Sök i Ratio Lex

Angående understöd till efterlevande till sadelmakaren K. J. 0. Gustafsson

1922-02-17 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:130, Angående understöd till efterlevande till sadelmakaren K. J. 0. Gustafsson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:t.s Proposition Nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående understöd

till efterlevande till sadelmakaren K. J. 0. Gustafsson;

given Stockholms slott den 17 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Beanting," statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Ökne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Den 1 september 1918 efter mörkrets inbrott inträffade i Trosaån

kollision mellan en sjömätningsfartyget Svalan tillhörande motorbåt och

en mindre, med ved lastad roddbåt, som till följd av kollisionen vattenfylldes,

men ej sjönk. Därvid omkom genom drunkning sadelmakaren

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 114 höft. (Nr 130.) 325 22 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 130.

Karl Johan Olof Gustafsson från Trosa, vilken befann sig i roddbåten

och vid kollisionen fallit eller, enligt annan uppgift, hoppat

över bord.

Med anledning av olyckshändelsen företogs undersökning vid krigsrätt,

vilken undersökning icke föranlett särskild åtgärd.

Hos Kungl. Maj:t bär nu Gustafssons änka Eda Eleonora Gustafsson,

född Tor, under förmälan att bon på grund av sjuklighet vore

oförmögen att försörja sig och sina två minderåriga barn, anhållit, att

understöd måtte beredas henne och barnen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sadelmakare Gustafsson

efterlämnat, utom änkan, i äktenskap med henne födda barnen Karl

Erik Olof, född deri 31 januari 1912, och Ingegerd Eleonora, född den

5 maj 1915; att behållningen i boet utgjort 761 kronor 64 öre; att

sadelmakaren Gustafssons inkomst för tiden den 1 september 1917

till den 1 september 1918 uppgått till 2,500 kronor; samt att änkan

icke genom arbete kan försörja sig och sina barn.

Marinförvaltningen, som den 7 april 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att, såsom av handlingarna i ärendet framginge,

kollisionen, vid vilken sadelmakaren Gustafsson omkommit, ägt ruin i

Trosaån efter mörkrets inbrott den 1 september 1918 mellan en motorbåt,

tillhörig sjömätningsfartyget Svalan, och en mindre roddbåt, vari

Gustafsson befunnit sig. Motorbåten både vid tillfället icke fört sådana

ljussignaler, som föreskreves i förordningen angående åtgärder till undvikande

av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å fartyg

den 26 oktober 1906 (Svensk författningssamling nr 93) art. 7 mom. 1

och 2 jämfört med art. 33 och 34. Å andra sidan syntes den omkomne

icke hava iakttagit sådana försiktighetsmått, som omnämndes i art. 7

mom. 4 av samma förordning. På grund av vad vidare i ärendet utretts

syntes det icke vara uteslutet, att berörda underlåtenhet å motorbåtens

sida förorsakat olyckshändelsen. Det förefölle dock sannolikt, att

olyckan kunde hava förekommits, därest den omkomtfe, vilken syntes hava

varit medveten om motorbåtens annalkande, därvid visat lanterna.

Därest olyckshändelsen, vilket icke syntes vara uteslutet, inträffat i

anledning av underlåtna försiktighetsåtgärder å sjökarteverkets personals

sida, torde kronan vara lagligen ersättningsskyldig gentemot de efterlevande.

Vid sådant förhållande syntes så mycket större skäl föreligga

för bifall till ansökningen, som ersättning förut utgått vid olyckshändelser,

därvid ersättningsskyldighet icke ålegat statsverket. (Se riksdagens

skrivelser nr 10 A 1919, punkt 33, och nr 341 1920, punkt 1.)

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj.ts Proposition Nr ISO.

Vid bestämmande av de belopp, som skäligen borde utgivas i understöd,

syntes man lämpligen liksom i de förut antydda fallen kunna

utgå från bestämmelserna i lagen om'' försäkring för olycksfall i arbete

den 17 juni IDIG. Det kunde härvid ifrågasättas att något minska

ersättningens storlek med hänsyn till den omständigheten, att den omkomne,

på sätt förut angivits, i viss mån syntes själv varit ansvarigför

olyckan. Den underlåtenhet att iakttaga föreskrivna försiktighetsmått,

som förekommit å den omkomnes sida, syntes dock icke vara av

sådan natur, att det kunde anses rimligt att på grund härav göra avdrag

å eljest skäliga ersättningsbelopp.

