Angående statsbidrag till avlöning av den Hjertbergske antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien
1922-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:118, Angående statsbidrag till avlöning av den Hjertbergske antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.
1
Nr 118.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående statsbidrag
till avlöning av den Hjertbergske antikvarien
vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien;
given Stockholms slott den 3 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schltter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Grenom testamente den 15 oktober 1881 förordnade protokoll- statsbidrag
sekreteraren Ernst Gustaf Hjertberg, att efter hans död all hans a^dSSt
egendom under vissa villkor skulle tillfalla vitterhets- historie- och bergska antiantikvitetsakademien
att användas till förmån för de under akade- kvf.rie" Jid
mhang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 104 käft. CNr 118.) 1 akademien.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.
miens vård ställda myntkabinettet och statens historiska museum,
på sätt akademien själv funne gott bestämma. Sedan Hjertberg år
1888 avlidit, anmälde akademien den 10 januari 1893, att akademien,
i överensstämmelse med testators i livstiden uttalade önskan,
av donationens räntemedel, vilka då utgjorde minst 6,700 kronor,
anslagit en summa av 4,000 kronor att årligen utgå såsom avlöning
åt en Hjertbergsk amanuens med lika skyldigheter, som Kungl.
Maj:t genom instruktion den 17 oktober 1890 föreskrivit för de å
akademiens stat uppförda ordinarie amanuenserna. I samma skrivelse
hemställde akademien, att då Hjertberg i livstiden uttalat den
önskan, att den amanuens, som på grund av hans donation till akademien
kunde tillsättas, skulle bliva likställd med akademiens dåvarande
två ordinarie amanuenser, ifrågavarande amanuens måtte
utnämnas av Kungl. Maj:t på akademiens förslag ävensom att Kungl.
Maj:t måtte hos riksdagen äska, att åt ifrågavarande amanuens måtte
beredas rätt till pension å allmänna indragningsstaten. Enligt kungl.
brev den 17 november 1893 beslöts därefter, att ifrågavarande amanuensbefattning
skulle, på akademiens förslag, av Kungl. Maj:t tillsättas,
dock med förbehåll att innehavaren av samma befattning icke
skulle äga rättighet att utfå avlöningsmedel från andra tillgångar
än avkastningen av de Hjertbergska donationsmedlen. Däremot fann
Kungl. Maj:t framställningen om beredande av pensionsrätt åt bemälde
amanuens för det dåvarande icke föranleda någon åtgärd.
Grenom fullmakt den 8 december 1893 utnämndes sedermera
filosofie doktorn P. E. C. Elchoff att vara Hjertbergsk amanuens hos
akademien, varvid i fullmakten intogs nyssnämnda förbehåll.
I den för vitterhetsakademien fastställda nya avlöningsstaten av
den 11 juni 1909 omförmäles den Hjertbergske amanuensen icke i
vidare mån än att i densamma föreskrives, att han i och med den
nya lönestatens ikraftträdande från och med år 1910 skulle benämnas
Hjertbergsk antikvarie. Från och med början av samma år
uppbar ifrågavarande befattningshavare enahanda avlöningsförmåner
som de å akademiens stat uppförda antikvarierna eller 5,800 kronor
med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive
fem och tio års tjänstgöring.
Jämlikt kungl. kungörelse den 10 oktober 1909 angående ändring
i vissa delar av instruktionen för riksantikvarien och vitterhetsakademiens
tjänstemän den 17 oktober 1890 äger var och en av de
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.
hos akademien anställda antikvarierna såsom avdelningsföreståndare
närmaste vård om viss del av samlingarna på det sätt att:
två av de på stat uppförda antikvarierna äro avdelningsföreståndare
för de delar av statens historiska museum, som omfatta hednatiden,
den tredje för den del av museet, som omfattar medeltiden och
nyare tid,
samt den Hjertborgske antikvarien för kungl. myntkabinettet.
Likställigheten mellan den Hjertbergske antikvarien och de övriga
å stat uppförda antikvariebefattningarna utsträcktes vidare därhän,
att genom beslut av 1913 års riksdag pensionsrätt bereddes
ifrågavarande befattningshavare i likhet med akademiens övriga motsvarande
tjänstemän. Riksdagen biföll nämligen sagda år en av
Kungl. Maj:t gjord framställning, vilken gick ut på att den Hjertbergske
antikvarien skulle äga samma rätt till pension från staten,
som tillkomme övriga vid akademien anställda antikvarier, samt att
alltså bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 skulle i tillämpliga delar gälla för
nu ifrågavarande antikvarietjänst, med iakttagande att pensionsunderlaget
skulle anses utgöra samma belopp som för annan antikvarie
vid akademien, därvid ålderstillägg icke finge vid pensionsunderlagets
bestämmande beräknas, med mindre innehavaren av ifrågavarande
tjänst fullgjort de för annan antikvarie vid akademien i sådant
avseende föreskrivna villkoren.
