Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

1922-03-03 · 84 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:167, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ku mil. Maj:ts proposition Nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; given

Stockholms slott den 3 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla bifogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 höft. (Nr 167.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 23 § 2 mom., 36 § 4 mom., 40, 41, 42,

43, 44, 46, 47, 48, 49 och 50 §§ samt 54 § 1, 2, 3, 4, 7 och 8 mom. i

förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering skola hava följande ändrade lydelse:

23 §.

2 mom. Om av skattskyldig lämnad deklaration icke följes vid

hans taxering, skola skälen därför tydligen angivas genom anteckning

av taxeringsnämnden å deklarationen och av prövningsnämnden i dess

protokoll, och skall, ifråga om taxeringsnämndens beslut, så fort ske

kan, tillika underrättelse i vad mån avvikelse skett och om skälen därför

samt, i fråga om prövningsnämndens beslut, utdrag av protokollet,

enligt vad därom i 47 § 4 mom. stadgas,, i rekommenderat brev med

allmänna posten kostnadsfritt tillsändas den skattskyldige under i

deklarationen uppgiven adress.

36 §.

4 mom. Avskrifter av taxeringslängderna — —--till hända.

Avskrifterna böra därefter senast den 15 juli av kommunalstämmans

ordförande återställas till häradsskrivaren för användning vid debitering

samt av denne senast den 15 september vid ovan angiven påföljd

ånyo tillställas kommunalstämmans ordförande för att av honom förvaras

och, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande

årets taxeringsnämnd.

I stad skola — — — — taxeringsnämnder.

40 §.

För varje län och för Stockholms stad tillsättes årligen en prövningsnämnd,

som har att granska taxeringarna samt pröva och avgöra

enligt 39 § samt i förekommande fall enligt 50 § anförda besvär ävensom

framställda anmärkningar i anledning av taxeringsnämndernas beslut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för

Stockholms stad i Stockholm å tider, som utsättas av Kungl. Maj:ts

befallningshavande och bestämmas sålunda, att nämndens arbeten må

vara avslutade för varje län senast den 10 och för Stockholms stad

senast den 31 oktober.

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå av minst åtta, högst femton ledamöter,

vilka — — — — personerna. Ledamöterna i prövningsnämnden böra

så utses, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare

av fast egendom som näringsidkare och andra inkomsttagare.

Kungl. Majrts befallningshavande — — — — nämnden.

42 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgiver i därom utfärdad kungörelse,

vilka personer blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i

prövningsnämnden, och kallar vederbörande ledamöter till prövningsnämndens

sammanträden i god tid före varje sammanträde.

Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg skall föredragningslista,

upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärs- och anmärkningsmål,

som skola vid prövningsnämndens sammanträde förekomma,

översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med kallelsen

till sammanträdet; dock att sådan föredragningslista icke erfordras för

Stockholms stads prövningsnämnd.

Möter för ledamot — — — tjugufem kronor.

43 §.

Vid prövningsnämndens sammankomster skall i länen landshövdingen

och i Stockholms stad överståthållaren eller, om han icke är tillstädes,

underståthållaren vara ordförande, med rättighet att deltaga i

nämndens överläggningar, men icke i dess beslut i annat fall än nedan

sägs. Vid förfall för landshövdingen eller för över- och underståthållaren

att bevista sammankomst äge nämnden —--ledamöter.

Uppstå — — — av ordföranden.

44 §.

Såsom kronans ombud och för---äga anledning. Där så

anses oundgängligen nödvändigt, må, efter Kungl. Maj:ts medgivande,

person med länsbokhållares kompetens av Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

havande förordnas att såsom biträdande kronoombud föra kronans talan

beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna

och hos prövningsnämnden anförda besvär samt för anförande av besvär

och avgivande av förklaringar i beskattnings mål må landskamrerare

erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål, om och i den

mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet oundgängligen

erforderlig för att prövningsnämndens arbete må kunna avslutas

inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande handläggning

av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under längre tid

fördröjd.

Enahanda ledighet må, om och i den mån sådant finnes nödigt,

beviljas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anställd tjänsteman, vilken

förordnats till biträdande kronoombud.

46 §.

Protokollet vid — — — prövningsnämnden.

Justering av det hos prövningsnämnden förda protokollet skall

efter varje sammanträde verkställas inför nämnden eller senast åtta dagar

efter sammanträdets avslutande inför nämndens ordförande jämte kronans

ombud och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola

inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett

av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

47 §.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — — — bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörande taxeringslängd och jämväl för varje prövningsnämndens

sammanträde upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer,

som innehålla dylika beslut, böra angivas. Vederbörande protokollsförande

åligger att med sin underskrift — — — tillägg.

2 mom. I länen skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg fastighetslängderna senast den 15 september samt inkomstlängderna

och taxeringsnämndernas protokoll inom tolv dagar efter prövningsnämndens

sista sammankomst översändas till vederbörande häradsskrivare

eller magistrat; ägande häradsskrivaren att, därest prövningsnämndens

arbete därav ej hindras, tidigare, dock ej före den 15 sep
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

tember, på begäran få till sig översänd inkomstlängd, som må vara

erforderlig för honom åliggande debiteringsgöromål.

De i 36 § 3 mom. — — — där förvaras.

3 mom. De hos prövningsnämnden för varje sammanträde förda

särskilda längderna skola, utom vad Stockholms stad angår, inom tolv

dagar efter sammanträdet genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg

översändas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat för att

lända till efterrättelse vid debiteringen.

Senast den 22 oktober skall Kung]. Maj:ts befallningshavande låta

tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande avskrifter av de

hos prövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad dessa angå varje

särskild kommun på landet. Dessa avskrifter skola hållas de skattskyldiga

tillhanda under viss tid av minst fjorton dagar, varom kungörelse

bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas. I kungörelsen böra upptagas

namn på och hemvist för de skattskyldiga, i avseende å vilkas taxering

prövningsnämnden vidtagit ändring.

I stad, utom Stockholm, skola genom magistratens försorg avskrifter

av prövningsnämndens längder, så vitt staden rörer, i samma

ordning hållas de skattskyldiga tillhanda.

4 mom. Utdrag av prövningsnämndens protokoll skall av protokollföranden

i länen senast den 10 november och i Stockholm senast den

20 november i rekommenderat brev med allmänna posten under den av

vederbörande uppgivna adress tillsändas varje skattskyldig, vilkens

taxering för inkomst eller förmögenhet varit föremål för prövningsnämndens

särskilda beslut, med undantag allenast beträffande sådan skattskyldig,

vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige

blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i

inkomstlängden av de skattefria avdragen.

48 §.

Prövningsnämnden skall inom sig utse tre ledamöter jämte två

suppleanter för dem att såsom särskild prövningsnämnd avgöra enligt

50 § anförda besvär, som kunna föreligga till prövning, innan nästa

ordinarie prövningsnämnd sammanträder.

Yad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd gälle i

tillämpliga delar beträffande den prövningsnämnd, varom här förmäles;

dock att meddelande om prövningsnämndens beslut skall genom utdrag.

av protokollet, så snart ske kan, emot bevis tillställas klaganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

49 §.

1 mom. Över ordinarie prövningsnämnds---icke bifallits, samt

b) om prövningsnämnden---den skattskyldige påyrkats.

1 det under a) — — — åsätta beloppet.

Besvären ställas — — — är stadgat.

2 mom. Sedan — — — anförda besvär.

3 mom. Vad i denna § stadgats gälle i tillämpliga delar beträffande

besvär över beslut av den särskilda prövningsnämnd, som i 48 §

omförmäles; dock skola besvären ingivas inom sextio dagar efter den,

då klaganden av beslutet erhållit del.

50 §•

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning

för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan

taxering icke bort honom åsättas,

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där

han icke är skattskyldig för dylik skatt,

den, som taxerats . till bevillning för samma fasta egendom eller

inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen

eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad

behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit

underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, i Stockholm före den 1

augusti och annorstädes före den 15 juni,

den, som, utan att vara uppgiftspliktig, blivit taxerad till inkomstoch

förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst,

den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats till inkomst-

och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen

skett,

så ock den, vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning

eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig, eller vilkens

fastighet av sådan anledning felaktigt taxerats,

äge att häröver anföra besvär hos prövningsnämnden i länet eller,

därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämndens särskilda

beslut eller besvären avse taxering i kommuner inom två eller flera län,

hos kammarrätten.

Rätt till klagan enligt denna paragraf i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkommer

jämväl vederbörande kronoombud.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande

avfordrats, eller, därest besvären anföras av kronans ombud,

före utgången av kalenderåret näst efter det, då taxeringen ägt rum,

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket

taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda

upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären

i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten,

utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären

dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

befallningshavande.

Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst

å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å

olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av taxeringslängd

och beskattningsnämnds protokoll, så vitt den överklagade taxeringsfrågan

angår, som ock de till nämnden i frågan ingivna handlingarna samt

därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande, överlämnar

Kungl. Maj:ts befallningshavande handlingarna i målet till den

ordinarie prövningsnämnden eller den i 48 § omförmälda särskilda

prövningsnämnden eller i förekommande fall till kammarrätten.

54 §.

1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av

Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,

arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna,

arvode åt kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd,

gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna i

övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän ävensom bidrag, varom

i 2 mom. förmäles, må enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år

utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomstoch

förmögenhetsskattesumma för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas

beslut beräknats.

Till gäldande av här ovan icke omförmälda, av prövningsnämnds

arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt särskilt förordnat kronoombud,

ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål,

nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos

prövningsnämnden, må användas erforderligt belopp. Detta belopp skall,

såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ställas till prövningsnämndens förfogande

efter förslag av Kungl. Majrts befallningshavande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

2 mom. Kommun, som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda anstalter,

som befunnits ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader,

må för dessa kostnader kunna erhålla bidrag av det belopp, som i 1 mom.

första stycket omförmäles.

3 mom. Kommun, som anser sig böra enligt 2 mom. erhålla särskild

ersättning, äger att senast den 1 juli till Kungl. Maj:ts befallningshavande

inkomma med framställning därom till kommunen, därvid grunderna

för ersättningsbeloppets beräknande böra angivas.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 15

juli varje'' år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående länets

eller, i fråga om Stockholm, stadens hela inkomst- och formögenhetsskattesumma

enligt taxeringsnämndernas beslut samt angående den

ersättning, som anses böra tillkomma ej mindre en var av de personer,

inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt bestämmelserna i 1 mom.

första stycket äro därtill berättigade, än även kommun, som i 2 mom.

omförmäles; skolande därvid de grunder, som varit bestämmande vid

ersättningarnas beräknande, angivas, och från kommun inkommen framställning

bifogas.

Efter prövning av vad sålunda av Kungl. Maj:ts befallningshavande

och, i förekommande fall, av kommun anförts, bestämmer Kungl.

Maj:t, huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds

förfogande eller till kommun utanordnas. Till prövningsnämnd

anvisat belopp äger nämnden efter förslag av Kungl. Maj:ts

befallningshavande fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid

ersättningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda

uppdragens utförande erforderliga skicklighet, tid och arbete och bör i

förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan

hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel

gottgjord.

4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 1 mom. andra

stycket och 3 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning —--

utbetalas.

7 mom. Häradsskrivare äga — — — — som det enligt 36 § 4

mom. åligger dem att avlämna — — — — en krona arket.

8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamreraren eller

annan tjänsteman hos Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt 44 §

— —--motsvarande de med vederbörande befattning förenade

tjänstgöringspenningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;

dock skola de bestämmelser, som avses i 26 § förordningen

den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

allmän fastighetstaxering år 1922, fortfarande äga tillämplighet i sin

nuvarande lydelse i avseende å nämnda taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 käft. (Nr 167.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

* Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför följande:

Jag skall nu för Kungl. Maj:t anmäla vissa frågor om ändringar

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering.

Ändrad organisation av prövningsnämnderna m. m.

I samband med ett sammanträde med landskamrerarna i riket, vilket

den 8 september 1920 hölls inför dåvarande chefen för finansdepartementet

för behandling av frågan om lämnande av ensartade anvisningar

till ledning vid den då förestående uppskattningen av mark i och för

framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,

erhöllo landskamrerarna tillfälle att enskilt överlägga angående vissa

frågor, som stode i samband med behovet att åstadkomma lättnad i landskamrerarnas

arbetsbörda, däribland även fråga om ändring av tiden för

prövningsnämndens sammanträde. Resultatet av överläggningarna i ämnet

blev, att landskamrerarna genom utsedda delegerade i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 23 oktober 1920 framlade riktlinjer för viss reformering av

prövningsnämndsarbetet och hemställde, att åtgärder härför måtte snarast

möjligt vidtagas, samt att i avvaktan härpå provisoriska anordningar i

åsyftad riktning måtte komma till stånd att tillämpas redan under år 1921.

Över denna framställning infordrades utlåtande av de sakkunniga,

som av dåvarande chefen för finansdepartementet enligt bemyndigande

den 25 september 1920 tillkallats för att inom departementet biträda vid

utredning av frågan om ändrade grunder för taxeringsmyndigheternas

organisation och taxeringsförfarandet att komma till användning vid

ny allmän fastighetstaxering år 1922 (taxeringssakkunniga), varjämte

departementschefen erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla ytter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj.ts proposition Nr 167j

ligare en sakkunnig. Härtill utsågs landskamreraren K. Gislén. De övriga

sakkunniga voro landskamreraren G. V. Eiserman, ordförande, landskamreraren

A. C. Bökelund, ledamöterna av riksdagens första kammare, ombudsmannen

A. Hult och hemmansägaren J. Johansson i Kälkebo, ledamoten

av riksdagens andra kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg, f. d.

ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren N. Månsson i

Erlandsro samt mantalskommissarien O. E. Graffman.

Till nämnda sakkunniga har Kungl. Maj:t remitterat jämväl riksdagens

skrivelse den 8 mars 1921 (nr 74), däri riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring i

gällande taxeringsförfarande, att möjlighet bereddes sådan skattskyldig,

som avsåges i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfärandet

vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning eller

annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare

och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgåve vinna

rättelse, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag,

som kunde av utredningen föranledas.

Med skrivelse den 31 maj 1921 hava de sakkunniga överlämnat

de sålunda infordrade utlåtandena tillika med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Över de. sakkunnigas betänkanden och förslag hava i anledning av

remiss yttranden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

kammarrätten samt statskontoret, varjämte Sveriges häradsskrivarförening

i en skrift framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas

förslag rörande omorganisationen av prövningsnämndsarbetet. Vissa

länsstyrelser hava lämnat vederbörande häradsskrivare tillfälle att yttra

sig i ärendet.

Då jag nu går att redogöra för innebörden av dessa båda frågor,

tillåter jag mig att först beröra den av landslcamrerarna i riket väckta

frågan om förändrad anordning av taxeringsarbetet å landskontoren samt

hos provning snämnderna.

I landskamrerarnas förut berörda skrivelse redogjordes till en början

för omfattningen av det landskamreraren såsom kronoombud hos prövningsnämnden

påvilande arbete samt påvisades, att det just vore detta

med åren ständigt ökade arbete, som överbelastade landskamreraren, ävensom

att under nu bestående organisation av taxeringsarbetet icke kunde

åstadkommas en fullständig och effektiv granskning av taxeringsnämndernas

arbete. Härom anfördes, bland annat, följande:

Andrad orga

nisation av

prövningsnämnderna.

Lands
kamrerarnas
framställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

När i sammanhang med omorganisationen av fögderiförvaltningen vid

länsstyrelserna inrättades de nya assessorstjänsterna, vilkas innehavare hade

att föredraga och på eget ansvar expediera vissa grupper av mål och ärenden,

skedde detta bland annat i syfte att bereda avdelningscheferna behövlig lättnad

i arbetet. Givetvis medförde också anställandet av länsassessorer en betydande

minskning i landskamreraren tidigare påvilande göromål. Då man

detta oaktat så kort tid därefter nu åter stode inför nödvändigheten att bereda

landskamrerarna lättnad i arbetsbördan, berodde detta framför allt på att

landskamrerarens arbete med taxeringarnas granskning under de senare åren

vuxit i hög grad till följd av såväl materialets större omfattning som ärendenas

komplicerade beskaffenhet. Sålunda hade granskningsmaterialet ökats

icke blott genom den utvidgade deklarationsplikten och stadgandet att alla,

som äro skyldiga att föra handelsböcker, skulle vid deklarationen foga vissa

utdrag av sina räkenskaper, utan även därigenom att med penningvärdets fall

antalet deklarationspliktiga betydligt stigit. Granskningen av taxeringshandlingarna

hade blivit svårare i den män den avsåge skattskyldiga, som numera

skulle avlämna räkenskapshandlingar, i det att felande sådana handlingar

måste infordras och inkommna handlingar noggrant undersökas till kontrollerande

av deklarationernas riktighet samt vidare genom att bestämmelserna om

de skattefria avdragen och utfinnande i övrigt av den beskattningsbara inkomsten

blivit mera invecklade.

Landskamrerarens arbete med granskningen av taxeringarna för löpande

året kunde i huvudsak icke börja tidigare än den 20 juni, då taxeringslängderna

inkomme, samt ej fortgå längre än till den 15 juli. Efter sistnämnda

dag, då besvären till prövningsnämnden. senast skulle vara inlämnade, måste

han nämligen nästan uteslutande ägna sig åt granskningen och beredningen

av besvärshandlingarna, vilket arbete skulle vara slutfört då nämnden sammanträdde,

i regel någon av de första dagarna i augusti. Det säde sig självt,

att landskamreraren på den tid, som sålunda stode till förfogande, icke ensam

kunde medhinna vare sig den allmänna granskningen av taxeringarna eller

beredningen av besvärsmålen, vilkas antal numera även i de medelstora länen

i regel överstege halva tusentalet. Därför måste också ett flertal personer anlitas

för arbetets utförande, och givetvis måste härtill i första hand användas

landskontorets personal. Men frånsett de juridiskt bildade tjänstemännen

kunde åt landskontorets personal i allmänhet icke anförtros att verkställa

granskningen av de mera invecklade taxeringsfallen eller undersöka de skattskyldigas

räkenskapsutdrag, utan den finge sysselsättas med den formella

granskningen. Den sakliga granskningen, som ju utan jämförelse vore den

mest betydelsefulla och för statsverket givande, folie således huvudsakligen på

landskamreraren själv. Erfarenheten hade emellertid visat, att varken den''

formella eller sakliga granskningen av hela taxeringsmaterialet kunde medhinnas

på den nu till buds stående tiden. Man hade därför nödgats undanskjuta

granskningen för sådana distrikt, där man haft anledning antaga att arbetet

blivit någorlunda tillfredsställande utfört, samt företrädesvis ägna sin uppmärksamhet

åt distrikt, där motsatsen kunnat befaras. Men icke heller den

sålunda avgränsade granskningen hade blivit fullständig. Det vore därför

alldeles visst, att den granskning av taxeringsnämndernas arbete, som det

ålåge landskamreraren att verkställa, icke på långt när vore och ej heller, så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition År 167.

13

Horn arbetet nu måste ordnas, kunde bliva tillfyllestgörande samt att därför

också stora skattebelopp till förlust för såväl stat som kommun spilldes bort.

Erfarenhet härav hade särskilt under de senare åren vunnits, i det att i sammanhang

med de skattskyldigas taxering till krigskonjunkturskatt utrönts,

hurusom granskning med därav föranlett yrkande till prövningsnämnden i

många fall blivit försummad, så att landskamreraren måst hos kammarrätten

anföra besvär över prövningsnämndens beslut.

Svårigheterna att medhinna granskningsarbetet inom därför anslagen

tid inriktade arbetet på och begränsade detsamma att, så långt tiden medgåve,

tillvarataga statens rätt samt nödgade landskamreraren att åsidosätta den i

hans åliggande att tillse det taxeringen varder behörig jämväl ingående uppgiften

att tillvarataga de skattskyldigas intresse av eu rättvis taxering, en

uppgift som, i den mån taxeringsförfarandet bleve mera invecklat, vore av

synnerlig vikt för de skattdragande, särskilt för dem som icke hade råd att

anlita sakkunnig person för granskning av sin taxering.

Landskamrerarens arbete med taxeringarna vore emellertid icke slut

med förenämnda granskning av taxeringsnämndernas beslut. Åliggandet för

honom att deltaga i justeringen av prövningsnämndens protokoll och att bestyrka

riktigheten av införingen av prövningsnämndens ändringar i taxeringslängderna

samt prövningsnämndens förändringslängder medförde, att han, i

den mån protokollet hunne uppsättas, hade att genomgå detsamma, samt att

han icke förrän efter längdernas utsändande till debiteringsförrättarna tre

veckor efter prövningsnämndens sista sammanträde, vanligen i slutet av augusti

månad, vore fri från det med prövningsnämnden förenade arbetet. På

ungefär samma sätt ställde det sig för assessorn å landskontoret och länsbokhållare,

enär dessa oftast användes såsom landskamrerarens biträden vid

taxeringsgranskningen samt till protokolls- och längdförare. Då dessa tjänstemän

icke kunde medhinna att jämsides med granskningsarbetet utföra sina

ordinarie göromål, måste den del av dessa göromål, som ej kunde skjutas åt

sidan, tillsvidare överflyttas på landskontorets övriga personal, varav följden

blivit den, att hela personalen under sommaren vore överhopad av det strängaste

arbete. Det vore också så långt ifrån, att arbetstiden å tjänsterummet

under sommarmånaderna kunde inskränkas, att flertalet tjänstemän i stället

finge sitt tjänstearbete förlängt till långt in på nätterna.

Icke heller efter avslutandet av prövningsnämndsarbetet bleve landskamreraren

i tillfälle ägna någon större uppmärksamhet åt sin huvudsakliga

uppgift att såsom chef för landskontoret leda och övervaka arbetet i dess helhet,

utan lian nödgades framför allt taga itu med de äldre taxeringsmål, som

till ett betydande antal måst under arbetet för prövningsnämnden skjutas åt

sidan, samt med avfattande av de besvär över prövningsnämndens beslut, vartill

han på grund av särskilda förhållanden, jämväl sådana »om yppats efter

nämndens sammanträde, kunde finna anledning.

Efter det nya årets .ingång vidtoge hans arbete med de då inkomna besvären

över nästlidet års prövningsnämnds beslut. Besvärshandlingarna måste

granskas, felande utredning införskaffas, kanske i flera omgångar, samt yttrande

avfattas. Då besvärens antal numera även i de medelstora länen oftast

icke stannade under några hundra, komme arbetet på dessa besvärsmål samt

de från föregående år kvarliggande äldre taxering-smålen att nästan uteslu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.

tände och i de största länen helt upptaga landskamrerarens tid ända tills hans

arbete med granskningen av löpande årets taxeringar vidtoge.

Landskamreraren vore, enligt vad sålunda anförts, åtminstone i vissa

län, hela året om oavbrutet fullt sysselsatt med honom påvilande taxeringsarbete.

Att krigskonjunkturskattetaxeringens bortfallande komme att minska

landskamrerarens och landskontorets arbetsbörda vore visserligen sant. Men

samtidigt hade tillkommit uppskattningen för jordvärde- eller jordräntestegringsskatt

likasom ock ändringar i skatteförordningarna, vilka i hög grad försvårade

taxeringsarbetet och särskilt pålade prövningsnämnden en alldeles

ny uppgift, vilkens behöriga iakttagande komme att vila på förarbeten av

landskontoret. Då dessutom kanske inom en snar framtid än mera invecklade

skatte- och taxeringsförfattningar än de nuvarande komme till stånd, kunde

det icke antagas, att landskamrerarens eller landskontorets nuvarande arbetsbörda

skulle bliva mindre efter avvecklingen av krigskonjunkturskattetaxeringen.

Snarare torde motsatsen kunna befaras.

Följden av att landskamreraren måste ägna sig huvudsakligen eller

inom de största länen så gott som uteslutande åt det honom såsom kronoombud

hos prövningsnämnden påvilande arbetet bleve den, att han måste åsidosätta

sina tjänstegörömål i övrigt och sålunda bleve främmande för desamma, vilket

särskilt beträffande anordningsväsendet samt debiterings- och uppbördsgöromålen

vore betänkligt. Då han icke hade tid att fullgöra sin viktiga uppgift

att leda och övervaka arbetet ;i landskontoret eller att på det sätt, som för

denna upgifts fyllande oundgängligen krävdes, följa utvecklingen av lagstiftningen,

i vad den berörde hans tjänsteområde, komme landskontorets arbete

att sakna sin rätta ledning. "Ansvaret för göromålens behöriga utförande överflyttades

på händer, där det ej borde ligga, och landskontoret hotades av desorganisation,

detta även därigenom att också andra tjänstemän än landskamreraren

långa tider rycktes från sitt egentliga arbete för att syssla med taxeringsarbetet.

Den starka överbelastning, under vilken såväl landskamreraren som ett

flertal av landskontorets tjänstemän arbetade, innebure också en annan fara.

Det kunde nämligen icke undvikas, att, när man oaktat alla ansträngningar

såge sig ur stånd att på ett tillfredsställande sätt hinna fullgöra sina uppgifter,

arbetsglädjen dödades och arbetsresultatet följaktligen bleve lidande.

Det anförda kunde sammanfattas i följande punkter:

1) Den landskamreraren åliggande skyldighet att granska taxeringarna

inom länet och att hos prövningsnämnden såsom kronans ombud göra

de anmärkningar och framställningar, vartill han för iakttagande av kronans

rätt och i övrigt för en behörig taxering funne anledning, kunde icke av honom

på ett tillfredsställande sätt fullgöras, dels emedan den tid, som stode till

buds för granskningen av taxeringarna och besvären, vore för kort, dels och

enär landskontorets nuvarande kvalificerade arbetskrafter vore otillräckliga

för att kunna lämna landskamreraren erforderligt biträde vid ganskningen.

2) Landskamrerarens arbete med taxeringsgranskningen och taxeringsmål

vore av den omfattning, att han för dess fullgörande tvingades att åsidosätta

övriga tjänstegörömål, särskilt ledningen och övervakandet av underlydande

tjänstemäns arbete i dess helhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj ds proposition Nr lt>7.

3) Landskamreraren liksom flera av landskontorets tjänstemän behövde

oundgängligen få sin alltför tunga arbetsbörda lättad.

