Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri

1922-01-20 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:18, Med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 18.

9

Nr 18.

Kung!, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari

1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg

eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,

som äger fartyg eller andel däri: given Stockholms

slott den 20 januari 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Xungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om

förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot

förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 15 käft. (Nr 17—18.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds Proposition Nr 18.

Pörslag

till

LAG

angående''fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 (nr

56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel

däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger

fartyg eller andel däri.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 februari 1921 om förbud i

vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv

av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, vilken lag gäller

till och med den 28 februari 1922, skall äga fortsatt tillämpning till

och med den 28 februari 1923. Av Konungen jämlikt sagda lag givet

förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

varom i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfara att gälla även efter

den 28 februari 1923.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

11

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 13 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefery för handelsdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman:

»Med februari månad detta år utgår giltighetstiden för lagen den 28

februari 1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel

däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel

däri. Då således fråga uppkommer, huruvida lagen bör erhålla förlängd

giltighetstid, har jag från kommerskollegium infordrat yttrande i ämnet.

Sådant yttrande har avgivits under den 26 november 1921 och är av

följande lydelse:

»För bedömandet av förevarande fråga, har kollegium ansett sig böra lik- Yttrande från

som vid föregående liknande tillfällen verkställa utredning, bland annat, rörande stor- kommerskolleken

av det svenska tonnagebeståndet vid skilda tillfällen under och efter världskriget tegium.

i förhållande dels till den svenska handelsflottans storlek vid tiden för världskrigets

utbrott, dels ock till världshandelsflottornas totala tonnage vid vissa tidpunkter.

Den minskning respektive ökning, som de olika huvudslagen av fartyg inom

den svenska handelsflottan undergått under tidsperioden juli 1914—november 1921,

framgår av följande översikt, vilken angiver tonnaget i bruttoton:

År

Ångfartyg:

Motorfartyg:

Segelfartyg:

Summa:

1 juli 1914

1,031,856

22,764

175,597

1,230,217

1 juli 1919

875,494

88,145

122,740

1,086,379

1 nov. 1920

945,001

122,727

115,251

1,182,979

1 nov. 1921

910,467

142,960

106,848

1,160,275

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 18.

Den totala tonnageminskningen ur dräktighetssynpunkt utgjorde i jämförelse

med år 1914 enligt förestående den 1 juli 1919, d. v. s. vid tiden för fredsslutet,

ej mindre än 11.69 %, under det att minskningen den 1 november 1920 nedgått

till 3.8 % för att den 1 november 1921 hava något ökats och utgöra 5.69 %.

Tages hänsyn allenast till det maskindrivna tonnaget, vars betydelse för

sjöhandeln ju får anses ojämförligt större än det seglande tonnagets, utgöra motsvarande

procenttal för den 1 juli 1914 och den 1 november 1921 8 respektive

0.114 %. Det nuvarande maskindrivna svenska handelstonnaget har alltså numera

uppnått i det närmaste samma storlek som omedelbart före krigsutbrottet.

För ett fullständigare bedömande av frågan torde det få anses nödvändigt

att jämväl, så långt möjligt, vinna kännedom om den vidare utveckling, som

svenska handelsflottan kan komma att undergå under en närmare framtid.

En kommande tonnageökning kan ske antingen genom nybyggnader inom

landet eller genom förvärv av nya eller äldre fartyg från utlandet.

Beträffande inom landet, för svensk räkning, pågående fartygsnybyggnader,

vilka komma att färdigbyggas och levereras före den 1 juli 1922, hava uppgifter

inhämtats av 18 större svenska skeppsvarv och verkstäder, vilka uppgifter sammanställts

i bilaga 1 1. Av dessa uppgifter, vilka endast omfatta maslrindrivna fartyg

om 100 bruttoton och däröver, framgår, att det svenska fartygsbeståndet kommer

att intill nyssnämnda tidpunkt genom inhemska nybyggnader ökas med inalles

13 fartyg om 53,150 bruttoton. 1 detta nya tonnage ingå emellertid 3 specialfartyg

— 2 malmfartyg och 1 tankfartyg.

Vad åter beträffar tonnagetillskottet genom fartygsförvärv från utlandet

under samma tid är det givetvis endast möjligt att uppskattningsvis angiva detsamma.

Med ledning av officiella statistiska uppgifter, avseende den närmast

förflutna tiden, och under förutsättning, att det nuvarande allmänna läget å

fraktmarknaden icke undergår väsentligare förändringar, torde kunna antagas, att

ett maskindrivet tonnage till en storlek av sammanlagt omkring 50,000 bruttoton

kommer att inköpas från utlandet under nu ifrågavarande tidperiod eller intill

den 1 juli 1922.

