Sök i Ratio Lex

Angående understöd till delägarna i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid laga skifte av byn

1922-03-03 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:115, Angående understöd till delägarna i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid laga skifte av byn

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition Nr 115

I

Nr 115.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående understöd till delägarna

i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid

laga skifte av byn: given Stockholms slott den S mars 1922.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

. I en av lantmäteristyr elsen med utlåtande den 18 december 1920

överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift hava Jakob Jakobsson Stjärnström

med flera delägare i Jukkasjärvi by i Jukkasjärvi socken av Norrbottens

län anhållit, att Kungl. ..Magt måtte föreslå riksdagen att bevilja

medel till täckande av vissa utgifter, som delägarna i byn under verkställt

laga skifte haft att vidkännas utöver vad de rätteligen skolat utgiva.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 101 höft. (Nr 115.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts proposition Nr 115.

Med nämnda utlåtande hav lantmäteristyrelsen tillika överlämnat

dels fyra särskilda skrifter, däri åtskilliga andra delägare i byn instämt

i den gjorda framställningen, dels ock, jämte övriga ärendet rörande

handlingar, yttranden av'' distriktslantmätaren i Jukkasjärvi distrikt J.

Clausén, förste lantmätaren och länsstyrelsen i sagda län samt lantmäterifiskalen.

I ärendet hava vidare iitlåtanden avgivits den 7 februari 1921 av

statskontoret och den 28 februari samma år av justitiekanslersämbetet.

Innan jag närmare redogör för sökandenas framställning, tillåter

jag mig meddela följande, huvudsakligen ur Clauséns av sökandena

åberopade yttrande hämtade uppgifter angående ifrågavarande skiftesförrättning

och de därmed sammanhängande förhållanden, som föranlett

framställningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordnade den 31 december 1911 dåvarande

distriktslantmätaren i Jukkasjärvi distrikt E. Leander att förrätta laga

skifte å Jukkasjärvi by.

Förrättningen påböi*jades den 22 april 1912. Under åren 1912—1914 verkställdes

mätning och gradering av de ägor, som skulle ingå i skiftet.

För verkställt arbete uppbar Leander i förskott 9,458 kronor 34 öre.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt 24 § i taxan på arvode

för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 (nr 166), lantmätare, om lantmäteriförrättning

vore av den vidlyftiga beskaffenhet, att den första året icke

kunde medhinnas, eller om förrättning bleve utan lantmätares vållande uppskjuten,

ägde, efter till sakägare avlämnad, såvitt omständigheterna medgåve, specifik

förskottsräkning, uppbära, jämte full reseersättning, hälften av arvodet

för det av honom verkställda arbete utan pant eller borgen samt, om dylik

säkerhet ställdes, ytterligare en fjärdedel.

Vid utkrävande av nämnda förskott hade Leander icke vare sig avgivit

någon förskottsräkning i enlighet med sagda bestämmelser i lantmäteritaxan

eller ställt pant eller borgen. Förskottet var vidare väsentligt större än som

svarade mot utfört arbete.

Sedan emellertid intet åtgjorts förrättningen efter 1914, blev Leander

med föranledande härav och av eljest förekomna anledningar, däribland

också Leanders förfarande vid utkrävande av nämnda förskott, 1916

åtalad för tjänstefel inför Jukkasjärvi lappmarks tingslags häradsrätt. Skiftesdelägarna,

åt vilka bereddes tillfälle att vid domstolen framställa skadeståndstalan

mot Leander, yrkade åläggande för honom att återgälda vad

skiftesdelägarna såsom förskottsbetalning utgivit utöver vad- honom lagligen

tillkommit, varjämte utom annat yrkades skadestånd för förlust, som

åsamkats dels genom att vissa handlingar rörande laga skiftesförrättningen

förstörts dels ock genom dröjsmålet med förrättningen.

Till utredning i fråga om den av Leander uppburna förskottsbetalningen

åberopades under rättegången ett av förste lantmätaren avgivet yttrande,

enligt vilket Leander rätteligen bort uppbära allenast 3,277 kronor 73

s. 3 Kontrollera mot PDF

K linål. Maj: Is proposition Nr Ilo.

