Med förslag till förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning inom riket av Öl
1922-03-10 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:230, Med förslag till förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning inom riket av Öl
Dokumentets text
Rungl. Moj.ts proposition Nr 230.
1
Nr m.
Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning
inom riket av Öl; given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående förbud under viss
tid mot införsel till och försäljning inom riket av Öl.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922■ 1 samt. 198 höft. (Nr 230.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr, 230.
Förslag
till
förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning
inom riket av Öl.
Härigenom förordnas som följer:
1 §‘
Införsel till och försäljning inom riket av Öl, varmed i denna förordning
förstås alla maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till tredje
klassen, må under den tid, denna förordning gäller, icke äga rum; dock
må, enligt av Konungen meddelade särskilda bestämmelser, Öl införas
eller försäljas för ändamål, som avses i 10 § 5 mom. i förordningen
angående försäljning av rusdrycker; och må därjämte Öl till riket införas
av den, som enligt 10 § 4 mom. a) i sistnämnda förordning är
berättigad till införsel av rusdrycker.
Genom vad nu är stadgat göres icke ändring i tillverkares rätt
att försälja Öl för utförsel ur riket.
2 §‘
Uen, som inom riket obehörigen försäljer Öl, skall, där gärningen
icke enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker är belagd
med sträf!'', för den obehöriga försäljningen vara underkastad ansvar,
som i 74 § 1 mom. i nämnda förordning är stadgat i fråga om där
avsedda förbrytelser; och skall tillika det å försäljningsstället med därtill
hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda Öl
tillika med kärl och emballage, vari det förvaras, vara underkastat
beslag och förbrutet.
Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning
ådömas, samt av värdet av kärl och emballage, som enligt denna förordning
dömas förbrutna, skola bestämmelserna i 92 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker äga motsvarande tillämpning; och
Kungl. Muj:ts proposition Nr 230.
3
skola i övrigt vid obehörig försäljning av Öl 87 §, 88 § 2 inom., 89 §,
90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §§ i samma förordning i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
3 §•
I avseende å obehörig införsel till riket av Öl skola de i 83 § i
förordningen angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser
äga motsvarande tillämpning; dock skall i fråga om förfarandet
med obehörigen infört Öl gälla vad i 4 § här nedan stadgas.
4 §•
Öl, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förbrutet,
skall bevisligen förstöras.
Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då
förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
Svensk författningssamling, samt gäller till och "med den 30 september
1923. Vad förordningen innehåller beträffande påföljd för obehörig
införsel och försäljning av Öl skall i avseende å förbrytelse, begången
under tiden för förordningens giltighet, äga tillämpning även efter
det förordningen i övrigt upphört att gälla. Såvitt de i förordningen
angående försäljning av rusdrycker eller annan författning meddelade
bestämmelser strida mot föreskrifterna i denna förordning, skola under
den tid, denna förordning gäller, samma bestämmelser icke tillämpas.
Utan hinder av vad i denna förordning stadgas må försäljning i
vanlig ordning äga rum av Öl, som före tiden för förordningens ikraftträdande
införts till riket. Öl, som före nämnda tid från utlandet
inkommit till riket, må efter den tiden icke av tullverket utlämnas
till annan än den, som enligt 1 § är berättigad till införsel av varan.
Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av Öl icke äga rum,
må varan på ägarens begäran åter utföras. Sker ej återutförsel inom
fyra månader från förordningens ikraftträdande, skall ölet bevisligen
förstöras.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
Riksdags
skrivelse.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena BråNTING, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Thorsson anför härefter:
I samband med den lagstiftning angående de s. k. mellanstarka
maltdryckerna, vilken kom till stånd enligt beslut av 1919 års lagtima
riksdag, infördes i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker eu uppdelning av maltdryckerna
i tre klasser, kännetecknade med hänsyn till såväl extrakthalt som alkoholhalt.
Den första klassen omfattar maltdrycker, som ej innehålla mera
än två och en fjärdedels volymprocent alkohol och som äro inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
alkoholfria maltdrycker, vilka äro inbryggda med en stamvört av
högre extrakthalt än den nämnda. Andra klassen omfattar maltdrycker,
som icke äro hänförliga till första klassen och vilka ej innehålla mera
än tre och sex tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med
en stamvört, vars extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent.
Till tredje klassen hänföras alla övriga maltdrycker. Maltdrycker
av tredje klassen, vilka i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning betecknas
såsom Öl, äro enligt samma förordning inbegripna under det
gällande kontrollsystemet genom detaljhandelsbolag. På grund av
särskilda förhållanden har någon tillverkning av Öl inom landet
icke kommit till stånd under nämnda förordnings giltighetstid. Den
import av utländskt Öl, som under samma tid ägt rum genom detaljhandelsbolagen,
är mycket obetydlig.
I anledning av väckta motioner hemställde 1920 års riksdag i
skrivelse (nr 319) till Konungen, att Kung]. Maj:t måtte låta verkställa
en allsidig utredning av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar
förbud mot försäljning inom riket av maltdrycker, vilka innehölle
*
Kung!. Maj.ts proposition Nr 280. 5
mera än tre och sex tiondels volymprocent alkohol, skulle kunna stadgas,
ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I skrivelsen yttrade riksdagen, att eu
dylik utredning borde avse att undersöka, huruvida och under vilka
förutsättningar den ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens de!
avsevärda förmån, som vunnits därigenom att på grund av särskilda
förhållanden de starkare, såsom berusningsmedel användbara maltdryckerna
icke funnits tillgängliga, skulle kunna bevaras åt framtiden. Däremot
syntes det, anförde vidare riksdagen, saknas anledning att ifrågasätta
indragning av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker, som
bedreves uteslutande för export. Utredningen borde taga hänsyn till
jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande ifrågavarande
slag av maltdrycker kunde medföra. Utredningen borde vidare
inriktas på att söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt,
smakligare, bådbärare och som måltidsdryck mera användbar maltdryck
än det förekommande pilsnerdrickat kunde frambringas.