Det svenska maskindrivna fartygsbeståndet skulle alltså genom nybyggnader

och förvärv från utrikes ort intill sistnämnda tidpunkt kunna antagas komma

att, ifråga om fartyg om 100 bruttoton och däröver, ökas med omkring 100,000

bruttoton.

Från det på så sätt uppskattade tillskottet i maskindrivet tonnage måste

emellertid frånräknas den tonnageavgång, som under samma tid kan komma att

äga rum vare sig genom fartygsöverlåtelser till utlandet eller genom sjöolyckor,

kondemnering, slopning m. m. Storleken av tonnageavgången av vare sig det

ena eller det andra slaget kan emellertid givetvis endast tillnärmelsevis beräknas.

Med ledning av tillgängliga uppgifter rörande fartygsförsäljningar till utlandet

under nu närmast förflutna tid samt med utgångspunkt från i stort sett

oförändrade sjöfartsförhållanden och motsvarande politik från statsmakternas sida

som den på sista tiden tillämpade torde det vara berättigat att uppskatta de antag -

1 Här utesluten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18. 13

liga fartygsförsäljningarna till utlandet intill den 1 juli 1922 till i runt tal 85,000

bruttoton.

Beträffande vidare det tonnage, som kan komma att avföras genom förolyckande,

slopning m. m., må erinras, att under det senaste år, ifråga om vilketnormala

förhållanden å sjöfartens område varit rådande, eller år 1913, denna

avgång uppgick till omkring 21,840 bruttoton. För här ifrågavarande tidsperiod

om cirka 8 månader torde därför den avsedda avgången kunna uppskattas till i

runt tal 15,000 bruttoton.

Den totala avgången intill mitten av nästa år skulle alltså kunna likaledes

beräknas till ungefär 100,000 bruttoton.

Sammanställas nu anförda sifferuppgifter, framgår, att det svenska maskindrivna

han delstonnaget under den närmaste tiden eller till omkring mitten av år

1922 icke lärer, för så vitt ej större förändringar skulle inträffa i det nuvarande

sjöfartsläget, komma att undergå åtminstone någon större förminskning.

Vidkommande härefter den svenska handelsflottans storlek i förhållande till

storleken av fartygsbeståndet hos de i världstonnaget ingående handelsflottorna,

belyses detta förhållande av den i bilaga 21 gjorda sammanställningen av vissa

ur engelska Lloyds statistik inhämtade uppgifter rörande världshan delstonnagets

storlek vid krigsutbrottet och fredsslutet samt den 1 juli innevarande år, varjämte

ock ökningen och minskningen i de större sjöfartsidkande ländernas handelston - nage vid sistnämnda tidpunkter i jämförelse med tonnagebeståndet vid krigsutbrottet

i samma bilaga angivits.

Denna sammanställning, som likaledes endast upptager maskindrivna fartyg

om 100 bruttoton och däröver, giver, bl. a., vid handen, att den svenska handelsflottan

under tiden 1 juli 1914—1 juli 1921 ökats med 70,620 bruttoton, under

det att xTorges och Danmarks handelsflottor ökats med respektive 413,698 och

112,622 bruttoton. Världstonnaget i sin helhet återigen har under sistnämnda

tid ökats med 13,442,448 bruttoton.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är förhållandet mellan det svenska

handelstonnagets och världshandelstonnagets storlek. För belysande härav lämnas

nedanstående översikt, angivande storleken av nämnda fartygsbestånd den 1 juli

1907, 1914, 1919, 1920 och 1921:

1 juli 1907

Världshandelsfl. 33,969,811

Svenska handels!!. 686,517

% 2,021

1 juli 1914

45,403,877

1,015,364

2,236

1 juli 1919 1 juli 1920

47,897,407 53,904,688

916,627 996,423

1,913 1,843

1 juli 1921

58,846,325

1,085,984

1,845

Ökningen i världshandelstonnaget är emellertid, såsom känt, i hög grad

att tillskriva den inom Amerikas Förenta Stater under krigets senare år utvecklade

enorma fartygsproduktionen. I detta amerikanska tonnage ingå en betydande

mängd fartyg, vilka sedermera måst uppläggas eller nedskrotas såsom

sjöodugliga och vilka i dräktighet torde kunna uppskattas till i runt tal 1,200,000

bruttoton.

