Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
1922-03-03 · 84 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 71 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:167, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
Dokumentets text
Ku mil. Maj:ts proposition Nr 167.
1
Nr 167.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; given
Stockholms slott den 3 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla bifogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 höft. (Nr 167.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
Härigenom förordnas, att 23 § 2 mom., 36 § 4 mom., 40, 41, 42,
43, 44, 46, 47, 48, 49 och 50 §§ samt 54 § 1, 2, 3, 4, 7 och 8 mom. i
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering skola hava följande ändrade lydelse:
23 §.
2 mom. Om av skattskyldig lämnad deklaration icke följes vid
hans taxering, skola skälen därför tydligen angivas genom anteckning
av taxeringsnämnden å deklarationen och av prövningsnämnden i dess
protokoll, och skall, ifråga om taxeringsnämndens beslut, så fort ske
kan, tillika underrättelse i vad mån avvikelse skett och om skälen därför
samt, i fråga om prövningsnämndens beslut, utdrag av protokollet,
enligt vad därom i 47 § 4 mom. stadgas,, i rekommenderat brev med
allmänna posten kostnadsfritt tillsändas den skattskyldige under i
deklarationen uppgiven adress.
36 §.
4 mom. Avskrifter av taxeringslängderna — —--till hända.
Avskrifterna böra därefter senast den 15 juli av kommunalstämmans
ordförande återställas till häradsskrivaren för användning vid debitering
samt av denne senast den 15 september vid ovan angiven påföljd
ånyo tillställas kommunalstämmans ordförande för att av honom förvaras
och, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande
årets taxeringsnämnd.
I stad skola — — — — taxeringsnämnder.
40 §.
För varje län och för Stockholms stad tillsättes årligen en prövningsnämnd,
som har att granska taxeringarna samt pröva och avgöra
enligt 39 § samt i förekommande fall enligt 50 § anförda besvär ävensom
framställda anmärkningar i anledning av taxeringsnämndernas beslut.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tider, som utsättas av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och bestämmas sålunda, att nämndens arbeten må
vara avslutade för varje län senast den 10 och för Stockholms stad
senast den 31 oktober.
41 §.
Prövningsnämnd skall bestå av minst åtta, högst femton ledamöter,
vilka — — — — personerna. Ledamöterna i prövningsnämnden böra
så utses, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare
av fast egendom som näringsidkare och andra inkomsttagare.
Kungl. Majrts befallningshavande — — — — nämnden.
42 §.
Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgiver i därom utfärdad kungörelse,
vilka personer blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i
prövningsnämnden, och kallar vederbörande ledamöter till prövningsnämndens
sammanträden i god tid före varje sammanträde.
Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg skall föredragningslista,
upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärs- och anmärkningsmål,
som skola vid prövningsnämndens sammanträde förekomma,
översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med kallelsen
till sammanträdet; dock att sådan föredragningslista icke erfordras för
Stockholms stads prövningsnämnd.
Möter för ledamot — — — tjugufem kronor.
43 §.
Vid prövningsnämndens sammankomster skall i länen landshövdingen
och i Stockholms stad överståthållaren eller, om han icke är tillstädes,
underståthållaren vara ordförande, med rättighet att deltaga i
nämndens överläggningar, men icke i dess beslut i annat fall än nedan
sägs. Vid förfall för landshövdingen eller för över- och underståthållaren
att bevista sammankomst äge nämnden —--ledamöter.
Uppstå — — — av ordföranden.
44 §.
Såsom kronans ombud och för---äga anledning. Där så
anses oundgängligen nödvändigt, må, efter Kungl. Maj:ts medgivande,
person med länsbokhållares kompetens av Kungl. Maj:ts befallnings
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
havande förordnas att såsom biträdande kronoombud föra kronans talan
beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.
För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna
och hos prövningsnämnden anförda besvär samt för anförande av besvär
och avgivande av förklaringar i beskattnings mål må landskamrerare
erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål, om och i den
mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet oundgängligen
erforderlig för att prövningsnämndens arbete må kunna avslutas
inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande handläggning
av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under längre tid
fördröjd.
Enahanda ledighet må, om och i den mån sådant finnes nödigt,
beviljas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anställd tjänsteman, vilken
förordnats till biträdande kronoombud.
46 §.
Protokollet vid — — — prövningsnämnden.
Justering av det hos prövningsnämnden förda protokollet skall
efter varje sammanträde verkställas inför nämnden eller senast åtta dagar
efter sammanträdets avslutande inför nämndens ordförande jämte kronans
ombud och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola
inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett
av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.
47 §.
1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — — — bör ske.
Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller
blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas
i vederbörande taxeringslängd och jämväl för varje prövningsnämndens
sammanträde upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer,
som innehålla dylika beslut, böra angivas. Vederbörande protokollsförande
åligger att med sin underskrift — — — tillägg.
2 mom. I länen skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg fastighetslängderna senast den 15 september samt inkomstlängderna
och taxeringsnämndernas protokoll inom tolv dagar efter prövningsnämndens
sista sammankomst översändas till vederbörande häradsskrivare
eller magistrat; ägande häradsskrivaren att, därest prövningsnämndens
arbete därav ej hindras, tidigare, dock ej före den 15 sep
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
tember, på begäran få till sig översänd inkomstlängd, som må vara
erforderlig för honom åliggande debiteringsgöromål.
De i 36 § 3 mom. — — — där förvaras.
3 mom. De hos prövningsnämnden för varje sammanträde förda
särskilda längderna skola, utom vad Stockholms stad angår, inom tolv
dagar efter sammanträdet genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg
översändas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat för att
lända till efterrättelse vid debiteringen.
Senast den 22 oktober skall Kung]. Maj:ts befallningshavande låta
tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande avskrifter av de
hos prövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad dessa angå varje
särskild kommun på landet. Dessa avskrifter skola hållas de skattskyldiga
tillhanda under viss tid av minst fjorton dagar, varom kungörelse
bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas. I kungörelsen böra upptagas
namn på och hemvist för de skattskyldiga, i avseende å vilkas taxering
prövningsnämnden vidtagit ändring.
I stad, utom Stockholm, skola genom magistratens försorg avskrifter
av prövningsnämndens längder, så vitt staden rörer, i samma
ordning hållas de skattskyldiga tillhanda.
4 mom. Utdrag av prövningsnämndens protokoll skall av protokollföranden
i länen senast den 10 november och i Stockholm senast den
20 november i rekommenderat brev med allmänna posten under den av
vederbörande uppgivna adress tillsändas varje skattskyldig, vilkens
taxering för inkomst eller förmögenhet varit föremål för prövningsnämndens
särskilda beslut, med undantag allenast beträffande sådan skattskyldig,
vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige
blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i
inkomstlängden av de skattefria avdragen.
48 §.
Prövningsnämnden skall inom sig utse tre ledamöter jämte två
suppleanter för dem att såsom särskild prövningsnämnd avgöra enligt
50 § anförda besvär, som kunna föreligga till prövning, innan nästa
ordinarie prövningsnämnd sammanträder.
Yad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd gälle i
tillämpliga delar beträffande den prövningsnämnd, varom här förmäles;
dock att meddelande om prövningsnämndens beslut skall genom utdrag.
av protokollet, så snart ske kan, emot bevis tillställas klaganden.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
49 §.
1 mom. Över ordinarie prövningsnämnds---icke bifallits, samt
b) om prövningsnämnden---den skattskyldige påyrkats.
1 det under a) — — — åsätta beloppet.
Besvären ställas — — — är stadgat.
2 mom. Sedan — — — anförda besvär.
3 mom. Vad i denna § stadgats gälle i tillämpliga delar beträffande
besvär över beslut av den särskilda prövningsnämnd, som i 48 §
omförmäles; dock skola besvären ingivas inom sextio dagar efter den,
då klaganden av beslutet erhållit del.
50 §•
Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning
för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan
taxering icke bort honom åsättas,
den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där
han icke är skattskyldig för dylik skatt,
den, som taxerats . till bevillning för samma fasta egendom eller
inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen
eller inkomsten skattskyldig,
den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad
behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit
underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, i Stockholm före den 1
augusti och annorstädes före den 15 juni,
den, som, utan att vara uppgiftspliktig, blivit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst,
den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats till inkomst-
och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen
skett,
så ock den, vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning
eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig, eller vilkens
fastighet av sådan anledning felaktigt taxerats,
äge att häröver anföra besvär hos prövningsnämnden i länet eller,
därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämndens särskilda
beslut eller besvären avse taxering i kommuner inom två eller flera län,
hos kammarrätten.
Rätt till klagan enligt denna paragraf i anledning av förelupen
felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende tillkommer
jämväl vederbörande kronoombud.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, eller, därest besvären anföras av kronans ombud,
före utgången av kalenderåret näst efter det, då taxeringen ägt rum,
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket
taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda
upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären
i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären
dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant
fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande
befallningshavande.
Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst
å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å
olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.
Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av taxeringslängd
och beskattningsnämnds protokoll, så vitt den överklagade taxeringsfrågan
angår, som ock de till nämnden i frågan ingivna handlingarna samt
därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande, överlämnar
Kungl. Maj:ts befallningshavande handlingarna i målet till den
ordinarie prövningsnämnden eller den i 48 § omförmälda särskilda
prövningsnämnden eller i förekommande fall till kammarrätten.
54 §.
1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av
Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,
arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna,
arvode åt kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd,
gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna i
övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän ävensom bidrag, varom
i 2 mom. förmäles, må enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år
utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomstoch
förmögenhetsskattesumma för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas
beslut beräknats.
Till gäldande av här ovan icke omförmälda, av prövningsnämnds
arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt särskilt förordnat kronoombud,
ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål,
nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos
prövningsnämnden, må användas erforderligt belopp. Detta belopp skall,
såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ställas till prövningsnämndens förfogande
efter förslag av Kungl. Majrts befallningshavande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
2 mom. Kommun, som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda anstalter,
som befunnits ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader,
må för dessa kostnader kunna erhålla bidrag av det belopp, som i 1 mom.
första stycket omförmäles.
3 mom. Kommun, som anser sig böra enligt 2 mom. erhålla särskild
ersättning, äger att senast den 1 juli till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inkomma med framställning därom till kommunen, därvid grunderna
för ersättningsbeloppets beräknande böra angivas.
Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 15
juli varje'' år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående länets
eller, i fråga om Stockholm, stadens hela inkomst- och formögenhetsskattesumma
enligt taxeringsnämndernas beslut samt angående den
ersättning, som anses böra tillkomma ej mindre en var av de personer,
inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt bestämmelserna i 1 mom.
första stycket äro därtill berättigade, än även kommun, som i 2 mom.
omförmäles; skolande därvid de grunder, som varit bestämmande vid
ersättningarnas beräknande, angivas, och från kommun inkommen framställning
bifogas.
Efter prövning av vad sålunda av Kungl. Maj:ts befallningshavande
och, i förekommande fall, av kommun anförts, bestämmer Kungl.
Maj:t, huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds
förfogande eller till kommun utanordnas. Till prövningsnämnd
anvisat belopp äger nämnden efter förslag av Kungl. Maj:ts
befallningshavande fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid
ersättningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda
uppdragens utförande erforderliga skicklighet, tid och arbete och bör i
förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan
hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel
gottgjord.
4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 1 mom. andra
stycket och 3 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning —--
utbetalas.
7 mom. Häradsskrivare äga — — — — som det enligt 36 § 4
mom. åligger dem att avlämna — — — — en krona arket.
8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamreraren eller
annan tjänsteman hos Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt 44 §
— —--motsvarande de med vederbörande befattning förenade
tjänstgöringspenningar.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;
dock skola de bestämmelser, som avses i 26 § förordningen
den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
allmän fastighetstaxering år 1922, fortfarande äga tillämplighet i sin
nuvarande lydelse i avseende å nämnda taxering.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 käft. (Nr 167.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
* Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför följande:
Jag skall nu för Kungl. Maj:t anmäla vissa frågor om ändringar
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.
Ändrad organisation av prövningsnämnderna m. m.
I samband med ett sammanträde med landskamrerarna i riket, vilket
den 8 september 1920 hölls inför dåvarande chefen för finansdepartementet
för behandling av frågan om lämnande av ensartade anvisningar
till ledning vid den då förestående uppskattningen av mark i och för
framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,
erhöllo landskamrerarna tillfälle att enskilt överlägga angående vissa
frågor, som stode i samband med behovet att åstadkomma lättnad i landskamrerarnas
arbetsbörda, däribland även fråga om ändring av tiden för
prövningsnämndens sammanträde. Resultatet av överläggningarna i ämnet
blev, att landskamrerarna genom utsedda delegerade i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 23 oktober 1920 framlade riktlinjer för viss reformering av
prövningsnämndsarbetet och hemställde, att åtgärder härför måtte snarast
möjligt vidtagas, samt att i avvaktan härpå provisoriska anordningar i
åsyftad riktning måtte komma till stånd att tillämpas redan under år 1921.
Över denna framställning infordrades utlåtande av de sakkunniga,
som av dåvarande chefen för finansdepartementet enligt bemyndigande
den 25 september 1920 tillkallats för att inom departementet biträda vid
utredning av frågan om ändrade grunder för taxeringsmyndigheternas
organisation och taxeringsförfarandet att komma till användning vid
ny allmän fastighetstaxering år 1922 (taxeringssakkunniga), varjämte
departementschefen erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla ytter
-
11
Kung!. Maj.ts proposition Nr 167j
ligare en sakkunnig. Härtill utsågs landskamreraren K. Gislén. De övriga
sakkunniga voro landskamreraren G. V. Eiserman, ordförande, landskamreraren
A. C. Bökelund, ledamöterna av riksdagens första kammare, ombudsmannen
A. Hult och hemmansägaren J. Johansson i Kälkebo, ledamoten
av riksdagens andra kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg, f. d.
ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren N. Månsson i
Erlandsro samt mantalskommissarien O. E. Graffman.
Till nämnda sakkunniga har Kungl. Maj:t remitterat jämväl riksdagens
skrivelse den 8 mars 1921 (nr 74), däri riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring i
gällande taxeringsförfarande, att möjlighet bereddes sådan skattskyldig,
som avsåges i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfärandet
vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning eller
annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare
och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgåve vinna
rättelse, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag,
som kunde av utredningen föranledas.
Med skrivelse den 31 maj 1921 hava de sakkunniga överlämnat
de sålunda infordrade utlåtandena tillika med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
Över de. sakkunnigas betänkanden och förslag hava i anledning av
remiss yttranden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,
kammarrätten samt statskontoret, varjämte Sveriges häradsskrivarförening
i en skrift framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas
förslag rörande omorganisationen av prövningsnämndsarbetet. Vissa
länsstyrelser hava lämnat vederbörande häradsskrivare tillfälle att yttra
sig i ärendet.
Då jag nu går att redogöra för innebörden av dessa båda frågor,
tillåter jag mig att först beröra den av landslcamrerarna i riket väckta
frågan om förändrad anordning av taxeringsarbetet å landskontoren samt
hos provning snämnderna.
I landskamrerarnas förut berörda skrivelse redogjordes till en början
för omfattningen av det landskamreraren såsom kronoombud hos prövningsnämnden
påvilande arbete samt påvisades, att det just vore detta
med åren ständigt ökade arbete, som överbelastade landskamreraren, ävensom
att under nu bestående organisation av taxeringsarbetet icke kunde
åstadkommas en fullständig och effektiv granskning av taxeringsnämndernas
arbete. Härom anfördes, bland annat, följande:
Andrad orga
nisation av
prövningsnämnderna.
Lands
kamrerarnas
framställning.
12
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
När i sammanhang med omorganisationen av fögderiförvaltningen vid
länsstyrelserna inrättades de nya assessorstjänsterna, vilkas innehavare hade
att föredraga och på eget ansvar expediera vissa grupper av mål och ärenden,
skedde detta bland annat i syfte att bereda avdelningscheferna behövlig lättnad
i arbetet. Givetvis medförde också anställandet av länsassessorer en betydande
minskning i landskamreraren tidigare påvilande göromål. Då man
detta oaktat så kort tid därefter nu åter stode inför nödvändigheten att bereda
landskamrerarna lättnad i arbetsbördan, berodde detta framför allt på att
landskamrerarens arbete med taxeringarnas granskning under de senare åren
vuxit i hög grad till följd av såväl materialets större omfattning som ärendenas
komplicerade beskaffenhet. Sålunda hade granskningsmaterialet ökats
icke blott genom den utvidgade deklarationsplikten och stadgandet att alla,
som äro skyldiga att föra handelsböcker, skulle vid deklarationen foga vissa
utdrag av sina räkenskaper, utan även därigenom att med penningvärdets fall
antalet deklarationspliktiga betydligt stigit. Granskningen av taxeringshandlingarna
hade blivit svårare i den män den avsåge skattskyldiga, som numera
skulle avlämna räkenskapshandlingar, i det att felande sådana handlingar
måste infordras och inkommna handlingar noggrant undersökas till kontrollerande
av deklarationernas riktighet samt vidare genom att bestämmelserna om
de skattefria avdragen och utfinnande i övrigt av den beskattningsbara inkomsten
blivit mera invecklade.
Landskamrerarens arbete med granskningen av taxeringarna för löpande
året kunde i huvudsak icke börja tidigare än den 20 juni, då taxeringslängderna
inkomme, samt ej fortgå längre än till den 15 juli. Efter sistnämnda
dag, då besvären till prövningsnämnden. senast skulle vara inlämnade, måste
han nämligen nästan uteslutande ägna sig åt granskningen och beredningen
av besvärshandlingarna, vilket arbete skulle vara slutfört då nämnden sammanträdde,
i regel någon av de första dagarna i augusti. Det säde sig självt,
att landskamreraren på den tid, som sålunda stode till förfogande, icke ensam
kunde medhinna vare sig den allmänna granskningen av taxeringarna eller
beredningen av besvärsmålen, vilkas antal numera även i de medelstora länen
i regel överstege halva tusentalet. Därför måste också ett flertal personer anlitas
för arbetets utförande, och givetvis måste härtill i första hand användas
landskontorets personal. Men frånsett de juridiskt bildade tjänstemännen
kunde åt landskontorets personal i allmänhet icke anförtros att verkställa
granskningen av de mera invecklade taxeringsfallen eller undersöka de skattskyldigas
räkenskapsutdrag, utan den finge sysselsättas med den formella
granskningen. Den sakliga granskningen, som ju utan jämförelse vore den
mest betydelsefulla och för statsverket givande, folie således huvudsakligen på
landskamreraren själv. Erfarenheten hade emellertid visat, att varken den''
formella eller sakliga granskningen av hela taxeringsmaterialet kunde medhinnas
på den nu till buds stående tiden. Man hade därför nödgats undanskjuta
granskningen för sådana distrikt, där man haft anledning antaga att arbetet
blivit någorlunda tillfredsställande utfört, samt företrädesvis ägna sin uppmärksamhet
åt distrikt, där motsatsen kunnat befaras. Men icke heller den
sålunda avgränsade granskningen hade blivit fullständig. Det vore därför
alldeles visst, att den granskning av taxeringsnämndernas arbete, som det
ålåge landskamreraren att verkställa, icke på långt när vore och ej heller, så
-
Katigt. Maj:ts proposition År 167.
13
Horn arbetet nu måste ordnas, kunde bliva tillfyllestgörande samt att därför
också stora skattebelopp till förlust för såväl stat som kommun spilldes bort.
Erfarenhet härav hade särskilt under de senare åren vunnits, i det att i sammanhang
med de skattskyldigas taxering till krigskonjunkturskatt utrönts,
hurusom granskning med därav föranlett yrkande till prövningsnämnden i
många fall blivit försummad, så att landskamreraren måst hos kammarrätten
anföra besvär över prövningsnämndens beslut.
Svårigheterna att medhinna granskningsarbetet inom därför anslagen
tid inriktade arbetet på och begränsade detsamma att, så långt tiden medgåve,
tillvarataga statens rätt samt nödgade landskamreraren att åsidosätta den i
hans åliggande att tillse det taxeringen varder behörig jämväl ingående uppgiften
att tillvarataga de skattskyldigas intresse av eu rättvis taxering, en
uppgift som, i den mån taxeringsförfarandet bleve mera invecklat, vore av
synnerlig vikt för de skattdragande, särskilt för dem som icke hade råd att
anlita sakkunnig person för granskning av sin taxering.
Landskamrerarens arbete med taxeringarna vore emellertid icke slut
med förenämnda granskning av taxeringsnämndernas beslut. Åliggandet för
honom att deltaga i justeringen av prövningsnämndens protokoll och att bestyrka
riktigheten av införingen av prövningsnämndens ändringar i taxeringslängderna
samt prövningsnämndens förändringslängder medförde, att han, i
den mån protokollet hunne uppsättas, hade att genomgå detsamma, samt att
han icke förrän efter längdernas utsändande till debiteringsförrättarna tre
veckor efter prövningsnämndens sista sammanträde, vanligen i slutet av augusti
månad, vore fri från det med prövningsnämnden förenade arbetet. På
ungefär samma sätt ställde det sig för assessorn å landskontoret och länsbokhållare,
enär dessa oftast användes såsom landskamrerarens biträden vid
taxeringsgranskningen samt till protokolls- och längdförare. Då dessa tjänstemän
icke kunde medhinna att jämsides med granskningsarbetet utföra sina
ordinarie göromål, måste den del av dessa göromål, som ej kunde skjutas åt
sidan, tillsvidare överflyttas på landskontorets övriga personal, varav följden
blivit den, att hela personalen under sommaren vore överhopad av det strängaste
arbete. Det vore också så långt ifrån, att arbetstiden å tjänsterummet
under sommarmånaderna kunde inskränkas, att flertalet tjänstemän i stället
finge sitt tjänstearbete förlängt till långt in på nätterna.
Icke heller efter avslutandet av prövningsnämndsarbetet bleve landskamreraren
i tillfälle ägna någon större uppmärksamhet åt sin huvudsakliga
uppgift att såsom chef för landskontoret leda och övervaka arbetet i dess helhet,
utan lian nödgades framför allt taga itu med de äldre taxeringsmål, som
till ett betydande antal måst under arbetet för prövningsnämnden skjutas åt
sidan, samt med avfattande av de besvär över prövningsnämndens beslut, vartill
han på grund av särskilda förhållanden, jämväl sådana »om yppats efter
nämndens sammanträde, kunde finna anledning.
Efter det nya årets .ingång vidtoge hans arbete med de då inkomna besvären
över nästlidet års prövningsnämnds beslut. Besvärshandlingarna måste
granskas, felande utredning införskaffas, kanske i flera omgångar, samt yttrande
avfattas. Då besvärens antal numera även i de medelstora länen oftast
icke stannade under några hundra, komme arbetet på dessa besvärsmål samt
de från föregående år kvarliggande äldre taxering-smålen att nästan uteslu
-
14
Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.
tände och i de största länen helt upptaga landskamrerarens tid ända tills hans
arbete med granskningen av löpande årets taxeringar vidtoge.
Landskamreraren vore, enligt vad sålunda anförts, åtminstone i vissa
län, hela året om oavbrutet fullt sysselsatt med honom påvilande taxeringsarbete.
Att krigskonjunkturskattetaxeringens bortfallande komme att minska
landskamrerarens och landskontorets arbetsbörda vore visserligen sant. Men
samtidigt hade tillkommit uppskattningen för jordvärde- eller jordräntestegringsskatt
likasom ock ändringar i skatteförordningarna, vilka i hög grad försvårade
taxeringsarbetet och särskilt pålade prövningsnämnden en alldeles
ny uppgift, vilkens behöriga iakttagande komme att vila på förarbeten av
landskontoret. Då dessutom kanske inom en snar framtid än mera invecklade
skatte- och taxeringsförfattningar än de nuvarande komme till stånd, kunde
det icke antagas, att landskamrerarens eller landskontorets nuvarande arbetsbörda
skulle bliva mindre efter avvecklingen av krigskonjunkturskattetaxeringen.
Snarare torde motsatsen kunna befaras.
Följden av att landskamreraren måste ägna sig huvudsakligen eller
inom de största länen så gott som uteslutande åt det honom såsom kronoombud
hos prövningsnämnden påvilande arbetet bleve den, att han måste åsidosätta
sina tjänstegörömål i övrigt och sålunda bleve främmande för desamma, vilket
särskilt beträffande anordningsväsendet samt debiterings- och uppbördsgöromålen
vore betänkligt. Då han icke hade tid att fullgöra sin viktiga uppgift
att leda och övervaka arbetet ;i landskontoret eller att på det sätt, som för
denna upgifts fyllande oundgängligen krävdes, följa utvecklingen av lagstiftningen,
i vad den berörde hans tjänsteområde, komme landskontorets arbete
att sakna sin rätta ledning. "Ansvaret för göromålens behöriga utförande överflyttades
på händer, där det ej borde ligga, och landskontoret hotades av desorganisation,
detta även därigenom att också andra tjänstemän än landskamreraren
långa tider rycktes från sitt egentliga arbete för att syssla med taxeringsarbetet.
Den starka överbelastning, under vilken såväl landskamreraren som ett
flertal av landskontorets tjänstemän arbetade, innebure också en annan fara.
Det kunde nämligen icke undvikas, att, när man oaktat alla ansträngningar
såge sig ur stånd att på ett tillfredsställande sätt hinna fullgöra sina uppgifter,
arbetsglädjen dödades och arbetsresultatet följaktligen bleve lidande.
Det anförda kunde sammanfattas i följande punkter:
1) Den landskamreraren åliggande skyldighet att granska taxeringarna
inom länet och att hos prövningsnämnden såsom kronans ombud göra
de anmärkningar och framställningar, vartill han för iakttagande av kronans
rätt och i övrigt för en behörig taxering funne anledning, kunde icke av honom
på ett tillfredsställande sätt fullgöras, dels emedan den tid, som stode till
buds för granskningen av taxeringarna och besvären, vore för kort, dels och
enär landskontorets nuvarande kvalificerade arbetskrafter vore otillräckliga
för att kunna lämna landskamreraren erforderligt biträde vid ganskningen.
2) Landskamrerarens arbete med taxeringsgranskningen och taxeringsmål
vore av den omfattning, att han för dess fullgörande tvingades att åsidosätta
övriga tjänstegörömål, särskilt ledningen och övervakandet av underlydande
tjänstemäns arbete i dess helhet.
15
Kanyl. Maj ds proposition Nr lt>7.
3) Landskamreraren liksom flera av landskontorets tjänstemän behövde
oundgängligen få sin alltför tunga arbetsbörda lättad.
