Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i lagen den 28 juni 1907’ om bredden av hjulring ar å arbetsåkdon på landet

1922-03-03 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:111, Angående vissa ändringar i lagen den 28 juni 1907’ om bredden av hjulring ar å arbetsåkdon på landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

kungi Maj:ts proposition nr 111.

1

Nr 111.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i lagen den 28 juni 1907’ om bredden av hjulring ar

å arbetsåkdon på landet; given Stockholms slott den 9

mars 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet den 10 februari och den

3 mars 1922 samt i lagrådet den 28 februari 1922 förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

10 februari 1922 fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4

§§ i lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon

på landet.

GUSTAF.

Anders Örne.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 98 käft. {Nr 111.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition ni'' 111.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Örne, följande:

På senare tid har behovet av förbättrade vägar i hög grad gjort

sig kännbart. För tillgodoseende av detta behov hava betydande kostnader

nedlagts såväl av staten som av de väghållningsskyldiga. Emellertid

är det att befara, att alla ansträngningar i sådan riktning bliva lönlösa,

därest ej nödigt skydd beredes vägarna mot olämplig trafik. Stora olägenheter

i avseende å vägunderhållet hava förorsakats genom automobiltrafiken,

men torde dessa olägenheter genom den förlidet år verkställda

ändringen i förordningen om automobiltrafik hava i avsevärd mån begränsats.

Emellertid får det ej förbises, att användandet av för smala

hjulringar å arbetsåkdon, särskilt å tid, då vägarna äro uppblötta, inverkar

i hög grad förstörande å vägarna. Uppenbarligen ökas olägenheterna

ju tyngre åkdonet är lastat, enär ett tyngre lass nedpressar

hjulen djupare i vägbanan än ett lättare. De föreskrifter, som för närvarande

reglera hithörande förhållanden, förekomma i lagen den 28 juni

1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet. Enligt nämnda

lag äger länsstyrelsen att efter landstingets och de väghållningsskyldigas

hörande förordna, att bredden av hjulringarna å arbetsåkdon, som användes

å allmän väg inom den till vederbörande landstingsområde hörande

landsbygd, icke må understiga visst mått. Vid meddelande av sådant

förordnande må undantag göras för viss del av landstingsområdet eller

för viss väg, där särskilda omständigheter därtill föranleda. Minsta

bredden å hjulring må ej sättas under sju eller över tolv centimeter.

I förordnande skall bestämmas viss dag för dess ikraftträdande; och må

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ls proposition nr 111.

3

den dag ej sättas tidigare än fyra eller senare än tolv år från det förordnandet

gavs. Förordnande enligt berörda lag har visserligen meddelats

i 23 av rikets 25 landstingsområden, men beträffande 12 landstingsområden

har tidpunkten för förordnandets ikraftträdande ännu icke

inträtt. Alltså råder för närvarande inom 14 landstingsområden full

frihet i avseende å hjulringsbredden.

De nu gällande bestämmelserna om hjulringsbredd hava icke ansetts

tillfredsställande, särskilt i det avseendet att möjlighet saknas att

föreskriva en hjulringsbredd avpassad efter åkdonets och lassets sammanlagda

tyngd. I det nu utarbetade förslaget till ny väglag har även i 5

kap. 6 § föreslagits, att hjulring å arbetsåkdon skall hava eu bredd av

minst åtta centimeter samt att, om belastningen å hjulet överstiger 400

kilogram, hjulringsbredden skall ökas med en centimeter för varje överskjutande

fullt eller påbörjat hundratal kilogram av hjulets belastning.

Denna bestämmelse är dock ej avsedd att träda i kraft förrän den 1

januari 1930. I 5 kap. 7 § av samma förslag stadgas vidare, att länsstyrelse

må efter vägstyrelsens hörande beträffande viss vägsträcka förordna,

att fordon med sådan tyngd, att dess framförande å vägen är

ägnat att medföra fara för vägens bestånd eller särskild olägenhet i avseende

å dess underhåll, icke eller allenast viss tid av året må framföras

å vägen, ändå att fordonets hjulringsbredd står i överensstämmelse

med gällande föreskrifter. Sistnämnda bestämmelse är avsedd att träda

i kraft den 1 januari 1925.

