Sök i Ratio Lex

Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

1922-03-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:119, Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för

vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter

att komma i åtnjutande av tilläggspension;

given Stockholms slott den 3 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schltter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t hava förutvarande lärarinnorna Christina Elisabet

Arfwidsson, född den 1 september 1854, och Jenny Isabella

Lamberg, född den 13 december 1837, förra slöjdlärarinnan Emilia

Gustafva Carlquist, född den 20 juli 1833, förra teckningslärarinnan

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 105 käft. (Nr 119.) 1

Rätt för vissa

förutvarande

lärarinnor

vid enskilda

läroanstalter

att komma i

s. 2 Kontrollera mot PDF

åtnjutande av

tilläggspension.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

Grustafva Elisabeth (Elise) Bergman, född den 9 juli 1842, samt förra

lärarinnan Johanna Charlotta Östberg, född den 30 september 1858,

anhållit att komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de icke

uppfyllt alla de i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna föreskrivna villkor.

Yad beträffar de bestämmelser, som för närvarande gälla för

pensionering av lärarinnor vid privatläroverk, har redogörelse därför

vid flera tillfällen under de senare åren lämnats i samband med

anmälan inför Kungl. Maj:t av ärenden, som berört pensionsförhållanden

för lärarinnor vid enskilda läroanstalter. I sådant hänseende

torde jag särskilt få hänvisa till det utdrag av protokollet över

ecklesiastikärenden den 11 mars 1921, som åtföljde Kungl. Maj:ts

proposition till 1921 års riksdag nr 288 angående tillfällig pensionsreglering

för vissa lärarinnor vid privatläroverk m. m.

I detta sammanhang torde jag blott behöva erinra om att pensioner

till nämnda lärarinnor normalt utgå från den för sådant ändamål

inrättade lärarinnornas pensionsanstalt — ofta jämväl från

någon av de sedan många år tillbaka förefintliga enskilda pensionsinrättningarna

för ifrågavarande lärarinnor — men att, då de från

nämnda anstalt reglementsenligt utgående pensionerna i de flesta fall

uppgå till mycket obetydliga belopp, riksdagen anslagit medel för

beredande av tilläggspensioner, avsedda att utöka grundpensionerna.

Föreskrifter beträffande dessa tilläggspensioner lämnades i enlighet

med beslut av 1917 års riksdag i förut omnämnda kungörelse den 31

december 1917.

Lärarinnornas pensionsanstalt upprättades genom beslut av 1910

års riksdag, och reglemente för anstalten fastställdes genom en

kungörelse den 23 december 1910 (nr 145), vilken trädde i kraft

den 1 januari 1911.

För rätt till tilläggspension fordras enligt kungörelsen den 31

december 1917 dels att vederbörande lärarinna är eller varit delägare

i lärarinnornas pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare

i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari 1911,

dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan

tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser

ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i

högre lönegrad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

De bestämmelser i fråga om pensioner åt lärarinnor vid privatläroverken,

som sålunda förefinnas, äro emellertid ej tillämpliga på

alla dylika lärarinnor. Det har nämligen funnits åtskilliga lärarinnor

— flera sådana finnas ännu — som icke tillhört någon pensionskassa

och redan avgått från sin tjänst, då bestämmelserna om

tilläggspension trädde i kraft. Dessa lärarinnor hava tydligen icke

kunnat i vanlig ordning erhålla tilläggspension. Vidare har författningens

reduktionsregel för beräkning av tjänstår från tilläggspension

utestängt en hel del övningslärarinnor, som i övrigt uppfylla

alla förutsättningar för erhållande av sådan pension, men vilkas

årliga tjänstgöring ej varit eller kunnat vara tillräckligt omfattande.

Åtskilliga lärarinnor av dessa båda kategorier hava emellertid genom

beslut av 1919, 1920 och 1921 årens riksdagar erhållit rätt att

kunna komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de ej uppfyllde

härför stadgade villkor.

