rum utan att särskilt anslag därtill behövde anvisas

å riksstaten.

Med anledning av denna proposition anvisade riksdagen, enligt vad

riksdagen anmälde i skrivelse nr 249 den 9 juni 1916, av de i statskontoret

innestående hästförsäljningsmedel ett belopp av högst 536,700

kronor till bestridande av kostnaderna för anläggning å Ottenby kungsladugård

med underlydande av ett statsstuteri för omkring 100 moderston

och 5 stambeskällare samt i övrigt anordnat i huvudsaklig överensstämmelse

med den i statsrådsprotokollet den 7 april 1916 av dåvarande

departementschefen angivna plan. Angående denna plan må erinras, att

nämnda utarrenderade kronoegendom skulle vid arrendets utgång den

14 mars 1917 övertagas direkt av staten och drivas för stuteriets räkning,

att för stuteriets anläggning beräknades en kostnad av 580,700 kronor,

varav, då 44,000 kronor kunde tagas av tillgängliga brandstodsmedel,

536,700 behövdes såsom anslag, samt att i samband med stuteriets inrättande

den nuvarande hingstdepån vid Strömsholm skulle indragas.

Kungl. Maj:t förordnade den 3 juli 1916 om egendomens övertagande

den 14 mars 1917 samt bemyndigade stuteriöverstyrelsen att

låta utföra byggnadsarbeten m. in. enligt de förslag, som omförmäldes

i statsrådsprotokollet den 7 april samma år.

I skrivelse den 28 december 1916 fann sig emellertid stuteriöverstyrelsen

böra hemställa, att med stuteriets anläggning måtte tillsvidare

anstå på grund av den högst betydande ökning i kostnaderna, som skulle

föranledas av, bland annat, de under världskriget i hög grad stegrade

prisen å arbetskraft, materialier, förnödenheter, hästar m. m.

Med anledning av* denna framställning förklarade Kungl. Maj:t

den 30 december 1916, att med den beslutade anläggningen av ett

statsstuteri å Ottenby skulle tillsvidare anstå, samt anbefallde tillika

domänstyrelsen ombesörja, att ifrågavarande egendom bleve utarrenderad

för högst fem år från den 14 mars 1917. Vidare föreslog Kungl. Maj:t

i proposition den 16 april 1917, nr 260, riksdagen medgiva, att det

1916 anvisade''beloppet av 536,700 kronor till bestridande av kostnaderna

för anläggning av ett statsstuteri å Ottenby kungsladugård finge, efter

vissa avdrag, tillsvidare av statskontoret för avsett ändamål förvaltas

såsom en särskild fond och göras räntebärande, med iakttagande av att

räntan skulle tilläggas fonden. Avdragen avsågo dels kostnaden för utredningar

av arkitekten greve Sigge Cronstedt angående byggnadsförhållandena

vid Ottenby samt av statskonsulenten A. Elofson ifråga om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 110.

3

åtgärder till betesmarkernas förbättrande därstädes, tillhopa belöpande

sig till 4,614 kronor 40 öre, dels ock ett belopp av 19,700 kronor, som

jämte särskilt begärda 137,300 kronör skulle användas till uppförande

av för jordbruket erforderliga arbetarbostäder å Ottenby.

; Sedan riksdagen enligt skrivelse den 25 maj 1917, nr 173, under

uttalande att jämväl riksdagen ansåge, att med stuterianläggningen borde

tillsvidare anstå, bifallit Kungl. Maj:ts framställning, förordnade Kung!.

Maj:t den 29 maj 1917, att det återstående beloppet, 512,385 kronor 60

öre, av förenämnda, av riksdagen 1916 anvisade anslag å 536,700 kronor

skulle av statskontoret förvaltas såsom en särskild fond, benämnd »fonden

för anläggande av ett statsstuteri».

Genom motioner vid riksdagarna 1919 (nr 197 i F. K.) och 1920

(nr 262 i A. K.) blev frågan om statsstuteri ånyo föremål för behandling

inom riksdagen. Förslag om skrivelser till Kungl. Maj:t i ämnet

blevo dock avvisade. Jordbruksutskottet förklarade emellertid i sitt

av riksdagen gillade utlåtande den 11 maj 1920, nr 73, att frågan

om inrättande av det stuteri å Ottenby, vartill riksdagen redan 1916

beviljat anslag men som på grund av de anslagna medlens otillräcklighet

i följd av under kristiden stegrade byggnadskostnader tillsvidare

uppskjutits, inom närmaste tiden borde åter upptagas. Det

torde icke vara alldeles uteslutet, att byggnadskostnaderna skulle genom

iakttagande vid byggnadernas uppförande av vissa särskilda mått och

steg kunna åtminstone i någon mån nedbringas. 1 den mån de för

ändamålet anvisade medlen visade sig otillräckliga, torde Kungl. Maj.t

icke underlåta att till riksdagen göra framställning om de ytterligare

anslag, som kunde befinnas erforderliga.

Med anledning av detta uttalande anmodade i skrivelse den 26

maj 1920 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet stuteriöverstyrelsen

att upptaga till förnyad prövning frågan om inrättande i vårt

land av ett stuteri för varmblodig hästavel, varvid styrelsen skulle vara

oförhindrad att därtill ifrågasätta annan plats än Ottenby, därest styrelsen

funne sådan annan plats lämpligare, samt att därefter inkomma med

utredning och förslag i ämnet.

I skrivelse den 13 december 1920 inkom styrelsen med sålunda

begärd utredning. Med åberopande av densamma hemställde häri styrelsen,

''att den beslutade anläggningen av ett statsstuteri å Ottenby kungsladugård

icke måtte komma till utförande;

att i stället ett statsstuteri för omkring 50 moderston måtte från

och med 1921 få upprättas å Flyinge hingstdepå, ordnat i huvudsaklig

överensstämmelse med av styrelsen angiven plan;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

att av den under statskontorets förvaltning ställda fonden för anläggande

av ett statsstuteri, som vid 1920 års slut beräknades uppgå

till omkring 598,000 kronor, ett belopp av 478,680 kronor måtte få

disponeras för det föreslagna stuteriet å Flyinge;

att av fondens medel måtte ytterligare få användas dels ett belopp

av 88,320 kronor till vissa i förslaget angivna nybyggnads-, reparationsocb

förbättringsarbeten å Flyinge, som vore oundgängligen nödvändiga

vare sig stuteriet komme till stånd eller icke, dels ock ett belopp av

omkring 4,000 kronor till gäldande av kostnaderna för de av arkitekten

greve Sigge Cronstedt och byggmästaren P. N. Dahlgren verkställda

utredningarna och förslagen i ärendet; samt

att återstoden av fondens medel, omkring 27,000 kronor, samt

det belopp, som möjligen kunde besparas å en eller annan av de för

stuterianläggningens utförande beräknade utgiftsposterna, måtte få av

statskontoret fortfarande omhänderhavas och göras räntebärande, för att

användas för stuteriets å Flyinge räkning då så under organisationsåren

eller framdeles kunde visa sig vara för något stuteriet vidkommande

ändamål erforderligt.

Över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits den

20 januari 1921 av byggnadsstyrelsen, i anledning varav chefen för

stuteriöverstyrelsen inkommit med en promemoria den 12 februari 1921,

samt den 13 december 1921 av arméförvaltningen, som därvid bifogat

yttranden från inspektören för kavalleriet och överfältveterinären i arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

Med anledning av stuteriöverstyrelsens framställning har under

sommaren 1921 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet besökt

såväl Ottenby som Flyinge.

I enlighet med vid besöket å Ottenby träffad preliminär överenskommelse

med arrendatorn har Kungl. Maj:t den 7 juli 1921 anbefallt

domänstyrelsen att med arrendatorn upprätta nytt arrendeavtal på tre

år, räknade från den 14 mars 1922, därvid skulle iakttagas, bland annat,

att arrendet, som under sista femårsperioden utgjort allenast omkring

11,000 kronor, skulle bestämmas till 22,000 kronor för år, att därest

kronan vid den nya arrendetidens slut själv önskade disponera egendomen

och arrendatorn på den grund ej komme i åtnjutande av optionsrätt,

arrendatorn berättigades att återfå så stor del av årliga arrendet, som

överstege det av arrendeuppskattningsmännen föreslagna eller 17,000

kronor, eller alltså att återfå för hela arrendetiden tillhopa 15,000 kronor,

att kronan berättigades under arrendetiden verkställa den ombyggnad

eller reparation av uthus, som kunde erfordras för statsstuteri å Ottenby,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

5

med iakttagande av att arbetet skalle så ordnas, att arrendator» städse

både tillgång till uthus av tillnärmelsevis samma utrymme, som de

arrendet omfattade, samt att för uppförande av nya hus, som kunde

erfordras för statsstuteri å Ottenby, skulle efter samråd med stuteriöverstyrelsen

från arrendet undantagas nödig mark, dock ej odlad jord.

Chefen för stuteriöverstyrelsen har inkommit med en promemoria

i ärendet den 16 september 1921. Statskonsulenten A. Elofson har,

efter erhållet uppdrag, den 31 december 1921 till jordbruksdepartementet

ingivit eu den 29 oktober 1921 dagtecknad utredning angående betesmarkerna

vid Flyinge samt i särskilt utlåtande den 25 januari 1922

lämnat en jämförande sammanfattning av resultatet av sina undersökningar

av betesmarkerna å Ottenby och å Flyinge.

Slutligen har stuteriöverstyrelsen, efter det jag med chefen för styrelsen

besökt Flyinge, i skrivelse den 22 februari 1922 inkommit med förnyade

beräkningar å kostnader för inrättande därstädes av ett statsstuteri,

varjämte statskontoret avgivit begärt utlåtande i ärendet.