1 framställningen erinrades vidare, dels att de erforderliga reformerna

av taxeringsarbetet ansetts icke närmast böra avse att lätta landskamrerarnas

arbetsbörda utan i främsta rummet böra inriktas på att

kronans rätt verkligen bleve på ett tillfredsställande sätt tillvaratagen,

dels ock att, ehuru fullgoda taxeringsresultat aldrig torde kunna vinnas

• utan fullständig omorganisation av taxeringsnämnderna, landskamrerarna,

enär denna fråga finge antagas i annan ordning bliva föremål för omprövning,

lämnat densamma åsido vid sina överläggningar samt uteslutande

undersökt möjligheterna att åstadkomma en sådan omorganisation

av taxerings förfarandet, som ansetts trängande för att nå ett gott

resultat av landskamrerarens och landskontorets arbete med taxeringsväsendet.

Härefter utvecklades riktlinjerna och formerna för en sådan

omorganisation samt de synpunkter, som lagts till grund för densamma;

och innehåller landskamrerarnas framställning i huvudsak följande förslag

till provisorisk lösning av den förevarande frågan, nämligen:

att tiden för avslutandet av prövingsnämndens arbete framflyttas

till slutet av oktober månad, varigenom tillräcklig tid skulle vinnas för

utförande av granskningsarbetet på ett mera tillfredsställande sätt;

att prövningsnämndens arbete uppdelas på flera sammanträden,

varigenom den fördel skulle ernås, att ärendena kunde företagas till

avgörande, i den mån de bleve färdigberedda, och att ledamöterna i

prövningsnämnden icke behövde stanna borta från sina hemorter under

längre tid, vilket skulle bliva fallet, om alla ärenden, såsom nu sker,

skulle på en gång föreläggas nämnden;

att emellertid för nedbringande av kostnaderna för prövningsnämndens

sammanträden antalet ledamöter i nämnden avsevärt minskas

exempelvis från nuvarande 10—25 ledamöter till 8 eller 10 ledamöter;

att tiden för prövningsnämndens särskilda sammanträden bestämmes

av länsstyrelsen på förslag av landskamreraren, som är närmast

till att kunna bedöma, när material av lämplig omfattning är färdigt

att föreläggas nämnden;

att vid den sålunda ifrågasatta förändringen av tiden för prövningsnämndens

arbete debiteringen, såvitt den skall äga rum på grundval

av taxeringslängd, verkställes i enlighet med taxeringsnämndernas

beslut, varefter och sedan prövningsnämndens ändringar i och tillägg

till taxeringsnämndernas beslut blivit delgivna debiteringsförrättaren

erforderligt omslut av den avslutade och summerade uppbördsboken

verkställes på det sätt, att under rubriken »avgår» alla i uppbörds
-

Lands
kamrcrarnas
förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

De sakkunnig

åt f anlag.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

boken debiterade utskyldsbelopp för de skattskyldiga, vilkas taxering

blivit ändrad, avföras från uppbördsbokens slutsummor, varefter under

rubriken ''»tillkommen» nyssnämnda skattskyldiga, så vitt de till följd av

prövningsnämndens beslut skola erlägga några utskylder, ånyo uppföras

i nppbördsboken jämte dem, som till äventyrs i första hand blivit

taxerade av prövningsnämnden, samt påföras de utskyldsbelopp, som

vederbör;

att, då förändringslängden för prövningsnämndens sista samman-"

träde ej kan beräknas komma debiteringsförrättarna tillhanda förrän

inemot den 10 november och utsändandet av debetsedlarna till de skattskyldiga

bör såsom nu ske sist tio dagar före uppbördsterminens början,

den nu stadgade uppbördsterminen något förkortas och ändras till

den 1—8 december, varigenom å ena sidan tillräcklig tid skulle vinnas

för verkställande av ovan berörda omslut av uppbördsboken och utskrivande

av nya debetsedlar, men å andra sidan uppbördsterminen icke

skulle förkortas mera än som kunde ske utan olägenhet för allmänheten,

som enligt hittills vunnen erfarenhet först under uppbördsterminens

senare del verkställer inbetalandet av utskylderna;

att kvalificerade arbetskrafter i tillräcklig omfattning ställas till

landskamrerarens biträde för utförande av granskningsarbetet, så att

landskamreraren icke tvingas att åsidosätta ledningen och övervakandet

av landskontorets arbete i dess helhet och lättnad i arbetsbördan beredes

landskamreraren och landskontorets övriga tjänstemän;

att landskamreraren befrias från åliggandet att såsom kronoombud

bevaka kronans rätt i besvärsmål hos prövningsnämnden och utföra

kronans talan i taxeringsmål, som fullföljas till högre rätt, men bibehålies

vid uppgiften att övervaka taxeringen i länet och med hjälp av

erforderliga biträden verkställa granskning av taxeringshandlingarna, en

anordning, som måste anses lämplig jämväl ur den synpunkten, att

landskamrerarens nuvarande åliggande att bevaka kronans rätt visat sig

stå i mer eller mindre avgjord motsats till uppgiften att tillse, att taxeringen

varder behörig d. v. s. jämlik och rättvis; samt

att den från landskamreraren lösta uppgiften att bevaka kronans

rätt och talan i besvärsmål hos prövningsnämnden och överordnade

beskattningsmyndigheter anförtros åt tjänstemän i länsassessors eller i

vissa län möjligen länsbokhållares grad.

De sakkunniga framhålla till en början, att granskningen av de

skattskyldigas taxering i de flesta fall icke leder till någon anmärkning

mot taxeringen och att antalet anmärkningar således icke angiver granskningsarbetets

hela omfattning men att detta antal jämte antalet besvär

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition Nr 167. 17

till prövningsnämnden samt till kammarrätten och Kungl. Maj:t dock

äi en jämförelsevis god mätare av det arbete, landskamrerarna såsom

kronoombud hittills utfört, fördenskull hava de sakkunniga från landskontoren

infordrat uppgifter härom samt sammanfört dem i en tablå,

vartill jag hänvisar. Tablån torde böra såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Beträffande det ekonomiska resultatet av kronoombudens granskningsarbete

hava de sakkunniga jämväl införskaffat uppgifter. Av dessa

framgår, att den inkomst- och förmögenhetsskatt samt den extra inkomstoch

förmögenhetsskatt, som under åren 1916—1920 tillförts statsverket

på grund av kronoombudens framställningar till prövningsnämnderna

för de län, från vilka uppgift härom lämnats, utgjorde

för år 1916 för 19 län tillsammans i avrundat tal...... kronor 400,800

» » 1917 » d » » » » » » 692,^00

» » 1918 » » » » » » » ..... » 1^893 800

» » 1919 » 20 » x. » x, » ...... » 5,855,400

» » 1920 » » » » » » » » 2,254,500.

De sakkunniga framhålla, att den omfattning, som arbetsmaterialet

för prövningsnämnden de senare åren tagit i alla län och framför

allt i de. större länen, måste påkalla åtgärders vidtagande för vinnande

av en tillfredsställande beredning av detta material, desto mera som

anledning knappast funnes att förvänta en minskning härutinnan utan

tvärtom måste med stor grad av visshet förutses en ytterligare starkt

fortgående stegring av antalet klagomål över taxering. Därjämte erinras,

att, såsom landskamrerarna framhållit, bristningsgränsen i fråga om

prövningsnämndens arbetskapacitet och dess möjlighet att erhålla tillfredsställande

utredning för riktiga besluts fattande på sina håll vore

uppnådd, och att, enligt vad som meddelats de sakkunniga, prövningsnämndsarbetet

i ett län måst år 1920 avslutas så sent som nära tre

veckor efter den i lag föreskrivna tiden. Därefter yttra de sakkunniga

följande:

»Prövningsnämndsarbetet bör icke inskränkas till allenast beredning,

prövning och. avgörande av inkomna klagomål utan prövningsnämnden bör,

såsom föreskrivet är, pröva och avgöra framställda anmärkningar i anledning

av taxeringsnämndernas beslut. I själva verket har prövningsnämnden icke

blott befogenhet utan även plikt att taga taxeringarna i hela länet under

omprövning, i den mån de bringas under prövningsnämndens bedömande. Till

det förberedande prövningsnämndsarbetet bör alltså rätteligen höra en ingående

granskning av taxeringsuppgifter och taxeringslängder, på det att prövningsnämnden

må bliva i tillfälle att vidtaga de rättelser, som för vinnande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 höft. (Nr 167.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:is proposition Nr 167.

•iv riktiga taxeringsresultat äro erforderliga. Betydelsen av en omsorgsfull sådan

granskning kan knappast överskattas. Fastän, såsom i landskamrerarnas

framställning framhållits, denna granskning på grund av omständigheternas

nödtvång blivit synnerligen knapphändig och långt ifrån tillfredsställande,

har den dock under senaste åren inbringat till statsverket icke obetydliga belopp.

Men granskningens fiskaliska betydelse torde knappast kunna matas eller

sålunda inbragta belopp utan borde i själva verket, om granskningen

genomföres omsorgsfullt, få anses bliva vida större än beloppen utvisa. Det

kan icke betvivlas, att medvetandet hos allmänheten om en ingående granskning

av deklarationerna hos prövningsnämnden kommer att framkalla stolle

omsorg vid deklarationernas upprättande. Det måste nämligen antagas, att

granskningen av deklarationerna varit inom många taxeringsnämnder alltför

slapp samt att vetskapen härom hos den skattskyldiga allmänheten icke sa

sällan uppmuntrat till mindre omsorgsfulla deklarationer. Blir det allmänneligen

känt, att deklarationerna komma att noggrant synas ]omval hos provningsnämnden

samt att sådant kan föranleda mindre angenäma efterräkningar

för de skattskyldiga, måste redan detta psykologiskt medföra omsorgsfullare

deklarationer. Ingen smitta sprides raskare än försöken att undgå taxering,

därest de skattskyldiga finna sådant opåtalt gå för sig. Den redlige deklaran

ten känner sig upprörd över att hans utskylder ökas på grund av andra deklaranters

oredlighet och, om denna senare får bli opåtald, finner han sig snäll

icke kunna skydda sig från obehörigt höga utskylder på annat sätt an att

följa de dåliga exemplen. I ett ytterligare avseende blir granskningen av an

större fiskalisk betvdelse än som nyss nämnts. Genom en omsorgsfull granskning

blir det möjligt att ständigt hava säker kännedom om taxeringsnamndsordförandenas

sätt att sköta sina uppdrag. Det blir möjligt att se till huruvida

eu taxeringsnämnd på grund av misstolkning av författningarna, såsom

ofta skett, principiellt underlåter att taxera vad som bör beskattas eller taxerar

vad som bör vara skattefritt, och det blir också möjligt att se till huruvida

granskningen av deklarationerna hos taxeringsnämnden vant for slapp

samt att således för framtiden härutinnan genomföra en förbättring. Slutligen

blir det ock möjligt att bedöma, vilka taxeringsnämndsordforande vant

för uppdraget olämpliga, och såmedelst hålla taxeringsväsendet i länet uppe

på en hög nivå. Utan sådan ingående granskning låter detta sig helt naturligt

icke göra. , , .

Landskamrerarna hava framhållit, att landskamrerarens stallning såsom

kronoombud understundom hindrade honom att tillika tillvarataga de

skattskyldigas intressen, då dessa komme i kollision med kronans. Ehuru det

måste antagas, att landskamrerarna såsom kronoombud icke anse sin plikt

vara att ensidigt tillvarataga kronans intressen utan finna sig i första hand

böra beakta vad de ansett rätt och med skatteförfattningarnas lydelse och

andemening överenstämmande, hava de sakkunniga likväl icke ställt sig oförstående

till förefintligheten av pliktkollisioner i brydsamma. fall, men dock

funnit frågan om ändring av landskamrerarens principiella ställning till prövningsnämnden

icke böra för närvarande göras till föremål för utredning. Denna

fråga har nämligen synts kunna anstå tills i samband med en mera genomgående

omarbetning av tuxeringsförordningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:fn proposition Nr 167.

Däremot hava de sakkunniga icke kunnat undgå att skänka mera beaktande

åt det i landskamrerarnas framställning starkt framhållna missförhållandet,

att landskamreraren i många län på grund av sin ställning såsom

kronoombud hos prövningsnämnden och därmed förenat brådskande arbete

blir för långa tider av året ryckt från sina övriga tjänstgöromål och ur

stånd till och med att härå utöva den tillsyn, som givetvis bör åligga chefen

å landskontoret. Det har framhållits, att jämväl arbetet efter prövningsnämnden

med kronoombudsbesvärs anförande samt avgivande av kronoombudsutlåtanden

över besvär till kammarrätten ökats i sådan grad, att landskamreraren

efter prövningsnämndsarbetets avslutande ryckts bort från sin."

övriga landskamrerargöromål. Fall hava förekommit, då landskamreraren

måst hela året vara ledig från övriga tjänstgöromål för att uteslutande ägna

sig åt handläggning av beskattningsärendena. Det oaktat hava samtliga bo

skattningsärenden för året icke hunnit handläggas, innan ett följande års beskattningsärenden

föreligga och kräva behandling, vadan alltså till men för de

skattskyldiga dylika ärenden hopat sig och avgörandena blivit fördröjda. Det

är utan vidare klart, att åtgärder måste vidtagas för åstadkommande av en

ändring i dessa förhållanden. Att sådant förekommit har förklarats därmed,

att landskamreraren ensam varit såsom kronoombud ansvarig för dessa ärenden

samt att kvalificerad hjälp icke stått''honom till förfogande, enär de kvalificerade

arbetskrafterna haft full sysselsättning med löpande landskontorsgöromål

samt icke kunnat dragas därifrån utan fara för stagnation i dessa

göromål. En var har måst i det brådskande arbetet sättas till sådant, som han

lättast och snabbast kunnat fullgöra, och då den, som icke fungerat såsom

kronoombud, givetvis icke utan alltför stor tidsspillan skulle kunnat sätta sig

sig in i beskattningsärendena och lämna landskamreraren biträde i handläggningen

av dessa göromål, har landskamreraren måst för vinnande av största

möjliga fortgång i landskontorsgöromålen i det hela själv handlägga dessa

ärenden och överlåta sina övriga göromål å landskontoret på sin närmaste man.

Det vill dock synas som om den sålunda genom omständigheterna framtvingade

arbetsfördelningen beträffande landskontorsgöromålen vore långt

ifrån lycklig. Fastän de sakkunniga åtminstone icke för närvarande skulle

vilja vara med om en sådan omläggning av beskattningsärendenas handläggning

å landskontoret, att landskamrerarens erfarenhet icke fortfarande såsom

hittills komme detta arbete till godo, hålla de sakkunniga likväl före, att en

övervägande anpart av dessa ärenden dock är av sådan beskaffenhet, att handläggningen

bör kunna utan fara för resultatet anförtros åt andra än landskamreraren.

De sakkunniga hava således funnit kronoombudskapet kunna, där

förhållandena med avseende å det därmed förenade arbetets omfattning sådant

påkalla, uppdelas mellan landskamreraren, såsom kronoombud å tjänstens vägnar,

samt andra kvalificerade personel-, såsom biträdande kronoombud. Det

synes kunna överlämnas åt länsstyrelsen att härom förordna samt att föreskriva

om grunderna för arbetsfördelningen mellan de sålunda tjänstgörande

kronoombuden, därvid likväl alltid bör beaktas, att de större och mera invecklade

beskattningsärendena falla under landskamrerarens handläggning. Landskamreraren

bör ock övervaka och leda granskningsarbetet beträffande taxeringarna

i länet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Reservaiio n

mot de takkunnigas

fulslag.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Genom en sådan uppdelning av beskattningsärendena synes kunna vinnas,

att landskamreraren icke behöver i samma omfattning som hittills bliva

ur stånd att behörigen utöva sitt chefskap å landskontoret.

De sakkunniga skulle alltså vilja förorda vissa åtgärders vidtagande

snarast möjligt för tillmötesgående av landskamrerarnas framställning. Dessa

åtgärder komma att närmare behandlas under följande avdelningar:

I. Utsträckning av tiden för det förberedande arbetet före prövnings

nämnden.

II. Omorganisation av prövningsnämnden.

III. Omläggning av debiteringsväsendet.

IV. Ökning av arbetspersonalen å landskontoret, i den mån detta blir

oundgängligen nödvändigt.»

Emot de sakkunnigas nu återgivna förslag, så vitt det rör biträdande

kronoombud, hava två av de sakkunniga, herrar Å. Hult och

J. Johansson, anmält reservation och förklarat sig icke för närvarande

kunna biträda förslaget om biträdande kronoombud. Till stöd för denna

mening hava reservanterna huvudsakligen anfört följande:

Det torde knappast kunna förnekas, att en uppdelning av ansvaret

för granskningsarbetet och för beredandet av besvärsmålen i taxeringsärenden

på två eller flera i stället för att, såsom hittills varit fallet,

detsamma påvilat en person, landskamreraren, ur såväl principiell som

saklig synpunkt måste framstå såsom mindre tillfredsställande. Det

syntes nämligen i hög grad önskvärt, att ansvaret för granskningsarbetets

fullgörande efter enhetliga principer samt övervakandet av

kontinuitet i besluten hos prövningsnämnden fortfarande stannade i en

hand. Eljest torde kunna hända, att den verkställda utredningens omfattning

och art bleve olika i fullkomligt likartade ärenden, beroende

av kronoombudens olika uppfattning i för utredningens verkställande,

innebörd och bedömande viktiga avseenden, och det förefölle ingalunda

uteslutet, tvärtom sannolikt, att prövningsnämnden komme att inbjudas

till fattande av beslut, som vid närmare granskning skulle befinnas icke

stå i god överensstämmelse med vid tidigare sammanträden fattade.

Risken härför syntes så mycket större, som prövningsnämndens arbete

komme att uppdelas på flera sammanträden, med kanske någon månads

mellanrum. Härigenom komme också svårigheten att ökas för nämndens

ledamöter att verksamt bidraga till vinnande av önskvärd kontinuitet i

besluten. Granskningsskyldigheten borde såsom hittills fullgöras av landskamrerarna

på eget ansvar med biträde av de bäst kvalificerade arbetskrafter,

som stode att erhålla för uppgiften. Arbetsresultatet torde bliva

lika tillfredsställande med en sådan anordning som enligt majoritetens

förslag. Om landskaim-erarnas arbetsbörda borde lättas, torde det böra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

övervägas, om icke landskamrerarnas större kvalifikationer och erfarenhet

borde tagas i anspråk uteslutande för den viktiga uppgiften med

beskattningsärendena samt övriga tjänsteåligganden härefter som hittills

överlämnas till vikarie. En utredning angående landskamrerarnas tjänsteställning

i allmänhet hade därför varit påkallad till utrönande av på

vilken punkt och under vilka betingelser ett lättande av dessa tjänstemäns

arbetsbörda borde komma till stånd.

Överståthållarämbetet har erinrat, att den av de sakkunniga föreslagna

ordningen för prövningsnämndens sammanträden redan tillämpades

i Stockholm, samt har förklarat sig dela reservanternas mening i fråga om

förordnande av biträdande kronoombud. Innan denna utväg att lindra

landskamrerarnas arbetsbörda anlitades, syntes försök böra göras med

förordnande av en eller flera biträdande föredragande i prövningsnämnden.

Så hade förfarits år 1921 i Stockholm utan olägenhet. Skulle de

sakkunnigas lörslag härutinnan godtagas, borde emellertid stadgandet

även gälla Stockholm.

Samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelserna i Gottlands,

Hallands, Västmanlands och Värmlands län hava förordat de sakkunnigas

lörslag om beredande av längre tid för prövningsnämndsarbetet och

anställande av biträdande kronoombud.

Endast länsstyrelserna i Gottlands och Värmlands län hava avstyrkt

förslaget i hela dess omfattning. Den senare länsstyrelsen säger sig av

egen erfarenhet icke vara övertygad om lämpligheten av ett framflyttande

av tiden för avslutande av prövningsnämndens arbete eller att

därigenom skulle vinnas några fördelar för det förberedande granskningsarbetet,

för vilket anordnande av flera på varandra följande sammanträden

icke innebure någon vinst utan tvärtom olägenhet. Erfarenheten

bestyrkte icke, att taxeringsarbetet så lagt beslag på landskamrerarens

tid, att han därav ryckts bort från övriga göromål eller blivit

urståndsatt att öva tillsyn över landskontorets arbete i övrigt. Att förhållandena

i Värmlands län icke tagit en så ofördelaktig riktning som

i de största länen varit fallet, finge tillskrivas därstädes använda former

för utredningsarbetets bedrivande. Gottlands länsstyrelse framhåller, att

det vore av vikt, att de lokala beskattningsmyndigheternas arbeten icke

avslutades senare än nu och att, om emellertid längre tid kunde anses

höra beredas för granskningen av taxeringarna, detta borde ske på det

sätt att taxeringsnämndernas arbeten avslutades tidigare än nu vore fallet.

Länsstyrelsen i Hallands län har på de av reservanterna anförda

skäl avstyrkt förslaget om tillsättande av biträdande kronoombud.

Utlåtande n

över förslaget.

Overst&thäl
larämbetet.

Länsstyrel
serna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Stats
kontoret,

Kammar
rätten.

22 Kungl. Mai ds proposition Nr 167.

Enahanda åsikt bär uttalats av länsstyrelsen i Västmanlands län,

som därjämte betecknat såsom ohållbar uppfattningen, att landskamrerarna

genom utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet och förordnande

av biträdande kronoombud skulle få tid att vid sidan av sitt kronoombudskap

utöva sitt ämbete i övrigt. Den enda rationella lösningen av den

föreliggande frågan om kronoombudskapet vore, enligt länsstyrelsens mening,

att inrätta särskilda tjänster härför. I de största länen vore måhända

en provisorisk anordning, sådan som de sakkunnigas flertal föreslagit,

ofrånkomlig.

Statskontoret har funnit det vara ovedersägligt, att en mera ingående

kontroll över taxeringarna vore av behovet påkallad och att

stora värden för stat och kommun stode på spel genom bristerna i det

nuvarande systemet. Yad nu föresloges innebure otvivelaktigt väsentliga

förbättringar. I förhållande till vad som skulle vinnas förefölle av

förslaget föranledda utgifter bliva relativt måttliga, om än någon bestämd

uppfattning rörande kostnaderna ej kunde erhållas, förrän länsstyrelserna

inkommit med den av de sakkunniga ifrågasatta iitredningen

rörande behovet av ökade arbetskrafter.

Kammarrätten har beträffande ifrågavarande förslag i sitt yttrande

anfört följande:

»Kammarrätten finner sakkunniga hava anfört giltiga skäl för de av

dem föreslagna reformerna i avseende å den nuvarande prövningsnämnden

och har därför icke något att erinra mot att tiden, inom vilken nämndens

arbeten skola vara avslutade, utsträckes, så vitt länens prövningsnämnder angår,

till den 25 oktober, att nämndens arbeten må kunna uppdelas å flera sammanträden

samt ledamöternas antal reduceras så att desamma komma att utgöra

minst åtta, högst femton. Därest tiden för prövningsnämndens arbeten

utsträckes i enlighet med de sakkunnigas förslag, måste en omläggning av debiteringsväsendet

äga rum, och har kammarrätten ej heller någon erinran mot

vad sakkunniga härutinnan föreslagit.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida ej med den stora utsträckning

av granskningstiden, som länens prövningsnämnder skulle erhålla, tidenför

anförande av besvär hos sådan prövningsnämnd lämpligen kunde bestämmas

till senast den 31 augusti eller samma tid som nu gäller för Stockholm.

Den nuvarande besvärstiden i länen synes nämligen vara alltför kort.

För det synnerligen viktiga arbetet med granskning av taxeringarna erfordras

givetvis kvalificerad arbetskraft. I vilken mån förstärkning av dylik

arbetskraft å de särskilda landskontoren erfordas, kan emellertid kammarrätten,

i saknad av erforderligt material, icke bedöma.

I samband med frågan om förstärkning av landskontorets tjänstepersonal

hava sakkunniga framlagt förslag om en anordning, om vars behövlighet

och lämplighet meningarna kunna vara delade och beträffande vilken olika

meningar varit rådande jämväl inom sakkunnigas egen krets, nämligen upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 167. 2:5

delning av kronoombudets åligganden mellan landskamrerarna och andra

kvalificerade personer såsom biträdande kronoombud.

Några principiella betänkligheter mot den föreslagna anordningen synas

icke böra möta, men det kan ifrågasättas, huruvida anordningen, därest i övrigt

landskontoren erhålla tillräcklig personal, är för närvarande av behovet

påkallad. Säkerligen har, åtminstone i många län, landskamrerarnas arbetsbörda

under de senare åren varit betydligt större än tillförene, men en väsentlig

anledning härtill är att finna i krigskonjunkturbeskattningen, varvid

arbetet dock numera i huvudsak upphört. Landskamrerarnas delegerade framhålla

emellertid, att samtidigt med krigskonjunkturbeskattningens bortfallande

tillkommit uppskattningen för jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,

men även med denna uppskattning torde landskamrerarnas arbete numera

vara i det närmaste slutförd. Att landskamrerarnas arbetsbörda, så vitt beskattningsår!

angår, numera vid jämförelse med de två närmast föregående

åren nedgått, torde i viss mån framgå av antalet dylika, till kammarrätten

inkomna mål; och utvisa härvarande diarier, att medan antalet inkomna beskattningsår!

utgjorde under åren 1919 och 1920 intill den 19 oktober respektive

8,037 och 8,874, motsvarande antal innevarande år utgör 7,052. De under

senare år tillkomna ändringarna i skatteförfattningama försvåra otvivelaktigt

granskningsarbetet å landskontoret; i vad mån landskamrerarens arbetsbörda

därigenom ökats beror givetvis på den omfattning, i vilken vederbörande

landskamererare deltager i detta arbete.

Kammarrätten vill emellertid icke bestrida, att i vissa län, åtminstone

vissa år, uppdelning av kronoombudskapet kan vara önskvärd, men anser, att

sådan uppdelning blott bör i trängande fall tillgripas. Varder förslaget om

kronoombudskapets uppdelning godkänt, torde därför böra åt Kungl. Maj:t

förbehållas att på länsstyrelsens förslag förordna om sådan uppdelning och

tillika utse biträdande kronoombud.»

Emot förslagets detaljbestämmelser har kammarrätten framställt

vissa erinringar. För dessa torde jag få tillfälle redogöra i annat

sammanhang.

Sveriges häradsskrivarförening har i sitt yttrande sagt sig visserligen

inse det ohållbara i nuvarande organisation av prövningsnämnden,

men ansett sig nödsakad förklara det föreliggande förslaget outförbart,

så vitt det rörde debiteringsväsendets omläggning. Föreningen har därjämte

på anförda skäl frånsagt sig allt ansvar för det behöriga utförandet

av de arbeten, som i förslaget berördes.

