Sök i Ratio Lex

Angående pension åt polismannen IV. Svedlund in. fl

1922-03-14 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:189, Angående pension åt polismannen IV. Svedlund in. fl

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

ISO.

t

t

Nr 189.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående pension

åt polismannen IV. Svedlund in. fl.; given Stockholms

slott den 14 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag. föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkis avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Lindqvist, anför:

l:o.

I skrivelse den 7 september 1921 har länsstyrelsen i Stockholms län

med överlämnande av en av polismaunen Wilhelm Svedlund till länsBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 160 höft. (Nr 189.) »3» 1

[1-]

Pension åt

polismannen

W. Svedlund.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Länsttyrelsen.

Statskontoret.

2 Kung!. Maj:ts proposition nr 189.

styrelsen ingiven ansökning gjort framställning om beredande av pension

åt Svedlund.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Svedlund, som är född den 20 april 1857, var från och med april 1880 till

augusti 1890 anställd vid Stockholms poliskår. Efter tjänstgöring såsom polisman

inom Nacka och Brännkyrka socknar av Stockholms län från maj 1895 till maj

1896 har Svedlund varit anställd inom Solna socken av nämnda län. Han har

därvid till år 1913 tjänstgjort såsom polisman delvis med fjärdingsmans uppdrag

samt med avlöning under viss tid uteslutande av statsmedel och under den återstående

tiden till hälften av kommunala medel till hälften av statsmedel. Från

och med år 1913 är Svedlund fast anställd såsom polisman i Haga, och utgår

hans avlöning härför helt av statsmedel (anslaget till avlöning och underhåll av

särskild polisstyrka på landet). För år 1921 uppgick hans lön, oberäknat dyrtidstillägg,

till 2,550 kronor. Svedlund har under sin tjänstgöring skött sig utan

anmärkning samt innehar patriotiska sällskapets medalj för långvarig trogen

tjänst. Hans ekonomiska ställning är, enligt uppgift av vederbörande landsfiskal,

sådan, att han efter avsked från sin tjänst kommer att för sitt uppehälle bliva

helt beroende av den pension, som kan varda honom beviljad.

Kommunalfullmäktige i Solna socken hava den 18 april 1921 beslutit

tillerkänna Svedlund pension från och med den tid, statspension

må bliva honom beviljad, med ett belopp lika med statspensionen, dock

högst med 1,000 kronor årligen; och har detta beslut icke överklagats.

I sin ovannämnda skrivelse har länsstyrelsen hemställt, att Kung].

Maj:t måtte göra framställning hos riksdagen om beviljande av pension

åt Svedlund att utgå med ett årligt belopp av 1,000 kronor från och

med månaden näst efter den, i vilken han efter fyllda 65 år avgår från

befattningen såsom polisman i Solna socken.

Statskontoret har den 30 september 1921 avgivit infordrat utlåtande. Statskontoret

erinrar däri om ett av 1919 års lagtima riksdag (skrivelse nr 10 A) med

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 107 fattat beslut, varigenom pension

från allmänna indragningsstaten tillerkänts polismannen C. G. Thorssell med visst

belopp för år, under villkor att pension med lika stort belopp utginge av landsting,

kommuner eller enskilda. I överensstämmelse med berörda beslut anser

statskontoret pension av statsmedel böra tillerkännas Svedlund, men finner statskontoret

i betraktande av den avlöning, Svedlund för närvarande åtnjuter, att

sammanlagda beloppet av den kommunala pensionen och statspensionen icke bör

bestämmas till högre belopp än 1,600 kronor, vadan alltså statspensionen bör

utgå med 800 kronor för år. Statskontoret förutsätter därvid, att dyrtidstillägg

kommer att å statspensionen utgå.

- Statskontoret tillstyrker därför, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Svedlund må från och med månaden näst efter den,

i vilken han efter fyllda 65 år avgår från sin anställning såsom polisman,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18!).

årlig pension till belopp av 800 kronor, under villkor att pension med

lika stort belopp utgår från Solna kommun.

Såsom av utredningen framgår, har Svedlund efter år 1896 avlönats Departement.- viss tid, däribland de sista nio åren, uteslutande av statsmedel och den chefeD''

övriga tiden till hälften av statsmedel, till hälften av kommunala medel.