Då jag nu går att anmäla detta ärende torde jag först få redogöra

för vad däri förekommit angående behovet över huvud taget av ett

statsstuteri för halvblodshästar.

• I sådant avseende tillåter jag mig hänvisa till den historik angående

frågan om statsstuteri, som lämnats i propositionerna nr 242

till 1913 års riksdag och nr 174 till 1916 års riksdag (sid. 3—10) samt

vad i sista propositionen (sid. 10 o. ff.) anförts såsom skäl för upprättande

av ett statsstuteri.

Ur statsrådsprotokollet till 1913 års proposition torde särskilt böra

återgivas följande uttalande av föredragande departementschefen:

»Alla torde vara ense om, att den ädla hästaveln är av den betydelse för

landet, särskilt med hänsyn till härens förseende med erforderligt antal remonter,

att staten måste tillse, icke blott att denna avel bedrives i tillräcklig omfattning

utan även att den ledes i sådan riktning, att resultatet fyller högt ställda krav i

kvalitativt hänseende. Härvid bör uppmärksammas, att denna avel, rätt utövad,

kan inom därtill särskilt ägnade delar av vårt land fortfarande bliva en betydelsefull

inkomstkälla för jordbrukarna.

Statens åtgärder till den ädla hästavelns stödjande och uppmuntran hava

hittills bestått dels i tillhandahållande av beskällare av ädelt blod och dels i hästpremieringen,

som i viss mån gynnar den ädla hästaveln. Av stor betydelse är

även, att staten såsom köpare av remonter är den utan jämförelse förnämsta avnämaren

av ädla unghästar. Sagda åtgärder komma att kompletteras genom understödjande

av enskildas inköp av ädla avelsston, därest det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget om en lånefond i dylikt syfte bifalles av riksdagen. (Se riksdagens

skrivelse 291, 1913.)

Det nu föreslagna stuteriet vid Ottenby skulle på ett naturligt sätt ansluta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai ds proposition Nr 110.

sig till dessa redan vidtagna eller föreslagna åtgärder samt äga en dubbel uppgift

Dels skulle det tjäna till att remontera den stam av lantbeskällare av ädelt slag,

som staten fortfarande behöver upprätthålla för utstationering i de olika orterna,

dels skulle det genom försäljning — i början förnämligast av årsföl — i hög grad

bidraga till, att den ädla stostammen och så småningom hela den ädla häststocken

i landet utvecklas i riktning av ensartad och lämplig typ. I detta hänseende skulle

det göra tjänst såsom ett slags avelscentrum. Dessa bägge synpunkter måste samtidigt

hållas i sikte, då det gäller att bedöma stuteriets behövlighet och den åsyftade

valutan för de nedlagda kostnaderna.

Yad då först lantbeskällarnas remontering angår, är det givet, att denna

även kan tänkas fortfarande, liksom hittills, ske genom inköp från enskilda uppfödare

inom landet och från utlandet. Inom landet äger dock dylik enskild ädel

hingstuppfödning rum i så. ytterst ringa utsträckning, att man icke kan räkna på

något avsevärt tillskott på detta sätt. Någon ändring i detta förhållande är knappast

antaglig, åtminstone inom överskådlig framtid. Det återstår vid inköp faktiskt

endast att lita till utlandet. Därifrån hava hittills inköpts dels hingstföl, som uppfötts

vid Flyinge och småningom utgallrats, så att blott de bästa kommit till användning,

dels ock fullvuxna beskällare. En dylik anskaffningsmetod av det viktiga

hingstmaterialet har dock ej oväsentliga olägenheter. Såsom redan de tidigare

kommittéerna framhållit, kunna förhållanden uppstå, som göra det ytterst vanskligt

och ibland till och med omöjligt att från utlandet anskaffa dessa hingstar. Det är

också mycket ovisst, om sådana städse kunna anskaffas av en typ, som är särskilt

lämpad för svenska förhållanden. Det är därför av vikt att tillgången å dylika

hingstar så vitt möjligt säkerställes inom landet. Därtill kommer, att genom

hingstarnas inköp från utlandet icke obetydliga kapital gå ut ur landet. Ifall icke

hingstuppfödning inom landet drager en kostnad, som alltför mycket överstiger

inköpskostnaden från utlandet, måste det därför även ur nationalekonomisk synpunkt

betraktas såsom en fördel, om de behövliga hingstarna kunna anskaffas inom

landet. Då emellertid dylik hingstuppfödning näppeligen för den enskilde kan bliva

en ''god affär’ och man därför ej kan antaga, att enskilda komma att annat än i

undantagsfall ägna sig däråt, återstår endast för staten att taga hand om saken.

Men för ett gott och framgångsrikt resultat av all hästavel fordras, att icke

blott hingstarna utan även stona äro av tillfredsställande kvalitet samt att hanoch

hondjuren äga med varandra ensartad typ. En sådan typs ernående skulle

vad beträffar den ädla stostammen vara mycket ovisst och i allt fall draga särdeles

lång tid, ifall den ädla aveln icke erhölle kraftigare stöd än hittills i sådant syfte.

Om däremot genom försäljning av ädla hondjur från samma stam som hingstarna

ett betydande antal dylika djur bleve spridda inom landets produktionsdistrikt för

ädla hästar, skulle uppenbarligen remontaveln vinna ett kraftigt stöd och energiskt

främjas. Detta resultat av ett statsstuteri bör tillmätas mycket stor betydelse,

ehuru det icke direkt låter sig uppskattas i penningar.*

Vidare torde jag få anföra följande av 1913 års jordbruksutskott

gjorda uttalande:

>För tillgodoseende av arméns behov av remonter är det givetvis av största

vikt, att ädel hästavel inom landet bedrives och vidmakthålles; och torde staten,

som ovedersägligen är den största avnämaren av ädla unghästar, också hava skyl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

K linål. Maj: In iiroiiosHinii AV Ilo.

Vighet tillse, att denna avel, förutom att densamma bedrives i tillräcklig omfattning,

även ledes i sådan riktning, att ett i kvalitativt avseende verkligt gott resultat

vinnes. För ernående av detta syftemål tillhandahåller staten också, som bekant,

beskälare av ädelt slag, vilkas remontering sker genom inköp dels från enskilda

uppfödare inom landet dels och huvudsakligen från utlandet.

Emellertid kan det starkt ifrågasättas, om en dylik remontering av lantbeskällare

eller, med andra ord, om det nuvarande hingstdepåsystemet över huvud kan

anses tillräckligt att på ett tillfredsställande sätt befordra en verkligt god och för

våra förhållanden lämpad hästavel av ädelt slag. Det hav nämligen visat sig, att

intresse för avel av ädla hästar, vilket förr varit tämligen livligt, icke kunnat med

nuvarande statsåtgärder i önskvärd grad bibehållas hos de enskilda hästuppfödarna,

vadan, även om genom riksdagens bifall innevarande år till förslaget om bildandet

av en lånefond för inköp av ädla avelsston detta intresse kan förväntas komma att

livas, staten i allt fall vid inköp av sitt hingstmaterial fortfarande såsom hittills

huvudsakligen torde hava att lita till utlandet. Många skäl synas emellertid utskottet

tala emot ett dylikt beroende av utlandet. Bortsett från att förhållanden

kunna uppstå, som göra det vanskligt eller helt och hållet omöjligt att från utlandet

skaffa hingstar, måste det, nationalekonomiskt sett, anses synnerligen ofördelaktigt

att nödgas anlita utlandet för att fylla ett kontinuerligt behov av hästmaterial, som

skulle kunna tillgodoses inom landet. Ett skäl av avgörande betydelse härvidlag

torde emellertid även vara angelägenheten av att vinna en ensartad och för svenska

förhållanden fullt lämplig typ. Detta mål kan, enligt utskottets mening, icke vinnas,

så länge hingstmaterialet måste hämtas från utlandet, och över huvud taget torde

en konsoliderad inhemsk halvblodstyp icke inom rimlig tid kunna åstadkommas, med

mindre än att ett avelscentrum inrättas, därifrån såväl handjur som hondjur från

samma stam kunna spridas inom landets olika produktionsdistrikt.

De nu anförda skälen synas utskottet kraftigt tala för upprättandet av ett

statsstuteri, där en efter landets klimatiska och övriga förhållanden lämpad, inhemsk

homogen hästtyp av ädelt slag kunde produceras och varifrån dels statens hingstdepåer

kunde remontera, dels ock lämpliga avelsston kunde tillhandahållas enskilda

uppfödare. På detta sätt skulle så småningom en värdefull och konstant inhemsk

avelsstam av ädelt slag uppstå samt staten bliva tillförsäkrad en kvalitativt god

remontering av sin armé.»

Slutligen får jag åberopa detta i 1916 års proposition intagna

utlåtande av chefen för remonteringsstyrelsen:

»Förr, då rusthållare skulle remontera kavalleriet, då landsvägskörning efter

häst icke blivit ersatt med järnvägar och automobiler, då jordbruket bedrevs mindre

intensivt och med lättare redskap, voro lätta ädla hästar i allmänt bruk och ädel

hästavel bedrevs i större delen av Svea- och Götaland. I de olika landsdelarna

funnos personer intresserade för den ädla hästaveln, vilka togo ledningen och arbetade

för densammas förbättrande och voro föregångsmän härvid.

Numera har den tunga kallblödiga, till ridbruk och snabbare körslor oanvändbara

hästen i allt större utsträckning undanträngt den ädla hästen. Industrien

kräver tunga hästar. Särskilt vid de större gårdarna erfordrar jordbruket tyngre

hästar såväl för själva åkerbrukets skull som för de förändrade arbetsförhållandena,

som icke medgiva användning av ädla hästar, vilka fordra, att av körsvennen han
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 110.

teras med mera sakförstånd och omvårdnad än numera i allmänhet kan påräknas.

