Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. tillför ordnade för rådsvaktmästaren M. P. Helfrid
1922-03-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:134, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. tillför ordnade för rådsvaktmästaren M. P. Helfrid
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
5
Nr 134.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å
allmänna indragning sstaten åt f. d. tillför ordnade för rådsvaktmästaren
M. P. Helfrid; given Stockholms slott den
10 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
I anledning av motion medgav 1918 års lagtima riksdag (riksdagens
skrivelse nr 10 A, punkt 59), att vaktmästaren vid intendenturkåren,
förrådsvaktmästaren vid arméns intendentur förr åd J. G. Johansson Lindhé,
som av 1914 års förra riksdag tillerkänts pension till belopp av 360
lil S2
6
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 134.
kronor för år, finge å allmänna indragningsstaten årligen uppbära ytterligare
pension till sådant belopp, att hela pensionen jämte honom tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till 800
kronor.
I en till arméförvaltningens civila departement ställd, den 22 juni
1921 dagtecknad ansökning har f. d. tillförordnade förrådsvaktmästaren
Magnus Peter Helfrid, som under tiden från den 1 december 1901 intill
den 1 november 1916 tjänstgjort såsom förrådsvaktmästare vid trängen
samt åtnjuter understöd från Vadstena krigsmanshuskassa med 260
kronor årligen, anhållit att erhålla något understöd.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1921 har arméförvaltningens
civila departement överlämnat ansökningen samt därvid fogat
ett från generalintendenten och chefen för intendenturkåren den 26 oktober
1921 avgivet yttrande över ansökningen.
I sitt berörda yttrande har generalintendenten anfört, att Helfrid, som
vore född den 30 november 1853, år 1872 hade antagits till soldat vid
Första livgrenadjärregementet, där han befordrats till vicekorpral år 1878,
till korpral år 1883 och till distinktionskorpral år 1892. Den 27 november
1901 hade Helfrid förordnats att från och med den 1 december
samma år upprätthålla vaktmästarbefattningen vid andra arméfördelningens
trängförråd i Mjölby samt hade med detta förflyttats till Östgöta
trängkår och kvarstått i tjänst såsom tillförordnad förrådsvaktmästare
intill den 1 november 1916. Förenämnde Lindhé hade år 1914, då han
tillerkänts en pension från och med avskedstagandet av 360 kronor,
innehaft eij. levnadsålder av 60 år samt en sammanlagd tjänstetid i
statens tjänst av ungefär 40 år, av vilka 14 år såsom vaktmästare.
Helfrid både vid avskedet innehaft en levnadsålder av 63 år och en
tjänstetid av mer än 44 år, varav drygt 15 år såsom vaktmästare.
Helfrids avlöningsförmåner såsom -vaktmästare hade varit desamma som
Lindhés. Intet tvivel syntes sålunda böra råda därom, att Helfrid, vilkens
plikttrogna tjänstgöring såsom vaktmästare generalintendenten kunde
vitsorda, lika väl som Lindhé på grund av sin tjänstgöring gjort sig
förtjänt av en pension å 360 kronor vid avskedstagandet. Rent formellt
torde dock häremot kunna erinras, att Lindhé varit anställd på ordinarie
stat, medan Helfrid endast varit tillförordnad vaktmästare. Detta borde
dock icke tillmätas någon avgörande betydelse, då den enda anledningen
till att Helfrid icke kommit på ordinarie stat torde vara den år 1901
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
beslutade indragningen av vaktmästarbefattningarna vid intendenturkåren.
Värdet av Helfrids tjänst ur statsnyttans synpunkt bleve icke
härigenom mindre. För övrigt hade även Lindhé under ett flertal av
sina tjänstår icke varit å ordinarie stat utan att detta räknats honom
till last. 1914 års senare riksdag hade åstadkommit en genomgripande
förändring uti dittills rådande förhållanden därigenom att beslut fattats
om att vid varje infanteriregemente och varje trängförband skulle uppföras
en förrådsvaktmästarbefattning på stat. Till dessa nya befattningar
skulle från och med år 1915 i första hand överflyttas de vid intendenturkåren
anställda vaktmästarna. De två vaktmästare, som då kvarstått på intendenturkårens
stat, nämligen förenämnde Lindhé och vaktmästaren G. Fallander,
vilken i olikhet med Lindhé tillhört arméns pensionskassa, hade
emellertid på -grund av sin höga ålder icke blivit överförda från intendenturkårens
stat till de vid truppförbanden nyinrättade beställningarna. Av
samma anledning torde icke heller Helfrid vid de nya befattningarnas
tillkomst kunnat få ingå på ordinarie stat, ehuru han vid denna tid kvarstått
i tjänst. Det syntes vara förenligt med billighet och rättvisa, att
åtgärder vidtoges för utverkande åt Helfrid av en årlig pension av enahanda
storlek som den Lindhé beviljade pensionen eller till så stort
belopp, att hela pensionen jämte Heifrid tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till 800 kronor. Då Helfrid under
5 år ej haft annat underhåll än det från Vadstena krigsmanshuskassa
utgående, syntes det med billighet och rättvisa förenligt, att hans pension
finge utgå från månaden näst efter den han avgått ur tjänst eller, om
detta ej läte sig göra, att åtminstone någon ersättning i form av gratifikation
utverkades åt honom.
För egen del har arméförv ältning ens civila departement i sin ovannämnda
skrivelse anfört, att departementet, som icke haft något att erinra
mot det av generalintendenten föreslagna pensionsbeloppet, finge
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bereda Helfrid en
årlig pension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att hela
pensionen jämte honom från Vadstena krigsmanshuskassa tillkommande
gratial komme att uppgå till 800 kronor.
Statskontoret har uti den 9 januari 1922 avgivet utlåtande i ärende^
anfört, att då samma skäl, som föranlett beviljande av pension åt bemälde
förråd svaktmästaren Lindhé, syntes föreligga med avseende å Helfrid,
statskontoret funne det skäligt, att Helfrid komme i åtnjutande av
pension till så stort belopp, som av 1918 års riksdag tillerkänts Lindhé,
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
eller 800 kronor, däri inberäknat från Vadstena krigsmanshuskassa utgående
gratial. Statskontoret funne det emellertid icke lämpligt att,
såsom generalintendenten ifrågasatt, låta pensionen utgå för så lång tid
tillbaka som från och med den 1 november 1916, utan tillstyrkte statskontoret,
att pensionen finge utgå från och med månaden näst efter
den, i vilken framställning om pension till vederbörande myndighet inkommit
eller från och med den 1 juli 1921.
Genom beslut den 24 februari 1922 medgav Kungl. Maj:t, med
hänsyn till förekommande bevekande omständigheter, att en gratifikation
av 300 kronor finge till Helfrid utbetalas från lantförsvarets
anslag till extra utgifter.
. I likhet med myndigheterna finner jag det vara av rättvisa och billighet
påkallat, att Helfrid, utöver till honom från Vadstena krigsmanshuskassa
utgående understöd, kommer i åtnjutande av pension av statsmedel.
Mot det av myndigheterna förordade pensionsbeloppet har jag
intet att erinra. Lika med statskontoret håller jag före, att den ifrågasatta
pensionen bör utgå från och med den 1 juli 1921.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att f. d. tillförordnade förråd svaktmästaren Magnus Peter Helfrid må
från och med den 1 juli 1921 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp, att pensionen
jämte vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till sammanlagt 800 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.