Med hänsyn härtill och till vad i övrigt upplysts om Svedlund synes mig

billigt, att staten, såsom förut skeit i liknande fall, bidrager till kostnaden

för hans pensionering.

Enligt beslut av kommunalfullmäktige i Solna socken skall kommunen,

såsom nyss nämnts, bidraga till Svedlunds pensionering med

lika belopp som staten. Mot denna princip har jag intet att erinra.

I fråga om pensionens belopp ansluter jag mig till statskontorets

förslag.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att polismannen Wilhelm Svedlund må från och med månaden

näst efter den, varunder han efter fyllda 65 år avgår

från sin befattning såsom polisman i Solna socken, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension till belopp av 800 kronor, under villkor att pension

till lika stort belopp utgår från Solna kommun.

2:o.

I en av länsstyrelsen i Uppsala län överlämnad skrivelse har polis- [2.]

mannen Axel Theodor Brantingson anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vid- Pension

taga åtgärder för beredande av pension åt honom. polisminnen

Av handlingarna i-ärendet inhämtas bland annat följande: APT.Branting
son.

Brantingson, som är född den 6 december 1858, antogs den 1 oktober 1878

till extra vaktkonstapel vid centralfängelset å Långholmen och befordrades den

7 juni 1881 till ordinarie konstapel därstädes, vilken tjänst han innehade till den

1 april 1889. Den 11 maj samma år erhöll han anställning vid Uppsala poliskår,

där han år 1891 befordrades från extra till ordinarie konstapel. Efter avsked

därifrån den 1 juni 1898 har Brantingson tjänstgjort såsom polisman inom Uppsala

län först, enligt förordnande den 27 maj 1898, i Bodarne inom Älvkarleby

socken, därefter från. och med juni 1904 i Söderfors socken och slutligen från

den 1 oktober 1918 i Ulleråkers landsfiskal sdistrikt, i vilken sistnämnda befattning

han avser att kvarstå till den 1 april 1922.

I Brantingsons skrivelse bifogade tjänstgöringsbetyg hava hans förmän

lämnat de bästa vitsord rörande såväl hans tjänstgöring som hans vandel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts proposition nr 189.

Länsstyrelsen.

Statskontoret.

Departements
chefen.

I sin skrivelse anför Brantingson, att hans avlöning utgått dels av

statsmedel och dels av kommunala medel och framhåller, att han på

grund av sin tjänstgöring inom olika orter vid sitt den 1 april 1922

inträffande avskedstagande icke kunde påräkna någon som helst pension

samt fortsätter:

Då han emellertid i sammanlagt över 40 år på ett oförvitligt sätt uppehållit

allmän tjänst och nu på grund av ålder och sjuklighet vore oförmögen att

genom arbete förvärva vad till hans och hans familjs uppehälle oundgängligen

tarvades, vågade han göra framställning om pension, vilken torde fastställas till

belopp, som tillkömme befattningshavare i hans tjänstegrad. Såsom ytterligare

skäl för sin framställning ville han framhålla, att såväl hans hustru som en

sjuklig son och en minderårig dotter för sin försörjning vore beroende av honom.

Länsstyrelsen har förordat bifall till Brantingsons ansökning och

vitsordat de däri åberopade förhållandena.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 25 januari 1922 anfört,

att, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, sökanden under de

senare åren åtnjutit arvode med 1,900 kronor för år räknat och att

detta arvode delvis utgått från anslaget till underhåll av särskild polisstyrka

på landet. Med erinran tillika om 1919 års lagtima riksdags

under föregående punkt omförmälda beslut angående pension åt polismannen

C. G. Tliorssell har statskontoret hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Brantingson må från och med

månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin anställning

som polisman, under sin återstående livstid åtnjuta årlig pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 5()0 kronor, under villkor att

pension med lika stort belopp utginge från landsting, kommuner eller

enskilda.

Brantingson har från år 1898 varit anställd såsom polisman å olika

orter inom Uppsala län, och har hans avlöning under de senare åren

uppgått till l,''.t00 kronor för år samt delvis utgått från anslaget till

avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet. I betraktande

hä av och med hänsyn till vad lör övrigt blivit i ärendet upplyst, torde

staten böra bidraga till kostnaden för hans pensionering.