På de större gårdarna har också med få undantag all ädel hästavel upphört. I

vissa trakter har den ännu bibehållit sig på de mindre gårdarna, där den särskilt i

Skåne och på Öland nått stor utbredning.

Ökad efterfrågan på allt tyngre och tyngre hästar för åkerbruk och industri

med därav följande höga priser har gjort den kallblodiga hästaveln lönande — förenad

som den är med mindre risk och krävande mindre omsorg än den ädla. Avsättning

för dessa kallblodiga hästar finnes alltid; goda avelsdjur betinga mycket

höga priser; hingsthållning är ofta en inbringande affär. Intresset har därför vänt

sig° från den ädla hästaveln till den kallblodiga och ett ivrigt arbete bedrives överallt

för bildande av föreningar till inköp av kallblodiga hingstar.

Den varmblodiga hästaveln har numera sin förnämsta avsättning i försäljning

av remonter. Om än det pris, som under de senaste åren betalats för dessa, något

överstiger de priser, som, under normala-förhållanden betalas för vanliga arbetshästar,

har dock icke för ädla hästar kunnat erhållas priser motsvarande betalningen

för stora tunga arbetshästar, än mindre för till avel avsedda kallblodiga ston och

hingstar, helst sådana inköpta av med rikliga medel försedda föreningar.

För de ädla hästar, som ej finna åtgång som remonter, har avsättningen

varit svår och till förhållandevis låga priser.

Orsaken härtill är hästmaterielens ojämna beskaffenhet, som tvingar uppköparen

att — med ovisst resultat — resa omkring och leta efter sådana hästar

han önskat sig och att till resekostnadernas täckande använda medel, som eljest

kunnat komma hästuppfödaren till godo.

Att så är förhållandet, torde kunna tillskrivas bristen på stuteri, där för

landets klimat och jordmån passande avelsdjur kunnat uppfödas. Nu har, sedan

stuterierna slopades, den ädla hästaveln varit uteslutande grundad på importerade

hingstar. Såsom varit att vänta, har dessas förärvning varit mycket osäker och

en planmässig ädel hästavel så gott som omöjliggjord. Därför har icke heller den

ädla hästaveln kunnat bliva annat än förenad med besvikelser och förluster för

uppfödarna och för landet.

Med landets så gott som obegränsade tillgångar på betesmarker kan ädel

hästavel här med fördel bedrivas.

För landets försvar erfordras hästar av ädelt slag icke blott för att tillgodose

det årliga behovet av remonter, utan även för att fylla det än större behovet

vid ett krigsutbrott av till ridbruk erforderliga hästar; Ju mera fredsstyrkans

antal tjänste- och stamhästar nedbringats, dess större är behovet av ridhästar för

arméns sättande på krigsfot och dess svårare att erhålla härför lämpliga hästar.

För landets försvar kräves, att ädel hästavel här bedrives i så stor utsträckning

som möjligt, icke begränsad blott till vissa områden och för att fylla det årliga

remontbéhovet. Detta kan ej påräknas, utan att sådan avel blir för uppfödarna

— de mindre jordbrukarna — lönande. Höjda remontpriser äro icke nog härför,

utan måste avsättning finnas även för andra hästar. Marknad för dessa kan emellertid

icke väntas, vare sig inom eller utom landet, utan att hästmaterielet blivit

av en jämnare och mera ensartad beskaffenhet.

Det torde vara en gammal erfarenhet såväl härifrån landet som från andra

länder, att ett sådant resultat icke kan ernås med endast importerade avelsdjur,

utan att härför erfordras en acklimatiserad ras — eget inhemskt stuteri.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kiiiu/I. Mtij:h proposition AV lh>.

9

Upprättas ett sådant, underlättas för uppfödaren anskaffandet av goda avelsston

och möjliggöres valet av lämplig hingst, som nu kanske icke finnes åtkomlig.

Utsikt torde också yppa sig för den enskilde uppfödaren att till staten, till göda

priser kunna försälja framstående avelsdjur.

För landets försvar är den ädla hästaveln inom landet oumbärlig; för den

ädla hästavelns uppehållande är ett stuteri oumbärligt.

De för närvarande ovanligt högt uppdrivna priserna på kallblodiga hästar av

alla åldrar hava säkerligen påskyndat övergången från den ädla till den kallblodiga

aveln, så att till och med behovet av antagliga remonter kanske snart nog ej längre

kan fyllas, om ej synnerligen verksamma medel — icke blott remontprisets höjande—

oförtövat vidtagas. Har den ädla hästaveln en gång blivit undanträngd, låter den

sig icke återupplivas, annat än i enstaka fall. Icke utan mycket stora kostnader

och efter lång tid kan erforderligt avelsmateriel återställas. Den svårlärda vanan

och förmågan att använda och uppföda ädla hästar är borta.

För landets försvar är det därför synnerligen angeläget, likasom för jordbruket

i de delar av landet, som lämpa sig för ädel hästavel, att det av stuteriöverstyrelsen

föreslagna stuteriet ju förr dess hellre kommer till stånd.»

Stuteriöverstyrelsen anför i denna del i sin skrivelse den 13 december

1920 följande.

På grund av de under och efter kriget uppkomna förhållanden, som berörde

den varmblodiga hästaveln icke blott i Sverige, utan även i Tyskland (Hannover,

Mecklenburg och Ostpreussen), varifrån vårt land under de senaste årtiondena hämtat

nödig förstärkning av varmblodiga avelsdjur, hyste styrelsen nu mer än någonsin

den bestämda uppfattningen, att inrättandet av statsstuteri vore en trängande nödvändighet

för vidmakthållande av vårt lands varmblodiga hästavel.

Anskaffandet av lämpliga halvblodsbeskällare hade nämligen ytterligare försvårats.

Den inhemska uppfödningen av varmblodiga hästar hade till följd, att de

under krigsåren uppdrivna priserna på kallblodiga hästar väsentligt avtagit och

därmed även möjligheten att inom landet uppköpa tillräckligt antal för avelsbruk

passande varmblodiga hingstar och hingstföl. I Tyskland hade genom krigets

inverkan tillgången på kvalificerade halvblodshingstar i hög grad minskats, på samma

gång som behovet och efterfrågan där starkt ökats, enär de tyska hästuppfödarna

såväl som den preussiska staten numera energiskt arbetade på halvblodsavelns återupprättande.

Följden därav hade blivit en prisstegring i Tyskland på goda, starka

halvblodshingstar. Vid den stora hingstauktionen i Giistrow i Mecklenburg den 23

september 1920, där 116 stycken 2 ''/2-åriga halvblodshingstar utbjudits till försäljning,

hade sålunda den preussiska stuteriförvaltningen betalat ett flertal hingstar

med priser, överstigande 100,000 riksmark och ända upp till 173,000 riksmark.

Slutligen vore fordringarna på halvblodshingstarnas grovlek och massa numera långt

större än förr, vilket ytterligare försvårade anskaffandet av för vårt lands varmblodiga

hästavel lämpliga beskällare.

Remonteringen av svenska statens hingstdepåer skedde numera dels genom

inköp inom landet av hingstföl, vilka uppföddes å Flyinge hingstdepå, och dels

genom import från Tyskland av unga hingstar.

Inköpen av inhemska hingstföl hade i regel omfattat omkring 20 sådana

årligen. Resultatet av dessa föls uppfödning å Flyinge hingstdepå hade varit fullt

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 97 höft. (Nr 110.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Maj:ts proposition Kr 110.

tillfredsställande. Sedan fordringarna på hingstarnas grovlek och mäktighet blivit

allt mera framträdande och berättigade, hade det emellertid, som ovan nämnts, visat

sig svårt att inom landet uppbringa för uppfödning å depån lämpliga grova hingstföl.

Befintliga moderston vore nämligen i allmänhet ej av den kraftiga typ som

numera önskades och som vore nödvändig att anskaffa, om den varmblodiga hästaveln

skulle kunna, med utsikt till framgång, inriktas på produktion av en stark

och allmännyttig halvblodshäst.

Bristen inom landet å varmblodiga ston av de kvalifikationer, som numera

måste ställas å sådana, krävde med nödvändighet åtgärder från statens sida, om

vårt lands varmblodiga hästavel skulle kunna vidmakthållas. En verksam åtgärd

i sådant syfte vore, såsom förut framhållits, inrättandet av ett stuteri för varmblodig

hästavel.

Stuteriöverstyrelsens chef tillägger i promemorian den 16 september

1921.

Ett oeftergivligt villkor för att hästavel, av vad slag den vara månde, skulle

kunna utveckla sig tillfredsställande och följdriktigt vore, att tillräcklig tillgång

funnes på homogena och i övrigt väl kvalificerade avelsdjur. Beträffande vårt lands

varmblodiga hästavel vore detta emellertid icke förhållandet. Visserligen vore flertalet

av statens varmblodiga beskällare av ganska god beskaffenhet, men tillgången

på lämpliga moderston vore däremot synnerligen knapp. Antalet sådana hade nämligen

under de senaste åren minskats i en grad, som ingivit stuteriöverstyrelsen de

allvarligaste bekymmer för den varmblodiga hästavelns upprätthållande.

Sålunda hade antalet av de med värdebokstav A premierade varmblodiga fölstona,

som 1910 utgjorde 258 stycken, år 1919 minskats till 70 stycken. Det vore

emellertid ej allenast denna betydliga reducering av de bäst kvalificerade moderstona,

som vore oroväckande, utan därtill komme, att en del av dessa ston ej ägde

den »mäktighet» och styrka, som numera önskades och därför ej kunde anses vara

lämpliga till produktion av avelsdjur.

