Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av hushållningssällskapen

1922-03-10 · 53 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 50 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:176, Angående omorganisation av hushållningssällskapen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj.ts proposition Nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation av

hushållningssällskapen; given Stockholms slott den 10 mars 1922.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden. hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

r

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

Hushållningssällskapen bildades i allmänhet under de båda första

årtiondena av 1800-talet såsom ett led i dåtidens strävanden att höja

landets produktionskraft. Till en början tillkommo de på initiativ av

enskilda ledande personer men sedermera efter statligt direktiv och enligt

en gemensam plan.

Sällskapen inrättades icke såsom statsinstitutioner i egentlig mening,

utan närmast såsom lokala sammanslutningar av för jordbruket

och dess binäringar intresserade personer. Icke desto mindre fingo de

Bihang till riksdagen protokoll 1922. 1 samt. 149 höft. (Nr 176.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

redan från början eu i viss man officiell prägel. I cirkulär den 7

september 1813 meddelade Kungl. Maj:t vissa föreskrifter angående

dessa sällskaps organisation, och deras stadgar hava undfått Kungl.

Mapts stadfästelse. Den 16 maj 1848 fastställde Kungl. Maj:t, med

ändring av föreskrifterna i nyssnämnda cirkulär, förnyade allmänna

grunder för hushållningssällskapens i riket organisation, att tjäna till

ledning vid uppgörande och granskning av framtida förslag till nya

stadgar för dylika sällskap eller till förändringar i gällande stadgar.

Även dessa grunder befunnos så småningom mindre lämpliga och tidsenliga.

Hushållningssällskapens ombud utsågo därför 1908 kommitterade

att utarbeta förslag till nya grundstadgar, och sedan ombuden vid sitt

möte 1909 i huvudsak godkänt kommitterades förslag, anhöllo ombuden,

att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av de 1848 meddelade föreskrifterna,

fastställa av ombuden föreslagna allmänna grunder för ifrågavarande

sällskaps organisation. Sedan lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande

och därvid överlämnat infordrade yttranden över förslaget från

rikets samtliga hushållningssällskap eller deras förvaltningsutskott, fastställde

Kungl. Maj:t i brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910

(Svensk författningssamling, bihang nr 79) förnyade allmänna grunder

för hushållningssällskapens i riket organisation.

Liksom de. motsvarande, 1848 fastställda grunderna äro dessa

grunder meddelade allenast till ledning vid uppgörande och granskningav

förslag till nya stadgar eller förändringar i äldre stadgar. De hava

icke någon obligatorisk innebörd, och de särskilda sällskapen äro icke

förbundna att ändra sina stadgar i överensstämmelse med dessa grunder.

Grunderna äro för övrigt ganska knapphändiga samt allmänt hållna. De

behandla blott vissa huvudprinciper i organisationen och det säges uttryckligen,

att i övrigt äger hushållningssällskap att efter särskilda i

varje'' ort sig företeende förhållanden självt uppgöra de speciella föreskrifterna

för sin verksamhet samt till Kungl. Maj:ts prövning och

stadfästelse överlämna i sådant avseende upprättade stadgar ävensom

förslag till ändring i redan befintliga sådana.

Vid åtskilliga tillfällen hava, särskilt inom riksdagen, yrkanden

framställts om åtgärder från statens sida för åstadkommande av en

reformering av hushållningssällskapen. Såsom motiv för att staten borde

ingripa härvidlag har huvudsakligen framhållits följande.

Sällskapen hade allt mer kommit att intaga en officiell ställning såsom

utförande ett flertal dem av staten anförtrodda funktioner i skilda hänseenden. De

åtnjöte såväl för sin allmänna verksamhet som ock för ett flertal speciella ändamål

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 176. 3

direkt understöd av statsmedel å avsevärda belopp. Härtill komme, att sällskapen av

staten i stor utsträckning anlitades såsom förmedlare vid lånerörelser, som avsåge

jordbrukets och dess binäringars främjande eller i allmänhet lantbefolkningens understödjande

i visst hänseende. Det vore fördenskull av största intresse för staten att

tillse, att de organ, som staten sålunda understödde eller eljest anlitade, vore så

organiserade, att tillräcklig säkerhet funnes för att statens medel bleve på rätt sätt

använda och att överhuvud hushållningssällskapens verksamhet bedreves på sådant

sätt och med sådan kraft, som avsetts, och att skilda landsdelars, näringsgrenars

och samhällsklassers behov bleve uppmärksammade och i behörig män tillgodosedda,

såvida de kunde anses utgöra föremål för sällskapens verksamhet. Så vore åtminstone

flerstädes icke nu förhållandet.

1 ämnet hava väckts följande riksdagsmotioner, samtliga i andra

kammaren, nämligen dels vid 1898 års riksdag av herr Paulson (nr 197),

vid 1911 års riksdag av herr Gripenstedt (nr 266), vid 1913, 1914 års

första och 1915 års riksdagar av mig (respektive nr 106, nr 243 och

nr 94) vid 1914 års andra riksdag av herr Schotte m. 11. (nr 107) och

vid 1918 års riksdag av herrar Vennerström och Werner nr 282). I

dessa hava i huvudsak framförts följande önskemål.

Hushållningssällskapens verksamhetsområde borde närmare fastslås och viss

geografisk gränsreglering dem emellan genomföras. Ingen idkare av de näringar,

som hushållningssällskapen hade till uppgift att främja, och i allmänhet ingen välkänd

man eller kvinna borde kunna vägras inträde i sin bygds hushållningssällskap.

De mindre jordbrukarna borde på allt sätt intresseras för hushållningssällskapen

och beredas inflytande däri. Alla jordbruksintressen borde bliva representerade

i sällskapen. Beslutanderätten i sällskapen borde obligatoriskt överlämnas

till en representativ församling, utsedd efter för alla sällskap enhetliga grunder.

Ombuden i denna församling borde tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättning.

Förvaltningsutskottets verksamhet borde närmare regleras och resekostnads-

och traktamentsersättning utbetalas till ledamöterna i detta utskott.

Föreningsväsendet på jordbruksområdet borde inordnas under hushållningssällskapen

och beredas representationsrätt i förvaltningsutskotten. Vid hushållningssällskapens

sammanträden borde finnas utskott med uppgift att bereda församlingen tillfälle att

i förväg taga del av förvaltningsutskottets förslag i anslagsfrågor. Enhetliga bestämmelser

för överklagande av sällskapens beslut borde genomföras. De nya

grundstadgar i modern och demokratisk riktning, som borde utarbetas, skulle göras

ovillkorligt bindande för alla sällskap.

De sålunda framförda yrkandena hava i stort sett biträtts av andra

kammaren. Om man bortser från den av mig först väckta motionen,

hava samtliga föranlett andra kammaren att föreslå skrivelse till Kung!.

Maj:t med begäran om utredning i ämnet. Frågan bär dock varje gångfallit

på första kammarens motstånd.

Emellertid upptogs spörsmålet 1918 av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,

som med anslutning till ett referat av vad inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.

riksdagen i ämnet förevarit, i yttrande till statsrådsprotokollet den VI

september 1918 anförde:

»För min del kan jag icke undgå att finna de yrkanden om en allmän reformering

av hushållningssällskapen, som sålunda framkommit, hava fog för sig, om

jag än på frågans nuvarande ståndpunkt icke vill yttra mig om de särskilda förslagen

i detalj. Jag vill visserligen på intet sätt underkänna det betydelsefulla och

gagnerika arbete, som dessa sällskap hittills utfört, utan vill tvärtom skänka detsamma

ett livligt erkännande. Det svenska jordbrukets framsteg under det senaste

århundradet hava i mycket hög grad påverkats just av dessa sällskaps bemödanden.

Men detta utesluter ingalunda, att organisationen tarvar förändringar för att numera

kunna fortsätta att på lika framgångsrikt sätt fylla sin uppgift. Detta följer redan

av den allmänna tidsutvecklingen och av de omläggningar i skilda hänseenden, som

ägt rum inom jordbruket och dess binäringar, samt sammanhänger jämväl med

framträdandet av nya befolkningsgrupper till delaktighet i avgörandet av allmänna

angelägenheter. Det beror emellertid från statens synpunkt i hög grad även därpå,

att hushållningssällskapens befattning med åt dem av staten anförtrodda uppdrag

blivit alltmer omfattande och ingripande, särskilt i ekonomiskt avseende. Statens

direkta intresse av dessa sällskaps ändamålsenliga organisation har därför numera

blivit vida starkare än förr. /

I fall man kunde antaga, att de önskvärda förändringarna konune att någorlunda

snart genomföras utan statens särskilda medverkan, skulle naturligtvis ett

ingripande härvidlag vara obehövligt, Erfarenheten synes emellertid giva vid

handen, att detta knappast kan anses sannolikt. Det bör nämligen erinras, att icke

ens hälften av hushållningssällskapen hittills antagit nya stadgar i överensstämmelse

med 1910 års grunder och att de inom riksdagen framställda anmärkningarna gällt

förhållanden, som icke reglerats i nämnda grunder. Även med beaktande av att

lokala förhållanden torde böra betinga vissa olikheter i de särskilda sällskapens

organisation, synes alltså framgå, att denna organisation är vida mer växlande, än

som kan anses för ändamålet lämpligt, och att genomförandet av reformer i detta

avseende lärer komma att ske mycket ojämt och långsamt, ifall endast det nuvarande

systemet för framkallandet av7 dylika reformer bibehålies. Det synes därför

vara erforderligt, att staten söker befordra åstadkommandet av sådana reformer

i förevarande avseende, som må befinnas önskvärda. Då emellertid denna fråga är

av ganska grannlaga natur och det synes mig av vikt, att vid reformernas genomförande

den relativa frihet, som hushållningssällskapen nu åtnjuta och som onekligen

i flere hänseenden visat sig gagnelig, icke må inskränkas i större mån, än som må

finnas oundgängligt, anser jag nödvändigt, att frågan först underkastas noggrann

och sakkunnig utredning. Då detta icke kan ske genom till jordbruksdepartementets

förfogande stående arbetskrafter, anser jag särskilda sakkunniga böra tillkallas för

ändamålet.»

I enlighet med föredragande departementschefens hemställan bemyndigade

Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

högst fem sakkunniga personer med uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag i fråga om de åtgärder från statens sida, som borde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 176. 5

vidtagas för åstadkommande av sådana ändringar i hushållningssällskapens

organisation, vilka kunde finnas önskvärda och av förhållandena

påkallade.

Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet tillkallade departementschefen

sagda den 13 september 1918 såsom sakkunniga landshövdingen

Carl Fredrik Holmquist, godsägaren greve Hugo Hansson

Wachtmeister i Västeråkra, ledamoten av riksdagens första kammare,

numera professorn Paul Hellström, mig samt ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren David Hjalmar Pettersson i Bjälbo, varjämte

till de sakkunnigas ordförande förordnades landshövdingen Holmquist.

De sålunda tillkallade sakkunniga hava den 8 juni 1921 avgivit

till trycket befordrat betänkande dels angående omorganisation av hushållningssällskapen,

för vilket ändamål de sakkunniga utarbetat förslagtill

förordning angående ändrade allmänna grunder för hushållningssällskapens

organisation m. m., dels ock angående hushållningssällskapens

ekonomiska ställning och anslagsbehov.

Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, hushållningssällskapens

ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap ävensom samtliga länsstyrelser,

landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott, varjämte

f. d. byråchefen F. Egerström inkommit med en skrivelse i ämnet,

vilken närmast utgör en reservation till lantbruksakademiens yttrande.

Härefter har lantbruksstyrelsen efter anmodan den 4 mars 1922

avgivit förnyat utlåtande med anledning av vad i de inkomna yttrandena

anförts. Vid detta utlåtande har lantbruksstyrelsen fogat ett omarbetat

förslag till förordning, innehållande allmänna grunder för hushållningssällskapens

omorganisation m. in.

Då jag nu går att redogöra för i ämnet framlagda förslag, torde

jag''först få behandla

Huvudprinciperna för omorganisationen.

Sedan de sakkunniga redogjort för hushållningssällskapens uppkomst

och utveckling (sid. 20—31) samt för tidigare förslag i ämnet

jämte direktiven för de sakkunnigas arbete (sid. 32—42) angiva de sakkunniga

(sid. 43—46) de allmänna motiven för sitt förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.

Angående behovet av eu omorganisation och de allmänna grunderna

därför anföra därvid de sakkunniga i huvudsak följande.

Hushållningssällskapens verksamhet såsom förmedlande organ mellan staten

och de enskilda jordbrukarna hade under årens lopp och särskilt under senaste tid

ökats i sådan omfattning, att de däri ingående uppgifterna numera blivit så många

och maktpåliggande, att deras utförande kommit att utgöra den mest betydande

delen av sällskapens verksamhet. Såväl för sin verksamhet i allmänhet som förvissa

särskilda ändamål både sällskapen också åtnjutit betydande understöd av staten,

varigenom deras egenskap av i viss mån officiella organ framhävts. Hushållningssällskapen

hade från och med 1915 i ersättning för till statsverket indragna

brännvinsförsäljningsmedel tillerkänts ett å ordinarie stat uppfört årligt anslag å

2.100.000 kronor, vartill senare åren ytterligare anvisats ett tillfälligt anslag å

082.000 kronor. De för jordbrukets främjande i särskilda avseenden anvisade anslagen

hade alltmera stegrats och 1920 utgjort mera än 1,000,000 kronor. Landstingens

sammanlagda bidrag till sällskapens verksamhet hade 1920 uppgått till

omkring 325,000 kronor.

Ökningen av de anförtrodda uppgifterna och storleken av de anvisade medlen

måste tydligen medföra ett berättigat krav från statens sida på tillförlitliga garantier

för att dessa uppgifter och medel handhades på ett för de därmed åsyftade

ändamålen fullt tillfredsställande sätt.

Därest statsmakterna allt framgent skulle kunna med fullt förtroende anlita

hushållningssällskapen för utförande av de av statsmakterna beslutade åtgärderna

till lanthushållningens och dess binäringars främjande samt anförtro dem statsmedel

härför, vore det, enligt de sakkunnigas åsikt, nödvändigt, att hushållningssällskapens

organisation och verksamhet så ordnades, att de fullt motsvarade tidens krav. För

vinnande av detta syfte erfordrades, att organisationen bleve enhetlig, fast och tidsenlig.

att hushållningssällskapen erhölle en allsidig sammansättning, byggd på demokratisk

grund, att sällskapen bleve fullt kompetenta att handhava de maktpåliggande

uppgifter, som kunde anförtros dem. samt att i övrigt tillförlitliga garantier skapades

för att anvisade medel användes på bästa sätt och i överensstämmelse med för

dem avsedda ändamål. Ehuru för vinnande av dessa syftemål erfordrades förändringar

av i vissa fall tämligen genomgripande beskaffenhet, torde dock dessa förändringar,

i överensstämmelse med av departementschefen givna riktlinjer, i huvudsak

böra och kunna verkställas inom den nuvarande organisationens ram. Ej heller

borde den relativa frihet, sällskapen nu, i egenskap av sammanslutningar av delvis

privat karaktär, åtnjöte vid ordnandet av sin organisation — vilken frihet visat

sig medföra ett förmånligt inflytande på intresset för sällskapens angelägenheter —

inskränkas i högre grad, än vad som kunde anses oundgängligt för erforderliga

reformers genomförande.

Erfarenheten beträffande tillämpningen av de utav Kung! Maj:t den 28 oktober

1910 fastställda förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket

organisation gåve vid handen, att de reformer, som i ovan angivet syfte ansetts

erforderliga, måste göras i möjligaste mån bindande för alla hushållningssällskap.

I anslutning härtill föresloge de sakkunniga, att reformernas antagande uppställdes

såsom oeftergivligt villkor för att hushållningssällskap komme i åtnjutande av statsanslag

för sin verksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanal. Maj.ts proposition Nr 176.