Över förslaget hava yttranden avgivits av tre häradsskrivare i

Östergötlands län, en i Gottlands län, två i Blekinge län och sex i

Västernorrlands län.

Häradsskrivarna i Östergötlands och Blekinge län hava förklarat

sig på grund av de skäl, som de sakkunniga anfört, icke böra göra

erinran mot förslaget ur häradsskrivarsynpunkt. En av häradsskrivarna

Häradsskrivarföreningen

m. fL

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj:ts vropdSition Nr 167.

i Västernorrlands län har anfört, att, under förutsättning att prövningsnämndens

arbeten skulle utsträckas över september och oktober månader,

det föreslagna sättet för debiteringens verkställande vore det enda möjliga,

så framt uppbörden skulle äga rum under det löpande året. Det ökade

arbete för häradsskrivarna, som förslagets förverkligande medförde, torde

i regel uppvägas av fördelen av avsevärt längre tid för debiteringsarbetets

utförande.

Två av de övriga häradsskrivarna hava bestämt avstyrkt förslaget

under det att fyra hava inskränkt sig till att däremot framställa

erinringar. För innebörden av dessa får jag tillfälle att i annat sammanhang

redogöra.

Att en omorganisation av prövningsnämndsarbetet är av behovet

påkallad, finner jag vara otvivelaktigt. Såsom framgår av de sakkunnigas

betänkande och såsom statskontoret i sitt utlåtande ytterligare

framhållit, kunna med nuvarande organisation stora värden för stat

och kommun gå förlorade på grund av bristande kontroll över taxeringsarbetet.

Även med allt erkännande åt taxeringsnämndsordförandenas

intresse och nit vid utförandet av deras grannlaga värv måste det

dock befaras, att betydande felaktigheter kunna vid taxeringarna uppkomma

på grund av bristande erfarenhet och sakkunskap vid deklarationers

och räkenskapsutdrags granskning samt vid tillämpningen av

skatteförfattningarna, vilka numera äro av beskaffenhet att ställa avsevärda

krav på de personer, som äro satta att handhava taxeringarna.

En ingående granskning av hela taxeringsarbetet i länet i sammanhang

med förberedelsearbetet för prövningsnämnden framstår således som

synnerligen önskvärd; härför måste emellertid den nu anslagna tiden

anses otillräcklig, varför kravet på en utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet

gör sig starkt gällande. Att sådant icke kan ske

på bekostnad av tiden för taxeringsnämndernas arbete synes vara påtagligt.

Då förberedelsearbetet för prövningsnämnden således icke kan

taga sin början tidigare än nu, måste en utsträckning av tiden ske på

det sätt, att prövningsnämndsarbetet må kunna avslutas senare än nu

är fallet. Härigenom uppstår emellertid en kollision med tiden för

debiteringsarbetet enligt nu gällande ordning. I ett senare sammanhang

kommer jag att yttra mig om de sakkunnigas förslag till lösning av

denna fråga samt om de av häradsskrivarföreningen framställda invändningarna

mot de sakkunnigas förslag. Redan nu vill jag emellertid förutskicka,

att det torde finnas möjlighet att undvika de olägenheter, som

häradsskrivarna framhållit i sina invändningar, såvitt dessa synts be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kanal. Maj:la proposition Nr 167.

fogade. Jag linner mig således kunna förorda en avsevärd utsträckningav

tiden för prövningsnämndernas arbete.

Men även med en sådan tidsvinst för arbetet, som sålunda ifrågasattes,

lärer dock kunna befaras, att tiden i de större länen blir alltför

kort för att landskamreraren ensam skall kunna såsom kronoombud

medhinna en alltigenom tillfredsställande granskning av taxeringarna

i länet tillika med handläggning av besvärsskrifterna till

prövningsnämnden. Även om såsom biträden åt kronoombudet i stor

omfattning landskontorets övriga för ändamålet lämpliga arbetskrafter

anlitas, synes det icke desto mindre stundom kunna visa sig omöjligt

för landskamreraren att ensam genomtränga hela arbetsmaterialet så

ingående, som kräves för att tala och svara hos prövningsnämnden i

varje beskattningsfråga, som dit hänskjutes. Vill man således i de

större länen genomföra en verkligt omsorgsfull granskning av taxeringsnämndernas

arbete, synes någon annan utväg svårligen erbjuda sig än

att i enlighet med de sakkunnigas förslag godtaga anordningen med

biträdande kronoombud, som skulle hava att under eget ansvar tala och

svara hos prövningsnämnden i de beskattningsfrågor, som av honom beretts.

Emot förslaget i denna del hava emellertid, såsom förut nämnts,

principiella invändningar framställts. Vid prövningen av dessa invändningars

befogenhet lärer man ej kunna undgå att beträffande uttalandena

av länsstyrelserna i Gottlands, Hallands och Västmanlands län

beakta, att dessa län ej äro av den omfattning, att några erfarenheter

från desamma kunde väntas bestyrka behovet av vad som föreslagits.

Åven vad Värmlands län beträffar, synes den förut omförmälda tabellen

med uppgifter angående resultatet av kronoombudens granskningsarbete

i sin mån bekräfta, att detta ej varit synnerligen betungande. Att förhållandena

i flera andra län ställa sig annorlunda, framgår dock med

all tydlighet av nämnda tabell.

Allt beaktande synes mig emellertid böra ägnas den bland de

sakkunniga avgivna reservationen, däri uttalats farhågor rörande brist

på enhetlighet såväl vid granskningsarbetets bedrivande som ock vid

kronoombudstalans förande under handläggningen av besvären hos prövningsnämnden.

Den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande denna

fråga, lärer dock icke giva stöd för dessa farhågor. På framställning

av länsstyrelsen i Malmöhus län medgav Kungl. Maj:t sistlidet år, att

biträdande kronoombud därstädes finge förordnas. Av ordinarie kronoombudet

i detta län, taxeringssakkunnigas ordförande landskamreraren

Eiserman, har angående arbetets bedrivande i länet under hand meddelats

följande uppgifter:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 höft. (Nr 167.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

På grund av besvärsmålens antal hade icke någon mera genomgripande

granskning av taxeringsnämndernas arbeten kunnat medhinnas,

men hade ordinarie kronoombudet själv berett alla emot taxeringarna

framställda anmärkningar. Däremot hade besvärsmålen uppdelats mellan

honom och biträdande kronoombudet utan annan uppdelningsgrund än

att den senare skulle bereda alla enklare beskattningsmål, rörande vilka

han funne ingen tvekan kunna råda, medan ordinarie kronoombudet

själv beredde alla mera komplicerade mål. Under prövningsnämndens

sammanträden — på grund av besvärsmålens antal hade prövningsnämndeu

sammanträtt två gånger — hade bägge kronoombuden varit

närvarande, och en var av dem hade fört talan i de av honom beredda

målen. Bägge kronoombuden hade således varit i tillfälle utöva kontroll

därå, att enhetliga principer tillämpades, vilket också ytterligare åstadkommits

därigenom, att de båda kronoombuden under det förberedande

utredningsarbetet ständigt rådfört sig med varandra i alla principiella

frågor, som under utredningsarbetet framställt sig.

Någon fara för att enhetligheten i prövningsnämndens bedömande

på grund av kronoombudskapets uppdelning skall bliva lidande synes

mig med det sålunda använda förfaringssättet ej kunna föreligga. Man

lär kunna förutsätta, att även i andra län, där biträdande kronoombud

kunde komma att förordnas, sådana anordningar skulle träffas, som

vore ägnade att befordra en enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna

i deras olika detaljer.

Emellertid delar jag kammarrättens uppfattning, att det i varje fall

bör ankomma på Kungl. Maj:t att på framställning av länsstyrelse pröva

och besluta, huruvida biträdande kronoombud må förordnas, varemot åt

länsstyrelsen må kunna anförtros att utse lämplig person härtill. Med

denna modifikation har jag ansett mig kunna biträda de sakkunnigas

förslag i denna del.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för innehållet i förslaget.

I. Utsträckning av tiden för det förberedande arbetet före prövnings
nämnden.

De saktom- Förslaget innebär, att tiden för avslutandet av prövningsnämndens

mga• arbete skulle utsträckas till den 25 oktober. Förslaget i denna punkt

motivera de sakkunniga på följande sätt:

»Den tid, vilken står landskamreraren till buds för fullgörandet av sitt

åliggande att såsom kronombud hos prövningsnämnden efter granskning av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 167.

27

taxeringarna i länet hos prövningsnämnden göm <l<> anmärkningar och framställningar,

till vilka han för iakttagande av kronans rätt och i övrigt för en behörig

taxering finner anledning, omfattar omkring en månad, räknat från den

tid, den 20 juni, då taxeringslängderna inkomma till landskontoret från häradsskrivare

och magistrater. Visserligen skola deklarationer och övriga taxeringsuppgifter

insändas till länsstyrelsen senast fem dagar efter taxeringsnämndens

sista sammanträde — vilket ej må hållas senare än den 15 maj —

och granskningen borde således, då taxeringsnämndernas beslut skola antecknas

å deklarationerna, kunna börja redan under slutet av maj månad. Men

erfarenheten har visat, dels att taxeringsnämnderna numera i stor utsträckning

ej medhinna sitt arbete inom utsatt tid och att taxeringshandlingarna därför

inkomma till landskontoret först under juni månad, dels ock att deklarationerna

mycket ofta sakna anteckning om taxeringsnämndens beslut. Detta

föranleder, att granskningsarbetet ej kan börja förrän taxeringslängderna inkommit

till länstyrelsen. Ehuru ju arbetet därefter kan fortgå ända fram till

prövningsnämndens sammanträde, som i allmänhet hålles de första dagarna i

augusti månad, blir landskamreraren likväl nödsakad att för längre eller kortare

tid, särskilt efter utgången av besvårstiden till prövningsnämnden den 15

juli, avbryta arbetet för att ägna sig åt granskningen av de inkomna besvären.

I län, där klagomålen till prövningsnämnden redan nu uppgå till mera

än ett tusen, måste givetvis arbetet med åstadkommande av erforderlig utredning

i besvärsmålen av landskamreraren påbörjas omedelbart i mån som besvären

inkomma, vadan tiden för granskningsarbetet i övrigt blir ytterligare

inskränkt, och sedan besvärsskrifterna börja inkomma med ett femtio- eller

hundratal om dagen, torde varje tanke på annat granskningsarbete än handläggning

av besvärsskrif ter vara fullkomligt utesluten.

Den betydelsefulla granskningen av taxeringarna i länet blir således

under nuvarande ordning åsidosatt och måste i de större länen inskränkas

huvudsakligen till sådana taxeringar, som genom skattskyldigas besvär bringas

under landskamrerarens ögon. Redan detta missförhållande i och för sig kräver

en utsträckning av tiden för förberedelsearbetet före prövningsnämnden.

Men en sådan tidsutsträckning är nödvändig i de större länen jämväl för

åstadkommande av en omsorgsfull behandling av besvärsmålen. De skattskyldigas

egna utredningar äro enligt sakens natur ensidiga och ofta även i

övrigt otillfredsställande. Utredningen behöver ofta fullständigas icke blott

i kronans utan även i de skattskyldigas eget intresse. Ingenting är vanligare

än att de skattskyldiga i sina besvärsskrifter allenast göra obestyrkta påståenden,

vilka prövningsnämnden skulle finna icke vara förtjänta av beaktande,

därest icke kronoombudet själv införskaffat utredning till bestyrkande

av påståendenas riktighet. Då besvärsskrif temas antal ökats, så att tiden icke

medgiver utrednings införskaffande, har det helt visst ofta förekommit, att

prövningsnämnden avslagit yrkanden, som skulle bifallits, om tiden medgivit

kronoombudet att anställa nödiga förfrågningar. Många skattskyldiga erbjuda

sig i besvärsskrifterna att uppvisa sina räkenskaper till bestyrkande av

besvärsyrkandenas befogenhet, och vinnes utsträckt tid för förberedelsearbetet,

kan en dylik begäran oftare än hittills tillmötesgås.

Det är således både i kronans och de skattskyldigas intresse, som de sak
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

yttranden

Departements
chefen.

De sakkunniga.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

kunniga föreslå åtgärders vidtagande för att ökad tid må för ändamålet stå

till förfogande.»

Av kammarrättens förut av mig återgivna yttrande framgår, att

kammarrätten icke haft något att erinra mot att tiden för prövningsnämndens

arbete utsträcktes så långt som de sakkunniga föreslagit.

De länsstyrelser, som tillstyrkt förslaget, hava alla, utom två, lämnat

de sakkunnigas förslag i nu förevarande del utan anmärkning. Länsstyrelserna

i Malmöhus och Jämtlands län hava ifrågasatt någon begränsning

av tiden, den förra till den 15 oktober och den senare med

»någon vecka». Såsom skäl härför har framhållits önskvärdheten, att

längre tid måtte beredas häradsskrivarna för verkställande av de ändringar

i debiteringen, som måste föranledas av de vid prövningsnämndens sista

sammanträde gjorda ändringarna i taxeringarna.

Redan förut har jag omnämnt, att häradsskrivarföreningen framhållit

den alltför korta tiden för debiteringsarbetet såsom skäl för sitt

avstyrkande av förslaget. I det följande kommer jag att i detalj granska

häradsskrivarföreningens invändningar, men i nu förevarande sammanhang

vill jag dock hava uttalat, att jag — frånsett Stockholms stad —

funnit tiden för prövningsnämndsarbetets avslutande ej höra utsträckas

längre än till den 10 oktober.

II. Omorganisation av prövning snämnden.

De sakkunniga hava till en början erinrat,

att enligt 41 § i gällande taxeringsförordning prövningsnämnden

skall bestå av minst tio, högst tjugufem ledamöter, av länsstyrelsen utsedda

bland de av taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna;

att prövningsnämndens arbete i länen nu vanligen är förlagt till ett

enda, under tjura till sex dagar utan avbrott pågående sammanträde; samt

att arbetet i övrigt är ordnat antingen på det sätt, att kronoombudet

med ledning av anteckningar eller särskild promemoria i varje

ärende inför den samlade prövningsnämnden själv föredrager innehållet

av besvärshandlingarna likasom sina egna yrkanden, i regel utan att

handlingarna uppläsas, varefter prövningsnämnden fattar beslut, eller ock

så, att nämndens ledamöter fördelas på avdelningar för ärendenas beredning

och att prövningsnämnden efter föredragning av avdelningens

förslag fattar beslut, därvid ärendena endast undantagsvis bliva föremål

för diskussion i den samlade prövningsnämnden.

Vidare hava» de sakkunniga förklarat sig biträda landskamrerarnas

mening, att ärendena böra föreläggas prövningsnämnden till avgörande

s. 29 Kontrollera mot PDF

K un yl. Maj ds proposition Nr W7.

29

icke på eu gång utan efter hand i den mån de bliva färdigberedda vid

skilda prövningsnämndssammanträden, samt uttalat sig för att antalet

ledamöter måtte minskas till minst åtta, men högst femton. Till stöd

för sistnämnda förslag hava de sakkunniga anfört följande:

Under framhållande att uppdelning av prövningsnämndens arbete på

flera sammanträden måste för statsverket medföra ökade kostnader, om icke

antalet ledamöter i nämnden inskränkes, hava landskamrerarna i sin framställning

uttalat den meningen, att ledamöternas antal utan olägenhet borde,

kunna minskas rätt betydligt exempelvis till 8 eller 10 samt till stöd härför

åberopat erfarenheterna från de län, där prövningsnämndens arbete, såsom

förut här ovan anmärkts, brukar fördelas på avdelningar. Då nämligen varje

sådan avdelning i allmänhet icke bestode av flere ledamöter än åtta samt nämnden

hyste så stort förtroende till avdelningarnas arbete, att ärendena i regel

utan diskussion inför den samlade prövningsnämnden avgjordes i enlighet

med avdelningarnas förslag, vore faktiskt lämpligheten av den ifrågasatta reduceringen

av prövningsnämndsledamöternas antal prövad. Mot invändningen,

att vid avsedd reduktion av ledamöternas antal nämndens kännedom om ortsförhållandena

måste bliva mindre än för närvarande, göres i framställningen

gällande, att ortskännedom, utom i fråga om fastighetstaxeringen, vilken ju

dock vore ämnad att överflyttas till en särskild prövningsnämnd, numera icke

hade större betydelse, enär prövningsnämndens beslut borde fattas på grundval

av förebragt behörig utredning, som före nämndens sammanträde kunde införskaffas

av kronoombudet, om blott tillräcklig tid härför bereddes. En minskning

av prövningsnämndsledamöternas antal torde icke behöva innebära någon

fara för, att nämndens arbete skall bliva mindre tillfredsställande. Det synes

snarare kunna antagas, att en mindre nämnd skall arbeta lättare och därför

även raskare samt efter mera enhetliga principer än en större. Särskilt i sistnämnda

avseende torde den mindre nämnden vara att föredraga framför den

större i de fall, där denna fördelar sig på avdelningar, vilkas förslag bliva be

stämmande för nämndens beslut. Då nämligen avdelningarna, såsom bär ovan

anmärkts, alltid måste behandla en del ärenden i kronoombudots frånvaro, kan

det trots stor uppmärksamhet från kronoombudets sida hända, att nämnden vid

behandlingen av alldeles likartade ärenden i enlighet med förslag av skilda avdelningar

tillämpar gällande bestämmelser på olika sätt. Säkerligen äro icke

heller nuvarande bestämmelser om ledamöternas antal tillkomna av det skälet,

att ett visst större antal i och för sig skulle vara behövligt, utan i syfte att

inom prövningsnämnden icke måtte saknas kännedom om förhållandena inom

de skilda orterna.

De sakkunniga anse sig i den nu föreliggande frågan böra ansluta sig

till den av landskamrerarna i deras framställning intagna ståndpunkten meu

finna sig böra uttala sig för ett högre maximiantal än det föreslagna. Det

högsta antalet ledamöter i prövningsnämnden, som bör utses, synes enligt de

sakkunnigas åsikt böra bestämmas till femton. Även om man naturligen icke

kan frånkänna ortskännedomen betydelse för prövningsnämndens arbete, kan

det emellertid icke bestridas, att de fall, där denna faktor kan få någon större

betydelse, äro inskränkta till rena undantag, åtminstone vad landsbygden an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

går. Då nämligen i regel högst två ledamöter för varje fögderi kunna utses

och de sålunda utsedda i allmänhet torde sakna personlig kännedom om andra

skattskyldiga än dem, som tillhöra deras närmaste hemort, blir det endast mera

sällan prövning,snämnden kan taga deras kännedom om ortsförhållandena i anspråk,

och uppenbarligen bör man hysa starka betänkligheter mot att gentemot

taxeringsnämndens beslut lita till av prövningsnämndens ledamöter från

andra eller kanske tredje hand mottagna och måhända icke tillräckligt kontrollerade

uppgifter i stället för till behörig utredning av den skattskyldige själv

och vederbörande kronoombud. Betydelsen av ledamöternas ortskännedom förringas

ofta även därav, att ledamöterna skola utses innan tiden för besvärs anförande

utgått och således icke kunna väljas med hänsyn till behovet att liavå

ledamot från ort, därifrån många besvär inkommit. I de fall, där behov av

kännedom om ortsförhållandena särskilt framträder, bör detta enligt de sakkunnigas

mening kunna bäst tillgodoses genom att, såsom redan nu är medgivet,

ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd inkallas för upplysningars

meddelande.»

Beträffande organisationen av prövningsnämndens arbeten hava de

sakkunniga vidare framhållit,

att arbetets uppdelning på de skilda sammanträdena borde ordnas

så, att ärenden berörande skattskyldiga inom samma fögderi eller stad

behandlades gemensamt och om möjligt icke fördelades på särskilda

sammanträden samt vidare så, att ärenden tillhörande en viss ort upptoges

till behandling tidigare i den mån de vore talrikare än ärenden

tillhörande en annan ort;

att de ärenden, vilka icke kunde avgöras vid det sammanträde,

då övriga ärenden till samma ortsgrupp behandlades, utan måst för

utredning uppskjutas, helst borde företagas till avgörande vid slutsammanträdet;
att

vid varje sammanträde skulle föras protokoll, som skulle justeras

antingen vid sammanträdet eller ock inom fem dagar efter sammanträdets

avslutande, vilken tidsbegränsning vore behövlig, på det att

prövningsnämndens förändringslängder snarast möjligt skulle kunna tillhandahållas

vederbörande debiteringsförrättare;

att föreskrivna anteckningar i taxeringslängder och prövningsnämndens

förändringslängder om taxeringar, vilka till följd av prövningsnämndens

beslut tillkommit eller blivit fastställda annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, borde verkställas i den mån protokollet bleve

justerat;

att förändringslängderna borde översändas till vederbörande häradsskrivare

och magistrat inom fyra dagar efter det protokollet rörande

taxeringarna blivit justerat; samt

att underrättelse om prövningsnämndens beslut borde före den 10

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

31

november meddelas icke blott såsom nu varje skattskyldig, vars deklaration

eller uppgift icke följts, utan alla skattskyldiga, vilkas taxering

varit föremål för beslut av prövningsnämnden med undantag allenast

för det fall, då beslutet avsåge ändring av det skattefria avdraget.

Till stöd för sistnämnda förslag hava de sakkunniga anfört följande

:

»För landet och annan stad än Stockholm är nu ingen tid fastställd för

meddelande av underrättelse till skattskyldig, att prövningsnämnden vid taxeringen

ej följt hans deklaration eller uppgift. Det synes emellertid ändamålsenligt,

att en viss tid fastställes, och de sakkunniga föreslå, med hänsyn till

vad nu gäller för Stockholms stad, att tiden bestämmes till den 10 november.

Därest, såsom lämpligt torde vara, underrättelserna i form av protokollsutdrag

expedieras, i den mån protokollet justerats, bör hinder ej möta att inom nämnda

tid utsända desamma. Vid eu sådan anordning vinnes i förevarande avseende

förmånen av likformighet för hela riket.

önskvärt är emellertid, att likformighet uppnås icke blott rörande tiden

för underrättelsers meddelande utan även ifråga om de fall, där underrättelse

skall äga rum. I Stockholm skall för närvarande vederbörande skattskyldig

genom honom tillställt protokollsutdrag underrättas, då prövningsnämnden beslutat

ny taxering eller förhöjning i den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen,

under det att å landet och i annan stad än Stockholm underrättelse

skall meddelas, då skattskyldig, som avlämnat deklaration, påföres taxering,

innefattande avvikelse från deklarationen. Anledningen till dessa skiljaktigheter

torde huvudsakligen vara att söka i den omständigheten, att i Stockholms

stad längd över de av prövningsnämnden beslutade nya taxeringarna eller

ändringarna i taxeringsnämndernas beslut icke skall hållas de skattskyldiga

tillhanda på sätt sker å övriga orter.»

Vidare hava de sakkunniga föreslagit, att häradsskrivaren skulle

befrias från skyldigheten att till kommunerna utsända avskrifter av

prövningsnämndens förändringslängder, vilka i stället borde expedieras

från landskontoret; samt att länsstyrelsen skulle kalla ledamöterna till

varje prövningsnämndens sammanträde minst åtta dagar före sammanträdet.

Emot de sakkunnigas förslag i denna del hava anmärkningar

framställts endast av länsstyrelserna i TJppsala samt Göteborgs och

Bohus län ävensom överståthållarämbetet. Dessa länsstyrelser hava framhållit,

att den föreslagna tiden, inom vilken prövningsnämndens protokoll

skulle vara justerat och dess förändringslängder expedierade till

häradsskrivarna och magistraterna, syntes tilltagen för kort. I samma

riktning har överståthållarämbetet yttrat sig, vilken myndighet därjämte

ansett det icke vara möjligt att i den utsträckning och inom den tid,

de sakkunniga föreslagit, till de skattskyldiga utsända utdrag av pröv
-

Yttranden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

DeparUmenis
ehefen.

ningsnämndens protokoll. Vad Stockholm beträffade borde tiden härför

utsträckas till den 20 november.

Då genom förslaget längre tid beredes för erhållande av fullständig

utredning i varje beskattningsmål, synes intet kunna vara att erinra mot

den föreslagna begränsningen av prövningsnämndsledamöternas antal. Det

skulle enligt min mening till och med kunnat ifrågasättas, huruvida icke

det av landskamrerarna föreslagna antalet 8 till 10 ledamöter kunnat

vara tillräckligt. Vid en eventuell omarbetning av taxeringsförordningen

i dess helhet bör frågan om ytterligare begränsning av antalet tagas

under omprövning. Om nu förevarande förslag antages att tillämpas

redan i år, kan erfarenhet vinnas för ett omdöme härom.

Icke heller har jag något att erinra mot en uppdelning av prövningsnämndens

arbete på flera sammanträden. Arbetsmaterialet bör i

själva verket kunna bliva omsorgs full are behandlat, då det ej behöver på eu

gång i hela sin omfattning föreligga samlat för fattande av slutliga beslut.

Att varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för särskild

behandling hos prövningsnämnden, erhåller underrättelse om prövningsnämndens

beslut genom protokollsutdrag, även om beslutet utfallit till

hans förmån, torde överensstämma med god ordning. Det är onekligen

mindre lämpligt, att skattskyldig, vilkens besvär bifallits, skall, såsom

nu är förhållandet, behöva sväva i ovisshet om utgången av hans

besvärstalan samt vara nödsakad att härom antingen förfråga sig å

landskontoret eller hos vederbörande göra efterforskning i prövningsnämndens

förändringslängd. Med nutida utskriftsmetoder, då flera protokollsutdrag

kunna tagas samtidigt med skrivningen av huvudprotokollet,

lärer arbetsökningen genom den föreslagna ändringen av nu gällande

bestämmelser i denna del kunna i regel inskränkas till inläggning av protokollsutdragen

i kuvert och påskrivandet av adresserna. Enligt vad jag

erfarit, har vad sålunda föreslagits redan nu praktiserats åtminstone i ett

par län.

Länsstyrelsernas i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län ävensom

överståthållarämbetets betänkligheter rörande alltför kort tilltagen

tid för justeringen av prövningsnämndens protokoll samt för utsändandet

av förändringslängderna synas kunna beaktas på det sätt, att

tiden för justeringen av protokollet vid varje prövningsnämndens sammanträde

sättes till åtta dagar och tiden för förändringslängdens utsändande

för sammanträdet till tolv dagar efter sammanträdets avslutande.