Medelst den 1913 bildade lånefonden för inköp av ädla avelsston hade staten

sökt uppmuntra hästuppfödarna att anskaffa och för aveln tillvarataga de värdefullaste

unga stona. Detta understöd hade varit mycket uppskattat av uppfödarna,

och fonden hade allt sedan sin tillkomst varit livligt anlitad. Med försträckning

från densamma hade remonteringsstyrelsen inköpt och till uppfödare överlåtit följande

antal ston, nämligen 1914 62, 1915 88, 1916 102, 1917 77, 1918 77, 1919 45, 1920

32 och 1921 28 stycken. Under de tre sistnämnda åren hade framställningar förelegat

om respektive 85, 66 och 41 ston.

Härav framginge, att den 1919 inträffade och under 1920 och 1921 fortgående

minskningen i antalet uppköpta remontston icke egentligen föranletts av

motsvarande avtagande intresse från hästuppfödarnas sida, utan huvudsakligen måste

tillskrivas det beklagliga förhållandet, att vår varmblodiga hästavel ej längre varit

i stånd till att årligen kunna frambringa ett femtiotal ston av sådan beskaffenhet,

att de ansetts användbara i aveln.

Liknande erfarenhet beträffande den nuvarande varmblodiga stostammens

avelsvärde hade stuteriöverstyrelsen fått göra vid de varje år företagna uppköpen

av hingstföl, avsedda att uppfödas å Flyinge hingstdepå. Ty ehuru det årliga behovet

av sådana beräknats till endast några och tjugu stycken och kvalitetsford
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

K un f/l. Maj:ts proposition Nr Ilo.

11

ringarna på dessa ingalunda varit höga, enär den ringa tillgången ej medgivit någon

strängare gallring, hade ovannämnda antal icke kunnat anskaffas. För 1921 torde

högst 12 ä 15 föl kunna uppköpas inom landet.

Orsakerna till den varmblodiga hästavelns tillbakagång under de senare åren

hade varit flera. En av dessa orsaker — vilken av styrelsen tillmättes den största

betydelse — vore, att en genomgående och iögonenfallande överförädling av våra

halvblodshästar hade ägt rum. Resultatet därav hade slutligen blivit den här ovan

framhållna bristen på kraftiga moderston av sådant slag, som motsvarade tidens

krav. Enligt styrelsens bestämda övertygelse vore det därför av största vikt, att

landets stam av lämpliga varmblodiga moderston förstärktes så effektivt och snabbt

som möjligt. Att till enskilda hästuppfödare överlämna initiativet härutinnan, torde

icke komma att leda till önskat resultat, ty, oavsett det nu även på hästavelns

område rådande tryckta läget, vilket givetvis gjorde uppfödarna obenägna att vidtaga

några avsevärda åtgärder för hästavelns befrämjande, torde knappast någon

homogenitet i anskaffandet av moderston på så sätt kunna förväntas.

Genom inrättandet av ett statsstuteri skulle däremot en god grund för åstadkommande

av den behövliga stostammen komma att läggas, och på denna grund

skulle sedan efter hand de enskilda hästuppfödarna kunna bygga vidare. I stuteriöverstyrelsens

plan för stuteriets drift inginge nämligen, att varje höst skulle på

auktion försäljas alla därstädes födda stoföl, med'' undantag av 1 å 2 stycken.

Därvid komme att åt uppfödarna lämnas tillfälle att förskaffa sig goda stoföl, varigenom

efter hand en tillräckligt stark stam av homogena, goda avelsston torde

kunna bildas, och,’ då så skett, torde det ingalunda vara uteslutet, att stuteriet,

som då uppfyllt ett av sina viktigaste ändamål, kunde upphöra. Styrelsen hade

ansett, att den möjlighet att förbättra stostammen, som på så sätt erbjödes uppfödarna,

vore det icke minst beaktansvärda med avseende på det gagn stuteriet

borde kunna göra.

Arméförvaltningen förklarar sig i likhet med inspektören för kavalleriet

finna, att skyndsamma åtgärder vore av nöden för att rädda den

inom landet bedrivna aveln av varmblodiga hästar ävensom att det av

stuteriöverstyrelsen såsom ett led i dessa åtgärder föreslagna statsstuteriet

borde kunna bliva av nytta för denna avels befrämjande och

konsolidering.

I det av överfältveterinären till arméförvaltningen avgivna utlåtande

har — på sätt närmare skall refereras vid redogörelse för frågan om

Ottenbys eller Flyinges företräde såsom plats för stuteri — framhållits

nödvändigheten av att såväl med hänsyn till remonteringen som ock

tillgodoseendet av behovet av varmblodshästar för övrigt inom landet

vidtaga snara och kraftiga åtgärder för upprätthållande av varmblodsaveln.

En sådan åtgärd vore anläggande av ett stuteri.

Angående anledningen till att stuteriöverstyrelsen frångått sitt tidigare

förslag om förläggande av stuteri till Ottenby anför styrelsen i sin framställning

i december 1920 följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Vid övervägande, huruvida planerna på ett statsstuteri å Ottenby under nuvarande

förhållanden kunde och borde komina till utförande, hade styrelsen — enär

prisen å såväl hästar som materialier av alla slag samt arbetskraft ytterligare

stegrats, sedan styrelsen den 28 september 1916 till Kungl. Maj:t avlämnat då verkställd

förnyad utredning beträffande kostnaderna för anläggning av ett statsstuteri

å Ottenby i enlighet med av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd plan, — ansett

det nödigt att låta verkställa ny utredning och kostnadsberäkning rörande stuterianläggningen

i fråga.

Stuteriöverstyrelsen hade för den skull uppdragit åt arkitekten greve Sigge

Cronstedt, som utarbetat samtliga föregående ritningar och kostnadsberäkningar för

de för en stuterianläggning ifrågasatta byggnadsarbetena å Ottenby, att verkställa

nya beräkningar, allt i enlighet med av styrelsens chef lämnade anvisningar.

Med anledning härav hade greve Cronstedt inkommit med kostnadsförslag,

varav framginge, bland annat, att kostnaderna för de ny- och ombyggnader, vilka 1915

beräknades kunna utföras för 255,700 kronor och efter 1916 års förslag för 615,500

kronor, skulle, om arbetena nu verkställdes, komma att uppgå till 1,226,000 kronor.

En sammanställning och jämförelse av utgiftsposterna med 1915 och 1916

års förslag, gåve följande resultat:

1915

1916

1920

Kronor

Kronor

Kronor

Uppförande av nya byggnader samt ändrings- och reparationsarbeten å redan befintliga ....

255,700

615,500

1,226,000

Anläggning av vattenledning ............................

20,000

35,000

50,000

Inköp av hästar....................................................

200,000

350,000

400,000

Inventarier för stuteriet ....................................

5,000

10,000

20,000

Kreatur, dragare, redskap och andra inventarier

för lantbruket ävensom grundförbättringar

in. m.................................................................

100,000

200,900

333,000

Summa

580,700

1,211,400

2,029,000.

Den 1915 beräknade kostnaden för anläggandet av ett statsstuteri å Ottenby

komme sålunda, om anläggningen nu skulle utföras, att överskridas med 1,448,300

kronor (2,029,000 kronor—580,700 kronor).

De betydliga kostnader, inrättandet av ett statsstuteri å Ottenby sålunda

numera skulle medföra, ställde frågan i en helt annan dager än förut. Den ekonomiska

kalkyl, varpå styrelsen grundade sin ursprungliga framställning, hade genom

angivna ändrade förhållanden så starkt rubbats, att styrelsen ej längre vågade förutsätta,

att resultatet av stuteriets verksamhet skulle komma att motsvara de för

detsammas förverkligande erforderliga kostnaderna.

Stuteriöverstyrelsen ansåge sig till följd därav ej längre böra vidhålla förslaget

om inrättandet av ett stuteri å Ottenby.

Sedan stuteriöverstyrelsen därefter, på sätt redan refererats, framhållit

angelägenheten av att upprätta ett statsstuteri, förklarar styrelsen

sig hava undersökt om icke en stuterianläggning å annat ställe kunde

verkställas för kostnader, som icke vore oöverkomliga, och anför därefter

vidare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr Ilo.

13

Bland de platser, som därvid kommit i fråga, hade stuteriöverstyrelsen funnit

Flyinge hingstdepå vara den lämpligaste. Den under en lång följd av år därstädes

bedrivna hingstuppfödningen hade lämnat ett gott resultat, särskilt beträffande de

på sin tid dit importerade hannoveranska hingstfölen, och det hade till fullo visat sig

att där kunde uppfödas grova, starka halvblodshästar. Av de under åren 1900—

1910 vid depån uppfödda hannoveranska hingstfölen — efter 1910 upphörde importen

av sådana — funnes nämligen ännu ett 40-tal kvar såsom beskälare

i statens hingstdepåer, och flertalet av dessa vore ifråga om benstyrka och

mäktighet fullt jämngoda med de bättre i Hannover och Mecklenburg uppfödda

hingstarna.

Då naturförhållandena å Flyinge alltså enligt stuteriöverstyrelsens förmenande

visat sig vara gynnsamma för uppfödning av kraftiga halvblodshästar, hade

stuteriöverstyrelsen låtit verkställa eu detaljerad utredning rörande övriga vid

Flyinge hingstdepå varande förutsättningar för anläggandet därstädes av ett stuteri,

ävensom beträffande de åtgärder, som i sådant hänseende måste vidtagas samt kostnaderna

därför.

Innan jag återgiver sagda utredning, synes det mig lämpligt att

redogöra för vad i ärendet förekommit angående Ottenbys eller Flyinges

företräde såsom plats för stuteri.