1 Här utesluten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma:jts Proposition Nr 18.

Beräknas vidare med ledning av ovan angivna tonnagesiffror storleken såväl

av världshandelsflottan som av den svenska handelsflottan, som den 1 juli i år

skulle kunnat vara för handen, därest normala förhållanden varit rådande och

världskriget icke ägt rum, kan den ovanstående översikten fullständigas sålunda:

Den lista juli 1921,

Med avdrag för 1.2 millioner

amerikanskt tonnage

Världshandelsfl. 57,646,325

Svenska handelsfl. 1,085,984

% 1,884

Beräknat tonnage under antagande av

normala förhållanden

56,837,943

1,344,211

2,365

Av de anförda procenttalen framgår sålunda, att den svenska handelsflottan

i jämförelse med världshandelsflottan gått i viss mån tillbaka, men synes denna

tillbakagång icke böra anses vara av allvarligare beskaffenhet utan mera att tillskriva

tillfälliga omständigheter.

Förestående sifferuppgifter rörande tonnagebeståndet böra emellertid, på

grund av sjöfartens internationella karaktär, bedömas med viss hänsyn till det

allmänna läget å världsfrakt- och världsfartygsmarknaderna.

Det nuvarande läget å fraktmarknaden, vilket väl icke kommer att inom

den närmaste framtiden undergå någon väsentligare förändring, torde bäst belysas

genom grafiskt återgivande av storleken av fraktsatserna under senare tid i fråga

om några för skeppsfarten mera betydande varuslag. I bilagor 3, 4 och 51 utvisas

sålunda förändringen i fraktsatser under åren 1920 och 1921 beträffande stenkol

(Cardiff—Eouen, Tyne—Genua och Ostengland—Sundsvall), trävaror (Sundsvall

—Ostengland), pappersmassa (Mellanbotten—Ostengland) samt spannmål (La Flata

—Göteborg) ävensom beträffande tidsbefraktning. De i varje föreliggande fall

nedåtgående fraktkurvorna visa oförtydbart på en rådande riklig tonnageti]Igång-,

som först med ett framtida, väsentligt ökat varuutbyte kan komma att bereda

lönande sysselsättning åt ytterligare fartygstonnage.

Enahanda är förhållandet å fartygsmarknaden. De på ålder, storlek, klass

m. m. beroende fartygspriserna variera för det närvarande i så hög grad, att de

olika prislägena knappast låta sig sammanföras och grafiskt framläggas. Vid sådant

förhållande må här endast anföras några få ungefärliga prisuppgifter rörande

fartyg om 2,000—3,000 d.w. ton.

1921

nybyggnader och nyklassade

fartyg under 10 år

Äldre nyklassade fartyg

intill 40 år

januari ............

275 kr. per d.w. ton

126 kr. per

d.w. ton

april ...............

245 » » *

»

120 > »

» T>

juni.................

200 » » >

no » >

Tf »

augusti............

180 > » »

»

no » »

» »

september.........

180 » > »

»

80 » »

» »

oktober ............

170 » 3 K

T>

60 » t>

» >

november .........

150 » » »

50 > »

» »

1 Här uteslutna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Proposition Nr 18.

Den nuvarande allmänna depressionen inom näringslivet bär vidare bl. a.

inom flertalet sjöfartsidkande länder förorsakat uppläggning av tonnage. Yad

särskilt Sverige beträffar må anföras, att av det till Sveriges Redareförening anslutna

tonnaget, som den 30 september 1921 uppgick till 758,787 bruttoton eller

omkring 75 % av det totala maskindrivna svenska bandelstonnaget, 137 fartyg

om tillsammans 232,132 bruttoton voro upplagda. Förändringarna i antal och

tontal upplagt, till Redareföreningen anslutet tonnage framgår närmare av bilaga 6.1

Enligt en kollegium senare tillhandakommen uppgift skulle uppläggningen av

fartyg under oktober månad bava visat tendens till någon ökning. Av det till

Sveriges segelfartygsförening anslutna tonnaget voro den 30 september 1921, enligt

verkställd utredning, 172 fartyg om sammanlagt 17,272 bruttoton upplagda.

Enligt officiell uppgift var i Danmark ett sammanlagt tonnage, anslutet till

Dansk Dampskibs-rederiforening, om 143,405 bruttoton, motsvarande 80 fartyg,

upplagt den 31 oktober 1921. I detta tonnage ingå endast fartyg om 100 bruttoton

och däröver. I Norge bar tidigare ett tonnage om cirka 1,000,000 bruttoton

varit upplagt, men detta tontal uppgives bava numera nedgått till omkring

500,000 bruttoton.

