Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder med föranledande av ökningen i göromålen inom Södra Roslags domsaga

1922-03-14 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:206, Angående åtgärder med föranledande av ökningen i göromålen inom Södra Roslags domsaga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder med föranledande

av ökningen i göromålen inom Södra Roslags domsaga;

given Stockholms slott den 14 mars 1922.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag,

föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anmäler ärende

angående åtgärder med föranledande av ökningen i göromålen inom

Södra Roslags domsaga; och anför föredraganden härvid:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 juli 1921 har tillförordnade

domhavanden i nämnda domsaga S. Luterkort, under anförande att åtgärder

snarast möjligt syntes böra vidtagas i syfte att åstadkomma

ökad säkerhet och snabbhet i fråga om expeditionen av ärenden inom

Bihang till riksdagens protokoll 1922- 1 saml. 176 käft. (Nr 206.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Arbetsförhållandena

inom domsagan.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

domsagan, hemställt, att vid inträffande ledighet å häradshövdingämbetet

måtte med ämbetets återbesättande bero i avbidan å närmare utredning

av berörda förhållanden.

Sedan hovrätten i anledning härav avgivit infordrat utlåtande, har

Kungl. Maj:t den 12 augusti 1921 dels anbefallt hovrätten att inkomma

med utredning, vilka åtgärder borde vidtagas för avhjälpande av olägenheter,

som vore en följd av den allt mer fortgående stegringen av

domargöromålen i domsagan, dels ock bestämt, att med åtgärder för

återbesättande av häradshövdingämbetet i domsagan skulle anstå tillsvidare,

intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

I anledning av nämnda åläggande har hovrätten införskaffat yttranden

från länsstyrelsen i Stockholms län samt vederbörande tingslagsbor,

häradsrätt och domhavande ävensom landsfogden i länet, varefter

hovrätten, sedan tillförordnade domhavanden i anledning av länsstyrelsens

yttrande inkommit med ytterligare en skrift, i skrivelse den 16

februari 1922 avgivit eget utlåtande i ärendet.

Sedermera har jämväl processkommissionen inkommit med infordrat

utlåtande.

Under det sagda utredning pågått, har häradshövdingen i domsagan

friherre C. M. Fleetwood från och med den 1 september 1921

beviljats begärt avsked, och står häradshövdingämbetet i överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 12 augusti 1921 för

närvarande obesatt.

Samtliga de myndigheter, som enligt vad ovan nämnts yttrat sig,

hava varit eniga därom att den starka ökningen av göromålen inom

domsagan påkallar särskilda åtgärder, på det arbetet skall kunna utföras

på ett för rättssäkerheten betryggande sätt samt i sådan ordning, att

rättsskipningens snabbhet icke behöver bliva lidande. Olika synpunkter

hava däremot gjort sig gällande beträffande de medel, som för ändamålet

må vara de lämpligaste.

Innan jag närmare ingår på frågan härom, vill jag lämna en

kortfattad redogörelse för de nuvarande arbetsförhållandena inom Södra

Roslags domsaga. Denna domsaga, som består av endast ett tingslag,

är landets med avseende å folkmängd och arbetsgöromål största domsaga.

Vid utgången av år 1920 uppgick befolkningen därstädes till

60,266 personer. Till jämförelse må nämnas, att de därnäst folkrikaste

domsagorna äro Östra Värends domsaga med 57,359 invånare samt östbo

och Västbo domsaga med 55,345 invånare. Vad angår arbetskvantiteten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

3

gör sig den största skillnaden mellan Södra Roslags domsaga och andra

domsagor gällande beträffande lagfarts- och inteckningsärenden. För

femårsperioden 1916—1920 uppgick antalet lagfarter i domsagan i

medeltal för år till 1,680 samt för år 1921 till 1,583. Motsvarande

siffror för inteckningsärenden utgjorde 4,838 och 5,774. Enligt tillgänglig

statistik komma följande domsagor beträffande antal lagfartsoch

inteckningsärenden närmast, räknat i årligt medeltal för nämnda

femårsperiod, nämligen: Södertörns domsaga med''respektive 1,208 och

2,932, Sollentuna och Färentuna domsaga med respektive 739 och

1,910 samt Rönnebergs, (Insjö och Harjagers domsaga med respektive

1,027 och 1,562. I flertalet övriga domsagor utgjorde sammanlagda

antalet dylika ärenden exempelvis under år 1920 mellan 1,000 och 2,000,

medan det för icke så få understeg 1,000.

Vidkommande antalet handlagda mål har detta i årligt medeltal

under sagda femårsperiod uppgått i Södra Roslags domsaga till 891

samt i följande domsagor till, i Tveta, Vista och Mo domsaga 797, i

Frosta och Eslövs domsaga 740 samt i Medelpads västra domsaga 632.

För ett fåtal av de övriga domsagorna uppgick antalet under år 1920

till över 500, medan för det störa flertalet statistiken utvisar ett vida

lägre antal.

En mera detaljerad framställning rörande antalet mål visar, att antalet

avgjorda tvistemål, vilka ej förfallit, avskrivits eller tredskovis

avdömts, under år 1920 uppgått till, i Södra Roslags domsaga 160,

Södertörns domsaga 149, Östbo och Västbo domsaga 111 samt för vissa

större domsagor mellan 50 och 100. Bland brottmål, som anhängiggjorts

enligt strafflagen och ej angingo fylleri, utgjorde under år 1920

de, som handlagts vid mera än ett rättegångstillfälle, i Södra Roslags

domsaga 50, i Medelpads östra 44, i Södertörns 42 och i vissa större

• domsagor mellan 13 och 40. Åntalet brottmål, däri någon varit häktad,

utgjorde år 1920 i Södra Roslags domsaga 36, i Södertörns 33, i Medelpads

östra 27 samt i vissa större domsagor mellan 4 och 18. Antalet

brottmål, i vilka talan fördes enligt specialförfattningar eller om ansvar

för fylleri, utgjorde för samma år i Södra Roslags domsaga 565, Tveta,

Vista och Mo 497, Oppunda ochVillåttinge 468 samt i vissa andra större

domsagor under 400 ned till 59. Rannsakningar med häktade krävde

i Södra Roslags domsaga under år 1920 icke mindre än 52 rättegångstillfällen.