1 anledning av denna skrivelse tillkallade dåvarande chefen för
finansdepartementet enligt Kungl. Maj:ts den 15 oktober 1920 givna
bemyndigande professorn T. L. Thunberg, direktören E. Hj. B. Almgren
och ombudsmannen A. W. Sävström att såsom sakkunniga verkställa
den utredning, varom riksdagen hemställt. Aid anmälan i statsrådet
av detta ärende anförde departementschefen, bland annat, att genom den
begärda utredningen i första hand borde fastställas de olägenheter, som
skulle inträda genom ett lösshippande av tillverkningen och därmed av
försäljningen av det starkare ölet. Såsom dylika olägenheter framhölls
särskilt, att rusdrycksförsäljningsbolagen knappast vore rustade för att
övertaga någon större försäljning av Öl, dåde, särskilt på grund av bristande
lokalutrymmen, redan på många håll hade svårigheter att ombesörja
tillhandahållande av spritdrycker och vin. Jämväl i kontrollhänseende
skulle ölförsäljningen komma att tillskynda bolagen svårigheter, vilka icke
kunnat förutses vid den tidpunkt, då rusdrycksförsäljningsförordningen
antogs. Vidare anfördes, att, därest utredningen gåve vid handen, att
tillverkningen och försäljningen av de starkare maltdryckerna borde förbjudas,
undersökningen borde inriktas på frågan om möjligheterna att
förbättra det nuvarande pilsnerdrickats smak och hållbarhet. Därvid
ifrågasattes tillika, huruvida icke skillnaden mellan olika drycker kunde
fastställas icke såsom för närvarande efter en kombinerad alkohol- och
extraktgräns utan enbart efter en alkoholgräns — en förändring, som visserligen
syntes förutsätta en fullständig omläggning av det i fråga om
maltdryckslagstiftningen bestående beskattningsväsendet och kontrollför
-
Departementschefsl/ttrande
15
oktober 1920.
Maltdrycks
sakkunnigas
betänkande.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
farandet. Då utredningarna sålunda kunde föranleda vittutseende förändringar
av gällande maltdryckstillverkningslagstiftning, borde jämväl
undersökas, huruvida icke jämväl i andra avseenden bestämmelserna om
maltdryckstillverkningen borde på grund av vunnen erfarenhet förändras.
De sålunda förordnade s. k. maltdryckssakkunniga hava den 17
december 1921 avgivit sitt betänkande. I detta betänkande har framlagts
dels förslag till helt ny förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker dels ock förslag till förordning angående förbud
mot införsel och försäljning inom riket av maltdrycker, innehållande
mera än tre och sex tiondels volymprocent alkohol, vilka maltdrycker av de
sakkunniga benämnts exportöl. Enligt sistnämnda förordning skulle införsel
till och försäljning inom riket av exportöl för annat än vetenskapliga
och tekniska ändamål vara förbjuden, och skulle för förseelse mot detta
förbud gälla vad i rusdrycksförsäljningsförordningen vore stadgat angående
olovlig rusdrycksförsäljning. Den föreslagna förordningen skulle träda i
kraft den 1 oktober 1922 och gälla utan tidsbegränsning. Härjämte hava de
sakkunniga föreslagit en del förändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka borde bliva en följd av exportölsförbudet. De sakkunniga
hava alltså kommit till det resultat, att försäljningen av vad som nu
betecknas såsom maltdrycker av tredje klassen borde förbjudas, blott
med den modifikation, som ligger däri, att enligt de sakkunniga gränsen
mellan drycker av olika klasser skulle bestämmas allenast efter
volymprocenten alkohol, varigenom möjlighet ansågs skola beredas
att åstadkomma extrakt starkare och på den grund enligt vissa smakriktningar
mera välsmakande drycker än det nu tillverkade pilsnerdrickat,
utan att alkoholhalten därför behövde ökas. De skäl, vilka
av de sakkunniga anförts som motivering för ett förbud av dylik innebörd,
äro i huvudsak följande:
De sakkunniga utginge från att ett återvändande till förhållandena före
kristiden i avseende å ölförsäljningen icke vore ifrågasatt, utan att frågan
gällde att söka utreda innebörden av ett eventuellt tillhandahållande av starköl i
enlighet med bestämmelserna i 1917 års förordning. Därvidlag syntes man,
oaktat någon erfarenhet om det individuella kontrollsystemets sätt att fungera
i fråga om ölförsäljning icke förefunnes, vara berättigad antaga, att försäljning
av Öl genom systembolagen skulle bliva förenad med betydande vanskligheter.
Vad först anginge utminuteringen, berodde dessa svårigheter i främsta
rummet på den för närvarande på grund av rådande bostadsbrist synnerligen
svårlösta lokalfrågan. Om lokalerna vore otillfredsställande eller otillräckliga,
så att bolagen icke kunde på nöjaktigt sätt betjäna allmänheten, måste
man räkna med ett starkt missnöje lios denna, liksom även hos öltillverkarna,
Kandi. Mai:tu proposition Nr 230. 7
<l;i (lera* avsättning därigenom skulle bliva lidande. Eu bristfällig teknisk
organisation skulle vidare direkt medföra ofördelaktiga verkningar med hänsyn
till kontrollens handhavande. De väsentligaste svårigheterna av bestående
art syntes emellertid förefinnas på kontrolltillämpningens område. Det förfarande,
som för närvarande av bolagen tillämpades i fråga om kontrollen å förbrukningen
av spritdrycker och vin, vore icke tillämpligt i avseende å utminutering
av starköl. Skulle därför starkölsutminutering i större utsträckning påbörjas,
torde det först bliva nödvändigt att på något sätt experimentera sig fram till
ett kontrollförfarande, som kunde passa för försäljning av denna dryck. Det funnes
emellertid vissa sannolikheter, som talade mot möjligheten att någonsin
vinna tillräckligt fasta regler för kontrolltillämpningen. Även utskänkningen
av starköl skulle, om lagstiftningens nykterhetsbefrämjande syfte skulle kunna
tillgodoses, bliva förenad med vanskligheter av en omfattning, som man för
närvarande hade svårt att överskåda. Då det kunde väntas, att starkölet skulle
komma att i stor utsträckning uttränga pilsnerdrickat såsom måltids- och
förfriskningsdryck, skulle vidare från pilsnerdricksförsäljamas sida säkerligen
ersättningskrav komma att framställas. I den mån bolagen förbehölle
sig själva utskänkning av starkölet, vilket i stor utsträckning torde bliva
fallet, skulle även den nuvarande pilsnerdricksutskähkningen bliva väsentligt
lidande. För många av de nuvarande pilsncrdrickskaféerna befarades
starkölets uppträdande på marknaden innebära en direkt ruin.