De sakkunnigas förslag till förordning, som borde underställas riksdagens

prövning, avsåge, liksom 1910 års grundstadgar, endast — om ock i mera utsträckt,

omfattning — att utgöra allmänna grundstadgar. Med ledning därav skulle hushållningssällskap

äga att, i viss män med hänsyn till särskilda lokala förhållanden och

egna önskningar, självt uppgöra bestämmelser (stadgar) för sin och underlydande

avdelningars organisation och verksamhet. Desså stadgar skulle fastställas av

Kungl. Maj:t.

De sakkunnig as föffattningsförslag är i övrigt huvudsakligen byggt

på följande principer:

1) Beredande av rätt för praktiskt taget envar, vilken såsom näring

idkar lanthushållning, därtill hörande binäring, fiske eller hemslöjd

att, utan inval, efter anmälan inträda såsom ledamot av hushållningssällskap,

inom vars område näringen idkas.

2) Överlåtande av hushållningssällskaps beslutanderätt åt valda

ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter.

3) Tillerkännande av resekostnads- och traktamentsersättning åt

förenämnda ombud ävensom åt ledamöterna i förvaltningsutskott eller

deras respektive suppleanter.

Angående behovet av omorganisation och därför av de sakkunniga

föreslagna allmänna grunder anföra hörda myndigheter och korporationer,

bland annat, följande.

Länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det ostridigt, att de allmänna grunderna

för hushållningssällskapens verksamhet och organisation borde bliva föremål förnya

reglerande bestämmelser samt att sådana bestämmelser borde erhålla karaktären

av förordning, utfärdad med riksdagens godkännande. I betydelsefulla avseenden

syntes också det förslag, som de sakkunniga framlagt, vara ägnat att läggas till

grund för en sådan förordning; så i fråga om villkoren för inträde och principen

att beslutanderätten vid sällskapens allmänna sammanträden skulle utövas av valda

ombud.

Länsstyrelsen i Grottlands län finner de allmänna grunder, som innefattades

i det framlagda förslaget i stort sett ägnade att bibringa hushållningssällskapen

en eftersträvansvärd enhetlighet och fasthet samt alltså vara att förorda.

Länsstyrelsen i Hallands län anför. Det syntes för dem, vilka önskade förebygga

ett för hushållningssällskapen säkerligen ödesdigert brytande av den rådande

samverkan mellan staten och hushållningssällskapen, vara en angelägenhet av stor

vikt, att sådana ändringar i hushållningssällskapens organisation vidtoges, som kunde

undanröja de inom riksdagen framställda anmärkningarna, i den män dessa kunde

hava fog för sig. Det av de sakkunniga framlagda förslaget syntes länsstyrelsen

vara i huvudsakliga delar synnerligen välbetänkt och lämpat efter tidsförhållandenas

krav. Att antagandet av stadgar i enlighet med de nya allmänna grunder, som

kunde bliva av statsmakterna beslutade, skulle utgöra ett villkor för att hushåll
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.

ningssällskapen finge åtnjuta statsanslag för sin verksamhet, funne länsstyrelsen

vara en nödvändig bestämmelse, enär eljest de nya grundernas tillämpning skulle

kunna undanskjutas i en oviss framtid. Bestämmelsen att ledamotskap finge efter

enkel, skriftlig anmälan förvärvas av varje person, som idkade lanthushållnisg eller

därtill hörande binäring eller hemslöjd eller fiske, och att alltså för dessa personer

inval ej nödvändigtvis erfordrades, funne länsstyrelsen vara en reform i rätt riktning.

En viktig och enligt länsstyrelsens uppfattning absolut oundgänglig reform

vore införandet av ett representativt system vid hushållningssällskapens beslutande

sammanträde. Mot principen om resekostnads- och traktamentsersättning åt ombuden

hade länsstyrelsen ej något att erinra.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands och Norrbottens län hava i stort sett icke haft något att i

princip erinra.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner väl önskvärt, att hushållningssällskapen

erhålla fastare former, men anser därför ej erfordras så genomgripande

omorganisation, som de sakkunniga föreslagit.

» Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig tämligen avvisande mot behovet av

omorganisation under framhållande att sällskapens handhavande av anförtrodda uppgifter

och anvisade medel hittills icke givit grundad anledning till erinran. Vad som

huvudsakligen mot sällskapen anmärkts vore, att deras sammansättning icke varit

byggd på tillräckligt demokratisk grund. De sakkunnigas förslag härutinnan koinme

vad Malmöhus län anginge icke att innebära någon omläggning i mera demokratisk

riktning, eftersom vid inval av medlemmar inträde sällan eller aldrig vägrades, och

villkoren för vinnande av medlemskap snarare vore lindrigare än de, som de sakkunniga

föreslagit.

Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker förslaget under anförande: »Den omorganisation.

varav hushållningssällskapen kunna vara i behov, bör icke sträckas

därhän, att hushållningssällskapen från frivilliga sammanslutningar förvandlas till

byråkratiskt och efter politiska synpunkter anordnade statsorgan. Det må lämnas

därhän, huruvida för lösande av vissa uppgifter, som nu äro överlämnade åt

hushållningssällskap, lämpligen bör upprättas en sådan organisation, som av de

sakkunniga förordas. Ifrågavarande uppgifter verka onekligen tyngande och måhända

även förryckande på hushållningssällskapens verksamhet, vadan en avlastning

kan synas önskvärd. Men för den med en frivillig sammanslutnings natur

överensstämmande verksamhet till lantmannanäringarnas fromma, som allt framgent

måste anses maktpåliggande, är en sådan organisation icke ägnad. Och det skulle

enligt länsstyrelsens uppfattning vara alldeles oberättigat att för den nya institutionen

taga i anspråk hushållningssällskapets namn och ännu mera att med

förmenat stöd av namnlikheten till densamma överföra hushållningssällskapets kapitaltillgångar

— dessa må hava uppkommit genom besparingar eller genom donationer

— och inkomster, härunder innefattande de från statens sida på ett bindande

sätt tillförsäkrade bidragen. Omförmälda benämning, tillgångar och inkomster böra

av både rättsliga och praktiska grunder bibehållas åt de hittillsvarande hushållningssällskapen.

» .. .

Länsstyrelsen i Örebro län har instämt med länets landsting samt Övriga

länsstyrelser med vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kling!. Moj.ts proposition Nr 176.

9

Landsting.

Landstinget i Skaraborgs län bär ansett sig ej kunna avgiva något yttrande

i ärendet. Tre landsting, nämligen landstingen i Stockholms, Uppsala och Kristianstads

län hava funnit sig sakna anledning att närmare ingå på frågan rörande

behovet av omorganisation av hushållningssällskapen och principerna härför eller hava

endast i ett eller annat avseende yttrat sig över förslag. Nämnda principer hava

godtagits av eller ej föranlett erinran från tretton landsting. Malmöhus läns

landsting ifrågasätter lämpligheten av att enhetligt organisera hushållningssällskapen

i alla för deras verksamhet grundläggande avseenden.

Övriga sju landsting (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar läns norra, Älvsborgs,

Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands läns landsting) hava ansett

behov av en allmän omorganisation ej föreligga eller att omorganisationen borde

ske efter andra riktlinjer än de, som uppdragits av de sakkunniga. Landstinget i

Jönköpings län anför, att de brister, som nu utan tvivel vidlådde hushållningssällskapen

och deras verksamhet borde avhjälpas på det sätt, varje sällskap självt

funne lämpligast och med sina traditioner överensstämmande.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava de i Stockholms, Jönköpings,

Gottlands och Norrbottens län intet att i princip erinra, sistnämnda utskott

dock under förutsättning att staten åtager sig på grund av förslagets genomförande

ökade kostnader. Förvaltningsutskottet i Jämtlands läns hushållningssällskap framhåller,

att förslaget innebure många betydelsefulla förbättringar.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrker, i likhet med

länsstyrelsen i länet, bestämt en omorganisation av hushållningssällskapen enligt de

utav de sakkunniga ifrågasatta principerna. Älvsborgs läns södra och Kronobergs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka i princip författningsförslaget

i dess helhet. Samma ställning intager Västernorrlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, som anser sällskapet väl organiserat och framhåller

att, därest övriga sällskap anslöte sig till 1910 års organisationsbestämmelser,

varigenom den väsentliga organisationsformen för samtliga sällskap bleve lika, det

vore tämligen likgiltigt, huruvida de av de sakkunniga föreslagna ändringarna bleve

slutligen godkända eller ej.

Samtliga övriga förvaltningsutskott utom de i Blekinge och Värmlands län,

som ej yttra sig i princip, uttala betänkligheter mot att omorganisationen gått

längre än som för syftet erfordras. Såsom ett uttryck härför må anföras följande

uttalande av förvaltningsutskottet i Västernorrlands läns hushållningssällskap.

»Grundtanken i förslaget, nämligen att hushållningssällskapen skola så organiseras

att statsmakterna allt framgent må kunna med fullt förtroende anförtro dem

utförandet av de utav statsmakterna beslutade åtgärderna för lanthushållningens

och dess binäringars främjande ävensom handhavandet av härför utgående anslag

av statsmedel, har givetvis förvaltningsutskottets fulla anslutning. Men förvaltningsutskottet

kan för sin del icke finna, att för dessa syftemåls vinnande kräves så

trånga bestämmelser rörande sällskapens organisation som sakkunniga föreslagit.

Större frihet för sällskapen att anpassa sig efter de för varje sällskap föreliggande

lokala förhållandena och efter den utveckling, som de olika sällskapen undergått

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 höft. (Nr 176. > 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 K an f/l. Maj:ts proposition Nr 17b.

under sin länga verksamhet och funnit bäst ägnade att främja denna verksamhet,

svnes förvaltningsutskottet vara nödig, om sällskapen fortfarande skola kunna fylla

sina hittillsvarande uppgifter och än mera utveckla sitt arbete för det svenska;(ordbrukets

förkovran.»

Varken lantbruksakademien eller Scen iges allmänna lantbrukssällskap hava

framställt några anmärkningar mot förenämnda huvudgrunder ochi hushållning smilskapens

ombud framhålla, att de vore fullt övertygade om nödvändigheten, att hushållningssällskapens

organisation och verksamhet så ordnades, att de fullt motsvarade

tidens krav men att de sakkunnigas förslag gånge längre än nödigt vore.

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 17 oktober 1921 i ämnet avgivna utlåtande

anfört, bland annat, följande. Skulle sällskapens hittills ådagalagda förmåga att

fylla sin uppgift utgöra den enda synpunkt, varur spörsmålet, huruvida sällskapens

stadgar vore i behov av förändring eller icke, borde bedömas, torde man måhända

med rätt kunna ställa sig något tveksam inför hela omorganisationsfrågan. Det

torde nämligen kunna anses ganska tvivelaktigt, huruvida genom någon förändring

i berörda stadgar större verklig sakkunskap, livligare intresse för sällskapens verksamhet

eller mera oegennyttigt och upphittande arbete kunde tänkas bliva stallda

till hushållningssällskapens förfogande. — Det vore emellertid den allmänna tidsutvecklingen

och de förändringar i olika hänseenden denna fört med sig på nära

nog alla områden, som jämte nya befolkningsgruppers krav på delaktighet i avbörandet

av allmänna frågor kanske i första rummet påkallade vissa ändringai uti

sällskapens organisation. Dessa skäl syntes lantbruksstyrelsen ock vara av den

vägande art, att de borde kunna i här ifrågavarande avseende påräkna tillbörlig

hänsyn från statsmakternas sida. — Det vore emellertid ej endast ur denna synpunkt,

som en omorganisation i förevarande riktning syntes kunna vara förenad

med beaktansvärda fördelar. Läte sig nämligen en demokratisering av hushållningssällskapen

genomföras, utan att deras rent fackliga kapacitet äventyrades, torde

kunna påräknas, att sällskapens verksamhet också komme att omfattas med större

intresse och djupare förståelse även inom de breda lagren bland jordbrukarna.

Kunde detta åstadkommas, utan att andra värden samtidigt åsidosattes, skapades

härigenom ökade förutsättningar för hushållningssällskapens förmåga att verksamt

bidraga till jordbrukets förkovran.

Vad särskilt angår principen om rätt för alla, som idka lanthushållning, däitill

hörande binäring, fiske eller hemslöjd, att inträda i vederböraude hushållningssällskap

hava hushållningssällskapens ombud — i viss överensstämmelse med lantbruksstyrelsen

och i likhet med ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott —

framhållit, att nämnda princip visserligen vore teoretiskt riktig, men i allmänhet

redan med nu tillämpad organisation iakttagen. De föreslagna bestämmelserna

skulle i tillämpningen näppeligen visa sig medföra ökad anslutning till sällskapen.

Tre hushållningssällskaps förvaltningsutskott vilja begränsa inträdesrätten till jordbrukare

eller dem, som yrkesmässigt eller såsom »huvudsakligt näringsfång» bedriva

lanthushållning, någon dess binäring, hemslöjd eller fiske. Hallands läns hushå - ningssällskaps förvaltningsutskott underkänner anmälningsprincipen och anser, att

de primära underavdelningarna borde lämnas förslagsrätt till inval av nya ledamöter,

samt att bestämmelse borde införas därom, att för vägrande av inträde i hus
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:tu proposition Nr 176.

11

hållningssällskap skulle fordras -/3 majoritet av de avgivna rösterna. Kronobergs

lans landsting finner stadgandet om intriidesriltt olämpligt.

Beträffande särskilt förslaget om beslutanderättens överlåtande till ett representantskap

anför länsstyrelsen i Uppsala län. Problemet att förhindra den nära till hands

liggande, men sällan eller aldrig förverkligade, faran därför, att en tillfällig majoritet

fattade ensidiga eller förhastade beslut, torde icke böra avvärjas genom

införande av ett representativsystem; den omedelbarhet, varav hushållningssällskapens

verksamhet nu präglades och som gjorde deras sammankomster till något,

annat än möten av en beslutande församling, skulle på detta sätt gå förlorad.

Bättre vore att tillerkänna förvaltningsutskottet något slags suspensivt veto, så att

saken kommo under omprövning antingen vid nytt möte av hushållningssällskapet

eller i dess lokalavdelningar. En hälsosam reform vore att befordra ökad verksamhet

av dessa. Förvaltningsutskottet borde vara talrikt, så att olika lokala och

fackliga intressen kunde vara däri representerade. Skulle för dess ''demokratisering''

förutsättas bidrag till resekostnaderna, vore den ökade utgiften för ett större

antal ledamöter att föredraga framför en nedsättning i förvaltningsutskottets sakkunskap.

Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker ett delvis representativt system.

Införandet av en beslutande representantförsamling har mött motstånd

från Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som i likhet med

länets landsting anser representation för sällskapet på grund av dess obetydliga

omfattning obehövlig, samt från ytterligare fyra sällskaps förvaltningsutskott, vilka

önska bibehålla det av sällskapen nu tillämpade partiella representativa systemet,

enligt vilket alla närvarande ledamöter ägde viss mindre rösträtt än ombuden.

Kronobergs läns landsting finner stadgandet om fullt genomfört representativt

system olämpligt, och Kalmar läns norra landsting synes anse, att för länets

norra hushållningssällskap, som vore landets minsta, ej förelåge behov av någon

representation. Västernorrlands läns landsting förordar en sådan kombination av

representation och fritt utövad rösträtt, som tillämpades av länets hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen finner icke skäl till erinran mot förslaget om obligatoriskt

representantskap. Redan praktiska skäl — främst de höga och växande

ledamotsantalen — göra ett sådant stadgande nödvändigt. En sådan anordning är

för övrigt, om ock under delvis andra former, redan träffad inom ett flertal hushållningssällskap

och har, såvitt lantbruksstyrelsen inhämtat, befunnits medföra

endast fördelar.

Vad särskilt angår förslaget om resekostnads- och traktamentsersättning, anser

länsstyrelsen i Stockholms län det böra överlämnas åt sällskapen själva att bestämma

om till ledamöterna i förvaltningsutskottet bör utgå dylik ersättning eller icke.

i.*''" Malmöhus läns landsting ifrågasätter överhuvudtaget behovet av ersättning.

Det’ kunde nämligen helt visst förutsättas, att medlemmarna i en sammanslutning,

som, i likhet med hushållningssällskapen, vilade på personligt intresse, i allmänhet

vore villiga att ''själva vidkännas dessa utgifter.