I sådant avseende vill jag först ånyo hänvisa till den i 1913 och

1916 års propositioner återgivna historik angående statsstuterier. I

denna återgives, bland annat, hurusom stuteriöverstyrelsen i ett utlåtande

1829 anförde, att den forna stuterinrättning, som fortfarit vid

Ottenby intill 1809, noggrant bevisat, »det ingen ort inom Sveriges

gränser funnes så passande för en stuterianläggning som Ottenby, emedan

hästarna där uppföddes i halvvilt tillstånd på låglänta, torra, på

kalkbotten liggande betesmarker och emedan de därifrån utgångna

hästar, varav några få ännu levde, nästan alltid uppnått en hög ålder

samt oförändrat bibehållit livlighet, kraft och uthållighet». En 1868

tillsatt kommitté gav Ottenby företräde framför Flyinge. En senare

1886 tillkommen kommitté verkställde en närmare granskning rörande

stuteriverksamhfeten vid Ottenby, men ansåg dylik undersökning beträffande

Flyinge onödig, enär den var enig om, att mer än ett stuteri

icke borde finnas i landet, och enär Ottenby av skäl, som kommittén

ansåg knappast behöva påpekas, vore vida lämpligare än Flyinge till

uppfödning av ädla hästar, vadan stuteriet vid Flyinge under alla förhållanden

borde indragas. Det må tilläggas, att kommittén ansåg även

Ottenby icke böra bibehållas i sitt dåvarande skick, enär den uppfödning,

som då utginge från Ottenby och komme staten till godo, icke

vore av sådan kvalitet, att den vore värd de kostnader, densamma

medförde.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

I sitt yttrande över stuteriöverstyrelsens nu ifrågavarande förslag

anför inspektören för kavalleriet.

Av stuteriöverstyrelsens förslag framginge, hurusom dess mål vore frambringandet

av en halvblodshäst med synnerlig massa och grovlek. Det vore

uppenbart, att en häst av denna typ icke vore den för vårt kavalleri eftersträvansvärda.

Fältförhållandena i vårt land, ej minst dess mellersta och nordliga delar,

fordrade en kavallerihäst av mindre storlek, men med utpräglad torrhet och hårdhet.

En sådan häst kunde landet frambringa, där jordmånen och övriga betingelser

förelåge, såsom å kalkbetena i Västergötland och å Oland. Erfarenheterna

från världskriget pekade otvetydigt på det förhållande, att den ädla, mindre, men

hårda och torra hästen från Ungern, delar av Ryssland och Nordafrika varit den,

som bäst motsvarat krigets krav.

Om kavalleriinspektören sålunda ansåge det nödvändigt, att den varmblodiga

avel, som arbetade för producerande av remonter för kavalleriet, tillgodosåge detta

truppslag med hästar av annan typ, än den det föreslagna stuteriet avsåge att frambringa,

och han därför på det livligaste önskat, att förslaget upptagit det från

början planlagda stuteriet å Ottenby, ansåge kavalleriinspektören sig dock

med hänsyn till de rådande förhållandena icke böra motsätta sig utan kunna

biträda det föreliggande förslaget.

Överfältveterinäreu har i memorial till ''arméförvaltningen den 16

november 1921 yttrat sig sålunda.

Det torde ej kunna förnekas, att avkomman efter till vårt land importerade

häststammar — såväl varmblod som kallblod — åtminstone i lantaveln hade benägenhet

att efter en eller annan generation avtaga i storlek och mäktighet, men

att bibehålla rasens torrhet eller öka densamma. Att det vore uppfödningssättet

samt jordmånens, klimatets och fodrets beskaffenhet, som spelade en avgörande roll

vid denna tillbakagång i mäktighet, kunde icke betvivlas. Det ärftliga anlaget

kunde icke upphäva dessa faktorers inverkan. Även om således som avelsdjur användes

grovt och mäktigt varmblodsmateriel, komme av detta allt framgent att

produceras lättare, torra hästar, lämpliga till arméremonter och även till kavalleribruk.

Det bleve fallet i synnerhet på sådana trakter, där kalkhaltig jord funnes.

Men om som avelsmateriel ej funnes annat att tillgå än detta efter en eller

annan generation mindre mäktiga och därtill kanske »överförädlade», då bleve avkomman

lätt så tunn, att den bleve till militärt bruk mindre lämplig; och lika

litet bleve dessa hästar lämpliga till jordbruk eller annat civilt arbete. Av allt

att döma torde så nu i hög grad vara fallet. Dessa på grund av klen kroppsbyggnad

som arméremonter ej användbara hästar både ringa försäljningsvärde,

deras uppfödning förorsakade uppfödaren förlust, och, som ofta framhållits, hade

intresset för varmblodsaveln på denna grund gått tillbaka och i stället fångats av

den mera inkomstbringande och mera riskfria kallblodsaveln. En ändring i detta

förhållande vore ur arméns synpunkt önskvärd, ty ur remonteringssynpunkt måste

det dock vara förmånligare att inom landet funnes ett kraftigt, mäktigt varmblodigt

hästmateriel, även om detta i vissa fall skulle vara för tungt för att vara

idealiska kavallerihästar, men av vilka lättare hästar kunde produceras, än att all

hästavel överginge till kallblodig.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

15

Det förefölle således, som om vid behandling av detta ärende ej alltid tillbörlig

skillnad gjorts mellan uppfödning av avelsdjur och bruksdjur. Detta skulle

även kunna vara en förklaringsgrund för det eljest anmärkningsvärda förhållandet,

att Ottenby, som, enligt vad i liera ärendet tillhörande akter framhållits, skulle

vara den »lämpligaste plats i Europa, Nordmandie och Ostpreussen inberäknade, för

hästuppfödning», där »hästar med senor som stål» producerats, när det gällt producerandet

av kraftiga avelsdjur visat sig olämpligt, vilket likaledes av handlingarna

i ärendet framginge.

Då det såväl med hänsyn till remonteringen vid armén som tillgodoseendet

av behovet av varmblodshästar för övrigt inom landet vore av yttersta vikt, att

snara och kraftiga åtgärder vidtoges för upprätthållande av den nu starkt hotade

varmblodsaveln, vore det således på anskaffandet av mäktigt avelsmateriel, som

åtgärderna borde inriktas. Då tillräcklig import av grova varmblodshästar för

lång tid framåt syntes vara utesluten, vore det i hög grad angeläget att inom

landet söka producera ett grovbyggt mäktigt avelsmateriel.

En åtgärd i detta hänseende vore den nu ifrågavarande: anläggande av ett

statsstuteri.

Om platsen för dess förläggande hade skilda meningar yppats.

Det torde vara svårt att komma ifrån den uppfattningen, att Ottenby ej

vore fullt lämpligt att producera ett grovt, mäktigt avelsmateriel. Enligt erfarenhet

från de tider, då stuteri där varit i verksamhet, och enligt uttalande från skilda

håll, nu senast från inspektören för kavalleriet, vore Öland och Ottenby ytterst

lämplig uppfödningsplats för torra, lätta mindre hästar, men det vore ej sådana

som nu enligt överfältveterinärens mening krävdes för att upphjälpa den varmblodiga

aveln, utan större, grövre, mäktigt avelsmateriel, som kunde hålla sig uppe i

konkurrens med de kallblodiga hästarna, men av vilket lättare hästar kunde produceras

på för uppfödande av sådana lämplig jordmån.

Det hade visat sig möjligt att på Flyinge uppföda kraftiga, mäktiga varmblodiga

hästar med god gång. Resultatet av uppfödningen hade varit minst lika

gott med inom landet födda föl som med importerade. Det vore dock ej i handlingarna

visat, att procenten lyckade uppfödningar hade varit tillfredsställande

i och för sig eller i jämförelse med vad som vid utlandets stuterier eller andra

uppfödningsanstalter av här ifrågavarande slag kunde anses tillfredsställande. En

utredning häröver vore önskvärd, innan avgörandet träffades.

Det kunde nämligen knappast förnekas, att betesmarkerna å Flyinge vore

mera låglänta, och delvis mera vattensjuka, än vad som vore. önskvärt eller lämpligt

för en uppfödningsplats för varmblodiga hästar, och det torde ej heller vara

möjligt att tillfredsställande utdika markerna. Dr ekonomisk synpunkt vid anläggnings-

och igångsättande hade Flyinge eljest mycket stora företräden, till vilka

viss hänsyn måste tagas, men som dock vid företag av denna vikt ej borde få bli

allt för mycket bestämmande.

Därest ett stuteri i enlighet med riksdagens beslut skulle upprättas, kunde

därför, innan beslut fattades, en undersökning om andra platsers lämplighet tagas i

övervägande, ty det torde dock böra stå klart, att den bristande planmässighet —

eventuellt utslag av tillfälliga meningsströmningar — som fått göra sig gällande

vid stuteriernas å Flyinge, Strömsholm och Ottenby nedläggande och återupprättande,

borde för framtiden undvikas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Av vad sålunda sagts framginge, att därest ett statsstuteri anlades, dess

verksamhet vore nödvändig för långa tider framåt för att ständigt kunna tillhandahålla

hästuppfödarna kraftigt mäktigt avelsmateriel, då deras ston började av orsaker,

som förut framhållits, bliva för tunna.

Snabba åtgärder vore emellertid nödvändiga för att den ädla hästaveln

skulle kunna hållas uppe. Därest därför ej nu stuteriöverstyrelsens framställning

bifölles, borde sådana åtgärder vidtagas, som ej föregrepe eller menligt inverkade

på anläggandet av ett stuteri, och vilkas ändamålsenlighet skulle kunna hinna

prövas, om stuterifrågan ej skulle inom snar framtid lösas. Närmast att tänka på

torde då vara uppfödandet av sto på Flyinge eller, därest detta ej lämpligen skulle

låta sig göra, på något annat ställe helst där det utan för stora ekonomiska uppoffringar

kunde ske.