Kärnan i spörsmålet om ett eventuellt förbud mot starkölsförsäljning vore
dock nykterhetssynpunkten. Med hänsyn till den allmänna, i folkets smak inarbetade
användning, som maltdrycker hade, vore det en viktig uppgift för lagstiftningen
att eliminera de risker, som betingades av den hittillsvarande alkoholhalten
i starkölet, i den mån detta vore möjligt utan att offra det, som vore
värdefullt hos dryckerna i fråga. Det gällde att så mycket som möjligt beröva
maltdryckerna karaktären av på alkoholhalten beroende »njutningsdrycker».
Erfarenheten från kristiden vore, att pilsnerdrickat ägde stark förmåga
att som måltids- och förfriskningsdryck ersätta starkölet. Det missnöje,
som gjort sig gällande under den tid, då starköl icke funnits i marknaden, syntes
de sakkunniga anmärkningsvärt ringa, och i de fall, då starkare maltdrycker
efterfrågats, syntes detta mera hava berott på önskemål att få ett
hållbarare Öl än ett Öl med högre alkoliolhalt. Visserligen utgjorde det förhållandet,
att allmänheten torde finna sig i att icke hava tillgång till någon starkare
maltdryck än pilsnerdrickat, icke i och för sig tillräckligt skäl att förbjuda
det starkare ölet. Då de sakkunniga emellertid anslutit sig till kravet på ett
förhud mot starkölsförsäljning, hade detta skett, emedan här en i folknykterhetens
intresse verkande, långt ifrån betydelselös reform syntes erbjuda sig, genomförbar
utan större vanskligheter och gynnad av den avvänjningsprocess
gentemot starkölet, som kristiden inneburit. Ur nykterhetssynpunkt skulle
ett starkölsförbud hava betydelse i följande avseenden. Förtäring av starköl
hade förr ofta varit anledning till berusning. Det vore uppenbart, att starkölet,
trots de restriktioner i dess försäljning, som stadgats i 1917 års förordning,
skulle erhålla en stor plats i marknaden. Starkölets återinförande kunde
befaras komma att innebära en deklassificering av pilsnerdrickat i allmänhetens
uppfattning, och det vore tydligt, att följderna härav på nvkterhefsHll
-
8
Kutig!. Maj:ts proposition Nr 230.
Reservation
vid de sakkunnigas
betänkande.
ståndet icke skulle bliva gynnsamma. Man måste räkna med att, bur än systembolagens
kontroll sköttes, tillgången till starköl i ej ringa utsträckning
skulle bereda möjlighet till avsiktligt eller oavsiktligt missbruk därav. vDå
starkölet måste bliva avsevärt dyrare än pilsnerdrickat, skulle starkölets införande
såsom den mest använda måltids- och förfriskningsdryöken därjämte
på ett mycket kännbart sätt för stora samhällsklasser öka deras utgifter för
rusdrycksändamål. Starkölets återuppträdande skulle vidare innebära en icke
oväsentlig ökning i den totala alkoholmängd, som konsumerades av folket. Mot
vad som anförts därom att man i starkölet både ett medel att minska konsumtionen
av spritdrycker och vin ville de sakkunniga framhålla, att, om
över huvud starkölsförbrukningen skulle åstadkomma någon dylik minskning,
densamma dock skulle bliva så ringa, att olägenheterna av starkölsförsäljningen
vida skulle överväga de möjliga fördelarna. Slutligen anförde de sakkunniga,
att starkölsförsäljningens förbjudande med hänsyn till erfarenheten
från de senare åren syntes bliva föga kännbart för bryggeriindustrien,
ävensom att nuvarande traktater med främmande makter icke stode hindrande
i vägen för starkölsförbudet, och att Sveriges handelsförbindelser med utlandet
knappast torde därav påverkas.
De sakkunniga avvisa härefter, med åberopande av de ur nykterhetssynpunkt
med detsamma förenade risker, det förslag- om en mindre
höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt, som från vissa håll framställts
såsom innebärande eu utväg att erhålla en bådbärare dryck än pilsnerdrickat,
och utveckla vidare sin åsikt, att gränsen mellan tillåtna och
förbjudna maltdrycker borde bestämmas allenast efter alkoholhalten.
Utom de förändringar, som betingas av starkölsförbudet ävensom
därav att de sakkunniga för vinnande av större reda sammanfört alla
bestämmelser av allmännare innebörd om tillverkning och beskattning
av maltdrycker i en och samma författning, innehåller de sakkunnigas förslag
till förordning om tillverkning och beskattning av maltdrycker nyheter
dels ifråga om ett överförande till kontrollstyrelsen av vissa kontrollbefogenheter,
som nu utövas av Kungl. Maj:t och länsstyrelserna, dels
ock rörande vissa förenklingar beträffande maltdryckstillverkningskontrollen.
Däremot hava de sakkunniga funnit sig sakna anledning att
framlägga förslag vare sig till eu förändring i principerna för maltdrycksbeskattningen
och i bestämmelserna rörande koncessionstvång för
inrättande av skattepliktig tillverkning av maltdrycker eller i fråga om
övergång från volymprocentberäkning till viktsprocentberäkning.
De sakkunniga voro emellertid icke enhälliga om sitt förslag. En
av dem, disponenten B. Almgren, har vid betänkandet fogat ett särskilt
yttrande, i vilket han i åtskilliga punkter anmäler en från majoritetens avvikande
mening och såsom sammanfattning av sin ståndpunkt anför följande:
Kuh<)I. Maj: In proposition Nr 230. 9
Dä man på grund av rena kristidsf behåll anden icke halt möjlighet att
pröva verkningarna av den år 1917 antagna, från och med år 1919 gällande rusdrycksförsäljningsförordningen,
i vad densamma avsåge ölet, men, då den konsumerande
allmänheten helt visst med tillfredsställelse skulle hälsa ett tillhandahållande
av något kraftigare maltdrycker än de nuvarande, syntes rättvisan
och billigheten kräva, att, innan frågan om förbud mot ölförsäljning
upptoges till avgörande, man sökte få utrönt, om icke ett tillfredsställande resultat
kunde eraås med tillämpandet av nämnda förordnings bestämmelser rörande
tillhandahållande av Öl. Det syntes numera icke behöva möta allt förstora
svårigheter för systembolagen att tillsammans med bryggerierna överens
komma om de lämpligaste anordningarna härför. Den, som ville underkasta
sig det med motbokskontrollen förenade besväret för erhållande av ett glas
gott Öl, borde icke avstängas från möjligheten härtill.