Jämväl tre hushållningssällskap i södra Sverige ställa sig tvekande beträffande

lämpligheten av- att tillerkänna ombuden och ledamöterna i förvaltningsutskott

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

resekostnads- och traktamentsersättning, och Gävleborgs läns hushållningssällskap

avstyrker bestämt sådan ersättning.

Lantbruksstyrelsen finner denna del av förslaget vara en naturlig konsekvens

av kravet på ökad möjlighet för även de mindre jordbrukarna att taga del i hushållningssällskapets

verksamhet.

I detta sammanhang må även redogöras för frågan om sällskapens

indelande i underavdelningar och de senare» lokala omfattning.

Ordnandet härav har betydelse med hänsyn till anordnandet av valen

till representationsförsamlingen.

I en till de sakkunnigas betänkande fogad reservation anförde jag, att

en av de viktigaste förutsättningarna för att hushållningssällskapens organisation

skulle bliva stark och ändamålsenlig vore den, att underavdelningarna knöte

bygdeintresset kring sig. Så vitt möjligt borde underavdelningarna anpassa sina

verksamhetsområden efter socken- eller kommungränser för att nå alla med sitt

inflytande. Allt, som förtoge intresset för den lokala organisationen, vore ägnat

att försvaga hushållningssällskapet i dess helhet och dess arbete.

Angående dessa synpunkter, som upptagits i åtskilliga yttranden, anför lantbruksstyrelsen,

att, — frånsett de rent organisatoriska synpunkterna — sällskapens

verksamhet i dess helhet komme att vinna genom att underavdelningar med lämplig

-omfattning anordnades och gåves största möjliga fasthet. Ett villkor för att sällskapens

gagnande verksamhet skulle nå alla delar av sällskapens ofta vidsträckta

områden, funne lantbruksstyrelsen nämligen vara, att sällskapen i orterna både

härför lämpliga organ, som genom sin organisation i så hög grad som möjligt

representerade såväl lokalkännedom som och det för verksamheten behövliga ortsintresset.

Dessa förutsättningar förefunnes givetvis i allmänhet bäst hos smärre

underavdelningar, vilkas verksamhet begränsades till den egna socknen, respektive

staden eller köpingen. Inom mycket stora socknar torde dock bästa resultatet av

ifrågavarande verksamhet kunna vinnas genom socknens uppdelande i flera underavdelningar.

Å andra sidan kunde socknar vara för små, för att lämpligen bilda

särskild underavdelning. Möjligheten att sammanslå mindre socknar med gemensamma

intressen och lätta förbindelser till en enda underavdelning syntes därför

också lämpligen böra hållas öppen. Inom flertalet hushållningssällskap funnes redan

nu häradsvis eller tingslagsvis anordnade större avdelningar under namn av gillen,

kretsavdelningar m. m. Dessa avdelningar hade varit av stor betydelse för sällskapens

verksamhet och torde fortfarande, även sedan en indelning i mindre underavdelningar

blivit genomförd, vara värdefulla. Ifrågasättas kunde till och med, om

icke genom det ökade intresse för sällskapets verksamhet i allmänhet, som införandet

av smärre underavdelningar kunde väntas medföra, även verksamheten i

dessa större avdelningar komme att bliva ännu livligare. Det kunde erinras, att

inom vissa sydliga hushållningssällskap redan funnes två olika grupper av underavdelningar,

en uppdelning, som hade visat sig förmånlig. Lantbruksstyrelsen

funne det därför önskvärt att, om också icke i grundstadgarna bestämd föreskrift

lämnades därom, att underavdelningarna skulle sammanföras till större avdelningar,

möjligheten härför dock borde antydas. För såväl underavdelningarnas som avdel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:tu grugosition Nr 17C.

13

uiugarnas verksamhet funne luntbruksstyrelsen don föreslagna bestämmelsen, att

de skulle utgöra en obligatorisk organisation för val av lantbruksombud. vara av

stor betydelse.

.lag- övergår härefter till att något beröra

Författningsförslagets allmänna utformning.

De sakkunnigas förslag, som omfattar fyrtio paragrafer, ansluter sig

i många avseenden till motsvarande bestämmelser i landstingsförorduingen.

För val till representantskapet — lantbrukstinget — indelas

hushållningssällskapets område i valkretsar, var och en i regel bestående

av en eller flera underavdelningars områden, med så stort antal ledamöter,

att dessa äga välja minst tre ombud — lantbruksombud. Valet

skall ske proportionellt, därest inom viss tid förut skriftligt yrkande

därom framställes av eu bestämd minoritet (7 §). För vissa val inom

tinget skall proportionell valmetod användas (17 och 20 §§).

Mot förslagets allmänna utformning har framställts många erinringar.

Visserligen hava en länsstyrelse ävensom vissa landsting helt eller

åtminstone i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag även i detta avseende

och ansett detsamma väl lämpat att utgöra en allmän grundval

för hushållningssällskapens organisation, men i allmänhet har dock —

på sätt redan nämnts — ansetts, att förslaget i alltför hög grad inskränkte

hushållningssällskapens fria bestämmanderätt, en rätt, som

emellertid vore huvudvillkoret för verksamhetens lyckliga bedrivande.

Särskilt har en allmän och ingående kritik riktats dels mot förslaget

om införande fakultativt av proportionell valmetod vid val till lantbrukstinget,

dels mot tillämpning överhuvud taget av proportionell metod vid

val inom hushållningssällskap, och dels mot de av den proportionella

valmetodens användning vid valen till lantbrukstinget föranledda bestämmelserna

rörande indelandet av hushållningssällskapens områden i valkretsar.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande.

De sakkunnigas stadgeförslag hade erhållit en utformning, som skulle gorå

■den förestående omorganisationen av hushållningssällskapen mera genomgripande än

vad förhållandena krävde, samtidigt som hushållningssällskapens självbestämningsrätt

och rörelsefrihet skulle så kringskäras, att, därest förslaget i oförändrat skick vunne

godkännande, det måste ifrågasättas, huruvida icke omorganisationen i sådant fall

på ett menligt sätt skulle visa sig påverka den arbetsglädje och det oegennyttiga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

intresse för jordbrukets förkovran, som hittills varit de kraftigaste drivfjädrarna

för hushållningsskapens verksamhet.

Det sätt, varpå de sakkunniga löst den viktiga frågan om representantskapetT

kunde lantbruksstyrelsen icke skänka obetingad anslutning. Bestämmelserna beträffande

dylik representation syntes nämligen onödigt omständliga och invecklade.

Man torde kunna utgå därifrån, att inom en yrkessammanslutning — vartill hushållningssällskapen

vore att räkna — medlemmarnas intressen i stort sett vore så

ensartade, att vid bedömande av förevarande spörsmål icke torde behöva anläggas

samma synpunkter, som då det gällde en församling med uppgifter av politisk eller

annan liknande natur.

Särskilt syntes den föreslagna bestämmelsen om införande — låt vara endast

i vissa undantagsfall — av proportionellt valsätt ägnad att väcka betänksamhet.

Inom sammanslutningar av ifrågavarande beskaffenhet syntes varken något verkligt

behov av dylikt valsätt föreligga eller fördelar vara därmed förbundna, medan däremot

olägenheterna vore så mycket mer påtagliga. Stadgandet syntes nämligen

direkt inbjuda till partibildning, möjligen efter politiska linjer eller mellan innehavare

av jordbruk utav olika storlek. Av en utveckling i föreslagen riktning syntes enligt

lantbruksstyrelsens förmenande endast menliga följder för sällskapens verksamhet

vara att vänta. En ur organisatorisk synpunkt olämplig följd av dylikt stadgande

skulle vidare bliva, att valkretsarna för utseende av ombuden måste givas större

omfattning än annars vore behövligt och önskligt.

Angående det av lantbruk sstyr elsen omarbetade förslaget anför lantbruksstyrelsen

vidare.

I detta förslag hade möjligheten till val av ombud enligt proportionell metod

uteslutits. Vidare hade uttryckligen angivits, att ombudsvalen kunde ske antingen

direkt eller indirekt genom elektorer, varjämte vissa allmänna bestämmelser för

nämnda olika former av ombudsval ifrågasatts. För övrigt hade stadgande^ för

sagda val något förenklats. I sammanhang härmed hade införts föreskrifter om rösträtt

och valbarhet vid valen. Beträffande valen inom representationen hade däremot den

fakultativa proportionella valmetoden bibehållits, enär stadgandet därom ansetts

betingat av det representativa systemets användning. Förutom med avseende å

rätten till inträde och sällskapens indelning i underavdelningar hade lantbruksstyrelsen

i vissa avseenden funnit därutinnan framställda erinringar förtjäna beaktande.

Styrelsen hade vidare i sitt förslag uteslutit vissa stadganden, som upptagits i de

sakkunnigas förslag, ävensom därtill fogat flera tillägg, varjämte åtskilliga bestämmelser,

som ifrågasatts av de sakkunniga, underkastats redaktionella ändiingar.

>arUnxvti- l)en utomordentligt stora betydelse, hushållningssällskapen hava

chtfen. för lanthushållningen, medför, att det för staten är ett intresse av stor

vikt, att sällskapens organisation gör dem väl skickade för deras verksamhet.

Till de skäl, som i motioner till riksdagen, av vederbörande

departementschef vid sakkunnigas tillsättande samt av de sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17t>.

.15

själva och av olika myndigheter i yttranden över de sakkunnigas betänkande

anförts för behovet av en omorganisation, har jag intet att

tillägga. Vad däremot anförts finner jag ej vara av beskaffenhet att

vederlägga det enligt min mening klart ådagalagda behovet av en omorganisation.

Skall det avsedda syftet med omorganisationen uppnås, torde densamma

böra grundas å de av de sakkunniga föreslagna huvudprinciper.

Såsom själv sakkunnig torde jag angående dessa principer få åberopa

vad de sakkunniga anfört i sin allmänna motivering.

Vad åter angår utformningen av dessa principer har jag med anledning

av däremot framställda erinringar tagit i förnyat övervägande

huruvida ej, med bibehållande av huvudprinciperna för de sakkunnigas

förslag, däri kunna göras uteslutningar och ändringar i syfte att giva

hushållningssällskapen vidare självbestämningsrätt i frågor, som ej ovillkorligen

kräva en likformig reglering av statsmakterna.

Vid sammanträden, som jag härför i departementet hållit med

chefen för lantbruksstyrelsen och chefen för styrelsens lantbruksbyrå,

har de sakkunnigas förslag till förordning blivit föremål för en ingående

omarbetning. Lantbruksstyrelsens förutnämnda, med utlåtande den 4

mars 1922 överlämnade författningsförslag är i huvudsak grundat på

denna omarbetning. Då jag emellertid i vissa punkter icke kan gilla

förslaget, sådant det av lantbruksstyrelsen framlagts, har jag låtit inom

departementet delvis omarbeta detsamma. Detta sålunda inom departementet

upprättade förslag omfattar dels en förordning, angående visst

villkor, för statsbidrag åt hushållningssällskap, dels ock en kungörelse

med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Vad först angår förslaget till

Förordning,

som är avsedd att föreläggas riksdagen till antagande och såsom bilaga A

är fogad till detta protokoll, så innehåller förslaget allenast, att hushållningssällskap,

som från och med den 1 januari 1924 vill komma i

åtnjutande av statsbidrag för sin verksamhet, skall äga stadgar, som

fastställts av Kungl. Maj:t, samt att stadgar för att erhålla dylik fastställelse

skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av

Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Dessa grunder, som icke äro av beskaffenhet att böra inrymmas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. ■

i en av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt antagen förordning,

skulle således av Kungl. Maj:t utfärdas i en särskild kungörelse.

Tiden, varifrån ifrågavarande villkor för erhållande av statsanslagskall

gälla eller från och med 1924, har av såväl de sakkunniga som

lantbruksstyrelsen föreslagits med hänsyn till att hushållningssällskapen,

sedan förordningen utfärdats — vilket förutsattes skola ske sommaren

1922 — skola få tid att i vederbörlig ordning antaga och få fastställda

nya stadgar. .

Det finnes emellertid hushållningssällskap med ordinarie arssammanträde

på våren och med stadgar, däri fordras beslut a två ordinarie

sammanträden för ändring av stadgarna. Då det för dylikt fall kan möta

svårighet att få stadgarna ändrade till tiden för utdelande av statsanslagför

kalenderåret 1924, bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om skäl

därtill föreligger, för samma kalenderår medgiva befrielse från det i

förordningen för erhållande av statsanslag uppställda villkor. Bestämmelse

därom har således intagits i förordningen.

Allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Åven om de allmänna'' grunder för hushållningssällskaps organisation,

som i huvudsak skola följas vid upprättande av nya stadgar

för sällskapen, icke äro av beskaffenhet att böra intagas i själva förordningen

angående villkor om dylika stadgar för erhållande av anslag,

anser jag dock riksdagen böra beredas tillfälle att, i samband med prövning

av förslaget till förordning, få yttra sig över dylika grunder. Jag

anhåller därför att få här redogöra för det förslag till kungörelse med

allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, som jag anser,

att Kungl. Maj:t, därest riksdagen antager förslaget till förordning, bör

utfärda. Vid redogörelse för detta förslag, såsom bilaga B fogat till

protokollet, kommer jag att för varje paragraf angiva såväl motsvarande

stadgande hos de sakkunniga som ock den lydelse, lantbruksstyrelsen

velat giva åt stadgandet.

Ändamål och ledamotskap.

1 §•

Denna paragraf, vars lydelse helt överensstämmer med lantbruksstyrelsens

förslag, motsvaras av de sakkunnigas 1 och 4 §§. (Motiv

sid. 47 och 54.)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17<>.

17

2 §■

Saktas 2 §; motiv sid. 48.

Lbrxt.: Envar kommunalt röstberättigad, vilken förvärvsmässigt idkar etc. —

dep.:s förslag.

För spörsmålet om inträdesrätt har redan redogjorts.

I fråga om det närmare bestämmandet av denna rätt bär mot

sakkunnigas förslag anmärkts, dels att kommunal rösträtt ej vore någon

lämplig förutsättning för ledamotskap dels ock att inträdesrätten borde

begränsas till den, som dreve i 1 § omförmäld näring »yrkesmässigt»

eller såsom »huvudsakligt näringsfång». Med anledning av sistnämnda

anmärkning har lantbruksstyrelsen i förtydligande sjette föreslagit en

begränsning till den, som »förvärvsmässigt» driver avsedd näring.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att för valbarhet ej bör uppställas

kommunal rösträtt samt med anledning av åtskilliga invändningar mot

de sakkunnigas förslag om skriftlig bekräftelse av mottaget inval uteslutit

bestämmelsen. Av praktiska skäl har lantbruksstyrelsen vidare

föreslagit, att anmälan om inträde skall åtföljas av inträdesavgift.

Uttrycket »idka näring» finner jag fullt tillräckligt för att bestämma

inträdesrätten. Av lantbruksstyrelsen föreslagna tillägget »förvärvsmässigt»

anser jag således onödigt.

3 §.

Sakk:s 8 § och 2 § delvis; motiv sid. 52 och 51.

Lbrst. — dep.

De sakkunnigas förslag att förbjuda engångsavgift har rönt många

invändningar. Lantbruksstyrelsen har i sitt av mig gillade förslag

medgivit engångsavgift, som dock bestämts så hög som till tjugu gånger

den årliga avgiften.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att den, som vid nya stadgars ikraftträdande

redan erlagt engångsavgift med lägre belopp, givetvis icke

bör påföras tilläggsavgift.

I andra stycket av de sakkunnigas 3 § hänvisas till att »angående

Uppbörd m. m. av ledamotsavjdft gäller vad därom särskilt stadgas».

Härvid avsågs, att länsstyrelse borde bemyndigas att, på sätt stadgats

beträffande räntor och annuiteter å egnahemslån, på framställning av

länets hushållningssällskap ombesörja, att ledamotsavgifterna bleve i

samband med någon kronans uppbörd genom vederbörandes försorg

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 Käft. (Nr 176 ) 3

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

debiterade, uppburna och redovisade. Statskontoret har emellertid påpekat,

att sådant bemyndigande redan lämnats länsstyrelserna enligt

Kungl. Maj:ts brev den 29 augusti 1919, vari detaljerade bestämmelser

härom meddelats. Det har vid sådant förhållande synts lantbruksstyTelsen

ej nödvändigt att i grundstadgarna hänvisa till omförmälda brev,

helst detta endast innehölle ett medgivande för det hushållningssällskap,

som önskade begagna sig därav, men ej en skyldighet för alla sällskap.