I detta sammanhang må anmärkas, att chefen för stuteriöverstyrelsen

i sin förut omnämnda promemoria den 16 september 1921

framhållit, att styrelsen vid avgivandet av sitt förslag utgått från, att

kostnaderna för stuterianläggningen om möjligt icke borde överstiga de

av Kungl. Maj:t och riksdag för ändamålet anslagna medel. På grund

därav och då kostnaderna för en stuterianläggning å Flyinge kunde

inskränkas högst betydligt i jämförelse med beräknade kostnader för

en sådan anläggning å andra platser, som eljest kunnat ifrågakomma,

samt då naturförhållandena å Flyinge visat sig vara gynnsamma för

uppfödning av kraftiga halvblodshästar, hade styrelsen icke tvekat att

föreslå stuteriets förläggning till Flyinge. På förekommen anledning

ansåge chefen för stuteriöverstyrelsen sig dock böra framhålla, att, ehuru

Flyingedomänen uppfyllde de fordringar i fråga om belägenhet, jordmån,

betes- och andra förhållanden, som måste förutsättas för drivande

av ett stuteri för varmblodig hästavel, funnes dock inom vårt land andra

platser, vilka med avseende på jordmån och betesmarker, enligt styrelsens

förmenande, vore lämpligare än Flyinge. Sådana platser vore till

finnandes exempelvis inom Skaraborgs län med dess kalkrika jordmån.

Särskilt kunde framhållas kronoegendomen Gudhem, som för närvarande

användes till remontdepå, såsom utan tvivel en av de bästa platserna i

landet för uppfödning av kraftiga varmblodiga hästar.

över fältveterinären har under åberopande av sistnämnda uttalande

förklarat sig anse, att, innan frågan avgjordes, eu utredning angående

särskilt kronoegendomen Gudhems lämplighet för anläggning av stuteri

vore synnerligen önskvärd.

Med anledning härav har chefen för remonteringsstyrelsen anfört

följande.

En sådan utredning, oavsett att egendomen Gudhem redan vore tagen i anspråk

för en remontdepå, skulle med säkerhet giva vid handen, att ett stuteri icke

kunde anläggas därstädes för de medel, som stode till buds. För ett stuteri vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kun yl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Gudhem, vilket till skillnad mot det föreslagna vid Flyinge, skulle bliva ett »fristående»

stuteri, fordrades eu betydligt större apparat av personal och hästar med

därtill hörande byggnader, dragande betydligt större anläggnings- och årliga kostnader

än de föreslagna. Härtill skulle ytterligare komma kostnaderna för anläggande

av en remontdepå i stället för den nuvarande vid Gudhem.

Kavalleriinspektören har vidare i särskilt utlåtande förklarat sig

anse ytterligare utredning om lämpliga platser icke vara behövlig. Vad

särskilt anginge erinringarna mot Flyinge, torde det endast vara behövligt

påpeka, att rika erfarenheter funnes från den tid, där var stuteri.

Farhågorna för betesmarkerna vore överdrivna.

Arméförvaltningen har funnit av utredningen framgå, att det föreslagna

stuteriet med hänsyn till kostnaderna för dess anläggande icke

kunde komma till stål d med mindre än att det förlädes till Flyinge.

Då denna ort sedan gammalt vore känd såsom varande väl lämpad för

uppfödning av ädla hästar, hade arméförvaltningen intet att erinra mot

stuteriöverstyrelsens förslag.

Statskonsulenten Elofson, som avgivit utlåtande angående betesmarkerna

å Ottenby den 14 november 1916 och angående betesmarkerna

å Flyinge den 29 oktober 1921, har i särskilt utlåtande den 25 januari

1922 sammanfattat resultatet av sina undersökningar sålunda:

Vad först temperatur förhållandena beträffade vore dessa vid båda ställena

gynnsamma, även om betesdjuren vid Ottenby tidvis vore mera utsatta för starkt

pressande, kalla vindar än vid Flyinge, där läget vore något mera skyddat.

Avgörande betydelse för betesmarkernas avkastningsmöjligheter hade nederbördsförhållandena

och markens fuktighet. Vad Ottenby i dessa avseenden anginge

finge anföras, dels att nederbörden under april—september månader på Öland (enligt

Hamberg) vore 195—200 millimeter, vilket icke möjliggjorde hög avkastning, och

att markfuktigheten vid Ottenby i allmänhet på betesmarkerna vore alltför ringa,

vadan den på kalkberget vilande ofta tunna jordskorpan vore mycket känslig för

torkperioder, varunder avkastningen bleve minimal. Över en låg gräns, av Elofson

beräknad till cirka 500 foderenheter per hektar, kunde avkastningen därstädes av

sagda skäl icke även genom rationella åtgärder stegras, vadan effekten av havda

omkostnader härför torde bliva mindre tillfredsställande.

Vid Lund nära Flyinge vore däremot nederbörden under anförda tidsperiod

320 millimeter; med en tillfredsställande markfuktighet och mindre känslighet för

inträffande torkperioder kunde betesmarken vid Flyinge giva stark effekt av vidtagna

åtgärder och av Elofson hade avkastningen här beräknats till omkring 3,000

foderenheter per hektar och vid Linnebjär, en utmark till Flyinge, till omkring 2,000

foderenheter.

Jordmånen och jordens kalkhalt vore på båda platserna tillfredsställande,

bortsett från en del surt reagerande, fuktiga områden vid Ottenby och Linnebjär.

Vallmattans botaniska sammansättning vore vid Flyinge tillfredsställande med

stora avkastningsmöjligheter av i allmänhet kvalitativt värdefullt foder men vid

Ottenby huvudsakligen bestående av torrj ords väx ter (de enda, som här i längden

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 97 höft. (Nr 110.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

kunde fortleva) med starkt begränsade avkastningsmöjligheter troligen dock givande

ett i kvalitativt hänseende värdefullt bete.

Omkostnaderna för gräsarealernas kultivering hade Elofson vid Flyinge med

Linnebjär beräknat till 39,433 kronor, därav första året 23,435 kronor, samt med en

årlig underhållskostnad efter kultiveringen av cirka 7,800 ki’onor. Häremot svarade

en beräknad avkastning, som efter 12 öre per foderenhet kunde värderas från och

med 1923 till 26,640 kronor och efter 1926 enligt samma grunder till 39,720 kronor

för år.

För Ottenby hade Elofson, med hänsyn till de avkastningen alltid begränsande

nederbörds- och fuktighetsförhållandena därstädes, räknat med jämförelsevis

mindre omfattande förbättringsåtgärder. På grund av arealernas storlek och markens

näringsfattiga (låt vara fysiologiskt) beskaffenhet torde dock kostnaderna under nuvarande

förhållanden icke understiga omkring 60,000 kronor fördelade på tvänne

år och därpå årligen 15,000—20,000 kronor några år framåt. Häremot svarade en

svårligen beräkningsbar betesmöjlighet, säkerligen dock för ett betydande antal hästar,

vilka emellertid icke kunde bliva av mera kraftig typ och alltid löpa risk att, om

icke någon extra foderkälla anlitades, under torkperioder erhålla alltför ringa foder.

Av sålunda antydda skäl och då vid Flyinge god effekt, med en avkastning

av minst 2,000—3,000 foderenheter per hektar, kunde beräknas av vidtagna åtgärder

och då erfarenheten visat, att gräsmattan där gåve en jämn avkastning och förhållandevis

väl fördroge hästarnas starka betning och tramp, men att vid Ottenby

åter effekten av vidtagna åtgärder av allt att döma måste bliva relativt ringa, med

en avkastning från betet av omkring 500 foderenheter per hektar, vilket kunde

vara tillfredsställande endast för lätta hästar men näppeligen för avelsdjur i större

antal över huvud taget utan extra fodermöjligheter och då där alltid den risken

förelåge, att avkastningen under längre eller kortare perioder bleve minimal, måste,

under förutsättning av att ett i förhållande till arealen lämpligt antal avelsston

skulle hållas, Flyinge härför äga bestämt företräde och detta så mycket mera, som

nedlagda omkostnader där alltid kunde beräknas bliva räntabla, något som vad Ottenby

beträffade näppeligen med säkerhet kunde förutses i vad det gällde själva betesmarkerna.

Betesarealerna hava av Elofson angivits vid Ottenby till cirka 340

hektar, vartill komma de hittills till slåtter använda så kallade shäferiängarna

om cirka 350 hektar, samt vid Flyinge till 121.86 hektar, därav

47 hektar vid Linnebjär. Han har vidare framhållit, att med de för

Flyinge angivna skördemöjligheter kunde, ifall omständigheterna så

krävde, ett större antal hästar, än som beräknats, erhålla sitt underhåll.

Bättre vore likväl för betesmarkernas produktionsmöjligheter att den

ökade tillväxten tillgodogjordes genom ett större antal betande nötboskap,

som mot viss avgift lätt torde erhållas i denna trakt.

Angående stuteriets omfattning samt för dess inrättande och drift

erforderliga åtgärder och kostnader anför stuteriöverstyrelsen i sin skrivelse

i december 1920 till en början följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo.

Då stuteriöverstyrelsen på grund av rådande höga byggnadskostnader funnit

det uteslutet att kunna ifrågasätta några mera omfattande nybyggnader, hade styrelsen

vid sina beräkningar utgått därifrån, att endast de å depån redan befintliga

stallbyggnaderna skulle för ändamålet utnyttjas och att antalet moderston skulle

rättas därefter. En efter dessa riktlinjer företagen preliminär undersökning hade

visat, att, om vissa ändringar av några stallbyggnader vidtoges, skulle ett stuteri

med 50 moderston kunna anordnas å depån.

I detta sammanhang ansåge stuteriöverstyrelsen sig emellertid böra framhålla,

att styrelsen visserligen i föregående utredningar rörande anläggning av ett

stuteri å Ottenby föreslagit, att detta borde anordnas för ett antal av minst 100

moderston, enär erfarenheten visat, att ett fristående stuteri i mindre omfattning

icke kunde bära de för en stuterianläggning nödvändiga kostnaderna för särskild

förvaltning (chef, beridare, bokhållare och veterinär) m. m. Helt annorlunda ställde

sig dock saken om, såsom nu ifrågasattes, stuteriet anordnades i samband med

Flyinge hingstdepå, då några andra kostnader för stuteriets förvaltning (tjänstemän)

ej behövde ifrågakomma än för beredande av någon ökning av den därvarande

beridarens avlöningsförmåner.