I bilaga 7 1 är utvisad en jämförelse mellan det svenska maskindrivna tonnaget

och Sveriges sammanlagda export och import i ton under åren 1913—1921.

Under det att enligt bilagan tonnagekurvan visar en mera stigande tendens, utvisar

den kurva, som avser den totala bandelsomsättningen, en i stort sett nedåtgående

riktning.

Belysande uppsatser rörande det nuvarande världstonnaget och fraktbebovet

m. m. föreligga för övrigt i bilagda nummer 19 av publikationen Kommersiella

meddelanden för innevarande år, sidan 1351 tf. och i bifogade n:r 2 av de periodiska

redogörelser rörande det allmänna ekonomiska och sociala läget, som

jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift avgivas med biträde av särskilda sakkunniga,

sid. 33 tf. och 35 tf.

Slutligen förtjänar bär meddelas, att enligt kollegium tillhandakomna uppgifter

förbud mot försäljning av fartyg till utlandet är gällande, förutom i Sverige,

jämväl i Norge och Tyskland, varjämte Frankrike, där exporten av fartyg en tid

synes bava varit fri, helt nyligen återinfört förbud mot sådan export. Däremot

förefinnes, enligt uppgift, icke försäljningsförbud av nu ifrågavarande slag vare

sig i Finland, Danmark, Holland eller England.

Den nu ifrågavarande lagstiftningens tillkomst både till syftemål att förebygga,

att den svenska handelsflottan genom försäljning till utlandet av fartyg

eller andelar däri eller genom aktieöverlåtelser skulle förminskas i en med hänsyn

till det allmännas intressen skadlig omfattning. De av krigsförhållandena framskapade

utomordentligt höga marknadspriserna å fartyg inneburo å ena sidan

trots de ytterst goda fraktkonjunkturerna en alltför stark frestelse för åtskilliga

fartygsägare att genom fartyysförsäljning omedelbart förskaffa sig en stor och

säker vinst. A andra sidan framkallade de bärav föranledda talrika fartygsförsäljningarna

starka farhågor för att svenska handelsflottan skulle till skada för

landet undergå alltför stark förminskning. Ur nationalekonomisk synpunkt an
-

1 Här utesluten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

sågs redan det förhållandet, att sjöfartsnäringen ginge tillbaka, i och för sig

mindre lyckligt. Därigenom berövades många svenska sjömän möjlighet att under

svensk flagga utöva sitt yrke och de nödgades i stället söka sin utkomst inom

främmande flottor. Vidare skulle efter fartygs överlåtelse till utlandet redarvinsten

i regel varken komma till användning i Sverige eller där beskattas. Men

en stark tillbakagång av den svenska handelsflottan ansågs även på annat sätt

skadlig. En mycket stor del av de för vårt folk nödiga livsmedlen och av råvaror

för vår industri måste importeras och då naturligen i huvudsak sjövägen.

Å andra sidan hade ock vår export starkt behov av fartyg såsom transportmedel.

Vikten och fördelen av att dessa uppgifter för sjöfarten i största möjliga utsträckning

fullgjordes medels svenska fartyg läge i öppen dag. Då vår handelsflotta

minskades, bleve den än mindre skickad för nämnda uppgifter.

Då det sedermera i fortsättningen gällde förevarande lagstiftnings fortbestånd,

tillkom i skärpt form såsom skäl för dess bibehållande särskilt intresset

för det allmänna att under en tid, då möjligheterna att omedelbart eller inom

en snar framtid täcka den på grund av krigsförhållandena uppståndna bristen

på livsmedel, råvaror och andra förnödenhetsartiklar voro mycket kringskurna,

med alla till buds stående medel trygga landets varutillförsel.

Redan vid ingången av innevarande år, då frågan om nu ifrågavarande

lagstiftnings fortvaro senast var föremål för prövning, kunde emellertid konstateras

att, även om det allmänna läget fortfarande präglades av osäkerhet, anledning

icke, såvitt förhållandena för det dåvarande kunde överskådas, vidare förelåo-e

att räkna med nödvändigheten av ett statligt ingripande, på sätt tidigare

skett, för reglering av landets importbehov. De skäl, vilka legat till grund för

den nu nämnda lagstiftningen, gjorde sig sålunda redan då gällande med mindre

styrka än under föregående år. Orsaken till att statsmakterna detta oaktat, och

trots att den svenska sjöfartsnäringen efter kristidens högkonjunktur inträtt i en

