Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i gällande bestämmelser om vågar

1922-03-14 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:175, Angående viss ändring i gällande bestämmelser om vågar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

i

Nr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring i

gällande bestämmelser om vågar; given Stockholms slott den 14

mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför härefter:

I sammanhang med metersystemets införande beslöt 1876 års riksdag

vissa bestämmelser att införas i den allmänna stadga om mått och

vikt, vilken kunde komma att av Kungl. Maj:t utfärdas. Andra stycket

av punkten 6 i dessa bestämmelser hade följande lydelse: »Likarmade

vågar, decimal-, centesim al vågar samt besman och pyndare skola, innan

de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen justeras,

men äro icke underkastade den omjustering, som för mått och vikter

är föreskriven. Begagnandet av decimal- och centesimalvågar samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

besman och pyndare i allmän handel skall vara underkastat de inskränkningar,

Kungl. Maj:t bestämmer.» De med tillämpning av berörda

bestämmelser utfärdade föreskrifter om vågar återfinnas i art. 2 och 7

av förordningen den 9 oktober 1885 om mått och vikt.

Sedan 1913 års riksdag, på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,

medgivit, att även s. k. pendelvågar finge justeras såsom lagliga

vägningsredskap för att, med de inskränkningar Kungl. Maj:t bestämde,

användas vid handel eller eljest, då varor avlämnades eller

mottoges efter vikt, blevo bestämmelser härom införda i förenämnda

förordning.

Fråga har nu uppstått, huruvida icke även ett annat slag av vågar —

visarevågar med s. k. stathmosapparat — må få justeras såsom lagliga

vägningsredskap. Dessa vågar karaktäriseras därigenom, att det, som

på vågbron skall vägas eller med andra ord belastningen, uppväges av.

viktrullar eller pendlar, som genom förmedlingen av metallband, på vilka

hela belastningen vilar, intaga föränderliga lägen, så att jämvikt uppkommer,

varvid viktrullarnas eller pendlarnas rörelse förmedlar rörelsen

av en visare, som på en tavla anger vikten.

Dylika vågar började förekomma i allmänna handeln i slutet av

1800-talet, då den svenska stathmosvågen infördes i marknaden. Den 7

september 1899 blev denna våg av dåvarande kontroll- och justeringsbyrån

i enlighet med bestämmelserna i 32 § av förordningen om mått

och vikt godkänd att användas vid tull- och postverken samt vid järnvägsstationer

och hamnar för vågning, som avsåge allenast avgifters

bestämmande. Den 7 april 1902 anhöll vågfabriksaktiebolaget Stathmos,

att denna våg måtte få justeras såsom allmän handelsvåg. Under åberopande

att man då ännu hade för liten erfarenhet för att med säkerhet

kunna bedöma, huruvida statbmosvågarna vore fullt lämpliga för användning

vid handel, avstyrkte kontroll- och justeringsbyrån bifall till den

gjorda framställningen; och ledde densamma ej heller till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Sedermera har en annan våg med stathmosapparat —

den s. k. heliosvågen — den 16 mars 1904 blivit av kontroll- och

justeringsbyrån godkänd på enahanda .villkor som stathmosvågen. Slutligen

har mynt- och justeringsverket den 12 mars 1920 godkänt ett

'' tredje slag av ifrågavarande vågtyp — den s. k. toledo tungviktsvågen

— på enahanda villkor, som föreskrivits beträffande de två förenämnda

vågarna med stathmosapparat.

Framställning I skrivelse den 27 juli 1921 har nu föreståndaren för fiskhallen i

från Afhållen Stockholm anhållit, att tre stycken s. k. toledo tungviktsvågar måtte

i Stockholm. ’ J o o

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts proposition Nr 175.

utan binder av gällande bestämmelser och under förutsättning, att dessa

vågar med avseende å riktighet och känslighet fyllde de fordringar,

som vore gällande för tungviktsvågar av äldre godkänd typ eller tilläventyrs

kunde varda av Kungl. Maj:t uppställda, finge i vanlig ordning

justeras såsom handelsvågar för att användas i nämnda fiskhall.

Vidare har Aktiebolaget toledovåg i skrivelse den 14 september

1921 gjort framställning om att den s. k. toledo tungviktsvågen måtte

godkännas såsom allmän handelsvåg. Till stöd för framställningen har

bolaget åberopat, bland annat, ett utlåtande av mekaniska provningsanstalten,

vilket utmynnar i följande sammanfattning:

»Undersökningen visar, att de missvisningar, som kunna uppstå vid en

toledovåg med bandupphängning, utöver dem, som förekomma vid de som handelsvågar

godkända pendelvågarna, äro ganska obetydliga och utfalla, särskilt om vågen

justeras vid en tillräckligt låg temperatur, alltid så, att vågen visar mindre vikt

än den, varmed den verkligen belastas, något som torde få anses vara en styrka

vid dess användning som handelsvåg. De av belastningen oberoende felen, som äro

de största, äro i varje särskilt fall möjliga att eliminera.»

Vidare har bolaget bifogat förutom åtskilliga andra intyg ett uttalande

av professorn vid tekniska högskolan Hjalmar O. Dahl, däri

denne förklarar, att det ej syntes föreligga skäl mot att ifrågavarande

våg godkändes och justerades för handelsbruk, om vissa försiktighetsåtgärder

anbefalldes.

1 över berörda två framställningar avgivna yttranden har myntoch

justeringsverket erinrat, hurusom ämbetsverket redan i ett den 26

juni 1918 avgivet förslag till nya författningar om mått och vikt föreslagit,

att även vågar med stathmosapparat måtte få justeras såsom

handelsvågar.

