Med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
1922-03-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:205, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 205.
1
Nr 205.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse; given Stockholms slott den 21 mars 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av de i statsrådet och lagrådet
förda protokoll vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 175 höft. (Nr 205.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 74)
om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att andra stycket av 52 § och andra stycket
av 168 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skola hava följande
ändrade lydelse:
52 §.
En och samme insättares tillgodohavande på sä kallad sparkasseräkning
eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom
upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver sex tusen kronor.
Bankaktiebolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss
tid, minst en vecka, efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta
medel; styrelsen dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna
ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan
på uppsägningstidens utgång. Insättning å räkning, varom ovan sägs,
antecknas i motbok, som utlämnas till räkningshavaren. Då medel å
sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras i motboken.
168 §.
En och samme insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning
eller därmed likartad räkning må icke. annorledes än genom
upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver sex tusen kronor.
Solidariskt bankbolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än
viss tid, minst en vecka, efter uppsägning återbetala å sådan räkning
insatta medel; styrelsen dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan
på uppsägningstidens utgång. Insättning å räkning, varom ovan sägs,
antecknas i motbok, som utlämnas till räkningshavaren. Då medel å
sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras i motboken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Cheten för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmäler ett
inom nämnda departement utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse
av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.
Föredraganden anför därvid:
I 52 §, andra stycket, i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om
bankrörelse är stadgat, bland annat, att å medel, som hos bankaktiebolag
insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad räkning,
ränta icke må gottgöras för högre belopp än 3,000 kronor av en och
samme insättares tillgodohavande. I andra stycket av 168 § i samma
lag återfinnes motsvarande bestämmelse i fråga om medel, insatta hos
solidariskt bankbolag på samma slags räkningar. Stadganden av nu
angivna innehåll infördes första gången den 19 maj 1899 genom särskilda
lagar om ändring i då gällande lagar om bankaktiebolag och om
enskilda banker med sedelutgivningsrätt. Såsom motivering till dessa
stadganden anfördes då i huvudsak följande: Sparkasserörelsen hos bankerna
hade förts in på avvägar. Belopp av obegränsad storlek mottoges
till insättning å en och samma motbok, ränta lika hög som eller
högre än bankens högsta depositionsränta gottgjordes räkningshavare,
och betydande belopp utbetalades utan föregående uppsägning. Med
fördelen av att en insättare å sparkasseräkning kunde åtkomma sina
medel lika lätt som medel, insatta å giroräkning, förenades sålunda den
vinsten, att å sparkassemedel gottgjordes högsta depositionsränta, utan
att den för medel, insatta å depositionsräkning, föreskrivna stämpelavgiften
erlades. De mest bankmässiga formerna för inlåning, depositions-
och giroräkningarna, lede därav intrång, varav olägenhet i mera
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
5
vin ett avseende skulle uppstå. Sparkasserörelsen borde därför återföras
till sitt verkliga omfång, och i sådant syfte vore det av behovet påkallat,
bland annat, att en maximigräns stadgades för det belopp, som
bank finge av en person mottaga till förräntande å sparkasseräkning.
Siffran för denna maximigräns måste ju emellertid alltid bliva i viss
män godtycklig men syntes böra fastställas med hänsyn till förhållandena
mera i de smärre bankerna än i de större, där sparkasseräkningen borde
spela en underordnad roll. För postsparbanken vore motsvarande siffra
fastställd till 2,000 kronor, och det förefölle, som om det för sparkasseräkningens
ändamål vore fullt till fyllest, om en insättare Unge på en
gång hava innestående 3,000 kronpr.
Uti eu den 16 september 1921 ingiven, till Konungen ställd skrivelse
har Svenska bankföreningens styrelse anhållit, att det i 52 och
168 §§ i lagen om bankrörelse föreskrivna maximibeloppet måtte höjas
från 3,000 kronor till 6,000 kronor.
Som skäl för denna anhållan har styrelsen anfört i huvudsak
följande:
»Sedan år 1899, då omformälda bestämmelse tillkom, har en väsentlig förändring
i penningevärdet ägt rum. Under hela tiden sedan 1899 torde man
kunna tala om eu konstant nedgång i penningevärdet, och särskilt kraftig har
denna nedgång varit under de senare åren. Denna nedgång har inom en hel
del områden av statlig verksamhet (exempelvis inom post- och telegrafväsendet)
anförts såsom motiv för kraftiga taxeförhöjningar, och knappast något
område för ekonomisk verksamhet torde kunna anföras, där icke förändringen
spelat in. Huru stor förändringen varit låter sig näppeligen fixt bestämmas,
men med säkerhet torde man kunna påstå, att ett penningebelopp av 3,000 kronor
år 1921 knappast i värde motsvarar ens hälften av samma belopp år 1899.
Till följd härav har bestämmelsen om maximibeloppet för inlåning å sparkasseräkning
med åren kommit att innebära en allt kraftigare beskärning av inlåningsrätten,
och bedja vi med anledning härav få hemställa, huruvida icke
en sådan förändring i bestämmelsen kunde intagas, att begränsningen bleve i
förhållande till det allmänna penningevärdet av mera likartad betydelse med
den, som avsetts vid stadgandets tillkomst.