nedgångsperiod, beslöto att bibehålla lagstiftningen i fråga ytterligare ett år var,

bland annat, den omständigheten, att läget på världsfraktmarknaden, oaktat en

på sina håll ökad tonnagetillgång, för den närmaste framtiden undandroge sig

ett tillförlitligt bedömande. Det ansågs icke vara uteslutet, att, i saknad av

statskontroll, svenskt tonnage kunde komma att övergå i utländskt ägo i sådan

omfattning, att vår handelsflotta bleve otillräcklig att, i den mån på densamma

berodde, tillgodose landets behov, och befanns på grund härav icke tillrådligt,

att staten betoges möjligheten att tillvarataga sitt intresse av det inhemska tonnagebeståndets

upprätthållande.

Den allmänna ställning i sjöfartshänseende, som för närvarande föreligger,

synes kollegium vara väsentligen jämförlig med förhållandena sådana de förelågo

vid tidpunkten för riksdagens i början av innevarande år fattade beslut angående

förevarande lagstiftnings bibehållande. Så tillvida kunna emellertid förhållandena,

synes det kollegium, anses förändrade, att ställningen för svensk sjöfartsnäring

och ej minst redarnes ekonomiska ställning sedan dess ytterligare avsevärt

försämrats.

Av ovan anförda beräkningar rörande det för den närmaste framtiden förefintliga

svenska tonnagebeståndet m. m. synes visserligen med visst fog kunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

dragas den slutsatsen, att omsorgen om bevarandet av vårt handelstonnage ur

det allmännas synpunkt i stort sett knappast skulle kunna anses för närvarande

med nödvändighet påkalla förlängd giltighet av nu ifrågavarande lagstiftning.

Nämnda beräkningar bygga emellertid på att de nuvarande förhållandena icke

skola i någon mera väsentlig grad försämras. Det får likväl icke förbises, att

förhållandena på sjöfartens område alltjämt karaktäriseras av en starkt framträdande

obestämdhet och ovaraktighet samt säkerligen kunna väntas så göra jämväl

för åtskillig tid framåt. Den rådande depressionen synes kollegium sålunda

lätteligen kunna, om den fortfar en längre tid, framkalla massförsäljningar till

utlandet av fartygstonnage och även i övrigt tillskapa en hel del osunda företeelser

på sjöfartens område, vilka måste anses för såväl landet som sjöfartsnäringen

skadliga, eller ock ytterligare skärpa redan nu av kristid och depression

förorsakade dylika företeelser. Betydande försäljningar till utlandet av fartyg

tillhörande en och samma ägare hava redan ägt rum vid olika tillfällen under

senaste tid. Utan tvivel kunna desamma till följd av kristidens svårigheter lätt

taga en omfattning, som i alltför hög grad förminskar det svenska linje- och

tramptonnaget.

På grund av vad sålunda anförts synes det kollegium tillrådligt, att vederbörande

statsmyndigheter beredes tillfälle till ett reglerande ingripande, därest

förhållandena skulle sådant påkalla, och att förevarande lag sålunda erhåller förlängd

giltighetstid under ytterligare ett år. Emellertid finner sig kollegium med

hänsyn till innebörden av den ovan förebragta utredningen ej böra, därest förhållandena

vid den tidpunkt, då den nuvarande lagens giltighetstid utgår, icke

undergått någon mera väsentlig förändring, påyrka att Kungl. Maj:t utnyttjar

det i lagen Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att förordna om sådant förbud

mot överlåtelse, som lagen avser. Enligt kollegii åsikt betingar nämligen sjöfartsnäringens

allmänna läge för närvarande den största möjliga varsamhet i

fråga om att genom lagstiftning binda dess rörelsefrihet. Endast för den händelse

förhållandena skulle sådant oundgängligen påkräva, synes kollegium ett

effektivt ingripande från myndigheternas sida höra ifrågakomma.