3

öve. Beträffande de förstörda handlingarna förhöll det sig så, att Leanders

t jåns temedhjälpare, numera avlidne lantmäteriauskultanten E. K. Danielsson

i juni 1915 förstört vissa till skiftet hörande mätningskladdar jämte konceptkarta

rörande en del av skogsmarken.

Genom den 8 april 1918 meddelat utslag dömde häradsrätten Leander

till mistning av ämbetet under fyra månader, varjämte Leander förpliktades

att till skiftesdelägarna återbetala vad han, utöver vad honom lagligen till

kommit, uppburit med 6,180 kronor 61 öre samt att ersätta dem rättegångskostnader

med 114 kronor 23 öre. Övriga i målet av skiftesdelägarna fram-''

ställda yrkanden fann häradsrätten, enär de icke blivit styrkta, icke kunna

bifallas.

Svea hovrätt, där Leander besvärade sig, nedsatte i den 15 november

1918 meddelat utslag Leanders straff till mistning av ämbetet i två månader,

men fann i övrigt ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag; och ålade hovrätten

Leander att ersätta skiftesdelägarna kostnaden för avskrift av hovrättens

utslag.

Vid den 5 april 1919 företaget försök till verkställighet av hovrättens

utslag kunde enligt av vederbörande stadsfogde utfärdat intyg någon utmätningsbar

tillgång icke anträffas hos Leander. Kostnaden för denna åtgärd

uppgick till 6 kronor och kostnaden för lösen av hovrättens utslag till 17

kronor 25 öre.

Sedan emellertid Leander under våren 1917 erhållit transport till Degerfors

distrikt, befanns vid verkställda inventeringar, att förutom den av Danielsson

förstörda graderings- och mätningskladden, omfattande omkring

1,200 hektar, ytterligare saknades en mätningskladd, omfattande ett område

av omkring 750 hektar. Konoeptkarta fanns ej upprättad.

Då Clausén, som utnämnts till distriktslantmätare i Gällivare distrikt,

företog skiftet till fortsatt handläggning, hade han att verkställa ny mätning

och gradering av sagda två områden om tillhopa 1,950 hektar, beträffande

vilka kladdarna förkommit, samt att upprätta konceptkarta, varjämte vissa

andra kontroll- och kompletteringsarbeten måste företagas till följd av brister

i Leanders arbeten.

Enligt vad Clausén uppgivit, skulle till följd av sålunda förefintliga

brister i Leanders arbeten dennes tillgodohavande hos skiftesdelägarna rätteligen

hava utgjort 2,608 kronor 5 öre i stället för 3,277 kronor 73 öre, som vid

rättegången beräknats. De extra kostnader för hantlangning och gode män,

som delägarna fått vidkännas för nämnda kompletteringsarbeten, hava uppgått

till 4,119 kronor 19 öre.

Skiftesdelägarnas utgifter, utöver vad ålegat dem, om skiftet verkställts

i vederbörlig ordning, uppgå enligt Clauséns uppgift till 11,106 kronor 96

öre, därav 6,987 kronor 77 öre för mycket utgivet förskott samt rättegångsoch

utmätningskostnader och 4,119 kronor 19 öre för de hantlangnings- och

godemanskostnader, varom ovan nämnts.

Förrättningskostnadema för skiftet, som avslutats den 7 juli 1920 och

fastställts den 6 juni 1921, hava uppgått till 53,947 kronor 54 öre, därav 18,139

kronor 28 öre i ersättning till lantmätare och 35,808 kronor 26 öre i ersättning

till godemän och för hantlangning. Skiftesdelägarna hava erhållit statsbidrag

med 9,403 kronor 1 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I sin framställning hava sökandena erinrat, att de utgifter, de haft

att vidkännas för ifrågavarande skifte, vore i förhållande till deras i

allmänhet svaga ekonomiska bärkraft synnerligen betungande. Härtill

komme de indirekta förluster, som åsamkats dem genom skiftets oskäliga

fördröjande. Då staten använde organ, som så illa fullgjorde sina

skyldigheter mot deu av dem beroende allmänheten, som skett i föreliggande

fall, vore det billigt .och rättvist, att av allmänna medel bereddes

ersättning för de direkta förluster, skiftesdelägarna lidit, helst

dessa ej kunnat utöva något inflytande vid valet av förrättningsman.