En dylik förändring skulle nås genom höjning av maximigränsen. Givetvis
är det, som ovan antytts, omöjligt att fixera maximibeloppet så att fullkomlig
likformighet med förhållandena år 1899 vinnes, men ovedersägligt torde
vara, att en fördubbling eller maximibeloppets ökning från 3,000 kronor till
6.000 kronor icke kan rubriceras såsom för hög. Som stöd för ett förslag om
fördubbling av beloppet bedja vi få anföra, att under det 1910 års sparbankskommitté
för sparbankernas vidkommande föreslog ett inlåningsmaximum av
10.000 kronor, så hava de år 1920 tillkallade sakkunniga för revision av sparbankslagen
uti sitt innevarande år avgivna betänkande funnit skäligt bland
annat att, under åberopande av att förräntningsmaxima under de senare åren,
Svenska bankföreningens
styrelse.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
synbarligen till följd av penningevärdets fall, blivit höjda i åtskilliga
sparbanker, hemställa, att ett normalt insättningsmaximum av 20,000 kronor
måtte för framtiden införas för nybildade sparbanker.
Som ytterligare skäl för att en fördubbling av maximibeloppet ej kan
anses oskälig vilja vi även åberopa det förhållande, att maximibeloppet för
postsparbanksbok sistlidet år med hänsyn bland annat till penningens minskade
värde mer än fördubblats, i det att det höjts från 2,000 kronor till 5,000 kronor.»
fo^Uns °ik ^ver berörda framställning har utlåtande inhämtats från bank
uZZ*
'' och fondinspektionen, som i den 29 november 1921 dagtecknat yttrande
anfört:
»Bank- och fondinspektionen har för sin del icke något att invända emot
styrelsens ifrågavarande framställning.
I detta sammanhang har inspektionen emellertid ansett sig böra erinra,
att förutnämnda sakkunniga i sitt betänkande med förslag till lag om sparbanker
ifrågasatt sådan förändring av begränsningen i sparbanks inlåningsrätt,
att, under det att för närvarande i sparbanks reglemente skall angivas
det högsta beloppet av en persons tillgodohavande, varå ränta må gottgöras.
sparbank enligt förslaget skulle förbjudas att för en och samma insättares
räkning emottaga medel utöver ett visst belopp. Inspektionen har i annat utlåtande
denna dag förklarat sig icke hava funnit anledning till invändning
emot förslaget i denna del. Såsom inspektionen i berörda utlåtande framhållit,
höra i 52 och 168 §§ banklagen bestämmelserna om begränsande av bankbolags
inlåning å sparkasseräkning i nyssberörda hänseende erhålla en avfattning,
som överensstämmer med den föreskrift i motsvarande ämne, som må
komma att lämnas i en blivande ny lag om sparbanker.»
Departements- , Otvivelaktigt har på grund av penningvärdets fall den nu gällande
chefen. maximigränsen för det å sparkasseräkning och liknande räkningar insatta
belopp, å vilket ränta får gottgöras eu och samma person, kommit
att innebära en betydligt starkare inskränkning i banks inlåningsrätt,
än som vid bestämmelsens införande varit avsett. En höjning av sagda
maximigräns synes på denna - grund befogad. Då, såsom framgått av
det förut anförda, höjning av motsvarande gräns redan skett beträffande
postsparbanken och är föreslagen i fråga om sparbankerna, torde någon
mera besvärande konkurrens än för närvarande från bankernas sida gentemot
berörda, mera direkt för uppsamlande av besparingar avsedda
institut icke vara att befara, även om någon höjning av inlåningsmaximum
beträffande bankernas sparkasse- och liknande räkningar skulle ske.
Jag anser sålunda, att förevarande framställning bör i princip bifallas.
Vad angår storleken av det nya maximibelopp, som bör stadgas,
blir ett bestämmande, nu liksom år 1899, i viss mån godtyckligt.
Om man utgår från det nu gällande högsta beloppet och därjämte
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
7
tager i betraktande dels storleken av penningvärdets fall, dels ock nyss
berörda höjningar beträffande postsparbanken och sparbankerna, kan
emellertid det av bankföreningens styrelse föreslagna beloppet för nv
maximigräns, 6,000 kronor, icke synas för högt.
Den nu enligt 52 och 168 §§ banklagen gällande inskränkningen
i bankernas ifrågavarande inlåningsrätt innebär, att ränta icke må
gottgöras en och samme insättare för större å sparkasseräkning eller
liknande räkning insatt belopp än 3,000 kronor. I sitt förberörda utlåtande
har bank- och fondinspektionen föreslagit, att åt den nya maximigränsen
måtte- givas den innebörden, att bankerna förbjudas att för eu
och samme insättares räkning mottaga medel utöver ett visst belopp.