Sedermera lära rannsakningarna väl hava gått tillbaka, men

torde dock för närvarande extra tingssammanträden för dylika förrättningar

mycket ofta påkrävas.

Antalet under varje år begärda gravationsbevis uppgår till om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tilliörorduade

domhaTanden.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kring 2,000. År 1920 översteg det 2,300. I de domsagor, som komma

närmast härutinnan, torde antalet gravationsbevis utgöra mellan 500

och 1,000 för år.

En särskild svårighet, som givetvis uppstår i en domsaga av

Södra Roslags storlek och med därvarande jordförhållanden, är att

erhålla överskådlighet och reda i lagfarts- och inteckningsböckerna.

Vad som i denna liksom i andra till en storstad gränsande domsagor

gör inskrivningsväsendets handhavande särskilt mödosamt är förefintligheten

av stadsliknande samhällen, bestående av småfastigheter, som uppkommit

genom avstyckning från jordeboksnummer. Med nu tillämpad

ordning upptagas i resp. lagfarts- och inteckningsboken frågor om

lagfarter och inteckningar å sådan avstyckning i kronologisk ordning

å upplägget för det jordeboksnummer, varifrån avstyckningen härrör.

Givet är att, då beträffande ett enda jordeboksnummer kan förekomma

flera tusen inskrivningar, det skall vara förenat med betydande svårighet

att erhålla erforderlig överblick över dem samt att, även om vissa

hjälpregister till fastighetsböckerna upprättas, beträffande fastigheter

under dylika jordeboksnummer utfärda gravationsbevis.

För att kunna så vitt möjligt uppbära den oerhörda arbetsbörda,

som förefinnes i domsagan, har givetvis måst anställas en stor personal

av såväl juridiskt bildade personer som skrivbiträden. Sedan

ungefär ett år tillbaka är sålunda i domsagan anställd en av staten avlönad

biträdande domare. Vidare stå till domhavandens förfogande en

statsavlönad förste notarie och en andre notarie, till vilkens avlönande

häradshövdingen lämnar visst bidrag, samt dessutom ett växlande antal,

för närvarande elva, oavlönade yngre biträden, vilka för vinnande av

förberedande praktisk utbildning tjänstgöra i domsagan men åt denna

tjenstgöring ägna endast en del av sin arbetstid. Därjämte avlönas

av tillförordnade domhavanden, förutom 5 å 6 biträden för renskrivning,

2 å 3 kvinnliga biträden, som, utan att vara juridiskt utbildade,

tillhandagå med uppsättande av lagfarts- och inteckningsprotokoll, förande

av fastighetsböcker och liknande göromål.

Trots denna jämförelsevis talrika personal har det visat sig omöjligt

att uppfylla de i gällande författningar givna föreskrifter rörande

tiden för expeditioners tillhandahållande. Tillförordnade domhavanden

konstaterar, att den ständigt växande arbetsbördan i domsagan och frågan

om möjligheten för häradshövdingen att med iakttagande av den rättssökande

allmänhetens berättigade intressen kunna uppbära denna arbetsbörda

under de senaste åren blivit ett problem av allt mera brännande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

5

natur. Detta gällde särskilt expedierandet av lagfarts- och inteckningsärenden.

Expeditionstiden med avseende å dessa, vilken enligt gällande

föreskrifter i allmänhet borde uppgå till högst en månad, beräknades

år 1920 till tre och en halv månader, dock så att i fall av brådska

expeditionen plägade utlämnas på kortare tid. För närvarande vore

expeditionstiden omkring två månader. I annat sammanhang uttalar

tillförordnade domaren, att med hänsyn till mångfalden och vikten av

andra uppgifter, som åvila domaren i denna domsaga, utövningen av

kontrollen över lagfarts- och inteckningsärendenas iordningställande vore

av synnerligen påkostande art samt att frågan om möjligheten för en person

att i längden uppbära en dylik påfrestning måste framstå såsom en

viktig faktor vid övervägandet av åtgärder för domsagans framtida

gestaltande. Det framstode för honom såsom ofrånkomligt, att snarast

möjligt åtgärder måste vidtagas i syfte att den rättssökande allmänhetens

berättigade krav å ökad säkerhet och snabbhet i fråga om expeditionen

inom domsagan måtte kunna realiseras. Beträffande gravationsbevis

yttrar han, att ansvaret för dessa bevis med hänsyn till utvecklingens

snabbhet och fastighetsbokväsendets beskaffenhet hastigt

närmade sig olidlighetens stadium även sedan biträdande domare numera

förordnats i domsagan och denne övertagit en del av ansvaret.

Svea hovrätt framhåller, att det sedan lång tid tillbaka visat sig svea hovrätt,

omöjligt att uppfylla gällande föreskrifter om tiden för tillhandahållande

av expeditioner. Förhållandet hade föranlett livliga klagomål från allmänhetens

sida. Av den senaste innehavaren av häradshövdingämbetet

liksom ock av den nuvarande tillförordnade domaren hade tydligen

gjorts stora ansträngningar för att avhjälpa den överklagade långsamheten

och, sedan biträdande domare blivit anställd, hade man uppnått

en relativ förkortning av expeditionstiden. Utan att underskatta värdet

av detta framsteg måste man likväl fastslå, att situationen alltjämt vore

långt ifrån tillfredsställande.

Även processkommissionen anser utredningen i ärendet tydligen Processkomgiva

vid handen, att domargöromålen i domsagan tagit en sådan om- miS810nenfattning,

att ett organisatoriskt ingripande från statens sida erfordras.