Sökandena hölle före, att skiftesdelägarna borde för sina ifrågavarande

förluster erhålla gottgörelse med det av Clausén beräknade beloppet

11,106 kronor 96 öre. Skulle emellertid ett så stort belopp icke kunna

beviljas dem, hemställdes, att i varje fall gottgörelse måtte beredas för

vad genom laga kraftvunnen dom tillerkänts dem eller 6,318 kronor 9 öre.

I sitt yttrande har Clausén, jämte vitsordande av skiftesdelägarnas

behov av understöd och under erinran tillika om de indirekta förluster

delägarna lidit genom skiftets oskäliga fördröjande, förordat bifall till

sökandenas framställning.

Förste lantmätaren däremot har ansett den andel av de obehöriga

kostnaderna, som fallit på de särskilda delägarna, vara av mindre betydelse

med avseende å det stora antalet delägare, uppgående till 108.

Vad särskilt vidkomme kostnaden för den extra hantlangning, som måst

utgöras, borde icke denna anses vidare betungande, allrahelst de flesta

delägarna icke behöft vidkännas några direkta kostnader därför, utau

själva eller genom egna barn utfört hantlangningen. Ett bifall till

framställningen i denna del skulle för övrigt medföra, att staten i framtiden

komme att besväras med många liknande ersättningskrav, som nu

icke kunde bedömas. Förste lantmätaren ansåg byamännen, vilka, utan

att vara därtill skyldiga, till Leander utbetalat betydande förskott, böra

själva stå för dessa förskott samt avstyrkte förty bifall till framställningen.

Vad förste lantmätaren sålunda anfört har bemötts i ett senare

yttrande av Clausén, däri denne framhållit, att förlusten genom Leanders

åtgöranden, uppgående för många delägare till hundratals kronor, vore

synnerligen betungande. Beträffande förste lantmätarens yttrande att

hantlangningen i stort sett utförts av delägarna själva, har Clausén

meddelat, att 23 procent av samtliga hantlangningskostnader utbetalats

till personer, som icke varit delägare eller söner till sådana.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 115.

Länsstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen ville erinra, att de hantlangningskostnader, för vilka ersättning

begärts, avsåge kompletteringsarbeten, som gjorts nödvändiga av

den förre förrättningsmannens försummelser. Därjämte borde framhållas, att

de utgifter, varom i framställningen vore fråga, vore utlägg, som skiftesdelägama

fått vidkännas utöver de dryga förrättningskostnaderna jämte utflyttningsbidrag

och likvider. Det statsbidrag till skiftet, byamännen åtnjutit,

vore jämförelsevis obetydligt.

Förste lantmätaren hade i infordrat yttrande avstyrkt bifall till ansökningen

i vad den rörde ersättning för havda hantlangningskostnader av det

skäl, att delägarnas antal vore så stort, att den lidna förlusten ej bleve särdeles

betydande. Den av förste lantmätaren framhållna synpunkten vore enligt

länsstyrelsens mening ej för frågan avgörande. Ostridigt vore en försummelse

begången av en statens tjänsteman, vilken byamännen med eller

mot sin vilja måst använda för utförande av ett för hela deras näring synnerligen

betydelsefullt arbete. Förutom de kostnader, vilka genom denna

försummelse drabbade byamännen, måste de vidkännas andra i förhållande

till deras ekonomiska ställning högst betydande utgifter. De nu omhandlade

kunde därför ej ses fristående för sig utan såsom ett för en mindre hemmansägare

i lappmarken oaktat sitt ringa belopp avsevärt tillskott på utgiftssidan.

Vidkommande åter det genom rättegång till byamännen utdömda beloppet

hade såsom skäl för avslag å byamännens begäran, att detsamma skulle

dem av staten ersättas, blivit anfört, att de till Leander utbetalat mer än han

lagligen ägt utbekomma. Denna invändnings formella berättigande torde

ej kunna bestridas. Vid bedömande av i vad mån densamma borde i ett fall

som det föreliggande göras gällande syntes dock kunna med ett visst fog framhållas,

att byamännen knappast kunde förutsättas äga den ingående kännedom

om författningar, som erfordrats för en kritisk granskning av förrättningsmannens

krav på förskottslikvid. Med en hos lappmarksbon icke ovanlig

tillit till statstjänstemannens redbarhet hade de tagit förrättningsmannens

fordran på förskott till visst belopp såsom en honom tillkommande rätt.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna principiella skäl ovillkorligen

föi*bjuda ett tillmötesgående av framställningen, ansåge länsstyrelsen alltså,

att billighetsskäl talade för bifall

Jämväl lantmäterifiskalen har förordat bifall till framställningen.