I skrivelse den 11 januari 1922 har länsstyrelsen i Göteborgs och FramställBohus

län i huvudsak anfört följande: ”s”^isr«Wf

Såsom erfarenheten till fullo visat, toge vägarna å landet stor skada av ‘(Göteborgs

trafik med fordon, försedda med smala hjulringar. Särskilt under de tider, då och Bohus

vägarna vore uppblötta, inverkade användandet av smala hjulringar i hög grad län.

förstörande på vägarna, och givetvis ökades olägenheterna, ju tyngre fordonen

vore lastade. Vad Göteborgs och Bohus län beträffade, vore det i synnerhet den

inom vissa trakter vanliga stenkörningen, som vore vägarnas värsta fiende. Länsstyrelsens

uppmärksamhet hade nyligen blivit riktad på den fara, denna stenkörning

med ofjädrade åkdon på hjul med smala ringar utgjorde även för de av

statens järnvägar trafikerade, nyanlagda, utomordentligt starkt byggda automobilvägarna

inom länet. Det uppgåves förekomma, att å dessa vägar framkördes

stenlass av över två tons vikt med fordon, försedda med hjulringar av föga mer

än fem centimeters bredd; och en sådan påfrestning torde en än så starkt byggd

väg ej kunna emotstå. Liknande klagomål hade framförts över de tunga, på

smala hjulringar framförda stenlassens förstörande inverkan på nyanlagda vägar

inom stendistrikten i Sotenäs och Yette härad. Mot dylik körning, vilken så

mycket mer frestade vägarna, som det nästan alltid kördes i spår, stode länsstyrelsen

emellertid maktlös med nuvarande lag. Visserligen hade lagstiftningen

haft sin uppmärksamhet fäst på frågan, och den möjlighet att reglera hithörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

förhållanden, som erbjödes genom lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar

å arbetsåkdon på landet, hade även för Göteborgs och Bohus län begagnats.

Men de bestämmelser, som med stöd av sagda lag av länsstyrelsen med

vissa obetydliga undantag utfärdats för den till länets landstingsområde börande

landsbygden, trädde icke i kraft förrän den 1 januari 1925, intill vilken dag alltså

full frihet rådde i avseende å hjulringsbredden. Härtill komme, att bestämmelserna

kunde väntas, sedan de väl trätt i tillämpning, för vissa trakter visa sig

sakna nödig effektivitet. Lagen av den 28 juni 1907 både nämligen enligt länsstyrelsens

förmenande i alltför hög grad begränsat länsstyrelsens befogenhet, i

det att varje möjlighet saknades att utfärda särskilda bestämmelser till skydd

för vissa vägar, som på grund av vägens egen eller den därå framgående trafikens

beskaffenhet vore mer än andra utsatta för påfrestning. Länsstyrelsen syftade

ur sistnämnda synpunkt särskilt på vägarna inom länets stenbuggeridistrikt. En

lagstiftning, som lade i länsstyrelsernas band att efter behovet för viss väg reglera

nu ifrågavarande förhållanden, syntes därför länsstyrelsen böra så snart

ske kunde komma till stånd, och länsstyrelsen funne en sådan lagstiftning vara

av behovet särskilt påkallad under nuvarande förhållanden, då staten och vägdistrikten

nedlade oerhörda summor på nödbjälpsarbete i form av vägbyggnader,

vilka det borde vara angeläget att skydda från en snar förstörelse.

Huru de tekniska frågorna i dylikt fall borde ordnas, syntes givetvis bero

på de särskilda ortsförhållandena och fördenskull till sina detaljer lämpligen överlämnas

åt vederbörande länsstyrelser att reglera. En synpunkt, som likväl icke

kunde förbises, vore att de bestämmelser, som kunde komma att utfärdas, för att

kunna fylla sitt ändamål borde åsyfta att sätta hjulringsbredden i visst förhållande

till hjultrycket. Denna till synes självklara synpunkt hade föga kunnat

beaktas i de föreskrifter, som av de särskilda länsstyrelserna utfärdats med stöd

av 1907 års lag om bredden av bjulringar å arbetsåkdon på landet, då lagen

själv utgått från att det avsedda ändamålet borde kunna vinnas genom fastställande

av viss hjulringsbredd, oavsett lassets vikt. För övrigt syntes man i allmänhet

kunna nöja sig med föreskrifter så avpassade, att körningen av jordbruksprodukter

icke därav berördes; i varje fall åsyftade länsstyrelsen att med de

ifrågasatta bestämmelserna träffa allenast den tyngsta trafiken.