Över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden inhämtats från
kontrollstyrelsen samt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna,
varjämte Svenska Bryggareföreningen beretts tillfälle att yttra sig över
detsamma.
Kontrollstyrelsen anför i sitt den 31 januari 1922 dagtecknade
utlåtande följande angående det föreslagna starkölsförbudet:
»Enligt kontroll styrelsens uppfattning måste, såsom ock av de sakkunniga
framhållits, ställningstagandet för eller mot starkölsförbud väsentligen
komma att bestämmas av uppfattningen om den verkan, ett återupptagande
av starkölsförsäljningen skulle komma att få på nykterhetstillståndet inom landet.
I fråga härom förefinnes en bestämd meningsskiljaktighet mellan kommitténs
majoritet å ena sidan och reservanten inom kommittén å den andra.
Kommitténs majoritet anser sig hava grundad anledning antaga, att följderna
ur nykterhetssynpunkt av ett återupptagande av starkölsförsäljningen
skulle bliva ogynnsamma, även om de ej låta sig på förhand noggrant beräkna,
medan reservanten synes hävda den uppfattningen, att denna fråga
för närvarande undandrager sig varje omdöme, då ännu ej tillfälle funnits
att praktiskt pröva de anordningar för ölförsäljningen, som införts genom 1917
års rusdrycksförsäljningsförordning.
I fråga härom anser kontrollstyrelsen det näppeligen kunna bestridas,
att ölet under den tid, verkligt starköl fanns tillgängligt i handeln, i stor utsträckning
användes på sådant sätt, att det gav anledning till missbruk. Erfarenheterna
från landsbygden, där de starkare alkoholhaltiga dryckerna voro
svårtillgängligare än i städerna, från arbetsplatserna och från många andra
håll torde för den, som följt utvecklingen i detta avseende, lämna tillräckliga
bevis härför. Den av reservanten med stor skärpa framhävda omständigheten,
att alkohol, förtärd i form av Öl, har mindre berusningseffekt än samma
absoluta myckenhet alkohol, förtärd i form av brännvin, synes därför vara
av mera teoretiskt än praktiskt intresse.
I vad mån den ogynnsamma inverkan på nykterhetstillståndet, som ölförsäljningen
under gångna tider utövat, skulle inställa sig, därest starköl
ånyo utsläpptes i handeln, är det förenat med vissa svårigheter att med beBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 198 höft. (Nr 230.) 2
KontroHsty
relsen.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
stämdhet yttra sig om. De bestämmelser, som nu reglera ölhandeln, äro nämligen
alltför skilda från äldre bestämmelser på detta område, för att några
fullt säkra slutsatser skola kunna dragas.
För var och en, som haft tillfälle att något mera ingående följa det nuvarande
restriktionssystemets tillämpning i praktiken, torde det dock vara
tydligt, att dess användande för ölets vidkommande skulle vara förenat med
både många och stora svårigheter. Dessa svårigheter hava också med styrka
framhållits i de yttranden, som till de sakkunniga avgivits från systembolag
eller deras sammanslutningar. Vid sådant förhållande är det för kontrollstyrelsen
överflödigt att närmare ingå härpå. Styrelsen vill allenast framhålla,
att svårigheterna ingalunda överdrivits i de ovannämnda yttrandena. Styrelsen
är för sin de! närmast benägen att anse dem för nära nog oöverkomliga.
Härvidlag fäster styrelsen givetvis ej i första hand avseende vid de
svårigheter, som kunna möta i fråga om anskaffandet av erforderliga lokaler
och i fråga om den rent tekniska utformningen av kontrollen, utan vid de svårigheter,
som i ett av de avgivna yttrandena sammanförts under benämningen
de restriktions politiska. Eu anordning av den individuella utminuteringskontrollen
för ölets vidkommande i huvudsaklig överensstämmelse med det kontrollsystem,
som för närvarande kommer till användning vid utminutering av
spritdrycker, låter sig näppeligen genomföras. Som ett väsentligt led i denna
kontroll ingår ett fastställande vid motböckernas utlämnande av de högsta
kvantiteter spritdrycker, som fa på desamma inköpas. Att vid utlämnandet
av motböcker för inköp av Öl fastställa liknande kvantitetsbegränsningar låter
sig däremot av praktiska skäl, som det torde vara överflödigt att här närmare
utveckla, ej göra. Under sådana förhållanden återstår ingen annan möjlighet
än att tillämpa samma kontrollmetoder vid utminuteringen av Öl, som
för närvarande tillämpas vid utminuteringen av viner, speciellt lätta viner,
d. v. s. att praktiskt taget tillåta alla motboksinnehavare att inköpa de kvantiteter,
de önska, och att först ingripa, då några alldeles särskilda förhållanden
föreligga. Ett dylikt tillvägagångssätt för ölets vidkommande skulle emellertid
på grund av den från lättvinerna alldeles artskilda ställning, som ölet
i förbrukningsavseende intager — den långt större kundkrets ur alla befolkningslager,
som ölet kan påräkna, in. m. — göra hela kontrollen betydelselös.
De svårigheter, som sålunda skulle uppstå för systembolagen, om Öl
komme att försäljas å motbok, skulle emellertid även indirekt kunna bliva
ogynnsamma för bolagens övriga verksamhet, då ett flertal nya anledningar
till konflikt med allmänheten efter all sannolikhet skulle framkallas och försvåra
det nödvändiga samarbetet mellan denna och bolagen.
Kontrollstyrelsen liar i det föregående berörd vissa av de svårigheter,
som äro förknippade med ett återupptagande av starkölsförsäljningen utminuteringsvis.