Om nu prövningsnämndens sista sammanträde skulle komma

att avslutas den 10 oktober, skulle således förändringslängden komma

f

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

K un f/l. Muj: fn proposition Nr 1(>7.

att utsändas till kommunalstämmans ordförande senast den 22 oktober.

Det skulle kunna tänkas, att betänkligheter från kommunalt håll kunde

framställas därutinnan, att kommunen för sin budgetsberedning borde

tidigare erhålla kännedom om prövningsnänmdens ändringar. Jag vill

häremot erinra, dels att möjlighet förefinnes att fastställa utgifts- och

inkomststaten efter den 22 oktober, dels att taxeringsmålen rörande

landsbygden i allmänhet komma att hos prövningsnämnden handläggas

vid tidigare sammanträden än det allra sista. Den möjligheten är dock

icke utesluten, att ett eller annat mera komplicerat mål uppskjutits till

sista sammanträdet. Om emellertid så varit förhållandet och om ett

dylikt mål verkligen varit av beskaffenhet att kunna avsevärt inverka

på den kommunala budgeten, saknas icke möjlighet för vederbörande

att genom förfrågan på landskontoret tidigare skaffa sig underrättelse

om utgången. Dylika fall, då ett eller annat beskattningsmål är av sådan

betydelse för budgeten som nyss antytts, torde vara så sällsynta och

inom kommunen så uppseendeväckande, att kommunalstämmans eller

kommunalfullmäktiges ordförande icke lärer underlåta att så snart ske

kan förskaffa sig erforderlig underrättelse.

Likaledes synes mig överståthållarämbetets önskan angående utsträckt

tid för protokollsutdragens översändande till de skattskyldiga

kunna tillmötesgås på det sätt, att tiden härför bestämmes för Stockholm

till den 20 november.

III. Omläggning av debiteringsväsendet.

Sedan de sakkunniga erinrat, att debiteringen och debetsedlarnas Ve

utskrivande ej skulle medhinnas på den korta tid, som återstode efter

avslutandet av prövningsnämndens arbete till uppbördsterminens början,

om de sakkunnigas förslag angående utsträckt tid för samma arbete

bifölles, och att detta förslag därför vilade på förutsättningen, att debiteringen

verkställdes, icke såsom nu först efter det prövningsnämndens

ändringar i taxeringen blivit kända, utan på grundval av taxeringsnämndens

beslut, hava de sakkunniga lämnat följande redogörelse för

den erforderliga omläggningen av debiteringsväsendet.

»Om debiteringen sålunda skall ske på grundval av taxeringsnämndernas

beslut, måste debiteringsförrättarna hava tillgång till taxeringslängderna

under tillräcklig tid för verkställande av debiteringen till den del, denna grundar

sig på dessa längder. Då debiteringsförrättare i stad med magistrat har

att tillgå stadens avskrift av längderna, erfordras endast åtgärd i syfte att

längderna för fögderierna må bliva tillgängliga för vederbörande häradsskrivare.

Enligt nu gällande bestämmelser skola längderna senast den 20 maj avBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. lil käft. (Nr 167.J 5

sakkun
niga.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

lämnas till vederbörande debiteringsförrättare och senast den 20 juni av dessa

insändas till länsstyrelsen, och härutinnan torde enligt de sakkunnigas redan i

det föregående tillkännagivna mening någon ändring icke böra ske. Då debiteringsförrättarna

under den tid, längderna sålunda finnas hos dem, hava

dels att uträkna och i taxeringslängderna införa de avgifter, som på grund av

taxeringsnämndernas beslut skola påföras, dels att genom granskning av längderna

efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan oriktig anteckning

och till kronans ombud hos prövningsnämnden skriftligen framställa

de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning, dels ock att verkställa

den avskrift av taxeringslängden, som före den 20 juni skall överlämnas till

vederbörande kommun för att på föreskrivet sätt hållas de skattskyldiga tillhanda,

kunna de icke samtidigt medhinna att verkställa debitering. Vid undersökning

av frågan, huru häradsskrivarna skola kunna heredas tillgång till

taxeringslängderna under tillräcklig lång tid för debiteringens verkställande,

hava de sakkunniga funnit frågan kunna ordnas på sådant sätt, att kommunernas

avskrifter av taxeringslängderna, sedan de hållits de skattskyldiga tillhanda

i nu föreskriven ordning, senast den 15 juli återställas till häradsskrivaren

och få hos honom stanna till den 15 september, då de sändas tillbaka till

kommunerna. Avskrifterna torde nämligen, sedan de hållits de skattskyldiga

tillhanda, för kommunerna erfordras endast för uppgörandet av inkomst- och

utgiftsstat samt uppläggande av debiteringslängd, och synas de för dessa ändamål

icke vara behövliga före sistnämnda dag. Med denna anordning får häradsskrivaren

under en tid av året, då han är jämförelsevis ledig från annat

trängande arbete, två månader till sitt förfogande för verkställande av den debitering,

som sker efter taxeringslängderna. Då det bör förutsättas, att häradsskrivaren,

såsom nu mångenstädes är fallet, redan den 1 juni har uppbördsboken

upplagd, d. v. s. tillskriven i avseende å de skattskyldigas hemvist, namn,

titel eller yrke, bör förenämnda tid vara fullt tillräcklig för avsett ändamål.

Efter den 15 september och'' sedan underrättelse erhållits om den av landstingen

beslutade utdebiteringen, fortsättes och slutföres debiteringsarbetet, så

att uppbördsböcker och debetsedlar äro färdiga i god tid exempelvis före oktober

månads utgång.

Därest uppbördsboken, då prövningsnämndens förändringslängd kommer

debiteringsförrättaren tillhanda, ännu icke är summerad, kan givetvis i

denna verkställas av prövningsnämndens beslut betingade ändringar. Är däremot

uppbördsboken redan summergd, måste den omslutas. Omslutet sker på

följande av landskamrerarna'' i deras framställning föreslagna sätt. Till den avslutade

och summerade uppbördsboken för varje kommun göres ett tillägg om

vad som avgår och tillkommer i anledning av prövningsnämndens beslut. Sålunda

upptagas först under rubrik ’avgår alla skattskyldiga, vilka förekomma

i prövningsnämndens förändringslängd och återfinnas i uppbördsboken,

med angivande för var och en av dem vad uppbördsbokens kolumner beträffande

honom innehålla. Summan av sålunda avgående poster avdragas

från uppbördsbokens summor i vederbörliga kolumner och restsummorna utföras.

Därefter upptagas under rubrik ’tillkommer’ samma skattskyldiga, så

vitt de fortfarande skola påföras utskylder, ävensom skattskyldiga, vilka förut

icke funnits i uppbördsboken men blivit av prövningsnämnden taxerade. Här
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 1(>7.

35

vid påföras såväl de ändrade skattebelopp på varje titel, vilka skola utgöras efter

prövningsnämndens beslut, som även skattebeloppen å de inkomsttitlar,

vilka ej beröras av prövningsnämndens beslut oeh således bliva oförändrade.

Summan av vad sålunda å varje litel tillkommit hopsummeras med den förut

å titeln utförda rostsumman och framkomma då uppbörd sbokens slutsummor.

För de skattskyldiga bibehållas under båda rubrikerna samma debetsedelsnummer

som i själva uppbördsboken. Skattskyldiga, som på grund av prövningsnämndens

beslut blivit uppförda i uppbördsboken, erhålla nya debetsedelsnummer

i upbördsbokens ordningsföljd. Till underlättande av arbetet med upp.- bördens anteckning i uppbördsboken samt restlängdemas utskrivande skall i

uppbördsboken för varje skattskyldig, som upptagits under rubriken ’avgår’, utmärkas,

att den ursprungliga debiteringen ej gäller, vilket synes lämpligen böra

ske på det sätt, att debetsedelns slutsumma och nummer överstrykas med rött

bläck.

I detta sammanhang må framhållas, att, därest prövningsnämndsarbetet

ordnas så, att alla mål och ärenden från ett och samma fögderi föreläggas prövningsnämnden

så vitt möjligt på en gång och att dess sista sammanträde i

medio av oktober kommer att avse allenast de ärenden, som av en eller annan

anledning icke blivit tidigare färdigberedda, så erhålla vederbörande debiteringsförrättare

god tid för verkställandet av''ändringarna i debiteringen, och

omsluten av uppbördsböckema bliva i verkligheten mindre omfattande. Det är

givetvis en förmån för debiteringsförrättaren, att ärendena från hans tjänsteområde

behandlas tidigt i prövningsnämnden. Denna förmån torde böra beredas

debiteringsförrättarna turvis efter någon viss plan.

Då, enligt vad här ovan föreslagits, debiteringen, så vitt den grundas på

taxeringslängderna, skall verkställas med ledning av avskrifterna av desamma

jämte prövningsnämndens förändringslängder, blir det icke längre behövligt,

att länsstyrelsen efter prövningsnämndens avslutande översänder originallängderna

jämte taxeringsnämndens protokoll till vederbörande häradsskrivare eller

magistrat, utan dessa handlingar kunna kvarstanna hos länsstyrelsen, för att

inom föreskriven tid inskickas till riksräkenskapsverket. Detta gäller även

fasti ghetslängderna, då det genom bestämmelser i 29 § 2 mom. taxeringsförordningen

är sörjt för, att vederbörande tjänsteman kan till ledning vid upprättande

av löpande årets stomme till dessa längder få disponera avskrifterna av

föregående års taxeringslängder under tiden från och med den 1 februari till

den 25 mars. Likaså synas mantalslängdemä med tillhörande uppgifter kunna

stanna hos länsstyrelsen, tills de enligt vad särskilt är stadgat skola ingå till

riksräkenskapsverket.

Sammandraget av taxeringslängderna bör däremot senast den 5 november

återställas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat, enär detsamma

senare skall, försett med det tillägg, som föranledes av prövningsnämndens beslut,

insändas till länsstyrelsen. Med hänsyn till den föreslagna ändrade tiden

för prövningsnämndens avslutande bör den tid, inom vilken häradsskrivare

och magistrat skola insända sammandraget, eventuellt försett med förenämnda

tillägg, — nu den 1 november — något förändras och sättas till den 15 i nämnda

månad eller samma tid som gäller för Stockholms stad.

För att tillräcklig tid må stå till förfogande för Arerkställande av i det

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

yttranden.

föregående omförmälda omslut av uppbördsböckema och utsändande av debetsedlar

torde uppbördsterminens början böra förskjutas till någon senare tidpunkt

än nu föreskriven tid, eller den 21 november. I sådant avseende hava

landskamrerarna föreslagit den 1 december, men de sakkunniga hålla före, att

en förskjutning till den 25 november är tillräcklig vad landsbygden angår.

TJppbördstiden för städerna, vilken för närvarande är bestämd till tiden från

den 1 november till och med den 15 december, bör utan någon som helst olägenhet

kunna ändras till tiden från och med den 25 november till och med den 15

december.»

Varken kammarrätten eller länsstyrelserna hava framställt anmärkning

mot de sakkunnigas förslag i fråga om debiteringsväsendets omläggning.

Däremot bär, såsom jag förut haft tillfälle omnämna, Sveriges

häradsskrivarförening ställt sig avvisande mot detsamma. Föreningen,

som funnit, att de ifrågasatta förändringarna icke kunde genomföras

utan att i grunden rubba den arbetsordning, som hittills varit rådande

och som möjliggjorde utförandet av häradsskrivarnas maktpåliggande

arbete, har huvudsakligen anmärkt följande.

l:o) Det måste alltid innebära en viss risk att debitera efter avskrifter

av taxeringslängder, vilka med sina många siffertal kunde trots

noggrann kollationering innehålla fel, som komme att vålla besvärligheter

och obehag för så väl allmänheten som debiteringsförrättaren.

2:o) För upprättande av stomme till påföljande års fastighetstaxeringslängder

ägde häradsskrivaren ej tillgång till taxeringslängderna under

tiden den 15 september—den 1 februari. I vissa fögderier, där dessa

längder omfattade över 1,000 ark, ställde det sig omöjligt att medhinna

upprättande av förenämnda stommar, såvida icke arbetet påbörjades vid

jultiden. Redan med nuvarande bestämmelser kunde i vissa fögderier

detta arbete icke utan svårighet fullbordas till den 25 mars.

3:o) Förslaget förutsatte, att uppbördsboken skulle vara »upplagd»

redan den 1 juni. I ett fåtal smärre fögderier vore detta tänkbart; i

de medelstora och större däremot kunde detta arbete icke påbörjas förrän

den 1 juli och krävde en tid av omkring två månader, under vilken

tid debitering av mantalspenningar, sjukvårdsavgifter, försäkringsavgifter

in. m. samtidigt måste äga rum. Med nuvarande ordning kunde häradsskrivaren

omkring den 1 september stå fullt redo att gripa sig an med

debitering av de avgifter, som skulle påföras på grund av taxeringarna.

Att förlägga detta arbete till tiden den 15 juli—den 15 september förutsatte,

att uppbördsboken tillskrivits och »förberedande debitering»

verkställts före den 20 maj. En sådan förskjutning av arbetet vore

dock outförbar, emedan försäkringsbolagens debiteringslängder ej vore

tillgängliga tidigare än den 1 juli. Häradsskrivarnas insats i det under

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kanal. Maj:ts proposition Nr 107.

vårmånaderna pågående taxeringsarbetet voro för övrigt av sådan betydelse,

och personalen å häradsskrivarkontoren vore så upptagen med

utskrivandet av röstlängder och pensionsförtockningar, att de icke borde

denna årstid belastas med ytterligare arbete. Att förlägga debiteringen

av mantalspenningar, sjukvårdsavgifter och försäkringsavgifter till tiden

efter den 15 september vore likaledes otänkbart, då arbetet därmed i

så fall skulle utföras samtidigt med debiteringen av landstingsmedel,

skjutsbidrag, vägskatt, tingshusmedel m. in.

4:o) I förslaget angåves ej, på vad sätt debetsedlarna skulle

kompletteras i avseende å den skattskyldiges fastigheter eller varifrån

material skulle erhållas för upprättande av vägfyrktalslängderna. Med

nuvarande ordning utfördes dessa arbeten på grund av taxeringslängderna

å tid då dessa längder funnes å häradsskrivarkontoret. Att under

tiden den 15 juli—den 15 september jämväl verkställa omnämnda göromål

läge icke inom möjlighetens gräns.

5:o) Vid debiteringen av landstingsmedel måste härad sskrivaren

äga tillgång till fastighetslängderna, då debiteringen icke finge verkställas

på grundval av den påförda bevillningen utan efter den till 6

respektive 5 procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten.

6:o) Den tid, som stode till buds för verkställande av de förändringar

i uppbördsboken, som nödvändiggjordes av prövningsnämndens

ändringar av taxeringarna, vore tilltagen för kort. Förändringslängderna

från prövningsnämndens sista sammanträde kunde nämligen tänkas

upptaga de flesta skattskyldiga i ett taxeringsdistrikt eller de flesta fastigheterna

i en kommun. Att i dylika fall utföra det vidlyftiga arbetet

med omslut av uppbördsboken och tillskrivande av nya debetsedlar inom

därför anslagen tid vore omöjligt.

Slutligen har i yttrandet framhållits, att förslaget innebure, att

häradsskrivarna skulle bliva hänvisade att under en tid av två månader

utföra en hel del arbeten, som med nuvarande ordning krävde fyra och

en halv å fem månaders intensivt forcerat arbete.

På sätt jag förut i annat sammanhang omnämnt, hava åtskilliga

häradsskrivare avgivit yttranden i ärendet. Uti dessa hava framställts

några anmärkningar mot förslaget. Jag tillåter mig redogöra för dem

endast i den mån de icke sammanfalla med häradsskrivarföreningens

erinringar.

Så har anmärkts, att häradsskrivaren för tillskrivning av debetsedlarna

måste hava tillgång till taxeringslängderna, ur vilka skulle hämtas,

bland annat, uppgift å taxerade beloppen, som enligt föreskrift skulle

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Departements
chefen.

införas å debetsedeln. Avskrifterna av taxeringslängderna måste därför

kvarstanna å häradsskrivarkontoren tills prövningsnämndsarbetet avslutats.

Så snart detta skett, borde taxeringslängderna i original översändas till

häradskrivaren och således icke såsom i förslaget förutsattes kvarbliva

å landskontoren.

Vidare har framhållits, att, då enligt de sakkunnigas förslag debiteringsarbetet

icke kunde vara fullt avslutat förrän den 15 november,

vid vilken tid debetsedlarna skulle utsändas, svårighet uppstode för

häradskrivaren att påbörja mantal sskri vningsförrättningarna så tidigt

som med den nu tillämpade ordningen för debiteringen kunde ske.

Förslagets genomförande kunde således få till följd, att mantalsskrivningarna

icke kunde avslutas inom föreskriven tid.

Slutligen har uttalats önskvärdheten av att prövmngsnämndens

förändringslängder måtte komma häradsskrivarna tillhanda tio dagar

tidigare än i förslaget förutsattes. Den längre tid, som härigenom bereddes

häradsskrivaren för avslutandet av debiteringsarbetet, vore av

behovet påkallad.

Då häradsskrivarföreningen, såsom jag förut nämnt, med skärpa

vänt sig emot de sakkunnigas förslag samt till och med förklarat förslaget

vara outförbar^ har jag givetvis låtit mig angeläget vara att låta

noggrant undersöka, i vad mån föreningens invändningar vore av beskaffenhet

att rubba grunderna för förslaget. Debiteringen måste ju

kunna försiggå oförhindrat; eljest gåves ingen annan möjlighet än att

låta med den föreslagna reformen tillsvidare anstå i avbidan på en eventuell

ny ordning i fråga om debiteringsväsendet. Granskar man emellertid

närmare var och en av de framställda invändningarna, måste man, synes

det mig, komma till det resultat, att invändningarna icke berättiga till

den slutsats, att förslaget vore outförbar^ Jag skall tillåta mig att

upptaga häradsskrivarföreningens anmärkningar till granskning i den

ordning, jag nyss återgivit dem.

Vad beträffar den under punkten l:o) omförmälda anmärkningen,

kan man svårligen undgå att finna det egendomligt, att, då häradsskrivarna

mot särskild ersättning verkställa berörda avskrifter av

taxeringslängderna till efterrättelse vid den kommunala debiteringen,

föreningen dock givit uttryck åt" sina tvivel rörande dessa avskrifters

riktighet och lämpligheten att använda dem för debiteringen av statsskatten.

Det åligger häradsskrivarna tillse, att avskrifterna äro riktiga,

innan deras riktighet bestyrkes, och dessbättre har det ej försports, att

någon mera väsentlig försummelse härutinnan förekommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 167. ,39

Anmärkningen under punkten 2:o) lärer kunna undanröjas på det

sätt, att fastighetslängderna redan den 15 september ställas till häradsskrivarnas

förfogande genom att till dem från landskontoren översändas.

Anmärkningen under punkten 3:o) eller riktigare den grupp av

anmärkningar, som där förekommer, förefaller mig ej fullt klar till sin

innebörd. I stället för att hava debiteringen på grund av taxeringarna

förlagd uteslutande till tiden efter den 1 september, få häradsskrivarna

enligt förslaget förlägga samma arbete till tiden efter den 15 juli. Det

vill synas, som om detta skulle innebära en fördel för häradsskrivarna

samt för dem bereda möjlighet att på ett mera praktiskt och ekonomiskt

förmånligt sätt ordna sitt arbete än då, såsom nu är förhållandet, debiteringen

måste forceras under en knappt tillmätt tidrymd. Förändringen

medför emellertid självfallet nödvändigheten att uppgöra en annan arbetsplan

än den hittills invanda. Vad nu särskilt angår uppläggningen av

uppbördsboken, eller vad som tekniskt lärer benämnas »tillskrivandet»

av densamma, har det meddelats mig, att i flera större fögderier detta

arbete påbörjas redan på våren, så att uppbördsboken ligger tillskriven

den 1 juli. En sådan arbetsplan synes oavsett det nu föreliggande

förslaget innebära avsevärda fördelar såsom medförande en viss trygghet,

att i händelse av hastigt påkommen sjukdom eller annat förfall för

den ordinarie häradsskrivaren en vikarie icke råkar i förlägenhet för

debiteringsarbetets bedrivande under den korta tid, som står till buds

härför. Jag torde få tillfälle återkomma till nu förevarande ämne i

ett senare sammanhang.

Den i punkten 4:o) omförmälda anmärkningen, att enligt de sakkunnigas

förslag material för vägfyrktalslängdernas upprättande saknas

vid den tid, då detta arbete kunde å häradsskrivarkontoren lämpligast

bedrivas, synes mig befogad. Anmärkningen torde emellertid bliva undanröjd

därigenom, att fastighetslängderna, såsom nämnts, ställas till häradsskrivarens

förfogande redan den 15 september samt övriga taxeringslängder

undan för undan för ändamålet utlånas till häradsskrivarna från

landskontoret. Genom ömsesidigt tillmötesgående från landskontoren och

häradsskrivarna, var på sitt håll, bör denna fråga kunna ordnas på

sådant sätt, att häradsskrivarens arbete med såväl vägfyrktalslängders

upprättande som ock införandet av taxeringsvärden och taxerade inkomstbelopp

å debetsedlarna må kunna obehindrat bedrivas.

.Genom en sådan anordning förfaller också bäradsskrivarföreningens

anmärkning under punkten 5:o). Genom begagnande av det redan nu

utav många tillämpade förfaringssättet att vid debiteringen av bevill
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

De sakkunniga.

ning i uppbördsboken vid debiterade beloppet ^anteckna den närmaste

decimalbråksiffran skulle för övrigt debiteringen av landstingsmedel

kunna verkställas direkt på grund av bevillningsdebiteringen i uppbördsboken

och således utan användande av taxerrngslängderna. Enligt vad

jag erfarit, är det ingalunda ovanligt, att landstingsmedelsdebiteringen

i själva verket redan nu sker just på grund av bevillningsdebiteringen.

Anmärkningen under punkten 6:o) synes vara av mera formell än

reell betydelse. Resultaten av den formella granskningen med avseende

å avdragen vid taxeringarna m. m. måste givetvis framläggas vid ett

tidigare prövningsnämndssammanträde än det allra sista, så att förändringslängderna,

i vad de avse rättelse av felaktigheter i dylika hänseenden,

föreligga på ett tidigt stadium av häradsskrivarnas debiteringsarbete

och sålunda icke behöva föranleda omslut i uppbördsboken. På

det sista prövningsnämndssammanträdet torde i allmänhet allenast vissa

mera komplicerade beskattningsmål, vilkas utredning tagit längre tid,

komma att handläggas, 4 Det kan således icke förväntas, att omslut i

uppbördsboken skall behöva förekomma annat än beträffande ett mindretal

skattskyldiga. För övrigt torde genom begränsningen av tiden för prövningsnämndsarbetets

avslutande till den 10 oktober i stället för den 25

oktober i och för sig tillräckligt vara vunnet för att häradsskrivarnas

intresse skall vara tillgodosett.

Med den utformning, förslaget enligt min mening sålunda bör

erhålla, vill det synas, som om eventuella nackdelar för häradsskrivarna

skulle mer än uppvägas av fördelar. Det enligt nu gällande ordning

mest forcerade arbetet å häradsskrivarkontoren lärer vara debiteringsarbetet

på grundval av taxeringslängderna. Tiden för detta arbete blir

enligt reformen icke förkortad utan i stället förlängd med ett par månader.

Flera av de häradsskrivare, som avgivit särskilda yttranden över

de sakkunnigas förslag, hava ock förklarat sig icke hava något att

erinra emot reformens genomförande även i enlighet med detta förslag.

IV. Fråga om ökning av arbetspersonalen å landskontoren.

Härutinnan göra de sakkunniga följande uttalande:

»Därest tiden för granskningen av taxeringsnämndernas arbete utsträckes

i enlighet med vad de sakkunniga här ovan föreslagit och därest biträdande

kronoombud förordnas att övertaga viss del av landskamrerarens åliggande såsom

kronoombud, är visserligen ett stort steg taget mot en ändamålsenlig lösning

av frågan om åstadkommande av en tillfredsställande granskning av faxe
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

K uti f/l. Maj :t,s proposition Nr 167.

ringshandlingarna och beredande av möjlighet för landskamreraren att mera,

ån han nu kan göra, ägna sig åt landskontorets övriga, lika viktiga uppgifter.

Om man emellertid icke samtidigt sörjer för erforderlig förstärkning av arbetskrafterna

a landskontoret, hur frågan icke blivit löst. Man har nämligen då

icke minskat utan i stället avsevärt förstorat olägenheterna av att landskontorets

arbetskrafter och särskilt landskamreraren måste under längre tid ryckas

från och försumma övriga tjänsteåligganden.

Vid undersökning av spörsmålet, i vilken omfattning ytterligare arbetskraft

må erfordras för det utvidgade granskningsarbetets utförande utan att

övriga göromål å landskontoret eftersättas, måste man utgå från att för granskningen

kvalificerad arbetskraft i regel icke står att erhålla utanför landskontoret.

Under sådant förhållande är det icke nog med att, såsom för närvarande

är fallet, medel finnas anvisade till avlönande av tillfälliga arbetskrafter

under själva prövningsnämndsarbetet, utan tillgång till biträde måste finnas i

tillräcklig omfattning å landskontoret, där också måste finnas personer, som

under den egentliga granskningstiden och de tider, då biträdande kronoombud

därutöver är förordnat, kunna utföra de tjänsteåligganden, vilka granskningsmännen

och det biträdande kronoombudet eljest skolat ombesörja. Det bör nämligen

icke längre få fortgå på det sättet, att under granskningstiden alla ärenden,

vilka icke ovillkorligen måste omedelbart expedieras, skjutas åt sidan, ett

förfaringssätt som medför stor olägenhet för allmänheten och betänkligt desorganiserar

landskontorets arbete.

I vilken utsträckning de nu befintliga arbetskrafterna å de olika länens

landskontor erfordra förstärkning, på det att granskningen av taxeringarna

må kunna utföras i tillfyllestgörande omfattning och landskontorets övriga arbetsuppgifter

på samma gång ej försummas, kan uppenbarligen icke bedömas

utan en ingående kännedom om alla härpå inverkande förhållanden, vilka givetvis

icke äro lika i alla län. Då de sakkunniga sakna tillfredsställande material

för bedömande av denna fråga, och utredning härutinnan synes endast

kunna astadkommas av länsstyrelserna själva, tillåta sig de sakkunniga hemställa,

att, därest länsstyrelsernas utlåtanden infordras över de sakkunnigas

förslag i den föreliggande frågan, länsstyrelserna jämväl anbefallas att förebringa

utredning i fråga om den förstärkning $v landskontorets personal, som

under ovan angivna förutsättning oundgängligen erfordras, ävensom angående

anslagsbehovet härför.

