Sök i Ratio Lex

Angående avlönings förhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen m. m

1922-03-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:218, Angående avlönings förhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlönings förhöjningar

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen m. m.; given Stockholms slott den 14 mars

1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

fjnansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement:

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiieln, punkt 56, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, för beredande av avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sarnl. 187 höft. (Nr 218.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, m. m. bland de extra anslagen å riksstaten

för tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna ett förslagsanslag av 50,000

kronor. För enahanda ändamål har Kungl. Maj:t i propositionen angående

tilläggsstat till riksstaten för år 1922 under sjunde huvudtiteln,

punkt 12, föreslagit riksdagen att å tilläggsstat såsom förslagsanslag

beräkna ett belopp av 100,000 kronor.

Till grund för ifrågavarande framställningar till riksdagen låg en

av allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 1 november 1921 avlåten

skrivelse, däld anförts följande:

»Vid den förberedande behandlingen inom allmänna civilförvaltningens

lönenämnd av frågan om avlöningsgrunder för icke-ordinarie befattningshavare

vid sådana verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, från och med år 1922 skall äga tillämpning, har löne-»

nämndens uppmärksamhet fästats vid ett med nämnda fråga sammanhängande

förhållande, vilket synts nämnden böra påkalla särskild framställning till

1922 års riksdag.

Uti de från och med år 1922 gällande avlöningsstaterna för flertalet av

ovannämnda verk hava för bestridande av avlöningar till icke-ordinarie be

fattningshavare m. m. uppförts särskilda anslagsposter, i allmänhet med karak

tären ''förslagsanslag, högst’.

Till grund vid bestämmandet av dessa anslagsposters belopp torde i allmänhet

hava lagts de för år 1921 beräknade avlöningsbeloppen till ifrågavarande

befattningshavare, dock med frånseende av tillfällig löneförbättring.

Då emellertid de nämnda avlöningarna i allmänhet hittills skolat bestridas av

anslag, som avsetts jämväl för andra ändamål, lärer allenast en approximativ

uppskattning av berörda avlöningskostnader hava ägt rum. De sålunda erhållna

beloppen höjdes vid beräkningen av anslagsbehovet för år 1922 i regeln

med omkring 33 procent, med hänsyn bland annat därtill att den tillfälliga

löneförbättringen skulle bortfalla.

Enligt 34 § i förenämnda avlöningsreglemente skola i allmänhet grunderna

för avlöningsförmånerna beträffande icke-ordinarie befattningshavare

fastställas av Kungl. Maj:t. I fråga om dylika grunder synes av riksdagens

skrivelse nr 2 A år 1921 framgå, att riksdagen avsett, att desamma skulle i princip

överensstämma med de grunder i sådant hänseende, som av Kungl. Maj:t

den 31 december 1920 utfärdats för kommunikationsverkens vidkommande.

Sistberörda avlöningsgrunder äro byggda på ett system, som beträffande

s. k. extra ordinarie tjänstemän innebär, att tjänsteman vid tillträdandet av

viss befattning i regeln skall erhålla lön enligt en för befattningen fastställd

lägsta löneklass och att han med vissa tidsmellanrum sedermera uppflyttas till

högre löneklasser. Detta system ansluter sig sålunda till det för ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken gällande.

Därest de löneprinciper, som fastställts för kommunikationsverkens ickeordinarie

personal, skulle komma att tillämpas för motsvarande befattnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

liavare vid nu omhandlade verk, torde det i åtskilliga fall kunna inträffa att

ovanberörda anslagsposter för avlöning till icke-ordinarie personal — för så

vitt de hava karaktären av ''förslagsanslag, högst’ — visa sig icke förslå för

avsett ändamål. Det är nämligen att märka, att, då enligt hittills tillämpade

avlöningsgrunder för icke-ordinarie personal vid nu ifrågavarande verk avlöningsförhöjningar

(motsvarande ålderstillägg) i regeln icke förekomma, omförmälda

för år 1922 anvisade anslagsposter beräknats utan hänsyn tagen till

dylika avlöningsförhöjningar. Tillika torde böra beaktas, att de nämnda anslagsposterna

till följd av det ovan angivna tillvägagångssättet vid deras beräknande

kunna även oavsett avlöningsförhöjningar hava blivit för knappt

tillmätta i jämförelse med de verkliga avlöningskostnaderna under år 1921.