Tydligt synes mig vara, att arbetsbördan inom Södra Roslags Departedomsaga

överskridit gränserna för vad som med hänsyn såväl till rätts- men c e e“''

säkerheten som domarens egen person lämpligen bör åläggas en domare.

Domsagan har med avseende å samtliga grupper av ärenden, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

Åtgärder för

svårigheternas

avhjälpande.

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

falla under häradshövdingens handläggning, att uppvisa högre antal ärenden

än någon annan domsaga i landet. En och annan domsaga finnes väl,

som med avseende å ett och annat slag av ärenden kan komma ganska

nära, men understiga övriga grupper av ärenden väsentligt siffrorna för

Södra Roslags domsaga. Framför allt framträder arbetet med lagfartsoch

inteckningsärendena samt de å protokollen däröver grundade gravationsbevisen

såsom betungande och tidsödande. Det synes uteslutet, att

en person, även med den hjälp en biträdande domare må kunna lämna,

skall medhinna att personligen leda och övervaka arbetet i alla dess

detaljer; och det ansvar, som åvilar häradshövdingen, blir under sådana

omständigheter allt för tryckande. Och för den rättssökande allmänheten

måste den av hittills rådande förhållanden framtvingade långsamheten

i de enligt sin natur ofta mycket brådskande ärendenas

expediering betecknas såsom olidlig. Tidtals har också stock-ningen i

arbetet varit så svårartad, att förhållandena i domsagan på inskrivningsväsendets

område med skäl kunnat betecknas såsom stående på gränsen

till rättslöshet. Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag därför,

att snara åtgärder äro påkallade för att åstadkomma en förbättring

i förhållandena.

Att härvid bygga på ett utvecklande av anordningen med biträde

av icke rättsbildade personer för utförande av arbetet med de s. k. inskrivningsärendena

torde näppeligen låta sig göra. I överensstämmelse

med vad hovrätten och processkommissionen uttalat, anser jag det ur

rättssäkerhetens synpunkt vara en ofrånkomlig förutsättning, att dessa

biträdens arbete i alla detaljer övervakas och granskas av den rättsbildade

person, som bär ansvar för ärendenas handläggning, särskilt i en domsaga

där fastigheter ofta nog till många hundratal förekomma sammanblandade

å ett och samma upplägg i lagfarts- och inteckningsböckerna.

Svårigheterna torde, såsom jämväl av hovrätten och processkommissionen

framhållits, lika litet kunna ordnas genom ökande av antalet

rättsbildade biträden. Dylika biträden, som kunna väntas komma att

endast mera tillfälligt kvarstanna, kunna icke erbjuda häradshövdingen

det stöd, som erfordras i arbetet. Svårigheter torde även uppstå att

förvärva ett större antal sådana biträden. Utöver den rent pekuniära

fördelen — och denna lärer under föreliggande omständigheter icke

bliva synnerligen stor — är för dem av huvudsaklig vikt att under

vikariatsförordnanden samla de meriter, som erfordras för vidare fortkomst

på domarbanan eller för vinnande av annan befordran. Möjlighet

härtill skulle endast i ringa utsträckning komma att stå till buds i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

förevarande, av allenast ett tingslag bestående domsaga, där biträdande

domare samt förste och andre notarie redan äro anställda.

Ej heller torde en lösning av svårigheterna stå att vinna i samband

med biträdande-domarinstitutionen i dess nuvarande gestaltning. Länsstyrelsen

i Stockholms län har för sin del förordat, att man, i stället för

att tillgripa eu mera långt gående åtgärd, borde fortgå på den redan inslagna

vägen för arbetets ordnande och förordna en biträdande domare,

iörsedd med en efter förhållandena i domsagan avpassad instruktion. Vid

en uppdelning av göromålen i domsagan mellan häradshövdingen och den

biträdande domaren synes en sådan ordning närmast böra ifrågakomma,

att inskrivningsärendena åläggas den biträdande domaren, under det den

ordinarie domaren i främsta rummet handlägger rättegångsmålen, vilka

kräva större erfarenhet och skicklighet. Det är emellertid högeligen

önskvärt att den, som vid en domstol skall handhava lagfarts- och inteckningsärenden,

föra fastighetsböcker och hjälplistor till dem samt

utfärda gravationsbevis, får under en längre tid ägna sig åt detta värv.

Ansvaret för felaktiga inskrivningar eller andra förbiseenden komma då

i allmänhet att drabba den det vederbör, och kontrollen och därmed

även rättssäkerheten bliver en helt annan än när ledningen handhaves av

ofta växlande tjänstemän. Dessa synpunkter hava gjorts gällande jämväl

av hovrätten, som uttalar, att det icke borde ifrågakomma att å

den biträdande domaren överflytta domsagans hela inskrivningsväsende

eller större delen därav. Åven processkommissionen utgår från olämpligheten

av en anordning av ifrågavarande slag.

Den enda lämpliga utväg, som synes mig stå till buds för att

komma ur de nuvarande svårigheterna, är att genomföra en mera bestående

uppdelning av arbetet i domsagan ävensom av ansvaret för arbetets

utförande. En liknande uppfattning omfattas jämväl av såväl

tillförordnade domhavanden som hovrätten och processkommissionen.

Emellertid hava av dem framlagts två väsentligt skiljaktiga förslag för

frågans lösande. Det ena av dessa går ut på den nuvarande domkretsens

uppdelning i två särskilda domsagor, och det andra avser eu

sådan fördelning av göromålen i den nuvarande domsagan, att hela

inskrivningsväsendet på eget ansvar övertages av en fast anställd

tjänsteman.

Förslag i sistnämnda riktning har först väckts av nuvarande tillförordnade

domhavanden. Han har i detta avseende anfört, att i sådana

domkretsar som Södra Roslags domsaga måste å ena sidan kravet

å högt kvalificerade domare strängt upprätthållas, medan å andra sidan

Tillförord

nade dom

havanden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Hovrätten.

arbetet i domsagan, med lika nödvändighet föranleder, att den stora

mängden av icke rättegångsärenden tillförsäkras en sådan handläggning,

att de i förevarande fall med alldeles särskild skärpa framträdande

kraven å ordning och reda samt snabbhet varda i görligaste mån tillgodosedda.

