Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om sparbanker m. m

1922-03-21 · 103 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 101 av 103 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:147, Med förslag till lag om sparbanker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om sparbanker

m. m.; given Stockholms slott den 21 mars 1922.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 127 höft. (Nr 147.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Förslag

till

Lag om sparbanker.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan

rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan

uppkomma å rörelsen, bar till ändamål att befordra sparsamhet genom

att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva

in- och '' utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet.

2 §•

Ej må annan penninginrättning än sådan, som i 1 § sägs, samt

postsparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten

använda ordet sparbank.

Om sparbanks bildande.

3 §•

Stiftare av sparbank skola vara här i riket bosatta svenska medborgare

och till antalet minst tjugu.

Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken, vilket skall

angiva:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

1) den benämning, under vilken sparbanken skall driva sin verksamhet;
2)

sparbankens verksamhetsområde;

3) den ort, där sparbankens styrelse skall hava sitt säte;

4) grundfondens belopp samt huruvida grundfonden eller del därav

skall med eller utan ränta återbäras;

5) huvudmännens antal, grunderna för val av huvudmän, tiden, för

vilken huvudmännen skola utses, huvudmännens befogenhet samt det

minsta antal huvudmän, som skall närvara vid sammanträde med huvudmännen

för att giltigt beslut må kunna fattas;

6) tid och ort för huvudmännens årssammanträde, vilka ärenden

som skola förekomma till behandling å sådant sammanträde samt på

vilket sätt kallelse till sammanträde med huvudmännen skall ske;

7) antalet styrelseledamöter och suppleanter för dem samt tiden,

för vilken de skola väljas, vem som äger utse ordförande i styrelsen,

styrelsens åligganden och grunderna för dess beslutförhet;

8) antalet revisorer och suppleant^ för dem samt tiden, för vilken

de skola väljas;

9) huruvida avdelningskontor eller sparbankskommitté må av styrelsen

inrättas, kontorsstyrelses befogenhet och på vad sätt verksamheten

vid avdelningskontor skall övervakas;

10) det belopp, varutöver en och samma insättares tillgodohavande

icke må utan Konungens befallningshavandes samtycke ökas annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet;

11) den uppsägningstid, som sparbanken minst må medgiva och

högst förbehålla sig för återbetalning av insatta medel;

12) huruvida sparbanken må driva annan verksamhet än inoch

utlåning av penningar eller som i 30 § omförmäles samt vari sådan

verksamhet skall bestå;

13) sättet för förvaring och inventering av sparbankens kassa

och värdehandlingar.

4 §•

Stiftarna skola hos Konungens befallningshavande i det län, inom

vilket sparbankens styrelse skall hava sitt säte, söka stadfästelse å reglementet.

Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,

skall fogas försäkran av stiftarna, att det belopp, vartill grundfonden

enligt reglementet skall uppgå, blivit tecknat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig

för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna

lag ävensom med lag och författningar i övrigt.

6 §■

Sparbanks grundfond skall vid stiftandet sättas till minst tio tusen

kronor; dock att, där sparbankens verksamhetsområde är ringa eller andra

särskilda omständigheter därtill föranleda, Konungens befallningshavande

må medgiva, att grundfonden bestämmes till visst lägre belopp, ej understigande

tre tusen kronor.

Grundfond må ej annorledes än i penningar inbetalas.

6 §.

Sedan huvudmän, styrelse och revisorer utsetts samt det belopp,

vartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, inbetalts, bör styrelsen

därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Vid# sådan anmälan foge styrelsen

1) uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

2) styrkta avskrifter av de protokoll, som bestyrka, vilka som utsetts

till styrelseledamöter;

3) bevis, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet

skall uppgå, blivit behörigen inbetalt.

7 §■

Innan anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord, kan sparbank ej

förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol

eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla huvudmän, styrelseledamöter eller andra å sparbanks vägnar,

innan anmälan, som nyss sagts, blivit gjord, svare de, som i åtgärden

eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för eu.

8 §''

Den benämning, varunder sparbank skall driva sin verksamhet,

skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet

må ej annan beteckning än sparbank användas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

5

Om sparbanks förvaltning.

9 §•

Sparbanks angelägenheter skola omhänderhavas dels av huvudmän,

vilka skola såsom representanter för insättarna övervaka sparbankens

förvaltning, och dels av en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall

handhava den omedelbara ledningen av sparbankens verksamhet.

10 §•

Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio. De skola

utses på sätt reglementet föreskriver; och skall i reglementet stadgas,

att minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,

municipalfullmäktige, landsting, hushållningssällskap eller

Konungens befallningshavande. Stiftare av sparbank må ock i reglementet

kunna förklaras för huvudman, dock ej för längre tid än i andra

stycket sägs.

Huvudman skall utses för viss tid, högst tio år. Avgår huvudman,

innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till ända, skall

ny huvudman för återstoden av nämnda tid xitses i den avgångnes ställe

så snart ske kan, och åligge det styrelsen att, där den avgångne varit

tillsatt av korporation eller myndighet, som i första stycket sägs, hos

korporationen eller myndigheten göra anmälan om avgången.

Årssammanträde med huvudmännen skall hållas en gång varje år

före maj månads utgång. Å årssammanträde skola huvudmännen

fastställa balansräkning och bestämma, i vilken utsträckning sparbankens

vinst skall avsättas till dess fonder, ävensom besluta om ansvarsfrihet för

styrelsen samt, där tid, för vilken styrelseledamot eller revisor eller styrelse-

eller revisoi-ssuppleant utsetts, gått till ända, förrätta erforderliga

nyval. Övriga ärenden, vilka enligt lag eller sparbankens reglemente

tillhöra huvudmännens handläggning eller av styrelsen överlämnas till

deras avgörande, må behandlas jämväl på annat sammanträde.

Styrelsen har att på sätt reglementet föreskriver kalla huvudmännen

till sammanträde. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast

två veckor före årssammanträde och senast en vecka före annat sammanträde.

Där för giltighet av beslut fordras, att det fattats på två på

varandra följande sammanträden med huvudmännen, må kallelse till det

andra sammanträdet ej ske, innan det första hållits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Vid omröstning å sammanträde med huvudmännen äge varje huvudman

en röst. Huvudman må allenast personligen utöva sin rösträtt.

Huvudman, som tillika är styrelseledamot eller tjänsteman i sparbanken,

må ej deltaga i val av revisor eller i beslut angående ansvarsfrihet för

styrelsen.

Huvudman må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är

i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse för

eller tjänsteman i annan sparbank.

Huvudman må icke i denna sin egenskap åtnjuta arvode.

11 §•

Ledamöterna av sparbanks styrelse skola väljas för viss tid, högst

fem år; dock må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej

gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald,

gått till ända, åligge det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta

om val av ny ledamot i den avgångnes ställe; dock må, om

suppleant finnes, med sådant val anstå till nästa årssammanträde med

huvudmännen.

Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej

sådant är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av

styrelse för eller tjänsteman i annan sparbank. Av styrelsens ledamöter

må ej mer än en fjärdedel tillika vara ledamöter av styrelse för eller

tjänstemän i bankbolag.

Styrelseledamot må i sådan egenskap uppbära arvode endast så

vitt det uttryckligen medgives i reglementet; dock att arvode icke må

utgå av andra medel än avkomsten av sparbankens fonder.

12 §.

Ledamöterna av sparbanks styrelse skola vara svenska medborgare.

Sparbanks huvudmän och ledamöterna av dess styrelse skola

vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde, såvida ej Konungens

befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva

annat.

13 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande

till tredje man handla å sparbankens vägnar än även inför domstolar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

och andra myndigheter företräda sparbanken. Inskränkning i den befogenhet,

som sålunda tillkommer styrelsen, vare i den mån ej annat

följer av vad i denna lag stadgas utan verkan mot tredje man, med

mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

14 §.

I förhållande till sparbanken vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning

av sparbankens angelägenheter ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som i reglementet eller av huvudmännen meddelas.

Styrelsen må dock ej efterkomma föreskrift av huvudmännen, där

den finnes strida mot denna lag eller reglementet.

15 §.

Huvudman eller styrelseledamot äge '' ej deltaga i behandling av

fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken. Ej heller må lian

deltaga i behandling av fråga om avtal mellan sparbanken och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot sparbankens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från sparbankens sida, så ock beträffande

rättegång eller annan talan.

16 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller ändrar styrelseledamot

sitt hemvist, skall styrelsens ordförande ofördröjligen göra

anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Vid anmälan om

ändring i styrelsens sammansättning skall fogas styrkt avskrift av

protokoll, som bestyrker ändringen. *

17 §•

Angående befogenhet för styrelseledamot att för sparbanken mottaga

stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant

avseende, gäller äga tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas

spårbanken.

18 §.

Huvudmän eller styrelseledamöter i sparbank, vilka genom att

överträda denna lag eller sparbankens reglemente tillfoga banken eller

tredje man skada eller som eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

sparbanken skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

19

Under sparbanks första verksamhetsår skall genom styrelsens ordförandes

försorg förteckning å huvudmän och styrelseledamöter i sparbanken

sist en månad från det anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord

införas en gång i en eller flera tidningar inom orten, där hinder ej

möter, samt anslås å lätt tillgänglig plats å ett vart av sparbankens kontor.

Sedermera åligge det styrelsens ordförande att årligen inom fjorton

dagar från huvudmännens årssammanträde låta anslå dylik förteckning

på sätt nyss är sagt.

20 §.

Vad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot skall äga motsvarande

tillämpning å styrelsesuppleant.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständigheten,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,

utan verkan mot en var, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om rörelsen.

21 §.

Sparbank må ej utan särskilt tillstånd utöva verksamhet vid avdelningskontor

eller genom sparbankskommitté å annan ort än där styrelsen

har sitt säte. Sådant tillstånd må, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna, meddelas av Konungens befallningshavande

i det län, inom vilket sparbanken avser att inrätta avdelningskontoret

eller sparbankskommittén.

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning;

dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna

kredit å löpande räkning eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt

bankbolag eller annorledes upptaga lån.

En och samma insättares tillgodohavande må icke annorledes än

genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i reglementet

bestämt belopp, högst tjugutusen kronor; dock må Konungens

befallningshavande, då särskilda skäl därtill föranleda, meddela sparbank

tillstånd att i fråga om viss insättares tillgodohavande höja det sålunda

bestämda beloppet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Ej må sparbank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,

minst en månad, efter uppsägning återbetala insatta medel; styrelsen

dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, medgiva

utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång.

23 §.

Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest utställd på sådant sätt, att den blir gällande i innehavarens

hand; och skall i motboken intagas erinran om att överlåtelse

bör till den nye ägarens säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande

de insatta medlens utbetalning förbehåll gjorts, skall anteckning

därom ske i motboken. Vid motboken skola vara fogade utdrag

av denna lag och sparbankens reglemente, i vad de avse förhållandet

emellan sparbanken och insättare.

Då medel, som insatts i sparbank, lyftas, skall anteckning därom

ske i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid

och omständigheter, under vilka förlusten tiinat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning

inom orten, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex

månader från sista kungörandet tillrättakommit, vare den, för vars räkning

efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt

tillgodohavande; och äge efter medlens utbetalning motboken icke

gällande kraft mot sparbanken.

24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över

medel, som den omyndige, efter det han fyllt femton år, själv å motbok

insatt. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas

till förmyndaren.

25 §.

Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,

sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning

innestår i riksbanken eller inländskt bankbolag eller av sparbanken utlånats

mot riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller nedlagts i högst

till gällande marknadsvärde bokförda obligationer, utfärdade av staten,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 127 höft. (Nr 147.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

överstiga tjugufem gånger beloppet av sparbankens fonder.

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse skall företrädesvis avse sparbankens

verksamhetsområde.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis

äu skuldebrev.

Lån må, då fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet,

utlämnas allenast mot säkerhet av pant eller borgen. Såsom

pant må ej godkännas inteckning i fartyg eller förlagsiuteckning; ej

heller må lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnas till högre

sammanlagt belopp än som motsvarar sparbankens fonder.

År lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är i egenskap

av buvudgäldenär eller löftesman ansvarig, icke ställt att betalas

inom tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten utgöres

av inteckning i fast egendom, inom sex månader, skall sparbanken

förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom

tid, som nyss för varje fall sagts.

Lån, för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än, kommun

eller dylik samfällighet, må utlämnas allenast på viss tid och må ej

utestå längre än tio år. År lånet ställt på längre återbetalningstid än

ett år, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till

den tid, för vilken lånet beviljats; sparbanken dock alltid obetaget att

begagna sin rätt att uppsäga lånet till återbetalning på en gång.

• 27 §.

Oavsett vad i 22 och 26 §§ stadgas må sparbank med sådan inom

dess verksamhetsområde befintlig ekonomisk förening, som har till ändamål

att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

(jordbrukskassa) och som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen

meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, träffa avtal om

öppnande för kassan av löpande räkning eller kreditivräkning. Sådant

avtal må ej träffas för längre tid än ett år i sänder och skall, därest

det jordbrukskassan lämnade godkännandet genom laga kraftägande beslut

återkallas, kunna uppsägas att genast upphöra att gälla.

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse,

för vars uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i spar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 147.

banken anställd tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman

svarar, utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes

pant antingen av statens, allmänna hypoteksbankens, konungariket

Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller av

inteckning inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet

å landet eller fastighet i stad, köping eller municipalsamhälle.

29 8.

o

Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens

inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas

behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av

riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i

28 § omförmäla3, eller fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag;

dock må av kassareserv högst 50,000 kronor utgöras av inteckningar

av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

30 §.

Sparbank må ej förvärva fast egendom, så vitt fråga ej är om

fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande. Vill sparbank

förvärva eller förbättra fastighet, som nyss sagts, för belopp, vilket

sammanlagt med det belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet

av enahanda art enligt 33 § bör uppskattas, överstiger eu fjärdedel av

sparbankens fonder, skall frågan härom hänskjutas till huvudmännens

prövning; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst två tredjedelar av

de i frågans avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför.

Sparbank må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som

anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som sparbanken äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgats må sparbank

till skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa

egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.

Har sparbauk förvärvat egendom enligt vad ovan sagts, må sparbanken

för egendomens försäljande eller tillgodogörande i övrigt vidtaga

de åtgärder, som må finnas lämpliga; dock att egendom, vilken inköpts

till skyddande av fordran, i varje fall skall avyttras, så snart det kan

ske till belopp, som täcker fordringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147

Om bokföring och bokslut.

31 §•

I stället för de i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank föra

följande böcker:

kassabok, som skall upptaga alla in- och utbetalningar samt föras

i två exemplar av särskilda personer,- vilka hava att för varje expeditionsdag

fastställa den kontanta behållningens belopp;

avräkningsbok för insåttarna med upplägg för en var av dem

ävensom ett årligt sammandrag av dessa avräkningar;

lånebok, som skall upptaga de av sparbanken utlämnade lån, därå

inbetalda räntor och gjorda avbetalningar samt för lånen ställda säkerheter

ävensom ett årligt sammandrag av låneräkningarna.

Därjämte skola föras:

register å sparbankens gäldenärer; samt

huvudbok, som skall avslutas för varje kalenderår och fullständigt

utvisa sparbankens rörelse under året samt dess ställning vid årets

början och slut.

Styrelsen äger, där så prövas lämpligt, uppdela eu var av ovannämnda

böcker i flera och att låta föra även andra böcker.

32 §.

Sparbanks styrelse har att för varje år, sedan bokslut upprättats,

avgiva förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och förlusträkning samt

balansräkning.

Berättelsen, som skall föreligga av styrelsen underskriven före

mars månads utgång, skall tillhandahållas revisorerna vid revisionens

början samt huvudmännen senast en vecka före årssammanträdet.

33 §.

Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

är stadgat gälle i avseende å upprättandet av sparbanks

balansräkning:

1) Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga

värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för

deras förvärvande eller anskaffande. Obligationer, utfärdade av staten,

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

13

må icke anses upptagna över sina verkliga värden, om de upptagits till

gällande marknadsvärden eller till sådana värden, att obligationernas

avkastning utgår efter eu räntefot, motsvarande medeltalet av riksbankens

officiella diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren.

2) I den mån ej annat följer av vad nedan under 4) och 5) stadgas,

må tillgångarna dock upptagas till högre belopp än som motsvara

kostnaderna för deras förvärvande eller anskaffande,'' så framt

sådant särskilt angives i den förvaltningsberättelse styrelsen enligt 32 §

har att avlämna.

3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed

de beräknas komma att inflyta, varjämte värdelösa fordringar skola

avskrivas.

4) Fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken,

må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar

upptagas till högre värde än det, vartill den varit uppförd i närmast

föregående fastställda balansräkning.

5) Obligation må ej upptagas till högre värde äu det, vartill den

varit uppförd i närmast föregående fastställda balansräkning, därest

icke värdeökningen samtidigt tages i anspråk till täckande av förlust,

som uppstått å sparbankens rörelse, eller till motsvarande nedsättning

av annan tillgångs bokförda värde.

6) De belopp, vartill sparbankens särskilda fonder uppgå, skola

vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna.

7) Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom

tillgång.

Vad i förenämnda förordning stadgas om balansräknings införande

i inventariebok skall i stället avse dess införande i den i 31 § omförmälda

huvudboken.

Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning gälle, att

densamma skall upptaga sparbankens inkomster av och utgifter för

rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.

Om sparbanks fonder och om användning av sparbanks vinst.

34 §.

Har i sparbank, vars fonder uppgå till minst tio tusen kronor,

det förhållande emellan sparbankens inlåning och dess fonder, som jämlikt

denna lag skall förefinnas, blivit rubbat, må till återställande av

nämnda förhållande genom frivilliga bidrag av huvudmän eller andra

bildas säkerhetsfond.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition Nr 147.

På sparbankens huvudmän ankom me att besluta om säkerhetsfonds

bildande. Teckning av bidrag till sådan fund skall för att vara bindande

ske å teckningslista, å vilken sparbankens sista balansräkning

samt revisorernas yttrande däröver skola vara avskrivna.

Säkerhetsfond ävensom, där det vid fondens bildande utfösts,

ränta efter högst sex för hundra om året skall till bidragstecknarna

eller deras rättsinnehavare återbetalas, i den män sparbankens återstående

fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det föreskrivna

förhållandet emellan sparbankens inlåning och fonder.

35 §.

Sparbanks vinst skall, i den mån grundfonden eller, om säkerhetsfond

bildats, denna gått förlorad, i första hand användas till att

uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå. Vad

som icke tages i anspråk för nämnda ändamål skall avsättas till reservfond;

huvudmännen dock obetaget att, efter det styrelsen avgivit yttrande

i ärendet, för väckande och underhållande, särskilt hos mindre

bemedlade, av håg till sparsamhet av tillgängliga vinstmedel använda ett

belopp, som i förhållande till sparbankens ställning är av ringa betydelse.

När reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds

återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grundoch

reservfonderna överstiger tio procent av insättaruas behållning

enligt senaste bokslut, äge sparbankens huvudmän, efter det styrelsen

avgivit yttrande i ärendet, besluta, att intill hälften av vinsten eller,

om vinsten till någon del jämlikt första stycket i denna paragraf bestämts

för där avsett allmännyttigt ändamål eller behöver tagas i anspråk

för åvägabringande av nyss angivna förhållande emellan reservfonden

eller sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna

samt insättarnas behållning, intill hälften av vad därefter återstår skall

användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke

på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.

Huvudmäunens beslut skall underställas Konungens befallningshavande,

som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna

i denna lag och sparbankens reglemente.

36 §.

Skall jämlikt förbehåll i sparbanks reglemente grundfond eller del

därav med den ränta, som må vara utfäst, återbäras, må det ej ske, förrän

reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden

jämte därå förbehållen ränta; ej heller må återbäring ske, så länge

säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom återbäringen

det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

15

lärling och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas

efter högrb räntefot än sex för hundra om året.

37 §.

Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom

ett år från det beslut om återbetalning av säkerhetsfond eller om återbäring

av gruudfond fattades, vare beslutet, så vitt det inverkar på

borgenärernas rätt, utan verkan; skolande å belopp, som på grund av vad

sålunda stadgats skall till konkursboet erläggas, gäldas ränta efter sex för

hundra om året från den dag, då beloppet av sparbanken utbetaltes.

_ 38 §.

I den mån ej annat följer av vad i 34 och 36 §§ stadgats, må

sparbanks fonder ej minskas, så framt det ej erfordras till täckande av

förlust, som uppstått å sparbankens rörelse.

Om revision.

39 §.

Revisorer för granskning av sparbanks förvaltning skola väljas

av huvudmännnen. Valet skall ske för en tid av högst tre år; dock

må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej gått

till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår revisor, innan den tid, för vilken lian blivit vald, gått till

ända, åligge det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny

revisor i den avgångnes ställe; dock må, om suppleant finnes, med sådant

val anstå till nästa årssammauträde med huvudmännen.

Till revisor må ej utses den, som är i sparbankens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisorerna åligge att årligen granska sparbankens kassa, värdehandlingar

och verifikationer samt räkenskaper och protokoll.

Sparbankens styrelse skall bereda revisor tillfälle att när som hälst

inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska sparbankens

alla böcker, räkenskaper ocli andra handlingar; och må av revisor

hos styrelsen begärd upplysning angående förvaltningen icke förvägras.

40 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva

eu av dem underskriven berättelse, som genom styrelsens försorg

skall tillhandahållas huvudmännen senast eu vecka före deras årssammanträde.

Berättelsen skall innehålla utlåtande beträffande bokslutets

riktighet och säkerheten av placeringen av sparbankens medel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

41 §.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anrrfärkning mot dylik

uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt

uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last,

en för alla och alla för en sparbanken ansvariga för all därav uppkommande

skada.

42 §.

Vad om revisor i denna lag stadgas skall jämväl tillämpas å

revisorssuppleant.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

43 §.

Ansvarsfrihet må ej anses styrelsen beviljad, så framt en tredjedel

av samtliga huvudmän röstat däremot.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades

å sammanträde med huvudmännen, vare så ansett, som om ansvarsfrihet

blivit styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 41 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

huvudmännen, utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling

blivit begången.

44 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det förvaltningsberättelse framlades å sammanträde

med huvudmännen, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen

för den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Försättes sparbanken i konkurs efter ansökning, som gjorts inom

två år från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 17

huvudmännen, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles

i 41 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras

inom en månad från utgången av den för bevakning av fordringar

i konkursen utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av sparbanken

då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring ar reglementet och vissa andra fall, då särskild röstövervikt

erfordras för beslut av huvudmännen.

45 §.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej giltigt, med

mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav

minst ett årssammanträde, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts

av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande

huvudmännen.

Beslut om sparbanks överlåtelse på annan sparbank eller på

bankbolag eller om sparbanks trädande i likvidation i andra fall än i

58 § avses vare ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden

med huvudmännen, därav minst ett årssammanträde, samt å det sammanträde,

som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande

och dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän.

År för giltighet av beslut, varom ovan är stadgat, något ytterligare

villkor bestämt i reglementet, lände ock det till efterrättelse.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej heller giltigt,

förrän det blivit av Konungens befallningshavande stadfäst.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Hava sparbanks huvudmän enligt 45 § andra stycket beslutit, att

sparbanken skall träda i likvidation, eller har Konungens befallningshavande

enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga

rum, välje huvudmännen en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 127 höft. (Nr 147.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

47 §.

Utse ej sparbanks huvudmän likvidatorer, då Konungens befällningshavande

enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall

äga rum, ankomme på Konungens befallningshavande att utse en eller

flera likvidatorer, och svare under tiden, intill dess sådant skett, de,

som med vetskap om att Konungens befallningshavande meddelat förordnande,

som nyss sagts, deltaga i beslut om fortsättande av sparbankens

verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

48 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget

att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad

men kan när som helst återkallas av den, som utsett likvidatorn.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej

suppleant, åligge det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om

val av ny likvidator.