Jämväl för utskänkningens vidkommande skulle ett återupptagande
av starkölsförsäljningen medföra många och svårlösta problem. Kontrollstyrelsen
vill härvid allenast erinra om och instämma i vad som av aktiebolaget
Stockholmssystemet anförts i dess å sid. 42 i det tryckta betänkandet
återgivna yttrande och i vad som av de sakkunniga själva anförts å sidorna 46
och 47 i samma betänkande.
Även i fråga om den omfattning, ölkonsumtionen skulle få, synes eu viss
Kung!. Maj.ts proposition Nr 230.
11
meningsskiljaktighet föreligga mellan de sakkunnigas majoritet och reservanten.
Majoriteten befarar, att konsumtionen i mycket stor utsträckning skulle
vända sig från pilsnerdrickat till ölet. Reservanten anser donna farhåga något
överdriven. Genom systembolagens kontroll och det ökade besväret vid varans
inköp skulle enligt hans uppfattning förbrukningen av starköl kunna
hållas inom behöriga gränser. Det synes kontrollstyrelsen, som om reservanten
härvid gör sig skyldig till.en överskattning såväl av systembolagens makt
som av den inverkan i återhållande riktning, som det med inköpen förenade
besväret skulle utöva. Såsom redan i det föregående framhållits, torde det
väsentligaste av de medel, genom, vilka systembolagen kunnat nedbringa konsumtionen
av spritdrycker — den på förhand fastställda begränsningen av den
högsta kvantitet, som får inköpas — ej vara användbart för ölets vidkommande.
De konsumtionsreglerande ingreppen måste sålunda komma i efterhand och,
då några fasta normer för inköpens storlek ej kunna fastställas, göras beroende
på ett påvisbart missbruk av inköpsrätten i varje särskilt fall. Att värdefulla
resultat i vissa fall kunna nås på detta sätt, skall ej av kontrollstyrelsen
förnekas, men att ett i stort sett tillfredsställande resultat skulle erhållas, torde
det däremot vara alltför optimistiskt att hoppas.
Kontrollstyrelsen finner det för sin del sannolikt, att de sakkunnigas majoritet
bedömt den föreliggande situationen riktigt, då den antager, att konsumenterna
i stor utsträckning skulle övergå från pilsnerdricka till starköl,
om sådant utsläpptes i handeln, trots det att styrelsen ej delar den av reservanten
företrädda uppfattningen, att för närvarande bland allmänheten förefinnas
mera utbredda önskemål att få tillgång till ett bättre och starkare Öl
än det nuvarande pilsnerdrickat. Utan att förneka, att dylika önskemål kunna
hava framkommit från åtskilliga håll, kan kontrollstyrelsen för sin del i detta
avseende till fullo instämma i de sakkunnigas uttalande, att det missnöje, som
gjort sig gällande på grund av frånvaron av starköl, varit anmärkningsvärt
ringa, om man erinrar sig de upprörda protester, som annars bruka höjas vid
varje ingrepp i alkoholvanorna. Denna uppfattning hindrar emellertid ej, som
reservanten synes förmena, att man samtidigt kan anse det finnas stora anledningar
befara, att konsumtionen, om starköl ånyo utsläpptes i handeln,
skulle i hög grad inriktas på detta. De psykologiska faktorer, som härvid
komma att bliva avgörande, torde vara av nog så skiftande natur. De sakkunniga
hava på sid. 42 och 43 i betänkandet fäst uppmärksamheten å några
av de motiv, som kunna tänkas komma att spela in. Stoekliolmssystemet anger
i sitt av de sakkunniga återgivna yttrande andra. Över huvud taget torde
man kunna påstå, att stor risk förefinnes, att pilsnerdrickat, med vilket allmänheten
är ganska tillfreds, så länge starköl ej finnes i handeln, skulle undergå
eu deklassering i det allmänna medvetandet, om starköl ånyo utsläpptes i
marknaden.
Utgångspunkterna vid ställningstagandet till det ifrågasatta starkölsförbudet
äro sålunda enligt kontrollstyrelsens uppfattning följande.
1. För närvarande tillverkas och försäljes inom landet en maltdryck,
pilsnerdricka, som i allt väsentligt ganska väl tillfredsställer allmänhetens
krav på en välsmakande måltids- ocli läskedryck utan att medföra några
olägenheter ur nykterhetssynpunkt.
12
Kung!. Maj.ts proposition Nr 230.
2. Ett återupptagande av starkölslörsäljningen skulle efter all sannolikhet
medföra, att maltdryckskonsumtionen komme att på nytt inrikta sig på ölet.
3. Det torde icke vara möjligt att inom den nuvarande lagstiftningens
ram och på grundvalen av hittills gjorda erfarenheter från den individuella
kontrollens tillämpning förebygga ogynnsamma påverkningar på nykterhetstillståndet
av starkölsförsäljningen; ett förläggande av denna hos systembolagen
skulle fastmer utöva ett ogynnsamt inflytande även på deras verksamhet
i övrigt.
4- Svårlösta ekonomiska spörsmål skulle kräva sin lösning, då stora
grupper näringsidkare, som för närvarande hava sin utkomst genom försäljning
av pilsnerdricka, skulle försättas i en ekonomiskt ohållbar situation genom
konsumtionens inriktning på starköl, som de näppeligen skulle kunna
erhålla rätt att försälja.
Fasthålla!- man vid dessa utgångspunkter, torde knappast något större
avseende kunna fästas vid den av reservanten företrädda ståndpunkten, att ett
förbjudande av försäljningen av starköl skulle innebära en inkonsekvens, då
man samtidigt alltjämt tilläte försäljning av alkoholstarkare drycker. Förelage
en liknande situation för spritdryckernas vidkommande, skulle invändningen
kunna liava sitt berättigande. Så olikartade som förhållandena äro i
fråga om förbrukningen av starköl och förbrukningen av spritdrycker kunna
emellertid några verkliga analogier icke uppdragas mellan dessa bägge för
brukningsområden, utan jämförelsen dem emellan blir av rent formell natur.
Som synes av det föregående anser kontrollstyrelsen, att mycket starka
skäl tala för att försäljning av'' starköl inom landet icke bör komma till stånd.
Styrelsen anser därför, att de sakkunnigas förslag i detta avseende bör av''
statsmakterna i princip biträdas.