Kollegium anser sig icke böra underlåta att, då kollegium alltså finner sig

benäget tillstyrka förlängd giltighet för här ifrågavarande lag, fästa uppmärksamheten

på att ett ingripande från statsmakternas sida, på sätt nämnda lag

avser, i sjöfartsnäringens rörelsefrihet under nuvarande förhållanden lätteligen

kan för enskilda större och mindre rederiföretag bliva ödesdigert. Givetvis hade

å ena sidan lagens tillvaro jämväl under den tid, då höga fraktkonjunkturer och

fartygspriser rådde, en viss deprimerande verkan, men hade å andra sidan sjöfartsnäringen

då betydligt större möjligheter än nu att uthärda påfrestningar av

varjehanda slag. Det måste anses ligga i sakens natur, att verkningarna av lagen

under de förhållanden, som nu råda, bliva i avsevärt högre grad deprimerande

och i längden, om förhållandena skulle ånyo nödvändiggöra att lagen genom en

sträng tillämpning effektivt upprätthålles, leda till för den enskilde företagaren

ofta ruinerande konsekvenser. Eöljden härav synes kollegium kunna bliva, att

statsmakterna förr eller senare ställas inför nödvändigheten av att taga under

övervägande att i väsentligt större omfattning än hittills kunnat ske stödja sjö
Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 15 käft. (Nr 17—18.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majds Proposition Nr 18.

fartsnäringen, antingen genom jämförelsevis rikliga subventioner åt enskilda företag

eller på annat sätt.

Under hänvisning till vad kollegium här ovan anfört får kollegium alltså för

sin del tillstyrka, att lagen den 28 februari 1921 angående förbud i vissa fall mot

överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,

som äger fartyg eller andel däri, erhåller förlängd giltighetstid under högst ett

år, men att tillämpning därav icke må ifrågakomma, förrän Kungl. Maj:t må

finna sådant av förhållandena oundgängligen påkallat.»

Uid yttrandet äro fogade, utom de däri omförmälda bilagorna, till

kommerskollegium ställda skrivelser från Sveriges redareförening samt

Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.

Skrivelse från Sveriges redareförening åberopar, att föreningen i skrivelse till Kungl.

dårefi!rening.Maj:t den 30 december 1920 i anledning av fråga om förlängd giltighet

av de vid nämnda tid gällande s. k. tonnagelagarna anfört bl. a. följande:

»Under en tid, då tonnage all världen över ställes inför problemet

att lägga upp eller fortsätta sina resor till frakter, vilka icke täcka omkostnaderna,

synes det föreningen fullständigt omotiverat ifrågasätta förnyandet

av en lagstiftning, som under helt motsatta förhållanden tillkommit

för att trygga det nödiga varuutbytet över haven.

Licensgivning och undantag från dylik förbudslagstiftning kan visserligen

mildra olägenheterna av lagstiftningen i fråga. Så länge principen

upprätthålles, att näringen är bunden av statens ingripande, utövar densamma

likväl alltid ett icke oväsentligt inflytande på näringsidkarnas företagsamhet

samt deras håg och möjlighet att ikläda sig risker för framtiden.»

Då dessa skäl i stort sett ännu syntes äga tillämpning, hemställer

föreningen, att den nu ifrågavarande lagen icke måtte erhålla förlängd

giltighet.

SJc,SveH esdn Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening anför bl. a. att

skepplldale- föreningen med största oro åsett, hurusom den svenska handelsflottan på

r''ire- och senaste tiden undergått en betänklig decimering genom överförande — temlareförening.

Porärt eller definitivt — till främmande flagg av en betydande myckenhet

värdefullt tonnage. Utan att vilja förorda ett upprätthållande i hela dess

vidd av den under krigsåren gällande lagstiftning, som förhindrade varje

försäljning till utlandet, även där sådan varit till fördel för landets sjöfart,

hade föreningen önskat hemställa till kommerskollegium, att största varsamhet

måtte iakttagas vid medgivandet av försäljning eller temporär överflyttning

till annat land av nyare tonnage.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.ts Proposition Nr 18.

111

Under världskrigets fortgång sago sig åtskilliga länder föranlåtna att Departement*- genom lagstiftningsåtgärder söka förebygga det inhemska handelstonnagets chefenöverflyttande

i utländsk ägo eller till bruk i utländska intressens tjänst. Ett

statsmaktens ingripande till skydd mot tonnagebeståndets minskning blev också

för vårt land en allmänt erkänd nödvändighet vid den tid, då folkförsörjningen

började alltmer allvarligt äventyras genom de växande svårigheterna att

tillgodose landets importbehov. Så tillkom 191 G års lag om förbud i vissa

fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg. Under det följande året förnyades förbudet, denna gång

fullständigat med bestämmelser angående förvärv av aktie i fartygsägande

aktiebolag samt angående upplåtelse av fartyg under nyttjanderätt. Därjämte

utfärdades lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt

fartyg mellan utrikes orter. År 1918 utökades denna speciella tonnagelagstiftning

med lagen om förbud mot fortskaffande av gods med svenskt

fartyg mellan svensk och utrikes ort. Dessa tre lagar, vilka varje gång

erhållit giltighet för ett år i sänder, prolongerades under åren 1919 och

1920. Samtliga innefattade de bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda

de avsedda förbuden mot överlåtelse eller upplåtelse av tonnage samt mot

viss fraktfart, med rätt för Kungl. Maj:t eller den därtill erhållit Kungl.