Detta förutsatte emellertid eu arbetsorganisation, som vore

fristående i förhållande till det övriga arbetet å domarkansliet icke blott

med avseende å arbetsledare utan jämväl och kanske framför allt i

fråga om arbetsbiträden. En ombildning av den nuvarande biträdande

domarinstitutionen i sådan riktning, att biträdande domarens verksamhetsområde

komine att omfatta den del av göromålen, som vore av beskaffenhet

att böra såsom särskild grupp avskiljas från övriga göromål,

d. v. s. inskrivningsärendena, skulle komma att för ifrågavarande domsaga,

liksom i allmänhet för de mycket stora domsagorna, innebära en

huvudsaklig lösning av föreliggande problem. Av denna anledning ansåge

sig den tillförordnade domhavanden icke kunna tillstyrka en delning

av Södra Roslags domsaga, utan hade han funnit sig böra hemställa

om åtgärders vidtagande för inrättande i domsagan av en inskrivningsdomarbefattning.

En kärnpunkt med avseende å denna ordning

skulle vara, att arbetet med lagfarts- och inteckningsprotokollens

uppsättande anförtroddes åt fast anställda, icke rättsligt bildade biträden.

Detta system, som av honom tillämpats, hade visat sig medföra högst

väsentliga fördelar och åstadkommit möjligaste snabbhet vid ärendenas

expediering. Givetvis skulle nämnda arbete stå under ständig kontroll

av den för arbetets behöriga utförande ansvarige. Det sålunda organiserade

kansliet för lagfarts- och inteckningsärenden skulle stå under

ledning av inskrivningsdomaren.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna anordningen har tillförordnade

domaren, i nära anslutning till det förslag rörande sportelsystemets

avskaffande för domare, som under hösten 1921 avgivits av

tillkallade sakkunniga, utgått från, att såväl häradshövdingen och inskrivningsdomaren

som de rättsbildade biträdena och skrivbiträdena helt

skulle avlönas av statsverket, till vilket expeditionslösen skulle ingå.

Hovrätten anser för sin del en lösning icke kunna för närvarande

vinnas på den väg tillförordnade domaren ifrågasatt utan hävdar, att

annan utväg ej funnes än en territoriell förändring i domsageindelningen.

I sådant hänseende hemställer hovrätten om domsagans uppdelning i

två särskilda domsagor. Till stöd för sin mening har hovrätten anfört

bland annat följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

9

Utan tvivel kunde göda skäl anföras till stöd för att hets oss likasom

i flere andra länder hålla inskrivningsärendena skilda från de egentliga

domargöromålen samt uppdraga de förra åt en tjänsteman med lägre kvalifikationer

och lägre men likväl god avlöning. Antagligt vore väl ock, att en dylik

anordning komme att här i landet bilda ett väsentligt led i en blivande rättegångsreform.

Om frågan sålunda upptoges i samband med övriga organisatoriska

spörsmål rörande rättegångsväsendet, stode det statsmakterna öppet

att, med tagen hänsyn till alla de omständigheter, som kunde vara av betydelse

för en tillfredsställande rekrytering av domstolspersonalens olika grenar, på

lämpligt sätt avväga inskrivningsdomares avlönings- och befordringsförhållanden.

Att åter, med huvudsakligt bibehållande av den nuvarande domstolsorganisationen,

söka däri inpassa inskrivningsdomarhefattningar, torde vara

förenat ified avsevärda svårigheter. Den, som tillträdde en befattning såsom inskrivningsdomare,

borde enligt hovrättens uppfattning i regel ej befordras till

annat slags syssla och ej heller transporteras till motsvarande befattning å

annan plats. Skulle en inskrivningsdomare kunna påräkna befordran till egentlig

domarbeställning eller annat mera kvalificerat ämbete, eller skulle han

hava utsikt att lätt vinna transport till annan ort, ginge man miste om den

kontinuitet i inskrivningarnas handhavande, som, i varje fall på inskrivningsväsendets

nuvarande ståndpunkt, vore av synnerlig vikt och jämväl kunde i

stort sätt sägas nu stå till buds. Att sålunda betaga inskrivningsdomare möjligheten

av befordran eller transport skulle emellertid näppeligen låta sig göra

under annan förutsättning än att antingen befattning såsom inskrivningsdomare

bleve en reträtt för personer, som efter långvarig tjänstgöring i egentliga

domarvärv visat sig olämpliga för dylik tjänstgöring och vore ur stånd

att slå in på en annan levnadsbana, eller och inskrivningsdomarnas avlöning

bleve så förmånlig, att anställningen, trots allt, kunde locka yngre personer

med det slags duglighet, som härvidlag vore av nöden. Det förra alternativet

förefölle föga tilltalande, och vad anginge det senare syntes föga antagligt,

att statsmakterna skulle i frågans nuvarande läge vara beredda till en reglering

av avlöningen, som kunde gorå ifrågavarande domarbefattningar tillräckligt

lockande såsom slutmål för en yngre dugande jurist. Ett omedelbart tillsättande

av inskrivningsdomare syntes i varje fall vara uteslutet redan av den

grund att frågan om avskaffande av häradshövdingarnas nuvarande sportler

och om skrivbiträdens avlönande av staten tillsvidare vore olöst. Så länge

skrivbiträdena avlönades av häradshövdingen, måste det tydligen bliva han,

som bestämde om deras antal, antagande och indelning till arbete. Anordnandet

av inskrivningsdomarbefattningar syntes åter förutsätta, att antingen

inskrivningsdomaren själv eller ock ojävig myndighet finge bestämmanderätt

i dessa hänseenden.