Vad nu angår de lärarinnor, vilkas ansökningar jag i början

av mitt anförande under denna punkt omnämnde, har Jenny Isabella

Lamberg avgått från sin tjänst den 1 juni 1895 utan att tillhöra

någon pensionskassa och är av denna anledning utesluten från

rätt att erhålla tilläggspension. Detsamma gäller om Johanna Charlotta

Östberg, vilken avgått från sin tjänst den 1 juni 1889 men

efter erläggande av frivilliga avgifter fått pension från och med den

1 april 1913, vartill kommer att hon kan åberopa allenast 6 års

tjänstgöring vid enskild läroanstalt. Övriga sökandena äro förutvarande

övningslärarinnor. Av dessa hava Christina Elisabet Arfwidsson

och Emilia Glustafva Carlquist haft en tjänstgöring, som

varit så föga omfattande, att en evalvering av tjänstgöringen i enlighet

med principerna i förenämnda kungörelse ger till resultat,

att de under blott respektive 6 17/so och 9 8/2o tjänstår fullgjort i

sagda kungörelse avsedd tjänstgöring, under det att kungörelsen,

såsom jag redan omnämnt, fordrar minst 10 års tjänstgöring.

Grustafva Elisabeth Bergman åter kommer vid tillämpning av berörda

beräkningsgrunder upp till en tjänstgöring av 14 10/20 år men

brister däremot i det avseendet, att hon avgått år 1906 från sin

befattning utan pension.

Ansökningarna åtföljas av åldersbevis samt merendels även av

vitsord om sökandenas behov av tilläggspension för sitt uppehälle

samt åtskilliga bestyrkta uppgifter om sökandenas tjänstgöring, av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

seende läroanstalts namn, år för tjänstgöringen, tjänstgöringens art

och. antal läsår.

Över ifrågavarande ansökningar hava efter härå erhållna remisser

skolöverstyrelsen och statskontoret vid olika tillfällen avgivit utlåtanden,

och har sistnämnda ämbetsverk i ett utlåtande av den 3

augusti 1921 i anledning av de av Christina Elisabet Arfwidsson

och Jenny Isabella Lamberg gjorda ansökningarna anfört följande:

Då ifrågavarande ansökningar äro i huvudsak likartade med dem, som, med

anledning av propositioner föranlett 1919, 1920 och 1921 års riksdagar att

medgiva rätt för vissa förutvarande lärarinnor att, ehuru de icke i allo uppfyllde

villkoren för att erhålla tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december

1917 (nr 965), kunna komma i åtnjutande av dylik förmån, beräknad enligt de

i nämnda kungörelse angivna grunder, har statskontoret icke något att erinra

mot bifall till ansökningarna på sätt skolöverstyrelsen tillstyrkt.

Överstyrelsens berörda tillstyrkande sker under förutsättning, att

sökandena visa sig vara för sitt uppehälle i behov av understöd.

Sedermera har överstyrelsen efter erhållen remiss å de av Emilia

Gfustafva Carlquist och Gfustafva Elisabeth Bergman gjorda ansökningarna

under enahanda förutsättning tillstyrkt jämväl dessa, varjämte

statskontoret uti infordrat utlåtande instämt i överstyrelsens

yttrande.

Beträffande åter den av Johanna Charlotta Östberg gjorda ansökningen

har överstyrelsen i ett utlåtande av den 14 november 1921

— efter erinran hurusom riksdagen medgivit, att f. d. lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter finge uppbära tilläggspension,

ehuru de icke fyllt alla härför angivna villkor — anfört:

Såvitt överstyrelsen hade sig bekant, hade dock i fråga om ett särskilt av

dessa villkor, nämligen det att vederbörande skulle vid sin avgång under minst

10 tjänstår, beräknade på visst angivet sätt, hava bestritt sådan tjänstgöring vid

enskild läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna

sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad, dylikt undantag icke

medgivits annat än för ett fåtal övningslärarinnor, för vilka antingen reglerna

för tjänstårsberäkning verkat särskilt ogynnsamt eller ock andra säregna omständigheter

förelegat. Nu hade sökanden vid statsunderstödd enskild läroanstalt en

tjänstetid av allenast 6 år och hade vid unga år fullständigt lämnat lärarverksamheten

samt syntes icke heller i övrigt kunna likställas med nyssnämnda lärarinnor.