1 framställningen erinrades vidare, dels att de erforderliga reformerna
av taxeringsarbetet ansetts icke närmast böra avse att lätta landskamrerarnas
arbetsbörda utan i främsta rummet böra inriktas på att
kronans rätt verkligen bleve på ett tillfredsställande sätt tillvaratagen,
dels ock att, ehuru fullgoda taxeringsresultat aldrig torde kunna vinnas
• utan fullständig omorganisation av taxeringsnämnderna, landskamrerarna,
enär denna fråga finge antagas i annan ordning bliva föremål för omprövning,
lämnat densamma åsido vid sina överläggningar samt uteslutande
undersökt möjligheterna att åstadkomma en sådan omorganisation
av taxerings förfarandet, som ansetts trängande för att nå ett gott
resultat av landskamrerarens och landskontorets arbete med taxeringsväsendet.
Härefter utvecklades riktlinjerna och formerna för en sådan
omorganisation samt de synpunkter, som lagts till grund för densamma;
och innehåller landskamrerarnas framställning i huvudsak följande förslag
till provisorisk lösning av den förevarande frågan, nämligen:
att tiden för avslutandet av prövingsnämndens arbete framflyttas
till slutet av oktober månad, varigenom tillräcklig tid skulle vinnas för
utförande av granskningsarbetet på ett mera tillfredsställande sätt;
att prövningsnämndens arbete uppdelas på flera sammanträden,
varigenom den fördel skulle ernås, att ärendena kunde företagas till
avgörande, i den mån de bleve färdigberedda, och att ledamöterna i
prövningsnämnden icke behövde stanna borta från sina hemorter under
längre tid, vilket skulle bliva fallet, om alla ärenden, såsom nu sker,
skulle på en gång föreläggas nämnden;
att emellertid för nedbringande av kostnaderna för prövningsnämndens
sammanträden antalet ledamöter i nämnden avsevärt minskas
exempelvis från nuvarande 10—25 ledamöter till 8 eller 10 ledamöter;
att tiden för prövningsnämndens särskilda sammanträden bestämmes
av länsstyrelsen på förslag av landskamreraren, som är närmast
till att kunna bedöma, när material av lämplig omfattning är färdigt
att föreläggas nämnden;
att vid den sålunda ifrågasatta förändringen av tiden för prövningsnämndens
arbete debiteringen, såvitt den skall äga rum på grundval
av taxeringslängd, verkställes i enlighet med taxeringsnämndernas
beslut, varefter och sedan prövningsnämndens ändringar i och tillägg
till taxeringsnämndernas beslut blivit delgivna debiteringsförrättaren
erforderligt omslut av den avslutade och summerade uppbördsboken
verkställes på det sätt, att under rubriken »avgår» alla i uppbörds
-
Lands
kamrcrarnas
förslag.
De sakkunnig
åt f anlag.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
boken debiterade utskyldsbelopp för de skattskyldiga, vilkas taxering
blivit ändrad, avföras från uppbördsbokens slutsummor, varefter under
rubriken ''»tillkommen» nyssnämnda skattskyldiga, så vitt de till följd av
prövningsnämndens beslut skola erlägga några utskylder, ånyo uppföras
i nppbördsboken jämte dem, som till äventyrs i första hand blivit
taxerade av prövningsnämnden, samt påföras de utskyldsbelopp, som
vederbör;
att, då förändringslängden för prövningsnämndens sista samman-"
träde ej kan beräknas komma debiteringsförrättarna tillhanda förrän
inemot den 10 november och utsändandet av debetsedlarna till de skattskyldiga
bör såsom nu ske sist tio dagar före uppbördsterminens början,
den nu stadgade uppbördsterminen något förkortas och ändras till
den 1—8 december, varigenom å ena sidan tillräcklig tid skulle vinnas
för verkställande av ovan berörda omslut av uppbördsboken och utskrivande
av nya debetsedlar, men å andra sidan uppbördsterminen icke
skulle förkortas mera än som kunde ske utan olägenhet för allmänheten,
som enligt hittills vunnen erfarenhet först under uppbördsterminens
senare del verkställer inbetalandet av utskylderna;
att kvalificerade arbetskrafter i tillräcklig omfattning ställas till
landskamrerarens biträde för utförande av granskningsarbetet, så att
landskamreraren icke tvingas att åsidosätta ledningen och övervakandet
av landskontorets arbete i dess helhet och lättnad i arbetsbördan beredes
landskamreraren och landskontorets övriga tjänstemän;
att landskamreraren befrias från åliggandet att såsom kronoombud
bevaka kronans rätt i besvärsmål hos prövningsnämnden och utföra
kronans talan i taxeringsmål, som fullföljas till högre rätt, men bibehålies
vid uppgiften att övervaka taxeringen i länet och med hjälp av
erforderliga biträden verkställa granskning av taxeringshandlingarna, en
anordning, som måste anses lämplig jämväl ur den synpunkten, att
landskamrerarens nuvarande åliggande att bevaka kronans rätt visat sig
stå i mer eller mindre avgjord motsats till uppgiften att tillse, att taxeringen
varder behörig d. v. s. jämlik och rättvis; samt
att den från landskamreraren lösta uppgiften att bevaka kronans
rätt och talan i besvärsmål hos prövningsnämnden och överordnade
beskattningsmyndigheter anförtros åt tjänstemän i länsassessors eller i
vissa län möjligen länsbokhållares grad.
De sakkunniga framhålla till en början, att granskningen av de
skattskyldigas taxering i de flesta fall icke leder till någon anmärkning
mot taxeringen och att antalet anmärkningar således icke angiver granskningsarbetets
hela omfattning men att detta antal jämte antalet besvär
Kungl. Muj.ts proposition Nr 167. 17
till prövningsnämnden samt till kammarrätten och Kungl. Maj:t dock
äi en jämförelsevis god mätare av det arbete, landskamrerarna såsom
kronoombud hittills utfört, fördenskull hava de sakkunniga från landskontoren
infordrat uppgifter härom samt sammanfört dem i en tablå,
vartill jag hänvisar. Tablån torde böra såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.
Beträffande det ekonomiska resultatet av kronoombudens granskningsarbete
hava de sakkunniga jämväl införskaffat uppgifter. Av dessa
framgår, att den inkomst- och förmögenhetsskatt samt den extra inkomstoch
förmögenhetsskatt, som under åren 1916—1920 tillförts statsverket
på grund av kronoombudens framställningar till prövningsnämnderna
för de län, från vilka uppgift härom lämnats, utgjorde
för år 1916 för 19 län tillsammans i avrundat tal...... kronor 400,800
» » 1917 » d » » » » » » 692,^00
» » 1918 » » » » » » » ..... » 1^893 800
» » 1919 » 20 » x. » x, » ...... » 5,855,400
» » 1920 » » » » » » » » 2,254,500.
De sakkunniga framhålla, att den omfattning, som arbetsmaterialet
för prövningsnämnden de senare åren tagit i alla län och framför
allt i de. större länen, måste påkalla åtgärders vidtagande för vinnande
av en tillfredsställande beredning av detta material, desto mera som
anledning knappast funnes att förvänta en minskning härutinnan utan
tvärtom måste med stor grad av visshet förutses en ytterligare starkt
fortgående stegring av antalet klagomål över taxering. Därjämte erinras,
att, såsom landskamrerarna framhållit, bristningsgränsen i fråga om
prövningsnämndens arbetskapacitet och dess möjlighet att erhålla tillfredsställande
utredning för riktiga besluts fattande på sina håll vore
uppnådd, och att, enligt vad som meddelats de sakkunniga, prövningsnämndsarbetet
i ett län måst år 1920 avslutas så sent som nära tre
veckor efter den i lag föreskrivna tiden. Därefter yttra de sakkunniga
följande:
»Prövningsnämndsarbetet bör icke inskränkas till allenast beredning,
prövning och. avgörande av inkomna klagomål utan prövningsnämnden bör,
såsom föreskrivet är, pröva och avgöra framställda anmärkningar i anledning
av taxeringsnämndernas beslut. I själva verket har prövningsnämnden icke
blott befogenhet utan även plikt att taga taxeringarna i hela länet under
omprövning, i den mån de bringas under prövningsnämndens bedömande. Till
det förberedande prövningsnämndsarbetet bör alltså rätteligen höra en ingående
granskning av taxeringsuppgifter och taxeringslängder, på det att prövningsnämnden
må bliva i tillfälle att vidtaga de rättelser, som för vinnande
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 höft. (Nr 167.) 3
18
Kungl. Maj:is proposition Nr 167.
•iv riktiga taxeringsresultat äro erforderliga. Betydelsen av en omsorgsfull sådan
granskning kan knappast överskattas. Fastän, såsom i landskamrerarnas
framställning framhållits, denna granskning på grund av omständigheternas
nödtvång blivit synnerligen knapphändig och långt ifrån tillfredsställande,
har den dock under senaste åren inbringat till statsverket icke obetydliga belopp.
Men granskningens fiskaliska betydelse torde knappast kunna matas eller
sålunda inbragta belopp utan borde i själva verket, om granskningen
genomföres omsorgsfullt, få anses bliva vida större än beloppen utvisa. Det
kan icke betvivlas, att medvetandet hos allmänheten om en ingående granskning
av deklarationerna hos prövningsnämnden kommer att framkalla stolle
omsorg vid deklarationernas upprättande. Det måste nämligen antagas, att
granskningen av deklarationerna varit inom många taxeringsnämnder alltför
slapp samt att vetskapen härom hos den skattskyldiga allmänheten icke sa
sällan uppmuntrat till mindre omsorgsfulla deklarationer. Blir det allmänneligen
känt, att deklarationerna komma att noggrant synas ]omval hos provningsnämnden
samt att sådant kan föranleda mindre angenäma efterräkningar
för de skattskyldiga, måste redan detta psykologiskt medföra omsorgsfullare
deklarationer. Ingen smitta sprides raskare än försöken att undgå taxering,
därest de skattskyldiga finna sådant opåtalt gå för sig. Den redlige deklaran
ten känner sig upprörd över att hans utskylder ökas på grund av andra deklaranters
oredlighet och, om denna senare får bli opåtald, finner han sig snäll
icke kunna skydda sig från obehörigt höga utskylder på annat sätt an att
följa de dåliga exemplen. I ett ytterligare avseende blir granskningen av an
större fiskalisk betvdelse än som nyss nämnts. Genom en omsorgsfull granskning
blir det möjligt att ständigt hava säker kännedom om taxeringsnamndsordförandenas
sätt att sköta sina uppdrag. Det blir möjligt att se till huruvida
eu taxeringsnämnd på grund av misstolkning av författningarna, såsom
ofta skett, principiellt underlåter att taxera vad som bör beskattas eller taxerar
vad som bör vara skattefritt, och det blir också möjligt att se till huruvida
granskningen av deklarationerna hos taxeringsnämnden vant for slapp
samt att således för framtiden härutinnan genomföra en förbättring. Slutligen
blir det ock möjligt att bedöma, vilka taxeringsnämndsordforande vant
för uppdraget olämpliga, och såmedelst hålla taxeringsväsendet i länet uppe
på en hög nivå. Utan sådan ingående granskning låter detta sig helt naturligt
icke göra. , , .
Landskamrerarna hava framhållit, att landskamrerarens stallning såsom
kronoombud understundom hindrade honom att tillika tillvarataga de
skattskyldigas intressen, då dessa komme i kollision med kronans. Ehuru det
måste antagas, att landskamrerarna såsom kronoombud icke anse sin plikt
vara att ensidigt tillvarataga kronans intressen utan finna sig i första hand
böra beakta vad de ansett rätt och med skatteförfattningarnas lydelse och
andemening överenstämmande, hava de sakkunniga likväl icke ställt sig oförstående
till förefintligheten av pliktkollisioner i brydsamma. fall, men dock
funnit frågan om ändring av landskamrerarens principiella ställning till prövningsnämnden
icke böra för närvarande göras till föremål för utredning. Denna
fråga har nämligen synts kunna anstå tills i samband med en mera genomgående
omarbetning av tuxeringsförordningen.
19
Kung!. Maj:fn proposition Nr 167.
Däremot hava de sakkunniga icke kunnat undgå att skänka mera beaktande
åt det i landskamrerarnas framställning starkt framhållna missförhållandet,
att landskamreraren i många län på grund av sin ställning såsom
kronoombud hos prövningsnämnden och därmed förenat brådskande arbete
blir för långa tider av året ryckt från sina övriga tjänstgöromål och ur
stånd till och med att härå utöva den tillsyn, som givetvis bör åligga chefen
å landskontoret. Det har framhållits, att jämväl arbetet efter prövningsnämnden
med kronoombudsbesvärs anförande samt avgivande av kronoombudsutlåtanden
över besvär till kammarrätten ökats i sådan grad, att landskamreraren
efter prövningsnämndsarbetets avslutande ryckts bort från sin."
övriga landskamrerargöromål. Fall hava förekommit, då landskamreraren
måst hela året vara ledig från övriga tjänstgöromål för att uteslutande ägna
sig åt handläggning av beskattningsärendena. Det oaktat hava samtliga bo
skattningsärenden för året icke hunnit handläggas, innan ett följande års beskattningsärenden
föreligga och kräva behandling, vadan alltså till men för de
skattskyldiga dylika ärenden hopat sig och avgörandena blivit fördröjda. Det
är utan vidare klart, att åtgärder måste vidtagas för åstadkommande av en
ändring i dessa förhållanden. Att sådant förekommit har förklarats därmed,
att landskamreraren ensam varit såsom kronoombud ansvarig för dessa ärenden
samt att kvalificerad hjälp icke stått''honom till förfogande, enär de kvalificerade
arbetskrafterna haft full sysselsättning med löpande landskontorsgöromål
samt icke kunnat dragas därifrån utan fara för stagnation i dessa
göromål. En var har måst i det brådskande arbetet sättas till sådant, som han
lättast och snabbast kunnat fullgöra, och då den, som icke fungerat såsom
kronoombud, givetvis icke utan alltför stor tidsspillan skulle kunnat sätta sig
sig in i beskattningsärendena och lämna landskamreraren biträde i handläggningen
av dessa göromål, har landskamreraren måst för vinnande av största
möjliga fortgång i landskontorsgöromålen i det hela själv handlägga dessa
ärenden och överlåta sina övriga göromål å landskontoret på sin närmaste man.
Det vill dock synas som om den sålunda genom omständigheterna framtvingade
arbetsfördelningen beträffande landskontorsgöromålen vore långt
ifrån lycklig. Fastän de sakkunniga åtminstone icke för närvarande skulle
vilja vara med om en sådan omläggning av beskattningsärendenas handläggning
å landskontoret, att landskamrerarens erfarenhet icke fortfarande såsom
hittills komme detta arbete till godo, hålla de sakkunniga likväl före, att en
övervägande anpart av dessa ärenden dock är av sådan beskaffenhet, att handläggningen
bör kunna utan fara för resultatet anförtros åt andra än landskamreraren.
De sakkunniga hava således funnit kronoombudskapet kunna, där
förhållandena med avseende å det därmed förenade arbetets omfattning sådant
påkalla, uppdelas mellan landskamreraren, såsom kronoombud å tjänstens vägnar,
samt andra kvalificerade personel-, såsom biträdande kronoombud. Det
synes kunna överlämnas åt länsstyrelsen att härom förordna samt att föreskriva
om grunderna för arbetsfördelningen mellan de sålunda tjänstgörande
kronoombuden, därvid likväl alltid bör beaktas, att de större och mera invecklade
beskattningsärendena falla under landskamrerarens handläggning. Landskamreraren
bör ock övervaka och leda granskningsarbetet beträffande taxeringarna
i länet.
Reservaiio n
mot de takkunnigas
fulslag.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Genom en sådan uppdelning av beskattningsärendena synes kunna vinnas,
att landskamreraren icke behöver i samma omfattning som hittills bliva
ur stånd att behörigen utöva sitt chefskap å landskontoret.
De sakkunniga skulle alltså vilja förorda vissa åtgärders vidtagande
snarast möjligt för tillmötesgående av landskamrerarnas framställning. Dessa
åtgärder komma att närmare behandlas under följande avdelningar:
I. Utsträckning av tiden för det förberedande arbetet före prövnings
nämnden.
II. Omorganisation av prövningsnämnden.
III. Omläggning av debiteringsväsendet.
IV. Ökning av arbetspersonalen å landskontoret, i den mån detta blir
oundgängligen nödvändigt.»
Emot de sakkunnigas nu återgivna förslag, så vitt det rör biträdande
kronoombud, hava två av de sakkunniga, herrar Å. Hult och
J. Johansson, anmält reservation och förklarat sig icke för närvarande
kunna biträda förslaget om biträdande kronoombud. Till stöd för denna
mening hava reservanterna huvudsakligen anfört följande:
Det torde knappast kunna förnekas, att en uppdelning av ansvaret
för granskningsarbetet och för beredandet av besvärsmålen i taxeringsärenden
på två eller flera i stället för att, såsom hittills varit fallet,
detsamma påvilat en person, landskamreraren, ur såväl principiell som
saklig synpunkt måste framstå såsom mindre tillfredsställande. Det
syntes nämligen i hög grad önskvärt, att ansvaret för granskningsarbetets
fullgörande efter enhetliga principer samt övervakandet av
kontinuitet i besluten hos prövningsnämnden fortfarande stannade i en
hand. Eljest torde kunna hända, att den verkställda utredningens omfattning
och art bleve olika i fullkomligt likartade ärenden, beroende
av kronoombudens olika uppfattning i för utredningens verkställande,
innebörd och bedömande viktiga avseenden, och det förefölle ingalunda
uteslutet, tvärtom sannolikt, att prövningsnämnden komme att inbjudas
till fattande av beslut, som vid närmare granskning skulle befinnas icke
stå i god överensstämmelse med vid tidigare sammanträden fattade.
Risken härför syntes så mycket större, som prövningsnämndens arbete
komme att uppdelas på flera sammanträden, med kanske någon månads
mellanrum. Härigenom komme också svårigheten att ökas för nämndens
ledamöter att verksamt bidraga till vinnande av önskvärd kontinuitet i
besluten. Granskningsskyldigheten borde såsom hittills fullgöras av landskamrerarna
på eget ansvar med biträde av de bäst kvalificerade arbetskrafter,
som stode att erhålla för uppgiften. Arbetsresultatet torde bliva
lika tillfredsställande med en sådan anordning som enligt majoritetens
förslag. Om landskaim-erarnas arbetsbörda borde lättas, torde det böra
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
övervägas, om icke landskamrerarnas större kvalifikationer och erfarenhet
borde tagas i anspråk uteslutande för den viktiga uppgiften med
beskattningsärendena samt övriga tjänsteåligganden härefter som hittills
överlämnas till vikarie. En utredning angående landskamrerarnas tjänsteställning
i allmänhet hade därför varit påkallad till utrönande av på
vilken punkt och under vilka betingelser ett lättande av dessa tjänstemäns
arbetsbörda borde komma till stånd.
Överståthållarämbetet har erinrat, att den av de sakkunniga föreslagna
ordningen för prövningsnämndens sammanträden redan tillämpades
i Stockholm, samt har förklarat sig dela reservanternas mening i fråga om
förordnande av biträdande kronoombud. Innan denna utväg att lindra
landskamrerarnas arbetsbörda anlitades, syntes försök böra göras med
förordnande av en eller flera biträdande föredragande i prövningsnämnden.
Så hade förfarits år 1921 i Stockholm utan olägenhet. Skulle de
sakkunnigas lörslag härutinnan godtagas, borde emellertid stadgandet
även gälla Stockholm.
Samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelserna i Gottlands,
Hallands, Västmanlands och Värmlands län hava förordat de sakkunnigas
lörslag om beredande av längre tid för prövningsnämndsarbetet och
anställande av biträdande kronoombud.
Endast länsstyrelserna i Gottlands och Värmlands län hava avstyrkt
förslaget i hela dess omfattning. Den senare länsstyrelsen säger sig av
egen erfarenhet icke vara övertygad om lämpligheten av ett framflyttande
av tiden för avslutande av prövningsnämndens arbete eller att
därigenom skulle vinnas några fördelar för det förberedande granskningsarbetet,
för vilket anordnande av flera på varandra följande sammanträden
icke innebure någon vinst utan tvärtom olägenhet. Erfarenheten
bestyrkte icke, att taxeringsarbetet så lagt beslag på landskamrerarens
tid, att han därav ryckts bort från övriga göromål eller blivit
urståndsatt att öva tillsyn över landskontorets arbete i övrigt. Att förhållandena
i Värmlands län icke tagit en så ofördelaktig riktning som
i de största länen varit fallet, finge tillskrivas därstädes använda former
för utredningsarbetets bedrivande. Gottlands länsstyrelse framhåller, att
det vore av vikt, att de lokala beskattningsmyndigheternas arbeten icke
avslutades senare än nu och att, om emellertid längre tid kunde anses
höra beredas för granskningen av taxeringarna, detta borde ske på det
sätt att taxeringsnämndernas arbeten avslutades tidigare än nu vore fallet.
Länsstyrelsen i Hallands län har på de av reservanterna anförda
skäl avstyrkt förslaget om tillsättande av biträdande kronoombud.
Utlåtande n
över förslaget.
Overst&thäl
larämbetet.
Länsstyrel
serna.
Stats
kontoret,
Kammar
rätten.
22 Kungl. Mai ds proposition Nr 167.
Enahanda åsikt bär uttalats av länsstyrelsen i Västmanlands län,
som därjämte betecknat såsom ohållbar uppfattningen, att landskamrerarna
genom utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet och förordnande
av biträdande kronoombud skulle få tid att vid sidan av sitt kronoombudskap
utöva sitt ämbete i övrigt. Den enda rationella lösningen av den
föreliggande frågan om kronoombudskapet vore, enligt länsstyrelsens mening,
att inrätta särskilda tjänster härför. I de största länen vore måhända
en provisorisk anordning, sådan som de sakkunnigas flertal föreslagit,
ofrånkomlig.
Statskontoret har funnit det vara ovedersägligt, att en mera ingående
kontroll över taxeringarna vore av behovet påkallad och att
stora värden för stat och kommun stode på spel genom bristerna i det
nuvarande systemet. Yad nu föresloges innebure otvivelaktigt väsentliga
förbättringar. I förhållande till vad som skulle vinnas förefölle av
förslaget föranledda utgifter bliva relativt måttliga, om än någon bestämd
uppfattning rörande kostnaderna ej kunde erhållas, förrän länsstyrelserna
inkommit med den av de sakkunniga ifrågasatta iitredningen
rörande behovet av ökade arbetskrafter.
Kammarrätten har beträffande ifrågavarande förslag i sitt yttrande
anfört följande:
»Kammarrätten finner sakkunniga hava anfört giltiga skäl för de av
dem föreslagna reformerna i avseende å den nuvarande prövningsnämnden
och har därför icke något att erinra mot att tiden, inom vilken nämndens
arbeten skola vara avslutade, utsträckes, så vitt länens prövningsnämnder angår,
till den 25 oktober, att nämndens arbeten må kunna uppdelas å flera sammanträden
samt ledamöternas antal reduceras så att desamma komma att utgöra
minst åtta, högst femton. Därest tiden för prövningsnämndens arbeten
utsträckes i enlighet med de sakkunnigas förslag, måste en omläggning av debiteringsväsendet
äga rum, och har kammarrätten ej heller någon erinran mot
vad sakkunniga härutinnan föreslagit.
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida ej med den stora utsträckning
av granskningstiden, som länens prövningsnämnder skulle erhålla, tidenför
anförande av besvär hos sådan prövningsnämnd lämpligen kunde bestämmas
till senast den 31 augusti eller samma tid som nu gäller för Stockholm.
Den nuvarande besvärstiden i länen synes nämligen vara alltför kort.
För det synnerligen viktiga arbetet med granskning av taxeringarna erfordras
givetvis kvalificerad arbetskraft. I vilken mån förstärkning av dylik
arbetskraft å de särskilda landskontoren erfordas, kan emellertid kammarrätten,
i saknad av erforderligt material, icke bedöma.
I samband med frågan om förstärkning av landskontorets tjänstepersonal
hava sakkunniga framlagt förslag om en anordning, om vars behövlighet
och lämplighet meningarna kunna vara delade och beträffande vilken olika
meningar varit rådande jämväl inom sakkunnigas egen krets, nämligen upp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanal. Maj:ts proposition Nr 167. 2:5
delning av kronoombudets åligganden mellan landskamrerarna och andra
kvalificerade personer såsom biträdande kronoombud.
Några principiella betänkligheter mot den föreslagna anordningen synas
icke böra möta, men det kan ifrågasättas, huruvida anordningen, därest i övrigt
landskontoren erhålla tillräcklig personal, är för närvarande av behovet
påkallad. Säkerligen har, åtminstone i många län, landskamrerarnas arbetsbörda
under de senare åren varit betydligt större än tillförene, men en väsentlig
anledning härtill är att finna i krigskonjunkturbeskattningen, varvid
arbetet dock numera i huvudsak upphört. Landskamrerarnas delegerade framhålla
emellertid, att samtidigt med krigskonjunkturbeskattningens bortfallande
tillkommit uppskattningen för jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,
men även med denna uppskattning torde landskamrerarnas arbete numera
vara i det närmaste slutförd. Att landskamrerarnas arbetsbörda, så vitt beskattningsår!
angår, numera vid jämförelse med de två närmast föregående
åren nedgått, torde i viss mån framgå av antalet dylika, till kammarrätten
inkomna mål; och utvisa härvarande diarier, att medan antalet inkomna beskattningsår!
utgjorde under åren 1919 och 1920 intill den 19 oktober respektive
8,037 och 8,874, motsvarande antal innevarande år utgör 7,052. De under
senare år tillkomna ändringarna i skatteförfattningama försvåra otvivelaktigt
granskningsarbetet å landskontoret; i vad mån landskamrerarens arbetsbörda
därigenom ökats beror givetvis på den omfattning, i vilken vederbörande
landskamererare deltager i detta arbete.
Kammarrätten vill emellertid icke bestrida, att i vissa län, åtminstone
vissa år, uppdelning av kronoombudskapet kan vara önskvärd, men anser, att
sådan uppdelning blott bör i trängande fall tillgripas. Varder förslaget om
kronoombudskapets uppdelning godkänt, torde därför böra åt Kungl. Maj:t
förbehållas att på länsstyrelsens förslag förordna om sådan uppdelning och
tillika utse biträdande kronoombud.»
Emot förslagets detaljbestämmelser har kammarrätten framställt
vissa erinringar. För dessa torde jag få tillfälle redogöra i annat
sammanhang.
