Angående omorganisation av hushållningssällskapen
1922-03-10 · 53 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 50 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:176, Angående omorganisation av hushållningssällskapen
Dokumentets text
Kung/. Maj.ts proposition Nr 176.
1
Nr 176.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation av
hushållningssällskapen; given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden. hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
r
Departementschefen, statsrådet Linders anför.
Hushållningssällskapen bildades i allmänhet under de båda första
årtiondena av 1800-talet såsom ett led i dåtidens strävanden att höja
landets produktionskraft. Till en början tillkommo de på initiativ av
enskilda ledande personer men sedermera efter statligt direktiv och enligt
en gemensam plan.
Sällskapen inrättades icke såsom statsinstitutioner i egentlig mening,
utan närmast såsom lokala sammanslutningar av för jordbruket
och dess binäringar intresserade personer. Icke desto mindre fingo de
Bihang till riksdagen protokoll 1922. 1 samt. 149 höft. (Nr 176.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
redan från början eu i viss man officiell prägel. I cirkulär den 7
september 1813 meddelade Kungl. Maj:t vissa föreskrifter angående
dessa sällskaps organisation, och deras stadgar hava undfått Kungl.
Mapts stadfästelse. Den 16 maj 1848 fastställde Kungl. Maj:t, med
ändring av föreskrifterna i nyssnämnda cirkulär, förnyade allmänna
grunder för hushållningssällskapens i riket organisation, att tjäna till
ledning vid uppgörande och granskning av framtida förslag till nya
stadgar för dylika sällskap eller till förändringar i gällande stadgar.
Även dessa grunder befunnos så småningom mindre lämpliga och tidsenliga.
Hushållningssällskapens ombud utsågo därför 1908 kommitterade
att utarbeta förslag till nya grundstadgar, och sedan ombuden vid sitt
möte 1909 i huvudsak godkänt kommitterades förslag, anhöllo ombuden,
att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av de 1848 meddelade föreskrifterna,
fastställa av ombuden föreslagna allmänna grunder för ifrågavarande
sällskaps organisation. Sedan lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande
och därvid överlämnat infordrade yttranden över förslaget från
rikets samtliga hushållningssällskap eller deras förvaltningsutskott, fastställde
Kungl. Maj:t i brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910
(Svensk författningssamling, bihang nr 79) förnyade allmänna grunder
för hushållningssällskapens i riket organisation.
Liksom de. motsvarande, 1848 fastställda grunderna äro dessa
grunder meddelade allenast till ledning vid uppgörande och granskningav
förslag till nya stadgar eller förändringar i äldre stadgar. De hava
icke någon obligatorisk innebörd, och de särskilda sällskapen äro icke
förbundna att ändra sina stadgar i överensstämmelse med dessa grunder.
Grunderna äro för övrigt ganska knapphändiga samt allmänt hållna. De
behandla blott vissa huvudprinciper i organisationen och det säges uttryckligen,
att i övrigt äger hushållningssällskap att efter särskilda i
varje'' ort sig företeende förhållanden självt uppgöra de speciella föreskrifterna
för sin verksamhet samt till Kungl. Maj:ts prövning och
stadfästelse överlämna i sådant avseende upprättade stadgar ävensom
förslag till ändring i redan befintliga sådana.
Vid åtskilliga tillfällen hava, särskilt inom riksdagen, yrkanden
framställts om åtgärder från statens sida för åstadkommande av en
reformering av hushållningssällskapen. Såsom motiv för att staten borde
ingripa härvidlag har huvudsakligen framhållits följande.
Sällskapen hade allt mer kommit att intaga en officiell ställning såsom
utförande ett flertal dem av staten anförtrodda funktioner i skilda hänseenden. De
åtnjöte såväl för sin allmänna verksamhet som ock för ett flertal speciella ändamål
Kanal. Maj:ts proposition Nr 176. 3
direkt understöd av statsmedel å avsevärda belopp. Härtill komme, att sällskapen av
staten i stor utsträckning anlitades såsom förmedlare vid lånerörelser, som avsåge
jordbrukets och dess binäringars främjande eller i allmänhet lantbefolkningens understödjande
i visst hänseende. Det vore fördenskull av största intresse för staten att
tillse, att de organ, som staten sålunda understödde eller eljest anlitade, vore så
organiserade, att tillräcklig säkerhet funnes för att statens medel bleve på rätt sätt
använda och att överhuvud hushållningssällskapens verksamhet bedreves på sådant
sätt och med sådan kraft, som avsetts, och att skilda landsdelars, näringsgrenars
och samhällsklassers behov bleve uppmärksammade och i behörig män tillgodosedda,
såvida de kunde anses utgöra föremål för sällskapens verksamhet. Så vore åtminstone
flerstädes icke nu förhållandet.
1 ämnet hava väckts följande riksdagsmotioner, samtliga i andra
kammaren, nämligen dels vid 1898 års riksdag av herr Paulson (nr 197),
vid 1911 års riksdag av herr Gripenstedt (nr 266), vid 1913, 1914 års
första och 1915 års riksdagar av mig (respektive nr 106, nr 243 och
nr 94) vid 1914 års andra riksdag av herr Schotte m. 11. (nr 107) och
vid 1918 års riksdag av herrar Vennerström och Werner nr 282). I
dessa hava i huvudsak framförts följande önskemål.
Hushållningssällskapens verksamhetsområde borde närmare fastslås och viss
geografisk gränsreglering dem emellan genomföras. Ingen idkare av de näringar,
som hushållningssällskapen hade till uppgift att främja, och i allmänhet ingen välkänd
man eller kvinna borde kunna vägras inträde i sin bygds hushållningssällskap.
De mindre jordbrukarna borde på allt sätt intresseras för hushållningssällskapen
och beredas inflytande däri. Alla jordbruksintressen borde bliva representerade
i sällskapen. Beslutanderätten i sällskapen borde obligatoriskt överlämnas
till en representativ församling, utsedd efter för alla sällskap enhetliga grunder.
Ombuden i denna församling borde tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättning.
Förvaltningsutskottets verksamhet borde närmare regleras och resekostnads-
och traktamentsersättning utbetalas till ledamöterna i detta utskott.
Föreningsväsendet på jordbruksområdet borde inordnas under hushållningssällskapen
och beredas representationsrätt i förvaltningsutskotten. Vid hushållningssällskapens
sammanträden borde finnas utskott med uppgift att bereda församlingen tillfälle att
i förväg taga del av förvaltningsutskottets förslag i anslagsfrågor. Enhetliga bestämmelser
för överklagande av sällskapens beslut borde genomföras. De nya
grundstadgar i modern och demokratisk riktning, som borde utarbetas, skulle göras
ovillkorligt bindande för alla sällskap.
De sålunda framförda yrkandena hava i stort sett biträtts av andra
kammaren. Om man bortser från den av mig först väckta motionen,
hava samtliga föranlett andra kammaren att föreslå skrivelse till Kung!.
Maj:t med begäran om utredning i ämnet. Frågan bär dock varje gångfallit
på första kammarens motstånd.
Emellertid upptogs spörsmålet 1918 av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
som med anslutning till ett referat av vad inom
4
Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.
riksdagen i ämnet förevarit, i yttrande till statsrådsprotokollet den VI
september 1918 anförde:
»För min del kan jag icke undgå att finna de yrkanden om en allmän reformering
av hushållningssällskapen, som sålunda framkommit, hava fog för sig, om
jag än på frågans nuvarande ståndpunkt icke vill yttra mig om de särskilda förslagen
i detalj. Jag vill visserligen på intet sätt underkänna det betydelsefulla och
gagnerika arbete, som dessa sällskap hittills utfört, utan vill tvärtom skänka detsamma
ett livligt erkännande. Det svenska jordbrukets framsteg under det senaste
århundradet hava i mycket hög grad påverkats just av dessa sällskaps bemödanden.
Men detta utesluter ingalunda, att organisationen tarvar förändringar för att numera
kunna fortsätta att på lika framgångsrikt sätt fylla sin uppgift. Detta följer redan
av den allmänna tidsutvecklingen och av de omläggningar i skilda hänseenden, som
ägt rum inom jordbruket och dess binäringar, samt sammanhänger jämväl med
framträdandet av nya befolkningsgrupper till delaktighet i avgörandet av allmänna
angelägenheter. Det beror emellertid från statens synpunkt i hög grad även därpå,
att hushållningssällskapens befattning med åt dem av staten anförtrodda uppdrag
blivit alltmer omfattande och ingripande, särskilt i ekonomiskt avseende. Statens
direkta intresse av dessa sällskaps ändamålsenliga organisation har därför numera
blivit vida starkare än förr. /
I fall man kunde antaga, att de önskvärda förändringarna konune att någorlunda
snart genomföras utan statens särskilda medverkan, skulle naturligtvis ett
ingripande härvidlag vara obehövligt, Erfarenheten synes emellertid giva vid
handen, att detta knappast kan anses sannolikt. Det bör nämligen erinras, att icke
ens hälften av hushållningssällskapen hittills antagit nya stadgar i överensstämmelse
med 1910 års grunder och att de inom riksdagen framställda anmärkningarna gällt
förhållanden, som icke reglerats i nämnda grunder. Även med beaktande av att
lokala förhållanden torde böra betinga vissa olikheter i de särskilda sällskapens
organisation, synes alltså framgå, att denna organisation är vida mer växlande, än
som kan anses för ändamålet lämpligt, och att genomförandet av reformer i detta
avseende lärer komma att ske mycket ojämt och långsamt, ifall endast det nuvarande
systemet för framkallandet av7 dylika reformer bibehålies. Det synes därför
vara erforderligt, att staten söker befordra åstadkommandet av sådana reformer
i förevarande avseende, som må befinnas önskvärda. Då emellertid denna fråga är
av ganska grannlaga natur och det synes mig av vikt, att vid reformernas genomförande
den relativa frihet, som hushållningssällskapen nu åtnjuta och som onekligen
i flere hänseenden visat sig gagnelig, icke må inskränkas i större mån, än som må
finnas oundgängligt, anser jag nödvändigt, att frågan först underkastas noggrann
och sakkunnig utredning. Då detta icke kan ske genom till jordbruksdepartementets
förfogande stående arbetskrafter, anser jag särskilda sakkunniga böra tillkallas för
ändamålet.»
I enlighet med föredragande departementschefens hemställan bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
högst fem sakkunniga personer med uppdrag att verkställa utredning
och avgiva förslag i fråga om de åtgärder från statens sida, som borde
Kungi. Maj:ts proposition Nr 176. 5
vidtagas för åstadkommande av sådana ändringar i hushållningssällskapens
organisation, vilka kunde finnas önskvärda och av förhållandena
påkallade.
Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet tillkallade departementschefen
sagda den 13 september 1918 såsom sakkunniga landshövdingen
Carl Fredrik Holmquist, godsägaren greve Hugo Hansson
Wachtmeister i Västeråkra, ledamoten av riksdagens första kammare,
numera professorn Paul Hellström, mig samt ledamoten av riksdagens
andra kammare, lantbrukaren David Hjalmar Pettersson i Bjälbo, varjämte
till de sakkunnigas ordförande förordnades landshövdingen Holmquist.
De sålunda tillkallade sakkunniga hava den 8 juni 1921 avgivit
till trycket befordrat betänkande dels angående omorganisation av hushållningssällskapen,
för vilket ändamål de sakkunniga utarbetat förslagtill
förordning angående ändrade allmänna grunder för hushållningssällskapens
organisation m. m., dels ock angående hushållningssällskapens
ekonomiska ställning och anslagsbehov.
Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, hushållningssällskapens
ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap ävensom samtliga länsstyrelser,
landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott, varjämte
f. d. byråchefen F. Egerström inkommit med en skrivelse i ämnet,
vilken närmast utgör en reservation till lantbruksakademiens yttrande.
Härefter har lantbruksstyrelsen efter anmodan den 4 mars 1922
avgivit förnyat utlåtande med anledning av vad i de inkomna yttrandena
anförts. Vid detta utlåtande har lantbruksstyrelsen fogat ett omarbetat
förslag till förordning, innehållande allmänna grunder för hushållningssällskapens
omorganisation m. in.
Då jag nu går att redogöra för i ämnet framlagda förslag, torde
jag''först få behandla
Huvudprinciperna för omorganisationen.
Sedan de sakkunniga redogjort för hushållningssällskapens uppkomst
och utveckling (sid. 20—31) samt för tidigare förslag i ämnet
jämte direktiven för de sakkunnigas arbete (sid. 32—42) angiva de sakkunniga
(sid. 43—46) de allmänna motiven för sitt förslag.
6
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.
Angående behovet av eu omorganisation och de allmänna grunderna
därför anföra därvid de sakkunniga i huvudsak följande.
Hushållningssällskapens verksamhet såsom förmedlande organ mellan staten
och de enskilda jordbrukarna hade under årens lopp och särskilt under senaste tid
ökats i sådan omfattning, att de däri ingående uppgifterna numera blivit så många
och maktpåliggande, att deras utförande kommit att utgöra den mest betydande
delen av sällskapens verksamhet. Såväl för sin verksamhet i allmänhet som förvissa
särskilda ändamål både sällskapen också åtnjutit betydande understöd av staten,
varigenom deras egenskap av i viss mån officiella organ framhävts. Hushållningssällskapen
hade från och med 1915 i ersättning för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel tillerkänts ett å ordinarie stat uppfört årligt anslag å
2.100.000 kronor, vartill senare åren ytterligare anvisats ett tillfälligt anslag å
082.000 kronor. De för jordbrukets främjande i särskilda avseenden anvisade anslagen
hade alltmera stegrats och 1920 utgjort mera än 1,000,000 kronor. Landstingens
sammanlagda bidrag till sällskapens verksamhet hade 1920 uppgått till
omkring 325,000 kronor.
Ökningen av de anförtrodda uppgifterna och storleken av de anvisade medlen
måste tydligen medföra ett berättigat krav från statens sida på tillförlitliga garantier
för att dessa uppgifter och medel handhades på ett för de därmed åsyftade
ändamålen fullt tillfredsställande sätt.
Därest statsmakterna allt framgent skulle kunna med fullt förtroende anlita
hushållningssällskapen för utförande av de av statsmakterna beslutade åtgärderna
till lanthushållningens och dess binäringars främjande samt anförtro dem statsmedel
härför, vore det, enligt de sakkunnigas åsikt, nödvändigt, att hushållningssällskapens
organisation och verksamhet så ordnades, att de fullt motsvarade tidens krav. För
vinnande av detta syfte erfordrades, att organisationen bleve enhetlig, fast och tidsenlig.
att hushållningssällskapen erhölle en allsidig sammansättning, byggd på demokratisk
grund, att sällskapen bleve fullt kompetenta att handhava de maktpåliggande
uppgifter, som kunde anförtros dem. samt att i övrigt tillförlitliga garantier skapades
för att anvisade medel användes på bästa sätt och i överensstämmelse med för
dem avsedda ändamål. Ehuru för vinnande av dessa syftemål erfordrades förändringar
av i vissa fall tämligen genomgripande beskaffenhet, torde dock dessa förändringar,
i överensstämmelse med av departementschefen givna riktlinjer, i huvudsak
böra och kunna verkställas inom den nuvarande organisationens ram. Ej heller
borde den relativa frihet, sällskapen nu, i egenskap av sammanslutningar av delvis
privat karaktär, åtnjöte vid ordnandet av sin organisation — vilken frihet visat
sig medföra ett förmånligt inflytande på intresset för sällskapens angelägenheter —
inskränkas i högre grad, än vad som kunde anses oundgängligt för erforderliga
reformers genomförande.
Erfarenheten beträffande tillämpningen av de utav Kung! Maj:t den 28 oktober
1910 fastställda förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket
organisation gåve vid handen, att de reformer, som i ovan angivet syfte ansetts
erforderliga, måste göras i möjligaste mån bindande för alla hushållningssällskap.
I anslutning härtill föresloge de sakkunniga, att reformernas antagande uppställdes
såsom oeftergivligt villkor för att hushållningssällskap komme i åtnjutande av statsanslag
för sin verksamhet.
7
Kanal. Maj.ts proposition Nr 176.