Såsom statskontoret föreslagit och i enlighet med vad jag i det

under föregående punkt upptagna ärendet hemställt lärer dock såsom

villkor för statspensions utgående böra föreskrivas, att pension till lika

stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts proposition nr 189. 5

Jag- ansluter mig till statskontorets förslag beträffande pensionens

belopp och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att polismannen Axel Theodor Brantingson må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom polisman, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp

av 500 kronor, under villkor att pension till lika stort belopp

utgår från landsting, kommuner eller enskilda.

3:o.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har framlidne extra provinsialläkaren

Anders Hollierz’ änka Olga Hollierz, född Strandberg,

gjort framställning om beredande av en skälig årlig pension åt henne

och hennes .oförsörjda barn.

Hollierz, som var född den 20 juni 1848, utnämndes i slutet av år

1899 till extra provinsialläkare i försele distrikt av Västerbottens län

och tjänstgjorde såsom sådan till 1908 års utgång. I början av följande

åi utnämndes han till extra provinsialläkare i Tärna distrikt av nämnda

län och innehade denna tjänst till 1912 års utgång. Under åren 1913—

1918 bestridde han, en tid utan officiellt förordnande, samma tjänst

under vakans. Från och med den 1 januari 1919 till sin död uppehöll

Hollierz den nyinrättade pr^vinsialläkartjänsten i Tärna distrikt.

Hollierz avled den 9 december 1920 och efterlämnade änka och tre

döttrar, Astrid Mathilda, född den 21 augusti 1896, Ella, född den 13

oktober 1902, och Dagny Andrea, född den 30 maj 1909.

Enligt en den 10 mars 1921 förrättad bouppteckning utvisade boet

efter Hollierz en behållning av 38,831 kronor 34 öre. Enligt uppgift

till bevillningstaxeringen hade Hollierz under år 1920 en behållen inkomst

av 12,787 kronor 84 öre.

. I sin förevarande skrivelse framhåller änkan Hollierz, att den tjänstgöring,

hennes man haft att fullgöra, varit mycket ansträngande på

grund av distriktens ofantliga vidsträckthet och bristen på vägar samt

att praktiken till följd av befolkningens fattigdom givit synnerligen liten

inkomst samtidigt som levnadskostnaderna på grund av de långa transporterna

för alla förnödenheter varit höga. Hon anför, att hon och

hennes döttrar icke vore delaktiga i någon änke- och pupillkassa samt

att de efter mannens död befunne sig i bekymmersamma omständigheter.

[3.]

Understöd

åt extra

provinsialläkaren

A. Hollierz’

iinka och

dotter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungi. Maj:ts proposition nr 189.

Kyrkoherden I ett ansökningen bilagt intyg har kyrkoherden i Tärna församling

i Tam», ^gegelius anfört bland annat följande:

Yarmt intresserad för obygdens folk och deras hjälpande i nöd, skydde lian

aldrig eller knotade över mödor, som mötte honom och som visat sig vara för

stora för yngre krafter. Ännu på dödsbädden sökte han, sa länge medvetandet

var klart, att under pågående epidemi genom föreskrifter hjälpa de sjuka, som

eljest icke hade läkare närmare än på minst 15 mils avstånd. Under sin verksamhetstid

kunde han ofta icke taga någon, aldrig full laga ersättning för sin tid

och sitt arbete. Hans inkomst av praktik räckte därför aldrig till för att betala

ens största delen av de kommunala utskylderna. Han kunde därför ej avlägga

något väsentligt till arv åt sin familj. Änkan och barnen, tre oförsörjda flickor,

sakna nu varje inkomst utom en ringa ränteinkomst, som efter nuvarande förhållanden

icke är tillräcklig för ett barns underhåll i skola. En dotter liar icke

avslutat sin skolkurs, studentexamen, som ensam icke bereder för självförsörjning.