Sveriges häradsskrivarförening har i sitt yttrande sagt sig visserligen
inse det ohållbara i nuvarande organisation av prövningsnämnden,
men ansett sig nödsakad förklara det föreliggande förslaget outförbart,
så vitt det rörde debiteringsväsendets omläggning. Föreningen har därjämte
på anförda skäl frånsagt sig allt ansvar för det behöriga utförandet
av de arbeten, som i förslaget berördes.
Över förslaget hava yttranden avgivits av tre häradsskrivare i
Östergötlands län, en i Gottlands län, två i Blekinge län och sex i
Västernorrlands län.
Häradsskrivarna i Östergötlands och Blekinge län hava förklarat
sig på grund av de skäl, som de sakkunniga anfört, icke böra göra
erinran mot förslaget ur häradsskrivarsynpunkt. En av häradsskrivarna
Häradsskrivarföreningen
m. fL
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj:ts vropdSition Nr 167.
i Västernorrlands län har anfört, att, under förutsättning att prövningsnämndens
arbeten skulle utsträckas över september och oktober månader,
det föreslagna sättet för debiteringens verkställande vore det enda möjliga,
så framt uppbörden skulle äga rum under det löpande året. Det ökade
arbete för häradsskrivarna, som förslagets förverkligande medförde, torde
i regel uppvägas av fördelen av avsevärt längre tid för debiteringsarbetets
utförande.
Två av de övriga häradsskrivarna hava bestämt avstyrkt förslaget
under det att fyra hava inskränkt sig till att däremot framställa
erinringar. För innebörden av dessa får jag tillfälle att i annat sammanhang
redogöra.
Att en omorganisation av prövningsnämndsarbetet är av behovet
påkallad, finner jag vara otvivelaktigt. Såsom framgår av de sakkunnigas
betänkande och såsom statskontoret i sitt utlåtande ytterligare
framhållit, kunna med nuvarande organisation stora värden för stat
och kommun gå förlorade på grund av bristande kontroll över taxeringsarbetet.
Även med allt erkännande åt taxeringsnämndsordförandenas
intresse och nit vid utförandet av deras grannlaga värv måste det
dock befaras, att betydande felaktigheter kunna vid taxeringarna uppkomma
på grund av bristande erfarenhet och sakkunskap vid deklarationers
och räkenskapsutdrags granskning samt vid tillämpningen av
skatteförfattningarna, vilka numera äro av beskaffenhet att ställa avsevärda
krav på de personer, som äro satta att handhava taxeringarna.
En ingående granskning av hela taxeringsarbetet i länet i sammanhang
med förberedelsearbetet för prövningsnämnden framstår således som
synnerligen önskvärd; härför måste emellertid den nu anslagna tiden
anses otillräcklig, varför kravet på en utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet
gör sig starkt gällande. Att sådant icke kan ske
på bekostnad av tiden för taxeringsnämndernas arbete synes vara påtagligt.
Då förberedelsearbetet för prövningsnämnden således icke kan
taga sin början tidigare än nu, måste en utsträckning av tiden ske på
det sätt, att prövningsnämndsarbetet må kunna avslutas senare än nu
är fallet. Härigenom uppstår emellertid en kollision med tiden för
debiteringsarbetet enligt nu gällande ordning. I ett senare sammanhang
kommer jag att yttra mig om de sakkunnigas förslag till lösning av
denna fråga samt om de av häradsskrivarföreningen framställda invändningarna
mot de sakkunnigas förslag. Redan nu vill jag emellertid förutskicka,
att det torde finnas möjlighet att undvika de olägenheter, som
häradsskrivarna framhållit i sina invändningar, såvitt dessa synts be
-
25
Kanal. Maj:la proposition Nr 167.
fogade. Jag linner mig således kunna förorda en avsevärd utsträckningav
tiden för prövningsnämndernas arbete.
Men även med en sådan tidsvinst för arbetet, som sålunda ifrågasattes,
lärer dock kunna befaras, att tiden i de större länen blir alltför
kort för att landskamreraren ensam skall kunna såsom kronoombud
medhinna en alltigenom tillfredsställande granskning av taxeringarna
i länet tillika med handläggning av besvärsskrifterna till
prövningsnämnden. Även om såsom biträden åt kronoombudet i stor
omfattning landskontorets övriga för ändamålet lämpliga arbetskrafter
anlitas, synes det icke desto mindre stundom kunna visa sig omöjligt
för landskamreraren att ensam genomtränga hela arbetsmaterialet så
ingående, som kräves för att tala och svara hos prövningsnämnden i
varje beskattningsfråga, som dit hänskjutes. Vill man således i de
större länen genomföra en verkligt omsorgsfull granskning av taxeringsnämndernas
arbete, synes någon annan utväg svårligen erbjuda sig än
att i enlighet med de sakkunnigas förslag godtaga anordningen med
biträdande kronoombud, som skulle hava att under eget ansvar tala och
svara hos prövningsnämnden i de beskattningsfrågor, som av honom beretts.
Emot förslaget i denna del hava emellertid, såsom förut nämnts,
principiella invändningar framställts. Vid prövningen av dessa invändningars
befogenhet lärer man ej kunna undgå att beträffande uttalandena
av länsstyrelserna i Gottlands, Hallands och Västmanlands län
beakta, att dessa län ej äro av den omfattning, att några erfarenheter
från desamma kunde väntas bestyrka behovet av vad som föreslagits.
Åven vad Värmlands län beträffar, synes den förut omförmälda tabellen
med uppgifter angående resultatet av kronoombudens granskningsarbete
i sin mån bekräfta, att detta ej varit synnerligen betungande. Att förhållandena
i flera andra län ställa sig annorlunda, framgår dock med
all tydlighet av nämnda tabell.
Allt beaktande synes mig emellertid böra ägnas den bland de
sakkunniga avgivna reservationen, däri uttalats farhågor rörande brist
på enhetlighet såväl vid granskningsarbetets bedrivande som ock vid
kronoombudstalans förande under handläggningen av besvären hos prövningsnämnden.
Den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande denna
fråga, lärer dock icke giva stöd för dessa farhågor. På framställning
av länsstyrelsen i Malmöhus län medgav Kungl. Maj:t sistlidet år, att
biträdande kronoombud därstädes finge förordnas. Av ordinarie kronoombudet
i detta län, taxeringssakkunnigas ordförande landskamreraren
Eiserman, har angående arbetets bedrivande i länet under hand meddelats
följande uppgifter:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 höft. (Nr 167.) 4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
På grund av besvärsmålens antal hade icke någon mera genomgripande
granskning av taxeringsnämndernas arbeten kunnat medhinnas,
men hade ordinarie kronoombudet själv berett alla emot taxeringarna
framställda anmärkningar. Däremot hade besvärsmålen uppdelats mellan
honom och biträdande kronoombudet utan annan uppdelningsgrund än
att den senare skulle bereda alla enklare beskattningsmål, rörande vilka
han funne ingen tvekan kunna råda, medan ordinarie kronoombudet
själv beredde alla mera komplicerade mål. Under prövningsnämndens
sammanträden — på grund av besvärsmålens antal hade prövningsnämndeu
sammanträtt två gånger — hade bägge kronoombuden varit
närvarande, och en var av dem hade fört talan i de av honom beredda
målen. Bägge kronoombuden hade således varit i tillfälle utöva kontroll
därå, att enhetliga principer tillämpades, vilket också ytterligare åstadkommits
därigenom, att de båda kronoombuden under det förberedande
utredningsarbetet ständigt rådfört sig med varandra i alla principiella
frågor, som under utredningsarbetet framställt sig.
Någon fara för att enhetligheten i prövningsnämndens bedömande
på grund av kronoombudskapets uppdelning skall bliva lidande synes
mig med det sålunda använda förfaringssättet ej kunna föreligga. Man
lär kunna förutsätta, att även i andra län, där biträdande kronoombud
kunde komma att förordnas, sådana anordningar skulle träffas, som
vore ägnade att befordra en enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna
i deras olika detaljer.
Emellertid delar jag kammarrättens uppfattning, att det i varje fall
bör ankomma på Kungl. Maj:t att på framställning av länsstyrelse pröva
och besluta, huruvida biträdande kronoombud må förordnas, varemot åt
länsstyrelsen må kunna anförtros att utse lämplig person härtill. Med
denna modifikation har jag ansett mig kunna biträda de sakkunnigas
förslag i denna del.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för innehållet i förslaget.
I. Utsträckning av tiden för det förberedande arbetet före prövnings
nämnden.
De saktom- Förslaget innebär, att tiden för avslutandet av prövningsnämndens
mga• arbete skulle utsträckas till den 25 oktober. Förslaget i denna punkt
motivera de sakkunniga på följande sätt:
»Den tid, vilken står landskamreraren till buds för fullgörandet av sitt
åliggande att såsom kronombud hos prövningsnämnden efter granskning av
Kanal. Maj:ts proposition Nr 167.
27
taxeringarna i länet hos prövningsnämnden göm <l<> anmärkningar och framställningar,
till vilka han för iakttagande av kronans rätt och i övrigt för en behörig
taxering finner anledning, omfattar omkring en månad, räknat från den
tid, den 20 juni, då taxeringslängderna inkomma till landskontoret från häradsskrivare
och magistrater. Visserligen skola deklarationer och övriga taxeringsuppgifter
insändas till länsstyrelsen senast fem dagar efter taxeringsnämndens
sista sammanträde — vilket ej må hållas senare än den 15 maj —
och granskningen borde således, då taxeringsnämndernas beslut skola antecknas
å deklarationerna, kunna börja redan under slutet av maj månad. Men
erfarenheten har visat, dels att taxeringsnämnderna numera i stor utsträckning
ej medhinna sitt arbete inom utsatt tid och att taxeringshandlingarna därför
inkomma till landskontoret först under juni månad, dels ock att deklarationerna
mycket ofta sakna anteckning om taxeringsnämndens beslut. Detta
föranleder, att granskningsarbetet ej kan börja förrän taxeringslängderna inkommit
till länstyrelsen. Ehuru ju arbetet därefter kan fortgå ända fram till
prövningsnämndens sammanträde, som i allmänhet hålles de första dagarna i
augusti månad, blir landskamreraren likväl nödsakad att för längre eller kortare
tid, särskilt efter utgången av besvårstiden till prövningsnämnden den 15
juli, avbryta arbetet för att ägna sig åt granskningen av de inkomna besvären.
I län, där klagomålen till prövningsnämnden redan nu uppgå till mera
än ett tusen, måste givetvis arbetet med åstadkommande av erforderlig utredning
i besvärsmålen av landskamreraren påbörjas omedelbart i mån som besvären
inkomma, vadan tiden för granskningsarbetet i övrigt blir ytterligare
inskränkt, och sedan besvärsskrifterna börja inkomma med ett femtio- eller
hundratal om dagen, torde varje tanke på annat granskningsarbete än handläggning
av besvärsskrif ter vara fullkomligt utesluten.
Den betydelsefulla granskningen av taxeringarna i länet blir således
under nuvarande ordning åsidosatt och måste i de större länen inskränkas
huvudsakligen till sådana taxeringar, som genom skattskyldigas besvär bringas
under landskamrerarens ögon. Redan detta missförhållande i och för sig kräver
en utsträckning av tiden för förberedelsearbetet före prövningsnämnden.
Men en sådan tidsutsträckning är nödvändig i de större länen jämväl för
åstadkommande av en omsorgsfull behandling av besvärsmålen. De skattskyldigas
egna utredningar äro enligt sakens natur ensidiga och ofta även i
övrigt otillfredsställande. Utredningen behöver ofta fullständigas icke blott
i kronans utan även i de skattskyldigas eget intresse. Ingenting är vanligare
än att de skattskyldiga i sina besvärsskrifter allenast göra obestyrkta påståenden,
vilka prövningsnämnden skulle finna icke vara förtjänta av beaktande,
därest icke kronoombudet själv införskaffat utredning till bestyrkande
av påståendenas riktighet. Då besvärsskrif temas antal ökats, så att tiden icke
medgiver utrednings införskaffande, har det helt visst ofta förekommit, att
prövningsnämnden avslagit yrkanden, som skulle bifallits, om tiden medgivit
kronoombudet att anställa nödiga förfrågningar. Många skattskyldiga erbjuda
sig i besvärsskrifterna att uppvisa sina räkenskaper till bestyrkande av
besvärsyrkandenas befogenhet, och vinnes utsträckt tid för förberedelsearbetet,
kan en dylik begäran oftare än hittills tillmötesgås.
Det är således både i kronans och de skattskyldigas intresse, som de sak
-
yttranden
Departements
chefen.
De sakkunniga.
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
kunniga föreslå åtgärders vidtagande för att ökad tid må för ändamålet stå
till förfogande.»
Av kammarrättens förut av mig återgivna yttrande framgår, att
kammarrätten icke haft något att erinra mot att tiden för prövningsnämndens
arbete utsträcktes så långt som de sakkunniga föreslagit.
De länsstyrelser, som tillstyrkt förslaget, hava alla, utom två, lämnat
de sakkunnigas förslag i nu förevarande del utan anmärkning. Länsstyrelserna
i Malmöhus och Jämtlands län hava ifrågasatt någon begränsning
av tiden, den förra till den 15 oktober och den senare med
»någon vecka». Såsom skäl härför har framhållits önskvärdheten, att
längre tid måtte beredas häradsskrivarna för verkställande av de ändringar
i debiteringen, som måste föranledas av de vid prövningsnämndens sista
sammanträde gjorda ändringarna i taxeringarna.
Redan förut har jag omnämnt, att häradsskrivarföreningen framhållit
den alltför korta tiden för debiteringsarbetet såsom skäl för sitt
avstyrkande av förslaget. I det följande kommer jag att i detalj granska
häradsskrivarföreningens invändningar, men i nu förevarande sammanhang
vill jag dock hava uttalat, att jag — frånsett Stockholms stad —
funnit tiden för prövningsnämndsarbetets avslutande ej höra utsträckas
längre än till den 10 oktober.
II. Omorganisation av prövning snämnden.
De sakkunniga hava till en början erinrat,
att enligt 41 § i gällande taxeringsförordning prövningsnämnden
skall bestå av minst tio, högst tjugufem ledamöter, av länsstyrelsen utsedda
bland de av taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna;
att prövningsnämndens arbete i länen nu vanligen är förlagt till ett
enda, under tjura till sex dagar utan avbrott pågående sammanträde; samt
att arbetet i övrigt är ordnat antingen på det sätt, att kronoombudet
med ledning av anteckningar eller särskild promemoria i varje
ärende inför den samlade prövningsnämnden själv föredrager innehållet
av besvärshandlingarna likasom sina egna yrkanden, i regel utan att
handlingarna uppläsas, varefter prövningsnämnden fattar beslut, eller ock
så, att nämndens ledamöter fördelas på avdelningar för ärendenas beredning
och att prövningsnämnden efter föredragning av avdelningens
förslag fattar beslut, därvid ärendena endast undantagsvis bliva föremål
för diskussion i den samlade prövningsnämnden.
Vidare hava» de sakkunniga förklarat sig biträda landskamrerarnas
mening, att ärendena böra föreläggas prövningsnämnden till avgörande
K un yl. Maj ds proposition Nr W7.
29
icke på eu gång utan efter hand i den mån de bliva färdigberedda vid
skilda prövningsnämndssammanträden, samt uttalat sig för att antalet
ledamöter måtte minskas till minst åtta, men högst femton. Till stöd
för sistnämnda förslag hava de sakkunniga anfört följande:
Under framhållande att uppdelning av prövningsnämndens arbete på
flera sammanträden måste för statsverket medföra ökade kostnader, om icke
antalet ledamöter i nämnden inskränkes, hava landskamrerarna i sin framställning
uttalat den meningen, att ledamöternas antal utan olägenhet borde,
kunna minskas rätt betydligt exempelvis till 8 eller 10 samt till stöd härför
åberopat erfarenheterna från de län, där prövningsnämndens arbete, såsom
förut här ovan anmärkts, brukar fördelas på avdelningar. Då nämligen varje
sådan avdelning i allmänhet icke bestode av flere ledamöter än åtta samt nämnden
hyste så stort förtroende till avdelningarnas arbete, att ärendena i regel
utan diskussion inför den samlade prövningsnämnden avgjordes i enlighet
med avdelningarnas förslag, vore faktiskt lämpligheten av den ifrågasatta reduceringen
av prövningsnämndsledamöternas antal prövad. Mot invändningen,
att vid avsedd reduktion av ledamöternas antal nämndens kännedom om ortsförhållandena
måste bliva mindre än för närvarande, göres i framställningen
gällande, att ortskännedom, utom i fråga om fastighetstaxeringen, vilken ju
dock vore ämnad att överflyttas till en särskild prövningsnämnd, numera icke
hade större betydelse, enär prövningsnämndens beslut borde fattas på grundval
av förebragt behörig utredning, som före nämndens sammanträde kunde införskaffas
av kronoombudet, om blott tillräcklig tid härför bereddes. En minskning
av prövningsnämndsledamöternas antal torde icke behöva innebära någon
fara för, att nämndens arbete skall bliva mindre tillfredsställande. Det synes
snarare kunna antagas, att en mindre nämnd skall arbeta lättare och därför
även raskare samt efter mera enhetliga principer än en större. Särskilt i sistnämnda
avseende torde den mindre nämnden vara att föredraga framför den
större i de fall, där denna fördelar sig på avdelningar, vilkas förslag bliva be
stämmande för nämndens beslut. Då nämligen avdelningarna, såsom bär ovan
anmärkts, alltid måste behandla en del ärenden i kronoombudots frånvaro, kan
det trots stor uppmärksamhet från kronoombudets sida hända, att nämnden vid
behandlingen av alldeles likartade ärenden i enlighet med förslag av skilda avdelningar
tillämpar gällande bestämmelser på olika sätt. Säkerligen äro icke
heller nuvarande bestämmelser om ledamöternas antal tillkomna av det skälet,
att ett visst större antal i och för sig skulle vara behövligt, utan i syfte att
inom prövningsnämnden icke måtte saknas kännedom om förhållandena inom
de skilda orterna.
De sakkunniga anse sig i den nu föreliggande frågan böra ansluta sig
till den av landskamrerarna i deras framställning intagna ståndpunkten meu
finna sig böra uttala sig för ett högre maximiantal än det föreslagna. Det
högsta antalet ledamöter i prövningsnämnden, som bör utses, synes enligt de
sakkunnigas åsikt böra bestämmas till femton. Även om man naturligen icke
kan frånkänna ortskännedomen betydelse för prövningsnämndens arbete, kan
det emellertid icke bestridas, att de fall, där denna faktor kan få någon större
betydelse, äro inskränkta till rena undantag, åtminstone vad landsbygden an
-
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
går. Då nämligen i regel högst två ledamöter för varje fögderi kunna utses
och de sålunda utsedda i allmänhet torde sakna personlig kännedom om andra
skattskyldiga än dem, som tillhöra deras närmaste hemort, blir det endast mera
sällan prövning,snämnden kan taga deras kännedom om ortsförhållandena i anspråk,
och uppenbarligen bör man hysa starka betänkligheter mot att gentemot
taxeringsnämndens beslut lita till av prövningsnämndens ledamöter från
andra eller kanske tredje hand mottagna och måhända icke tillräckligt kontrollerade
uppgifter i stället för till behörig utredning av den skattskyldige själv
och vederbörande kronoombud. Betydelsen av ledamöternas ortskännedom förringas
ofta även därav, att ledamöterna skola utses innan tiden för besvärs anförande
utgått och således icke kunna väljas med hänsyn till behovet att liavå
ledamot från ort, därifrån många besvär inkommit. I de fall, där behov av
kännedom om ortsförhållandena särskilt framträder, bör detta enligt de sakkunnigas
mening kunna bäst tillgodoses genom att, såsom redan nu är medgivet,
ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd inkallas för upplysningars
meddelande.»
Beträffande organisationen av prövningsnämndens arbeten hava de
sakkunniga vidare framhållit,
att arbetets uppdelning på de skilda sammanträdena borde ordnas
så, att ärenden berörande skattskyldiga inom samma fögderi eller stad
behandlades gemensamt och om möjligt icke fördelades på särskilda
sammanträden samt vidare så, att ärenden tillhörande en viss ort upptoges
till behandling tidigare i den mån de vore talrikare än ärenden
tillhörande en annan ort;
att de ärenden, vilka icke kunde avgöras vid det sammanträde,
då övriga ärenden till samma ortsgrupp behandlades, utan måst för
utredning uppskjutas, helst borde företagas till avgörande vid slutsammanträdet;
att
vid varje sammanträde skulle föras protokoll, som skulle justeras
antingen vid sammanträdet eller ock inom fem dagar efter sammanträdets
avslutande, vilken tidsbegränsning vore behövlig, på det att
prövningsnämndens förändringslängder snarast möjligt skulle kunna tillhandahållas
vederbörande debiteringsförrättare;
att föreskrivna anteckningar i taxeringslängder och prövningsnämndens
förändringslängder om taxeringar, vilka till följd av prövningsnämndens
beslut tillkommit eller blivit fastställda annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, borde verkställas i den mån protokollet bleve
justerat;
att förändringslängderna borde översändas till vederbörande häradsskrivare
och magistrat inom fyra dagar efter det protokollet rörande
taxeringarna blivit justerat; samt
att underrättelse om prövningsnämndens beslut borde före den 10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
31
november meddelas icke blott såsom nu varje skattskyldig, vars deklaration
eller uppgift icke följts, utan alla skattskyldiga, vilkas taxering
varit föremål för beslut av prövningsnämnden med undantag allenast
för det fall, då beslutet avsåge ändring av det skattefria avdraget.
Till stöd för sistnämnda förslag hava de sakkunniga anfört följande
:
»För landet och annan stad än Stockholm är nu ingen tid fastställd för
meddelande av underrättelse till skattskyldig, att prövningsnämnden vid taxeringen
ej följt hans deklaration eller uppgift. Det synes emellertid ändamålsenligt,
att en viss tid fastställes, och de sakkunniga föreslå, med hänsyn till
vad nu gäller för Stockholms stad, att tiden bestämmes till den 10 november.
Därest, såsom lämpligt torde vara, underrättelserna i form av protokollsutdrag
expedieras, i den mån protokollet justerats, bör hinder ej möta att inom nämnda
tid utsända desamma. Vid eu sådan anordning vinnes i förevarande avseende
förmånen av likformighet för hela riket.
önskvärt är emellertid, att likformighet uppnås icke blott rörande tiden
för underrättelsers meddelande utan även ifråga om de fall, där underrättelse
skall äga rum. I Stockholm skall för närvarande vederbörande skattskyldig
genom honom tillställt protokollsutdrag underrättas, då prövningsnämnden beslutat
ny taxering eller förhöjning i den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen,
under det att å landet och i annan stad än Stockholm underrättelse
skall meddelas, då skattskyldig, som avlämnat deklaration, påföres taxering,
innefattande avvikelse från deklarationen. Anledningen till dessa skiljaktigheter
torde huvudsakligen vara att söka i den omständigheten, att i Stockholms
stad längd över de av prövningsnämnden beslutade nya taxeringarna eller
ändringarna i taxeringsnämndernas beslut icke skall hållas de skattskyldiga
tillhanda på sätt sker å övriga orter.»
Vidare hava de sakkunniga föreslagit, att häradsskrivaren skulle
befrias från skyldigheten att till kommunerna utsända avskrifter av
prövningsnämndens förändringslängder, vilka i stället borde expedieras
från landskontoret; samt att länsstyrelsen skulle kalla ledamöterna till
varje prövningsnämndens sammanträde minst åtta dagar före sammanträdet.
Emot de sakkunnigas förslag i denna del hava anmärkningar
framställts endast av länsstyrelserna i TJppsala samt Göteborgs och
Bohus län ävensom överståthållarämbetet. Dessa länsstyrelser hava framhållit,
att den föreslagna tiden, inom vilken prövningsnämndens protokoll
skulle vara justerat och dess förändringslängder expedierade till
häradsskrivarna och magistraterna, syntes tilltagen för kort. I samma
riktning har överståthållarämbetet yttrat sig, vilken myndighet därjämte
ansett det icke vara möjligt att i den utsträckning och inom den tid,
de sakkunniga föreslagit, till de skattskyldiga utsända utdrag av pröv
-
Yttranden.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
DeparUmenis
ehefen.
ningsnämndens protokoll. Vad Stockholm beträffade borde tiden härför
utsträckas till den 20 november.
Då genom förslaget längre tid beredes för erhållande av fullständig
utredning i varje beskattningsmål, synes intet kunna vara att erinra mot
den föreslagna begränsningen av prövningsnämndsledamöternas antal. Det
skulle enligt min mening till och med kunnat ifrågasättas, huruvida icke
det av landskamrerarna föreslagna antalet 8 till 10 ledamöter kunnat
vara tillräckligt. Vid en eventuell omarbetning av taxeringsförordningen
i dess helhet bör frågan om ytterligare begränsning av antalet tagas
under omprövning. Om nu förevarande förslag antages att tillämpas
redan i år, kan erfarenhet vinnas för ett omdöme härom.
Icke heller har jag något att erinra mot en uppdelning av prövningsnämndens
arbete på flera sammanträden. Arbetsmaterialet bör i
själva verket kunna bliva omsorgs full are behandlat, då det ej behöver på eu
gång i hela sin omfattning föreligga samlat för fattande av slutliga beslut.
Att varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för särskild
behandling hos prövningsnämnden, erhåller underrättelse om prövningsnämndens
beslut genom protokollsutdrag, även om beslutet utfallit till
hans förmån, torde överensstämma med god ordning. Det är onekligen
mindre lämpligt, att skattskyldig, vilkens besvär bifallits, skall, såsom
nu är förhållandet, behöva sväva i ovisshet om utgången av hans
besvärstalan samt vara nödsakad att härom antingen förfråga sig å
landskontoret eller hos vederbörande göra efterforskning i prövningsnämndens
förändringslängd. Med nutida utskriftsmetoder, då flera protokollsutdrag
kunna tagas samtidigt med skrivningen av huvudprotokollet,
lärer arbetsökningen genom den föreslagna ändringen av nu gällande
bestämmelser i denna del kunna i regel inskränkas till inläggning av protokollsutdragen
i kuvert och påskrivandet av adresserna. Enligt vad jag
erfarit, har vad sålunda föreslagits redan nu praktiserats åtminstone i ett
par län.
Länsstyrelsernas i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län ävensom
överståthållarämbetets betänkligheter rörande alltför kort tilltagen
tid för justeringen av prövningsnämndens protokoll samt för utsändandet
av förändringslängderna synas kunna beaktas på det sätt, att
tiden för justeringen av protokollet vid varje prövningsnämndens sammanträde
sättes till åtta dagar och tiden för förändringslängdens utsändande
för sammanträdet till tolv dagar efter sammanträdets avslutande.