Enligt av marinförvaltningen från riksförsäkringsanstalten inhämtad

uppgift skulle, under förutsättning att den avlidnes årliga arbetsförtjänst

beräknades till 1,800 kronor, till följd av olycksfallet, därest detsamma

inträffat under sådana omständigheter, att berörda lag ägt tillämplighet

å detsamma, hava utgått, förutom begravningshjälp med 180 kronor,

livräntor till änkan Gustafsson och hennes två minderåriga barn förtiden

från och med den 2 september 1918, till änkan, så länge hon

levde ogift, med 450 kronor och till vartdera barnet, till dess det uppnått

15 års ålder, med 800 kronor, för år räknat. 1 händelse änkan

före 60 års ålder inginge nytt äktenskap skulle hon äga utfå ett kapital

för en gång av 1,350 kronor.

Med stöd av vad marinförvaltningen sålunda anfört hemställde

ämbetsverket, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

understöd jämlikt grunderna i förberörda lag den 17 juni 1916 finge

beredas de efterlevande till sadelmakaren Gustafsson.

Uti den 29 april 1921 avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret

framhållit, att det, såsom av handlingarna inhämtades, icke syntes

föreligga någon ostridig skyldighet för staten att lämna understöd åt

sadelmakaren Gustafssons änka och barn, då den olyckshändelse, varigenom

Gustafsson omkommit, måhända kunnat undvikas, om Gustafsson

visat föreskriven lanterna. Då i detta fall olyckshändelsen vållats

genom en flottans farkost, syntes staten emellertid skäligen böra utgiva

ersättning till den omkomnes efterlevande; och syntes understödet i

sådant fall i likhet med vad som vid 1920 års riksdag- föreskrivits beträffande

fiskaren Månssons änka och barn (berörda riksdagsskrivelse

nr 341 1920, punkt 1) böra erhålla formen av begravningshjälp och

livräntor jämlikt grunderna i omförmälda lag den 17 juni 1916.

Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå

riksdagen medgiva, att understöd jämlikt grunderna i berörda lag

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 130.

finge från den 1 september 1918 beredas sadelmakaren Gustafssons

efterlevande.

Bärest emellertid den inträffade händelsen alltså skulle komma att

föranleda kostnad för staten, syntes böra föranstaltas om undersökning,

huruvida eller i vad mån de på motorbåten tillstädesvarande låtit

komma sig till last sådan försummelse eller ouppmärksamhet; som skulle

kunna för dem föranleda till ersättningsskyldighet.

Med anledning av statskontorets sistberörda uttalande har marinförvaltningen

den 5 januari 1922 avgivit ytterligare utlåtande i ärendet

och därvid åberopat ett av ämbetsverket från stationsbefälhavaren vid

flottans station i Stockholm infordrat yttrande, däri stationsbefälhavaren

anfört, att då målet rörande ifrågavarande kollisionsolycka varit hänskjuta!;

till krigsrätt, men åklagaren därvid icke yrkat ansvar å någon

av motorbåtens besättning för försummelse eller ouppmärksamhet vid

tillfället ifråga, syntes någon ytterligare utredning i detta hänseende

icke stå att vinna genom förnyad undersökning.

Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande omständigheter

anser jag, i likhet med myndigheterna, att understöd av statsmedel

bör beredas de efterlevande till sadelmakaren Gustafsson. Beträffande

sättet för bestämmande av ifrågavarande understöd torde, i

likhet med tidigare tillämpad praxis och i enlighet med den av myndigheterna

uttalade mening, understöden lämpligen böra utgå jämlikt

grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete. Vad angår de kostnader, som komma att uppstå vid bifall till

nu framställt förslag, torde få erinras, att de komma att belasta det

under riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslag till bestridande

av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete.

Med avseende å kravet på ytterligare undersökning rörande omständigheterna

vid kollisionen tillåter jag mig dels åberopa stationsbefälhavarens

vid flottans station i Stockholm ovan omförmälda yttrande

dels ock framhålla, att ingen anledning föreligger till antagande, att

någon å motorbåten .ombordvarande vid tillfället gjort sig skyldig till

förseelse av sådan art, att han mot stadgandet i andra stycket av 33 §

strafflagen för krigsmakten kan ådömas skadeståndsskyldighet.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t-s Proposition Nr ISO.

att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till genom

drunkning den 1 september 1918 omkomne sadelmakaren Karl Johan

Olof Gustafsson.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

IF. G. O. Montgomery.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 114 käft. (Nr ISO.)

326 2!! 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:302 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten
  2. BU 1922:32 Bankoutskottets utlåtande Nr 32 s. 1 i texten