49 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen hos Konungens befallningshavande

anmäla, att sparbanken trätt i likvidation. Därvid skall uppgift

lämnas om likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller ändrar

likvidator eller suppleant sitt hemvist, skall ock därom anmälan hos

Konungens befallningshavande ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälningens

riktighet.

50 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen reda för sin

förvaltning under den tid, för vilken ej förut förvaltningsberättelse framlagts

å sammanträde med huvudmännen.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas

till revisorerna, som hava att granska densamma och däröver

inom fyra veckor avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas

berättelse skall av likvidatorerna så snart ske kan framläggas

å sammanträde med huvudmännen; och skall å det sammanträde till

behandling företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

för den tid redovisningen omfattar. Om behandling av denna fråga

samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 43 och 44 §§

finnes stadgat motsvarande tillämpning.

Öl §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å sparbankens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och

skulder.

Då sådant erfordras för likvidationens verkställande och så snart

det utan uppenbar skada kan ske, skall sparbankens egendom förvandlas

i penningar.

Sparbankens egendom må ej avyttras under hand på andra villkor

än som det jämlikt 58 § förordnade allmänna ombudet godkänt.

I övrigt skall om likvidatorernas befogenhet att företräda sparbanken

samt om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.

52 §.

Finnes säkerhetsfond eller har i sparbankens reglemente gjorts

sådant förbehåll, som i 3 § andra stycket under 4) omförmäles, åligge

det likvidatorerna att, i den mån sparbankens tillgångar förslå, ombesörja

återbetalning av säkerhets- eller grundfond jämte utfäst ränta;

dock må återbäring av grundfond ej äga rum, förrän säkerhetsfond

jämte ränta återbetalts.

53 §.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedagen är förbi samt

likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de inför huvudmännen framlägga

redovisning för sin förvaltning.

Då sådan redovisning framlagts,, anses sparbanken upplöst; och

skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens

befallningshavande.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts

i ärendet, ävensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

54 §.

Finnes enligt likvidatorernas redovisning överskott, skall detta på

sätt huvudmännen äga bestämma användas för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Beslut härom skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning; och har Konungens befallningshavande att tillse, att överskottet

användes i överensstämmelse med fastställt beslut.

55 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, skall sparbanken såsom

konkursgäldenär företrädas av styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde

meddelades, likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under

konkursen må dock i behörig ordning nya styrelseledamöter eller nya

likvidatorer kunna utses.

56 §.

Finnes efter konkursens upphörande överskott, skall likvidation

verkställas i enlighet med bestämmelserna i 46—49 samt 51—54 §§.

Finnes ej överskott, anses sparbanken upplöst, då konkursen upphörde.

Det åligger dem, som under konkursen sist företrädde sparbanken

såsom konkursgäldenär, att om sparbankens sålunda skedda upplösning

ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Om tillsyn.

57 §.

Händhavaudet av tillsynen över sparbank skall på sätt nedan

stadgas fördelas emellan Konungens befallningshavande i det län, där

sparbankens styrelse har sitt säte, samt en av Konungen för hela riket

förordnad sparbanksinspektör.

58 §.

^ Konungens befallningshavande tillkomme:

att för varje sparbank inom länet förordna ett allmänt ombud;

att, om sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står

i strid med lag eller sparbankens reglemente eller eljest finnes medföra

våda för sparbankens säkerhet, förbjuda verkställighet av beslutet;

att, om beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,

förelägga huvudmän eller styrelse att, där så ske kan, göra rättelse;

att förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad

dem enligt lag eller sparbankens reglemente åligger; samt

att, där huvudman eller styrelseledamot i fall, som avses i 18 §,

tillskyndat sparbanken skada, föranstalta om talans anställande mot den

ersättningsskyldige, så framt ej vad i 43 § stadgas utgör hinder därför.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Konungens befallningshavande äge förelägga vite vid meddelande

av föreskrift eller förbud, som i denna paragraf omförmäles, samt.

fålla till sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i

balansräkning eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande

meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks rörelse

eller bokföring, må förbud eller föreläggande icke heller av Konungens

befallningshavande meddelas, med mindre sparbanksinspektören gjort

framställning därom.

Då Konungens befallningshavande i anledning av att rubbning

uppstått i det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbanks fonder

och dess inlåning, förelägger sparbankens styrelse att vidtaga rättelse,

må, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den tid, inom

vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två månader,

och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som

sist sagts, till efterrättelse eller har eljest svårare avvikelse skett från

denna lag eller sparbankens reglemente och varder avvikelsen ej inom

förelagd tid rättad, äge Konungens befallningshavande förordna, att

sparbanken genast skall träda i likvidation.

59 §.

Har sparbank trätt i likvidation, äge Konungens befallningshavande

under likvidationen enahanda befogenhet gent emot likvidatorerna

som enligt vad i 58 § första, andra och tredje styckena sägs

tillkommer Konungens befallningshavande gent emot sparbankens styrelse.

60 §•

Allmänna ombudet bör minst en gång årligen verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning. Sådan undersökning bör, där hinder

ej möter, ske genom deltagande i den revision av sparbankens förvaltning,

varom i 39 § förmäles.

Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka

denna.

Allmänna ombudet vare pliktigt att meddela Konungens befallningshavande

och sparbanksinspektören alla de upplysningar angående

sparbanken, som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens

befallningshavande återkallas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Allmänna ombudet njute arvode av allmänna medel efter de grunder

Konungen stadgar.

61 §.

Sparbanksinspektören åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks

Verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektören finner, att sparbanks verksamhet icke står

i överensstämmelse med denna lag eller sparbankens reglemente, göra

de erinringar hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos

Konungens befallningshavande, vartill inspektören kan finna sig föranlåten.

Där inspektören finner sådant nödigt, äge inspektören meddela

föreskrifter angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Närmare bestämmelser om inspektörens verksamhet meddelas av

Konungen.

62 §.

Sparbanksinspektören äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla

sparbanks styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektören utlyst

sammanträde med styrelse eller likvidatorer må inspektören eller, efter

inspektörens förordnande, allmänna ombudet närvara och i överläggningarna

deltaga.

63 §.

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess

likvidatorer åligge:

att för sparbanksinspektören och allmänna ombudet när som helst

hålla sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektören bestämmas, och enligt av inspektören

fastställda formulär upprätta och till inspektören insända översikter

över sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt

angivas, huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet

av någon i översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela inspektören och allmänna ombudet

alla de upplysningar rörande sparbanken, som av dem äskas;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

att, där inspektören meddelat föreskrift beträffande sättet för

förandet av sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse;
att,

så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen

underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning till såväl inspektören som allmänna ombudet

samt att efter verkställd revision tillställa inspektören och allmänna

ombudet den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande

de å sammanträde med huvudmännen i anledning av nämnda berättelser

fattade besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde

avgiva statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt de föreskrifter

Konungen kan låta utfärda.

64 §. ''

Sparbanks förvaltnings- och revisionsberättelser ävensom det protokoll,

som utvisar huvudmännens i anledning av berättelserna fattade

beslut, skola i erforderliga delar enligt bestämmelser, som det tillkommer

sparbanksinspektören att meddela, genom styrelsens ordförandes

försorg hållas anslagna å lätt tillgänglig plats å ett vart av

sparbankens kontor.

65 §.

Till bestridande av kostnaderna för sparbanksinspektörens verksamhet

skall sparbank årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som utfärdas

av Konungen. Detta bidrag skall utgå efter visst, för samtliga

sparbanker lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank

vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen men

må icke överstiga fem tusendedels procent av detta belopp.

Straffbestämmelser.

66 §.

Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller

fängelse straffes

1) stiftare, vilken falskeligen avgiver försäkran, som i 4 § sägs;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan hos Konungens

befallningshavande mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot eller likvidator, som i skriftlig handling, vilken

framlägges för huvudmännen, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

4) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot

bättre vetande förfar i strid med föreskrifterna i 33 §;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till sparbanksmspektören

avgiver oriktig eller ofullständig uppgift angående

omständighet, varom det ålegat honom att lämna inspektören upplysning;

6) revisor, som i revisionsberättelse mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen

underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

honom granskats;

7) revisor, som, oaktat han insett eller bort inse, att skada kunnat

följa därav, yppar något av vad vid granskning av styrelsens förvaltning

eller sparbankens räkenskaper kommit till hans kännedom utan att det

med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förbrytelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

67 §.

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor straffes

1) den, som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag åliggande

anmälan hos Konungens befallningshavande;

2) styrelseordförande, som icke iakttager föreskrifterna i 19 eller

64 8.

68 §.

För överträdelse av det i 21 § stadgade förbudet vare straffet

böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor.

69 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske efter allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

70 §.

Över beslut, som av Konungens befallningshavande eller sparbauksinspektören

på grund av denna lag meddelas, må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartementet; dock gånge beslut, som

meddelas av Konungens befallningshavande, utan hinder av klagan i

verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 25

71 §■

Sparbank vare i mål, för vilka ej annorledes genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där sparbankens styrelse

enligt reglementet har sitt säte.

Förseelser, som omförmälas i 67 §, skola åtalas vid den underrätt,

under vilken sparbanken enligt första stycket lyder.

'' 72 §.

Enskilds förhållande till sparbank må ej i oträngt mål yppas.

73 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

74 §.

Genom den nya lagen upphäves, i den mån ej nedan anuoriunda

stadgas, lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, sådan den lyder

efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare

utfärdade författningar.

75

1 fråga om den nya lagens tillämpning å sparbank, vars reglemente

blivit stadfäst, innan nya lagen trätt i kraft, skola följande bestämmelser

lända till efterrättelse:

1) Äldre sparbank, som vill fortsätta sin verksamhet, vare pliktig

att, där ej Konungen medgiver anstånd, före den 1 januari 1924 hava.

i den mån det erfordras och ej annat följer av vad nedan stadgas, vidtagit

sådana ändringar i sitt reglemente, att detsamma står i överensstämmelse

med föreskrifterna i nya lagen, samt å ändringarna förskaffat sig

Konungens befallningshavandes stadfästelse. Erfordras ej ändring av

reglementet, skall sparbanken före nämnda dag hos Konungens befallningshavande

hava gjort anmälan om att den vill fortsätta sin verksamhet.

Så länge stadfästelse å nu föreskriven reglementsändring icke

meddelats eller anmälan, som nyss sagts, icke blivit gjord, skola förut

gällande bestämmelser äga tillämpning å sparbanken. Har ej sparbanken

före ovan angivna dag erhållit stadfästelse eller gjort anmälan, varom

här förmärs, och har ej Konungen medgivit anstånd, skall sparbanken

genast ställas under utredning; och skall därvid stadgandet i 22 § i

lagen den 29 juli 1892 äga motsvarande tillämpning.

2) Äldre sparbank må fortsätta sin verksamhet utan hinder därav,

att sparbanken saknar grundfond eller att dess grundfond uppgår till

lägre belopp än i 5 § sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 127 käft. (Nr 147.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

3) l äldre sparbanks reglemente må stadgas, att den del av huvudmännen,

som skall utses av korporation eller myndighet, icke behöver

vara tillsatt förrän å dagen för huvudmännens årssammanträde år 1925.

4) Därest för äldre sparbank föreskriften i 10 § första stycket nödvändiggör

sådan ändring i huvudmännens sammansättning, att huvudman,

vilken icke utsetts av korporation eller myndighet, som i nämnda

lagrum sägs, skall ersättas av huvudman, tillsatt av dylik korporation

eller myndighet, skall i sparbankens reglemente stadgas, att, sedan nya

lagen vunnit tillämpning å sparbanken, nytt val av samtliga huvudmän

skall verkställas så snart ske kan och sist å dagen för huvudmänuens

årssammanträde år 1925 samt att, intill dess samtliga sålunda föreskrivna

nyval ägt rum, äldre reglementsbestämmelser angående huvudmännens

sammansättning och tillsättande skola lända till efterrättelse. Huvudman,

som tillsatts, innan nya lagen vunnit tillämpning å sparbanken, och som

icke enligt vad nu sagts är pliktig att avgå, vare, ändå att han tillsatts

för längre tid, pliktig att avgå sist å årssam manträd et år 1934.

5) Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för

tid, som tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, må han utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot,

icke är svensk medborgare eller att han är bosatt utom sparbankens

verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman

i annan sparbank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess

tiden därför utgår, dock ej längre än till huvudmännens årssammanträde

år 1925. År, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, av

sparbankens styrelseledamöter mer än eu fjärdedel ledamöter av styrelse

för eller tjänstemän i bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan anledning

pliktig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens

årssammanträde år 1926.

6) Där stadfäst reglemente för äldre sparbank icke utgör hindre

för sparbanken att, sedan en och samma insättares tillgodohavande uppnått

tjugutusen kronor, låta det ökas annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet, må, om och i den utsträckning Konungens

belallningshavande efter att hava inhämtat sparbanksinspektörens yttrande

bestämmer, det belopp, varutöver ökning utan Konungens befallningshavandes

samtycke allenast i nämnda ordning må ske, sättas högre

än tjugutusen kronor.

7) Äldre sparbank vare befriad från skyldigheten att iakttaga föreskriften

i 25 §, dock ej längre än till den 1 januari 1939, där ej

Konungen medgiver anstånd. Sådan sparbanks inlåning må under

övergångstiden icke med högre belopp än som redovisas på sätt i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majrts proposition Nr 147.

nämnda paragraf närmare angives överstiga femtio gånger beloppet

av sparbankens fonder; och äge Konungens befallningshavande, där

sparbankens fondställning försämrats eller eljest särskild anledning

att påkalla en förbättring därav föreligger, att efter att hava inhämtat

sparbanksinspektörens yttrande fastställa visst lägre förhållande emellan

sparbankens inlåning och fonder än sålunda föreskrivits, dock ej lägre

än det i 25 § stadgade.

8) Har, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, sparbanken

lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnade till högre sammanlagt

belopp än sparbankens fonder, utgöre vad i 26 § tredje stycket

stadgas ej hinder för sparbanken att, då dylikt lån förfaller, låta det omsättas

mot oförändrad säkerhet. Efter den 1 januari 1934 må äldre

sparbank ej hava lån utestående mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning;

ej heller må efter sagda dag utlåningen mot pant av aktier

eller lottbrev sammanlagt överstiga beloppet av sparbankens fonder.

9) Bestämmelsen om att sparbanks kassareserv, i den män den

skall överstiga 50,000 kronor, icke må redovisas i inteckningar behöver

icke vara till fullo genomförd förrän vid upprättandet av bokslut för

år 1933.

10) Innehar äldre sparbank, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, egendom, som sparbank jämlikt 30 § ej må förvärva, vare

sparbanken pliktig att, därest Konungens befallningshavande ej medgiver

anstånd, före den 1 januari 1928 hava avyttrat sådan egendom.

11) Äldre sparbank vare, intill dess bokslut för år 1933 sker, fritagen

från den skyldighet, som jämlikt 33 § må åligga sparbanken att

vid balansräknings upprättande nedskriva sparbanken den 1 januari 1923

tillhöriga obligationer till deras verkliga värden; dock att sparbank, som

begagnar sig av den sålunda medgivna befrielsen, icke må bokföra dylika

obligationer till högre värden än de lägsta värden, vartill de må hava

bokförts efter den 1 januari 1921. Så länge sparbank tillhöriga obligationer

i balansräkning upptagas över deras verkliga värden, må grundfond

eller ränta därå icke återbäras; ej heller må, där ej Konungens

befallningshavande i särskilt fall det tillsträd jer, uppkommen vinst användas

annorledes än till avsättning till reservfond.

12) Vad i denna lag stadgas må icke verka inskränkning i den

rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest gjort förbehåll

kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten grundfond

eller därå njuta ränta.

131 Tillstånd att utöva verksamhet vid avdelningskontor eller

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:tfi proposition Nr 147.

genom sparbankskommitte vare ej av nöden, där avdelningskontoret eller

sparbankskommittén inrättats före den 1 maj 1920.

14) Sparbanksinspektören vare pliktig att tillhandagå jämväl sparbank,

å vilken nj^a lagen icke vunnit tillämpning, med råd och upplysningar

angående lämpliga bedrivandet av sparbankens verksamhet.

76 §.

I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i sparbank,

skall bestämmelsen i 26 § i lagen den 29 juli 1892 i dess ursprungliga

lydelse . fortfarande lända till efterrättelse, om äldre giftermålsbalken är

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

77 §.

Om sparbanks konkurs är särskilt stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj:ts proposition Nr 147.

29

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 188? angående

handelsregister, firma och proknra.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skall i nedan angivna del erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §•

Var — — — — — firma.

I — — — — — fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare

och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, registrerade föreningar,

solidariska bankbolag samt sparbanker.

Enkelt — — — föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 147.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet av särskilda,

inom nämnda departement tillkallade sakkunniga den 27 juli 1921 avgivna

förslag till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Föredraganden anför därvid:

Behovtt av »1892 års lag om sparbanker förutsätter, att ledningen av de

e"pÄrn”8aV penninginrättningar, vara den skall äga tillämplighet, skall handhavas

lagstift- på ett särskilt, i lagen icke uttryckligen angivet sätt, som huvudsak■iRoen.

ligen karaktäriseras därav, att organisations- och förvaltningskostnaderna

genom stiftarnas och sparbanksledningarnas offervillighet och

intresse hållas nere vid ett minimum samt att vid de insatta medlens

fruktbargörande angelägenheten av en från insättarnas synpunkt betryggande

placering i första hand beaktas. Det är med hänsyn till

dessa tysta förutsättningar, som man i 1892 års lagstiftning kunnat

nöja sig med så små garantier för insättarna, som man i själva verket

gjort. Brista berörda förutsättningar, ledes en sparbank, vad utgifterna

beträffar, efter ''affärsmässiga’ principer eller iakttages icke nödig varsamhet

vid utlåningen, står man med ifrågavarande lagstiftning praktiskt

sett utan möjlighet att ingripa mot en för insättarna riskabel administration.

Tänker man sig det fall, att vid en sparbanks inrättande

större delen av grundfonden användes till organisationskostnader och

att därefter förvaltningskostnaderna hållas så höga, att nämnvärt överskott

ej uppstår på rörelsen, inses lätteligen, att en dylik sparbank icke

har tillräckliga resurser att stå emot även en ganska obetydlig påfrest
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

ning. Och allt efter som sparbankens omslutning växer — att en sparbanks

fonder varit små, har hittills icke veterligen utgjort något hinder

härför — blir tydligen dess ställning allt sämre. Till sparbankernas

heder må väl sägas, att det här omnämnda fallet i mycket ringa utsträckning

förekommit i den praktiska verkligheten, men å andra sidan synes

det mig uppenbart, att en lagstiftning icke får vara anordnad på sådant

sätt, att fall sådana som det angivna överhuvud kunna förekomma.

Därtill kommer, att man, enligt vad erfarenheten giver vid handen,

numera på sina håll fått uppmärksamheten riktad på att man genom att

använda sig av sparbanksformen lättare än på annat sätt kan få till stånd

bankinrättningar, som hava till ändamål att tjäna helt andra syften än

sparbankerna i allmänhet. Sparbankslagens föreskrift om att stiftarna

icke äga rätt till andel i sparbankens vinst utgör givetvis icke någon

verklig garanti mot tillkomsten av dylika icke önskvärda sparbanker. Tv

det är uppenbarligen icke med nuvarande lagstiftning möjligt att förhindra,

att stiftarna på annat sätt i egennyttig avsikt utnyttja en sparbank.

Av det anförda torde framgå, att ett behov föreligger att genom

ändrad lagstiftning bereda insättarna ökat skydd. Detta behov kan icke

bagatelliseras med en hänvisning till att det hittills mycket sällan förekommit,

att insättare i sparbank lidit förluster. Sparbankernas kraftiga

utveckling under krigsåren har gjort ifrågavarande behov aktuellt på ett

helt annat sätt än förut, och man måste därför kräva, att erforderliga

åtgärder i tid vidtagas.

I vilken riktning, rent allmänt sett, en reform av sparbankslagstiftningen

bör gå, ligger enligt min uppfattning i öppen dag. Man

måste tillse dels att sparbankerna förfoga över så mycket egna medel,

att dessa någorlunda svara mot förlustrisken, dels att sparbankerna bliva

förhindrade att vidtaga åtgärder, som särskilt äro ägnade att öka insättarnas

risk, och dels slutligen, att sparbanksledningarna vederbörligen efterleva

de lagbestämmelser, som i nyssnämnda hänseenden meddelas, och jämväl

i övrigt vinnlägga sig om en för insättarna betryggande förvaltning

av sparbankerna.

Det var närmast behovet av en reform i sistnämnda avseende,

som föranledde, att frågan om en mera genomgripande omarbetning av

1892 års lagstiftning på allvar togs upp. Sedan nämligen svenska

sparbanksföreningen inkommit med en framställning, vari utredning

angående inrättande av en fackmässig inspektion för rikets sparbanker

påkallades, tillsattes under år 1910 en särskild kommitté, som fick i

uppdrag att dels verkställa berörda utredning och dels avgiva de förslag

till ändringar i gällande sparbankslag, som till följd av omläggning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sakkunnig

förslagets

principer.

Tillsy ten

över sparbankerna.

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 147.

av s p arban k s k on tr ol 1 en eller eljest syntes erforderliga. 1 sitt år 1911

framlagda betänkande föreslog kommittén, att tillsynen över sparbankerna

skalle handhavas av bankinspektionen såsom central tillsynsmyndighet,

varjämte kommittén till tryggande av insättarnas intressen förordade

vissa andra ändringar i gällande lagstiftning, såsom införande av förbud

för sparbank att belåna aktie, lottbrev, inteckning i fartyg eller förlagsinteckning,

fastställande av ett legalt maximum för insättarnas tillgodohavanden

m. m.

Såväl sparbanksföreningen och det stora flertalet av landets sparbanker

som de flesta länsstyrelserna ställde sig emellertid avvisande

mot kommittéförslaget, och detta blev ej heller lagt till grund för ny

lagstiftning i ämnet.

Emellertid kvarstår alltjämt behovet av en reform på ifrågavarande

lagstiftningsområde. För att i vad på mig kunde ankomma söka tillgodose

detta behov, utverkade jag i statsrådet den 23 januari 1920

bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom finansdepartementet

verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en revision av

gällande spar bankslagstiftning. 1 det anförande, vari jag närmare motiverade

min begäran om dylikt bemyndigande, framhöll jag, att utredningen

borde göras så fullständig och omfattande, som i betraktande

av behovet av ett snabbt resultat vore möjligt, varjämte jag närmare

belyste vissa av de spörsmål, som borde bliva föremål för de sakkunnigas

behandling; särskilt betonade jag det i ett flertal riksdagsmotioner

framförda kravet på förändrade regler för huvudmännens tillsättande.

Det är de jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga,

som avgivit de nu föreliggande lagförslagen.

Over desamma hava yttranden avgivits av länsstyrelserna, bankoch

fondinspektionen, statistiska centralbyrån, sparbanksföreningen,

bankföreningen samt de flesta av rikets 485 sparbanker.

De viktigaste av de frågor, vilka behandlas i de sakkunnigas

betänkande, äro de, som avse tillsynen över sparbankernas förvaltning,,

bestämmandet av visst förhållande emellan sparbanks inlåning och fonder

samt reglerna för huvudmännens tillsättande. Omdömet om sakkunnigförslaget

i dess helhet blir väsentligen beroende av huru man ställer

sig till förslagets bestämmelser i nämnda frågor.

\ ad först beträffar tillsynen över sparbankerna innehåller förslaget,

att denna skall vara fördelad emellan den nuvarande tillsynsmyndigheten

Konungens befallningshavande — och en särskild spar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

banksinspektion. De sakkunniga hava tänkt sig, att denna inspektion,

vars organisation skulle bestämmas i administrativ ordning, skulle bestå

av en sparbanksinspektör som chef jämte en, eventuellt flera assistenter

samt en biträdande ledamot och en sekreterare ävensom kontorspersonal.