4 §•

Lbrst. = dep.

Här förekommande bestämmelser om utträde ur hushållningssällskap

eller förverkande av ledamotskap hava föranletts av framställd

erinran om, att dylika bestämmelser saknas i de sakkunnigas förslag.

Beslutanderätt och sammanträden.

5 §•

Sakk:s 5 §, 6 § och 14 § 1 st.; motiv sid. 54, 56 och 68.

Lbrst.: 1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas å sammanträde

av valda ombud och förvaltningsutskottets etc. = dep.

Enligt de sakkunnigas förslag skall hushållningssällskaps beslutanderätt

överlåtas åt ett representantskap, bestående av valda ombud samt

förvaltningsutskottets ledamöter. Representantskapet har av de sakkunniga

benämnts lantbruksting och ombuden lantbruksombud. Beteckningen

lantbruksting har avstyrkts av nästan alla hörda myndigheter.

Den har sålunda ej vunnit gillande av något hushållningssällskap. Beteckningen

har också av lantbruksstyrelsen uteslutits. Benämningen

lantbruksombud har ogillats av vissa hushållningssällskap och länsstyrelser,

vilka i stället löreslagit »fullmäktige», »hushållsombud», »hushållningssällskapsombud»

och »kretsombud».

Lantbruksstyrelsen, som framhållit, att de sålunda framförda förslagen

ej syntes vara att föredraga, har bibehållit benämningen »lantbruksombud».

De sakkunnigas förslag (14 § första stycket) att varje närvarande

ledamot i förvaltningsutskottet äger en röst, »även om vederbörande ej

tillika är lantbruksombud», har av statskontoret och några hushållningssällskap

och länsstyrelser ansetts ej fullt klart och kunna givas den

tolkningen, att ledamot i förvaltningsutskottet som tillika vore lantbruksombud

skulle äga två röster.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 170.

Av den i sistnämnda avseondo nu använda formuleringen anser

jag klart framgå, att ingen röstberättigad har mer än en röst.

I första momentet sjnes mig böra göras eu hänvisning till att

viss hushållningssällskapets beslutanderätt utövas direkt av dess förvaltningsutskott.

6 §.

Sakk.-s 9—11 §§; motiv sid. 65—67.

Lbrst. — dep. (frånsett obetydliga redaktionella ändringar).

Angående denna paragraf anför lantbruksstyrelsen följande.

De sakkunniga hade benämnt representantskapets — lantbrukstingets — sammanträden

lagtima och urtima liksom landstingets, samt föreslagit, att lagtima

möte finge hållas en gång årligen, under det att urtima möte endast skulle kunna

komma till stånd, då Kungl. Maj:t därom förordnade. Sakkunnigförslaget lämnade

dock hushållningssällskap frihet att hålla även andra sammankomster, ehuru beslut

ej kunde fattas vid dessa. Den sålunda föreslagna begränsningen av sammanträdenas

antal vore föranledd av de sakkunnigas förslag, att resekostnads- och traktamentsersättning

skulle utgå till ombuden direkt av statsmedel.

I de avgivna utlåtandena hade allmänt yrkats, att beteckningarna lagtima

och urtima måtte utbytas mot ordinarie och extra, samt att extra sammanträde

måtte kunna hållas ej blott, då Kungl. Maj:t därom förordnade, utan även på

kallelse av förvaltningsutskottet.

Lantbruksstyrelsen, som under 22 § i sitt förslag ifrågasatte, att resekostnadsoch

traktamentsersättning till ombuden, utom i undantagsfall, skulle utgå av vederbörande

hushållningssällskaps medel, funne för sin del önskligt, dels att hävdvunna

benämningar på hushållningssällskapens sammankomster fortfarande bibehölles, och

dels att sällskapen lämnades något större frihet att hålla sammanträden, än de

sakkunniga föreslagit. Lantbruksstyrelsen hade fördenskull och med beaktande av

härutinnan framställda anmärkningar uppdelat hushållningssällskapens sammanträden

i ordinarie årssammanträde och extra sammanträden.

Ordinarie årssammanträde finge hållas endast en gång årligen — liksom

»lagtima lantbruksting», vilket det vore avsett att ersätta — och dagen härför

skulle angivas i stadgarna. Extra sammanträde åter hölles, då förvaltningsutskottet

funne sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t efter anmälan av revisor eller eljest

därom förordnade. Något hinder förelåge givetvis icke för sällskap att i sina stadgar

intaga bestämmelse, att extra sammanträde skulle hållas viss tid på året.

I fråga om tiden för kungörandet av ordinarie årssammanträde ansåge lantbruksstyrelsen

densamma böra bestämmas till två månader före dagen för sammanträdets

början.

7 §•

Sakk:s 12 §; motiv 67.

Lbrst.: Motion, som må väckas av envar av sällskapets ledamot, skall etc.

= dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).

Departement».

chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Kung!. Maj ds proposition Nr 176.

Den av de sakkunniga föreslagna motionstiden av en månad har

i åtskilliga yttranden ansetts för kort, varjämte påyrkats uttryckligt

stadgande om motionsrätt för alla ledamöter. Anmärkningarna hava

föraidett de av lambruksstyrelsen vidtagna äudringarna, därvid styrelsen

särskilt framhållit, att paragrafen endast avser ordinarie årssammanträde.

Bestämmelse om motionsrätt för envar ledamot i sällskapet synes

mig ej böra göras obligatorisk för alla sällskap.

8 §•

Sakk.-s 8 §; motiv sid. 64.

Lbrst. 1 mom. t. o. m. 4) = dep.

5) fråga om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet och dess ledamöter;

6) = dep. 5);

7) = dep. 6);

8) indelning i valkretsar och fastställande av det antal lantbruksombud,

respektive elektorer, som skola utses inom varje valkrets;

9) = dep. 9);

10) = dep. 8);

It) = dep. 10).

Denna paragraf anger i 1 mom., vilka ärenden, som, med i 2

mom. angivna undantag, må förekomma endast å ordinarie sammanträde.

Enligt sistnämnda moment äger Kungl. Maj:t föreskriva, att vid

sådant extra sammanträde, varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas

i 1 mom. angivet ärende. Undantag medgives däremot ej beträffande

av förvaltningsutskott utlyst extra sammanträda.

Frågan om ansvarsfrihet åt förvaltningsutskottet synes mig icke

ovillkorligen böra förekomma å årssammanträdet. Sällskap, som nu pläga

behandla dylikt .ärende å sammanträde under våren eller sommaren, höra

fortfarande därtill vara oförhindrade, även om de hålla årssammanträdet

på hösten.

Då hushållningssällskapets indelande i valkretsar måste ske med

hänsyn till det av Kungl. Maj:t bestämda antalet lantbruksombud och

dessas lämpliga fördelning å valkretsar, finner jag det tillräckligt att i

detta avseende utsäga, att indelning i valkretsar skall ske å årssammanträde.

9 §■

Sakk:s 13 § och 14 § 2 st.; motiv. sid. 68.

Lbrst. = dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17<>. •

Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.

Mot stadgandet i de sakkunnigas 13 §, att förhandlingarna vid hushållningssällskaps

sammanträden, lantbruksting, skulle vara offentliga, därest det ej beslutats,

att överläggning skulle hållas inom slutna dörrar, hade lantbruksakademien och ett

hushållningssällskap anfört, att alla förhandlingar borde vara offentliga. Vidare

hade lantbruksakademien, hushållningssällskapens ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap

samt åtskilliga länsstyrelser, landsting och hushållningssällskap påyrkat

införande bland de allmänna grunderna av uttrycklig bestämmelse därom, att

varje tillstädeskommande ledamot ägde rätt att yttra sig vid sammanträde. Enligt

sakkunnigförslaget hade hushållningssällskapen frihet att själva bestämma i detta

avseende.

De framställda önskemålen hade tillgodosetts i lantbruksstyrelsens förslag.

Därest, såsom lantbruksstyrelsen förutsätter (se sid. 36 härefter), DepartementsStockholms

stad kommer att bilda gemensamt hushållningssällskap med chefenStockholms

län, bör givetvis i stadgarna för detta sällskap intagas bestämmelse

om, att såväl överståthållaren som landshövdingen i Stockholms

län äger deltaga i sällskapets överläggningar.

10 §.

Sakk:s 15 §; motiv sid. 69.

Lbrst.: Hushållningssällskap må ej å sammanträde fatta beslut med mindre

minst etc. = dep.

Andra stycket, som innehåller bestämmelser för det fall, att den i

första ^stycket angivna majoriteten röstberättigade ej förefinnes, har tillkommit

på grund av erinran från en länsstyrelse.

11 §.

Sakk:s 17 §; motiv sid. 69.

Lbrst.: Finner hushållningssällskap ärende icke vara tillräckligt utrett för

att kunna företagas till avgörande, må ärendet för ytterligare beredning etc. = dep.

(frånsett redaktionell ändring).

Åtskilliga myndigheter hava framställt yrkanden om; att bestämmelserna

i denna paragraf skola utgå.

För åtgärden att gorå ifrågavarande bestämmelse obligatorisk Departements- •

anser jag, att de sakkunniga anfört fullgoda skäl. För framhållande av chefen.

att ett ärende — oavsett om förvaltningsutskottet förebragt .utredning

däri kan vara av den beskaffenhet att det bör utredas av en genom

proportionellt val utsedd delegation har jag i viss mån omformulerat

första stycket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Departementschefen.

12 §.

Sakk:s 16 §, 18 § och 20 § 4 och 5 åt.; motiv sid. 69, 72 och 81.

Lbrst. 1 mom. och 2 mom. första stycket = dep. (frånsett redaktionell ändring);

andra stycket: Vid val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

må viss avgångsordning ej etc. = dep.;

3 mom. = dep. — förena sig om beslutet, nämligen i fråga om

1) beviljande av anslag till ändamål och behov, vartill under löpande år

anslag icke varit av hushållningssällskapet anvisat;

2) = dep.;

3) = dep.; samt

4) antagande av annat förslag, som blivit av förvaltningsutskottet avstyrkt.

Enligt de sakkunnigas förslag, 16 §, skall omröstning, där så

äskas, förrättas med slutna sedlar. Ett landsting har yrkat, att omröstningen

skall vara öppen utom vid val. Då de sakkunnigas stadgande

synes lantbruksstyrelsen ägnat att utan tillräcklig anledning förlänga

hushållningssällskapens sammanträden, föreslår styrelsen, att sluten omröstning

skall vid andra val än ledamotsval äga rum, därest någon röstberättigad

det begär, men eljest endast efter yrkande av en tiondel av

sagda såsom närvarande antecknade röstberättigade.

Angående 3 mom. anför lantbruksstyrelsen.

Bland beslut, som fordra kvalificerad majoriet, hade först från 18 § i sakkunnigförslaget

upptagits beviljande av anslag till nya ändamål och behov. För

undvikande av tvekan om vad med nya ändamål och behov borde förstås, hade

dock i stället angivits »ändamål och behov, vartill under löpande år anslag icke

varit av hushållningssällskapet beviljat». På grund av i ärendet framställda yrkanden

hade vidare från § 7 i 1910 års grundstadgar upptagits beslut om utgift, som

förvaltningsutskottet avstyrkt, samt höjande av utgiftsbelopp, som utskottet föreslagit.

Slutligen hade det synts lantbruksstyrelsen önskligt att stadga kvalificerad

majoritet för antagande av annat förslag, som förvaltningsutskottet avstyrkt.

Lantbruksstyrelsens formulering av 3 mom. 1) synes mig ej lämplig.

Om t. ex. av någon anledning för visst år ej behövts anslag

till verksamhet, som sedan länge och alltjämt pågår, skulle med denna

formulering detta anses såsom nytt ändamål. Av de sakkunniga använda

uttrycket »nytt ändamål» synes mig icke behöva föranleda tvekan.

Att obligatoriskt fordra kvalificerad majoritet för att bifalla av

förvaltningsutskottet avstyrkt förslag, som ej avser anslag, synes mig

ej erforderligt. Det torde tillkomma hushållningssällskapen att härom

själva besluta.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 176.

23

13 §•

Sakk:s 6 § 4 st.; motiv sid. 58.

Lbrst.: Efter förslag av hushållningssällskapet fastställer Kungl. Maj:t för

viss tid etc. = dep.

En länsstyrelse har ansett bestämmandet av antalet lantbruksombud

böra tillkomma vederbörande länsstyrelse och en annan länsstyrelse

har velat överlåta bestämmandet till sällskapet självt.

Lantbruksstyrelsen anser, att vid bestämmandet av antalet lantbruksombud

hänsyn jämväl skall tagas till arealen av sällskapets område.

Vid lika jämförelsetal i övrigt mellan två hushållningssällskap

syntes det sålunda styrelsen, särskilt med hänsyn till Norrland, kunna

vara berättigat att fastställa ett högre antal lantbruksombud för sällskap,

som omfattade större areal.

I flertalet av yttrandena har framhållits, att antalet ombud blir

• för snävt tillmätt genom regeln, att det ej får väsentligt avvika från

antalet landstingsmän inom länet. Lantbrukssällskapet föreslår, att antalet

i stället skall ställas i proportion till antalet brukningsdelar eller ännu

hellre till antalet av dem, som hava sin utkomst av jordbruk, fiske och

skogsbruk.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att för ett och annat hushållningssällskap

kunde det tänkas bliva med hänsyn till ombudsvalens rationella

ordnande lämpligt, att lantbruksombudens antal ganska väsentligt avveke

från landstingsmannens. Å andra sidan torde det kunna befinnas

onödigt att välja så många oml*ud, att antalet komme i nära överensstämmelse

med antalet landstingsmän, och syntes alltså även i detta fall

en viss rörelsefrihet böra tillförsäkras hushållningssällskapen.

På grund härav har styrelsen föreslagit den ändringen, att lantbruksombudens

antal ej finge utan vägande skäl väsentligt avvika från

antalet landstingsmän inom länet. Den ökning av utgifterna för resekostnader

och dagtraktamenten, som i vissa fäll kunde föranledas av

detta lantbruksstyrelsens förslag, anser styrelsen ej bliva av nämnvärd

betydelse.

Det synes mig ifråga om denna paragraf särskilt böra framhållas,

att det icke är avsett, att bestämmelse om antalet lantbruksombud skall

inflyta i ett sällskaps stadgar. Detta har sin grund däri, att antalet

lantbruksombud, som ju är beroende på delvis växlande faktorer, bör

fastställas för allenast begränsad tid. Det synes mig lämpligast, att

Kung]. Maj:ts beslut angives gälla för tillsvidare viss tid. Därigenom

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

vinnes den fördel, att om under den utsatta tiden förhållandena inom

ett sällskaps område skulle förändras så väsentligt, att en ändring av

antalet lantbruksombud bleve av behovet pakallad, Kungl. Maj:t på framställning

av hushållningssällskapet kan före den utsatta tiden därom

förordna. .

Lämpligt torde vara att, då stadgarna överlämnas för Kungl. Mapts

fastställelse, samtidigt avgives förslag till antalet lantbruksombud.

14 §.

Sakk:s 7 § 1 — 9; motiv sid. 59—63.

Lbrsl.:

1 mom. Val av lantbruksombud sker direkt eller indirekt.

2 mom. För direkt val indelas hushållningssällskaps område i valkretsar, .

var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden. Inom valkrets,

som omfattar flera underavdelningars områden, utgör varje underavdelnings område

ett valdistrikt. För varje valkrets bör, om möjligt, utses endast ett lantbruksombud.

3 mom. Indirekt val sker genom elektorer. Vid elektorsvalet utgör varje

underavdelnings område en valkrets. För valet av lantbruksombud indelas hushållningssällskapets

område i större valkretsar, vilka, därest avdelningar finnas inrättade

enligt vad i 28 § sägs, böra var för sig omfatta en sådan avdelnings område.