Om nu prövningsnämndens sista sammanträde skulle komma
att avslutas den 10 oktober, skulle således förändringslängden komma
f
33
K un f/l. Muj: fn proposition Nr 1(>7.
att utsändas till kommunalstämmans ordförande senast den 22 oktober.
Det skulle kunna tänkas, att betänkligheter från kommunalt håll kunde
framställas därutinnan, att kommunen för sin budgetsberedning borde
tidigare erhålla kännedom om prövningsnänmdens ändringar. Jag vill
häremot erinra, dels att möjlighet förefinnes att fastställa utgifts- och
inkomststaten efter den 22 oktober, dels att taxeringsmålen rörande
landsbygden i allmänhet komma att hos prövningsnämnden handläggas
vid tidigare sammanträden än det allra sista. Den möjligheten är dock
icke utesluten, att ett eller annat mera komplicerat mål uppskjutits till
sista sammanträdet. Om emellertid så varit förhållandet och om ett
dylikt mål verkligen varit av beskaffenhet att kunna avsevärt inverka
på den kommunala budgeten, saknas icke möjlighet för vederbörande
att genom förfrågan på landskontoret tidigare skaffa sig underrättelse
om utgången. Dylika fall, då ett eller annat beskattningsmål är av sådan
betydelse för budgeten som nyss antytts, torde vara så sällsynta och
inom kommunen så uppseendeväckande, att kommunalstämmans eller
kommunalfullmäktiges ordförande icke lärer underlåta att så snart ske
kan förskaffa sig erforderlig underrättelse.
Likaledes synes mig överståthållarämbetets önskan angående utsträckt
tid för protokollsutdragens översändande till de skattskyldiga
kunna tillmötesgås på det sätt, att tiden härför bestämmes för Stockholm
till den 20 november.
III. Omläggning av debiteringsväsendet.
Sedan de sakkunniga erinrat, att debiteringen och debetsedlarnas Ve
utskrivande ej skulle medhinnas på den korta tid, som återstode efter
avslutandet av prövningsnämndens arbete till uppbördsterminens början,
om de sakkunnigas förslag angående utsträckt tid för samma arbete
bifölles, och att detta förslag därför vilade på förutsättningen, att debiteringen
verkställdes, icke såsom nu först efter det prövningsnämndens
ändringar i taxeringen blivit kända, utan på grundval av taxeringsnämndens
beslut, hava de sakkunniga lämnat följande redogörelse för
den erforderliga omläggningen av debiteringsväsendet.
»Om debiteringen sålunda skall ske på grundval av taxeringsnämndernas
beslut, måste debiteringsförrättarna hava tillgång till taxeringslängderna
under tillräcklig tid för verkställande av debiteringen till den del, denna grundar
sig på dessa längder. Då debiteringsförrättare i stad med magistrat har
att tillgå stadens avskrift av längderna, erfordras endast åtgärd i syfte att
längderna för fögderierna må bliva tillgängliga för vederbörande häradsskrivare.
Enligt nu gällande bestämmelser skola längderna senast den 20 maj avBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. lil käft. (Nr 167.J 5
sakkun
niga.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
lämnas till vederbörande debiteringsförrättare och senast den 20 juni av dessa
insändas till länsstyrelsen, och härutinnan torde enligt de sakkunnigas redan i
det föregående tillkännagivna mening någon ändring icke böra ske. Då debiteringsförrättarna
under den tid, längderna sålunda finnas hos dem, hava
dels att uträkna och i taxeringslängderna införa de avgifter, som på grund av
taxeringsnämndernas beslut skola påföras, dels att genom granskning av längderna
efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan oriktig anteckning
och till kronans ombud hos prövningsnämnden skriftligen framställa
de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning, dels ock att verkställa
den avskrift av taxeringslängden, som före den 20 juni skall överlämnas till
vederbörande kommun för att på föreskrivet sätt hållas de skattskyldiga tillhanda,
kunna de icke samtidigt medhinna att verkställa debitering. Vid undersökning
av frågan, huru häradsskrivarna skola kunna heredas tillgång till
taxeringslängderna under tillräcklig lång tid för debiteringens verkställande,
hava de sakkunniga funnit frågan kunna ordnas på sådant sätt, att kommunernas
avskrifter av taxeringslängderna, sedan de hållits de skattskyldiga tillhanda
i nu föreskriven ordning, senast den 15 juli återställas till häradsskrivaren
och få hos honom stanna till den 15 september, då de sändas tillbaka till
kommunerna. Avskrifterna torde nämligen, sedan de hållits de skattskyldiga
tillhanda, för kommunerna erfordras endast för uppgörandet av inkomst- och
utgiftsstat samt uppläggande av debiteringslängd, och synas de för dessa ändamål
icke vara behövliga före sistnämnda dag. Med denna anordning får häradsskrivaren
under en tid av året, då han är jämförelsevis ledig från annat
trängande arbete, två månader till sitt förfogande för verkställande av den debitering,
som sker efter taxeringslängderna. Då det bör förutsättas, att häradsskrivaren,
såsom nu mångenstädes är fallet, redan den 1 juni har uppbördsboken
upplagd, d. v. s. tillskriven i avseende å de skattskyldigas hemvist, namn,
titel eller yrke, bör förenämnda tid vara fullt tillräcklig för avsett ändamål.
Efter den 15 september och'' sedan underrättelse erhållits om den av landstingen
beslutade utdebiteringen, fortsättes och slutföres debiteringsarbetet, så
att uppbördsböcker och debetsedlar äro färdiga i god tid exempelvis före oktober
månads utgång.
Därest uppbördsboken, då prövningsnämndens förändringslängd kommer
debiteringsförrättaren tillhanda, ännu icke är summerad, kan givetvis i
denna verkställas av prövningsnämndens beslut betingade ändringar. Är däremot
uppbördsboken redan summergd, måste den omslutas. Omslutet sker på
följande av landskamrerarna'' i deras framställning föreslagna sätt. Till den avslutade
och summerade uppbördsboken för varje kommun göres ett tillägg om
vad som avgår och tillkommer i anledning av prövningsnämndens beslut. Sålunda
upptagas först under rubrik ’avgår alla skattskyldiga, vilka förekomma
i prövningsnämndens förändringslängd och återfinnas i uppbördsboken,
med angivande för var och en av dem vad uppbördsbokens kolumner beträffande
honom innehålla. Summan av sålunda avgående poster avdragas
från uppbördsbokens summor i vederbörliga kolumner och restsummorna utföras.
Därefter upptagas under rubrik ’tillkommer’ samma skattskyldiga, så
vitt de fortfarande skola påföras utskylder, ävensom skattskyldiga, vilka förut
icke funnits i uppbördsboken men blivit av prövningsnämnden taxerade. Här
-
Kungl. Maj:ts proposition AV 1(>7.
35
vid påföras såväl de ändrade skattebelopp på varje titel, vilka skola utgöras efter
prövningsnämndens beslut, som även skattebeloppen å de inkomsttitlar,
vilka ej beröras av prövningsnämndens beslut oeh således bliva oförändrade.
Summan av vad sålunda å varje litel tillkommit hopsummeras med den förut
å titeln utförda rostsumman och framkomma då uppbörd sbokens slutsummor.
För de skattskyldiga bibehållas under båda rubrikerna samma debetsedelsnummer
som i själva uppbördsboken. Skattskyldiga, som på grund av prövningsnämndens
beslut blivit uppförda i uppbördsboken, erhålla nya debetsedelsnummer
i upbördsbokens ordningsföljd. Till underlättande av arbetet med upp.- bördens anteckning i uppbördsboken samt restlängdemas utskrivande skall i
uppbördsboken för varje skattskyldig, som upptagits under rubriken ’avgår’, utmärkas,
att den ursprungliga debiteringen ej gäller, vilket synes lämpligen böra
ske på det sätt, att debetsedelns slutsumma och nummer överstrykas med rött
bläck.
I detta sammanhang må framhållas, att, därest prövningsnämndsarbetet
ordnas så, att alla mål och ärenden från ett och samma fögderi föreläggas prövningsnämnden
så vitt möjligt på en gång och att dess sista sammanträde i
medio av oktober kommer att avse allenast de ärenden, som av en eller annan
anledning icke blivit tidigare färdigberedda, så erhålla vederbörande debiteringsförrättare
god tid för verkställandet av''ändringarna i debiteringen, och
omsluten av uppbördsböckema bliva i verkligheten mindre omfattande. Det är
givetvis en förmån för debiteringsförrättaren, att ärendena från hans tjänsteområde
behandlas tidigt i prövningsnämnden. Denna förmån torde böra beredas
debiteringsförrättarna turvis efter någon viss plan.
Då, enligt vad här ovan föreslagits, debiteringen, så vitt den grundas på
taxeringslängderna, skall verkställas med ledning av avskrifterna av desamma
jämte prövningsnämndens förändringslängder, blir det icke längre behövligt,
att länsstyrelsen efter prövningsnämndens avslutande översänder originallängderna
jämte taxeringsnämndens protokoll till vederbörande häradsskrivare eller
magistrat, utan dessa handlingar kunna kvarstanna hos länsstyrelsen, för att
inom föreskriven tid inskickas till riksräkenskapsverket. Detta gäller även
fasti ghetslängderna, då det genom bestämmelser i 29 § 2 mom. taxeringsförordningen
är sörjt för, att vederbörande tjänsteman kan till ledning vid upprättande
av löpande årets stomme till dessa längder få disponera avskrifterna av
föregående års taxeringslängder under tiden från och med den 1 februari till
den 25 mars. Likaså synas mantalslängdemä med tillhörande uppgifter kunna
stanna hos länsstyrelsen, tills de enligt vad särskilt är stadgat skola ingå till
riksräkenskapsverket.
Sammandraget av taxeringslängderna bör däremot senast den 5 november
återställas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat, enär detsamma
senare skall, försett med det tillägg, som föranledes av prövningsnämndens beslut,
insändas till länsstyrelsen. Med hänsyn till den föreslagna ändrade tiden
för prövningsnämndens avslutande bör den tid, inom vilken häradsskrivare
och magistrat skola insända sammandraget, eventuellt försett med förenämnda
tillägg, — nu den 1 november — något förändras och sättas till den 15 i nämnda
månad eller samma tid som gäller för Stockholms stad.
För att tillräcklig tid må stå till förfogande för Arerkställande av i det
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
yttranden.
föregående omförmälda omslut av uppbördsböckema och utsändande av debetsedlar
torde uppbördsterminens början böra förskjutas till någon senare tidpunkt
än nu föreskriven tid, eller den 21 november. I sådant avseende hava
landskamrerarna föreslagit den 1 december, men de sakkunniga hålla före, att
en förskjutning till den 25 november är tillräcklig vad landsbygden angår.
TJppbördstiden för städerna, vilken för närvarande är bestämd till tiden från
den 1 november till och med den 15 december, bör utan någon som helst olägenhet
kunna ändras till tiden från och med den 25 november till och med den 15
december.»
Varken kammarrätten eller länsstyrelserna hava framställt anmärkning
mot de sakkunnigas förslag i fråga om debiteringsväsendets omläggning.
Däremot bär, såsom jag förut haft tillfälle omnämna, Sveriges
häradsskrivarförening ställt sig avvisande mot detsamma. Föreningen,
som funnit, att de ifrågasatta förändringarna icke kunde genomföras
utan att i grunden rubba den arbetsordning, som hittills varit rådande
och som möjliggjorde utförandet av häradsskrivarnas maktpåliggande
arbete, har huvudsakligen anmärkt följande.
l:o) Det måste alltid innebära en viss risk att debitera efter avskrifter
av taxeringslängder, vilka med sina många siffertal kunde trots
noggrann kollationering innehålla fel, som komme att vålla besvärligheter
och obehag för så väl allmänheten som debiteringsförrättaren.
2:o) För upprättande av stomme till påföljande års fastighetstaxeringslängder
ägde häradsskrivaren ej tillgång till taxeringslängderna under
tiden den 15 september—den 1 februari. I vissa fögderier, där dessa
längder omfattade över 1,000 ark, ställde det sig omöjligt att medhinna
upprättande av förenämnda stommar, såvida icke arbetet påbörjades vid
jultiden. Redan med nuvarande bestämmelser kunde i vissa fögderier
detta arbete icke utan svårighet fullbordas till den 25 mars.
3:o) Förslaget förutsatte, att uppbördsboken skulle vara »upplagd»
redan den 1 juni. I ett fåtal smärre fögderier vore detta tänkbart; i
de medelstora och större däremot kunde detta arbete icke påbörjas förrän
den 1 juli och krävde en tid av omkring två månader, under vilken
tid debitering av mantalspenningar, sjukvårdsavgifter, försäkringsavgifter
in. m. samtidigt måste äga rum. Med nuvarande ordning kunde häradsskrivaren
omkring den 1 september stå fullt redo att gripa sig an med
debitering av de avgifter, som skulle påföras på grund av taxeringarna.
Att förlägga detta arbete till tiden den 15 juli—den 15 september förutsatte,
att uppbördsboken tillskrivits och »förberedande debitering»
verkställts före den 20 maj. En sådan förskjutning av arbetet vore
dock outförbar, emedan försäkringsbolagens debiteringslängder ej vore
tillgängliga tidigare än den 1 juli. Häradsskrivarnas insats i det under
37
Kanal. Maj:ts proposition Nr 107.
vårmånaderna pågående taxeringsarbetet voro för övrigt av sådan betydelse,
och personalen å häradsskrivarkontoren vore så upptagen med
utskrivandet av röstlängder och pensionsförtockningar, att de icke borde
denna årstid belastas med ytterligare arbete. Att förlägga debiteringen
av mantalspenningar, sjukvårdsavgifter och försäkringsavgifter till tiden
efter den 15 september vore likaledes otänkbart, då arbetet därmed i
så fall skulle utföras samtidigt med debiteringen av landstingsmedel,
skjutsbidrag, vägskatt, tingshusmedel m. in.
4:o) I förslaget angåves ej, på vad sätt debetsedlarna skulle
kompletteras i avseende å den skattskyldiges fastigheter eller varifrån
material skulle erhållas för upprättande av vägfyrktalslängderna. Med
nuvarande ordning utfördes dessa arbeten på grund av taxeringslängderna
å tid då dessa längder funnes å häradsskrivarkontoret. Att under
tiden den 15 juli—den 15 september jämväl verkställa omnämnda göromål
läge icke inom möjlighetens gräns.
5:o) Vid debiteringen av landstingsmedel måste härad sskrivaren
äga tillgång till fastighetslängderna, då debiteringen icke finge verkställas
på grundval av den påförda bevillningen utan efter den till 6
respektive 5 procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten.
6:o) Den tid, som stode till buds för verkställande av de förändringar
i uppbördsboken, som nödvändiggjordes av prövningsnämndens
ändringar av taxeringarna, vore tilltagen för kort. Förändringslängderna
från prövningsnämndens sista sammanträde kunde nämligen tänkas
upptaga de flesta skattskyldiga i ett taxeringsdistrikt eller de flesta fastigheterna
i en kommun. Att i dylika fall utföra det vidlyftiga arbetet
med omslut av uppbördsboken och tillskrivande av nya debetsedlar inom
därför anslagen tid vore omöjligt.
Slutligen har i yttrandet framhållits, att förslaget innebure, att
häradsskrivarna skulle bliva hänvisade att under en tid av två månader
utföra en hel del arbeten, som med nuvarande ordning krävde fyra och
en halv å fem månaders intensivt forcerat arbete.
På sätt jag förut i annat sammanhang omnämnt, hava åtskilliga
häradsskrivare avgivit yttranden i ärendet. Uti dessa hava framställts
några anmärkningar mot förslaget. Jag tillåter mig redogöra för dem
endast i den mån de icke sammanfalla med häradsskrivarföreningens
erinringar.
Så har anmärkts, att häradsskrivaren för tillskrivning av debetsedlarna
måste hava tillgång till taxeringslängderna, ur vilka skulle hämtas,
bland annat, uppgift å taxerade beloppen, som enligt föreskrift skulle
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Departements
chefen.
införas å debetsedeln. Avskrifterna av taxeringslängderna måste därför
kvarstanna å häradsskrivarkontoren tills prövningsnämndsarbetet avslutats.
Så snart detta skett, borde taxeringslängderna i original översändas till
häradskrivaren och således icke såsom i förslaget förutsattes kvarbliva
å landskontoren.
Vidare har framhållits, att, då enligt de sakkunnigas förslag debiteringsarbetet
icke kunde vara fullt avslutat förrän den 15 november,
vid vilken tid debetsedlarna skulle utsändas, svårighet uppstode för
häradskrivaren att påbörja mantal sskri vningsförrättningarna så tidigt
som med den nu tillämpade ordningen för debiteringen kunde ske.
Förslagets genomförande kunde således få till följd, att mantalsskrivningarna
icke kunde avslutas inom föreskriven tid.
Slutligen har uttalats önskvärdheten av att prövmngsnämndens
förändringslängder måtte komma häradsskrivarna tillhanda tio dagar
tidigare än i förslaget förutsattes. Den längre tid, som härigenom bereddes
häradsskrivaren för avslutandet av debiteringsarbetet, vore av
behovet påkallad.
Då häradsskrivarföreningen, såsom jag förut nämnt, med skärpa
vänt sig emot de sakkunnigas förslag samt till och med förklarat förslaget
vara outförbar^ har jag givetvis låtit mig angeläget vara att låta
noggrant undersöka, i vad mån föreningens invändningar vore av beskaffenhet
att rubba grunderna för förslaget. Debiteringen måste ju
kunna försiggå oförhindrat; eljest gåves ingen annan möjlighet än att
låta med den föreslagna reformen tillsvidare anstå i avbidan på en eventuell
ny ordning i fråga om debiteringsväsendet. Granskar man emellertid
närmare var och en av de framställda invändningarna, måste man, synes
det mig, komma till det resultat, att invändningarna icke berättiga till
den slutsats, att förslaget vore outförbar^ Jag skall tillåta mig att
upptaga häradsskrivarföreningens anmärkningar till granskning i den
ordning, jag nyss återgivit dem.
Vad beträffar den under punkten l:o) omförmälda anmärkningen,
kan man svårligen undgå att finna det egendomligt, att, då häradsskrivarna
mot särskild ersättning verkställa berörda avskrifter av
taxeringslängderna till efterrättelse vid den kommunala debiteringen,
föreningen dock givit uttryck åt" sina tvivel rörande dessa avskrifters
riktighet och lämpligheten att använda dem för debiteringen av statsskatten.
Det åligger häradsskrivarna tillse, att avskrifterna äro riktiga,
innan deras riktighet bestyrkes, och dessbättre har det ej försports, att
någon mera väsentlig försummelse härutinnan förekommit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition Nr 167. ,39
Anmärkningen under punkten 2:o) lärer kunna undanröjas på det
sätt, att fastighetslängderna redan den 15 september ställas till häradsskrivarnas
förfogande genom att till dem från landskontoren översändas.
Anmärkningen under punkten 3:o) eller riktigare den grupp av
anmärkningar, som där förekommer, förefaller mig ej fullt klar till sin
innebörd. I stället för att hava debiteringen på grund av taxeringarna
förlagd uteslutande till tiden efter den 1 september, få häradsskrivarna
enligt förslaget förlägga samma arbete till tiden efter den 15 juli. Det
vill synas, som om detta skulle innebära en fördel för häradsskrivarna
samt för dem bereda möjlighet att på ett mera praktiskt och ekonomiskt
förmånligt sätt ordna sitt arbete än då, såsom nu är förhållandet, debiteringen
måste forceras under en knappt tillmätt tidrymd. Förändringen
medför emellertid självfallet nödvändigheten att uppgöra en annan arbetsplan
än den hittills invanda. Vad nu särskilt angår uppläggningen av
uppbördsboken, eller vad som tekniskt lärer benämnas »tillskrivandet»
av densamma, har det meddelats mig, att i flera större fögderier detta
arbete påbörjas redan på våren, så att uppbördsboken ligger tillskriven
den 1 juli. En sådan arbetsplan synes oavsett det nu föreliggande
förslaget innebära avsevärda fördelar såsom medförande en viss trygghet,
att i händelse av hastigt påkommen sjukdom eller annat förfall för
den ordinarie häradsskrivaren en vikarie icke råkar i förlägenhet för
debiteringsarbetets bedrivande under den korta tid, som står till buds
härför. Jag torde få tillfälle återkomma till nu förevarande ämne i
ett senare sammanhang.
Den i punkten 4:o) omförmälda anmärkningen, att enligt de sakkunnigas
förslag material för vägfyrktalslängdernas upprättande saknas
vid den tid, då detta arbete kunde å häradsskrivarkontoren lämpligast
bedrivas, synes mig befogad. Anmärkningen torde emellertid bliva undanröjd
därigenom, att fastighetslängderna, såsom nämnts, ställas till häradsskrivarens
förfogande redan den 15 september samt övriga taxeringslängder
undan för undan för ändamålet utlånas till häradsskrivarna från
landskontoret. Genom ömsesidigt tillmötesgående från landskontoren och
häradsskrivarna, var på sitt håll, bör denna fråga kunna ordnas på
sådant sätt, att häradsskrivarens arbete med såväl vägfyrktalslängders
upprättande som ock införandet av taxeringsvärden och taxerade inkomstbelopp
å debetsedlarna må kunna obehindrat bedrivas.
.Genom en sådan anordning förfaller också bäradsskrivarföreningens
anmärkning under punkten 5:o). Genom begagnande av det redan nu
utav många tillämpade förfaringssättet att vid debiteringen av bevill
-
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
De sakkunniga.
ning i uppbördsboken vid debiterade beloppet ^anteckna den närmaste
decimalbråksiffran skulle för övrigt debiteringen av landstingsmedel
kunna verkställas direkt på grund av bevillningsdebiteringen i uppbördsboken
och således utan användande av taxerrngslängderna. Enligt vad
jag erfarit, är det ingalunda ovanligt, att landstingsmedelsdebiteringen
i själva verket redan nu sker just på grund av bevillningsdebiteringen.
Anmärkningen under punkten 6:o) synes vara av mera formell än
reell betydelse. Resultaten av den formella granskningen med avseende
å avdragen vid taxeringarna m. m. måste givetvis framläggas vid ett
tidigare prövningsnämndssammanträde än det allra sista, så att förändringslängderna,
i vad de avse rättelse av felaktigheter i dylika hänseenden,
föreligga på ett tidigt stadium av häradsskrivarnas debiteringsarbete
och sålunda icke behöva föranleda omslut i uppbördsboken. På
det sista prövningsnämndssammanträdet torde i allmänhet allenast vissa
mera komplicerade beskattningsmål, vilkas utredning tagit längre tid,
komma att handläggas, 4 Det kan således icke förväntas, att omslut i
uppbördsboken skall behöva förekomma annat än beträffande ett mindretal
skattskyldiga. För övrigt torde genom begränsningen av tiden för prövningsnämndsarbetets
avslutande till den 10 oktober i stället för den 25
oktober i och för sig tillräckligt vara vunnet för att häradsskrivarnas
intresse skall vara tillgodosett.
Med den utformning, förslaget enligt min mening sålunda bör
erhålla, vill det synas, som om eventuella nackdelar för häradsskrivarna
skulle mer än uppvägas av fördelar. Det enligt nu gällande ordning
mest forcerade arbetet å häradsskrivarkontoren lärer vara debiteringsarbetet
på grundval av taxeringslängderna. Tiden för detta arbete blir
enligt reformen icke förkortad utan i stället förlängd med ett par månader.
Flera av de häradsskrivare, som avgivit särskilda yttranden över
de sakkunnigas förslag, hava ock förklarat sig icke hava något att
erinra emot reformens genomförande även i enlighet med detta förslag.
IV. Fråga om ökning av arbetspersonalen å landskontoren.
Härutinnan göra de sakkunniga följande uttalande:
»Därest tiden för granskningen av taxeringsnämndernas arbete utsträckes
i enlighet med vad de sakkunniga här ovan föreslagit och därest biträdande
kronoombud förordnas att övertaga viss del av landskamrerarens åliggande såsom
kronoombud, är visserligen ett stort steg taget mot en ändamålsenlig lösning
av frågan om åstadkommande av en tillfredsställande granskning av faxe
-
41
K uti f/l. Maj :t,s proposition Nr 167.
ringshandlingarna och beredande av möjlighet för landskamreraren att mera,
ån han nu kan göra, ägna sig åt landskontorets övriga, lika viktiga uppgifter.
Om man emellertid icke samtidigt sörjer för erforderlig förstärkning av arbetskrafterna
a landskontoret, hur frågan icke blivit löst. Man har nämligen då
icke minskat utan i stället avsevärt förstorat olägenheterna av att landskontorets
arbetskrafter och särskilt landskamreraren måste under längre tid ryckas
från och försumma övriga tjänsteåligganden.
Vid undersökning av spörsmålet, i vilken omfattning ytterligare arbetskraft
må erfordras för det utvidgade granskningsarbetets utförande utan att
övriga göromål å landskontoret eftersättas, måste man utgå från att för granskningen
kvalificerad arbetskraft i regel icke står att erhålla utanför landskontoret.
Under sådant förhållande är det icke nog med att, såsom för närvarande
är fallet, medel finnas anvisade till avlönande av tillfälliga arbetskrafter
under själva prövningsnämndsarbetet, utan tillgång till biträde måste finnas i
tillräcklig omfattning å landskontoret, där också måste finnas personer, som
under den egentliga granskningstiden och de tider, då biträdande kronoombud
därutöver är förordnat, kunna utföra de tjänsteåligganden, vilka granskningsmännen
och det biträdande kronoombudet eljest skolat ombesörja. Det bör nämligen
icke längre få fortgå på det sättet, att under granskningstiden alla ärenden,
vilka icke ovillkorligen måste omedelbart expedieras, skjutas åt sidan, ett
förfaringssätt som medför stor olägenhet för allmänheten och betänkligt desorganiserar
landskontorets arbete.
I vilken utsträckning de nu befintliga arbetskrafterna å de olika länens
landskontor erfordra förstärkning, på det att granskningen av taxeringarna
må kunna utföras i tillfyllestgörande omfattning och landskontorets övriga arbetsuppgifter
på samma gång ej försummas, kan uppenbarligen icke bedömas
utan en ingående kännedom om alla härpå inverkande förhållanden, vilka givetvis
icke äro lika i alla län. Då de sakkunniga sakna tillfredsställande material
för bedömande av denna fråga, och utredning härutinnan synes endast
kunna astadkommas av länsstyrelserna själva, tillåta sig de sakkunniga hemställa,
att, därest länsstyrelsernas utlåtanden infordras över de sakkunnigas
förslag i den föreliggande frågan, länsstyrelserna jämväl anbefallas att förebringa
utredning i fråga om den förstärkning $v landskontorets personal, som
under ovan angivna förutsättning oundgängligen erfordras, ävensom angående
anslagsbehovet härför.