De sakkunnigas förslag till förordning, som borde underställas riksdagens
prövning, avsåge, liksom 1910 års grundstadgar, endast — om ock i mera utsträckt,
omfattning — att utgöra allmänna grundstadgar. Med ledning därav skulle hushållningssällskap
äga att, i viss män med hänsyn till särskilda lokala förhållanden och
egna önskningar, självt uppgöra bestämmelser (stadgar) för sin och underlydande
avdelningars organisation och verksamhet. Desså stadgar skulle fastställas av
Kungl. Maj:t.
De sakkunnig as föffattningsförslag är i övrigt huvudsakligen byggt
på följande principer:
1) Beredande av rätt för praktiskt taget envar, vilken såsom näring
idkar lanthushållning, därtill hörande binäring, fiske eller hemslöjd
att, utan inval, efter anmälan inträda såsom ledamot av hushållningssällskap,
inom vars område näringen idkas.
2) Överlåtande av hushållningssällskaps beslutanderätt åt valda
ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter.
3) Tillerkännande av resekostnads- och traktamentsersättning åt
förenämnda ombud ävensom åt ledamöterna i förvaltningsutskott eller
deras respektive suppleanter.
Angående behovet av omorganisation och därför av de sakkunniga
föreslagna allmänna grunder anföra hörda myndigheter och korporationer,
bland annat, följande.
Länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det ostridigt, att de allmänna grunderna
för hushållningssällskapens verksamhet och organisation borde bliva föremål förnya
reglerande bestämmelser samt att sådana bestämmelser borde erhålla karaktären
av förordning, utfärdad med riksdagens godkännande. I betydelsefulla avseenden
syntes också det förslag, som de sakkunniga framlagt, vara ägnat att läggas till
grund för en sådan förordning; så i fråga om villkoren för inträde och principen
att beslutanderätten vid sällskapens allmänna sammanträden skulle utövas av valda
ombud.
Länsstyrelsen i Grottlands län finner de allmänna grunder, som innefattades
i det framlagda förslaget i stort sett ägnade att bibringa hushållningssällskapen
en eftersträvansvärd enhetlighet och fasthet samt alltså vara att förorda.
Länsstyrelsen i Hallands län anför. Det syntes för dem, vilka önskade förebygga
ett för hushållningssällskapen säkerligen ödesdigert brytande av den rådande
samverkan mellan staten och hushållningssällskapen, vara en angelägenhet av stor
vikt, att sådana ändringar i hushållningssällskapens organisation vidtoges, som kunde
undanröja de inom riksdagen framställda anmärkningarna, i den män dessa kunde
hava fog för sig. Det av de sakkunniga framlagda förslaget syntes länsstyrelsen
vara i huvudsakliga delar synnerligen välbetänkt och lämpat efter tidsförhållandenas
krav. Att antagandet av stadgar i enlighet med de nya allmänna grunder, som
kunde bliva av statsmakterna beslutade, skulle utgöra ett villkor för att hushåll
-
8
Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.
ningssällskapen finge åtnjuta statsanslag för sin verksamhet, funne länsstyrelsen
vara en nödvändig bestämmelse, enär eljest de nya grundernas tillämpning skulle
kunna undanskjutas i en oviss framtid. Bestämmelsen att ledamotskap finge efter
enkel, skriftlig anmälan förvärvas av varje person, som idkade lanthushållnisg eller
därtill hörande binäring eller hemslöjd eller fiske, och att alltså för dessa personer
inval ej nödvändigtvis erfordrades, funne länsstyrelsen vara en reform i rätt riktning.
En viktig och enligt länsstyrelsens uppfattning absolut oundgänglig reform
vore införandet av ett representativt system vid hushållningssällskapens beslutande
sammanträde. Mot principen om resekostnads- och traktamentsersättning åt ombuden
hade länsstyrelsen ej något att erinra.
Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands och Norrbottens län hava i stort sett icke haft något att i
princip erinra.
Länsstyrelsen i Östergötlands län finner väl önskvärt, att hushållningssällskapen
erhålla fastare former, men anser därför ej erfordras så genomgripande
omorganisation, som de sakkunniga föreslagit.
» Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig tämligen avvisande mot behovet av
omorganisation under framhållande att sällskapens handhavande av anförtrodda uppgifter
och anvisade medel hittills icke givit grundad anledning till erinran. Vad som
huvudsakligen mot sällskapen anmärkts vore, att deras sammansättning icke varit
byggd på tillräckligt demokratisk grund. De sakkunnigas förslag härutinnan koinme
vad Malmöhus län anginge icke att innebära någon omläggning i mera demokratisk
riktning, eftersom vid inval av medlemmar inträde sällan eller aldrig vägrades, och
villkoren för vinnande av medlemskap snarare vore lindrigare än de, som de sakkunniga
föreslagit.
Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker förslaget under anförande: »Den omorganisation.
varav hushållningssällskapen kunna vara i behov, bör icke sträckas
därhän, att hushållningssällskapen från frivilliga sammanslutningar förvandlas till
byråkratiskt och efter politiska synpunkter anordnade statsorgan. Det må lämnas
därhän, huruvida för lösande av vissa uppgifter, som nu äro överlämnade åt
hushållningssällskap, lämpligen bör upprättas en sådan organisation, som av de
sakkunniga förordas. Ifrågavarande uppgifter verka onekligen tyngande och måhända
även förryckande på hushållningssällskapens verksamhet, vadan en avlastning
kan synas önskvärd. Men för den med en frivillig sammanslutnings natur
överensstämmande verksamhet till lantmannanäringarnas fromma, som allt framgent
måste anses maktpåliggande, är en sådan organisation icke ägnad. Och det skulle
enligt länsstyrelsens uppfattning vara alldeles oberättigat att för den nya institutionen
taga i anspråk hushållningssällskapets namn och ännu mera att med
förmenat stöd av namnlikheten till densamma överföra hushållningssällskapets kapitaltillgångar
— dessa må hava uppkommit genom besparingar eller genom donationer
— och inkomster, härunder innefattande de från statens sida på ett bindande
sätt tillförsäkrade bidragen. Omförmälda benämning, tillgångar och inkomster böra
av både rättsliga och praktiska grunder bibehållas åt de hittillsvarande hushållningssällskapen.
» .. .
Länsstyrelsen i Örebro län har instämt med länets landsting samt Övriga
länsstyrelser med vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Kling!. Moj.ts proposition Nr 176.
9
Landsting.
Landstinget i Skaraborgs län bär ansett sig ej kunna avgiva något yttrande
i ärendet. Tre landsting, nämligen landstingen i Stockholms, Uppsala och Kristianstads
län hava funnit sig sakna anledning att närmare ingå på frågan rörande
behovet av omorganisation av hushållningssällskapen och principerna härför eller hava
endast i ett eller annat avseende yttrat sig över förslag. Nämnda principer hava
godtagits av eller ej föranlett erinran från tretton landsting. Malmöhus läns
landsting ifrågasätter lämpligheten av att enhetligt organisera hushållningssällskapen
i alla för deras verksamhet grundläggande avseenden.
Övriga sju landsting (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar läns norra, Älvsborgs,
Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands läns landsting) hava ansett
behov av en allmän omorganisation ej föreligga eller att omorganisationen borde
ske efter andra riktlinjer än de, som uppdragits av de sakkunniga. Landstinget i
Jönköpings län anför, att de brister, som nu utan tvivel vidlådde hushållningssällskapen
och deras verksamhet borde avhjälpas på det sätt, varje sällskap självt
funne lämpligast och med sina traditioner överensstämmande.
Hushållningssällskapens förvaltningsutskott.
Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava de i Stockholms, Jönköpings,
Gottlands och Norrbottens län intet att i princip erinra, sistnämnda utskott
dock under förutsättning att staten åtager sig på grund av förslagets genomförande
ökade kostnader. Förvaltningsutskottet i Jämtlands läns hushållningssällskap framhåller,
att förslaget innebure många betydelsefulla förbättringar.
Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrker, i likhet med
länsstyrelsen i länet, bestämt en omorganisation av hushållningssällskapen enligt de
utav de sakkunniga ifrågasatta principerna. Älvsborgs läns södra och Kronobergs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka i princip författningsförslaget
i dess helhet. Samma ställning intager Västernorrlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som anser sällskapet väl organiserat och framhåller
att, därest övriga sällskap anslöte sig till 1910 års organisationsbestämmelser,
varigenom den väsentliga organisationsformen för samtliga sällskap bleve lika, det
vore tämligen likgiltigt, huruvida de av de sakkunniga föreslagna ändringarna bleve
slutligen godkända eller ej.
Samtliga övriga förvaltningsutskott utom de i Blekinge och Värmlands län,
som ej yttra sig i princip, uttala betänkligheter mot att omorganisationen gått
längre än som för syftet erfordras. Såsom ett uttryck härför må anföras följande
uttalande av förvaltningsutskottet i Västernorrlands läns hushållningssällskap.
»Grundtanken i förslaget, nämligen att hushållningssällskapen skola så organiseras
att statsmakterna allt framgent må kunna med fullt förtroende anförtro dem
utförandet av de utav statsmakterna beslutade åtgärderna för lanthushållningens
och dess binäringars främjande ävensom handhavandet av härför utgående anslag
av statsmedel, har givetvis förvaltningsutskottets fulla anslutning. Men förvaltningsutskottet
kan för sin del icke finna, att för dessa syftemåls vinnande kräves så
trånga bestämmelser rörande sällskapens organisation som sakkunniga föreslagit.
Större frihet för sällskapen att anpassa sig efter de för varje sällskap föreliggande
lokala förhållandena och efter den utveckling, som de olika sällskapen undergått
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 höft. (Nr 176. > 2
10 K an f/l. Maj:ts proposition Nr 17b.
under sin länga verksamhet och funnit bäst ägnade att främja denna verksamhet,
svnes förvaltningsutskottet vara nödig, om sällskapen fortfarande skola kunna fylla
sina hittillsvarande uppgifter och än mera utveckla sitt arbete för det svenska;(ordbrukets
förkovran.»
Varken lantbruksakademien eller Scen iges allmänna lantbrukssällskap hava
framställt några anmärkningar mot förenämnda huvudgrunder ochi hushållning smilskapens
ombud framhålla, att de vore fullt övertygade om nödvändigheten, att hushållningssällskapens
organisation och verksamhet så ordnades, att de fullt motsvarade
tidens krav men att de sakkunnigas förslag gånge längre än nödigt vore.
Lantbruksstyrelsen har i sitt den 17 oktober 1921 i ämnet avgivna utlåtande
anfört, bland annat, följande. Skulle sällskapens hittills ådagalagda förmåga att
fylla sin uppgift utgöra den enda synpunkt, varur spörsmålet, huruvida sällskapens
stadgar vore i behov av förändring eller icke, borde bedömas, torde man måhända
med rätt kunna ställa sig något tveksam inför hela omorganisationsfrågan. Det
torde nämligen kunna anses ganska tvivelaktigt, huruvida genom någon förändring
i berörda stadgar större verklig sakkunskap, livligare intresse för sällskapens verksamhet
eller mera oegennyttigt och upphittande arbete kunde tänkas bliva stallda
till hushållningssällskapens förfogande. — Det vore emellertid den allmänna tidsutvecklingen
och de förändringar i olika hänseenden denna fört med sig på nära
nog alla områden, som jämte nya befolkningsgruppers krav på delaktighet i avbörandet
av allmänna frågor kanske i första rummet påkallade vissa ändringai uti
sällskapens organisation. Dessa skäl syntes lantbruksstyrelsen ock vara av den
vägande art, att de borde kunna i här ifrågavarande avseende påräkna tillbörlig
hänsyn från statsmakternas sida. — Det vore emellertid ej endast ur denna synpunkt,
som en omorganisation i förevarande riktning syntes kunna vara förenad
med beaktansvärda fördelar. Läte sig nämligen en demokratisering av hushållningssällskapen
genomföras, utan att deras rent fackliga kapacitet äventyrades, torde
kunna påräknas, att sällskapens verksamhet också komme att omfattas med större
intresse och djupare förståelse även inom de breda lagren bland jordbrukarna.
Kunde detta åstadkommas, utan att andra värden samtidigt åsidosattes, skapades
härigenom ökade förutsättningar för hushållningssällskapens förmåga att verksamt
bidraga till jordbrukets förkovran.
Vad särskilt angår principen om rätt för alla, som idka lanthushållning, däitill
hörande binäring, fiske eller hemslöjd, att inträda i vederböraude hushållningssällskap
hava hushållningssällskapens ombud — i viss överensstämmelse med lantbruksstyrelsen
och i likhet med ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott —
framhållit, att nämnda princip visserligen vore teoretiskt riktig, men i allmänhet
redan med nu tillämpad organisation iakttagen. De föreslagna bestämmelserna
skulle i tillämpningen näppeligen visa sig medföra ökad anslutning till sällskapen.
Tre hushållningssällskaps förvaltningsutskott vilja begränsa inträdesrätten till jordbrukare
eller dem, som yrkesmässigt eller såsom »huvudsakligt näringsfång» bedriva
lanthushållning, någon dess binäring, hemslöjd eller fiske. Hallands läns hushå - ningssällskaps förvaltningsutskott underkänner anmälningsprincipen och anser, att
de primära underavdelningarna borde lämnas förslagsrätt till inval av nya ledamöter,
samt att bestämmelse borde införas därom, att för vägrande av inträde i hus
-
Kuiigl. Maj:tu proposition Nr 176.
11
hållningssällskap skulle fordras -/3 majoritet av de avgivna rösterna. Kronobergs
lans landsting finner stadgandet om intriidesriltt olämpligt.
Beträffande särskilt förslaget om beslutanderättens överlåtande till ett representantskap
anför länsstyrelsen i Uppsala län. Problemet att förhindra den nära till hands
liggande, men sällan eller aldrig förverkligade, faran därför, att en tillfällig majoritet
fattade ensidiga eller förhastade beslut, torde icke böra avvärjas genom
införande av ett representativsystem; den omedelbarhet, varav hushållningssällskapens
verksamhet nu präglades och som gjorde deras sammankomster till något,
annat än möten av en beslutande församling, skulle på detta sätt gå förlorad.
Bättre vore att tillerkänna förvaltningsutskottet något slags suspensivt veto, så att
saken kommo under omprövning antingen vid nytt möte av hushållningssällskapet
eller i dess lokalavdelningar. En hälsosam reform vore att befordra ökad verksamhet
av dessa. Förvaltningsutskottet borde vara talrikt, så att olika lokala och
fackliga intressen kunde vara däri representerade. Skulle för dess ''demokratisering''
förutsättas bidrag till resekostnaderna, vore den ökade utgiften för ett större
antal ledamöter att föredraga framför en nedsättning i förvaltningsutskottets sakkunskap.
Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker ett delvis representativt system.
Införandet av en beslutande representantförsamling har mött motstånd
från Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som i likhet med
länets landsting anser representation för sällskapet på grund av dess obetydliga
omfattning obehövlig, samt från ytterligare fyra sällskaps förvaltningsutskott, vilka
önska bibehålla det av sällskapen nu tillämpade partiella representativa systemet,
enligt vilket alla närvarande ledamöter ägde viss mindre rösträtt än ombuden.
Kronobergs läns landsting finner stadgandet om fullt genomfört representativt
system olämpligt, och Kalmar läns norra landsting synes anse, att för länets
norra hushållningssällskap, som vore landets minsta, ej förelåge behov av någon
representation. Västernorrlands läns landsting förordar en sådan kombination av
representation och fritt utövad rösträtt, som tillämpades av länets hushållningssällskap.
Lantbruksstyrelsen finner icke skäl till erinran mot förslaget om obligatoriskt
representantskap. Redan praktiska skäl — främst de höga och växande
ledamotsantalen — göra ett sådant stadgande nödvändigt. En sådan anordning är
för övrigt, om ock under delvis andra former, redan träffad inom ett flertal hushållningssällskap
och har, såvitt lantbruksstyrelsen inhämtat, befunnits medföra
endast fördelar.
Vad särskilt angår förslaget om resekostnads- och traktamentsersättning, anser
länsstyrelsen i Stockholms län det böra överlämnas åt sällskapen själva att bestämma
om till ledamöterna i förvaltningsutskottet bör utgå dylik ersättning eller icke.
i.*''" Malmöhus läns landsting ifrågasätter överhuvudtaget behovet av ersättning.