Kostnaderna för inrättande av ett stuteri vid Flyinge av ovannämnda

omfattning har av stuteriöverstyrelsen i senaste kostnadsberäkningen,

avgiven i februari 1922, sammanfattats sålunda:

av nya byggnader samt ändrings- och reparationsi

redan befintliga, enligt byggmästare Dahlgrens utred
-

llppförande

arbeten

ning av den 9 februari 1922

Inköp av hästar .......................................................................................

Betesmarkernas förbättring och inhägnad enligt statskonsulent

Elofsons utredning den 29 oktober 1921 ....................................

Inventarier ...............................................................................................

Ersättning till arrendatorn av Valleberg för avträde av arrenderätten

till cirka 25 hektar åker och 25 hektar ängsmark........

kronor

123,750

200,000

39,433

10,000

20,000

Summa kronor 393,183.

Nybyggnads- och ändringsarbetena hava av Dahlgren specificerats på

följande sätt:

Ändrings- och reparationsarbete

i stostallet .................................

.. kronor

6,800

» » »

i stora stallet, norra längan.....

20,500

» » »

i sjukstallet.................................

»

5,300

Skjul för unghästar.........................

»

6,200

Bostadshus för 2 familjer (3 rum

vardera) .....................................

»

34,000

» » 2 » (2 »

» ) .....................................

... »

30,000

Höns- och svinhus .........................

»

1,000

» » » .........................

1,000

Avlopps- och dräneringsledningar.

»

1,600

Brunnar och vattenledningar.........

»

1,100

Elektriska ledningar .....................

»

1,400

Planteringar......................................

........................................................

»

1,200

Oförutsedda utgifter ......................

»

2,400

Summa kronor 112,500.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Till denna kostnadssumma torde, liksom förut, ytterligare böra läggas cirka

10 procent för oförutsedda utgifter, ritningar, resor och kontrollkostnader m. m.,

vadan hela kostnaden för byggnadsarbeten borde upptagas till 123,750 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 21 februari 1922 förklarat

sig icke hava något att invända mot Dahlgrens kostnadsberäkningar.

I fråga om uppsättningen av stuteriets stostam — 50 stycken —,

som styrelsen beräknat draga en kostnad av 200,000 kronor, kan anmärkas,

att överfältveterinären i sitt utlåtande ifrågasatt, att avelsston

skulle kunna uttagas bland arméns stambästar, varigenom kostnaderna

för anskaffande av avelsston skulle minskas.

Kavalleriinspektören har förklarat sig finna detta uppslag beaktansvärt,

därest antalet uttagna avelsston ej bleve för stort samt full ersättning

av remonter lämnades.

Vad angår posten å 20,000 kronor till arrendator^ av Valleberg

för avträde av mark, så erfordras för stuteriets förläggning till Flyinge

en utvidgning av dess betesmarker. För detta ändamål har stuteriöverstyrelsen

med arrendator^ av under Flyinge lydande kronoegendomen

Valleberg, för vilken arrendetiden utgår först 1934, träffat preliminärt

avtal, varigenom han från och med den 14 mars 1923 avstår

lämpligt belägna 25 hektar åker och 25 hektar äng mot dels däremot,

efter areal räknat, svarande nedsättning av arrendet dels ock kontant

ersättning med 20,000 kronor. Avtalet ger därjämte arrendatorn rätt

att, därest han genom statens eventuella övertagande av egendomen

Valleberg i dess helhet icke kommer i tillfälle att åtnjuta förnyat arrende

till vad som återstår efter nu ifrågasatt avträdande, erhålla ytterligare

10,000 kronor.

I fråga om betesmarkernas förbättring och inhägnad må anmärkas, att

Elofson förklarat, att av honom beräknade utgifter antagligen komme

att visa sig väl tilltagna, då han räknat med nu gällande priser. Särskilt

torde gödsel, kalk och arbete under senare delen av förbättringsperioden

liksom underhållet ställa sig åtskilligt billigare, något varmed Elofson

dock icke ansett sig böra kalkylera.

Den sista posten bland de av stuteriöverstyrelsen beräknade engångskostnaderna,

nämligen till inventarier 10,000 kronor, avser huvudsakligen

jordbruksredskap.

Stuteriöverstyrelsen föreslår i sin sista framställning, att kostnaderna

för anläggningen skola fördelas på tre år enligt denna plan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 110.

21

År 1922.

Ändring av stora stallet, norra längan ...............................................

Inköp av 10 ston ....................................................................................

Betesmarkernas förbättring, enligt Elofsons ovannämnda utredning

Iventarier...................................................................................................

Va av oförutsedda utgifter (2,400 kronor) ........................................

10 % » • » för byggnadsarbeten (20,500 + 800

= 21,300 kronor) ...............................................................................

Ersättning till arrendatorn av Valleberg............................................

kronor 20,500

» 40,000

» 23,435

» 10,000

» 800

» 2,130

» 20,000

År 1923.

Summa kronor 116,865.

Inredning av stostallet ............................................................................ kronor

Skjul för unghästar................................................................................. »

1 bostadshus för 2 familjer (3 rum vardera)...................................... »

Höns- och svinhus ................................................................................ »

Betesmarkernas förbättring, enligt Elofsons utredning........................ »

Halva beloppet av beräknade kostnaderna (5,300 kronor) för avlopps-,

dränerings-, vatten- och elektriska ledningar samt planteringar. .. »

Vs av oförutsedda utgifter (2,400 kronor) ........................................ »

10 % » » » för byggnadsarbeten (6,800 + 6,200 +

34,000 + 1,000 + 2,650 + 800 = 51,450 kronor) ......................... »

Inköp av 20 ston....................................................................................... »

6,800

6,200

34.000

1,000

14,688

2,650

800

5,145

80.000

År 1924.

Summa kronor 151,283.

Inredning av sjukstallet........................................................................ kronor

1 bostadshus för 2 familjer (2 rum vardera)..................................... »

Höns- och svinhus ................................................................................ »

Halva beloppet av beräknade kostnaderna (5,300 kronor) för diverse

ledningar .......... »

Vs av oförutsedda utgifter (2,400 kronor)........................................ »

10 %" » » » för byggnadsarbeten (5,300 + 30,000 +

1,000 + 2,650 + 800 = 39,750 kronor) ............................................ »

Betesmarkernas förbättring .................................................................... »

Inköp av 20 ston........................................................................................ »

5,300

30.000

1,000

2,650

800

3,975

1,310

80.000

Summa kronor 125,035.

Såsom tidigare nämnts, begärde stuteriöverstyrelsen i skrivelsen i

december 1920 att av fonden för anläggande av ett statsstuteri få utöver

då för stuteriet beräknade kostnader använda ett belopp av 88,320

kronor för vissa nybyggnads-, reparations- och förbättringsarbeten å

Flyinge, som vore oundgängligen nödvändiga även om stuteriet ej

komme till stånd. Från styrelsen har emellertid meddelats, att av dessa

arbeten numer, i den mån de ansåges erforderliga, allenast återstode

outfört omläggning av rastbanan samt att Dahlgren i februari 1922 beräknat

kostuaden härför till 8,250 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:t8 proposition Nr Ilo.

De ökade driftkostnaderna vid Flyinge med anledning av stuteriet

beräknar stuteriöverstyrelsen i promemoria den 24 februari 1922 sålunda.

Utgifter:

Avlöningar.

Lönetillägg till chefen inkl. dyrtidstillägg 1

» » beridaren » » 1

1 fodermarsk-stoöverskötare » » 1

4 stallbetjänter » » 1

Foder ..........................................................................

Inkomster:

5 hingstar inmönstras å 6,000 kronor .................................................... kr. 30,000: —

5 3-åriga vallacker säljas å 1,300 kronor2........................................... » 6,500: —

20 föl säljas å 300 kronor....................................................................... » 6,000: —

kr. 42,500: —

eller alltså förlust å » 2.239: 3 5

Summa kr. 44,739: 35.

Stuteriöverstyrelsen framhåller, att i planen för stuteriets drift

skulle ingå, att varje höst på auktion försälja de föl, som icke vore

särskilt lovande. Varje årgång beräknades att omfatta 20—30 föl, däri

inbegripna de hingstföl, som i ungefär samma utsträckning som hittills

fortfarande komme att köpas inom landet för att fylla detta antal.

I fråga om ökning av depåchefens lön framhåller stuteriöverstyrelsen,

att den eventuellt blivande gemensamme chefen för Flyinge

hingstdepå och stuteri borde med hänsyn till det ökade arbete och ansvar,

som komme att åligga honom, tillerkännas något ökad avlöning, utöver

de löneförmåner av 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,

som enligt nu gällande stat vore bestämda för chefen för

Flyinge hingstdepå; och finge styrelsen därför föreslå, att dessa avlöningsförmåner

ökades med 1,000 kronor, varav 600 kronor skulle utgå

såsom lön och 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar, och varigenom

avlöningen i dess helhet således komme att uppgå till 7,000 kronor.

Angående den föreslagna ökningen av beridarens lön anför stuteriöverstyrelsen.

Enligt den för tjänstemännen vid statens hingstdepåer gällande lönestaten

åtnjöte beridarna vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer samma löneförmåner,

ehuru beridarbefattningen vid Flyinge hingstdepå vore långt mera krävande och

kr. 1,567: 7 2

■» 1,103:56

» 3,634:5 8

s 8’412: 2* kr. 14,718: io

........................ » 30,021: 25

Summa kr. 44,739: 3 5.