Storleken av den personal, som måste användas för prövningsnämndsarbetet,
är uppenbarligen i viss grad beroende av det sätt, varpå arbetet ordnas.
I sina huvuddrag borde detta arbete organiseras lika i de skilda länen och
avvikelser ske allenast i detaljer. Det torde därför hava en viss betydelse för
länsstyrelserna att få kännedom om resultatet av de överläggningar, som de
sakkunniga haft beträffande detta spörsmål. De sakkunniga gå därför nu att
redogöra för huru de sakkunniga funnit att förarbetena till prövningsnämnden
lämpligen böra ordnas.
På sätt förut framhållits, hava de sakkunniga tänkt sig, att granskningen
av taxeringshandlingarna skulle påbörjas den 20 juni och bedrivas så,
att hela materialet vore genomgånget i god tid före prövningsnämndens sista
sammanträde, som borde hållas före den 25 oktober. Vidare förutsattes, att
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 som!. 141 höft. (Nr 167.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
landskamreraren själv icke fungerar som kronoombud i större omfattning än
att lian kan få tid övrig att leda och övervaka landskontorets övriga arbete,
samt att av denna anledning förordnas ett eller flera biträdande kronoombud,
som få till uppgift att på eget ansvar i de mål, som anförtros åt dem, bevaka
kronans rätt och talan så väl i prövningsnämnden som i de högre instanserna.
Före granskningstidens början bör granskningsarbetet noga planläggas.
Planen torde först och främst böra angiva, huru arbetet skall fördelas mellan
landskamreraren och hans biträdande kronoombud. Denna fördelning torde
kunna ske antingen så, att åt landskamreraren förbehålles besvärsmål och anmärkningar
av mera maktpåliggande beskaffenhet och granskning av viss grupp
av de skattskyldiga, exempelvis bolag, eller ock så, att fördelningen verkställes
efter taxeringsdistrikt, i följd varav alla besvärsmål och anmärkningar från ett
taxeringsdistrikt komma att huvudsakligen handläggas av ett och samma kronoombud,
med den inskränkning likväl, att åt landskamreraren förbehålles de
mera komplicerade beskattningsmålen. Vidare bör planen innehålla dels uppgift
rörande den ordning, i vilken granskningen skall företagas, och den uppdelning
av ärendena till prövningsnämndens olika sammanträden, som må anses
ändamålsenlig, dels ock förteckning å den personal, som skall för granskningen
och det förberedande arbetet i övrigt vara att tillgå, ävensom lämplig
fördelning av arbetet bland densamma. Därvid bör helt naturligt iakttagas,
att den mindre kvalificerade arbetskraften användes för mindre krävande
uppgifter, t. ex. av mera formell natur, och att åt de kunniga och erfarna biträdena
anförtros den viktiga sakliga granskningen och ombesörjandet av den
utredning, som må er for das i besvärsmål och anmärkningsärenden.
Så snart handlingarna för ett taxeringsdistrikt granskats, böra de därvid
framställda anmärkningar, som befinnas böra föranleda åtgärd från vederbörande
kronoombuds sida, utställas till förklaring av den skattskyldige, där
så anses erforderligt, varjämte upplysningar, som möjligen stå att vinna i
målet från annat håll, inhämtas. I den mån besvär till prövningsnämnden inkomma,
infordras likaledes från den skattskyldige själv eller annan vederbörande
före målets avgörande erforderliga upplysningar. Sedan besvärs- och
anmärkningsmål sålunda blivit behörigen beredda, uppsättas efter hand promemorior
för målens föredragning inför prövningsnämnden, varefter och sedan
dessa justerats, företages omedelbart uppsättning av förslag till prövningsnämndens
protokoll i målet. Härför torde med fördel kunna användas tryckta
blanketter, vilka protokollsföraren har att ifylla.»
Sedan de sakkunniga därefter närmare utvecklat, huru enligt deras
tanke protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnden borde utföras,
anföra de sakkunniga vidare följande:
»I detta sammanhang hava de sakkunniga funnit sig böra till undersökning
upptaga frågan, huruvida med den av de sakkunniga förordade organisationen
av prövningsnämndsarbetet den förteckning över de inkomna besvärsskrifterna
med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena,
som det jämlikt 42 § taxeringsförordningen åligger länsstyrelsen att så fort ske
kan efter besvärstidens utgång översända till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden,
skulle kunna undvaras. Förteckningen, som i allmänhet torde i
opaginerad Kontrollera mot PDF
KundI. Maj.ts proposition Nr 167.
48
sammanträngd form lämna upplysningar om do i besvären gjorda yrkandena,
synes vid detta förhållande nu hava ringa betydelse för ledamöterna vid bedömande
av de föreliggande besvärsmålen; och då de sakkunniga förutsätta, att
all den utredning, som är möjlig erhålla, skall åstadkommas före målets framläggande
inför prövningsnämnden, torde dess betydelse bliva ännu mindre efter
en omläggning av arbetet i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag. I varje fall står gagnet av densamma icke i skäligt förhållande till
det arbete, som på dess avfattande nedlägges. Den arbetskraft, som måste härför
anlitas, synes med större fördel böra användas vid granskningsarbetet, och,
då därtill kommer, att tryckningen av ifrågavarande förteckningar år 1920 i
21 län förorsakat statsverket den avsevärda kostnaden av 49,800 kronor, hava
de sakkunniga funnit sig böra hemställa, att ifrågavarande förteckning icke
skall upprättas, men att i stället skall uppgöras en föredragningslista för varje
prövningsnämndens sammanträde, vilken bör upptaga alla de besvärs- och anmärkningsmål,
som skola därvid förekomma. Ett exemplar av föredragningslistan
bör samtidigt med kallelsen till sammanträdet tillställas varje inkallad
ledamot av prövningsnämnden. Då dessa föredragningslistor torde kunna i erforderligt
antal mångfaldigas på mimeograf, torde kostnaden för dem bliva obetydlig
i förhållande till ovan angivna tryckningskostnad.
I länsstyrelsernas yttranden liar framhållits, att en organisation av Yttranden.
taxeringsarbetet å landskontoren enligt de sakkunnigas förslag givetvis
förde med sig, att arbetskrafterna måste ökas, därest den påräknade
vinsten av reformen skulle vinnas, men att det icke vore möjligt att,
innan någon erfarenhet erhållits, med bestämdhet uttala sig om i vad
mån det bleve nödvändigt anställa ytterligare ständiga biträden å landskontoren.
Några länsstyrelser hava förklarat sig icke ifrågasätta arbetskrafternas
ökning, under det att flera begärt anställande av ännu ett
biträde med juridisk bildning.
Av de sakkunnigas utredning har framgått betydelsen av en å Departement*- landskontoren företagen granskning av taxeringarna i länen, en gransk- CÄefenning,
som redan under nuvarande förhållanden och med den begränsade
tid, som för ändamålet stått till buds, dock medfört högst avsevärda
resultat. Visserligen lär det ej vara att vänta, att under nu rådande
depression några större taxeringsbelopp genom granskningen kunna utvinnas,
åtminstone i jämförelse med de senast gångna åren, men desto
viktigare måste det vara, att tillgängliga beskattningsföremål tillvaratagas.
Å andra sidan vill jag dock uttala, att enligt min mening någon
ökning av arbetskrafterna å landskontoren icke under nuvarande förhållanden
kan ifrågakomma. Den utsträckta tiden för granskningsarbetet
bör även med nu till buds stående arbetskrafter kunna medföra
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Åtgärder för
snabbare avgörande
av
vissa taxeringsmål.
Biksdagens
ikrivelse den
8 mar* 1921.
Motionären.
beaktansvärda fördelar och göda resultat. Utsträckningen av tiden för
prövningsnämndsarbetet måste bereda möjligheter till en arbetsfördelning,
varigenom avsevärda granskningsresultat böra stå att vinna. Det
bör beaktas, att en lättnad i landskontorens arbetsbörda i förhållande till
föregående år nu inträder därigenom, att taxering till krigskonjunkturskatt,
ej vidare ifrågakommer och fastighetstaxering av större omfattning
ej heller torde förekomma under de närmaste åren.
Under sådana förhållanden och då kostnaderna kunna inskränkas
till vad prövningsnämnderna i enlighet med nu gällande bestämmelser
finna skäligt såsom ersättning åt tillfälligt biträde åt vederbörande
kronoombud för förberedelsearbetet till prövningsnämndssammanträdena,
finner jag mig kunna uttala min anslutning till statskontorets av mig
tidigare återgivna uppfattning, att de av förslaget föranledda utgifter
bliva relativt måttliga i förhållande till vad som genom reformen komme
att vinnas. De tillfälliga biträdenas anställningstid bleve nämligen
med en eller ett par månader förlängd. Härtill komme skälig ersättning
åt biträdande kronoombud i de fall, då sådana komme att förordnas.
Om bestämmanderätten rörande sådana biträdande kronoombuds
förordnande forbehålles Kungl. Maj:t, lärer all fara för missbruk
vara utesluten.
Riksdagen har uti skrivelse den 8 mars 1921 (nr 74) anhållit, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring i
gällande taxeringsförfarande, att möjlighet- bereddes sådan skattskyldig,
som avsåges i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning
eller annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare
och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgåve vinna
rättelse, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag,
som kunde av utredningen föranledas.
Åven denna utredningsfråga har, såsom nämnts, överlämnats åt
de s. k. taxeringssakkunniga. I sitt betänkande hava de sakkunniga
erinrat om att riksdagens skrivelse föranletts av en vid 1921 års riksdag
inom andra kammaren väckt motion, i vilken anförts huvudsakligen
följande.
Erfarenheten gåve vid handen, att ej sällan uppenbara misstag beginges
vid taxering till inkomstskatt och bevillning. Det vore förklarligt, att så
kunde ske. De av de skattskyldiga merendels i skriftlig form lämnade uppgifterna
vore ofta rätt svårbegripliga och kunde fatt nog av vederbörande faxe
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4f>
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
i ingsmyndigheter missförstås. Även rena. misskrivningar i längderna hörde
ingalunda till sällsyntheterna. Hade av dylik anledning högre skatt än som
vederbort påförts den skattskyldige, ställde sig saken ur hans synpunkt ganska
betänklig. Möjlighet stode ju visserligen till buds att i prövningsnämnds beslut
vinna ändring, men när denna skulle sökas hos kammarrätten hade i de
flesta fall den på felaktiga taxeringen belöpande skatten redan måst erläggas,
innan kammarrättens utslag hunnit meddelas.
Även om nu den skattskyldige på grund av kammarrättens utslag erhölle
restitution av hela eller eventuellt en del av ifrågavarande skattebelopp jämte
5 procent ränta därå, kunde ju dock det inträffade hava ställt honom i en ytterst
brydsam situation. Ja, fall funnes, där skattskyldiga hade sett sig hotade av
ekonomisk ruin, då det icke varit dem möjligt att anskaffa de för erläggande
av den för högt debiterade skatten erforderliga medlen. Såväl stats- som kommunalskatterna
utginge ju numera med så avsevärda procentsatser, att en höjning
av den beskattningsbara inkomsten lätt komme att för den skattskyldige
medföra en ytterst kännbar ökning av skattebeloppet.
önskvärt vore, om möjlighet kunde beredas att få ifrågakommande misstag
rättade, innan ännu någon skada skett, således före skatteuppbördens början.
Närmast tillhands kunde då synas ligga, att åt de skattebesvär, vilka
gi undade sig pa ett uppenbart misstag, förtur bereddes vid bandläggningen i
kammarrätten. Denna utväg torde dock ej vara framkomlig redan av det
skäl, att besvären över prövningsnämndens beslut först efter att hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande hava undergått en förberedande, i regel rätt tidsödande
behandling översändes till kammarrätten. Följden härav bleve, att besvären
merendels komme kammarrätten tillhanda så sent, att den skattskyldige
ej vore hjälpt, även om kammarrättens utslag meddelades strax sedan handlingarna
inkommit.
Lämpligare torde då vara, att befogenhet att i prövningsnämndens utslag
vidtaga rättelse lades i Kungl. Maj:ts befallningshavandes hand. Gällande uppbördsreglemente
av den 14 december 1917 stadgade i 7 §, att skattskyldig, som
föi-menade, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd
funnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med
oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av
hans debetsedel, ägde att söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det län, inom vilket debiteringen skett.
Det kunde nu ifrågasättas, om icke, därest ett uppenbart misstag legat
till grund för beskattning^ämndéns beslut i taxeringsfrågan, en liknande möjlighet
att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande vinna rättelse borde beredas
den skattskyldige. Om en sådan anordning utfördes samt fog för anfört klagomål
visades, skulle Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag i saken säkerligen
vara att förvänta så snart, att rättelse i uppbördsbok eller uppbördslängd
kunde ske före uppbördsstämmans början. En dylik anordning att till Kungl.
Maj:ts befallningshavande förlägga prövningen av dessa taxeringsfrågor
skulle därutöver medföra den fördelen, att kammarrättens arbetsbörda i ej
oväsentlig grad minskades. I de rätt många fall, där besvären blott avsagé
eu rättelse av ett misstag, vore nämligen den vidlyftighet och omgång, med
vilken målets avgörande i kammarrätten vore förenad, alls icke erforderlig.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Visserligen skulle besvärsrätt medgivas över Kungl. Maj:ts befallningshavandes
utslag, men, därest detta blott gått ut på en rättelse av misstaget, torde
endast i undantagsfall kronoombudet finna anledning vara för handen att hos
kammarrätten yrka utslagets upphävande. Målet kunde med andra ord i regel
förväntas vara avgjort med Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag, därest
i detta den skattskyldiges yrkande bifallits.
Emellertid torde ett närmare övervägande av det nu skisserade uppslaget
giva vid handen, att dess genomförande vore förenat med stora svårigheter. Den
ordinära besvärsvägen till kammarrätten måste nämligen bibehållas. Om då
en person ville klaga dels över ett uppenbart misstag, dels i en taxeringsfråga
av tvistig beskaffenhet, skulle klagan föras samtidigt så väl hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande som hos kammarrätten. Visserligen måste ju de senare
besvären i likhet med de förra ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
och kammarrättens utslag skulle väl ej vara att förvänta förrän någon tid
efter det Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag fallit, men man skulle dock
med nu antydda anordning ej undgå den formellt stötande anordningen, att
besvär över ett och samma beslut, om än till olika delar, samtidigt bleve anbängiga
hos skilda myndigheter. Även med hänsyn till besvärstidernas beräkning
uppstode svårigheter, som med den dubbla besvärsvägen vore oskiljaktiga.
Det syntes därför vara lämpligare att inordna den åt Kungl. Maj:ts befallningshavande
tilltänkta prövningsrätten såsom ett led i det nuvarande besvärsförfarandet.
Ordningen skulle då bliva den, att besvär över prövningsnämndens
beslut liksom hittills ställdes till kammarrätten och ingåves till
Kungl. Maj:ts befallningshavande. Vid besvären skulle emellertid av den
skattskyldige kunna fogas en ansökan till Kungl. Maj :ts befallningshavande
att interimistiskt vidtaga rättelse i beslutet i fråga, enär till grund för detsamma
legat ett uppenbart misstag. Genom att sålunda giva Kungl. Maj:ts befallningshavandes
eventuella ändringsbeslut en allenast interimistisk karaktär
skulle de mot den dubbla besvärsvägen anförda invändningarna förfalla.
Avsloge Kungl. Maj:ts befallningshavande den framställda begäran, ginge
målet i vanlig ordning vidare till kammarrätten. Bifölles åter ansökan, innebure
detta blott, att den skattskyldige tillsvidare, i avvaktan på kammarrättens
utslag, ej behövde erlägga den honom påförda skatten eller eventuellt den del
därav, som av beslutet berördes.
Emot den sålunda skisserade anordningen kunde anmärkas, att med densamma
ej åt kammarrätten bereddes den lättnad i arbetsbördan, som på sätt förut
nämnts vore önskvärd. Emellertid syntes det ej uteslutet, att även detta önskemål
kunde tillgodoses. Därest besvären allenast ginge ut på rättelser av ett uppenbart
misstag i prövningsnämndens utslag och ansökan om interimistisk rättelse
bifölles, kunde man nämligen tänka sig, att vid beslutet finge bero, för så vitt
ej av kronoombudet eller av annan i saken intresserad part (t. ex. vederbörande
kommun, församling eller vägstyrelse) yrkande framställdes, att beslutet i
fråga måtte av kammarrätten undanröjas.
Av det anförda framginge, att skilda vägar stode till buds, när det gällde
att lösa den här behandlade frågan. Det vore för övrigt möjligt, att vid ett när
-
Kungl. Muj.ls proposition Nr 167,
47
umre övervägande kunde framkomma andra och lämpligare uppslag än de
Korn sålunda skisserats. I varje fall torde frågan vara förtjänt av uppmärksamhet.
Det vore ursäktligt, att misstag kunde begås, men det vore icke lyckligt
om statens förvaltningsapparat arbetade så tungt, att rättelse ej stode att
vinna, innan den enskilde tillfogats eu kanske obotlig skada. Av kammarrätten
torde kunna vitsordas, att under senaste åren dit inkommit ett ej ringa antal
besvär, som avsett fall, då vid taxeringen misstag förelupit. De talrika
framställningar om förtursbehandling, som inkomme till kammarrätten, och de
ofta synnerligen ömmande omständigheter, som härvid anfördes, torde nogsamt
bara vittne om att en ändring i det nuvarande förfarandet verkligen vore
av behovet påkallad.
I anledning av denna motion anförde bevillningsutskottet följande:
i “ed,motionen vore att bereda de skattskyldiga möjlighet till snål’
och eHektiv rättelse av sådan taxering, som tillkommit genom uppenbara förbiseenden
och misstag från taxeringsmyndigheternas sida. Motionären hade
olika vägar, på vilka berörda syfte skulle kunna vinnas, ock därvid
för sin del särskilt förordat en väg såsom möjligen framkomlig.
Med den omfattning, taxeringsarbetet numera erhållit, torde det vara så
gott som oundvikligt, att förbiseenden och misstag ägde rum. Otvivelaktigt
syntes emellertid vara, att förekomsten av dylika fall i avsevärd grad ökats
och att möjligheten av snar och effektiv rättelse samtidigt förminskats.
Beträffande fel vid debiteringen, vare sig i taxeringslängden eller å debetsedeln,
torde alltfort vara tillfyllest med den väg till rättelse, som anvisats i
uppbördsreglementets 7 §, nämligen besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det län, där debiteringen skett.
Vore åter fråga om fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida,
ställde sig saken mera vansklig. De vanligaste hithörande fallen vore så kallade
dubbeltaxeringar, d. v. s. fall då någon taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
å ort, där han icke vore mantalsskriven eller eljest skattskyldig
för dylik skatt, eller taxerats till bevillning för samma inkomst å mer än en
ort eller eljest till inkomstbevillning å ort, där han icke varit för sådan bevillning
skattskyldig och ej heller mantalsskriven.
Mera typiska fall av direkta misstag vore sådana, då någon taxerats å sin
rätta beskattningsort men för inkomstkälla, som han icke haft eller, tillföljd
av namnförväxling, i stället för annan person. Ej sällan förekomme ock rena
räkne- och skrivfel vid taxeringens bestämmande.
Om flertalet hithörande fall, som ej avsåge räkne- eller skrivfel och dylikt,
gällde, att den skattskyldige icke lämnade någon uppgift för taxeringen,
utan att denna tillkommit på andra grunder. Härav följde då, att den skattskyldige
icke finge någon underrättelse från taxeringsmyndigheten, vars skyldighet
i sådant hänseende förutsatte, att avvikelse gjorts från deklaration eller
annan den skattskyldiges egen uppgift. Oftast visste den skattskyldige ingenting
om, förrän debetsedeln tillställdes honom, vilket, då han hade annan boningsort
än taxeringsorten och särskilt då hans vistelseort vore okänd för
myndigheterna där, kunde dröja avsevärd tid. I varje fall bleve den skattskyldige
i regel icke i tillfälle att begagna den vanliga klagovägen hos prövningsnämnden.
Bovillnings
utskottet.
48
Kung!. Maj:ts proposition Nr 167.
De sakkunniga.
För fall av dubbeltaxering stode till buds den i 50 § taxeringsförordningen
medgivna rätten att inom natt och år efter mottaget skattekrav anföra
besvär hos kammarätten, vilken väg till rättelse, även om hithörande mål där
behandlades med viss förtursrätt, dock medförde tidsut dräkt och icke skyddade
den skattskyldige från risken att behöva erlägga de påförda utskylderna.
Något extra besvärsförfarande för övriga fall funnes icke anordnat.
Enligt praxis tillginge så, att skattskyldig, som icke hunnit begagna den regelmässiga
klagovägen, anförde besvär direkt hos kammarrätten. Funne då kammarrätten,
att den överklagade taxeringen härrörde från uppenbart fel eller
misstag från taxeringsmyndighets sida och således vore att anse såsom obehörig,
upptoges besvären till behandling och vunnes rättelse. I sådana fall
gällde givetvis icke några fatalier. Svårigheten för den skattskyLdige läge
emellertid däri, att det i allmänhet ställde sig ytterst vanskligt för honom att
kunna bevisa tillvaron av misstag. Såvida ej vore fråga om tydliga räkneeller
skrivfel, torde denna bevisning sällan lyckas med mindre vederbörande,
taxeringsnämndens ordförande eller kronoombudet, direkt medgåve, att misstag
förelegat. För övrigt kunde det ofta nog vara synnerligen besvärligt för
den dömande myndigheten att avgöra, om verkligt misstag vore för handen
eller taxeringen eljest vore oriktig, i vilket senare fall rättelse i nu omhandlade
ordning givetvis icke stode att vinna.
För ifrågavarande fall gällde slutligen också och i ännu högre grad, att,
även om rättelse av förekommen misstagstaxering omsider erhölles, den skattskyldige
likväl tillfogats olägenhet och skada genom att hava nödgats erlägga
skatten och först efter lång tid, kanske ett par år, få den tillbaka.
Det torde således vara ställt utom allt tvivel, att i de av motionären påvisade
hänseenden allvarliga missförhållanden rådde. Utskottet delade motionärens
uppfattning, att frågan vore av natur att böra genom Kungl. Majrts försorg
utredas. Däremot ansåge utskottet icke, att riksdagens begäran om sådan
utredning borde bindas vid det av motionären givna uppslaget. Utskottet hade
inhämtat, att förevarande spörsmål under senare tid varit föremål för överväganden
å speciellt sakkunnigt håll, varvid man ifrågasatt olika anordningar.
Sålunda hade man bland annat tänkt sig en kombination av utsträckt underrättelseförfarande
och extraordinär besvärsrätt. Genom utsträckt skyldighet
för taxeringsmyndigheterna att meddela anmaning eller underrättelse till de
skattskyldiga skulle förelupna misstag och fel vid taxeringen i de flesta fall
kunna bliva rättade antingen redan hos taxeringsnämnden eller efter klagan i
vanlig ordning hos prövningsnämnden. För övriga fall skulle beredas möjlighet
att söka rättelse lios en extra prövningsnämnd, utgörande en mindre delegation
av den senast fungerande ordinarie nämnden och vid behov sammankallad
mellan de ordinarie nämndernas sammanträden.
Det ville synas utskottet, som om det senast antydda uppslaget vore förtjänt
att undersökas vid sidan av andra tänkbara anordningar.
Taxeringssakkunniga hava häröver avgivit följande utlåtande:
»Som man finner utav den här avgivna redogörelsen för vad i nu förevarande
fråga förekommit, har såväl motionären som bevillningsutskottet och
riksdagen sett frågan huvudsakligen ur synpunkten av de skattskyldigas be
-
49
K Knöl. Maj:ts proposition Nr 167.
rättigade intressen att utun omgång få en obehörig beskattning skyndsamt
prövad oeh undanröjd. Uppenbart är också, att det är just denna synpunkt,
som i främsta rummet bör läggas på detta spörsmål. Eu taxering må vara än
så obehörig, så är vederbörande uppbördsman dock lagligen förhindrad att avvakta
en blivande omprövning av taxeringens behörighet utan måste vidtaga
åtgärder för därå belöpande och till betalning lagligen förfallna utskylders indrivning;
och vare sig den på grund av en oriktig taxering skattskyldige kan
betala utskyldsbeloppet eller icke, tillfogas honom härigenom ett lidande eller
ett obehag, därifrån han så fort sig göra låter bör befrias.
Frågan kan emellertid ses jämväl ur annan synpunkt. Allmänt veterligt
är, att kammarrätten för närvarande och sedan liera år är överbelastad
med arbete samt att beskattningsmåls avgöranden därstädes bliva oskäligt fördröjda.
Det lider intet tvivel, att det år för år stegrade antalet beskattningsmål
av nu ifrågavarande art i sin mån bidrager härtill. Dessa beskattningsmål,
vilka hos kammarrätten vanligen behandlas med förtursrätt, upptaga
nämligen varje år en icke så oväsentlig del av kammarrättens arbetstid. Den
omständigheten, att nu ifrågavarande mål komma direkt under kammarrättens
prövning utan att förut hava behandlats hos prövningsnämnd, torde också i
många fall föranleda vissa svårigheter. Ett icke ringa antal av dessa mål äro
nämligen av beskaffenhet att lättare och för vinnande av ett materiellt rätt
resultat fördelaktigare kunna göras till föremål för ett nämndsbedömande av
personer, som känna eller kunna förskaffa sig kännedom om de lokala förhållandena,
än att bedömas efter strängt formella synpunkter. De sakkunniga föreställa
sig således, att somliga av dessa mål kunna vara ägnade att bereda
kammarrätten onödiga svårigheter, helst om utredningen i målen är bristfällig
samt kronoombuden anlagt formella synpunkter i sina yttranden i stället för
att våga inlåta sig på omdömen efter sådana förhållanden, som vid ett nämndsbedömande
komme att bliva avgörande. Om alla dylika mål, vilka på grund
av omständigheterna enligt nu gällande ordning icke kunnat bliva föremål för
prövningsnämnds bedömande, kunde genom en omorganisation av prövningsnämndsapparaten,
så att denna icke allenast en gång om året utan när som
helst under året kunde sättas i funktion, bliva förelagda prövningsnämnden,
och om således kammarrätten aldrig behövde taga befattning med ett beskattningsmål,
innan det varit föremål för prövningsnämnds bedömande, så skulle
utan allt tvivel kammarrättens arbetsbörda bliva väsentligen minskad. De
flesta av de nu ifrågavarande målen skulle under sådana förhållanden aldrig
komma till kammarrätten, och därest ett eller annat av dem genom besvär över
prövningsnämnds beslut i allt fall skulle komma dit, så förelåge det för kammarrätten
säkerligen i ett mera utrett skick än som nu understundom är förhållandet.