Under sådana omständigheter ansåge sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka

bifall till den gjorda ansökningen.

Statskontoret har i ett den 3 februari 1921 dagtecknat utlåtande

förklarat sig instämma i överstyrelsens sistberörda yttrande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 119. '' 5

Jag torde kunna fatta mig kort beträffande ifrågavarande ansökningar,

då de, på ett undantag när, äro likartade med dom, som

föranledde 1919, 1920 och 1921 års riksdagar att medgiva rätt

för dåvarande sökande att åtnjuta tilläggspension. Med detta undantag

avser jag den av Johanna Charlotta Östberg gjorda ansökningen.

Denna sökande kan — såsom också överstyrelsen påpekat — till stöd

för sin ansökning åberopa en tjänstetid av blott 6 år, och denna

tjänstgöring avslutades redan så tidigt som år 1889. Visserligen har

hon dessförinnan tjänstgjort under 5 år vid folkskola, men sistnämnda

tjänstgöring synes mig knappast kunna tagas i betraktande i detta

sammanhang, och jag anser mig därför icke kunna tillstyrka någon

åtgärd för att bereda denna sökande någon tilläggspension.

Det kan måhända synas ’ egendomligt, att, såsom hittills skett,

år efter år små grupper av forna lärarinnor ge sig tillkänna och att

upprepade framställningar ■ till riksdagen i nu förevarande syfte måste

göras. Anledningen härtill ligger, såsom tidigare i liknande sammanhang

påpekats, emellertid nära till hands. De personer, det här

gäller, äro ej sällan komna till hög ålder och sakna ofta möjlighet

att vinna kännedom om åtgärder av den art, som här avses. Då

de därjämte ej tillhöra någon kassa eller understödsanstalt och äro

kringspridda över hela landet, har det ej varit möjligt att omedelbart

få vetskap om deras förhållanden eller ombestyra, att ansökningarna

inkomma till Kungl. Maj:t. Under erinran härom får jag

tillstyrka, att till riksdagen avlåtes framställning av enahanda innebörd

som de, vilka de tre senaste åren förelagts riksdagen. Rätten för

nu ifrågavarande lärarinnor att åtnjuta pension bör, i anslutning

till vad riksdagen förut i liknande fall medgivit, inträda med ingången

av år 1922.

Beträffande det av skolöverstyrelsen uppställda villkoret angående

skyldighet för sökandena att styrka sig vara för sitt uppehälle

i behov av understöd får jag endast erinra, att de av 1921 års riksdag

godkända ändrade bestämmelserna i fråga om tilläggspensioners

beräkning m. m., intagna i kungörelsen den 18 november 1921 (nr

702), givetvis skulle äga tillämpning även på dessa lärarinnor.

Jag torde böra tillägga, att om nu nämnda lärarinnor erhålla

den rätt, varom här är fråga, den därav förorsakade kostnaden för

år 1922 torde bliva så ringa, att det förslagsanslag, varifrån tilläggspensionerna

skola utbetalas, ej av denna anledning lärer behöva

höjas för samma år.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

) Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förutvarande lärarinnorna

Christina Elisabet Arfwidsson, Jenny Isabella Lam/

berg, Emilia Gfustafva Carlquist och Gustafva Elisa
beth

Bergman må utan hinder därav, att hon icke

uppfyller alla för erhållande av tilläggspension enligt

kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)

angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid

de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade

villkor, kunna för tid efter utgången av år

1921 komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad

enligt grunder, som angivas i berörda kungörelse

samt i kungörelsen den 18 november 1921

(nr 702) angående ändring i vissa delar av förstnämnda

kungörelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall ävensom förordna, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

220498

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:302 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1922:32 Bankoutskottets utlåtande Nr 32 s. 2 i texten