Det’ kunde nämligen helt visst förutsättas, att medlemmarna i en sammanslutning,
som, i likhet med hushållningssällskapen, vilade på personligt intresse, i allmänhet
vore villiga att ''själva vidkännas dessa utgifter.
Jämväl tre hushållningssällskap i södra Sverige ställa sig tvekande beträffande
lämpligheten av- att tillerkänna ombuden och ledamöterna i förvaltningsutskott
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
resekostnads- och traktamentsersättning, och Gävleborgs läns hushållningssällskap
avstyrker bestämt sådan ersättning.
Lantbruksstyrelsen finner denna del av förslaget vara en naturlig konsekvens
av kravet på ökad möjlighet för även de mindre jordbrukarna att taga del i hushållningssällskapets
verksamhet.
I detta sammanhang må även redogöras för frågan om sällskapens
indelande i underavdelningar och de senare» lokala omfattning.
Ordnandet härav har betydelse med hänsyn till anordnandet av valen
till representationsförsamlingen.
I en till de sakkunnigas betänkande fogad reservation anförde jag, att
en av de viktigaste förutsättningarna för att hushållningssällskapens organisation
skulle bliva stark och ändamålsenlig vore den, att underavdelningarna knöte
bygdeintresset kring sig. Så vitt möjligt borde underavdelningarna anpassa sina
verksamhetsområden efter socken- eller kommungränser för att nå alla med sitt
inflytande. Allt, som förtoge intresset för den lokala organisationen, vore ägnat
att försvaga hushållningssällskapet i dess helhet och dess arbete.
Angående dessa synpunkter, som upptagits i åtskilliga yttranden, anför lantbruksstyrelsen,
att, — frånsett de rent organisatoriska synpunkterna — sällskapens
verksamhet i dess helhet komme att vinna genom att underavdelningar med lämplig
-omfattning anordnades och gåves största möjliga fasthet. Ett villkor för att sällskapens
gagnande verksamhet skulle nå alla delar av sällskapens ofta vidsträckta
områden, funne lantbruksstyrelsen nämligen vara, att sällskapen i orterna både
härför lämpliga organ, som genom sin organisation i så hög grad som möjligt
representerade såväl lokalkännedom som och det för verksamheten behövliga ortsintresset.
Dessa förutsättningar förefunnes givetvis i allmänhet bäst hos smärre
underavdelningar, vilkas verksamhet begränsades till den egna socknen, respektive
staden eller köpingen. Inom mycket stora socknar torde dock bästa resultatet av
ifrågavarande verksamhet kunna vinnas genom socknens uppdelande i flera underavdelningar.
Å andra sidan kunde socknar vara för små, för att lämpligen bilda
särskild underavdelning. Möjligheten att sammanslå mindre socknar med gemensamma
intressen och lätta förbindelser till en enda underavdelning syntes därför
också lämpligen böra hållas öppen. Inom flertalet hushållningssällskap funnes redan
nu häradsvis eller tingslagsvis anordnade större avdelningar under namn av gillen,
kretsavdelningar m. m. Dessa avdelningar hade varit av stor betydelse för sällskapens
verksamhet och torde fortfarande, även sedan en indelning i mindre underavdelningar
blivit genomförd, vara värdefulla. Ifrågasättas kunde till och med, om
icke genom det ökade intresse för sällskapets verksamhet i allmänhet, som införandet
av smärre underavdelningar kunde väntas medföra, även verksamheten i
dessa större avdelningar komme att bliva ännu livligare. Det kunde erinras, att
inom vissa sydliga hushållningssällskap redan funnes två olika grupper av underavdelningar,
en uppdelning, som hade visat sig förmånlig. Lantbruksstyrelsen
funne det därför önskvärt att, om också icke i grundstadgarna bestämd föreskrift
lämnades därom, att underavdelningarna skulle sammanföras till större avdelningar,
möjligheten härför dock borde antydas. För såväl underavdelningarnas som avdel
-
KungI. Maj:tu grugosition Nr 17C.
13
uiugarnas verksamhet funne luntbruksstyrelsen don föreslagna bestämmelsen, att
de skulle utgöra en obligatorisk organisation för val av lantbruksombud. vara av
stor betydelse.
.lag- övergår härefter till att något beröra
Författningsförslagets allmänna utformning.
De sakkunnigas förslag, som omfattar fyrtio paragrafer, ansluter sig
i många avseenden till motsvarande bestämmelser i landstingsförorduingen.
För val till representantskapet — lantbrukstinget — indelas
hushållningssällskapets område i valkretsar, var och en i regel bestående
av en eller flera underavdelningars områden, med så stort antal ledamöter,
att dessa äga välja minst tre ombud — lantbruksombud. Valet
skall ske proportionellt, därest inom viss tid förut skriftligt yrkande
därom framställes av eu bestämd minoritet (7 §). För vissa val inom
tinget skall proportionell valmetod användas (17 och 20 §§).
Mot förslagets allmänna utformning har framställts många erinringar.
Visserligen hava en länsstyrelse ävensom vissa landsting helt eller
åtminstone i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag även i detta avseende
och ansett detsamma väl lämpat att utgöra en allmän grundval
för hushållningssällskapens organisation, men i allmänhet har dock —
på sätt redan nämnts — ansetts, att förslaget i alltför hög grad inskränkte
hushållningssällskapens fria bestämmanderätt, en rätt, som
emellertid vore huvudvillkoret för verksamhetens lyckliga bedrivande.
Särskilt har en allmän och ingående kritik riktats dels mot förslaget
om införande fakultativt av proportionell valmetod vid val till lantbrukstinget,
dels mot tillämpning överhuvud taget av proportionell metod vid
val inom hushållningssällskap, och dels mot de av den proportionella
valmetodens användning vid valen till lantbrukstinget föranledda bestämmelserna
rörande indelandet av hushållningssällskapens områden i valkretsar.
Lantbruksstyrelsen har anfört följande.
De sakkunnigas stadgeförslag hade erhållit en utformning, som skulle gorå
■den förestående omorganisationen av hushållningssällskapen mera genomgripande än
vad förhållandena krävde, samtidigt som hushållningssällskapens självbestämningsrätt
och rörelsefrihet skulle så kringskäras, att, därest förslaget i oförändrat skick vunne
godkännande, det måste ifrågasättas, huruvida icke omorganisationen i sådant fall
på ett menligt sätt skulle visa sig påverka den arbetsglädje och det oegennyttiga
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
intresse för jordbrukets förkovran, som hittills varit de kraftigaste drivfjädrarna
för hushållningsskapens verksamhet.
Det sätt, varpå de sakkunniga löst den viktiga frågan om representantskapetT
kunde lantbruksstyrelsen icke skänka obetingad anslutning. Bestämmelserna beträffande
dylik representation syntes nämligen onödigt omständliga och invecklade.
Man torde kunna utgå därifrån, att inom en yrkessammanslutning — vartill hushållningssällskapen
vore att räkna — medlemmarnas intressen i stort sett vore så
ensartade, att vid bedömande av förevarande spörsmål icke torde behöva anläggas
samma synpunkter, som då det gällde en församling med uppgifter av politisk eller
annan liknande natur.
Särskilt syntes den föreslagna bestämmelsen om införande — låt vara endast
i vissa undantagsfall — av proportionellt valsätt ägnad att väcka betänksamhet.
Inom sammanslutningar av ifrågavarande beskaffenhet syntes varken något verkligt
behov av dylikt valsätt föreligga eller fördelar vara därmed förbundna, medan däremot
olägenheterna vore så mycket mer påtagliga. Stadgandet syntes nämligen
direkt inbjuda till partibildning, möjligen efter politiska linjer eller mellan innehavare
av jordbruk utav olika storlek. Av en utveckling i föreslagen riktning syntes enligt
lantbruksstyrelsens förmenande endast menliga följder för sällskapens verksamhet
vara att vänta. En ur organisatorisk synpunkt olämplig följd av dylikt stadgande
skulle vidare bliva, att valkretsarna för utseende av ombuden måste givas större
omfattning än annars vore behövligt och önskligt.
Angående det av lantbruk sstyr elsen omarbetade förslaget anför lantbruksstyrelsen
vidare.
I detta förslag hade möjligheten till val av ombud enligt proportionell metod
uteslutits. Vidare hade uttryckligen angivits, att ombudsvalen kunde ske antingen
direkt eller indirekt genom elektorer, varjämte vissa allmänna bestämmelser för
nämnda olika former av ombudsval ifrågasatts. För övrigt hade stadgande^ för
sagda val något förenklats. I sammanhang härmed hade införts föreskrifter om rösträtt
och valbarhet vid valen. Beträffande valen inom representationen hade däremot den
fakultativa proportionella valmetoden bibehållits, enär stadgandet därom ansetts
betingat av det representativa systemets användning. Förutom med avseende å
rätten till inträde och sällskapens indelning i underavdelningar hade lantbruksstyrelsen
i vissa avseenden funnit därutinnan framställda erinringar förtjäna beaktande.
Styrelsen hade vidare i sitt förslag uteslutit vissa stadganden, som upptagits i de
sakkunnigas förslag, ävensom därtill fogat flera tillägg, varjämte åtskilliga bestämmelser,
som ifrågasatts av de sakkunniga, underkastats redaktionella ändiingar.
>arUnxvti- l)en utomordentligt stora betydelse, hushållningssällskapen hava
chtfen. för lanthushållningen, medför, att det för staten är ett intresse av stor
vikt, att sällskapens organisation gör dem väl skickade för deras verksamhet.
Till de skäl, som i motioner till riksdagen, av vederbörande
departementschef vid sakkunnigas tillsättande samt av de sakkunniga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17t>.
.15
själva och av olika myndigheter i yttranden över de sakkunnigas betänkande
anförts för behovet av en omorganisation, har jag intet att
tillägga. Vad däremot anförts finner jag ej vara av beskaffenhet att
vederlägga det enligt min mening klart ådagalagda behovet av en omorganisation.
Skall det avsedda syftet med omorganisationen uppnås, torde densamma
böra grundas å de av de sakkunniga föreslagna huvudprinciper.
Såsom själv sakkunnig torde jag angående dessa principer få åberopa
vad de sakkunniga anfört i sin allmänna motivering.
Vad åter angår utformningen av dessa principer har jag med anledning
av däremot framställda erinringar tagit i förnyat övervägande
huruvida ej, med bibehållande av huvudprinciperna för de sakkunnigas
förslag, däri kunna göras uteslutningar och ändringar i syfte att giva
hushållningssällskapen vidare självbestämningsrätt i frågor, som ej ovillkorligen
kräva en likformig reglering av statsmakterna.
Vid sammanträden, som jag härför i departementet hållit med
chefen för lantbruksstyrelsen och chefen för styrelsens lantbruksbyrå,
har de sakkunnigas förslag till förordning blivit föremål för en ingående
omarbetning. Lantbruksstyrelsens förutnämnda, med utlåtande den 4
mars 1922 överlämnade författningsförslag är i huvudsak grundat på
denna omarbetning. Då jag emellertid i vissa punkter icke kan gilla
förslaget, sådant det av lantbruksstyrelsen framlagts, har jag låtit inom
departementet delvis omarbeta detsamma. Detta sålunda inom departementet
upprättade förslag omfattar dels en förordning, angående visst
villkor, för statsbidrag åt hushållningssällskap, dels ock en kungörelse
med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Vad först angår förslaget till
Förordning,
som är avsedd att föreläggas riksdagen till antagande och såsom bilaga A
är fogad till detta protokoll, så innehåller förslaget allenast, att hushållningssällskap,
som från och med den 1 januari 1924 vill komma i
åtnjutande av statsbidrag för sin verksamhet, skall äga stadgar, som
fastställts av Kungl. Maj:t, samt att stadgar för att erhålla dylik fastställelse
skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av
Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Dessa grunder, som icke äro av beskaffenhet att böra inrymmas
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. ■
i en av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt antagen förordning,
skulle således av Kungl. Maj:t utfärdas i en särskild kungörelse.
Tiden, varifrån ifrågavarande villkor för erhållande av statsanslagskall
gälla eller från och med 1924, har av såväl de sakkunniga som
lantbruksstyrelsen föreslagits med hänsyn till att hushållningssällskapen,
sedan förordningen utfärdats — vilket förutsattes skola ske sommaren
1922 — skola få tid att i vederbörlig ordning antaga och få fastställda
nya stadgar. .
Det finnes emellertid hushållningssällskap med ordinarie arssammanträde
på våren och med stadgar, däri fordras beslut a två ordinarie
sammanträden för ändring av stadgarna. Då det för dylikt fall kan möta
svårighet att få stadgarna ändrade till tiden för utdelande av statsanslagför
kalenderåret 1924, bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om skäl
därtill föreligger, för samma kalenderår medgiva befrielse från det i
förordningen för erhållande av statsanslag uppställda villkor. Bestämmelse
därom har således intagits i förordningen.
Allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Åven om de allmänna'' grunder för hushållningssällskaps organisation,
som i huvudsak skola följas vid upprättande av nya stadgar
för sällskapen, icke äro av beskaffenhet att böra intagas i själva förordningen
angående villkor om dylika stadgar för erhållande av anslag,
anser jag dock riksdagen böra beredas tillfälle att, i samband med prövning
av förslaget till förordning, få yttra sig över dylika grunder. Jag
anhåller därför att få här redogöra för det förslag till kungörelse med
allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, som jag anser,
att Kungl. Maj:t, därest riksdagen antager förslaget till förordning, bör
utfärda. Vid redogörelse för detta förslag, såsom bilaga B fogat till
protokollet, kommer jag att för varje paragraf angiva såväl motsvarande
stadgande hos de sakkunniga som ock den lydelse, lantbruksstyrelsen
velat giva åt stadgandet.
Ändamål och ledamotskap.
1 §•
Denna paragraf, vars lydelse helt överensstämmer med lantbruksstyrelsens
förslag, motsvaras av de sakkunnigas 1 och 4 §§. (Motiv
sid. 47 och 54.)
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17<>.
17
2 §■
Saktas 2 §; motiv sid. 48.
Lbrxt.: Envar kommunalt röstberättigad, vilken förvärvsmässigt idkar etc. —
dep.:s förslag.
För spörsmålet om inträdesrätt har redan redogjorts.
I fråga om det närmare bestämmandet av denna rätt bär mot
sakkunnigas förslag anmärkts, dels att kommunal rösträtt ej vore någon
lämplig förutsättning för ledamotskap dels ock att inträdesrätten borde
begränsas till den, som dreve i 1 § omförmäld näring »yrkesmässigt»
eller såsom »huvudsakligt näringsfång». Med anledning av sistnämnda
anmärkning har lantbruksstyrelsen i förtydligande sjette föreslagit en
begränsning till den, som »förvärvsmässigt» driver avsedd näring.
Lantbruksstyrelsen har ansett, att för valbarhet ej bör uppställas
kommunal rösträtt samt med anledning av åtskilliga invändningar mot
de sakkunnigas förslag om skriftlig bekräftelse av mottaget inval uteslutit
bestämmelsen. Av praktiska skäl har lantbruksstyrelsen vidare
föreslagit, att anmälan om inträde skall åtföljas av inträdesavgift.
Uttrycket »idka näring» finner jag fullt tillräckligt för att bestämma
inträdesrätten. Av lantbruksstyrelsen föreslagna tillägget »förvärvsmässigt»
anser jag således onödigt.
3 §.
Sakk:s 8 § och 2 § delvis; motiv sid. 52 och 51.
Lbrst. — dep.
De sakkunnigas förslag att förbjuda engångsavgift har rönt många
invändningar. Lantbruksstyrelsen har i sitt av mig gillade förslag
medgivit engångsavgift, som dock bestämts så hög som till tjugu gånger
den årliga avgiften.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att den, som vid nya stadgars ikraftträdande
redan erlagt engångsavgift med lägre belopp, givetvis icke
bör påföras tilläggsavgift.
I andra stycket av de sakkunnigas 3 § hänvisas till att »angående
Uppbörd m. m. av ledamotsavjdft gäller vad därom särskilt stadgas».