Vid nu angivna förhållanden synes det nödvändigt att medel beredas för

de fall, då anvisade anslag icke komma att förslå. Härvid har det synts lönenämnden,

som skulle den lämpligaste utvägen vara, att å tilläggsstat för år

1922 och å extra stat för förra halvåret 1923 av riksdagen anvisades anslag

utom huvudtitlarna till förstärkning av sådana anslag för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. vid ifrågavarande verk, vilka hava karaktären

av ''förslagsanslag, högst’. • Det skulle då ankomma på Kungl. Maj:t

att, efter framställning av vederbörande verk, utanordna erforderligt belopp

från berörda förstärkningsanslag.

Då jämväl en del sådana anslag till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare

vid nu ifrågavarande verk, som anvisats å extra stat för år

1922, blivit beräknade efter förut angivna grunder och icke lämpligen kunna

för förra halvåret 1923 omräknas efter andra grunder, torde det bliva nödigt

att bereda möjlighet till förstärkning även av dylika anslag, i den mån de

blivit till beloppet bestämda. Det enklaste tillvägagångssättet härvid torde

vara, att även för sådana fall de ifrågasatta förstärkningsanslagen finge, i

händelse av behov, tagas i anspråk.

Då det gäller att bestämma de belopp, vartill ifrågavarande förstärkningsanslag

böra beräknas, må uppmärksammas, att en noggrannare kalkyl

icke är möjlig, innan grunderna för den icke-ordinarie personalens avlöning

blivit fastställda, och utan att med tillämpning av dessa grunder en ingående

undersökning verkställts beträffande de särskilda befattningshavarnas ställning

på löneskalan med hänsyn till vederbörandes tjänsteålder. Lönenämnden

har emellertid sökt företaga en överslagsberäkning och har därvid uppskattat

anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål till omkring 100,000 kronor för år

1922 och 50,000 kronor för förra halvåret 1923.

Den nu ifrågasatta åtgärden får betraktas såsom ett provisorium. Huru

förhållandena uti nu ifrågavarande hänseende för framtiden böra på ett mera

definitivt sätt ordnas, kan bliva föremål för olika meningar. Det enklaste

förfaringssättet vore givetvis att, i likhet med vad som tillämpats beträffande

avlöningsanslagen för ordinarie tjänstemän, låta motsvarande anslag

för icke-ordinarie tjänstemän få karaktären av förslagsanslag utan begränsning

till ett högsta belopp. Mot användandet av ett sådant förfaringssätt torde

dock kunna invändas, att möjligheten för riksdagen att inverka på bestämmandet

av den omfattning, i vilken icke-ordinarie personal må användas vid

vederbörande verk, skulle, åtminstone formellt, i viss mån inskränkas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Ett annat förfaringssätt torde snarare kunna komma i fråga, nämligen

att de ifrågavarande anslagen, med bibehållande i förekommande'' fall av karaktären

''förslagsanslag, högst’, beräknas till sådana belopp, att erforderlig

marginal erhålles för bestridande av jämväl förekommande avlöningsförhöjningar.

En tillämpning av detta senare förfaringssätt torde emellertid icke

kunna äga rum förr än nödig erfarenhet vunnits rörande verkningarna av

de avlöningsgrunder för icke-ordinarie personal, som må komma att fastställas.

I avvaktan härå torde fördenskull den förut antydda anordningen med förstärkningsanslag

bliva erforderlig.»

Då det nu gäller att taga närmare ställning till frågan om beredande

av avlöningsförhöjningar åt icke-ordinarie befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen och vissa andra i samband med de nya

avlöningsförhållandena för den icke-ordinarie personalen stående spörsmål,

torde jag till en början få lämna en redogörelse för grunddragen

i det nya avlöningssystemet för sagda personal.

I de betänkanden av 1902 års löneregleringskommitté, som lågo

till grund för de till 1921 års riksdag avlåtna framställningarna om

lönereglering för här ifrågavarande personal, blev spörsmålet om de

icke-ordinarie befattningshavarnas avlöningsförhållanden endast i korthet

berört. Såvitt angår personal vid statsdepartementen m. fl. verk framhöll

emellertid kommittén (bet. LXII, sid. 71), att vid avlöningens bestämmande

torde böra uppmärksammas den ökning av arbetstiden för

den extra personalen, vilken kommittén förutsatte böra äga rum i anslutning

till tjänstgöringstidens ökning för den ordinarie personalen.