En omorganisation i sålunda antydd riktning bleve således en reform
icke allenast i de nu ifrågavarande skattskyldigas intresse utan i hela den
skattskyldiga allmänhetens såväl som i statens intresse, i det att därigenom
skulle med visshet vinnas en icke oväsentlig fortgång i avgöranden av andra
beskattningsmål hos kammarrätten.
Någon ökning av landskontorens arbetsbörda skulle en reform i sådan
riktning icke medföra utan snarare tvärtom. Till länsstyrelserna inkomma nu
i stora mängder klagoskrifter, vilka oftast äro ställda till länsstyrelsen och
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 141 käft. (Nr 167.) 7
50
Kungl. Maj:ts proposition A''r 167.
innefatta klagomal på grundval av debetsedlar, som synts de skattskyldiga
sluta å allt för höga utskyldsbelopp. Fastän mera sällan avse dessa klagomål
verkliga besvär över debitering, och då kan länsstyrelsen utan vidare ingå i
prövning av besvärens befogenhet, men i de ojämförligt flesta fallen avse klagomålen
i själva verket besvär över de taxerade beloppen. Skulle nu dessa klagoskrifter
formellt riktigt behandlas, så skulle länsstyrelsen i sistnämnda fall utan
vidare giva beslut, att, enär klagomålen innefattade besvär över taxeringsmyndighets
beslut, varmed det icke tillkomme länsstyrelsen taga befattning,
kunde besvären icke föranleda åtgärd. Så förfares emellertid hos många länsstyrelser
för närvarande icke, utan så snart landskamreraren finner besvären
hava fog för sig, låter han översända desamma till kammarrätten tillika med
vederbörandes yttranden. Utan tvivel vore det i alla dylika fall bekvämligare
för de skattskyldiga såväl som för länsstyrelsen att få dessa mål utan större
tidsutdräkt prövade och avgjorda å ort, där klagoskriften ingivits.
Motionären hade ifrågasatt, att de beskattningsmål, som av honom berörts,
borde kunna få av länsstyrelsen avgöras. Han synes emellertid därvid
hava tänkt på allenast sådana mål, som avse rättelse av en genom misskrivning
eller annan dylik felaktighet uppkommen taxering, eller således eu mindrepart
av de mål, som i 50 § taxeringsförordningen beröras. Därmed vore emellertid
icke så särdeles mycket vunnet. Önskvärt vore väl, att samtliga mål,
som nu måste gå direkt till kammarrätten i stället för att därförinnan i mellaninstans
hava prövats, måtte kunna göras till föremål för eu sådan föregående
prövning. Nu skulle ju visserligen kunna sägas, att likaväl som dessa mål redan
nu måste direkt prövas av en myndighet, som i sin sammansättning icke har
några folkvalda ledamöter, lika väl borde länsstyrelsen kunna anförtros att såsom
mellaninstans pröva och avgöra dessa mål. Då emellertid, såsom de sakkunniga
redan framhållit, många av dessa mål äro av beskaffenhet att lämpligen
kunna och böra avgöras genom ett nämndsbedömande, och då det jämväl
i övrigt synes lämpligast att för dessa måls behandling bibehålies samma instansordning
som för övriga beskattningsmål, hava de sakkunniga velat föreslå
en anordning, varigenom samtliga de i 50 § taxeringsförordningen omförmälda
beskattningsmål jämte sådana, där taxeringen tillkommit genom uppenbar
misskrivning eller felräkning, må kunna varda prövade och avgjorda av
en prövningsnämnd.
I sådant avseende hava de sakkunniga tänkt sig, att prövningsnämnden
skulle kunna fungera från år till år. Då det emellertid synts onödigt att låta
hela prövningsnämnden sammankomma på olika tider av året för att avgöra
dylika mål, av vilka de flesta äro av enkel beskaffenhet, hava de sakkunniga
föreslagit, att vart års prövningsnämnd skall inom sig utse tre personer att på
länsstyrelsens kallelse inställa sig till sammanträden för att med prövningsnämnds
befogenhet pröva och avgöra beskattningsmål av nu ifrågavarande
slag. Hos länsstyrelsen varda till dessa sammanträden vederbörligen utredda
ett antal mål, vilka föreläggas den sålunda utsedda mindre prövningsnämnden
till avgörande. Denna mindre prövningsnämnd skulle fungera intill nästa ordinarie
prövningsnämnd, vilken senare alltså skulle under sitt sammanträde få
sig förelagda mål av nu ifrågavarande beskaffenhet från föregående år, vilka
Kanal. Maj.ts proposition Nr 167. 51
mål inkommit efter den mindre prövningsnämndens sista sammanträde eller
eljest icke lämpligen hunnit av denna behandlas.
Mod en sålunda föreslagen anordning skulle alla beskattningsmål tillförsäkras
prövning av en mellaninstans av beskattningsnämnds natur, vilket
måste anses rätt och billigt framför allt beträffande sådana skattskyldiga, vilka
utan sitt förvållande gått miste om möjligheten att få sin taxering hänskjuten
under prövningsnämnden.
Då jämväl s. k. dubbeltaxeringsmål, vilka icke varit föremål för behandling
av den vanliga prövningsnämnden, skulle komma att handläggas av den
föreslagna mindre prövningsnämnden, faller av sig självt, att dylika mål understundom
böra handläggas av denna prövningsnämnd i två eller flera län. I
dylika fall måste till erforderlig utredning höra, att samtliga kronoombuds yttranden
infordras. I allmänhet torde väl, helst som tiden ger mera utrymme
för underhandlingar mellan kronoombuden än under det brådskande arbetet i
sammanhang med de vanliga prövningsnämnderna, överenskommelse mellan
kronoombuden kunna träffas om en enhetlig behandling av taxeringsfrågan.
Är besvärsskriften gemensam, avgöres ärendet föret av den mindre prövningsnämnden
i det län, där skriften ingivits, varefter handlingarna översändas till
annat eller övriga län för behandling. Kan överenskommelse om enhetlig behandling
icke träffas, skola handlingarna överlämnas till kammarrätten för
meddelande av beslut i målet.»
Länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län hava avstyrkt de
sakkunnigas förslag i nu berörda del. Länsstyrelsen i förstnämnda län
har framhållit, att felaktigheter och misskrivningar vid taxering lämpligen
kunde rättas av länsstyrelserna, medan övriga taxeringsmål av ifrågavarande
slag borde hänskjutas till nästa års taxerings- eller prövningsnämnd.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat den meningen, att
sådana dubbeltaxeringsmål, där det gällde att fastställa den skattskyldiges
rätta mantalsskrivningsort för beskattningsåret, borde avgöras av
länsstyrelsen, under det att övriga dubbeltaxeringsmål borde såsom hittills
prövas av kammarrätten. Felräkningar och misskrivningar kunde
rättas av länsstyrelserna, som även borde kunna avgöra övriga mål,
varom nu vore fråga, om hänsynen till de skattskyldigas intresse ansåges
kräva, att de avgjordes snabbare än som vore möjligt vid deras prövning
i första hand av kammarrätten.
Länsstyrelsen i Södermanlands län, som förklarat sig gärna vilja
medgiva, att de sakkunniga givit göda skäl för förslaget, har dock
ställt sig tveksam till frågan, om man genom de föreslagna'' åtgärderna
skulle vinna något snabbare avgörande av målen, än som nu kunde ske.
Övriga länsstyrelser och överståthållarämbetet hava icke haft något
att erinra mot förslaget.
Statskontoret har tillstyrkt förslaget under framhållande, att därigenom
skulle möjliggöras en snabbare behandling i kammarrätten av
TJtlåtanden
över förslaget.
Länsstyrel
serna.
Stats
kontoret.
Kammar
rätten.
52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
övriga beskattningsmål och minskade krav på förstärkning av verkets
arbetskrafter.
Kammarrätten har till en början avvisat tanken på att, i enlighet
med vad motionären ifrågasatt, länsstyrelserna skulle inrymmas bland
instanserna i beskattningsmål, men däremot funnit förslaget om åtgärds
vidtagande i syfte att skattskyldig tillsvidare i avvaktan på kammarrättens
utslag icke skulle behöva erlägga honom påförd skatt vara värt beaktande.
Sädant anstånd skulle säkerligen i många fall lända de skattskyldiga
till avsevärt gagn och vara ur billighetssynpunkt påkallat. Kammarrätten
syftade härvid ej mindre å taxeringar, vid vilka förekommit felskrivning
eller annat uppenbart misstag, än även å vanliga beskattningsmål,
med vilkas avgörande kunde dröja längre tid och där skattebeloppen
kunde vara för de skattskyldiga synnerligen betungande.
Kammarrätten, som ansett, att för ifrågavarande måls behandling
i allmänhet icke erfordrades ett nämndsbedömaude, har vidare framhållit,
att det förefölle mindre sannolikt, att ett snabbare avgörande av
de beskattningsmål, varom nu vore fråga, skulle åstadkommas genom
reformen. Dessa mål avgjordes nämligen nu i kammarrätten så gott
som omedelbart och i varje fall med förtursrätt, men enligt förslaget
skulle i de fall, där dubbelbeskattningen berörde två eller flera län,
målen passera två eller flera nämnder, varigenom ett snabbare avgörande
än för närvarande knappast vore att förvänta utan snarare motsatsen.
Om än i Stockholm och vissa större län arbetsmaterialet skulle bliva
så pass stort, att ett inkallande av den särskilda prövningsnämnden till
exempelvis ett sammanträde i varje månad vore tänkbart, bleve säkerligen
i andra förhållandet helt olika.
Jämväl ur synpunkten av önskvärd enhetlighet hade kammarrätten
ansett förslaget ägnat att framkalla betänklighet. Det hade nämligen
visat sig, att beskattningsnämnderna och även kronoombuden kunde
hysa olika uppfattning om de förhållanden, efter vilka frågan om rätt
mantalsskrivningsort borde bedömas. Det kunde därför inträffa, att
olika grunder beträffande dubbeltaxeringsmål tillämpades i olika län,
och än mer divergerande åsikter skulle framträda i den svårlösta frågan,
huruvida en felaktig taxering tillkommit av misstag, som, oberoende av
att den vanliga instansordningen icke följts, borde rättas eller icke.
Vid rättelse av dubbeltaxering förbisåges ofta, att taxeringen å den rätta
beskattningsorten borde i förekommande fall höjas.
Kammarrätten funne väl, att, om reformen genomfördes, antalet
av de till kammarrätten inkommande målen skulle minskas, men minskningen
i arbetsbördan finge icke mätas efter målens antal utan efter deras
Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.
53
beskaffenhet. Ifrågavarande mål vore av enkelt slag och toge jämförelsevis
ringa del av ledamöternas arbetstid i anspråk. I alla händelser läte
sig icke med tillförlitlighet bedöma, i vad män ett snabbare avgörande
av övriga taxeringsmål skulle bliva följden av den ifrågasatta reformen.
Redan genom den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av
prövningsnämnden torde vara att påräkna en begränsning av antalet till
kammarrätten inkommande mål av det slag, varom vore fråga. Utsträcktes
tiden för den ordinarie prövningsnämndens arbete, bleve sannolikt
en del taxeringar av denna art rättade, vilket i ännu större utsträckning
bleve förhållandet, om de sakkunnigas förslag rörande underrättelseförfarandet
godkändes. Den gemensamma mautalsskrivningstiden
för hela riket torde även vara ägnad att förekomma dubbeltaxeringar.
Även om anordningen med särskild prövningsnämnd för behandling
av sådana taxeringsmål, varom vore fråga, skulle anses önskvärd,
borde enligt kammarrättens mening med reformen kunna anstå i avvaktan
på det resultat, som de redan vidtagna eller av de sakkunniga
i övrigt föreslagna åtgärderna komme att medföra. Såsom ett ytterligare
skäl för att icke redan nu genomföra en så pass genomgripande
rubbning i taxeringsväsendet, som reformen innebure, har kammarrätten
slutligen framhållit, att utredning förestode om reformering av hela
taxeringsväsendet och att därvid torde komma att tagas under övervägande
ett redan förut framställt förslag om rätt för skattskyldig att
få taxering prövad i kammarrätten, ehuru den icke överklagats i prövningsnämnden.
Det föreliggande förslaget ginge i en helt annan
riktning.
Ville man se nu förevarande fråga uteslutande ur synpunkten av
de skattskyldigas intresse, kunde det måhända ligga nära till hands att
följa det uppslag, som motionären antytt, nämligen att på särskild ansökan
av den skattskyldige låta länsstyrelsen interimistiskt vidtaga rättelse i
överklagade beslutet i avvaktan på kammarrättens beslut i anledning av
den skattskyldiges besvärstalan. Även om man måste antaga, att ett dylikt
interimistiskt beslut oftast bleve försiktigt avvägt, och att således många
gånger anstånd medgåves allenast med vad som alldeles uppenbart komme
att av kammarrätten förklaras icke skola hos den skattskyldige uttagas,
vore dock mycket vunnet för den skattskyldige genom en sådan anordning.
1 likhet med de sakkunniga finner jag emellertid denna fråga icke
böra ses uteslutande ur nämnda synpunkt utan böra ordnas på ett sätt,
som samtidigt med fullt tillvaratagande av de skattskyldigas berättigade
Departements
chefen.
54
Kungl. Mai ds proposition Nr 167.
intressen tillika medför minsta möjliga omgång och arbete samt därmed
ock minsta möjliga kostnader för statsverket. Lägger man en
sådan syn på frågan, måste man, såvitt jag kan förstå, finna nyssberörda
uppslag icke böra fullföljas. Utom det, att den skattskyldige
måhända skulle nödgas uppsätta två skrifter i samma sak, den ena
en ansökan om interimistiskt beslut av länsstyrelsen och den andra
innefattande besvär till kammarrätten, skulle ärendet föranleda onödigt
dubbelarbete för myndigheterna. I avvaktan på kammarrättens slutliga
beslut skulle länsstyrelsen nödgas föra avräkningslängd rörande dylika
skattskyldiga, vilka i de större länen kunna uppgå till ett betydande
antal. Vidare skulle landskamreraren avgiva yttrande över besvärsskriften
samt länsstyrelsen översända densamma till kammarrätten. Därefter
skulle i sinom tid kammarrättens beslut falla. Slutligen skulle
länsstyrelsen i många fall behöva giva ett nytt uppbördsbeslut rörande
vad S'' >m ytterligare borde uttagas eller, måhända oftare, meddela restitution
på belopp, som enligt länsstyrelsens interimistiska beslut skolat
uttagas, men -som kammarrätten förklarat icke skola utgå. Det vill
synas, som om ett dylikt sätt för frågans lösning skulle vara föga
ändamålsenligt.
Onekligen vore det då mera praktiskt att låta länsstyrelsen meddela
slutliga beslut i dylika mål med klagorätt till kammarrätten. Då
jag emellertid delar kammarrättens mening, att länsstyrelsen icke bör
inrymmas bland instanserna i beskattningsmål, har jag funnit de sakkunnigas
förslag desto mera antagligt, som därigenom vinnes en i det
stora hela lika enkel lösning av frågan, som om länsstyrelsen anförtroddes
att slutligt besluta, och detta utan frångående av den vanliga
instansordningen. Fastmera innebär förslaget ett återinförande av den
vanliga instansordningen för en grupp av beskattningsmål, för vilkas
handläggning den vanliga instansordningen enligt nu gällande författning
måst frångås på grund av prövningsnämndens karaktär att vara
förefintlig allenast under viss kortare tid av året. Genom att låta prövningsnämnden
få en i viss mån permanent karaktär möjliggöres en
enhetlig instansordning för alla beskattningsmål. Jag har icke kunnat
undgå att finna detta uppslag väl värt att fullföljas.
Kammarrätten drager i tvivelsmål, att snabbare behandling av
ifrågavarande mål skulle vinnas genom det föreslagna förfaringssättet
än genom det nu praktiserade, eftersom des^a mål i kammarrätten
handlades med förtursrätt. Det har uppgivits, att den långsamhet, varmed
mål av ifrågavarande beskaffenhet nu handlades, ofta vore beroende
därpå, att avsevärd tid förflutit, innan dylika mål till kammar
-
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
rätten insänts. Om den permanenta prövningsnämnden blir införd, lärer
man med fog kunna förvänta, att landskamrerarna komma att inrikta
sitt arbete på begagnande av denna institution i den omfattning,
som behovet kräver. Under alla förhållanden måste den lättare omgången
vid behandlingen av dylika mål medföra tidsvinst och snabbare
handläggning av målen än enligt nu gällande ordning. I stället för
yttrande av kronoombudet och ett mera eller mindre omständligt kammarrättsbeslut
kommer ett kortfattat prövnipgsnämndsprotokoll med
omedelbar order om avkortning av utskyldsbeloppet. I de större länen,
där på grund av antalet mål av ifrågavarande slag anledning finnes till
inkallande av den mindre prövningsnämnden flera gånger under mellantiden
mellan de ordinarie prövningsnämnderna, måste givetvis det föreslagna
förfaringssättet medföra avsevärt snabbare behandling av målen.
I de mindre länen, där inkallandet av prövningsnämnden icke sker så
ofta, blir tidsvinsten mindre. Kostnaderna för den extra prövningsnämnden
inskränka sig emellertid till dagtraktamenten och reseersättning
åt tre prövningsnämndsledamöter, vilka val i regel torde komma att
utses bland dem, som bo i eller nära intill residensstaden.
Beträffande interkommunala mål, som beröra mera än ett län,
torde emellertid kammarrättens uppfattning, att de sakkunnigas förslag
skulle medföra ringa eller ingen tidsvinst vid avgörandena, svårligen
kunna bestridas. Jag finner fördenskull den ändringen i förslaget böra
vidtagas, att dylika mål skola omedelbart överlämnas till kammarrättens
avgörande.
Aven om ingen arbetsbesparing genom reformen kunde vinnas för
kammarrätten, synes den likväl enligt min mening tillräckligt motiverad
genom fördelarna för de skattskyldiga. Det förefaller mig emellertid
påtagligt, att jämväl för kammarrätten måste uppkomma en avsevärd
lättnad i arbetsbördan till fördel för skattskyldiga, som där fört talan.
Även om man ut*år ifrån att ett vart av de nu ifrågavarande beskattningsmålen
kräver ringa föredragningstid, bör dock med hänsyn till det
stora antalet dylika mal en tidsviust ernås. Därtill kommer den omständligare
formen för expedieringen av kammarrättens beslut vid jämförelse
med de bekvämligare och lättare former, som användas hos
prö vningsnäm n d erna.
Kammarrättens farhågor ur synpunkten av önskvärd enhetlighet
vid handläggningen av dylika mål synas mig mindre tungt vägande.
Konsekvenserna av kammarrättens uttalande i denna punkt synas i själva
verket leda till att alla taxeringar eller åtminstone besvär över taxeringar
borde avgöras av en enda instans. Uppenbarligen kunna mer eller
Detaljfrågor.
Ve sakkunniga.
56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
mindre tveksamma gränsfall uppkomma. Då emellertid kammarrätten
fortfarande skulle såsom högre instans få befattning med ifrågavarande
slao- av mål och möjligheten till klagomål till kammarrätten alltjämt
skulle förefinnas, vill det synas, som om man utan tvekan skulle kunna
insätta prövningsnämnden såsom mellaninstans, låt vara att dennas avgöranden
i regel skulle bliva de slutgiltiga.
Vidare har kammarrätten uttalat farhagor, att hos den mindre
prövningsnämnden skulle vid rättelse av dubbel taxeringar förbises, att
taxeringen å den rätta beskattningsorten borde i förekommande fall
höjas. °Dylika farhågor synas med samma fog kunna framställas med
avseende å den vanliga prövningsnämnden, som dock även handlägger
mål av sådan beskaffenhet. Konsekvensen av kammarrättens anmärkning
i denna del synes bliva, att alla interkommunala beskattnings
mål borde gå direkt till kammarrätten. Någon annan åtgärd finner jag
ej denna kammarrättens anmärkning höra föranleda, än att, såsom. jag
förut nämnt, interkommunala mål, som beröra mera än ett län, hänskjutas
omedelbart till kammarrätten.
Slutligen har kammarrätten framställt anmärkningar mot de sakkunnigas
förslag i fråga om bristande tydlighet i författningsbestämmelsernas
av fattning och särskilt i fråga om den mindre prövnmgsnämndens
kompetens. Dessa anmärkningar böra föranleda ändringar i
det nu framlagda förslaget på sätt jag i den speciella motiveringen
kommer att närmare påvisa under vederbörande paragrafer.
Emot de sakkunnigas författnings förslag, vilket torde få biläggas
statsrådsprotokollet, hava framställts vissa detaljanmärkningar, för vilka
jag nu går att redogöra. Jag följer därvid paragrafordningen i forslaget.
Vissa ändringar av företrädesvis formell natur torde icke erfordra
någon särskild motivering.
18 § 1 mom.
I 18 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas, att skattskyldig,
som varit deklarationspliktig men ej avlämnat sin deklaration inom föreskriven
tid, förlorar rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen
skolat ligga till grund. Då det understundom förekommit, att
taxeringsnämnderna i sådana fall, då deklaration icke avgivits, bestämt
eu oskäligt hög taxering, som icke vilat på faktiskt underlag, hava de
sakkunniga förmenat, att det borde uttryckligen stadgas möjlighet för
prövningsnämnden att i dylika undantagsfall på skattskyldigs besvär
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 167.
57
vidtaga rättelse, samt, därför föreslagit, att prövningsnämnd skulle vara
obetaget att till prövning upptaga besvär i nu nämnda fall.
I anledning av detta förslag har kammarrätten erinrat, att den
enligt 40 § taxeringsförordningen prövningsnämnden ålagda granskningsskyldigheten
innefattade icke blott befogenhet utan jämväl skyldighet
för prövningsnämnden att, där nämnden funne oskäliga eller
oriktiga taxeringar föreligga, rätta desamma, även om besvär över taxeringarna
icke anförts. Därest i vederbörlig ordning anförda besvär icke
förelåge, bleve väl dylika i sak oriktiga taxeringar icke under granskningsarbetet
upptäckta med mindre särskilt påpekande därav skedde
i en eller annan form, men just besvär av person, som förlorat klagorätt
genom underlåtenhet att avlämna deklaration, borde för prövningsnämnden
utgöra anledning att å taxeringen fästa sin uppmärksamhet.
Vid sådant förhållande syntes det nu föreslagna tillägget till 18 § 1
mom. icke blott överflödigt utan tillika vilseledande. Tillägget skulle
nämligen kunna föranleda till antagande att, om besvär icke i vederbörlig
ordning anförts, oskälig beskattning icke borde rättas i andra
fall än då skattskyldig överklagat taxeringen. Kammarrätten hemställde
alltså, att det föreslagna tillägget måtte utgå.
Länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län ävensom överståthållarämbetet
hava avstyrkt förslaget på enahanda skäl.
De sålunda framställda anmärkningarna mot de sakkunnigas förslag
i denna del finner jag befogade. Det av de sakkunniga föreslagna
stadgandet torde fördenskull böra utgå. Med den föreslagna utsträckningen
av tiden för prövningsnämndernas granskningsarbete bör det
bliva möjligt för dessa att i större utsträckning, än det måhända hittills
varit tänkbart, i kraft av sin rätt att utan besvär upptaga taxerings frågor
taga hänsyn även till sådana framställningar till nämnden, som ej hava
karaktär av lagligen avgivna besvär.
23 § 2 mom.
Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 23 § 2 mom. taxeringsförordningen
innebär utvidgande av skyldigheten för taxeringsnämndens
ordförande att lämna skattskyldig underrättelse om beslutad
taxering. De sakkunniga hava ansett det angeläget, att dubbeltaxeringar
och andra felaktigheter av det slag, som berörts i de sakkunnigas betänkande,
så skyndsamt som möjligt kunde bliva rättade, och därför
funnit sig böra jämväl föreslå, att skattskyldig skulle underrättas om
taxeringsnämndens beslut angående hans taxering icke blott i det fall,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 käft. (Nr 167.) 8
Kammar
rätten.
Länsstyrel
serna.
Departements
chefen.
De sakkunniga.
Länsstyrel
serna.
Stats
kontoret.
Kammar
rätten.
IJepartevienls
ehefen.
58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
att hans avlämnade deklaration eller uppgift icke följts, utan även då
han ej deklarerat och icke anmanats att deklarera.
Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,
Malmöhus, Hallands och Örebro lån hava ansett det sålunda föreslagna
stadgandet synnerligen betungande för taxeringsnämndsordförandena.
Statskontoret har framhållit, att förslaget innebure en högst betydande
utsträckning av skyldigheten att lämna de skattskyldiga meddelande
om taxeringen och säkerligep komme att medföra avsevärt ökat
arbete och ökade kostnader. Det syntes näppeligen föreligga anledning
att visa en sådan hänsyn mot den grupp av skattskyldiga, som försummat
att fullgöra dem åliggande deklarationsplikt, och vilkas försummelse
härutinnan just skulle vara anledning till att särskilda meddelanden om
taxeringen måste dem tillställas. De av de sakkunniga anförda skälen
för stadgandet syntes icke vara så vägande, att de kunde i och för sig
vara tillfyllest att motivera en så tyngande anordning. Statskontoret
funne sig därför böra föreslå, att tillägget till 23 § måtte utgå.
Kammarrätten har ifrågasatt, huruvida de kostnader och det besvär,
som vore förenade med det föreslagna underrättelseförfarandet, motsvarade
gagnet. Då det emellertid icke kunde förnekas, att underrättelse,
sådan som nu föresloges, kunde lända till gagn, ville kammarrätten
ur denna synpunkt icke motsätta sig förslaget. Kammarrätten
ansåge emellertid mera önskvärt, om sådana anordningar kunnat träffas,
att debetsedlarna, på sätt nu skedde i Stockholm, bleve jämväl å landsbygden
och i övriga städer de skattskyldiga tillställda, innan tiden för
besvärs anförande hos prövningsnämnden utginge.
Utan tvivel skulle det innebära en stor fördel för de skattskyldiga,
om de, på sätt de sakkunniga föreslagit, bleve underrättade om taxeringarna.
I åtskilliga fall skulle det säkerligen också vara billigt, att
sådan underrättelse lämnades. Å andra sidan måste jag ställa mig betänksam
i fråga om påläggande på taxeringsnämndsordförandena av ett
så betydligt ökat arbete, vilket särskilt i städerna bleve synnerligen betungande.