Härvid avsågs, att länsstyrelse borde bemyndigas att, på sätt stadgats
beträffande räntor och annuiteter å egnahemslån, på framställning av
länets hushållningssällskap ombesörja, att ledamotsavgifterna bleve i
samband med någon kronans uppbörd genom vederbörandes försorg
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 Käft. (Nr 176 ) 3
Departements
chefen.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
debiterade, uppburna och redovisade. Statskontoret har emellertid påpekat,
att sådant bemyndigande redan lämnats länsstyrelserna enligt
Kungl. Maj:ts brev den 29 augusti 1919, vari detaljerade bestämmelser
härom meddelats. Det har vid sådant förhållande synts lantbruksstyTelsen
ej nödvändigt att i grundstadgarna hänvisa till omförmälda brev,
helst detta endast innehölle ett medgivande för det hushållningssällskap,
som önskade begagna sig därav, men ej en skyldighet för alla sällskap.
4 §•
Lbrst. = dep.
Här förekommande bestämmelser om utträde ur hushållningssällskap
eller förverkande av ledamotskap hava föranletts av framställd
erinran om, att dylika bestämmelser saknas i de sakkunnigas förslag.
Beslutanderätt och sammanträden.
5 §•
Sakk:s 5 §, 6 § och 14 § 1 st.; motiv sid. 54, 56 och 68.
Lbrst.: 1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas å sammanträde
av valda ombud och förvaltningsutskottets etc. = dep.
Enligt de sakkunnigas förslag skall hushållningssällskaps beslutanderätt
överlåtas åt ett representantskap, bestående av valda ombud samt
förvaltningsutskottets ledamöter. Representantskapet har av de sakkunniga
benämnts lantbruksting och ombuden lantbruksombud. Beteckningen
lantbruksting har avstyrkts av nästan alla hörda myndigheter.
Den har sålunda ej vunnit gillande av något hushållningssällskap. Beteckningen
har också av lantbruksstyrelsen uteslutits. Benämningen
lantbruksombud har ogillats av vissa hushållningssällskap och länsstyrelser,
vilka i stället löreslagit »fullmäktige», »hushållsombud», »hushållningssällskapsombud»
och »kretsombud».
Lantbruksstyrelsen, som framhållit, att de sålunda framförda förslagen
ej syntes vara att föredraga, har bibehållit benämningen »lantbruksombud».
De sakkunnigas förslag (14 § första stycket) att varje närvarande
ledamot i förvaltningsutskottet äger en röst, »även om vederbörande ej
tillika är lantbruksombud», har av statskontoret och några hushållningssällskap
och länsstyrelser ansetts ej fullt klart och kunna givas den
tolkningen, att ledamot i förvaltningsutskottet som tillika vore lantbruksombud
skulle äga två röster.
19
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 170.
Av den i sistnämnda avseondo nu använda formuleringen anser
jag klart framgå, att ingen röstberättigad har mer än en röst.
I första momentet sjnes mig böra göras eu hänvisning till att
viss hushållningssällskapets beslutanderätt utövas direkt av dess förvaltningsutskott.
6 §.
Sakk.-s 9—11 §§; motiv sid. 65—67.
Lbrst. — dep. (frånsett obetydliga redaktionella ändringar).
Angående denna paragraf anför lantbruksstyrelsen följande.
De sakkunniga hade benämnt representantskapets — lantbrukstingets — sammanträden
lagtima och urtima liksom landstingets, samt föreslagit, att lagtima
möte finge hållas en gång årligen, under det att urtima möte endast skulle kunna
komma till stånd, då Kungl. Maj:t därom förordnade. Sakkunnigförslaget lämnade
dock hushållningssällskap frihet att hålla även andra sammankomster, ehuru beslut
ej kunde fattas vid dessa. Den sålunda föreslagna begränsningen av sammanträdenas
antal vore föranledd av de sakkunnigas förslag, att resekostnads- och traktamentsersättning
skulle utgå till ombuden direkt av statsmedel.
I de avgivna utlåtandena hade allmänt yrkats, att beteckningarna lagtima
och urtima måtte utbytas mot ordinarie och extra, samt att extra sammanträde
måtte kunna hållas ej blott, då Kungl. Maj:t därom förordnade, utan även på
kallelse av förvaltningsutskottet.
Lantbruksstyrelsen, som under 22 § i sitt förslag ifrågasatte, att resekostnadsoch
traktamentsersättning till ombuden, utom i undantagsfall, skulle utgå av vederbörande
hushållningssällskaps medel, funne för sin del önskligt, dels att hävdvunna
benämningar på hushållningssällskapens sammankomster fortfarande bibehölles, och
dels att sällskapen lämnades något större frihet att hålla sammanträden, än de
sakkunniga föreslagit. Lantbruksstyrelsen hade fördenskull och med beaktande av
härutinnan framställda anmärkningar uppdelat hushållningssällskapens sammanträden
i ordinarie årssammanträde och extra sammanträden.
Ordinarie årssammanträde finge hållas endast en gång årligen — liksom
»lagtima lantbruksting», vilket det vore avsett att ersätta — och dagen härför
skulle angivas i stadgarna. Extra sammanträde åter hölles, då förvaltningsutskottet
funne sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t efter anmälan av revisor eller eljest
därom förordnade. Något hinder förelåge givetvis icke för sällskap att i sina stadgar
intaga bestämmelse, att extra sammanträde skulle hållas viss tid på året.
I fråga om tiden för kungörandet av ordinarie årssammanträde ansåge lantbruksstyrelsen
densamma böra bestämmas till två månader före dagen för sammanträdets
början.
7 §•
Sakk:s 12 §; motiv 67.
Lbrst.: Motion, som må väckas av envar av sällskapets ledamot, skall etc.
= dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).
Departement».
chefen.
20
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Kung!. Maj ds proposition Nr 176.
Den av de sakkunniga föreslagna motionstiden av en månad har
i åtskilliga yttranden ansetts för kort, varjämte påyrkats uttryckligt
stadgande om motionsrätt för alla ledamöter. Anmärkningarna hava
föraidett de av lambruksstyrelsen vidtagna äudringarna, därvid styrelsen
särskilt framhållit, att paragrafen endast avser ordinarie årssammanträde.
Bestämmelse om motionsrätt för envar ledamot i sällskapet synes
mig ej böra göras obligatorisk för alla sällskap.
8 §•
Sakk.-s 8 §; motiv sid. 64.
Lbrst. 1 mom. t. o. m. 4) = dep.
5) fråga om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet och dess ledamöter;
6) = dep. 5);
7) = dep. 6);
8) indelning i valkretsar och fastställande av det antal lantbruksombud,
respektive elektorer, som skola utses inom varje valkrets;
9) = dep. 9);
10) = dep. 8);
It) = dep. 10).
Denna paragraf anger i 1 mom., vilka ärenden, som, med i 2
mom. angivna undantag, må förekomma endast å ordinarie sammanträde.
Enligt sistnämnda moment äger Kungl. Maj:t föreskriva, att vid
sådant extra sammanträde, varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas
i 1 mom. angivet ärende. Undantag medgives däremot ej beträffande
av förvaltningsutskott utlyst extra sammanträda.
Frågan om ansvarsfrihet åt förvaltningsutskottet synes mig icke
ovillkorligen böra förekomma å årssammanträdet. Sällskap, som nu pläga
behandla dylikt .ärende å sammanträde under våren eller sommaren, höra
fortfarande därtill vara oförhindrade, även om de hålla årssammanträdet
på hösten.
Då hushållningssällskapets indelande i valkretsar måste ske med
hänsyn till det av Kungl. Maj:t bestämda antalet lantbruksombud och
dessas lämpliga fördelning å valkretsar, finner jag det tillräckligt att i
detta avseende utsäga, att indelning i valkretsar skall ske å årssammanträde.
9 §■
Sakk:s 13 § och 14 § 2 st.; motiv. sid. 68.
Lbrst. = dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17<>. •
Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.
Mot stadgandet i de sakkunnigas 13 §, att förhandlingarna vid hushållningssällskaps
sammanträden, lantbruksting, skulle vara offentliga, därest det ej beslutats,
att överläggning skulle hållas inom slutna dörrar, hade lantbruksakademien och ett
hushållningssällskap anfört, att alla förhandlingar borde vara offentliga. Vidare
hade lantbruksakademien, hushållningssällskapens ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap
samt åtskilliga länsstyrelser, landsting och hushållningssällskap påyrkat
införande bland de allmänna grunderna av uttrycklig bestämmelse därom, att
varje tillstädeskommande ledamot ägde rätt att yttra sig vid sammanträde. Enligt
sakkunnigförslaget hade hushållningssällskapen frihet att själva bestämma i detta
avseende.
De framställda önskemålen hade tillgodosetts i lantbruksstyrelsens förslag.
Därest, såsom lantbruksstyrelsen förutsätter (se sid. 36 härefter), DepartementsStockholms
stad kommer att bilda gemensamt hushållningssällskap med chefenStockholms
län, bör givetvis i stadgarna för detta sällskap intagas bestämmelse
om, att såväl överståthållaren som landshövdingen i Stockholms
län äger deltaga i sällskapets överläggningar.
10 §.
Sakk:s 15 §; motiv sid. 69.
Lbrst.: Hushållningssällskap må ej å sammanträde fatta beslut med mindre
minst etc. = dep.
Andra stycket, som innehåller bestämmelser för det fall, att den i
första ^stycket angivna majoriteten röstberättigade ej förefinnes, har tillkommit
på grund av erinran från en länsstyrelse.
11 §.
Sakk:s 17 §; motiv sid. 69.
Lbrst.: Finner hushållningssällskap ärende icke vara tillräckligt utrett för
att kunna företagas till avgörande, må ärendet för ytterligare beredning etc. = dep.
(frånsett redaktionell ändring).
Åtskilliga myndigheter hava framställt yrkanden om; att bestämmelserna
i denna paragraf skola utgå.
För åtgärden att gorå ifrågavarande bestämmelse obligatorisk Departements- •
anser jag, att de sakkunniga anfört fullgoda skäl. För framhållande av chefen.
att ett ärende — oavsett om förvaltningsutskottet förebragt .utredning
däri kan vara av den beskaffenhet att det bör utredas av en genom
proportionellt val utsedd delegation har jag i viss mån omformulerat
första stycket.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Departementschefen.
12 §.
Sakk:s 16 §, 18 § och 20 § 4 och 5 åt.; motiv sid. 69, 72 och 81.
Lbrst. 1 mom. och 2 mom. första stycket = dep. (frånsett redaktionell ändring);
andra stycket: Vid val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet
må viss avgångsordning ej etc. = dep.;
3 mom. = dep. — förena sig om beslutet, nämligen i fråga om
1) beviljande av anslag till ändamål och behov, vartill under löpande år
anslag icke varit av hushållningssällskapet anvisat;
2) = dep.;
3) = dep.; samt
4) antagande av annat förslag, som blivit av förvaltningsutskottet avstyrkt.
Enligt de sakkunnigas förslag, 16 §, skall omröstning, där så
äskas, förrättas med slutna sedlar. Ett landsting har yrkat, att omröstningen
skall vara öppen utom vid val. Då de sakkunnigas stadgande
synes lantbruksstyrelsen ägnat att utan tillräcklig anledning förlänga
hushållningssällskapens sammanträden, föreslår styrelsen, att sluten omröstning
skall vid andra val än ledamotsval äga rum, därest någon röstberättigad
det begär, men eljest endast efter yrkande av en tiondel av
sagda såsom närvarande antecknade röstberättigade.
Angående 3 mom. anför lantbruksstyrelsen.
Bland beslut, som fordra kvalificerad majoriet, hade först från 18 § i sakkunnigförslaget
upptagits beviljande av anslag till nya ändamål och behov. För
undvikande av tvekan om vad med nya ändamål och behov borde förstås, hade
dock i stället angivits »ändamål och behov, vartill under löpande år anslag icke
varit av hushållningssällskapet beviljat». På grund av i ärendet framställda yrkanden
hade vidare från § 7 i 1910 års grundstadgar upptagits beslut om utgift, som
förvaltningsutskottet avstyrkt, samt höjande av utgiftsbelopp, som utskottet föreslagit.
Slutligen hade det synts lantbruksstyrelsen önskligt att stadga kvalificerad
majoritet för antagande av annat förslag, som förvaltningsutskottet avstyrkt.
Lantbruksstyrelsens formulering av 3 mom. 1) synes mig ej lämplig.
Om t. ex. av någon anledning för visst år ej behövts anslag
till verksamhet, som sedan länge och alltjämt pågår, skulle med denna
formulering detta anses såsom nytt ändamål. Av de sakkunniga använda
uttrycket »nytt ändamål» synes mig icke behöva föranleda tvekan.
Att obligatoriskt fordra kvalificerad majoritet för att bifalla av
förvaltningsutskottet avstyrkt förslag, som ej avser anslag, synes mig
ej erforderligt. Det torde tillkomma hushållningssällskapen att härom
själva besluta.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 176.
23
13 §•
Sakk:s 6 § 4 st.; motiv sid. 58.
Lbrst.: Efter förslag av hushållningssällskapet fastställer Kungl. Maj:t för
viss tid etc. = dep.
En länsstyrelse har ansett bestämmandet av antalet lantbruksombud
böra tillkomma vederbörande länsstyrelse och en annan länsstyrelse
har velat överlåta bestämmandet till sällskapet självt.
Lantbruksstyrelsen anser, att vid bestämmandet av antalet lantbruksombud
hänsyn jämväl skall tagas till arealen av sällskapets område.
Vid lika jämförelsetal i övrigt mellan två hushållningssällskap
syntes det sålunda styrelsen, särskilt med hänsyn till Norrland, kunna
vara berättigat att fastställa ett högre antal lantbruksombud för sällskap,
som omfattade större areal.
I flertalet av yttrandena har framhållits, att antalet ombud blir
• för snävt tillmätt genom regeln, att det ej får väsentligt avvika från
antalet landstingsmän inom länet. Lantbrukssällskapet föreslår, att antalet
i stället skall ställas i proportion till antalet brukningsdelar eller ännu
hellre till antalet av dem, som hava sin utkomst av jordbruk, fiske och
skogsbruk.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att för ett och annat hushållningssällskap
kunde det tänkas bliva med hänsyn till ombudsvalens rationella
ordnande lämpligt, att lantbruksombudens antal ganska väsentligt avveke
från landstingsmannens. Å andra sidan torde det kunna befinnas
onödigt att välja så många oml*ud, att antalet komme i nära överensstämmelse
med antalet landstingsmän, och syntes alltså även i detta fall
en viss rörelsefrihet böra tillförsäkras hushållningssällskapen.
På grund härav har styrelsen föreslagit den ändringen, att lantbruksombudens
antal ej finge utan vägande skäl väsentligt avvika från
antalet landstingsmän inom länet. Den ökning av utgifterna för resekostnader
och dagtraktamenten, som i vissa fäll kunde föranledas av
detta lantbruksstyrelsens förslag, anser styrelsen ej bliva av nämnvärd
betydelse.
Det synes mig ifråga om denna paragraf särskilt böra framhållas,
att det icke är avsett, att bestämmelse om antalet lantbruksombud skall
inflyta i ett sällskaps stadgar. Detta har sin grund däri, att antalet
lantbruksombud, som ju är beroende på delvis växlande faktorer, bör
fastställas för allenast begränsad tid. Det synes mig lämpligast, att
Kung]. Maj:ts beslut angives gälla för tillsvidare viss tid. Därigenom
Departements
chefen.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
vinnes den fördel, att om under den utsatta tiden förhållandena inom
ett sällskaps område skulle förändras så väsentligt, att en ändring av
antalet lantbruksombud bleve av behovet pakallad, Kungl. Maj:t på framställning
av hushållningssällskapet kan före den utsatta tiden därom
förordna. .
Lämpligt torde vara att, då stadgarna överlämnas för Kungl. Mapts
fastställelse, samtidigt avgives förslag till antalet lantbruksombud.
14 §.
Sakk:s 7 § 1 — 9; motiv sid. 59—63.
Lbrsl.:
1 mom. Val av lantbruksombud sker direkt eller indirekt.
2 mom. För direkt val indelas hushållningssällskaps område i valkretsar, .
var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden. Inom valkrets,
som omfattar flera underavdelningars områden, utgör varje underavdelnings område
ett valdistrikt. För varje valkrets bör, om möjligt, utses endast ett lantbruksombud.
3 mom. Indirekt val sker genom elektorer. Vid elektorsvalet utgör varje
underavdelnings område en valkrets. För valet av lantbruksombud indelas hushållningssällskapets
område i större valkretsar, vilka, därest avdelningar finnas inrättade
enligt vad i 28 § sägs, böra var för sig omfatta en sådan avdelnings område.