Från vissa håll, där man ställt sig välvillig till tanken pa ett starkölsförbud,
har det gjorts gällande, att den av de sakkunniga föreslagna alkoholgränsen
3.# volymprocent skulle, utan att nykterhetseffekten äventyrades, kunna
höjas med en eller annan tiondedels procent. Då kontrollstyrelsen av skäl, som
framgå av det följande, ej kunnat tillstyrka, att de sakkunnigas förslag till
omarbetning av maltdryckstillverkningsförordningen i sin helhet i sitt nuvarande
skick lägges till grund för en ny lagstiftning, har styrelsen endast funnit
sig böra föreslå ett för viss tid gällande starkölsförbud. Vid sådant förhållande
har styrelsen ansett det ur olika synpunkter lämpligast att fasthålla
vid den av de sakkunniga föreslagna gränsen 3.« volymprocent, som samman
faller med den högsta nu tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka, och ej funnit
sig böra för närvarande ingå på någon diskussion av möjligheten till någon
mindre jämkning av denna.»
Kontrollstyrelsen berör härefter övriga i betänkandet avhandlade
frågor och anför därom, bland annat, att kontrollstyrelsen funnit frågan om
bibehållande av volymprocentberäkning eller införande av viktsprocentberäkning
vara förtjänt av ytterligare övervägande, att kontrollstyrelsen
icke på grundval av den av de sakkunniga förebragta utredningen kunnat
fatta ståndpunkt till den föreslagna omläggningen av maltdryckskon
-
Kungl. Maj:tu proposition Nr ''‘30.
13
trollen, samt att, beträffande beskattningssystemet för maltdrycker, eu
övergång till produktsbeskattning borde tagas under övervägande.
Kontrollstyrelsen fortsätter därpå:
»De av kontrollstyrelsen berörda spörsmålen, och särskilt frågorna om
kontrollens anordnande och grunderna för maltdrycksbeskattningen, äro av
sådan, för hela maltdryckstillverkningsförordningen genomgripande natur, att,
därest Kung!. Maj:t skulle finna ytterligare utredning erforderlig, förslag till
en definitiv inaltdryckstillverkningslagstiftning näppeligen kan föreläggas
innevarande års riksdag. KontrolLstyrelsen anser för sin del, att frågan om
lagstiftningens definitiva utformning utan svårighet låter sig uppskjutas och
göras till föremål för en mera ingående utredning, och ändock det av de sakkunniga
behandlade huvudspörsmålet om starkölsförsäljningens förbjudande
upptagas till omedelbart avgörande i en mera provisorisk form. Det låter sig
sålunda väl tänkas, att statsmakterna på grundval av den verkställda utredningen
antager en tillsvidare gällande lagstiftning om förbud mot försäljning
av starköl, till dess att fullständig utredning föreligger i de av kontrollstyrelsen
berörda spörsmålen. Då denna provisoriska lagstiftning icke synes
böra åstadkomma någon rubbning i de nu rådande förhållandena i avseende å
pilsnerdrickats beskaffenhet, d. v. s. att pilsnerdrickat skulle fortfarande bestämmas
på grundval av den kombinerade extrakt- och alkoholgränsen, synes
denna lagstiftning böra innehålla förbud mot tillverkning av maltdrycker av
tredje klassen.
På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte
dels för riksdagen framlägga förslag till ett provisoriskt förbud mot införsel
och försäljning inom riket av maltdrycker av tredje klassen, att gälla
under tiden till och med den 30 september 1923 och i huvudsak av det innehåll,
som bifogade förslag till förordning utvisar,
dels och låta verkställa ytterligare utredning beträffande de av kontrollstyrelsen
här ovan angivna spörsmålen.
Därest Kungl. Maj:t skulle så finna lämpligt, kan utredningen utföras
av kontrollstyrelsen, som redan har i uppdrag att verkställa utredning angående
vissa omläggningar av brännvinstillverkningslagstiftningen, och torde
kontrollstyrelsen därvid höra bemyndigas att för utredningens utförande tillkalla
två sakkunniga, nämligen en representant för bryggeriindustrien och en
för överkontrollörerna.»
Tre ledamöter av kontrollstyrelsen voro av avvikande mening och
ansågo, att ytterligare utredning borde verkställas ej blott av de frågor,
som i styrelsens utlåtande särskilt angivits, utan av samtliga de spörsmål,
frånsett frågan om starkölsförbud, vilka av de sakkunniga upptagits
till behandling, samt att dessutom utredning borde verkställas beträffande
den förstärkning av kontrollstyrelsens arbetskrafter samt de
ändringar i styrelsens organisation i övrigt, som kunde bliva påkallade
av den nya utredningens resultat.
14
Kungl. Maj.ts proposition Nr 230.
Länestyrei
»erna.
Det av kontrollstyrelsen framlagda författniugsförslaget torde få
såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.
Av länsstyrelserna hava de i Östergötlands, Gottlands, Hallands,
Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län lämnat förslaget utan erinran eller funnit övervägande
skäl tala för tillstyrkande av detsamma. De skäl, som av dessa länsstyrelser
anförts för starkölsförbud, äro i huvudsak desamma, som av
de sakkunniga åberopats. Vissa länsstyrelser hava uttryckligen betonat,
att den nuvarande tidpunkten måste anses särskilt lämplig för den föreslagna
reformens genomförande. Från några håll har emellertid anmärkts,
att utredningen angående möjligheten för anordnande av effektiv
försäljningskontroll icke vore uttömmande. Länsstyrelserna i Hallands
och Västmanlands län anse, att det icke bör vara oeftergivligt, att den
nuvarande gränsen av 3.6 volymprocent fasthålles, därest genom en helt
obetydlig förhöjning av alkoholhalten dryckens smaklighet och hållbarhet
skulle i hög grad förbättras. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anför betänkligheter
mot att gränsen skulle dragas enbart vid den nuvarande
volymprocenthalten alkohol, varav måste följa en sänkning av pilsnerdrickats
nuvarande kvalitet.