Kostnaden för inspektionen skulle bestridas av sparbankerna.

Konungens befallningshavandes funktioner i avseende å tillsynen

äro enligt förslaget i stort sett desamma som enligt gällande lag; dock

skulle Konungens befallningshavande endast efter framställning av sparbanksinspektionen

äga att ingripa mot sparbank i fråga, som avser dess

rörelse eller bokföring, varjämte rätten att meddela föreskrifter om

sättet för förande av sparbanks räkenskaper skulle överflyttas från

Konungens befallningshavande till inspektionen.

Sparbanksinspektionen skulle enligt förslaget hava såväl rådgivande

som inspekterande verksamhet. I det förra avseendet skulle inspektionen

hava att dels tillhandagå sparbankerna med erforderliga råd och upplysningar

angående lämpliga inrättandet och bedrivaudet av deras verksamhet

och dels på begäran av Konungens befadningshavande yttra

sig i sparbanksfrågor, som ankomma på nämnda myndighets åtgärd.

1 det senare avseendet skulle inspektionen hava att med uppmärksamhet

följa sparbankernas verksamhet samt företaga undersökningar av sparbankernas

förvaltning. Skulle inspektionen finna, att sparbank förvaltades

i strid med de för sparbanken gällande föreskrifter, skulle inspektionen

hava att genom erinringar hos sparbankens styrelse söka åstadkomma

rättelse samt att, i den mån det erfordrades, hos Konungens

befallningshavande göra framställning om åtgärd gent emot sparbanken.

Inspektionen skulle vidare beträffande på Konungens befallningshavandes

prövning ankommande frågor hava att verka för tillkomsten av en

enhetlig praxis, för vilket ändamål det förutsatts, att inspektionen skulle

äga att hos Kungl. Maj:t överklaga Konungens befallningshavandes

beslut, varigenom framställning av inspektionen lämnats utan bifall.

Slutligen skulle enligt förslaget inspektionen från statistiska centralbyrån

övertaga arbetet med sparbanksstatistiken.

De sakkunniga äro emellertid icke eniga om sitt förslag, som omfattas

av en majoritet av fyra av de sakkunniga. Två av de sakkunniga

förorda, att den centrala tillsynen över sparbankerna överlämnas

åt bank- och fondinspektionen; hos denna skulle för sådant ändamål upprättas

en särskild avdelning med de funktioner, som av sakkunnigmajoriteten

tillämnats sparbanksinspektionen. En av de sakkunniga

slutligen avstyrker helt inrättandet av ett centralt tillsynsorgan.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 127 höft. (Nr 147). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

De över förslaget hörda myndigheterna hava i allmänhet uttalat

sympatier för inrättandet av en central tillsynsmyndighet för sparbankerna;

dock hava några länsstyrelser yttrat sig i motsatt riktning.

Av sparbankerna hava något över ett hundra avstyrkt den centrala

inspektionsmyndigheten, medan övriga sparbanker liksom sparbanks- och

bankföreningarna icke haft något att i princip erinra mot en sådan

anordning.

Beträffande den centrala inspektionsmyndighetens organisation ställa

sig sparbanksföreningen och det stora flertalet av dem, som förordat

inrättandet av en dylik myndighet, avvisande .mot tanken på ett särskilt

ämbetsverk eller en avdelning av bank- och fondinspektionen för

tillsynens utövande och föreslå i stället, att tillsynen överlämnas åt,

såsom det heter i sparbanksföreningens yttrande, ’en under finansdepartementet

direkt sorterande sparbanksinspektör med eu eller måhända

två biträden till sitt förfogande’. Sparbanksföreningen framhåller

därvid, ’att vad sparbankerna äska och behöva är ett centralorgan’

''med huvudsaklig uppgift att såsom rådgivande åt landets samtliga

sparbanker och jämväl Konungeus befallningshavande verka för

tillämpningen av sunda och så vitt möjligt enhetliga principer inom

sparbanksvärlden’.

För min del måste jag ansluta mig till deras ståndpunkt, som

anse, att en central tillsynsmyndighet bör komma till stånd. Att ett

starkt behov av ett centralt kontrollorgan föreligger, synes icke på

allvar kunna bestridas. Redan den omständigheten, att detta behov

vitsordats av sparbanksföreningen och styrelserna för det stora flertalet

av landets sparbanker, lärer härutinnan vara bevis nog. Det synes mig

för övrigt uppenbart, att sparbankerna med de små resurser, varöver

de i allmänhet förfoga, icke annat än i undantagsfall kunna skaffa sig

en i alla avseenden så sakkunnig ledning, att en rådgivande och inspekterande

centralmyndighet icke för dem skulle medföra betydande fördelar.

Sparbanksledningarnas intressen sammanfalla här helt med insättarnas.

Däremot har jag icke kunnat bliva övertygad om att, på sätt de

sakkunniga föreslagit, för ifrågavarande ändamål ett helt ämbetsverk,

respektive en särskild avdelning av bank- och fondinspektionen, skulle

erfordras. Avgörande lärer härvidlag vara, i vilken utsträckning undersökningar

på stället och därav föranledda resor bliva nödvändiga. Det

arbete, som kan verkställas å tjänsterummet, måste nämligen antagas

kunna utan svårighet utföras av en enda tjänsteman. Frånsett, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

blotta möjligheten av en undersökning på stället är ägnad att avhålla

sparbanksledningarna från förvaltningsåtgärder, som eljest skulle hava

kunnat göra en dylik undersökning önskvärd, synes mig emellertid den

hittillsvarande erfarenheten giva vid handen, att undersökningarna, i den

mån sådana bliva nödvändiga, i allmänhet skola kunna verkställas på

synnerligen kort tid. Då med hänsyn härtill inspektionsresorna kunna

antagas kräva väsentligt kortare tid än de sakkunniga synas hava beräknat,

torde man, åtminstone för närvarande, väl kunna nöja sig med

allenast en tjänsteman, vilken lämpligen kunde — i huvudsaklig överensstämmelse

med vad sparbanksföreningen förordat — förbindas med finansdepartementet

på det sätt, att han, i den mån hinder ej möter, inom

departementet handlägger där förekommande sparbanks frågor, på samma

gång som han, i egenskap av sparbanksinspektör, fungerar såsom central

tillsynsmyndighet. Genom denna anordning skulle vinnas dels att inom

finansdepartementet fullt sakkunnig arbetskraft skulle, utan att bank- och

fondinspektionen behövde anlitas, finnas tillgänglig för sparbanksfrågors

behandling och dels att kostnaden för inspektionen skulle kunna hållas

inom relativt snäva gränser. Givetvis medför den här föreslagna anordningen,

att en del av dessa kostnader bör bestridas av statsmedel.

Därest den centrala tillsynsmyndigheten organiseras på nu angivet

sätt, torde dess funktioner kunna bliva i huvudsak desamma som tillämnats

den av de sakkunnigas majoritet föreslagna sparbanksinspektionen;

dock att bestyret med sparbank sstatistiken måste bibehållas hos

statistiska centralbyrån. I sakens natur ligger emellertid, att sparbanksinspektören

icke kommer att kunna ägna så mycket tid åt inspektioner,

som i sakkunnigförslaget förutsatts, men detta behöver, såsom jag i det

föregående utvecklat, icke innebära, att denna sida av hans verksamhet

bliver försummad.

Vad beträffar frågan, huruvida sparbank bör hålla någon viss bestämd

relation mellan sina fonder och sin inlåning, hava de sakkunniga

utan meningsskiljaktighet föreslagit, att sparbank skall vara pliktig att

redovisa fonder, uppgående till minst fyra procent av insättarnas behållning,

minskad med det belopp, som för sparbankens räkning innestår i

riksbanken eller inländskt bankbolag (25 §); äldre sparbank skulle dock

vara berättigad att med Konungens befallningshavandes tillstånd hålla lägre

fonder än nyss sagts, nämligen — under förutsättning, att den relation,

som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande förefinnes emellan dess fonder

och dess inlåning, icke därigenom försämras — lägst två procent av insättarnas

behållning, minskad enligt förut angiven grund [75 § under <)]. Därest

Bestämmelser

ang. viss

relation emellan

fonder

och inlåning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

sparbank icke bölle den föreskrivna relationen, skulle den vara skyldig

att träda i likvidation (58 §). För att sparbankerna icke skola allt för

hårt träffas av nämnda bestämmelser föreslås tillika, att sparbank under

vissa förutsättningar skall kunna skaffa sig en tillfällig fondförstärkning

genom att bilda s. k. säkerhetsfond (34 §) samt att sparbank skall kunna

erhålla högst ett års anstånd med att återställa rubbad fondställning (58 §).

Sparbanks- och bankföreningarna liksom så gott som alla de myndigheter

och sparbanker, som yttrat sig över sakkunnigförslaget, äro i

princip ense med de sakkunniga därom, att en viss relation bör fastställas

emellan fonder och inlåning, och vilja således icke bibehålla det

nuvarande systemet, enligt vilket sparbank äger att fortsätta sin verksamhet

ända till dess fonderna helt och hållet gått förlorade. Då det

åter gällt att avgöra, på vilket sätt ifrågavarande relation bör närmare

bestämmas, är det allenast i ett mindretal av yttrandena, som sakkunnigförslaget

förordats oförändrat. I några yttranden föreslås sålunda,

att en lägre relation (ända ned till två procent) emellan fonder och

inlåning skall fastställas såsom normalrelation. I andra yttranden —

och bland dessa befinna sig sparbanksföreningens och de flesta sparbankernas

— föreslås, att fonderna skola bestämmas till viss procent

av insättarebehållningen, minskad med så stort belopp, som av vederbörande

sparbank placerats på ett ''riskfritt’ sätt. Såsom riskfria’ placeringar

betecknas av sparbanksföreningen dels insättningar i riksbanken

eller inländskt bankbolag, dels inköp av eller lån mot fullgoda obligationer,

dels lån mot inteckningar inom halva taxeringsvärdet i vissa

fastigheter och dels slutligen lån, varför kommun eller annan dylik samfällighet

är ansvarig. I de övriga yttrandena varieras väl begreppet

''riskfri'' placering något, men i stort sett överensstämma de olika

yttrandena på denna punkt. Någon bestämd relation föreslås icke i

sparbanksföreningens yttrande; i andra yttranden angivas olika procenttal,

växlande emellan 2 och 12, såsom lämpliga.

I sparbanksföreningens yttrande anföres bland annat: Man skulle

hava väntat, att bland de sparbanker, som hade en svagare fondbildning

än den i 25 § föreslagna, skulle återfinnas huvudsakligen nybildade eller

tynande sparbanker. Men förhållandet vore ingalunda det nämnda. Fastmera

visade det sig, att bland de enligt de sakkunnigas mening för

svagt fonderade sparbankerna funnes åtskilliga av Sveriges största och

mest solida sparbanker såsom Göteborgs sparbank, Stockholms läns

sparbank, sparbanken Bikupan i Malmö, Göteborgs och Bohus läns sparbank,

Jönköpings stads och läns sparbank samt Västmanlands läns sparbank.

Särskilt på grund av den starka tillströmningen av penningar till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition Nr 147.

sparbankerna förelåge alltjämt en tendens till försvagning av fondrelationen,

varför man hade att räkna med möjligheten av att de många sparbanker,

vilkas fonder f. n. endast obetydligt komme över den föreslagna

gränsen, men ändock kunde betecknas såsom i och för sig störa, kunde

, komma under nämnda gräns. Att dylika sparbanker för att undvika den

hotande rubbningen i proportionen mellan inlåning och fonder skulle

nödgas avbryta den förra och kanske till och med uppsäga redan innestående

medel, borde väl icke annat än i yttersta nödfall förekomma. Den

i förslaget anvisade utvägen att bilda säkerhetsfond skulle under vissa

tider kunna vara förenad med svårigheter, och övergångsbestämmelserna

vore icke liberalare än att de tvingade sparbanker med svagare fondställning

än den i 25 § föreslagna att hos Konungens befallningshavande söka

tillstånd att få fortfara med sin verksamhet och ej behöva träda i likvidation.

Ehuru en dylik begäran väl i de flesta fall komme att bifallas, skulle

likväl den omständigheten, att vederböraude sparbank endast på dispensens

väg lyckats förvärva rätt att fortsätta sin kanske under många

decennier framgångsrikt drivna rörelse, för sparbanken innebära ej blott

en oförtjänt och ganska kännbar förödmjukelse utan även en direkt fara,

att berörda omständighet kunde illojalt utnyttjas i konkurrenssyfte. Härtill

komme den viktiga restriktionen i Konungens befallningshavandes

dispensrätt, att någon försämring i den fondrelation, som vore tillfinnandes

den 1 januari 1923, icke sedermera skulle fä förekomma och

att således en sparbank, beträffande vilken den lagstadgade relationen

icke förelåge, under alla omständigheter vore avskuren från möjligheten

att placera överskott av insättarmedel och räntor annorledes än i riksbanken

eller enskilt bankbolag, således i de flesta fall på ett förlustbringande

sätt.

Till grund för sakkunnigförslaget ligger den tankegången, att, då Depa}iteef™''nts~

man i insättarnas intresse går att sätta en gräns för den försämring av

sparbankernas fondställning, som under de Bistå åren ägt rum och alltjämt

synes fortgå, man därvid bör tillse, att fonderna hållas vid så hög

procent av inlåningen som är möjligt utan att bereda de sparbanker,

som skötas på ett tillfredsställande sätt, allvarligare svårigheter. Vid

utarbetandet av sitt förslag hava de sakkunniga tydligen förutsatt bland

annat, att en sparbank har i sin makt, att genom en lämpligt avvägd

räntepolitik hålla den fondställning den i ett visst tidsmoment äger

samt att äldre sparbank i allmänhet skulle utan svårighet kunna erhålla

Konungens befallningshavandes tillstånd att hålla svagare fondrelation

än i 25 § sägs. Att en av den nya lagen föranledd ansökan om dylikt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

tillstånd skulle kunna innebära något nedsättande för vederbörande

sparbank, Lava de sakkunniga tydligen icke räknat med. Av stort intresse

är uppenbarligen, huru de föreslagna bestämmelserna skulle verka i

praktiken, det vill i detta sammanhang säga på vad sätt sparbankerna

skulle komma att träffas av desamma. En undersökning av förhållandena

vid 1920 års utgång visar nu, att — om vederbörlig hänsyn tages till

banktillgodohavanden — 401 (82.7 procent) av de då förefintliga 485

sparbankerna uppfyllde de i 25 § uppställda fordringarna, att ytterligare

62 sparbanker (12.8 procent) uppfyllde de i 75 § under 7) uppställda

kraven samt att 22 sparbanker (4.5 procent) icke hade fonder, uppgående

till två procent av inlåningen, minskad med banktillgodohavandenas

belopp. Bland sistberörda sparbanker finnas emellertid några, vilka med

en helt obetydlig ökning av sina fonder skulle komma upp till den i 75 §

under 7) föreslagna relationen. Till jämförelse kan nämnas, att under

år 1913 icke mindre än 410 sparbanker (93.4 procent) av de då förefintliga

439 sparbankerna hade fonder, uppgående till minst fyra procent av

insättarnas behållning, under det att 23 sparbanker (5.2 procent) kommo

upp till en relation av två till fyra procent och 6 sparbanker (1.4 procent)

hade en fondrelation, understigande två procent; och dock har

vid beräkningen av nämnda siffror hänsyn icke tagits till banktillgodohavanden.

Tager man i betraktande, att äldre sparbanker enligt sakkunnigförslagets

Övergångsbestämmelser kunna — utom räkenskapsåret

1921 — erhålla ytterligare ända till tre räkenskapsår — åren 1922,

1923 och 1924 — på sig för att konsolidera sin ställning, måste

man medgiva, att nämnda förslag icke träffar synnerligen strängt. Det

må därvid erinras om att de av sparbanksföreningen särskilt uppräknade

sparbankerna vid 1920 års utgång höllo en fondrelation,

som i allmänhet högst obetydligt understeg den av de sakkunniga föreslagna.

Relationen utgjorde: för Göteborgs sparbank 3.6 7 procent, för

Stockholms läns sparbank 3.8 2 procent, för sparbanken Bikupan i

Malmö 2.6 8 procent, för Göteborgs och Bohus läns sparbank 3.9 3

procent, för Jönköpings stads och läns sparbank 3.5 6 procent och för

Västmanlands läns sparbank 3.91 procent.

Vad sparbanksföreningens förslag vidkommer är det otvivelaktigt

från teoretisk synpunkt mycket tilltalande. Kunde man avskilja de

verkligen riskfria placeringarna samt för de övriga bestämma en riktigt

avpassad täckningsprocent, skulle enligt min uppfattning intet vara

att invända mot den av föreningen föreslagna anordningen.

Det måste emellertid först och främst dragas i tvivelsmål, huruvida

de av föreningen såsom riskfria betecknade placeringarna verkligen kunna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

39

betraktas såsom sådana. För att en placering skall kunna anses vara

riskfri måste man uppenbarligen fordra, att den vid en i vanlig ordning

företagen likvidation kan antagas inbringa det belopp, vartill den bokförts

i vederbörande sparbanks balansräkning. Vad de fullgoda obligationerna

beträffar är att märka, att obligation visserligen enligt 33

§ i förslaget skall upptagas till sitt verkliga värde men att detta

värde — enligt vad i de sakkunnigas förslag förutsatts och bland

andra sparbanksföreningen begärt skola genom uttrycklig lagbestämmelse

fastslås — icke behöver vara lika med marknadsvärdet utan, på

sätt jag längre fram vid 33 § kommer att närmare beröra, kan bestämmas

till exempelvis ett med hänsyn till räntefoten under de sista

tio åren beräknat medelvärde. Vidare skola sparbankerna enligt övergångsbestämmelsen

i sakkunnigförslagets 75 § under 10), intill dess bokslut

för år 1933 upprättas, vara i mycket stor omfattning fritagna från

skyldigheten att upptaga sina obligationer till deras verkliga värden.

Att under sådana förhållanden utan vidare betrakta obligationer såsom

riskfria i den mening, vari detta uttryck här måste fattas, är givetvis

icke möjligt. Vad fastighetsinteckningar inom halva taxeringsvärdet

beträffar kunna de visserligen under normala förhållanden anses såsom

riskfria, men allenast under förutsättning, att fastighetsvärdena äro någorlunda

konstanta. Denna förutsättning föreligger icke, åtminstone icke för

närvarande. Tvärtom måste fastighetsvärdena anses vara ganska labila.

Och då fastighetstaxering icke behöver ske oftare än vart femte år, kan

det mycket väl inträffa, att en fastighet har ett marknadsvärde, som

högst väsentligt understiger fastighetens taxeringsvärde. Icke heller fastighetsinteckningar

kunna därför anses såsom riskfria. Vad däremot beträffar

lån, varför kommun eller annan dylik samfällighet är ansvarig,

synes man med större skäl kunna tala om riskfrihet, åtminstone om lånet

kan uppsägas till betalning efter relativt kort tid, så att detsamma kan

indrivas vid en likvidation, eller om lånet utlämnas på sådana villkor,

att det vid en likvidation kan omplaceras utan förlust för vederbörande

sparbank. Ifrågavarande lån spela en icke alldeles obetydlig roll; vid

1919 års utgång voro omkring sex procent av samtliga av sparbankerna

förvaltade medel placerade i sådana. Procenttalen voro väsentligt olika

för olika sparbanker.

Huru vanskligt det är att uppdraga en gräns emellan riskfria och

icke riskfria placeringar, torde framgå av det no anförda. Ännu vanskligare

synes det mig vara att bestämma den täckningsprocent, som

skulle fordras i fråga om icke riskfria placeringar. I själva verket

saknas här alla objektiva utgångspunkter, och det är ej att förundra

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

sig över, att sparbanksföreningen avhållit sig från att framlägga ett

positivt förslag härutinnan. För att kunna bedöma, huru sparbankerna

skulle träffas av den nu behandlade anordningen, är det emellertid nödvändigt

att räkna med eu viss täckniugsprocent; och man torde därvid

‘knappast kunna komma lägre än till en fördubbling av de procentsatser,

som antagits i sakkunnigförslaget. Till jämförelse må påpekas, att

bankbolag, vars fonder icke överstiga fem miljoner kronor, icke får hava

större inlåning än att fonderna uppgå till tjugu procent av denna,

minskad med beloppet av bankbolagets banktillgodohavanden, samt att

större bankbolag måste hava fonder, uppgående till minst tolv och en

halv procent av inlåningen, minskad pa nyss angivet sätt. Därvid fåråtskillnad

ej göras emellan riskfria och icke riskfria placeringar. Det

må tillika erinras om att endast en av landets sparbanker har fonder,

uppgående till högre belopp än fem miljoner kronor, samt att i en uppsats

i Svensk sparbankstidskrift för nästlidet år, vari det av sparbanksföreningen

förordade försl get först synes hava framförts, en relation

av tio procent augavs såsom lämplig.

Undersöker man nu, huru föreningens förslag, kompletterat med

en bestämmelse om att täckningsprocenten skall utgöra åtta procent förnya

sparbanker och fyra procent för äldre sparbanker, skulle verka,

kommer man till det resultatet, att detta förslag skulle träffa sparbankerna

väsentligt hårdare än sakkunnigförslaget. Fullständiga uppgifter

— införskaffade genom föreningens försorg — föreligga visserligen

endast beträffande 399 sparbanker, men av dessa skulle allenast 288

eller 72.2 procent hava åtta procents täckning, 77 eller 19.3 procent

skulle hava från fyra till älta procents täckning och ej mindre än 34

eller 8.5 procent skulle hava mindre än fyra procents täckning. Då

dessutom uppgifter saknas beträffande flera av de svagaste sparbankerna,

kan med -visshet antagas, att mer än 40 sparbanker med

det nu behandlade systemet skulle behöva vidtaga särskilda åtgärder för

att kunna undvika likvidationsplikt. Förklaringen till det resultat, vartill

man sålunda kommer, ligger däri att — om också i följd av de

riskfria’ placeringarnas övervikt i de största sparbankerna större delen

av de av sparbankerna inalles förvaltade medlen äro nedlagda i dylika

placeringar — de icke riskfria placeringarna dock befinna sig i övervikt

i flertalet av landets sparbanker.

Till allt detta kommer, att enligt föreningens förslag de sparbanker,

som helt nedlagt de förvaltade medlen i ''riskfria’ placeringar,

icke alls skulle vara skyldiga att hålla några fonder. Åven frånsett

vad jag förut anfört om berörda placeringars karaktär av verkligt risk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 147.

fria sådana, kan ett dylikt resultat icke betraktas såsom tillfredsställande.

Icke heller lärer man, såsom föreningen jämväl ansett, kunna nöja sig

med förvissningen, att dessa sparbanker i framtiden liksom nu skola i

görligaste mån söka att hålla sina fonder höga. Kunde man bygga på

en sådan förvissning, skulle över huvud lagstiftning på ifrågavarande

område vara onödig.

Slutligen må framhållas, att föreningens förslag innebär en premiering

av vissa utlåningsformer på de övrigas bekostnad och därför

säkerligen, om det godkändes, skulle framkalla en omläggning av sparbankernas

verksamhet till att företrädesvis avse dylika premierade placeringar.

Att emellertid på detta sätt indirekt framtvinga en omläggning,

för vilken några skäl i övrigt icke anförts, synes mig icke tillrådligt.

Av det anförda torde klart framgå, att den av föreningen föreslagna

utvägen av praktiska skäl icke är framkomlig. Därmed vill jag

emellertid icke hava sagt, att sakkunnigförslaget bör oförändrat godtagas.

Såväl föreningens som vissa andra yttranden innehålla åtskilliga

beaktansvärda uppslag, till vilka hänsyn bör tagas vid ifrågavarande

lagstiftning.