Vid en omarbetning av taxeringsförordningen i dess helhet
torde denna fråga böra tagas under förnyat övervägande. Tillsvidare
har jas: ansett mig böra låta därmed anstå.
En omformulering av ifrågavarande moment synes mig däremot
nu böra ske i anledning av den mera generella underrättelseplikten angående
prövningsnämnds beslut enligt 47 § 4 mom. Sistnämnda bestämmelse
innefattar i sig även det underrättelseförfarande, som hittills
varit stadgat i 23 § 2 mom.
59
Om
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
36 §.
innehållet i de sakkunnigas förslag beträffande 36 § har jag Departements
redan uttalat mig. Jag har däri vidtagit den jämkningen, att orden »i
uppbördsboken» uteslutits, då bestämmelse härutinnan torde höra hemma
i de administrativa uppbördsförfattningarna.
40 §.
Då, på sätt jag förut framhållit, den ordinarie prövningsnämnden Departementsskall
vara behörig upptaga besvär rörande dubbeltaxeringar och andra chtfen''
felaktiga taxeringar avseende föregående år, bör ordalydelsen i denna
paragraf så avfattas, att det tydligt framgår, att prövningsnämnden
har sådan kompetens.
41 och 42 §§.
Beträffande dessa paragrafer torde jag få hänvisa till vad tid ifrare Departementsanförts.
'' Chefen.
43 §.
Kammarrätten har föreslagit, att 43 § måtte erhålla sådan for- Kammarmulering,
att den länens prövningsnämnder eventuellt medgivna rätten rätten''
att bland sina ledamöter utse ordförande jämväl skulle tillkomma Stockholms
stads prövningsnämnd i det fall, att så väl överståthållaren som
underståthållaren vore förhindrade att bevista nämndens sammankomster.
Detta har synts mig böra iakttagas. Paragrafen har därför under- Departementsgått
erforderlig omarbetning. chefen.
'' 44 §.
Kammarrätten och överståthållarämbetet hava framhållit, att, därest Kammaranordningen
med biträdande kronoombud i länen ansåges böra genomföras,
skäl icke syntes föreligga att härutinnan göra undantag för Stock- håiiarämholms
stad, där dock behov av biträdande kronoombud kunde antagas vara betet''
för handen åtminstone i samma utsträckning som i de större länen.
Denna erinran finner jag vara riktig. Departements
°
chefen.
46 §.
Den i 46 § företagna ändringen i avseende å tiden för protokolls- Departementsjusteringen
har jag i det föregående motiverat. • chefen‘
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Länsstyrelsen
i Göteborgs
och
Bohus län.
Departementschefen.
Departements
chefen.
47 §.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat, att i de sakkunnigas
förslag bibehållits föreskriften, att kronans ombud hos prövningsnämnden
skulle med sin underskrift å såväl taxeringslängderna
som den särskilda längden vitsorda riktigheten av de enligt prövningsnämndens
beslut införda ändringarna eller gjorda tilläggen. Enligt
länsstyrelsens mening kunde det ifrågasättas, huruvida denna bestämmelse
borde bibehållas och landskamreraren fortfarande betungas med
att justera dessa längder, vilket krävde ett ganska tidsödande arbete.
Det syntes tillfyllest, att förändringslängden upprättades och införingarna
i taxeringslängden gjordes av längdföraren under tjänstemannaansvar.
Vad länsstyrelsen sålunda föreslagit synes mig på det sätt kunna
tillmötesgås, att berörda åliggande överflyttas från landskamreraren eller
det biträdande kronoombudet till protokollsföraren hos prövningsnämnden.
Fastän jag finner lämpligt, att protokollsutdrag utgå till samtliga
skattskyldiga, vilkas taxering varit föremål för prövningsnämndens särskilda
beslut, anser jag dock den i förslaget uteslutna bestämmelsen om
förändringslängdernas framläggande till påseende för de skattskyldiga
böra i enlighet med nu gällande bestämmelser bibehållas med allenast
den ändringen, att de utsändas från landskontoren direkt till kommunerna
i stället för att tillhandahållas genom häradsskrivarna.
48 och 49 §§.
I likhet med kammarrätten anser jag, att tiden för anförande av
besvär över den särskilda prövningsnämndens beslut bör räknas från
den dag, då klaganden av beslutet erhållit del, och icke, såsom de sakkunniga
föreslagit, från dagen för prövningsnämndens sammanträde.
Föreskrifterna i 48 § andra stycket hava omarbetats i syfte att erhålla
en närmare anslutning till det underrättelseförfarande, som nu i de fall,
varom fråga är, tillämpas i fråga om kammarrättens beslut. Det lärer
kunna förväntas, att fortfarande, såsom hittills ofta skett, prövningsnämnd
skall gå i författning om att även utan uttryckligt stadgande vederbörande
kommunala myndighet i verkligt betydelsefulla fall ävenledes
erhåller underrättelse.
Vid 49 § torde iakttagas, att den där nu förekommande punkten
c) flyttats till 50 §.
61
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 167.
50 §.
Länsstyrelsen i Stockholms län ävensom kammarrätten hava emot Departements.
de sakkknnnigas förslag framställt anmärkning därutinnan, att kompeten- chefen.
sen hos den nyinrättade prövningsnämnden icke blivit i de sakkunnigas
förslag tillfredsställande klarlagd, så att kollisionsfall undvekes. I det
nu omarbetade förslaget har hänsyn tagits till kammarrättens anmärkningar.
Med den formulering 50 § nu erhållit torde därför någon befogad
anmärkning i detta avseende icke kunna göras. Av paragrafens
nya ordalydelse torde nämligen med all tydlighet framgå, att samtliga
beskattningsmål av ifrågavarande slag skola hava varit föremål för prörvningsnämndens
beslut, innan de kunna upptagas hos kammarrätten, dock
med det uttryckligen föreskrivna undantaget beträffande dubbeltaxeringsmål,
som beröra mera än ett län. Dylika mål skola nämligen omedelbart
överlämnas till kammarrättens avgörande. Vidare torde framgå,
att prövniugsnämnd icke äger befogenhet att till behandling upptaga
beskattningsmål, som redan varit föremål för prövningsuämnds handläggning.
Slutligen torde ock vara tydligt, att hos den särskilda prövningsnämnden
icke må förekomma andra beskattningsmål än sådana,
som i 50 § avses, men att så väl denna prövningsnämnd som den ordinarie
prövningsnämnden äga avgöra dylika mål, även om taxeringarna
avse året eller åren före det, då nämnderna förordnats.
Besvärsrätt även till extra prövningsnämnder torde böra tillkomma
utom den skattskyldige själv även vederbörande kronoombud.
Någon anledning att, på sätt sakkunniga föreslagit, göra ändring
beträffande den nu i 50 § stadgade besvärstid synes mig icke föreligga.
Beträffande besvär av kronoombudet torde dock den eljest gällande
utgångspunkten för fatalierna — den tidpunkt, då utskylder avfordrats
vederbörande — vara mindre lämplig, varför en särskild bestämmelse
om besvärstid för kronoombudet synes böra införas.
54 §.
Beträffande 54 § tillåter jag mig hänvisa till vad jag i det föregående
anfört. Till denna paragraf återkommer jag även i det följande.
63 §.
Jag tillåter mig erinra, att ändring av denna paragraf i avseende Departementså
1922 års taxering redan vidtagits, varigenom Kungl. Maj:t erhållit chefen.
rätt att utfärda föreskrifter angående sammandragen över taxeringslängderna.
Tdl frågan om definitiv ändring av liknande innebörd torde
jag få tillfälle återkomma. Nägra ändringar i 63 § synas därför ej i
förevarande sammanhang böra företagas.
62
Framställning
frdn
stadsfullmäktige
i
Stockholm.
Yttrande av
Stockholms
stadskollegium.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
De sakkunniga hava jämväl framlagt förslag till kungörelse om
den ändring av 9 § och 11 § 1 mom. i uppbördsreglementet den 14
december 1917 och därvid fogade formulär nr 1, som föranledes av
deras förslag i fråga om debiteringsväsendets reformering. Detta förslag
torde få biläggas dagens statsrådsprotokoll.
Särskild ersättning åt kommuner för effektiv taxering.
Jag skall tillåta mig att nu upptaga en annan fråga, vilken egentligen
icke äger sammanhang med de förut behandlade men som gäller
ändring i en av de i det föregående avsedda paragraferna i taxeringsförordningen,
nämligen 54 §.
I en den 28 november 1921 dagtecknad, av överståtbållarämbetet
med eget yttrande överlämnad skrivelse hava stadsfullmäktige i Stockholm
hemställt, att Kungl. Maj:t ville förelägga 1922 års riksdag förslag
om sådan ändring av taxeringsförorduingen, att ersättning för taxeringsarbetet
måtte kunna lämnas kommun, som åtagit sig särskilda kostnader
för ett effektivt ordnande av taxeringsarbetet.
Till stöd för denna framställning hava stadsfullmäktige åberopat
ett av stadskollegiet den 27 oktober 1921 avgivet utlåtande av i huvudsak
följande lydelse:
»I gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering, 54 §, 1 mom., stadgas:
Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av konungens befallningshavande
förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arvoden för
protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna, arvode åt kronans ombud
hos Stockholms stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse för det i samband
med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde av städernas
tjänstemän må enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år utgå högst ett
belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma
för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknats.
Enligt bestämmelserna i paragrafens följande moment skall, vad Stockholm
angår, överståthållarämbetet före den 1 juli varje år till Kungl. Maj:t
avgiva yttrande bland annat angående den ersättning, som jämlikt bestämmelserna
i första momentet anses böra utgå.
Med anledning av dessa stadgande» framhöll stadskollegiet i skrivelse
den 22 juni 1921 till överståthållarämbetet, att en del av det ersättningsbelopp,
som enligt nyss anförda stadgande i taxeringsförordningen utgick för taxeringsarbetet
i Stockholm, borde lämnas direkt till stadens kassa. Med hänsyn
till inkomst- och förmögenhetsskattesumman för Stockholm torde detta stats
-
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
bidrag böra bestämmas till hela merkostnaden för den nyligen genomförda om
™fn
av taxeringsår!*^ i Stockholm, av stadskollegiet beräknad till
136,500 kronor.
stöd för donna framställning anförde stadskollegiet följande.
• v ,ns betydande, år för år växande utgifter för taxering, debitering,
uppbörd och indrivning av utskylder avse i vidsträckt omfattning ändamål,
som till stor del måste anses vara av rent statlig natur. I samband med behandlingen
jämväl av andra frågor rörande avlöningsförhållandena inom
oyerståthållarambetet hava stadsfullmäktige även den 17 december 1919 hos
Kungl. Maj:t gjort framställning om förhandlingar med staten rörande bland
annat en lämpligare fördelning av kostnaderna för här ifrågavarande ändamål
mellan staten och staden. Då detta spörsmål torde innefattas i den utredning
rörande bland annat kronouppbördsväsendets organisation i städerna
som sedan den 21 november 1919 pågår inom finansdepartementet, torde det
icke vara erforderligt att i detta sammanhang närmare dröja vid detsamma
men stadskollegiet har icke velat underlåta att erinra om omfattningen av de
bordor for uppbördsväsendet i dess helhet, som staden i motsats till landskommunerna
har att bära, då även frågan om det särskilda bidraget till taxeringskostnaderna
icke torde kunna bedömas utan hänsyn till utgifterna för
övriga därmed sammanhängande göromål.
Stadens sammanlagda löneutgifter för taxering, uppbörd och indrivning
hava, med framräknande av statsbidrag och indrivningsprovisioner utgjort
i runda tal
år 1910 ................................ kronor 269,000: —
», 1914 .............................. » 319,000: —
och år 1920 ........................... » 1,289,000:—.
.For innevarande år komma dessa utgifter ånyo att undergå en betydande
stegring. Denna beror som bekant främst på den genomgripande omorganisation
av uppbördsverket, som från och med andra kvartalet i år ägt rum, och
som i framstå rummet betingats av taxeringsarbetets växande omfattning. Dess
huvudsyfte har även varit att giva detta arbete större effektivitet, vilket man
sökt ernå genom att förläna en fastare och mera tjänstemässig organisation åt
de uppgifter, som åvila kronans ombud inom taxeringsnämnderna, samt åt förberedelserna
av prövningsnämndens arbete. Aderton taxeringskontor hava
f inrättats, vart och ett lydande under en taxeringskommissarie med
biträde av en taxeringsassistent och annan erforderlig personal. De göromål,
som påvila dessa nya tjänstemän, hava förut i viss utsträckning måst utföras
av uppbördskommissarierna.
De merkostnader, som denna organisation betingar, äro givetvis icke
lätta att beräkna, då den nya organisationen ännu står å extra stat och avlöningsförhållandena
jämväl på grund av den pågående löneregleringen icke
kunna med full säkerhet nu överskådas. I stort sett torde emellertid ökningen
ställa sig på följande sätt.
Om man förutsätter, att löneregleringen kommer att medföra en höjning
av de hittills efter 1914 års nivå beräknade lönerna dels med 33V3 %, dels
med 69 % å den sålunda ökade lönen (det rörliga lönetillägget), d. v. s.
med sammanlagt 125 %, så uppgå lönerna för 18 taxeringskommissarier
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
och lika många taxeringsassistenter till 445,500 kronor för helt år. Då ifrågavarande
tjänstemän under sex månader av innevarande år uteslutande torde
vara upptagna av taxeringsarbetet, så uppgå stadens löneutgifter för taxeringen
i år till 222,750 kronor. Till taxeringstjänstemännens av staden bestridda
löner skulle, enligt uppbördsverkskommitténs förslag, ytterligare komma de
ersättningar, som jämlikt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen kunna utgå.
och som år 1920 kunna anslås till 59,500 kronor.
Avlöningen till 23 uppbördskommissarie!-, beräknad enligt gammal stat
men med 125 % tillägg, skulle för helt år hava uppgått till 258,750 kronor.
Dessa skulle icke mera än fyra månader hava varit sysselsatta med taxeringsarbetet,
vilket följaktligen i löner torde hava kostat staden 86,250 kronor.
Stadens merkostnader för taxeringen torde i år sålunda komma att belöpa
sig till runt 136,500 kronor.
De ersättningar, som enligt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen ar 1920
utgått för taxeringsarbetet i Stockholm, uppgå till sammanlagt 203,800 kronor.
Till jämförelse må nämnas, att inkomst- och förmögenhetsskattesumman för
Stockholm samma år utgjorde ej mindre an 88,221,370 kronor, varå 2 %
utgör 1,764,427 kronor. Ersättningarna gottgöras icke stadens kassa utan utgå
såsom nyss nämnts direkt till vederbörande funktionärer, i främsta rummet
ordförandena och kronans ombud i taxeringsnämnderna.
Denna ordning kan icke anses tillfredsställande. Uppenbarligen förutsätter
taxeringsförordningen liksom före denna gällande författningar, att i
det väsentliga hela kostnaden för arbetet skall i städerna liksom å landsbygden
bäras av staten. I Stockholm har emellertid staden sedan länge bestiitt
en betydande del, från och med den 1 april i ar mer än hälften av kostnaden
för taxeringsförrättningarna, utan att därför åtnjuta annan ersättning än det
obetydliga bidrag å 11,472 kronor, som av ålder utgått till uppbördsverket i
Stockholm. .
Då staden i främsta rummet på grund av de ökade göromål, som taxering
och uppbörd av statsskatterna under senare år förorsakat, numera givit
taxeringsarbetet en mera ämbetsmässig organisation och till följd därav iklätt
sig betydande merkostnader, har det synts stadskollegiet skäligt, att en del av
det ersättningsbelopp, som utgår enligt § 54, mom. 1 i taxeringsförordningen hädanefter
lämnas direkt till stadens kassa såsom ett bidrag till dess löneutgifter
för ifrågavarande ändamål. Vid genomförande av uppbördsverkets omorganisation
har staden jämväl ansett sig hava anledning att räkna med en sådan
ökning av statens bidrag till taxeringsväsendet i Stockholm. Med hänsyn
till storleken av inkomst- och förmögenhetsskattesumman i Stockholm torde det
här frågavarande statsbidraget skäligen böra bestämmas till hela den merkostnad,
som staden, på sätt ovan visats, måst ikläda sig för taxeringsväsendets
omläggning, eller 136,500 kronor.’ .
överståthållarämbetet ingick den 30 sistlidne juni med underdånig framställning
i ärendet. Ämbetet framhöll däri till en början, att taxeringsarbetet
innevarande år krävt betydligt ökat arbete. Anledningen härtill vore i främsta
rummet att söka i det nya deklarationsformuläret med den mängd av bilagor
för en stor del av de skattskyldiga. De mer detaljerade uppgifter, som numera
ålåge de skattskyldiga att lämna, krävde eu betydligt ökad kontroll från be
-
I( it it f/l. Maj:ts proposition Nr 167.
65
skuttningsmyndighetens sida. Ämbetet upptog därför de ersättningar, som genom
ämbetet skulle utbetalas till taxeringsmyndigheterna till förhöjda belopp.
Med anledning av stadskollegiets framställning anförde ämbetet vidare
— efter erinran om den ändrade organisationen av ämbetets avdelning för
nppbördsärenden — i huvudsak följande.
’I skrivelse till överstathållarämbetet har Stockholms stadskollegium hemställt,
att ämbetet måtte i samband med framställningen om ersättning för
taxeringsarbetet söka hos Kung]. Maj:t utverka gottgörelse för den ökade
kostnad, som staden i avlöningar iklätt sig för innevarande års taxeringsarbete
och som av stadskollegiet beräknas till 136,500 kronor, ("iverståthållarämbetet
finner skäligt, att i avvaktan på en definitiv uppgörelse mellan staten och staden
angående fördelning av kostnaderna för bland annat uppbördsverket
någon ersättning beredes staden för dess år efter år ökade kostnader för taxeringsarbetet.
Såsom skäl för att denna ersättning bestämmes skola utgå i den
av stadskollegiet föreslagna ordningen talar den omständigheten, att staden genom
att bereda de personer, som jämte taxeringsnämndernas ordförande huvudsakligen
utföra taxeringsarbetet, tjänsteställning med månadsvis utgående
ersättning, kan sägas förskottera dessa personer en del av den ersättning,
som eljest måst tillerkännas dem av prövningsnämnden. Vidare kan
framhållas, att stadens utgifter för ''ifrågavarande ändamål komma staten till
godo i form av eu noggrannare taxering, ävensom att statens sammanlagda
kostnader för taxeringsarbetet i Stockholm även vid bifall till stadskollegii
framställning icke på långt när skulle komma att uppgå till det i taxeringsförordningen
fastställda maximum av 2 % av inkomst- och förmögenhetsskattesumman
för året.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att den nuvarande lydelsen av 54 §
i nådiga förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
icke medgiver bifall till stadskollegiets förevarande framställning, hemställde
överståthållarämbetet, att Kungl. Maj: t Täcktes föreslå nästkommande års lagtima
riksdag, att nämnda författningsrum erhåller sådan lydelse, som möjliggör
^anordnande av ersättning för taxeringsarbetet åt kommun, som påtagit
sig särskilda kostnader för ett effektivt ordnande av taxeringsarbetet.
Sammanlagda ersättningsbeloppet, att. utgå enligt mom. 1 i förenämnda
författningsrum, blir vid bifall till denna framställning 362,700 kronor samt
vid ett underkännande av stadens anspråk på ersättning 226,200.’
Sedan denna skrivelse avlåtits, fastställde tjänstenämnden den 11 juli
1921 — enligt av stadsfullmäktige lämnat bemyndigande — lönerna för uppbördsverkets
tjänstemän för innevarande år.
I anledning härav framhöll överståthållarämbetet den 13 samma månad i
ny skrivelse till Kungl. Maj:t, att avlöningarna enligt tjänstenäinndens beslut
komme att utgå med sådana belopp, att stadens ökade, kostnader för ifrågavarande
ändamål för året med tillämpning av den av stadskollegiet följda beräkningen
icke komme att överstiga 114,500 kronor, till vilket belopp den förut
begärda ersättningen åt staden alltså borde minskas.
Sedan tjänstenämnden den 21 juli 1921 fastställt de löneförhöjningar, som
böra utgå åt uppbördsverkets tjänstemän efter den nya organisationens geBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 141 höft. (Nr 167.) 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i6 K uttal. Maj:ts proposition Nr 167.
nomförande, kunna stadens kostnader för taxeringsarbetet innevarande år numera
med säkerhet beräknas. För tax er ingskomm issa r ie bestämde tjänstenämden
den 11 juli lönen till 6,900 kronor, för taxeringsassistent till 6,300 kronor.
Läggas härtill de av tjänstenämnden fastställda löneförhöjningarna, rörligt
lönetillägg efter 60 % å lönen samt å taxeringskommissariernas sportelinkomster,
sfi kommer sammanlagda årliga kostnaden för 18 taxeringskommissarier
och 18 taxeringsassistenter att utgöra 421,224 kronor eller för den tid
av sex månader, varunder ifrågavarande tjänstemän uteslutande äro upptagna
av taxeringsarbetet, 210,612 kronor.
De sammanlagda årliga avlöningarna till de förutvarande 23 uppbördskommissarierna,
för var och eu 7,500 kronor, jämte löneförhöjningar och rörligt
tillägg efter 60 % uppgå däremot till 315,936 kronor. Under antagande
att uppbördskommissarierna voro sysselsatta med taxeringsarbetet under fyra
månader eller Vs av året, så skulle stadens kostnader för taxeringen enligt den
äldre organisationen utgöra 105,312 kronor. Merkostnaderna för år kunna således
beräknas till 105,300 kronor.
Över överståthållarämbetets framställning hava kammarrätten och statskontoret
yttrat sig och därvid, såvitt avser frågan om beredande åt staden av
ersättning för den ökade kostnaden för taxeringsarbetet, uttalat, att sådan ersättning
icke torde med nuvarande lydelse av § 54 i taxeringsförordningen
kunna medgivas. Statskontoret har emellertid tillika framhållit önskvärdheten
av att hos riksdagen utverkades sådan ändring av förevarande paragraf, att
möjlighet bereddes att lämna dylik ersättning.
Den 8 sistlidna september förordnade Kung!. Maj:t med anledning av
överståtbållarämbetets förevarande framställning, att till Stockholms städs
prövningsnämnds förfogande skulle ställas ett belopp av 226,200 kronor. Såvitt
överståtbållarämbetets framställning anginge ersättning åt Stockholms
stad, kunde den icke med nu gällande lagstiftning bifallas. Kungl. Maj:t ville
emellertid framdeles efter verkställd utredning taga i övervägande frågan om
sådan ändring'' av 54 § i taxeringsförordningen, att åt kommun, som vidtagit
särskilda anordningar för åstadkommande av en omsorgsfull taxering och vilken
härigenom åsamkats ökade utgifter, kunde beredas ersättning helt eller
delvis för dylika utgifter.
Bland landets städer äro Stockholm och Göteborg de enda, som hava direkta
utgifter av någon betydenhet för taxeringsväsendet.
I och för sig kan det icke anses riktigt, att staden måste ikläda sig omkostnader
för ett ändamål av rent statlig natur, vilket därjämte enligt taxeringsförordningen
tydligen är avsett att helt och hållet bestridas av statsmedel.
De högst betydande belopp, till vilka stadens ifrågavarande utgifter numera
stiga, göra det oegentliga i den nuvarande ordningen desto mera framträdande.
Att taxeringsväsendets löneutgifter bestridas från två olika håll, nämligen
dels av kommun, dels av staten, medför därjämte föga tilltalande och i
längden alltför oklara organisationsförhållanden. Med hänsyn härtill anser
stadskollegiet, i anslutning till vad stadsfullmäktige förut flera gånger uttalat,
i hög grad önskvärt, att här ifrågavarande uppgifter så snart som möjligt
helt övertagas av staten, och att överhuvudtaget eu rationell gränsbestämning
äger rum mellan kommunens och överståtbållarämbetets befogen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Katigt. Maj:Is proposition Nr 107. B7
hetsområden i avseenden ä de statliga angelägenheter, som nu av kommunen
helt eller delvis bekostas.
I avvaktan å resultatet av den utredning rörande dessa frågor, som sedan
några år pågår inom finansdepartementet, torde staden emellertid nu böra
inskränka sig till att fullfölja den framställning, som stadskollegiet redan avgivit
i fråga om ett direkt bidrag till stadskassa!! för de merkostnader för taxeringsväsendet,
vilka omorganisationen av uppbördsverket medfört. Då den
nuvarande lydelsen av 54 §, 1 inom., i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering ansetts lägga hinder i vägen för utgivandet av
den begärda ersättningen, synas stadsfullmäktige böra förena sig i den av
överståthållarämbetet alternativt gjorda framställningen om ändring av
nämnda författningsrum.»
Överståthållarämbetet har i sitt yttrande, under hänvisning- till
ämbetets tidigare gjorda framställningar — vilka äro intagna i Stockholms
stadskollegiums nyss återgivna yttrande — tillstyrkt stadsfullmäktiges
framställning. Emellertid har ämbetet ansett sig böra framhålla
angelägenheten av att ersättning efter hittills följda grunder även
för framtiden måtte ställas till prövningsnämndens förfogande till beredande
av ersättning åt de i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen omförmälda
personer, enär endast därigenom möjlighet bereddes att taga
hänsyn till taxeringsförordningens bestämmelse, att fördelningen av
ersättningen för taxeringsarbetet skulle ske efter vederbörandes skicklighet
samt den tid och det arbete, uppdragets utförande erfordrat.
1 infordrat utlåtande hava statskontoret och kammarrätten anfört i
huvudsak följande:
»Då en organisation av taxeringsarbetet, som i sig innesluter garantier
för en mera omsorgsfull taxering än hittills förekommit, givetvis kommer att
tillföra icke blott vederbörande kommun titan även statsverket betydande fördelar,
synes det ämbetsverken principiellt riktigt att staten bidrager till gäldandet
av kostnaderna för denna organisation.
Vad angår Stockholms stad, som närmast beröres av den föreliggande
frågan, kan väl ifrågasättas, huruvida icke ett lika gott resultat av taxeringsarbetet
skulle kunna uppnås genom vidtagande av åtgärder, som ligga inom ramen
av gällande bestämmelser i ämnet, främst genom stadens uppdelning i
flere och i följd härav mindre taxeringsdistrikt än hittills. Härvid bör
beaktas, att gällande bestämmelser i 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering inrymma möjlighet till ersättning
från statens sida för den ökning av den samfällda arbetsprestationen, som efter
stadens uppdelning i flere taxeringsdistrikt torde uppkomma. Mot en anordning
med flere taxeringsdistrikt i staden har anförts bland annat, att därigenom
taxeringsnämndsordförandena ej i samma utsträckning, som nu är fallet,
skulle kunna deltaga i prövningsnämndens arbete. Då taxeringsnämndsord
-
Yttrande av
över ståth
ollar ämbetet.
