Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods

1922-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:222, Med förslag till förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 222.

9

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5

i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande

varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning

på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods; given

Stockholms slott den 14 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till förordning angående utsträckning i

särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av

två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 190 höft. (Nr 221—222.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungh Maj:ts proposition Nr 222.

Förslag

till

förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i

förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på

restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av stadgandet i § 13 mom. 5

andra stycket i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande

varor, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse

den 11 juni 1915 (nr 252), rätt till tullrestitution eller befrielse från

tullavgift, vilken medgivits jämlikt samma mom. första stycket, må,

på därom hos Konungen gjord ansökning, för tiden intill utgången av

år 1922 åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången av år 1918 till

förtullning angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår,

icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning utförts

ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

. t; :———•—- •'' .. •

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför vidare:

Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum

lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (nr 252), äger

Kungl. Maj:t att, i särskilt fall eller för viss tid, åt näringsidkare,

som vill införa utländsk Illpliktig vara för att, med eller utan tillsats

av inhemskt eller icke ^illpliktigt utländskt råämne, använda densamma

till framställning av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel av sålunda

framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag

återbekomma erlagd tullavgift för den utländska tullpliktiga varan eller,

ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsrum sägs, ännu icke

erlagts, njuta befrielse från dess gäldande.

I andra stycket av samma mom. 5 bestämmes emellertid, bland

annat, att ifrågavarande rätt skall anses förfallen med avseende å utländsk

råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter

råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är

sagd, anstånd med erläggande av tullavgifter för vara, som han i ovan

angivna ändamål infört, tid dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från

tullavgiften må njutas, är han, enligt bestämmelse i tredje stycket av

förevarande mom. 5, till sådant anstånd berättigad, därest han, med

anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet,

som styrelsen finner betryggande, för vad honom kan åligga att till

tullkassan inbetala. Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt

rum, exportvaran icke blivit utförd ur riket eller upplagd å restitutionsupplag

inom sådan tid och under sådana omständigheter, att befrielse

från tullavgiften må njutas, skall denna inbetalas till tullkassan jämte

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

sex procent ränta därå från det den införda varan angivits till förtullning.

Vad med restitutionsupplag förstås framgår av § 13 mom. 7 tulltaxeförordningen.

Där stadgas, att tullrestitution eller befrielse från

tullavgift jämväl må medgivas, därest exportvaran i stället för att genast

utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant

ändamål inrättat upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som tillhandahålles

av staden eller vederbörande exportör och godkännes av

tullverket. Därest godset icke inom ett år efter uppläggning å restitutionsupplag

utförts, skall tullavgiften inbetalas till tullkassan. Närmare

föreskrifter angående dylika upplag och villkoren för deras begagnande

äro meddelade i kungörelsen den 10 november 1911 (nr 115) med föreskrifter

angående restitutionsupplag och villkoren för dess begagnande.

Jag anhåller nu få anmäla uppkommen fråga beträffande utsträckning

i särskilda fall aA^ den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen föreskrivna

tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning å restitutionsupplag

av tullrestitutionsgods.

Genom resolution den 12 november 1920 har Kungl. Maj:t på

vissa villkor medgivit aktiebolaget Baltic i Stockholm rätt att tillsvidare

intill uigången av år 1921 vid utförsel av vid bolagets verkstäder tillverkade

separatorer och andra mejerimaskiner samt reservdelar därtill,

till vilkas framställning använts av bolaget från utlandet införd tullpliktig

järnplåt, jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen återbekomma

av bolaget erlagd tullavgift för den utländska järnplåt, som använts till

exportvarornas framställning, eller, ifall tullavgiften efter vad i nämnda

författningsrum sägs, vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse

från dess gäldande. I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t förklarat,

bland annat, att rätten till tullrestitution eller befrielse från tullavgift

skulle avse även det fall, att utförselvaran upplades på restitutionsupplag
Sedermera

har Kungl. Maj:t genom beslut den 25 november 1921

förklarat, att den rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,

som medgivits åtskilliga näringsidkare för tiden intill

utgången av år 1921, finge jämväl därefter av dem på oförändrade

villkor fortfarande tillgodonjutas intill utgången av år 1922.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhåller nu ovannämnda aktiebolaget

Baltic, att det bolaget genom resolutionen den 12 november 1920

lämnade restitutionsmedgivandet måtte få gälla utan hinder av att i re
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 222.

solutionen avsedd exportvara ej utförts inom två år efter råvarans angivning

till förtullning.