Överståthållarämbetet och fyra länsstyrelser, nämligen de i Stockholms,
Blekinge, Skaraborgs och Värmlands län, hava tillstyrkt starkölsförbud
åtminstone tillsvidare eller för viss tid av två eller tre år. Overståthållarämbetet
förklarar sig anse det vara principiellt oriktigt att förbjuda ölförsäljningen,
då spritdrycks- och vinhandel tillåtes, men förklarar, att
om starkölsförbud ur andra synpunkter ansåges önskvärt, den nuvarande
tidpunkten vore lämplig för dess genomförande. Länsstyrelsen i Stockholms
län förordar förnyad granskning av möjligheterna av att förbättra
pilsnerdrickats smak och hållbarhet. Länsstyrelsen i Blekinge
län anför såsom skäl för ett allenast tillfälligt förbud, att man borde
avbida närmare erfarenhet av hur de nu gällande restriktionerna
och den individuella kontrollen verkat å de områden, där den varit i
tillämpning. Länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län åberopa
som stöd för sin ståndpunkt, att tillhandahållande av Öl måste anses
fullt berättigat, men att djdikt tillhandahållande icke syntes kunna
under de närmaste åren på ett fullt tillfredsställande sätt anordnas.
Under förbudstiden borde utredning verkställas om lämpligaste anordningarna
för kontrollen över starkölsförsäljningen.
Avstyrkande utlåtanden hava avgivits av länsstyrelserna i Uppsala,
Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kandi. Maj.ts proposition Nr 280. lr>
och Hokus, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län, av den sistnämnda
länsstyrelsen med tvekan. De skäl, som åberopats för en dylik avvisande
ståndpunkt, äro i huvudsak följande. Ingå nya och oförutsedda
omständigheter hade förekommit, som kunde föranleda rubbning av de
genom 1917 års förordning efter omfattande utredningar antagna grunderna
för ölhandeln. Det vore icke blott förhastat utan även oegentligt
att upphäva gällande lagstadganden, som ännu ej prövats och visat sig
i praktiken otillfredsställande. De åberopade praktiska svårigheterna
ur kontroll- och organisationssynpunkt borde icke vara oväntade och
måste anses överkomliga utan större olägenheter, i varje fall om nödigt
rådrum lämnades. Därest praktiska kontrollåtgärder vidtoges, behövde
man icke befara, att ölförsäljning efter nyssnämnda grunder skulle
hava en ogynnsam inverkan på nykterhetstillståndet. Den nuvarande
tidpunkten vore icke särskilt lämplig för reformen, då det dels icke vore
säkert, huru allmänheten skulle ställa sig till utsikten att i längden
undvara ölet, dels ock frågan om allmänt rusdrycksförbud stode på
dagordningen. Slutligen har framhållits den inkonsekvens, som skulle
ligga däri, att det skulle bliva helt uteslutet, att åtkomma öl även i de
minsta kvantiteter, under det att vin och spritvaror finge tillhandahållas.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har icke yttrat sig i förevarande
avseende.
Svenska Bryggareföreningen anför i huvudsak följande:
Lösningen av frågan om var gränsen mellan ur nykterhetssynpunkt farliga
och ofarliga drycker skulle dragas borde vara en nödvändig förutsättning för att
man utan samband med ett allmänt rusdrycksförbud skulle stadga förbud mot tillverkning
av starkare maltdrycker. Frågan angående de starkare maltdryckernas
förmenta farlighet såsom rusdrycker hade emellertid icke genom de sakkunnigas
utredning förts ett enda steg närmare sin lösning. Gentemot påståendet
om svårigheter att erhålla för ölförsäljningen erforderliga lokaler ville föreningen
framhålla, att sådana svårigheter väl tidigare kunnat vara för handen
men numera ingalunda förefunnes. Det torde för övrigt endast hava
varit i de allra största städerna, som lokalfrågan haft något att betyda.
De svårigheter av kontrollteknisk art, som gjorts gällande, måste hava
existerat i lika hög grad vid den tidpunkt, då den nya försäljningslagstiftningen
tillkommit, utan att de då från systembolagens sida tillmätts någon betydelse.
Den föreliggande utredningen vore i åtskilliga avseenden bristfällig.
I fråga om försäljningsförbud för starkare maltdrycker instämde föreningen
till fullo i det slut, vartill reservanten bland de sakkunniga kommit. Frågan
vore ingalunda nu mogen för ett avgörande, utan detta måste uppskjutas i avvaktan
på grundligare utredning och för att bereda underlag för en dylik genom
de erfarenheter, som någon tids försäljning av starkare Öl genom systembolagen
för visso kunde lämna. Föreningen vore synnerligen tveksam i fråga
Svenska Bryggareföreningen.
Departements
chefen.
16 Kungl. Maj.ts proposition Nr 230.
om möjligheten att för de föreslagna dryckerna med hög extrakthalt men
ringa alkoholmängd vinna någon avsevärd marknad och hölle före, att dessa
drycker i varje fall icke kunde bliva ersättaingsdrycker för de starkare maltdrycker,
vilka samtidigt skulle förbjudas. Dylika extraktstarkare drycker skulle också
på grund av den ringa svårigheten att öka alkoholhalten däri lätt kunna föranleda
till ur nykterhetssynpunkt betänkliga missbruk, och deras införande
skulle nödvändiggöra anställande av tekniskt utbildade överkontrollörer. Reservantens
uppfattning, att fastställande av enbart eu alkoholgräns av 3.« volymprocent
faktiskt skulle komma att medföra eu försämring av det nuvarande
pilsnerdrickat, vore riktig. Föreningen ansåge sig av detta och andra
skäl icke kunna förorda en övergång till enbart alkoholgräns. Det måste vidare
anses nedslående, att de sakkunniga icke ansett tillräckliga skäl föreligga
att nu förorda övergång till viktsprocentberäkning. Påståendet att eu
obetydlig höjning av pilsnerdrickats styrka skulle ur nykterhetssynpunkt vara
förenat med risk, kvarstode alltjämt obestyrkt. Det förevarande förslaget ägnade
sig för visso icke att i befintligt skick läggas till grund för en proposition
till riksdagen. De spörsmål, som förelagts de sakkunniga, hade icke blivit
tillfredsställande utredda, och föreningen ville därför hemställa, att Kungl.
Maj:t icke måtte vidtaga någon åtgärd i anledning av förslaget, innan
bryggerierna beretts tillfälle att i samråd med systembolagen pröva tillämpligheten
av gällande regler rörande försäljning av starkare maltdrycker.