Hovrätten upptager vidare till bemötande de invändningar, som beträffande

en uppdelning i två domsagor gjorts med hänsyn till den pågående

utredningen om en rättegångsreform, kostnaderna för anskaffande av erforderliga

tings- och kanslilokaler, möjligheten av en förändring av områdena

för de nya domsagorna genom inkorporering av större delar av dem i

Stockholm m. m. Beträffande de ökade årliga kostnaderna för staten,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 176 höft. (Nr 206). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Processkom
missionen.

som skulle uppstå genom en delning, har hovrätten beräknat dem till

omkring 12,300 kronor, vartill komme dyrtidstillägg och eventuell avlöning

till en biträdande domare.

Processkommissionen utgår liksom hovrätten från att eu uppdelning

av göromålen i domsagan är den enda utväg, som kan ifrågakomma

för att avhjälpa de rådande olägenheterna i avseende å handläggningen

av domargöromålen i domsagan. Vid bedömandet av denna

fråga anser sig kommissionen emellertid böra i främsta rummet taga

hänsyn till, huruvida den ena eller andra åtgärden kunde vara att förorda

ur synpunkten av genomförandet av en rättegångsform. I detta

hänseende anför kommissionen:

Processkommissionen hade i avseende å den framtida organisationen av

våra underdomstolar tänkt sig, att varje domsagas område borde göras så

stort, att domsagans förvaltning kunde giva fullt arbete åt flera fast anställda

domare; antalet i en normaldomsaga hade beräknats till tre. Härmed skulle

vinnas, att göromålen i domsagan kunde efter deras kvalitet uppdelas mellan

de särskilda domarna. Den främste domaren inom domsagan skulle då handlägga

de större och viktigare målen, en finge behandla övriga mål och en förestå

inskrivningsväsendet. I de orter, där de geografiska förhållandena betingade,

att ett större befolkningsantal sammanfördes i en domkrets, finge de

ordinarie domarna vara än flera, likasom det åter i glest befolkade trakter

kunde vara nödvändigt att bestämma eu domsagas domsområde så, att blott

ett mindre antal domare erfordrades. Den antydda fördelningen av göromålen

torde lämna vida bättre garanti för ett tillfredsställande arbetsresultat

än den nuvarande ordningen, enligt vilken i regel häradshövdingen skall hava

att behandla alla mål och ärenden och detsamma skall gälla om hans tillfälliga

vikarie för den tid eller den förrättning, hans vikariat avser. Den möjliggjorde

ock tätare rättssammanträden inom varje domkrets. Om denna tanke realiserades,

komme antalet domsagor att bliva mindre än nu. Toge man hänsyn

till att en sådan ändring i organisationen skulle kunna utan för stora olägenheter

genomföras, vore det tydligen av vikt att iakttaga stor varsamhet i fråga

om domsagors uppdelande på flera. Särskilt borde detta gälla vid sådana fall,

då en delning icke påkallades av geografiska förhållanden. Vad den nu ifrågavarande

domsagan anginge, vore det uppenbart att de geografiska förhållandena

ingalunda lade något hinder i vägen för att hela domsagans nuvarande

område fortfarande vore förenat till en domkrets med centrum i Stockholm.

Det kunde förutses att, om en delning komme till stånd, bägge häradshövdingarna

komme att hava kansli i Stockholm, och sannolikt komme även tingen

för dem bägge att hållas där. Det vore uteslutande göromålens mängd, som

skulle betinga en delning. Vid sådant förhållande syntes en delning böra genomföras,

allenast om annan utväg för avhjälpande av de nu bestående missförhållandena

icke stode till buds.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 206.

Enligt processkommissionens mening vore aen lämpligaste utvägen

till arbetsförhållandenas ordnande att, i anslutning till vad tillförordnade

domhavanden föreslagit, åtgärder vidtoges för anställande i domsagan av

eu ordinarie inskrivningsdomare, som skulle hava att övertaga alla de

göromål, som i avseende å inskrivningsväsendet nu ålåge häradshövdingen.

Till utvecklande av denna sin mening anför kommissionen:

Genom en sådan anordning skulle häradshövdingen befrias från det tids - ödande arbetet med kontrollen över inskrivningsärendena och kunna uteslutande

ägna sig åt den egentliga dömande verksamheten. Under förutsättning

att till inskrivningsdomare erhölles en person med tillräcklig erfarenhet

och duglighet och som hade stadigvarande anställning i slidan egenskap, skulle

den önskliga säkerheten och kontinuiteten i dessa ärendens behandling betryggas.

Inskrivningsärendenas behandling skulle bliva vida bättre än nu,

då de vid häradshövdingens ledighet från tingssammanträde måste överlåtas

åt hans tillfälliga vikarie. Anordningen skulle ur synpunkten av inskrivnings

ärendenas handläggning även bliva förmånligare än eu delning av domsagan,

enär även efter en sådan delning antalet inskrivnihgsärenden i vardera domsagan

skulle bliva så stort, att häradshövdingen svårligen kunde medhinna den

enligt hovrättens uttalande erforderliga kontrollen. En nödvändig förutsättning

för att den ifrågasatta anordningen skulle fylla sitt ändamål vore emellertid,

att befattningen såsom inskrivningsdomare bleve ordinarie och att dess

innehavare erhölle god avlöning. Om dessa villkor uppfylldes, borde hinder ej

möta att få tjänsten på tillfredsställande sätt besatt, ehuru det måste förutsättas,

att inskrivningsdomartjänsten i allmänhet ej bleve en övergångsbefältning

till häradshövdingbeställning. Anordningen bleve ganska likartad med

den, som funnes i de större städerna, där inskrivningsväsendet skötes av ordinarie

tjänstemän, som i allmänhet ej taga befattning med andra ärenden.

Det hade veterligen ej mött större svårighet att få dessa tjänster väl besatta,

och anordningen syntes i dessa städer fungera synnerligen val.