4 mom. Indelningen i valkretsar och det antal lantbruksombud eller elektorer,

som skall väljas inom varje valkrets, bestämmes av hushållningssällskapet med

hänsyn till antalet ledamöter inom valkretsen och för samma tid. för yilken Kungl.

Maj:t bestämt antalet lantbruksombud.

5 mom. För varje lantbruksombud väljes på samma sätt en suppleant.

6 mom. Lantbruksombud och suppleant därför väljas för en tid av högst

fyra år.

De sakkunnigas förslag om fakultativ proportionell valmetod vid

val av lantbruksombud har mött stark kritik, därvid särskilt framhållits

olägenheten av de störa valkretsarna samt de omfattande och svårtillämpliga

bestämmelserna om valen.

Från flera håll har framförts önskemålet, att varje kommun skulle

utgöra en valkrets och utse ett ombud.

Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.

Jämväl lantbruksstyrelsen ansåge, att det skulle medföra avsevärda fördelar,

därest ombudsvalen kunde förrättas inom valkretsar av den storlek, att endast ett

ombud skulle utses inom varje valkrets och avgjordes genom majoritetsval. Aven

vore önskvärt, om valkrets kunde sammanfalla med socken. Detta vore ej alltid

möjligt att förverkliga, då ombudsantalet på grund av socknarnas stora antal och

ringa omfattning, särskilt i södra Sverige, kunde bliva alltför stort och utgifterna

för resekostnaderna och dagtraktamenten åt laritbruksombuden över hövan betungande.

För dylikt fall förordade lantbruksstyrelsen indirekta val genom en eller flera,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.tis proposition Nr 176. 25

foi varje socken utsedda elektorer. Dessa skulle å sammanträden inom högre

underavdelningar utse det antal ombud, sådan avdelning hade att välja,

i n • Ano1r,,1rndet av Vld utav lantbruksombud stode i nära samband med hushållningssällskapens

uppdelning i underavdelningar, nämligen i primära underavdelningar,

i regel omfattande en socken, samt av större (under-)avdelningar, utgörande

en sammanslutning av flera primäravdelningar. Dessa större avdelningar borde var

och en omfatta ett eller flera härad eller tingslag. Genomfördes denna för livaktigheten

inom hushållningssällskapen synnerligen viktiga fråga, vore samtidigt en god

och naturlig grund lagd för uppbyggandet av valorganisationen, ty den naturligaste

indelningen i valkretsar vore, att valkrets sammanfölle med området för underavdelning,

vare sig nu denna utgjordes av en primäravdelning eller eu större »avdelning».

Den föreslagna uppdelningen i underavdelningar (primäravdelningar) möjliggjorde,

att vissa sällskap kunde-för valen av lantbruksombud uppdelas i enmansvalkretsar,

var och en helst omfattande endast en underavdelnings område, vilket

enligt vad lantbruksstyrelsen förut uttalat, syntes mest rationellt.

1 å grund härav och för att lämna hushållningssällskapen frihet beträffande

valorganisationen både lantbruksstyrelsen föreslagit, att valen av lantbruksombud

skulle ske direkt eller indirekt.

För att valkretsarna skulle i största möjliga omfattning sammanfalla med

underavdelningarnas områden samt för tillgodoseende i övrigt av omförmäla önskemal

hade lantbruksstyrelsen såväl för de direkta som de indirekta valen angivit

vissa grunder. °

Sålunda föresloges, att vid direkt val av lantbruksombud hushållningssällskaps

område skulle indelas i valkretsar, var och eu bestående av en eller flera underavdelningars

områden. I likhet med de sakkunniga ville lantbruksstyrelsen framhålla,

att detta innebure, att underavdelnings område ej finge uppdelas på flera

va kretsar, indelningen i valkretsar skulle såvitt möjligt ske så, att varje valkrets

välde endast ett lantbruksombud. Sammanslagning av flera underavdelningars områden

till en valkrets borde som regel vara betingat därav, att det fastställda antalet

lantbruksombud vore lägre än underavdelningarnas antal, eller därav att medlemsantalet

inom de olika underavdelningarna vore i hög grad ojämnt. Måste sådan

sammanslagning äga rum, torde det emellertid vara lämpligt, att avlämnandet av

valsedlarna likväl skedde inom varje underavdelning för sig. Fördenskull hade stadgats,

att inom valkrets, som omfattade flera underavdelningars områden, vane underavdelnings

område utgjorde valdistrikt.

•ii . 6iTet v°r? -det direkta valsystemet ej lämpligt för hushållningssällskap, inom

vilket underavdelningarnas antal så väsentligt överstege lantbruksombudens antal, att

n a tler nfrtalet valkretsar komme att bestå av flera underavdelningars områden,

r ramtör allt i dylika fall borde den indirekta valmetoden användas.

Aven vid de indirekta valen av lantbruksombud borde underavdelningarnas

områden utgöra valkretsar. Funnes två olika slag av underavdelningar, skulle de

primära underavdelningarnas områden vart för sig utgöra valkretsar för val av en

eller flera elektorer, och de större (under-)avdelningarna för val av lantbruksombud.

IN ågon sammanslagning av flera primäravdelningars områden borde i detta fall ej

ske och helst ej heller av de större (under-)avdelningamas områden. Förefunnes

Bihang till riksdagens -protokoll 1922. 1 samt.. 149 höft. (Nr 176.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements■

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

ej mer än en typ av underavdelningar, måste naturligen för valen av lantbruksombud

inrättas särskilda valkretsar.

Indelningen i valkretsar och det antal lantbruksombud eller elektorer, som

skulle väljas inom varje valkrets, bestämdes, med hänsyn till antalet ledamöter inom

valkretsen, av hushållningssällskapet för samma tid, som Kungl. Maj:t enligt 13 §

bestämt antalet lantbruksombud. Ärende, varom här vore fråga, finge — såsom

.också framginge av 8 § — avgöras allenast på ordinarie årssammanträde. Valkretsindelningen

skulle intagas i hushållningssällskapens stadgar. Däremot borde

detta — lika litet som i fråga om antalet lantbruksombud (se 13 §) ej ske beträffande

antalet ombud eller elektorer, som skulle utses inom varje valkrets.

I förevarande avseende synes mig vara av största vikt, att valen av

lantbruksombud på ett eller annat sätt knytas till underavdelningarna.

Intresset för sällskapets ändamål och arbete blir härigenom livligare i

de olika orterna. Hur valen sedan skola förrättas, genom proportionella

val eller majoritetsval, direkta eller indirekta, synes mig kunna överlämnas

åt sällskapen att själva bestämma i sina stadgar.

Lantbruksstyrelsens påstående, att valkretsindelningen bör intagas

i stadgarna, kan jag icke gilla. Valkretsindelningen såväl som bestämmandet

av ombud i varje valkrets blir nämligen helt beroende av och

bör lämpas efter Kungl. Maj:ts beslut i fråga om antalet lantbruksombud.

Mig synes sålunda lämpligast, att till varje sällskaps stadgar

fogas ett komplement, innehållande dels Kungl. Maj:ts beslut om antalet

lantbruksombud för av Kungl. Maj:t bestämd tid dels ock sällskapets

med anledning därav fattade beslut om sällskapets områdes

indelning i valkretsar och ombudens fördelning å valkretsarna.

I regel borde väl så komma att tillgå, att sällskapet för att motivera

sitt förslag om antalet lantbruksombud angiver, hur sällskapet

tänkt sig dem fördelade å valkretsar. Kungl. Majt får då vid ombudsantalets

bestämmande taga hänsyn till deras lämpliga fördelning,

varigenom såväl valkretsindelningen som ombudsfördelningen blir en

given följd av Kungl. Maj:ts beslut.

15 §.

Lbrst. = dep. (frånsett av 14 §:s ändring föranledd uteslutning av »elektor»).

Vissa hushållningssällskap hava anmärkt, att i de sakkunnigas

förslag saknas bestämmelser om tidpunkten för inträde av rösträtt vid

ombudsvalen, vilket föranlett lantbruksstyrelsen tillfoga denna paragraf.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 176.

27

IG §.

Sakk:s 7 § 10 och 11; motiv sid. 63.

Lbrst. 1 mom. och 2 mom. första stycket = dep. (frånsett uteslutning av

»elektor»),

■ . ^ mom. andra stycket; I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen

för val av lantbruksombud av förvaltningsutskottet vid offentlig i god

tid förut kungjord förrättning.

3 mom. första stycket = dep.

3 mom. andra stycket: Därest sammanräkningen, på sätt i 2 mom. stadgas,

sker. av förvaltningsutskottet, åligger det utskottet att förordna om omval.

4 mom. Vid val av lantbruksombud eller elektor föres protokoll. Sedan

val ägt rum, åligger det valförrättaren att omedelbart insända valprotokollet till

förvaltningsutskottet eller, där fråga är om val av elektor, till valförrättaren i

vederbörande valkrets för val av lantbruksombud.

Sammanräkning för flera valdistrikt synes mig med minsta besvär

kunna verkställas inför en av förvaltningsutskottet utsedd nämnd. I

övrigt har jag mot denna paragraf inga andra erinringar än som föranledas

av ändringen av 14 §.

Förvaltningsutskott och befattningshavare.

Den av de sakkunniga i deras 19 § första stycke och av lantbruksstyrelsen

i dess 17 § givna föreskrift, att ordförande och vice ordförande

skola väljas för högst 4 år, anser jag ej böra uppställas som

en ovillkorlig förutsättning för statsbidrag och således ej behöva intagas

i grundstadgarna. Vederbörande sällskap må själv härom bestämma i

sina stadgar.

17 §.

Saklös 20 § delvis; motiv sid. 80.

Lbrst:s 18 § = dep:s 17 §, utom i fråga om näst sista punkten, som lyder:

För en var av de valda ledamöterna väljes en suppleant.

Den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av antalet ledamöter

i förvaltningsutskottet till högst 6, förutom de självskrivna ledamöterna,

eller ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren, har av

lautbruksstyrelsen, lantbruksakademien och Sveriges allmänna lantbrukssällskap

samt omkring hälften av hushållningssällskapen ansetts för snäv,

och har man i stället förordat 7 — 9 valda ledamöter. Vidare har en

länsstyrelse , framhållit såsom synnerligen önskvärt, att staten bleve

representerad icke blott, såsom av de sakkunniga föreslagits, genom en

Departements
chefen.

Departements

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

av vederbörande länsstyrelse utsedd revisor (se 24 §), utan även genom

en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i förvaltningsutskottet. Föreskrift

om ett sådant statens ombud i varje förvaltningsutskott skulle, utan

att verka hämmande på hushållningssällskapens rörelsefrihet, vara ägnad

att tillgodose det allmännas intresse vid användningen av statens anslagtill

sällskapen för därmed avsedda ändamål.

Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag upptagit antalet valda ledamöter

till högst 8. Därjämte har i enlighet med sagda uttalande föreslagits

insättande i förvaltningsutskottet av en utav Kungl. Maj:t utsedd

ledamot jämte suppleant för denne. Högsta antalet ledamöter i utskottet

blir härigenom 12.

Med anledning av vissa sällskaps i avgivna yttranden gjorda uttalanden

har lantbruksstyrelsen framhållit, att bestämmelserna i förevarande

paragraf ej lade hinder i vägen för förvaltningsutskottet att

överlåta beredningen av vissa ärenden till smärre beredningar eller

kommittéer eller att i stadgarna införa bestämmelse därom.

I lantbruksstyrelsens förslag i fråga om denna paragraf har jag

ej gjort annan ändring än att i fråga om suppleanter för de valda ledamöterna

bestämts, att för var ledamot skall vara minst en suppleant.

Denna ändring är gjord med hänsyn till det proportionella valsystemet.

18 §.

Sakk:s 20 § andra stycket, slutet; motiv sid. 81.

Lbrst. har ej upptagit motsvarande stadgande.

1 likhet med de sakkunniga anser jag, att hushållningssällskaps

avlönade befattningshavare — med undantag av sekreteraren — ej böra

få vara ledamöter av förvaltningsutskottet.

19 §.

Sakk:s 21 §; motiv sid. 82.

Lbrst. — dep., dock med tillägg: »att öva uppsikt däröver, att nämnda befattningshavare

enligt givna föreskrifter samt med nit och intresse fullgöra dem

åliggande uppgifter».

Den av lantbruksstyrelsen föreslagna föreskriften i sista punkten

sjmes mig icke vara av beskaffenhet att böra intagas i grundstadgarna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:In proposition Nr 176.

29

20 §.

Sakk:s 23 §; motiv sid. 83.

Lbrst. — dop.

Mot de sakkunnigas förslag har anmärkts, att det ej syntes föreligga

skäl att fordra visst antal ledamöter närvarande för upptagande

av fråga till överläggning. Från vissa sällskap har framhållits, att det

för beslutförhet kunde vara nog om mer än hälften av ledamöterna vore

närvarande, blott alla vore kallade.

Lantbruksstyrelsen har iakttagit förstnämnda anmärkning.

21 §.

Sakk:s 22 § och 19 § tredje stycket; motiv sid. 83 och 74.

Lbrst.: Sekreterare hos hushållningssällskap må endast den vara, som med

hänsyn till teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet blivit av lantbruksstyrelsen

förklarad därtill kompetent.

Då sekreterartjänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar förvaltningsutskottet

tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande av viss tid, icke

understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar skola vara mkomna till utskottet.

Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre, därest så

många sökande med för tjänsten erforderliga kvalifikationer finnas, varefter förslaget

och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lantbruksstyrelsen, som

har att däröver meddela sådant beslut, som i första stycket angives.

Ett av hushållningssällskapens förvaltningsutskott har förklarat

det onödigt, att sekreterare — på sätt nu gäller angående bland andra

jordbrukskonsulenter — skall förklaras kompetent av lantbruksstyrelsen,

till stöd varför framhållits, att sekreteraren icke uteslutande skall vara

en förvaltningstjänstemän utan en lokal förtroendeman. Mot sakkunnigas

förslag att lantbruksstyrelsen skall avgiva kompetensförklaring

angående varje sökande hava fem sällskap framhållit, att kompetensförklaring

ej borde begäras för mer än den, förvaltningsutskottet önskade

utnämna. Ett sällskap anser dylik förklaring erforderlig allenast för de

tre, som uppföras å förslag.

Lantbruksstyrelsens förslag är avfattat i överensstämmelse med

sistnämnda yrkande. Styrelsen har därtill fogat en bestämmelse i syfte

att från förslaget utestänga sökande, som uppenbarligen icke äger

erforderliga kvalifikationer.

Av de sakkunniga i 19 § andra, fjärde och femte styckena intagna

bestämmelser angående sekreterares avlöning och villkor för

anställning återfinnas ej i lantbruksstyrelsens förslag. Styrelsen framhåller

att, därest, såsom styrelsen tillstyrker, särskilt statsbidrag till

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

avlöning av sekreteraren varder — på sätt nu är fallet angående

exempelvis hushållningssällskapens konsulenter — anvisat, bestämmelser

i nämnda avseende höra hemma i författning om dylikt statsbidrag.

Mot lantbruksstyrelsens förslag angående insändande av ansökningar

för kompetensförklaring har jag ingen annan erinran, än att förvaltningsutskottet

bör utan någon inskränkande bestämmelse få på förslag

uppsätta de tre, utskottet efter sina synpunkter anser lämpligast.

Skulle lantbruksstyrelsen ej finna någon kompetent, får utskottet uppsätta

nya på förslag.

Sakkunniga hava i motiven framhållit, att lantbruksstyrelsens

beslut om kompetensförklaring kan överklagas. Detta synes mig även

böra komma till uttryck i grundstadgarna.

Med anledning av erinran från ett hushållningssällskap torde böra

framhållas, att stadgande^ i denna paragraf uppenbart ej hava retroaktiv

verkan.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag bestämmelser om sekreterares

avlöning ej böra upptagas i grundstadgarna.

Besekostnads- och tvaktamentsersättning.

22 §.

Sakk:s 24 §; motiv sid. 83.

Lbrst. = dep. (frånsett redaktionell ändring.)