Såsom av den lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena
torde framgå, råda i de flesta av de frågor, vilka varit föremål för de
sakkunnigas utredning, vitt skilda meningar. Från olika håll har hven
gjorts gällande, att utredningen i vissa punkter icke vore uttömmande.
Jag är ej heller beredd att nu fatta ståndpunkt till vissa av de
frågor, som i detta sammanhang framställa sig. Det synes mig, att, på
sätt kontrollstyrelsen ansett lämpligt, eu förnyad utredning bör äga rum,
varvid förevarande lagstiftningsområde bör skärskådas i ett sammanhang.
Utredningen bör vara avslutad i så god tid, att det bliver möjligt att
förelägga nästa års riksdag definitivt förslag till reglering av berörda
frågor.
Såsom förut anförts, äger försäljning av Öl för närvarande endast
i mycket långa omfattning rum inom landet. Någon tillverkning av
Öl inom riket förekommer ej. Enligt min mening bör man ock söka
förebygga, att under tiden för det uppskov med frågans slutliga avgörande,
som bliver en följd av den förnyade utredningen, en ökning av
ölförsäljningen äger rum. Det är nämligen klart, att, därest vid en
slutlig jirövning av frågan starkölsförbud anses skola genomföras, ett dylikt
förbud kommer att medföra desto mindre olägenheter för allmänheten och
tillverkarna, ju mindre det genom förbudet skapade förhållandet avviker från
vad förut bestått. Det finnes visserligen anledning antaga, att även utan särskild
lagstiftning tillverkning av Öl inom riket icke skulle komma att äga
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
rum under en uppskovstid av så kort varaktighet som den föreslagna.
Emellertid förefinnes ej någon säkerhet för att icke en ganska avsevard
import därav skulle ''komma att äga rum, och detta kunde i sin tur
tänkas föranleda de svenska bryggerierna att åter upptaga tillverkningen
av starköl. Utom ur nyss anförda synpunkt måste en sålunda okad olförsälining
väcka betänkligheter på den grund, att det obestridligen för
närvarande å många håll skulle möta allvarliga svårigheter för systembolagen
att organisera och kontrollera en mera omfattande olhandel.
På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag ifrågavarande betänkande
icke för närvarande böra föranleda annan framställning till
riksdagen än rörande förslag till förordning om tillfälligt förbud mot
införsel till och försäljning inom riket av starköl. Lika med kontrollstyrelsen
anser jag nämligen anledning icke förefinnas till förbud även
mot försäljning för utförsel. Förbudet synes lämpligen, på sätt kontrollstvrelsen
föreslagit, böra gälla till den 30 september 1923, vid vil en
tid på året nytt tillverkningsår för maltdrycker tager sm början. Det
kan icke synas lämpligt att i en förordning med så kort giltighetstid
som den förordade införa nya principer för avgränsnmgen mellan olika
slag av maltdrycker. Man lärer därför beträffande det provisoriska förbudet
höra anknyta till nuvarande skillnad mellan maltdrycker av klass II
och av klass III. Dessa senare, vilka skulle bliva underkastade det ifrågasatta
förbudet, hava i det författningsförslag i ämnet, som utarbetats
inom finansdepartementet, benämnts »Öl», på samma sätt som skett i
rusdrycksförsäljningsförordningen. . .
I den av kontrollstyrelsen föreslagna författningstexten hava i
vissa avseenden ändringar vidtagits. I analogi med förhållandet enligt
rusdrycksförsäljningsförordningen synes från förbudet böra undantagas
öl, avsett även för vissa andra än de av kontrollstyrelsen i den föreslagna
1 § upptagna ändamål. Bestämmelser angående införsel och försäljning
av Öl för dylika ändamål torde böra meddelas av Konungen.
Undantag från införselförbudet synes även böra göras för det i rusdrycksförsäljningsförordningen
10 § 4 mom. a) upptagna fallet, att införsel
göres av den, som enligt särskilt stadgande är berättigad till införsel
av rusdrycker. I övergångsbestämmelserna har upptagits ett medgivande
till försäljning i vanlig ordning av importerat Öl, som vid tiden
för förordningens ikraftträdande finnes inom riket. _
I fråga om övriga i kontrollstyrelsens förslag företagna ändringar,
vilka äga huvudsakligen formell innebörd, tillåter jag mig att hänvisa
till författningstexten. Beträffande åtalsrätt, fördelning av böter, förfarande
med förbrutet gods m. m. har ansetts böra gälla detsamma, som
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 198 käft. (Nr 230.) 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
IP Kmol. Maj.ts proposition Nr 230.
«ir stadgat i fråga om förbrytelser mot rusdrycksförsäljningsförordoingen,
blott med de modifikationer, som föranledas därav, att förbrutet Öl icke
lämpligen kan få försäljas utan bör förstöras.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning angående förbud nnder
viss tid mot införsel till och försäljning inom riket av Öl och hemställer,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga berörda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnar, att proposition av den lydelse, biL
litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 230.
19
Bilaga.
Förslag
till
förordning angående förbud mot införsel och försäljning inom riket
av maltdrycker av tredje klassen.
Härigenom förordnas som följer.
1 i
Införsel till och försäljning inom riket av maltdrycker av tredje klassen
vare förbjuden; dock må dylik maltdryck införas eller försäljas för vetenskapligt
eller tekniskt ändamål efter av kontrollstyrelsen erhållet tillstånd.
Härigenom ändras icke tillverkares rätt att tillverka och för utförsel försälja
maltdryck av tredje klassen.
2 *.
Den, som inom riket obehörigen försäljer maltdryck av tredje klassen,
straffes för olovlig försäljning som i 74 § av förordningen angående försäljning
av rusdrycker stadgas.
I avseende å införsel av maltdrycker av tredje klassen lände de i 83 %
av nyssnämnda förordning meddelade bestämmelser i tillämpliga delar till
efterrättelse.
I övrigt skall vid olovlig försäljning av maltdryck av tredje klassen 86,
87, 88, 89 §§, 90 § 1 mom. samt 91, 93 och 94 §§ av samma förordning i tillämpliga
delar gälla.
3 %.
Maltdryck, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förbmten,
skall bevisligen förstöras.
Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling
samt gäller till och med den 30 september 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning in a1 i texten
- BevU 1922:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förbud under viss tid mot införsel till och försäljning inom riket av s. 1 i texten