Sålunda lärer det icke kunna förnekas, att sakkuunigförslaget lämnar

en sparbank, vars inlåning nått gränsen för det enligt förslaget tillåtna

och som, av naturliga skäl, icke vill minska sin omslutning, allt för liten

rörelsefrihet, i det att en sådan sparbank endast skulle vara hänvisad

till att i riksbanken eller inländskt bankbolag insätta det belopp, varmed

inlåningen överstege den föreskrivna multipeln av fonderna.

Att till en början sparbank bör äga att med banktillgodohavande

jämställa sin inneliggande kassabehållning, synes mig uppenbart. Sparbank

bör nämligen icke tvingas att insätta sin kassabehållning i bank,

om förhållandena ligga så, att sparbanken allenast genom ett sådant

insättande skulle kunna hålla föreskriven fondrelation. Genom ett dylikt

medgivande vinnes emellertid icke någon nämnvärd ökning av sparbankernas

rörelsefrihet. Däremot skulle en icke oväsentligt ökad rörelsefrihet

vinnas, om sparbank finge med banktillgodohavande jämställa

obligationer, som i vederbörande balansräkning upptagits till sådant

värde, att detsamma alltid kunde beräknas inflyta vid en likvidation.

Det skulle sålunda endast kunna komma i fråga att godkänna obligationer,

vilka utan svårighet kunna försäljas i allmänna marknaden och

för vilka ett lätt bestämbart marknadsvärde finnes. Detta är väl knappast

förhållandet med andra obligationer än statens, allmänna hypoteksbankens

och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer, av vilka

Bihang till riksdagens -protokoll 1922. 1 samt. 127 höft. (Nr 147.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

det stora flertalet äro noterade på fondbörsen. En sådan anordningskulle

icke träffas av de anmärkningar, som kunna framställas mot sparbanksföreningens

förslag om att godkänna fullgoda obligationer i allmänhet.

Däremot är det givetvis tveksamt, om man kan vidtaga den

nu ifrågasatta ändringen utan att kräva en starkare relation emellan

fonder och inlåning. Bokföringsvärdet av sparbankerna tillhöriga obligationer

av ifrågavarande art uppgick nämligen vid 1919 års utgång till

icke mindre än 142.3 7 miljoner kronor, motsvarande omkring sju och

en halv procent av insättarnas behållning. Emellertid låter eu sådan

höjning sig icke lämpligen genomföras redan på den grund, att obligationsinnehavet

är synnerligen ojämnt fördelat emellan de olika sparbankerna.

I valet emellan att något sänka kravet på fonder hos sparbankerna

och att bibehålla den här berörda bristen hos sakkunnigförslaget

anser jag mig böra förorda det förra alternativet, helst därigenom även

den av sparbanksföreningen påpekade olägenheten, att vissa av våra

största och bäst skötta sparbanker icke skulle fylla de normala kraven

på fonder, skulle försvinna, i den mån dessa sparbanker se sig i stånd

att upptaga sina här avsedda obligationer till marknadsvärdet. Dessa

sparbanker — och bland dem framför allt de av sparbanksföreningen

uppräknade — hava nämligen betydande belopp placerade i dylika obligationer.

Slutligen synes jämväl, på sätt i vissa yttranden föreslagits,

den lindring böra beredas sparbankerna, att med banktillgodohavanden

må jämställas även belopp, som placerats i riksgäldskontorets skatt - kammarväxlar. Det må därvid påpekas, att den omständigheten, att

sparbankerna icke äro berättigade att belåna växlar, icke utgör något

hinder för inköp av dylika skattkammarväxlar. Trots namnet äro nämligen

dessa Växlar’, vilka äro ställda till innehavaren, icke att betrakta

såsom växlar i juridisk mening utan såsom vanliga skuldebrev av löpande

beskaffenhet.

Såsom jag förut framhållit, hava de sakkunniga vid avfattandet av

övergångsbestämmelsen i 75 § under 7) i sitt förslag utgått från vissa,

av mig angivna förutsättningar, vilkas giltighet sparbanksföreningen

delvis bestritt. Åven jag finner det tvivelaktigt, om sparbankerna under

alla förhållanden skola vara i stånd att allenast genom en lämplig —

och givetvis med hänsyn till läget å penningmarknaden avpassad —

räntepolitik upprätthålla den fondrelation, som kan komma att förefinnas

vid tidpunkten för den ifrågasatta lagens ikraftträdande, liksom det förefaller

mig naturligt, att hänsyn tages till den inom sparbankskretsar

yppade obenägenheten mot att begära Konungens befallningshavandes

tillstånd till att hålla en svagare fondrelation än den i 25 § av förslaget

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

angivna. Jag anser mig därför böra förorda, att det i det förra avseendet

uppställda kravet uppgives och att den i det senare avseendet

föreslagna övergångsbestämmelsen ändras på det sätt, att sparbank berättigas

att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet efter det den

nya lagen blivit tillämplig å sparbanken, blott den håller tvåprocentsrelationen,

men att i stället Konungens befallningshavande erhåller befogenhet

att, där sparbank utan nödtvång försämrat sin fondställning

eller eljest särskild anledning att påkalla en förbättring därav föreligger,

meddela föreskrifter angående relationens höjd.

Slutligen vill det synas, som om det vore olämpligt att för all

framtid tillåta äldre sparbanker att hålla svagare fondrelation än den

normala, vilket skulle bliva en följd av den nyss förordade ändringen.

På sätt i vissa yttranden anmärkts, torde man här böra fastställa en

bestämd tidpunkt, från vilken alla sparbanker skola vara jämställda.

Emellertid måste därvid uppenbarligen en förhållandevis lång övergångstid

medgivas. För att man skall vara på den säkra sidan, torde därjämte

sparbank böra beredas möjlighet att i dispensväg erhålla ytterligare

anstånd.

Därest åt bestämmelserna om fondrelationen gives det innehåll,

som här förordats, synas mig några olägenheter icke vara att förvänta

av desammas genomförande. Att föreskrifter av ifrågavarande art erfordras,

kan betraktas såsom ostridigt, och genom de nu förordade

ändringarna i sakkunnigförslaget torde de berättigade önskemål, som i

de avgivna yttrandena framställts, vara i görligaste mån tillgodosedda.

Vad beträffar reglerna för huvudmännens tillsättande hava de sakkunniga

föreslagit, att minst en tredjedel av huvudmännen skola tillsättas

av kommunal korporation, landsting, hushållningssällskap eller

Konungens befallningshavande (10 §). För närvarande gäller som bekant,

att huvudmännen (stiftarna) äga att i ifrågavarande avseende i reglementet

insätta de bestämmelser, som de anse lämpliga, utan annan

begränsning än den, som följer därav, att reglementet skall fastställas

av Konungens befallningshavande. Följden av denna frihet har blivit,

att man så småningom kommit därhän, att det stora flertalet eller

omkring fyra femtedelar av landets sparbanker låta huvudmännen

komplettera sig själva. Denna utveckling, som otvivelaktigt står i strid

med vad man avsett vid tillkomsten av nu gällande lagstiftning och

uttryckt bland annat genom föreskriften, att huvudmännen skola representera

insätt arm), kan knappast anses hava varit lycklig, om ock den kritik,

som från vida kretsar framkommit mot självkompletteringssystemet, liksom

Reglerna för

huvudmännens

tillsättande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 '' Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

för övrigt försvaret för detta, i viss mån torde hava skjutit över målet.

Sakkunnigförslaget synes mig emellertid på ett väl avvägt sätt tillgodose

båda nämnda riktningars önskemål, vilket bland annat framgår därav,

att av de sparbanker, som yttrat sig över förslaget, blott ett fåtal ställt

sig principiellt avvisande mot dess bestämmelser om huvudmannaval.

Jag kan därför avstå från att närmare ingå på denna fråga och nöja

mig med att uttala min anslutning till de sakkunnigas ståndpunkt.

Av det anförda framgår, att jag anser förslagets huvudprinciper

böra godkännas, om ock med vissa, ingalunda betydelselösa modifikationer.

Vid sådant förhållande finner jag mig också böra förorda, att

förslaget lägges till grund för omedelbar lagstiftning i ämnet. Jag kan

sålunda icke taga hänsyn till vad av sparbanksföreningen jämte andra

anförts därom, att med ifrågavarande lagstiftning borde tills’vidare anstå.

För ett sådant anstånd, vartill det huvudsakliga motivet skulle vara att

söka däri, att man inom sparbankskretsar önskar ytterligare diskutera

det framlagda förslaget, kan, så vitt jag kunnat finna, något vägande

skäl icke åberopas. Tvärtom är jag av den uppfattningen, att, då såsom

jag redan närmare utvecklat ett starkt behov av en lagstiftning till

vederbörligt tryggande av insättarnas intressen gör sig gällande samt

ett förslag, vars bärande principer kunna godtagas, föreligger, statsmakterna

icke skulle vara försvarade med att ställa sig avvaktande,

måhända ända till dess sådana olyckor inträffat, som genom ett antagande

av förevarande förslag skulle hava kunnat förebyggas.

Att emellertid de hittills behandlade delarna av sakkunnigförslaget

icke böra i oförändrat skick upphöjas till lag, har redan antytts. Detsamma

gäller även i fråga om vissa andra bestämmelser av mindre

principiell betydelse. Jag har därför i sakkunnigförslaget vidtagit vissa

ändringar, för vilka jag nu går att redogöra.

1. Förslaget till lag om sparbanker.

3 §.

I andra stycket under 10) har en redaktionell ändring vidtagits i

syfte att tydligare utmärka, att det i reglementet fastställda maximibelopp,

som, frånsett vad som följer av bestämmelsen i 22 §, må överskridas

allenast därigenom att upplupen ränta lägges till kapitalet, skall

anses uppnått, så snart vederbörande insättares tillgodohavande, oavsett

i vilken ordning det tillkommit, uppgår till berörda belopp.

Däremot har jag icke ansett mig böra föreslå någon höjning av

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 147.

det belopp, 20,000 kronor, som i sakkunnigförslaget satts såsom normalt

insättningsmaximum. Ense med de sakkunniga om att en begränsning

av nämnda maximum vid den nya lagstiftningen bör genomföras, har

jag icke kunnat finna, att det föreslagna beloppet är för snävt tillmätt.

Att såsom i åtskilliga yttranden föreslagits höja nämnda belopp ända

till 40,000 kronor och däröver, skulle väl knappast — särskilt om hänsyn

tages till att det låga penningvärdet under krigsåren icke kan antagas

bliva beståndande — innebära annat än att man avstode från

varje begränsning. Att verkliga sparpenningar, som lämpligen böra

genom sparbankerna göras fruktbärande och således böra innestå hos

dem under längre tid, i något mera avsevärt antal fall skulle vara större

än 20,000 kronor, synes mig föga sannolikt, och genom att möjliggöra

för sparbankerna att mottaga stora belopp på kort tid skulle

man i realiteten lagstifta i strid mot sparbankernas egna intressen.

Jag vill i detta sammanhang tillika erinra om att dels Konungens befallningshavande

jämlikt 22 § andra stycket är befogad att medgiva

sparbank rätt att mottaga enskilda depositioner, även om de överstiga

20,000 kronor, och dels äldre sparbanker jämlikt 75 § under 6) kunna

av Konungens befallningshavande berättigas att bibehålla sina nu gällande

insättningsmaxima, om dessa äro högre än som här föreslagits.

Enligt stadgandet i andra stycket under 12) skulle sparbank för

att kunna bedriva uthyrning av fastighet, som icke förvärvats såsom en

följd av sparbankens utlåningsrörelse, d. v. s. till skyddande av fordran,

i reglementet behöva intaga föreskrift om att sparbanken äger att driva

dylik uthyrningsverksamhet. Härigenom avsåg man att tillskapa ett

indirekt korrektiv mot icke önskvärda fastighetsförvärv och husbyggen.

Då jag, på sätt under 30 § kommer att närmare utvecklas, ansett ett

direkt stadgande i nyssnämnda syfte böra inflyta i lagen, har jag låtit

förevarande bestämmelse undergå sådan ändring, att ej blott in- och

utlåning8verksamhet utan även annan i 21—30 §§ omförmäld verksamhet

— varunder, såsom av 30 § i dess av mig föreslagna lydelse framgår,

även inbegripes här avsedd uthyrningsverksamhet — skall kunna bedrivas

utan särskilt medgivande i reglementet.

4 §-

I vissa yttranden har förordats, att sparbanks stiftare skola vara

pliktiga att vid ansökan om stadfästelse å reglemente foga organisationsplan

för de tre första årens verksamhet. Frånsett, att en sådan föreskrift

skulle innebära, att man i detta avseende krävde mera av sparbankerna

än av bankbolagen, måste mot den sålunda föreslagna bestäm
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

melsen anmärkas, att det icke gärna är möjligt att stadga någon påföljd

för underlåtenhet att följa organisationsplanen. Vid sådant förhållande

skulle bestämmelsen komma att sakna praktisk betydelse. Med hänsyn

härtill anser jag mig icke kunna ansluta mig till omförmälda förslag,

men jag vill i detta sammanhang påpeka, att Konungens befallningshavande

vid prövning av frågan, huruvida en tillämnad sparbank är

nyttig för det allmänna, i vissa fall kan vara nödsakad att avfordra stiftarna

uppgifter av enahanda beskaffenhet som en organisationsplan bör innehålla.

10 §.

I andra stycket har intagits föreskrift om att, då huvudman avgår

före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, ny huvudman

skall i den avgångnes ställe utses allenast för återstoden av nämnda

tid. Ehuru en dylik bestämmelse närmast avser sådant, som bör regleras

i den särskilda sparbankens reglemente, har jag dock ansett lämpligt,

att det på detta sätt dragés försorg om att de i paragrafens första stycke

omförmälda korporationerna ej allt för ofta skola bliva nödsakade att

företaga val av huvudmän.

Då de avgivna yttrandena giva vid handen, att det för åtskilliga

sparbanker skulle vara förenat med svårigheter att få den i 32 § omförmälda

förvaltningsberättelsen färdig före februari månads utgång, har,

såsom av nämnda paragraf i dess av mig föreslagna lydelse framgår,

tiden härför förlängts med en månad. I följd härav har i tredje stycket

av förevarande paragraf sådan ändring vidtagits, att med huvudmännens

årssammanträde, som enligt sakkunnigförslaget skulle hållas

före april månads utgång, må anstå ända till maj månads utgång.

I enlighet med vad som förordats i vissa yttranden har såsom ett

fjärde stycke av förevarande paragraf upptagits föreskrift angående den

tid, inom vilken kallelseåtgärder för huvudmanssammanträden skola vara

vidtagna. Berörda föreskrift överensstämmer med vad som för motsvarande

fall stadgas i gällande lagar om bolag och föreningar.

Sakkunnigförslaget har icke bibehållit sparbankslagens stadgande

om rätt för huvudman att, därest sådant i reglementet uttryckligen medgives,

vara tjänsteman i sparbanken. Då det emellertid vill synas, som

om berörda stadgande skulle vara ägnat att underlätta de minsta sparbankernas

strävan att hålla sina förvaltningskostnader nere, har jag i

sjätte stycket låtit inrycka en föreskrift av i detta hänseende enahanda

innehåll som den nu gällande, vilket i sin tur föranlett en ändring i

femte stycket.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

47

11 §•

.Stadgandet i paragrafens första stycke, att styrelseledamots funktionstid

icke må utgå annat än å dagen för huvudmännens årssammanträde,

medför, att . funktionstiden måste minskas från fyra till tre år,

därest sparbank vill förbehålla sig rätt att inom den i 10 § uppdragna

gränsen fritt bestämma dagen för huvudmännens årssammanträde. Då

sparbankernas rätt i nämnda avseende icke synts böra inskränkas, har

den tid, för vilken styrelseledamot längst må kunna väljas, förlängts

till fem år.

Beträffande tredje stycket skulle kunna ifrågasättas att vidtaga en

ändring av enahanda innebörd som den i 10 § andra stycket verkställda.

I enlighet med vad jag vid nämnda paragraf anfört har jag emellertid

funnit det böra överlåtas åt sparbankerna att i sina reglementen reglera

berörda spörsmål.

Mot den i fjärde stycket av sakkunnigförslagets 11 § upptagna

bestämmelsen, att med styrelseledamotskap i sparbank ej må, utan

Konungens befallningshavandens tillstånd, förenas befattning såsom ledamot

av styrelsen för eller tjänsteman i bankbolag, hava i åtskilliga

yttranden betänkligheter uttalats, medan i andra ett godkännande av

sakkunnigförslaget förordats.

Innan jag ingår på ett bedömande av nämnda spörsmål, må det tilllåtas

mig att lämna en kortfattad redogörelse för huru förhållandena härutinnan

för närvarande gestalta sig. Enligt en genom sparbanksföreningens

försorg verkställd utredning, som omfattar 366 sparbanker, funnos

vid 1918 års utgång icke alls några bankmän i 168 sparbanksstyrelser,

under det att vid samma tidpunkt i 110 sparbanksstyrelser högst eu

fjärdedel utgjordes av bankmän, i 37 sparbanksstyrelser bankmännens

antal översteg en fjärdedel men icke en tredjedel, i 42 sparbanksstyrelser

bankmännens antal översteg en tredjedel men icke hälften samt i 9 sparbanker

bankmännen voro i majoritet. Av utredningen framgår vidare, att

i åtskilliga fall två eller flera styrelseledamöter i sparbank representerade

ett och samma bankbolag. Sålunda representerade i 3 fall fem styrelseledamöter

samma bankbolag, i 8 fall fyra styrelseledamöter samma bankbolag,

i 18 fall tre styrelseledamöter samma bankbolag och i 77 fall

två styrelseledamöter samma bankbolag.

Utredningen giver uppenbarligen vid handen, att bankbolagen äro

betänkligt överrepresenterade i vissa sparbanksstyrelser. Även om man

måste medgiva såväl att det understundom kan ställa sig svårt för en

sparbank att, om den helt måste gå utanför bankmännens krets, få till
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

räckligt kvalificerade personer till styrelseledamöter, som ock att det ej

sällan kan vara till fördel för en sparbank att genom någon styrelseledamot

stå i omedelbar kontakt med ett inom samma ort verkande

bankbolag, måste det dock tillses, att sparbankerna icke komma i direkt

beroende av bankbolagen. Utan lagbestämmelser är det emellertid

icke möjligt att i ifrågavarande avseende skydda sparbankerna, vilka

icke kunna (jfr sista stycket i förevarande paragraf) och med hänsyn

till beskaffenheten av deras verksamhet icke heller höra i samma omfattning

som bankbolagen tillgodose sina styrelseledamöter med arvoden.

Därest man med de sakkunniga låter Konungens befallningshavande

avgöra, i vilken utsträckning bankmän skola få sitta i sparbanks styrelse,

vinner man visserligen en ganska stor möjlighet att vederbörligen beakta

omständigheterna i det särskilda fallet, men en sådan bestämmelse

kan å andra sidan, såsom av de avgivna yttrandena framgår, mången

gång göra det svårt för en sparbank att till styrelseledamot förvärva bankman

i fall, då sådant skulle vara önskligt. Baukmännens ledamotskap i

sparbanksstyrelse torde därför böra på annat sätt begränsas, och jag vill

i sådant avseende förorda, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen

utbytes mot föreskrift, att högst viss del, lämpligen en fjärdedel,

av sparbanks styrelse må utgöras av ledamöter av styrelse för eller

tjänstemän i bankbolag. I samband därmed har jag funnit mig böra

föreslå, att förbudet för sparbank att i sin styrelse insätta ledamot av

styrelse för eller tjänsteman, i annan sparbank göres ovillkorligt. Något

egentligt behov av den i sakkunnigförslaget upptagna bestämmelsen

om befogenhet för Konungens befallningshavande att härutinnan meddela

tillstånd torde näppeligen förefinnas.

14 §.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att det icke skulle vara

lämpligt eller ens nödigt att, på sätt i förevarande paragaf skett, stadga

skyldighet för sparbanks styrelse att ställa sig huvudmännens föreskrifter

till efterrättelse, om dessa föreskrifter icke finnas strida mot sparbankslagen

eller sparbankens reglemente. Till den del lämpligheten av berörda

föreskrift sättes i fråga, torde anmärkningen bottna i ett förbiseende

av att gränserna för huvudmännens befogenheter jämlikt 3 §

andra stycket under 5) skola vara i reglementet angivna. I själva verket

innebär föreskriften icke något annat än vad som kan anses ligga i

sakens natur, och man skulle därför möjligen kunna ifrågasätta densammas

nödvändighet. Ett borttagande därav skulle emellertid vid en

jämförelse med motsvarande bestämmelser i gällande lagar om bolag

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

och föreningar lätt kunna giva anledning till den missuppfattningen,

att för sparbankerna skulle i ifrågavarande avseende gälla något annat

än för nämnda sammanslutningar. Med hänsyn härtill har jag ej funnit

mig böra föreslå någon ändring i förevarande paragraf.

22 §.

Andra stycket har underkastats en redaktionell jämkning för att

bringa detsamma till överensstämmelse med stadgandet i 3 § andra

stycket under 10) i dess av mig föreslagna lydelse.

23 §.

För att försvåra missbruk av en av sparbank utfärdad motbok, som

kommit ur rätte innehavarens hand, användas i sparbankerna olika metoder;

bland annat praktiseras, att motboksägarens namn icke antecknas

i motboken eller att allenast hans initialer där antecknas. Någon anledning

att förbjuda ett dylikt förfaringssätt finnes enligt min uppfattning

icke. Då emellertid andra punkten av förevarande paragrafs första

stycke erhållit en sådan avfattning, att den skulle kunna uppfattas såsom

innehållande ett förbud mot omförmälda förfaringssätt, liava ordalagen

i nämnda punkt omarbetats.

24 §.

Förevarande paragraf bar undergått en redaktionell jämkning för

att bringa dess ordalag i bättre överensstämmelse med 19 kap. 1 §

ärvdabalken i dess nu gällande lydelse.

25 §.

Beträffande de ändringar, som vidtagits i denna paragraf, får jag

hänvisa till vad jag yttrat beträffande förslagets huvudprinciper.

26 §.

Den begränsning av sparbanks rätt att belåna aktier och lottbrev,

som förevarande paragrafs tredje stycke innehåller, har väckt motstånd

på åtskilliga håll inom sparbanksvärlden, och olika förslag om utvidgning av

den sparbankerna enligt sakkunnigförslaget tillkommande rätten härutinnan

hava framställts; så har t. ex. föreslagits, att dylika lån skulle

få uppgå till två eller tre gånger fondernas belopp. För min del bar

jag ej kunnat finna annat än att erfarenheten talar för en begränsning

av ifrågavarande låneforms användning, och, då de framkomna ändringsförslagen

knappast kunna anses innefatta någon dylik begränsning mer

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 127 höft. (Nr 147.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

än för ett fåtal sparbanker, har jag ansett mig böra bibehålla sakkunnigförslaget

i sak oförändrat. Däremot har jag låtit vidtaga en redaktionell

jämkning för att tydligt utmärka, att det är de mot pant av aktier eller

lottbrev utlämnade lånens belopp och icke, såsom sakkunnigförslaget

möjligen kunde tolkas, värdet av de för lånen ställda säkerheterna, som

skall motsvara sparbankens fonder.

Till frågan, huruvida den övergångstid, under vilken sparbankerna

skola hava att nedbringa sina lån mot pant av aktier eller lottbrev, bör

förlängas, skall jag återkomma vid 75 §.

I fjärde och femte styckena av denna paragraf har, i anledning

av framställda anmärkningar, med lån, som utlämnats till kommun eller

annan dylik samfällighet, jämställts lån, för vilket kommun eller annan

dylik samfällighet såsom löftesman häftar.

29 §.

Enligt sakkunnigförslaget skall sparbanks kassareserv utgöras av

fullgoda obligationer eller tillgodohavande hos riksbanken eller inländskt

bankbolag; dock att högst 50,000 kronor må utgöras av inteckningar

inom halva taxeringsvärdet i vissa fastigheter. Då för närvarande

kassareserv må helt och hållet redovisas i inteckningar av nyssnämnda

art, innebär förslaget en utvidgning av sparbankernas skyldighet att

placera sina medel i obligationer.