Att vederbörande vägstyrelse borde höras, innan förordnande angående hjulringsbredden

för viss väg bleve meddelat, vore uppenbart, liksom att länsstyrelse

borde kunna för viss resa meddela tillstånd till begagnande av eljest icke tilllåtet

fordon. Länsstyrelsen förutsatte också, att vederbörande länsstyrelse utsatte

lämplig tid av några månader, innan dylikt förordnande trädde i tillämpning.

Måhända komme en lagstiftning av den art, länsstyrelsen avsåge, att på

många håll uppfattas såsom onödigt betungande och obehörigt inskränkande den

enskildes frihet. Länsstyrelsen ville häremot framhålla, att kostnaden för den

enskilde att anskaffa bredare hjulringar vore ringa i förhållande till den skada,

som de tunga lassen, framförda på fordon med smala hjulringar, åstadkomme

på de i anläggning och underhåll numera mycket dyrbara landsvägarna. Därjämte

torde böra erinras, att den bär föreslagna lagstiftningen, vilken vore avsedd att

gälla arbetsåkdon av annat slag än automobiler, redan beträffande sistsagda slags

fordon ägde sin motsvarighet i de år 1921 tillkomna ändringarna i förordningen

om automobiltrafik och kungörelsen den 29 augusti 1921 angående tillämpningen i

vissa fall av nämnda förordning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 111.

5

Under åberopande av vad sålunda anförts bär länsstyrelsen hemställt,

att Kung]. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till lag, varigenom

länsstyrelsen erliölle bemyndigande att — oberoende- av vad i

lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på

landet föreskreves — efter vägstyrelsens börande beträffande viss vägsträcka

förordna, att arbetsåkdon med sådan tyngd, att dess framförande

å viigen vore ägnat att medföra fara för vägens bestånd eller särskild

olägenhet i avseende å dess underhåll, icke eller allenast viss tid av

året finge framföra^, med mindre fordonets hjulringsbredd höl le visst av

länsstyrelsen föreskrivet mått, med rätt för länssyrelsen att för visst fall

medgiva undantag från bestämmelsen.

Tillika har länsstyrelsen hemställt, att i lagen måtte föreskrivas

lämplig straffpåföljd för överträdelse av nämnda förordnande.

Över berörda framställning hava yttranden infordrats från övriga

länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt svenska vägföreningen.

Alla övriga länsstyrelser utom två hava tillstyrkt åtgärder i framställningens

syfte. Endast länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län

hava funnit sådana åtgärder icke vara erforderliga.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland

annat:

»De hjulringar, vilka å arbetsåkdon på landsbygden varit och allt fortfarande

äro i bruk, hava ofta nog en bredd av endast fem centimeter och stundom

ännu mindre bredd. Genom nötning bliva dylika smala hjulringar snart alldeles

avrundade och kunna därigenom beröra vägbanan på endast en smal remsa. Hjulets

inverkan på vägbanan bliver därför likartad med den av en ringvält, d. v. s.

hjulet skär sönder, krossar vägbanan, där det går fram. Ingen vägbana i världen,

huru omsorgsfullt och starkt den än må vara anlagd, torde kunna motstå inverkan

av dylika hjul, om desamma även hava att uppbära stora lass. Verkan av en

smal hjulring på vägbanan bliver därför alltid den, att den smala hjulringen

efter någon tid, beroende naturligtvis på vägbanans beskaffenhet i övrigt och

trafikintensiteten å vägen, gör spår i vägbanan. Är spåret väl en gång gjort, är

vägens farbana sedan snart förstörd, i all synnerhet som trafikanterna ofta hava

den svårutrotade vanan att alltid ''kora i spår’. Eu bred hjulring däremot skär

ej sönder och krossar ej vägbanan, utan den breda hjulringen rullar ovanpå vägbanan,

nedpressar småsten och gruskorn, som finnas på densamma, varigenom vägbanan

bliver tillpackad, bliver tätare och således även starkare. Fördelen av

breda hjulringar framför smala sådana bliver genast iögonfallande, då man betraktar

två vägar, trafikerade den ena med breda, den andra med smala hjul.