Över framställningarna har vidare ingenjörsvetenskapsakademien

avgivit infordrat utlåtande, därvid akademien med stöd av mekaniska

provningsanstaltens ovan omförmälda utlåtande samt professor Dahls

uttalande såsom sin åsikt framhållit, att det ej syntes föreligga något

skäl mot att vågarna godkändes och justerades för handelsbruk, om

vissa försiktighetsåtgärder anbefalldes, hindrande vågarnas användning

för allt för små vikter i förhållande till vågens maximalkapacitet.

Härjämte har Stockholms handelskammare beretts tillfälle att i

ärendet avgiva yttrande, därvid handelskammaren instämt i ingenjörsvetenskapsakademiens

uttalande.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 148 höft. (Nr 174-175.) 2

Framställning

från

Aktiebolaget

toledovåg.

Mynt- och

justeringsverket.

Ingenjörs
vetenskaps
akademien.

Stockholms

handels
kammare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Mynt- och

justeringsverket.

Framställ- Slutligen har Svenska sockerfabriksaktiebolaget i skrivelse den 6

””svenska februari 1922 hemställt, att den s. k. toledo tungviktsvågen måtte fa

sockerfabriks- justeras såsom laglig handelsvåg.

aktiebolaget.

1 ytterligare ett den 25 lebruari 1922 avgivet yttrande i ärendet

har mynt- och justerings verket anfört, bland annat, följande:

»De felkällor, som vid vågning med vågar av ifrågavarande typ kunna visa

sig, hava genom undersökningar, utförda av mekaniska provningsanstalten, på en

toledo tungviktsvåg med 500 kilograms maximibelastning, visat sig härröra dels

a) från metallbandens längdförändring genom temperaturvariationer;

b) från metallbandens töjning vid belastning;

c) genom att främmande ämnen inkomma mellan banden och den kurva, på

vilken de npprullas; samt

d) genom dödgång i utväxlingsanordningarna till visaren.

Det fel, som uppstår genom

a) uppgår för en vid + 10° C justerad våg vid en temperatur av + 30J C

till —0.2i kilogram;

b) är så litet att det kan lämnas ur räkningen;

c) kan uppgå till ganska avsevärda belopp. Så t. ex. åstadkom en 0.08 mm.

tjock pappersremsa mellan bandet och kurvan ett fel av —1.5 kilogram och en 0.O3

mm. tjock sådan ett fel av 0.5 kilogram; samt

d) var vid den undersökta vågen så gott som intet.

Alla dessa felkällor måste på lämpligaste sätt undanröjas.

Den första a) kan göras möjligast minst, om föreskrift lämnas att justeringen

skall ske vid + 15° C; den tredje c) kan till stor del förebyggas, om föreskrift

lämnas, att stathmosapparaten skall vara skyddad så mycket som möjligt

för tillträde utifrån, varigenom dels främmande ämnen icke kunna införas eller inkomma,

dels rostning eller oxidering av metallbanden icke kan ske, och den fjärde

d) har visat sig kunna förebyggas genom väl utförd konstruktion. ‘

Vidare är att anföra, att dessa vågar, vilkas maximibelastning i allmänhet

är ganska stor, icke, såsom såväl ingenjörs vetenskapsakademien som Stockholms

handelskammare påpekat, lämpa sig att uppväga vilka mindre belastningar som

helst, varför bör bestämmas den lägsta vikt, som'' får uppvägas med varje särskild

våg. Mynt- och justeringsverket vill hemställa, att denna vikt bestämmes

till 5 procent av högsta belastningen. Visaretavlans gradering får sålunda icke

börja med en vikt mindre än 5 procent av högsta belastningen, dock skall visarens

noll-läge alltid vara utmärkt.

* Allmänheten bör vidare erhålla tillfälle att, när den så önskar, göra sig förvissad

om vågarnas rättvisande, varför bör stadgas, att vid platser, där vågar med

stathmosapparat användes, alltid justerade vikter, uppgående till en tiondedel

av högsta belastningen dock högst 100 kilogram, skola finnas till hands för denna

undersökning.»

Departements,

chefen.

Vad i ärendet förekommit torde ådagalägga önskvärdheten av

att visarevågar med stathmosapparat få justeras såsom lagliga vägningsredskap.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Muj:ts proposition Nr 17.r>.

Såsom mynt- och justeringsverket erinrat, avgav ämbetsverket

under år 1918 förslag till nya författningar angående mått och vikt.

Förslaget innehåller, förutom åtskilliga andra ändringar i gällande stadgande^

jämväl föreskrift, enligt vilken bestämmanderätten i avseende å

vilka slag av vågar må kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap

skulle tillkomma Kungl. Maj:t. Denna föreskrift finner jag för min del

lämplig. Berörda förslag, över vilket kommerskollegium den 19 december

1921 avgivit infordrat utlåtande, är för närvarande föremål för överarbetning

inom mynt- och justeringsverket, och är det avsett att snarast

möjligt efter det ärendets beredning slutförts förelägga frågan riksdagens

prövning. Med avseende å ämnets omfattning lärer emellertid proposition

till den nu samlade riksdagen icke medhinnas.

Under nu berörda förhållanden och då det synes önskvärt, att

förenämnda i förslaget inrymda föreskrift angående bestämmanderätten

i avseende å vågars justering snarast möjligt vinner godkännande, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen förklara, att det

må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, vilka slag av vågar må

kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skall proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. E. Brimberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1922:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande bestämmelser om vågar. a1 i texten
  2. Rskr. 1922:96 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande bestämmelser om vågar. a1 i texten