Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862

1922-03-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:128, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av § 1 i förordningen om landsting den

21 mars 1862; given Stockholms slott den 3 mars 1922.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag om ändrad lydelse av § 1 i

förordningen om landsting den 21 mars 1862.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 112 käft. (Nr 128.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Förslag
till
-

Lag

om ändra<l lydelse av § 1 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 1 i förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud

från länets landsbygd och städer; dock att detta stadgande, ävensom

vad här nedan vidare föreskrives, icke äger tillämpning å stad, som har

en folkmängd av minst en etthundrafemtiondel av rikets hela invånarantal,

eller å stad, som utträtt ur landsting och vars invånarantal ej

minskats under det, som berättigat staden till utträde. Landstingsmännen

äro i utövningen av sitt uppdrag icke bundna av valmäns

föreskrifter.

Landstinget tillkommer att, i den ordning denna förordning stadgar,

rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, vilka

avse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling,

anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, hälsovård,

undervisning, allmän ordning och säkerhet, med mera dylikt, såvitt

dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig

myndighets ämbetsåtgärd.

Landstinget tillkommer ock att rådslå och besluta om angelägenheter,

som jämlikt lagen om allmänna vägar på landet ankomma på landstingets

prövning; dock må ej i överläggningar och beslut rörande sådan angelägenhet

deltaga ombud från landstingsområdets städer. Med de jämkningar,

som härav föranledas, och såvitt annat ej följer av vad i nämnda lag är

stadgat, skall vid behandling av sådan angelägenhet denna förordning i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925 men skall redan

dessförinnan vinna tillämpning, i den mån sådant föranledes av bestämmelserna

i 8 kap.'' 2 § i lagen om allmänna vägar på landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mäjzts proposition nr 128.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, följande:

Enligt denna dag beslutad proposition med förslag till lag om allmänna

vägar på landet skall skyldigheten att ombesörja den allmänna

väghållningen å landet åligga varje landstingsområde, med undantag av

dithörande stad, såsom en gemensamhet för sig (vägdistrikt). Jämlikt

4 kap. 1 § i samma förslag skall det tillkomma landstinget att rådslå

och besluta om vägdistriktets gemensamma angelägenheter, såvitt desamma

icke tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd. I landstingets överläggningar

och beslut rörande dylik angelägenhet skola emellertid ej deltaga

ombud från landstingsområdets städer. Då landsbygdens vägväsen icke

direkt angår < städernas invånare, hava nämligen dessas representanter

icke ansetts böra taga befattning med sådana frågor. En motsvarande

bestämmelse synes böra intagas även i landstingsförordningen.

Beträffande förvaltningen av vägdistriktets angelägenheter, vilken

i stor utsträckning skall omhänderhavas av en särskild vägstyrelse, hava

i förslaget till lag om allmänna vägar på landet meddelats åtskilliga

föreskrifter. På landstinget skall huvudsakligast ankomma att angiva

riktlinjerna för vägstyrelsens verksamhet, utöva kontroll över densamma

samt bevilja och anskaffa för vägväsendet nödiga medel. Såvitt ej särskilda

bestämmelser meddelats i den föreslagna väglagen, böra i avseende

å behandlingen av vägväsendets angelägenheter förordningen om landsting

lända till efterrättelse, exempelvis beträffande ordningen för väckande

av förslag vid landstinget, fattande av beslut samt underställning

av fattat beslut. Då städernas representanter ej få deltaga i behandlingen

av vägärendena, måste erforderlig hänsyn härtill tagas vid till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Majtts proposition nr 128.

lämpningen av landstingsförordningens föreskrifter. För att landstinget

skall vara beslutmässigt i en vägfråga, bör exempelvis ej fordras, att två

tredjedelar av landstingets samtliga ledamöter äro tillstädes, utan är det

tillräckligt, om två tredjedelar av landsbygdens representanter i landstinget

äro närvarande. Därest landstingets ordförande deltager i landstinget

såsom ombud för stad, får han vid behandlingen av vägfrågor,

trots stadgandet i § 36, ej deltaga i överläggning eller beslut, men synes

hinder ej böra möta för honom att leda förhandlingarna i sådan fråga.

Någon ingående reglering av de spörsmål med avseende å landstingsförordningens

tillämpning å vägfrågor, som sålunda kunna uppkomma,

synes ej erforderlig, utan torde lösningen därav kunna överlämnas åt

landstingen själva. Dylika spörsmål hava redan enligt nu gällande lagstiftning

kunnat uppkomma vid tillämpning av § 47 i landstingsförordningen.

Sedan föredraganden därefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om ändrad

lydelse av § 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862, hemställer

föredraganden, att detta förslag måtte genom proposition framläggas för

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultcrantz.

Stockholm 1922. Kung! Boktryokerlet, P. A. Norstedt Jc Söner

220846

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmänna vägar på landet jämte därmed sammanhängande propositioner. a1 i texten
  2. 2SärU 1922:1 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1 s. 1 i texten
  3. KU 1922:11 Konstitutionsutskottets memorial Nr 11 s. 1 i texten