Här på den sistnämnda vägen de smala hjulringarna åstadkommit djupa spår och

gropar i vägbanan, finnas på den förstnämnda vägen å motsvarande ställen små

hårda vallar, något upphöjda över den övriga vägbanan, och mellan dessa vallar

ser man, hur hästhovarna nött vägbanan något djupare än på de ställen, där

hjulen gått fram. De norska vägarna, vilka ofta och med rätta hava rykte om

sig att vara synnerligen göda sådana, torde till stor del hava användningen av

Yttranden.

Övriga länsstyrelser.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

breda hjulringar att lacka härför. Ett av de mest ''verkningsfulla’ sätt att snart

förstöra en aldrig så starkt byggd vägbana är just användandet av smala hjulringar,

och ett oavvisligt krav för att våra vägar, vilka med hänsyn till den nuvarande

trafiken i allmänhet tyvärr icke kunna sägas vara starkt byggda, skola

kunna bibehållas i ett åtminstone försvarligt skick är därför att de befrias från

det sannskyldiga plågoris, som de smala hjulringarna utgöra. Uraktlåtenheten

att i detta hänseende vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder har i icke ringa grad

medverkat till det underhaltiga skick, vari en stor del av våra vägar för det närvarande

befinna sig. Sker ej snar rättelse i detta oefterrättlighetstillstånd, måste

det befaras, att alla ansträngningar för åstadkommande av bättre vägar i vårt

land skola visa sig i väsentlig grad förfelade. För att nar endast betrakta det

av länsstyrelsen i Göteborgs och" Bohus län i förevarande framställning angivna

exemplet rörande de nya, för dryga kostnader av staten anlagda automobilvägarna

i Bohuslän, vilka torde vara de starkast byggda vägarna i vårt land och vilka

nu genom användandet av för smala hjulringar å arbetsåkdonen äro utsatta för

faran av en snar förstörelse, torde det oefterrättliga i sakernas nuvarande tillstånd

och särskilt det orimliga i nuvarande förhållanden ur synpunkten av nationell

hushållning klart framstå, om man besinnar och jämför å ena sidan den ringa

och relativt knappast nämnvärda kostnad, som skulle drabba den enskilde att förse

fordonen med breda hjulringar, med å andra sidan de i absolut mening stora och

i relativ mening ofantliga kostnader, vilka komma att drabba det allmänna att

iståndsätta och underhålla genom dylika smala hjulringar mer eller mindre förstörda

eller illa åtgångna vägar. Med nuvarande lag stå emellertid myndigheterna

maktlösa, då det gäller att råda bot mot de nu nämnda missförhållandena,

och det är således hög tid att genom en förändrad lagstiftning snarast möjligt

härutinnan åstadkomma en ändring till det bättre.»

Under åberopande av vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förmält sig på det kraftigaste förorda bifall till ifrågavarande

framställning.

Svenska väg- Även svenska vägföreningen bar förordat bifall till framställningen.

föreningen.

Departe- Av vad i ärendet förekommit synes framgå, att behovet av föreskrif
mentscliejen.

ter uy ifrågavarande avseende inom olika delar av landet gjort sig kännbart

med växlande styrka. Sålunda hava några länsstyrelser anmält, att

inom vederbörande län något behov av den ifrågasatta lagstiftningen för

närvarande icke förefinnes; andra hava framhållit, att sådant behov väl

föreligger men dock icke kan anses trängande. Förutom i Göteborgs och

Bohus län synes saknaden av lämpliga föreskrifter till vägarnas skydd

mest gjort sig kännbar i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Gottlands, Värmlands och Västerbottens län.