Maj:ts uppdrag att medgiva dispens i särskilda fall.

Om behovet av fortsatt giltighet för ifrågavarande lagstiftning framträdde

mot slutet av år 1920 meningsskiljaktighet i vissa avseenden. Från

rederirörelsens målsmän gjordes gällande, att tiden vore inne för förbudens

fullständiga upphävande. Kommerskollegium fann väl önskvärt att all den

lättnad, som vore möjlig, bereddes sjöfartsnäringen under den nedgångsperiod,

som inträtt efter den gångna kristidens högkonjunktur, men ansåg

sig dock icke kunna tillstyrka eu så vittgående åtgärd som att helt och

hållet uppgiva statskontrollen över tonnaget under de osäkra förhållanden,

som fortfarande rådde. Kollegiet föreslog därför, att förbudet mot överlåtelse

av tonnage till utlandet skulle utsträckas att gälla under ännu ett

år, dock med vissa ej oväsentliga inskränkningar, men att tonnagelagstiftningen

i övrigt icke måtte prolongeras. Denna uppfattning vann godkännande

av Kungl. Maj:t och riksdagen och ligger sålunda till grund för de

bestämmelser, vilka för närvarande gälla i detta avseende.

Den lagstiftning, som kvarstår efter beslutet i frågan vid 1921 års

riksdag, har alltså vid jämförelse med förut gällande bestämmelser ett avsevärt

mera begränsat innehåll. De båda fraktfartslagarna hava upphört

att gälla, och förbudet mot upplåtelse av fartyg till utlänning under nytt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

j anderätt eller genom tidsbefraktning är likaledes upphävt. Från överlåtelseförbudet

äro undantagna vissa ganska betydande fartygsgrupper, i

det att lagens bestämmelser icke äga tillämpning i fråga om fartyg, byggt

av stål eller järn, vars bruttodräktighet understiger två tusen registerton

och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger tjugufem år, samt fartyg,

av trä eller järn och trä, vars bruttodräktighet understiger femhundra

registerton och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger trettio år. Sistnämnda

bestämmelse har tillkommit med anledning av anmärkningen, att

överlåtelseförbudet i dess förut gällande omfattning utgjorde ett hinder för

utvecklingen av vår handelsflotta därigenom, att avyttring av äldre tonnage

otta vore en förutsättning för den nödvändiga anskaffningen av nytt och

modernt tonnage. Då från förbudets tillämpning undantagits vissa mindre

och medelstora fartyg av högre ålder, har därmed avsetts att lagen skulle i

viss mån befordra eu utrangering av omodernt och mindre värdefullt tonnage.

Samtidigt med den nya lagen meddelades bemyndigande för kommerskollegium

att behandla frågor om licens till överlåtelse av tonnage, därvid

bestämdes, att kollegium skulle äga att besluta i dylika ärenden utom i

de fall, då licens ansåges icke böra beviljas. I sådant fall skulle ärendet

hänskjutas till Ivungl. Maj:ts avgörande.

Då frågan om upprätthållande under ännu någon tid av bestämmelser,

som inskränka den enskilda förfoganderätten över tonnaget, nu åter föreligger

till prövning, synas de förhållanden, vilka inverka på frågans bedömande,

icke sedan fjolåret hava undergått någon mera väsentlig förändring.

Den framställning av läget, som lämnats av kommerskollegium, ger ett

starkt intryck av att man här ännu icke har att räkna med kända

faktorer och att fortfarande förhållandena på detta område bära prägeln

av en allmän osäkerhet. I det hela kan jag i detta avseende hänvisa till

vad av min företrädare i ämbetet anfördes till motivering av det nu gällande

förbudet mot fartygsöverlåtelse till utlänning: »För min del har jag,

i likhet med kommerskollegium, icke kunnat undgå att finna eu fara i

att under nuvarande förhållanden omedelbart och utan förbehåll eftergiva

förbudet mot överlåtelse av svenskt fartyg till utlänning. Af sjöfartsidkande

nationer stå flera inför nödvändigheten att genom nyförvärv söka

ersättning för tonnageförluster under krigstiden, och av kommerskollegii

utredning framgår, att av flera orsaker läget på världsfraktmarknaden,

oaktat eu på sina håll ökad tonnagetillgång, undandrager sig ett tillförlitligt

bedömande för den närmaste framtiden. Det synes då icke vara uteslutet,

att, i saknad av statskontroll, svenskt tonnage kan komma att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