Efter det sedermera Ekhoff erhållit avsked från befattningen,
utnämndes genom beslut den 21 maj 1915 filosofie doktorn B.
Schnittger att vara Hjertbergsk antikvarie hos akademien, med rätt
att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som åtfölja denna beställning.
Aven i fråga om dyrtidstillägg har den Hjertbergska antikvariebefattningen
blivit jämställd med övriga antikvarietjänster hos vitterhetsakademien.
Efter av Kungl. Maj:t i proposition nr 362 till
1920 års riksdag gjord framställning i ämnet medgav nämligen riksdagen,
att till den Hjertbergske antikvarien finge för år 1920 av
statsmedel utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde för dyrtidstillägg
åt övriga antikvarier vid akademien. Så har ock för följande
år skett och enligt § 10 av Kungl. Maj:ts kungörelse den 29
juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattnings
-
4
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 118.
liavare i statens tjänst, nr 844, har bland andra den Hjertbergske
antikvarien i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställts med befattningshavare
i statens tjänst.
Vidare har för vartdera av åren 1920 och 1921, jämlikt bestämmelser
i Kungl. Maj:ts kungörelser angående tillfällig löneförbättring
under sagda år för viss personal inom den civila statsförvaltningen
(nr 530/1920, 386/1921), sådan löneförbättring av statsmedel
utgått till den Hjertbergske antikvarien enligt samma grunder, som
gällt för övriga vid akademien anställda antikvarier.
Grenom avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
den civila statsförvaltningen, (nr 451) har ny lönereglering genomförts
för befattningshavare vid vitterhetsakademien från ingången av
år 1922, varigenom de helt statsavlönade tre antikvarierna vid akademien
hänförts till lönegraden B 16. Denna lönereglering har emellertid
ej kommit att beröra den Hjertbergska antikvarien.
I skrivelse den 19 december 1921 har nu akademien framhållit
behovet av att definitivt ordna frågan rörande akademiens andel
i kostnaderna för bestridande av avlöningen till den Hjertbergske
antikvarien. Akademien — som icke velat förutsätta, att dess framtida
andel därvid skulle begränsas till det ursprungligen beräknade
beloppet, 4,000 kronor, men dock funnit synnerligen önskligt, att
den på den Hjertbergska fonden vilande skyldigheten något lindrades
utöver vad de två senaste åren skett — har därvid hemställt om
utverkande av riksdagens medgivande till att samtliga de löneförmåner,
som tillkomme den Hjertbergske antikvarien för ernående av
likställighet med övriga antikvarier hos akademien utöver ett årligt
belopp av 5,800 kronor — motsvarande den år 1921 gällande grundlönen
— framdeles Unge bestridas av statsverket.
Akademien har tillika erinrat, att akademien i skrivelse den 2 september
1919, vilken låg till grund för Kungl. Maj:ts omförmälda proposition till 1920
års riksdag, framhållit hurusom akademien under en lång följd av år använt
donationsmedel för att fylla en del krav av så allmännyttig karaktär att, om
ifrågavarande medel ej stått till akademiens förfogande, staten själv skulle varit
nödsakad att härför anslå nödiga medel; särskilt hade detta gällt de Hjertbergska
donationsmedlen, vilka enligt testators bestämmelser skulle användas till förmån
för under akademiens vård ställda kungl. myntkabinettet och statens historiska
museum. I samma skrivelse hade akademien vidare påpekat, att nödvändigheten
att bereda den Hjertbergske antikvarien dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring
Kungl. Maj:Is proposition Nr 118. 5
i lika grad som övriga antikvarier fört med sig, att i stället för att, såsom ursprungligen
varit fallet, endast en mindre del av fondens avkastning behövt anlitas
för ifrågavarande tjänstemans löneförmåner, nu krävdes mer än fondens
hela årsavkastning. Härigenom hade icke endast den Hjertbergska donationens
användning blivit en helt annan än den, som testator avsett, utan akademien
skulle, för att kunna utbetala antikvariens avlöning, nödgas på ett högst betänkligt
sätt årligen minska kapitalet.