Storleken av den personal, som måste användas för prövningsnämndsarbetet,

är uppenbarligen i viss grad beroende av det sätt, varpå arbetet ordnas.

I sina huvuddrag borde detta arbete organiseras lika i de skilda länen och

avvikelser ske allenast i detaljer. Det torde därför hava en viss betydelse för

länsstyrelserna att få kännedom om resultatet av de överläggningar, som de

sakkunniga haft beträffande detta spörsmål. De sakkunniga gå därför nu att

redogöra för huru de sakkunniga funnit att förarbetena till prövningsnämnden

lämpligen böra ordnas.

På sätt förut framhållits, hava de sakkunniga tänkt sig, att granskningen

av taxeringshandlingarna skulle påbörjas den 20 juni och bedrivas så,

att hela materialet vore genomgånget i god tid före prövningsnämndens sista

sammanträde, som borde hållas före den 25 oktober. Vidare förutsattes, att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 som!. 141 höft. (Nr 167.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

landskamreraren själv icke fungerar som kronoombud i större omfattning än

att lian kan få tid övrig att leda och övervaka landskontorets övriga arbete,

samt att av denna anledning förordnas ett eller flera biträdande kronoombud,

som få till uppgift att på eget ansvar i de mål, som anförtros åt dem, bevaka

kronans rätt och talan så väl i prövningsnämnden som i de högre instanserna.

Före granskningstidens början bör granskningsarbetet noga planläggas.

Planen torde först och främst böra angiva, huru arbetet skall fördelas mellan

landskamreraren och hans biträdande kronoombud. Denna fördelning torde

kunna ske antingen så, att åt landskamreraren förbehålles besvärsmål och anmärkningar

av mera maktpåliggande beskaffenhet och granskning av viss grupp

av de skattskyldiga, exempelvis bolag, eller ock så, att fördelningen verkställes

efter taxeringsdistrikt, i följd varav alla besvärsmål och anmärkningar från ett

taxeringsdistrikt komma att huvudsakligen handläggas av ett och samma kronoombud,

med den inskränkning likväl, att åt landskamreraren förbehålles de

mera komplicerade beskattningsmålen. Vidare bör planen innehålla dels uppgift

rörande den ordning, i vilken granskningen skall företagas, och den uppdelning

av ärendena till prövningsnämndens olika sammanträden, som må anses

ändamålsenlig, dels ock förteckning å den personal, som skall för granskningen

och det förberedande arbetet i övrigt vara att tillgå, ävensom lämplig

fördelning av arbetet bland densamma. Därvid bör helt naturligt iakttagas,

att den mindre kvalificerade arbetskraften användes för mindre krävande

uppgifter, t. ex. av mera formell natur, och att åt de kunniga och erfarna biträdena

anförtros den viktiga sakliga granskningen och ombesörjandet av den

utredning, som må er for das i besvärsmål och anmärkningsärenden.

Så snart handlingarna för ett taxeringsdistrikt granskats, böra de därvid

framställda anmärkningar, som befinnas böra föranleda åtgärd från vederbörande

kronoombuds sida, utställas till förklaring av den skattskyldige, där

så anses erforderligt, varjämte upplysningar, som möjligen stå att vinna i

målet från annat håll, inhämtas. I den mån besvär till prövningsnämnden inkomma,

infordras likaledes från den skattskyldige själv eller annan vederbörande

före målets avgörande erforderliga upplysningar. Sedan besvärs- och

anmärkningsmål sålunda blivit behörigen beredda, uppsättas efter hand promemorior

för målens föredragning inför prövningsnämnden, varefter och sedan

dessa justerats, företages omedelbart uppsättning av förslag till prövningsnämndens

protokoll i målet. Härför torde med fördel kunna användas tryckta

blanketter, vilka protokollsföraren har att ifylla.»

Sedan de sakkunniga därefter närmare utvecklat, huru enligt deras

tanke protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnden borde utföras,

anföra de sakkunniga vidare följande:

»I detta sammanhang hava de sakkunniga funnit sig böra till undersökning

upptaga frågan, huruvida med den av de sakkunniga förordade organisationen

av prövningsnämndsarbetet den förteckning över de inkomna besvärsskrifterna

med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena,

som det jämlikt 42 § taxeringsförordningen åligger länsstyrelsen att så fort ske

kan efter besvärstidens utgång översända till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden,

skulle kunna undvaras. Förteckningen, som i allmänhet torde i

opaginerad Kontrollera mot PDF

KundI. Maj.ts proposition Nr 167.

48

sammanträngd form lämna upplysningar om do i besvären gjorda yrkandena,

synes vid detta förhållande nu hava ringa betydelse för ledamöterna vid bedömande

av de föreliggande besvärsmålen; och då de sakkunniga förutsätta, att

all den utredning, som är möjlig erhålla, skall åstadkommas före målets framläggande

inför prövningsnämnden, torde dess betydelse bliva ännu mindre efter

en omläggning av arbetet i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag. I varje fall står gagnet av densamma icke i skäligt förhållande till

det arbete, som på dess avfattande nedlägges. Den arbetskraft, som måste härför

anlitas, synes med större fördel böra användas vid granskningsarbetet, och,

då därtill kommer, att tryckningen av ifrågavarande förteckningar år 1920 i

21 län förorsakat statsverket den avsevärda kostnaden av 49,800 kronor, hava

de sakkunniga funnit sig böra hemställa, att ifrågavarande förteckning icke

skall upprättas, men att i stället skall uppgöras en föredragningslista för varje

prövningsnämndens sammanträde, vilken bör upptaga alla de besvärs- och anmärkningsmål,

som skola därvid förekomma. Ett exemplar av föredragningslistan

bör samtidigt med kallelsen till sammanträdet tillställas varje inkallad

ledamot av prövningsnämnden. Då dessa föredragningslistor torde kunna i erforderligt

antal mångfaldigas på mimeograf, torde kostnaden för dem bliva obetydlig

i förhållande till ovan angivna tryckningskostnad.

I länsstyrelsernas yttranden liar framhållits, att en organisation av Yttranden.

taxeringsarbetet å landskontoren enligt de sakkunnigas förslag givetvis

förde med sig, att arbetskrafterna måste ökas, därest den påräknade

vinsten av reformen skulle vinnas, men att det icke vore möjligt att,

innan någon erfarenhet erhållits, med bestämdhet uttala sig om i vad

mån det bleve nödvändigt anställa ytterligare ständiga biträden å landskontoren.

Några länsstyrelser hava förklarat sig icke ifrågasätta arbetskrafternas

ökning, under det att flera begärt anställande av ännu ett

biträde med juridisk bildning.

Av de sakkunnigas utredning har framgått betydelsen av en å Departement*- landskontoren företagen granskning av taxeringarna i länen, en gransk- CÄefenning,

som redan under nuvarande förhållanden och med den begränsade

tid, som för ändamålet stått till buds, dock medfört högst avsevärda

resultat. Visserligen lär det ej vara att vänta, att under nu rådande

depression några större taxeringsbelopp genom granskningen kunna utvinnas,

åtminstone i jämförelse med de senast gångna åren, men desto

viktigare måste det vara, att tillgängliga beskattningsföremål tillvaratagas.

Å andra sidan vill jag dock uttala, att enligt min mening någon

ökning av arbetskrafterna å landskontoren icke under nuvarande förhållanden

kan ifrågakomma. Den utsträckta tiden för granskningsarbetet

bör även med nu till buds stående arbetskrafter kunna medföra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Åtgärder för

snabbare avgörande

av

vissa taxeringsmål.

Biksdagens

ikrivelse den

8 mar* 1921.

Motionären.

beaktansvärda fördelar och göda resultat. Utsträckningen av tiden för

prövningsnämndsarbetet måste bereda möjligheter till en arbetsfördelning,

varigenom avsevärda granskningsresultat böra stå att vinna. Det

bör beaktas, att en lättnad i landskontorens arbetsbörda i förhållande till

föregående år nu inträder därigenom, att taxering till krigskonjunkturskatt,

ej vidare ifrågakommer och fastighetstaxering av större omfattning

ej heller torde förekomma under de närmaste åren.

Under sådana förhållanden och då kostnaderna kunna inskränkas

till vad prövningsnämnderna i enlighet med nu gällande bestämmelser

finna skäligt såsom ersättning åt tillfälligt biträde åt vederbörande

kronoombud för förberedelsearbetet till prövningsnämndssammanträdena,

finner jag mig kunna uttala min anslutning till statskontorets av mig

tidigare återgivna uppfattning, att de av förslaget föranledda utgifter

bliva relativt måttliga i förhållande till vad som genom reformen komme

att vinnas. De tillfälliga biträdenas anställningstid bleve nämligen

med en eller ett par månader förlängd. Härtill komme skälig ersättning

åt biträdande kronoombud i de fall, då sådana komme att förordnas.

Om bestämmanderätten rörande sådana biträdande kronoombuds

förordnande forbehålles Kungl. Maj:t, lärer all fara för missbruk

vara utesluten.

Riksdagen har uti skrivelse den 8 mars 1921 (nr 74) anhållit, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring i

gällande taxeringsförfarande, att möjlighet- bereddes sådan skattskyldig,

som avsåges i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning

eller annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare

och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgåve vinna

rättelse, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag,

som kunde av utredningen föranledas.

Åven denna utredningsfråga har, såsom nämnts, överlämnats åt

de s. k. taxeringssakkunniga. I sitt betänkande hava de sakkunniga

erinrat om att riksdagens skrivelse föranletts av en vid 1921 års riksdag

inom andra kammaren väckt motion, i vilken anförts huvudsakligen

följande.

Erfarenheten gåve vid handen, att ej sällan uppenbara misstag beginges

vid taxering till inkomstskatt och bevillning. Det vore förklarligt, att så

kunde ske. De av de skattskyldiga merendels i skriftlig form lämnade uppgifterna

vore ofta rätt svårbegripliga och kunde fatt nog av vederbörande faxe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4f>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

i ingsmyndigheter missförstås. Även rena. misskrivningar i längderna hörde

ingalunda till sällsyntheterna. Hade av dylik anledning högre skatt än som

vederbort påförts den skattskyldige, ställde sig saken ur hans synpunkt ganska

betänklig. Möjlighet stode ju visserligen till buds att i prövningsnämnds beslut

vinna ändring, men när denna skulle sökas hos kammarrätten hade i de

flesta fall den på felaktiga taxeringen belöpande skatten redan måst erläggas,

innan kammarrättens utslag hunnit meddelas.

Även om nu den skattskyldige på grund av kammarrättens utslag erhölle

restitution av hela eller eventuellt en del av ifrågavarande skattebelopp jämte

5 procent ränta därå, kunde ju dock det inträffade hava ställt honom i en ytterst

brydsam situation. Ja, fall funnes, där skattskyldiga hade sett sig hotade av

ekonomisk ruin, då det icke varit dem möjligt att anskaffa de för erläggande

av den för högt debiterade skatten erforderliga medlen. Såväl stats- som kommunalskatterna

utginge ju numera med så avsevärda procentsatser, att en höjning

av den beskattningsbara inkomsten lätt komme att för den skattskyldige

medföra en ytterst kännbar ökning av skattebeloppet.

önskvärt vore, om möjlighet kunde beredas att få ifrågakommande misstag

rättade, innan ännu någon skada skett, således före skatteuppbördens början.

Närmast tillhands kunde då synas ligga, att åt de skattebesvär, vilka

gi undade sig pa ett uppenbart misstag, förtur bereddes vid bandläggningen i

kammarrätten. Denna utväg torde dock ej vara framkomlig redan av det

skäl, att besvären över prövningsnämndens beslut först efter att hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande hava undergått en förberedande, i regel rätt tidsödande

behandling översändes till kammarrätten. Följden härav bleve, att besvären

merendels komme kammarrätten tillhanda så sent, att den skattskyldige

ej vore hjälpt, även om kammarrättens utslag meddelades strax sedan handlingarna

inkommit.

Lämpligare torde då vara, att befogenhet att i prövningsnämndens utslag

vidtaga rättelse lades i Kungl. Maj:ts befallningshavandes hand. Gällande uppbördsreglemente

av den 14 december 1917 stadgade i 7 §, att skattskyldig, som

föi-menade, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd

funnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med

oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av

hans debetsedel, ägde att söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i det län, inom vilket debiteringen skett.

Det kunde nu ifrågasättas, om icke, därest ett uppenbart misstag legat

till grund för beskattning^ämndéns beslut i taxeringsfrågan, en liknande möjlighet

att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande vinna rättelse borde beredas

den skattskyldige. Om en sådan anordning utfördes samt fog för anfört klagomål

visades, skulle Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag i saken säkerligen

vara att förvänta så snart, att rättelse i uppbördsbok eller uppbördslängd

kunde ske före uppbördsstämmans början. En dylik anordning att till Kungl.

Maj:ts befallningshavande förlägga prövningen av dessa taxeringsfrågor

skulle därutöver medföra den fördelen, att kammarrättens arbetsbörda i ej

oväsentlig grad minskades. I de rätt många fall, där besvären blott avsagé

eu rättelse av ett misstag, vore nämligen den vidlyftighet och omgång, med

vilken målets avgörande i kammarrätten vore förenad, alls icke erforderlig.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Visserligen skulle besvärsrätt medgivas över Kungl. Maj:ts befallningshavandes

utslag, men, därest detta blott gått ut på en rättelse av misstaget, torde

endast i undantagsfall kronoombudet finna anledning vara för handen att hos

kammarrätten yrka utslagets upphävande. Målet kunde med andra ord i regel

förväntas vara avgjort med Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag, därest

i detta den skattskyldiges yrkande bifallits.

Emellertid torde ett närmare övervägande av det nu skisserade uppslaget

giva vid handen, att dess genomförande vore förenat med stora svårigheter. Den

ordinära besvärsvägen till kammarrätten måste nämligen bibehållas. Om då

en person ville klaga dels över ett uppenbart misstag, dels i en taxeringsfråga

av tvistig beskaffenhet, skulle klagan föras samtidigt så väl hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande som hos kammarrätten. Visserligen måste ju de senare

besvären i likhet med de förra ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

och kammarrättens utslag skulle väl ej vara att förvänta förrän någon tid

efter det Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag fallit, men man skulle dock

med nu antydda anordning ej undgå den formellt stötande anordningen, att

besvär över ett och samma beslut, om än till olika delar, samtidigt bleve anbängiga

hos skilda myndigheter. Även med hänsyn till besvärstidernas beräkning

uppstode svårigheter, som med den dubbla besvärsvägen vore oskiljaktiga.

Det syntes därför vara lämpligare att inordna den åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

tilltänkta prövningsrätten såsom ett led i det nuvarande besvärsförfarandet.

Ordningen skulle då bliva den, att besvär över prövningsnämndens

beslut liksom hittills ställdes till kammarrätten och ingåves till

Kungl. Maj:ts befallningshavande. Vid besvären skulle emellertid av den

skattskyldige kunna fogas en ansökan till Kungl. Maj :ts befallningshavande

att interimistiskt vidtaga rättelse i beslutet i fråga, enär till grund för detsamma

legat ett uppenbart misstag. Genom att sålunda giva Kungl. Maj:ts befallningshavandes

eventuella ändringsbeslut en allenast interimistisk karaktär

skulle de mot den dubbla besvärsvägen anförda invändningarna förfalla.

Avsloge Kungl. Maj:ts befallningshavande den framställda begäran, ginge

målet i vanlig ordning vidare till kammarrätten. Bifölles åter ansökan, innebure

detta blott, att den skattskyldige tillsvidare, i avvaktan på kammarrättens

utslag, ej behövde erlägga den honom påförda skatten eller eventuellt den del

därav, som av beslutet berördes.

Emot den sålunda skisserade anordningen kunde anmärkas, att med densamma

ej åt kammarrätten bereddes den lättnad i arbetsbördan, som på sätt förut

nämnts vore önskvärd. Emellertid syntes det ej uteslutet, att även detta önskemål

kunde tillgodoses. Därest besvären allenast ginge ut på rättelser av ett uppenbart

misstag i prövningsnämndens utslag och ansökan om interimistisk rättelse

bifölles, kunde man nämligen tänka sig, att vid beslutet finge bero, för så vitt

ej av kronoombudet eller av annan i saken intresserad part (t. ex. vederbörande

kommun, församling eller vägstyrelse) yrkande framställdes, att beslutet i

fråga måtte av kammarrätten undanröjas.

Av det anförda framginge, att skilda vägar stode till buds, när det gällde

att lösa den här behandlade frågan. Det vore för övrigt möjligt, att vid ett när
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ls proposition Nr 167,

47

umre övervägande kunde framkomma andra och lämpligare uppslag än de

Korn sålunda skisserats. I varje fall torde frågan vara förtjänt av uppmärksamhet.

Det vore ursäktligt, att misstag kunde begås, men det vore icke lyckligt

om statens förvaltningsapparat arbetade så tungt, att rättelse ej stode att

vinna, innan den enskilde tillfogats eu kanske obotlig skada. Av kammarrätten

torde kunna vitsordas, att under senaste åren dit inkommit ett ej ringa antal

besvär, som avsett fall, då vid taxeringen misstag förelupit. De talrika

framställningar om förtursbehandling, som inkomme till kammarrätten, och de

ofta synnerligen ömmande omständigheter, som härvid anfördes, torde nogsamt

bara vittne om att en ändring i det nuvarande förfarandet verkligen vore

av behovet påkallad.

I anledning av denna motion anförde bevillningsutskottet följande:

i “ed,motionen vore att bereda de skattskyldiga möjlighet till snål’

och eHektiv rättelse av sådan taxering, som tillkommit genom uppenbara förbiseenden

och misstag från taxeringsmyndigheternas sida. Motionären hade

olika vägar, på vilka berörda syfte skulle kunna vinnas, ock därvid

för sin del särskilt förordat en väg såsom möjligen framkomlig.

Med den omfattning, taxeringsarbetet numera erhållit, torde det vara så

gott som oundvikligt, att förbiseenden och misstag ägde rum. Otvivelaktigt

syntes emellertid vara, att förekomsten av dylika fall i avsevärd grad ökats

och att möjligheten av snar och effektiv rättelse samtidigt förminskats.

Beträffande fel vid debiteringen, vare sig i taxeringslängden eller å debetsedeln,

torde alltfort vara tillfyllest med den väg till rättelse, som anvisats i

uppbördsreglementets 7 §, nämligen besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i det län, där debiteringen skett.

Vore åter fråga om fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida,

ställde sig saken mera vansklig. De vanligaste hithörande fallen vore så kallade

dubbeltaxeringar, d. v. s. fall då någon taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

å ort, där han icke vore mantalsskriven eller eljest skattskyldig

för dylik skatt, eller taxerats till bevillning för samma inkomst å mer än en

ort eller eljest till inkomstbevillning å ort, där han icke varit för sådan bevillning

skattskyldig och ej heller mantalsskriven.

Mera typiska fall av direkta misstag vore sådana, då någon taxerats å sin

rätta beskattningsort men för inkomstkälla, som han icke haft eller, tillföljd

av namnförväxling, i stället för annan person. Ej sällan förekomme ock rena

räkne- och skrivfel vid taxeringens bestämmande.

Om flertalet hithörande fall, som ej avsåge räkne- eller skrivfel och dylikt,

gällde, att den skattskyldige icke lämnade någon uppgift för taxeringen,

utan att denna tillkommit på andra grunder. Härav följde då, att den skattskyldige

icke finge någon underrättelse från taxeringsmyndigheten, vars skyldighet

i sådant hänseende förutsatte, att avvikelse gjorts från deklaration eller

annan den skattskyldiges egen uppgift. Oftast visste den skattskyldige ingenting

om, förrän debetsedeln tillställdes honom, vilket, då han hade annan boningsort

än taxeringsorten och särskilt då hans vistelseort vore okänd för

myndigheterna där, kunde dröja avsevärd tid. I varje fall bleve den skattskyldige

i regel icke i tillfälle att begagna den vanliga klagovägen hos prövningsnämnden.

Bovillnings

utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts proposition Nr 167.

De sakkunniga.

För fall av dubbeltaxering stode till buds den i 50 § taxeringsförordningen

medgivna rätten att inom natt och år efter mottaget skattekrav anföra

besvär hos kammarätten, vilken väg till rättelse, även om hithörande mål där

behandlades med viss förtursrätt, dock medförde tidsut dräkt och icke skyddade

den skattskyldige från risken att behöva erlägga de påförda utskylderna.

Något extra besvärsförfarande för övriga fall funnes icke anordnat.

Enligt praxis tillginge så, att skattskyldig, som icke hunnit begagna den regelmässiga

klagovägen, anförde besvär direkt hos kammarrätten. Funne då kammarrätten,

att den överklagade taxeringen härrörde från uppenbart fel eller

misstag från taxeringsmyndighets sida och således vore att anse såsom obehörig,

upptoges besvären till behandling och vunnes rättelse. I sådana fall

gällde givetvis icke några fatalier. Svårigheten för den skattskyLdige läge

emellertid däri, att det i allmänhet ställde sig ytterst vanskligt för honom att

kunna bevisa tillvaron av misstag. Såvida ej vore fråga om tydliga räkneeller

skrivfel, torde denna bevisning sällan lyckas med mindre vederbörande,

taxeringsnämndens ordförande eller kronoombudet, direkt medgåve, att misstag

förelegat. För övrigt kunde det ofta nog vara synnerligen besvärligt för

den dömande myndigheten att avgöra, om verkligt misstag vore för handen

eller taxeringen eljest vore oriktig, i vilket senare fall rättelse i nu omhandlade

ordning givetvis icke stode att vinna.

För ifrågavarande fall gällde slutligen också och i ännu högre grad, att,

även om rättelse av förekommen misstagstaxering omsider erhölles, den skattskyldige

likväl tillfogats olägenhet och skada genom att hava nödgats erlägga

skatten och först efter lång tid, kanske ett par år, få den tillbaka.

Det torde således vara ställt utom allt tvivel, att i de av motionären påvisade

hänseenden allvarliga missförhållanden rådde. Utskottet delade motionärens

uppfattning, att frågan vore av natur att böra genom Kungl. Majrts försorg

utredas. Däremot ansåge utskottet icke, att riksdagens begäran om sådan

utredning borde bindas vid det av motionären givna uppslaget. Utskottet hade

inhämtat, att förevarande spörsmål under senare tid varit föremål för överväganden

å speciellt sakkunnigt håll, varvid man ifrågasatt olika anordningar.

Sålunda hade man bland annat tänkt sig en kombination av utsträckt underrättelseförfarande

och extraordinär besvärsrätt. Genom utsträckt skyldighet

för taxeringsmyndigheterna att meddela anmaning eller underrättelse till de

skattskyldiga skulle förelupna misstag och fel vid taxeringen i de flesta fall

kunna bliva rättade antingen redan hos taxeringsnämnden eller efter klagan i

vanlig ordning hos prövningsnämnden. För övriga fall skulle beredas möjlighet

att söka rättelse lios en extra prövningsnämnd, utgörande en mindre delegation

av den senast fungerande ordinarie nämnden och vid behov sammankallad

mellan de ordinarie nämndernas sammanträden.

Det ville synas utskottet, som om det senast antydda uppslaget vore förtjänt

att undersökas vid sidan av andra tänkbara anordningar.

Taxeringssakkunniga hava häröver avgivit följande utlåtande:

»Som man finner utav den här avgivna redogörelsen för vad i nu förevarande

fråga förekommit, har såväl motionären som bevillningsutskottet och

riksdagen sett frågan huvudsakligen ur synpunkten av de skattskyldigas be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

K Knöl. Maj:ts proposition Nr 167.

rättigade intressen att utun omgång få en obehörig beskattning skyndsamt

prövad oeh undanröjd. Uppenbart är också, att det är just denna synpunkt,

som i främsta rummet bör läggas på detta spörsmål. Eu taxering må vara än

så obehörig, så är vederbörande uppbördsman dock lagligen förhindrad att avvakta

en blivande omprövning av taxeringens behörighet utan måste vidtaga

åtgärder för därå belöpande och till betalning lagligen förfallna utskylders indrivning;

och vare sig den på grund av en oriktig taxering skattskyldige kan

betala utskyldsbeloppet eller icke, tillfogas honom härigenom ett lidande eller

ett obehag, därifrån han så fort sig göra låter bör befrias.

Frågan kan emellertid ses jämväl ur annan synpunkt. Allmänt veterligt

är, att kammarrätten för närvarande och sedan liera år är överbelastad

med arbete samt att beskattningsmåls avgöranden därstädes bliva oskäligt fördröjda.

Det lider intet tvivel, att det år för år stegrade antalet beskattningsmål

av nu ifrågavarande art i sin mån bidrager härtill. Dessa beskattningsmål,

vilka hos kammarrätten vanligen behandlas med förtursrätt, upptaga

nämligen varje år en icke så oväsentlig del av kammarrättens arbetstid. Den

omständigheten, att nu ifrågavarande mål komma direkt under kammarrättens

prövning utan att förut hava behandlats hos prövningsnämnd, torde också i

många fall föranleda vissa svårigheter. Ett icke ringa antal av dessa mål äro

nämligen av beskaffenhet att lättare och för vinnande av ett materiellt rätt

resultat fördelaktigare kunna göras till föremål för ett nämndsbedömande av

personer, som känna eller kunna förskaffa sig kännedom om de lokala förhållandena,

än att bedömas efter strängt formella synpunkter. De sakkunniga föreställa

sig således, att somliga av dessa mål kunna vara ägnade att bereda

kammarrätten onödiga svårigheter, helst om utredningen i målen är bristfällig

samt kronoombuden anlagt formella synpunkter i sina yttranden i stället för

att våga inlåta sig på omdömen efter sådana förhållanden, som vid ett nämndsbedömande

komme att bliva avgörande. Om alla dylika mål, vilka på grund

av omständigheterna enligt nu gällande ordning icke kunnat bliva föremål för

prövningsnämnds bedömande, kunde genom en omorganisation av prövningsnämndsapparaten,

så att denna icke allenast en gång om året utan när som

helst under året kunde sättas i funktion, bliva förelagda prövningsnämnden,

och om således kammarrätten aldrig behövde taga befattning med ett beskattningsmål,

innan det varit föremål för prövningsnämnds bedömande, så skulle

utan allt tvivel kammarrättens arbetsbörda bliva väsentligen minskad. De

flesta av de nu ifrågavarande målen skulle under sådana förhållanden aldrig

komma till kammarrätten, och därest ett eller annat av dem genom besvär över

prövningsnämnds beslut i allt fall skulle komma dit, så förelåge det för kammarrätten

säkerligen i ett mera utrett skick än som nu understundom är förhållandet.