Den ifrågasatta anordningen skulle vara ett steg i den riktning, vari

processkommissionen tänkte sig utvecklingen böra gå vid processreformens genomförande,

och kunde således med hänsyn härtill anbefallas. Processkommissionen

kunde icke heller finna, att avgörande hinder skulle möta mot inpassande

av en dylik institution i den nuvarande organisationen. För ändamålet

erfordrades väl en lagändring, enligt vilken i domsaga, där inskrivningsdomare

funnes, han skulle hava att i stället för häradshövdingen handlägga

alla inskrivningsärenden i domsagan, men en sådan ändring borde utan större

svårighet eller tidsutdräkt kunna åstadkommas. Antagligt vore, att även i

eu del andra domsagor en anordning sådan som den föreslagna kunde vara av

behovet påkallad. Därest häradshövdingarnas löneförhållanden, på sätt föreslaget

vore, ändrades därhän, att de väsentligen erhölle sin avlöning direkt av

staten och denna övertoge kostnaden för domsagornas förvaltning, borde det

vara synnerligen lätt att i organisationen infoga inskrivningsdomaren med er

forderliga biträden. Då häradshövdingämbetet i domsagan för närvarande

vore ledigt, borde ej heller större svårighet möta att för tiden till dess en ny

lönereglering kunde komma i tillämpning på lämpligt sätt fördela inkomsterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tingslagsborna

och

häradsrätten

Departe
mentschefen
-

Kanal. Maj:ts proposition Nr 206.

av domsagan mellan häradshövdingen och inskrivningsdomaren och i samband

därmed åstadkomma en ordning, genom vilken inskrivningsdomaren

finge till sitt förfogande det antal biträden, som för hans verksamhet bleve

erforderligt. Även om något tillskott av statsmedel utöver vad nu utginge

skulle erfordras, torde detta ej kunna behöva uppgå till ett belopp motsvarande

den kostnad, »om skulle uppstå genom tillsättande av en ny häradshövding.

Slutligen må anmärkas, att vid sammanträde i frågan inför Södra

Roslags häradsrätt med tingslagsborna framhölls allmänt av ombuden för

kommunerna i domsagan, att åtgärder till befordrande av en snabbare

expedition av lagfarts- och inteckningsärenden skyndsamt borde vidtagas.

Först i sista hand borde för ändamålet tillgripas det medel, som bestode

i domsagans delning. Vid frågans bedömande kunde icke bortses från

uppkommande spörsmål om inkorporeringar. Fn delning skulle jämväl

bliva ekonomiskt betungande, då nuvarande tingshus icke kunde rymma

ännu ett kansli. Härtill komme, att resultatet av den pågående utredningen

rörande en omdaning av vårt lands rättegångsväsende borde

avvaktas. Ombudet för en kommun föreslog, att i första band försök

gjordes att ombilda den nuvarande biträdande domarinstitutionen i sådan

riktning, att arbetet med ovannämnda ärenden uppdroges åt en särskild

inskrivningsdomare.

Häradsrätten ansåg, under åberopande av de skäl, som av tillförordnade

domhavanden anförts i ovan omförmälda av honom i ärendet

avgivna yttrande, att delning av domsagan icke borde företagas.

Med hänsyn till de skäl, som av processkommissionen åberopats,

anser jag den under nuvarande förhållanden lämpligaste utvägen att

komma ur de svårigheter, som i Södra Roslags domsaga uppstått

med avseende å domargöromålens handhavande, vara en sådan uppdelning

av arbetet i domsagan, att hela inskrivningsväsendet jämte därtill

börande expeditioner anförtros åt en särskild funktionär med högre avlöning

och mera stadigvarande ställning än den, som för närvarande

tillkommer en biträdande domare. I allt fall synes mig en sådan ordning

böra prövas, innan åtgärder vidtagas, som i sin mån innebära ett

försvårande av övergången till en eventuellt blivande ny rättegångsordning.

En blick på statistiken visar, att efter genomförandet av denna

ordning de göromål, som skulle tillkomma såväl häradshövdingen som

den föreslagna nya biträdande domaren, skulle bliva synnerligen omfattande

och taga i anspråk deras fulla arbetskraft. På grund av

mängden av inskrivningsärenden och de svårigheter, som med nuvarande

fastighetsbokföringsmetod äro förenade med arbetets utförande, torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

till och med kunna ifrågasättas, huruvida den nye biträdande domaren

må medhinna det arbete, som skulle komma att åligga honom. Givet

är att för befattningens uppehållande kräves en erfaren och dugande

tjänsteman samt att denne har till sitt förfogande ett fullt tillräckligt

antal juridiskt bildade biträden ävensom skrivbiträden, vilka kunna på

egen hand utföra protokollsuppsättningar m. in. Lyckas man såsom

ledare för en dylik inskrivningsavdelning förvärva en skicklig person

och beredes denne möjlighet att anställa och behålla en driven personal,

synes mig ett gott resultat kunna vinnas och den nu ständigt hotande

faran av arbetsbalans kunna undvikas. Härvid må jämväl erinras, att

på senare tid, bland annat i en nyligen från häradshövdingen i Sollentuna

och Färentuna härads domsaga K. Dahlberg till Kungl. Maj:t inkommen

framställning, fråga väckts om införande av förbättrade metoder

för fastighetsbokföringen på landet. Det nuvarande systemet för denna

bokföring har icke kunnat lösa de nya problem, som uppstått genom

uppkomsten i stor utsträckning inom domsagornas områden av stadsliknande

samhällen, vilka ofta nått en folkmängd, överträffande ett flertal

av våra städers. Berörda framställning rörande förbättring av förhållandena

bygger närmast på införandet även i större utsträckning, än enligt

nuvarande lagbestämmelser må ske, av en ordning motsvarande den för

närvarande i stad gällande. Kunde en dylik förenkling ske, skulle detta

bliva till stor lättnad för domsagor av den typ Södra Roslags domsaga

företräder och ytterligare garantier vinnas, att den biträdande domaren

å inskrivningsavdelningen i nämnda domsaga skulle kunna fullgöra gällande

föreskrifter för arbetets färdigställande.