övergå i utländsk ägo i sådan omfattning, att vår handelsflotta blir otillräcklig

att, i den mån på densamma beror, tillgodose landets behov. 1

all synnerhet lärer varsamhet i detta avseende vara av nöden med hänsyn

till den minskning, det svenska handelstonnaget under de senare åren

undergått. Jag kan därför icke anse tillrådligt att staten för närvarande

hetages möjligheten att tillvarataga sitt intresse av det inhemska tonnagebeståndets

upprätthållande.»

Särskild vikt torde böra tilläggas vad kommerskollegium nu funnit

sig böra uttala rörande eu nära liggande fara för fartygsförsäljningar i

stor skala till utlandet. Sammanställes härmed det faktum, att under

senare tid dylika försäljningar ägt rum i avsevärd omfattning, synes mig

uppenbart, att den nuvarande tidpunkten icke är lämplig för ett uppgivande

av återstående möjligheter till statlig kontroll i detta avseende.

l)å jag sålunda måste anse kommerskollegii förslag om lagens prolongation

i och för sig väl motiverat av hänsyn till det närvarande lägets ovisshet,

flnner jag ännu mindre någon betänklighet mot att tillstyrka denna åtgärd,

sedan jag tagit kännedom om den tillämpning, lagen under det gångna

året erhållit. Enligt uppgifter, som jag låtit infordra, har kommerskollegium

under tiden från den nu gällande lagens ikraftträdande den 1 mars 1921

beviljat licenser för försäljning till utlandet av 42 ångfartyg om tillhopa

82,050.07 ton, 26 motorfartyg om tillhopa 3,632.81 ton och 2 segelfartyg

om tillhopa 1,205 ton. Av Kungl. Maj:t hava under samma tid meddelats

licenser för försäljning av 7 ångfartyg om tillhopa 38,477.91 ton.

I de Kungl. Maj:ts prövning underställda fallen har kollegium ansett bifall

till licensansökning böra göras beroende av villkor om nyanskaffning av

tonnage. Icke i något fall har licensansökning avslagits. Vid sådant förhållande

lärer icke med fog kunna göras gällande, att det nuvarande försäljningsförbudet

utövats på ett sätt, som varit ägnat att öka de av den

ekonomiska depressionen framkallade svårigheterna för sjöfartsnäringen.

Anmärkas må ock, att då Sveriges redareförening nu hemställer, att lagen

icke måtte prolongeras, föreningen därvid blott hänför sig till de allmänna

argument, vilka vid frågans behandling under fjolåret åberopades emot den

förut gällande, i olika avseenden väsentligt mera omfattande lagstiftningen.

Om lagens giltighetstid nu utsträckes innebär detta, såsom av kommerskollegium

erinrats, icke med nödvändighet, att försäljningsförbudet skall

upprätthållas under hela den avsedda tiden, utan allenast, att Kungl.

Maj: t erhåller fullmakt att härutinnan handla efter omständigheterna. Tydligen

bör ett dylikt avgörande framgå av en noggrann prövning med hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

syn till de skilda intressen, som därvid kräva beaktande. Om förbudet

finnes böra kvarstå, torde, såsom under det senaste året skett, licensprörningen

icke komma att göras strängare än som erfordras för säkerställande

av landets oundgängliga tonnagebehov.

Då jag alltså, i anslutning till den sakkunniga myndighetens yttrande,

funnit mig icke kunna underlåta att hemställa om prolongation för ett år

av ifrågavarande lag, har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta

förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921

(nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri,

så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga1

till detta protokoll utvisar, och hemställer, att för det ändamål, § 87

regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget må genom

utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet :

Ivar Brynolf.

1 Denna bilaga, som är av lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här

uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

17 januari 1922.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin, Appel
BERG.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet den

13 januari 1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari

1921 (''nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel

däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller

andel däri.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel

Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, liållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 20 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Olsson, Sandler, Åkerman.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler lagrådets

den 17 januari 1922 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt tillämpning av

lagen den 28 februari 1921 (nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som

äger fartyg eller andel däri.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om förbud i vi a1 i texten
  2. 2LU 1922:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om förbud i vissa fall mot ö s. 1 i texten