‘ Till stöd för förevarande ansökning har bolaget framhållit den betydligt!

minskade exporten av separatorer och mejerimaskiner under

åren 1920 och 1921, vilken förorsakats dels av minskad köpkraft hos

länder med svag valuta, såsom Ryssland med flere, varest bolaget förut

haft en väl inarbetad marknad för sina produkter, dels ock av den allmänna

depressionen, som inverkat menligt på exporten till övriga

länder.

En anhållan av liknande innebörd med den nu förevarande framställdes

år 1919 av aktiebolaget Keros i Södertälje. Denna anhållan,

över vilken kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgåvo utlåtande

den 28 januari 1920, föranledde '' proposition till riksdagen den 12

mars 1920, (nr 269), varigenom föreslogs, att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva, att den rätt till tullrestitution

eller befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande förordning

med tulltaxa för inkommande varor, vilken medgivits vissa näringsidkare

för tiden intill utgången av år 1921, finge, utan hinder av den i

andra stycket av samma författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelsen,

intill nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk efter utgången

av år 1916 till förtullning angiven råvara, även om den exportvara,

i vilken den inginge, icke inom två år efter råvarans angivning

till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

Det sålunda begärda bemyndigandet meddelades av riksdagen.

Över den av aktiebolaget Baltic nu gjorda ansökningen hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen den 4 mars 1922 gemensamt avgivit

infordrat utlåtande samt därvid fogat yttranden dels från tullkammaren

i Södertälje dels ock från fullmäktige i järnkontoret jämte av

fullmäktige åberopat utlåtande av överingenjören hos järnkontoret Axel

Wahlberg.

I tullkammarens i Södertälje berörda, den 2 mars 1922 avgivna

yttrande upplyses, bland annat, följande. Aktiebolaget Baltic hade under

åren 1919 och 1920 infört sammanlagt respektive 164,732 kilogram

och 276,349 kilogram eller sålunda under båda åren tillhopa

441,081 kilogram järnplåtvaror, hänförliga till tulltaxerubrikerna 730,

731, 732, 735, 736 och 739. Under år 1921 hade bolaget före utgången

av tvåårsperioden utfört exportfabrikat, däri ifrågavarande råvaror

inginge med en myckenhet av i allt 31,071 kilogram, vadan 410.010

kilogram råvaror, för vilka tullen utgjorde 17,008 kronor 68 öre, åter
-

2 ullkammaren

i Södertälje.

s. 14 Kontrollera mot PDF

J ärnkontoret.

Kommerskol•

legitim och

generaltullstyrelsen.

14 - Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

stode ontförda. Av sistnämnda kvantitet hade emellertid 179,583 kilogram,

därtor tullen utgjorde 10,362 kronor 82 öre, intill dagen för

avgivandet av tullkammarens yttrande icke kvarlegat två år, i följd

varav en kvantitet av allenast 230,427 kilogram med tull av 6,645

kronor 86 öre icke utförts inom föreskriven tid. På grund av de höga

arbets- och driftkostnaderna samt den allmänna ekonomiska depressionen

hade bolaget varit nödsakat att i det närmaste fullständigt nedlägga

driften, i följd varav något exportgods icke kunnat uppläggas å restitutionsupplag.

Enligt vad tullförvaltaren i Södertälje under hand meddelat,

beräknade bolaget, att icke någon del av den outförda kvantiteten

skulle kunna hinna att förädlas och exporteras inom tvåårsperioden.