Lantmäteristyrelsens utlåtande i ärendet innehåller i huvudsak

följande.

Det vore allmänt känt, att bestämmelserna i 24 § av 1909 års lantmäteritaxa

i praktiken icke efterlevdes. Utgivande av förskottsräkning förekomma i

flera orter särskilt i Norrbottens län nästan aldrig, och även om sådan upprättades

och utgåves, bleve den i ett fall som detta, innan fullständiga beskrivningar

upprättats, så summarisk, att dess betydelse ur kontrollsynpunkt

för jordägarnas del kunde på det hela taget anses vara ingen. Vad sålunda

sagts om förskottsräkning gällde även i fråga om ställande av borgen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

På grund härav och då befolkningen inom Jukkasjärvi hy vore nästan

uteslutande finsktalande och endast ett fåtal förstode svenska språket, ansåge

lantmäteristyrelsen, att man icke kunde lägga jordägarna, genom att de icke

avfordrat förrättningsmannen förskottsräkning och borgen, till last någon

försummelse av beskaffenhet att förringa om ej skyldigheten dock billigheten

av att staten i ett fall som detta trädde emellan. Härför talade äveil den omständigheten,

att staten ansett förhållandena i orten påkalla särskilt understöd

av statsmedel för skifteskostnadernas bestridande. Utan statens mellankomst

i förevarande fall skulle inträffa, att statsunderstödet komme att väsent

ligt understiga den förlust, som drabbat jordägarna genom distriktslantmätaren

Leanders förvållande.

Lantmäteristyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för att bereda delägarna i Jukkasjärvi by eu ersättning för ifrågavarande

ändamål med 6,987 kronor 77 öre, motsvarande vad enligt Clauséns utredning

utbetalats för mycket i förskott jämte rättegångs- och utsökningskostnader

samt kostnad för avskrift av hovrättens utslag.

Statskontoret har i ärendet anfört.

För laga skifte inom Jukkasjärvi by hade väl skiftesdelägarna varit

hänvisade att anlita Leander, men de hade icke mot föreskriften i 24 § av

taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 varit

skyldiga att lämna Leander förskott å arvode på sätt som ägt rum.

Även om flertalet skiftesdelägare varit okunniga om gällande bestämmelser

i berörda avseende och kunde anses haft skäl antaga, att Leander varit

berättigad att av delägarna fordra förskott på sätt som skett, borde dessa omständigheter

ej skäligen föranleda till, att staten, som redan bidragit med eu

avsevärd del av kostnaderna för laga skiftet, nu jämväl skulle bereda skiftesdelägarna

ersättning för de ökade kostnader för skiftet, som de genom Leanders

åtgörande fått vidkännas. Härtill komme att i fråga om skiftesdelägarnas

möjlighet att av Leander utbekomma, sin fordran endast förelåge ett av

stadsfogden i Umeå den 5-april 1919 utfärdat intyg, att Leander då saknade

utmätningsbar tillgång. Då Leander för närvarande innehade en jämförelsevis

väl avlönad ordinarie befattning i statens tjänst — distriktslantmätarbefattningen

i Degerfors distrikt — syntes det ej uteslutet, att skiftesdelägama

genom vidtagande av lämpliga åtgärder kunde hos honom helt eller delvis

utkräva vad de hade att fordra. Statskontoret ansåge sig fördenskull icke

böra tillstyrka bifall till framställningen.

•Justitiekanslersämbetets utlåtande är av följande lydelse:

»Enligt gällande rätt lärer någon laglig skyldighet för staten att ersätta

skada, som enskild lidit genom fel av ämbetsmän, icke i allmänhet föreligga,

när fråga är om ämbetshandlingar av offentligrättslig natur. Undantagsvis

har emellertid staten iklätt sig dylik skyldighet såsom genom lagarna den 12

mars 1886 angående ersättning av allmänna medel åt oskyldigt häktade eller

dömde och angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift samt

lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

-som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition Nr 115.