Statskontoret har den 10 januari 1922 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört:
Statskontoret vill till en början erinra därom, att ifrågavarande antikvarietjänst
— på sätt såväl löneregleringskommittén som vederbörande departementschef framhållit
vid behandling av frågan om beredande av tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg vid densamma (prop. nr 362/1920 sid. 6) — fyller ett ändamål, som
därest detsamma icke kunnat tillgodoses genom enskild donation, otvivelaktigt
krävt statens mellankomst. Vid fastställande av den nuvarande organisationen av
statens historiska museum och myntkabinettet har det också räknats med denna
tjänst, och i den för akademien gällande instruktionen behandlas tjänsten i jämställdhet
med övriga antikvarietjänster. Innehavaren av densamma är också enligt
beslut av 1913 års riksdag tillförsäkrad pensionsrätt enligt civila pensionslagen.
Dessa förhållanden göra det enligt statskontorets mening synnerligen
önskvärt, att den Hjertbergske antikvariens avlöning allt fortfarande såsom hittills
utgår efter samma grunder, som gälla för de andra antikvarierna, liksom
det ock synes billigt att staten lämnar lämpligt bidrag till den förhöjda avlöning,
som härigenom skulle tillkomma honom.
Beträffande beloppet av detta bidrag lärer detsamma, för att ej behöva
växla allt efter som befattningshavaren uppflyttas i högre löneklass, böra beräknas
å avlöningen i en viss löneklass, vilken lämpligen torde kunna bestämmas
till den näst högsta, den 24:de, i lönegraden B 16, d. v. s. 9,540 kronor. Då, enligt
vad statskontoret inhämtat, den nuvarande innehavaren av tjänsten uppbär
ett ålderstillägg eller alltså en avlöning från akademien av tillhopa 6,300 kronor
och det icke synes föreligga tillräckliga skäl att sätta akademiens bidrag till den
nya avlöningen till i genomsnitt lägre belopp än det sistnämnda, skulle alltså av
statsmedel erfordras ett belopp av 3,240 kronor. Härtill skulle komma dyrtidstillägg
enligt de för de nyreglerade verken gällande grunder, varemot tillfällig
löneförbättring ej vidare skulle utgå. Med nuvarande grundtal utgör dyrtidstilllägget
å 9,540 kronor för befattningshavare som uppnått 25 års ålder minst 3,508
kronor 49 öre, vadan statsverkets sammanlagda kostnad för den nya avlöningen
skulle uppgå till omkring 6,750 kronor för år. Å den för närvarande utgående
avlöningen, 6,300 kronor, utgår av statsmedel tillfällig löneförbättring med 1,000
kronor, vartill kommer ett å 7,300 kronor beräknat dyrtidstillägg, som med nu
gällande grundtal uppgår till minst 4,176 kronor 36 öre. Statsbidraget utgör sålunda
sammanlagt omkring 5,175 kronor för år. Därest den föreslagna avlöningsanordningen
nu vore genomförd, skulle densamma alltså åsamka statsverket
en merkostnad av omkring 1,575 kronor för år.
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.
Det ovan angivna sättet för bestridande av ifrågavarande tjänstemans avlöning
torde emellertid icke lämpligen böra genomföras förr än från och med år
1923, vadan av riksdagen lärer böra till bidrag till avlönande av den s. k. Hjertbergska
antikvarien å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 äskas ett förslagsanslag,
högst 1,620 kronor.
Då frågan om statens bestridande av dyrtidstillägg och tillfällig
löneförbättring åt den Hjertbergske antikvarien avgjordes, synes riksdagen
hava yttermera betonat den uppfattningen, vilken i avseende
å denne befattningshavares ställning väl förut erkänts om ock ej
tydligt tillämpats, nämligen att han i hithörande organisation intar
enahanda ställning till staten som övriga antikvarier och att, därest
ej donationsmedel här förelegat, staten förr eller senare måst ikläda
sig kostnaderna för avlönande av denna befattning. 1902 års löneregleringskommitté,
som då yttrade sig i denna fråga, påpekade —
såsom synes med all rätt — att man vid fastställandet av den gällande
organisationer) av statens historiska museum och myntkabinettet
räknat med ifrågavarande antikvarietjänst och betonade, hurusom
tjänstens karaktär yttermera underströks, då med densamma förenades
pensionsrätt, på sätt ovan nämnts.