Såsom skäl för ändringen åberopa de sakkunniga, att inteckningar

icke kunna betraktas såsom lämpliga kassareservpapper. Detta skäl

borde rätteligen föra därtill, att inteckningar helt och hållet underkändes

i ifrågavarande avseende. Med hänsyn till de svårigheter, varmed

det för de mindre sparbankerna skulle vara förenat att hålla kassareserv,

bestående av allenast obligationer eller banktillgodohavanden,

ansågo sig emellertid de sakkunniga böra föreslå det nyss angivna

undantaget.

Att de sakkunnigas ståndpunkt i princip är riktig, torde väl vara

allmänt erkänt; principiella erinringar mot sakkunnig!örslaget hava ej

heller framställts av mer än tre sparbanker, vilka ansett fastigbetsinteckningar

vara likvärdiga med obligationer såsom kassareservpapper.

Däremot råder olika uppfattning om, i vilken utsträckning man bör

taga hänsyn till de svårigheter, som en skyldighet att hålla större obligationsportfölj

än nu är föreskrivet kan komma att förorsaka vissa

sparbanker. Sålunda förordas i några yttranden, att av kassareserven

viss del, i de olika yttrandena växlande emellan tjugufem och åttio

procent, skulle få redovisas i inteckningar. I andra yttranden, däri
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

bland sparbanksföreningens, föreslås, att det belopp, som må redovisas

på sådant sätt, höjes till det dubbla eller till 100,000 kronor. Föreningen

anför bland annat, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen

skulle komma att tvinga ett högst betydande antal sparbanker,

särskilt sådana på landsbygden, vilka ej innehnde obligationer till mera

avsevärda belopp, att vidtaga ändring härutinnan, att detta för mången

sparbank skulle stöta på ej ringa svårigheter och kunna menligt inverka

på möjligheten för densamma att driva den utlåningspolitik, som

bäst motsvarade ortens lånebehov, samt att föreningens förslag innebure,

att kassareserven skulle kunna helt och hållet redovisas i inteckningar

i varje sparbank, som hade en insättarebehållning av 1,000,000 kronor

eller därunder, vilket för närvarande vore förhållandet med närmare

200 av landets sparbanker.

Utgår man från de sakkunnigas såsom riktig erkända principiella

ståndpunkt, synes vid en jämförelse emellan de olika förslagen företrädet

böra givas åt dem, som innebära, att ett godkännande av fastighetsinteckningar

icke bör komma i fråga, i den mån det ej motiveras av

hänsynen till de mindre sparbankerna. För de större sparbankernas

del kunna kraven på likviditet icke eftergivas. Det skulle således vara

emellan sakkunnigförslaget och den av sparbanksföreningen med flera

förordade anordningen, som valet skulle stå.

För att kunna träffa ett riktigt avgörande härtinnan är det uppenbarligen

av största vikt att känna till, huru de två förslagen _ skulle

verka i praktiken. En undersökning av de från sparbankerna till statistiska

centralbyrån inkomna uppgifterna för år 1920 visar nu, att sakkunnigförslaget,

såsom förhållandena gestaltade sig vid utgången av

nämnda år, skulle hava träffat 75 sparbanker, vilka skulle hava vant

skyldiga att öka sitt obligationsinnehav med inalles omkring 7.2 5 miljoner

kronor, medan sparbanksföreningens förslag skulle hava träffat 38

sparbanker med ett sammanlagt obligationsbehov av omkring 4.5 miljoner

kronor. Dessa siffror äro emellertid något för höga, i det att

hänsyn icke tagits till fullgoda obligationer, som av vissa sparbanker

redovisats under rubriken ''andra obligationer, aktier m. m.

Därest man antager, att denna rubrik för de sparbanker, varom här är

fråga, endast omfattar fullgoda obligationer — och ett sådant antagande

torde praktiskt sett vara riktigt — kommer man till det resultatet,

att sakkunnigförslaget skulle träffa 65 sparbanker med ett obligationsbehov

av omkring 6.1 miljoner kronor, medan sparbanksföreningens förslag skulle

träffa 32 sparbanker med ett obligationsbehov av omkring 3.7 miljoner

opaginerad Kontrollera mot PDF

o2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

kronor. Fördelas de sålunda erhållna siffrorna på de elva år— 1923—1933

— vid vilkas utgång sakkunnigförslagets bestämmelser om kassareserv

jämlikt 75 § under 9) skola vara till fullo genomförda, kommer man

till ett årligt obligationsbehov av omkring 550,000, respektive 330,000

kronor utöver vad som kan erfordras i följd av insättarebehållningens

eventuella ökning.

Undersökningen giver vid handen, att det såväl med det ena som

med det andra förslaget är rätt obetydliga belopp, som ytterligare

skulle behöva placeras i obligationer, liksom att de sparbanker, som skulle

komma att träffas av de nya bestämmelserna, äro relativt få. De av

sparbanksföreningen framförda farhågorna för att ett högst betydande

antal sparbanker skulle få svårigheter av ett genomförande av sakkunnigförslaget

äro således överdrivna. Ser man på fördelningen av de

av samtliga sparbanker förvaltade medlen, skulle den av ifrågavarande

bestämmelse föranledda ökningen av sparbankernas totala obligationsinnehav

bliva föga märkbar; sparbankerna både nämligen redan vid

1919 års utgång ej mindre än omkring 400 miljoner kronor placerade

i obligationer. Verkliga svårigheter lära de ökade kraven på kassareservens

redovisande i obligationer icke bereda andra än några få

större sparbanker, som hittills i stort sett underlåtit att skaffa sig obligationer.

För dessa sparbanker skulle emellertid svårigheterna icke

bliva nämnvärt mindre med föreningens än med de sakkunnigas förslag.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har anledning icke synts

mig förefinnas att i enlighet med sparbanksföreningens förslag sänka

kraven på sparbankernas likviditet.

Däremot torde det vara lämpligt att i överensstämmelse med vad jag

föreslagit i.fråga om 25 § med fullgoda obligationer och banktillgodohavanden

jämställa sparbanks kassabehållning samt riksgäldskontorets

skattkammarväxlar. Föreskrift härom har därför upptagits i förevarande

paragraf.

30 §.

Sparbanks rätt att förvärva fast egendom, som helt eller delvis

är avsedd för sparbankens inrymmande, eller att för sådant ändamål

uppföra nybyggnad eller ändra äldre fastighet är enligt gällande lag

obegränsad. Sakkunnigförslaget innefattar i nämnda avseende icke

någon annan begränsning än den indirekta, som'' tidigare berörts vid

behandlingen av stadgandet i 3 § andra stycket under 12). Såsom

redan av de sakkunniga framhållits, saknas emellertid icke exempel på

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

missbruk av den frihet, som sålunda tillkommer sparbankerna, och i

sparbanksföreningens och andra yttranden hemställes därför om sådan

ändring av förevarande paragraf, att sparbank icke må utan Konungens

befallningshavandes medgivande för eget behov förvärva fastighet för

en anskaffningskostnad, överstigande hälften av det belopp, vartill

sparbanks fonder sammanlagt uppgå enligt senaste fastställda balansräkning.

Denna hemställan synes mig till sitt syftemål i hög grad beaktansvärd.

Vad däremot beträffar frågan, huru den ifrågasatta begränsningen

bör genomföras, torde det knappast vara lämpligt att överlämna

avgörandet åt Konungens befallningshavande. I betraktande kommer

bland annat, att det icke skulle vara tillfredsställande, om underhandlingar

om fastighetsförvärv på detta sätt på ett förberedande stadium

bragtes till offentligheten, ävensom att dylika frågor ofta nog kräva

ett synnerligen snabbt avgörande. Man måste därför söka en annan

lösning av spörsmålet. Nära till hands ligger då att kräva godkännande

av en kvalificerad majoritet av huvudmännen. Går man denna

väg, torde begränsningen kunna göras till och med strängare än i

ovanberörda yttranden föreslagits.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit i paragrafen

intaga föreskrift om att, därest sparbank vill förvärva eller förbättra

fastighet, varom nu är fråga, för belopp, vilket sammanlagt med det

belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet av enahanda art enligt

33 § bör uppskattas, överstiger en fjärdedel av sparbankens fonder,

frågan härom skall hänskjutas till prövning av huvudmännen samt att

ifrågasatt åtgärd ej må vidtagas, om ej minst två tredjedelar av de i

ärendets avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför. Tillika

hava i sista stycket av paragrafen något utförligare bestämmelser meddelats

angående sparbanks rätt att vidtaga åtgärder för att tillgodogöra

sig egendom, som sparbanken i laga ordning förvärvat. Dessa bestämmelser

hava till syftemål att förhindra, att dylika åtgärder anses icke

tillåtna på grund av det förut berörda stadgandet i 3 §.

Uppenbart torde vara, dels att såsom förbättring av fast egendom

icke kan betraktas en reparation, som allenast avser att hålla fastigheten

vid makt, och dels att under uttrycket »tillgodogörande» i sista

stycket icke inbegripes förbättring av fast egendom.

Med hänsyn till avfattningen av 75 § under 10) lärer någon

ändring av nämnda stadgande icke erfordras i följd av de i denna paragraf

vidtagna ändringarna.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 147.

32 §.

Den tid, inom vilken sparbanks förvaltningsberättelse skall föreligga

av styrelsen underskriven, har utsträckts till mars månads utgång.

Jag får härom hänvisa till vad jag yttrat vid 10 §.

33 §.

I förevarande paragraf hava de sakkunniga upptagit bland annat

föreskrift om att sparbanks tillgångar icke må vid balansräknings upprättande

upptagas över deras verkliga värden. Mot denna föreskrift,

som förslaget har gemensam med alla hos oss gällande författningar,

som angiva grunderna för balansräknings upprättande, har givetvis

någon anmärkning icke kunnat framställas. Däremot har från olika

håll, bland annat av sparbanksföreningen, föreslagits, att paragrafen

kompletteras med en uttrycklig föreskrift om efter vilka grunder värdering

av sparbank tillhöriga obligationer skall ske. Anmärkningen

synes närmast hava föranletts av ett uttalande i de sakkunnigas motiv.

De sakkunniga anförde bland annat, att man icke kunde fordra av

sparbank, att den upptoge sina obligationer till deras marknadsvärde,

att vissa andra värderingsgrunder kunde tagas under övervägande, såsom

att till grund för värderingen lägga medelvärdet av vissa års marknadsvärden

eller att verkställa värderingen på det sätt, att nian efter

en viss räntefot, icke lägre än vederbörande sparbanks vanliga inlåningsränta

med tillägg av skälig marginal för förvaltningskostnad,

kapitaliserade varje obligations effektiva ränta, att mot de sålunda angivna

metoderna kunde framställas vissa anmärkningar, som visade det

vanskliga i att fastslå en enhetlig regel för värdering av obligationer,

att de sakkunniga därför ansett anvisning härutinnan icke böra i lagen

meddelas samt att den av de sakkunniga föreslagna sparbanksinspektionen

kunde förutsättas komma att lämna sparbankerna lämpliga direktiv

på denna punkt.

I de avgivna yttrandena har nu gjorts gällande, att sakkunnigförslaget

skulle medföra ett i hög grad otillfredsställande osäkerhetstillstånd

samt att det därför vore nödvändigt att i lagen upptaga en

generell regel, efter vilken värdering av obligationer skulle ske. Sparbanksföreningen

föreslår i sådant avseende en bestämmelse, enligt vilken

sparbank tillhöriga obligationer icke skulle få upptagas till högre värde

än att avkastningen av desamma minst utginge efter en räntesats, motsvarande

medeltalet av inlåningsräntan i rikets samtliga sparbanker

under de tio sista år, för vilka officiell statistik funnes utkommen i

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung}. Maj:ts proposition Nr 147.

tryck, med tillägg av tre fjärdedels procent för förvaltningskostnader

och skälig vinstmarginal. De, som jämte sparbanksföreningen påkallat

upptagandet i lag av regler för obligationernas värdering, bava i allmänhet

anslutit sig till sparbanksföreningens förslag, somliga dock

med mindre väsentliga avvikelser, såsom att tillägget för förvaltningskostnader

och vinstmarginal borde sättas till allenast en halv procent.

Av de sakkunnigas motiv framgår, att man tänkt sig, att sparbankerna

skulle erhålla en ganska stor frihet vid bestämmandet av

grunderna för obligationernas värdering. Farhågan för att sakkunnigförslaget

skulle innebära ett för sparbankerna tryckande osäkerhetstilist

ånd synes mig därför knappast befogad. Icke desto mindre är jag

mycket benägen att tillmötesgå önskemålen om en uttrycklig värderingsbestämmelses

upptagande i lagen; en sådan skulle nämligen endast

kunna vara till nytta. Förutsättning för en dylik bestämmelses upptagande

är emellertid, att man på ett tillfredsställande sätt kan övervinna

de svårigheter, varmed fastställandet av ett lämpligt regulativ

torde vara förenat.

Sparbanksföreningens förslag synes mig i ifrågavarande avseende

innefatta ett gott uppslag, om det också lider av åtskilliga brister. Till

en början må anmärkas, att, då man icke vill låta marknadsvärdet vara

avgörande för obligationernas värdering, tankegången är den, att en

sparbank kan antagas innehava sina obligationer under så lång tid, att

tillfälliga ändringar i marknadsvärdet bliva utan större betydelse. Vill

man i enlighet härmed godkänna ett efter förhållandena under ett flertal,

lämpligen tio, år beräknat medelvärde, måste man dock tillse, att vederbörlig

hänsyn tages till de faktorer, som bestämma marknadsvärdet.

Detta skulle bliva förhållandet, om beräkningen grundades på riksbankens

officiella diskontosatser, men däremot knappast, om den grundades på

sparbankernas inlåningsränta, om ock den senare, särskilt i större sparbanker,

efter hand påverkas av de förra samt skillnaden emellan riksbankens

officiella diskontosatser och sparbankernas medelinlåningsränta

med tillägg av tre fjärdedels procent är skäligen obetydlig. Därtill

kommer — vilket härvidlag synes mig vara avgörande — att den officiella

sparbauksstatistiken föreligger i tryck först omkring ett och ett

halvt år efter utgången av det år, som den avser. Lägges sålunda den

officiella sparbauksstatistiken till grund för medelräntans beräkning,

skulle därvid hänsyn icke kunna tagas till inlåningsräntan under de två

sista åren, vilka ju i ifrågavarande avseende äro de viktigaste. Om

emellertid sparbanksföreningens förslag modifieras på det sätt, att till

grund för värderingen lägges icke sparbankernas medelinlåningsränta

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

under tio år med angivet tillägg, utan medeltalet av riksbankens officiella

diskontosatser för de sist tilländagångna tio kalenderåren, skulle man

komma ifrån de nu anmärkta bristerna, vilka väl närmast äro av teknisk

art. En sådan värderingsgrund skulle såsom förut antytts icke mycket

skilja sig från den av sparbanksföreningen föreslagna. Sålunda utgjorde

de officiella diskontosatsernas medeltal för åren 1910—1919 — officiell

sparbanksstatistik föreligger icke för senare år än 1919 — 5.448 procent,

under det att sparbankernas medelinlåningsränta, ökad med tre fjärdedels

procent, under samma år utgjorde 5.42 7 procent.

Mot sparbanksföreningens förslag måste vidare den principiella

invändningen framställas, att enligt detsamma någon skillnad icke skulle

göras emellan olika slag av obligationer. Sålunda skulle en statsobligation,

en kommunalobligation och en industriobligation, som löpte med

samma ränta och utgivits på jämväl i övrigt lika villkor, upptagas till

samma värde, ehuru man ju icke kan komma ifrån, att på obligationsmarknaden

statsobligationens värde alltid är förhållandevis högre än

kommunalobligationens och den sistnämndas värde i sin tur överstiger

industriobligationens. Man skulle på detta sätt komma till ett tillbakasättande

av de enligt vanlig uppfattning bättre obligationerna till förmån

för de sämre, vilket praktiskt sett skulle innebära, att man så att säga

uppmanade alla sparbanker, som med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna

om fondrelation hade intresse av att redovisa relativt höga

fonder, att placera medel i obligationer av sistnämnda slag. Vad sålunda

anförts borde tydligen närmast leda därtill, att man indelade

obligationerna i olika klasser, vilka skulle värderas efter olika grunder.

En sådan klassificering skulle dock vara både svår att genomföra i eu

lag och i och för sig olämplig. Utgår man, såsom här förordats, från

att till grund för obligationernas värdering bör läggas riksbankens officiella

diskontosatser, vilka kunna sägas vara direkt normerande för de allra

bästa obligationernas värde, ligger det nära till hands att i stället för

att tillgripa den nyss berörda klassificeringsmetoden inskränka den legala

regelns omfattning till dessa allra bästa obligationer d. v. s. statens,

allmänna hypoteksbankens och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer. En sådan anordning skulle dock icke innebära, att

lagen icke alls lämnade något direktiv för värderingen av övriga obligationer.

En bestämmelse i nu angiven riktning finge nämligen anses

analogivis tillämplig även på dessa andra obligationer på det sätt, att

man till grund för värderingen finge lägga tioårsmedeltalet för de officiella

diskontosatserna, ökad med den räntesats, varmed i allmänhet en dylik

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

obligations avkastning anses böra överstiga en statsobligations för att

obligationerna skola vara likvärdiga.

Slutligen måste mot sparbanksföreningens förslag anmärkas, att

det i vissa fall skulle tvinga sparbankerna till en av förhållandena icke

motiverad nedskrivning av obligations värde. Därest nämligen en obligations

marknadsvärde skulle vara högre än obligationens enligt sparbanksföreningens

förslag beräknade värde, skulle sparbank ändock vara pliktig

att tillämpa sistnämnda värde, även om bestämmelserna i förevarande

paragraf under 2) och 5) icke lade hinder i vägen för en värdering efter

marknadsvärdet. Denna anmärkning kan få särskild vikt för den betydelsefulla

värdering av sparbankernas obligationsportföljer, som enligt

75 § under 11) i förslaget skall göras vid upprättandet av balansräkningar

för år 1933. Uppenbart är också, att det skulle vara föga tillfredsställande,

om sparbank skulle förhindras att köpa obligationer på

den grund, att vid tiden för ett ifrågasatt inköp marknadsvärdet på obligationerna

är högre än det enligt sparbanksföreningens metod beräknade

medelvärdet. För att komma till rätta med den sålunda påpekade bristen

är det tydligen tillräckligt att giva det ifrågasatta stadgandet sådan

lydelse, att ett enligt den föreslagna metoden beräknat värde förklaras

skola godkännas såsom det verkliga. Lämpligt synes dock vara, att

därjämte göra en erinran om att marknadsvärdet alltid bör i sådant

avseende godkännas.

Därest sparbanksföreningens förslag omarbetas på grundvalen av

de anmärkningar, som här framställts, synes mig anledning saknas att

motsätta sig dess lagfästande. I enlighet härmed har jag i förevarande

paragraf under 1) låtit upptaga. föreskrift om att obligationer, utfärdade

av staten, allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

icke må anses upptagna över sina verkliga värden, om

de upptagits till gällande marknadsvärden eller till sådana värden,

att deras avkastning utgår efter en räntefot, motsvarande medeltalet

av riksbankens officiella diskontosatser under de senast tilländagångna

tio åren.

I sparbanksföreningens jämte andra yttranden har beträffande värdering

av obligationer jämväl det önskemålet uttalats, att sparbank skall

vara berättigad att värdera sin obligationsstock såsom en helhet och icke

behöva värdera varje obligation för sig. För ett sådant förfaringssätt

torde emellertid bestämmelserna i förevarande paragraf icke utgöra hinder;

dock att det under 5) upptagna förbudet mot uppskrivning av obligationer

föranleder, att vid upprättandet av sparbanks balansräkning för

ett visst år de obligationer, som av sparbanken förvärvats före årets

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 127 käft. (Nr 147.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

början, måste värderas för sig. Av det förut anförda följer därjämte,

att, om en sparbank innehar obligationer, för vilka olika värderingsgrunder

äro tillämpliga, varje klass måste värderas för sig.

Till sist må anmärkas, att en redaktionell ändring vidtagits i det

under 2) upptagna stadgandet.

39 §.

Av skäl, som anförts till motivering av den i 11 § första stycket

vidtagna ändringen, har den tid, för vilken revisor må utses, förlängts

till högst tre år.

43 §.

I första stycket har en redaktionell ändring vidtagits för att tydligare

må framgå, att den minoritet av huvudmännen, som kan motsätta

sig ansvarsfrihet åt styrelsen, skall uppgå till en tredjedel av samtliga

huvudmän.

45 §.

Lika med sparbanksföreningen och andra, som yttrat sig över sakkunnigförslaget,

har jag ansett det tillräckligt för giltighet av beslut

om ändring av sparbanks reglemente, att, då ändringen beslutits på två

på varandra följande sammanträden med huvudmännen, beslutet å det

senare sammanträdet biträtts av två tredjedelar av de vid sammanträdet

närvarande huvudmännen. I enlighet härmed har ändring vidtagits i

paragrafens första stycke.

57 och 58 §.

Såsom jag vid behandlingen av frågan om sparbankskontrollens

anordning närmare utvecklat, bör det centrala tillsynsorganet utgöras av

en med finansdepartementet på visst sätt förenad sparbanksinspektör. I

enlighet härmed hava ändringar vidtagits i förevarande paragrafer.

60 §.

Mot den i sakkunnigförslagets 60 § upptagna föreskriften, att allmänna

ombudet skall vara pliktigt att deltaga i den årliga revisionen

av vederbörande sparbanks förvaltning, hava från olika håll betänkligheter

uttalats. Man har därvid framhållit, att det med hänsyn till den

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

på många håll rådande bristen på personer, som äro på en gång lämpliga

och villiga att vara allmänna ombud, ofta kan bliva nödvändigt att koncentrera

ombudskapen på ett fåtal och att en sådan anordning jämväl

i och för sig är lämplig, i följd varav det kunde bliva förenat med

betydande svårigheter för vederbörande allmänna ombud att deltaga i

revisionen av samtliga de sparbanker ombudet har att övervaka. Riktigheten

av denna anmärkning synes mig icke kunna förnekas. Jag har

därför låtit paragrafen undergå sådan ändring, att skyldighet att deltaga

i revision icke skall åligga allmänna ombudet, därvid det dock synts

böra tillses, att varje sparbank liksom nu åtminstone en gång årligen

genom ombudets försorg blir föremål för undersökning på stället.

61-65 §§.

De ändringar, som vidtagits i förevarande paragrafer, äro föranledda

dels av att den centrala tillsynsmyndigheten ansetts böra utövas av en

enda tjänsteman, sparbanksinspektören, och dels av den i 60 § verkställda

ändringen.

Vad särskilt 61 § beträffar har en redaktionell omflyttning av

bestämmelserna verkställts med hänsyn därtill, att av centralmyndighetens

förändrade organisation följer, att dess rådgivande verksamhet

kommer att träda i förgrunden.

Då denna förändrade organisation, såsom förut anmärkts, måste

medföra, att bestyret med sparbanksstatistiken bibehålies hos statistiska

centralbyrån, har särskild föreskrift om åliggande för sparbanks styrelse

eller likvidatorer att avgiva statistiska redogörelser måst upptagas i 63 §.

För att stadgandet i 64 § icke skall uppfattas, som om inspektören

skulle hava att för varje särskilt fall meddela beslut i de avseenden,

varom i paragrafen är fråga, hava ordalagen något jämkats.

67 §.

Straflminimum för de i paragrafen avhandlade förseelserna har

nedsatts till fem kronor.

75 §.

I stadgandet under 2) har förbehåll synts böra göras för det fall,

att sparbank saknar grundfond, vare sig detta förhållande beror därpå,

att sparbanken i enlighet med vad som med äldre lagbestämmelser var

tillåtet överhuvud ej berett sig grundfond, eller därpå, att grundfond

återburits.

