Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13 och 19 §§ vattenlagen

1922-03-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:215, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13 och 19 §§ vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13 och 19 §§ vattenlagen;

given Stockholms slott den 17 mars 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13

och 19 §§ vattenlagen.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 184 käft. (Nr 215.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungt. May.ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13 och 19 vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 7, 13 och 19 §§ vattenlagen skola

i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

7 KAP.

7 §•

Tarvas för----den dikande.

Vad nu^ sagts om ägare av väg skall i fråga om allmän väg på

landet, som hålles av köping eller municipalsamkälle, avse samhället och

i fråga om annan allmän väg på landet, vägstyrelsen, samt beträffande

allmän väg i stad, staden.

13 §.

Skall allmän väg på landet eller därtill hörande bro eller trumma

byggas eller ändras och påfordrar ägare av mark, innan arbetet påbörjas,

att för markens framtida torrläggning vattenavlopp anordnas genom vägen

i enlighet med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord plan,

åligge den, på vilken arbetet ankommer, att sålunda utföra detsamma,

där det kan ske utan men för anläggningens brukbarhet och framtida

bestånd; och njute ersättning därför med det belopp, varmed anläggningen

och underhållet därav må fördyras. Underlåtes det----

åläggas honom.

Vad ovan — — — — och trummor.

19 §.

Uär arbete — finnes skälig. Gottgörelse för ökning i

underhållskostnad skall i fråga om allmän väg inbetalas till den, som

är skyldig att underhålla vägen; och har denne även att gälda gottgörelse

för minskning i dylik kostnad.

Skall ersättning----. eller borgen.

----- |

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 215.

O

O

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 mars 1922.

Närvarande:

i

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Sciilyter, Örke.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman, följande:

Enligt den för riksdagen nu framlagda propositionen (nr-100) med

förslag till lag om allmänna vägar på landet skall i regel all väghållning

på landet utföras genom en för varje vägdistrikt utsedd vägstyrelses

försorg. I vissa fall skall dock väghållning utföras av köping eller municipalsamhälle

i stället för av vägstyrelse.

I ett den 28 februari 1922 över ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till lag om allmänna vägar på landet avgivet

utlåtande, vilket finnes bilagt förenämnda proposition nr 100, har lagrådet

erinrat, att det förhållandet att väghållning sålunda kunde åligga

köping eller municipalsamhälle påkallade jämkning av vissa bestämmelser

i 7 kap. vattenlagen. Sålunda syntes 7 § andra stycket böra avfattas

så, att vad där sägs om vägstyrelse komme att gälla om samhället,

därest väghållningen verkställdes genom köpings eller municipalsamhälles

försorg. För det fall, att arbete, som avsåges i 13 §, skulle utföras av

samhälle, som nyss nämnts, syntes vad i paragrafen stadgades om vägstyrelse

böra göras tillämpligt på samhället. Vidare torde sistnämnda

paragraf böra ändras jämväl därhän, att densamma'' komme att omfatta

även det fall, att staten bygger ödebygdsväg. Slutligen borde såsom en

följd av sålunda antydda ändringar bestämmelserna i tredje punkten i

19 § första stycket göras tillämpliga på samhället eller staten, om den

underhållsskyldighet, som där avsåges, ålåge samhället resp. staten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I enlighet med de av lagrådet lämnade anvisningarna hava ovannämnda

lagrum nu omarbetats. Bestämmelserna i 13 § hava därvid

givits eu något vidsträcktare räckvidd än lagrådets yttrande föranleder,

i det att dessa bestämmelser enligt förslaget skola omfatta det fall, att

allmän väg på landet eller därtill hörande bro eller trumma bygges eller

ändras, utan hänsyn till vilken som utför arbetet. På grund härar

kommer även dylikt arbete, vilket verkställes av den som på grund av

särskild förpliktelse är skyldig utföra väghållning, att falla under lagrummets

bestämmelser. Sådana särskilda förpliktelser äro numera sällsynta

och lära efter hand helt bortfalla. Särskild anledning att undantaga

sådana väghållare från tillämpning av ifrågavarande stadgande

synes ej föreligga.

Beträffande omförmälda bestämmelse i 19 § har jag inhämtat, att

det i fråga om allmän väg i stad vid vattenlagens tillkomst ansetts

självfallet, att gottgörelse, som i nämnda paragraf avses, skulle tillfalla

den, vilken hade skyldighet att underhålla vägen. Med anledning härav

har bestämmelsen i tredje punkten i 19 § första stycket givits sådan

avfattning, att den, förutom de av lagrådet åsyftade fall, jämväl avser

allmän väg i stad.

Såsom i det föregående antytts förutsätter förevarande förslag, att

förslaget till lag om allmänna vägar på landet vinner riksdagens bifall.

Sedan departementschefen härefter uppläst i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 7 kap. 7, 13 och 19 §§ vattenlagen, hemställer departementschefen,

att förslaget jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

förelägges riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Stockholm 1922. Kungl, Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

220797

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmänna vägar på landet jämte därmed sammanhängande propositioner. a1 i texten
  2. 2SärU 1922:1 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1 s. 1 i texten