Såsom förutsättning för att en inskrivningsavdelning sådan som

den föreslagna skall fylla sitt ändamål, har processkommissionen framhållit

nödvändigheten av kontinuitet i arbetets ledning. För sådant ändamål

har den nybildade tjänsten såsom biträdande domare ansetts böra

bliva ordinarie samt innehavaren tillförsäkras god avlöning. I sistnämnda

hänseende är jag’ fullt ense med processkommissionen. Däremot anser

jag mig, även om många skäl kunde tala för en sådan ordning, icke

kunna föreslå, att tjänsten genast från början sättes på ordinarie

stat. Dels är här fråga om ett prov, varunder erfarenhet bör samlas

rörande lämpligheten av ett nytt system, vilket sedermera eventuellt

må komma till användning ytterligare i en eller annan av våra övriga

större domsagor. Vidare må erinras att, såsom ovan antytts, frågan om

avlöningsförhållandena för häradshövdingarna och övrig personal i domsagorna

befinner sig under omprövning, därvid föreslagits, att häradshövdingarna

väsentligen skola erhålla sin avlöning direkt av staten och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

att denna övertager kostnaden för domsagornas förvaltning. Givet klätt,

om en sådan anordning genomföres, den även kommer att i höggrad

inverka på inskrivningsavdelningens ställning och avlöningsförhållandena

för dess personal. Har man att utgå från det nuvarande

avlöningssystemet i domsagan, då domaren såsom en statens entreprenör

mot rätt att uppbära viss lösen å utfärdade expeditioner har skyldighet

att betala skrivbiträdena och bestrida övriga förvaltningskostnader, måste

helt andra och mera invecklade regler fastställas vid organiserandet av

inskrivningsavdelningen än om enligt en ny ordning staten ensam

svarar för alla förvaltningskostnader. I avbidan på det slutliga avgörandet

av frågan om nytt avlöningssystem för häradshövdingarna och

vad därmed sammanhänger lärer även böra anstå med den slutliga prövningen

av inskrivningsavdelningens organiserande.

Jag håller emellertid före att, även om sålunda den nye biträdande

domaren icke redan nu kan uppföras på ordinarie stat, åtgärder böra

vidtagas för inskrivningsavdelningens upprättande. Såsom nyss nämnts

kan visserligen vara att förvänta, att inom jämförelsevis kort tid ett

avgörande av frågan om en ny lönereglering för häradshövdingarna kan

emotses. Men dels kan utgången av sagda avgörande vara oviss och

dels måste därmed dröja i allt fall något år. Att i avbidan härpå hålla

öppet spörsmålet om åtgärder för tryggande av ordningen med avseende

å arbetet i Södra Roslags domsaga synes mig omöjligt. Rättssäkerheten

och kraven på nödig snabbhet i förvaltningen kräva dylika åtgärder.

Ej heller kan man begära, att en häradshövding skall för någon längre

tid stå ut med en arbetsbörda sådan som den föreliggande och ensam

bära det därmed förenade ansvaret. Åven om man genom en mera tillfällig

anordning icke kan nå allt, som genom en för längre framtid

byggd organisation må vinnas, synas dock tillräckliga fördelar vara att

vänta för att motivera ett provisorium i avbidan på avgörandet av

häradshövdingarnas löneregleringsfråga.. Detta provisorium torde böra

planeras att vid behov fortvara två eller tre år. Under denna tid

bör man givetvis söka att få behålla samma person såsom inskrivningsavdelningens

ledare.

Redan i samband med de förslag, som av processkommissionen

m. fl. framlagts rörande iipprättandet av en fast inskrivningsavdelning, har

framhållits nödvändigheten av att en god avlöning tillmätes avdelningens

chef. Detta torde givetvis vara en förutsättning, om möjlighet skall

förefinnas att förvärva och behålla en för ändamålet fullt lämplig och

skicklig person. En vice häradshövding äger för närvarande att uppbära

ett arvode av 4,500 kronor om året jämte ett ålderstillägg efter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositioji Nr 206.

15

5 år å 500 kronor. Förvaltar han häradshövdingämbete, äger han dessutom

åtnjuta arvode efter 3,000 kronor för år. Han kommer sålunda

upp till en inkomst av 8,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att

enligt domsagestadgan en biträdande domare uppbär årligt arvode med

4.000 kronor, varav hälften innehålles, därest han är vice häradshövding.

I sistnämnda fall utgör alltså hans lön 6,500 kronor samt med ålderstillägg

7,000 kronor. För att en dugande person skall kunna förvärvas

såsom chef för inskrivningsavdelningen torde avlöningen böra sättas

ej obetydligt högre än avlöningen till en vice häradshövding, som förvaltar

häradshövdingämbete. Lämpligt synes vara, att denne särskilt

kvalificerade biträdande domare jämställes med en byråchef samt i överensstämmelse

med de grunder, som gälla för sådan tjänsteman i oreglerat verk,

berättigas uppbära ett arvode av 8,100 kronor för år ävensom ett belopp av

1.000 kronor motsvarande tillfällig löneförbättring eller tillhopa 9,10Ö kronor,

därav 2,800 kronor skulle motsvara tjänstgöringspenningar. Härtill

skulle komma ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. Vid beräkning

av nämnda tid torde, enligt i övrigt i allmänhet gällande grunder,

böra få medtagas även tid, varunder den biträdande domaren förut innehaft

mera sammanhängande domarförordnande. Dylika avlöningsförmåner synas

mig böra tillkomma ifrågavarande biträdande domare, även om för närvarande

endast är fråga om ett provisorium. Eu sådan förmån torde emellertid

icke vara nog för att å tjänsten kvarhålla en lämplig person och därigenom

i möjligaste mån bevara den kontinuitet, som är så betydelsefull för

befattningen. Omöjligt är visserligen ej, att man kan erhålla en person

med det intresse för det arbete, som skulle förekomma å inskrivningsavdelningen,

att han vore villig att för framtiden kvarstanna å befattningen.