Att åtgärder måste vidtagas för att bereda vägarna erforderligt

skydd torde ligga i öppen dag. Uppenbarligen kunna statsmakterna icke

med likgiltighet åse, hurusom de stora värden, vilka äro nedlagda i våra

vägar, äventyras. Jag finner alltså nödvändigt att, i huvudsaklig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. MajUs proposition nr 11 i. i

överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

hemställt, föreslå bestämmelser, som göra det möjligt att hindra vägarnas

förstörande genom användande av allt för smala hjulringar. Då

behovet av åtgärder i sådant syfte framträder med skiftande styrka i

olika delar av riket, är det naturligt, att prövningen av frågan, huruvida

och i vad mån dylika åtgärder kunna vara erforderliga, överlämnas åt

länsstyrelserna. De nödiga bestämmelserna torde lämpligen böra inarbetas

i 1907 års hjulringslag och i likhet med denna blott avse arbetsåkdon.

Eu, länsstyrelse har i sitt utlåtande över förevarande framställning

anfört, att den ifrågasatta befogenheten för länsstyrelse att såsom villkor

för trafikerande av viss vägsträcka föreskriva användande av hjulringar

med viss minimibredd icke borde medgivas beträffande sådana landstingsområden,

! vilka jämlikt 1 § i 1907 års hjulringslag, meddelade föreskrifter om

viss hjulringsbredd redan trätt i tillämpning. Till denna mening kan

jag ej ansluta mig. Även om en länsstyrelse fastställt en hjulringsbredd,

som i vanliga fall kan anses lämplig för hela landstingsområdet, kan det

likväl inträffa, att denna bredd befinnes otillräcklig, exempelvis då osedvanligt

tunga lass framforslas på väg med svagare byggnadssätt och å tider, då

vägbanan är uppblött. I några av de avgivna yttrandena har ock vitsordats,

att av länsstyrelse fastställd hjulringsbredd visat sig icke vara

tillräcklig att skydda vägarna mot förstörelse till följd av viss tyngre

godstrafik. I sådana fall synes def böra stå länsstyrelsen öppet att exemvis

föreskriva en efter åkdonets och lassets sammanlagda tyngd avpassad

hjulringsbredd, även om denna bredd för tyngre lass komme att överskrida

den för hela landstingsområdet fastställda.

Emellertid synes det vara av vikt, att länsstyrelses ingripande icke

äger rum i oträngt mål. Även om man vid bedömandet av de olägenheter

för de vägfarande, som kunna vara förbundna med ett dylikt ingripande,

icke bör förbise, att anskaffandet av bredare hjulringar i själva verket

är till stor fördel icke blott för de väghållningsskyldiga utan även för

de vägfarande, torde dock sådant ingripande icke böra ske annat än när

å viss vägsträcka olägenhet yppat sig till följd av otjänlig trafik.

På sätt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslagit, synes

länsstyrelsens ingripande böra få den form, att förbud utfärdas mot

framförande av arbetsåkdon på vägsträckan i fråga med mindre åkdonets

hjulringar hålla visst av länsstyrelsen fastställt mått. Förbudet bör

kunna avse hela året eller allenast viss tid, t. ex. tjällossningstiden. Det

av länsstyrelsen fastställda måttet för hjulringsbredden torde såsom ovan

antytts lämpligen kunna sättas i visst förhållande till åkdonets och lassets

sammanlagda tyngd, varjämte hänsyn även bör tagas till tyngdens för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

delning å två eller fyra hjul. Härigenom skulle det bliva möjligt för

ortsbefolkningen att förfarande använda sina gamla b julringar — såvida

de ej vore av osedvanlig smalhet — under förutsättning att åkdonen ej

lastades för hårt. Att den, som ville framföra tyngre lass, icke tillätes

att genom användande av för smala hjulringar förstöra vägen skulle

näppeligen kunna uppfattas såsom stridande mot billighet.- Till följd av

de olikartade förhållandena har det icke ansetts lämpligt att i tekniskt

avseende lämna några bindande föreskrifter. Skulle någon länsstyrelse

behöva upplysningar i nämnda hänseende, torde sådana kunna erhållas

av vederbörande tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten eller ock