Därest sparbank, som vill överlämna åt landsting eller hushåll
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

ningssällskap att tillsätta den tredjedel av huvudmännen, varom stadgas

i 10 § första stycket, behöver taga ut hela den tid, som under 1) medgivits

för erforderliga reglementsändringars genomförande, torde tillsättandet

av berörda del av huvudmännen icke kunna medhinnas till

huvudmännens årssammanträde år 1924. Vid nämnda förhållande och

då här avsedd sparbank icke bör tvingas att provisoriskt överlämna

ifrågavarande tredjedels tillsättande åt annan korporation eller Konungens

befallningshavande, har tiden för genomförandet av berörda stadgande i

10 § genom ändring av föreskriften unden 3) i denna paragraf förlängts

med ett år.

Under 4) i sakkunnigförslagets 75 § stadgas, att huvudman,

som tillsatts, innan de ändringar, som under 1) omförmälas, vidtagits i

sparbanks reglemente, skall vara pliktig att avgå, då det erfordras för

genomförandet av stadgandet i 10 § första stycket, ändock att han utsetts

för längre tid, samt att, där det ej på annat sätt bestämts, i erforderlig

utsträckning skall genom lottning avgöras, vilka huvudmän för sagda

ändamål skola avgå. Häremot har av sparbanksföreningen jämte andra

anmärkts, att bestämmelsen skulle kunna tänkas resultera däri, att just

de i sitt värv mest dugande och förfarna bleve uteslutna och att till

förebyggande av ett sådan resultat borde stadgas, att fullständigt nyval

av huvudmännen skall äga rum.

Ehuru anmärkningen knappast träffar sakkunnigförslaget, enligt

vilket det framförda önskemålet kan tillgodoses genom övergångsbestämmelse

i varje särskild sparbanks reglemente, måste jag dock vitsorda

lämpligheten av att generella bestämmelser i det anmärkta avseendet

meddelas. Därvid måste dock hänsyn tagas till att särskilda föreskrifter

icke erfordras för de fall, att huvudmännens sammansättning redan enligt

äldre reglemente står i överensstämmelse med vad 10 § första stycket

innehåller eller att plats för de huvudmän, som skola tillsättas av

korporation eller myndighet, beredes på det sätt, att huvudmännens

antal ökas. I enlighet med vad sålunda anförts har stadgandet under 4)

omarbetats.

Såsom en konsekvens av de ändringar, som jag låtit vidtaga i

stadgandena under 3) och 4), har den tid, inom vilken de nya föreskrifterna

i 10 § sjätte stycket, i 11 §, i vad den innefattar förbud för

styrelseledamot att vara ledamot av styrelse för eller tjänsteman i annan

sparbank, samt i 12 § skola vara genomförda, genom ändring av stadgandet

under 5) förlängts med ett år. Vad däremot beträffar genomförandet

av vad 11 § innehåller om att ej mer än fjärdedel av sparbanksstyrelses

ledamöter tillika må vara ledamöter av styrelse för eller

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

tjänstemän i bankbolag bar ytterligare ett års övergångstid synts böra

medgivas, så att styrelseledamot, som valts för fyra år, innan föreliggande

förslag framlagts, i allmänhet icke skall vara skyldig att avgå

på grund av nämnda stadgande. Med avseende å ifrågavarande övergångsbestämmelse

må erinras om att huvudmännen jämlikt 11 § andra

stycket äro berättigade att när som helst återkalla styrelseledamots

uppdrag. Särskild bestämmelse, angivande, efter vilka grunder övertaliga

bankmän skola uteslutas ur sparbanksstyrelse, har därför icke

synts erforderlig.

Den ändrade redaktion, som genomförts i 3 § andra stycket under

10), har föranlett motsvarande ändring i stadgandet under 6) i förevarande

paragraf.

Stadgandet under 7) har omarbetats i enlighet med vad jag anfört

vid behandlingen av sakkunnigförslagets huvudprinciper. Därvid har

den övergångstid, efter vars utgång samtliga sparbanker, frånsett dispensmöjligheten,

skola vara likställda i avseende å skyldigheten att hålla den

i 25 § angivna fondrelationen, bestämts till femton år eller till den 1

januari 1939.

De av sparbankerna avgivna statistiska redogörelserna visa, att

vissa sparbanker för närvarande hava i förhållande till fonderna högst

betydande belopp utlånade mot pant av aktier eller lottbrev. Då det

för dessa sparbanker skulle kunna bliva förenat med allvarsamma svårigheter

att före utgången av den under 8) i sakkunnigförslaget angivna

övergångstiden avveckla ifrågavarande lån, har övergångstiden förlängts

med sex år till den 1 januari 1934. Tillika har i stadgandet vidtagits

en redaktionell ändring av enahanda art som den i 26 § fjärde stycket

verkställda.

Då den i sakkunnigförslaget under 11) upptagna föreskriften synes

kunna bliva föremål för olika tolkningar och jämväl, såsom av de avgivna

yttrandena framgår, på sina håll missuppfattats, har föreskriften

underkastats en redaktionell omarbetning.

Den rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest gjort

förbehåll kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten

grundfond eller därå njuta ränta, lärer icke kunna genom ny lagstiftning

inskränkas. Ehuru förslagets 36 § i regel innebär en ökning av ifrågavarande

rättsägares befogenheter, kan det dock i undantagsfall inträffa,

att förhållandet blir det motsatta. Ett särskilt förbehåll i här omnämnda

avseende har därför upptagits under 12), vilket föranlett omnumrering

av de följande stadgandena.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Till sist må anmärkas, att på olika ställen i 75 § ändringar vidtagits

i anledning av att den centrala tillsynsmyndigheten föreslagits

skola utövas av en inspektör.

På olika ställen i förslaget har jag låtit vidtaga vissa rent språkliga

jämkningar.

2. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887

angående handelsregister, firma och prokura.

Mot detta lagförslag förekommer icke någon erinran från min sida.

I överensstämmelse med vad de sakkunnigas majoritet föreslagit

har jag icke ansett mig böra förorda det av en av de sakkunniga

reservationsvis framställda förslaget om upptagande i den nya lagen

av bestämmelser om firma och registrering.»

Föredraganden uppläser härefter de i enlighet med vad ovan

angivits omarbetade lagförslagen, varefter föredraganden hemställer, att

lagrådets yttrande över nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

B. E. Brimberg.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

63

Bilaga.

Förslag

till

Lag om sparbanker.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §‘

Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan

rätt för dess stiftare eller deras rättsinnehavare att tillgodonjuta andel

i den vinst, som kan uppkomma å rörelsen, har till ändamål att befordra

sparsamhet genom att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag

meddelas, bedriva in- och utlåning av penningar och därmed i samband

stående verksamhet.

2 §.

Ej må annan penninginrättning än sådan, som i 1 § sägs, samt

postsparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten

använda ordet sparbank.

Om sparbanks bildande.

3 §•

Stiftare av sparbank skola vara här i riket bosatta svenska medborgare

och till antalet minst tjugu.

Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken, vilket skall

angiva:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

1) den benämning, under vilken sparbanken skall driva sin verksamhet;
2)

sparbankens verksamhetsområde;

3) den ort, där sparbankens styrelse skall hava sitt säte;

4) grundfondens belopp samt huruvida grundfonden eller del därav

skall med eller utan ränta till stiftarna eller deras rättsinnehavare återbäras;

5) huvudmännens antal, grunderna för val av huvudmän, tiden, för

vilken huvudmännen skola utses, huvudmännens befogenhet samt det

minsta antal huvudmän, som skall närvara vid sammanträde med huvudmännen

för att giltigt beslut må kunna fattas;

6) tid och ort för huvudmännens årssammanträde, vilka ärenden

som skola förekomma till behandling å sådant sammanträde samt på

vilket sätt kallelse till sammanträde med huvudmännen skall ske;

7) antalet styrelseledamöter och suppleanter för dem samt tiden,

för vilken de skola utses, vem som äger nämna ordförande i styrelsen,

styrelsens åligganden och grunderna för dess beslutförhet;

8) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden, för vilken

de skola väljas;

9) huruvida avdelningskontor eller sparbankskommitté må av styrelsen

inrättas, kontorsstyrelses befogenhet och på vad sätt verksamheten

vid avdelningskontor skall övervakas;

10) det belopp, högst tjugutusen kronor, varutöver en och samma

insättares tillgodohavande, frånsett vad som följer av 22 § andra

stycket, icke må ökas annorledes än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet;

11) den uppsägningstid, som sparbanken minst må medgiva och

högst förbehålla sig för återbetalning av insatta medel;

12) huruvida sparbanken må driva annan verksamhet än inoch

utlåning av penningar eller som eljest i 21—30 §§ omförmäles

samt vari sådan verksamhet skall bestå;

13) sättet för förvaring och inventering av sparbankens kassa

och värdehandlingar.

4 §•

Stiftarna skola hos Konungens befallningshavande i det län, inom

vilket sparbankens styrelse skall hava sitt säte, söka stadfästelse å reglementet.

Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,

skall fogas försäkran av stiftarna, att det belopp, vartill grundfonden

enligt reglementet skall uppgå, blivit tecknat.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig

för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna

lag ävensom med lag och författningar i övrigt.

5 §•

Sparbanks grundfond skall vid stiftandet sättas till minst tio tusen

kronor; dock att, där sparbankens verksamhetsområde är ringa eller andra

särskilda. omständigheter därtill föranleda, Konungens befallningshavande

må medgiva, att grundfonden bestämmes till visst lägre belopp, ej understigande

tre tusen kronor.

Grundfond må ej annorledes än i penningar inbetalas.

6 §•

Sedan huvudmän, styrelse och revisorer samt styrelse- och revisorssuppleanter

utsetts samt det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet

skall uppgå, inbetalts, bör styrelsen därom göra anmälan hos

Konungens befallningshavande.

Vid sådan anmälan foge styrelsen

1) uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist;

2) styrkta avskrifter av de protokoll, som bestyrka, vilka som utsetts

till styrelseledamöter;

3) bevis, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet

skall uppgå, blivit behörigen inbetalt.

•>§•

Innan anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord, kan sparbank ej

förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol

eller, annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla huvudmän, styrelseledamöter eller andra å sparbanks vägnar,

innan anmälan, som nyss sagts, blivit gjord, svare de, som i åtgärden

eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

8 §.

Den benämning, varunder sparbank skall driva sin verksamhet,

skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet

må ej annan beteckning än sparbank användas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 127 käft. (Nr 147.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kurigl. Maj:ts proposition Nr 147.

Om sparbanks förvaltning.

9 §•

Sparbanks angelägenheter skola omhänderhavas dels av huvudmän,

vilka skola såsom representanter för insättarna övervaka sparbankens

förvaltning, och dels av en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall

handhava den omedelbara ledningen av sparbankens verksamhet.

10 §.

Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio. De skola

utses på sätt reglementet föreskriver; dock att i reglementet skall stadgas,

att minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,

municipalfullmäktige, landsting, hushållningssällskap eller

Konungens befallningshavande. Stiftare av sparbank må ock i reglementet

kunna förklaras för huvudman, i den mån ej annat följer av

vad nedan i denna lag stadgas.

Huvudman skall utses för viss tid, högst tio år. Avgår huvudman,

innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till ända, skall

ny huvudman för återstoden av nämnda tid utses i den avgångnes ställe

så snart ske kan, och åligge det styrelsen att, där den avgångne varit

tillsatt av korporation eller myndighet, som i första stycket sägs, hos

korporationen eller myndigheten - göra anmälan om avgången.

Årssamm an träde med huvudmännen skall hållas en gång varje år

före maj månads utgång. A årssammanträde skola huvudmännen

fastställa balansräkning samt besluta om ansvarsfrihet för styrelsen ävensom,

där tid, för vilken styrelseledamot eller revisor eller styrelse- eller

revisorssuppleant utsetts, gått till ända, förrätta erforderliga nyval.

Övriga ärenden, vilka enligt lag eller sparbankens reglemente tillhöra

huvudmännens handläggning eller av styrelsen överlämnas till deras avgörande,

må behandlas jämväl på annat sammanträde.

Styrelsen har att på sätt reglementet föreskriver kalla huvudmännen

till sammanträde. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast

två veckor före årssammanträde och senast en vecka före annat sammanträde.

Där för giltighet av beslut fordras, att det fattats på två på

varandra, följande sammanträden med huvudmännen, må kallelse till det

andra sammanträdet ej ske, innan det första hållits.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kuhgl. Maj.ts proposition Nr 147.

Vid omröstning å sammanträde med huvudmännen äge varje huvudman

en röst. Huvudman må allenast personligen utöva sin rösträtt.

Huvudman, som tillika är styrelseledamot eller tjänsteman i sparbanken,

må ej deltaga i val av revisor eller i beslut angående ansvarsfrihet för

styrelsen.

Huvudman må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är

i reglementet uttryckligen medgivet; ej heller ledamot av styrelse för

eller tjänsteman i annan sparbank.

Huvudman må icke i denna sin egenskap åtnjuta arvode.

11 §•

Ledamöterna av sparbanks styrelse skola väljas för viss tid, högst

fem år; dock må tiden ej utgå annat än å dagen för huvudmännens

årssam in anträd e.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald,

ej gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald.

gått till ända, åligge det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta

om val av ny ledamot i den avgångnes ställe; dock att, därest

suppleant finnes, med sådant val må anstå till nästa årssammanträde

med huvudmännen.

Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej

sådant är i reglementet uttryckligen medgivet; ej heller ledamot av

styrelse för eller tjänsteman i annan sparbank. Av styrelsens ledamöter

må ej mer än en fjärdedel tillika vara ledamöter av styrelse för eller

tjänstemän i bankbolag.

Styrelseledamot må i sådan egenskap uppbära arvode endast så

vitt det uttryckligen medgives i reglementet; dock att arvode icke må

utgå av andra medel än avkomsten av sparbankens fonder.

12 §.

Sparbanks huvudmän och ledamöterna av dess styrelse skola

vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde, så vida ej Konungens

befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva

annat.

13 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande

till tredje man handla å sparbankens vägnar än även inför domstolar

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

och andra myndigheter företräda sparbanken. Inskränkning i den befogenhet,

som sålunda tillkommer styrelsen, vare i den mån ej annat

följer av vad i denna lag stadgas utan verkan mot tredje man, med

mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

14 §.

I förhållande till sparbanken vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning

av sparbankens angelägenheter ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som i reglementet eller av huvudmännen meddelas.

Styrelsen må dock ej efterkomma föreskrift av huvudmännen, där

den finnes strida mot denna lag eller reglementet.

15 §.

Huvudman eller styrelseledamot äge ej deltaga i behandling av

fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken. Ej heller må han

deltaga i behandling av fråga om avtal mellan sparbanken och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot sparbankens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från sparbankens sida, så ock beträffande

rättegång eller annan talan.

16 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller ändrar styrelseledamot

sitt hemvist, skall styrelsens ordförande ofördröjligen göra

anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Vid anmälan om

ändring i styrelsens sammansättning skall fogas styrkt avskrift av

protokoll, som bestyrker ändringen.

17 §‘

Angående befogenhet för styrelseledamot att för sparbanken mottaga

stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant

avseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas

sparbanken.

18 §.

Huvudmän eller styrelseledamöter i sparbank, vilka genom att

överträda denna lag eller sparbankens reglemente tillfoga banken eller

tredje man skada eller som eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

sparbanken skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. .Maj:ts proposition Nr 147.

69

19 §.

Under sparbanks första verksamhetsår skall genom styrelsens ordförandes

försorg förteckning å huvudmän och styrelseledamöter i sparbanken

sist en månad från det anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord

införas en gång i en eller flera tidningar inom orten, där hinder ej

möter, samt anslås å lätt tillgänglig plats å ett vart av sparbankens kontor.

Sedermera åligge det styrelsens ordförande att årligen inom fjorton

dagar från huvudmännens årssammanträde låta anslå dylik förteckning

på sätt nyss är sagt.

20 §.

Vad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot skall äga motsvarande

tillämpning å styrelsesuppleant.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständigheten,

att förutsättningarna för hans inträde i styrelsen saknats,

utan verkan mot en var, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om rörelsen.

21 §.

Sparbank må ej utan särskilt tillstånd utöva verksamhet vid avdelningskontor

eller genom sparbankskommitté å annan ort än där styrelsen

har sitt säte. Sådant tillstånd må, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna, meddelas av Konungens befallningshavande

i det län, inom vilket sparbanken avser att inrätta avdelningskontoret

eller sparbankskommittén.

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning;

dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna

kredit å löpande räkning eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt

bankbolag eller annorledes upptaga lån.

I fall, då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungens befallningshavande

meddela sparbank tillstånd att låta det belopp, varutöver

viss insättares tillgodohavande icke må ökas annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet, överstiga det i sparbankens reglemente

jämlikt 3 § andra stycket under 10) bestämda beloppet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Ej må sparbank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,

minst en månad, efter uppsägning återbetala insatta medel; styrelsen

dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, medgiva

utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång.

23 §.

Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest utställd på sådant sätt, att den blir gällande i innehavarens

hand; skolande i motboken intagas erinran om att överlåtelse

bör till den nye ägarens säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande

de insatta medlens utbetalning förbehåll gjorts, skall anteckning

därom ske i motboken. Vid motboken skola vara fogade utdrag

av denna, lag och sparbankens reglemente, i vad de avse förhållandet

emellan sparbanken och insättare.

Då medel, som insatts i sparbank, lyftas, skall anteckning därom

ske i motboken.

Har motbok förkommit, bör förlusten ofördröjligen anmälas hos

sparbankens styrelse; skolande därvid uppgivas, vid vilken tid och under

vilka omständigheter förlusten timat. Har sådan anmälan skett, åligge

det sparbanken att genom kungörelse, vilken på bekostnad av motbokens

ägare införes en gång i allmänna tidningarna och, där det kan

ske, en gång i tidning inom orten, efterlysa motboken. Sedan sex

månader förflutit från sista kungörandet, vare ägaren, därest motboken

icka återfunnits, berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande;

och äge efter medlens utbetalning motboken icke gällande

kraft mot sparbanken.

24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över

medel, som den omyndige, efter det han fyllt femton år, själv å motbok

insatt. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas

till förmyndaren.

25 §.

Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,

sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning

innestår i riksbanken eller inländskt bankbolag eller av sparbanken utlånats

mot riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller nedlagts i högst

till gällande marknadsvärde bokförda obligationer, utfärdade av staten,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

överstiga tjugufem gånger beloppet av sparbankens fonder.

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse skall företrädesvis avse sparbankens

verksamhetsområde.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis

äu skuldebrev.

Lån må, då fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet,

utlämnas allenast mot säkerhet av pant eller borgen. Såsom

pant må ej godkännas inteckning i fartyg eller förlagsiuteckning; ej

heller må lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnas till högre

sammanlagt belopp än som motsvarar sparbankens fonder.

År lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är i egenskap

av huvudgäldenär eller löftesman ansvarig, ställt att betalas efter

längre tid än tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten

utgöres av inteckning-i fast egendom, efter längre tid än sex

månader, skall sparbanken förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss för varje fall sagts.

Lån, för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än kommun

eller dylik samfällighet, må utlämnas allenast på viss tid och må ej

utestå längre än tio år. År lånet ställt på längre återbetalningstid än

ett år, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till

den tid, för vilken lånet beviljats; sparbanken dock alltid obetaget att

begagna sin rätt att uppsäga lånet till återbetalning på en gång.

27 §.

Oavsett vad i 22 och 26 §§ stadgas må sparbank med sådan inom

dess verksamhetsområde befintlig ekonomisk förening, som har till ändamål

att inom viss ort bereda driftkredit åt kikare av mindre jordbruk

(jordbrukskassa) och som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen

meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, träffa avtal om

öppnande för kassan av löpande räkning eller kreditivräkning. Sådant

avtal må ej träffas för längre tid än ett år i sänder och skall, därest

det jordbrukskassan lämnade godkännandet genom laga kraftägande beslut

återkallas, kunna uppsägas att genast upphöra att gälla.

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse,

för vars uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i spar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

72 ■

banken anställd tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman

svarar, utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes

pant antingen av statens, allmänna hypoteksbankens, konungariket

Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller av

inteckning inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet

å landet eller fastighet i stad, köping eller municipalsamhälle.

29 8.

v

Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens

inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas

behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av

riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i

28 § omförmälas, eller fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag;

dock må av kassareserv högst 50,000 kronor utgöras av inteckningar

av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

30 §.

Sparbank må ej förvärva fast egendom, så vitt fråga ej är om

fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande. Vill sparbank

förvärva eller förbättra fastighet, som nyss sagts, för belopp, vilket

sammanlagt med det belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet

av enahanda art enligt 33 § bör uppskattas, överstiger eu fjärdedel av

sparbankens fonder, skall frågan härom hänskjutas till huvudmännens

prövning; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst två tredjedelar av

de i frågans avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför.

Sparbank må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som

anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som sparbanken äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgats må sparbank

till skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa

egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.

Har sparbank förvärvat egendom enligt vad ovan sagts, må sparbanken

för egendomens försäljande eller tillgodogörande i övrigt vidtaga

de åtgärder, som må finnas lämpliga; dock att egendom, vilken inköpts

till skyddande av fordran, i varje fall skall avyttras, så snart det kan

ske till belopp, som täcker fordringen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 147.

73

Om bokföring och bokslut.

31 §•

I stället för de i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank föra

följande böcker:

kassabok, som skall upptaga alla in- och utbetalningar samt föras

i två exemplar av särskilda personer, vilka hava att för varje expeditionsdag

fastställa den kontanta behållningens belopp;

avräkningsbok för insättarna med upplägg för en var av dem

ävensom ett årligt sammandrag av dessa avräkningar;

lånebok, som skall upptaga de av sparbanken utlämnade lån, därå

inbetalda räntor och gjorda avbetalningar samt för lånen ställda säkerheter

ävensom ett årligt sammandrag av låneräkningarna.

Därjämte skola föras:

register å sparbankens gäldenärer; samt

huvudbok, som skall avslutas för varje kalenderår och fullständigt

utvisa sparbankens rörelse under året samt dess ställning vid årets

början och slut.

Styrelsen äger, där så prövas lämpligt, uppdela en var av ovannämnda

böcker i flera och att låta föra även andra böcker.

32 §.

Sparbanks styrelse har att för varje år, sedan bokslut upprättats,

avgiva förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och förlusträkning samt

balansräkning.

Berättelsen, som skall föreligga av styrelsen underskriven före

mars månads utgång, skall tillhandahållas revisorerna vid revisionens

början samt huvudmännen senast en vecka före årssammanträdet.

33 §.

Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

är stadgat gälle i avseende å upprättandet av sparbanks

balansräkning:

1) Sparbankens ‘tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga

värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för

deras förvärvande eller anskaffande. Obligationer, utfärdade av staten,

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 127 höft. (Nr 147.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

må icke anses upptagna över sina verkliga värden, om de upptagits till

gällande marknadsvärden eller till sådana värden, att deras avkastning

utgår efter en räntefot, motsvarande medeltalet av riksbankens officiella

diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren.

2) I den mån ej annat följer av vad nedan under 4) och 5) stadgas,

må tillgångarna dock upptagas till högre belopp än som motsvara

kostnaderna för deras förvärvande eller anskaffande, så framt

sådant särskilt angives i den förvaltningsberättelse styrelsen enligt 32 §

har att avlämna.

3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed

de beräknas komma att inflyta, varjämte värdelösa fordringar skola

avskrivas.

4) Fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken,

må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar

upptagas till högre värde än det, vartill den varit uppförd i närmast

föregående fastställda balansräkning.

5) Obligation må ej upptagas till högre värde än som avses under

4), därest icke värdeökningen samtidigt tages i anspråk till täckande av

förlust, som uppstått å sparbankens rörelse, eller till motsvarande

nedsättning av annan tillgångs bokförda värde.