4 mom. Indelningen i valkretsar och det antal lantbruksombud eller elektorer,
som skall väljas inom varje valkrets, bestämmes av hushållningssällskapet med
hänsyn till antalet ledamöter inom valkretsen och för samma tid. för yilken Kungl.
Maj:t bestämt antalet lantbruksombud.
5 mom. För varje lantbruksombud väljes på samma sätt en suppleant.
6 mom. Lantbruksombud och suppleant därför väljas för en tid av högst
fyra år.
De sakkunnigas förslag om fakultativ proportionell valmetod vid
val av lantbruksombud har mött stark kritik, därvid särskilt framhållits
olägenheten av de störa valkretsarna samt de omfattande och svårtillämpliga
bestämmelserna om valen.
Från flera håll har framförts önskemålet, att varje kommun skulle
utgöra en valkrets och utse ett ombud.
Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.
Jämväl lantbruksstyrelsen ansåge, att det skulle medföra avsevärda fördelar,
därest ombudsvalen kunde förrättas inom valkretsar av den storlek, att endast ett
ombud skulle utses inom varje valkrets och avgjordes genom majoritetsval. Aven
vore önskvärt, om valkrets kunde sammanfalla med socken. Detta vore ej alltid
möjligt att förverkliga, då ombudsantalet på grund av socknarnas stora antal och
ringa omfattning, särskilt i södra Sverige, kunde bliva alltför stort och utgifterna
för resekostnaderna och dagtraktamenten åt laritbruksombuden över hövan betungande.
För dylikt fall förordade lantbruksstyrelsen indirekta val genom en eller flera,
Kanyl. Maj.tis proposition Nr 176. 25
foi varje socken utsedda elektorer. Dessa skulle å sammanträden inom högre
underavdelningar utse det antal ombud, sådan avdelning hade att välja,
i n • Ano1r,,1rndet av Vld utav lantbruksombud stode i nära samband med hushållningssällskapens
uppdelning i underavdelningar, nämligen i primära underavdelningar,
i regel omfattande en socken, samt av större (under-)avdelningar, utgörande
en sammanslutning av flera primäravdelningar. Dessa större avdelningar borde var
och en omfatta ett eller flera härad eller tingslag. Genomfördes denna för livaktigheten
inom hushållningssällskapen synnerligen viktiga fråga, vore samtidigt en god
och naturlig grund lagd för uppbyggandet av valorganisationen, ty den naturligaste
indelningen i valkretsar vore, att valkrets sammanfölle med området för underavdelning,
vare sig nu denna utgjordes av en primäravdelning eller eu större »avdelning».
Den föreslagna uppdelningen i underavdelningar (primäravdelningar) möjliggjorde,
att vissa sällskap kunde-för valen av lantbruksombud uppdelas i enmansvalkretsar,
var och en helst omfattande endast en underavdelnings område, vilket
enligt vad lantbruksstyrelsen förut uttalat, syntes mest rationellt.
1 å grund härav och för att lämna hushållningssällskapen frihet beträffande
valorganisationen både lantbruksstyrelsen föreslagit, att valen av lantbruksombud
skulle ske direkt eller indirekt.
För att valkretsarna skulle i största möjliga omfattning sammanfalla med
underavdelningarnas områden samt för tillgodoseende i övrigt av omförmäla önskemal
hade lantbruksstyrelsen såväl för de direkta som de indirekta valen angivit
vissa grunder. °
Sålunda föresloges, att vid direkt val av lantbruksombud hushållningssällskaps
område skulle indelas i valkretsar, var och eu bestående av en eller flera underavdelningars
områden. I likhet med de sakkunniga ville lantbruksstyrelsen framhålla,
att detta innebure, att underavdelnings område ej finge uppdelas på flera
va kretsar, indelningen i valkretsar skulle såvitt möjligt ske så, att varje valkrets
välde endast ett lantbruksombud. Sammanslagning av flera underavdelningars områden
till en valkrets borde som regel vara betingat därav, att det fastställda antalet
lantbruksombud vore lägre än underavdelningarnas antal, eller därav att medlemsantalet
inom de olika underavdelningarna vore i hög grad ojämnt. Måste sådan
sammanslagning äga rum, torde det emellertid vara lämpligt, att avlämnandet av
valsedlarna likväl skedde inom varje underavdelning för sig. Fördenskull hade stadgats,
att inom valkrets, som omfattade flera underavdelningars områden, vane underavdelnings
område utgjorde valdistrikt.
•ii . 6iTet v°r? -det direkta valsystemet ej lämpligt för hushållningssällskap, inom
vilket underavdelningarnas antal så väsentligt överstege lantbruksombudens antal, att
n a tler nfrtalet valkretsar komme att bestå av flera underavdelningars områden,
r ramtör allt i dylika fall borde den indirekta valmetoden användas.
Aven vid de indirekta valen av lantbruksombud borde underavdelningarnas
områden utgöra valkretsar. Funnes två olika slag av underavdelningar, skulle de
primära underavdelningarnas områden vart för sig utgöra valkretsar för val av en
eller flera elektorer, och de större (under-)avdelningarna för val av lantbruksombud.
IN ågon sammanslagning av flera primäravdelningars områden borde i detta fall ej
ske och helst ej heller av de större (under-)avdelningamas områden. Förefunnes
Bihang till riksdagens -protokoll 1922. 1 samt.. 149 höft. (Nr 176.) 4
26
Departements■
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
ej mer än en typ av underavdelningar, måste naturligen för valen av lantbruksombud
inrättas särskilda valkretsar.
Indelningen i valkretsar och det antal lantbruksombud eller elektorer, som
skulle väljas inom varje valkrets, bestämdes, med hänsyn till antalet ledamöter inom
valkretsen, av hushållningssällskapet för samma tid, som Kungl. Maj:t enligt 13 §
bestämt antalet lantbruksombud. Ärende, varom här vore fråga, finge — såsom
.också framginge av 8 § — avgöras allenast på ordinarie årssammanträde. Valkretsindelningen
skulle intagas i hushållningssällskapens stadgar. Däremot borde
detta — lika litet som i fråga om antalet lantbruksombud (se 13 §) ej ske beträffande
antalet ombud eller elektorer, som skulle utses inom varje valkrets.
I förevarande avseende synes mig vara av största vikt, att valen av
lantbruksombud på ett eller annat sätt knytas till underavdelningarna.
Intresset för sällskapets ändamål och arbete blir härigenom livligare i
de olika orterna. Hur valen sedan skola förrättas, genom proportionella
val eller majoritetsval, direkta eller indirekta, synes mig kunna överlämnas
åt sällskapen att själva bestämma i sina stadgar.
Lantbruksstyrelsens påstående, att valkretsindelningen bör intagas
i stadgarna, kan jag icke gilla. Valkretsindelningen såväl som bestämmandet
av ombud i varje valkrets blir nämligen helt beroende av och
bör lämpas efter Kungl. Maj:ts beslut i fråga om antalet lantbruksombud.
Mig synes sålunda lämpligast, att till varje sällskaps stadgar
fogas ett komplement, innehållande dels Kungl. Maj:ts beslut om antalet
lantbruksombud för av Kungl. Maj:t bestämd tid dels ock sällskapets
med anledning därav fattade beslut om sällskapets områdes
indelning i valkretsar och ombudens fördelning å valkretsarna.
I regel borde väl så komma att tillgå, att sällskapet för att motivera
sitt förslag om antalet lantbruksombud angiver, hur sällskapet
tänkt sig dem fördelade å valkretsar. Kungl. Majt får då vid ombudsantalets
bestämmande taga hänsyn till deras lämpliga fördelning,
varigenom såväl valkretsindelningen som ombudsfördelningen blir en
given följd av Kungl. Maj:ts beslut.
15 §.
Lbrst. = dep. (frånsett av 14 §:s ändring föranledd uteslutning av »elektor»).
Vissa hushållningssällskap hava anmärkt, att i de sakkunnigas
förslag saknas bestämmelser om tidpunkten för inträde av rösträtt vid
ombudsvalen, vilket föranlett lantbruksstyrelsen tillfoga denna paragraf.
Kandi. Maj:ts proposition Nr 176.
27
IG §.
Sakk:s 7 § 10 och 11; motiv sid. 63.
Lbrst. 1 mom. och 2 mom. första stycket = dep. (frånsett uteslutning av
»elektor»),
■ . ^ mom. andra stycket; I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen
för val av lantbruksombud av förvaltningsutskottet vid offentlig i god
tid förut kungjord förrättning.
3 mom. första stycket = dep.
3 mom. andra stycket: Därest sammanräkningen, på sätt i 2 mom. stadgas,
sker. av förvaltningsutskottet, åligger det utskottet att förordna om omval.
4 mom. Vid val av lantbruksombud eller elektor föres protokoll. Sedan
val ägt rum, åligger det valförrättaren att omedelbart insända valprotokollet till
förvaltningsutskottet eller, där fråga är om val av elektor, till valförrättaren i
vederbörande valkrets för val av lantbruksombud.
Sammanräkning för flera valdistrikt synes mig med minsta besvär
kunna verkställas inför en av förvaltningsutskottet utsedd nämnd. I
övrigt har jag mot denna paragraf inga andra erinringar än som föranledas
av ändringen av 14 §.
Förvaltningsutskott och befattningshavare.
Den av de sakkunniga i deras 19 § första stycke och av lantbruksstyrelsen
i dess 17 § givna föreskrift, att ordförande och vice ordförande
skola väljas för högst 4 år, anser jag ej böra uppställas som
en ovillkorlig förutsättning för statsbidrag och således ej behöva intagas
i grundstadgarna. Vederbörande sällskap må själv härom bestämma i
sina stadgar.
17 §.
Saklös 20 § delvis; motiv sid. 80.
Lbrst:s 18 § = dep:s 17 §, utom i fråga om näst sista punkten, som lyder:
För en var av de valda ledamöterna väljes en suppleant.
Den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av antalet ledamöter
i förvaltningsutskottet till högst 6, förutom de självskrivna ledamöterna,
eller ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren, har av
lautbruksstyrelsen, lantbruksakademien och Sveriges allmänna lantbrukssällskap
samt omkring hälften av hushållningssällskapen ansetts för snäv,
och har man i stället förordat 7 — 9 valda ledamöter. Vidare har en
länsstyrelse , framhållit såsom synnerligen önskvärt, att staten bleve
representerad icke blott, såsom av de sakkunniga föreslagits, genom en
Departements
chefen.
Departements
chefen.
28
Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
av vederbörande länsstyrelse utsedd revisor (se 24 §), utan även genom
en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i förvaltningsutskottet. Föreskrift
om ett sådant statens ombud i varje förvaltningsutskott skulle, utan
att verka hämmande på hushållningssällskapens rörelsefrihet, vara ägnad
att tillgodose det allmännas intresse vid användningen av statens anslagtill
sällskapen för därmed avsedda ändamål.
Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag upptagit antalet valda ledamöter
till högst 8. Därjämte har i enlighet med sagda uttalande föreslagits
insättande i förvaltningsutskottet av en utav Kungl. Maj:t utsedd
ledamot jämte suppleant för denne. Högsta antalet ledamöter i utskottet
blir härigenom 12.
Med anledning av vissa sällskaps i avgivna yttranden gjorda uttalanden
har lantbruksstyrelsen framhållit, att bestämmelserna i förevarande
paragraf ej lade hinder i vägen för förvaltningsutskottet att
överlåta beredningen av vissa ärenden till smärre beredningar eller
kommittéer eller att i stadgarna införa bestämmelse därom.
I lantbruksstyrelsens förslag i fråga om denna paragraf har jag
ej gjort annan ändring än att i fråga om suppleanter för de valda ledamöterna
bestämts, att för var ledamot skall vara minst en suppleant.
Denna ändring är gjord med hänsyn till det proportionella valsystemet.
18 §.
Sakk:s 20 § andra stycket, slutet; motiv sid. 81.
Lbrst. har ej upptagit motsvarande stadgande.
1 likhet med de sakkunniga anser jag, att hushållningssällskaps
avlönade befattningshavare — med undantag av sekreteraren — ej böra
få vara ledamöter av förvaltningsutskottet.
19 §.
Sakk:s 21 §; motiv sid. 82.
Lbrst. — dep., dock med tillägg: »att öva uppsikt däröver, att nämnda befattningshavare
enligt givna föreskrifter samt med nit och intresse fullgöra dem
åliggande uppgifter».
Den av lantbruksstyrelsen föreslagna föreskriften i sista punkten
sjmes mig icke vara av beskaffenhet att böra intagas i grundstadgarna.
Kungl, Maj:In proposition Nr 176.
29
20 §.
Sakk:s 23 §; motiv sid. 83.
Lbrst. — dop.
Mot de sakkunnigas förslag har anmärkts, att det ej syntes föreligga
skäl att fordra visst antal ledamöter närvarande för upptagande
av fråga till överläggning. Från vissa sällskap har framhållits, att det
för beslutförhet kunde vara nog om mer än hälften av ledamöterna vore
närvarande, blott alla vore kallade.
Lantbruksstyrelsen har iakttagit förstnämnda anmärkning.
21 §.
Sakk:s 22 § och 19 § tredje stycket; motiv sid. 83 och 74.
Lbrst.: Sekreterare hos hushållningssällskap må endast den vara, som med
hänsyn till teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet blivit av lantbruksstyrelsen
förklarad därtill kompetent.
Då sekreterartjänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar förvaltningsutskottet
tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande av viss tid, icke
understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar skola vara mkomna till utskottet.
Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre, därest så
många sökande med för tjänsten erforderliga kvalifikationer finnas, varefter förslaget
och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lantbruksstyrelsen, som
har att däröver meddela sådant beslut, som i första stycket angives.
Ett av hushållningssällskapens förvaltningsutskott har förklarat
det onödigt, att sekreterare — på sätt nu gäller angående bland andra
jordbrukskonsulenter — skall förklaras kompetent av lantbruksstyrelsen,
till stöd varför framhållits, att sekreteraren icke uteslutande skall vara
en förvaltningstjänstemän utan en lokal förtroendeman. Mot sakkunnigas
förslag att lantbruksstyrelsen skall avgiva kompetensförklaring
angående varje sökande hava fem sällskap framhållit, att kompetensförklaring
ej borde begäras för mer än den, förvaltningsutskottet önskade
utnämna. Ett sällskap anser dylik förklaring erforderlig allenast för de
tre, som uppföras å förslag.
Lantbruksstyrelsens förslag är avfattat i överensstämmelse med
sistnämnda yrkande. Styrelsen har därtill fogat en bestämmelse i syfte
att från förslaget utestänga sökande, som uppenbarligen icke äger
erforderliga kvalifikationer.
Av de sakkunniga i 19 § andra, fjärde och femte styckena intagna
bestämmelser angående sekreterares avlöning och villkor för
anställning återfinnas ej i lantbruksstyrelsens förslag. Styrelsen framhåller
att, därest, såsom styrelsen tillstyrker, särskilt statsbidrag till
Departements
chefen.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
avlöning av sekreteraren varder — på sätt nu är fallet angående
exempelvis hushållningssällskapens konsulenter — anvisat, bestämmelser
i nämnda avseende höra hemma i författning om dylikt statsbidrag.
Mot lantbruksstyrelsens förslag angående insändande av ansökningar
för kompetensförklaring har jag ingen annan erinran, än att förvaltningsutskottet
bör utan någon inskränkande bestämmelse få på förslag
uppsätta de tre, utskottet efter sina synpunkter anser lämpligast.
Skulle lantbruksstyrelsen ej finna någon kompetent, får utskottet uppsätta
nya på förslag.
Sakkunniga hava i motiven framhållit, att lantbruksstyrelsens
beslut om kompetensförklaring kan överklagas. Detta synes mig även
böra komma till uttryck i grundstadgarna.
Med anledning av erinran från ett hushållningssällskap torde böra
framhållas, att stadgande^ i denna paragraf uppenbart ej hava retroaktiv
verkan.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag bestämmelser om sekreterares
avlöning ej böra upptagas i grundstadgarna.
Besekostnads- och tvaktamentsersättning.
22 §.
Sakk:s 24 §; motiv sid. 83.