En omorganisation i sålunda antydd riktning bleve således en reform

icke allenast i de nu ifrågavarande skattskyldigas intresse utan i hela den

skattskyldiga allmänhetens såväl som i statens intresse, i det att därigenom

skulle med visshet vinnas en icke oväsentlig fortgång i avgöranden av andra

beskattningsmål hos kammarrätten.

Någon ökning av landskontorens arbetsbörda skulle en reform i sådan

riktning icke medföra utan snarare tvärtom. Till länsstyrelserna inkomma nu

i stora mängder klagoskrifter, vilka oftast äro ställda till länsstyrelsen och

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 käft. (Nr 167.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition A''r 167.

innefatta klagomal på grundval av debetsedlar, som synts de skattskyldiga

sluta å allt för höga utskyldsbelopp. Fastän mera sällan avse dessa klagomål

verkliga besvär över debitering, och då kan länsstyrelsen utan vidare ingå i

prövning av besvärens befogenhet, men i de ojämförligt flesta fallen avse klagomålen

i själva verket besvär över de taxerade beloppen. Skulle nu dessa klagoskrifter

formellt riktigt behandlas, så skulle länsstyrelsen i sistnämnda fall utan

vidare giva beslut, att, enär klagomålen innefattade besvär över taxeringsmyndighets

beslut, varmed det icke tillkomme länsstyrelsen taga befattning,

kunde besvären icke föranleda åtgärd. Så förfares emellertid hos många länsstyrelser

för närvarande icke, utan så snart landskamreraren finner besvären

hava fog för sig, låter han översända desamma till kammarrätten tillika med

vederbörandes yttranden. Utan tvivel vore det i alla dylika fall bekvämligare

för de skattskyldiga såväl som för länsstyrelsen att få dessa mål utan större

tidsutdräkt prövade och avgjorda å ort, där klagoskriften ingivits.

Motionären hade ifrågasatt, att de beskattningsmål, som av honom berörts,

borde kunna få av länsstyrelsen avgöras. Han synes emellertid därvid

hava tänkt på allenast sådana mål, som avse rättelse av en genom misskrivning

eller annan dylik felaktighet uppkommen taxering, eller således eu mindrepart

av de mål, som i 50 § taxeringsförordningen beröras. Därmed vore emellertid

icke så särdeles mycket vunnet. Önskvärt vore väl, att samtliga mål,

som nu måste gå direkt till kammarrätten i stället för att därförinnan i mellaninstans

hava prövats, måtte kunna göras till föremål för eu sådan föregående

prövning. Nu skulle ju visserligen kunna sägas, att likaväl som dessa mål redan

nu måste direkt prövas av en myndighet, som i sin sammansättning icke har

några folkvalda ledamöter, lika väl borde länsstyrelsen kunna anförtros att såsom

mellaninstans pröva och avgöra dessa mål. Då emellertid, såsom de sakkunniga

redan framhållit, många av dessa mål äro av beskaffenhet att lämpligen

kunna och böra avgöras genom ett nämndsbedömande, och då det jämväl

i övrigt synes lämpligast att för dessa måls behandling bibehålies samma instansordning

som för övriga beskattningsmål, hava de sakkunniga velat föreslå

en anordning, varigenom samtliga de i 50 § taxeringsförordningen omförmälda

beskattningsmål jämte sådana, där taxeringen tillkommit genom uppenbar

misskrivning eller felräkning, må kunna varda prövade och avgjorda av

en prövningsnämnd.

I sådant avseende hava de sakkunniga tänkt sig, att prövningsnämnden

skulle kunna fungera från år till år. Då det emellertid synts onödigt att låta

hela prövningsnämnden sammankomma på olika tider av året för att avgöra

dylika mål, av vilka de flesta äro av enkel beskaffenhet, hava de sakkunniga

föreslagit, att vart års prövningsnämnd skall inom sig utse tre personer att på

länsstyrelsens kallelse inställa sig till sammanträden för att med prövningsnämnds

befogenhet pröva och avgöra beskattningsmål av nu ifrågavarande

slag. Hos länsstyrelsen varda till dessa sammanträden vederbörligen utredda

ett antal mål, vilka föreläggas den sålunda utsedda mindre prövningsnämnden

till avgörande. Denna mindre prövningsnämnd skulle fungera intill nästa ordinarie

prövningsnämnd, vilken senare alltså skulle under sitt sammanträde få

sig förelagda mål av nu ifrågavarande beskaffenhet från föregående år, vilka

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition Nr 167. 51

mål inkommit efter den mindre prövningsnämndens sista sammanträde eller

eljest icke lämpligen hunnit av denna behandlas.

Mod en sålunda föreslagen anordning skulle alla beskattningsmål tillförsäkras

prövning av en mellaninstans av beskattningsnämnds natur, vilket

måste anses rätt och billigt framför allt beträffande sådana skattskyldiga, vilka

utan sitt förvållande gått miste om möjligheten att få sin taxering hänskjuten

under prövningsnämnden.

Då jämväl s. k. dubbeltaxeringsmål, vilka icke varit föremål för behandling

av den vanliga prövningsnämnden, skulle komma att handläggas av den

föreslagna mindre prövningsnämnden, faller av sig självt, att dylika mål understundom

böra handläggas av denna prövningsnämnd i två eller flera län. I

dylika fall måste till erforderlig utredning höra, att samtliga kronoombuds yttranden

infordras. I allmänhet torde väl, helst som tiden ger mera utrymme

för underhandlingar mellan kronoombuden än under det brådskande arbetet i

sammanhang med de vanliga prövningsnämnderna, överenskommelse mellan

kronoombuden kunna träffas om en enhetlig behandling av taxeringsfrågan.

Är besvärsskriften gemensam, avgöres ärendet föret av den mindre prövningsnämnden

i det län, där skriften ingivits, varefter handlingarna översändas till

annat eller övriga län för behandling. Kan överenskommelse om enhetlig behandling

icke träffas, skola handlingarna överlämnas till kammarrätten för

meddelande av beslut i målet.»

Länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län hava avstyrkt de

sakkunnigas förslag i nu berörda del. Länsstyrelsen i förstnämnda län

har framhållit, att felaktigheter och misskrivningar vid taxering lämpligen

kunde rättas av länsstyrelserna, medan övriga taxeringsmål av ifrågavarande

slag borde hänskjutas till nästa års taxerings- eller prövningsnämnd.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat den meningen, att

sådana dubbeltaxeringsmål, där det gällde att fastställa den skattskyldiges

rätta mantalsskrivningsort för beskattningsåret, borde avgöras av

länsstyrelsen, under det att övriga dubbeltaxeringsmål borde såsom hittills

prövas av kammarrätten. Felräkningar och misskrivningar kunde

rättas av länsstyrelserna, som även borde kunna avgöra övriga mål,

varom nu vore fråga, om hänsynen till de skattskyldigas intresse ansåges

kräva, att de avgjordes snabbare än som vore möjligt vid deras prövning

i första hand av kammarrätten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som förklarat sig gärna vilja

medgiva, att de sakkunniga givit göda skäl för förslaget, har dock

ställt sig tveksam till frågan, om man genom de föreslagna'' åtgärderna

skulle vinna något snabbare avgörande av målen, än som nu kunde ske.

Övriga länsstyrelser och överståthållarämbetet hava icke haft något

att erinra mot förslaget.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget under framhållande, att därigenom

skulle möjliggöras en snabbare behandling i kammarrätten av

TJtlåtanden

över förslaget.

Länsstyrel
serna.

Stats
kontoret.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kammar
rätten.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

övriga beskattningsmål och minskade krav på förstärkning av verkets

arbetskrafter.

Kammarrätten har till en början avvisat tanken på att, i enlighet

med vad motionären ifrågasatt, länsstyrelserna skulle inrymmas bland

instanserna i beskattningsmål, men däremot funnit förslaget om åtgärds

vidtagande i syfte att skattskyldig tillsvidare i avvaktan på kammarrättens

utslag icke skulle behöva erlägga honom påförd skatt vara värt beaktande.

Sädant anstånd skulle säkerligen i många fall lända de skattskyldiga

till avsevärt gagn och vara ur billighetssynpunkt påkallat. Kammarrätten

syftade härvid ej mindre å taxeringar, vid vilka förekommit felskrivning

eller annat uppenbart misstag, än även å vanliga beskattningsmål,

med vilkas avgörande kunde dröja längre tid och där skattebeloppen

kunde vara för de skattskyldiga synnerligen betungande.

Kammarrätten, som ansett, att för ifrågavarande måls behandling

i allmänhet icke erfordrades ett nämndsbedömaude, har vidare framhållit,

att det förefölle mindre sannolikt, att ett snabbare avgörande av

de beskattningsmål, varom nu vore fråga, skulle åstadkommas genom

reformen. Dessa mål avgjordes nämligen nu i kammarrätten så gott

som omedelbart och i varje fall med förtursrätt, men enligt förslaget

skulle i de fall, där dubbelbeskattningen berörde två eller flera län,

målen passera två eller flera nämnder, varigenom ett snabbare avgörande

än för närvarande knappast vore att förvänta utan snarare motsatsen.

Om än i Stockholm och vissa större län arbetsmaterialet skulle bliva

så pass stort, att ett inkallande av den särskilda prövningsnämnden till

exempelvis ett sammanträde i varje månad vore tänkbart, bleve säkerligen

i andra förhållandet helt olika.

Jämväl ur synpunkten av önskvärd enhetlighet hade kammarrätten

ansett förslaget ägnat att framkalla betänklighet. Det hade nämligen

visat sig, att beskattningsnämnderna och även kronoombuden kunde

hysa olika uppfattning om de förhållanden, efter vilka frågan om rätt

mantalsskrivningsort borde bedömas. Det kunde därför inträffa, att

olika grunder beträffande dubbeltaxeringsmål tillämpades i olika län,

och än mer divergerande åsikter skulle framträda i den svårlösta frågan,

huruvida en felaktig taxering tillkommit av misstag, som, oberoende av

att den vanliga instansordningen icke följts, borde rättas eller icke.

Vid rättelse av dubbeltaxering förbisåges ofta, att taxeringen å den rätta

beskattningsorten borde i förekommande fall höjas.

Kammarrätten funne väl, att, om reformen genomfördes, antalet

av de till kammarrätten inkommande målen skulle minskas, men minskningen

i arbetsbördan finge icke mätas efter målens antal utan efter deras

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.

53

beskaffenhet. Ifrågavarande mål vore av enkelt slag och toge jämförelsevis

ringa del av ledamöternas arbetstid i anspråk. I alla händelser läte

sig icke med tillförlitlighet bedöma, i vad män ett snabbare avgörande

av övriga taxeringsmål skulle bliva följden av den ifrågasatta reformen.

Redan genom den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av

prövningsnämnden torde vara att påräkna en begränsning av antalet till

kammarrätten inkommande mål av det slag, varom vore fråga. Utsträcktes

tiden för den ordinarie prövningsnämndens arbete, bleve sannolikt

en del taxeringar av denna art rättade, vilket i ännu större utsträckning

bleve förhållandet, om de sakkunnigas förslag rörande underrättelseförfarandet

godkändes. Den gemensamma mautalsskrivningstiden

för hela riket torde även vara ägnad att förekomma dubbeltaxeringar.

Även om anordningen med särskild prövningsnämnd för behandling

av sådana taxeringsmål, varom vore fråga, skulle anses önskvärd,

borde enligt kammarrättens mening med reformen kunna anstå i avvaktan

på det resultat, som de redan vidtagna eller av de sakkunniga

i övrigt föreslagna åtgärderna komme att medföra. Såsom ett ytterligare

skäl för att icke redan nu genomföra en så pass genomgripande

rubbning i taxeringsväsendet, som reformen innebure, har kammarrätten

slutligen framhållit, att utredning förestode om reformering av hela

taxeringsväsendet och att därvid torde komma att tagas under övervägande

ett redan förut framställt förslag om rätt för skattskyldig att

få taxering prövad i kammarrätten, ehuru den icke överklagats i prövningsnämnden.

Det föreliggande förslaget ginge i en helt annan

riktning.

Ville man se nu förevarande fråga uteslutande ur synpunkten av

de skattskyldigas intresse, kunde det måhända ligga nära till hands att

följa det uppslag, som motionären antytt, nämligen att på särskild ansökan

av den skattskyldige låta länsstyrelsen interimistiskt vidtaga rättelse i

överklagade beslutet i avvaktan på kammarrättens beslut i anledning av

den skattskyldiges besvärstalan. Även om man måste antaga, att ett dylikt

interimistiskt beslut oftast bleve försiktigt avvägt, och att således många

gånger anstånd medgåves allenast med vad som alldeles uppenbart komme

att av kammarrätten förklaras icke skola hos den skattskyldige uttagas,

vore dock mycket vunnet för den skattskyldige genom en sådan anordning.

1 likhet med de sakkunniga finner jag emellertid denna fråga icke

böra ses uteslutande ur nämnda synpunkt utan böra ordnas på ett sätt,

som samtidigt med fullt tillvaratagande av de skattskyldigas berättigade

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Mai ds proposition Nr 167.

intressen tillika medför minsta möjliga omgång och arbete samt därmed

ock minsta möjliga kostnader för statsverket. Lägger man en

sådan syn på frågan, måste man, såvitt jag kan förstå, finna nyssberörda

uppslag icke böra fullföljas. Utom det, att den skattskyldige

måhända skulle nödgas uppsätta två skrifter i samma sak, den ena

en ansökan om interimistiskt beslut av länsstyrelsen och den andra

innefattande besvär till kammarrätten, skulle ärendet föranleda onödigt

dubbelarbete för myndigheterna. I avvaktan på kammarrättens slutliga

beslut skulle länsstyrelsen nödgas föra avräkningslängd rörande dylika

skattskyldiga, vilka i de större länen kunna uppgå till ett betydande

antal. Vidare skulle landskamreraren avgiva yttrande över besvärsskriften

samt länsstyrelsen översända densamma till kammarrätten. Därefter

skulle i sinom tid kammarrättens beslut falla. Slutligen skulle

länsstyrelsen i många fall behöva giva ett nytt uppbördsbeslut rörande

vad S'' >m ytterligare borde uttagas eller, måhända oftare, meddela restitution

på belopp, som enligt länsstyrelsens interimistiska beslut skolat

uttagas, men -som kammarrätten förklarat icke skola utgå. Det vill

synas, som om ett dylikt sätt för frågans lösning skulle vara föga

ändamålsenligt.

Onekligen vore det då mera praktiskt att låta länsstyrelsen meddela

slutliga beslut i dylika mål med klagorätt till kammarrätten. Då

jag emellertid delar kammarrättens mening, att länsstyrelsen icke bör

inrymmas bland instanserna i beskattningsmål, har jag funnit de sakkunnigas

förslag desto mera antagligt, som därigenom vinnes en i det

stora hela lika enkel lösning av frågan, som om länsstyrelsen anförtroddes

att slutligt besluta, och detta utan frångående av den vanliga

instansordningen. Fastmera innebär förslaget ett återinförande av den

vanliga instansordningen för en grupp av beskattningsmål, för vilkas

handläggning den vanliga instansordningen enligt nu gällande författning

måst frångås på grund av prövningsnämndens karaktär att vara

förefintlig allenast under viss kortare tid av året. Genom att låta prövningsnämnden

få en i viss mån permanent karaktär möjliggöres en

enhetlig instansordning för alla beskattningsmål. Jag har icke kunnat

undgå att finna detta uppslag väl värt att fullföljas.

Kammarrätten drager i tvivelsmål, att snabbare behandling av

ifrågavarande mål skulle vinnas genom det föreslagna förfaringssättet

än genom det nu praktiserade, eftersom des^a mål i kammarrätten

handlades med förtursrätt. Det har uppgivits, att den långsamhet, varmed

mål av ifrågavarande beskaffenhet nu handlades, ofta vore beroende

därpå, att avsevärd tid förflutit, innan dylika mål till kammar
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

rätten insänts. Om den permanenta prövningsnämnden blir införd, lärer

man med fog kunna förvänta, att landskamrerarna komma att inrikta

sitt arbete på begagnande av denna institution i den omfattning,

som behovet kräver. Under alla förhållanden måste den lättare omgången

vid behandlingen av dylika mål medföra tidsvinst och snabbare

handläggning av målen än enligt nu gällande ordning. I stället för

yttrande av kronoombudet och ett mera eller mindre omständligt kammarrättsbeslut

kommer ett kortfattat prövnipgsnämndsprotokoll med

omedelbar order om avkortning av utskyldsbeloppet. I de större länen,

där på grund av antalet mål av ifrågavarande slag anledning finnes till

inkallande av den mindre prövningsnämnden flera gånger under mellantiden

mellan de ordinarie prövningsnämnderna, måste givetvis det föreslagna

förfaringssättet medföra avsevärt snabbare behandling av målen.

I de mindre länen, där inkallandet av prövningsnämnden icke sker så

ofta, blir tidsvinsten mindre. Kostnaderna för den extra prövningsnämnden

inskränka sig emellertid till dagtraktamenten och reseersättning

åt tre prövningsnämndsledamöter, vilka val i regel torde komma att

utses bland dem, som bo i eller nära intill residensstaden.

Beträffande interkommunala mål, som beröra mera än ett län,

torde emellertid kammarrättens uppfattning, att de sakkunnigas förslag

skulle medföra ringa eller ingen tidsvinst vid avgörandena, svårligen

kunna bestridas. Jag finner fördenskull den ändringen i förslaget böra

vidtagas, att dylika mål skola omedelbart överlämnas till kammarrättens

avgörande.

Aven om ingen arbetsbesparing genom reformen kunde vinnas för

kammarrätten, synes den likväl enligt min mening tillräckligt motiverad

genom fördelarna för de skattskyldiga. Det förefaller mig emellertid

påtagligt, att jämväl för kammarrätten måste uppkomma en avsevärd

lättnad i arbetsbördan till fördel för skattskyldiga, som där fört talan.

Även om man ut*år ifrån att ett vart av de nu ifrågavarande beskattningsmålen

kräver ringa föredragningstid, bör dock med hänsyn till det

stora antalet dylika mal en tidsviust ernås. Därtill kommer den omständligare

formen för expedieringen av kammarrättens beslut vid jämförelse

med de bekvämligare och lättare former, som användas hos

prö vningsnäm n d erna.

Kammarrättens farhågor ur synpunkten av önskvärd enhetlighet

vid handläggningen av dylika mål synas mig mindre tungt vägande.

Konsekvenserna av kammarrättens uttalande i denna punkt synas i själva

verket leda till att alla taxeringar eller åtminstone besvär över taxeringar

borde avgöras av en enda instans. Uppenbarligen kunna mer eller

s. 56 Kontrollera mot PDF

Detaljfrågor.

Ve sakkunniga.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

mindre tveksamma gränsfall uppkomma. Då emellertid kammarrätten

fortfarande skulle såsom högre instans få befattning med ifrågavarande

slao- av mål och möjligheten till klagomål till kammarrätten alltjämt

skulle förefinnas, vill det synas, som om man utan tvekan skulle kunna

insätta prövningsnämnden såsom mellaninstans, låt vara att dennas avgöranden

i regel skulle bliva de slutgiltiga.

Vidare har kammarrätten uttalat farhagor, att hos den mindre

prövningsnämnden skulle vid rättelse av dubbel taxeringar förbises, att

taxeringen å den rätta beskattningsorten borde i förekommande fall

höjas. °Dylika farhågor synas med samma fog kunna framställas med

avseende å den vanliga prövningsnämnden, som dock även handlägger

mål av sådan beskaffenhet. Konsekvensen av kammarrättens anmärkning

i denna del synes bliva, att alla interkommunala beskattnings

mål borde gå direkt till kammarrätten. Någon annan åtgärd finner jag

ej denna kammarrättens anmärkning höra föranleda, än att, såsom. jag

förut nämnt, interkommunala mål, som beröra mera än ett län, hänskjutas

omedelbart till kammarrätten.

Slutligen har kammarrätten framställt anmärkningar mot de sakkunnigas

förslag i fråga om bristande tydlighet i författningsbestämmelsernas

av fattning och särskilt i fråga om den mindre prövnmgsnämndens

kompetens. Dessa anmärkningar böra föranleda ändringar i

det nu framlagda förslaget på sätt jag i den speciella motiveringen

kommer att närmare påvisa under vederbörande paragrafer.

Emot de sakkunnigas författnings förslag, vilket torde få biläggas

statsrådsprotokollet, hava framställts vissa detaljanmärkningar, för vilka

jag nu går att redogöra. Jag följer därvid paragrafordningen i forslaget.

Vissa ändringar av företrädesvis formell natur torde icke erfordra

någon särskild motivering.

18 § 1 mom.

I 18 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas, att skattskyldig,

som varit deklarationspliktig men ej avlämnat sin deklaration inom föreskriven

tid, förlorar rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen

skolat ligga till grund. Då det understundom förekommit, att

taxeringsnämnderna i sådana fall, då deklaration icke avgivits, bestämt

eu oskäligt hög taxering, som icke vilat på faktiskt underlag, hava de

sakkunniga förmenat, att det borde uttryckligen stadgas möjlighet för

prövningsnämnden att i dylika undantagsfall på skattskyldigs besvär

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 167.

57

vidtaga rättelse, samt, därför föreslagit, att prövningsnämnd skulle vara

obetaget att till prövning upptaga besvär i nu nämnda fall.

I anledning av detta förslag har kammarrätten erinrat, att den

enligt 40 § taxeringsförordningen prövningsnämnden ålagda granskningsskyldigheten

innefattade icke blott befogenhet utan jämväl skyldighet

för prövningsnämnden att, där nämnden funne oskäliga eller

oriktiga taxeringar föreligga, rätta desamma, även om besvär över taxeringarna

icke anförts. Därest i vederbörlig ordning anförda besvär icke

förelåge, bleve väl dylika i sak oriktiga taxeringar icke under granskningsarbetet

upptäckta med mindre särskilt påpekande därav skedde

i en eller annan form, men just besvär av person, som förlorat klagorätt

genom underlåtenhet att avlämna deklaration, borde för prövningsnämnden

utgöra anledning att å taxeringen fästa sin uppmärksamhet.

Vid sådant förhållande syntes det nu föreslagna tillägget till 18 § 1

mom. icke blott överflödigt utan tillika vilseledande. Tillägget skulle

nämligen kunna föranleda till antagande att, om besvär icke i vederbörlig

ordning anförts, oskälig beskattning icke borde rättas i andra

fall än då skattskyldig överklagat taxeringen. Kammarrätten hemställde

alltså, att det föreslagna tillägget måtte utgå.

Länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län ävensom överståthållarämbetet

hava avstyrkt förslaget på enahanda skäl.

De sålunda framställda anmärkningarna mot de sakkunnigas förslag

i denna del finner jag befogade. Det av de sakkunniga föreslagna

stadgandet torde fördenskull böra utgå. Med den föreslagna utsträckningen

av tiden för prövningsnämndernas granskningsarbete bör det

bliva möjligt för dessa att i större utsträckning, än det måhända hittills

varit tänkbart, i kraft av sin rätt att utan besvär upptaga taxerings frågor

taga hänsyn även till sådana framställningar till nämnden, som ej hava

karaktär av lagligen avgivna besvär.

23 § 2 mom.

Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 23 § 2 mom. taxeringsförordningen

innebär utvidgande av skyldigheten för taxeringsnämndens

ordförande att lämna skattskyldig underrättelse om beslutad

taxering. De sakkunniga hava ansett det angeläget, att dubbeltaxeringar

och andra felaktigheter av det slag, som berörts i de sakkunnigas betänkande,

så skyndsamt som möjligt kunde bliva rättade, och därför

funnit sig böra jämväl föreslå, att skattskyldig skulle underrättas om

taxeringsnämndens beslut angående hans taxering icke blott i det fall,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 käft. (Nr 167.) 8

Kammar
rätten.

Länsstyrel
serna.

Departements
chefen.

De sakkunniga.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Länsstyrel
serna.

Stats
kontoret.

Kammar
rätten.

IJepartevienls
ehefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

att hans avlämnade deklaration eller uppgift icke följts, utan även då

han ej deklarerat och icke anmanats att deklarera.

Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,

Malmöhus, Hallands och Örebro lån hava ansett det sålunda föreslagna

stadgandet synnerligen betungande för taxeringsnämndsordförandena.

Statskontoret har framhållit, att förslaget innebure en högst betydande

utsträckning av skyldigheten att lämna de skattskyldiga meddelande

om taxeringen och säkerligep komme att medföra avsevärt ökat

arbete och ökade kostnader. Det syntes näppeligen föreligga anledning

att visa en sådan hänsyn mot den grupp av skattskyldiga, som försummat

att fullgöra dem åliggande deklarationsplikt, och vilkas försummelse

härutinnan just skulle vara anledning till att särskilda meddelanden om

taxeringen måste dem tillställas. De av de sakkunniga anförda skälen

för stadgandet syntes icke vara så vägande, att de kunde i och för sig

vara tillfyllest att motivera en så tyngande anordning. Statskontoret

funne sig därför böra föreslå, att tillägget till 23 § måtte utgå.

Kammarrätten har ifrågasatt, huruvida de kostnader och det besvär,

som vore förenade med det föreslagna underrättelseförfarandet, motsvarade

gagnet. Då det emellertid icke kunde förnekas, att underrättelse,

sådan som nu föresloges, kunde lända till gagn, ville kammarrätten

ur denna synpunkt icke motsätta sig förslaget. Kammarrätten

ansåge emellertid mera önskvärt, om sådana anordningar kunnat träffas,

att debetsedlarna, på sätt nu skedde i Stockholm, bleve jämväl å landsbygden

och i övriga städer de skattskyldiga tillställda, innan tiden för

besvärs anförande hos prövningsnämnden utginge.

Utan tvivel skulle det innebära en stor fördel för de skattskyldiga,

om de, på sätt de sakkunniga föreslagit, bleve underrättade om taxeringarna.

I åtskilliga fall skulle det säkerligen också vara billigt, att

sådan underrättelse lämnades. Å andra sidan måste jag ställa mig betänksam

i fråga om påläggande på taxeringsnämndsordförandena av ett

så betydligt ökat arbete, vilket särskilt i städerna bleve synnerligen betungande.