Enär staten ieke åtagit sig någon dylik ansvarighet för fel eller försummelser

av lantmätare vid skiftesförrättningar, hava sökandena i före- •

varande fall inga lagligen grundade anspråk på ersättning av statsmedel för

den förlust de lidit.

Om och i vad mån billiglietsskäl må tala för bifall till remitterade framställningen

— därom torde det icke åligga jnstitiekanslersämbetet att yttra sig.

För den händelse emellertid statsmakterna skulle vilja tillerkänna gottgörelse

åt sökandena, samt såsom villkor för dylik gottgörels© varder i enlighet

med vedertaget bruk stadgat, att sökande skall till kronan avstå sin rätt

mot Leander — rätten mot Danielsson torde kunna alldeles lämnas ur räkningen

— anser sig justitiekanslersämbetet böra framhålla, dels att Leander

näppeligen numera lärer i domstolsväg komma att på grund av sitt förhållande

till ifrågavarande skifte åläggas betalningsskyldighet utöver vad som

föreskrivits i hovrättens bland remisshandlingarna befintliga, laga kraft

vunna utslag, dels ock att icke ens den i hovrättens utslag Leander ålagda be1

alningsskyldighet lian av kronan på grund av sökandes överlåtelse göras gällande,

därest icke samma sökande redan vid tiden för rättegången mot Leander

var delägare i skifteslaget eller styrker sig våra innehavare av sådan

skiftesdelägares rätt.»

Starka billighetsskäl synas mig tala för att staten i förevarande Departements

fall träder hjälpande emellan. I sådant avseende torde ej böra förbises chefenden

av lantmäteristyrelsen framhållna omständigheten, att statsmakterna

ansett förhållandena i Jukkasjärvi påkalla särskilda åtgärder från statens

sida till underlättande av laga skiftes genomförande.

Beträffande det belopp, tillhopa 6,318 kronor 9 öre, som utgör

skiftesdelägarnas på hovrättens utslag grundade fordran hos Leander,

finner jag mig emellertid, med avseende å vad statskontoret anfört i

fråga om skiftesdelägarnas möjlighet att utbekomma denna fordran,

icke böra tillstyrka åtgärder för dess ersättande av statsmedel. Några

betänkligheter synas mig däremot ej möta mot att bereda skiftesdelägarna

understöd av statsmedel till täckande av de hantlangnings- och

godemanskostnader, som de till följd av brister i Leanders arbete fått

vidkännas. Med avseende å de särskilda förhållanden, som i förevarande

fäll föreligga, lärer utgivande av sådant understöd icke behöva få de

konsekvenser, som av förste lantmätaren befarats.

Ifrågavarande kostnad uppgår, såsom förut nämnts, till 4,119

kronor 19 öre, därav emellertid enligt vederbörlig fördelning 8 kronor

37 öre belöper på fastighet, som tillhör Jukkasjärvi församling, och 97

kronor 68 öre å boställe av ecklesiastik natur utöver vad boställshavaren

åligger att gälda. Sistnämnda två belopp torde icke böra ifrågakomma

till ersättning. Understödets belopp skulle alltså uppgå till 4,013 kronor

14 öre att efter samma grunder som skifteskostnaderna fördelas mellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

övriga delägare. Beloppet synes lämpligen kunna utgå av allmänna

besparingarna under nionde huvudtiteln.

Då emellertid, på sätt justitiekanslersämbetet erinrat, sökandena

icke hava något lagligen grundat anspråk på ersättning av statsmedel

för ifrågakomna förlust och då vidare bidrag av statsmedel till skifteskostnader

utgå efter av riksdagen prövade grunder, vilka icke innefatta

statsbidrag till hantlangnings- och godemanskostnader, lärer riksdagens

medgivande till understödets utgående böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att av allmänna besparingarna under riksstatens nionde huvudtitel

må till delägarna i Jukkasjärvi by i Jukkasjärvi socken av Norrbottens

län utbetalas ett belopp av 4,013 kronor 14 öre till täckande av vissa

kostnader för hantlangning och godemän, som delägarna vid byn ågånget

laga skifte fått vidkännas till följd av brister i vederbörande förrättningsmans

arbete.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

- Ur protokollet:

Nils Flodman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:94 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd till delägarna i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid laga sk a1 i texten
  2. JoU 1922:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition till -riksdagen angående understöd till delägarna i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid laga s s. 1 i texten