Den yngsta dottern har ännu icke begynt någon skolkurs. Det är föga tröst,

att andra tjänstemän, som ägna sig åt arbetet i de mest avlägsna landsändarna,

icke hava det bättre, stundom sämre. Det måste verka avskräckande även på

den ideellt lagde, om det icke visar sig, att det allmänna pa något särskilt sätt

söker, åtminstone för de efterlevande, giva ekvivalenta ersättningar. Om någon

• är villig trotsa sänkt konkurrensanseende, trotsa små inkomster och särskilt höga

skatter och levnadskostnader samt personliga försakelser, torde utsikten att draga

efterlevande i nöd verka avskräckande från befattningar i obygden. Både Hollierz

sterbhusmedlemmars belägenhet som ock hänsyn till behovet av uppmuntran för

sökande till tjänster i Lappland synes göra det önskvärt, att doktor Hollierz’ änka

beredes pension av allmänna medel.

Medicinalstyrelsen har deo 8 november 1921, till följd av remiss,

avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av medicinalstyrelsen

från länsstyrelsen i Västerbottens län infordrat yttrande. Länsstyrelsen

har i ärendet hört förste provinsialläkaren i länet, landsfiskalen i Tärna

distrikt och kommunalnämnden i Tärna socken.

Länsstyrelsen Länsstyrelsen tillstyrker för sin del med hänsyn till här ifråga“■

fi'' varande omständigheter, att änkan Hollierz tilldelas en årlig pension av

500 kronor samt vart och ett av hennes oförsörjda barn en årlig pension

av 200 kronor.

Förste provinsialläkaren i länet framhåller, att de distrikt, Hollierz

innehaft, Sorsele och Tärna, särskilt det sistnämnda, på grund av sitt

nordliga läge, befolkningens gleshet och fattigdom, dåliga kommunikationer

såväl inom distriktet som med yttervärlden, länge räknats till de

minst lockande för läkarverksamhet, vadan Hollierz’ 21-åriga verksamhet

inom nämnda distrikt måste anses ha utövats under mer än vanligt svåra

förhållanden. Då härtill kommer, att det ekonomiska utbytet varit synnerligen

dåligt och familjen befunne sig under brydsamma ekonomiska lör
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr ISO. 7

hållanden, finner förste provinsialläkaren staten i förevarande fall rent

av skyldig att tråda hjälpande emellan samt förordar på det livligaste

en efter omständigheterna tillmätt pension av allmänna medel åt änkan

Hollierz och hennes oförsörjda barn.

Landsfiskalen i färna distrikt ansluter sig'' till det av kyrkoherden

Nmselius avgivna intyget och tillstyrker änkan Hollierz’ framställning.

^ Jämväl kommunalnämnden i Tärna socken åberopar kyrkoherden

Naeselius’ intyg och vitsordar, att Hollierz alltid sökt bistå och hjälpa

dem, som varit i behov av läkarvård, samt förordar, att åt änkan Hollierz

och hennes oförsörjda barn beredes en lämpligt tillmätt pension av allmänna

medel.

Medicinalstyrelsen erinrar i sitt utlåtande till en början därom, att

Hollierz, som den 20 juni 1913 uppnådde G5 år, redan med 1912 års

utgång upphört att tjänstgöra såsom i författningsenlig ordning förordnad

extia provinsialläkare och att han pa grund därav icke kunde komma i

åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 30

december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare,

som . icke äro delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa.

Då emellertid Hollierz anhållit om pension, hade styrelsen hos Kungl.

Maj.t föreslagit framställning till riksdagen om beredande av pension åt

Hollieiz.. I utlåtande i ärendet den 1 december 1913 hade statskontoret

framhållit bland annat, att det vore billigt, att Hollierz, som beträffande

levnadsåldern uppfyllde villkoren för pensions erhållande enligt berörda

kungörelse, finge i peusionshänseende komma i åtnjutande av samma

förmån som . skulle tillkommit honom, därest han ännu kvarstått vid

extra provinsialläkartjänst. 1 anledning av den proposition, som i ämnet

avlåtits till 1914 års senare riksdag, hade riksdagen besluta medgiva,

att Hollierz finge från och med den 1 januari 1914 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,500 kronor.

Rörande änkan Hollierz’ ansökning gör medicinalstyrelsen följande

uttalande.

i ...^?eu av änkan Hollierz gjorda framställningen syntes styrelsen synnerligen

belrjaitansvärd, särskilt med hänsyn till den uppoffrande läkarverksamhet under

mycket svåra yttre förhållanden, som doktor Hollierz in i sena åldern utfört i

det allmannas tjänst. Ett bifall till framställningen skulle för övrigt lända till

fordel för rekryteringen av provinsialläkartjänsterna i obygden såsom ett synligt

bevis på statsmakternas intresse och omvårdnad om dessa mindre gynnade kårmedlemmar

även i sådana fall, där desamma formellt icke kunde göra anspråk

på statens bistånd för sig och de sina.