Den nu föreliggande frågan synes mig allenast innebära ett
fullföljande av enahanda uppfattning, som i detta avseende förut
vunnit riksdagens godkännande. Den anordningen kunde visserligen
tänkas att staten helt övertoge avlöningen för den Hjertbergske antikvarien
och donationsmedlen sålunda helt finge användas för övriga
med detsamma avsedda ändamål. Sannolikt skulle detta icke innebära
någon nämnvärd kostnadsökning för staten, då ju statsverket i
allt fall får vidkännas kostnader för en hel del vetenskapliga undersökningar
m. m., som, därest donationen frigjordes från förpliktelsen
att avlöna ifrågavarande befattningshavare, skulle kunna bestridas
ur donationsmedlen. Jag anser mig emellertid icke böra tillstyrka
en dylik anordning utan inskränker mig till att förorda, att
staten ikläder sig kostnaderna för ifrågavarande antikvaries avlöning
utöver visst grundbelopp, som alltså fortfarande skulle utgå från
donationsmedlen.
Då det nu gäller att fastställa beloppet av statens tillskott till
hans avlöning, har jag från vitterhetsakademien införskaffat följande
tablå över den Hjertbergske donationsfondens ställning den 31 december
1921:
Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 118.
7
Räntor m. m. under året c:a
Inkomster.
Kronor 13,000: —
Kronor 13,000: —
U tgifter.
Den Hjertbergska antikvariens lön och tjpgr kronor 5,800: —
1 ålderstillägg....................... » 500:- Kronor 6,300: -
Livränta (enl. Hjertbergs testamente)................... » 625: —
Till andra ändamål, såsom för ant. topogr. arkivet, anslag till
systematiska undersökningar m. m. c:a............... » 6,075: —
Kronor 13,000: —
Enligt denna tablå har alltså för den Hjertbergske antikvariens
avlöning åtgått närmare hälften av fondens hela årsinkomst, medan
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg vid befattningen bestritts
av statsmedel. Att i förevarande fall följa statskontorets förslag
synes mig innebära ett reglerande av förhållandena med hänsyn till
den nuvarande befattningshavarens tjänstetid, vilket väl erbjuder en
lösning för närvarande men ej ett definitivt ordnande av frågan. En
lämpligare anordning synes mig vara att av den Hjertbergska donationsfonden
utgår den hittillsvarande grundlönen, 5,800 kronor, och återstoden
täckes förmedelst statsbidrag. Vid bestämmande av beloppet av
detta bidrag torde man böra utgå från högsta löneklassen inom 16:e
lönegraden, d. v. s. 10,020 kronor, varvid man kommer till ett belopp
av 4,220 kronor. Detta belopp, vilket bör hava karaktär av förslagsanslag,
högst, behöver /givetvis ej alltid helt tagas i anspråk,
utan allenast i den mån ifrågavarande befattningshavare vinner
uppflyttning i högre löneklasser. Såsom framgår av vad jag nu yttrat,
anser jag mig böra förorda, att den likställighet, som tillförene i
avlöningshänseende varit rådande mellan den Hjertbergske antikvarien
och övriga antikvarier, alltjämt bibehålies även i så måtto, att
det nya avlöningsreglementet av den 22 juni 1921 jämväl må äga
tillämpning på honom. Hittills utgående tillfällig löneförbättring
skulle i och med detta bortfalla.
Ovanberörda belopp, 4,220 kronor, bör i sinom tid uppföras på
akademiens ordinarie stat under rubrik lönefyllnad åt den Hjertbergska
antikvarien. Vad nu angår förra halvåret 1923 bör på
extra stat uppföras för ändamålet ett belopp utgörande hälften av
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 118.
angivna summa eller 2,110 kronor. Medel äro ej för ändamålet
beräknade men torde finnas tillgängliga genom vissa nedsättningar,
som i senare framställningar till riksdagen gjorts i förhållande till i
statsverkspropositionen beräknade belopp.
Jag hemställer alltså att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
dels medgiva, att avlöningsreglementet den
22 juni för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
må från och med år 1923 äga tilllämpning
å den vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
anställde Hjertbergske antikvarien
samt att denne, i likhet med övriga
antikvarier, hänföres till 16:e lönegraden inom avdelning
B av den löneplan, som innefattas i 9 § av
sagda reglemente;
dels ock, under förutsättning att till bestridande
av den Hjertbergske antikvariens lön ur
Hjertbergska donationsfonden utgår ett belopp av
5,800 kronor, såsom lönefyllnad till ifrågavarande
antikvarie bevilja på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst 2,110
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
220511
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1922:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsbidrag till avlöning av den Hjertbergske antikvarien vid vitterhets-, historieoch antikvitetsak s. 3 i texten