Man måste emellertid utgå från att detta, åtminstone under de

första åren, icke blir förhållandet, utan att den biträdande domaren tager

befattningen såsom en övergång till häradshövdingbeställning. På grund

härav torde bliva nödvändigt att medgiva att åtminstone under två år

tjänstgöringen må i merithänseende jämställas med förordnande å häradshövdingämbete.

Vad angår frågan om den personal, som må stå till den biträdande

domarens förfogande, synes, i överensstämmelse med vad därom i ärendet

anförts, arbetet å inskrivningsavdelningen böra i stor utsträckning

baseras på icke juridiskt utbildad personal, vilken skulle hava att mera

självständigt uppsätta protokoll m. m. För biträde vid den omfattande

kontrollen av detta arbete samt vid uppsättande av de talrika och besvärliga

gravationsbevisen och dylikt torde tarvas en förste och en andre

notarie förutom å avdelningen mera tillfälligt anställda unga jurister.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Nämnda båda notarier skulle avlönas enligt den ordning, som i allmänhet

gäller för dylika notarier och enligt vilken staten i arvode till

förste notarie betalar 2,400 kronor om året samt i bidrag till avlönande

av andre notarie 1,000 kronor om året. Av andre notariens lön bestridas

800 kronor av häradshövdingen.

Beträffande ersättningen till skrivbiträden samt övriga förvaltningskostnader

torde man, under nuvarande förhållanden och så länge frågan

om häradshövdingarnas lönereglering icke vunnit definitiv lösning, hava

att utgå från nu gällande ordning. Sålunda bör det åligga häradshövdingen

att mot rätt att uppbära expeditionslösen bestrida sagda kostnader.

Eu allmän regel härom torde emellertid icke vara tillräcklig.

Det'' synes icke böra helt ligga i häradshövdingens hand att träffa avgörande

rörande det antal biträden, som skall anställas å inskrivningsavdelningen,

eller om personalens avlöning. Tvistigheter skulle härvid möjligen

kunna komma att uppstå mellan häradshövdingen och den biträdande

domaren. För att giva full stadga åt avdelningens organisation och

nödig styrka åt den biträdande domarens ställning torde böra åt en

utomstående opartisk myndighet överlämnas att besluta rörande nämnda

frågor. Detta uppdrag synes lämpligen böra givas åt hovrätten. Anmärkningsvis

må nämnas, att för avdelningen ansetts bliva erforderliga fem

fast anställda skrivbiträden, därav tre med mera kvalificerade uppgifter.

En anordning sådan som den nu föreslagna torde kunna genomföras

redan på grundval av nu gällande lagstiftning. Då anordningen

emellertid skulle innebära en inskränkning i de befogenheter, som eljest

lagligen tillkomma häradshövdingen, och då den skulle kunna komma att

medföra en för häradshövdingen i ekonomiskt avseende kännbar begränsning

i hans möjligheter att i besparingssyfte inskränka på skrivbiträdenas

antal och avlöning, torde förbehåll böra göras såväl i kungörelsen

rörande häradshövdingämbetets ledigförklarande som i den fullmakt, som

kommer att utfärdas för blivande häradshövding, beträffande skyldighet

för denne att finna sig i sagda anordning.

Vidkommande den personal, som bör stå till förfogande för häradshövdingen

själv, torde han fortfarande, med hänsyn till det omfattande

arbete som skulle åligga honom, hora tillförsäkras åtminstone en förste

och en andre notarie. Härtill komma tillfälligt anställda juridiskt utbildade

biträden samt skrivbiträden till det antal han kan finna nödigt

och av egna medel bekostar.

Ett genomförande av det nu framlagda förslaget skulle medföra

följande kostnader för statsverket. Den nuvarande biträdande domartjänsten

komme att förvandlas till en dylik mera kvalificerad befattning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

17

med en avlöning-, bortsett från ålderstillägg, å 9,100 kronor. Under

förutsättning att den biträdande domaren icke är vice häradshövding

skulle genom avlönandet av den nye biträdande domaren uppkomma

eu merutgift för staten å 5,100 kronor eller å 5,700 kronor med beräkning

av ålderstillägg åt bemälde domare. Skulle denne vara vice häradshövding

blir merutgiften respektive 2,600 kronor och 3,200 kronor, såvida

vice häradshövdingen ej åtnjuter ålderstillägg, då skillnaden blir än

mindre. Härtill kommer statens kostnader för arvode åt en förste notarie

2,400 kronor och åt en andre notarie 1,000 kronor. Summan av statens

kostnader i anledning av den nya anordningen skulle sålunda uppgå till

högst 9,100 kronor eller, om den nye biträdande domaren är vice

häradshövding utan ålderstillägg, högst 6,600 kronor, allt bortsett från

dyrtidstillägg.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att i Södra Roslags domsaga må såsom chef för en därstädes

i överensstämmelse med ovan angivna grunder upprättad avdelning för

behandling av inskrivningsärenden, utfärdande av gravationsbevis m. m.

för högst tre år tillsättas en biträdande domare med ett arvode av 9,100

kronor om året jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring, i vilken må inräknas mera sammanhängande förordnande

å domartjänst;

dels att i samma domsaga må anställas, utöver den förste och den

andre notarie som enligt gällande bestämmelser för närvarande må där

antagas, ytterligare en förste och en andre notarie för tjänstgöring å

avdelningen för inskrivningsärenden;

dels ock att den ersättning, som statsverket har att bestrida för

nämnda tjänstemäns avlönande, må utgå av det under andra huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till bidrag till domsagornas förvaltning.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner

Hans Maj:t konungen gott bifalla; och skall till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 176 höft. (Nr 206.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. , Maj.ts proposition angående åtgärder med föranledande av ökningen i göromålen inom Södra Roslags domsaga. s. 1 i texten
  2. S1LU 1922:11 Sammansatta stats■ och första lagutskottets utlåtande Nr 1 / s. 1 i texten