Lbrst. = dep. (frånsett redaktionell ändring.)
De sakkunniga hava, särskilt med hänsyn till de vidsträckta Norrlandslänen,
ansett det ofrånkomligt, att resekostnads- och traktamentsersättning
gäldas av statsmedel.
Vissa länsstyrelser, landsting och hushållningssällskap anse ifrågavarande
ersättning böra utgå av hushållningssällskapens medel.
Statskontoret finner väl ersättningen principiellt böra gäldas av
hushållningssällskapen men anser, att för lämnande av bidrag särskilt till
de nordligaste länen Kungl. Maj:t bör hava tillgängligt ett mindre anslag,
förslagsvis beräknat till 10,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen anför angående denna paragraf.
Det syntes lantbruksstyrelsen lämpligare, att berörda ersättning, i den män
den föranleddes av de ordinarie årssammanträdena — den utan fråga större utgiftsposten
— bestredes av hushållningssällskapens medel. Härigenom torde den fördelen
komma att ernås, att sällskapen i eget intresse tillsåge, att sammanträdena
ej i onödan droges ut på tiden. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,
Kungl. Maj.ts proposition Nr 176. 31
att Kungl. Maj:t kundo medgiva utsträckning av den bestämda tiden av tre dagar
bleve härigenom obehövlig.
Omförmälda ändring rörande gäldandet av ifrågavarande ersättning förutsatte
givetvis, att hushållningssällskapen erhölle gottgörelse för sina utgifter härför genom
ökade statsbidrag för sin allmänna verksamhet. Den förutsatte även, med hänsyn
till den störa skillnaden mellan resekostnaderna i norra och södra Sverige, att statsbidragen
utginge efter undra beräkningsgrunder än hittills och att vid dessa grunders
bestämmande tillbörligt beaktande fästes vid den väsentliga skillnaden i areal beträffande
hushållningssällskapens områden, vilken för övrigt hade stor betydelse för
hushållningssällskapens samtliga utgifter för resekostnader och traktamenten till
deras befattningshavare. Lantbruksstyrelsen tilläte sig i förevarande avseende erinra
om det av styrelsen framlagda förslaget till ändrade fördelningsgrunder för
det framtida allmänna anslaget till sällskapen, som styrelsen förutsatte bliva, i
huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, väsentligt höjt icke blott
för att möjliggöra utbetalandet av i denna och följande paragraf föreslagen ersättning
för resekostnader och till dagtraktamenten utan jämväl på grund av omorga.
nisationen i dess helhet och den ökade verksamhet, vartill den kunde giva anledning.
Enligt 6 § 2 mom. kunde extra sammanträde hållas, då förvaltningsutskottet
funne sådant erforderligt eller Kungl Maj:t efter anmälan av revisor eller eljest
därom förordnade. I viss överensstämmelse med de sakkunniga ansåge lantbruksstyrelsen
ersättning för inställelse böra utgå för endast sådant extra sammanträde,
varom Kungl. Maj:t förordnat. Denna ersättning torde, i likhet med vad de sakkunniga
förordat, böra utgå direkt av statsmedel från nionde huvudtitelns ordinarie
anslag till rese- och traktamentspenningar.
Anmärkas borde, att suppleant erhölle ersättning givetvis endast i det fall,
att han tjänstgjorde för lantbruksombud eller ledamot i förvaltningsutskottet.
Mot lantbruksstyrelsens förslag i fråga om ersättning till lånt- Departementsbruksombud
eller suppleant har jag ingen erinran. Till frågan om an- chefen
slag
skall jag senare återkomma.
23 §.
Sakk:s 25 §; motiv sid. 84.
Lbrst. — dep.
Revision.
24 §.
Sakks 26 och 27 §§; motiv sid. 85.
Lbrst:
1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper skola föras för kalenderår och
vara avslutade före mars månads utgång påföljande år.
32
Departements
chefen.
/
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
2 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas
av minst tre revisorer.
En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse. Landsting,
som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse en revisor. Övriga revisorer
väljas av hushållningssällskapet.
För envar revisor skall jämväl utses en suppleant.
3 mom. Revisionsberättelse skall avgivas före april månads utgång till förvaltningsutskottet,
som omedelbart tillställer lanthruksstyrelsen avskrift därav.
Av lantbruksstyrelsen föreslagna bestämmelser om att räkenskaperna
skola föras för kalenderår och avslutas före viss tid synas mig icke
böra göras ovillkorliga, vadan de av mig uteslutits.
Med anledning av erinran i flera yttranden vill jag framhålla
lämpligheten av att länsstyrelsen utser samma person att granska såväl
egnahemslånerörelsen som sällskapets övriga verksamhet.
Protokoll och årsberättelse.
25 §.
Sakk:s 28 §; motiv sid. 86.
Lbrst. = dep.
Mot de utav de sakkunniga föreslagna, från landstingsförordningen
hämtade bestämmelserna ifråga om protokollets innehåll har i vissa
yttranden anmärkts, att det kunde vara olämpligt, att, i protokollen alltid
angiva skälen till besluten samt att det understundom brukade förekomma,
att i hushållningssällskapens protokoll infördes muntliga yttranden,
exempelvis av ordföranden.
Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag tagit hänsyn till dessa anmärkningar.
Vidare har på grund av ett stort antal anmärkningar ändring
ifråga om protokollsjustering skett.
26 §.
Sakk:s 29 §; motiv sid. 86.
Lbrst. — dep.
På grund av en i yttrandena allmänt uttalad önskan har tiden för
årsberättelsens avgivande framskjutits till utgången av april i stället
för mars månad.
De sakkunniga hava ansett önskligt, att grunder för sällskapens
bokföring bleve utarbetade samt föroslagit, att dylika grunder skulle
fastställas av lantbruksstyrelsen. Statskontoret har instämt i detta ut
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 33
talande. För att emellertid lämpligt och enhetligt uppställda ekonomiska
uppgifter måtte regelbundet inflyta, syntes det statskontoret böra föreskrivas,
att räkenskapstablåer enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär
skulle av sällskapen årligen ingivas till styrelsen. Stadgande härom
borde inrymmas i denna paragraf. Så har även skett i lantbruksstyrelsens
förslag.
Uåder av delning av.
27 §.
Saklc.-s 4 § och 32 §; motiv sid. 54, 86 och 88.
Lbrst:s 28 §: Underavdelnings område skall å landet omfatta en socken, där
ej särskilda lokala förhållanden annat påkalla. Flera underavdelningar må gruppvis
sammanföras till större avdelningar, och bör varje sådan avdelning omfatta ett
eller flera härad eller tingslag.
Den ändrade lydelse, jag föreslagit, innebär i sak ingen ändring Departement*.
av lantbruksstyrelsens förslag. chefen.
För hushållningssällskapens verksamhet är det av stor betydelse,
att underavdelningarna organiseras på lämpligt sätt. Med hänsyn till
de skiftande förhållanden, som råda i olika landsändar, har jag emellertid
icke ansett mig böra föreslå några mera ingående bestämmelser,
än denna och följande paragrafer innehålla.
I övrigt får jag hänvisa till vad som redan yttrats angående denna
fråga dels vid behandling av de allmänna principerna för omorganisationen
(sid. 12) dels ock under 14 §.
28 §.
'' Sakhs 31 §; motiv sid. 87.
LbrsUs 27 § = dep:s 28 §.
Angående uppgifterna för de olika slagen av underavdelningar har
lantbruksstyrelsen anfört.
De primära underavdelningarna — hushållningskommittéerna — skulle hava till
uppgift att välja elektorer — fullmäktige — för val av lantbruksombud, att föreslå
mval av nya ledamöter, att insamla uppgifter för jordbruksstatistiken och årsväxtrapporterna
och biträda egnahemsnämnden, att tillhandahålla anmälningssedlar, låneblanketter,
skrifter m. m., som hushållningssällskapen önska utdela, samt att lämna
hushållningssällskapen upplysningar i erforderliga ämnen och bland sällskapets ledamöter
sprida de upplysningar, sällskapet önskar meddela.
De sekundära underavdelningarna, som borde benämnas gillen, hushållningsgillen
eller kontraktskommittéer, skulle hava till uppgift att genom elektorerna välja
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 149 käft. (Nr 176.) 5
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
lantbruksombud, att avgiva redogörelse för lanthushållningens ställning inom orten,
att utse ledamöter i premieringsnämnder, samt att anordna föredrag, kurser, mindre
utställningar, gödselvårds- och rotfruktspremieringar ävensom utdela belöningar.
29 §.
Sakk:s BB §; motiv sid. 88.
Lbrst: Underavdelning väljer inom sig för en tid av högst fyra år ordförande
och vice ordförande.
Att, såsom ett sällskap föreslagit, ordförande och vice ordförande
i underavdelningarna skulle utses av förvaltningsutskottet synes mig
kunna leda till minskat intresse i orten för avdelningens verksamhet.
Åt sällskapen torde kunna överlåtas att själva bestämma den tid,
för vilken ordförande i underavdelning bör väljas. Bestämmelse därom
bör dock intagas i stadgarna.
30 §.
Sakfcs 34 §; motiv sid. 89.
Lbrst. = dep:s första stycke.
Lantbruksstyrelsen har ansett det onödigt att i de allmänna grunderna
fastställa viss form för kungörande av underavdelnings sammanträde.
Detta kunde, på sätt de sakkunniga föreslagit, ske i en eller flera
av ortens mest spridda tidningar, medelst utsändande per post av särskilda
kallelser — eventuellt genom förvaltningsutskottets förmedling,
varigenom kostnaden för porto bortfölle — eller på annat lämpligt sätt.
Andra stycket har tillagts särskilt med hänsyn till stadgandet om
besvärstid i 33 §.
Matrikel.
31 §.
Sakk:s 37 §; motiv sid. 90.
Lbrst. = dep.
Besvär.
32 §.
Sakk:s 38 §; motiv sid. 90.
Lbrst. — dep. (frånsett uteslutning av »elektor»).
Med anledning av framställda erinringar har lantbruksstyrelsen föreslagit,
att besvärstiden skall räknas från beslutets justerande och icke,
såsom de sakkunniga föreslagit, dess fattande.
Kung!. Maj:ta proposition Nr 170.
35
33 §.
Sakta» 39 §; motiv sid. 91.
Lbrst. — dep. (frånsett obetydlig redaktionell ändring).
Förslag till stadgar och ändring däri.
34 §
Sakk.s 40 § andra och tredje stycket; motiv sid. 91.
Lbrst. — dep.
35 §.
Sakk.-s 40 § första stycket; motiv sid. 91.
Lbrst. = dep.
Övergångsbestämmelse.
Då det m iste förutsättas, att sedan hushållningssällskapet fått nya
stadgar fastställda, men innan lantbruksombud valts, beslut av sällskapet
kan erfordras, har föreskrivits, att dylikt beslut skall fattas enligt
sällskapets tidigare stadgar.
Lämpligt torde vara, att Kungl. Maj:t i beslut om lantbruksombudens
antal utsätter viss tid, inom vilken val av ombud bör hava ägt rum.
Hushållningssällskapens anslagsbehov.
Det allmänna anslaget av statsmedel å 2,100,000 kronor till hushållningssällskapen,
som utgår »såsom ersättning till hushållningssällskapen
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel» och som
utgör sällskapens största inkomst, fördelas jämlikt kungörelsen den 9
oktober 1914 (nr 275) sålunda, att ett grundbelopp av 10,000 kronor
tillföres varje hushållningssällskap samt att därefter av anslagets återstod
tre femtedelar fördelas efter den med jordbruk och fiske sysselsatta
folkmängden inom hushållningssällskapsområdena och med två femtedelar
efter den övriga folkmängden inom samma områden. Därest enligt
dessa grunder något hushållningssällskap skulle erhålla mindre än 35,000
kronor, skall dock detta belopp tilläggas hushållningssällskapet och återstoden
av anslaget fördelas enligt de angivna grunderna mellan de
övriga sällskapen.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Såsom tillägg till detta allmänna anslag har för 1920 och 1921
beviljats samt för 1922 av Kungl. Maj:t begärts tillfälligt anslag å
682,000 kronor. Härav erhålla sällskapen dels 50 procent å grundbeloppen
av huvudanslaget dels ock 30 procent å återstående andel av
huvudanslaget.
Förutom dessa allmänna statsanslag åtnjuta sällskapen för särskilda
ändamål anslag av statsmedel. I övrigt utgöras inkomsterna av anslag
från landstingen samt av räntor, hyror och arrenden m. m. Enligt en
i de sakkunnigas betänkande å sid. 150 införd tabell utgjorde hushållningssällskapens
inkomster 1920 av statsmedel dels såsom allmänt
anslag 2,782,000 kronor och dels såsom bidrag för särskilda ändamål
1,110,497 kronor 19 öre, av landstingsmedel 325,784 kronor 35 öre, i
ledamotsavgifter 99,579 kronor 47 öre, i räntor, hyror och arreuden
638,946 kronor 73 öre samt i övriga inkomster 243,473 kronor 87 öre
eller tillhopa 5,200,281 kronor 61 öre. Utgifterna överstego samma
år inkomsterna med 221,435 kronor 56 öre.
De sakkunniga redogöra på sid. 93—108 för hushållningssällskapens
ekonomiska ställning och anslagsbehov för den närmaste framtiden och
åberopa till belysande därav åtskilliga tabeller — utöver den nyss angivna
—, till vilka jag får hänvisa. Såsom sammanfattning av sin utredning
i denna del anföra de sakkunniga:
»Av den förebragta utredningen torde med full tydlighet framgå, att kristiden
försatt hushållningssällskapen i en sådan situation, att en fortsättning av
deras för landet fruktbringande verksamhet allvarligen äventyras, om icke sällskapen
snarast erhålla en fullt effektiv ökning av sina inkomster, så att det blir
möjligt för dem, icke blott att i oförminskad och lämplig omfattning upprätthålla
och fullfölja sin nuvarande verksamhets olika grenar, utan även att till gagn för
landet utvidga verksamheten och taga nya initiativ. Sakkunniga förutsätta, att ett
genomförande av den föreslagna omorganisationen skall — åtminstone i viss mån
— väcka till liv ökad initiativkraft och verksamhetslust. Sällskapens behov av
rörelsekapital kommer därför med all sannolikhet att utökas betydligt utöver de
anslagsbelopp, som vid kristidens inträde stode dem till förfogande. Någon annan
utväg .för inkomstfrågans lösning än väsentligt ökade statsbidrag torde icke
förefinnas.
På anförda skäl måste den nu till sällskapen utgående ersättningen för de
indragna brännvinsmedlen — 2,100,000 kronor — väsentligt ökas. Skall i detta
avseende full kompensation lämnas för penningvärdets fall, borde denna ökning
utgå med inemot 150 procent, eller cirka 3,150,000 kronor, varigenom ifrågavarande
anslag skulle komma att uppgå till 5,250,000 kronor. I betraktande av sannolikheten
för att penningvärdet skall komma att i den närmaste framtiden förbättras
samt vissa av sakkunniga framlagda förslag till andra icke oväsentliga ekonomiska
understöd åt sällskapen, hava sakkunniga dock ansett, att det allmänna statsbidraget
bör kunna sättas betydligt lägre, än vad som skulle motsvara en full
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kum.il.
kompensation för penningvärdets lull. Då det emellertid ä andra sidan är önskvärt
att hushållningssällskapen Hiva satta i tillfälle ej blott att fortsätta den verksamhet
som de bedrivit före kristidens inträde, och täcka under denna tid uppkomna
örluster, utan även att giva verksamheten en omfattning, som svarar mot de nya
tidsförhållanden, kriget skapat, och vilka icke minst från hushållningssällskapens
sida kräva ett målmedvetet och energiskt arbete för lanthushållningens och dess
^nngars höjande, anse sakkunniga sig icke böra föreslå större nedsättning än till
4.200.000 kronor, vilket innebär en ökning av 100 procent. Fråndrages det tillfälliga
anslaget för vartdera av åren 1920 och 1921, blir ökningen 1,418,000 kronor.