Vid en omarbetning av taxeringsförordningen i dess helhet

torde denna fråga böra tagas under förnyat övervägande. Tillsvidare

har jas: ansett mig böra låta därmed anstå.

En omformulering av ifrågavarande moment synes mig däremot

nu böra ske i anledning av den mera generella underrättelseplikten angående

prövningsnämnds beslut enligt 47 § 4 mom. Sistnämnda bestämmelse

innefattar i sig även det underrättelseförfarande, som hittills

varit stadgat i 23 § 2 mom.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Om

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

36 §.

innehållet i de sakkunnigas förslag beträffande 36 § har jag Departements

redan uttalat mig. Jag har däri vidtagit den jämkningen, att orden »i

uppbördsboken» uteslutits, då bestämmelse härutinnan torde höra hemma

i de administrativa uppbördsförfattningarna.

40 §.

Då, på sätt jag förut framhållit, den ordinarie prövningsnämnden Departementsskall

vara behörig upptaga besvär rörande dubbeltaxeringar och andra chtfen''

felaktiga taxeringar avseende föregående år, bör ordalydelsen i denna

paragraf så avfattas, att det tydligt framgår, att prövningsnämnden

har sådan kompetens.

41 och 42 §§.

Beträffande dessa paragrafer torde jag få hänvisa till vad tid ifrare Departementsanförts.

'' Chefen.

43 §.

Kammarrätten har föreslagit, att 43 § måtte erhålla sådan for- Kammarmulering,

att den länens prövningsnämnder eventuellt medgivna rätten rätten''

att bland sina ledamöter utse ordförande jämväl skulle tillkomma Stockholms

stads prövningsnämnd i det fall, att så väl överståthållaren som

underståthållaren vore förhindrade att bevista nämndens sammankomster.

Detta har synts mig böra iakttagas. Paragrafen har därför under- Departementsgått

erforderlig omarbetning. chefen.

'' 44 §.

Kammarrätten och överståthållarämbetet hava framhållit, att, därest Kammaranordningen

med biträdande kronoombud i länen ansåges böra genomföras,

skäl icke syntes föreligga att härutinnan göra undantag för Stock- håiiarämholms

stad, där dock behov av biträdande kronoombud kunde antagas vara betet''

för handen åtminstone i samma utsträckning som i de större länen.

Denna erinran finner jag vara riktig. Departements
°

chefen.

46 §.

Den i 46 § företagna ändringen i avseende å tiden för protokolls- Departementsjusteringen

har jag i det föregående motiverat. • chefen‘

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Länsstyrelsen

i Göteborgs

och

Bohus län.

Departementschefen.

Departements
chefen.

47 §.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat, att i de sakkunnigas

förslag bibehållits föreskriften, att kronans ombud hos prövningsnämnden

skulle med sin underskrift å såväl taxeringslängderna

som den särskilda längden vitsorda riktigheten av de enligt prövningsnämndens

beslut införda ändringarna eller gjorda tilläggen. Enligt

länsstyrelsens mening kunde det ifrågasättas, huruvida denna bestämmelse

borde bibehållas och landskamreraren fortfarande betungas med

att justera dessa längder, vilket krävde ett ganska tidsödande arbete.

Det syntes tillfyllest, att förändringslängden upprättades och införingarna

i taxeringslängden gjordes av längdföraren under tjänstemannaansvar.

Vad länsstyrelsen sålunda föreslagit synes mig på det sätt kunna

tillmötesgås, att berörda åliggande överflyttas från landskamreraren eller

det biträdande kronoombudet till protokollsföraren hos prövningsnämnden.

Fastän jag finner lämpligt, att protokollsutdrag utgå till samtliga

skattskyldiga, vilkas taxering varit föremål för prövningsnämndens särskilda

beslut, anser jag dock den i förslaget uteslutna bestämmelsen om

förändringslängdernas framläggande till påseende för de skattskyldiga

böra i enlighet med nu gällande bestämmelser bibehållas med allenast

den ändringen, att de utsändas från landskontoren direkt till kommunerna

i stället för att tillhandahållas genom häradsskrivarna.

48 och 49 §§.

I likhet med kammarrätten anser jag, att tiden för anförande av

besvär över den särskilda prövningsnämndens beslut bör räknas från

den dag, då klaganden av beslutet erhållit del, och icke, såsom de sakkunniga

föreslagit, från dagen för prövningsnämndens sammanträde.

Föreskrifterna i 48 § andra stycket hava omarbetats i syfte att erhålla

en närmare anslutning till det underrättelseförfarande, som nu i de fall,

varom fråga är, tillämpas i fråga om kammarrättens beslut. Det lärer

kunna förväntas, att fortfarande, såsom hittills ofta skett, prövningsnämnd

skall gå i författning om att även utan uttryckligt stadgande vederbörande

kommunala myndighet i verkligt betydelsefulla fall ävenledes

erhåller underrättelse.

Vid 49 § torde iakttagas, att den där nu förekommande punkten

c) flyttats till 50 §.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 167.

50 §.

Länsstyrelsen i Stockholms län ävensom kammarrätten hava emot Departements.

de sakkknnnigas förslag framställt anmärkning därutinnan, att kompeten- chefen.

sen hos den nyinrättade prövningsnämnden icke blivit i de sakkunnigas

förslag tillfredsställande klarlagd, så att kollisionsfall undvekes. I det

nu omarbetade förslaget har hänsyn tagits till kammarrättens anmärkningar.

Med den formulering 50 § nu erhållit torde därför någon befogad

anmärkning i detta avseende icke kunna göras. Av paragrafens

nya ordalydelse torde nämligen med all tydlighet framgå, att samtliga

beskattningsmål av ifrågavarande slag skola hava varit föremål för prörvningsnämndens

beslut, innan de kunna upptagas hos kammarrätten, dock

med det uttryckligen föreskrivna undantaget beträffande dubbeltaxeringsmål,

som beröra mera än ett län. Dylika mål skola nämligen omedelbart

överlämnas till kammarrättens avgörande. Vidare torde framgå,

att prövniugsnämnd icke äger befogenhet att till behandling upptaga

beskattningsmål, som redan varit föremål för prövningsuämnds handläggning.

Slutligen torde ock vara tydligt, att hos den särskilda prövningsnämnden

icke må förekomma andra beskattningsmål än sådana,

som i 50 § avses, men att så väl denna prövningsnämnd som den ordinarie

prövningsnämnden äga avgöra dylika mål, även om taxeringarna

avse året eller åren före det, då nämnderna förordnats.

Besvärsrätt även till extra prövningsnämnder torde böra tillkomma

utom den skattskyldige själv även vederbörande kronoombud.

Någon anledning att, på sätt sakkunniga föreslagit, göra ändring

beträffande den nu i 50 § stadgade besvärstid synes mig icke föreligga.

Beträffande besvär av kronoombudet torde dock den eljest gällande

utgångspunkten för fatalierna — den tidpunkt, då utskylder avfordrats

vederbörande — vara mindre lämplig, varför en särskild bestämmelse

om besvärstid för kronoombudet synes böra införas.

54 §.

Beträffande 54 § tillåter jag mig hänvisa till vad jag i det föregående

anfört. Till denna paragraf återkommer jag även i det följande.

63 §.

Jag tillåter mig erinra, att ändring av denna paragraf i avseende Departementså

1922 års taxering redan vidtagits, varigenom Kungl. Maj:t erhållit chefen.

rätt att utfärda föreskrifter angående sammandragen över taxeringslängderna.

Tdl frågan om definitiv ändring av liknande innebörd torde

jag få tillfälle återkomma. Nägra ändringar i 63 § synas därför ej i

förevarande sammanhang böra företagas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Framställning

frdn

stadsfullmäktige

i

Stockholm.

Yttrande av

Stockholms

stadskollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

De sakkunniga hava jämväl framlagt förslag till kungörelse om

den ändring av 9 § och 11 § 1 mom. i uppbördsreglementet den 14

december 1917 och därvid fogade formulär nr 1, som föranledes av

deras förslag i fråga om debiteringsväsendets reformering. Detta förslag

torde få biläggas dagens statsrådsprotokoll.

Särskild ersättning åt kommuner för effektiv taxering.

Jag skall tillåta mig att nu upptaga en annan fråga, vilken egentligen

icke äger sammanhang med de förut behandlade men som gäller

ändring i en av de i det föregående avsedda paragraferna i taxeringsförordningen,

nämligen 54 §.

I en den 28 november 1921 dagtecknad, av överståtbållarämbetet

med eget yttrande överlämnad skrivelse hava stadsfullmäktige i Stockholm

hemställt, att Kungl. Maj:t ville förelägga 1922 års riksdag förslag

om sådan ändring av taxeringsförorduingen, att ersättning för taxeringsarbetet

måtte kunna lämnas kommun, som åtagit sig särskilda kostnader

för ett effektivt ordnande av taxeringsarbetet.

Till stöd för denna framställning hava stadsfullmäktige åberopat

ett av stadskollegiet den 27 oktober 1921 avgivet utlåtande av i huvudsak

följande lydelse:

»I gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering, 54 §, 1 mom., stadgas:

Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av konungens befallningshavande

förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arvoden för

protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna, arvode åt kronans ombud

hos Stockholms stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse för det i samband

med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde av städernas

tjänstemän må enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år utgå högst ett

belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma

för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknats.

Enligt bestämmelserna i paragrafens följande moment skall, vad Stockholm

angår, överståthållarämbetet före den 1 juli varje år till Kungl. Maj:t

avgiva yttrande bland annat angående den ersättning, som jämlikt bestämmelserna

i första momentet anses böra utgå.

Med anledning av dessa stadgande» framhöll stadskollegiet i skrivelse

den 22 juni 1921 till överståthållarämbetet, att en del av det ersättningsbelopp,

som enligt nyss anförda stadgande i taxeringsförordningen utgick för taxeringsarbetet

i Stockholm, borde lämnas direkt till stadens kassa. Med hänsyn

till inkomst- och förmögenhetsskattesumman för Stockholm torde detta stats
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

bidrag böra bestämmas till hela merkostnaden för den nyligen genomförda om
™fn

av taxeringsår!*^ i Stockholm, av stadskollegiet beräknad till

136,500 kronor.

stöd för donna framställning anförde stadskollegiet följande.

• v ,ns betydande, år för år växande utgifter för taxering, debitering,

uppbörd och indrivning av utskylder avse i vidsträckt omfattning ändamål,

som till stor del måste anses vara av rent statlig natur. I samband med behandlingen

jämväl av andra frågor rörande avlöningsförhållandena inom

oyerståthållarambetet hava stadsfullmäktige även den 17 december 1919 hos

Kungl. Maj:t gjort framställning om förhandlingar med staten rörande bland

annat en lämpligare fördelning av kostnaderna för här ifrågavarande ändamål

mellan staten och staden. Då detta spörsmål torde innefattas i den utredning

rörande bland annat kronouppbördsväsendets organisation i städerna

som sedan den 21 november 1919 pågår inom finansdepartementet, torde det

icke vara erforderligt att i detta sammanhang närmare dröja vid detsamma

men stadskollegiet har icke velat underlåta att erinra om omfattningen av de

bordor for uppbördsväsendet i dess helhet, som staden i motsats till landskommunerna

har att bära, då även frågan om det särskilda bidraget till taxeringskostnaderna

icke torde kunna bedömas utan hänsyn till utgifterna för

övriga därmed sammanhängande göromål.

Stadens sammanlagda löneutgifter för taxering, uppbörd och indrivning

hava, med framräknande av statsbidrag och indrivningsprovisioner utgjort

i runda tal

år 1910 ................................ kronor 269,000: —

», 1914 .............................. » 319,000: —

och år 1920 ........................... » 1,289,000:—.

.For innevarande år komma dessa utgifter ånyo att undergå en betydande

stegring. Denna beror som bekant främst på den genomgripande omorganisation

av uppbördsverket, som från och med andra kvartalet i år ägt rum, och

som i framstå rummet betingats av taxeringsarbetets växande omfattning. Dess

huvudsyfte har även varit att giva detta arbete större effektivitet, vilket man

sökt ernå genom att förläna en fastare och mera tjänstemässig organisation åt

de uppgifter, som åvila kronans ombud inom taxeringsnämnderna, samt åt förberedelserna

av prövningsnämndens arbete. Aderton taxeringskontor hava

f inrättats, vart och ett lydande under en taxeringskommissarie med

biträde av en taxeringsassistent och annan erforderlig personal. De göromål,

som påvila dessa nya tjänstemän, hava förut i viss utsträckning måst utföras

av uppbördskommissarierna.

De merkostnader, som denna organisation betingar, äro givetvis icke

lätta att beräkna, då den nya organisationen ännu står å extra stat och avlöningsförhållandena

jämväl på grund av den pågående löneregleringen icke

kunna med full säkerhet nu överskådas. I stort sett torde emellertid ökningen

ställa sig på följande sätt.

Om man förutsätter, att löneregleringen kommer att medföra en höjning

av de hittills efter 1914 års nivå beräknade lönerna dels med 33V3 %, dels

med 69 % å den sålunda ökade lönen (det rörliga lönetillägget), d. v. s.

med sammanlagt 125 %, så uppgå lönerna för 18 taxeringskommissarier

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

och lika många taxeringsassistenter till 445,500 kronor för helt år. Då ifrågavarande

tjänstemän under sex månader av innevarande år uteslutande torde

vara upptagna av taxeringsarbetet, så uppgå stadens löneutgifter för taxeringen

i år till 222,750 kronor. Till taxeringstjänstemännens av staden bestridda

löner skulle, enligt uppbördsverkskommitténs förslag, ytterligare komma de

ersättningar, som jämlikt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen kunna utgå.

och som år 1920 kunna anslås till 59,500 kronor.

Avlöningen till 23 uppbördskommissarie!-, beräknad enligt gammal stat

men med 125 % tillägg, skulle för helt år hava uppgått till 258,750 kronor.

Dessa skulle icke mera än fyra månader hava varit sysselsatta med taxeringsarbetet,

vilket följaktligen i löner torde hava kostat staden 86,250 kronor.

Stadens merkostnader för taxeringen torde i år sålunda komma att belöpa

sig till runt 136,500 kronor.

De ersättningar, som enligt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen ar 1920

utgått för taxeringsarbetet i Stockholm, uppgå till sammanlagt 203,800 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att inkomst- och förmögenhetsskattesumman för

Stockholm samma år utgjorde ej mindre an 88,221,370 kronor, varå 2 %

utgör 1,764,427 kronor. Ersättningarna gottgöras icke stadens kassa utan utgå

såsom nyss nämnts direkt till vederbörande funktionärer, i främsta rummet

ordförandena och kronans ombud i taxeringsnämnderna.

Denna ordning kan icke anses tillfredsställande. Uppenbarligen förutsätter

taxeringsförordningen liksom före denna gällande författningar, att i

det väsentliga hela kostnaden för arbetet skall i städerna liksom å landsbygden

bäras av staten. I Stockholm har emellertid staden sedan länge bestiitt

en betydande del, från och med den 1 april i ar mer än hälften av kostnaden

för taxeringsförrättningarna, utan att därför åtnjuta annan ersättning än det

obetydliga bidrag å 11,472 kronor, som av ålder utgått till uppbördsverket i

Stockholm. .

Då staden i främsta rummet på grund av de ökade göromål, som taxering

och uppbörd av statsskatterna under senare år förorsakat, numera givit

taxeringsarbetet en mera ämbetsmässig organisation och till följd därav iklätt

sig betydande merkostnader, har det synts stadskollegiet skäligt, att en del av

det ersättningsbelopp, som utgår enligt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen hädanefter

lämnas direkt till stadens kassa såsom ett bidrag till dess löneutgifter

för ifrågavarande ändamål. Vid genomförande av uppbördsverkets omorganisation

har staden jämväl ansett sig hava anledning att räkna med en sådan

ökning av statens bidrag till taxeringsväsendet i Stockholm. Med hänsyn

till storleken av inkomst- och förmögenhetsskattesumman i Stockholm torde det

här frågavarande statsbidraget skäligen böra bestämmas till hela den merkostnad,

som staden, på sätt ovan visats, måst ikläda sig för taxeringsväsendets

omläggning, eller 136,500 kronor.’ .

överståthållarämbetet ingick den 30 sistlidne juni med underdånig framställning

i ärendet. Ämbetet framhöll däri till en början, att taxeringsarbetet

innevarande år krävt betydligt ökat arbete. Anledningen härtill vore i främsta

rummet att söka i det nya deklarationsformuläret med den mängd av bilagor

för en stor del av de skattskyldiga. De mer detaljerade uppgifter, som numera

ålåge de skattskyldiga att lämna, krävde eu betydligt ökad kontroll från be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

I( it it f/l. Maj:ts proposition Nr 167.

65

skuttningsmyndighetens sida. Ämbetet upptog därför de ersättningar, som genom

ämbetet skulle utbetalas till taxeringsmyndigheterna till förhöjda belopp.

Med anledning av stadskollegiets framställning anförde ämbetet vidare

— efter erinran om den ändrade organisationen av ämbetets avdelning för

nppbördsärenden — i huvudsak följande.

’I skrivelse till överstathållarämbetet har Stockholms stadskollegium hemställt,

att ämbetet måtte i samband med framställningen om ersättning för

taxeringsarbetet söka hos Kung]. Maj:t utverka gottgörelse för den ökade

kostnad, som staden i avlöningar iklätt sig för innevarande års taxeringsarbete

och som av stadskollegiet beräknas till 136,500 kronor, ("iverståthållarämbetet

finner skäligt, att i avvaktan på en definitiv uppgörelse mellan staten och staden

angående fördelning av kostnaderna för bland annat uppbördsverket

någon ersättning beredes staden för dess år efter år ökade kostnader för taxeringsarbetet.

Såsom skäl för att denna ersättning bestämmes skola utgå i den

av stadskollegiet föreslagna ordningen talar den omständigheten, att staden genom

att bereda de personer, som jämte taxeringsnämndernas ordförande huvudsakligen

utföra taxeringsarbetet, tjänsteställning med månadsvis utgående

ersättning, kan sägas förskottera dessa personer en del av den ersättning,

som eljest måst tillerkännas dem av prövningsnämnden. Vidare kan

framhållas, att stadens utgifter för ''ifrågavarande ändamål komma staten till

godo i form av eu noggrannare taxering, ävensom att statens sammanlagda

kostnader för taxeringsarbetet i Stockholm även vid bifall till stadskollegii

framställning icke på långt när skulle komma att uppgå till det i taxeringsförordningen

fastställda maximum av 2 % av inkomst- och förmögenhetsskattesumman

för året.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att den nuvarande lydelsen av 54 §

i nådiga förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

icke medgiver bifall till stadskollegiets förevarande framställning, hemställde

överståthållarämbetet, att Kungl. Maj: t Täcktes föreslå nästkommande års lagtima

riksdag, att nämnda författningsrum erhåller sådan lydelse, som möjliggör

^anordnande av ersättning för taxeringsarbetet åt kommun, som påtagit

sig särskilda kostnader för ett effektivt ordnande av taxeringsarbetet.

Sammanlagda ersättningsbeloppet, att. utgå enligt mom. 1 i förenämnda

författningsrum, blir vid bifall till denna framställning 362,700 kronor samt

vid ett underkännande av stadens anspråk på ersättning 226,200.’

Sedan denna skrivelse avlåtits, fastställde tjänstenämnden den 11 juli

1921 — enligt av stadsfullmäktige lämnat bemyndigande — lönerna för uppbördsverkets

tjänstemän för innevarande år.

I anledning härav framhöll överståthållarämbetet den 13 samma månad i

ny skrivelse till Kungl. Maj:t, att avlöningarna enligt tjänstenäinndens beslut

komme att utgå med sådana belopp, att stadens ökade, kostnader för ifrågavarande

ändamål för året med tillämpning av den av stadskollegiet följda beräkningen

icke komme att överstiga 114,500 kronor, till vilket belopp den förut

begärda ersättningen åt staden alltså borde minskas.

Sedan tjänstenämnden den 21 juli 1921 fastställt de löneförhöjningar, som

böra utgå åt uppbördsverkets tjänstemän efter den nya organisationens geBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 höft. (Nr 167.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i6 K uttal. Maj:ts proposition Nr 167.

nomförande, kunna stadens kostnader för taxeringsarbetet innevarande år numera

med säkerhet beräknas. För tax er ingskomm issa r ie bestämde tjänstenämden

den 11 juli lönen till 6,900 kronor, för taxeringsassistent till 6,300 kronor.

Läggas härtill de av tjänstenämnden fastställda löneförhöjningarna, rörligt

lönetillägg efter 60 % å lönen samt å taxeringskommissariernas sportelinkomster,

sfi kommer sammanlagda årliga kostnaden för 18 taxeringskommissarier

och 18 taxeringsassistenter att utgöra 421,224 kronor eller för den tid

av sex månader, varunder ifrågavarande tjänstemän uteslutande äro upptagna

av taxeringsarbetet, 210,612 kronor.

De sammanlagda årliga avlöningarna till de förutvarande 23 uppbördskommissarierna,

för var och eu 7,500 kronor, jämte löneförhöjningar och rörligt

tillägg efter 60 % uppgå däremot till 315,936 kronor. Under antagande

att uppbördskommissarierna voro sysselsatta med taxeringsarbetet under fyra

månader eller Vs av året, så skulle stadens kostnader för taxeringen enligt den

äldre organisationen utgöra 105,312 kronor. Merkostnaderna för år kunna således

beräknas till 105,300 kronor.

Över överståthållarämbetets framställning hava kammarrätten och statskontoret

yttrat sig och därvid, såvitt avser frågan om beredande åt staden av

ersättning för den ökade kostnaden för taxeringsarbetet, uttalat, att sådan ersättning

icke torde med nuvarande lydelse av § 54 i taxeringsförordningen

kunna medgivas. Statskontoret har emellertid tillika framhållit önskvärdheten

av att hos riksdagen utverkades sådan ändring av förevarande paragraf, att

möjlighet bereddes att lämna dylik ersättning.

Den 8 sistlidna september förordnade Kung!. Maj:t med anledning av

överståtbållarämbetets förevarande framställning, att till Stockholms städs

prövningsnämnds förfogande skulle ställas ett belopp av 226,200 kronor. Såvitt

överståtbållarämbetets framställning anginge ersättning åt Stockholms

stad, kunde den icke med nu gällande lagstiftning bifallas. Kungl. Maj:t ville

emellertid framdeles efter verkställd utredning taga i övervägande frågan om

sådan ändring'' av 54 § i taxeringsförordningen, att åt kommun, som vidtagit

särskilda anordningar för åstadkommande av en omsorgsfull taxering och vilken

härigenom åsamkats ökade utgifter, kunde beredas ersättning helt eller

delvis för dylika utgifter.

Bland landets städer äro Stockholm och Göteborg de enda, som hava direkta

utgifter av någon betydenhet för taxeringsväsendet.

I och för sig kan det icke anses riktigt, att staden måste ikläda sig omkostnader

för ett ändamål av rent statlig natur, vilket därjämte enligt taxeringsförordningen

tydligen är avsett att helt och hållet bestridas av statsmedel.

De högst betydande belopp, till vilka stadens ifrågavarande utgifter numera

stiga, göra det oegentliga i den nuvarande ordningen desto mera framträdande.

Att taxeringsväsendets löneutgifter bestridas från två olika håll, nämligen

dels av kommun, dels av staten, medför därjämte föga tilltalande och i

längden alltför oklara organisationsförhållanden. Med hänsyn härtill anser

stadskollegiet, i anslutning till vad stadsfullmäktige förut flera gånger uttalat,

i hög grad önskvärt, att här ifrågavarande uppgifter så snart som möjligt

helt övertagas av staten, och att överhuvudtaget eu rationell gränsbestämning

äger rum mellan kommunens och överståtbållarämbetets befogen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:Is proposition Nr 107. B7

hetsområden i avseenden ä de statliga angelägenheter, som nu av kommunen

helt eller delvis bekostas.

I avvaktan å resultatet av den utredning rörande dessa frågor, som sedan

några år pågår inom finansdepartementet, torde staden emellertid nu böra

inskränka sig till att fullfölja den framställning, som stadskollegiet redan avgivit

i fråga om ett direkt bidrag till stadskassa!! för de merkostnader för taxeringsväsendet,

vilka omorganisationen av uppbördsverket medfört. Då den

nuvarande lydelsen av 54 §, 1 inom., i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering ansetts lägga hinder i vägen för utgivandet av

den begärda ersättningen, synas stadsfullmäktige böra förena sig i den av

överståthållarämbetet alternativt gjorda framställningen om ändring av

nämnda författningsrum.»

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande, under hänvisning- till

ämbetets tidigare gjorda framställningar — vilka äro intagna i Stockholms

stadskollegiums nyss återgivna yttrande — tillstyrkt stadsfullmäktiges

framställning. Emellertid har ämbetet ansett sig böra framhålla

angelägenheten av att ersättning efter hittills följda grunder även

för framtiden måtte ställas till prövningsnämndens förfogande till beredande

av ersättning åt de i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen omförmälda

personer, enär endast därigenom möjlighet bereddes att taga

hänsyn till taxeringsförordningens bestämmelse, att fördelningen av

ersättningen för taxeringsarbetet skulle ske efter vederbörandes skicklighet

samt den tid och det arbete, uppdragets utförande erfordrat.

1 infordrat utlåtande hava statskontoret och kammarrätten anfört i

huvudsak följande:

»Då en organisation av taxeringsarbetet, som i sig innesluter garantier

för en mera omsorgsfull taxering än hittills förekommit, givetvis kommer att

tillföra icke blott vederbörande kommun titan även statsverket betydande fördelar,

synes det ämbetsverken principiellt riktigt att staten bidrager till gäldandet

av kostnaderna för denna organisation.

Vad angår Stockholms stad, som närmast beröres av den föreliggande

frågan, kan väl ifrågasättas, huruvida icke ett lika gott resultat av taxeringsarbetet

skulle kunna uppnås genom vidtagande av åtgärder, som ligga inom ramen

av gällande bestämmelser i ämnet, främst genom stadens uppdelning i

flere och i följd härav mindre taxeringsdistrikt än hittills. Härvid bör

beaktas, att gällande bestämmelser i 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering inrymma möjlighet till ersättning

från statens sida för den ökning av den samfällda arbetsprestationen, som efter

stadens uppdelning i flere taxeringsdistrikt torde uppkomma. Mot en anordning

med flere taxeringsdistrikt i staden har anförts bland annat, att därigenom

taxeringsnämndsordförandena ej i samma utsträckning, som nu är fallet,

skulle kunna deltaga i prövningsnämndens arbete. Då taxeringsnämndsord
-

Yttrande av

över ståth

ollar ämbetet.