6) De belopp, vartill sparbankens särskilda fonder uppgå, skola

vart för sig i balausräkningen uppföras bland skulderna.

7) Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom

tillgång.

Vad i förenämnda förordning stadgas om balansräknings införande

i inventariebok skall i stället avse dess införande i den i 31 § omförmälda

huvudboken.

Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning gälle, att

densamma skall upptaga sparbankens inkomster av och utgifter för

rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.

Om sparbanks fonder och om användning av sparbanks vinst.

34 §.

Har i sparbank, vars fonder uppgå till minst tio tusen kronor,

det förhållande emellan sparbankens inlåning och" dess fonder, som jämlikt

denna lag skall förefinnas, blivit rubbat, må till återställande av

nämnda förhållande genom frivilliga bidrag av huvudmän eller andra

bildas säkerhetsfond.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

På sparbankens huvudmän ankomme att besluta om säkerhetsfonds

bildande. Teckning av bidrag till sådan fond skall för att vara bindande

ske å teckningslista, å vilken sparbankens sista balansräkning

samt revisorernas yttrande däröver-skola vara avskrivna.

Säkerhetsfond ävensom, där det vid fondens bildande utlästs,

ränta efter högst sex för hundra om året skall till bidragstecknarna

eller deras rättsinnehavare återbetalas, i den mån sparbankens återstående

fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det föreskrivna

förhållandet emellan sparbankens inlåning och fonder.

35 §.

Sparbanks vinst skall, i den mån grundfonden eller, om säkerhetsfond

bildats, denna gått förlorad, i första hand använda^ till att

uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå. Vad

som icke tages i anspråk för nämnda ändamål skall avsättas till reservfond;

styrelsen dock obetaget att för-väckande och underhållande, särskilt’hos

mindre bemedlade, av håg till sparsamhet av tillgängliga vinstmedel

använda ett belopp, som i förhållande till sparbankens ställning

är av ringa betydelse.

När reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds

återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grundoch

reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut, äge sparbankens huvudmän efter det styrelsen

avgivit yttrande i ärendet besluta, att intill hälften av vinsten skall

användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke

på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.

Huvudmännens beslut skall underställas Konungens befallningshavande,

som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna

i denna lag och sparbankens reglemente.

36 §.

Skall jämlikt förbehåll i sparbanks reglemente grundfond eller del

därav med den ränta, som må vara utfäst, återbäras, må det ej ske, förrän

reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden

jämte därå förbehållen ränta; ej heller må återbäring ske, så länge

säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom återbäringen

det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens inlåning

och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas

efter högre räntefot än sex för hundra om året.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

37 §.

Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom

ett år från det beslut om återbetalning av säkerhetsfond eller om återbäring

av grundfond fattades, vare beslutet, så vitt det inverkar på

borgenärernas rätt, utan verkan; skolande å belopp, som på grund av

vad sålunda stadgats skall till konkursboet erläggas, gäldas ränta efter

sex för hundra om året från den dag, då beloppet av sparbanken utbetaltes.

38 §.

I den mån ej annat följer av vad i 34 och 36 §§ stadgats, må

sparbanks fonder ej minskas, så framt det ej erfordras till täckande av

förlust, som uppstått å sparbankens rörelse.

Om revision.

39 §.

Revisorer för granskning av sparbanks förvaltning skola väljas

för högst tre år. Tiden, för vilken revisor utses, må ej utgå annat

än å dagen för huvudmännens årssammanträde; dock att revisor må,

även om sagda tid icke gått till ända, genom beslut av huvudmännen

skiljas från uppdraget.

Till revisor må ej utses den, som är i sparbankens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisorerna åligge att årligen granska sparbankens kassa, värdehandlingar

och verifikationer samt räkenskaper och protokoll.

Sparbankens styrelse skall bereda revisor tillfälle att när som hälst

inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska sparbankens

alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av

revisor hos styrelsen begärd upplysning angående förvaltningen icke förvägras.

40 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva

en av dem underskriven berättelse, som genom styrelsens försorg

skall tillhandahållas huvudmännen senast en vecka före deras årssammanträde.

Berättelsen skall innehålla utlåtande beträffande bokslutets

riktighet och säkerheten av placeringen av sparbankens medel.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

77

41 §.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik

uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt

uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last,

en för alla och alla för en sparbanken ansvariga för all därav uppkommande

skada.

42 §.

Yad om revisor i denna lag stadgas skall jämväl tillämpas å

revisorssuppleant.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

43 §.

Ansvarsfrihet må ej anses styrelsen beviljad, så framt en tredjedel

av samtliga huvudmän röstat däremot.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades

å sammanträde med huvudmännen, vare så ansett, som om ansvarsfrihet

blivit styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 41 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

huvudmännen, utan så är, att talan

ling blivit begången.

44 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år • från det förvaltningsberättelse framlades å sammanträde

med huvudmännen, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen

för den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Försättes sparbanken i konkurs efter ansökning, som gjorts inom

två år från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

grundas därpå, att brottslig hand
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ta proposition Nr 147.

huvudmännen, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles

i 41 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras

inom en månad från utgången av den för bevakning av fordringar

i konkursen utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av sparbanken

då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av reglementet och vissa andra fall, då särskild röstövervikt

erfordras för beslut av huvudmännen.

45 §.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej giltigt, med

mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav

minst ett årssammanträde, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts

av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande

huvudmännen.

Beslut om sparbanks överlåtelse på annan sparbank eller på ett

bankbolag eller om sparbanks trädande i likvidation i andra fall än i

58 § avses vare ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden

med huvudmännen, därav minst ett årssammanträde, samt å det sammanträde,

som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande

och dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän.

År för giltighet av beslut, varom ovan'' är stadgat, något ytterligare

villkor bestämt i reglementet, lände ock det till efterrättelse.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej heller giltigt,

förrän det blivit av Konungens befallningshavande stadfäst.

Om likvidation och upplösning.

. 46 §.

Hava sparbanks huvudmän enligt 45 § andra stycket beslutit, att

sparbanken skall träda i likvidation, eller har Konungens befallningshavande

enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga

rum, välje huvudmännen en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

79

47 §.

Utse ej sparbanks huvudmän likvidatorer, ehuru val av sådana

enligt vad i 46 § stadgats skall ske, ankomme på Konungens befallningshavande

att utse en eller flera likvidatorer, och svare under tiden,

intill dess sådant skett, de, som med vetskap om förhållandet deltaga i

beslut om fortsättande av sparbankens verksamhet eller handla å dess

vägnar, för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom

för egen skuld.

48 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget

att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad

men kan när som helst återkallas av den, som utsett likvidatorn.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej

suppleant, åligge det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om

val av ny likvidator.

49 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen hos Konungens befallningshavande

anmäla, att sparbanken trätt i likvidation. Därvid skall uppgift

lämnas om likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller ändrar

likvidator eller suppleant sitt hemvist, skall ock därom anmälan hos

Konungens befallningshavande ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälningens

riktighet.

50 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen reda för sin

förvaltning under den tid, för vilken ej förut .förvaltningsberättelse framlagts

å sammanträde med huvudmännen.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas

till revisorerna, som hava att granska densamma och däröver

inom fyra veckor avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas

berättelse skall av likvidatorerna så snart ske kan framläggas

å sammanträde med huvudmännen; och skall å det sammanträde till

behandling företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

för den tid redovisningen omfattar. Om behandling av denna fråga

samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 43 och 44 §§

finnes stadgat motsvarande tillämpning.

Öl §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å sparbankens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och

skulder.

Då sådant erfordras för likvidationens verkställande och så snart

det utan uppenbar skada kan ske, skall sparbankens egendom förvandlas

i penningar.

Sparbankens fasta egendom må ej avyttras under hand på andra

villkor än som det jämlikt 58 § förordnade allmänna ombudet godkänt.

I övrigt skall om likvidatorernas befogenhet att företräda sparbanken

samt om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående styrelse.

52 §.

Finnes säkerhetsfond eller har i sparbankens reglemente gjorts

sådant förbehåll, som i 3 § andra stycket under 4) omförmäles, åligge

det likvidatorerna att, i den mån sparbankens tillgångar förslå, ombesörja

återbetalning av säkerhets- eller grundfond jämte utfäst ränta;

dock må återbäring av grundfond ej äga rum, förrän säkerhetsfond

jämte ränta återbetalts.

53 §.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedagen är förbi samt

likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de inför huvudmännen framlägga

redovisning för sin förvaltning.

Då sådan redovisning framlagts, anses sparbanken upplöst; och

skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens

befallningshavande.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts

i ärendet, ävensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

54 §.

Finnes enligt likvidatorernas redovisning överskott, skall detta på

sätt huvudmännen äga bestämma användas för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts~ proposition Nr 147.

81

Beslut härom skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning, och har Konungens befallningshavande att tillse, att överskottet

användes i överensstämmelse med fastställt beslut.

55 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, skall sparbanken såsom

konkursgäldenär företrädas av styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde

meddelades, likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under

konkursen må _ dock i behörig ordning nya styrelseledamöter eller nya

likvidatorer kunna utses.

56 §.

Finnes efter konkursens upphörande överskott, skall likvidation

verkställas i enlighet med bestämmelserna i 46—49 samt 51—54 §§.

Finnes ej överskott, anses sparbanken upplöst, då konkursen upphörde.

Det åligger dem, som under konkursen sist företrädde sparbanken

såsom konkursgäldenär, att om sparbankens sålunda skedda upplösning

ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Om tillsyn.

57 §.

Handhavandet av tillsynen över sparbank skall på sätt nedan

stadgas fördelas emellan Konungens befallningshavande i det län, där

sparbankens styrelse har sitt säte, samt en av Konungen för hela riket

förordnad sparbanksinspektör.

58 §.

Konungens befallningshavande tillkomme:

att för varje sparbank inom länet förordna ett allmänt ombud;

att, då sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står

i strid med lag eller sparbankens reglemente eller eljest finnes medföra

våda för sparbankens säkerhet, förbjuda verkställighet av beslutet;

att, om beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,

förelägga huvudmän eller styrelse att, där så ske kan, göra rättelse;

att förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad

dem enligt lag eller sparbankens reglemente åligger; samt

att, där huvudman eller styrelseledamot i fall, som avses i 18 §,

tillskyndat sparbanken skada, föranstalta om talans anställande mot den

ersättningsskyldige, så framt ej vad i 43 § stadgas utgör hinder därför.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 127 käft. (Nr 147.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Konungens befallningshavande äge förelägga vite vid meddelande

av föreskrift eller förbud, som i denna paragraf omförmäles, samt

fälla till sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i

balansräkning eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande

meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks rörelse

eller bokföring, må förbud eller föreläggande icke heller av Konungens

befallningshavande meddelas, med mindre sparbanksinspektören gjort

framställning därom.

Då Konungens befallningshavande i anledning av att rubbning

uppstått i det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbanks fonder

och dess inlåning, förelägger sparbankens styrelse att vidtaga rättelse,

må, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den tid, inom

vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två månader,

och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som

sist sagts, till efterrättelse eller har eljest svårare avvikelse skett från

denna lag eller sparbankens reglemente och varder avvikelsen ej inom

förelagd tid rättad, äge Konungens befallningshavande förordna, att

sparbanken genast skall träda i likvidation.

59 §.

Har sparbank trätt i likvidation, äge Konungens befallningshavande

under likvidationen enahanda befogenhet gent emot likvidatorerna

som enligt vad i 58 § första, andra och tredje styckena sägs

tillkommer Konungens befallningshavande gent emot sparbankens styrelse.

60 §.

Allmänna ombudet bör minst en gång årligen verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning. Sådan undersökning bör, där hinder

ej möter, ske genom deltagande i den revision av sparbankens förvaltning,

varom i 39 § förmäles.

Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka

denna.

Allmänna ombudet vare pliktigt att meddela Konungens befallningshavande

och sparbanksinspektören alla de upplysningar angående

sparbanken, som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens

befallningshavande återkallas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Allmänna ombudet njute arvode av allmänna medel efter de grunder

Konungen stadgar.

61 §.

Sparbanksinspektören åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks

verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektören finner, att sparbanks verksamhet icke står

i överensstämmelse med denna lag eller sparbankens reglemente, göra

de erinringar hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos

Konungens befallningshavande, vartill inspektören kan finna sig föranlåten.

Där inspektören finner sådant nödigt, äge inspektören meddela

föreskrifter angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Närmare bestämmelser om inspektörens verksamhet meddelas av

Konungen.

62 §.

Sparbanksinspektören äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla

sparbanks styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektören utlyst

sammanträde '' med styrelse eller likvidatorer må inspektören eller, efter

inspektörens förordnande, allmänna ombudet närvara och i överläggningarna

deltaga.

63 §.

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess

likvidatorer åligge:

att för sparbanksinspektören och allmänna ombudet när som helst

hålla sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektören bestämmas, och enligt av inspektören

fastställda formulär upprätta och till inspektören insända översikter

över sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt

angivas, huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet

av någon i översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela inspektören och allmänna ombudet

alla de upplysningar rörande sparbanken, som av dem äskas;

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

att, där inspektören meddelat föreskrift beträffande sättet för

förandet av sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse;
att,

så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen

underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning till såväl inspektören som allmänna ombudet

samt att efter verkställd revision tillställa inspektören och allmänna

ombudet den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande

de å sammanträde med huvudmännen i anledning av nämnda berättelser

fattade besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde

avgiva statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt de föreskrifter

Konungen kan låta utfärda.

64 §.

Sparbanks förvaltnings- och revisionsberättelser ävensom det protokoll,

som utvisar huvudmännens i anledning av berättelserna fattade

beslut, skola i enlighet med bestämmelser, som det tillkommer sparbanksinspektören

att meddela, i erforderliga delar genom styrelsens ordförandes

försorg hållas anslagna å lätt tillgänglig plats å ett vart av

sparbankens kontor.

65 §.

Till bestridande av kostnaderna för sparbanksinspektörens verksamhet

skall sparbank årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som utfärdas

av Konungen. Detta bidrag skall utgå efter visst, för samtliga

sparbanker lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank

vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen men

må icke överstiga fem tusendedels procent av detta belopp.

Straffbestämmelser.

66 §.

Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller

fängelse straffes

1) stiftare, vilken falskeligen avgiver försäkran, som i 4 § sägs;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan hos Konungens

befallningshavande mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot eller likvidator, som i skriftlig handling, vilken

framlägges för huvudmännen, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

85

4) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot

bättre vetande förfar i strid med föreskrifterna i 33 §;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till sparbanksinspektören

avgiver oriktig eller ofullständig uppgift angående

omständighet, varom det ålegat honom att lämna inspektören upplysning;

6) revisor, som i revisionsberättelse mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen

underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

honom granskats;

7) revisor, som, oaktat han insett eller bort inse, att skada kunnat

följa därav, yppar något av vad vid granskning av styrelsens förvaltning

eller sparbankens räkenskaper kommit till hans kännedom utan att det

med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

Till straff enligt denna paragraf må ej dömas för brott, som enligt

allmänna strafflagen är belagt med strängare straff.

67 §.

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor straffes

1) den, som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag åliggande

anmälan hos Konungens befallningshavande;

2) styrelseordförande, som icke iakttager föreskrifterna i 19 eller

64 §.

• 68 §.

För överträdelse av det i 21 § stadgade förbudet vare straffet

böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor.

69 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske efter allmän strafflag.

Särskilda bestämmelser.

70 §.

Över beslut, som av Konungens befallningshavande på grund av

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet;

dock gånge beslutet likväl i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kurigl. Maj:ts proposition Nr 147.

U §•

Sparbank vare i mål, för vilka ej annorledes genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där sparbankens styrelse

enligt reglementet har sitt säte.

Förseelser, som omförmälas i 67 §, skola åtalas vid den underrätt,

under vilken sparbanken enligt första stycket lyder.

72 §.

Enskilds förhållande till sparbank må ej i oträngt mål yppas.

73 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

74 §.

Genom den nya lagen upphäves, i den mån ej nedan annorlunda

stadgas, lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, sådan den lyder

efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare

utfärdade författningar.

75 §.

1 fråga om den nya lagens tillämpning å sparbank, vars reglemente

blivit stadfäst, innan'' nya lagen trätt i kraft, skola följande bestämmelser

lända till efterrättelse:

1) Äldre sparbank, som vill fortsätta sin verksamhet, vare pliktig

att, där ej Konungen medgiver anstånd, före den 1 januari 1924 hava,

i den mån det erfordras och ej annat följer av vad nedan stadgas, vidtagit

sådana ändringar i sitt reglemente, att detsamma står i överensstämmelse

med föreskrifterna i nya lagen, samt å ändringarna förskaffat sig

Konungens befallningshavandes stadfästelse. Erfordras ej ändring av

reglementet, skall sparbanken före nämnda dag hos Konungens befallningshavande

hava gjort anmälan om att den vill fortsätta sin verksamhet.

Så länge stadfästelse å nu föreskriven reglementsändring icke

meddelats eller anmälan, som nyss sagts, icke blivit gjord, skola förut

gällande bestämmelser äga tillämpning å sparbanken.

2) Äldre sparbank må fortsätta sin verksamhet utan hinder därav,

att dess stiftare icke varit bosatta här i riket eller att sparbanken saknar

grundfond eller att dess grundfond uppgår till lägre belopp än i 5 § sägs.

3) I äldre sparbanks reglemente må stadgas, att den del av huvudmännen,

som skall utses av korporation eller myndighet, icke behöver

vara tillsatt förrän å dagen för huvudmännens årssammanträde år 1925.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 147.

87

4) Därest för äldre sparbank föreskriften i 10 § första stycket nödvändiggör

sådan ändring i huvudmännens sammansättning, att huvudman,

vilken icke utsetts av korporation eller myndighet, som i nämnda

lagrum sägs, skall ersättas av huvudman, tillsatt av dylik korporation

eller myndighet, skall i sparbankens reglemente stadgas, att, sedan nya

lagen vunnit tillämpning å sparbanken, nytt val av samtliga huvudmän

skall verkställas så snart ske kan och sist å dagen för huvudmännens

årssammanträde år 1925 samt att, intill dess samtliga sålunda föreskrivna

nyval ägt rum, äldre reglementsbestämmelser angående huvudmännens

sammansättning och tillsättande skola lända till efterrättelse. Huvudman,

som tillsatts, innan nya lagen vunnit tillämpning å sparbanken, och som

icke enligt vad nu sagts är pliktig att avgå, vare, ändå att han tillsatts

för längre tid, pliktig att avgå sist å årssammanträdet år 1934.

5) Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för

tid, som tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, må han utan hinder därav, att han är bosatt utom sparbankens

verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman

i annan sparbank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess tiden

därför utgår, dock ej längre än till huvudmännens årsammauträde år

1925. År, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, av sparbankens

styrelseledamöter mer än en fjärdedel ledamöter av styrelse för

eller tjänstemän i bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan anledning

pliktig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens årssammanträde

år 1926.

6) Där stadfäst reglemente för äldre sparbank icke utgör hinder

för sparbanken att, sedan en och samma insättares tillgodohavande uppnått

tjugutusen kronor, låta det ökas annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet, må, om och i den utsträckning Konungens

befallningshavande efter att hava inhämtat sparbanksinspektörens yttrande

bestämmer, det belopp, varutöver ökning-, frånsett vad som följer

av 22 § andra stjmket, allenast i nämnda ordning må ske, sättas högre

än tjugutusen kronor.

7) Äldre sparbank vare befriad från skyldigheten att iakttaga föreskriften

i 25 §, dock ej längre än till den 1 januari 1939, där ej

Konungen medgiver anstånd. Sådan sparbanks inlåning må under

övergångstiden icke med högre belopp än som redovisas på sätt i

nämnda paragraf närmare angives överstiga femtio gånger beloppet

av sparbankens fonder; och äge Konungens befallningshavande, där

sparbankens fondställning försämrats eller eljest särskild anledning

att påkalla en förbättring därav föreligger, att efter att hava inhämtat

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

sparbanksinspektörens yttrande fastställa visst lägre förhållande emellan

sparbankens inlåning och fonder än sålunda föreskrivits, dock ej lägre

än det i 25 § stadgade.

8) Har, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, sparbanken

lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnade till högre sammanlagt

belopp än sparbankens fonder, utgöre vad i 26 § tredje stycket

stadgas ej hinder för sparbanken att, då dylikt lån förfaller, låta det omsättas

mot oförändrad säkerhet. Efter den 1 januari 1934 må äldre

sparbank ej hava lån utestående mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning;

ej heller må efter sagda dag utlåningen mot pant av aktier

eller lottbrev sammanlagt överstiga beloppet av sparbankens fonder.

9) Bestämmelsen om att sparbanks kassareserv, i den mån den

skall överstiga 50,000 kronor, icke må redovisas i inteckningar behöver

icke vara till fullo genomförd förrän vid upprättandet av bokslut för

år 1933.

10) Innehar äldre sparbank, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, egendom, som sparbank jämlikt 30 § ej må förvärva, vare

sparbanken pliktig att, därest Konungens befallningshavande ej medgiver

anstånd, före den l januari 1928 hava avyttrat sådan egendom.

11) Äldre sparbank vare, intill dess bokslut för år 1933 sker, fritagen

från den skyldighet, som jämlikt 33 § må åligga sparbanken att

vid balansräknings upprättande nedskriva sparbanken den 1 januari 1923

tillhöriga obligationer till deras verkliga värden; dock att sparbank, som

begagnar sig av den sålunda medgivna befrielsen, icke må bokföra dylika

obligationer till högre värden än de lägsta värden, vartill de må hava

bokförts efter den 1 januari 1921. Så länge sparbank tillhöriga obligationer

i balansräkning upptagas över deras verkliga värden, må grundfond

icke återbäras; ej heller må, där ej Konungens befallningshavande

i särskilt fall det tillstädjer, uppkommen vinst användas annorledes än

till avsättning till reservfond.

12) Vad i denna lag stadgas må icke verka inskränkning i den

rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest gjort förbehåll

kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten grundfond

eller därå njuta ränta.

13) Tillstånd att utöva verksamhet vid avdelningskontor eller

genom sparbankskommitté vare ej av nöden, där avdelningskontoret eller

sparbankskommittén inrättats före den 1 maj 1920.

14) Sparbanksiuspektören vare pliktig att tillhandagå jämväl sparbank,

å vilken nya lagen icke vunnit tillämpning, med råd och upplysningar

angående lämpliga bedrivandet av sparbankens verksamhet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

15) Har äldre sparbank icke inom tid, som under 1) sägs, fullgjort

vad där föreskrivits och har ej Konungen medgivit anstånd, skall

sparbanken genast ställas under utredning; skolande därvid stadgandet

i 22 § andra punkten i lagen den 29 juli 1892 äga motsvarande tilllämpning.

76 §.

I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i sparbank,

skall bestämmelsen i 26 § i lagen den 29 juli 1892 i dess ursprungliga

lydelse fortfarande lända till efterrättelse, om äldre giftermålsbalken

är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

77 §.

Om sparbanks konkurs är särskilt stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1922.

1 samt.

127 höft. (Nr 147.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skall i nedan angivna del erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §•

Var — — — — — firma.

I-----fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare

och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, registrerade föreningar,

solidariska bankbolag samt sparbanker.

Enkelt — — — föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

91

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den 14 mars

1922.

Närvarande:

Justitierådet BerglöF,

Regeringsrådet Ernberg,

Justi tieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet i finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 februari

1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål iagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Sven Lawski.

Desamma föranledde följande yttranden.

1) Förslaget till lag om sparbanker.

1 §•

Lagrådet:

Avfattningen såväl av förevarande paragraf som av stadgandet i

3 § 4) giver tämligen oförtydbart vid handen, att man icke tänkt sig,

att andra än stiftarna skulle äga tillskjuta bidrag till grundfonden.