De sakkunniga hava, särskilt med hänsyn till de vidsträckta Norrlandslänen,

ansett det ofrånkomligt, att resekostnads- och traktamentsersättning

gäldas av statsmedel.

Vissa länsstyrelser, landsting och hushållningssällskap anse ifrågavarande

ersättning böra utgå av hushållningssällskapens medel.

Statskontoret finner väl ersättningen principiellt böra gäldas av

hushållningssällskapen men anser, att för lämnande av bidrag särskilt till

de nordligaste länen Kungl. Maj:t bör hava tillgängligt ett mindre anslag,

förslagsvis beräknat till 10,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.

Det syntes lantbruksstyrelsen lämpligare, att berörda ersättning, i den män

den föranleddes av de ordinarie årssammanträdena — den utan fråga större utgiftsposten

— bestredes av hushållningssällskapens medel. Härigenom torde den fördelen

komma att ernås, att sällskapen i eget intresse tillsåge, att sammanträdena

ej i onödan droges ut på tiden. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 176. 31

att Kungl. Maj:t kundo medgiva utsträckning av den bestämda tiden av tre dagar

bleve härigenom obehövlig.

Omförmälda ändring rörande gäldandet av ifrågavarande ersättning förutsatte

givetvis, att hushållningssällskapen erhölle gottgörelse för sina utgifter härför genom

ökade statsbidrag för sin allmänna verksamhet. Den förutsatte även, med hänsyn

till den störa skillnaden mellan resekostnaderna i norra och södra Sverige, att statsbidragen

utginge efter undra beräkningsgrunder än hittills och att vid dessa grunders

bestämmande tillbörligt beaktande fästes vid den väsentliga skillnaden i areal beträffande

hushållningssällskapens områden, vilken för övrigt hade stor betydelse för

hushållningssällskapens samtliga utgifter för resekostnader och traktamenten till

deras befattningshavare. Lantbruksstyrelsen tilläte sig i förevarande avseende erinra

om det av styrelsen framlagda förslaget till ändrade fördelningsgrunder för

det framtida allmänna anslaget till sällskapen, som styrelsen förutsatte bliva, i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, väsentligt höjt icke blott

för att möjliggöra utbetalandet av i denna och följande paragraf föreslagen ersättning

för resekostnader och till dagtraktamenten utan jämväl på grund av omorga.

nisationen i dess helhet och den ökade verksamhet, vartill den kunde giva anledning.

Enligt 6 § 2 mom. kunde extra sammanträde hållas, då förvaltningsutskottet

funne sådant erforderligt eller Kungl Maj:t efter anmälan av revisor eller eljest

därom förordnade. I viss överensstämmelse med de sakkunniga ansåge lantbruksstyrelsen

ersättning för inställelse böra utgå för endast sådant extra sammanträde,

varom Kungl. Maj:t förordnat. Denna ersättning torde, i likhet med vad de sakkunniga

förordat, böra utgå direkt av statsmedel från nionde huvudtitelns ordinarie

anslag till rese- och traktamentspenningar.

Anmärkas borde, att suppleant erhölle ersättning givetvis endast i det fall,

att han tjänstgjorde för lantbruksombud eller ledamot i förvaltningsutskottet.

Mot lantbruksstyrelsens förslag i fråga om ersättning till lånt- Departementsbruksombud

eller suppleant har jag ingen erinran. Till frågan om an- chefen
slag

skall jag senare återkomma.

23 §.

Sakk:s 25 §; motiv sid. 84.

Lbrst. — dep.

Revision.

24 §.

Sakks 26 och 27 §§; motiv sid. 85.

Lbrst:

1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper skola föras för kalenderår och

vara avslutade före mars månads utgång påföljande år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departements
chefen.

/

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

2 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas

av minst tre revisorer.

En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse. Landsting,

som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse en revisor. Övriga revisorer

väljas av hushållningssällskapet.

För envar revisor skall jämväl utses en suppleant.

3 mom. Revisionsberättelse skall avgivas före april månads utgång till förvaltningsutskottet,

som omedelbart tillställer lanthruksstyrelsen avskrift därav.

Av lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelser om att räkenskaperna

skola föras för kalenderår och avslutas före viss tid synas mig icke

böra göras ovillkorliga, vadan de av mig uteslutits.

Med anledning av erinran i flera yttranden vill jag framhålla

lämpligheten av att länsstyrelsen utser samma person att granska såväl

egnahemslånerörelsen som sällskapets övriga verksamhet.

Protokoll och årsberättelse.

25 §.

Sakk:s 28 §; motiv sid. 86.

Lbrst. = dep.

Mot de utav de sakkunniga föreslagna, från landstingsförordningen

hämtade bestämmelserna ifråga om protokollets innehåll har i vissa

yttranden anmärkts, att det kunde vara olämpligt, att, i protokollen alltid

angiva skälen till besluten samt att det understundom brukade förekomma,

att i hushållningssällskapens protokoll infördes muntliga yttranden,

exempelvis av ordföranden.

Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag tagit hänsyn till dessa anmärkningar.

Vidare har på grund av ett stort antal anmärkningar ändring

ifråga om protokollsjustering skett.

26 §.

Sakk:s 29 §; motiv sid. 86.

Lbrst. — dep.

På grund av en i yttrandena allmänt uttalad önskan har tiden för

årsberättelsens avgivande framskjutits till utgången av april i stället

för mars månad.

De sakkunniga hava ansett önskligt, att grunder för sällskapens

bokföring bleve utarbetade samt föroslagit, att dylika grunder skulle

fastställas av lantbruksstyrelsen. Statskontoret har instämt i detta ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 33

talande. För att emellertid lämpligt och enhetligt uppställda ekonomiska

uppgifter måtte regelbundet inflyta, syntes det statskontoret böra föreskrivas,

att räkenskapstablåer enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär

skulle av sällskapen årligen ingivas till styrelsen. Stadgande härom

borde inrymmas i denna paragraf. Så har även skett i lantbruksstyrelsens

förslag.

Uåder av delning av.

27 §.

Saklc.-s 4 § och 32 §; motiv sid. 54, 86 och 88.

Lbrst:s 28 §: Underavdelnings område skall å landet omfatta en socken, där

ej särskilda lokala förhållanden annat påkalla. Flera underavdelningar må gruppvis

sammanföras till större avdelningar, och bör varje sådan avdelning omfatta ett

eller flera härad eller tingslag.

Den ändrade lydelse, jag föreslagit, innebär i sak ingen ändring Departement*.

av lantbruksstyrelsens förslag. chefen.

För hushållningssällskapens verksamhet är det av stor betydelse,

att underavdelningarna organiseras på lämpligt sätt. Med hänsyn till

de skiftande förhållanden, som råda i olika landsändar, har jag emellertid

icke ansett mig böra föreslå några mera ingående bestämmelser,

än denna och följande paragrafer innehålla.

I övrigt får jag hänvisa till vad som redan yttrats angående denna

fråga dels vid behandling av de allmänna principerna för omorganisationen

(sid. 12) dels ock under 14 §.

28 §.

'' Sakhs 31 §; motiv sid. 87.

LbrsUs 27 § = dep:s 28 §.

Angående uppgifterna för de olika slagen av underavdelningar har

lantbruksstyrelsen anfört.

De primära underavdelningarna — hushållningskommittéerna — skulle hava till

uppgift att välja elektorer — fullmäktige — för val av lantbruksombud, att föreslå

mval av nya ledamöter, att insamla uppgifter för jordbruksstatistiken och årsväxtrapporterna

och biträda egnahemsnämnden, att tillhandahålla anmälningssedlar, låneblanketter,

skrifter m. m., som hushållningssällskapen önska utdela, samt att lämna

hushållningssällskapen upplysningar i erforderliga ämnen och bland sällskapets ledamöter

sprida de upplysningar, sällskapet önskar meddela.

De sekundära underavdelningarna, som borde benämnas gillen, hushållningsgillen

eller kontraktskommittéer, skulle hava till uppgift att genom elektorerna välja

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 149 käft. (Nr 176.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

lantbruksombud, att avgiva redogörelse för lanthushållningens ställning inom orten,

att utse ledamöter i premieringsnämnder, samt att anordna föredrag, kurser, mindre

utställningar, gödselvårds- och rotfruktspremieringar ävensom utdela belöningar.

29 §.

Sakk:s BB §; motiv sid. 88.

Lbrst: Underavdelning väljer inom sig för en tid av högst fyra år ordförande

och vice ordförande.

Att, såsom ett sällskap föreslagit, ordförande och vice ordförande

i underavdelningarna skulle utses av förvaltningsutskottet synes mig

kunna leda till minskat intresse i orten för avdelningens verksamhet.

Åt sällskapen torde kunna överlåtas att själva bestämma den tid,

för vilken ordförande i underavdelning bör väljas. Bestämmelse därom

bör dock intagas i stadgarna.

30 §.

Sakfcs 34 §; motiv sid. 89.

Lbrst. = dep:s första stycke.

Lantbruksstyrelsen har ansett det onödigt att i de allmänna grunderna

fastställa viss form för kungörande av underavdelnings sammanträde.

Detta kunde, på sätt de sakkunniga föreslagit, ske i en eller flera

av ortens mest spridda tidningar, medelst utsändande per post av särskilda

kallelser — eventuellt genom förvaltningsutskottets förmedling,

varigenom kostnaden för porto bortfölle — eller på annat lämpligt sätt.

Andra stycket har tillagts särskilt med hänsyn till stadgandet om

besvärstid i 33 §.

Matrikel.

31 §.

Sakk:s 37 §; motiv sid. 90.

Lbrst. = dep.

Besvär.

32 §.

Sakk:s 38 §; motiv sid. 90.

Lbrst. — dep. (frånsett uteslutning av »elektor»).

Med anledning av framställda erinringar har lantbruksstyrelsen föreslagit,

att besvärstiden skall räknas från beslutets justerande och icke,

såsom de sakkunniga föreslagit, dess fattande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta proposition Nr 170.

35

33 §.

Sakta» 39 §; motiv sid. 91.

Lbrst. — dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).

Förslag till stadgar och ändring däri.

34 §

Sakk.s 40 § andra och tredje stycket; motiv sid. 91.

Lbrst. — dep.

35 §.

Sakk.-s 40 § första stycket; motiv sid. 91.

Lbrst. = dep.

Övergångsbestämmelse.

Då det m iste förutsättas, att sedan hushållningssällskapet fått nya

stadgar fastställda, men innan lantbruksombud valts, beslut av sällskapet

kan erfordras, har föreskrivits, att dylikt beslut skall fattas enligt

sällskapets tidigare stadgar.

Lämpligt torde vara, att Kungl. Maj:t i beslut om lantbruksombudens

antal utsätter viss tid, inom vilken val av ombud bör hava ägt rum.

Hushållningssällskapens anslagsbehov.

Det allmänna anslaget av statsmedel å 2,100,000 kronor till hushållningssällskapen,

som utgår »såsom ersättning till hushållningssällskapen

för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel» och som

utgör sällskapens största inkomst, fördelas jämlikt kungörelsen den 9

oktober 1914 (nr 275) sålunda, att ett grundbelopp av 10,000 kronor

tillföres varje hushållningssällskap samt att därefter av anslagets återstod

tre femtedelar fördelas efter den med jordbruk och fiske sysselsatta

folkmängden inom hushållningssällskapsområdena och med två femtedelar

efter den övriga folkmängden inom samma områden. Därest enligt

dessa grunder något hushållningssällskap skulle erhålla mindre än 35,000

kronor, skall dock detta belopp tilläggas hushållningssällskapet och återstoden

av anslaget fördelas enligt de angivna grunderna mellan de

övriga sällskapen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Såsom tillägg till detta allmänna anslag har för 1920 och 1921

beviljats samt för 1922 av Kungl. Maj:t begärts tillfälligt anslag å

682,000 kronor. Härav erhålla sällskapen dels 50 procent å grundbeloppen

av huvudanslaget dels ock 30 procent å återstående andel av

huvudanslaget.

Förutom dessa allmänna statsanslag åtnjuta sällskapen för särskilda

ändamål anslag av statsmedel. I övrigt utgöras inkomsterna av anslag

från landstingen samt av räntor, hyror och arrenden m. m. Enligt en

i de sakkunnigas betänkande å sid. 150 införd tabell utgjorde hushållningssällskapens

inkomster 1920 av statsmedel dels såsom allmänt

anslag 2,782,000 kronor och dels såsom bidrag för särskilda ändamål

1,110,497 kronor 19 öre, av landstingsmedel 325,784 kronor 35 öre, i

ledamotsavgifter 99,579 kronor 47 öre, i räntor, hyror och arreuden

638,946 kronor 73 öre samt i övriga inkomster 243,473 kronor 87 öre

eller tillhopa 5,200,281 kronor 61 öre. Utgifterna överstego samma

år inkomsterna med 221,435 kronor 56 öre.

De sakkunniga redogöra på sid. 93—108 för hushållningssällskapens

ekonomiska ställning och anslagsbehov för den närmaste framtiden och

åberopa till belysande därav åtskilliga tabeller — utöver den nyss angivna

—, till vilka jag får hänvisa. Såsom sammanfattning av sin utredning

i denna del anföra de sakkunniga:

»Av den förebragta utredningen torde med full tydlighet framgå, att kristiden

försatt hushållningssällskapen i en sådan situation, att en fortsättning av

deras för landet fruktbringande verksamhet allvarligen äventyras, om icke sällskapen

snarast erhålla en fullt effektiv ökning av sina inkomster, så att det blir

möjligt för dem, icke blott att i oförminskad och lämplig omfattning upprätthålla

och fullfölja sin nuvarande verksamhets olika grenar, utan även att till gagn för

landet utvidga verksamheten och taga nya initiativ. Sakkunniga förutsätta, att ett

genomförande av den föreslagna omorganisationen skall — åtminstone i viss mån

— väcka till liv ökad initiativkraft och verksamhetslust. Sällskapens behov av

rörelsekapital kommer därför med all sannolikhet att utökas betydligt utöver de

anslagsbelopp, som vid kristidens inträde stode dem till förfogande. Någon annan

utväg .för inkomstfrågans lösning än väsentligt ökade statsbidrag torde icke

förefinnas.

På anförda skäl måste den nu till sällskapen utgående ersättningen för de

indragna brännvinsmedlen — 2,100,000 kronor — väsentligt ökas. Skall i detta

avseende full kompensation lämnas för penningvärdets fall, borde denna ökning

utgå med inemot 150 procent, eller cirka 3,150,000 kronor, varigenom ifrågavarande

anslag skulle komma att uppgå till 5,250,000 kronor. I betraktande av sannolikheten

för att penningvärdet skall komma att i den närmaste framtiden förbättras

samt vissa av sakkunniga framlagda förslag till andra icke oväsentliga ekonomiska

understöd åt sällskapen, hava sakkunniga dock ansett, att det allmänna statsbidraget

bör kunna sättas betydligt lägre, än vad som skulle motsvara en full

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kum.il.

kompensation för penningvärdets lull. Då det emellertid ä andra sidan är önskvärt

att hushållningssällskapen Hiva satta i tillfälle ej blott att fortsätta den verksamhet

som de bedrivit före kristidens inträde, och täcka under denna tid uppkomna

örluster, utan även att giva verksamheten en omfattning, som svarar mot de nya

tidsförhållanden, kriget skapat, och vilka icke minst från hushållningssällskapens

sida kräva ett målmedvetet och energiskt arbete för lanthushållningens och dess

^nngars höjande, anse sakkunniga sig icke böra föreslå större nedsättning än till

4.200.000 kronor, vilket innebär en ökning av 100 procent. Fråndrages det tillfälliga

anslaget för vartdera av åren 1920 och 1921, blir ökningen 1,418,000 kronor.

Med hänsyn till de förändringar i penningvärdet, som torde vara att emotse

mom närmaste år, är det vanskligt att nu för en längre tid framåt fastslå den

lämpliga storleken av ifrågavarande anslag. Det synes därför önskligt att för

närvarande räkna med ett anslag å 4,200,000 kronor endast för tre år framåt och

sedan låta genom lantbruksstyrelsen verkställa en utredning av anslagsbehovet med

hänsyn till dåvarande, antagligen mera stabila penningvärde och de anslagsbehov

som då förefinnas.