Med hänsyn till de förändringar i penningvärdet, som torde vara att emotse
mom närmaste år, är det vanskligt att nu för en längre tid framåt fastslå den
lämpliga storleken av ifrågavarande anslag. Det synes därför önskligt att för
närvarande räkna med ett anslag å 4,200,000 kronor endast för tre år framåt och
sedan låta genom lantbruksstyrelsen verkställa en utredning av anslagsbehovet med
hänsyn till dåvarande, antagligen mera stabila penningvärde och de anslagsbehov
som då förefinnas.
.. J^®^ anslag, som kommer att ersätta gottgörelsen för de indragna brännvinstörsäljmngsmedlen
torde böra erhålla en annan benämning, exempelvis: allmänt
anslag till hushållningssällskapen.
Beträffande anslagets fördelning å de olika sällskapen torde böra vidtagas
vissa forändringar, delvis beroende av det allmänna anslagets höjning Sålunda
synes, därest det allmänna anslaget till sällskapen fördubblas, anledning icke längre
forefinnas bibehålla den nuvarande bestämmelsen, att fördelningen skall ske så att
varje sällskap först tillföres ett grundbelopp av 10,000 kronor. Vill man såvitt
behålla nu gällande fördelningsgrunder, borde detta grundbelopp höjas till
20.000 kronor. Emellertid synes sakkunniga mera rationellt att borttaga grundbeloppet
och fördela hela anslaget — såsom nu sker med de brännvinsmedel som
icke utgå enligt nyssnämnda grund — med tre femtedelar efter den med jordbruk
och fiske sysselsatta folkmängden och med två femtedelar efter den övriga folkmängden
inom hushållningssällskapsområdena. Härigenom undvikes den förut («id
48) påtalade oegentligheten att ett län erhåller flera grundanslag genom länets uppdelning
på flera hushållningssällskap, vilken uppdelning bland annat har den olägenheten
att öka administrationskostnaderna för jordbrukets främjande inom respektive
län. Därjämte synes det nuvarande minimibeloppet, 35,000 kronor kunna borttagas.»
De sakkunniga., som på sätt förut anförts förutsätta, att den nya
förordningen om organisationen skall träda i tillämpning från och med
1924, framhålla, att för tiden härintill tillfälliga anslag till lämpliga
belopp böra anvisas..
Utom höjning av det allmänna anslaget föreslå de sakkunnig
dels ett särskilt nytt anslag å cirka 150,000 kronor, varav skulle utgå
bidrag till avlönande av sekreterare med 5,700 kronor för år utom ålderstiHägg
och dels att den resekostnads- och daglraktamentsersätfning, som
de sakkunniga föreslagit, skall få utgå direkt av nionde huvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspengar. Detta anslag skulle för sådant
ändamål höjas med 50,000 kronor.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Enligt lantbruksstyrelsens av mig i denna del förordade förslag
skall av statsmedel utgå resekostnads- och traktamentsersättning till
lantbruksombuden allenast vid sådant extra sammanträde, varom Kungl.
Maj:t för behandling av visst ärende förordnat.
i
Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke kunna gilla de sakkunnigas
förslag därutinnan, att vid fördelningen av det allmänna anslaget
intet grundbelopp skulle utgå samt anför vidare i denna del.
Ihågkommas måste, att samtliga sällskap hade vissa omkostnader för administration,
lokaler m. m., vilka, om ock givetvis ej Överallt av samma omfattning,
dock ej stode i direkt förhållande till hushållningssällskapens verksamhet för övrigt.
Genomförandet av den föreslagna nya organisationen ändrade icke detta förhållande
annat än i den mån det berörde de med anställande av sekreterare förenade kostnaderna.
Under sådana omständigheter hölle lantbruksstyrelsen före, att ett fasthållande
även för framtiden vid det nu tillämpade sättet för fördelningen av ifrågavarande
ersättningsmedel vore att förorda. Härav följde dock icke med nödvändighet,
att vid eventuell fördubbling av statsanslaget även grundbeloppet borde fördubblas.
Vidkommande frågan om fördelningen av statsanslag syntes de sakkunniga
hava utgått därifrån, att Stockholms stad i likhet med vad nu vore fallet icke
heller för framtiden skulle inrangeras under hushållningssällskaps verksamhetsområde.
Lantbruksstyrelsen funne emellertid skäl till en förändring härutinnan föreligga
och ville såsom motiv härför framhålla, att genom på senare tider skedda
inkorporeringar stora jordbruksdistrikt införlivats med staden, varigenom ett avsevärt
antal utövare av jordbruk och därmed sammanhängande binäringar berövats
det stöd, ett hushållningssällskap hade att erbjuda. Lantbruksstyrelsen ansåge därför
Stockholms stad böra för framtiden tillhöra Stockholms läns hushållningssällskaps
verksamhetsområde och sällskapet förty framdeles benämnas Stockholms läns och
stads hushållningssällskap.
Vad särskilt gällde frågan, i vad mån stadssamhällen i allmänhet borde
tagas i beräkning vid fördelande av statsanslag till hushållningssällskapen för deras
verksamhet, så likställdes enligt gällande bestämmelser vid dylik beräkning städernas
och landsortens invånare. Detta innebure emellertid, att, där folkrika städer vore
belägna inom ett hushållningssällskaps område, ett sådant sällskap komrne att tillerkännas
ett i förhållande till andra hushållningssällskap oskäligt stort statsanslag.
Lantbruksstyrelsen ville föreslå, att vid tilldelande av ifrågavarande statsanslag
invånarna i städer, med invånarantal icke överstigande 10,000 — där befolkningens
intressen i stort sett sammanfölle med landsortsbefolkningens — sammanräknades med
vederbörande hushållningssällskapsområdes övriga invånare, men att beträffande
övriga städer statsanslaget beräknades dels efter ett invånarantal av 10,000 i likhet
med nyssnämnda kategori, dels ock därutöver efter 20 procent av'' städernas återstående
invånarantal.
Vid utmätande av statsanslag till hushållningssällskap hade hittills hänsyn
tagits endast till befolkningens antal och olika verksamhet, men däremot icke till
arealen av sällskapets verksamhetsområde. En större areal måste emellertid på
grund av större resekostnader m. in. alltid avsevärt fördyra ett hushållningssällskaps
\
Kandi, Maj.ts proposition Nr 17(>.
39
verksamhet. Detta hade ock såvitt anginge de nordligaste hushållningssällskapen
med deras vidsträckta verksamhetsområden medfört såväl en tryckt ekonomi, som
ock att deras verksamhet i brist på tillgångar måst inskränkas. Då emellertid de
norrländska länens befolkning framför allt vore i behov av hushållningssällskapens
stöd, funne lantbruksstyrelsen så mycket större anledning framhålla önskvärdheten
av att vid fördelningen av ifrågavarande medel behörig hänsyn toges jämväl till
omfattningen av verksamhetsområdena med hänsyn till arealen.
För att närmare belysa, huru en fördelning enligt olika grunder av det nu
föreslagna statsanslaget, 4,200,000 kronor, skulle gestalta sig, hade lantbruksstyrelsen
härutinnan uppgjort alternativa beräkningar och finge med stöd härav förorda, att
av statsanslaget först utginge ett grundanslag lika för alla å 15,000 kronor samt
att återstoden fördelades med sex tiondelar efter antalet jordbrukare och fiskare,
tre tiondelar efter den övriga befolkningen och en tiondel med hänsyn till arealen.
Vid tillämpning av denna fördelningsgrund torde de norrländska hushållningssällskapen
med sina vidsträckta verksamhetsområden och ty åtföljande störa kostnader
komma i åtnjutande av mot deras större kostnader svarande statsanslag, vilka i
förhållande till de övriga sällskapens anslag syntes lämpligt tillmätta. Det starka
inflytande, som städernas befolkning utövade på anslagsfördelningen, torde därvid
ock i viss mån komma att begränsas.
Till detta uttalande, som lantbruksstyrelsen gjort i sitt första utlåtande,
bär styrelsen vid avlämnande av sitt författningsförslag tillagt,
att styrelsen såsom oundgängliga förutsättningar för genomförandet av
samma förslag till hushållningssällskapens omorganisation betraktade
dels en ökning av nu utgående understöd av statsmedel för upprätthållande
av sällskapens verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med
de sakkunnigas förslag i detta avseende, dels ock att vid fördelningen
av dylikt understöd hänsyn toges såväl till antalet jordbrukare och
fiskare samt övrig befolkning inom hushållningssällskapen som deras
areal, och att denna fördelning verkställdes i överensstämmelse med styrelsens
i detta avseende avgivna förslag.
Statskontoret har, under framhållande att de sakkunnigas förslag
i avseende å det allmänna anslagets ökning innebure en årlig merutgift
för staten av ej mindre än 1,418.000 kronor, vidare anfört följande.
Avsikten med höjningen vore, såsom de sakkunniga framhållit, att sällskapen
skulle bliva i tillfälle ej blott att fortsätta den verksamhet, som de bedrivit före kristiden,
och täcka under densamma uppkomna förluster, utan även att utvidga verksamheten.
Även om en sådan utvidgning i och för sig kunde anses önskvärd ocli
gagnelig och härav påkallade anslagskrav under vanliga förhållanden torde haft
utsikt att röna tillmötesgående från statsmakternas sida, kunde statskontoret icke
underlåta att med styrka framhålla, hurusom den nuvarande tidpunkten vore föga
lämpad för en utvidgning av verksamheten, för så vitt densamma förutsatte så
betydligt ökade krav på statskassan som de, varom här vore fråga. Från såväl
Kungl. Maj:ts som riksdagens sida hade vid upprepade tillfällen betonats den
40
Kintyl. Maj:ts proposition Nr 176.
Departement&
ghefen.
tvingande nödvändigheten att iakttaga den strängaste sparsamhet med statens
medel. Anslaget torde därför enligt statskontorets förmenande höra begränsas till
vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt för att möjliggöra för sällskapen att
uppehålla sin verksamhet i samma utsträckning som före kristiden. Det belopp,
vartill anslaget under denna förutsättning borde fixeras, vore statskontoret givetvis
icke i tillfälle att angiva.
Det ville dock synas statskontoret som om de medel, vilka kunde komma
att beviljas, borde genom i viss mån ändrade fördelningsgrunder kunna på ett effektivare
sätt komma till användning för avsett syfte. För närvarande, och även enligt
vad som föreslagits, fördelades hela anslaget — oavsett lika grundbidrag — efter
vissa bestämda normer med hänsyn till folkmängden inom hushållningssällskapens
områden, dels den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden, dels folkmängden
i övrigt. Behovet av statsbidrag stode emellertid säkerligen ej alltid i exakt förhållande
till dessa faktorer, utan vore även beroende på sällskapens av en mängd
omständigheter påverkade ekonomi och till den större eller mindre nödvändigheten
av utgiftskrävande åtgärder till främjande av de syften, sällskapen hade att tillgodose.
Det syntes därför statskontoret kunna ifrågasättas, om ej någon del av
anslaget borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas efter allsidig
prövning av behovet. Visserligen hade ett liknande förslag rörande fördelningen
av det tillfälliga anslaget å 1921 års tilläggsstat icke blivit av samma års riksdag
bifallet. Men såsom av jordbruksutskottets utlåtande i ärendet framginge. torde
detta haft sin orsak däri, att fördelningen förmodats vara tänkt ske i främsta
rummet efter behovsprincipen, uttryckt i förhållandet mellan vederbörande hushållningssällskaps
inkomster och utgifter under föregående år, medan jordbruksförhållandena
och jordbrukets behov inom respektive hushållningssällskap och icke
endast sällskapens affärsställning ansåges böra vara avgörande för bestämmandet
av understödsbeloppen. Statskontoret hade jämväl avsett, att fördelningen av den
till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen av det allmänna anslaget skulle ske
efter de grunder, som av jordbruksutskottet antytts och som även statskontoret
funne riktiga. Statskontoret föreställde sig, att med en dylik uppdelning av anslaget
det skulle finnas större möjligheter att begränsa beloppet utan att åsidosätta
nödvändiga behov. Då det torde kunna vara lämpligt, att de till Kungl. Maj:ts
disposition stående medlen icke alltid till fullo utdelades varje år utan viss del
reserverades för framtida behov, kunde ifrågasättas, huruvida icke anslaget borde
förvandlas till ett reservationsanslag.
Statskontoret har därjämte tillstyrkt förslaget om särskilt anslagför
bidrag till avlönande av hushållningssällskapens sekreterare. Då från
samma anslag jämväl borde utgå ålderstillägg, anser statskontoret anslaget
böra bestämmas till förslagsvis 161,000 kronor.
Då höjning av det allmänna anslaget till hushållningssällskapen
ej ifrågasattes förrän från och med 1924, har jag, på sätt redan framhållits
under punkten 74 av nionde huvudtiteln till årets statsverksproposition,
ej anledning att i den frågan göra någon framställning- till
årets riksdag. På grund av det nära sammanhang, som anslagsfrågan
Kandi. Maj:ts proposition Nr 17(i.
41
bär till organisationsspörsmålet liar jag flock ansett mig höra återgiva
ovan refererade yttranden i frågan.
För egen del finner jag det uppenbart av de sakkunnigas utredning
— därvid jag vill hänvisa till betänkandet bifogade tabeller — att
anslagen till hushållningssällskapen under krisåren icke motsvarat behovet.
Huruvida det belopp, vartill nu utgående ordinarie anslaget såsom ersättning
för mistade brännvinsförsäljningsmedel jämte det tillfälliga anslaget
sammanlagt uppgå, kan för ]y24 och följande år visa sig tillräckligt
eller bliva otillräckligt, torde icke nu kunna bedömas. Jag vill emellertid
särskilt framhålla, att sällskapens utgifter komma att ökas genom
den föreskrivna skyldigheten att utbetala ersättning till lantbruksombud
och ledamöter i förvaltningsutskotten samt att det allmänna anslaget till
sällskapen bör så tillmätas, att i varje fall full gottgörelse härför kan
givas sällskapen.
I fråga om principerna för anslagets fördelning, vilka ej heller
böra nu avgöras, vill jag allenast framhålla, att därest i enlighet med
lantbruksstyrelsens förslag visst grundbelopp även för framtiden prövas
lämpligt, bör i vart fall endast ett dylikt anslag utgå för varje län, så
att ej länsområdena kunna för erhållande av större statsbidrag uppdelas
mellan två eller flera hushållningssällskap.
Då genom utfärdande av den av mig föreslagna förordningen
staten åtager sig att från och med 1924 ersätta resekostnads- och
traktamentsersättning för inställelse vid extra sammanträde, varom
Kungl. Maj:t förordnat, bör redan nu av riksdagen begäras medgivande,
att dylik ersättning må utgå av nionde huvudtitelns förslagsanslag till
rese- och traktamentspenningar. Av vad i denna fråga redan anförts
torde framgå, att detta ej behöver föranleda till höjning av anslaget.
Vad särskilt beträffar det av de sakkunniga föreslagna anslaget för
bidrag till avlöning åt sekreterare, så vill jag erinra, att liknande anslag
redan beviljats för andra hushållningssällskapens tjänstemän, nämligen
jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän. För egen
del finner jag det önskligt, att jämväl för bidrag till sekreterare kommer
att anvisas särskilt anslag. Vad jag ovan anfört beträffande fördelning
av eventuellt grundbelopp av allmänna anslaget anser jag även
tillämpligt beträffande statsbidrag till avlöning av sekreterare. Således
bör ej till något län utgå mera än vad som beräknas för en sekreterare.
De sakkunniga hava jämväl föreslagit inrättande av en allmän
lånefond till lanthushållningens främjande. Med prövning av denna
fråga anser jag emellertid tillsvidare höra anstå.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 149 käft. (Nr 176.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Sedan departementschefen härefter uppläst dels det såsom bilaga A
till detta protokoll fogade förslag till förordning angående visst villkor
för statsbidrag åt hushållningssällskap dels ock det såsom bilaga B till
protokollet fogade förslag till kungörelse med allmänna grunder för
hushållningssällskaps organisation, hemställer departementschefen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga förslaget till förordning angående visst villkor för
statsbidrag åt hushållningssällskap (Bilaga A) och därvid yttra sig över
förslaget till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation (Bilaga B), ^
dels ock medgiva, att från och med 1924 må av nionde huvudtitelns
ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar i fråga
om sådant extra sammanträde med hushållningssällskap, varom Kungl.
Maj:t förordnat, till envar därvid närvarande röstberättigad utgå dagtraktamente
för en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnader till
och från sammanträdet, allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän
vid landstingssammanträde.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Julius Söderhjelm.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.