I det vid järnkontorets yttrande fogade utlåtandet från överingenjören

Wahlberg antöres, bland annat, följande:

»Det torde vara uppenbart, att ett beviljande av bolagets föreliggande ansökan

i sådant måtto, att bolaget kommer i åtnjutande av tullrestitutionsrätt för

denna lagrade utländska plåt, även om den färdiga exportvaran ej utföres ur riket

före utgången av år 1922, ej på något sätt kan påverka den svenska järnhanteringens

intressen, enär den ifrågavarande utländska plåten redan är inköpt och

lagrad inom landet. Av det anförda framgår vidare, att bolaget för sådan plåt,

som införes under loppet av innevarande år, äger åtnjuta tullrestitution under förutsättning,

att exporten av den färdiga varan sker före årets utgång.

Under sådana omständigheter kan det icke finnas någon anledning att ur

svenska järnhanteringens synpunkt avstyrka ifrågavarande ansökan, för så vitt den

begärda tidsfristen begränsas till och med utgången av år 1922.»

För egen del hava ämbetsverken efter att hava omnämnt Kungl.

Maj:ts ovan berörda beslut den 25 november 1921 samt förenämnda

till 1920 års riksdag avlåtna proposition, anfört följande:

»Med hänsyn till de stora svårigheter i konkurrenshänseende, vilka för närvarande

möta nästan alla förädlingsindustrier, som arbeta på exportmarknader,

synes särskild anledning förefinnas att bereda dessa industrier varje lättnad, som är

möjlig utan direkt skada för andra berättigade intressen. Det måste nämligen anses

vara ett allmänt intresse av största vikt, bland annat med hänsyn till rådande

arbetslöshet, att i möjligaste mån understödja uppehållandet av varje sådan industriell

verksamhet. Dessa synpunkter, som voro medbestämmande vid ämbetsverkens

hemställan den 10 november 1921, vilken föranledde Eders Kungl. Ma:jts ovan oinförmälda

beslut den 25 november 1921, synas jämväl böra föranleda bifall till nu

föreliggande ansökning.

Av samma skäl, som anförts i ovannämnda proposition beträffande då föreliggande

fall, hemställa emellertid ämbetsverken, att ett eventuellt medgivande även

nu lämnas i form av ett generellt bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t på enahanda

sätt, som skedde genom ovanberörda beslut år 1920. Visserligen blev detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

icke begagnat av andra restitutionsrättshavare än aktiebolaget Kéros, men ämbetsverken

hålla för troligt, att liknande framställningar kunna komma att göras av

andra vederbörande industriidkare än nu ifrågavarande sökande, aktiebolaget Baltic.

Med hänsyn bland annat därtill, att samtliga nu gällande restitunonsmedgivanden

jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen endast omfatta tiden intill utgången

av år 1922, anse ämbetsverken, att den nu ifrågasatta utsträckningen ej i

något fall må avse längre tid.»

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, ligger

det nära till hands att antaga, att utom sökandebolaget jämväl andra

industriidkare, som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 25

november 1921 intill utgången av år 1922 tillgodonjuta rätt till tullrestitution

jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, beredas svårigheter

att inom författningsenlig tid utföra de utländska råvaror, för vilka tullrestitution

eller befrielse från tullavgift medgivits. Då emellertid nu

icke är känt i vad mån ytterligare framställningar av här föreliggande

art kunna förväntas, och sådana framställningar kunna inkomma vid

tidpunkt, då riksdagens medgivande ej kan ei hållas, anser jag mig böra

tillstyrka meddelande av bestämmelse om rätt för Kungl. RIaj:t att i

eventuellt förekommande, med det förevarande liknande fall utan hinder

av ovanberörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva

utsträckning av den däri stadgade tvåårslristen för utförsel, dock

ej i något fall längre än till utgången av år 1922.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom

finansdepartementet utarbetat förslag till förordning angående utsträckning

i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni

1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen

av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods,

hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skall proposition av den lydelse bil. litt. . . .

vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Departementschefen.

Ur protokollet:

B. E. Brimberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:102 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i föro s. 3 i texten
  2. BevU 1922:22 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den a1 i texten