Vid beräkning av medelsbehovet för »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.» räknade kommittén (sid. 132) med en höjning

av omkring 33 procent av vad då, frånsett tillfällig löneförbättring,

utginge och förutsatte därvid, att den tillfälliga löneförbättringen skulle

bortfalla.

När frågan om ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid

statsdepartementen m. fl. verk den 31 december 1920 anmäldes för Kungl.

Maj:t för avlåtande av framställning till riksdagen, erinrade dåvarande

chefen för finansdepartementet, hurusom Kungl. Maj:t vid sin bestämmanderätt

beträffande avlöningarna till den icke-ordinarie personalen

givetvis vore bunden inom ramen för av riksdagen beviljade anslag.

Vad särskilt anginge beräkningen av sådana anslag, som helt eller delvis

vore avsedda till avlöningar för befattningshavare å extra stat, anförde

departementschefen, att för dylika befattningshavare avlöningen i allmänhet

hittills beräknats till enahanda belopp, som å motsvarande ordinarie

befattning utginge såsom begynnelseavlöning, dock med avdrag i

avrundat tal av vad som belöpte å avgift för den ordinarie befattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

havarens egen pensionering. Departementschefen uttalade sig för att,

med någon jämkning av denna beräkningsgrund, avlöningen för befattningshavare

å extra stat måtte för framtiden beräknas att utgå efter

den löneklass, som ligger närmast under begynnelseavlöningen för motsvarande

ordinarie befattning, eller, då det vore fråga om den första

löneklassen i vederbörande lönesystem, efter en näst under denna löneklass

liggande, med hänsyn till löneskalans konstruktion fingerad löneklass.

Denna regel syntes emellertid kunna tillämpas endast i sådana

fall, då befattningen å extra stat vore fullt motsvarig med en befattning

å ordinarie stat. I fråga om amanuenser m. fl., vilka avlönades ur

extra anslagsmedel, syntes man kunna vid anslagens beräkning utgå

från enahanda beräkningsgrund, som av löneregleringskommittén tilllämpats

vid uppskattandet av de till motsvarande ändamål å ordinarie

stat uppförda medel, d. v. s. eu höjning av omkring 33 procent av vad

då, frånsett tillfällig löneförbättring, utginge.

Dessa av departementschefen förordade beräkningsgrunder kommo,

med något undantag, till användning vid avlåtande under de olika huvudtitlarna

av anslagsäskanden för nu ifrågavarande ändamål.

I förevarande ämne anförde riksdagen i sin skrivelse nr 55, sid.

13, att då departementschefen förordade, att avlöningen till befattningshavare

å extra stat måtte beräknas att utgå efter den löneklass, som

läge närmast under begynnelseavlöningen för motsvarande ordinarie

befattning, riksdagen ville betona, att detta allenast borde betraktas

som en beräkningsgrund till ledning vid uppskattandet av storleken av

vederbörande anslag. Till vilka belopp själva avlöningarna till ifrågavarande

extra tjänstemän skulle uppgå, vore en fråga, som sedermera

torde komma att i varje särskilt fall underkastas närmare prövning

av den ifrågasatta lönenämnden.

I en senare avlåten skrivelse, nr 2 A, punkt 4:o), yttrade sig riksdagen

närmare angående grunderna för den icke-ordinarie personalens

avlöning. Riksdagen erinrade därvid, hurusom det av riksdagen godkända

avlöningsreglementet för statsdepartement och centrala ämbetsverk

anslöte sig till det avlöningssystem, som förut blivit genomfört för

kommunikationsverken. Därav syntes också enligt riksdagens mening

böra följa, att jämväl principerna för avlöning av den icke-ordinarie

personalen, så långt lämpligen kunde ske, bleve enhetligt utformade

och tillämpade. I sådant avseende hade riksdagen uppmärksammat, att

Kungl. Maj:t efter särskild utredning fastställt avlöaingsbestämmelser

för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid sistnämnda verk. De

därvid bestämda lönevillkoren skilde sig i väsentliga avseenden från den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

praxis, varom chefen för finansdepartementet i förenämnda yttrande till

statsrådsprotokollet lämnat redogörelse. För vissa fall föreskreves sålunda

i de nya avlöuingsbestämmelserna för kommunikationsverken en

annan och mindre förmånlig löneställning för icke-ordinarie befattningshavare

än den, som bestode i en löneklass närmast under begynnelseavlöningen

för motsvarande ordinarie befattning. På samma gång begreppen

»extra ordinarie» och »extra» tjänstemän närmare utformats

och fixerats, upprätthölles i betydande omfattning en till icke blott själva

lönebeloppen utan jämväl beträffande andra förmåner större skillnad i

rättigheter mellan ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän än

hittills i allmänhet varit fallet. Särskilt gällde detta under första tiden

för befattningshavares tillträde till statstjänst och enkannerligen för de

yngre åldersgrupperna. — Riksdagen hölle före, att samma skäl, som

föranlett Kungl. Maj:t att efter ingående prövning antaga dessa nyutfärdade

bestämmelser för befattningshavarna vid kommunikationsverken,

borde äga giltighet jämväl för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk. I varje fall funne sig riksdagen

böra förutsätta, att, till dess frågan om sistnämnda tjänstemäns nya

löneställning blivit vederbörligen prövad och avgjord, lösningen därav

icke föregrepes genom att till dem högre ersättning utbetalades än som

blivit bestämd för motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken.

De av riksdagen åsyftade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie

personal vid kommunikationsverken äro givna genom särskilda

brev den 31 december 1920 till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Det torde även få erinras,

att bestämmelser ''av likartat innehåll med de nu nämnda äro, såvitt

angår icke-ordinarie tjänstemän vid domänverket, meddelade genom brev

till domänstyrelsen den 4 februari 1921.

Den 22 juni 1921 uppdrogs åt allmänna civilförvaltningens löne-,

nämnd att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med .förslag till

grunder för avlönande av sådana vid de verk, å vilka avlöningsreglementet

samma dag (nr 451) äger tillämpning, anställda icke-ordinarie

befattningshavare, vilka icke äga åtnjuta avlöning med i staten för

vederbörande verk angivet eller eljest av riksdagen till siffran bestämt

belopp.

I utlåtande den 25 november 1921 avgav lönenämnden det begärda

förslaget. Efter att därvid hava erinrat om vissa förhållanden,

vilka gjorde det tveksamt, huruvida de för kommunikationsverken och

domänverket utfärdade bestämmelserna rörande den icke-ordinarie per
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

7

sonalens avlöningsförhållanden lämpligen skulle kunna tagas till förebild

vid utarbetande av förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare vid de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni

1921 vore avsett att vinna tillämpning, har lönenämnden å andra sidan

framhållit, att det nya avlöningsreglementet skulle äga tillämpning å en

så omfattande förvaltning som fångvården och att, enligt vad avsett vore,

efter hand även andra större förvaltningar, såsom tullverket, hospital och

asyler m. fl., skulle hänföras under reglementets tillämplighetsområde.

På grund härav och särskilt med avseende å den av riksdagen framhållna

angelägenheten därav, att principerna för avlöning av den ickeordinarie

personalen, så långt lämpligen kunde ske, bleve enhetligt utformade

och tillämpade, har lönenämnden förklarat sig anse beslämmelserna

om avlöning till icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna

civilförvaltningen höra i görligaste mån ansluta sig till de för kommunikationsverken

och domänverket redan gällande föreskrifterna.

Vidare har lönenämnden erinrat om de olika grupper av ickeordinarie

befattningshavare, som finnas vid affärsverken, varefter lönenämnden

beträffande förhållandena inom den allmänna civilförvaltningen

anfört huvudsakligen följande:

De nu rådande olikheterna med avseende å de icke-ordinarie befattningshavarnas

anställning och avlöning stode i viss mån i samband

med det förhållandet, huruvida avlöningen utginge från anslag på ordinarie

eller på extra stat. Det vore företrädesvis bland den från anslag

på extra stat avlönade personalen, som man återfunne icke-ordinarie befattningshavare,

vilkas tjänstgöring kunde anses i stort sett jämförlig

med de ordinarie befattningshavarnas. Detta förhållande hade ock sin

givna förklaring. I den mån behovet av arbetskraft vid de smida verken

kunnat tillgodoses genom ordinarie anslag, hade givetvis personalorganisationen

så vitt som möjligt lagts så, att för den väsentliga delen av

arbetet avsetts ordinarie personal; där åter eu större eller mindre del

av de för verkets drift erforderliga medel utgått från anslag på extra

stat, hade det naturligt nog ofta varit nödvändigt att anlita dessa extra

anslagsmedel för inrättande av jämväl sådana befattningar, som med

avseende å tjänstgöringens art och omfattning varit på det hela taget fullt

likställda med ordinarie tjänster. Beträffande först icke-ordinarie befattningshavare

med avlöning från anslag å ordinarie stat — andra än de i

avlöningsreglementets 33 § avsedda — vore det tydligt, att av de grupper,

som omförmäldes i de för kommunikationsverken och domänverket gällande

avlöningsbestämmelserna, extra ordinarie tjänstemän borde hava

sin motsvarighet inom de verk, varom nu vore fråga. I de för kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 218.

munikationsverken och domänverket gällande bestämmelser torde hava

förutsatts, att extra ordinarie tjänsteman såsom regel skulle hava full

tjänstgöring. I sitt förslag hade lönenämnden utgått från samma förutsättning,

därvid likväl nämnden gjort ett undantag beträffande den

talrika gruppen av amanuenser. Med hänsyn till den väsentliga artskillnad

i amanuenstjänstgöringen, som väl redan vore för handen

och även för framtiden kunde väntas förekomma, hade lönenämnden ansett

amauuensbefattningarna böra fördelas på två grupper, för »förste

amanuens» och för »amanuens», med i regel något högre avlöning för

den förra gruppen än för den senare. — I fråga om nästa grupp av

icke-ordinarie befattningshavare enligt kommunikationsverkens indelning,

eller aspiranter, hade det synts lönenämnden tvivelaktigt, huruvida det

kunde vara nödvändigt att inom de nu ifrågavarande verken mera allmänt

hava dylika befattningshavare anställda. Fall kunde emellertid

även inom dessa verk förekomma, där aspiranttjänstgöring för vissa

personalgrupper kunde befinnas lämplig, exempelvis i fråga om kvinnliga

biträden och expeditionsvakter. Och inom de större förvaltningsgrenar,

å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 från och med

1922 års ingång vore eller senare kunde förväntas bliva tillämpligt, såsom

fångvården, tullverket m. fl., torde en anordning med anställande

i viss omfattning av särskilda aspiranter kunna medföra beaktansvärda

fördelar. — Övriga, från anslag å ordinarie stat avlönade icke-ordinarie

befattningshavare — således andra än extra ordinarie tjänstemän och

aspiranter — hade, med användning av den inom kommunitionsverken

tillämpade terminologien, i förevarande förslag sammanfattats under benämningen

extra befattningshavare. — Vad slutligen anginge befattningshavare

med avlöning från anslag å extra stat, torde den omständigheten,

att statsmakterna ännu ej ansett sig äga tillräcklig erfarenhet

rörande befattningarnas konstanta behövlighet, kunna i talrika fall åberopas

såsom huvudsakliga grunden till att befattningar icke uppförts på

ordinarie stat utan tills vidare uppehölles genom extra anslagsmedel,

trots det att de med desamma förenade arbetsuppgifter kunde anses vara

i det hela fullt jämförliga med vad som ålåge innehavare av motsvarande

ordinarie befattningar. Där detta vore händelsen, kunde en avvikelse

från hittills följd praxis att låta vederbörande extra befattningshavare

komma i åtnjutande av avlöningsförmåner, nära motsvarande

dem, som tillerkänts ordinarie befattningshavare med likartade göromål,

enligt nämndens uppfattning icke anses motiverad. För dylika fäll torde

sålunda, i likhet med vad som skett beträffande en del av domänverkets

befattningshavare på extra stat, böra föreskrivas, att lönen skulle utgå

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som skulle hava gällt,

därest vederbörande varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande

lönegrad.

Sedan vederbörande verk yttrat sig över lönenämndens förslag i

i förevarande ämne, utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1921, i

huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag, kungörelse med avlöningsbestäminelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

(nr 778). I förevarande sammanhang torde jag närmast behöva uppehålla

mig allenast vid de bestämmelser i denna kungörelse, vilka angå

rätt för befattningshavare att erhålla avlöningsförhöjning genom uppflyttning

i löneklass efter viss tids tjänstgöring.

Vad beträffar icke-ordinarie befattningshavare med avlöning från

anslag å ordinarie stat äro de, som hänföras till gruppen extra ordinarie

tjänstemän, berättigade till uppflyttning i löneklass enligt bestämmelser

i 9 § av förenämnda kungörelse. Inom varje lönegrad i den för ifrågavarande

tjänstemän gällande löneplanen finnas två löneklasser. Efter att

hava tillhört den för vederbörande lönegrad bestämda lägsta löneklassen

under två år uppflyttas tjänstemannen i normala fall till närmast högre

löneklass. Löneförhöjning inträder vid ingången av det kalenderkvartal,

som följer närmast efter det, varunder för lönestegring erforderligt antal

tjänstår uppnåtts. Vissa bestämmelser äro givna, i syfte att tjänsteman

vid övergång från en extra ordinarie befattning till annan sådan inom

samma eller högre lönegrad må tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring

för erhållande av löneförhöjning i den nya befattningen. Vidare

är i 10 § stadgat, att extra ordinarie tjänsteman, som i minst tre år

åtnjutit lön enligt den för vederbörande lönegrad angivna högsta löneklassen

och icke inom sex år från det han antogs till extra ordinarie

tjänsteman vunnit befordran till ordinarie befattning, utan att detta berott

på något hans eget förvållande, skall erhålla lön, som med två

löneklasser enligt den för ordinarie tjänstemän gällande löneplanen

understiger vad han med iakttagande av bestämmelserna i 11 § i avlöningsreglementet.

skulle hava erhållit, därest han vid sexårsperiodens

slut vunnit ordinarie befattning inom motsvarande lönegrad. Efter att

under tre år hava tillhört en och samma löneklass enligt den för ordinarie

tjänstemän gällande löneplanen uppflyttas tjänstemannen till närmast

högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre

löneklassen och så vidare; dock att högre lön än den för ifrågakommande

lönegrad fastställda näst högsta löneklassen i regel icke må utgå.

Beträffande enligt riksdagens beslut av anslag å extra stat avlönade

Bihang till riksdagens protokoll 1822. 1 samt. 187 käft. (Nr 218.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

befattningar, för vilka Kungl. Maj:t enligt 43 § i meranämnda kungörelse

fastställer lönegrad, skola i nu förevarande avseende i tillämpliga

delar gälla de stadganden, som för ordinarie tjänstemän meddelats i avlöningsreglementet.

Jämväl dessa befattningshavare äga sålunda rätt till

uppflyttning i högre löneklass efter viss tids tjänstgöring. Övriga befattningshavare

med avlöning från anslag å extra stat äro, med vissa

undantag, jämställda med befattningshavare med avlöning från anslag å

ordinarie stat.

Enligt lönenämndens förslag skulle bestämmelserna angående rätt

till uppflyttning i högre löneklass så tillämpas, som om de varit gällande

under hela den tid, envar befattningshavare innehaft sin tjänst eller bestritt

därmed fullt jämförlig befattning. Genom ett dylikt stadgande

skulle i åtskilliga fall rätt till avlöningsförhöjning hava inträtt redan

under år 1922. Då emellertid vederbörande anslag i regel icke beräknats

med hänsyn tagen till dylik avlöningsförhöjning, infördes ej något stadgande

av angivet innehåll i kungörelsen i fråga. Tvärtom är där föreskrivet,

att tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar

lönen till extra ordinarie tjänsteman, som hänföres till högst 12:e lönegraden

för manliga tjänstemän och högst 4:e lönegraden för kvinnliga

tjänstemän, icke i något fall må bestämmas till högre belopp, än som

motsvarar lägsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Icke heller

övriga här avsedda befattningshavare äro i regel placerade i högre lönnklass

än den för vederbörande befattning bestämda lägsta löneklassen.

Beträffande kostnaderna för de avlöningsförhöjningar, vilka, vid

tillämpning av de i meranämnda kungörelse den 31 december 1921 eller

eljest givna föreskrifter om uppflyttning i löneklass såsom om de varit

gällande under vederbörandes hela tjänstetid, skulle bliva erforderliga för

år 1922 och första halvåret 1923, liar jag låtit från statsdepartementen

och vederbörande ämbetsverk införskaffa särskilda uppgifter. Dessutom

hava ämbetsverken, vid avgivande på sin tid av utlåtanden över lönenämndens

förslag till avlöningsbeslämmelser för den icke-ordinarie personalen,

i allmänhet yttrat sig jämväl angående sina behov av ytterligare

medel för avlöning av dylik personal. Av de inkomna uppgifterna

framgår, att kostnaderna i fråga belöpa sig till omkring 170,000 kronor

för år 1922 och omkring 112,000 kronor för första halvåret 1923. I

vissa fall äro emellertid vederbörande anslag av förslagsanslags natur,

och där så är förhållandet torde någon särskild förstärkning icke erfordras.

I andra fall hava anslagen, ehuru »förslagsanslag, högst», ansetts tillräckliga

för bestridande av ifrågavarande kostnader. De medel, vilka

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

utöver anvisade eller hos riksdagen äskade anslag antagits bliva för

ändamålet erforderliga, hava därför beräknats till sammanlagt något

mindre än nyss angivna" belopp eller omkring 80,000 kronor för år 1922

och omkring 50,000 kronor för första halvåret 1923.

Härefter torde jag med några ord få beröra ett annat förhållande,

som likaledes är ägnat att i vissa fall medföra högre belastning å anslag

för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare än som vid anslagens

beviljande beräknats.

Beträffande befattningar med avlöning från anslag å extra stat

fastställer Kungl. Maj:t jämlikt 43 § 1 mom. i förenämnda kungörelse

den 31 december 1921, i den utsträckning sådant finnes erforderligt,

såväl befattningarnas antal som lönegraden för de särskilda befattningarna.

Där innehavare av dylik befattning är ordinarie eller extra ordinarie

tjänsteman, skall han jämlikt 2 mom. i nämnda paragraf, så länge

förordnandet varar, avstå samtliga för den ordinarie eller extra ordinarie

tjänsten bestämda avlöningsförmåner och i stället åtnjuta avlöning vid

befattningen å extra stat. Härvid är emellertid stadgat, att avlöningen

vid sistnämnda befattning icke i något fall må utgå med lägre belopp,

än vad tjänstemannen skulle äga uppbära å den ordinarie eller extra

ordinarie tjänsten. I åtskilliga fall äro anslag å extra stat beräknade

med utgångspunkt från lägre avlöningar än dem, som vid egen tjänst

åtnjutas av tjänstemän, vilka erhålla förordnande att uppehålla befattningarna

å extra stat. Så är exempelvis förhållandet med de anslag,

vilka å extra stat anvisats till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium

och kammarrätten. Från ifrågavarande anslag utgå nämligen

avlöningar till, bland andra, e. o. assessorer, och dessa avlöningar

äro bestämda till belopp, som avsevärt understiga till och med avlöningarna

i 15:e lönegraden. Då förordnande å e. o. assessorat ofta

måste meddelas tjänstemän i sistnämnda lönegrad och dessa därvid äro

berättigade åtnjuta ersättning med samma belopp som å egen tjänst,

belastas anslagen å extra stat hårdare än som beräknats vid anslagens

fastställande. Enär anslag av förevarande slag oftast hava karaktären

av »förslagsanslag, högst» och sålunda icke få överskridas, uppstår i

dylika fall behov av särskilda medel utöver de anvisade anslagen.

Slutligen anhåller jag att få omnämna ännu ett spörsmål, som

har avseende å frågan om den icke-ordinarie personalens avlöning och

som torde böra i detta sammanhang underställas riksdagens prövning.

Enligt skrivelse den 22 februari 1921, nr 55, medgav riksdagen,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

att, därest Kungl. Maj:t antingen med stöd av 31 § avlöningsreglementet

för särskilda tall funne en avvikelse från de i 19 § av reglementet

stadgade regler om vikariatsersättning påkallad eller i motsvarande fall

med stöd av 34 § tillerkände icke-ordinarie befattningshavare vikariatsersättning,

Kungl. Maj:t skulle äga att för ändamålet taga i anspråk

de i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie

tjänstemän. Därest i bär avsedda fall eu icke-ordinarie tjänsteman

förordnas såsom vikarie, lärer han alltså böra erhålla hela sin gottgörelse

för förordnandet från vederbörande anslagspost till avlönande av ordinarie

tjänstemän. I vanliga fall av förordnande för icke-ordinarie

tjänsteman å ordinarie befattning utgår däremot vikariatsersättning enligt

15 § i kungörelsen den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare, och i dessa fall torde icke

nyssnämnda anslagsposter få för ändamålet tagas i anspråk. Vikarien

uppbär alltså sin huvudsakliga ersättning under vikariatet från anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., ehuru

han bestrider ordinarie befattning. Härigenom och då den icke-ordinarie

befattningshavaren i sin tur regelmässigt behöver ersättas med vikarie,

som också avlönas från sistnämnda anslagspost, blir belastningen

å denna post avsevärt ökad. Då anslagsposter till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. i allmänhet hava natur av »förslagsanslag,

högst», bliva de på grund av angivna förhållanden i många

fall otillräckliga för med dem avsedda ändamål. Enahanda svårigheter

uppkomma även, då befattningshavare å extra stat förordnas såsom

vikarie å ordinarie tjänst.

Såsom redan av den lämnade redogörelsen framgår hava anslagen

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, såväl å ordinarie

som å extra stat, i regel beräknats utan hänsyn därtill, att jämväl dessa

befattningshavare skola äga rätt till uppflyttning i högre löneklass efter

viss tids tjänstgöring. Det har också visat sig, att anslagen ifråga i

de flesta fall icke kunna bereda tillgång till bestridande av kostnaderna

för dylika avlöningsförhöjningar. Hos riksdagen torde fördenskull böra

äskas särskilda anslag för ändamålet, dels för år 1922 och dels för första

halvåret 1923. Det belopp, som i sådant avseende beräknats i propositionen

om tilläggsstat för år 1922, synes kunna nedsättas till 80,000

kronor, därvid jag förutsätter att bestämmelserna i fråga skola tillämpas

från ingången av nämnda år. Vad angår det i statsverkspropositionen

beräknade beloppet för första halvåret 1923 synes detsamma vara lämpligt

avvägt. ''Anslagen torde böra erhålla förslagsanslags natur.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

13

Jag vill i detta sammanhang särskilt betona, att det icke kan

bliva fråga om att anlita dessa anslag för att utvidga ämbetsverkens

.ordinarie personal och såmedelst på en omväg åstadkomma förstärk
Knf0-1

avMa™betsJerkens arbetskrafter. Det bör nämligen ankomma på

ungl. Maj.t att i sinom tid fatta beslut om anvisande från de ifrågasatta

anslagen av erforderliga medel till de olika verken, och ja* förutsätter

att de framställa kraven grundas på en fullständig utredning: i

am^‘ . Fran an slagen ifråga torde emellertid, förutom de för avlöninesorhojnmg

genom uppflyttning i högre löneklass nödiga belopp, få

anvisas erforderliga medel till täckande av sådan brist i avlöningsanslag

a extra stat som har sin grund däri, att dessa anslag beräknats med

utgångspunkt från lägre avlöningar än dem, vilka av vederbörande, som

fattningar befattmngar a extra stat: uppbäras å redan innehavande be
^ad

angår det av mig tidigare omförmälda spörsmålet om bestridande

av kostnaderna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

vilken såsom vikarie uppehåller ordinarie tjänst, synes det rikgast,

att Kungl. Maj:t begär riksdagens medgivande, att i dylika fall

vikaries lon må bestridas, till den del densamma icke överstiger vad

en ordinarie tjänstemännen under ledigheten avstår, från i vederbörande

stat upptagen anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän och

till överskjutande^ del från anslagsposten till vikariatsersättningar. En

dylik anordning inverkar naturligen icke på storleken av vikariens ersättning

under förordnandet.

Makt ^+tgnfnd if -7a? 8ålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj.t matte föreslå riksdagen att °

, U tlJ1 bestridande, _i enlighet med vad av mig föreslagits, av kostnader

för avlouingsforhöjmngar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare

vid statsdepartement och andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

m. m. såsom förslagsanslag anvisa

dels å tilläggsstat för år 1922 ett belopp av 80,000 kronor

50,000 tonorfsLT ^ ““ 1 ■’anuari-ä0 1923 belopp av

2) medgiva, att kostnaderna för lön till icke-ordinarie befattningshavare,

vilken såsom vikarie uppehåller ordinarie tjänst, må bestridas, till

uSLw l0QeVCk,eÄ övemt''gf vad den ordinarie tjänstemannen under

ledigheten avstar, från i vederbörande stat upptagen anslagspost till avlöningar

till ordinarie tjänstemän och till överskjutande del från anslagsposten

till vikariatsersättningar. °

Bihang till riksdagens protokoU 1922. 1 samt. 187 käft. (Nr 218.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skall proposition i ämnet av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

B. E. Brimberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförhöjningar åt vissa ickeordinarie befattningshavare inom den civila statsfö s. 5 i texten
  2. SU 1922:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen m s. 5 i texten