.. J^®^ anslag, som kommer att ersätta gottgörelsen för de indragna brännvinstörsäljmngsmedlen

torde böra erhålla en annan benämning, exempelvis: allmänt

anslag till hushållningssällskapen.

Beträffande anslagets fördelning å de olika sällskapen torde böra vidtagas

vissa forändringar, delvis beroende av det allmänna anslagets höjning Sålunda

synes, därest det allmänna anslaget till sällskapen fördubblas, anledning icke längre

forefinnas bibehålla den nuvarande bestämmelsen, att fördelningen skall ske så att

varje sällskap först tillföres ett grundbelopp av 10,000 kronor. Vill man såvitt

behålla nu gällande fördelningsgrunder, borde detta grundbelopp höjas till

20.000 kronor. Emellertid synes sakkunniga mera rationellt att borttaga grundbeloppet

och fördela hela anslaget — såsom nu sker med de brännvinsmedel som

icke utgå enligt nyssnämnda grund — med tre femtedelar efter den med jordbruk

och fiske sysselsatta folkmängden och med två femtedelar efter den övriga folkmängden

inom hushållningssällskapsområdena. Härigenom undvikes den förut («id

48) påtalade oegentligheten att ett län erhåller flera grundanslag genom länets uppdelning

på flera hushållningssällskap, vilken uppdelning bland annat har den olägenheten

att öka administrationskostnaderna för jordbrukets främjande inom respektive

län. Därjämte synes det nuvarande minimibeloppet, 35,000 kronor kunna borttagas.»

De sakkunniga., som på sätt förut anförts förutsätta, att den nya

förordningen om organisationen skall träda i tillämpning från och med

1924, framhålla, att för tiden härintill tillfälliga anslag till lämpliga

belopp böra anvisas..

Utom höjning av det allmänna anslaget föreslå de sakkunnig

dels ett särskilt nytt anslag å cirka 150,000 kronor, varav skulle utgå

bidrag till avlönande av sekreterare med 5,700 kronor för år utom ålderstiHägg

och dels att den resekostnads- och daglraktamentsersätfning, som

de sakkunniga föreslagit, skall få utgå direkt av nionde huvudtitelns

anslag till rese- och traktamentspengar. Detta anslag skulle för sådant

ändamål höjas med 50,000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Enligt lantbruksstyrelsens av mig i denna del förordade förslag

skall av statsmedel utgå resekostnads- och traktamentsersättning till

lantbruksombuden allenast vid sådant extra sammanträde, varom Kungl.

Maj:t för behandling av visst ärende förordnat.

i

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke kunna gilla de sakkunnigas

förslag därutinnan, att vid fördelningen av det allmänna anslaget

intet grundbelopp skulle utgå samt anför vidare i denna del.

Ihågkommas måste, att samtliga sällskap hade vissa omkostnader för administration,

lokaler m. m., vilka, om ock givetvis ej Överallt av samma omfattning,

dock ej stode i direkt förhållande till hushållningssällskapens verksamhet för övrigt.

Genomförandet av den föreslagna nya organisationen ändrade icke detta förhållande

annat än i den mån det berörde de med anställande av sekreterare förenade kostnaderna.

Under sådana omständigheter hölle lantbruksstyrelsen före, att ett fasthållande

även för framtiden vid det nu tillämpade sättet för fördelningen av ifrågavarande

ersättningsmedel vore att förorda. Härav följde dock icke med nödvändighet,

att vid eventuell fördubbling av statsanslaget även grundbeloppet borde fördubblas.

Vidkommande frågan om fördelningen av statsanslag syntes de sakkunniga

hava utgått därifrån, att Stockholms stad i likhet med vad nu vore fallet icke

heller för framtiden skulle inrangeras under hushållningssällskaps verksamhetsområde.

Lantbruksstyrelsen funne emellertid skäl till en förändring härutinnan föreligga

och ville såsom motiv härför framhålla, att genom på senare tider skedda

inkorporeringar stora jordbruksdistrikt införlivats med staden, varigenom ett avsevärt

antal utövare av jordbruk och därmed sammanhängande binäringar berövats

det stöd, ett hushållningssällskap hade att erbjuda. Lantbruksstyrelsen ansåge därför

Stockholms stad böra för framtiden tillhöra Stockholms läns hushållningssällskaps

verksamhetsområde och sällskapet förty framdeles benämnas Stockholms läns och

stads hushållningssällskap.

Vad särskilt gällde frågan, i vad mån stadssamhällen i allmänhet borde

tagas i beräkning vid fördelande av statsanslag till hushållningssällskapen för deras

verksamhet, så likställdes enligt gällande bestämmelser vid dylik beräkning städernas

och landsortens invånare. Detta innebure emellertid, att, där folkrika städer vore

belägna inom ett hushållningssällskaps område, ett sådant sällskap komrne att tillerkännas

ett i förhållande till andra hushållningssällskap oskäligt stort statsanslag.

Lantbruksstyrelsen ville föreslå, att vid tilldelande av ifrågavarande statsanslag

invånarna i städer, med invånarantal icke överstigande 10,000 — där befolkningens

intressen i stort sett sammanfölle med landsortsbefolkningens — sammanräknades med

vederbörande hushållningssällskapsområdes övriga invånare, men att beträffande

övriga städer statsanslaget beräknades dels efter ett invånarantal av 10,000 i likhet

med nyssnämnda kategori, dels ock därutöver efter 20 procent av'' städernas återstående

invånarantal.

Vid utmätande av statsanslag till hushållningssällskap hade hittills hänsyn

tagits endast till befolkningens antal och olika verksamhet, men däremot icke till

arealen av sällskapets verksamhetsområde. En större areal måste emellertid på

grund av större resekostnader m. in. alltid avsevärt fördyra ett hushållningssällskaps

\

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kandi, Maj.ts proposition Nr 17(>.

39

verksamhet. Detta hade ock såvitt anginge de nordligaste hushållningssällskapen

med deras vidsträckta verksamhetsområden medfört såväl en tryckt ekonomi, som

ock att deras verksamhet i brist på tillgångar måst inskränkas. Då emellertid de

norrländska länens befolkning framför allt vore i behov av hushållningssällskapens

stöd, funne lantbruksstyrelsen så mycket större anledning framhålla önskvärdheten

av att vid fördelningen av ifrågavarande medel behörig hänsyn toges jämväl till

omfattningen av verksamhetsområdena med hänsyn till arealen.

För att närmare belysa, huru en fördelning enligt olika grunder av det nu

föreslagna statsanslaget, 4,200,000 kronor, skulle gestalta sig, hade lantbruksstyrelsen

härutinnan uppgjort alternativa beräkningar och finge med stöd härav förorda, att

av statsanslaget först utginge ett grundanslag lika för alla å 15,000 kronor samt

att återstoden fördelades med sex tiondelar efter antalet jordbrukare och fiskare,

tre tiondelar efter den övriga befolkningen och en tiondel med hänsyn till arealen.

Vid tillämpning av denna fördelningsgrund torde de norrländska hushållningssällskapen

med sina vidsträckta verksamhetsområden och ty åtföljande störa kostnader

komma i åtnjutande av mot deras större kostnader svarande statsanslag, vilka i

förhållande till de övriga sällskapens anslag syntes lämpligt tillmätta. Det starka

inflytande, som städernas befolkning utövade på anslagsfördelningen, torde därvid

ock i viss mån komma att begränsas.

Till detta uttalande, som lantbruksstyrelsen gjort i sitt första utlåtande,

bär styrelsen vid avlämnande av sitt författningsförslag tillagt,

att styrelsen såsom oundgängliga förutsättningar för genomförandet av

samma förslag till hushållningssällskapens omorganisation betraktade

dels en ökning av nu utgående understöd av statsmedel för upprätthållande

av sällskapens verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med

de sakkunnigas förslag i detta avseende, dels ock att vid fördelningen

av dylikt understöd hänsyn toges såväl till antalet jordbrukare och

fiskare samt övrig befolkning inom hushållningssällskapen som deras

areal, och att denna fördelning verkställdes i överensstämmelse med styrelsens

i detta avseende avgivna förslag.

Statskontoret har, under framhållande att de sakkunnigas förslag

i avseende å det allmänna anslagets ökning innebure en årlig merutgift

för staten av ej mindre än 1,418.000 kronor, vidare anfört följande.

Avsikten med höjningen vore, såsom de sakkunniga framhållit, att sällskapen

skulle bliva i tillfälle ej blott att fortsätta den verksamhet, som de bedrivit före kristiden,

och täcka under densamma uppkomna förluster, utan även att utvidga verksamheten.

Även om en sådan utvidgning i och för sig kunde anses önskvärd ocli

gagnelig och härav påkallade anslagskrav under vanliga förhållanden torde haft

utsikt att röna tillmötesgående från statsmakternas sida, kunde statskontoret icke

underlåta att med styrka framhålla, hurusom den nuvarande tidpunkten vore föga

lämpad för en utvidgning av verksamheten, för så vitt densamma förutsatte så

betydligt ökade krav på statskassan som de, varom här vore fråga. Från såväl

Kungl. Maj:ts som riksdagens sida hade vid upprepade tillfällen betonats den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kintyl. Maj:ts proposition Nr 176.

Departement&

ghefen.

tvingande nödvändigheten att iakttaga den strängaste sparsamhet med statens

medel. Anslaget torde därför enligt statskontorets förmenande höra begränsas till

vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt för att möjliggöra för sällskapen att

uppehålla sin verksamhet i samma utsträckning som före kristiden. Det belopp,

vartill anslaget under denna förutsättning borde fixeras, vore statskontoret givetvis

icke i tillfälle att angiva.

Det ville dock synas statskontoret som om de medel, vilka kunde komma

att beviljas, borde genom i viss mån ändrade fördelningsgrunder kunna på ett effektivare

sätt komma till användning för avsett syfte. För närvarande, och även enligt

vad som föreslagits, fördelades hela anslaget — oavsett lika grundbidrag — efter

vissa bestämda normer med hänsyn till folkmängden inom hushållningssällskapens

områden, dels den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden, dels folkmängden

i övrigt. Behovet av statsbidrag stode emellertid säkerligen ej alltid i exakt förhållande

till dessa faktorer, utan vore även beroende på sällskapens av en mängd

omständigheter påverkade ekonomi och till den större eller mindre nödvändigheten

av utgiftskrävande åtgärder till främjande av de syften, sällskapen hade att tillgodose.

Det syntes därför statskontoret kunna ifrågasättas, om ej någon del av

anslaget borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas efter allsidig

prövning av behovet. Visserligen hade ett liknande förslag rörande fördelningen

av det tillfälliga anslaget å 1921 års tilläggsstat icke blivit av samma års riksdag

bifallet. Men såsom av jordbruksutskottets utlåtande i ärendet framginge. torde

detta haft sin orsak däri, att fördelningen förmodats vara tänkt ske i främsta

rummet efter behovsprincipen, uttryckt i förhållandet mellan vederbörande hushållningssällskaps

inkomster och utgifter under föregående år, medan jordbruksförhållandena

och jordbrukets behov inom respektive hushållningssällskap och icke

endast sällskapens affärsställning ansåges böra vara avgörande för bestämmandet

av understödsbeloppen. Statskontoret hade jämväl avsett, att fördelningen av den

till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen av det allmänna anslaget skulle ske

efter de grunder, som av jordbruksutskottet antytts och som även statskontoret

funne riktiga. Statskontoret föreställde sig, att med en dylik uppdelning av anslaget

det skulle finnas större möjligheter att begränsa beloppet utan att åsidosätta

nödvändiga behov. Då det torde kunna vara lämpligt, att de till Kungl. Maj:ts

disposition stående medlen icke alltid till fullo utdelades varje år utan viss del

reserverades för framtida behov, kunde ifrågasättas, huruvida icke anslaget borde

förvandlas till ett reservationsanslag.

Statskontoret har därjämte tillstyrkt förslaget om särskilt anslagför

bidrag till avlönande av hushållningssällskapens sekreterare. Då från

samma anslag jämväl borde utgå ålderstillägg, anser statskontoret anslaget

böra bestämmas till förslagsvis 161,000 kronor.

Då höjning av det allmänna anslaget till hushållningssällskapen

ej ifrågasattes förrän från och med 1924, har jag, på sätt redan framhållits

under punkten 74 av nionde huvudtiteln till årets statsverksproposition,

ej anledning att i den frågan göra någon framställning- till

årets riksdag. På grund av det nära sammanhang, som anslagsfrågan

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 17(i.

41

bär till organisationsspörsmålet liar jag flock ansett mig höra återgiva

ovan refererade yttranden i frågan.

För egen del finner jag det uppenbart av de sakkunnigas utredning

— därvid jag vill hänvisa till betänkandet bifogade tabeller — att

anslagen till hushållningssällskapen under krisåren icke motsvarat behovet.

Huruvida det belopp, vartill nu utgående ordinarie anslaget såsom ersättning

för mistade brännvinsförsäljningsmedel jämte det tillfälliga anslaget

sammanlagt uppgå, kan för ]y24 och följande år visa sig tillräckligt

eller bliva otillräckligt, torde icke nu kunna bedömas. Jag vill emellertid

särskilt framhålla, att sällskapens utgifter komma att ökas genom

den föreskrivna skyldigheten att utbetala ersättning till lantbruksombud

och ledamöter i förvaltningsutskotten samt att det allmänna anslaget till

sällskapen bör så tillmätas, att i varje fall full gottgörelse härför kan

givas sällskapen.

I fråga om principerna för anslagets fördelning, vilka ej heller

böra nu avgöras, vill jag allenast framhålla, att därest i enlighet med

lantbruksstyrelsens förslag visst grundbelopp även för framtiden prövas

lämpligt, bör i vart fall endast ett dylikt anslag utgå för varje län, så

att ej länsområdena kunna för erhållande av större statsbidrag uppdelas

mellan två eller flera hushållningssällskap.

Då genom utfärdande av den av mig föreslagna förordningen

staten åtager sig att från och med 1924 ersätta resekostnads- och

traktamentsersättning för inställelse vid extra sammanträde, varom

Kungl. Maj:t förordnat, bör redan nu av riksdagen begäras medgivande,

att dylik ersättning må utgå av nionde huvudtitelns förslagsanslag till

rese- och traktamentspenningar. Av vad i denna fråga redan anförts

torde framgå, att detta ej behöver föranleda till höjning av anslaget.

Vad särskilt beträffar det av de sakkunniga föreslagna anslaget för

bidrag till avlöning åt sekreterare, så vill jag erinra, att liknande anslag

redan beviljats för andra hushållningssällskapens tjänstemän, nämligen

jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän. För egen

del finner jag det önskligt, att jämväl för bidrag till sekreterare kommer

att anvisas särskilt anslag. Vad jag ovan anfört beträffande fördelning

av eventuellt grundbelopp av allmänna anslaget anser jag även

tillämpligt beträffande statsbidrag till avlöning av sekreterare. Således

bör ej till något län utgå mera än vad som beräknas för en sekreterare.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit inrättande av en allmän

lånefond till lanthushållningens främjande. Med prövning av denna

fråga anser jag emellertid tillsvidare höra anstå.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 käft. (Nr 176.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Sedan departementschefen härefter uppläst dels det såsom bilaga A

till detta protokoll fogade förslag till förordning angående visst villkor

för statsbidrag åt hushållningssällskap dels ock det såsom bilaga B till

protokollet fogade förslag till kungörelse med allmänna grunder för

hushållningssällskaps organisation, hemställer departementschefen, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förslaget till förordning angående visst villkor för

statsbidrag åt hushållningssällskap (Bilaga A) och därvid yttra sig över

förslaget till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps

organisation (Bilaga B), ^

dels ock medgiva, att från och med 1924 må av nionde huvudtitelns

ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar i fråga

om sådant extra sammanträde med hushållningssällskap, varom Kungl.

Maj:t förordnat, till envar därvid närvarande röstberättigad utgå dagtraktamente

för en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnader till

och från sammanträdet, allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän

vid landstingssammanträde.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Julius Söderhjelm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

48

Bilaga A.