Statskontoret
och kammarrätten.
68
Kungl. Majrts proposition ''Nr 167.
förande, om så är erforderligt, kan, för upplysningars meddelande till prövningsnämnden,
tillkallas, torde likväl detta skäl, särskilt vad Stockholm beträffar,
icke vara tillräckligt tungt vägande. Fullt säkert är dock icke, att vid
en större ökning på en gång av antalet taxeringsdistrikt överståthållarämbetet
skulle äga tillgång på tillräckligt många kvalificerade personer vid förordnande
av ordförande och de ledamöter, som skola utses av ämbetet, och för
övrigt har ju Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 24 mars 1921 givit sitt medgivande
till genomförandet från den 1 april 1921 av en ny organisation av uppbördsväsendet
i Stockholm, vilken i främsta rummet föranletts av taxeringsarbetets
växande omfattning.
Då den remitterade framställningen avser sådan ändring i nu gällande
bestämmelser, att ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i kommun må
kunna ställas till kommunens omedelbara förfogande, därest kommunen åtagit
sig särskilda kostnader för sådant arbete, måste vid frågans bedömande hänsyn
tagas därtill, huruvida garantier kunna erhållas för större effektivitet i arbetet
samt huruvida beträffande sådan kommun det sammanlagda beloppet av
ersättningarna till kommunen och direkt till taxeringsfunktionärerna kan så
beräknas, att detsamma kommer att stå i rättvist förhållande till ersättningarna
i övriga kommuner för taxeringsbestyret.
Säkerhet i först omförmälda hänseende torde kunna erhållas därigenom,
att endast kommun, vars organisation för taxeringsarbetet av Kungl Maj:t
befunnits för ändamålet lämplig, erhåller sådan ersättning, varom nu är fråga.
Föi- åstadkommande av eu rättvis och efter likformiga grunder verkställd
fördelning av ersättningen synes jämväl ersättningen till kommunen böra
bestämmas med hänsyn till den för t ax e r i ngsgö ro målens utförande erforderliga
skicklighet, tid och arbete. Svårigheter härutinnan kunna måhända möta
därigenom, att kommun måste antagas förskottera de erforderliga medlen. Om
emedlertid till kommuns förfogande av Kungl. Maj:t ställes ett belopp, ej överstigande
antaget minimum av ersättning för arbetet, samt återstoden av skälig
ersättning utgår på vanligt sätt, torde icke behöva befaras, att ersättningen
till kommunen bliver för hög. För prövningsnämnden torde någon svårighet
med avseende å fördelningen av till nämndens förfogande ställda medel icke
komma att uppstå, då ju nämnden av Kungl. Maj:tS befallningshavande, som
känner den kommun tillerkända ersättningen, erhåller förslag, som måste hava
tagit hänsyn till sistnämnda ersättning och grunderna för dess beräknande.
De i den nya organsationen i Stockholms stad anställda tjänstemännen utföra
även arbete, som omförmäles i 54 paragrafens 3 mom. Då de för detta a rbete.
nämligen ''biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål’, erhålla avlöning
av staden, torde den ersättning för detta arbete, som bör utgå av statsmedel
— enär ju härmed avses en kostnad för vars gäldande någon annan uppskattning
än från Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida icke är erforderlig
— kunna tågas med i beräkningen av det belopp, som skulle utgå till Stockholms
stad. Att sålunda ersättning enligt såväl första som tredje mom. komme
att utgå på en gång och i en summa torde icke möta något hinder.
Att bestämmande av ersättningsbelopp till kommun måste ske i samband
med bestämmande av belopp, som ställes till prövningsnämnds förfogande,
torde vara uppenbart. Beträffande sättet för beloppels bestämmande synes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj.ts proposition Nr 167.
09
dot lämpligast, att detta sker i bästa möjliga överensstämmelse med vad nu
tinnes stadgat. Eu del nya föreskrifter äro — särskilt med hänsyn därtill,
att kommun bör beredas tillfälle framkomma med sina anspråk i förevarande
avseende givetvis erforderliga. Sålunda borde kommun, varom nu är fråga,
äga att senast den 20 juni, den dag då taxeringslängderna skola vara till
Kungl. Maj ds befailningshavande inkomna, till befallningshavanden ingiva
framställning angående ersättningsbelopp till kommunen med angivande av
grunderna för ersättningsbeloppets beräknande, varefter Kungl. Maj:ts befailningshavande,
i den ordning, som stadgats i 2 inom. av 54 §, och i samband
med där föreskrivet yttrande, till Kungl. Maj:t inkommer med yttrande angående
det ersättningsbelopp, som bör utgå till kommunen, därvid den av kornmunen
avgivna framställningen bör bifogas. Sedan Kungl. Maj:t anvisat belopp
till täckande, helt eller delvis, av kommunens kostnader i förevarande avseende,
torde detta belopp böra ställas till kommunens omedelbara förfogande.
1 anslutning till vad sålunda anförts få ämbetsverken med tillstyrkande
av den remitterade framställningen i underdånighet hemställa, att i händelse
av bifall till densamma Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att 1—4 mom. 54 §
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering erhålla
följande ändrade lydelse:
’1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av Kungl.
Maj :ts befailningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arvoden
för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämndema, arvode
åt kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse
för det i samband med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde
av städernas tjänstemän må enligt Kungl Maj:ts förordnande för varje
år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent av rikets hela inkomstoch
förmögenhetsskattesum ma för aret, sådan denna enligt taxeringsnämnidernas
beslut beräknats.
Till gäldande av här ovan icke omförmälda, av prövningsnämndsarbeten
föranledda utgifter, såsom ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande
göromål, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning
hos prövningsnämnden, må användas erforderligt belopp. Detta belopp
skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ställas till prövningsnämndens förfogande
efter förslag av Kungl. Maj ds befailningshavande.
2 mom. Kommun, som åtagit sig särskilda kostnader för taxeringsarbetet
och härför vidtagit anstalter, som befunnits ändamålsenliga, må för
dessa kostnader erhålla ersättning ur de belopp, som i 1 mom. omförmälas.
3 mom. Kommun, som anser sig enligt 2 mom. berättigad till särskild ersättning,
äger att senast den 20 juni till Kung''l. Maj:ts befailningshavande inkomma
med framställning angående ersättningsbelopp till kommunen, därvid
grunderna för ersättningsbeloppets beräknande böra angivas.
Det åligger Kungl. Majds befailningshavande att senast den 1 juli varje
år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående länets eller, i fråga om
Stockholm, stadens hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas
beslut samt angående den ersättning, som anses böra tillkomma
ej mindre en var av de personer, inom länet eller Stockholms stad,
vilka enligt bestämmelserna i 1 mom. första stycket äro därtill berättigade,
70
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
än även kommun, som i 2 mom. omfönnäles; skolande därvid de grunder, som
varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande, angivas, och från kommun
inkommen framställning bifogas.
Efter prövning av vad sålunda av Kungl. Maj :ts befallningshavande och,
i förekommande fall, av kommun anförts, bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket
av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds förfogande
eller till kommun utanordnas. Till prövningsnämnd härvid anvisat belopp äger
nämnden efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande fördela mellan
de till ersättning berättigade. Vid ersättningarnas fördelning bör fästas avseende
på den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet,
tid och arbete och bör, i förekommande fall, därvid jämväl tagas i betraktande
ersättning, som kan hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen
av statsmedel gottgjord.
4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 1 mom. andra stycket
och 3 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör i länen till Kungl.
Maj:ts befallningshavande avlåtas särskilt utdrag av nämndens protokoll, varefter
beloppen i vanlig ordning utbetalas och med bifogande av protokollsutdraget
i kronoräkenskaperna redovisas. Om de av Stockholms stads prövningsnämnd
beviljade beloppen och fördelningen därav skall underrättelse genom
utdrag av nämndens protokoll meddelas statskontoret, varifrån beloppen
iitlDGiäläs/
Därest av taxeringssakkunniga den 31 maj 1921 avgivet förslag till
ändring i vissa delar av taxeringsförordningen vinner bifall, erfordras en del
smärre jämkningar i härovan föreslagen ändrad lydelse av 54 § sagda förordning.
»
Såsom av Stockholms stadskollegiums förut återgivna utlåtande
framgår, har Kungl. Mapt den 8 september 1921 förklarat, att Kungl.
Maj:t ville senare taga i övervägande frågan om ändring i 54 § taxeringsförordningen
i nu berörda syfte.
För min del finner jag ett visst fog förefinnas för den framställning,
det här gäller. Därest en kommun vidtager speciella anordningar
för att en särskilt skolad personal skall stå till förfogande och ägna
sin huvudsakliga arbetskraft åt taxeringsarbete under former, som ligga
inom ramen för gällande taxeringsorganisation, är detta otvivelaktigt
en betydande fördel för staten. Vad särskilt Stockholms stad beträffar,
synes saken ligga så till, att, om ej de därstädes förekommande särskilda
anordningarna förefunnes, fog ej saknades att, såsom statskontoret
och kammarrätten ifrågasatt, inrätta ett flertal nya taxeringsdistrikt,
varigenom påtagligen nya utgifter i alla händelser skulle åsamkas
statsverket.
Å andra sidan får ej förbises, att, om en kommun vidtager anordningar
för en särskilt effektiv taxering, detta torde ske främst i
kommunens eget intresse — taxeringen har ju lika stort intresse för
71
Kandi. Maj:ta proposition Nr 167.
kommunal- som för statsbeskattningen. Då formerna för taxeringsorgamsationen
eu gång äro givna och därmed måste anses hava av statsmakterna
godtagits såsom i det stora lida från statens synpunkt tillfredsställande,
kan det måhända synas mindre lämpligt, att statsverket genom
undantagsbestämmelser bekostar särskilda anordningar till en viss kommuns
fördel ma så vara att även staten bär nytta av desamma.
Emellertid skall redan nu enligt taxeringsförordningen vid fördelning
av ersättningar avseende fästas på den för de särskilda uppdragens
utförande erforderliga skicklighet, tid och arbete. Detta torde i
praxis ofta hava tillämpats så, att hänsyn tagits till den skicklighet
o. s. v., val med arbetet faktiskt bedrivits. Att låta en del av den ersättning,
som med tillämpning av denna princip skulle kunnat tillerkännas
vissa personer, i stället tillfalla en kommun, vilken i sin tur
garanterat vederbörande tillräcklig ersättning, svnes knappast vara ägnat
att väcka betänkligheter.
Det torde böra framhållas, att den fråga, det här gäller, lärer
kunna betraktas fristående från den större frågan om statens och städernas
ekonomiska mellanhavanden med hänsyn till att vissa uppgifter
för statsändamål äro ålagda städerna. Det gäller nämligen här ett
spörsmål, som är gemensamt för städerna och landsbygden.
Det av statskontoret och kammarrätten avgivna förslaget till
ändrad lydelse av 54 § taxeringsförordningen synes mig kunna i huvudsak
godkännas. Jag finner dock den i sak ej oväsentliga ändring böra
vidtagas i förslaget, att ej ovillkorligen ersättning till vederbörande
skall betalas för hela den kostnad, som av de särskilda anstalterna förorsakats.
Försiktigheten synes bjuda, att annan utfästelse i detta avseende
ej lämnas, än att bidrag till kostnaderna må kunna erhållas.
En viss jämkning i övrigt föranledes av den ändrade tiden för prövningsnämndens
sammanträden m. m.
Slutligen vill jag understryka, att den ändring, jag nu förordar,
enligt min mening icke innebär någon som helst utfästelse för någon
längre framtid. När frågan om en reformerad taxeringsorganisation
upptages till avgörande, bör detta kunna ske, utan att man finner si0- bunden av nu ifrågasatta anordning.
Slutligen torde böra framhallas, att en övergångsbestämmelse betingas
därav, att i gällande förordning om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 förekomma vissa hänvisningar
till några i förevarande förslag berörda paragrafer i taxeringsförordningen,
vilka torde böra avse dessa paragrafer i deras hittills
gällande lydelse.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom
finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, hemställer departementschefen, att Kungl.
Magt ville föreslå riksdagen att antaga detta förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
BILAGOR
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)
10
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Uppgifter rörande taxerings
-
L ä n
Antalet skattskyldiga, mot vilkas
inkomsttaxering kronoombudet
framställt anmärkning hos
prövningsnämnden
Antalet besvär till prövningsnämnden
-
1916
1917
1918
1919
1920
1916
1917
1918
1919
1920 |
Stockholms
län............
1,010
1,595
1,045
4,495
1,405
285
284
571
562
724:
Uppsala
» ............
282
234
220
218
431
171
183
266
256
343;
Södermanlands
» ............
340
440
530
380
500
144
187
346
319
404
Östergötlands
» ............
766
351
1,099
596
687
300
245
469
462
626 j
Jönköpings
» ............
357
195
454
389
241
402
400
792
619
676;
Kronobergs
» ............
219
205
340
340
364
271
330
599
422
479
Kalmar
» ............
451
1,069
551
605
711
320
422
914
605
639
Glottlands
» ............
145
125
138
215
378
98
60
197
144
127
Blekinge
» ............
328
385
804
591
925
199
274
460
390
324
Kristianstads
» ............
395
418
412
260
413
349
379
600
526
758
Malmöhus
» ............
353
130
313
897
730
552
580
1,030
1,296
1,570
Hallands
» ............
246
226
242
223
1,239
225
286
452
425
418
Göteborgs och
Bohus län...
343
215
175
3,226
720
559
615
937
957
1,042
Alvsborgs
län............
324
427
1,303
518
733
320
415
871
537
694
Skaraborgs
» ............
104
205
176
74
66
244
245
491
309
425
Värmlands
» ............
24
30
99
127
539
241
284
666
536
572
Örebro
» ............
874
876
938
802
1,025
319
335
376
490
669
Västmanlands
» ............
281
365
323
876
627
275
334
424
528
780
Kopparbergs
» ............
1,440
234
419
241
412
287
363
524
613
667
Gävleborgs
> ............
169
415
848
1,344
1,000
313
433
541
589
727
Västernorrlands » ............
315
326
445
2,417
1,118
416
479
747
677
847
Jämtlands
» ............
176
159
340
251
457
169
155
349
273
295
Västerbottens
» ............
1,815
1,215
1,156
1,653
2,691
163
160
264
384
409
Norrbottens
» ............
338
356
324
769
719
218
409
358
408
390
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
75
arbetet å landskontoren.
Antalet besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, vilka anförts av
skattskyldiga
kronoombudet
1916
1917
1 1918
| 1919
| 1920
1916
| 1917
j 1918
1919
| 1920
Län
98
124
395
i 488
453
29
19
9
2
j 34
Stockholms
län
35
44
49
! 64
93
—
—
3
16
•6
Uppsala
51
68
147
J 148
199
—
—
—
| —
Södermanlands
in
87
167
j 213
210
1
1
3
4
S —
Östergötlands
»
153
154
219
252
216
-
-
I —
84
1
Jönköpings
121
120
185
203
190
—
1
—
—
Kronobergs
»
167
121
1521 204
202
1
1
1
4
1
Kalmar
»
20
10
15
24
22
—
—-
—
—
Gottlands
»
62
92
138
137
67
10
10
8
5
35
Blekinge
101
109
98
179
204
2
2
-
3
2
Kristianstads
»
190
162
279
552
634
6
14
31
113
97
Malmöhus
»
52
78
113
124
47
—
1
—
—
—
Hallands
»
264
258
380
518
496
1
—
3
28
10
Göteborgs och Bohus lön
125
185
415
310
203
3
—
4
6
—
Älvsborgs
län
41
43
71
86
185
—
-
* _
—
Skaraborgs
»
38
40
121
161
150
—
—
—
—
Varmlands
>
115
87
176
213
241
—
—
2
3
10
Örebro
»
59
101
no
167
in
1
—
3
—
40
Västmanlands
»
62
86
215
302
364
1
—
1
2
2
Kopparbergs
83
78
212
149
157
19
20
8
5
10
Gävleborgs
»
91
in
295
198
220
—
—
—
—
—
Västernorrlands
»
87
78
117
165
152
—
—
—
—
3
Jämtlands
182
58
113 j
129
—
—
—
—
—
—
Västerbottens
»
46 ''
116
113 1
122
232
—
—
—
- |
_
Norrbottens
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (taxeringsförordningen).
18 §.
1 mom. Varder deklaration-----till grund; prövningsnämnd
dock obetaget att till prövning upptaga besvär över taxeringen, därest
sådant finnes böra äga rum till förekommande av en oskälig beskattning.
23 §.
2 mom. Om av----uppgiven adress.
I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering meddelas
skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledningför
taxeringen och som icke heller därtill anmanats.
36 §.
4 mom. Avskrifter av taxeringslängderna----tillhanda.
Avskrifterna böra därefter senast den 15 juli av kommunalstämmans
ordförande återställas till häradsskrivaren för användning vid debiteringen
i uppbördsboken samt av denne senast den 15 september vid
ovan nämnda påföljd ånyo tillställas kommunalstämmans ordförande för
att av honom förvaras och, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden
i påföljande årets taxeringsnämnd.
I stad skola----taxeringsnämnder.
40 §.
För varje län — — — — beslut.
Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tider, som utsättas av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och bestämmas sålunda, att nämndenB arbeten må
vara avslutade i varje län senast den 25 oktober och i Stockholm senast
den 31 i samma månad.
41 §.
Prövningsnämnd skall bestå av minst åtta, högst femton ledamöter,
vilka — —--personerna. Ledamöterna i prövningsnämnden böra
77
Kanyl. Maj.ts proposition Nr 167.
så utses, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare
av fast egendom som näringsidkare och andra inkomsttagare.
Kungl. Maj:ts befallningshavande —--— nämnden. .
42 §.
Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgiver i därom utfärdad kungörelse
vilka personer blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i
prövningsnämnden och kallar vederbörande ledamöter till prövningsnämndens
sammanträden minst åtta dagar före varje sammanträde.
Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg bör föredragningslista,
upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärs- och
anmärkningsmål, som skola vid varje prövningsnämndens sammanträde
förekomma, översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med kallelsen
till sammanträde; dock att sådan föredragningslista icke erfordras
för Stockholms stads prövningsnämnd.
Möter för ledamot — — — — tjugufem kronor.
4S §.
Vid prövningsnämndens sammanträden skall i länen landshövdingen
och i Stockholms stad överståthållaren vara ordförande, — — — —
ledamöter.
År överståthållaren icke tillstädes, må underståthållare!! i hans
ställe vara ordförande.
Uppstå — — — — av ordföranden.
44 §.
Såsom kronans ombud och för----äga anledning. Dock
må i länen Kungl. Maj:ts befallningshavande, där så anses oundgängligen
nödvändigt, förordna person med länsbokhållares kompetens att i
landskamrerarens ställe hos prövningsnämnden tjänstgöra såsom kronoombud
beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.
För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängd erna
och hos prövningsnämnden anförda besvär samt för anförande av besvär
och avgivande av förklaringar i beskattningsmål må, om och i
den mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådant nödigt, tjänsteman,
som förordnats till biträdande kronoombud, erhålla ledighet från
övriga med tjänsten förenade göromål.
Enahanda ledighet må beviljas landskamreraren, om och i den
mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet oundgängligen
erforderlig, på det att prövningsnämndens arbete må kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
?8 Kungl. May.ts proposition Nr 167.
avslutas inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande
handläggning av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under
längre tid fördröjd.
46 §.
Protokollet vid-----prövningsnämnden.
Justering av det hos prövningsnämnden förda protokollet skall efter
varje sammanträde verkställas inför nämnden eller senast fem dagar efter
sammanträdets avslutande inför nämndens ordförande jämte kronans
ombud och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola
inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett
av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.
47 §.
1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — — — — böra
angivas. Särskilda längder upprättas efter varje prövningsnämndens
sammanträde för varje fögderi och stad under iakttagande av vad uti
härför avsedda formulär angives. Vederbörande kronoombud åligger
att med sin underskrift — — — — tillägg.
2 mom. De hos prövningsnämnden för varje sammanträde förda
särskilda längderna skola, utom vad Stockholms stad angår, inom fyra
dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet genom Kungl.
Maj:ts befallningshavandes försorg översändas till vederbörande häradsskrivare
eller magistrat för debiteringens verkställande.
De i 36 § 3 mom.----förvaras.
3 mom. Senast den 5 november skall Kungl. Majits befallningshavande
låta tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande avskrifter
av de hos prövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad
dessa angå varje kommun på landet.
4 mom. Utdrag av prövningsnämnds protokoll skall av protokollföraren
senast den 10 november i rekommenderat brev med allmänna
posten tillsändas varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för
prövningsnämndens beslut, med undantag allenast beträffande sådan
skattskyldig, vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige
blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller inforingen
i taxeringslängden av de skattefria avdragen.
48 §.
För det ändamål, som i 50 § omförmäles, skall prövningsnämnden
inom sig utse tre ledamöter jämte två suppleanter för dem att med
Kanal. Maj.ts proposition Nr 167. 79
prövningsnämnds befogenhet avgöra besvär, som kunna föreligga till
prövning, innan nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder.
Vad i 40, 43, 44, 45, 46 och 47 §§ stadgas gälle i tillämpliga
delar beträffande den prövningsnämnd, varom här förmäles; dock att
utdrag av protokollet skall i rekommenderat brev med allmänna posten
inom åtta dagar efter det protokollet justerats översändas till vederbörande
såväl skattskyldig som kommun.
49 §•
1 mom. Över prövningsnämnds----icke bifallits, samt
b) om prövningsnämnden----den skattskyldige påyrkats.
1 det under a) — — — — åsätta beloppet.
Besvären ställas — — — är stadgat.
2 mom. Sedan — — — — anförda besvär.
3 mom. Vad i denna § stadgats gälle i tillämpliga delar beträffande
besvär över beslut av den prövningsnämnd, som i 48 § omförmäles;
dock att besvären skola ingivas inom sextio dagar efter den, då
beslutet meddelades.
50 §.
Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning
för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan
taxering icke bort honom åsättas,
den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där
han icke är skattskyldig för dylik skatt,
den, som taxerats till bevillning för samma fasta egendom eller
inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen
eller inkomsten skattskyldig,
den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad
behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit
underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han kunnat
anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,
den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst, men icke erhållit
underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han kunnat
anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,
den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats till inkomst-
och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen
skett,
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
aå ock den, vilkens taxering genom felräkning eller misskrivning
eller annat förbiseende blivit felaktig, . e «...
äge att häröver anföra besvär hos den i 48 § omformalda prov
rnngsnamnd^en
nittio dagar, efter det att utskylder veder
börande
avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det
län, inom vilket taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att
besvären icke varda upptagna till prövning. . ,
Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst
å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande a
olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.
Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
ombesöries erforderlig utredning. Avse besvären taxering jamval i
kommun inom annat län, skall yttrande från vederbörande kronoombud
i detta läns prövningsnämnd infordras, varefter och sedan besvären
prövats handlingarna överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det andra länet för att föreläggas dess prövningsnämnd Stanna deBsa
prövningsnämnder i olika beslut, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det län, vars prövningsnämnd sist behandlat målet, överlämna handlingarna
till kammarrätten för prövning och avgörande.
54 §.
£ mom. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast
den 15 juli varje år — — — — tid och arbete.
~~3~mom. "Till gäldande av--— — utgifter, såsom gottgörelse
åt särskilt förordnat kronoombud, ersättning för biträde
erforderligt belopp. _ _ _ _ _
8 mom Till den, vilken i anledning av landskamreraren eller
biträdande kronoombud jämlikt 44 §----motsvarande veder
börandes
tj änstgöringspenningar.
63 §.
1 mom. Sammandrag av taxeringslängderna, upprättade i överensstämmelse
med fastställt formulär, skola årligen före den 15 november
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Kunol. Maj:ts proposition Nr 167.
81
Förslag
till
lindring av 9 § och II § 1 mom. i uppbördsreglementet den 14 december
1917 och dilrvid fogade formulär nr I.
9 §-
Å landet försiggår den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin
från och med den 25 november till och med den 5 december
varje år, dock att, om särskilda----månads utgång.
För erläggande----fall bestämma.
11 §•
1 mom. I stad förrättas den allmänna uppbörden å allmän uppbördsstämma,
som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden
från och med den 25 november till och med den 15 december varje
ar, dock att — — — — månads utgång-.
O O
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Formulär n:r 1.
N. N. socken (köping) (N. ?
N. N. härad
Uppbördsbok
för
*
år 19
. stad)
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 141 käft. (Nr 167.)
12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ålita)
Hemmans ocli lägenhets
I) e n
kattskyldiges
Inkomst- och förmögenhetsskatt
-
Bevillnini
titel eller yrke och namn
namn
Bruksägaren Karl Henrik Falk .....
Kusken Joliän Henrik Jonsson .....
Alby ...
Solliden nr 1
avsöndrad ...
I Västerås \
1 Florag. 8 /
Grosshandlaren C. J. Jakobsson.....
Arrendator!! Per August Bergman ... Alby
Landsfiskalen Anders Fabian Blomberg »
Humla
Rumla
Svensby
Tomtebo nr 2
ax-söndrad ...
Skräddaren Karl Karlsson
Hammarby
Summa
an- I ledning av prövningsnämndens beslut:
2 | Kusken Johan Henrik Jonsson ......
1/s | Arrendator!! Per August Bergman ...
Summa avgår
Alby...
Rumla
an- j ledning av prövningsnämndens beslut:
2 | Kusken Johan Henrik Jonsson ......
'' /- j Arrendatoni Per August Bergman ...
— ; Trävaruhandlaren Peter Karlsson ...
Tillkommer
Alby
Hvimla
Rumla
Summa
Anvisningar:
l:o) Vid upprättande av uppbördsbok för ort med fastställd stadsplan iakttäges, att i stället för hemmans eller lägenheters olika beteckningar införas
2:o) Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller försäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens
3:o) De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas för här ovan icke angivna utskyldstitlar, kolumnerna nr 10 och 11 för statsmedel, exem
-
*
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa
11 234 35
1,168: J8 lita; 11 10''
35 i» 83
897 15
1,152 48 19 31 9 75 10 —
11,181
Pens.-avg.
bet. 5 kr. 22
1,1(54 0 9 19 4 0 11 - 10
90215
35 10 83 08
kvarter eller annan indelning och fastigheternas tomtnummer,
eller försäkringsanstalternas medel upptagas i särskilda kolumner.
pelvis grundskatt eller trosspassevolansavgift, kolumnerna nr IG och 17 för fonders medel samt kolumnerna nr 23 och 27—30 för diverse medel,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.