1 Enligt kungl. kungörelsen den 13/''i 1922, (nr 4).

■'' Enligt medelpriset för remont år 1922.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:In proposition Nr 110.

23

ansvarsfull än motsvarande befattning vid Strömsholms hingstdepå. Beridaren vid

Strömsholms hingstdepå hade nämligen endast att övervaka skötseln av do 55 å 60

därstädes uppställda äldre hingstarna, under det att beridaren vid Flyinge hingstdepå

hade under sin vård omkring 80 äldre hingstar, 15 å 20 tvååriga och 15 å 20

ettåriga hingstar samt lika många föl, ävensom åliggande att personligen leda

dressyren och träningen av de unga hingstarna. Detta senare arbete både förut

under en följd av år 8 månader årligen omhänderhafts av en kavalleriofficer som,

jämte furir och manskap, för sådant ändamål kommenderats till depån från något

av de skånska kavalleriregementena. Denna kommendering hade emellertid med

1918 indragits och ersatts med civil personal, vars arbete ställts under beridarens

ledning. Därest ett stuteri nu kommc att förenas med depån utan att tjänstemannapersonalen

därstädes ökades i annan mån än med en fodermarsk-stoöverskötarebefattning,

bleve således särskilt beridarens arbetsbörda ytterligare avsevärt ökad, och

styrelsen funne det i så fall skäligt, att beridaren därstädes bereddes något bättre

avlöningsförmåner än vad han för närvarande åtnjöte. Nuvarande normalstat för

tjänstemännen vid statens hingstdepåer upptoge för beridaren lön 1,500 kronor,

tjänstgöringspenningar 1,200 kronor samt två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.

Styrelsen ansåge, att, därest beridaren ålades skyldighet att tjänstgöra även vid ett

med hingstdepån förenat stuteri, sådan ändring borde vidtagas i nämnda stat, att

han tillerkändes 2,000 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar.

I fråga om ökningen av stallpersonalen, som styrelsen anser kunna

begränsas till en stoöverskötare och 4 stallbetjänter framhåller styrelsen

vidare.

För fodermarsk-stoöverskötarebefattningen borde utgå, förutom de för fodermarsk

vid hingstdepå för närvarande bestämda avlöningsförmåner, jämväl någon

ytterligare ersättning på grund av de särskilt ansvarsfulla göromål, som komme att

åligga honom såsom stoöverskötare. Denna ersättning ansåge styrelsen lämpligast

böra utgå i form av visst arvode, t. ex. 15 å 20 kronor för varje föl, som vid

tiden för fölets avvänjning befunnes vara i gott skick, dock med högst 600 kronor

för år.

Den erforderliga nya personalens anställning skulle ske successivt allt efter

som stuteriets hästbesättning anskaffades. Då emellertid inköpen av fölstona komme

att bliva beroende på möjligheten att anskaffa sådana, vilket med säkerhet ej kunde

ske på en gång, utan efter hand som tillfälle därtill erbjödes, kunde någon bestämd

plan för personalens anställande icke uppgöras.

Angående tiden för stuteriets inrättande anför stuteriöverstyrelsen.

Den plan för inrättandet av ett statsstuteri å Flyinge hingstdepå, som stuteriöverstyrelsen

framlagt, innefattade i sig, bland annat, den fördelen, att stuteriets

organisation kunde omedelbart taga sin början och efter hand utvecklas, allt

efter som tillfällen bjödes till fördelaktiga inköp av avelsston. Den tvingade

icke styrelsen till att på en gång eller efter en förut i detalj fastställd plan och

kanske under ogynnsamma förhållanden anskaffa det behövliga stomaterialet, varjämte,

då stuteriet ej drabbades av några särskilda förvaltningskostnader, som gåve

anledning till en påskyndad utveckling av detsamma, organisationen kunde genom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

föras mera praktiskt och säkerligen också med relativt mindre kostnader än annars

skulle bliva fallet. Det läge givetvis i den varmblodiga hästavelns intresse, att

stuteriet komme till stånd snarast möjligt, men förhållanden kunde dock inträffa,

som inverkade hindrande på anskaffandet av moderston eller på de föreslagna byggnadsarbetenas

utförande. Styrelsen förutsatte emellertid att under alla förhållanden

högst fyra år skulle behöva beräknas för genomförande av stuteriets organisation,

och att alltså efter denna tid full uppsättning av fullåriga moderston skulle därstädes

förefinnas och den nu förelagda planen för stuteriets drift vara betryggad.

Behovet av ett statsstuteri synes mig vara väl ådagalagt. Därom

gjorda uttalanden hava särskilt tagit sikte på den varmblodiga hästens

betydelse för remonteringen. Jag vill emellertid även framhålla, att en

halvblodshäst av den kraftigare typ,, som stuteri överstyrelsen nu vill

framarbeta, tillika torde få fördelaktig användning både som vagns- och

jordbrukshäst. Särskilt vid det mindre och lättare jordbruket är en

halvblodshäst mera passande för där förekommande arbeten och körslor

än en tung kallblodig dragare.

Åven med hänsyn till att de sist gjorda kostnadsberäkningarna

för anläggande av ett stuteri vid Ottenby kunna, på grund av inträffat

prisfall, reduceras, äro dessa kostnader så höga, att enbart av denna

orsak ett stuteri där icke kan komma ifråga. Kostnaden för ett stuteri

vid Ottenby, icke minst med hänsyn till därför speciellt erforderlig

administration, skulle icke svara mot nyttan. Då härtill kommer, att Flyinge

enligt Elofsons utredning torde vara väl så lämplig uppfödningsplats

för den häst, som nu är mest önskvärd, tvekar jag ej att tillstyrka

stuteriets förläggande i samband med Flyinge hingstdepå, helst

där redan befintlig personal kan med allenast mindre utökning sköta

jämväl stuteriet. Mot stuteriöverstyrelsens plan för stuteriets inrättande

och därför erforderliga byggnadsarbeten har jag intet att erinra. Vid

besök å Flyinge hingstdepå bär jag funnit därför upprättade förslag

lämpliga. Särskilt vill jag framhålla, att genom stuteriets inrättande

åtskilligt utrymme, som nu icke begagnas, kommer till användning.

Vad angår stuteriöverstyrelsens förslag i avseende å löneförhöjningar

och utökning av stallpersonalen torde jag icke hava anledning

att nu framlägga något förslag. Då stuteriets egentliga verksamhet skall

börja först sommaren 1923, bör därmed lämpligen anstå tills behandlingen

av statsverkspropositionen för det budgetår, som börjar den 1

juli 1923. Något förhandsuttalande vill jag icke göra angående ifrågasatt

ökning av nuvarande befattningshavarnas löner, vilken i vart fall ej

erfordras före nämnda tidpunkt. Ej heller lärer dessförinnan ny ordinarie

personal behöva anställas. Därest någon ökning av antalet extra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.

25

personal skulle erfordras för skötsel av ston, torde de medel, som

stå till stuteriöverstyrelsens förfogande för hingstdepåus verksamhet därtill

förslå.

Uppenbart är, att även personalökningen skall ske successivt. Meningen

är, att det hus, som bygges 1923, skall bebos av stoöverskötaren

och en stallbetjänt. Om så erfordras torde ytterligare en

lägenhet kunna beredas i det hus, som nu användes bl. a. till bostad

åt foder marsken.

Stuteriöverstyrelsens senaste kostnadsberäkning slutar å 393,183

kronor, vartill kommer 8,250 kronor för rastbanans omläggning, som jag

jämväl anser böra verkställas. Sammanlagda kostnaden blir alltså i runt

tal 400,000 kronor. Vid beräkning av byggnadskostnaderna har Dahlgren

kalkylerat med de arbetskostnader, som gällde i oktober 1920. Det

torde vid sådant förhållande få förutsättas, att de beräknade byggnadskostnaderna

komma att underskridas. Jämväl förbättringen av

betesmarkerna lärer kunna ske för lägre kostnad än beräknats. Å andra

sidan torde det vid en anläggning av ifrågavarande slag, som till stor

del avser ändringsarbeten i gamla hus, visa sig nödvändigt att utföra

arbeten, som ej från början kunnat förutses. Sammanlagda kostnaden

bör sålunda ej nu beräknas lägre än 400,000 kronor. Det bör få ankomma

på Kungl. Maj:t att, alltefter anläggningens fortgång, intill nämnda

belopp utanordna vad stuteriöverstyrelsen visar vara erforderligt för

stuteriets anläggning i huvudsaklig överensstämmelse med den nu framlagda

planen.

Den för anläggning av ett statsstuteri avsatta fonden uppgick den

1 januari 1922 till 636,983 kronor 24 öre. Under förutsättning att

stuteriet kan anläggas för 400,000 kronor, uppstår således eu avsevärd

behållning. I enlighet med vad statskontoret anfört torde dock icke

föreligga anledning att, förrän stuteriet blivit färdigt, fatta något beslut

angående dispositionen av den beräknade behållningen.

Det belopp av 4,000 kronor, som stuteriöverstyrelsen i skrivelsen

i december 1920 från fonden begärt för gäldande av viss ersättning åt

greve Cronstedt och Elofson, har Kungl. Maj :t den 22 juni 1921 bemyndigat

styrelsen att utbetala från reservationsanslaget till hästavelns för•

bättrande.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för inrättande av ett statsstuteri i samband med Flyinge hingstdepå

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu förordad plan må

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 97 käft. (Nr 110.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

av fonden för anläggande av ett statsstuteri efter Kungl. Maj:ts beprövande

användas intill 400,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av ett statsstuteri i samband med Flyinge hingstdepå. a1 i texten
  2. JoU 1922:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition avgående inrättande av ett statsstuteri i samband med Flyinge hingstdepå ävensom två i ämnet rädda motioner. s. 1 i texten