Medicinal
styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Departements

chefen.

g Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Styrelsen tillstyrkte sålunda, att änkan Hollierz och hennes oförsörjda barn

tillerkändes pension; dock ansåge sig styrelsen nödsakad att från erhållande av

pension undantaga den av sökandens döttrar, som redan fyllt 21 år. Denna ålder

hade nämligen i pensionstekniskt hänseende ansetts böra utgöra slutgränsen för

barns pensionsrätt (reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa den 15 december

1916). I händelse av äktenskap upphörde all rätt till pension

Vad pensionsbeloppet beträffade syntes det av länsstyrelsen föreslagna våra

synnerligen knappt beräknat, men ville styrelsen med hänsyn till den i stärbhuset

efter Hollierz förefintliga jämförelsevis obetydliga behållningen icke föreslå

någon höjning av beloppet, vara dyrtidstillägg naturligen borde utgå.

Slutligen har statskontoret den 25 november 1921 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet samt därvid uttalat, att det syntes kunna råda rätt

stor tvekan, huruvida pension av statsmedel borde beviljas de efterlevande

efter extra provinsialläkaren Anders Hollierz, då denne ju icke innehaft

anställning i statens tjänst. Emellertid framginge av handlingarna, att

Hollierz i livstiden utfört ett uppoffrande och gagnande arbete i det

allmännas tjänst i fattiga och glest bebyggda trakter av landet. I betraktande

härav ansåge sig statskontoret icke böra motsätta sig bevdjande

i detta särskilda fall av något understöd av statsmedel. Mot de

i sådant avseende föreslagna beloppen hade statskontoret icke funnit

anledning till erinran. Dä emellertid de av riksdagen beviljade understöd

till barn icke brukade utgå längre än till fyllda 18 år, torde av

Hollierz’ döttrar endast den yngsta kunna ifrågakomma till erhållande

av understöd. _ o

Statskontoret hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Hollierz samt hennes yngsta dotter må för tiden

från och med den 1 januari 1921 från allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, änkan med 500 kronor, så länge hon förbliver

änka, samt dottern med 200 kronor intill utgången av det år, varunder

hon uppnått 18 års ålder.

Då Hollierz vid uppnående av 65 års ålder enligt gällande bestämmelser

icke ägde komma i åtnjutande av pension, beslöt, såsom i det

föregående onmämts, 1914 års senare riksdag på Kungl. Maj:ts förslag

att tillerkänna Hollierz från och med den 1 januari 1914 undei hans

återstående livstid en årlig pension av 1,500 kronor. Sedan Hollierz

numera avlidit, äro hans änka och döttrar, enligt vad handlingarna giva

vid handen, hänvisade till en ränteinkomst, som efter nuvarande förhållanden

är fullständigt otillräcklig för deras uppehälle. Samtliga i ärendet

hörda statliga och kommunala myndigheter hava ock tillstyrkt änkan

Hollierz’ ansökning. I do avgivna yttrandena har framhållits det upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 189.

9

offrande, oegennyttiga och krävande arbete, som av Hollierz utförts å

eu ort, där läkartjänsten visat sig vara mycket svårbesatt. Med hänsyn

härtill synes mig billigheten kräva, att staten inskrider till understöd åt

Hollierz’ efterlevande. Såsom statskontoret framhållit, torde emellertid

endast änkan och makarnas yngsta dotter böra komma i åtnjutande av

understöd. Någon höjning av de föreslagna beloppen anser jag mig icke

kunna föreslå.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra provinsialläkaren Anders Hollierz’ änka Olga

Hollierz, född Strandberg, och hans dotter Dagny Andrea må,

räknat från och med den 1 januari 1921, från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 500 kronor,

så länge hon förbliver ogift, och dottern med 200 kronor intill

utgången av det år, varunder hon uppnått 18 års ålder.

, Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen

hemställt i de under l:o—3:o härovan antecknade ärendena.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 160 käft. (Nr 189.)

539 22 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1922:32 Bankoutskottets utlåtande Nr 32 s. 12 i texten