Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873
1922-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:138, Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
11
Nr 138.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj
1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;
given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj . 1873.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
Förslag
till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av . fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1922 och gäller till den
16 maj 1922. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse
må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:
I lag den 24 februari 1922 (nr 64) angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27) och av § 9 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 (nr 31) stadgas, att, om sådant med hänsyn
till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen
nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i
riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra
stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen i
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som
vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt under viss
tid*icke skall äga tillämpning.
Denna lag gäller till och med den 31 mars 1922.
Angående tillkomsten av de i lagen innefattade bestämmelser tilllåter
jag mig hänvisa till den proposition i ämnet (nr 62), som Kungl.
Maj:t, på tillstyrkan av mig, den 14 februari 1922 avlät till riksdagen.
Av sagda proposition inhämtas, att till grund för propositionen
låg en av fullmäktige i riksbanken gjord, av fullmäktige i riksgäldskontoret
biträdd framställning till chefen för finansdepartementet, vari
bankofullmäktige anliöllo om departementschefens medverkan till avlåtande
av proposition till riksdagen med förslag, att lagen av den 29 april 1921
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 måtte förnyas att
gälla under ytterligare ett år till den 1 mars 1923.
Beträffande den Konungen medgivna rätten att genom inställelse
av tillämpningen av 10 § andra stycket i riksbankslagen befria riksbanken
från skyldigheten att till visst fastställt pris köpa guld i plants
erinrade i sagda skrivelse fullmäktige därom, att denna rätt icke kommit
till användning alltsedan den 1 mars 1920. Fullmäktige framhöllo, bland
annat, vidare, att under tiden till dess att guldmyntfoten kunde återinföras,
enligt fullmäktiges mening Konungens ifrågavarande rätt borde
bibehållas i gällande kraft. Ställningen på den internationella guldmarknaden
liksom på övriga områden av det ekonomiska livet vore fortfarande
så oviss och utvecklingen under den närmaste tiden så oberäknelig,
att det ingalunda kunde anses uteslutet, att icke riksbanken under
denna mellantid kunde bliva i oundgängligt behov av befrielse från
skyldigheten att till visst pris köpa guld.
Fullmäktige, som alltså ansåge det oundgängligen nödvändigt, att
Konungens rätt att befria riksbanken från skyldigheten att till visst
pris köpa guld fortfarande och tillsvidare bibehölles, framhöllo vidare,
att i sammanhang härmed Konungens rätt att inställa tillämpningen av
ovannämnda bestämmelse i lagen om rikets mynt borde bibehållas. Den
senare rätten vore endast ett komplement till den förra.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t fann jag mig böra
tillstyrka bankofullmäktiges ifrågavarande förslag, dock endast för den
tid, som befrielsen för riksbanken att inlösa av banken utgivna sedlar
med guld tills vidare gällde, d. v. s. till den 1 april 1922.
Med hänvisning till sin förut berörda framställning hava nu fullmäktige
i riksbanken i skrivelse den 24 februari 1922 hemställt, att Kungl.
Maj:t ville genom proposition till riksdagen föreslå, att Konungens rätt
enligt lagen den 24 februari 1922 måtte utsträckas att gälla till och med
den 15 maj 1922.
Förut i dag har Kungl. Maj:t efter framställning från fullmäktige
i riksbanken, på min hemställan beslutat avlåta proposition till riksdagen
om medgivande för riksbanken att för tiden från och med den 1 april
till och med den 15 maj 1922 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.
Jämväl bankofullmäktiges nu föreliggande framställning om utverkande
av rätt för Konungen att för tiden till och med sistnämnda dag dels
fritaga riksbanken från skyldigheten att inlösa guld i plants dels ock
förklara, att bestämmelsen om rätt för en var, som vid myntverket in
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
15
lämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga
tillämpning, anser jag mig böra biträda.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå
riksdagen att antaga nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Olga Gjörlojf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:77 Skrifvelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 a1 i texten
- BU 1922:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycke s. 9 i texten