Detta bekräftas ock av vad de sakkunniga uttalat i motiven till 36 §.

Särskilt om man beaktar, att bolag, föreningar och andra s. k. juridiska

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

personer icke kunna vara stiftare men väl kunna tänkas vara villiga att

med penningtillskott medverka till bildande av sparbank, synes det

emellertid icke lämpligt att ovillkorligen fordra, att grundfonden skall

tillskjutas av stiftarna. Det hemställes därför, att 1 § avfattas så, att

den ej kommer att innehålla sådan begränsning.

3 §•

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitierådet Appelberg:

Enligt stadgandet i andra stycket av 22 § äger Konungens befallningshavande

. att i särskilda fall medgiva sparbank att låta insättares

tillgodohavande ökas annorledes än medelst tillgodoförande av ränta utöver

det i sparbankens reglemente jämlikt förevarande paragraf under

10) bestämda beloppet. Att sålunda tillåtelse i administrativ väg skall

kunna meddelas till överskridande av ett i reglemente fastställt maximibelopp,

synes näppeligen riktigt eller påkallat. Tanken i förslaget

är i själva verket, att eftersom lagen nödgar att i reglementet fastslå

ett visst högsta maximum, som för vissa sparbanker och under vissa

förhållanden kan befinnas vara för lågt, möjlighet skall finnas att överskrida

detta. Men rätten att sålunda med Konungens befallningshavandes

medgivande överskrida det bestämda maximum bör då genom bestämmelse

i reglementet vara medgiven styrelsen. Häråt bör givas

uttryck medelst jämkningar såväl i stadgandet under 10) av förevarande

paragraf som i 22 §. I samband härmed synes lämpligt, att den materiella

bestämmelsen att högsta beloppet skall vara 20,000 kronor, i enlighet

med förslagets systematik i övrigt, uteslutes ur förevarande paragraf

och insättes i 22 §.

Lagrådet:

Under hänvisning till det vid 1 § anförda hemställes om uteslutande

ur 4) av orden »till stiftarna eller deras rättsinnehavare».

6 §■

Justitierådet Molin, med vilken regeringsrådet Ernberq i huvudsak

instämde:

Enligt särskilda författningar gälla i allmänhet för sammanslutningar

och bildningar med uppgift att bedriva ekonomisk verksamhet

föreskrifter om firma och om registrering. Det är anmärkningsvärt,

att bestämmelser i dylikt avseende icke upptagits i det remitterade förslaget.

De närmaste förebilderna erbjuda sig i lagarna om bankbolag

och om ekonomiska föreningar. Att sparbanksrörelsen är en form av

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

bankrörelse, hava de sakkunniga påvisat i motiven till förslagets 31 §.

Härav följer visserligen icke, att samtliga bestämmelser, som gälla om

bankaktiebolag och solidariska bankbolag, också äro på sin plats för sparbanker.

Men egendomligt är, att föreskrifter, som äro gemensamma för

de största bankföretag och de minsta ekonomiska föreningar och dessutom

tillämpade på andra närliggande lagstiftningsområden, icke funnits

lämpliga för den särskilda form av penningrörelse, varom nu är fråga.

Enligt min uppfattning böra de principer, som i förevarande avseende

av lagstiftningen godkänts såsom lämpliga och ändamålsenliga för banker

och ekonomiska föreningar, antagas vara lika lämpliga och ändamålsenliga

för sparbankerna, såvida det icke kan påvisas, att firmaanmälan

och registreringsskyldighet medföra olägenhet av något slag för denna

särskilda form av affärsrörelse. Om man granskar de bestämmelser,

som de sakkunniga i ämnet upptagit i det av dem såsom Alternativ II

framlagda lagförslaget, torde man emellertid finna, att desamma icke

— såsom man på sparbankshåll synes föreställa sig — orsaka stort

mera besvär än det remitterade förslagets motsvarande stadgande!! och

icke medföra avsevärda kostnader, samt att bestämmelserna till sin sakliga

innebörd icke äro hinderliga eller mindre väl lämpade för sparbanksrörelsen.

Under sådana förhållanden synas övervägande skäl tala för

att det remitterade förslaget omarbetas i ovan angivna syfte och att

därvid förberörda alternativa förslag kommer under omprövning.

Justitierådet Appelberg:

Lika med justitierådet Molin anser jag principiella skäl tala för

införande av bestämmelser om firmaanmälan och registrering av sparbanker.

Med hänsyn till det motstånd, som från sparbankshåll mött

häremot, och då några mera betydande olägenheter av den eftergift,

som förslaget härutinnan innefattar, knappast torde vara att vänta, anser

jag mig dock icke böra motsätta mig framläggande av förslaget i

dess nu föreliggande skick.

Lagrådet:

Förslaget förutsätter visserligen, att för såväl styrelseledamöter

som revisorer suppleanter kunna utses, men det föreskriver icke, att

detta alltid skall ske. Med hänsyn härtill synas orden »samt styrelseoch

revisorssuppleanter» böra utgå ur första stycket.

Bifall till lagrådets hemställan här nedan vid 11 § därom att styrelsens

ledamöter skola vara svenska medborgare föranleder uteslutande

i andra stycket 1) av orden »ävensom nationalitet».

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

10 §.

Lagrådet:

Stadgandet i första stycket därom att stiftare må kunna i reglementet

förklaras för huvudman »i den mån ej annat följer av vad nedan

i denna lag stadgas» torde vara avsett att innebära dels att sådant förklarande

icke må gälla längre tid än i andra stycket sägs, dels att det

i sjätte stycket upptagna förbud för huvudman att innehava vissa befattningar

gäller jämväl för stiftare, som förklarats för huvudman, och

dels att föreskriften i 12 § skall tillämpas även i fråga om sådan huvudman.

Då detta emellertid icke med önskvärd tydlighet framgår av de

ovan återgivna ordalagen, synes en omredigering av stadgandet erforderlig.

Justitierådet Molin:

Enligt bestämmelserna i tredje stycket av denna paragraf skola

huvudmännen vid årssammanträdet fastställa balansräkningen för näst

föregående år. Den vinst, som balansräkningen utvisar, skall enligt de

närmare föreskrifter, som meddelas i 35 §, i första hand användas till

förstärkning av fonderna. Beslut om huru stor del av vinsten, som

skall överföras till fonderna, bör givetvis också fattas på årssammanträdet.

Detta lärer även vara med förslaget avsett, men uttryckligt

stadgande därom torde få anses behövligt. Beslut jämlikt 35 § andra

• stycket om sättet för användande av därefter återstående vinstmedel

synes däremot lämpligen kunna få uppskjutas till annat sammanträde

med huvudmännen. Märkas bör emellertid att härigenom öppnas möjlighet

att avsätta medel till framtida förfogande, att alltså bilda en

dispositionsfond, som ej är underkastad föreskriften i förslagets 38 §.

11 §.

Lagrådet:

Av bestämmelserna i 17, 53, 116 och 169 §§ i gällande lag om

bankrörelse följer, att ledamot av styrelsen för bankaktiebolag eller solidariskt

bankbolag skall vara svensk medborgare. Och 57 § i lagen om

aktiebolag stadgar, att ledamot av styrelsen för aktiebolag skall vara

svensk medborgare, såvida ej Konungen för särskilt fall medgivit, att

viss begränsad del av styrelsen må bestå av medborgare i annat land.

Då sparbank i förevarande avseende synes böra likställas med bankbolag,

hemställes, att i förevarande paragraf intages föreskrift därom

att styrelseledamot skall vara svensk medborgare.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Därest denna hemställan bifalles, torde därav föranledas tillägg i

75 § under 5) för det fall, att i styrelse för äldre sparbank skulle finnas

ledamot, som ej är svensk medborgare.

23 §.

Lagrådet:

Av de sakkunnigas motiv framgår, att anledningen därtill, att

tredje stycket av förevarande paragraf erhållit en något annan avfattning

än motsvarande stadgande i gällande sparbankslag (29 § enligt

dess lydelse i lagen den 22 juni 1921), varit önskan att tydligare än

nu är fallet angiva, att dödtiing av motbok icke kan påkallas av annan

än motbokens ägare. Huruvida gällande lag har denna innebörd, kan

emellertid med fog ifrågasättas. Den syneS snarare böra tolkas så, att

det lämnas öppet, om annan än ägaren må kunna påkalla dödning. Motbok

kan vara avlämnad som säkerhet för fordran under sådana villkor,

att mottagaren bör vara berättigad att, om motboken för honom förkommer,

få densamma dödad. Men spörsmål av dylik beskaffenhet

synas icke böra lösas i sparbankslagen; avgörandet bör bero på allmänna

rättsregler. Anledning synes därför icke föreligga att giva stadgandet

annan lydelse än den, som sparbankslagen upptager och som överensstämmer

med motsvarande bestämmelser i 52 och 168 §§ i lagen om

bankrörelse.

25 §.

Justitierådet Appelberg:

Huruvida den här givna regeln är väl avpassad för vinnande av

det åsyftade ändamålet, är givetvis för en icke fackman svårt att bedöma.

Det faller emellertid i ögonen, att såväl förevarande regel som

föreskrifterna i 29 § komma att driva sparbankerna att i stor utsträckning

nedlägga sina medel i obligationer. Beaktar man, att dessas värden

ofta är", såsom särskilt senare årens erfarenhet utvisar, utsatta för

starka kursfluktuationer, och att sparbank därför lätt kan genom allt för

stora placeringar i obligationer, även förstklassiga sådana, lida sådana

förluster, som på grund av bestämmelserna i förslaget tvinga sparbanken

till likvidation, måste man ställa sig betänksam mot förslaget i förevarande

del. Med hänsyn härtill och till den kritik, sparbanksföreningen

riktat mot de sakkunnigas förslag i denna del, känner jag mig icke

övertygad, att man ej genom ytterligare modifikationer i det framlagda

förslaget skulle kunna komma till en lyckligare lösning av föreliggande

fråga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

35 §.

Justitieråden Berglöf och Appelberg:

Då det måhända kan finnas lämpligare att avgörandet i fråga om

användning av vinstmedel för det i första stycket nämnda ändamål tillkommer

huvudmännen, synes tillräckligt, att i lagen stadgas, att för

dylikt ändamål må användas belopp, som i förhållande till sparbankens

ställning är av ringa betydelse.

Regeringsrådet Ernberg:

Den i första stycket medgivna rätten att använda viss del av sparbanks

vinst till annat ändamål än stärkande av sparbankens fonder

torde böra tillkomma huvudmännen efter det styrelsen därutinnan avgivit

yttrande. Något skäl till avvikelse från gällande lags bestämmelser

i motsvarande avseende har icke anförts i motiven och torde knappast

heller föreligga. Det hemställes därför om återgång till den nuvarande

lagens ståndpunkt i denna del.

Justitierådet Molin:

Sedan huvudmännen vid årssammanträdet fastställt balansräkningen

för nästföregående år, hava de, enligt förevarande paragraf, att av den

vinst, som balansräkningen utvisar, i första hand göra den avsättningtill

grundfond eller säkerhetsfond, som må vara erforderlig. Av vad

som icke tages i anspråk för dylikt ändamål äger styrelsen använda ett

mindre belopp för ändamål, som omnämnes i andra punkten av första

stycket. Beslut om sådant användande eller åtminstone därom att styrelsen

vill för framtida disponerande förbehålla sig visst belopp måste

styrelsen tillkännagiva vid sammanträdet, därest huvudmännen skola då

kunna fullgöra sitt åliggande att bestämma, i vad mån återstoden av

vinsten skall avsättas till reservfonden eller erhålla sådan användning,

som sägs i paragrafens andra stycke. Det är egendomligt, att beslutanderätten

i en del av ärendet sålunda lagts till styrelsen. Det synes lämpligare

att även härutinnan beslutanderätten tillkommer huvudmännen,

vilka dock liksom i det fall, som avses i andra stycket, böra inhämta

styrelsens yttrande. Om den sålunda förordade ändringen vidtages, bör

detta uppmärksammas vid den jämkning i avfattningen av 10 § tredje

stycket, vartill den vid nämnda lagrum av mig gjorda erinringen kan

föranleda.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:t9 proposition Nr 147.

97

Lagrådet:

Under den förutsättning, som angives i andra stycket, äga huvudmännen,

enligt ordalydelsen av detta stycke, att till sådant ändamål,

som där sägs, anslå intill hälften av vinsten. Det torde emellertid

kunna antagas, att avsikten varit, att denna förfoganderätt, för den

händelse någon del av vinsten avsatts till fonder eller auvänts för i

första stycket avsett ändamål, skall vara begränsad till hälften av vad

därefter återstår av vinsten. Detta torde böra komma till uttryck i

lagtexten.

\

Regeringsrådet Ernberg och justitierådet Appelberg:

Enligt gällande lag är rätten att besluta om användning av vinstmedel

för i andra stycket avsett ändamål beroende av att reglementet

uttryckligen medgiver huvudmännen sådan befogenhet. Det synes ej

föreligga tillräcklig anledning att avvika från vad härutinnan nu är

gällande.

39 §.

Lagrådet:

I förslaget saknas direkt bestämmelse om vem som har att utse

revisorer. I sakens natur ligger visserligen, att sådant val förrättas av

huvudmännen. Uttrycklig bestämmelse därom bör dock upptagas i förslaget

och kan lämpligen inrymmas i förevarande paragraf.

Stadgande torde böra införas om nytt val för den händelse revisor

avgår innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända och suppleant

ej finnes utsedd. (Jfr 10 o. 11 §§)

47 §•

Lagrådet:

Då det måste anses uteslutet, att ett huvudmännens beslut om

sparbanks likvidation skulle förenas med tredska att utse likvidatorer,

är det uppenbarligen oegentligt att hänföra bestämmelserna i förevarande

paragraf till annan likvidation än sådan, varom Konungens befallningshavande

jämlikt 58 § förordnat. De stadganden i redan gällande lagar,

som tjänat till förebild, hava ej heller en så vidsträckt omfattning som

det här föreslagna.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 127 käft. (Nr 147.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147

51 §.

Lagrådet:

I likhet med vad i tredje stycket av 101 och 218 §§ i lagen om

bankrörelse är stadgat för bankaktiebolag och solidariskt bankbolag torde

tredje stycket i förevarande paragraf böra avse sparbanks egendom överhuvud

och ej blott dess fasta egendom.

Beträffande likvidatorernas befogenhet att företräda sparbank samt

om deras rättigheter och skyldigheter bör uppenbarligen i tillämpliga

dela* gälla icke blott vad i lagförslaget stadgats om styrelse utan ock

vad där föreskrivits om styrelses ledamöter. Det hemställes, att uttryckligt

stadgande härom införes i sista stycket av förevarande paragraf.

53 §.

Regeringsrådet Ernberg:

Då enligt 54 § huvudmännen skola äga att bestämma om användning

av överskott, som enligt likvidatorernas redovisning må förefinnas,

bör antydan om denna huvudmännens fortsatta funktion även efter redovisningens

frandäggande för huvudmännen och sparbankens enligt förslaget

därmed inträdda upplösning göras redan i andra stycket av förevarande

paragraf.

65 §.

Regeringsrådet Ernberg:

Det här använda uttrycket de utav sparbank »förvaltade medlen»

är ej fullt tydligt. Möjligen har därmed åsyftats dels sparbanks fonder

dels ock de i sparbanken insatta medel. Till äventyrs har emellertid

uttrycket eu än vidsträcktare innebörd. Då det synes angeläget, att

berörda otydlighet undanröjes, hemställes, att ifrågavarande stadgande

måtte undergå en förtydligande omformulering.

70 §.

Regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin och Appélberg:

Då enligt förslaget även sparbankerspektören äger i visst avseende

meddela för sparbanken bindande beslut, torde rätt till klagan

över sådant beslut böra medgivas; och torde sådan böra föras i enahanda

ordning som enligt förslaget skall gälla i fråga om Konungens

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

befallningshavandes beslut. Det hemställes därför, att stadgande härom

införes i förevarande paragraf.

Föreskriften att meddelat beslut skall gå i verkställighet oberoende

av förd klagan synes emellertid icke höra erhålla tillämpning å sparbanksinspek

törens beslut.

75 §.

Lagrådet:

Den under 15) intagna bestämmelsen om påföljd av underlåtenhet

att iakttaga föreskrifterna under 1) synes lämpligast böra sammanföras

med sistnämnda moment.

Då det måste anses självfallet, att den omständigheten att äldre

sparbanks stiftare på sin tid icke voro bosatta här i riket ej bör utgöra

hinder för sådan sparbank att fortsätta sin verksamhet, hemställes, att

den härom under 2) införda bestämmelsen måtte såsom överflödig utgå.

2) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887

angående handelsregister, firma och prokura.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma}: ta proposition Nr 147.

100

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 21 mars 1922.

Närvarande: *''

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

ÅKERMAN, SCHLYTER, ÖRNE.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmäler lagrådets

yttrande den 14 i denna månad angående de till lagrådet den

3 nästlidne februari remitterade förslagen till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Departe
mentschefen.

Föredraganden anför därvid:

Förslaget v. granf,kningen i lagrådet har mot förslaget till lag om spar
till

lag om banker icke framkommit någon annan anmärkning av principiell art än

sparbanker, att en ledamot uttalat vissa betänkligheter mot stadgandet i nämnda

förslags 25 § utan att dock lämna någon anvisning om i vilken riktning

en ändring av stadgandet bör ske. Vid sådant förhållande torde

jag beträffande de grundläggande nyheterna i förslaget kunna nöja

mig med att hänvisa till vad jag yttrat vid förslagets remitterande till

lagrådet.

Vad angår detaljföreskrifterna i förslaget till lag om sparbanker

hava vissa anmärkningar framställts av lagrådet i dess helhet eller en

eller flera ledamöter av detsamma.

1 § och

3 § 4).

Sålunda har av lagrådet hemställts, att bestämmelserna i 1 § och

3 § under 4) matte avfattas pa sadant sätt, att tillskott till grundfond

må kunna lämnas även av annan än stiftare. Denna hemställan torde

böra iakttagas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Ma]:ts proposition Nr 147.

Vid 3 § under 10) har av tre ledamöter gjorts gällande, att nämnda 3 § io), 22§

stadgande samt 22 § borde omarbetas på sådant sätt, att sparbanks- oc/l 75 § 61

lednings rätt att med Konungens betällningshavandes samtycke höja ett

i sparbankens reglemente bestämt insättningsmaximum blir beroende av

att medgivande härtill lämnats i reglementet. Då det vid tidpunkten

för en Bparbanks stiftande givetvis är omöjligt att bedöma, huruvida

någon gång i framtiden behov att med Konungens befallningshavandes

samtycke i visst fall höja ett i reglementet bestämt maximum kan

yppas, skulle, därest den ifrågasatta föreskriften upptoges, förtänksamma

stiftare av sparbank säkerligen icke kunna underlåta att i reglementet

alltid lämna medgivande till dylikt höjande. Föreskriften skulle

därför knappast få annan praktisk effekt än att den skulle skapa svårigheter

för sparbank, i vars reglemente medgivande av ifrågavarande art

av förbiseende icke lämnats, i det att en dylik sparbank, då ett behov

av maximibeloppets höjande i avseende å viss motboksräkning inställde

sig, icke skulle tillräckligt snabbt kunna genomföra erforderlig reglementsändring.

På grund av vad sålunda anförts har jag icke ansett mig kunna

i omförmälda hänseende föreslå någon ändring i förslaget. Däremot torde,

på sätt ifrågavarande tre ledamöter i detta sammanhang föreslagit, bestämmelsen

om att insättningsmaximum normalt må utgöra högst 20,000

kronor böra överflyttas till 22 §, vilket föranleder vissa jämkningar i

3 § under 10) och 75 § under 6).

Vid 6 § har av två ledamöter förordats, att för sparbankerna måtte {i

införas bestämmelser om firma och registrering, under det att en ledamot

ansett principiella skäl tala för införandet av dylika bestämmelser men

dock icke velat motsätta sig förslagets framläggande i dess nu föreliggande

skick och en ledamot lämnat förslaget härutinnan utan anmärkning.

Då av vad i lagrådet förekommit lärer framgå, att bestämmelser

om firma och registrering icke äro för sparbankerna oundgängligen nödvändiga,

har jag, utan att vilja underkänna de inom lagrådet framförda

principiella skälen, funnit mig böra, särskilt med hänsyn till det motstånd,

som från sparbankshåll förekommit mot den ifrågavarande anordningen,

böra förorda, att förslaget härutinnan bibehålies oförändrat.

I enlighet med lagrådets hemställan böra ur 6 § första stycket

orden »samt styrelse- och revisorssuppleanter» uteslutas. Likaledes bör,

i anledning av vad lagrådet vid 11 § föreslagit, i 12 § upptagas föreskrift

om att styrelseledamot i sparbank skall vara svensk medborgare

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

och i saraband därmed orden »ävensom nationalitet» utgå ur 6 § andra

stycket och ändring verkställas i 75 § under 5).

10 §■ I enlighet med vad lagrådet anmärkt mot avfattningen av 10 §

första stycket sista punkten bör i nämnda stadgande uttryckligen angivas,

att förklarande att vara huvudman icke må avse längre tid än i andra

stycket av samma paragraf sägs. Med hänsyn till lydelsen av stadgandena

i 10 § sjätte stycket och i 12 § torde även utan att hänvisning

till dessa stadganden sker vara tydligt, att desamma äro tillämpliga

jämväl på den, som i reglemente förklarats för huvudman. Vad av en

ledamot anförts mot avfattuingen av 10 § tredje stycket synes böra

iakttagas.

23 §. Mot lagrådets hemställan beträffande 23 § har jag intet att erinra.

35 §. I enlighet med vad inom lagrådet anförts bör rätten att i det i

35 § första stycket avsedda fallet disponera över sparbanks vinst tillkomma

huvudmännen, efter det styrelsen avgivit yttrande i ärendet.

Likaledes bör, såsom av lagrådet förordats, rätten att enligt 35 § andra

stycket använda hälften av sparbanks vinst böra begränsas till hälften

av den del av vinsten, som återstår, sedan medel, erforderliga för fondernas

uppbringande till i paragrafen avsedd höjd, avsatts till reservfonden

eller medel undantag^ för vinstdisposition enligt första stycket.

39, 47 och Vad lagrådet anmärkt beträffande 39, 47 och 51 §§ lärer böra

51 §§■ iakttagas.

65 §. Mot avfattningen av 65 § har en ledamot anmärkt, att det där

använda uttrycket ''de utav sparbank förvaltade medlen’ icke skulle vara

fullt tydligt. Ifrågavarande uttryck, som omfattar dels sparbankens inlåning

och dels sparbankens egna tillgångar, vare sig dessa redan avsatts

till fonder eller bokförts såsom odisponerade vinstmedel, är emellertid

det hävdvunna, som sedan lång tid kommit till användning i den

av statistiska centralbyrån utgivna sparbanksstatistiken. Något förtydligande

torde därför icke vara av nöden.

70§ samt 75 § De anmärkningar, som inom eller av lagrådet framställts beträf
2)

och io). fan(je 70 § samt 75 § under 2) och 15), torde böra godtagas.

På vissa ställen i förslaget torde därjämte redaktionella jämkningar

böra vidtagas.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli

1887 angående handelsregister, firma och prokura har av lagrådet lämnats

utau anmärkning och föranleder icke nu något uttalande från min

sida.}»

Under förmälan, att han låtit vidtaga de av honom förordade

ändringarna i förslaget till lag om sparbanker, uppläser föredraganden

det sålunda omarbetade förslaget, varefter föredraganden hemställer, att

ifrågavarande två förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

FörslagettiU

lag om

ändrad

lydelse av

8 § i lagen

den 13 juli

1887.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:7a Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—SO juni 1923 av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till fina s. 2 i texten
  2. Rskr. 1922:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m. a1 i texten
  3. SU 1922:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag dels till avlöning åt en föredragande inom finansdepartementet i ärenden rörande sparbanksväs a1 i texten