Inspektionen har därvid erinrat om det förslag till ny sparbankslag,
varom jag nyss talade. I det sakkunnigebetänkande, som ligger till
grund för nämnda förslag, har föreslagits bestämmelse av innehåll, att i
sparbanks reglemente skulle bestämmas det belopp, högst 20,000 kronor,
intill vilket — utom i visst undantagsfall — penningar finge för eu
och samme insättares räkning emottagas. Som skäl för den lagäfidring,
förslaget i denna del innebär — för närvarande gäller även beträffande
sparbank att ifrågavarande bestämmelse i reglementet skall föreskriva
maximum för det belopp, för vilket ränta må gottgöras — hava de sakkunniga
åberopat, dels att det i och för sig icke vore tillfredsställande,
att insättare icke skulle erhålla ränta på viss del av sina i sparbank insatta
medel, och dels att, om viss del av de insatta beloppen skulle få stå
räntelösa, en kontroll av räntekrediteringen syntes bliva svår att genomföra.
De sakkunniga hava tillika anfört, att det av ordalagen i det
föreslagna stadgandet syntes klart framgå, att hinder ej skulle möta
för det fastställda maximibeloppets överskridande genom att upplupen
ränta lades till kapitalet. Det må nämnas, att samma sakkunniga i den
till chefen för finansdepartementet ställda skrivelse, varmed de överlämnade
sitt betänkande, framhållit, att den nya princip för bestämmande
av högsta tillgodohavandet å motbok, som kommit till uttryck
i 3 § under 10) i förslaget och här förut återgivits, jämväl syntes böra
komma till tillämpning i fråga om, bland annat, bankbolags sparkasseräkuing.
Då jag den 3 innevarande februari i statsrådet anmälde omförmälda
förslag till sparbankslag i och för dess hänskjutande till lagrådet,
lämnade jag förslaget i nyss berörda del utan annan erinran, än att det
syntes böra tydligare, än som i förslaget skett, utmärkas, att det maximibelopp,
som — utom i .visst undantagsfall — finge överskridas allenast
8
Kungl. Maj:ts vropositwn Nr 205.
därigenom, att upplupen ränta lades till kapitalet, skulle anses uppnått,
så snart vederbörande insättares tillgodohavande, oavsett i vilken ordning
det tillkommit, uppginge till berörda belopp. Jag har därför
förordat , den redaktionella ändring i förslaget, att i stället borde stadgas,
att i reglementet för varje sparbank skulle bestämmas det belopp, högst
20,000 kronor, varutöver eu och samme insättares tillgodohavande icke
finge ökas annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.
De skäl, som anförts för ändring på angivet sätt av maximigränsens
formella innebörd i fråga om sparbankerna, synas mig äga giltighet
även beträffande bankaktiebolagen och de solidariska bankbolagen. Lika
med bank- och fondinspektionen och sparbankssakkunniga anser jag
därför, att de nya maximibestämmelserna i 52 och 168 §§ banklagen
böra avfattas i överensstämmelse med motsvarande stadgande i den
blivande sparbankslagen. I det förslag till ändring av nämnda paragrafer
i banklagen, vilket jag låtit utarbeta inom finansdepartementet, har åt
desamma givits eu lydelse, överensstämmande med den, som innehålles
i det till lagrådet remitterade förslaget till lag* om sparbanker.
•
Angående ikraftträdandet av de sålunda förordade ändringarna i
banklagen synes böra gälla detsamma, som föreslagits beträffande sparbankslagen,
nämligen att dagen för ikraftträdandet skall vara den l
januari 1923.
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad lydelse
av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets
yttrande över förslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
B. E. Brimberg.
Iiungl. Maj:ts proposition Nr 205.
9
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 74)
om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att andra stycket av 52 § och andra stycket
av 168 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skola hava följande
ändrade lydelse:
52 §•
En och samme insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning
eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom
upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver sex tusen kronor.
Bankaktiebolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,
minst en vecka, efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel;
styrelsen dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan
olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, varom ovan sägs, antecknas
i motbok, som utlämnas till räkniijgshavaren. Då medel å
sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras i motboken.
168 §.
En och samme insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning
eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet ökas utöver sex tusen kronor. Solidariskt
bankbolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss
tid, minst en vecka, efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 175 höft. (Nr 205.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
medel; styrelsen dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske
utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på
uppsägningstidens utgång. Insättning å räkning, varom ovan sägs, antecknas
i motbok, som utlämnas till räkningshavaren. Då medel å
sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras i motboken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.
/
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 17 mars 1922.
Närvarande:
Justitierådet Berglöf,
Regeringsrådet Ernberg,
Justitieråden Molin,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24 februari
1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni
1911 (nr 74) om bankrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av assessorn i Svea hovrätt Bo Hammarskjöld.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 21 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmäler lagrådets
genom utdrag av protokollet över finansärenden den 24 februari
1922 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om ändrad
lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse,
vilket förslag av lagrådet lämnats utan anmärkning.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall, och förordnar, att proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1922:288 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörels a1 i texten
- BU 1922:79 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande bankoutskottets utlåtande nr 65, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag s. 1 i texten
- BU 1922:65 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse jämte en i ä s. 5 i texten