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det har icke synts lämpligt att

i fall, varom här är fråga, på sätt skett beträffande förordnande enligt

1 § hjulringslagen, begränsa länsstyrelsens befogenhet att bestämma

hjulringsbredden till lägst 7 och högst 12 centimeter. En sådan begränsning

skulle medföra, å ena sidan, att framförande av arbetsåkdon

med smalare hjulringar än 7 centimeter icke skulle kunna medgivas av

länsstyrelsen, även om åkdonets lass vore så ringa, att vägen ej kunde

taga skada av dess framförande, samt, å andra sidan, att länsstyrelsen

ej skulle kunna hindra framförandet av sällsynt tunga lass, blott tolv

centimeter breda hjulringar användes. Att behov av bredare hjulringar

än nyss nämnts kan förekomma framgår av inkomna yttranden, däri

upplyses, att i vissa trakter av landet förekommit transporter av granitblock

med ända till femton tons tyngd. Oaktadt i dessa fall hjulringar

av tjugo centimeters bredd använts, hade likväl sådana transporter inverkat

i hög grad förstörande på viss vägsträcka.

Det ligger i sakens natur, att länsstyrelsen för särskilda fall bör

kunna medgiva undantag från sålunda meddelat förordnande samt att

länsstyrelsen kan återkalla förordnande, som exempelvis till följd av

vägs grundförstärkning blivit överflödigt.

Då länsstyrelsen meddelar förordnande, varom här är fråga, är

det givetvis av vikt, att trafikanterna erhålla nödigt rådrum att vidtaga

i anledning av förordnandet erforderliga åtgärder. I allmänhet bör därför

viss tid förflyta från det förordnandet gavs tills det träder i kraft.

Det ligger emellertid i sakens natur, att denna tid måste sättas olika i

olika fall. Skulle länsstyrelsen exempelvis finna, att viss vägsträcka är

nära att förstöras genom en orimligt tung trafik under otjänlig väderlek,

synes länsstyrelsens ingripande böra äga rum utan uppskov. I vanliga

fall synes ett anstånd på någon månad vara tillräckligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 111.

9

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2—4 §§ i lagen den 28 juni 1907 om bredden av

hjulringar å arbetsåkdon på landet, hemställer departementschefen, att

lagrådets utlåtande över nämnda förslag skall, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Patrick Hamilton.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 98 höft. (Nr 111.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2—4 §§ i lagen den 28 juni 1907 (nr 43) om

bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Härigenom förordnas, att 2—4 §§ i lagen den 28 juni 1907 om

bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §•

Finner Konungens befallningshavande, att å allmän väg på landet

förekommer körning med arbetsåkdon, som är ägnad att medföra fara

för vägens bestånd eller särskild olägenhet i avseende å dess underhåll,

må Konungens befallningshavande efter vederbörande vägstyrelses hörande

förordna, att arbetsåkdon, vars hjulringar icke hålla viss av befallningshavanden

föreskriven bredd, icke eller allenast viss tid av året må framföras

å vägen. För särskilt fall äger Konungens befallningshavande medgiva

undantag från sålunda meddelat förordnande.

3 §•

Med arbetsåkdon förstås i denna lag sådant åkdon på hjul, som

framföres medelst dragare och är avsett uteslutande eller huvudsakligen

för lasskörning.

Minsta bredden å hjulringar må vid förordnande enligt 1 § ej

sättas under sju eller över tolv centimeter.

4 §•

.1 förordnande enligt 1 eller 2 § skall bestämmas viss dag för

dess ikraftträdande. Den dag må vid förordnande enligt 1 § ej sättas

tidigare än fyra eller senare än tolv år från det förordnandet gavs och

skall vid förordnande enligt 2 § bestämmas sålunda, att vederbörande

trafikanter erhålla det rådrum, som i varje fall kan anses nödigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 111.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

28 februari 1922.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin, Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

10 februari 1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande skulle inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ i lagen den

28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll,'' hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Willand Aschan.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Utdrag av protokollet över kommunikationsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Örne, anmäler

lagrådets den 28 februari 1922 avgivna utlåtande över det den 10 i

samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 2—4 §§ i lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar

å arbetsåkdon på landet, samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

förordna, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1922. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

220400.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.