Förslag

till

förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap.

Härigenom förordnas, att hushållningssällskap, som från och med

den 1 januari 1924 vill komma i åtnjutande av statsbidrag för sin

verksamhet, skall äga stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t.

För att erhålla dylik fastställelse, skola stadgarna vara avfattade

i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda allmänna

grunder för hushållningssällskaps organisation.

På Kungl. Maj:t må dock ankomma att, där särskilda skäl därtill

föranleda, medgiva hushållningssällskap att, utan hinder av vad sålunda

stadgats, för kalenderåret 1924 komma i åtnjutande av statsbidrag.

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Härigenom förordnas, att hushållningssällskaps stadgar för att

kunna fastställas till efterrättelse från och med den 1 januari 1924

skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna

grunder för hushållningssällskaps organisation.

Ändamål och ledamotskap.

1 §•

Hushållningssällskaps ändamål är att främja lanthushållningen och

därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd.

Angående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar

stadgas i 27 §.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

2 §•

Envar kommunalt röstberättigad, vilken idkar i 1 § omförmäld

näring, äger, efter därom gjord, av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan,

inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars område

näringen idkas.

Hushållningssällskap äger därjämte genom val medelst enkel röstövervikt

utse ledamöter i sällskapet.

3 §■

Ledamot skall till hushållningssällskapet erlägga avgift antingen

årligen med högst tre kronor eller en gång för alla med lägst tjugu

gånger den årliga avgiften.

Hedersledamot och korresponderande ledamot må befrias från erläggande

av ledamotsavgift.

Annan avgift må hushållningssällskap ej påföra ledamot.

4 §•

i

1 mom. Ledamot, som utträder ur hushållningssällskap, är skyldig

att erlägga ledamotsavgift för det kalenderår, varunder utträdet sker.

2 mom. Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot

underlåter att sist inom en månad från härför bestämd dag erlägga

ledamotsavgift,

förklaras omyndig, eller

genom laga kraftvunnet utslag ådömes sådan straffpåföljd, som

angives i 2 kap. 19 § strafflagen.

Beslutanderätt och sammanträden.

5 §•

1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den mån

den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets

sammanträden av valda ombud jämte förvaltningsutskottets

ledamöter.

2 mom. Ombuden, vilka väljas till antal och på sätt, varom förmäles

i 13 —16 §§, benämnas lantbruksombud.

3 mom. Angående förvaltningsutskott, som är hushållningssällskaps

styrelse, stadgas i 17—20 §§.

4 mom. Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje lantbruksombud

eller ledamot i förvaltningsutskottet en röst. Ledamot

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

45

i förvaltningsutskott må dock icke deltaga i val av revisorer för

granskning av förvaltning, för vilken han är ansvarig, eller i beslut

om ansvarsfrihet för sådan förvaltning.

6 §•

1 mom. Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna

angiven tid hålla ordinarie årssammauträde.

2 mom. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner

sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t efter anmälan av revisor eller

eljest därom förordnar.

3 mom. Kungörelse om hushållningssällskaps sammanträde skall

utfärdas av ordföranden och införas i en eller flera av länets mest spridda

tidningar, i fråga om ordinarie årssammanträde minst två månader och

i fråga om annat sammanträde minst en månad före den dag, då sammauträdet

skall börja. Ordföranden åligger därjämte att i god tid förut

och minst eu vecka före sammanträdets början låta tillsända varje

lantbruksombud och ledamot av förvaltningsutskottet meddelande om

plats och tid för sammanträdet, avtryck av förvaltningsutskottets framställningar

och väckta motioner samt föredragningslista över förekommande

ärenden, vilken, i den mån så är möjligt, skall upptaga förvaltningsutskottets

förslag i varje ärende.

Sådan fullständig föredragningslista samt tillhörande framställningar

och motioner skola senast vid sammanträdets öppnande i erforderligt

antal finnas tillgängliga å sammanträdeslokalen.

7 §•

Motion skäll för att kunna upptagas till behandling vid ordinarie

årssammanträde ingivas till förvaltningsutskottet senast 45 dagar före

sammanträdets början.

8 §■

1 mom. Med undantag för fall, som i 2 mom. angives, må följande

ärenden upptagas och avgöras allenast vid hushållningssällskaps ordinarie

årssammanträde:

1) inval av ledamöter;

2) val av ordförande och vice ordförande;

3) val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter

för dem;

4) val av revisorer och suppleanter för dem;

5) fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds proposition Nr 176.

om utgifter, i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet;
6)

avgivande av förslag i fråga om antalet lantbruksombud för

hushållningssällskapet;

7) indelning i valkretsar;

8) bestämmande av antalet underavdelningar och området för

envar av dessa;

9) fastställande av stadgar för underavdelningar; samt

10) förslag till ändring av sällskapets stadgar.

2 mom. Kungl. Maj:t äger föreskriva, att vid extra sammanträde,

varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas ärende, som i 1 mom.

angives.

9 §•

Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro

offentliga, äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig.

Landshövding i länet, som ej är ledamot, äger ändock deltaga i

överläggningarna men ej i besluten. År ej landshövding tillsatt eller

förordnad eller har han förhinder, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen

i länsstyrelsen sagda rätt.

10 §.

Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar

av de enligt 5 § 1 mom. rösträttsberättigade äro närvarande.

Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses

i 8 § 1 mom. under 2)—10), skall för ärendets förnyade behandling

sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande

röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant ajournerat sammanträde

åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga lantbruksombud

och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande

ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.

ii §■

Finner hushållningssällskap ärende vara av den beskaffenhet, att

före avgörandet ytterligare beredning erfordras, må ärendet för sådan

beredning överlämnas till särskilt utsedda personer.

Skola två eller flera personer utses för dylik beredning, sker valet

proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,

som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande

röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser, ökat

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ta proposition Nr 176.

47

med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt

valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige in. m. är

föreskrivet.

12 §.

1 inom. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att,

där i fråga om annat val än inval av ledamot någon röstberättigad eller

eljest en tiondel av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen

skall förrättas med slutna sedlar.

2 mom. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott

skall ske proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande

röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga

närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser,

ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt

valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige

m. m. är föreskrivet.

Vid val av ledamöter och suppleanter i -förvaltningsutskottet må

olika avgångstid ej bestämmas. Då ledighet efter ordinarie ledamot uppstår,

skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens utgång.

3 mom. För att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras

i följande ämnen, att två tredjedelar av de röstande förena sig om beslutet.

1) beviljande av anslag till nya ändamål och behov;

2) beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt; samt

3) höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit.

Lantbruksombud.

13 §.

Efter förslag av hushållningssällskap fastställer Kungl. Maj:t tills

vidare för viss tid antalet lantbruksombud för sällskapet med hänsyn till

dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område,

varvid iakttages, att antalet lantbruksombud icke må utan vägande skäl

väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom länet.

14 §.

1 mom. För val av lantbruksombud har hushållningssällskap att

för samma tid, för vilken Kungl. Maj:t bestämt antalet ombud, indela sällskapets

område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars

områden. Underavdelnings område må, där så erfordras,

med hänsyn till särskilda lokala förhållanden uppdelas i valdistrikt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

2 mom. För varje lantbruksombud väljes minst en suppleant.

3 mom. Lantbruksombud och suppleanter väljas för en tid av

högst fyra år.

15 §.

Rösträtt vid val av lantbruksombud äger endast sådan ledamot,

som minst två månader före valet betalt första ledamotsavgiften till

hushållningssällskapet, dock må hedersledamot eller korresponderande

ledamot, som -befriats från erläggande av ledamotsavgift, ändock tillerkännas

rösträtt.

Valbar till lantbruksombud är envar röstberättigad ledamot.

16 §.

1 mom. Kungörelse om förrättande av val av lantbruksombud

skall utfärdas av förvaltningsutskottet samt i god tid förut och minst

en vecka före den dag, då valet skall ske, införas i en eller flera av

länets mest spridda tidningar. Samtidigt med utfärdandet av kungörelsen

tillställer förvaltningsutskottet varje valförrättare förteckning över de

enligt 15 § röstberättigade ledamöter, som tillhöra valkretsen, respektive

valdistriktet (röstlängd).

2 mom. Val av lantbruksombud sker med slutna sedlar.

I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen vid

offentlig, i god tid förut kungjord förrättning av en av förvaltningsutskottet

utsedd nämnd.

3 mom. För att anses vald till lantbruksombud erfordras att hava

erhållit mer än hälften av avgivna röster. Har sådan röstövervikt ej

erhållits, skall omval äga rum mellan så många av dem, som erhållit

de flesta rösterna, som två gånger antalet platser under omval. Vid

lika röstetal skilje lotten.

Därest sammanräkningen, på sätt i 2 mom. stadgas, sker av särskild

nämnd, åligger det nämnden att förordna om omval.

4 mom. Vid val av lantbruksombud föres protokoll. Sedan val

ägt rum, åligger det valtörrättaren att omedelbart till förvaltningsutskottet

insända valprotokollet.

jFörvaltningsutskott och befattningshavare.

17 §•

1 mom. Förvaltningsutskottet består av

hushållningssällskapets ordförande, vice ordförande och sekreterare,

vilka utöva samma befattningar inom utskottet,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, samt

högst 8 därtill av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för

en tid av högst fyra år valda ledamöter.

För envar av de valda ledamöterna väljes minst en suppleant.

Kungl. Maj:t äger jämväl utse suppleant för den av Kungl. Maj:t

utsedde ledamoten.

18 §.

Annan hushållningssällskapets befattningshavare, än ovan nämnts,

må icke vara ledamot eller suppleant i utskottet.

19 §.

Förvaltningsutskottet åligger

att med uppmärksamhet följa utvecklingen av i 1 § angivna

näringar och verka för deras förkovran samt att i sådant syfte för hushållningssällskapet

framlägga förslag i frågor, som falla inom området

för sällskapets verksamhet;

att handhava sällskapets ekonomiska angelägenheter och att uppgöra

förslag till inkomst- och utgiftsstat;

att bereda alla ärenden, innan de överlämnas till hushållningssällskapets

avgörande;

att ombesörja verkställandet av hushållningssällskapets beslut;

att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden;

att, under iakttagande av vad i 21 § stadgas, tillsätta sekreterare;

samt

att tillsätta skattmästare och övriga befattningshavare.

20 §.

Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst två

tredjedelar av dess samtliga ledamöter äro närvarande.

21 §.

Då sekreterareänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar

förvaltningsutskottet tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande

av viss tid, icke understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar

skola vara inkomna till utskottet.

Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre,

därest så många sökande finnas, varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar

insändas till lantbruksstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 149 käft. (Nr 176.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Ej må någon antagas till sekreterare, som icke med hänsyn till

teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet förklarats till platsen kompetent

av lantbruksstyrelsen eller, efter besvär över av lantbruksstyrelsen

meddelat beslut, av Kungl. Maj:t.

Resekostnads- och tvaktamentsersättning.

22 §.

1 mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie årssammanträde

närvarande röstberättigad åtnjuter dagtraktamente för högst tre sammanträdesdagar

ävensom ersättning för resekostnaden fram och åter, allt enligt

samma grunder, som gälla för land stingsmän vid landstingssammanträde.

2 mom. Har Kungl. Maj:t enligt 6 § 2 mom. förordnat om extra

sammanträde, åtnjuter envar därvid närvarande röstberättigad efter

samma grunder, som i 1 mom. i denna paragraf angives, dagtraktamente

under en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnaden till och

från sammanträdet.

3 mom. Ersättning enligt 2 mom. gäldas direkt av statsmedel.

23 §.

Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom revisor

eller revisorssuppleant åtnjuta vid fullgörande av sitt uppdrag dagtraktamente

och resekostnadsersättning efter enahanda grunder, som angivits

i 22 §, dock att åtnjutande av dagtraktamente ej är begränsat

till visst antal dagar.

Revision.

24 §.

1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola

granskas av två eller flera revisorer.

En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse.

Landsting, som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse eu

revisor. Övriga revisorer väljas av hushållningssällskapet.

För envar revisor må jämväl utses suppleant.

2 mom. Avskrift av revisionsberättelse skall av förvaltningsutskottet

omedelbart efter berättelsens avgivande tillställas lantbruksstyrelsen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 176.

Protokoll och årsberättelse.

51

25 §.

Vid hushållningssällskaps och förvaltningsutskotts sammanträden

skall föras protokoll.

Protokollet skall innehålla förteckning å de vid sammanträdet närvarande

röstberättigade samt i korthet angiva beskaffenheten av varje

föredraget ärende och det beslut, som fattats däri, ävensom, där omröstning

ägt rum, uppgift om huru röstningen utfallit. Röstberättigad, som

vid besluts fattande tillhört minoriteten, äger rätt att få detta antecknat

till protokollet. I övrigt står det varje röstberättigad öppet att senast

vid protokollets justering skriftligen anföra de skäl, på vilka vederbörande

stöder sin mening, och skola sådana anföranden bifogas protokollet.

Protokoll skall justeras av ordföranden och två därtill utsedda

justeringsmän inom femton dagar från sammanträdets avslutande.

26 §.

Hushållningssällskap åligger att varje år före utgången av april

månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet

under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen

och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken

berättelse skola fogas uppgifter rörande sällskapets ekonomi, avfattade

å räkenskapstablå enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

Underavdelningar.

27 §.

Underavdelning av hushållningssällskap skall inrättas i varje socken

eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande

område.

Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet

med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.

28 §.

_ Underavdelnings ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets

verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som

finnas intagna i hushållningssällskapets stadgar eller eljest blivit av

hushållningssällskapet fastställda.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

29 §.

Underavdelning väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

30 §.

Om underavdelnings sammanträde åligger det avdelningens ordförande

att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på

lämpligt, i stadgarna angivet sätt meddela avdelningens ledamöter.

Vid underavdelnings sammanträde skall föras protokoll, som av

ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän skall justeras inom

femton dagar från sammanträdets avslutande.

Matrikel.

31 §.

För varje hushållningssällskap skall finnas en fullständig och tillförlitlig

matrikel, upptagande de olika underavdelningarna och de sällskapets

ledamöter, som tillhöra varje avdelning.

Besvär.

32 §.

Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets

beslut fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade

bestämmelser eller att val av lantbruksombud, i vilket ledamoten ägt deltaga,

icke skett i föreskriven ordning, må däröver hos Kungl. Maj:t

anföra besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet inom 30

dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.

33 §.

Ledamot av underavdelning, som förmenar, att något underavdelningens

beslut fattats i strid mot underavdelningens eller hushållningssällskapets

stadgar, må däröver hos förvaltningsutskottet anföra besvär

inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.

Över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär, rörande

tillämpningen av hushållningssällskapets stadgar, må besvär föras hos

Kungl. Maj:t i den ordning 32 § stadgar om besvär över hushållningssällskaps

beslut. Förvaltningsutskottets beslut över besvär rörande

tillämpningen av underavdelnings stadgar må ej överklagas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

53

Förslag till stadgar och ändring däri.

34 §.

1 mom. Förslag till stadgar eller ändring däri, skall, för att anses

antaget av . hushållningssällskap, hava godkänts vid två på varandra

följande ordinarie årssammanträden.

2 mom. Förslag, varom i 1 mom. sägs, ingives för erhållande

av Kungl. Maj:ts fastställelse till jordbruksdepartementet.

35 §.

Utöver stadgande^ i överensstämmelse med de i 1—34 §§ härovan

angivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare,

emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn

till särskilda lokala. förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller

eljest anses erforderliga.

Intill dess lantbruksombud blivit valda, utövas hushållningssällskaps

beslutanderätt enligt för sällskapet förut gällande stadgar.

Genom denna kungörelse upphävas föreskrifterna i Kungl. Maj:ts

brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910 (bih. nr 79) angående

förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket organisation..

Bihang till riksdagens protokoll 1922. I samt. 149 käft. (Nr 176.)

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen. a1 i texten
  2. JoU 1922:58 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande jordbruksutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av h s. 1 i texten
  3. JoU 1922:53 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen ävensom sex i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten