Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921 angående tillfällig utvidgning av rätten till tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och slceppsförnödenheter

1922-03-14 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:221, Med förslag till förordning om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921 angående tillfällig utvidgning av rätten till tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och slceppsförnödenheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den

19 augusti 1921 angående tillfällig utvidgning av rätten till

tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av

vissa fartygsmaterialier och slceppsförnödenheter: given Stockholms

slott den 14 mars 1922.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kunsd. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om utsträckt tillämpning

av bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921 (nr 504)

angående tillfällig utvidgning av rätten till tullrestitution eller befrielse

från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och skeppsförnöden

heter.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 190 höft. (Nr 221- 222.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förslag

till

förordning om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den

19 augusti 1921 (nr 504) angående tillfällig utvidgning av rätten till tull
restitution

eller befrielse frän tullavgift vid återutförsel av vissa

fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter.

Härigenom förordnas:

att bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921 angående

tillfällig utvidgning av rätten till tullrestitution eller befrielse från

tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter

skola äga tillämpning jämväl i fråga om sådana i förordningen

avsedda varor, vilka ur riket återutförts under tiden dels från

och med den 20 juni till och med den 24 augusti 1921 dels ock från

och med den 1 januari 1922 till och med den 31 mars 1923; skolande

dock beträffande artiklar, som angivits till förtullning under tiden från

och med den 1 januari till och med den 30 mars 1918, återutförseln

i varje fall hava ägt rum inom fem år från dagen för angivningen till

förtullning;

samt att, utan hinder av vad i förordningen den 19 augusti 1921

därom stadgas, restitution eller befrielse må i fråga om samtliga de varor,

varå förordningen sålunda äger tillämpning, sökas intill den 1 april 1923.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför:

Enligt § 12 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor (tulltaxeförordningen) äger den, som här i riket

verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg av mer än

40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt eller utländskt, eller

av järnfartyg av mer än 5 men icke över 40 tons avgifrspliktig

dräktighet, vilket är avsett att omedelbart erhålla eller äger utländsk

nationalitet, att, under vissa villkor, för därvid använda, från utrikes

ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, däribland

inbegripna sådaua i fartyget fast anbragta husgerådssaker, vilka antingen

icke kunna med bibehållen användbar het därifrån skiljas eller ock genom

särskild, varaktig beteckning äro tydligen utmärkta såsom för fartyget

uteslutande avsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften

eller i det fall, att enligt medgivande tullavgiften icke blivit erlagd,

utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta befrielse från dess

gäldande.

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921 (nr 413) anmält,

att riksdagen i anledning av väckta motioner antagit vissa bestämmelser

angående tillfällig utvidgning av den i nyssberörda författningsrum omförmälda

rätt, har Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens

beslut den 19 augusti 1921 utfärdat förordning (nr 504) i ämnet.

I denna förordning stadgas, att, utan hinder av bestämmelserna i

§11 tulltaxeförordningen, må åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpliktiga materialier och skepps
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

förnödenheter, avsedda att här i riket, såsom i § 12 tulltaxeförordningen

förmäles, användas till nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg,

av generaltullstyrelsen på angivet sätt medgivas restitution av erlagd

tullavgift för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som

på i sagda författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara införda för

ovannämnda ändamål men, utan att hava för detta ändamål använts,

blivit återutförda till utlandet, ävensom att i det fall att enligt medgivande,

som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit

erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, generaltullstyrelsen

må under ovan angivna förhållanden i stället medgiva befrielse från

tullavgiftens gäldande.

Enligt förordningens ordalydelse må sådana medgivanden endast

avse varor, som angivits till förtullning efter ingången av år 1918 och

vederbörligen tullbehandlats före utgången av år 1921; och har såsom

villkor föreskrivits, bland annat, att återutförseln äger rum och restitutionen

eller befrielsen sökes före utgången av år 1921.

I en till Kungl. Magt ställd skrift har nu styrelsen för svenska

Lloyds verkstads aktiebolag anhållit, att Kungl. Magt måtte vidtaga

erforderliga åtgärder till beredande av möjlighet för vederbörande myndighet

att jämväl efter utgången av år 1921 lämna medgivanden av

omförmälda slag.

Till stöd härför har anförts följande:

I praktiken hade det visat sig, att den tidsbegränsning, som i förordningen

stadgats, varit alltför snäv. Det hade i regel varit omöjligt att placera de artiklar,

om vilka fråga vore, hos andra än vederbörande tillverkare, och jämväl dessa hade

visat sig synnerligen obenägna att ens mot skälig gottgörelse återtaga dem. På

grund härav funnes ännu ett stort antal av dessa artiklar - huvudsakligen fartygsplåt

och profiler — kvarliggande här i landet. Att här finna avsättning för dem läte

sig under rådande ekonomiska förhållanden icke göra, enär de svenska varven för

närvarande funne sig nödsakade att inskränka sin verksamhet till utförande av

redan inneliggande beställningar, för vilka dessa materialier icke kunde vinna

användning. Trots tillverkarnas nyss omtalade obenägenhet att återtaga varorna

torde det emellertid ännu finnas utsikter att kunna förmå dem att återtaga åtminstone

ännu en del av desamma. En förutsättning för att detta skulle kunna genomföras

vore dock, att medgivanden av det slag, författningen avsåge, ännu någon

tid kunde lämnas; och föresloges såsom lämplig termin för den ifrågasatta utsträckningen

tiden till den 1 april 1923.

Över berörda framställning har generaltullstyrelsen den 9 februari

1922 avgivit infordrat utlåtande och därvid, med överlämnande av eu

å styrelsens revisionsbyrå upprättad förteckning över av styrelsen hand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

K linål. Maj.ts proposition Nr 221.

o

agda ärenden angående restitution av eller befrielse från tullavgift jämlikt

åberopade förordning av den 19 augusti 1921, anfört följande:

Enär i sagda förordning icke meddelats uttrycklig föreskrift därom, att den

i förordningen avsedda förmån kunde få tillgodonjutas jämväl för materiel, som

under iakttagande av i förordningen stadgade villkor återutförts under någon tid

före förordningens ikraftträdande, hade styrelsen funnit sådan förmån icke kunna medgivas

annat än för materiel, som återutförts tidigast den 25 augusti 1921. då förordningen

trätt i kraft. Då vidare såsom villkor för förmånens åtnjutande föreskrivits,

att materielen skulle vara återutförd och restitution eller befrielse sökt

före utgången av år 1921, hade alltså den tid, inom vilken återutförseln skolat ske

för att tullrestitution eller befrielse från tullavgift skulle kunna av styrelsen medgivas,

varit tämligen knapp. Såsom framginge av ovanberörda förteckning, hade

också endast två ansökningar om tillgodonjutande av ifrågavarande förmån, avseende

tullbelopp av tillhopa 1,907 kronor 24 öre, kunnat av styrelsen bifallas, under det

att fyra dylika ansökningar, avseende tullbelopp av tillhopa 25,507 kronor 79 öre,

av styrelsen avslagits på den grund att återutförseln skett före förordningens ikraftträdande.

Över styrelsens beslut i tre av sistnämnda ärenden både vederbörande

sökande bos Kung!. Maj:t anfört besvär, varöver styrelsen den 8 och den 29

december 1921 avgivit infordrade utlåtanden.

Då de omständigheter, som anförts till stöd för framställningen, syntes

styrelsen böra tillmätas betydelse samt de i ifrågavarande förordning stadgade kontrollföreskrifter

vid densammas tillämpning icke givit anledning till erinran, både

styrelsen funnit sig böra tillstyrka, att den i förordningen avsedda förmån jämväl

finge på däri stadgade villkor tillgodonjutas med avseende å under åren 1918—1921

till förtullning angivna och före utgången av sistnämnda år vederbörligen tullbehandlade

fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter, vilka återutförts och för vilka

restitution sökts före den 1 april 1923; dock att med hänsyn till bestämmelsen i

5? 12 mom 1 b) tulltaxeförordningen, sådan denna paragraf lyder enligt förordning

den 19 juni 1917 (nr 372), återutförseln av artiklarna i varje fall syntes böra äga

rum inom fem år från dagen för deras angivning till förtullning. Beträffande formen

för ett dylikt beslut torde, då den i förstnämnda förordning för återutförseln

bestämda tiden numera tilländalupit, samma förordning icke böra erhålla fortsatt

giltighet utan en ny förordning av motsvarande innehåll utfärdas. Vad anginge tiden

för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, torde desamma böra fastställas att

inträda snarast möjligt. Därvid ansåge styrelsen jämväl böra meddelas bestämmelse,

varigenom möjlighet bereddes styrelsen att medgiva restitution av eller befrielse från

tullavgift för materialier eller förnödenheter, som utförts under tiden från och med

den 1 januari 1922 till dagen för förordningens ikraftträdande, under villkor att

vad i ovannämnda förordning den 19 augusti 1921 stadgats blivit behörigen

iakttaget.

Därest Kung!. Maj:t vid prövning av ovannämnda besvär skulle i likhet med

styrelsen finna tullrestitution eller befrielse från tullavgift icke kunna medgivas för

materiel, som återutförts före ikraftträdandet af förordningen den 19 augusti 1921.

syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra

beviljande av sådan förmån för materiel, som under någon tid före sistnämnda för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Departements.

chefen.

ordnings ikraftträdande, förslagsvis från den dag, riksdagen fattat beslut i ämnet,

blivit under iakttagande av de av riksdagen antagna bestämmelserna ur riket återutförd.

Ovanberörda besvär hava numera varit föremål för prövning av

Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Kungl. Maj:t har därvid godkänt den

av generaltullstyrelsen uttalade uppfattningen, att tullrestitution icke

kunde medgivas beträffande materiel, som återutförts före ikraftträdandet

av förordningen den 19 augusti 1921.

Den lättnad, man genom nämnda förordning velat bereda industrien,

har — såsom av generaltullstyrelsens utlåtande framgår — allenast i

ringa omfattning kunnat bringas till effektivitet, till följd av de snäva

gränser, som dragits för författningens tillämplighet. 1 likhet med

generaltullstyrelsen finner jag en utvidgning av dessa gränser påkallad.

Vad då först angår frågan om medgivande av viss retroaktiv tillämpning

av förordningen bar generaltullstyrelsen föreslagit, att tullrestitution

eller befrielse från tullavgift skulle kunna medgivas jämväl för varor,

som, under iakttagande av förordningens bestämmelser i övrigt, återutförts

under en tidsperiod, räknad från den dag, då riksdagen fattade

beslut i ämnet, eller den 20 juni 1921, till tiden för förordningens ikraftträdande

den 25 augusti 1921. Detta förslag anser jag mig böra biträda.

Vid en granskning av handlingarna i förenämnda besvärsmål

finner man, att genom en sådan utvidgning av förordningens giltighetsområde,

åtminstone i vissa fall vederbörande klagande skulle kunna

beredas möjlighet till tullrestitution.

Vad vidare angår framställningen om utsträckt rätt att komma i

åtnjutande av den avsedda förmånen genom förlängning av den tid,

inom vilken återutförsel skulle ske och tullrestitution eller befrielse från

tullavgift sökas, finner jag även denna framställning fullt motiverad.

Lämpligen torde, såsom föreslaget blivit, kunna bestämmas, att återutförseln

skall hava ägt rum och restitution eller befrielse hava sökts före

den 1 april 1923, med iakttagande dock, att återutförseln av respektive

artiklar i varje fall måste ske inom fem år från deras angivning till förtullning.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett

inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om utsträckt

tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921

''nr 504) angående tillfällig utvidgning av rätten till tullrestitution eller

till befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

och skeppsförnödenheter, hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skall proposition i ämnet till riksdagen avlåtas

av den lydelse, bil. litt. . . vid detta protokoll

utvisar.

Vid protokollet:

B. E. Brimberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:101 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 19 a s. 1 i texten
  2. BevU 1922:21 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utsträckt tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 19 augusti 1921 a s. 1 i texten