Statskontoret

och kammarrätten.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majrts proposition ''Nr 167.

förande, om så är erforderligt, kan, för upplysningars meddelande till prövningsnämnden,

tillkallas, torde likväl detta skäl, särskilt vad Stockholm beträffar,

icke vara tillräckligt tungt vägande. Fullt säkert är dock icke, att vid

en större ökning på en gång av antalet taxeringsdistrikt överståthållarämbetet

skulle äga tillgång på tillräckligt många kvalificerade personer vid förordnande

av ordförande och de ledamöter, som skola utses av ämbetet, och för

övrigt har ju Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 24 mars 1921 givit sitt medgivande

till genomförandet från den 1 april 1921 av en ny organisation av uppbördsväsendet

i Stockholm, vilken i främsta rummet föranletts av taxeringsarbetets

växande omfattning.

Då den remitterade framställningen avser sådan ändring i nu gällande

bestämmelser, att ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i kommun må

kunna ställas till kommunens omedelbara förfogande, därest kommunen åtagit

sig särskilda kostnader för sådant arbete, måste vid frågans bedömande hänsyn

tagas därtill, huruvida garantier kunna erhållas för större effektivitet i arbetet

samt huruvida beträffande sådan kommun det sammanlagda beloppet av

ersättningarna till kommunen och direkt till taxeringsfunktionärerna kan så

beräknas, att detsamma kommer att stå i rättvist förhållande till ersättningarna

i övriga kommuner för taxeringsbestyret.

Säkerhet i först omförmälda hänseende torde kunna erhållas därigenom,

att endast kommun, vars organisation för taxeringsarbetet av Kungl Maj:t

befunnits för ändamålet lämplig, erhåller sådan ersättning, varom nu är fråga.

Föi- åstadkommande av eu rättvis och efter likformiga grunder verkställd

fördelning av ersättningen synes jämväl ersättningen till kommunen böra

bestämmas med hänsyn till den för t ax e r i ngsgö ro målens utförande erforderliga

skicklighet, tid och arbete. Svårigheter härutinnan kunna måhända möta

därigenom, att kommun måste antagas förskottera de erforderliga medlen. Om

emedlertid till kommuns förfogande av Kungl. Maj:t ställes ett belopp, ej överstigande

antaget minimum av ersättning för arbetet, samt återstoden av skälig

ersättning utgår på vanligt sätt, torde icke behöva befaras, att ersättningen

till kommunen bliver för hög. För prövningsnämnden torde någon svårighet

med avseende å fördelningen av till nämndens förfogande ställda medel icke

komma att uppstå, då ju nämnden av Kungl. Maj:tS befallningshavande, som

känner den kommun tillerkända ersättningen, erhåller förslag, som måste hava

tagit hänsyn till sistnämnda ersättning och grunderna för dess beräknande.

De i den nya organsationen i Stockholms stad anställda tjänstemännen utföra

även arbete, som omförmäles i 54 paragrafens 3 mom. Då de för detta a rbete.

nämligen ''biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål’, erhålla avlöning

av staden, torde den ersättning för detta arbete, som bör utgå av statsmedel

— enär ju härmed avses en kostnad för vars gäldande någon annan uppskattning

än från Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida icke är erforderlig

— kunna tågas med i beräkningen av det belopp, som skulle utgå till Stockholms

stad. Att sålunda ersättning enligt såväl första som tredje mom. komme

att utgå på en gång och i en summa torde icke möta något hinder.

Att bestämmande av ersättningsbelopp till kommun måste ske i samband

med bestämmande av belopp, som ställes till prövningsnämnds förfogande,

torde vara uppenbart. Beträffande sättet för beloppels bestämmande synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 167.

09

dot lämpligast, att detta sker i bästa möjliga överensstämmelse med vad nu

tinnes stadgat. Eu del nya föreskrifter äro — särskilt med hänsyn därtill,

att kommun bör beredas tillfälle framkomma med sina anspråk i förevarande

avseende givetvis erforderliga. Sålunda borde kommun, varom nu är fråga,

äga att senast den 20 juni, den dag då taxeringslängderna skola vara till

Kungl. Maj ds befailningshavande inkomna, till befallningshavanden ingiva

framställning angående ersättningsbelopp till kommunen med angivande av

grunderna för ersättningsbeloppets beräknande, varefter Kungl. Maj:ts befailningshavande,

i den ordning, som stadgats i 2 inom. av 54 §, och i samband

med där föreskrivet yttrande, till Kungl. Maj:t inkommer med yttrande angående

det ersättningsbelopp, som bör utgå till kommunen, därvid den av kornmunen

avgivna framställningen bör bifogas. Sedan Kungl. Maj:t anvisat belopp

till täckande, helt eller delvis, av kommunens kostnader i förevarande avseende,

torde detta belopp böra ställas till kommunens omedelbara förfogande.

1 anslutning till vad sålunda anförts få ämbetsverken med tillstyrkande

av den remitterade framställningen i underdånighet hemställa, att i händelse

av bifall till densamma Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att 1—4 mom. 54 §

förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering erhålla

följande ändrade lydelse:

’1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av Kungl.

Maj :ts befailningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arvoden

för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämndema, arvode

åt kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse

för det i samband med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde

av städernas tjänstemän må enligt Kungl Maj:ts förordnande för varje

år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomstoch

förmögenhetsskattesum ma för aret, sådan denna enligt taxeringsnämnidernas

beslut beräknats.

Till gäldande av här ovan icke omförmälda, av prövningsnämndsarbeten

föranledda utgifter, såsom ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande

göromål, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning

hos prövningsnämnden, må användas erforderligt belopp. Detta belopp

skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ställas till prövningsnämndens förfogande

efter förslag av Kungl. Maj ds befailningshavande.

2 mom. Kommun, som åtagit sig särskilda kostnader för taxeringsarbetet

och härför vidtagit anstalter, som befunnits ändamålsenliga, må för

dessa kostnader erhålla ersättning ur de belopp, som i 1 mom. omförmälas.

3 mom. Kommun, som anser sig enligt 2 mom. berättigad till särskild ersättning,

äger att senast den 20 juni till Kung''l. Maj:ts befailningshavande inkomma

med framställning angående ersättningsbelopp till kommunen, därvid

grunderna för ersättningsbeloppets beräknande böra angivas.

Det åligger Kungl. Majds befailningshavande att senast den 1 juli varje

år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående länets eller, i fråga om

Stockholm, stadens hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas

beslut samt angående den ersättning, som anses böra tillkomma

ej mindre en var av de personer, inom länet eller Stockholms stad,

vilka enligt bestämmelserna i 1 mom. första stycket äro därtill berättigade,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

än även kommun, som i 2 mom. omfönnäles; skolande därvid de grunder, som

varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande, angivas, och från kommun

inkommen framställning bifogas.

Efter prövning av vad sålunda av Kungl. Maj :ts befallningshavande och,

i förekommande fall, av kommun anförts, bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket

av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds förfogande

eller till kommun utanordnas. Till prövningsnämnd härvid anvisat belopp äger

nämnden efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande fördela mellan

de till ersättning berättigade. Vid ersättningarnas fördelning bör fästas avseende

på den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet,

tid och arbete och bör, i förekommande fall, därvid jämväl tagas i betraktande

ersättning, som kan hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen

av statsmedel gottgjord.

4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 1 mom. andra stycket

och 3 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör i länen till Kungl.

Maj:ts befallningshavande avlåtas särskilt utdrag av nämndens protokoll, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas och med bifogande av protokollsutdraget

i kronoräkenskaperna redovisas. Om de av Stockholms stads prövningsnämnd

beviljade beloppen och fördelningen därav skall underrättelse genom

utdrag av nämndens protokoll meddelas statskontoret, varifrån beloppen

iitlDGiäläs/

Därest av taxeringssakkunniga den 31 maj 1921 avgivet förslag till

ändring i vissa delar av taxeringsförordningen vinner bifall, erfordras en del

smärre jämkningar i härovan föreslagen ändrad lydelse av 54 § sagda förordning.

»

Såsom av Stockholms stadskollegiums förut återgivna utlåtande

framgår, har Kungl. Mapt den 8 september 1921 förklarat, att Kungl.

Maj:t ville senare taga i övervägande frågan om ändring i 54 § taxeringsförordningen

i nu berörda syfte.

För min del finner jag ett visst fog förefinnas för den framställning,

det här gäller. Därest en kommun vidtager speciella anordningar

för att en särskilt skolad personal skall stå till förfogande och ägna

sin huvudsakliga arbetskraft åt taxeringsarbete under former, som ligga

inom ramen för gällande taxeringsorganisation, är detta otvivelaktigt

en betydande fördel för staten. Vad särskilt Stockholms stad beträffar,

synes saken ligga så till, att, om ej de därstädes förekommande särskilda

anordningarna förefunnes, fog ej saknades att, såsom statskontoret

och kammarrätten ifrågasatt, inrätta ett flertal nya taxeringsdistrikt,

varigenom påtagligen nya utgifter i alla händelser skulle åsamkas

statsverket.

Å andra sidan får ej förbises, att, om en kommun vidtager anordningar

för en särskilt effektiv taxering, detta torde ske främst i

kommunens eget intresse — taxeringen har ju lika stort intresse för

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kandi. Maj:ta proposition Nr 167.

kommunal- som för statsbeskattningen. Då formerna för taxeringsorgamsationen

eu gång äro givna och därmed måste anses hava av statsmakterna

godtagits såsom i det stora lida från statens synpunkt tillfredsställande,

kan det måhända synas mindre lämpligt, att statsverket genom

undantagsbestämmelser bekostar särskilda anordningar till en viss kommuns

fördel ma så vara att även staten bär nytta av desamma.

Emellertid skall redan nu enligt taxeringsförordningen vid fördelning

av ersättningar avseende fästas på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga skicklighet, tid och arbete. Detta torde i

praxis ofta hava tillämpats så, att hänsyn tagits till den skicklighet

o. s. v., val med arbetet faktiskt bedrivits. Att låta en del av den ersättning,

som med tillämpning av denna princip skulle kunnat tillerkännas

vissa personer, i stället tillfalla en kommun, vilken i sin tur

garanterat vederbörande tillräcklig ersättning, svnes knappast vara ägnat

att väcka betänkligheter.

Det torde böra framhållas, att den fråga, det här gäller, lärer

kunna betraktas fristående från den större frågan om statens och städernas

ekonomiska mellanhavanden med hänsyn till att vissa uppgifter

för statsändamål äro ålagda städerna. Det gäller nämligen här ett

spörsmål, som är gemensamt för städerna och landsbygden.

Det av statskontoret och kammarrätten avgivna förslaget till

ändrad lydelse av 54 § taxeringsförordningen synes mig kunna i huvudsak

godkännas. Jag finner dock den i sak ej oväsentliga ändring böra

vidtagas i förslaget, att ej ovillkorligen ersättning till vederbörande

skall betalas för hela den kostnad, som av de särskilda anstalterna förorsakats.

Försiktigheten synes bjuda, att annan utfästelse i detta avseende

ej lämnas, än att bidrag till kostnaderna må kunna erhållas.

En viss jämkning i övrigt föranledes av den ändrade tiden för prövningsnämndens

sammanträden m. m.

Slutligen vill jag understryka, att den ändring, jag nu förordar,

enligt min mening icke innebär någon som helst utfästelse för någon

längre framtid. När frågan om en reformerad taxeringsorganisation

upptages till avgörande, bör detta kunna ske, utan att man finner si0- bunden av nu ifrågasatta anordning.

Slutligen torde böra framhallas, att en övergångsbestämmelse betingas

därav, att i gällande förordning om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 förekomma vissa hänvisningar

till några i förevarande förslag berörda paragrafer i taxeringsförordningen,

vilka torde böra avse dessa paragrafer i deras hittills

gällande lydelse.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom

finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, hemställer departementschefen, att Kungl.

Magt ville föreslå riksdagen att antaga detta förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall och förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Uppgifter rörande taxerings
-

L ä n

Antalet skattskyldiga, mot vilkas

inkomsttaxering kronoombudet

framställt anmärkning hos

prövningsnämnden

Antalet besvär till prövningsnämnden
-

1916

1917

1918

1919

1920

1916

1917

1918

1919

1920 |

Stockholms

län............

1,010

1,595

1,045

4,495

1,405

285

284

571

562

724:

Uppsala

» ............

282

234

220

218

431

171

183

266

256

343;

Södermanlands

» ............

340

440

530

380

500

144

187

346

319

404

Östergötlands

» ............

766

351

1,099

596

687

300

245

469

462

626 j

Jönköpings

» ............

357

195

454

389

241

402

400

792

619

676;

Kronobergs

» ............

219

205

340

340

364

271

330

599

422

479

Kalmar

» ............

451

1,069

551

605

711

320

422

914

605

639

Glottlands

» ............

145

125

138

215

378

98

60

197

144

127

Blekinge

» ............

328

385

804

591

925

199

274

460

390

324

Kristianstads

» ............

395

418

412

260

413

349

379

600

526

758

Malmöhus

» ............

353

130

313

897

730

552

580

1,030

1,296

1,570

Hallands

» ............

246

226

242

223

1,239

225

286

452

425

418

Göteborgs och

Bohus län...

343

215

175

3,226

720

559

615

937

957

1,042

Alvsborgs

län............

324

427

1,303

518

733

320

415

871

537

694

Skaraborgs

» ............

104

205

176

74

66

244

245

491

309

425

Värmlands

» ............

24

30

99

127

539

241

284

666

536

572

Örebro

» ............

874

876

938

802

1,025

319

335

376

490

669

Västmanlands

» ............

281

365

323

876

627

275

334

424

528

780

Kopparbergs

» ............

1,440

234

419

241

412

287

363

524

613

667

Gävleborgs

> ............

169

415

848

1,344

1,000

313

433

541

589

727

Västernorrlands » ............

315

326

445

2,417

1,118

416

479

747

677

847

Jämtlands

» ............

176

159

340

251

457

169

155

349

273

295

Västerbottens

» ............

1,815

1,215

1,156

1,653

2,691

163

160

264

384

409

Norrbottens

» ............

338

356

324

769

719

218

409

358

408

390

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

75

arbetet å landskontoren.

Antalet besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, vilka anförts av

skattskyldiga

kronoombudet

1916

1917

1 1918

| 1919

| 1920

1916

| 1917

j 1918

1919

| 1920

Län

98

124

395

i 488

453

29

19

9

2

j 34

Stockholms

län

35

44

49

! 64

93

—

—

3

16

•6

Uppsala

51

68

147

J 148

199

—

—

—

| —

Södermanlands

in

87

167

j 213

210

1

1

3

4

S —

Östergötlands

»

153

154

219

252

216

-

-

I —

84

1

Jönköpings

121

120

185

203

190

—

1

—

—

Kronobergs

»

167

121

1521 204

202

1

1

1

4

1

Kalmar

»

20

10

15

24

22

—

—-

—

—

Gottlands

»

62

92

138

137

67

10

10

8

5

35

Blekinge

101

109

98

179

204

2

2

-

3

2

Kristianstads

»

190

162

279

552

634

6

14

31

113

97

Malmöhus

»

52

78

113

124

47

—

1

—

—

—

Hallands

»

264

258

380

518

496

1

—

3

28

10

Göteborgs och Bohus lön

125

185

415

310

203

3

—

4

6

—

Älvsborgs

län

41

43

71

86

185

—

-

* _

—

Skaraborgs

»

38

40

121

161

150

—

—

—

—

Varmlands

>

115

87

176

213

241

—

—

2

3

10

Örebro

»

59

101

no

167

in

1

—

3

—

40

Västmanlands

»

62

86

215

302

364

1

—

1

2

2

Kopparbergs

83

78

212

149

157

19

20

8

5

10

Gävleborgs

»

91

in

295

198

220

—

—

—

—

—

Västernorrlands

»

87

78

117

165

152

—

—

—

—

3

Jämtlands

182

58

113 j

129

—

—

—

—

—

—

Västerbottens

»

46 ''

116

113 1

122

232

—

—

—

- |

_

Norrbottens

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (taxeringsförordningen).

18 §.

1 mom. Varder deklaration-----till grund; prövningsnämnd

dock obetaget att till prövning upptaga besvär över taxeringen, därest

sådant finnes böra äga rum till förekommande av en oskälig beskattning.

23 §.

2 mom. Om av----uppgiven adress.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering meddelas

skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledningför

taxeringen och som icke heller därtill anmanats.

36 §.

4 mom. Avskrifter av taxeringslängderna----tillhanda.

Avskrifterna böra därefter senast den 15 juli av kommunalstämmans

ordförande återställas till häradsskrivaren för användning vid debiteringen

i uppbördsboken samt av denne senast den 15 september vid

ovan nämnda påföljd ånyo tillställas kommunalstämmans ordförande för

att av honom förvaras och, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden

i påföljande årets taxeringsnämnd.

I stad skola----taxeringsnämnder.

40 §.

För varje län — — — — beslut.

Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för

Stockholms stad i Stockholm å tider, som utsättas av Kungl. Maj:ts

befallningshavande och bestämmas sålunda, att nämndenB arbeten må

vara avslutade i varje län senast den 25 oktober och i Stockholm senast

den 31 i samma månad.

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå av minst åtta, högst femton ledamöter,

vilka — —--personerna. Ledamöterna i prövningsnämnden böra

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 167.

så utses, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare

av fast egendom som näringsidkare och andra inkomsttagare.

Kungl. Maj:ts befallningshavande —--— nämnden. .

42 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgiver i därom utfärdad kungörelse

vilka personer blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i

prövningsnämnden och kallar vederbörande ledamöter till prövningsnämndens

sammanträden minst åtta dagar före varje sammanträde.

Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg bör föredragningslista,

upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärs- och

anmärkningsmål, som skola vid varje prövningsnämndens sammanträde

förekomma, översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med kallelsen

till sammanträde; dock att sådan föredragningslista icke erfordras

för Stockholms stads prövningsnämnd.

Möter för ledamot — — — — tjugufem kronor.

4S §.

Vid prövningsnämndens sammanträden skall i länen landshövdingen

och i Stockholms stad överståthållaren vara ordförande, — — — —

ledamöter.

År överståthållaren icke tillstädes, må underståthållare!! i hans

ställe vara ordförande.

Uppstå — — — — av ordföranden.

44 §.

Såsom kronans ombud och för----äga anledning. Dock

må i länen Kungl. Maj:ts befallningshavande, där så anses oundgängligen

nödvändigt, förordna person med länsbokhållares kompetens att i

landskamrerarens ställe hos prövningsnämnden tjänstgöra såsom kronoombud

beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängd erna

och hos prövningsnämnden anförda besvär samt för anförande av besvär

och avgivande av förklaringar i beskattningsmål må, om och i

den mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådant nödigt, tjänsteman,

som förordnats till biträdande kronoombud, erhålla ledighet från

övriga med tjänsten förenade göromål.

Enahanda ledighet må beviljas landskamreraren, om och i den

mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet oundgängligen

erforderlig, på det att prövningsnämndens arbete må kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

?8 Kungl. May.ts proposition Nr 167.

avslutas inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande

handläggning av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under

längre tid fördröjd.

46 §.

Protokollet vid-----prövningsnämnden.

Justering av det hos prövningsnämnden förda protokollet skall efter

varje sammanträde verkställas inför nämnden eller senast fem dagar efter

sammanträdets avslutande inför nämndens ordförande jämte kronans

ombud och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola

inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett

av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

47 §.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — — — — böra

angivas. Särskilda längder upprättas efter varje prövningsnämndens

sammanträde för varje fögderi och stad under iakttagande av vad uti

härför avsedda formulär angives. Vederbörande kronoombud åligger

att med sin underskrift — — — — tillägg.

2 mom. De hos prövningsnämnden för varje sammanträde förda

särskilda längderna skola, utom vad Stockholms stad angår, inom fyra

dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet genom Kungl.

Maj:ts befallningshavandes försorg översändas till vederbörande häradsskrivare

eller magistrat för debiteringens verkställande.

De i 36 § 3 mom.----förvaras.

3 mom. Senast den 5 november skall Kungl. Majits befallningshavande

låta tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande avskrifter

av de hos prövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad

dessa angå varje kommun på landet.

4 mom. Utdrag av prövningsnämnds protokoll skall av protokollföraren

senast den 10 november i rekommenderat brev med allmänna

posten tillsändas varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för

prövningsnämndens beslut, med undantag allenast beträffande sådan

skattskyldig, vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige

blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller inforingen

i taxeringslängden av de skattefria avdragen.

48 §.

För det ändamål, som i 50 § omförmäles, skall prövningsnämnden

inom sig utse tre ledamöter jämte två suppleanter för dem att med

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition Nr 167. 79

prövningsnämnds befogenhet avgöra besvär, som kunna föreligga till

prövning, innan nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder.

Vad i 40, 43, 44, 45, 46 och 47 §§ stadgas gälle i tillämpliga

delar beträffande den prövningsnämnd, varom här förmäles; dock att

utdrag av protokollet skall i rekommenderat brev med allmänna posten

inom åtta dagar efter det protokollet justerats översändas till vederbörande

såväl skattskyldig som kommun.

49 §•

1 mom. Över prövningsnämnds----icke bifallits, samt

b) om prövningsnämnden----den skattskyldige påyrkats.

1 det under a) — — — — åsätta beloppet.

Besvären ställas — — — är stadgat.

2 mom. Sedan — — — — anförda besvär.

3 mom. Vad i denna § stadgats gälle i tillämpliga delar beträffande

besvär över beslut av den prövningsnämnd, som i 48 § omförmäles;

dock att besvären skola ingivas inom sextio dagar efter den, då

beslutet meddelades.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning

för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan

taxering icke bort honom åsättas,

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där

han icke är skattskyldig för dylik skatt,

den, som taxerats till bevillning för samma fasta egendom eller

inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen

eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad

behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit

underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han kunnat

anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,

den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch

förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst, men icke erhållit

underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han kunnat

anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,

den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats till inkomst-

och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen

skett,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

aå ock den, vilkens taxering genom felräkning eller misskrivning

eller annat förbiseende blivit felaktig, . e «...

äge att häröver anföra besvär hos den i 48 § omformalda prov
rnngsnamnd^en

nittio dagar, efter det att utskylder veder
börande

avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

län, inom vilket taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att

besvären icke varda upptagna till prövning. . ,

Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst

å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande a

olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

ombesöries erforderlig utredning. Avse besvären taxering jamval i

kommun inom annat län, skall yttrande från vederbörande kronoombud

i detta läns prövningsnämnd infordras, varefter och sedan besvären

prövats handlingarna överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i det andra länet för att föreläggas dess prövningsnämnd Stanna deBsa

prövningsnämnder i olika beslut, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

i det län, vars prövningsnämnd sist behandlat målet, överlämna handlingarna

till kammarrätten för prövning och avgörande.

54 §.

£ mom. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast

den 15 juli varje år — — — — tid och arbete.

~~3~mom. "Till gäldande av--— — utgifter, såsom gottgörelse

åt särskilt förordnat kronoombud, ersättning för biträde

erforderligt belopp. _ _ _ _ _

8 mom Till den, vilken i anledning av landskamreraren eller

biträdande kronoombud jämlikt 44 §----motsvarande veder
börandes

tj änstgöringspenningar.

63 §.

1 mom. Sammandrag av taxeringslängderna, upprättade i överensstämmelse

med fastställt formulär, skola årligen före den 15 november

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition Nr 167.

81

Förslag

till

lindring av 9 § och II § 1 mom. i uppbördsreglementet den 14 december

1917 och dilrvid fogade formulär nr I.

9 §-

Å landet försiggår den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin

från och med den 25 november till och med den 5 december

varje år, dock att, om särskilda----månads utgång.

För erläggande----fall bestämma.

11 §•

1 mom. I stad förrättas den allmänna uppbörden å allmän uppbördsstämma,

som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden

från och med den 25 november till och med den 15 december varje

ar, dock att — — — — månads utgång-.

O O

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär n:r 1.

N. N. socken (köping) (N. ?

N. N. härad

Uppbördsbok

för

*

år 19

. stad)

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ålita)

Hemmans ocli lägenhets

I) e n

kattskyldiges

Inkomst- och förmögenhetsskatt
-

Bevillnini

titel eller yrke och namn

namn

Bruksägaren Karl Henrik Falk .....

Kusken Joliän Henrik Jonsson .....

Alby ...

Solliden nr 1

avsöndrad ...

I Västerås \

1 Florag. 8 /

Grosshandlaren C. J. Jakobsson.....

Arrendator!! Per August Bergman ... Alby

Landsfiskalen Anders Fabian Blomberg »

Humla

Rumla

Svensby

Tomtebo nr 2

ax-söndrad ...

Skräddaren Karl Karlsson

Hammarby

Summa

an- I ledning av prövningsnämndens beslut:

2 | Kusken Johan Henrik Jonsson ......

1/s | Arrendator!! Per August Bergman ...

Summa avgår

Alby...

Rumla

an- j ledning av prövningsnämndens beslut:

2 | Kusken Johan Henrik Jonsson ......

'' /- j Arrendatoni Per August Bergman ...

— ; Trävaruhandlaren Peter Karlsson ...

Tillkommer

Alby

Hvimla

Rumla

Summa

Anvisningar:

l:o) Vid upprättande av uppbördsbok för ort med fastställd stadsplan iakttäges, att i stället för hemmans eller lägenheters olika beteckningar införas

2:o) Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller försäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens

3:o) De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas för här ovan icke angivna utskyldstitlar, kolumnerna nr 10 och 11 för statsmedel, exem
-

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

11 234 35

1,168: J8 lita; 11 10''

35 i» 83

897 15

1,152 48 19 31 9 75 10 —

11,181

Pens.-avg.

bet. 5 kr. 22

1,1(54 0 9 19 4 0 11 - 10

90215

35 10 83 08

kvarter eller annan indelning och fastigheternas tomtnummer,

eller försäkringsanstalternas medel upptagas i särskilda kolumner.

pelvis grundskatt eller trosspassevolansavgift, kolumnerna nr IG och 17 för fonders medel samt kolumnerna nr 23 och 27—30 för diverse medel,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.