48
Bilaga A.
Förslag
till
förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap.
Härigenom förordnas, att hushållningssällskap, som från och med
den 1 januari 1924 vill komma i åtnjutande av statsbidrag för sin
verksamhet, skall äga stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t.
För att erhålla dylik fastställelse, skola stadgarna vara avfattade
i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation.
På Kungl. Maj:t må dock ankomma att, där särskilda skäl därtill
föranleda, medgiva hushållningssällskap att, utan hinder av vad sålunda
stadgats, för kalenderåret 1924 komma i åtnjutande av statsbidrag.
Bilaga B.
Förslag
till
kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Härigenom förordnas, att hushållningssällskaps stadgar för att
kunna fastställas till efterrättelse från och med den 1 januari 1924
skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation.
Ändamål och ledamotskap.
1 §•
Hushållningssällskaps ändamål är att främja lanthushållningen och
därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd.
Angående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar
stadgas i 27 §.
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
2 §•
Envar kommunalt röstberättigad, vilken idkar i 1 § omförmäld
näring, äger, efter därom gjord, av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan,
inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars område
näringen idkas.
Hushållningssällskap äger därjämte genom val medelst enkel röstövervikt
utse ledamöter i sällskapet.
3 §■
Ledamot skall till hushållningssällskapet erlägga avgift antingen
årligen med högst tre kronor eller en gång för alla med lägst tjugu
gånger den årliga avgiften.
Hedersledamot och korresponderande ledamot må befrias från erläggande
av ledamotsavgift.
Annan avgift må hushållningssällskap ej påföra ledamot.
4 §•
i
1 mom. Ledamot, som utträder ur hushållningssällskap, är skyldig
att erlägga ledamotsavgift för det kalenderår, varunder utträdet sker.
2 mom. Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot
underlåter att sist inom en månad från härför bestämd dag erlägga
ledamotsavgift,
förklaras omyndig, eller
genom laga kraftvunnet utslag ådömes sådan straffpåföljd, som
angives i 2 kap. 19 § strafflagen.
Beslutanderätt och sammanträden.
5 §•
1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den mån
den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets
sammanträden av valda ombud jämte förvaltningsutskottets
ledamöter.
2 mom. Ombuden, vilka väljas till antal och på sätt, varom förmäles
i 13 —16 §§, benämnas lantbruksombud.
3 mom. Angående förvaltningsutskott, som är hushållningssällskaps
styrelse, stadgas i 17—20 §§.
4 mom. Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje lantbruksombud
eller ledamot i förvaltningsutskottet en röst. Ledamot
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
45
i förvaltningsutskott må dock icke deltaga i val av revisorer för
granskning av förvaltning, för vilken han är ansvarig, eller i beslut
om ansvarsfrihet för sådan förvaltning.
6 §•
1 mom. Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna
angiven tid hålla ordinarie årssammauträde.
2 mom. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner
sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t efter anmälan av revisor eller
eljest därom förordnar.
3 mom. Kungörelse om hushållningssällskaps sammanträde skall
utfärdas av ordföranden och införas i en eller flera av länets mest spridda
tidningar, i fråga om ordinarie årssammanträde minst två månader och
i fråga om annat sammanträde minst en månad före den dag, då sammauträdet
skall börja. Ordföranden åligger därjämte att i god tid förut
och minst eu vecka före sammanträdets början låta tillsända varje
lantbruksombud och ledamot av förvaltningsutskottet meddelande om
plats och tid för sammanträdet, avtryck av förvaltningsutskottets framställningar
och väckta motioner samt föredragningslista över förekommande
ärenden, vilken, i den mån så är möjligt, skall upptaga förvaltningsutskottets
förslag i varje ärende.
Sådan fullständig föredragningslista samt tillhörande framställningar
och motioner skola senast vid sammanträdets öppnande i erforderligt
antal finnas tillgängliga å sammanträdeslokalen.
7 §•
Motion skäll för att kunna upptagas till behandling vid ordinarie
årssammanträde ingivas till förvaltningsutskottet senast 45 dagar före
sammanträdets början.
8 §■
1 mom. Med undantag för fall, som i 2 mom. angives, må följande
ärenden upptagas och avgöras allenast vid hushållningssällskaps ordinarie
årssammanträde:
1) inval av ledamöter;
2) val av ordförande och vice ordförande;
3) val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter
för dem;
4) val av revisorer och suppleanter för dem;
5) fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut
46
Kungl. Maj ds proposition Nr 176.
om utgifter, i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet;
6)
avgivande av förslag i fråga om antalet lantbruksombud för
hushållningssällskapet;
7) indelning i valkretsar;
8) bestämmande av antalet underavdelningar och området för
envar av dessa;
9) fastställande av stadgar för underavdelningar; samt
10) förslag till ändring av sällskapets stadgar.
2 mom. Kungl. Maj:t äger föreskriva, att vid extra sammanträde,
varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas ärende, som i 1 mom.
angives.
9 §•
Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro
offentliga, äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig.
Landshövding i länet, som ej är ledamot, äger ändock deltaga i
överläggningarna men ej i besluten. År ej landshövding tillsatt eller
förordnad eller har han förhinder, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen
i länsstyrelsen sagda rätt.
10 §.
Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar
av de enligt 5 § 1 mom. rösträttsberättigade äro närvarande.
Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses
i 8 § 1 mom. under 2)—10), skall för ärendets förnyade behandling
sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande
röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant ajournerat sammanträde
åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga lantbruksombud
och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande
ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.
ii §■
Finner hushållningssällskap ärende vara av den beskaffenhet, att
före avgörandet ytterligare beredning erfordras, må ärendet för sådan
beredning överlämnas till särskilt utsedda personer.
Skola två eller flera personer utses för dylik beredning, sker valet
proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande
röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser, ökat
Kandi. Maj:ta proposition Nr 176.
47
med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt
valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige in. m. är
föreskrivet.
12 §.
1 inom. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att,
där i fråga om annat val än inval av ledamot någon röstberättigad eller
eljest en tiondel av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen
skall förrättas med slutna sedlar.
2 mom. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott
skall ske proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande
röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser,
ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt
valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige
m. m. är föreskrivet.
Vid val av ledamöter och suppleanter i -förvaltningsutskottet må
olika avgångstid ej bestämmas. Då ledighet efter ordinarie ledamot uppstår,
skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens utgång.
3 mom. För att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras
i följande ämnen, att två tredjedelar av de röstande förena sig om beslutet.
1) beviljande av anslag till nya ändamål och behov;
2) beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt; samt
3) höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit.
Lantbruksombud.
13 §.
Efter förslag av hushållningssällskap fastställer Kungl. Maj:t tills
vidare för viss tid antalet lantbruksombud för sällskapet med hänsyn till
dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område,
varvid iakttages, att antalet lantbruksombud icke må utan vägande skäl
väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom länet.
14 §.
1 mom. För val av lantbruksombud har hushållningssällskap att
för samma tid, för vilken Kungl. Maj:t bestämt antalet ombud, indela sällskapets
område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars
områden. Underavdelnings område må, där så erfordras,
med hänsyn till särskilda lokala förhållanden uppdelas i valdistrikt.
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
2 mom. För varje lantbruksombud väljes minst en suppleant.
3 mom. Lantbruksombud och suppleanter väljas för en tid av
högst fyra år.
15 §.
Rösträtt vid val av lantbruksombud äger endast sådan ledamot,
som minst två månader före valet betalt första ledamotsavgiften till
hushållningssällskapet, dock må hedersledamot eller korresponderande
ledamot, som -befriats från erläggande av ledamotsavgift, ändock tillerkännas
rösträtt.
Valbar till lantbruksombud är envar röstberättigad ledamot.
16 §.
1 mom. Kungörelse om förrättande av val av lantbruksombud
skall utfärdas av förvaltningsutskottet samt i god tid förut och minst
en vecka före den dag, då valet skall ske, införas i en eller flera av
länets mest spridda tidningar. Samtidigt med utfärdandet av kungörelsen
tillställer förvaltningsutskottet varje valförrättare förteckning över de
enligt 15 § röstberättigade ledamöter, som tillhöra valkretsen, respektive
valdistriktet (röstlängd).
2 mom. Val av lantbruksombud sker med slutna sedlar.
I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen vid
offentlig, i god tid förut kungjord förrättning av en av förvaltningsutskottet
utsedd nämnd.
3 mom. För att anses vald till lantbruksombud erfordras att hava
erhållit mer än hälften av avgivna röster. Har sådan röstövervikt ej
erhållits, skall omval äga rum mellan så många av dem, som erhållit
de flesta rösterna, som två gånger antalet platser under omval. Vid
lika röstetal skilje lotten.
Därest sammanräkningen, på sätt i 2 mom. stadgas, sker av särskild
nämnd, åligger det nämnden att förordna om omval.
4 mom. Vid val av lantbruksombud föres protokoll. Sedan val
ägt rum, åligger det valtörrättaren att omedelbart till förvaltningsutskottet
insända valprotokollet.
jFörvaltningsutskott och befattningshavare.
17 §•
1 mom. Förvaltningsutskottet består av
hushållningssällskapets ordförande, vice ordförande och sekreterare,
vilka utöva samma befattningar inom utskottet,
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, samt
högst 8 därtill av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för
en tid av högst fyra år valda ledamöter.
För envar av de valda ledamöterna väljes minst en suppleant.
Kungl. Maj:t äger jämväl utse suppleant för den av Kungl. Maj:t
utsedde ledamoten.
18 §.
Annan hushållningssällskapets befattningshavare, än ovan nämnts,
må icke vara ledamot eller suppleant i utskottet.
19 §.
Förvaltningsutskottet åligger
att med uppmärksamhet följa utvecklingen av i 1 § angivna
näringar och verka för deras förkovran samt att i sådant syfte för hushållningssällskapet
framlägga förslag i frågor, som falla inom området
för sällskapets verksamhet;
att handhava sällskapets ekonomiska angelägenheter och att uppgöra
förslag till inkomst- och utgiftsstat;
att bereda alla ärenden, innan de överlämnas till hushållningssällskapets
avgörande;
att ombesörja verkställandet av hushållningssällskapets beslut;
att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden;
att, under iakttagande av vad i 21 § stadgas, tillsätta sekreterare;
samt
att tillsätta skattmästare och övriga befattningshavare.
20 §.
Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst två
tredjedelar av dess samtliga ledamöter äro närvarande.
21 §.
Då sekreterareänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar
förvaltningsutskottet tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande
av viss tid, icke understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar
skola vara inkomna till utskottet.
Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre,
därest så många sökande finnas, varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar
insändas till lantbruksstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 149 käft. (Nr 176.) 7
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Ej må någon antagas till sekreterare, som icke med hänsyn till
teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet förklarats till platsen kompetent
av lantbruksstyrelsen eller, efter besvär över av lantbruksstyrelsen
meddelat beslut, av Kungl. Maj:t.
Resekostnads- och tvaktamentsersättning.
22 §.
1 mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie årssammanträde
närvarande röstberättigad åtnjuter dagtraktamente för högst tre sammanträdesdagar
ävensom ersättning för resekostnaden fram och åter, allt enligt
samma grunder, som gälla för land stingsmän vid landstingssammanträde.
2 mom. Har Kungl. Maj:t enligt 6 § 2 mom. förordnat om extra
sammanträde, åtnjuter envar därvid närvarande röstberättigad efter
samma grunder, som i 1 mom. i denna paragraf angives, dagtraktamente
under en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnaden till och
från sammanträdet.
3 mom. Ersättning enligt 2 mom. gäldas direkt av statsmedel.
23 §.
Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom revisor
eller revisorssuppleant åtnjuta vid fullgörande av sitt uppdrag dagtraktamente
och resekostnadsersättning efter enahanda grunder, som angivits
i 22 §, dock att åtnjutande av dagtraktamente ej är begränsat
till visst antal dagar.
Revision.
24 §.
1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola
granskas av två eller flera revisorer.
En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse.
Landsting, som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse eu
revisor. Övriga revisorer väljas av hushållningssällskapet.
För envar revisor må jämväl utses suppleant.
2 mom. Avskrift av revisionsberättelse skall av förvaltningsutskottet
omedelbart efter berättelsens avgivande tillställas lantbruksstyrelsen.
Kanal. Maj:ts proposition Nr 176.
Protokoll och årsberättelse.
51
25 §.
Vid hushållningssällskaps och förvaltningsutskotts sammanträden
skall föras protokoll.
Protokollet skall innehålla förteckning å de vid sammanträdet närvarande
röstberättigade samt i korthet angiva beskaffenheten av varje
föredraget ärende och det beslut, som fattats däri, ävensom, där omröstning
ägt rum, uppgift om huru röstningen utfallit. Röstberättigad, som
vid besluts fattande tillhört minoriteten, äger rätt att få detta antecknat
till protokollet. I övrigt står det varje röstberättigad öppet att senast
vid protokollets justering skriftligen anföra de skäl, på vilka vederbörande
stöder sin mening, och skola sådana anföranden bifogas protokollet.
Protokoll skall justeras av ordföranden och två därtill utsedda
justeringsmän inom femton dagar från sammanträdets avslutande.
26 §.
Hushållningssällskap åligger att varje år före utgången av april
månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet
under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen
och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken
berättelse skola fogas uppgifter rörande sällskapets ekonomi, avfattade
å räkenskapstablå enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.
Underavdelningar.
27 §.
Underavdelning av hushållningssällskap skall inrättas i varje socken
eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande
område.
Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet
med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.
28 §.
_ Underavdelnings ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets
verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som
finnas intagna i hushållningssällskapets stadgar eller eljest blivit av
hushållningssällskapet fastställda.
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
29 §.
Underavdelning väljer inom sig ordförande och vice ordförande.
30 §.
Om underavdelnings sammanträde åligger det avdelningens ordförande
att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på
lämpligt, i stadgarna angivet sätt meddela avdelningens ledamöter.
Vid underavdelnings sammanträde skall föras protokoll, som av
ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän skall justeras inom
femton dagar från sammanträdets avslutande.
Matrikel.
31 §.
För varje hushållningssällskap skall finnas en fullständig och tillförlitlig
matrikel, upptagande de olika underavdelningarna och de sällskapets
ledamöter, som tillhöra varje avdelning.
Besvär.
32 §.
Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets
beslut fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade
bestämmelser eller att val av lantbruksombud, i vilket ledamoten ägt deltaga,
icke skett i föreskriven ordning, må däröver hos Kungl. Maj:t
anföra besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet inom 30
dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.
33 §.
Ledamot av underavdelning, som förmenar, att något underavdelningens
beslut fattats i strid mot underavdelningens eller hushållningssällskapets
stadgar, må däröver hos förvaltningsutskottet anföra besvär
inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets justerande.
Över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär, rörande
tillämpningen av hushållningssällskapets stadgar, må besvär föras hos
Kungl. Maj:t i den ordning 32 § stadgar om besvär över hushållningssällskaps
beslut. Förvaltningsutskottets beslut över besvär rörande
tillämpningen av underavdelnings stadgar må ej överklagas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
53
Förslag till stadgar och ändring däri.
34 §.
1 mom. Förslag till stadgar eller ändring däri, skall, för att anses
antaget av . hushållningssällskap, hava godkänts vid två på varandra
följande ordinarie årssammanträden.
2 mom. Förslag, varom i 1 mom. sägs, ingives för erhållande
av Kungl. Maj:ts fastställelse till jordbruksdepartementet.
35 §.
Utöver stadgande^ i överensstämmelse med de i 1—34 §§ härovan
angivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare,
emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn
till särskilda lokala. förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller
eljest anses erforderliga.
Intill dess lantbruksombud blivit valda, utövas hushållningssällskaps
beslutanderätt enligt för sällskapet förut gällande stadgar.
Genom denna kungörelse upphävas föreskrifterna i Kungl. Maj:ts
brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910 (bih. nr 79) angående
förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket organisation..
Bihang till riksdagens protokoll 1922. I samt. 149 käft. (Nr 176.)
8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1922:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen. a1 i texten
- JoU 1922:58 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande jordbruksutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av h s. 1 i texten
- JoU 1922:53 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen ävensom sex i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten